fredag, oktober 31, 2014

En kall hand i min.

Det var nog dagens finaste stund, när någon lade sin kalla hand i min - egentligen bara för att visa att det var frusna händer.
Hade jag bara varit lite mer beredd kanske jag hade hunnit sluta min hand också.

Dagens näst finaste var att jag under hela mitt andra arbetspass fick en av mina absoluta favoritbussar, 7608.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, oktober 30, 2014

Ett erkännande.

Idag erkände svenska staten den palestinska staten.
Som jag tidigare har skrivit, så är jag inte hundraprocentigt insatt i konflikten där nere för att ha ett begrepp om vad som behövs för att få fred - men eftersom det har krigats mer eller mindre i tusentals år just där, så tror jag att det är ganska många med mig som inte sitter på den direkta lösningen på problemet.

Huvudsaken är att man inte sticker huvudet i sanden och huvudsaken är att man ser att det krävs två för en tango.
Det gör Sverige nu, och det gör mig stolt.


Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, oktober 29, 2014

Vego och fisk

Ja, ungefär så ser veckans meny ut. Med undantag av imorgon. Då blir det köttkalas!

Ja du har tolkat mig rätt, jag har varken tid att skriva, eller ämne att skriva om.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, oktober 28, 2014

Broccoli - varför då?

Även den här dagen ser ju ut att överträffa förväntningarna.
Inte för att eftermiddagen än utlovar något som kan motsvara gårdagen, men hittills har det varit en väldigt trevlig dag.
Medarbetarsamtalet med min chef gick galant - framförallt är jag glad att jag äntligen fick träffa henne och få ett grepp om vad hon är för slags person. Det var ett gott första intryck hon lämnade.

Nu har jag en broccolisoppa på lut, som snart ska vara klar. Jag hoppas att den banar väg för en bra eftermiddag också!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, oktober 27, 2014

Ljuva bedragelse.


Jag hade målat upp starten på den här veckan som mycket tuff, måndag och tisdag. Inte nog med att jag har den tjänst på mitt rullande schema som ligger mig längst i från hjärtat - åtminstone eftermiddagen. Morgonen är helt okej, riktigt trevlig rentav. Eftermiddagen har alltför stor brist på variation.
Därutöver hade jag idag tandläkartid klockan 10, på min delning alltså och imorgon, när jag har samma tjänst, har jag medarbetarsamtal med min chef (som jag för övrigt aldrig har träffat) och det tänkte jag innebar att jag inte skulle hinna med så mycket annat på min långrast än att laga och äta mat. Badhuset kändes uteslutet både i och med tidsbrist och i och med att det är höstlov och därmed bör vara igenkorkat där nu.


Men tro på sjutton!

Dels hade jag idag fel, dels blev eftermiddagen väldigt trevlig. Hurra för missbedömningar!

Jag kom på att jag ju borde hinna simma innan tandläkarbesöket om jag snabbade mig till badhuset direkt efter första passets slut och att det så tidigt på morgonen inte borde ha vaknat några höstlovsfirare - och så rätt jag hade.

Det var först på väg ut från badhuset och mina simmade 1000 meter (som jag fick ha bana ett helt för mig själv till), som jag mötte några höstlovsfirare. Och jag hann dessutom med god marginal till tandläkaren, utan att göra avkall på bastubadet.

Tandläkarbesöket var en ren fröjd. Jag visst redan i förväg att jag skulle få höra att jag borstar för hårt på överkäken, för jag har lite ilningar där och har själv sett att tandköttet har krupit upp lite där.
Mycket riktigt var det en anmärkning tandläkaren hade, men det var också den enda. I övrigt öste hon lovord över mig, att det verkligen syntes att jag är noggrann i min borstning och att det är bra jobbat att ha så lite tandsten som jag hade när det var två år sen jag sist var på besök och tog bort lite.

Jag klassades som en risk 0 i samtliga bedömningskategorier och hamnar alltså i den premiegrupp som betalar absolut minst, om jag vill teckna en tandvårdsförsäkring. 53 kronor i månaden och då får jag nästan allt fritt sen, utom kosmetiska ingrepp som tandblekning. Tandblekning har jag hittills aldrig behövt ägna mig åt, så det känns inte helt på tapeten ändå.
Det är således något jag ska överväga.

Om än att mina tandläkarbesök hittills har blivit väldigt billiga. Sist betalade jag 30 kronor har jag för mig, efter att tandvårdsbidraget dragits bort. Idag betalade jag 0 kronor!

På eftermiddagen då, hade jag trevligt sällskap av Alex. Ja, jag skiter i det här med att inte namnge folk nu, jag tror inte att man känner sig påhoppad av att bli namngiven som ett trevligt sällskap.
Alex var med mig på nästan alla stadsbussar och då går tiden oändligt mycket snabbare.

Jag har svårt att tro det, men jag får ju bara hoppas att morgondagen också blir så mycket bättre än förutspått.

Nu ska jag dra ett avsnitt av Rederiet, och sen blir det Homeland!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, oktober 26, 2014

Min extra timme

... den har jag ägnat åt att ställa om klockor.
 Ja, okej, jag sov väl bort en del av den också.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, oktober 25, 2014

Latmaskens poesi

Jag tänkte ju springa idag.
Små, små regndroppar i luften får mig tänka "stopp!"
Smhi:s prognos för morgondagen inger större hopp.
Latmasken får råda över mitt överjag.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, oktober 24, 2014

Det jag är i behov av har kommit

... för vissa.
Inte för mig. Än.
För mig kommer det först klockan 22:27.

Ja, jag pratar om helg. Ledig helg. Den här veckan har varit tuff, trots att det har varit en kvällsvecka med sovmorgnar. Det är ju generellt mina favoritveckor, men ja, det har varit fullt upp.
Inte har jag direkt fått sova ut heller. Tre nätter/morgnar av fem så har telefonen väckt mig genom att ringa. En gång en vän, två gånger en styrelseordförande.
Och när inte telefonen har väckt mig så har mina katter gjort det.

Jag har bara hunnit simma en gång denna vecka också, till följd av att jag på ledig tid har fått göra rätt mycket styrelsearbete. Jag har letat dokument, skrivit nya dokument, tecknat avtal, kontaktat bostadsrättsförvaltningen, sprungit med papper hit och dit och ja, det låter kanske inte så tidskrävande - men det har det varit.
De kvällar som jag inte har kommit hem alltför sent har jag haft en plan om att spela lite innan jag går och lägger mig, men det har inte blivit mycket med det.

Än värre blir det nästa vecka, åtminstone inledningsvis. Måndag och tisdag har jag den tjänst som jag tycker är tyngst då den på slutet är så ovarierad och lång. Dessutom har jag tandläkartid på delningen på måndagen och medarbetarsamtal på delningen på tisdagen. Jag kommer inte hinna simma någon av de dagarna heller.

Idag har jag prioriterat att storstäda innan jobbet - det behövdes - och valde därmed bort simning också. Nu har jag helgen så fri som möjligt. En löptur och en mathandling är mina enda måsten, men i övrigt ska jag försöka att koppla av så mycket jag kan.

Det här är min sista lediga helg av de tre jag är ledig innan två ska jobbas. Jag kan inte riktigt fatta var de gångna helgerna har tagit vägen. Eller jo, förra var jag ju i Gävle. Helgen innan? Tog jag verkligen vara på den?
Det borde jag ju ha gjort, då det var min första efter att jobbat två i rad.

Tid är liv.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, oktober 23, 2014

Bortglömd

I natt - eller nej... Det var nog natten till igår - då drömde jag att jag fyllde år. Jag fyllde år och exakt ingen alls kom ihåg att gratulera mig, inte ens på facebook.
Jag känner ingen sådan oro i mitt vakna liv egentligen, men jag tänker att det kanske kan ha att göra med att mitt födelsedagsfirande i år kommer se annorlunda ut jämfört med andra år, då ingen av mina familjemedlemmar kommer vara i stan helgen som föregår måndagen då jag fyller - och på måndagen jobbar alla (inklusive jag själv). Normalt brukar jag nämligen bjuda familjen på middag den helgen som ligger i anslutning till födelsedagen, men i år ska min pappa på kryssning med sin bror då, min syster stannar i Gävle och min mamma åker och hälsar på henne för en mor&dotterhelg, så på ett sätt känner jag mig lite övergiven kanske?
Hur som helst så tänker jag att jag är en stor pojke nu. Jag fyller 28 och jag kan minsann reda ett födelsedagsfirande utan familj.
Därför har jag bjudit in någon annan på middag den dagen, någon som överraskade med att ringa mig i natt och som då sa ja till det.

Så - jag har ju något att se fram emot!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, oktober 22, 2014

All letters even X

Jag glömde visst att blogga igår. Attans!
Jag hade ju tänkt skriva ett inlägg om hur glad och överraskad jag blev när min favoritpassagerare stod och lurpassade på mig sent på kvällen på en hållplats som han egentligen inte har något att göra med. Alltså, han bor inte där och han jobbar inte där osv. Han ville överraska, och det gjorde han!
Det blev en riktigt trevlig kväll, i måndags alltså.

Igår blev det också en riktigt kväll, då jag överraskade tillbaka, fast utan samma plötsliga överraskningseffekt kanske, då jag frågade om han månne åkte 676 från Tekniska kl 21:45 och då kanske ville gå av i Söderhall och istället åka 655 kl 22:25 till Norrtälje med mig.
Det var han inte beredd på just när han fick meddelandet, men han var ju inte fullt lika överraskad när han klev på min buss.

Jag hade alltså tänkt skriva ett sånt inlägg, lite halvkort sådär. Det har jag ju dock inte tid med!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, oktober 20, 2014

Kloffset

Nu är säsongen här, den riktigt höstliga då jag blir rätt blöt när jag är ute och springer även om det inte regnar; för att det är så blött på backen. Mina röda löparskor börjar bli alltmer gråbruntråkiga i sin ton och byxbenen får lerstänk högt upp mot knäna emellanåt.
Det stoppar dock inte mig, jag har just kommit ut från duschen som föregicks av min 13,06 kilometer långa löparrunda. Tiderna är dock inte rekordartade längre, idag tog det mig 1:05:51, vilket ger ett snitt på 5:03 per kilometer.
Jag blir alltid smått missnöjd när jag inte kommer under fem minuter per kilometer i snitt, men jag försöker se det som att så länge jag kan springa denna runda utan att stanna, så är det ju ändå en bedrift.

Det är en kvällsvecka som rullar in denna vecka, jag börjar jobba om tre timmar och 25 minuter när just dessa tangenter trycks ner, men det kommer ju ha minskat till dess att jag har publicerat.
Det är så skönt med kvällsveckorna - för jag älskar sovmorgnarna.
Igårkväll låg jag och tittade på fyra avsnitt i rad av Rederiet i min säng, släckte väl ner när klockan började närma sig ett på natten, utan att känna någon som helst söndagsångest.

Idag jobbar jag ju till 25:10 - eller tio över ett som det heter allmänmänskligt vardagstal. Då är det ju rätt lämpligt att vara vaken sent dagen innan och sova ut sen. Jag vaknade kring nio.

Att jag får sova så länge trots mina kattungar, det känns som en ynnest. Hasse väcker mig ju ibland kring 8-8:30, men långt ifrån alla dagar. Idag sov de själva fram till att jag klev upp.
Sånt gillas!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, oktober 19, 2014

Ödets ironi

Det råder ju av och till både uppblossade och argsinta debatter kring huruvida man ska eller inte ska ge pengar till tiggare. Jag är varken militant eller konsekvent i mitt tyckande och framför allt handlade i frågan - för jag har så extremt sällan kontanter på mig att det oftast ändå inte finns något att ge även om jag hade velat.

För någon timme sen var jag på Coop och handlade och därutanför satt en tiggare som jag har sett där flera gånger förut. Han utmärker sig lite då han faktiskt inte bara tigger, utan även säljer stora träskedar och liknande. Jag har vid ett par tillfällen tänkt att företagsamhet ändå är att föredra framför rent tiggande och att bara därför borde jag uppmuntra det genom att köpa något. Jag behöver dock ingen träsked och vill väl egentligen inte ha någon heller, då de ser väldigt obehandlade ut och förmodligen inte tål maskindisk.
Hur som helst så gick jag förbi denne man på min väg ut och i och med att jag inte undvek ögonkontakt med honom, så hälsade han och jag hälsade tillbaka. Han sa något jag inte förstod och gjorde en gest mot skedar och pappmugg med mynt och jag ursäktade mig att jag inte hade kontanter.
Ett par steg senare med min kundvagn kom jag på - jag hittade ju faktiskt en femma i en kundvagn i förra veckan då jag var på Granngården. Och när jag öppnade plånboken såg jag att det även låg en krona där, så jag vände tillbaka och tippade ner dessa sex kronor i hans mugg, utan att ta någon sked. Han tackade med både kroppsspråk och ord, bland annat på franska och såg allmänt lycklig ut.
Så, det kändes ju bra för samtliga parter. Att göra någon glad är ju faktiskt en fin känsla.

När jag sen parkerade min kundvagn och skulle kedja fast den i vagnen framför - så såg jag att det satt en tia i den vagnen!
Så... Jag gick ändå fyra kronor plus.

Och jag måste säga att jag rätt ofta hittar pengar i kundvagnar på det viset. Inte så att jag aktivt letar i kundvagnar långt ut, det har alltid handlat om vagnar längst ut. Så, jag undrar om de som tigger utanför varuhus har tänkt på att titta där?
Egentligen skulle de kanske också kunna erbjuda att köra tillbaka vagnen från folks bilar mot det mynt som sitter däri - om nu folk har mynt.
Fast folk tycker ju inte om att bli påprackade något, så ja. Dålig idé ändå kanske.
Jag önskar bara att fler kom på lite företagsamma sätt.

I övrigt har jag haft en väldigt trevlig helg i Gävle med min syster.
Dock har den innehållit en hel del stress då jag har fått sprungit både till tåg och bussar om vartannat, men i övrigt har trevligheter som äventyrsbad, plankstek på restaurang och biobesök hunnits med.

Ordet är fritt, nu är det ditt. 

torsdag, oktober 16, 2014

Det dök upp en grej på instagram

...som fick mig att inse att jag inte är världens bästa paketinslagare.

Titta (inte) på hörnet...

Nu undrar ju du vad det var i detta paket. Och där skulle jag kunna säga skit i det du, men sån är ju inte jag.
Det var såklart ett par:

Converse! Här monterade på mottagaren själv.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, oktober 15, 2014

Favorittjänsten

Näe, nu överdrev jag skarpt. Idag kör jag mestadels bara stadsbuss och mestadels bara linje 656. Lite lätt tjatigt kan man säga.
Inget ont som inte har något gott med sig. Morgonen började med en tur ut till Vätö och där klev ju en av mina nyfunna favoritpassagerare ombord och senare under dagen räknar jag med att favoritpassageraren above all kommer att kliva på och åka med till jobbet.
Tur att dessa ljusglimtar finns.

I övrigt har jag påbörjat ett nytt lågvattenmärke till nörderieskapad:
Jag tittar på Rederiet på svt's öppna arkiv.
Ska bränna av ett avsnitt nu faktiskt.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, oktober 14, 2014

Lite i skiten


Jag har försatt mig själv i lite av skiten denna eftermiddag. Jag kommer nämligen att ha rätt sjukt bråttom tillbaka till jobbet om ungefär en halvtimme.

Jag har nämligen satt in en bakpotatis i ugnen, som ska vara där i 50-60 minuter, vilket gör att klockan när potatisen är klar och kan ätas (men då kommer vara glödhet), kommer vara 14:50-15:00. Och jag börjar jobba klockan 15:13.



Skurkpotatisen!

Därför har jag nu ringt trafikledningen, för att se vilken buss jag ska ha - så att jag kan sätta mig i den direkt istället för att gå in i garaget (alltså depåhuset), upp för en trappa och eventuellt vänta på att en av två datorer blir lediga för att där signa in med mitt personnummer. Det är det gängse förfarandet för att trafikledningen på så vis också ser att man faktiskt är på plats, men det kan jag lika gärna meddela från bussen - och det har jag nu fått grönt ljus för.

Boven i dramat utöver potatisen är inte en, utan två katter. Eller ja, det är ju egentligen jag själv som är boven. Jag har nämligen offrat en del av min rast till att cykla med cykelkärran påkopplad till Granngården, där jag inhandlade kattsaker för över 1100 kronor. Bland annat köpte jag en till kattlåda.
Vissa hävdar ju att man ska ha en låda per katt och jag tycker väl egentligen på ett plan inte att det ska behövas - att de måste ha varsin. Däremot har jag problem med att tömma en kattlåda när den bara är en, för mina katter är väldigt duktiga på att använda lådan. Väldigt.

Och jag vill ju gärna att deras avträde ligger och stelnar till lite innan jag skopar upp det, så att det inte smulas sönder i småsmulor som faller genom silspaden och därmed lämnar sanden äcklig även efter att det värsta är bortplockat.
I nuläget är det väldigt ofta så att när jag märker att en katt går på lådan, så tänker jag att jag ju kan ta bort det om en halvtimme eller så - men då hinner nästa katt gå på lådan innan jag hinner tömma och vips så blir det snabbt väldigt mycket i denna låda, innan jag hinner tömma.

Då ökar risken för att skiten hamnar någon annanstans, rent konkret.
Därför tänker jag att jag ska ha två lådor, varav en är tillgänglig hela tiden, men att det växlar vilken. Jag vänder en av dem så att de inte kan komma in i den, och det därmed får chans att stelna ordentligt i den, och skiftar vilken som är framåtvänd vid tömning. Är det inte briljant?

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, oktober 13, 2014

Stor dag för många

  • En som jag tycker om fyller 20.
  • En annan som jag tycker om jobbade sin första dag på sitt nya jobb.
  • En som jag har tyckt om fyller 25.
  • En som jag... eh. Någon jag är måttligt förtjust i vill träffas.
Så ja, det är stora dagar för många, men kanske inte en jättestor dag för mig.

söndag, oktober 12, 2014

'Cause I'm an Albatross!

Jag är ganska på säker på att jag faktiskt hade något att skriva om idag, men det tycks ha blåst mig helt förbi.

Jag kan ju istället säga att jag gjorde det klassiska misstaget idag att ta med mig matsedeln till affären och lämna inköpslistan hemma. Nej, det händer ju inte om man för allt digitalt via sin oh så smarta telefon, men där är jag inte.
Hur som helst, med en matsedel är med är det ändå lättare att minnas vad som skulle handlas än om inget alls följer med. I och med att det bara var mat av olika slag jag behövde köpa, så räckte det ju att titta på den. Hygienartiklar och sånt hade det ju eventuellt blivit värre med. Allting löste sig så bra nu ändå.

Men just ja, jag fick ju ett telefonsamtal igårkväll. En vän som ringde och var berusad - så långt känns det som något som har hänt mig väldigt många gånger förut - men det var inte samma person nu som alltid annars.

Det här var ju min västkustske vän! Och han hade sin vän med sig på högtalartelefonen, och den vännen är ju min... västkustske bekant som jag tycker om!
Det blev inget samtal i tre och en halv timme, men väl i 12 minuter. Riktigt trevligt må jag säga, jag blir så glad när folk tänker på mig.



Vidare på igår ja, så cyklade jag med mina katter till mina föräldrar igår, och det var ju intressant för alla parter utom möjligen för Herbert. Han har verkligen nerver av silke och vill inte gärna vara med om nymodigheter och förändringar. Särskilt inte förändringar i antalet katter i hushållet han själv bor i.
Det gick dock förhållandevis bra ändå. Mina katter är ju nyfikna kattungar och Herbert är en väldigt försiktig medelålders katt.


Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, oktober 11, 2014

Bisarrt

Igår körde jag 676:an klockan 21:00 från Tekniska, och det kom nog att bli en av de mer bisarra turer jag har kört.

Det började med att jag innan avgång satt och skrev helt kort med en ny kontakt på whatsapp, som undrade vad jag gjorde.
Jag svarade att jag skulle köra från Stockholm till Norrtälje om fem minuter och ägnade mig sen åt passagerarna.

En av de sista som klev på, på Tekniska, var en tjej som bar på rätt mycket. Kassar och spön och jag vet inte vad och hon utbrast:

"Men! Det luktar ju MAT här! Vad HUNGRIG jag blir!" när hon klev på.
Jag kände ingen matlukt, hade inte sett någon ta med sig mat in och hade själv ätit en delikat liten burk makrill i tomatsås kort innan - och det borde ju inte lukta så mycket? Jag tuggade dessutom tuggummi lite diskret för att fräscha upp munnen.
Vi konverserade lite kort om mat och hon tog sen sina grejer och gick bak i bussen.


Jag hörde ett smspling alldeles nära mig när avgången närmade sig, men jag tänkte inte så mycket på det. Jag antog att det var från någon som satt bakom trappan eller bakom mitt bås eller något.
Avgångstiden kom och jag körde iväg.
Jag hinner inte ens ut från allén vid tekniska när det plötsligt ringer i en telefon alldeles nära mig. Då fattar jag att det inte kan vara en passagerare, för nu hör jag verkligen att ljudet inte kommer bakifrån (eller uppifrån). Min telefon var det inte och jag hade heller inte hittat någon från en tidigare tur som låg i mitt bås.
Då såg jag - på accessmaskinen låg ju en telefon och ringde.
Jag tyckte att det var smått komiskt, så jag tog mikrofonen och ropade ut:
"Jag tror att någon av er saknar sin telefon och kan meddela att den ringer från accessläsaren nu."
Den hungriga tjejen kom framskrattandes och utbrast något om att "klockan är bara föör mycket!"
Kort efter att hon hade gått och satt sig, när jag nästan hade kommit fram till Roslagstull, kom en man ned från övervåningen och frågade:
"Telefon...?"

Jag sa att den hade ju en tjej redan hämtat och han försvann snabbt tillbaka upp igen.
Det fick mig ju att undra - tänkte han hävda att det var hans telefon? Var han så dum att han inte förstod att den rättmätige ägaren fanns ombord, även om han hade hunnit först och att hon ganska lätt hade kunnat bevisa att det var hennes telefon. Om den var låst med pinkod hade det ju blivit pinsamt för honom vid en konfrontation. Eller att uppge vilket nummer telefonen har så att någon, jag till exempel hade kunnat ringa för att se om telefonen reagerade på det numret.
Knäppa människor.

När jag kom till universitetet norra, då kliver han jag skrev på whatsapp med ombord! Han försvann bak i bussen och åkte med hela vägen till Norrtälje, där han undrade om jag kanske skulle köra tillbaka till Stockholm igen - men jag slutade ju för dagen och ville hem och ge mina kattungar en välförtjänt men sen middag. Jag sa att jag var lite oförberedd på att han skulle dyka upp så direkt och att vi kanske kunde träffas någon gång när jag inte jobbar istället?
(mitt eviga dilemma, allt för många vill bara åka buss med mig)
Han hade dessutom precis missat 676:an  22:00 från Norrtälje och fick nu alltså vänta till 22:30.
Kul fredagskväll?

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, oktober 10, 2014

Ett uppvaknande att föredra

Igår slutade jag jobba vid klockan 22 och var således hemma kort där efter i och med att jag bor så nära mitt jobb.

Under den korta cykelturen hem tänkte jag i banor kring "jag kanske faktiskt skulle unna mig ett glas vin när jag kommer hem? Klockan är ju inte så mycket och jag börjar sent imorgon."
Men så tänkte jag också. "Fast det är ju torsdag. Är det alkisvarning på att ta ett glas mitt i veckan?"
Ja, jag styr inte över mina tankar tyvärr, men så tänkte jag - även om jag tycker att svaret på den frågan generellt sett är nej.

Hur som helst, när jag kom hem och parkerade cykeln, då satt två grannar ute på framsidan och - drack ett varsitt glas vin. Inte nog med det, de frågade om jag ville ha ett också.

Det kunde jag inte tacka nej till efter att redan ha tänkt på vin.

Det lustiga var dock att när ytterligare en granne anslöt lite senare och tittade hon häpet på mig och sa "men du är ju nykterist!"
Jag förstår inte var alla får det ifrån.

Hon menade att hon hade läst det här på min blogg. What?
Jag kan inte tänka mig att jag har skrivit att jag är nykterist någon gång. Möjligtvis att jag har skrivit att det finns en person som kallar mig nykterist, i relation till den personens egna relation till alkohol. Någon nykterist är jag då rakt inte.

Kvällen blev natt och natten blev morgon (då låg jag sen länge i min säng).
Klockan åtta tyckte Hasse att han ville ha frukost, och hans väckningsmetod han har börjat med är ju något av det gulligaste man kan tänka sig. Även om det aldrig är skönt att bli väckt innan man är redo att vakna, så finns det ju ändå grader i helvetet. Och det här är en av de bättre graderna.
Han hoppar upp vid huvudändan och sätter igång att spinna nära mina öron och slickar mig lite försiktigt på kinden. Lägg därtill att han är en kattunge, och gullifieringen är total.

Jag klev upp och gav honom och Tage frukost, och lade mig och sov till 10:30 sen.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, oktober 09, 2014

Överhettad i oktober

Igår var jag i badhuset, som jag så ofta är.
Jag simmade mina 1000 meter, som jag så ofta gör.
Därefter bastade jag mina 10 minuter... Nej, nu över- eller underdriver jag. Bastutiden har jag ingen aning om och den varierar säkert.

Hursomhelst, jag bastade. Och jag gjorde det förhållandevis länge, för jag var ensam i bastun och kunde själv bestämma över mängden vatten som skulle skvättas på aggregatet. Jag älskar den värmevåg som sköljer genom kroppen en liten stund efter att man har skvätt vatten.
Till slut kände jag att jag började bli färdig, och beslutade mig då för att hälla allt det kvarvarande vattnet ur byttan på en gång, typ halva byttan alltså.

Då blev det varmt! Men ljuvligt.
Sen gick jag ut och duschade.

När jag hade duschat och klätt på mig halvdant satt jag och lade in min simning på jogg.se från telefonen. Sen gjorde jag mig klar i övrigt och lämnade badhuset.

Jag hann inte mer än gå ner för trapporna till entrén innan jag kände känslan av att min vänstrabyxficka kändes ovanligt telefonbefriad.
Då gick stressvågen igenom mig - hade jag glömt telefonen vid skåpet?
Så jag rusade upp och ångade in i omklädningsrummet (där är det såklart rätt varmt) i jacka och allt och konstaterade att telefonen inte var där.
Den var däremot i min påse med badkläder och hygienartiklar, så det var aldrig någon fara.
När jag sen kom ut från badhuset så kände jag att jag var helt blöt i pannan. Den där stressen i kombination med att återvända i ytterkläder in i omklädningsrummet hade alltså satt igång en eftersvettning och det kändes ju måttligt trevligt, när jag var duschad och ren.
Så jag tog fram handduken, torkade pannan och tog av mig jackan och tänkte att jag cyklar väl en bit i t-shirt då, för att kyla ner mig lite.
Det blev att jag cyklade hela vägen hem till Färsna i bara t-shirt på överkroppen och jag frös inte det minsta. Däremot fick jag några tveksamma blickar från förbipasserande som kurade i sina jackor.

Idag blir det inget badhus. Inget springa heller, som jag egentligen hade tänkt. Jag känner att jag inte hinner, då jag klev upp klockan 10 (ja, jag var inte hemma förrän 1:30 igår) och idag börjar jag 13:35 och då måste jag även hinna laga mat.
Så jag skippar även frukost, för jag kommer inte vara hungrig på mat om jag äter frukost först, måste ju börja laga mat om en omkring en halvtimme.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, oktober 08, 2014

Kräkning på kräkning

Jag förstår mig inte riktigt på Badoo. Två gånger har det hänt nu att jag har fått foton borttagna eller flyttade, för att jag på olika sätt inte uppfyller deras krav. Så långt kan man ju kanske ha någon form av förståelse. Krav är krav. Men, specifikationen på kraven sen...? Nej, jag är inte med.

Denna försökte jag ladda upp i augusti.



Flera personer? Fel kön? Say whaat?

Igår var det dags igen. Jag försökte ladda upp en bild där jag tycker att jag ser lite småmysig ut, om jag får säga det själv, men fick så klart nobben.

Här ligger jag, anständig och snart 28 år gammal.

Våld? Hat? UNDER 18?!?!

Det sammanfaller med att jag helt nyligen fick visa legitimation för att köpa en trisslott, som det ju är 18-årsgräns på. Men alltså. Tio år fel? Ser jag verkligen ut som att jag möjligen skulle kunna vara under 18? En sjuttonårig?
Det värsta är ju att jag inte har något annat alternativ än att klicka på "jag förstår" - trots att jag inte förstår vad det egentligen är för krav jag har brutit mot.

Skitapp, säger jag sammanfattningsvis.

Om det inte framgår, så är det väl förresten bäst att jag förtydligar att rubriken är i det närmaste en parodi. Jag tycker att det är är ganska hysteriskt roligt och är inte alls så kränkt, men det går ju mode i att bli kränkt nu, så varför inte även jag?

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, oktober 07, 2014

Crazylådan

Begreppet crazylåda lärde jag mig av en kurskamrat på busslinkskolan, som började köra i Stockholms innerstad och som jag inte har sett sen vi splittrades upp till de olika garagen, men just den här termen kommer jag nog aldrig att glömma henne för.
Hon menade att vi alla har en låda hemma som vi fyller med all möjlig skit (stämmer) och att den i hennes familj heter just crazylådan (den hade tidigare inget namn för mig), således tänker jag på den lådan som crazylådan, sen 2010.
Min crazylåda är kökslåda nummer två, under den översta lådan där jag har bestick. Den har av och till varit svår att stänga och öppna, så idag beslutade jag mig för att städa den.


Här har jag tagit ut allt utom det som absolut hör köket till.


Jag kunde aldrig föreställa mig att jag hade så många glöd- och lågenergilampor där i!


Något fler antal eldkällor än vad jag visste om också.


Väsentligt mer tejp än jag hade koll på.

Fler postit och anteckningspapper än väntat.

Löjligt många grillpinnar och ett antal blompinnar.

En uppsjö pennor! Jag brukar, om jag har tur, hitta en annars.


Jag valde andra platser för en hel del av grejerna, och sen blev resultatet detta.

Lådan går nu att dra helt ut! Och den går att stänga lätt!

