måndag, februari 02, 2015

Inte utan orsak

Ofta är svaret på ett tack "ingen orsak". Vissa gånger känner jag dock att svaret rimligen bör vara "inte utan orsak".
Det är svåra tider. Igen. De svåraste hittills. 
Utestängd på alla vis och ändå känner jag inget annat än att jag vill att vi på något vis ska få det bra igen, hur svår väg det än är att gå dit. 
Många känslor sveper över mig. Ilska, oförståelse, svek, sorg, saknad, desperation och indignation. Jag landar ändå i någon form av sympati. Det mörka överskuggar inte det ljusa, det är det ljusa som bryter mörkret och som ändå får mig att tro att det finns mer än de skuggridåer som fördunklar din syn.
En text kan feltolkas på så många sätt, men jag vill verkligen klargöra att jag känner inte det hat som jag enligt vissa borde känna. Fem år är ändå en dryg sjättedel av mitt liv, även om det är de två senaste åren som har varit vår storhetstid, då vi lärde känna varandra på riktigt och du blev i alla fall för mig, den jag kunde prata med allt om. Den ende som jag kan prata med allt om. 

Det är inte utan orsak som jag ändå både respekterar och accepterar de beslut som har fattats. Dock hoppas jag, att vissa beslut kan omprövas.
Det är sällan den lätta, som är den rätta vägen att gå.
Och jag har sannerligen inte valt den lätta vägen.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar