fredag, januari 31, 2014

Tsunami


Ja, herregud. Mitt nattliga yrande fortsätter. Igår pratade jag med Tony fram till kring två, innan det antingen bröts eller att han la på väldigt hastigt och då somnade jag väldigt snabbt ifrån allt, men trodde på något plan att vi ändå pratade och jag vet att jag pratade mot telefonen flera gånger.
När vi nattpratar har jag ofta högtalarfunktionen på, så att telefonen kan ligga på nattduksbordet.
Men men. Det är fint att ha en telefonvän.


Gårdagens arbetsdag var inte så märkvärdig. Jag tillbringade merparten av min rast med Mattias, vilket såklart var trevligt. Det känns som att det var ett tag sen vi umgicks, så det blev jag ju sugen på igen. Eller ja, jag har ju försökt emellanåt, men han har varit upptagen med sin son då.
Nu kommer han av allt att döma att flytta från Färsna och sluta vara min granne också, vilket såklart känns surt på ett plan, men jag är även glad för hans skull, att han har hittat en mindre och billigare lägenhet som gör att han kommer få lite bättre ekonomi. Och den ligger inte astronomiskt långt bort i vår lilla stad. Det är rent av fortfarande på rätt sida av staden.

Idag börjar jag jobba först 16:42 och innan dess har jag tänkt hinna med både att simma och att laga mat, i den ordningen också. Så jag måste ner till badhuset och sen hem igen, och jag hoppas att tidsplanen jag har gjort ska hålla. Jag brukar vara klar i badhuset vid 14-tiden, så det borde inte vara några problem. Man vet dock aldrig.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, januari 30, 2014

Delirium

Ännu en natt i telefonens tecken med Tony är avklarad. Jag kan inte förstå hur det kan finnas så många ord som gör att tiden går så fort och att det ändå är så trevligt, varje gång.
I natt pratade vi från 22:52 till 4:25, vilket vi kan runda av till fem och en halv timme.
Jag jobbar ju idag, men har en kvällsvecka som rullar in. Inte bara en vecka, resten av den här veckan (torsdag-söndag) och sen tisdag-fredag nästa vecka också - så just nu funkar det rätt bra att babbla bort nätterna.
Hur trevligt det än är, så händer något med mitt huvud när jag är vaken så länge som jag normalt kliver upp andra dagar. Det blir ett slags yrsel i sömnen, där jag drömmer att jag är vaken och fortfarande pratar. Det har hänt flera gånger nu efter dessa nattliga samtal. Tror rent av att jag pratar i sömnen också.
Axel har dock inte klagat.
Men något som inte är kul är att oavsett om jag ligger i sängen från midnatt men ändå pratar mig mig natten igenom, så håller det ju inte Axel vaken. Han vill ju upp i svinottan, någon timme efter att jag hade somnat och få både frukost och gå ut. Det var jag måttligt road av.

Jag skiter i badhuset idag också. Det känns inte jättebra kan jag erkänna, men jag klev upp först vid 10:30 och jag måste ju hinna laga mat innan jag sticker iväg till badet i och med att jag därifrån måste sticka direkt till jobbet, och då skulle jag behöva börja laga maten redan 11:30. Tillagad mat så nära inpå vakenheten funkar inte för mig.
Nu kan jag istället vänta med att laga mat till klockan 13, samma tid som badhuset öppnar. Jobbet börjar 14:43.

Jag borde kanske gå en promenad eller något. Dock tänker jag såhär; jag ska ju ändå cykla till och från jobbet. I kylan. Det brukar få huvudet att kvickna till.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, januari 29, 2014

Från oklarhet till klarhet

Igår pratade jag med Tony i telefon på kvällen.
"Jag har tid en kvart!" skrev han.
Jag ringde.
Vi pratade i en timme och femtiosju minuter, fram till dess att hans batteri dog.

Hur som helst, i detta samtal som handlade om en massa olika saker, fick jag även veta att han var sur på mig. Sur på mig av en anledning han inte ville säga mer om, men att jag skulle förstå själv vad det handlade om nästkommande dag eller möjligen ännu lite senare i veckan.

