tisdag, februari 10, 2015

This is my final say

Jag har minsann inte bloggat på nästan en vecka.
Faktum är att jag inte saknar det heller, så jag funderar på att på allvar lägga ner bloggandet nu. Eller att ta en rejäl paus, för att inte stänga några mentala dörrar.

Jag tycker inte längre att jag har så mycket att skriva om. Visst, det händer saker i mitt liv, men det känns ofta irrelevant att skriva om. I vissa fall måste jag ändå begränsa mig av hänsyn till andra och i de flesta fall känner jag själv mest en meningslöshet i att skriva det. Det kan bero på att jag känner mig repetitiv, då jag oftast har skrivit vad jag har varit med om till minst en nära vän, eller gjort en statusuppdatering, eller vad fasen som helst.

Visst, jag skulle ju kunna skriva att jag natten till igår tog en taxi till akuten då jag fick rätt kraftig och diffus smärta i ena sidan på magen på ett sätt som fick mig att minnas 2009, då jag fick njursten eller magkatarr eller vad det nu var, den gången. Jag ville få det utrett på en gång, men det var som tur var inget, så jag fick ta en taxi tillbaka hem och så försvann värken sen frampå småtimmarna.
Det känns dock inget märkvärdigt.

Så, det ska väl vara om jag vill skriva om tankar jag har, som jag inte vet var annars jag ska skriva ner dem. Då kan det hända att jag återvänder till bloggen, men jag lovar inget.

Just idag känns det som att det här skulle kunna vara det sista inlägget.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar