tisdag, april 29, 2014

Shapeshifter

Det känns som att jag närmar mig en bloggsvacka igen. Huvudet känns tomt.
En faktor till det kan dock vara att jag åter sover lite för lite. Men men, jag ska snart vända på dygnet igen. Som jag gör varje veckoslut.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, april 28, 2014

Minecraft

Nu är jag något mindre förkyld och något mer road.
Igår provade jag Minecraft, sist av alla i vanlig ordning - och jag känner redan hur beroendet gror i mig.
Timmarna igår kväll/natt flög förbi, och det har de gjort nu också, trots att det är sommar och sol ute. Jag har förbättrat mitt hus lite. Tänkte dock inte på att printscreena och lägga upp här, så bildlöst är just vad det blir idag.

Tidigare kom en nöjd passagerare förbi och ville överlämna "något" som tack för att jag såg till att hon snabbt återfick sin mobil för någon vecka sen.
Biopresentkort, jo jag tackar! Det hade hon verkligen inte behövt, för mig räcker det att glädja någon annan. Nu var dock jag den andre som blev glad, om man ställer sig i hennes perspektiv. Så jag tog såklart emot.

Jag måste göra mat nu, ska iväg och jobba om en dryg timme och bör dessutom duscha innan det också.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, april 27, 2014

I wanna go outside

Det blir inte mycket vettigt skrivet just, och det beror ju på två faktorer:


  1. Jag är ordentligt förkyld och kan inte tänka på så mycket annat/göra så mycket som sen blir värt att skriva om. Nu är det hostan som är mest påtagligt. En näsborre har tack och lov öppnat upp sig, så att jag kan andas genom näsan, utan nässpray, igen.


  2. Det är i det närmaste sommar. Jag vill vara ute och inte inne vid datorn.
Nääästan 20 grader i skuggan!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, april 26, 2014

Och så lite slemhosta.

... frågor på det?

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, april 25, 2014

Förkyldast i stan

Alltså, vad är det här? Åt helvete med min kropp, som en god vän till mig hade uttryckt det.
I förrgår fick jag lite ont i halsen på kvällen, igår var jag lite raspig i halsen som effekt av det, sen rinnig näsa under natten till idag (sov inte mycket, var däremot uppe och snöt mig mycket) och det har idag utvecklats till en total igentäppning, samt att min röst har gjort sig så oigenkännlig att man inne på trafikledningen undrade vem det faktiskt var som körde min buss då jag gjorde ett anrop och som vanligt inledde med:
"Ja hej, det är Fredrik här", och drog sen mitt ärende.
"Är det verkligen Fredrik...? Jag känner inte igen rösten."
No shit, det gör inte jag heller.

Därtill att jag bara kört linje 676 idag och såklart har det varit störningar i trafiken och omlagd körväg, så att jag har pratat mer än vanligt i högtalarna. Det ledde dock till att många förhoppningar om att jag ska krya på mig, när folk klev av.

Nu är det ledig helg. En helg att kurera, igen. Ack.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, april 24, 2014

Den omilda våren

Den här våren är banne mig inte snäll mot mig. Visserligen har jag inte alls det helvete som jag misstänker att man har om man är pollenallergisk, men nu har jag återigen blivit förkyld. Från att inte har varit det på säkert ett år minst, så fick jag ju först feber en kväll, var sen helt pigg i två veckor då en rejäl förkylning slog till och det är nu kanske en knapp månad sen. Igår kväll fick jag åter ont i halsen, hade det hela natten och jag känner mig idag lite halvrisig och snorig. Usch.
Halsont är ju det värsta jag vet, och det drabbades jag ju av på Malta 2012, varpå jag köpte halstabletter på ett apotek där. Jag vet att jag har skrivit om dem förr - de är fantastiska! Bättre än något jag har köpt och använt här hemma, och tack och lov så har jag massor av dessa kvar.
Således tog jag med mig till jobbet och stoppade in en i munnen en bit in i första körningen, där merparten av folket redan har gått på och jag inte behöver läspa fram någon hälsningsfras med tabletten på tungan.
Nu refererar jag absolut inte till något annat än halstabletten, men jag sög i maklig takt, då jag ville att den skulle räcka länge.
Tyvärr hade jag den lite för långt bak i munnen, för i ett litet gupp på Rimbo station, så råkade jag oavsiktligt svälja den. Halvsugd. Kändes ju som ett jäkla slöseri, men som tur var hann den verka gott ändå. Jag har nu mycket mindre ont i halsen och är mer snorig.

Det blir således ingen simning idag, precis som det heller inte blev det igår. Igår tog jag dock en promenad, innan jag kände av halsen - men idag kommer jag ligga inne på min delning och kolla på serier och sen laga mat när andan faller på.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, april 23, 2014

That's what friends are for.


Igår hade jag en riktigt trevlig arbetsdag. Den var kort, precis som idag, men till skillnad från idag då jag under en minoritet av arbetsdagen hade sällskap av Alex, så hade jag det igår under en majoritet av dagen.
Igår nöjesåkte han med till och från Uppsala och utnämnde sig till min sekreterare när jag bad honom komma ihåg ett bussnummer och en destination som en kvinna ville hinna med vid Knivsta Ar-terminalen, medan jag fortsatte att okulärbesiktiga biljetter. Dennes sekreterares sällskap är mycket värt, tiden bara flyger iväg när jag kör och pauserna blir också så mycket roligare.
I Uppsala är det ju tyvärr ingen lång paus att tala om. 14 minuter bara, men på dessa minuter hann vi ändå att gå en sväng i solskenet på centralstationen.


Vi gick ungefär bort dit där bilarna är och sen tillbaka till bussen. Det tog nästan hela pausen.

Idag var det inte nöjesresa, utan intajmad resa hemifrån till busstationen, för vidare färd till jobbet. Så igår var det nöje, idag nytta. Men nyttan var ju rena nöjet, i alla fall för mig.

Jag slutade efter den turen, redan 8:37 på morgonen. Jag har aldrig så korta (5:47-8:37) arbetsdagar egentligen, men nu har jag ju valt att ta ut komptid på andra halvan av tjänsten som heter 1119 - på alla de tjänsterna fram till midsommar.
Varför har jag då inte valt att kompa bort hela dagarna då jag har mer än väl råd med det på kompsaldokontot? Jo, det är ju just för att på morgonen kör jag Alex-turen. Han anpassar sig ofta efter mig, så det är mitt sätt att anpassa mig efter honom.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, april 22, 2014

"Hur kan man hata bögar, när man känner Fredrik"?

Exakt just den retoriska frågan fick jag ställd till mig, eller snarare återberättad för mig i det sammanhang den först ställdes. 
Det var väl menat som någon sorts komplimang, för ser man till hela sammanhanget så handlade det om att en kollega ville förklara att han inte är homofob.
Jag har aldrig misstänkt det, så det var redan lugnt från min sida. Människor som är sympatiska i sitt hjärta har en förmåga att låta det lysa igenom.


Det fick mig att tänka till. Jag märker inte av någon homofobi riktat mot mig, även om det är helt uppenbart att det pratas om min läggning när jag inte är med. Och det beror förhoppningsvis på att jag är den jag är, att folk inte känner att jag retar dem på något vis, utan att jag genom att vara mitt något tillbakadragna och inte så högljudda jag, blir antingen i bästa fall omtyckt eller annars  neutraltyckt av den stora massan.

Att vara jag. Där medföljer alltså krav och förväntningar på samma sätt som kvinnor har gentemot män, som invandrare har gentemot inskränkta och så vidare. Jag måste anpassa mig för att inte bryta någon norm som skulle förarga någon.

Så är det kanske egentligen för alla?
Jag har inte hunnit tänka mer på saken, annat än att jag nu fick känning av hur det är att tillhöra en minoritet som inte sällan drabbas av diskriminering av olika slag.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, april 21, 2014

App app app!

Det fanns en tid då jag tänkte:
"Jag vill inte ha någon smartphone med touch och appar!"

Nu sitter jag istället mer klistrad än jag någonsin kunnat tänka mig när det hela tiden rullar till snapchat's, whatsapp's och hangout's.
Facebook tar mindre och mindre tid, till förmån för dessa kommunikationsappar, men med vissa är det såklart facebookchatten som är den dominerande kontaktkällan.

Jag tänker inte här be någon adda mig någonstans. Nehej, det har jag inte tid med. Jag måste köra buss ibland också.







 Ordet är fritt, nu är det ditt.



söndag, april 20, 2014

Lovely times

Vilken härlig helg det har varit! Jag har haft shortspremiär både lördag och söndag och njutit i fulla drag!

Ingen vidare brunhet att skryta med än, dock.

Jag sa ju inför förra veckan att det var min sköna vecka, i och med att det är den enda veckan under femveckorssnurren, där jag inte jobbar fem, utan fyra dagar. Den blev ju ändå rätt jobbig i och med att jag slutade sent, började tidigt, slutade sent och började ännu tidigare om vartannat i och med fredagstjänst på torsdagen och söndagstjänst på fredagen. Inte så skönt, trots allt.

Men veckan som kommer nu, den är ju alltså en delad vecka och inte en kvällsvecka. Med delad, menar jag alltså en vecka där jag jobbar delade tjänster. Några timmar på morgonen och några på eftermiddagen.
Men, just denna vecka innehåller ändå bara en delad tjänst:

Sammanhängande måndag+fredag, kort tisdag+onsdag och delat på torsdag.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, april 19, 2014

Easter, Wester and a little of Souther.

Påskafton. Första aftonen sen julafton. Eller?

Veckan har varit tung. Sen onsdag har jag slutat sent och börjat tidigt omlott fram till igår, så jag har bara jobbat och sovit i princip, med mer eller mindre noll fritid däremellan - men nu har jag ledig helg! Så fort frukosten har sjunkit ner, då jäklar ska mina röda snabba skor på - och 13,3 kilometer ska avverkas!
Jag brukar kalla just den sträckan för antingen 13,17 eller 13,2 kilometer lång, men nu har jag mätt upp sträckan på nytt - och den är ju 13,32 kilometer lång!
Älskar när resultatet blir åt det hållet. Värre är det när jag tror att jag springer längre än vad jag gör.

Sen skulle jag verkligen behöva städa här hemma också. Inte verkligen som i att det ligger saker överallt, men verkligen som i att det är dammigt och fläckigt och... orent.
Det får dock bli imorgon. Rom byggdes inte på en dag.

Påskkvällen kommer tillbringas med familjen, the extended version, då även min morbror och morbrorfru kommer vara på plats. Det blir nog trevligt så det förslår!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, april 18, 2014

Alltså...

Någonting har gått rejält över styr:

Sjukt.

Jag har nu helt sagt upp kontakten med honom och sagt till Tony att han kunde hälsa att jag hade råkat gå och dö, om han skulle fråga. Det gjorde Tony också, så förhoppningsvis slipper jag honom. Han frågar bara om pengar hela tiden och döper en ny profil efter oss.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, april 17, 2014

What does the fox say?

Det är på tiden att jag hyllar något igen. Hashtaggen (eller etiketten, som blogspot kallar den) lovord har inte alltför många inlägg. Även statistik, media, kultur och kött har få - nämligen bara ett - inlägg vardera. Men det kan jag inte göra något åt nu.

I mitt arbete ute på vägarna i glesbygden möter jag nära nog varje dag någon form av vilt. Långt ifrån alltid att de springer ut mitt framför bussen och orsakar tvärnit med eller utan påkörning, men det har ju tyvärr också hänt.

Här följer en lista på hur vanligt förekommande det är att jag ser de olika djuren:

Nästan varje dag

  • Rådjur
  • Harar
  • (påkörda) grävlingar
Ofta
  • Rävar
Sällan
  • Älg
Nästan aldrig
  • Vildsvin
  • (levande) grävlingar
När man kommer i närheten av dessa djur, med sin lilla buss, flyr de alla, allt som oftast, i vild panik. 
De allra flesta - i synnerhet rådjur - gör det mer än gärna åt helt fel håll. Mot faran, över vägen - istället för från faran och längre bort från vägen.

Det enda djur som gång på gång bevisar sin klokhet är... (tänk dig en trumvirvel)


Räven!

Listig som en räv, heter det ju. Och jag kan inte påminna mig om att jag någonsin har behövt bromsa för en räv som flyr i vild panik över vägen.
Däremot ser jag ofta hur de först är på väg mot vägen, men när de ser att jag är på väg - då tvärvänder de tillbaka där de kom ifrån.
Jag blir lika glad varje gång.
Kloka djur.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, april 16, 2014

Something sweet

Jag fick sällskap av Alex igår, till och från Stockholm på avgången 22:00 från Norrtälje och tillbaka 23:15 från Stockholm, åter i Norrtälje typ 0:20. I två timmar och tjugo minuter ömsom satt han i trappan och ömsom stod lutad mot mitt "bås", denna härliga människa.
Tiden går så oändligt mycket fortare när jag har någon trevlig att prata med hela vägen och det är en sån enorm skillnad på att ha en vän där, kontra alldeles för närgångna gubbar.
Jag skulle dock gärna se att vi kunde umgås mer utanför jobbet. Utanför mitt jobb, vill säga. Det har vi i stort sett bara gjort två gånger, då en av gångerna nästan inte räknas då det var en promenad mellan ankomst och avgång ute på Blidö - om än mycket trevligt. Andra gången fikade vi, dagen före julafton.
Det går dock trögt på den fronten. Han både pluggar och jobbar och jag jobbar ju inte alltid de smidigaste tiderna. Sällan de smidigaste tiderna, rentav. Men vi får väl se vad framtiden har att bjuda på.

Jag är lite... besviken är fel ord, men ja, oglad då, på att det idag när jag har min bästa starttid (jobbmässigt); 17:32 - ändå måste vara på jobbet mellan 13-14 redan, för att delta i ett möte. Det spoilerar mina möjligheter att både springa och simma - något jag verkligen skulle vilja göra idag.
"Spring nu och simma efter mötet!" säger du kanske?
Det funkar inte riktigt så. Jag klev upp vid tio och åt frukost kort därefter. Jag hade behövt ge mig ut och springa vid klockan 11 för att i lugn och ro hinna både stretcha och duscha innan mötet - och bara en timme efter uppvaknande och frukost är min kropp och mage absolut inte redo för en sån fysisk insats.
Så, det blir till att göra ingenting innan mötet och simma efter.
Efter ska jag även försöka hinna grädda pannkakor. Egentligen skulle jag laga kycklingfilé idag, men den hade jag glömt att ta fram ur frysen.
Ah, istället för att göra ingenting, kan jag ju göra pannkakslaggen, så att den är klar för start när jag kommer hem från badhuset!
Smart drag!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, april 15, 2014

Walking dead

Jag känner mig lite zombieaktig idag, till följd av en natt som mestadels pratades bort.

Trevligt, men det smörifierar även min hjärna en smula.

Planen idag var egentligen att antingen springa och/eller simma, men idag faller jag till föga för latmasken. Jag börjar jobba 16:04 och det är inte alls omöjligt att jag tar en liten tupplur innan dess. Jag ska jobba fram till 24:22, men som det ser ut nu, så kommer jag få sällskap på sista turen av min bäste passagerare Alex. Det blir bra.


Jag har dock inte legat helt på latsidan idag. I och med att min armbandsklocka oförklarligt har börjat sacka efter/stanna trots att jag bytte batteri i den bara för någon vecka sen, så var jag ner till en av klockaffärerna och lämnade in den på kontroll. En visarjustering trodde de skulle behöva göras, tydligen slog sekundvisaren i glaset på urtavlans nedre del.

Visst, rent funktionsmässigt behöver jag egentligen ingen armbandsklocka. Jag har ju mobilen, men liksom att man egentligen inte behöver armband men kanske ändå vill ha det, så vill jag ha mitt armbandsur.
Hämtas på lördag.


Fast när april övergår i maj brukar jag sluta använda armbandsuret, då räknar jag med att bli lite brunare om armarna och vill inte få en fet vit rand på handleden.

Fram till för en stund sen satt jag ute på framsidesbalkongen och småpratade med min granne som också satt ute och njöt av solen. Axel växlade mellan att ligga under hennes och min stol, då han fick lite för varmt i solen. Det var en trevlig stund.

Trevligt är också att Glenn dyker upp och kommenterar titt som tätt.


Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, april 14, 2014

Ditch the stitch, bitch!

Den schemamässigt bästa veckan är här, igen.
Jag har jobbat mina två helger och är nu ledig tre i följd, plus att jag då är ledig även idag i och med att jag just har jobbat helg = fyradagarsvecka.
Fast, det är ganska mycket oskönt med den här veckan ändå. På onsdag har jag min senaste tjänst, då jag startar 17:32 och slutar 25:10, men i och med att det är skärtorsdag på torsdagen, så har förbättringsgruppmötet som ligger varannan torsdag istället hamnat på onsdagen. 13-14. Så en timme jobb, tre timmar ledig och sen en hel arbetsdag. På torsdagen har det lagts in en extra körning innan den ordinarie tjänsten, så då börjar jag redan 12:12, vilket faktiskt känns lite väl tidigt på en kvällsvecka där jag natten innan inte var hemma förrän närmare halv två. Och på fredagen är det långfredag, vilket betyder söndagstjänster. Jag får alltid den ena av de två söndagstjänster jag normalt har, när det blir röda dagar mitt i veckan, och den startar 9:08. Det är alltså en tjänst som inte hör hemma alls på kvällsveckan, men som nu hamnar efter en dag då jag slutar 22:01.
Det är inga extrema kombinationer med tidigt kontra sent, men det är tillräckligt för att det ska kännas lite oskönt.

Nog om det.
Idag har jag varit och låtit ta bort stygnen jag ådrog mig för tio dagar sen. Jag hade tid klockan 10:00, men blev insläppt direkt jag kom, typ en kvart tidigare. Själva borttagandet tog ungefär två minuter och då hann jag till badhuset så att jag var där alldeles innan de öppnade - vilket gjorde mig till den som fick bryta den spegelblanka ytan. Älskar den lilla stunden jag får vara helt ensam i bassängen.
Kort därpå kom min kollega Erik också, honom hade jag träffat uppe i receptionen, så det var ingen överraskning. Jag hade dock redan simmat 100 meter när han började och sen simmar jag något snabbare, så mina 1000 meter var avklarade en stund innan hans. I bastun sammanslöt vi dock, vilket var trevligt.

Lite lustigt var att en av de som jobbar i badhuset, jag tror att han heter Jonas, frågade när jag klev ner i bassängen, om jag skulle simma mina vanliga två kilometer.

Jag svarade att jag bara brukar simma en kilometer (det har hänt att jag simmar en och en halv, men det preciserade jag inte), varpå han blev lite förvånad och sa "Men det känns som att du simmar två."
Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka den känslan. Simmar jag så långsamt?

Eller är jag där för ofta?

Ikväll är det styrelsemöte. Mitt sista styrelsemöte som suppleant, antar jag. Jag blir ju med största sannolikhet både ordinarie ledamot och sekreterare efter stämman i maj och det konstituerande mötet direkt efteråt. Jay...!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, april 13, 2014

Clap along if you feel like a room without a roof

Jag känner mig riktigt glad idag.
Anledningarna är två:

  1. Min kollega och vän, men ändå mest kollega (vi har bara umgåtts privat en gång - men det betyder inte att jag inte tycker att vi borde öka den frekvensen) Joakim skickade idag en inbjudan till en namngivelseceremoni av hans dotter.
    Alltså, på riktigt, det gjorde mig verkligen jätteglad! Det finns folk som jag umgås mer med privat (i och för sig för att vi inte även är kollegor), som inte bjuder mig på liknande saker.
    Dessutom är det fina i kråksången att namngivningen är på ett datum då jag är ledig. Hurra!
  2. Jag fick idag byta mig till en buss jag fullkomligt älskar, men nära nog aldrig får köra. 7608, den senaste paradbussen. Fast det är inte därför jag gillar den. Det är för att den är... älskvärd.
Undrar du över vilka bussar som har varit paradbussar? Oh well:

2011: 7422
2012: 7400
2013: 7608

... och jag har kört dem allihop. Hattrick! Men jag hoppas att det i år blir quattrick, såklart. Det utgår jag rentav att det blir, förutsatt att det är Nobina som står för buss den dagen. Men bara den lilla detaljen blir klar, så känns det givet att det är jag. Sist hade jag förväntningar från både Nobina och SL och jag tror inte att de förväntningarna har minskat.
Framför allt så vill jag inget hellre än att köra. Det är är årets roligaste arbetsdag, utan konkurrens.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, april 12, 2014

If I tell you a secret, would you keep it to yourself or barf it away?

Idag har jag verkligen inget alls att säga. Jag har simmat och är törstig. Kul va?

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, april 11, 2014

Jag är ju ingen biståndsorganisation...

Nyligen fick jag en vänförfrågan på facebook, av en kille i Gambia. Jibril heter han. Jag hade egentligen tänkt att utelämna hans namn, men i och med att han ska ha med en bild där han skrev i min logg - den som alla mina vänner kan se - så känner jag att han stå för det han säger offentligt här också.
Nu blev det redan här en väldigt hård ton känner jag, men det är inte riktigt så jag menar.

Jag var först lite skeptisk till att acceptera denna vänförfrågan från en vilt främmande människa, men så tänkte jag att det ändå kan vara kul med någon i en annan del av världen - en del av världen jag dessutom inte har alltför god insyn i.

Han skrev ganska omgående ett meddelande till mig och var där extremt artig och kallade mig "my friend" redan från början. Det kanske man gör i Gambia, men personligen känner jag att "min vän" kallar jag inte främlingar. Så redan där skruvade jag faktiskt lite på mig.
Jag höll dock god ton, och kort därpå, i samband med att han fyllde år och vi kom fram till att han är 21 och jag är 27, så frågade han om jag ville vara "my brother" eftersom "it would be good if u can be my elder brother in love as i never have a elder brother".
Där slutade jag svara, för det här med att folk vill se mig som deras familjemedlemmar har jag mer eller mindre fått nog av.
Visst, mina närmsta och bästa vänner älskar jag som jag älskar min familj och de får kalla mig vad de vill, men det här är något annat.


Igår, långt in på natten, när jag låg i sängen och pratade (i text) med Tony, skrev han plötsligt till mig igen.
Jag svarade knapphändigt i och med att jag kände hur samtalet mer och mer utvecklades till att han ville att jag ska skicka pengar. När jag inte svarade direkt skrev han alltså även i min logg. Eftersom jag pratade med Tony, kom ju detta på tal och då har ju han den humorn han har att han lade sig i, så därför förekommer även hans namn i detta inlägg.





Jag är kanske inte mitt allra mest mogna och kloka jag när klockan nästan är tre på natten, då jag bara 48 timmar tidigare hade klivit upp just den tiden och nu istället fortfarande var vaken då - så jag tänkte att vill Tony vara med och leka, så kan han få ta över Jibril. Därav att jag skrev att han skulle höra av sig till honom.
Det gjorde han också, och nu när jag skriver detta, sent på torsdagsnatten, så fick jag dels nya meddelanden från Jibril och så såg jag i liveflödet att Tony och Jibril nu är vänner, så förfrågan skickades uppenbarligen från det ena eller andra hållet och den ena eller andra parten accepterade. Heja Tony!


Jag förstår dock verkligen Jibril om det är som han säger, att han och hans familj går hungrig. Desperata situationer kräver desperata åtgärder, och att då skicka vänförfrågningar till folk med västerländska utseenden till höger och vänster (vilket jag gissar att han har gjort, när jag tittar på hans vänner), och hoppas att någon eller några ska nappa och skicka pengar - ja det hade kanske jag gjort också. 

Men jag måste ju dra en gräns någonstans. Jag har ingen aning om det här är på riktigt eller inte, och någonstans inom mig hör jag ordet nigeriabrev klinga varnande, även om det inte är samma sak. Och även om jag skulle vilja skicka pengar - hur ska jag med postgång veta att det kommer fram och hur ska jag med banköverföring... veta samma sak?

Och faktiskt har jag inte extremt dåligt samvete heller. Jag jobbar och betalar skatt i ett land som har en av världens högsta skatter - dock inte högst skatt som det ofta påstås från folk som vill få oss att rösta blått. Jag är för den delen heller inte emot att betala skatt.
Utöver det så är Sverige det land i världens som skänker störst del av sin BNP i bistånd till andra länder. Om Sverige ligger allra överst i år vet jag inte, men 2011 hittade jag siffror hos regeringskansliet, att Sverige toppade. På openaid.se kan jag se att just till Gambia betalade Sverige tre miljoner av totalt 28,92 miljarder förra året.

Därtill skänker jag pengar till välgörenhetsorganisationer på både regelbunden och mer sporadisk basis, om än mest inriktade på klimat än på svält.
Visst, alla kan göra något och väldigt många kan göra mer - men jag gör i alla fall något redan. Jag tror mer på att skänka pengar till stora organisationer, än till enskilda privatpersoner.


Gör det mig till snål?

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, april 10, 2014

Cassies

Ibland händer det att folk visar sin allra finaste sida, när man minst anar.
Igår fick jag se en film gjord av en kille till en tjej på en speciell dag för dem, och filmen var väl egentligen bara ämnad deras ögon, men nu ville killen helt spontant visa mig - och det var det finaste jag har sett på länge! Jag blev nästan lite rörd, när jag tänkte mig in i hur den tjejen måste ha känt sig när hon överraskades med filmen som visade deras förhållande så långt.

Romantik är verkligen inte att förakta, jag önskar så att jag både kunde få vara och ha en sådan kille.
Eller, jag har ju killen då han är min gode vän, men kärleksyttringar av det slaget riktade mot mig. Som jag skulle smälta!


Vidare slog det mig igår att jag inte har druckit Festis Cassis  på väldigt länge. Det blir ju inte så mycket festis över huvudtaget nuförtiden. Jag minns när de var trekantiga... Men då fanns nog inte Cassis?

Produktplacering deluxe.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, april 09, 2014

Adrenalina!

Så var den här, veckans enda lediga dag. Låter det bekant? Ja, jag hade ju bara en ledig dag förra veckan också. Ständigt denna övertid. Men, det ska ju klirra fint i slutet av månaden. Får jag hoppas.

Idag har jag inte gjort mycket vettigt. Jag tänkte att jag skulle både springa och simma, men det var snö i luften och blåste både hiskeligt mycket och hiskeligt kallt när jag satte näsan utanför dörren, så jag omprioriterade till att bara simma.
Och det har jag gjort, 1000 meter. Även där tänkte jag att idag kanske jag ska simma 1500 eller rentav 2000 meter.
Men näe. 1000 blev det. Jag känner mig ofta rätt mätt efter 1000, även om det är lugn i bassängen och förutsättningar för mer simning.

Sen gjorde jag något jag på sätt och vis borde ha gjort redan 2007.
Jag hämtade ut en ny epipen.

För att undvika anafylaktisk chock.

Som jordnötsallergiker av den stränga grad jag är, bör jag alltid ha med mig denna spruta, som om jag får en allergireaktion, ger mig en halvtimmes extra tid innan läget oavsett spruta eller ej, blir akut. Det kan ju vara den tid det tar, att ta sig till sjukhuset, exempelvis.
Att jag borde ha gjort detta redan 2007 är att hållbarheten, eller åtminstone bästföredatumet på dessa sprutor, inte håller alltför länge. Nu tror jag inte blint på datum, utan mer på att se och lukta sig fram till det som är dåligt. Dessa sprutor kan man inte lukta på, men man kan åtminstone se om adrenalinvätskan är klar eller inte.
Jag har inte hämtat ut någon ny spruta dels för att jag förr tyckte att den var kopiöst dyr, en stor utgift för något jag ändå aldrig använde, och dels för att jag har glömt bort det.

Redan igår var jag på apoteket och försökte hämta ut den, men då var jag tvungen att beställa. Då fick jag veta att den kostade nära 760 kronor, så det kändes fortfarande kopiöst dyrt. Men jag tänkte att kan jag skänka 790 kronor till klimatet, så ska jag väl kunna lägga 760 kronor något som kan vara lika nödvändigt för min existens.
Då fick jag idag en glad överraskning. Farmaceuten igår trodde att jag ville hämta ut två sprutor på en gång, och sa priset för båda. Så; 422,50 kostade den. Det kändes mer överkomligt.


Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, april 08, 2014

Paltkoma

Idag har jag gjort och ätit två av mina paradrätter.

Carpaccio till förrätt.

Plankstek till huvudrätt.

Dessert då, tänker du?
Nehej du. Det orkar jag inte med. Dessutom är jag mer av en förrättsmänniska. Alltså, ska det ätas en tvårättersmiddag och jag får välja på antingen förrätt eller efterrätt - då väljer jag nära nog alltid förrätt. 

Nu, efter en väldigt tidig morgon och en förmiddags gnet - som det på bussförarspråk heter när man jobbar extra - så har jag äntligen min helg. Det är minst sagt efterlängtat. Igår var jag tämligen trött efter att ha pratat i telefon lite för länge på natten och idag är jag ju tämligen trött efter den tidiga morgonen. Eller morgon? Vem fan - ja, jag har börjat svära mer i bloggen - kallar klockslaget 2:53 för morgon? Visserligen alla födda innan 1950 som klassar allt efter midnatt som morgon, men för mig är det inget annat än mitt i natten.

I övrigt?
Jag har idag skänkt 790 kronor till Naturskyddsföreningens avdelning för klimatet, lite spontant sådär. Mest för att bevisa för en god vän att jag inte är snål, bara ekonomisk. Jag försöker styra mina utgifter till sånt jag på ett eller annat sätt behöver. 790 kronor är vad tio månader av den nya musiktjänsten från Google kostar, och det är en tjänst jag inte behöver. Klimatet behöver jag dock.

Varsågod.


Film på det?
- Ja.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, april 07, 2014

Ingen vill veta var du köpt din tröja.

De allra flesta tröjor tröttnar jag på efter ett par år. Men det finns åtminstone ett undantag:

Den här har jag idag.

Den hade jag 2009.

Och 2006.

Jag tror att den köptes 2004/2005, så den börjar närma sig tio år gammal. Men jag gillar den ännu, i all sin enkelhet.

Ordet är fritt, nu är det ditt.


söndag, april 06, 2014

Stygnen i kroppen min.

Här följer en bildserie över utvecklingen från den lilla operation jag gick igenom i fredags:


Fredag, som läkaren lämnade det.

Lördag. Jag tog bort plåstret, men det ser ut som att allt utom bomullen sitter kvar.

Söndag (morgon) Jaha, utslag av sjukhusplåsterklister. Är jag förvånad? Nej.

Söndag kväll. Utslagen börjar ge sig.

Eh just det! Känsliga tittare varnas!
Bättre sent än aldrig.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, april 05, 2014

Ta inte på mig!

Förlåt om jag nu är lite avig, men i min roll som bussförare och servicegivare, så tycker jag ändå att det finns en gräns för vad jag borde acceptera, men som jag ändå tvingas acceptera, då jag inte vet hur jag på ett bra och professionellt sätt ska få beteendet att upphöra.
Dels vill jag ta i hand med ytterst få passagerare och tar aldrig initiativ till det själv, detta sen en med någon form av förståndshandikapp gjorde det och då gav mig dels en iskall, men också blöt hand. Blöt av... vad?!
Sen vill jag inte ha folk som står och hänger över axeln på mig och dessutom vidrör den axeln med jämna mellanrum. Alltså, jag är inte sämre människoläsare än att jag märker av att personen i fråga inte menar illa eller har några speciella avsikter med den beröringen - men hen tycks inte ha någon som helst koll på det här med att gravt kränka det personliga luftrummet kring mig. Jag menar, det är obehagligt bara att någon kommer för nära, men att dessutom fysiskt ta på någon som man faktiskt inte känner - det är fel! Enligt min sociala kod - jättefel
Det finns ett fåtal människor där jag snarast tvärtom, skulle uppskatta den här formen av oskyldig axelberöring, och det är ju människor jag känner och tycker om. Inte folk som jag har en kund/personalrelation till. Den vägen blir man inte mer vän med mig, jag blir mer avståndstagande på det sättet.

I övrigt så såg jag veckans bästa besked idag:

Så lät det inte i början av veckan.

Att alla får sitt förstahandsval är ju inget annat än toppen! Jag blir så glad! Och om det nu är praktiskt genomförbart, varför då inte eftersträva det från första början? Nu vet jag inte exakt hur den där processen går till, men bilden jag fick var att det var senioritetsprincipen rakt av. Alla som har jobbat längre än vad jag ha, ska år efter år få välja först. Skönt att jag hade fel!

Vidare har det ju varit högskoleprovet idag, vilket jag i vanlig ordning inte gjorde. Jag är helt körd när det gäller matten, så jag kan inte få ett bra betyg. Ordförståelse är väl det som skulle rädda upp det, och hos expressen kunde man testa sig på årets ord. Jag fick 17/20, där dock ett av felen var på ett ord som jag vet precis vad det betyder, men där jag tyckte att förklaringarna var lite för snarlika. De övriga två orden kunde jag dock inte.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

10000

Så kom och gick den, min tiotusende levnadsdag.
Förutom att jag har gjort en liten operation, så har den varit ganska ordinär. Eller ja, faktiskt kanske lite mer åt det positiva hållet rent mentalt.
Fysiskt så har jag av och till haft ganska ont i operationssåret.
Det var alltså en fettknöl som satt i huden ovanpå ett revben som skars och karvades bort. Jag fick tandläkarbedövning insprutat, så det enda jag kände var sticken av bedövningssprutan och sen att det rörde sig i området, men inte mer än så. Absolut ingen smärta alls då ingreppet utfördes eller när det syddes ihop.
Jag tror förresten nästan att det är första gången jag har blivit sydd, åtminstone om man räknar bort då jag blott var fem veckor gammal (typ för 9965 dagar sen) fick operera magen. 
Men sen, när bedövningen släppte, så har det stuckit och stramat en hel del.

Dessutom får jag akutklåda på de mest konstiga ställen - bortkopplat från operationen och mer relaterat till min säng, gissar jag. Nu är värsta stället på vänster fots mitt-tå. Ovansidan, tack och lov. Där brukar jag inte ha eksem. Något biter mig.
Men vägglöss googlade jag på igår, och de går ju att se med blotta ögat. Jag har verkligen inte sett något alls, och jag har verkligen tittat. Hoppas det ger sig snart.

På facebook gjorde jag två flugor i en smäll genom att på ett foto där jag visar var ingreppet skedde, samtidigt skylta om min tiotusende dag. Och när man minst anar det, så kommer min gamle FCZ-tränare Glenn Hysén in och kommenterar det jag gör. Alltid lika roligt och överraskande!

Glenn är min vän. "Född i en jive"... Haha!

Ordet är fritt, men näe, just det!
Jag kom på att jag ju måste nämna min dröm i natt! Helt sjuk!
Eller ja, först handlade det om att ett par som i drömmen var bekanta/vänner, men som jag nu inte vet vilka de var, försökte skjuta mig. Det är ju kanske inte så sjukt. Jag skyddade mig med en madrass.
Men hur som helst, så drog det igång en låt där i drömmen, en där refrängen gick "Ta min hand, Susanne!" Det var inte alls så dansbandigt som det låter, utan mer bombastiskt. Susanne utropades som Roxanne i låten med samma namn, mer eller mindre.
Och jag tänkte då jag vaknade att det här måste ju vara en refräng jag har hört någon gång, så jag googlade på "Ta min hand, Susanne" och fick - inga träffar. Hur kan min hjärna fabulera ihop en text och en melodi? Jag är inte musikalisk.

Nu:
Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, april 03, 2014

My life is a roller coaster inside of a maze.

Så är den så gott som över, veckans enda lediga dag. Den har i mångt och mycket slösats bort, men på vettighetsfronten har jag åtminstone tränat. Styrketräning hemma följt av löpning i elljusspåret. Igen. Alltså, jag påbörjade ju eljusspårssäsongen 11:e mars, men sen kom ett nytt snötäcke och en förkylning som gjorde att det bara har blivit ett löppass efter det och innan dagens. Det blev ju då på asfalt, så därför kändes det bra att vara ute i terrängen igen. 13,2 kilometer på 1:02:06 ger ett snitt på 4:43 per kilometer. 

Att jag vet vad det blir för snitt beror ju på att jag använder mig att jogg.se. Där mäter jag upp mina löprundor och lägger in tiden det tog att springa dem och får fram snittet. Jag för även in all simning jag gör och tiden för det, så det är ju lite av en träningsdagbok. En dagbok där jag dock är rätt fåordig och låter mest siffrorna tala för sig. Man kan följa sina vänner som också är registrerade på jogg, för att få deras träning i sitt flöde, likt facebook. Jag följer tre stycken, dels för att jag inte känner så många som använder jogg och dels för att folks träning egentligen inte intresserar mig så mycket. Jag förstår därmed verkligen att dessa avsnitt i bloggen kanske inte intresserar andra än mig själv. Återigen, jag skriver för min egen skull.
Hur som helst, dessa tre är då min vän Mattias - som är sjukligt inaktiv. Visserligen har han inte påbörjat sin löpsäsong än, men han tränar ju emellanåt på Actic. Något som dock ej bokförs, så hela 2014 är tomt för honom. Sen följer jag även min mor. Hon tränar dock kopiöst mycket, så det är mest för släktskapets skull som jag följer henne.
Sist men inte minst följer jag artisten Christoffer Hiding som var med i Idol 2007 och som sjöng refrängen när Swingfly rappade eller vad han nu gjorde, i Melodifestivalen 2011. Han släppte igår sin första skiva och är allmänt i ropet, känns det som.

Idag såg jag då något som gladde mig:

Minsann!

Vidare råkar jag ha koll på det faktum att jag idag har uppnått den aktningsvärda åldern 9999. Ja, inte år då såklart. Utan dagar. 9999 dagar idag. Därmed fyller jag väldigt jämnt imorgon.
Det ska jag fira med att lägga mig under kniven. Ja, min knöl i huden på ett av revbenen ska bort.

Apropå det förresten, med hud och kropp och så, så undrar jag lite över det engelska uttrycket "don't let the bed bugs bite". Bed bugs verkar enligt google vara vägglöss och av bilderna där att döma är det något jag inte har sett på min säng eller på min kropp, men något händer nattetid sen två nätter tillbaka. En plötsligt och skarp, koncentrerad klåda har uppstått på spridda ställen på kroppen - även såna ställen där jag normalt inte har eksem. Eksem är jag ju van vid och det här varken ser ut eller känns som eksem. Jag tror att det är något som biter mig och som har kommit in med Axel, min älskade katt, som nära nog varje kväll/natt sover i fotändan i min säng.
Ja, han har äntligen lärt sig att ligga längst ner, vilket förvisso gör honom svårklappad i min normala liggställning, men som också medför att jag sover lite bättre, då jag sällan kommer åt honom med fötterna längst där nere. Annars låg han ofta mitt i sängen så att jag fick välja vilken sida om honom jag skulle ligga på, och varje vändning av kroppen triggade igång det här som jag tror alla nyktra människor har inom sig - man vaknar till om ens rörelser riskerar att mosa det som skulle kunna vara ens bebis. För människan är ju ett flockdjur, så rent naturligt borde vara att vi vill sova med våra barn, i synnerhet när de är riktigt små.
Jag får väl se hur detta utvecklar sig.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, april 02, 2014

Lite väl spontant.

Idag fanns det inte riktigt någon framförhållning alls på jobbet. Jag kom dit och gjorde det jag alltid brukar göra; signade in, fyllde vattenflaska, sa "god morgon" till de kollegor jag mötte och gick ut till min buss.
En av de jag hade sagt god morgon till var en av de allra nyaste tillskotten på garaget, och han kom sen småspringande ut efter mig.
"Du är Fredrik va? Jag ska ju åka med dig idag."
"Eh va..? Menar du att jag ska vara din handledare idag? Oj, det hade jag ingen aning om. Men i så fall är det ju jag som ska åka med dig."

Jag fann mig alltså i situationen ganska snabbt, men jag hade verkligen ingen aning om att jag skulle vara handledare idag. Den informationen måste ha totalstannat någonstans innan den nådde mig, för det handlar inte om att jag skulle ha glömt bort det eller så. Jag har inte fått veta det från första början.

Det var nu inte hela världen, men jag vill såklart vara förberedd på sånt. Rena turen att min adept, Joakim, var på alterten och visste vem jag var - för jag hade ju lika gärna kunnat hinna åkt iväg. Det hade ju gett Joakim en meninglös dag, eller åtminstone en tråkig start. 

Men nu fick han tag i mig och det blev en riktig handledningsdag. Första gången jag är handledare åt en kollega som inte är minst 20 år äldre än mig, om man bortser från den gången då jag var stöd åt en kollega som kom tillbaka efter att ha blivit brutalt attackerad av kamphundar. Joakim visade sig vara tre år yngre än jag själv, men var minsann en hejare på bussförarrollen, första dagen till trots.
Jag har faktiskt inget att invända på alls gällande honom. Han stressade inte upp, han körde bra och han bemötte passagerarna på ett trevligt och proffsigt sätt. Mer kan jag inte begära. Det kommer att bli en bra bussförare av honom.

Imorgon är jag ledig, veckans enda lediga dag, men är välkommen till jobbet i en timme ändå om jag vill. Min förbättringsgrupp har sammanträde varannan torsdag klockan 13 och det är just den torsdagen imorgon. Min chef har dock sagt att jag gör precis som jag vill när det är just den enda lediga dag jag har den här veckan.
Jag har inte bestämt mig till fullo än, men det lutar åt att jag inte går. Klockan 13 är badhusets öppningstid och den tid jag vill simma på samt att jag träffade en av de som ingår i min grupp innan jag gick hem för kvällen idag, och han sa "stanna hemma för fan!" typ. Inte som i att jag inte är välkommen, utan som i att värdesätta ledighet. Så, jag tror att det blir så. Det som jag har gjort till detta möte, har min chef fått på mail och kan alltså visa de andra.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, april 01, 2014

Finpojkarna

Tre gringos som förgyller mitt liv:

Alex, som ibland har bättre koll på vad jag kör än vad jag själv har.


Mattias, som spontant kommer att tänka på mig ibland.


Tony, som ibland ger sig i kast med komplimanger av olika slag.

I övrigt har jag, så vitt jag vet, inte blivit lurad idag. En missbrukare försökte dock med att han är en utomjordning, men det är ju mer en sanning än vad det är ett aprilskämt, så nja. Jag tror inte att jag räknar den.

Ordet är fritt, nu är det ditt.