tisdag, september 30, 2014

Mina nya vänner.


På väg från Ljusterö.

video
Första gången de kliver ut, in i min (numera vår) lägenhet.


Hasse återkommer gärna till skohyllan. Tage förstår inte riktigt det roliga med den.


Tage tycker mer om den här leksaken.


Hasse fick alienögon, Tage blickar ut mot horisonten.


Igårkväll somnade de såhär, bakom ryggen på mig i soffan.


Buseriet tog vid på nytt idag, när jag städade.


Jag var även och handlade en sväng. Kassen var kul!


Eftermiddagsluren intar Hasse på golvet under datorn.

Tage ligger i klätterträdet.


Efter min löprunda hade de båda dock bytt plats för sin eftermiddagslur.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, september 29, 2014

This is not the end

This is not even the beginning of the end.
But perhaps it is
the end of the beginning.

Dessutom flyttade Hasse och Tage in till mig idag!


Ordet är fritt, nu är det ditt. 

söndag, september 28, 2014

Sex barnvagnar

I en dubbeldäckare går det maximalt in två barnvagnar i passagerarutrymmet så att de kan stå utan att de inkräktar på mittgången eller blockerar dörren - vilket de av naturliga utrymningsskäl inte får göra och det är något jag försöker hålla hårt på. Jag är ju faktiskt säkerhetsansvarig ombord, precis som att jag har allt annat ansvar också, och jag vet hur snabbt en brinnande buss kan bli både helt rökfylld och övertänd och då är det sista man vill att folk inte ska kunna ta sig fram på grund av fasta hinder, de lär ha problem nog med alla människor som blir i rörelse.

Hur som helst. Idag har jag haft totalt sex barnvagnar på en och samma tur, varav fem samtidigt.
Jag vill ju gärna att alla som står och väntar på mig också ska få åka med i den mån det finns sittplatser kvar, så när den första barnvagnen hade tagit plats inne i kabinen och folk hade slutat strömma förbi mig och jag kunde frångå biljettviseringsproceduren, gick jag ut till de övriga tre barnvagnarna som stod på samma ställe och såg besvikna ut, och frågade hur många av dessa som gick att vika ihop och hur långt de skulle åka. Alla utom en kunde vikas ihop - även den som redan var inne i bussen. Det var en av de på utsidan som var av ovikbar modell, så det veks och stuvades och vips hade jag med mig fyra barnvagnar. En i kabinen och tre i bagageutrymmet. I bagageutrymmet fanns det även en del bagage.

När jag hade kommit så långt på min väg som till Danderyd - där ingen barnvagn skulle av, där ville ytterligare en kliva på. Jag sa då att det tyvärr är fullt, men kvinnan blev smått desperat och sa att hon dels bara skulle åka till universitetet (irrelevant) och att hennes mamma redan var ombord (lite mer relevant). Så som hon ställde vagnen först, kunde alltså säkerhetschefen i mig inte ge ett godkännande.
Tro på tusan om de med den icke vikbara vagnen då ändå inte gjorde sitt yttersta för att krympa ihop den, så till slut fick den plats på ett godkänt vis.


När den kvinnan sen gick av vid universitetet - ja då klev en ny barnvagn på och tog dess plats.

Totalt sex barnvagnar, varav fem samtidigt som mest alltså.

Framme vid tekniska, så tackade jag som vanligt och önskade alla en fortsatt fin dag i högtalarna, men jag tackade barnvagnsmänniskorna lite extra, för deras hjälpsamhet.


Jag fick ganska många tack tillbaka.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, september 27, 2014

Insain in the nut brain

Jag har egentligen inget att skriva, men solen skiner och det känns som en allmänt fin dag. Så... Det är väl en allmänt fin dag?

Ibland tror jag att jag håller på att bli galen. På riktigt.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, september 26, 2014

The End

Såhär avslutas tydligen fyra års vänskap, varav två års intensiv vänskap.

Är du inte bekant med facebook messenger så är alltså den blå texten jag.

Hej ensamhet, här kommer jag högst ofrivilligt igen.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, september 25, 2014

175, 120.

Det går olika stora styng av ilska och ledsenhet genom mig varje dag, stötvis. I synnerhet när jag är ensam och sysslolös, då tomrummet gör sig som mest påmint.

Det till trots, så ska jag fokusera positivt:
Igår hade jag en riktigt bra dag! Min bäste passagerarvän förgyllde hela andra halvan av mitt arbetspass genom att åka med på linjerna 655, tomkörning från Söderhall till Danderyd, 625, 644 och tomkörning från Mora vägskäl till Norrtälje.Vi hade väldigt roligt tillsammans, skojade och skrattade (mest på tomkörningarna och på pausen i Danderyd då) och ja, det var bara en allmänt härlig andra halva av arbetsdagen.
Han är så charmig ibland, denne favorit. Vi pratade om längd och kom fram till att vi är typ lika långa, men så sa han:

"Men jag har så korta armar. Jag når ju ingenting!"
"Du vet Leonardo DaVinci? Han målade ju den här vitruvianske mannen som går ut på att man är lika lång på längden som på bredden när man håller ut armarna.", sa jag.


Han håller ut armarna och konstaterar "Det här ju för fan bara en och tjugo typ!"
Alltså. Ja, i text blir det ju inte lika roligt som där och då. Men oh så full i skratt jag blev!
Jag tror att jag ska ha med ett måttband i väskan hädan efter, så vi kan kontrollmäta dessa uppskattade 120 centimeter nästa gång - vilket kan vara redan idag.
Jag skulle egentligen vara ledig idag, men på min sista tomkörning igår, då han fortfarande var med, så ropade trafikledningen upp mig över radion och frågade om jag ville byta fridag så att jag jobbar idag och är ledig imorgon, fredag, istället.
Om det hjälper er, så funkar det för mig, svarade jag och frågade även vad tjänsten innehöll.

"Ja, det är lite 651, 639 och 630 på morgonen och Uppsala och Rimbo på eftermiddagen"
Uppsala 15:28 från Norrtälje närmare bestämt. Och den funderade han på om han inte skulle hänga med på, så vi får väl se.
Dessutom blir det kanske så att jag får med mig min syster på tillbakavägen, 17:13 från Uppsala. Hon tänkte egentligen åka en timme senare, men när hon fick nys om att jag kör, så överväger hon att sticka från skolan i Gävle lite tidigare för att hinna med.
Så även det får vi väl se.

Detta fridagsbyte känns bra i allt utom ett avseende.
Jag skulle egentligen ha samma tjänst under fredagen som på onsdagen, och på två av dessa körningar åker det alltid med en kille med någon form av utvecklingsstörning som är väldigt förtjust i mig och till honom sa jag igår att "vi ses på fredag!". Det kommer jag ju inte hålla nu, så risken är stor att jag gör honom besviken, för jag tror absolut att han kommer räkna med att det är jag som kör både hans 647:a på morgonen och hans 651:a på eftermiddagen.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, september 24, 2014

För att förstärka känslan

Föreställ dig att man gör en mash up på:

Den här

Och

Den här

Näe precis. Det går ju inte.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, september 23, 2014

Rigor Mortis

En simtur har idag avverkats. Äntligen.
Förkylning och mental kollaps om vartannat har hållit mig från badhuset ett tag, men så länge den fysiska hälsan är någorlunda med, så tror jag att det gör mig gott att låta kroppen ta ut sig.
Jag funderar faktiskt på att även ta en löptur ikväll. Det är dock inte alls omöjligt att det stannar vid en tanke. Jag slutar jobba 19:11 och jag kanske inte alls känner att energin är med mig då. I så fall lär jag springa imorgon istället.

Mina tankar är ett enda virrvarr just nu. Väldigt mycket som dyker upp i huvudet börjar med ett varför. När jag inte får svar på dessa varförfrågor, så skapar min hjärna egna tolkningar som innehåller falskhet, feghet, känslokyla, ren elakhet och fler ännu mindre smickrande adjektiv.

Därför blir jag så glad, så extra glad, av det som gör mig glad.
Konstigt formulerat?
Ja men lyssna på mig när jag pratar istället då - jag är inte mycket bättre då.
Igår åkte en vän med mig på min värsta del av den tjänst jag också har idag, som det fina sällskap han så ofta är.
Idag åkte en nyfunnen bekantskap med mig i rent pendlingssyfte, vilket även en ännu inte bekantad bekantskap gjorde.
Den ännu inte bekantade bekantskapen hoppas jag få bekanta mig med framöver, för där bjuds det alltid på stora leenden vid påstigning och en önskan om en bra dag till mig vid avstigning - och det uppskattar jag väldigt mycket.
Tyvärr - i just detta syftet är det tyvärr, i övrigt bara skönt - kör jag inte den här tjänsten igen förrän 15 oktober nästa gång och det finns ändå ingen garanti att den obekantade bekantskapen åker med då. Det finns det såklart inte av rent universella anledningar som att jag inte har en aning om regelbundenheten i den obekantades schema - men också för att den obekantade kliver på såpass sent på en linje att det finns ytterligare tre andra linjer som trafikerar den hållplatsen, varav minst en av dessa linjer ibland ligger precis före mig.

Så, vi får se.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, september 22, 2014

Kavla upp ärmarna!

Dags att bli lite politisk igen.

När får vi se en ny regering egentligen? Det undrar jag.
Sen undrar jag om inte socialdemokraterna är lite dumma i huvudet också.

Alltså. Missförstå mig rätt, jag är en rödgrön väljare - men jag känner inte att det största partiet i det "blocket" är speciellt bra på att vara en del av ett block.
Alliansen - som jag inte röstar på - hade rätt hela tiden i alla debatter; de rödgröna har inget regeringsalternativ. Varför, varför, varför kunde man inte prata ihop sig på den rödgröna sidan innan valet och vara ett tydligt regeringsalternativ till den sittande regeringen? Vad skulle man vinna på det? Att eventuellt få över C och Fp i händelse av att majoritet inte kunde uppnås med V?


Man kan faktiskt inte både behålla och äta kakan, man kan inte gardera sig mot allt.
Ta med V och bli åtminstone större än den spillrorna av alliansen och låt dem stå för sitt "Sd ska aldrig få något inflytande så länge vi bestämmer".

Ja, det är mina högst spontana tankar såhär en regnig måndagseftermiddag.
Hösten är här nu. 
Kylan omslöt mig dock redan i lördags.
Ett jävla skit är vad det är, i ren klartext. Finns det överhuvudtaget något pålitligt och bestående i den här världen?

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, september 21, 2014

Mina rädslor

Mina rädslor, de som jag faktiskt inte tycker är irrationella:


  • Den ökade främlingsfientligheten och den ökade toleransen gentemot denna främlingsfientlighet. 
  • Klimathotet och den allmänna "det där är inte mitt ansvar att fixa"-attityden.
  • I stort sett allt som den ryska staten tar sig för, gällande allt från invasioner och olovliga flygintrång, till deras homolagar.
  • IS, Islamiska staten, och dess framfart. 
  • Att jag ska bli övergiven av någon jag trodde att jag hade starka band till. 
Ordet är fritt, nu är det ditt. 

lördag, september 20, 2014

Bye.

Nu finns det anledning att tro att mina inlägg kommer bli väldigt korta eller helt utebli framöver.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, september 19, 2014

Anything at all

Torsdagen både genomlevdes och överlevdes, men blogg blev det visst inte tid för.
Eller så föll det bara ur minnet?

Arbetsdagen var inte så märklig. Jag körde bara linje 676 och fick förvisso några bekanta som åkte med mig under dagen, gamla skolkompisar och en före detta kollegas pojkvän, men ja, att köra sex turer på 676 är ändå inte det mest upplyftande. Det känns liksom lite tjatigt.
Hur som helst så hade jag rast inne på tekniska tillsammans med en av de färska kollegorna som jag har varit handledare till och nog är den jag har fått bäst kontakt med därefter. Vi satt och åt tillsammans och gick sen en promenad, innan hon skulle avgå tillbaka mot Norrtälje en kvart innan mig. Hennes schema för dagen verkade ligga en kvart före mig generellt sett, för hon kom in till tekniska en kvart innan och körde sen tillbaka dit en kvart innan jag gjorde det efter att ha ankommit Norrtälje efter rasten.

Efter arbetsdagen slängde jag mig in i duschen och gick sen på styrelsemöte.
Det kändes som ett bra möte, rätt effektivt. Det berodde kanske främst på att vi inte var så många där, färre röster som kunde dösnacka.
Mötet pågick till klockan 20, så hemma sen tog jag en paus och tittade på Idol, och sen satte jag mig och renskrev protokollet och mailade iväg de frågor jag fått i uppdrag under mötet att ställa.
Allt det där blev jag klar med vid 22:30-23-tiden och då visste jag inte riktigt vad jag skulle göra.
Försökte spela Minecraft, men det gick inte. Jag försökte ringa ett samtal, men det svarades inte, jag försökte läsa en bok, men jag hade ingen.
Så. Jag lade mig istället.

Idag är det fredag och sovmorgon deluxe. Jag vaknade strax innan nio och har nu ätit frukost som jag vill ska sjunka ner, för att sen ge mig ut och springa.

Jag har nästan ångest för löpningen nu. Det har blivit så sällan på grund av förkylning och ditten och datten och jag har dessutom fått sån träningsvärk i benen efteråt.
Jag kanske inte ska ta min 13 km långa sväng idag, utan istället ta något lite kortare. Det känns ju dock som någon form av hån mot mig själv.

Men men.

Jobb blir det 14:58-22:27.
Sen; ledig helg.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, september 17, 2014

Wonderbaum

Nu är det en sån där dag där jag inte riktigt tycker att det finns något vettigt att skriva. Jag har jobbat och förvisso haft trevligt sällskap i flera timmar av mitt favoritsällskap och jag har även fått beröm av passagerare för musiken jag har spelat - musik jag har spelat för mig själv där i fram, utan att ha passagerarna i åtanke eller musik i hela systemet. Det kan man ändå inte ha i dubbeldäckarna.

Beröm är ju alltid kul, men sällskapet är ändå det jag värderar högst av de båda. Det är så fint med vänner som offrar så mycket av sin fritid bara för att kunna åka runt med mig hit och dit. Idag till Stockholm fram och tillbaka, och i Stockholm hade jag även min matrast, så det var sällskap även då.
Det är också fint att en vänskap kan uppstå så, mellan bussförare och passagerare. Det är faktiskt så vi känner varandra från början - även om vi nu beskriver varandra som vänner.

Imorgon blir det lite av ett eldprov, för att förstora upp situationen till astronomiska proportioner.

Jag är nämligen inne i en kvällsvecka med sena kvällar och då naturligt även sena morgnar - men imorgon har jag bytt mig till en tidigare tjänst för att kunna vara med på ett styrelsemöte här hemma på kvällen, så imorgon ska jag upp klockan 6:15. Det är ändå en sen morgontid sett till en morgonvecka - men det är ju inte morgonvecka. I måndags somnade jag vid 4:00. Igår midnatt. Idag lär jag inte somna klockan 22 bara för att jag går och lägger mig då.
Inte har jag någon bok att läsa heller, då jag läste ut Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson häromdagen. Den var tung, men bra.

Eldprovet för övrigt, blir inte att komma upp. Det blir snarare att vara pigg och alert på mötet och att sen renskriva protokollet. För det brukar jag göra samma kväll, bara för att det är då mötet ligger som färskast i minnet och då jag bäst förstår stödorden jag skriver på plats på mötet.
I'm a sekreterare, yes I am.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, september 16, 2014

Receptet mot plötslig huvudvärk

Plötslig och plötslig.
Jag brukar ju dessutom framhärda att jag inte får ont i huvudet speciellt ofta.
Det känns som som att det snart inte är sant längre, för det händer lite nu och då numera. Inte en värkande, molande huvudvärk, men en känning och en matt trötthet.

Där satte jag dessutom huvudet på spiken, för det är ju min sömn som är boven.

Igår slutade jag jobba 1:10, efter en väldigt trevlig kväll när jag hade sällskap av en god vän ända in i mål.
Telefonen avlöste mig innan jag riktigt hade slutat, så sen hade jag ett samtal som pågick 1:06-3:57 och först därefter somnade jag, någon gång efter fyra på morgonen, för att sen vakna vid nio utan förmåga att somna om.

Det, och endast det, är boven till min huvudvärk. För annars mår jag väldigt bra igen nu, i mitt ständiga pendlande.


Så vad gör man?
Ja jag gjorde åtminstone som så att jag tog en promenad. I friska luften, i härliga elljusspåret.
Huvudet klarnade direkt!


On the wild side.

Enda nackdelen är ju att jag blev slö igen, nu när jag satte mig vid datorn.
Men, lite mat och en dusch på det, så har jag gjort allt vad jag kan.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, september 15, 2014

Eftertankens kranka blekhet

Det är ju verkligen frågan om det är är ett bättre valresultat det här valet, kontra för fyra år sen.
Visserligen fick "mitt block" fler mandat än alliansen, men i fyra år till blir det ju av allt att döma en minoritetsregering och dessutom har vi dessa Sverigedemokrater som blev så stora att de är vågmästare i stort sett hur man än vrider och vänder på kakan.


12,9% verkar Sverigedemokraterna landa på. Jag tror verkligen inte att 12,9% av den röstberättigade befolkningen är rasister - jag tror i synnerhet inte att någon av dem själva skulle kalla sig för rasister. Det är det väl ändå ytterst få människor som gör om sig själva?


Att 12,9% av befolkningen då är så missnöjda med allt vad politik heter, att de röstar på det parti som sticker ut mest från de andra. Öh? Nej, jag fattar egentligen inte alls. 
12,9% borde hur som helst inte tycka att invandringsfrågan är det absolut viktigaste vi har att jobba med i vårt samhälle, att det skulle gå före jobb, skola, vård, klimat och allt.

Näe, jag förstår inte.

Annat än att jag förstår att det inte är bra. På något sätt.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, september 14, 2014

13 %

Det är styrkan på ett bra vin.
Eller svagheten i ett helt land.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, september 13, 2014

Skammen

Imorgon är det val, och det har ju knappast undgått någon. Alla röstberättigade som inte har undgått det, hoppas jag även går och röstar om de inte har gjort det i förtid. Demokratin är så lätt att ta för given, vilket den inte är. I många länder både slåss man och till och med ger sina liv i kampen för demokrati, medan i länder som länge har haft det (som Sverige), så glömmer man bort hur viktigt det är att vi alla är mer och styr riktningen för vårt land. Att vi inte låter överheten diktera alla våra livsvillkor utan att vi har en chans att vara med och påverka.
I en demokrati har man också rätt att rösta på vilket parti man än känner just kan leda Sverige bäst i den riktning man önskar och man har även rätt att påtala bristerna med andra partier. Yttrandefriheten. Den vackra, men ack så missbrukade.
Den står plötsligt över allt annat, känns det som. Vilka förtäckta budskap man än har, måste man få basunera ut dem. I skolor, i tv-reklamer och i din brevlåda. I min brevlåda.

I min brevlåda hittade jag häromdagen ett brev från Sverigedemokraterna, där det på baksidan (eller är det framsidan?) försöker locka mig att rösta på dem genom denna mening:


Jag har läst om en brevbärare som skrev ursäktslappar för att han delade ut sånt här. 
Jag hade nästan velat ha en själv.

"Kommuner där SD har en vågmästarställning tar emot färre antal flyktingar oavsett om det är alliansen eller den rödgröna röran som styr."

Hur skulle det på något vis locka mig? Är det flyktingarna eller är det Sverigedemokraterna och dess anhängare som segregerar vårt samhälle och breder ut rasismen?
Hela tiden, varje dag, kommer nya rapporter om lokala SD-politiker som när de tror att de är anonyma, skriver hatiska och rasistiska kommentarer på diverse forum.
Att samtidigt stoltsera med att man stänger dörren för flyktingar i alla kommuner man har möjlighet till.
Jag kan inte se det som något annat än ett rasistiskt erkännande. I kommuner där vi har något att säga till om, ser vi till att välkomna färre än "våra egna".

Det som gör mig riktigt ledsen är att det här är ett parti som ser ut att fördubbla sina mandat i riksdagen imorgon. Det, för mig, är den svenska skammen.

Dessutom känns det inte sådär jätteroligt att av det tiotal namn som står på deras valsedlar till kommunfullmäktige här i Norrtälje, så är tre av dem mina kollegor. Toppnamnet inräknat.
Inget yrke står listat lika många gånger som bussförare. I och för sig framgår det inte att alla tre är bussförare hos Nobina Norrtälje, men det vet ju jag i och med att jag vet vilka de är.
Det känns också som den yrkesmässiga skammen.
Vilka signaler ger det egentligen om min arbetsplats?
En arbetsplats där jag faktiskt har en arbetsgivare som aktivt jobbar för en ökad mångfald och som jag är stolt över på den fronten - men det är ingenting man som väljare ser när man tittar på dessa valsedlar. Tyvärr.

Kom ihåg att rösta, och kom ihåg att att använda det sunda förnuftet när du ska avgöra om det är hjärnan eller hjärtat som ska fälla ditt avgörande.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, september 12, 2014

Non grata persona

Nu tar jag en ny riktning med mitt bloggande.

Ja, jag har varit på väg förut och jag har misslyckats, men nu har jag tänkt igenom det lite mer än vanligt. Kanske att jag kommer misslyckas ändå, men jag ska göra ett försök.
Den här bloggen är ju min ventil till mig själv. Jag skriver inte till någon speciell målgrupp eller speciella läsare och jag har ingen som helst koll på vilka som läser och lever därför lite i föreställningen att knappt någon gör det. Det vore också förståeligt, eftersom jag av och till skriver väldigt dåliga inlägg nuförtiden.


Den förändring som kommer bli är att jag helt kommer sluta namnge personer. Mer eller mindre helt sluta med att skriva om andra personer i min närhet också, för det är tydligen väldigt lätt att miss- och övertolka mig. Jag vill inte att någon ska tro att man kan lära känna mig genom att läsa min blogg, den bild man får av mig här är visserligen en jag själv ger, men den är enkelriktad och som sagt så skriver jag inte till någon speciell målgrupp. Om jag ville att folk skulle upptäcka mig och lära känna mig härigenom, hade jag valt att skriva helt annorlunda.
Jag skriver här för att jag tycker om att blicka tillbaka över tiden som gått, och bloggen gör det väldigt lättöverskådligt för mig. Plus att det går snabbare och är bekvämare att skriva blogg än att skriva dagbok.

Dagbok skrev jag dock varje dag mellan sommaren 2008 och tidig vinter 2013, senast jag skrev i dagboken var förra sommaren.

Idag skrev jag igen. För jag behöver få ur mig saker och ting. Detaljer. Namn. Inte nödvändigtvis för att minnas dem framöver, utan för att det också fungerar lite som terapi för mig att sätta ord på det som tynger mig och som jag inte vet vem jag kan prata med det om, annat än eventuella personer som är berörda.
Dagboken tycker jag dock är jobbig att skriva, rent fysiskt. Pennorna bråkar ständigt och dessutom har jag en tendens att vara lite för ivrig och ibland skriva första bokstaven i nästkommande ord som där sista bokstaven i det aktuella ord jag skriver, borde ha varit. Alltid med bläck.

Det blir inte snyggt, helt enkelt.

Min handstil blir heller inte särskilt snygg - vilket den kanske ändå inte alltid är - i och med att jag alltid ligger i sängen och skriver.
Jag måste nog ändå ge den en chans igen.

Så. Det om detta.

Jag kände mig förvånansvärt frisk när jag vaknade imorse. Rentav så att jag förvånades över att jag kunde andas genom båda näsborrarna. Redan. Det var ju under onsdagskvällen som näsan tjocknade igen för att bli helt igentäppt, och redan fredag morgon är det full framkomlighet?
Tack, kropp.
Däremot så är det inte utan att jag behöver snyta mig emellanåt fortfarande, men det rinner inte och jag är inte tvingad att andas med munnen.
Dessutom känner jag mig väldigt pigg i övrigt. Huvudet är bra mycket mindre segt idag än vad det var igår, men igår var det nog som en följd av att jag inte hade någon aptit och inte kände någon hunger alls. En smäll huvudet fick ta i form av lågt blodsocker, antar jag.
Det blev genast bättre när jag vid 17:30-tiden ändå tvingade i mig middag efter att bara ha ätit en limpskalm vid åttasnåret på morgonen.
Så, som den arbetsmyra jag är, ringde jag trafikledningen och frågade om de hade något personalbehov idag. Min ordinarie tjänst började 5:48 och den förstod jag var såld sen länge, i och med att jag ringde vid 9:30, men kanske att de hade behov av något annat?

Ja, mycket riktigt fick jag en tjänst på en gång. 15:22-24:49.
Kanske inte riktigt den dygnsrytmen jag har inom mig än, men ändå den jag ska vänja mig vid till nästa vecka. Så det går bra.

Sen ringde det någon timme senare, och då fick jag frågan om jag kanske kunde jobba lite på söndag också.
6:07-14:17. Skön söndagstid, men inte helt ultimat i min omställningsprocess. Men men.

Innan jobbet idag då så har jag städat. Lilla städningen, men som vanligt så kom jag på fler moment att göra än det som normalt ingår i min lilla städning. Idag skruvade jag bort lådorna i kommoden under handfatet i badrummet, skruvade isär vattenlåset och gjorde rent det efter bästa förmåga. Första gången sedan inflytten i augusti 2011. På min förra adress gjorde jag det en gång om året, men här har det inte blivit.
Satte sen tillbaka lådorna och kunde konstatera att jag har ett helt apotek däri. Jag som väldigt sällan blir sjuk och när jag väl blir sjuk så använder jag väldigt lite medikament. Under den här förkylningen har jag tagit en febernedsättande tablett inför natten mellan onsdag-torsdag samt en nässpraysdusch inför natten onsdag-torsdag, en i arla morgon på torsdagen och en inför natten torsdag-fredag.

Det är allt. Har även tänkt att jag kanske borde ta lite hostmedicin, särskilt då det nu visade sig att jag har både mot slemhosta och rethosta. Det blir kanske att jag tar en slurk innan jobbet.
Frågan är om det ska klassas som slem- eller rethosta? Förkylningsmässigt borde det vara slem, men hostan känns i nio hostningar av tio mer torr och retsam, än slemmig. 


Apoteksavdelningen, noga stuvad.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, september 11, 2014

You spinn my head right round, right round

Från att igår gradvis mått sämre och sämre för att sen ha en feberyr natt, så mår jag nu bättre och bättre. Rent fysiskt.
Huvudet är fortfarande tungt, jag hostar emellanåt rätt mycket och jag är rätt täppt i näsan. Inte fullständigt täppt dock, vilket jag var igår.
Jag måste verkligen säga att jag gillar när min kropp tar i tu med såna här förkylningar i expressfart. Det var egentligen bara igår jag kände mig riktigt dålig, i förrgår kände jag mig lite raspig i halsen (hade inte ont!) och idag känner jag ju att det har vänt. Hurra för det!

I övrigt känner jag mig så oändligt ensam. De här perioderna har alltid kommit och gått och lär fortsätta komma och gå och jag tror ingen egentligen kan förstå varför jag uthärdar dem. Jag tror inte ens jag och min vän förstår. Men någonstans handlar det för mig om en vänskap som har rotat sig så djupt att jag för inget i världen vill kasta bort den, hur illa behandlad jag än blir.
För egentligen blir jag kanske inte illa behandlad, det är mer att jag inte blir behandlad alls.

Och det är det här med att få samma värde som luft - frånsett att man behöver luft för att andas - det sänker mig mentalt.

Nästa lördag har vi planerat att träffas för att umgås, något jag har sett fram emot sen det blev planerat. Det har visserligen inte ställts in, men jag har såklart en orolig känsla i magen av att det inte kommer att bli av.

Sista september ska jag dessutom hämta mina katter, och då har vi också pratat lite löst om att göra sällskap till Ljusterö för hämtningen - något mer löst än lördagsplanen, men också det ligger ju i riskzonen nu.
Jag längtar ju dock efter mina katter precis som jag saknar min Axel. Så oavsett om jag får åka dit ensam eller inte, så kommer det åtminstone att bli ett glädjemoment i min vardag.

