torsdag, juli 31, 2014

Är det nu det händer...?

Jag hinner ju egentligen inte blogga. Klockan är över två på natten, men jag har vridit tillbaka den till strax innan midnatt, för att inte missa ännu en dag.

Det blir roligare och roligare för varje år, att köra buss under pridefestivalen. I år får jag ju dessutom gå in i parkområdet hur jag vill - med den lilla klausulen att jag knappt inte hinner i och med att jag jobbar i det närmaste konstant. Det är absolut inget klagomål, jag är rentav lycklig att få ha den här förmånen.
Lyckan har dessutom visat sig komma från annat håll. Igår när jag hade en liten rast från körandet och tittade in i Nobinas tält, så stod Södertäljes trafikchef, som jag är så mycket mer bekant med än min egen trafikchef, där och hälsade glatt och kom rätt snabbt in på att det hade varit en kille i tältet och frågat efter mig och lite allmänt gjort klart att "han är min!".
Jag hade mina aningar om vem det kunde tänkas vara och honom har jag hittat där i parken både igår och idag och man kan kanske föreställa sig att våra munnar må ha råkat vidröra varandra vid ett eller ett par eller kanske ett tiotal tillfällen? Ja, kanske.
Så jag undrar; är det nu det händer? Är det nu gnistan inom mig tänds, kärleken föds och lyckan gror?
Det. Skulle. Kunna. Vara. Så.

Om jag inte redan satt ner, skulle jag behöva sätta mig ner. Tanken är ju egentligen svindlande.
Nu låter jag ju helt bedrövligt självömkande om jag skulle lägga ut texten helt om mina tankar kring en ljus framtid fylld av kärlek och närhet, så jag sträcker mig till att säga:
Det är min tur nu. Verkligen.

Förmodligen kommer vi hitta varandra i parken imorgon igen. Kanske under lördagens parad? Och inte minst; dejt på söndag.
Jag. Har. En. Dejt.
Eller en date, det måste jag nog lägga till om inte Tony ska lägga in sanktioner och protester om försvenskning.
Och då ska jag verkligen förtydliga; Tony är en vän, inte daten i fråga.
Har jag ens haft någon dejt och kallat det dejt? Vissa borde jag väl kunna klassa som det, men de går ändå inte att jämföra med denna - denna som ännu inte har ägt rum, men som jag redan inom mig vet kommer bli bra.
Det vet man om man kanske har råkat snubbla och landat med munnen på någon annans mun ett tiotal gånger. Kanske?

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, juli 30, 2014

Idag blir en fin dag

Kanske inte vädermässigt, men jag känner på mig att glädjen kommer yra kring och i mig idag.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, juli 29, 2014

Tropiska natt

Här sitter jag, kvart i tolv på den sena tisdagkvällen och det är fortfarande 22 grader ute, så jag har samtliga fönster och dörrar (ja, även ytterdörren) på vid gavel för att få lite cirkulation på luften här.

Jajemän, ytterdörr på vid gavel i tisdagsnatten.

Idag har det varit den stora förberedelsedagen för resten av veckan. Både jag och Johan, som är en Johan av modell äldre kollega jag aldrig har nämnt förut (för att särskilja alla Johan's, inte för att åldersdiskriminera), har kört igenom färdvägen och vi har gjort i ordning Nobinas tält inne i parkområdet. Dessutom har vi i år fått fritt tillträde till parken, vilket känns väldigt trevligt, om än att jag knappt kommer hinna vara där, så får jag åtminstone gå in i parken när jag har rast, till skillnad från hur jag och Gustaf hade det förra året.
Men vi satte ihop ett snitsigt brev med feedback, och den feedbacken har verkligen tagits tillvara i år. Det gör mig så glad!
Det som gör mig så mindre glad är att det inte är Gustaf som är min parhäst den här gången.
Jag kan inte understryka det nog så många gånger, jag har inget emot Johan, men det är ju jag och Gustaf som har tagit fram den feedback man i mångt och mycket har gått efter nu, så det är så synd att han av privata skäl inte kan vara med i år.

Men, jag ska fokusera på det roliga och nu ladda för en intensiv men kul vecka!

Jag har här på kvällen skrivit ihop en tidtabell som ser ut enligt följande:

Kom och åk!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, juli 28, 2014

Jag är inget berg

Ja, den här har jag kört förut... Men såhär känns det verkligen nu.

Jag är vid liv!

Det är en fin tid nu och jag känner mig varm inombords. Inte kär, om jag i framtiden eller någon annan skulle misstolka mig så. Nej, mer rofylld och tillfreds. Jag gillar det jag har och de jag har.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, juli 27, 2014

Budget

Systern min ska snart flytta hemifrån, till vår anfadersstad Gävle (jo, kära mor vår är född och uppvuxen där, och Louise ska plugga till sjuksyster där), och idag har jag hjälpt henne att göra en budget baserat på de studiemedel hon kommer att få.
Jag höll ju själv på med det där från mitten av 2008 fram till utgången av 2012, gjorde budget och förde kassabok och gjorde sammanställning. Det var lite kul i bistra tider och mindre kul i mer välmående tider, och allteftersom tiderna bara blev mer och mer välmående, så lade jag ner det.

Så här såg det ut i slutet:

Budget, defacto och en del av kassaflödet ut.

Det är en spännande tid som ligger framför oss, och framförallt framför henne. Helt klart.
Jag är glad för hennes skull, men tycker ju samtidigt att det skaver lite i hjärtat att hon ska flytta till en annan stad. Det är ju dock inte längre bort än att man kan hälsa på, på helgerna.

Idag har jag för övrigt äntligen kommit till stånd med en storstädning, då temperaturen plötsligt sjönk till 24 grader som lägst, då ett skyfall drog in lite snabbt.
Fast det var i och för sig efter städningen. Medan jag höll på var det alltjämt 30 grader och mulet.

Om middagen jag har i magen sjunker ner tillräckligt, finns det en chans att jag ger mig ut och springer om någon timme. Annars måste jag ta det imorgon. Absolut senast imorgon.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, juli 26, 2014

Icarus

En ny låt har fastnat i min hjärna, tack vare att en vän skrev om den och tillade typ "mitt ex säger att hon tänker på mig när hon hör den här. Vad tycker du?"

Icarus med Bastille

Och ja, jag tänker också på dig när jag hör den. Plus att den är förbaskat bra!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, juli 25, 2014

Det drar ihop sig!

Man kan nästan säga att min semester är slut nu, trots att jag egentligen har en hel vecka till. Buss i linjetrafik börjar jag inte köra förrän klockan 6:09 tisdag den femte augusti - men i och med att prideveckan ligger mer eller mindre hysteriskt tidigt i år, så blir jag ju tvungen att avbryta semestern för att hinna vara med om årets roligaste arbetsvecka.
Idag har jag haft ett informationsmöte om veckan som ligger framför oss, samt fått veta vem som blir min kompanjon att köra pridebussen (även känd som skyttelbussen) onsdag-fredag som kommer att gå mellan Sergels torg (Pride House) och Östermalms IP (Pride Park). Sen är det hårt arbete som väntar från tisdag till och med lördag, med arbetsdagar som kommer att vara snudd på odrägligt långa. Onsdag-fredag då alltså, jag tror att första avgången kommer gå klockan 12 och sista kring midnatt, plus att jag ska till och från Stockholm också. Men, inga klagomål här! Inte än i alla fall, fråga mig sen på lördag kväll kanske, hur urlakad jag då kommer vara. Urlakad, men förhoppningsvis väldigt glad.
Urlakad, men väldigt glad, blir jag ju även av värmen som fortsätter. Idag har jag haft 32 grader på min norrsida, vilket alltså är precis det gradantal som min telefon visade då den visade toppnoteringen under Italien-resan förra veckan. Napoli toppade.

Nu ska jag kolla igenom körvägen för skyttelbussen i street view i google maps, så jag är lite förberedd inför tisdagen, då den ska provköras.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, juli 24, 2014

Ett kliv fram

I stället för att stampa på samma fläck, måste man försöka gå framåt. Jag antar att jag gjorde det igår, som besegrade ångern och... ja, fortsättningen på den meningen är det bara tre personer som känner till.

Men i övrigt är det sommar och sol som upptar det mesta av min tid nu. Plus, dessvärre, en del styrelsearbete i min bostadsrättsförening också.
Idag hade jag som mest 31 grader i den absoluta skugga som råder på min norrsida och det är på en riktig termometer och inte någon sån där happy-app som verkar kunna visa att det är lite vilka temperaturer som helst.
Galet varmt, men galet skönt också. I alla fall om man inte gör något, och det är något som jag är ganska bra på att göra när det är galet varmt. Jag ligger gärna och läser i skuggan, eller simmar i sjön och torkar i solen. Det är tre sysslor som har upptagit en större del av denna dag.
Semesterlivet.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, juli 23, 2014

Två bilder

Två bilder som förmedlar dels en yttre och dels en inre känslostämning just nu. Oberoende av varandra.



Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, juli 22, 2014

My hips don't lie

Semestern lunkar på. Jag är uppe till 2-3-4 på nätterna/morgonen och sover till 8-9-9:30 på morgnarna, så på något vis känns det som att jag har vilat ikapp allt jag behöver, i och med att jag nu har all möjlighet i världen att sova ut, men ändå inte sover mer än omkring fem timmar per natt. Fast, det är bara två nätter sen jag började räkna och det är ju alltför tidigt för att se något mönster och börja ställa diagnoser.

Hur som helst, jag njuter i fulla drag av semestern även på hemmaplan. Idag har jag mest skrotat runt hemma och gjort småsaker som har blivit liggande, som att sy fast två knappar på två olika par byxor som jag har råkat ha av.
Det är nämligen ett debakel jag har som är kopplat till min, i vissa avseenden, lite för smala kropp. Jag är nämligen så van med att jag kan dra av mig de flesta par byxor utan att behöva knäppa upp någon knapp och dra ner någon gylf. Dessvärre - eller dessbättre - har jag ju faktiskt ett par byxor som är som klippta och skurna för mig (och inte något för stora i midjan, som de flesta andra). Då händer det att knappar ryker när jag inte tänker mig för.
Det är heller inte ovanligt att jag glömmer att dra upp gylfen efteråt, just för att det är en manöver jag inte är särskilt van med. Men det är en annan historia.

Det var mulet större delen av förmiddagen idag, vilket fick mig att tänka att jag ju då inte behövde vänta till kvällen med att ge mig ut och springa, som planen annars var. Springa i gassande sol när SMHI dessutom har utfärdat en klass 1-varning för höga temperaturer nu, det är inget jag vill utsätta mig för.
Så, jag gjorde om mina mentala förberedelser och stack iväg.
Kanske tre minuter in i löpturen skingrades molnen och solen gassade obönhörligt igen. 27 grader i skuggan.
Det resulterade i att jag sprang mitt lilla varv på 6,34 km på en katastroftid. Eller näe, det är inte katastrof på något vis egentligen, men det känns dåligt. Jag sprang på 32:07 och snittade 5:04 per km. Senast jag sprang utan sällskap på en sämre tid var så sent som andra juni förra året. Jag har inte legat över 5:00 per km på över ett år, så det känns lite av ett bottenvattenmärke. Men men.
Kroppen är intakt åtminstone.

Nu ska jag strax avnjuta ett nytt avsnitt av 24 och sen misstänker jag att det blir Minecraft kvällen lång.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, juli 21, 2014

Prego!

Sent igår kväll kom jag hem från min drygt veckolånga vistelse på olika platser i Italien.
Tre olika platser, närmare bestämt.

En höjdpunkt som inträffade redan innan vi hade lämnat Sverige var att jag på Arlanda fick träffa min vän och broder från en annan moder; Tony. Vi känner varandra bättre än många andra och pratar nog mer med varandra än många andra - men vi träffas mer sällan än många andra. Tre gånger per livstid, hittills. Så detta gladde mig!

Väl i Italien avverkades först en helg i Rom, där en rad sevärdheter hanns med att beskådas.

Trots min icke-tro, så var det rätt häftigt att gå in i Peterskyrkan och sen komma ut på en smockfull Petersplats där påven kort därpå skulle börja prata - och sen lyssna på en del av hans prat, trots att jag inte förstod mer än att han hälsade med att säga "Boungiorno!", vilket är godmorgon på italienska. Det sa folk dock långt in på dagarna, så emellanåt fick jag för mig att det nog kan användas som goddag också.

På måndagen drog vi vidare med tåg och buss från Rom till Minori, den mest pittoreska lilla stad jag någonsin har besökt. Vackert och härligt semesterliv levdes där. Sol och bad kändes väldigt välkommet.

Vädret i Rom var för övrigt väldigt passande för det icke-badliv som där levdes. Det var mulet och kring 25 grader båda dagarna. Det regnade faktiskt inledningsvis på söndagen också, men slutade så fort vi hade köpt paraplyer.
Hotellet i Minori låg en bit upp i berget, över hundra trappsteg från havsnivån, men den familjära konditionen tålde det rätt bra. Jag hade dessutom semesterhjärnan påkopplad, vilket gjorde att jag tre av dagarna då vi hade gått därifrån, fick gå tillbaka för att hämta något.


Minori lämnades på lördagen, då två olika bussar tog oss till Neapel, som för mig nu heter Napoli.
Rom är förvisso Italiens största stad, men Napoli kändes mycket större. Högre hus, mer kommers, mer folk.
Eller ja, jag får ju räkna bort folket på Petersplatsen då. Det var mycket folk överallt, istället för centrerat vid petersplatser och amfiteatrar.


Nu får bilderna tala:

Den minst dåliga bilden på oss.

Ze view.

Alper!


Hotellmys i Rom.


Har just klivit in i Vatikanstaten... Tror jag?


Efter lite köande kom familjen in i Peterskyrkan.


Sen pratade påven från ett fönster.


Med Colosseum i ryggen.


Balkonghäng i Minori.


Hotellet, Palazzo Vingius


Strandliv.


Blekfis.


I det här rummet fungerade wifi:n. Bara här.


Detta är min enda syster, således den bästa i världen.



Jag ställer in självutlösare och är den ende som inte hinner titta åt rätt håll...


Italien är god mat, men för söta frukostar.


Gränd i Napoli. Flickan råkade hamna där och gjorde hela bilden.


Hotellet i Napoli var... Fancy.
Och borta är bra, men hemma bäst säger man ju. Det känns så passande idag. Min katt kom hem idag (det där styr han själv alltså, inte som i att jag hämtade honom någonstans) och jag hade verkligen längtat efter honom, plus att jag har träffat en hel rad trevliga människor lite i förbifarten och dessutom stått och plockat grönsaker bredvid Kristian Luuk när jag handlade.
Dessutom är det vädermässigt inte så stor skillnad på hemma och Italien just nu. Kanske fem grader kallare då, men då är det ändå över 25 grader här hemma nu, så jag klagar inte!

Prego, förresten - rubriken alltså - det är mitt favoritord på italienska, och det försökte jag få så många att säga så många gånger som möjligt, genom att själv säga grazie så ofta jag bara kunde. Prego betyder både varsågod och ungefär vad får det lov att vara?
Nu: Minecraft.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, juli 11, 2014

All is prepared

Imorgon bär det av, mot Italien. Ett land jag aldrig tidigare har varit i. Det är ju alltid något visst när man åker till ett nytt land, jämfört med när man återvänder till ett man redan har varit i. Mina förväntningar bygger på föreställningar och inte erfarenheter och det gör allt lite mer spännande. Hade destinationen varit Grekland exempelvis, ja då hade det istället blivit mitt femte besök dit. Jag har känslan av att Italien är ett land man bör uppleva någon gång. Ja, jag rentav vill uppleva det också.

Det var ju också hemskt skönt att få hem Axel på mellanlandning igår, innan jag själv sticker iväg. Nu är han ute igen och jag vet ju inte om han tänker komma in ikväll, eller om han förblir ute till jag kommer hem om en dryg vecka. Utan hans hemkomst igår, då hade det i så fall blivit ett spann som inte hade känts bra i mitt hjärta.

Nu är i stort sett alla förberedelser klara inför avfärden imorgon. Väskan är packad så gott det går, nya badbyxor är inköpta (säkert för stora, för det är de alltid och jag brukar då återvända till mina gamla som jag är så trött på), lägenheten är städad, soporna tömda (höll bokstavligt talat på att spy när jag lyfte ut soppåsen under diskhon och det i botten av själva tunnan var en vidrigluktande sörja som det dessutom simmade en vit larv i) och husvakten är instruerad. Det enda som återstår är att ge kroppen ett träningpass. Det känns alltid bra att göra det så nära inpå en resa som möjligt, eftersom jag vet att jag gärna slarvar med träningen utomlands. Jag har ofta ambition och skor med mig för löpning, men det brukar tarva att man kliver upp i ottan då det är enda tiden både ljus och temperatur är i samklang för en löptur. Av någon anledning är jag ofta extra morgontrött, jag mer dygnetrunttrött rentav, när jag är på varmare breddgrader. Sovrekord togs nog dock i Kroatien 2011. Då var det först sovmorgon. Sen sov jag frukost i en solstol, tog lunchtuppis på stranden och sov siesta i sängen där jag även sov goda nattsömnar. Det och allt annat från Kroatien kan man läsa här, om man vill. Jag ville, eftersom jag jämt och ständigt tycker att jag skrev bättre förr. 
Hur som helst, så är jag inte helt säker på att det här med träning kommer bli av i kväll, som jag först hade tänkt. Middagen blev lite väl sen för det, i och med att det var så fruktansvärt skönt att ligga på balkongen idag då det var något svalare och alltså inte outhärdligt hett där, efter dagens alla göromål. Så jag låg lite längre än planerat och åt således lite senare.
Men! Katastrofen är inget faktum, för om jag bara ställer klockan och kliver upp imorgon, så finns det tid att springa då. Planet går först vid 13:10 eller något sånt.

Förresten inträffade härligheten att jag sprang på min bäste kollega och vän Mattias på busstationen idag då jag egentligen var på väg hem. Jag åkte med honom på hans sista körning innan han slutade och sen bjöd han på en åktur i nya bilen, först med stopp på Elgiganten där en sladd skulle inhandlas och sen tillbaka till busstationen, där jag ju alltså hade min cykel. Jag saknar honom som granne, för även om kollegeskapet består, så träffas vi bussförare inte överdrivet länge när vi träffas på arbetstid. Och vänskapen består ju, men i och med att han nu istället bor ett par mil bort och är mitt uppe i familjeliv istället för det singelskap vi bara för ett par månader delade, ja... då blir det inte lika ofta vi träffas.

På återskrivande om en dryg vecka!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, juli 10, 2014

Tillbaka igen

Sol och bad, bad och sol. Ja, nära nog hela veckan har sett sån ut. Eller, i och med att veckan började i måndags, så har hela veckan sett ut så hittills, utan undantag. Eventuellt undantag blir imorgon, då jag inte är säker på att jag hinner med något strandliv. Måste förbereda en del saker inför resan på lördag.

Och katten min, han började nära mig sig en veckas bortavaro nu, innan han bestämde sig för att komma hem. I skrivande stund sitter han dock och jamar vid ytterdörren, men nu får han vara inne. Ja, jag kommer förstås ändra mig om han sitter där och jamar när jag ska sova, men dit är det ännu några timmar, så han har förhoppningsvis tröttnat till dess.
Hans självständighet är både positiv och negativ må jag säga. Jag blir såklart glad att han kan ta hand om sig själv och att han tycks leva kattlivet fullt ut, utan begränsningar. Men jag blir också ledsen över att han är i från mig så långa perioder i taget. Jag vill ju kunna borra ner näsan i pälsen på honom varje dag!

För övrigt: Sex dygn ute har hittills renderat sju (numera väldigt döda) fästingar. Inte kalas.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, juli 09, 2014

Vädret är med mig

Det är ju helt fantastiskt att semester och högsommarvärme startar så parallellt som det gjorde för mig. Jag startade semestern 13:10 i fredags och sen dess - väldigt somrigt, soligt och varmt varje dag. Något svalare i söndags i och för sig, men ändå sommarväder. Idag, inget undantag. Jag har tillbringat ytterligare en dag på stranden och njutit av ljuvligheten.

Det är ju också lite... ja, smutt skulle kanske vissa beskriva det som, att få ladda upp en vecka såhär som jag nu gör, med sol och bad, för att sen åka till sol och bad i Italien. Ja, inte bara. I Rom blir det sol, men inget bad. Där blir det kultur.
Nyss tittade jag in på smhi och kan konstatera att deras prognos spår en försämring lagom till jag åker.
Ja, inte gör det mig ett dugg om det blir en regnig helg!


Äntligen börjar mina ben se hälsosamt bruna ut också. Inte en dag för tidigt.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, juli 08, 2014

Summertime Sadness

Ensamheten klär lika illa i alla årstider, men kanske allra minst på sommaren. Jag är ledig, men träffar inga vänner alls. Precis som när jag jobbar, förutom att jag då träffar dem små korta stunder på jobbet.


Men men.
Det här blir ett inlägg av modellen kortare, känner jag.

På den positiva fronten är att det nu är klart att jag kommer att köra buss både under prideveckan och i paraden i år igen, för andra respektive fjärde året i rad. Hurra!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, juli 07, 2014

Härliga hantverkare!


Idag har jag, på denna första riktiga semesterdag (helgen var ju bara en ledig helg), tvingats gå upp klockan sju på morgonen i egenskap av styrelseledamot i bostadsrättsföreningen. Jag skulle möta upp hantverkare från PEAB som ska byta köksluckor som en del av ett garantijobb i flertalet lägenheter här - bland annat i min - samt förse dem med huvudnyckel och lite sånt administrativt.
Luckbytet tror jag kommer pågå i ungefär en vecka totalt sett, med start 7:30 varje dag.


Därför drog jag nu fördel av min roll som styrelseledamot och bestämde då helt sonika att de fick börja hemma hos mig, så att jag inte behöver kliva upp tidigt någon mer semesterdag av denna anledning.


Jag var ju hemma då när de höll på byta, men höll mig till datorn i sovrummet medan de jobbade på i köket. Av och till vet jag inte om de glömde bort att jag var hemma eller bara hade en allmänt slapp och skön inställning till livet i allmänhet (inte till att jobba, det lägger jag ingen värdering i), för av och till sjöngs det med i låtar som spelades på radion. Lite charmigt må jag säga. Men dagens ungdom, den är ju inte buskablyg.

Nu är de i stort sett klara här, de har åtminstone lämnat mig för länge sen, men skulle återkomma med någon liten detalj senare. Jag vet dock inte om jag kommer hålla mig hemma till dess. Tänker pysa iväg och handla mat snart, då jag inte har mycket av den varan hemma.
Sen... Ja, jag är lite sugen på att ta en cykeltur någonstans.
Det är ju semester!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, juli 06, 2014

Skitta till verket

Familjen fortsätter att avverka allas sommarönskemål och idag har vi kunnat bocka av min systers önskan; att rida islandshästar. Hon och mamma gjorde det ofta i det stall vi åkte till idag, även pappa har varit med någon gång - men för mig var det första gången.
Jag har ju suttit på en hästrygg förut. Kanske senast i FCZ 2006 då vi fick prova hästpolo. Men i och med att hästpolo kan skada både hästarna och spelarna allvarligt om det både är en ovan ryttare och en ovan polospelare, så fick jag inte göra de båda sakerna i kombination. Lika bra det.

Men idag var polon inte närvarande, och det var rätt skönt. Skritt och tölt på en islänning som heter Gaefa (uttallas Gajva)  blev det för min del. Samt mys innan och efter.
Snällare häst får man väl leta efter, känner jag spontant som nu alltså inte har träffat så många hästar. Fanns inte på kartan att hon skulle sparka eller bita mig, trots att jag nog råkade peta henne - högst oavsiktigt - i ögat - när jag skulle sätta på... betsel? Träns? Ja, precis så erfaren är jag. Något i ansiktet i alla fall.
Däremot var hon inte helt villig till att tölta när jag ville - men å andra sidan tror jag att jag sände mer än en signal åt gången till henne med mina tömmar och ben. Så jag förstår henne.

Gaefa.
 Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, juli 05, 2014

Premiärdopp

Javisst, såhär på första dagen på semestern har det minsann badats för första gången i år. Utomhus och i Sverige och inte i någon pool alltså, för att förtydliga. Nix, i en 19-gradig insjö. Det är för kallt för mig egentligen, ja. Men jag doppade mig ändå, genom att kasta mig i från bryggan utan att känna med tån först. Två gånger. Med solning emellan.
Och apropå solning, så tycker jag att det är orutinerat att bränna sig i solen. Alla med något innanför pannbenet vet ju att solen är farlig i för hög dos och att man ska undvika att bränna sig och därför använda solskyddsfaktor och skydda kroppen.
Likförbaskat... Så brände jag mig lite på magen och på benen. På benen?! Det är ju de kroppsdelar som brukar tåla mest. Men ändå. Orutinerat. Ändå smorde jag in mig. Och skyddade bröstet och huvudet med min handduk när jag kände att det var lite väl varmt. Men då borde magen och benen också fått. Såklart.
Det är lätt att vara efterklok.

Det känns som att min semester och sommarvädret kom samtidigt. Inte bara för mig då, för väldigt många startade sin semester igår, såg jag på facebook. Jag själv lade ut ett foto där jag skålade in min semester samtidigt som jag några timmar tidigare hade skrivit en statusuppdatering. Dessa två genererade likes utan dess like, 69 på statusen och 74 på fotot. Det är mycket för att vara jag och i synnerhet för mig att få det på en och samma dag.
Men jag tackar och tar emot förstås.

Nu är jag lite förbryllad över hur olika språk jag och min Minecraft-medspelare tycks prata. Tydligen kan "ikväll" betyda "13:10" för vissa. Det gör det inte riktigt för mig.
Det är aldrig fel att förtydliga sig själv om man har lite tvetydiga begrepp.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, juli 04, 2014

And it's here.

Sen 13:10 idag råder... Semester!

Och det föregicks av en förbaskat bra sista arbetsdag. Visst, jag klev upp 3:40 och det är ju kanske aldrig någon höjdare, men jag sov sammanhängande hela natten från kanske 22:30 till just 3:40 utan minsta störmoment från varken katt eller mobil. Fem timmar och tio minuter är nog den mesta nattsömn denna vecka har bjudit på. Det känns åtminstone så. Men jag har ju smålurat lite på dagarna emellanåt också, så helt synd om mig är det väl ändå inte.
Såklart det inte är - jag har ju som sagt semester!


Anledningen till bra dag i övrigt? Ja... Jag hade trevligt folk på mina körningar och träffade på garaget även på en kille som jag känner igen som en av de passagerare jag gillar mest på linje 638, då han alltid hälsar då han kliver på och ofta vinkar då han kliver av. Han letade efter en borttappad korthållare, men den fanns tyvärr inte där.

Själv hittade jag en telefon tidigare under dagen, som jag via lite komiskt detektivarbete kunde återlämna till ägaren omkring en halvtimme efter att jag hittade den. Det fanns ett tillgängligt ICE-nummer i den som jag ringde, som gick till personens fru.

Frugan i fråga var rätt rolig då vi först bestämde träff i Norrtälje och lade på. Sen ringde telefonen i fråga (jag hade ju ringt från min egen). I och med att jag såg att det var samma nummer jag nyss hade ringt, så svarade jag.
Kvinnan sa då att hon egentligen sökte sin man, men om jag kanske kunde hälsa att han hade glömt sin telefon på bussen och att hon skulle möta upp bussföraren i Norrtälje och ta emot den?

Tror på tillfällig sinnesförvirring där. Men kul var det!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, juli 03, 2014

En sån där dag igen

Ja, idag är en sån dag då jag har pratat med Tony i stort hela min lediga dag. Pågående samtal (ja, vi pratar samtidigt som jag skriver), har pågått i mer än fyra timmar.
Det har jag saknat, det har varit mycket bortavaro med Barcelona och Bråvalla. 

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, juli 02, 2014

På riktigt, igen.

Jag känner mig trött och lite sliten. Kanske den naturliga känslan att ha när bara två arbetsdagar återstår innan fyra veckor semester tar vid?
Kanske.
Men det har också varit tre tunga dagar hittills. Samtliga tre har alla haft en ramtid på över 13 timmar och en arbetstid på 9:55, 9:26 och 10:38 - samtliga nätter har jag sovit för lite och dessutom väckts av den enda app där vibrationen verkligen inte går att ta bort, meddelar att jag har fått ett nytt meddelande.
Semester... Kom och ta mig!