Ordet är fritt, nu är det ditt.



måndag, oktober 06, 2014

Än en gång.

Jag har en palm. Jag skulle kunna ha döpt den efter en pojke jag kände som dog, kom jag på nu - av anledningar jag inte tänker gå in på - men det har jag inte gjort.
Hur som helst så har den här palmen funnits i hela mitt liv. Den skaffade mina föräldrar när jag var bebis och den har levt med mig i med- och motgång.
När jag flyttade till Färsna planterade jag den i en jättestor kruka och lät den stå i ett fönster där jag varje vecka i samband med vattning, snurrade krukan så att den skulle växa jämnt åt alla håll.
Det funkar till en viss gräns, men sen blev den så stor att den ändå inte orkar hålla upp sin egen vikt ordentligt, utan kroknar istället. Jag antar att det egentligen är ett sätt att tala om att rötterna skulle behöva ännu större plats, men det finns ju någonstans en gräns för hur stora krukor man kan ha inomhus.
Så, ogröna fingrar som jag har, så chansade till slut och sågade av toppen och planterade den på nytt, i bävan för att den då skulle dö. Men icke. Fram till i eftermiddags har den vuxit sig såhär stor (och krokig) igen:




Och nu kände jag återigen att det börjar bli ohållbart.

Så jag har gjort ett nytt försök, som jag hoppas inte har tagit död på palmen denna gång heller. Det känns lite otursbringande om palmen skulle dö, jag menar, vi har ju levt i symbios hela liv. Ska jag också dö snart då?
Den här palmen är för övrigt den som alltid syns högst upp i denna blogg, där själva bloggnamnet livets vardagliga trivialiteter står.

Först sågade jag av toppen, den del som ska planteras om.

Sen sågade jag bort mittstycket, för att komma åt att tömma krukan.

Krukan tömdes och ny jord skulle fyllas.

Och nu ser palmen ut såhär!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, oktober 05, 2014

Palmeskt

Det här blir ytterligare ett kort, politiskt inlägg.
Jag blir så glad när jag hör på Ekot att utrikesminister Margot Wallström säger att hon inte är förvånad över Israels reaktion på Sveriges erkännande av den Palestinska staten.

Dels, att höra titeln utrikesminister, utan att det följs av Carl Bildt, utan av Margot Wallström och att Sverige erkänner den palestinska staten! Det glädjer mig.
Jag har väl kanske inte helt satt mig in hundraprocentigt i Israel-Palestinakonflikten för att säkert veta vad jag tycker, även om jag någonstans såklart tycker att även palestinier behöver ett land. Liksom kurder och tibetaner och samer och vilka som än må känna sig som en landlös minoritet i ett land som på ett eller annat sätt begränsar deras frihet och kanske inskränker på deras rättigheter, också behöver ett land.
Genom erkännandet så känns det som att Sverige tar ett viktigt kliv framåt. Ett Olof Palmeskt "Vi tar ingen skit utan säger vad vi tycker"-steg.
Det är kanske inte rätt i det långa loppet. Men det känns rätt.
Socialdemokratin är bra när den fungerar, och när den inte är så egoistisk.
Egoistisk är väl politiken i grunden inte alls, men partiet som sådant har känts väldigt egoistiskt (eller egocentriskt?) på många sätt genom min politiskt medvetna livstid.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, oktober 04, 2014

Fridolin

Igår blev jag inbjuden till facebookgruppen Vi som är lite kära i Fridolin, och ja vad sjutton tänkte jag och gick med.
Nu är jag väl inte kär i honom, men jag har en stark tilltro till honom. Han står för mycket som jag också kan stå för, helt enkelt.

Han har faktiskt direktkommunicerat med mig för bara någon dag sen, och rentav stavat ihop till mitt efternamn. Det är jag lite mallig över.

Det fanns massor av kommentarer här som jag klippte bort,
men han svarade bara mig och en annan, vad jag kunde se.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, oktober 03, 2014

Vår nya regering

... och jag känner mig faktiskt lite lycklig.

Det är så mycket jag är nöjd med. Det är rödgrönt. Det är jämställt mellan könen. Det är inte bara gamla stofiler, utan många unga. Gustav Fridolin blev utbildningsminster, Åsa Romson miljöminister. Margot Wallström utrikesminister.
Det känns... Fint.

Det här är en regering jag tror på!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, oktober 02, 2014

Hasse Hast

Det är ju inte helt lätt när man skaffar två nya katter samtidigt, som är bröder och rätt lika, att hela tiden komma ihåg att säga rätt namn till dem. En heter Hasse, en heter Tage. Förvånansvärt ofta har jag dock kallat båda för Tage.
Det föranledde ett tillnamn som ska hjälpa mig lite mer på traven. Ett smeknamn som är mer avslöjande. Så, det blev Hasse Hast och Tage Tass. Tage Tass kom jag på först, för Tage har extra "tår" på sina framtassar och låter som en hund när han går. Det klapprar alltså mot parketten.

Hasse Hast är mer sett till personlighet. Visst, båda är kattungar och båda är väldigt busiga. Men Hasse har nog ändå en extra nivå, känns det som.
Han har fått sig ett par duschar fler med stryksprutan än Tage, för att markera att han har klättrat upp på ställen där jag inte vill ha honom. Köksbänkar och köksbord exempelvis.