Men. Jag vill att du tar dig samman och börjar kommunicera med mig igen. Jag är inte arg. Jag vill bara att vi återgår till det vi redan har byggt upp. 

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, september 10, 2014

I allt elände

... ja, om jag bara fokuserar på mig själv, och bortser från fysiska faktorer - så har det här varit en bra dag såhär långt.
Visserligen är jag ledsen över saker jag inte förstår och dessutom är jag sjuk. Förkyld så in i norden. Alltså, inte snorig så in i norden, för den fasen brukar komma först när den värsta sjukhetskänslan har lagt sig.

Jag är alltså sjukskriven nu på eftermiddagen.
Tacksamt är det dock att den här förkylningen inte följer standardmönster och hittills har låtit mig slippa mitt värsta symptom; ont i halsen.
Det är när jag är i fasen jag är i idag, då jag känner mig allmänt sänkt och näsan rinner som en kran snarare än är igenproppad, som jag också brukar ha ont i halsen. Istället har jag känt mig lite raspig i halsen under gårdagen och även delvis nu, men det gör inte ont när jag sväljer. Det är mer av raspigheten jag annars brukar känna efter att ha haft ont i halsen.

Så, även där något bra. I allt elände.

Jag jobbade dock morgonpasset idag, och inledde med att köra 638 till, runt och från Vätö. Väl ute på ön klev en av alla dessa jag har lärt känna genom just min bussförarroll på; Kim. Han satte sig längst fram och pratade med mig hela vägen till Norrtälje. Annars brukar han försvinna långt bak när han kliver på, så dagens framsittande var ju väldigt uppskattat.

Dessutom körde jag stadsbuss lite senare, och när jag gled igenom Solbacka med tom buss fick jag syn på min vän Siri som var ute och gick med sin lilla plutt Ellie på magen, Ellie som jag inte har träffat tidigare. Jag öppnade fönstret och sträckte ut handen mot Ellies, och hon grabbade tag i mitt pekfinger sådär som riktigt små barn gör.
Där hade jag velat att tiden stannade en stund. Den känslan av att en främmande liten människa vill hålla fast i dig utan att släppa taget, den är precis vad jag behöver nu.

Nu, när jag känner mig så frånstött från den vän som står mig allra närmast, men som under dessa återkommande dåliga perioder får mig att känna att jag förmodligen inte betyder något alls för honom.
Min hjärna vet ju att det inte är så, men det gör ändå ont i mitt hjärta.

Det som är allra värst - gång efter gång - är att det är den ordlösa kommunikationen som ska råda. I och med att inget sägs om anledningar eller någonting, när ett avståndstagande beteende kommer i direkt anslutning till ett nattligt telefonsamtal natten till en arbetsmorgon där jag gång på gång försökte runda av samtalet, men fick höra saker i stil med "men lägg inte på än, Fredrik... Jag vill ju prata med dig!". Det är som att jag automatiskt ska förstå vad det är som händer, men det gör jag inte. Det gör jag aldrig.
Jag anar, men jag vet inget säkert.
Framför allt vet jag inte om det bara är jag som drabbas av dessa sanktioner i kontakten, eller om det är alla. Om det är straff mot mig eller mot den egna personen. Eller om det är en befrielse?

Mitt huvud fylls av tusen frågor och det är svårt att tänka på något annat.
Jag vet inte om det går att föreställa sig hur det är att gå från kilometervis med text, ibland hundratals snaps på snapchat, timslånga telefonsamtal - mer eller mindre varje dag - till att få ett par korthuggna, intetsägande sms.

Men ja, jag är oändligt tacksam för att jag åtminstone har fått sms:en, för total ignorans hade fått mig att bli ännu mer ledsen.

Så, i allt elände, så fokuserar jag på Kims vänlighet och på Ellies hållfasthet. På att jag åtminstone inte har ont i halsen.
De små sakerna i livet som ska hålla näsan ovan ytan.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, september 09, 2014

Flugornas herre

Tack vare att jag inte har gått ut med soporna på över en vecka, är det just vad jag är nu.
Ja, det låter snuskigt, men eftersom jag källsorterar allt jag kan, så blir själva soppåsen med matavfall inte alls full snabbt, och det tar helt enkelt slut på påsar om jag byter den när det bara finns lite bottenskrafs i.
Jag antar att jag borde köpa en rulle avfallspåsar.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, september 08, 2014

Dumt

Känslan jag har inom mig är att det här inte har varit en av mina bästa dagar. En av de typiska dåliga dagarna i det bergochdalbanesystem till känsloliv jag har alltså.

Men egentligen...?
Bortser man från en enda faktor, så har det varit en dag som alla andra. Faktiskt med arbetsmässiga höjdpunkter också. Barn som har applåderat åt mig, när jag i högtalarna berömde dem för att de stod i en sån prydlig och fin kö där de väntade på mig.

Men, jag envisas ju med att leva mitt liv genom andra och känna mina känslor genom andra - eller genom andras bekräftelse.
För det har jag nyligen fått höra, att jag har ett stort bekräftelsebehov. Och ja, det är nog helt sant. Jag har ett självförtroende och en självkänsla som ligger på den nivån att jag ibland behöver få uppskattning för den jag är och det jag gör, för att känna att jag duger och är omtyckt.
Jag, men jag är ju högst subjektiv, kan dock inte se att det har gått till överdrift på något plan egentligen. Inte annat än just detta då, detta som inte drabbar någon annan än mig själv.
När jag får enbart negativitet från närstående håll - även om den kanske inte är riktad specifikt till mig, utan att det mer handlar om ett allmänt dåligt humör än ett åt helvete med Fredrik, så dras jag ändå ner såpass att jag känner just så som jag beskrev;
Det här var en typiskt dålig dag i mitt liv.
Dumt.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, september 07, 2014

Hinner inte

Idag har jag tydligen inte tid, för nu ringde Tony på den lilla tid jag hade avsatt för att blogga.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, september 06, 2014

Jag har bestämt mig, och jag vet vad jag vill.

...vad jag ska göra och använda framtiden till!

Idag var jag på Ljusterö för första gången i mitt liv. Inte för sista gången. För den sista september ska jag dit igen, och då kommer jag att ha två kattungar med mig hem.

Ja, så kommer det bli.
Men det visste jag väl redan? Alltså. Även om det heter att jag vill träffa kattungarna först innan jag bestämmer mig - så kan väl vilket dumfån som helst förstå att om man åker och tittar på kattungar som potentiellt kan bli ens egna om man har den minsta längtan efter katter - ja då kommer inte mötet med kattungarna att på något sätt få en att ändra sig.
Det går inte att inte bli kär i kattungar.

Så, den sista september, en tisdag, kommer jag återigen att åka till Ljusterö och hämta hem dessa underverk som är födda den femte juli. Det var minsann första dagen på min semester, såg jag här! En allmänt bra dag, med andra ord.


Och som jag tidigare har skrivit, så är Axel fortfarande mer än välkommen hem. Blir det så att jag får tre katter, ja då kommer jag väl vara tre gånger så glad som jag är nu, när jag inte har någon.

Att jag inte tog med katterna nu förresten, beror på att de fortfarande är för små och behöver både uppfostran och di av sin mamma. Mamman var för övrigt en mycket vacker katt, så de har fint påbrå, killarna. Just nu heter de Vitnos och Sotnos, vilket jag tror att jag har nämnt tidigare. Det kommer de inte att få fortsätta heta. Kanske att en av dem får heta Fabian, men jag måste ju ta hem dem och känna efter och se vilken det skulle passa på, för nu känner jag dem ju inte. Svårt att bestämma att den ena skulle ha ett namn men inte den andre då.


Förslag på kattnamn, som är riktiga namn, mottages tacksamt!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, september 05, 2014

Friday, I'm in love

Då står helgen för dörren. För vissa. Ja, även för mig. Men jag ska jobba kväll först, och har ännu många timmar till jag ens börjar jobba.
Men det till trots, (eller till trots? Det finns inget som säger att jag inte får en bra arbetsdag också), så ser jag fram emot helgen och denna lediga fredag innan jobbet.

Jag ska åter till badhuset idag. Jag var där igår också, liksom i måndags. Skillnaden idag blir att jag får sällskap av min kära syster som tillbringar ännu en helg i hemmakommunen. Vi ska till badhuset om en dryg halvtimme, rentav.
Då blir det förmodligen inte bara min sedvanliga 1000 meters simning, utan även allmänt badkul också.

Helgen som sen väntar kommer på lördag att bestå i en utflykt till Ljusterö. Där ska jag hälsa på ett par kattungar som jag tror kommer vara precis hur söta som helst.
Det bästa av allt är att tanken är att jag den sista september ska ta med dem hem också!

Ja, det kommer tätt inpå Axels försvinnande. Jag är högst medveten om det. Ibland måste man dock fånga tillfället när det ges. Jag slutar inte hoppas på att Axel ska komma hem bara för att (om) jag skaffar nya katter. Axel älskar jag för hans personlighet som är bara hans, och det ersätter ingen ny katt. Däremot kan nya katter skänka mig ny glädje genom sina personligheter.
Precis som att vänner kan både förloras, skaffas och återfås.


Tony ringde förresten sent igår kväll och presenterade ett seriöst namnförslag bland många oseriösa till en av katterna. Fabian. Det gillade jag!
Och ja, jag skriver som om det redan är bestämt att katterna ska bli mina. Men... det är den föreställningen jag lever i nu, så varför inte?


Som det är nu heter katterna Vitnos och Sotnos, och det är ganska många grader av puttignuttighet för mycket för mig. Jag vill ha riktiga namn på mina katter.
Jag menar, Axel. Familjens katt heter Herbert.
Så. Fabian är ett bra förslag. Men fler förslag vore trevligt. Samt om jag kunde komma på egna?
Det blir kanske en aning lättare när jag får träffa katterna, eller rentav när jag får hem dem.

En praktisk fråga jag undrar över; får två kattungar plats i en kattbur? Eller måste jag ha två?

De retoriska frågorna som inte är retoriska, men som kommer förbli svarslösa, haglar.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, september 04, 2014

I'm so hot... Cause I'm in hell.

Idag känns som en typisk dag då jag inte har så mycket att skriva.
Så varför lägga energi på det då?

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, september 03, 2014

En månads saknad


Ja, det är nu en månad sen jag såg min käre och älskade katt Axel senast. I alla fall som jag vet säkert. Jag vet nämligen att han var inne en sväng den tredje augusti, men jag är osäker på om jag såg honom den fjärde också, men jag tror inte det.
Hur som helst. Det har gått en månad och nu lägger jag ner mina fruktlösa promenader där jag visslar och ropar efter honom. Jag har tömt matskålen på sitt månadsgamla torrfoder och burit ut hela skålsystemet i förrådet. Funderade på att göra samma sak med kattlådan, men det är så mycket och så nästan oanvänd sand däri, så det kändes ännu... onödigt. Istället stängde jag till den med luckan som katter egentligen "ska" kunna gå igenom, men Axel har inte velat göra det. Alltså har den alltid stått öppen för hans skull.
Lite leksaker ligger fortfarande kvar i en garderob, men jag börjar vänja mig vid den jobbiga tanken på att han inte kommer komma hem igen.



Säga vad man vill om Tony - och nu säger jag ju i stort sett alltid bara bra saker, men vi har verkligen våra meningsskiljaktigheter också, men igår var han så fruktansvärt gullig på temat Axel. Han sa så stöttande och fina saker som jag tror att jag behövde höra, så att några tårar faktiskt frigjorde sig från mina ögonvrår.
Om Facebook inte hade legat nere nu, vilket det verkar göra både på dator och telefon, så hade jag kunnat citera lite mer exakt - men det är kanske lika bra för hans del att det inte blir gjort.