Men vad jag ska jag egentligen göra med mina fyra veckor? Jag har bara ett färdigt svar för en av veckorna; då drar jag till Italien. Men de övriga tre?
Visserligen har min familj i år kommit på att vi ska avverka en liten bucket-list över sommaraktiviteter vi vill genomföra tillsammans. Alla fick skriva ner saker fritt på en lapp lite hemligt för sig själv först och sen sammanställde vi allt tillsammans. En av mina grejer var ju att jag ville äta räkmacka på Kanalcafét i Älmsta, och det gjorde vi redan dagen efter listans sammanställande. Nu på söndag väntar ridning i Malsta - något min syster önskade sig. Jag har väl i hela mitt liv ridit ungefär så många gånger att man kan räkna dem på en hand, så det är inget jag är insatt i. Inget jag känner någon aversion mot heller, då jag tycker att hästar, precis som så många andra djur - är fina.

En grej jag skrev upp som jag dock inte tror kommer förverkligas är Hela familjen hoppar fallskärm! som jag skrev i och med att jag är den ende i familjen som har gjort det och jag skulle verkligen vilja göra det igen. Jag skulle dock vara livrädd, men jag vill ändå.
Min mor har dock tydligt deklarerat att hon aldrig i sitt liv tänker hoppa fallskärm, så det där med hela familjen går ju i stöpet hur som helst. Övriga verkar måttligt intresserade i relation till vad man får betala.


Så lite familjeaktiviteter kommer ju semestern att fyllas med. Men jag är ju 27, på god väg mot att bli 28 år gammal, så jag känner att jag kanske borde göra något icke-familjärt också. Grejen är då att jag förmodligen får göra det ensam i och med att min vänkrets numera ser ut lite så. Det är kanske fördomsfullt av mig, men jag bara antar att sånt jag vill göra nog inte kommer prioriteras så högt att göra med mig, av dem jag vill göra det med.
Nej, jag har inga exempel, men jag vill ju hemskt gärna hitta på annat än bara gå på grillfester - vilket jag förmodligen kommer bli bjuden till. 
Jag tycker ju att det är lite jobbigt när det blir lite för mycket folk (varav många jag inte känner) och alkohol på ett och samma ställe. Mentalt påfrestande alltså, det är en situation jag sällan känner mig avslappnad i. Det handlar alltså mer om mig än om folket runtomkring och deras berusningsgrad, antar jag.


Vidare borde jag gå min kilometerslånga kvällspromenad och hämta hem katten. Igår kom han springandes, förmodligen med en mus i munnen. Jag såg aldrig att han hade den i munnen, men jag såg den när den låg vid sidan av honom då han hälsade på mig. Den levde, och jag förstod att han ville ändra på det och förmodligen äta upp honom, i och med att Axel är den sorten som gärna äter ute. Jag ville bjuda honom på mat hemma, så jag lyfte upp honom och tog ett rejält tag om nackskinnet och gick hem. Han gillar nämligen inte att bli buren, så utan det där nackskinnsgreppet hade han förmodligen åmat sig loss och tillskansat mig ett par rivmärken på kuppen.
Jag hoppas bara inte han såg det som ett straff.

1:24 i natt väcktes vi båda av att telefonen vibrerade och då skulle han ut. Men i och med att det idag åter har varit sommartemperatur, för första gången på över två veckor, så lade jag mig ute på min delning. Tupplur i solen, det är ju något av det bästa - och då kom han jamandes. Så han har setts till idag, men nu tänker jag alltså gå och hämta honom.

Sen borde jag sova. Imorgon ska jag kliva upp 3:50. Tidigast hittills denna vecka, men på fredag blir det 3:40 - men både imorgon och på fredag har jag sammanhängande och betydligt kortare tjänster än hittills denna vecka, så jag tror att jag på det stora hela kommer bli lite piggare framåt helgen.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, juli 01, 2014

13:31

Det är något orimligt och omöjligt över det talet. 13:31.
Ja, det ser måhända ut som ett vanligt klockslag mitt på blanka eftermiddagen, men jag menar timmar och minuter i bussvärlden.

Observera att det som nu följer är min tolkning av läget, inte absoluta fakta:
Våra av EU stenhårt reglerade arbetstider säger att en arbetsdag aldrig - aldrig - får överstiga tretton och en halv timme, alltså 13:30 från dagens första start till dagens sista slut.
Idag började jag 6:10 och slutade 19:41. Det ger just tretton timmar och trettioEN minuter.
Själva arbetstiden låg dock bara på nio timmar och tjugosex minuter.



Det känns lite som att det kanske kommer börja regna elefanter när som helst - för sånt händer ju inte.
Något är galet.


Ordet är fritt, nu är det ditt.