Igår var det inte Hasses dag alls.

Min mamma var över på en fika för att hälsa på katterna (och mig, hoppas jag), och jag bjöd på mitt marknadsköpta te. Te är ju vätskedrivande, så innan mor min cyklade hem, så lånade hon toaletten.
Jag påbörjade bortröjning av sockerkaka och teattiraljer och kramade henne hejdå sen.
När hon hade gått, gick jag tillbaka till köket och fortsatte röja efter fikat.

Plötsligt kom Hasse och såg väldigt blöt ut baktill.
Jag anade oråd och gick in på toaletten.

Mycket riktigt var locket inte nedfällt och det var rätt blött kring toalettstolen.
Min käre lille Hasse hade alltså tagit sig ett toalettdopp.
Tack och lov att min kära mor hade spolat efter sig!

Senare under kvällen satt jag där jag nu sitter, vid datorn, och hörde att katterna stojade runt i köket. Plötsligt hörde jag att en inte gjorde glada läten längre och gick och tittade.
Då höll Hasse en väldigt låg profil, han låg med frambenen utåt och svansen svängde väldigt argt och bestämt till höger och vänster hela tiden. Jag trodde först att han markerade något mot Tage som satt lite nervöst en bit bort och tittade på sin bror - innan jag fick syn på vad det var som gjorde Hasse så arg. Han hade huvudet vinklat nedåt hela tiden, men när jag såg hakan underifrån...
Han hade lyckats fastna med underkäke och tunga under halsbandet, så det satt som en grimma i munnen på honom. Stackarn!
Jag lösgjorde honom och satte på halsbandet som det ska sitta igen, då jag tycker att det är rätt bra om de vänjer sig vid känslan av halsband, trots att de bara är inne just nu.
En stund senare kom han inspringande till mig vid datorn, satte sig på golvet och tittade upp på mig med vad som såg ut som en arg blick.
Han hade gjort samma sak en gång till, låst fast underkäke och tunga.
Jag lösgjorde honom såklart igen och satte än en gång på halsbandet.
Tro det eller ej, men han gjorde om samma sak en tredje gång och blev den här gången så förbannad att han for runt som om han hade loppor som attackerade, han hoppade hit och dit och spottade kanske inte så mycket, men fräste desto mer.
Jag tänkte att någon gång måste han väl lära sig att inte göra sådär, och satte tillbaka halsbandet (det lossnade av sig självt i hans vilda dans) och sen dess har halsbandet suttit där det ska!
Trägen vinner.

Hasse Hast, sitter stilla ibland också.

onsdag, oktober 01, 2014

Plötsligt händer det...


Idag köpte jag en trisslott. Av strategiska skäl. Ja, det är ju nämligen marknad här i Norrtälje stad idag, ett event där kontanter är rätt nödvändigt. Inte för att jag är någon storshoppare som tycker om att trängas med folk, men jag tycker att det är lite kul att köpa lösvikts-te.
I och med att jag var och simmade och från badhuset har rätt nära till Flygfältets handelsområde, cyklade jag sen dit och gick först på Arken Zoo, igen, där jag inhandlade kattleksaker av en viss typ. Vippor, närmare bestämt. Hasse är helt galen i dem. Och då menar jag att han verkligen blir galen när jag tar fram dem. Det finns andra leksaker som han springer efter och jagar, liksom även sin bror, men vipporna gör att han sätter i allra högsta växel. Han får sån fart att Tage inte törs vara med, han iakttar i skydd under en stol eller liknande. Hasse fräser dessutom om Tage närmar sig vippan om han skulle ha fått tag i den. Och får han tag i den håller han den i ett järngrepp i munnen. Det vippiga går ju dock sönder för varje gång, så nu har jag ett lager på två påbörjade och fem helt nya vippor.

Hur som helst så gick jag sen in till kundtjänst på Flygfyren och bad om att få köpa en trisslott och betala motsvarande så att jag skulle få tillbaka en hundralapp.

"Okej. Har du legitimation för lotten?"


Det var ju komiskt. Visst att det inte är lätt att åldersbestämma folk, jag vet det själv i mitt ideliga frågande om helt eller reducerat pris och precisionen är du under eller över 20 år?
Men när det kommer till mig själv så tycker jag förstås att det är komiskt. Jag är ju bara en dryg månad ifrån att fylla 28. Inte en dryg månad ifrån att fylla 18.


Det var för övrigt en nitlott.
Men jag cyklade ner till marknaden och gick förbi ett testånd precis i början och funderade om jag skulle ta första bästa, eller gå längre in för att se att priset inte var bättre längre in.
Så dumt, när man inte tycker om trängsel. För nästa testånd var väldigt långt bort och priset var detsamma. Något annat vill jag inte köpa.
Jag köpte salami ett år, men det var i längden inte lika gott som det såg ut. Fem korvar räckte alldeles för länge. Men te, te är kul och blir inte dåligt. Och jag blir inte mätt på det heller.

En insikt som har slagit mig de här två senaste dagarna tänker jag nu runda av med:
Aldrig är det så lugnt här hemma som när mina katter sover.

Ordet är fritt, nu är det ditt.