Jag blev ju minst sagt konfunderad! Jag kunde för mitt liv inte komma på vad jag hade gjort för att orsaka denna surhet och än mindre hur jag av mig själv skulle komma på vad han menade, bara för att det gick ett par dagar.
"Ja men du kommer förstå när du gör det du alltid gör. Ska du simma imorgon?"
"Eh... ja, det ska jag."
"Du ser."
Ärligt talat minns jag inte den exakta ordväxlingen, men något liknande var det.
Hur skulle han ha kunnat rigga något i samband med mitt badhusbesök? Och hur visste han ens att jag skulle dit? Nog för att jag simmar ofta, men igår till exempel, då var jag ledig och hade haft tid att simma, men jag valde att styrketräna och springa istället. Så hade han planerat vad han nu hade planerat till igår istället, då hade det ju gått i stöpet.
Men det där med badhuset var bara en fint. Återkommer i ärendet senare i inlägget.

I min roll i styrelsen här i föreningen, har jag nu åkt på (självmanat) att reda ut vissa frågetecken som har uppkommit inom mitt ansvarsområde. Tänker inte gå in på det mer i detalj, men det förordnade att jag gick och ringde på hos en granne. En granne jag inte alls känner, så när jag kom fram till huset blev jag osäker på vilken lägenhet det gällde och gick hem igen för att dubbelkolla mina uppgifter.
På hemvägen tog jag med mig posten in.


I postan, eller postlådan som man också kan kalla den, låg kommunaltidningen och ett kuvert av tjockare modell.
Jag blev lite konfunderad. Jag har ju beställt en ny sprits, i och med den stora spritsskandalen anno senaste planksteken, men den borde inte skickas i ett sånt kuvert med handskriven adressering.
Sen såg jag att det var adresserat till:
Fredrik "Starr" Lundebring
Kuvertet kom dessutom från Stockholm Arlanda airport, där det ovanför det förstrukna nda stod mjölk handskrivet, med en ritad ko avslutningsvis.
Redan där förstod jag att det här kom från Tony, starr och mjölk är referenser till återkommande samtalsämnen oss emellan. På baksidan stod det dessutom att det var skickat från Astrid Lek på Tonys adress i Uppsala, fast på Nordpolen.
Astrid är Tonys katt.


 Fram- och baksida.

Jag glömde tillfälligt bort mitt grannärende och öppnade brevet som visade sig innehålla en uppsjö saker, bland annat en teckning som jag var med under skapandeprocessen av, chattledes. Där var även en liten katalog från Kjell & Company, diverse små klisterlappar och skyltar som han helt ärligt medtagit från sin arbetsplats, två tuggummin och inte minst - en uppmaning om att lyssna på en låt som han tipsade om för ett antal (var det verkligen tre?) veckor sen.

Innehållet, minus teckningen.

Teckningen, med många interna detaljer. Men ansiktet är jag!

Då förstod jag surheten. För tydligen skrev jag till honom, att jag hade lyssnat på låten ungefär två minuter efter att han hade postat kuvertet. Jag hade nog också blivit lite sur, om rollerna var ombytta. Men rollerna var ju som de var, och därför blev jag nu istället väldigt glad!

Undrar någon över lappen med det missnöjda ansiktet, så skickade han en annan bild samma kväll som teckningen ritades, som jag antar speglade hans dåvarande sinnesstämning. Och eftersom jag får många bilder på hans skor och fötter, så tyckte han väl nu att jag skulle få något som han har stått på. Nja, jag vet inte riktigt där faktiskt, men jag är lika glad ändå.


Här var den ännu inte min.

Och låten då?
Jo, riktigt bra vill jag mena!

Jimmy Eat World - The Middle.


Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, januari 28, 2014

Out of range

Det var sannerligen fruktansvärt skönt att få sova ut imorse.
Skönt också att morgonprata i telefon med Max och sen dra igång dagens göromål. Storstädning, träning och ärenden på stan blev det idag. Jag borde ha matplanerat och veckohandlat också, men det orkade jag inte. Körde på en pizza istället, till Tonys förtret. Bilder på pizzor dit renderar diverse svordomar.

Pizzan tyckte jag dock att jag var värd i och med att jag sprang 12,2 km på 58:06 till snittet 4:47 per kilometer. Det var min första längre runda för i år. Visserligen har jag sprungit en gång tidigare i år, men det var innan snön kom och då en kortare sväng som är ungefär hälften så lång.

Annars har jag minsann inte mycket att säga idag, så:

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, januari 27, 2014

Livet som bohem

För ett par dagar sen, jag tror närmare bestämt att det var i fredags, gick min mikro sönder. Det kom inte som en total överraskning, men just i stunden var det opraktiskt eftersom jag då skulle värma på fyllda lövbiffar som jag då satte igång två minuter innan jag räknade med att pommes fritesen var klara - men sen fick jag ju värma lövbiffarna i ugnen också och då synkades det inte alls.
Mikron har nämligen fört ett herrans oväsen en längre tid, så jag har iskallt räknat med att den förr eller senare även fallerar på funktion och inte bara ljud. Så blev det alltså i fredags.
Först tänkte jag att ja, men det är väl bara att börja titta på en ny mikro då, men sen frågade jag mig själv:
Hur ofta använder jag mikron egentligen? Till mat är det försvinnande sällan. Oftast handlar det om att tina bröd, oftast hamburgerbröd.

Så, jag bestämde mig (efter att ha rotat runt bland facebookvänner för att se om det fanns några mikrolösa), att jag ska prova att leva ett liv utan mikro. Det gick ju förr. Bröd kan jag ju tina utan, med lite bättre framförhållning.
I min familj var vi heller inte pionjärer med mikro. Det var min morfar som gav oss en någon gång kring 1995, skulle jag tro. 



Bortbärandet av mikron har gett mycket betydligt större bänkyta i köket, och även plats för lite mysbelysning. Den är dock rätt provisorisk. Den lampan hör egentligen hemma i badrumsfönstret och jag vet inte om jag verkligen vill ge upp det rummets enda mysbelysning, till ett rum som redan har två mysbelysningskällor.

Men jag tänker inte vara den som är den. Känner jag att avsaknaden av mikro ändå blir för stor, så har jag ekonomi att köpa en ny.
Fick ju lön idag, bara 39 dagar efter senaste löneutbetalningen. Såhär i januari är det ju extra fantastiskt att få lön den 27:e.

I övrigt är jag kluven. Ibland är livet lite som att man tar hissen högst upp inte hinner kliva ur förrän linorna brister och man kraschar rakt ner i källaren.

Jag vill bara väl.


Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, januari 26, 2014

This charming man

Nu ska jag skriva direkt till dig, min bäste vän.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen - jag är så glad över att vi har den vänskap och relation vi har, och som du själv sa under något av alla telefonsamtal igår - de perioder när vi inte har pratat med varandra har ju inte varit så jävla roliga.
För det har ju gått upp och ner i vår vänskap. Vi började på Facebook någon gång 2010. Det är lite oklart när, då du avslutade och startade nytt facebookkonto någon gång därefter, för enligt Facebook har vi bara varit vänner där sedan mars 2011. Det vet jag att det inte stämmer, för jag har hittat spår av vår kontakt så tidigt som i mars 2010:

Angående facebookborttagningen.

Angående sexualitet.

(MSN messenger använder jag för övrigt inte längre - kanske främst för att det inte finns längre. Fast jag slutade innan det. Men av någon anledning har jag aldrig brytt mig om att radera de konversationsloggar som skapades där. Har loggarna från augusti 2008 till februari 2011 och dem jag jag överhuvudtaget inte tittat i, förrän nu.)

Vi hade rätt tät kontakt redan då, i början av vår karriär, sen ebbade det ut, åtminstone på msn i takt med att året 2010 tog slut.
Av och till var vi nog båda rätt trötta på livet också:

(withgun)

Men sen måste vi ha kommit igång igen, för när det blev klart att jag skulle flytta till Färsna, blev jag i maj 2011 tvungen att åka till Uppsala för att skriva på kontraktet - och vem bor i Uppsala om inte du?
Du tog dig då tid att möta upp mig och fika med mig, och det tyckte jag verkligen var hur trevligt som helst. Du också, tror jag.

Sen försökte jag länge få en uppföljare på den träffen. Otaliga försök att träffa dig och många gånger bokade vi också in datum och tider, men något kom alltid emellan och till slut gav jag upp och vår kontakt ebbade ut ännu mer. En trist fas.

Vändningen och det totala uppsvinget kom när Hook introducerades i Once Upon A Time på kanal 5.
Jag kom osökt att tänka på dig varje gång jag såg honom:

Killian Jones, heter han.

Tony Lek heter du.

Plötsligt pratade vi varje dag. Plötsligt fick jag massa bilder. Ofta på skor och fötter - och det är inte mig emot.







Ett urval, i icke-kronologisk ordning.

Rätt som det var, efter att vi plötsligt hade daglig kontakt via appen Google Hangouts, fick du för dig att ringa till mig. Kanske var du inte ditt allra nyktraste jag då, men det var ett tilltag som gick hem oavsett och sen dess har det ringts ganska friskt numera och såvitt jag förstår har varken du eller jag pratat mer i telefon med någon annan än vad vi gjorde med varandra igår. Från 8:09 på lördagsmorgonen till strax efter klockan 4:00 på söndagsmorgonen, pratade vi sammanlagt i sju timmar, femtiotvå minuter och fyrtiosju sekunder - 7:52:47. Världsrekord!
Jag har aldrig sett mig som en telefonmänniska och jag drar mig vanligen för att prata i telefon, men inte med dig. Du är den ideale samtalspartner som ständigt håller samtalet intressant och vid liv.
Fast igår blev det tyst emellanåt:
"Försvann du?"
"Nej... Jag sa bara inget."
Men det blev ju ändå som ett slags sällskap. Som att ha någon nära fast vi inte var nära.

Fast under typ en kvart var vi faktiskt nära varandra igår. Jag körde 677 till Uppsala och skrev som så många gånger förr när jag skulle komma dit och hur länge jag skulle stanna - ifall du skulle få ett infall att komma till centralstationen och säga hej. Det hade dittills aldrig nappat, och jag förväntade mig heller inget.
Men du kom!

Du provsatt!

Jag hade så gärna stannat en längre stund, men jag jobbade ju och hade en avgång tillbaka till Norrtälje att ta itu med, men som sagt, vi pratade rätt mycket i telefon ändå.
Jag hade så gärna velat att vi tog en bild på oss tillsammans också, det hade varit fint att ha nu - för någon sådan bild existerar inte. Men det tänkte jag inte på under denna kvart.
Men kram fick du (och jag), och det lät mig mig veta var dagens mysigaste kram.

Du är så bra på att säga rätt saker, saker som får mig att känna mig värdefull och tacksam att jag har en så bra vän.

I en period av våra mer destruktiva samtal förde du på tal att jag kanske skulle vara intresserad av dig som mer än vän, och den misstanken kan jag förstås förstå.
Jag vet väl inte hundraprocentigt själv var jag står alla gånger, för var går gränsen?
Jag menar, jag som homosexuell måste ju också jag, kunna känna kärleken till en vän (som råkar vara kille)  på samma sätt som heterosexuella kan känna till killkompisar, även om alla kanske inte uttrycker det som kärlek. Fast var skillnaden går när den vännen dessutom är riktigt snygg, det vet jag inte riktigt.
Men jag vet åtminstone att när jag är kärlekskär och inte vänskapskär så kan jag inte tänka på något annat än personen det gäller under nära nog all vaken tid, och när jag sover så drömmer jag konstant om just den personen, att det på något sätt ändå har blivit just vi två - och det har jag trots allt aldrig gjort med dig.
Så förhoppningsvis förstår mitt undermedvetna skillnaden på en toppenkille som är vännen framför andra och på det här som enkelt betecknas som "mer" än vän. Jag tror att det gör det.

Du är så bra på att hålla terrorbalansen i jämnt skick, för oavsett vad ditt syfte är, så tror jag det är det som blir effekten av att vi alltså ibland pratar extremt mycket med varandra, till att du bara spottar ut dig ett ord i taget (eller sänder mig koordinater som inte har någon direkt relevans till något). Jag tror att det på sikt är bra, eftersom jag har en tendens att i skrift bara babbla på - medan du kanske å andra sidan gör det desto mer i telefonen - men eftersom vi fortfarande ändå skriver mer än vi pratar, så kan ju denna enordsvals också vara något som gör att man sen längtar desto mer efter mer substans. Jag vet inte riktigt, men jag tror att det nog ändå kan finnas någon nytta där.

Denna avslutades åtminstone med puss.

För hur det nu är med denna fåordighet, så får den mig att bli extra glad sen när du tar i desto mer.
I natt sa du något i stil med:
"Fredrik, det är fan i mig synd om dig som inte har någon Lundebring i ditt liv."
"Men vadå, jag har ju faktiskt en familj...?"
"Nej men alltså; du har ingen Fredrik Lundebring på samma sätt som jag har en. Det borde alla få ha."
Bromantiskt!

Det kommer kanske hända igen, att vi glider ifrån varandra, men jag hoppas att vi alltid kommer kunna hitta varandra igen i så fall, för utan dig känns vardagen inte lika meningsfull. Inte lika rolig.

Och jag vill träffa dig igen! Utan att det ska gå flera år emellan och bara bli en kvarts möte - även om det var en väldigt värdefull kvart.
Jag vill komma hem till dig och berömma dig för dina korttricks, fika, spela tv-spel eller vad nu du vill göra. Jag vill bjuda hem dig på plankstek och en rundtur på jobbet, i och med att även du har ett visst bussintresse.

Introt här tycker vi båda är bland de bästa som finns.

Du är bäst.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, januari 25, 2014

Seek bromance

I natt vaknade jag och konstaterade att jag borde kontakta Gustav Fridolin med en briljant idé jag då hade. Den är väl fortfarande bra, men allteftersom nyvakenheten klingade av, så känner jag att jag nog måste tänka en runda till. Det handlar om återvinning.

Den här dagen är en speciell dag. Dels har ett världsrekord slagits och dels har några väldiga trevliga saker hänt.
Tyvärr är klockan alldeles för mycket för att brodera ut det som jag vill brodera ut, så jag kommer förhoppningsvis att skriva ett mer utvecklande inlägg inom en snar framtid.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, januari 24, 2014

Jag ska bara överleva lite grann...

Det är bara två personer i hela världen vad man gör om man "bara ska överleva lite grann" - åtminstone som vet dess rätta bemärkelse. Och så tänker jag låta det förbli. Fast jag tycker att det är en oerhört bra säjning (säjning är inte ett ord i skrift, men i tal funkar det ju, så nu fick det bli så), så om jag någon gång kommer till skott och skriver en roman, då är det givet. Det ska vara med.

I natt hade jag en så bra dröm. Inledningsvis. Sen övergick den i att handla om att jag blev vittnet till en bilist som körde ner en flaggstång utanför Balders Hus, så att den lade sig på något vis en bit över vägbanan på Stockholmsvägen. Min första tanke, i den lilla blå sportbil jag satt i (varför? Inte fasen vet jag, annat än att jag hade lånat den för att åka till Kista), var att där kommer ju inte dubbeldäckarna komma under - bäst jag ringer och meddelar CTL.

HAHA! När jag skrev CTL nu så råkade jag även få med R på exakt rätt ställe, så det blev CTRL! Då ska vi bara införa några avdelningar på jobbet med förkortningarna ALT och DELETE också, så kan verksamheten tvångsavslutas och startas om. Fiffigt va?