Jag har fått uppfattningen att Tony inte riktigt gillar den typen av uppmärksamhet.
Jag tycker dock att han kan vara stolt över sig själv och sina värderingar som är så frisinnade att han som straight kan lägga sig på en sån gullig nivå med mig som är gay.
Det är även det som gör min andra bäste vän till min bäste vän, Mattias. Han har också en förmåga att se bortom fördomar - som han faktiskt har erkänt att han åtminstone hade från början - och vara väldigt gullig.

Tillbaka till katterna.


Är det för tidigt att fundera på att skaffa ny katt? Eller rentav nya (plural)?


Min mamma skickade detta till mig:

Hur söta är de inte?

Och dessutom, så har jag redan formulerat den tanken i huvudet - innan jag fick den här frågan. "Nästa katt jag skaffar ska vara en kattunge."
Too soon?

Skaffar jag dessa två och Axel dessutom kommer hem. Ja, dels så blir han förmodligen både snopen och förnärmad och om han finner sig i situationen och inte drar igen - ja då har jag plötsligt tre katter.
Men ja, jag är intresserad av dessa två. Det kan jag inte förneka.


Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, september 02, 2014

Här uppe bland molnen

Idag har jag haft specialtjänst så det står härliga till!
Jag har egentligen kvällsvecka den här veckan, men jag körde 676 till Stockholm klockan 7:17, och det var för övrigt en riktigt seg körning, det tog en timme och trettiofyra minuter in till tekniska. En sträcka som man kan klara av på 55 minuter under riktigt gynnsamma förhållanden. 

Sen räddade jag en kollega och tog hans avgång tillbaka 8:50 istället för den tilltänkta 9:05 som jag skulle ha haft. Därefter köpte jag en korv och åkte in till Stockholm för att krångla mig till Solna och Västra skogen. Till Nobina HK, närmare bestämt. Där hade jag möte klockan 13, men jag var på plats redan strax efter 12, så jag passade naturligtvis på att hälsa på hos trafikledningen först. Där hälsar jag alltid på när jag är i huset, tycker alltid att det är kul att komma dit.
Och där hade de jämnt sjå att tillsätta vakanta tjänster. Bland annat fanns det ingen att köra 639 från Tekniska till Hallstavik klockan 17:00.

Plötsligt riktades allas ögon på mig.
"du ska ju ändå åka hem..."


Och vips hade jag en körning som väntade efter mötet. En bra stund efter mötet som slutade 14:30. Tiden däremellan tillbringade jag också på CTL, trafikledningen alltså.

Mötet då, det var ett utvärderingsmöte av Nobinas deltagande i Pride. Med på mötet var det diverse chefer och tjänstemän, samt jag. Det är inte första gången jag är den ende bussföraren i sällskapet på möte på huvudkontoret. Nu var det ju dock inte så konstigt, i och med att jag är den bussförare som är mest involverade i Nobinas deltagande i Pride.
Jag lyssnade på de bitarna som egentligen aldrig krävde mitt engagemang under prideveckan och framförallt inför veckan. Avtalsbitar och sånt. Sen framförde jag min feedback, vilken var nästan uteslutande positiv. För nöjd är jag, väldigt många bitar hade fallit på plats sen förra året, ur mitt perspektiv.
Det delades även ut lite beröm för min körning från mötesgruppen.
Sen, när jag var på väg därifrån och virrandes letade mig ut från möterummen och det öppna kontorslandskapet, så öppnade jag en dörr och där utanför gick Nobinas kommunikationschef och sken upp när hon fick syn på mig. "Men hej Fredrik! Vad kul att se dig!"
Jag är lite lätt förvånad att hon känner igen mig, förvisso mailade vi varandra så sent som i förra veckan, men skrivna ord och ett levande ansikte är ju två olika saker, fram till att den levande munnen kanske börjar säga samma saker som de skrivna orden.
Jag visste dock inte förrän nu, när jag googlade henne, att hon är före detta riksdagsledamot och det väldigt ung sådan. Häftigt, säger jag!


Imorgon är det utbildning hela dagen, hot och våld under fortbildningen i våtr yrkesförarkompetensbevis.

Ordet är fritt, nu är det ditt. 

måndag, september 01, 2014

Swim, swim

Äntligen har jag invigt Norrtäljes nya badhus! Eller ja, äntligen och äntligen. Det öppnade i lördags, när jag var i Helsingfors. Men det gamla badhuset stängde 13 juni, så jag har inte badhussimmat sen dess.
Detta nya badhus vill jag ge åtta friska pinnar av tio i betyg. Det kändes genomgående fräscht, häftigt och luftigt (och blött), med många bassänger för olika ändamål, flera bastu's och härliga ljusinsläpp. Bäst var nog dock ändå att motionsbassängen är dubbelt så stor (åtta banor istället för fyra) jämfört med gamla badhuset, plus att alla åtta används till motionssim, och inte bara två som i gamla. Där var de övriga två reserverade för lek.
1000 meter avverkades på 27 minuter.

Hit ska jag återkomma.

Det som drar ner betyget är att jag tycker att omklädningsrummet var trångt i själva skåpsdelen. Sen gillar jag inte att det inte finns någon cykelväg från baksidan, men det är inte badhusets fel. Nu måste jag inte bara cykla till södra bergen, utan även runt dem, för att komma dit. Det är väl minst dubbelt så långt mot för vad jag hade till gamla badhuset.
Men men, man kan inte få allt.

För övrigt polisanmälde jag min katt som saknad ikväll. Snart har han varit borta en månad.

Ordet är fritt, nu är det ditt.