måndag, januari 26, 2015

The earth is moving

Mitt liv är hela tiden toppar och dalar, även om topparna kanske inte är så höga. Nu är jag dock där igen.
Det mesta är bra. Ja, det är väl på jobbet som jag fortfarande inväntar vissa svar, men den stress jag tidigare kände över vissa besked, den känns mer avlägsen nu.
Fast svar vill jag fortfarande ha, såklart. Då jag är en sån som inte vill lyssna på rykten, utan få information från de jag vet faktiskt vet vad det är som pågår.

Privat känns allt mer harmoniskt. Dessutom känner jag att jag är på väg att få en ny vän. Åtminstone digitalt.
Det glädjer mig med människor som visar värme och glädje så direkt från start. Och ödmjukhet.
Det är fina egenskaper.

Idag klev jag för övrigt upp 3:10. Det funkar väl om man somnar kring 20:00, men jag gick och lade mig 22-något och somnade inte förrän långt senare. Dessutom sov jag oroligt.
Det tog ut sin rätt på eftermiddagen.

Eller eftermiddagen. Jag jobbade knappt inte på eftermiddagen, jag slutade 12:51. Jag menar efter min lunchrast. En lunchrast som låg i frukosttid för många.
Där läste jag till en början fel på min spec. Jag skulle nämligen köra 676 klockan 4:22 till Stockholm, 5:30 till Norrtälje, 676X till Danderyd 6:53 och tomköra därifrån till garaget och sen ha rast.


Så jag tog min rast på garaget och gick ut till Vårgatan, som det stod att jag skulle göra, när rasten var slut 9:46.
Jag tyckte dock att det var en underlig tid att stå där, för där står man om man ska åka med 651 som kommer från Färsna och bussarna från Färsna brukar gå på minutslaget 09 från Färsna, och det tar absolut max fem minuter därifrån till Vårgatan, hållplatsen utanför garaget. Alltså, jag tänkte inte så intensivt på detta, men tanken slog mig ändå, att det var en udda tid.
En tomkörande kollega svängde ut från garaget och plockade upp mig, så jag behövde inte tänka mer på 651. Hon skulle köra stadsbuss och var lite sen på grund av något bussfel, och frågade vad jag skulle köra. Jag tittade då på min spec, för det var ju stadsbuss för mig också.
Då såg jag att min avgångstid från stationen var 9:48.

Det var klockan då också, där jag satt och åkte ner.
På specen stod det nämligen, när jag läste mer noggrant, att jag visst skulle köra från Danderyd till garaget, men det var mer direkt därpå som jag skulle gå till Vårgatan och åka ner till stationen och där ha min rast till 9:46. Suck.
Så jag blev lite sen och fick be om ursäkt till kollegan som väntade på att bli avlöst.
Det drabbade inga passagerare, för ingen ville åka med mig förrän jag var i kapp i tid igen.

Några varv senare satt jag och tänkte på... Ja, jag har ingen aning. Något helt annat i alla fall, och såg plötsligt att någon hade tryckt på stoppknappen, och kom då ihåg när jag hade hört plinget och visste alltså vilken hållplats det gällde, och den hade jag ju kört förbi för länge sen.
Jag drog med en stackars tant alldeles för långt, och bad såklart om ursäkt. Hon var dock väldigt förstående, nästan åt fel håll, så att hon tyckte att det var hennes fel, vilket det på inget sätt var. Jag förklarade att jag hade klivit upp väldigt tidigt och att det nog var det som gjorde mig lite sinnesslö.
Hon klev på igen när jag nästan var klar med min arbetsdag och frågade med glimten i ögat om jag var vaken än.

Såna passagerare gillas!


Liksom en kille som klev på och såg med snälla bruna ögon på mig och sa att han hade glömt sitt busskort och behövde veta ganska på en gång om han fick åka med eller om han skulle behöva springa till sitt jobb, då han började jobba klockan 12 och klockan var typ 11:46 då.
Han fick åka med, och jag frågade var han jobbar, eftersom jag egentligen trodde mig veta det, då jag känner igen honom från en annan linje. Så det blev att vi småpratade hela (den ganska korta) vägen till hans jobb på Flygfältet. Ja, det är en stadsdel alltså. Han jobbar på ett hunddagis där. Jag trodde att han jobbade på ett hunddagis på ett annat ställe, nämligen. Och det hade han också gjort, men bytt.

Så vi pratade mestadels hundar.
Det var synd att han inte åkte med längre, för det var ett intressant samtal.
Men, vi stöter nog på varandra igen.

Nu är det tid för säng. Imorgon har jag dock sovmorgon jämfört med idag, jag ska kliva upp 4:39.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar