måndag, juni 30, 2014

Censur

Det känns som en farlig våg av censur drar över vår yttrandefrihet. Inte bra.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, juni 29, 2014

Alla goda ting är tre. Liksom parasiterna.

En helg med nästan ingen nytta, men mer nöje har passerat. Jag har varken städat eller tränat, och det ger ju en viss vånda, men det får jag ta igen i veckan. Redan imorgon blir det träna av, i och med att jag då har delat på Karlavägen igen - baksidan med att vara dagkommenderad är ju att jag även drabbas av det gisslet återigen. Delade tjänster på Karlavägen förekommer varken på min egentliga nuvarande schemagrupp, eller på min förra. Och jag saknar det inte.
Däremot ska jag imorgon då passa på att springa runt Djurgården igen. Det är en trevlig sysselsättning, men springa kan jag annars göra hemma, där jag bättre kan disponera min tid.

Idag har jag varit med familjen i Älmsta, på Kanalcafét och ätit deras berömda räkmacka. Igår gjorde vi nämligen upp en lista med saker alla i familjen vill göra under sommaren, och detta var en av mina punkter, då övriga tre familjemedlemmar har talat så gott om dessa räkmackor. Själv har jag inte varit där tidigare.
Räkmackorna var för övrigt väldigt goda! Även om jag har färska räkor i Göteborg i färskt åminne. Det går inte att jämföra räkorna mellan de båda kusterna, då de på västkusten är överlägset godast, i och med att vi inte har räkor här på vår östkust (åtminstone inte vad jag vet). Färskheten går inte att få här på samma sätt.

På vägen hem var vi även vid Edblads i Gåsvik, där jag heller aldrig har varit förr. Alltså, jag har såklart varit både i Älmsta och passerat Gåsvik i mitt arbete, men Kanalcafét och Edblads har gått mig förbi.
Där hittade jag ett par Cheap Monday-jeans i min storlek för 200 kronor.
Ja, det är en outlet.
Det märkliga med denna, min storlek (28/32), var att de satt perfekt i midjan, men var alldeles för långa i benen. 32 ska inte vara alldeles för långt i benen på mig. Men vad fasen, tänkte jag, jag kan ju vika upp.
Så jag slog till.

Nu sitter jag med katt i famn och tänker antingen spela Minecraft om Tony som nu är hemma från både utland och festival tänker bestämma sig för att sparka igång multiplayermöjligheten igen. Annars blir det Rollercoaster Tycoon 2. Det sistnämnda blev jag sugen på efter Liseberg, men jag börjar nu ha fyllt mitt begär. Inte riktigt än kanske, men snart.

Katten i famnen förresten - honom plockade jag nyss bort dagens tredje fästing på. Som tur är tycker fästingar mer om honom än mig, så jag behöver inte oroa mig speciellt mycket över att ha honom i famnen och att han sover i min säng osv. Det finns liksom ingen anledning för fästingarna att krypa över på mig, känner jag.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, juni 28, 2014

Carl kom och gick

I torsdags återvände Carl hit efter sin halvveckas kurs i Stockholm, så därav att jag igår inte bloggade.
Det har varit trevligt med besök, men kanske att det har känts lite udda i och med att jag har jobbat hela tiden förutom idag, och idag åkte han hem. 
Det kändes på ett sätt som att prova på sambolivet lite. Det fanns någon hemma när jag kom hem som hade förberett lite mat och sånt. Trevligt.
Carl var ju den jag hälsade på i Kalmar och åkte till Öland med i september, och gissningsvis tar det nog minst ett halvår innan vi ses igen. Det känns som att vi har den relationen, att vi behöver inte träffas ofta, men ändå vet ungefär var vi har varandra då vi väl träffas.

Igår tittade vi på The Avengers, och jag somnade inte! Det gjorde jag när jag försökte se den med min syster, så den kändes i det närmaste osedd.

Imorgon väntar en tur med familjen till Älmsta och ett stycke kanalcafé. Det ser jag fram emot!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, juni 26, 2014

Mina eller andras misstag?

Idag är det den 26:e juni. Imorgon är det den 27:e och det är mig veterligen ingen röd dag, men ändå har mitt jobb valt att betala ut lönen idag istället för imorgon, trots att vi har 27:e som löneutbetalningsdatum rent generellt. Jag hade dock hellre sett att vi hade som majoriteten av alla andra - den 25:e, men det är ingen utläggning jag tänker bre på med nu.
Det jag vill komma till är att jag nyss betalade mina räkningar och redan vid inloggningen på banksidan häpnade lite över summan på mitt lönekonto. Jag visste ju förvisso hur mycket jag skulle få i lön, och jag tänkte att i och med att Göteborg kostade en del, så borde det inte vara jättemycket mer än den nya lönen där på kontot, men så fel jag hade. Där fanns mer än dubbelt så mycket som själva löneinsättningen och till största delen där är bara "gamla" pengar som jag inte hunnit spendera och som jag tydligen inte hade så stor koll på - men samtidigt fanns det även en insättning som jag inte kan begripa var den kommer ifrån. Det är ingen gigantisk summa, men heller ingen struntsumma. Fyrsiffrig i alla fall.
Det kan ju vara jag som har rört ihop det på något vis och glömt att jag skulle få de där pengarna, eller så är det någon som har fört över fel? Jag har ingen aning, men jag forskar i det.

Igår jobbade jag till 1:53 alltså, och min kropp är sig lik. På schemagruppen jag egentligen sitter på (men är entledigad från över sommaren) jobbar jag som senast till 1:10 och på min förra grupp var det som senast till 1:52 - det där skrev jag om igår, att det är samma körning på slutet som tjänsten jag hade igår, bara att en extra minut är inklämd någonstans. Hur som helst, förut hade jag den 1:52-tjänsten en gång i veckan tre av fyra veckor i schemarullen och det var alltid när klockan hade passerat ett som kroppen började kännas allmänt seg och jag mest ville hem och lägga mig. Inte så att det var någon akut insomningsrisk, mer bara att känslan av att "nu har jag jobbat klart" infann sig för tidigt. Igår var det precis likadant. Jag kände mig pigg och glad ända fram till klockan precis hade passerat 1:00. Då svängde det och segheten tilltog.
Och som så många gånger förr, så kunde jag inte somna direkt hemma heller. Det blir något fel just när jag jobbar så länge, sällan när jag är uppe privat så länge, så klockan var närmare halv fyra innan jag slutgiltigt somnade. Axel kom in med mig när jag kom hem, men det var kring tre-halv fyra som han jamade sig ut och först därefter jag somnade på riktigt.
Så idag är jag lite seg också, men jag tror dusch och frisk luft kommer råda bot på det.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, juni 25, 2014

Nöden har ingen lag!

Nyligen - men jag tänker inte gå in på hur nyligen - har jag tvingats göra BÅDE "nummer ett" och "nummer två" på ställen där toalett inte fanns att hitta, två separata tillfällen där ettan, som vanligtvis är lätt för oss killar om man hittar något lite undanskymt ställe, nu inte var på ett särskilt lägligt ställe.
Jisses, det är tur att man är kreativ och inte så knusslig ibland, men jag hade sannerligen skämts ögonen ur mig om någon hade sett mig - vid båda tillfällena. Men om alternativet är att göra i byxan...?

Det om detta.
Idag jobbar jag till 25:53 på busspråk eller 1:53 på "klockska" och sju minuter i två om man vill läsa ut det i ord. På den förra schemagrupp jag satt på slutade jag ofta 25:52 då jag avslutade med att köra 676 till Stockholm klockan 23:30 och från Stockholm 0:45. Det är exakt vad jag ska göra idag, men någonstans tar det nu plötsligt en minut längre, har högre ort fastslagit. Jag undrar var?
Hur som helst är det härligt att vara dagkommenderad över sommaren.
Dagkommenderad innebär alltså att jag inte sitter på någon schemagrupp alls, utan att jag får alla möjliga tjänster, jag är med och fyller hålen där det fattas folk, så att säga. Det innebär att jag idag fick köra 637 hela vägen till Singö, vilket jag varken gör på min ordinarie nuvarande grupp eller gjorde på min förra. Kul!
Ännu mer kul att Alex hakade på och åkte med tur och retur! 
Imorgon ska jag köra 686 från Kista till Norrtälje (och då först tomköra till Kista eftersom vi inte har några avgångar dit på eftermiddagen) och den linjen har jag dels kört färst (motsats till flest) antal gånger av de vi har i Norrtälje och dessutom är det nu väldigt länge sen sist, så jag kommer inte ihåg den helt och fullt ut.
Fast jag har kollat street view på google maps och det känns bekant, allting, så det ska nog gå. Men dess bättre: Alex följer med mig imorgon också, på just den svängen. Det är alltid skönt med en eventuell kartläsare i standby. Plus att sällskapet i sig sätter en gyllene kant på tillvaron.

22:35, nu, så jag har rast i ytterligare... Ja, eh. Rasten är i alla fall slut 23:17. På garaget. Ska cykla dit också, men det går ju på absolut max fem minuter.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, juni 24, 2014

Up and running

Jag har fått igång den nya telefonen precis som jag ville. Jag har rentav lyckats föra över kontakter och allt det jag ville ha från den gamla telefonen, så jag är hemskt nöjd. Det enda jag inte riktigt har kommit underfund med är hur jag får fram "options"-funktionen i olika appar, när den "knappen" nu inte längre finns. På min gamla Xperia var det en bakåtknapp, en hemknapp och en options. Nu är det bakåt, hem och... ja, typ "aktiva program".
Men men, det där kommer jag nog komma underfund med allteftersom.


Idag har jag åter jobbat, efter en veckas ledighet. Jäklar så glad jag kände mig att åter få köra, inte minst för att någon snäll överhet hade lagt in en buss jag tycker mycket om, på hela min tjänst. Fina 7607!
Dessutom träffade jag flera av de kollegor jag tycker allra mest om också, samt en väldigt söt dotter också.

Mycket av glädjekänslan förstärktes nog av att jag innan jobbet var ute och sprang. 13,06 km på 59:59, till snittet av 4:36 per km. En riktigt bra tid för att vara jag! I synnerhet då kroppen kändes lite matt efter de där 927 kilona igår.

Ikväll taggar jag för ett nytt avsnitt av 24!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, juni 23, 2014

Dubbelhetens tid + 927 kilo

Nu har den äntligen kommit! Eller rättare sagt, i torsdag kom den äntligen (men då var jag inte hemma) - min nya telefon. Sony Xperia Z Compact. Jag hämtade alltså ut den idag. Nu är jag i dubbelheten av att ha två aktiva telefoner på samma nummer, då det nu för första gången byts telefon utan att den gamla har slutat fungera. Det har kanske hänt på Nokia-tiden, men sen jag bytte till Sony så har jag bara bytt på grund av att min gamla har slutat fungera.
Den gamla nu är bara seg, men fungerar.
Det som däremot inte fungerar hittills, verkar vara att aktivera simkortet på den nya telefonen. Trots idogt ringande till Tele2-supporten.
Suck.

Mer suck:
I och med att jag är med i styrelsen i bostadrättsföreningen här hemma (sekreterare, rentav), så för det med sig förpliktelser av det tyngre slaget ibland.
Idag har jag fått passa på och invänta en leverans med skåpsluckor som kom i ett kolli à 927 kilo. De två ihopsatta lastpallarna kollapsade under sin egen vikt när budkillen skulle lyfta ut kollit - vilket han redan från början var skeptisk till att det skulle gå - så den enda lösningen blev till slut att öppna emballaget och lyfta ut lucka för lucka.
927 kilo luckor är ganska många, kan jag meddela. Och de lyfte jag först av lastbilen, ner på backen och sen från backen in i förrådet de skulle in i. Att de inte lyftes in direkt berodde på att budkillen inte kunde köra så nära förrådet och att han snabbt ville komma iväg, och det får jag ju förstå.
Som tur var, så fick jag mot slutet hjälp av en granne med lastningen till förrådet. Men jag gissar att han kanske tog 50 kilo och jag resterande 877 kilo, i och med att jag hade hunnit få in det mesta då.

Imorgon är det åter dags för jobb!
Förhoppningsvis med den nya telefonen i släptåg. Kvällsvecka, så kanske att jag hinner få ordning på den.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, juni 22, 2014

Helix

Nu är jag hemma efter en mycket trevlig långweekend i Göteborg.
Den har bestått i färska räkor, shopping, Liseberg, Universeum och relaxslappande på hotellet.
Jag kan fortfarande inte riktigt fatta att jag åkte Helix. Jag tycker inte om åkattraktioner där man är upp och ner, och på Helix är man det inte en, inte två - utan sju gånger!! Men jag ångrar mig inte. Allt åkande på Liseberg var kul, om än att vi bara hann åka nio attraktioner på de sex timmar vi var där. Åktiden uppgick kanske till en halvtimme totalt sett, vi promenerade mellan attraktionerna samt satt och åt i kanske totalt en timme och resterande tid stod vi i kö. Tur att vi var två som kunde roa varandra. Den som sa att det är lite folk på Liseberg på midsommarafton, den står inte längre högt i kurs hos mig.

Helix, inte riktigt färdig här dock.

Det näst roligaste, utöver Liseberg, var nästan att vi hade sån häftig badkarsbelysning i vår svit, jag och min syster. Den renderade många skratt.




Några av färgerna. Somliga klär mig bättre än andra.


Flyg till och från Göteborg blev det ju. Lite av en miljömässig besvikelse såklart, men dels känns tågen väldigt opålitliga nu, och dels så kostar det så ofantligt mycket mer att åka tåg. Bokar man ett halvår innan, som vi gjorde i detta fallet, så går flygbiljetter tur och retur för två personer på 796 kronor och det är mer än vad en enkelbiljett för en person kostar, när man bokar tåg i lika god tid. Illa, illa.
Däremot måste jag säga att det är sjukt smidigt med flyg. Från dörr hemma till dörr på hotellet tog det mindre än tre timmar, om man räknar bort väntetid på Arlanda.

Nu, hemma igen, är min katt åter borta sen i torsdags (kattvakten såg honom sist då), och jag väntar besök. Från Göteborg!
Fast, Carl bor i Kalmar. Men han råkar resa från Göteborg idag, han också. Midsommar ställer tydligen till det med var folk utgår sina resor ifrån.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, juni 18, 2014

Imorgon...

... bär det av mot Götet!

Det blir första gången jag åker dit med sällskap - världens bästa sällskap sen, i form av min syster. Det ska bli så fruktansvärt kul, känner mig riktigt härligt taggad!
Och inte tänker jag ta med någon dator och blogga från telefonen blir det inte tu tal om, så på återhörande tidigast på söndag, fast mer troligt på måndag. På söndag får jag nämligen besök av Carl från Kalmar. Väldigt spontant bestämt, men icke desto mindre trevligt för det!

Glad midsommar!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, juni 17, 2014

Omtänksamhet

... det kan ju vara något så litet som att skicka ett vykort.

Mattias, redan kramad efter hemkomsten från Cypern.

Det är ju så enkelt att skicka ett kort till någon, även om det oftast kommer fram efter att man själv har kommit hem. När jag åker till Italien ska jag förhoppningsvis få iväg några kort.

Just nu har jag en mycket god vän som befinner sig i Barcelona, men där har jag inget kort att vänta. Det känner jag mig säker på. "Not the card writing kind".

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, juni 16, 2014

Dagens bästa (reprise):


  • Jag har varit handledare idag igen, till samma Christina som jag handledde i lördags. Det här har utan tvekan varit den roligaste nya kollega jag har handlett - utan att rangordna övriga som alla har varit givande på ett eller annat sätt - hon har varit så charmigt rolig att jag har skrattat flera gånger. Frasen "och här vill jag att du blinkar..." (som kom ur min mun ganska ofta) följdes av diverse svordomar och "visst sjutton ja!" och "du är den ende jag kommer tänka på när jag ska använda blinkers framöver". Typ. Jag minns såklart inte ordagrant, men ungefär så.
    Ser fram emot ett kollegialt samarbete framöver här.
    Vidare så tycker jag att det är lite kul att vi när vi skulle sluta för dagen, avlöstes av en av Christinas kompisar som liksom hon precis har tagit körkort och nu hade handledare - och hans handledare var jag handledare till för kanske ett halvår - ett år sen. Hjulen snurrar, inte bara på bussen.

  • I och med arbetsdagens slut, är jag nu ledig i en vecka framåt. Tre semesterdagar kostar sju dagars ledighet mig. Har fått en dags direktkompensation (på midsommarafton, vår mest trafikintensiva dag på hela året) plus att jag har tre fridagar under denna period. Hurra!

  • När jag handlade på Coop idag, fick jag syn på en lång och gänglig kille, faktiskt mycket lång och gänglig kille som bara genom det var lite svår att undgå - och jag tyckte först att det var något bekant med honom. Någon som har åkt buss med mig, var min spontana tanke. Men så slog det mig att jag kort innan hade sett en vuxen man som jag också tyckte att det var något bekant med, och när jag slog ihop deras utseenden kom jag på att det ju var far och son - sonen hade jag hand om under mitt första år på förskolan, vilket var hans sista år. Han var alltså fem då, och de äldsta barnen mitt första år var födda år 2000 (lätt siffra att minnas), så han är ju alltså 14 nu. Han kände förstås inte igen mig, och det tror jag heller inte att pappan gjorde. Fast, jag kände ju igen dem, så kanske att pappan ändå gjorde det. Jag vet inte. Att barnen glömmer har jag full förståelse för, trots att det är lite sorglig då jag i många fall kom nära många av dem.
Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, juni 15, 2014

Dagens bästa


  • Jag har merparten av arbetsdagen kört en buss jag skattar högt; 7607.
  • Jag hade rast med en av mina bästa kollegor; Joakim. Vi åt en respektive avokadosallad.
  • Alex åkte med mig till sitt jobb. Äntligen fick jag livegratta till studenten.
Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, juni 14, 2014

Ett feministiskt initiativ

Idag har jag åter varit handledare hela dagen, något jag numera är rätt ofta. Förut hände det mer sällsynt, ett par gånger om året, men nu... Nu har jag varit det så många gånger att jag inte minns hur många det är. Jag minns inte ens vad alla heter, som jag har varit handledare till.
Det jag däremot minns är att idag var första gången kollegan som handleddes var en kvinna. Inte för att det inte finns kvinnliga bussförare, men det säger ändå lite om fördelningen om vi säger att jag har varit handledare åt kanske 15 förare tidigare och samtliga dessa har varit män. Fördelningen en kvinna per sexton män är kanske inte den generella fördelningen, men jag tror inte att den ligger så långt därifrån.

Det här borde jag bevisligen skriva i min jobblogg, men den har jag nu sommaruppehåll ifrån (självvalt, det där styr jag helt själv) - men tjejer och kvinnor, bli bussförare! Ni behövs!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, juni 13, 2014

För hon har tagit studenten!

Fy fan vad hon är bra!


Dessutom fyller hon 19 år just idag! Femfaldigt leve? Hurra! Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!

Andra jag känner som "bara" tog studenten idag är tre av hennes klasskompisar (samtliga kramades jag med och gratulerade); Albin, Alexander och Fabian. Hurra för dem också!

Min bäste passagerare och vän Alex tog ju också studenten idag, men honom såg jag aldrig i vimlet. Synd, för det hade jag verkligen velat.

Eftermiddagen och kvällen förlöpte väl, förutom att sommaren slog om till höststorm. Jag skjutsad vid halv nio-tiden iväg min syster och hennes klasskompis Lisa till deras klasskompis Elin där de skulle förfesta lite innan slutskivan och själv åkte jag hem för att nästan omgående få en förfrågan på facebook av grannen vägg-i-vägg om jag hade kakao hemma, så jag gick över och lånade ut och passade på att njuta lite av deras babylycka. 9 juni fick de en liten Alice, och de kom hem idag. En riktig liten färsking!
En större färsking var mitt kusinbarn Céline, ett år och nio månader. Riktig gobit som jag fick ha i famnen en lång, härlig stund.

Bra dag, helt enkelt!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, juni 12, 2014

Hoppla, koppla!

Nu är Axel ute igen, efter att ha tillbringat natt och dag inne - till hans förtret. Han hade gärna gått ut redan under natten, men jag höll stången.

Till en början fick han gå ut tillsammans med mig, kopplad. Men jag tröttnade ganska snart och släppte loss honom och gick med honom okopplad. Men jag ledsnade på det också, och gick så småningom hem. Dock med rätt långsamma steg för att se om han ville följa med. En bit följde han efter också, för han tycker minsann om att ha mig ute med honom. Men när han förstod vart jag var på väg, då stannade han. Han var inte redo att gå in efter 20 minuter ute, föregått av ett dygn inomhus.
Eller ja, han har fått tillgå balkongen under dagen. Så helt utestängd har han inte varit. Och jag var lite beredd på att han kanske skulle ha hoppat ner från den under dagen, då jag kom hem. Det har hänt förr.


Men icke.
Och hade han gjort det nu hade jag ändå inte blivit så orolig. Nu vet jag att han är i området igen. Och går han långt bort en gång till nu, så är jag ju van. För stunden.



Men som jag skrev i gårdagens inlägg (som jag avslutade precis innan jag började skriva detta) - sömnen ligger jag otroligt mycket efter med.
Pratade i telefon en timme i natt mellan 0:18 och 1:18, efter att ha somnat någon gång efter 23, för att att sen inte kunna somna förrän efter 02, för att sen gå upp 4:40. De föregående nätterna... nej, nu är jag fel ute. Han har bara ringt två nätter i rad, Tonyn. Det kändes som tre. Hur som helst, det var kortare samtal natten till igår.

Skulle egentligen kunna lägga mig nu. Men måste äta lite först känner jag.
Det jag tänkte komma till var att jag till största del trots att uppskattar Tonys respektlöshet för min sömn, trots att jag uttryckligt bad honom att inte ringa före 4:40. Det värmer ändå att någon gärna vill prata med mig.

På vänskapsfronten kan jag även börja nämna Alexander också, känner jag. Han jobbar på Coop, där jag handlar, och vi pratar mer och mer och skriver nu allt oftare till varandra också, och planerar att sticka ut och springa tillsammans någon dag. Skitkul, rent ut sagt!
Nya vänner förunnas jag alltid över att jag fortfarande kan skaffa. Hur gör man, liksom? Jag vet inte, det bara tycks hända.

Imorgon tar min bästa lillasyster studenten - och smäller till med att fylla 19 samma dag. Exakt samma upplägg hade min vän Siri när vi tog studenten 2005. Då tog vi dock studenten den 10:e juni, inte den 13:e som min syster gör.

Ordet är fritt, nu är det ditt. 

onsdag, juni 11, 2014

En bra dag som bara blev bättre.


Dagen började i och för sig inte jättemuntert. Axels tomrum i mitt hjärta gjorde lite extra ont och i början av min delning låg jag ute på gräset och tittade upp mot himlen och tänkte att han faktiskt kanske är död och att jag aldrig kommer hitta honom och få veta. Hemsk tanke. Men inom mig trodde jag att det nog ändå inte var så. En dag skulle han komma infarande minst jag anar, när jag öppnar dörren, tänkte jag.

Sen släppte jag de där tankarna och återvände till jobbet.
Min gode vän Alex hade planerat att åka med mig på morgonen då jag körde linje 652, för i och med att han åker så ofta med mig så tycker nog både han och jag att det är kul om han hänger med på linjer han aldrig har åkt förut, men det visade sig att det krockade med studentfotografering, så det sket sig såklart. Men men, tänkte jag, kanske får jag sällskap av någon av bröderna Revilla, som bor längs den linjen.
Inte det heller, men det var en trevlig tur ändå.
När jag påbörjade andra delen av min delade tjänst satt jag och körde min egen hemmalinje till en början, 651, och då, rätt som det var - gick Alex förbi alldeles utanför bussen, stilig i skjorta, fluga och studentmössa. Jag vinkade till mig honom och han frågade om jag inte borde vara i Stockholm - för han hade blandat ihop mina tjänster och trodde att jag körde morgondagens tjänst på eftermiddagen. Men, det var ju imorgon och då bestämde han sig för att kliva på och åka med.
Så äntligen fick jag visa honom var jag bor! Och han visade var hans kusin bor, som tydligen är min granne. Och sen åkte han med på 655 till Söderhall, på tomkörning till Danderyd, var med på hela pausen där - där det för övrigt kom fram en ung Arriva-kille när vi satt i min buss och frågade om han fick fota bussen, då den gamla häcken jag hade var "min favoritbuss", som han uttryckte det. Kul kille, och trevligt att han frågade. Jag kom på långt senare att jag kunde ju ha erbjudit mig att fota honom i/utanför bussen istället, för det hade nog varit roligare för honom att ha. Men men, man kan inte tänka på allt.

För övrigt har min hjärna fungerat lite halvrisigare än vanligt, då min käre vän, Mr. T, har ringt och väckt mig tre nätter i rad (ja, jag erkänner, jag skriver det här en dag i efterhand och har ställt in det på att publicera från onsdagen, fast det är torsdag när jag skriver. Så i inlägget har han egentligen bara ringt och väckt mig två nätter i rad). Det är med andra ord inte konstigt att jag inte tänkte på det då.



Hur som helst, så åkte Alex med även på 625 till Söderhall och hade tänkt hänga med hela återstoden av min tjänst med 644 och en tomkörning också - men så blev det bestämt att hans klass skulle ut och äta på restaurang och spela kubb på kvällen, så i Söderhall lämnade han mig för att sätta sig på en 676:a raka vägen till Norrtälje.

Även om det blev kortare än planerat, så hade jag ju inte räknat med att få med honom alls sen 652-medåkningen ställdes in, så jag var bra glad ändå. Så otroligt trevligt att ha honom med!



Hemma sen gick jag, som jag alltid har gjort, för att leta efter Axel. Kände inte det minsta hopp - men när jag visslade då jag närmade mig banvallen - där jag har letat varje dag - men nu kom han plötsligt farande som ett skott!
Den glädjen jag då kände. Herregud. Att man kan bli så glad av en katt!
Hemma ägnade vi kvällen åt pälsborstning, fästingborttagning, halsbandspåtagning och förstås - utfodring.


Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, juni 10, 2014

Varför envisas jag?


Min katt har nu varit borta i en vecka. Jag vet inte exakt när han försvann, men nu är det absolut minst en vecka sen. Och trots att jag numera vet att om han tänker komma tillbaka, så kommer han göra det av sig själv. Plötsligt kommer han sitta utanför dörren och vänta på mig.
Ändå går jag, varje dag - ibland flera gånger om dagen, mot det område jag vet att han brukar röra sig och ropar och visslar. Trots att jag vet inom mig att han inte kommer komma.
Åh, vad jag saknar honom nu! Min ensamhet blir liksom fördubblad, utan honom.

Likaså envisas jag med att åter tejpa upp sladden till mikron under köksskåpen, trots att silvertejp som ska vara bra till allt, uppenbarligen inte kan kan motverka tyngdlagen i längden, för tejpen lossnar alltid förr eller senare.


Debakel.



Jag antar att jag envisas för att det på något sätt får mig att känna mig lite bättre i stunden. Jag gör något, även om det inte leder någonvart.

När det gäller moraliska uppfattningar om rätt och fel är jag också ganska envis i vad jag tror på - och även när jag hör att det finns bra exempel och tydliga argument på "andra" sidan och jag själv kanske inte har lika lätt att formulera såna exempel, så vet jag ju inom mig att jag har rätt. Rätt för mig, och att kompromissa med den egna moralen tror jag inte heller är något recept på välmående inombords.


Och nu; över till gårdagens väderprognos!

Glassar på balkongen i strålande sol, klockan 12:44.


Solen strålar på boken, men mörka moln tornar upp sig, klockan 14:23


Ösregn (syns inte på denna bild) samt hagel fick soldyrkaren att snabbt rusa in, klockan 14:54


Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, juni 09, 2014

A thorn in my side

Att både ständigt bli missförstådd och feltolkad samtidigt som min älskade vän Axel är mer bortsprungen än någonsin - det gör inte underverk för humöret.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, juni 08, 2014

Färsna - mitt i smeten


Stadsdelen jag bor i, Färsna, ligger ofta på lite skönt avstånd till det mesta. Det är inte mitt i stadskärnan, men det är nära dit. Det är inte mitt i skogen, men det är nära dit. Osv.
Det är ganska nära ett industriområde - där min arbetsplats bussgaraget ligger - men där det sällan är liv och aktivitet som stör på obekväma tider.


Men den här helgen är undantaget som bekräftar regeln. Den här helgen har Norrtäljes största evenemang firat 40-års jubileum. Custom Bike Show. Och deras klubblokal ligger i den del av industriområdet som ligger närmast Färsna, så två kvällar/nätter i rad har musiken dånat här i nejden.

Mig stör det inte speciellt mycket, då jag bor relativt ljudisolerat. Däremot är jag rädd att det inte har varit till någon hjälp för att få hem min katt som nu har varit ute och osynlig för mig längre tid än någonsin förut.
Jag vill hemskt gärna ha hem honom igen, om så bara för en stund.

Jag menar, han får gärna vara ute och leva sitt liv så mycket han vill. Men om han aldrig är hemma och äter min mat och låter mig klappa och pussa på honom, då blöder mitt hjärta lite.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, juni 07, 2014

Höjden av besvikelse

Jag tycker inte om att vara svettig, särskilt inte publikt. Det är en sak när jag är ute och springer, då är det både ofrånkomligt och acceptabelt, men sen vill jag helst ta en dusch snabbast möjligt innan jag beblandar mig med folk.
Därför är det blandat med en stor portion ågren att cykla svettig direkt efter en löptur till badhuset, för få simma nysprungen - vilket är det skönaste sättet att simma på.
Precis det gjorde jag nu, nyss - bara för en stund sen. Bara för att finna att badhuset var stängt.

HUR KAN DET VARA STÄNGT SISTA HELGEN INNAN DET STÄNGER FÖR ALL FRAMTID?

Tänkte jag argt. Badhuset stänger nämligen på fredag nästa vecka.
Men så kom jag på.
Det är ju ytterligare en högtid nu. Pingst. Ytterligare anledning för offentliga institutioner att hålla stängt. Ack och ve.


Så, jag fick svettig cykla hem igen. Och duscha.
Nu luktar jag liljor och solsken!


Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, juni 06, 2014

621

Det är nationaldag.


Sverige, Sverige älskade vän 
En tiger som skäms 
Jag vet hur det känns 
När allvaret har blivit ett skämt 
När tystnaden skräms 
Vad är det som hänt 

Välkommen, välkommen hit 
Vem du än är var du än är 



Dock fick jag igår höra att den där texten, skriven av Mr. Kent himself, är ett enda stort ironiserande. Vanligtvis försöker jag vara lite källkritisk, men den infon kom av det största kentfanset till vän jag har, så... Det kändes som att han troligen vet bättre än vad jag tolkar.
Men för mig är det en låt som både handlar om att älska sitt land och att välkomna andra hit, inte bara stänga in sig med de som liknar en själv.


Hur som helst; jag har inte firat alls. Jag har jobbat. Massor.
Först bjöd jag dock min kollega Joakim på frukost på min balkong, lite spontant.
Jag såg att han körde förbi här i Färsna klockan 9:17, och då räknade jag snabbt som blixten ut att han skulle vara tillbaka om en knapp timme och då ha ett över 20 minuter långt uppehåll här i Färsna, så jag skickade sms och frågade om han ville komma upp på ett glas juice. Jag utgick ju från att han hade ätit frukost redan.

Han ville gärna komma, och när han gjorde det berättade han att han hade försovit sig och fått kasta sig till jobbet (han hann i tid) utan att äta eller dricka något. Så den spontana frukosten kom ju som en skänk från ovan!


Jag började jobba 11:18 och körde först till och från Stockholm, sen hade jag lunchrast och den tajmade jag in med Jocke igen. Sen tog jag dessutom över hans buss och tomkörde till Danderyd för att köra 621 till Norrtälje via Åkersberga.


Sen hade jag egentligen bara lite stadsbuss i Norrtälje kvar. 656 Grind-Campus-Grind, 658 busstationen-Solbacka-busstationen och 651 busstationen-Färsna. Därefter skulle det ha varit slut, men tydligen hade det skett någon allmän miss i planeringen ovanifrån, så det fanns ingen som körde 639 kl 19:07 från Tekniska till Hallstavik. Min tjänst slutade 19:57 i Norrtälje, men jag fick tomköra till Söderhall och plocka en herrans massa folk från två 676:or och först dundra iväg till Rimbo för att bli av med merparten av dem, ta mig tillbaka till Söderhall och ta emot ytterligare passagerare och sen köra hela vägen till Hallstavik.

Därifrån en tomkörning till Norrtälje.

Jag räknade på det där och sammannlagt körde jag 621 kilometer under dagen. Då har jag i och för sig räknat Stockholm tur och retur som exakt 140 km, och det är ju en uppskattning och säkerligen en avrundning, men någonstans där.
Det är. Mycket.


Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, juni 05, 2014

Pass på!

Tiden går fort när man har roligt, och dessutom kan man förlora fotfästet helt i tid och rum och glömma saker som inte borde glömmas.
Som igår.
Alex åkte med mig på 637 till och från Grisslehamn, så jag pratade ju med honom både när jag körde och när jag stannade för att släppa av folk och så, istället för att slå en blick på telefonen som jag så ofta annars gör.
Inte gjorde jag det direkt då vi skiljdes åt heller, då gick jag i maklig takt med en kollega mot Ica Kryddan där jag strosade runt och tittade efter något att köpa i magen. Jag träffade även min gudmor och kramades och pratade med henne en stund.
Sen vandrade jag, fortfarande i makligt takt tillbaka till busstationen för att se om bussen jag skulle ha efter rasten fanns inne.
Det gjorde den, så jag gick till den för att lasta in mina grejer.

Då kollade jag på mobilen.
Hela övre raden var fylld med ikoner. Det var kalenderpåminnelser, sms och googles resvägsmedhjälpare som alla talade om samma sak; klockan 18:50 skulle jag vara hos polisen för att fixa nytt pass.
Då var klockan 18:45.
Ovackra tankar for igenom mitt huvud och en liten stund tänkte jag att det är för sent, för man måste vara på plats senast fem minuter innan bokad tid för att tiden inte ska avbokas - men så tänkte jag att jag måste ändå ge det en chans. Jag hade redan missat en inbokad tid då jag fick ändrad arbetstid, och de där tiderna växer inte på träd.

Så jag sprang till polisstationen, en sträcka som är en knapp halv kilometer, men ändå tillräckligt för att det ska kännas att det är helt fel kläder som är på, när det springs i uniform och converse.

Jag hann såklart inte till 18:45, men jag hann till 18:50 och trots att jag var sen, så fick jag ändå min tid, tack vare en snäll och serviceinriktad person på andra sidan luckan. Leve henne!

Passbilden, svettig bussförare, kommer jag nog inte vara så stolt över, men det är ju ändå ett pass som kommer komma väl till pass i sommar.

Apropå Alex förresten, så har han studentskiva idag och ska gå utstryrslad som en cirkusdirektör. Jag hoppas verkligen att han kan tajma in att åka med mig upp till Campus, där de ska ha skivan, så att jag får se honom live inte bara på instagram.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, juni 04, 2014

Det lilla haveriet

Det finns ju en hel drös olika haverier man kan drabbas av när man är yrkesförare. Ett av de mindre är väl att vindrutetorkarna slutar fungera, men i och med att det nära nog alltid upptäcks i samband med regn, så är det skäl nog att av säkerhetsmässiga skäl ställa in turen (passagerarna behövde bara vänta en kvart på nästa buss) och låta verkstad och driftchef komma i expressfart med ny buss till mig, så att de kunde laga torkarna och jag kunde brumma vidare för att hinna med min nästa avgång.
Och kan du tro; det var just vad som hände igår.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, juni 03, 2014

Min fine vän

Vänskap är att ha en vän, som mellan 21:30 till 0:10 vill sitta och åka buss med dig när du jobbar. Tack, Alex!

Conversepojkar står för övrigt högt i kurs bara av sitt skoval.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, juni 02, 2014

Den ordningssamme.

Min helg fortgår ju egentligen ända till 17:32 idag, men det var ett litet möte inlagt mellan 13-14 som jag egentligen var rätt sugen på att skippa till förmån för sol och gräsmattehäng. Men icke, jag gick och jag stannade dessutom till 14:45.
Nu har jag mat i magen och fritid i ytterligare en och en halv timme, drygt.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, juni 01, 2014

Lite hedrande


... tycker jag att det är, att bli inbjuden som en av fyra kollegor bland all familj, släkt och vänner till namngivningsceremonin. Men klart, vi är ju vänner också.

Tindra Alexia Rickheden, så blev det!


Ordet är fritt, nu är det ditt.