Förresten har jag, apropå jobb, anmält mitt intresse till att delta i en av de nyinrättade förbättringsgrupperna. När jag såg att man ville ha folk till såna grupper, så tänkte jag att det där kommer ju min chef vilja ha mig till, så det är lika bra att jag frågar honom innan han hinner fråga mig - och mer eller mindre så var det ju också. Vad det kommer innebära vet jag inte i större drag annat än att vi kommer vara en liten grupp förare som ska spåna på förbättringar, typ. Om jag för en gångs skulle ska mota bort den här rösten som ibland skriker i mitt öra att jag minsann inte ska tro att jag vet något eller kan mer ån någon annan, så tycker jag nog att jag kan ha en del att komma med. Jag har ju faktiskt skrivit en del förbättringsförslag redan.

Men drömmen. Det som var bra inledningsvis var samvaron jag hade med en person som jag länge har beundrat i hemlighet och som jag på sistone har börjat prata lite mer med. Men i som precis alla andra konstellationer där jag utgör 50 %, så finns det knepighet och svårighet inblandat. Således inga höga förhoppningar där.
Så länge jag får drömma är jag nöjd.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, januari 23, 2014

Penningtvätt

Veckans enda lediga dag är här... och slut om inte alltför många timmar. Det jag har gjort av värde idag är:

  • Simning och bastning.
  • Bakat kladdkaka.
  • Tvättat uniform m.m.
Det av ovärde jag har gjort idag:
  • Inte tagit ut plånboken från uniformsbyxorna innan tvätt.
Plånbok på tork

Plånboksinnehåll på tork

Det var ju dumt, men nu är allt torrt igen och jag hade som tur var inga kontanter annat än en tia i plånboken och vad jag förstår på mina facebookvänner som har gjort samma sak, så ska korten fungera även efter en tvätt.

Nu ska jag äta mat och sen mer eller mindre omgående gå på styrelsemöte en trappa ner.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, januari 22, 2014

Handleader

Idag har jag varit handledare till en ny kollega - Hans - hela dagen.
Det är givande att få handledarrollen emellanåt, den då man alltså sitter som stöd bredvid den nye under ens (vanligen) två första dagar i trafik efter avslutad utbildning. Jag har nu tappat kollen på hur många jag har varit handledare åt, för jag har även varit stödförare till två kollegor som har kommit tillbaka efter svårare sjukdomar och andra otäcka saker, samt just ett antal nya - så nu har jag tappat räkningen. Men det är nog inte fler än sju personer. Jag kommer nämligen på sex personer och jag vet att jag glömmer någon, så sju känns rimligt.

Att jag tycker att det känns givande beror på att jag på något vis får tillbaka att jag faktiskt kan mitt jobb. Jag gav en del små tips och tricks - just nu minns jag inget särskilt, annat än att jag visade var knappen för återställning av grindsummer sitter - men enligt Hans hade jag många bra tips. Mycket är väl således sånt jag bara gör, utan att tänka så mycket på det.

Nu ska jag prova att ringa Max.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, januari 21, 2014

Taking over

Idag låter jag latmasken segra. Det står ju kanske inte riktigt i paritet till det jag skrev igår, men jag tänker urskulda mig med att jag ändå inte riktigt har tid att simma idag. Eller jo, jag har tid att simma och basta som vanligt - men då kommer jag få sjuhelvetes bråttom till jobbet. All den avslappning som bastun ger kommer bli som bortblåst. Eller så förkortar jag simning eller bastu, men det känns helt enkelt ovärt.
Dessutom; jag har ju kostat på mig en takdusch här hemma som jag numera väldigt sällan använder själv.
Så, så får det bli. Då kan jag dessutom vänta lite längre med att laga mat och därmed förhoppningsvis bli mindre hungrig mot slutet av arbetsdagen.


Nu tänkte ge ett smakprov på min exceptionellt fyndiga humor som ständigt skapas i stunden (ironi? Va?):




Jag skrattade hela vägen till banken.

Ja men dåså. Mat sa vi. Skaldjursgryta. Med pasta - eller tvärtom?

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, januari 20, 2014

Reconsider

Ibland är slumpen lyckosam.
Jag har i stigande takt funderat på om jag verkligen kommer ha tid/vilja ta mig den tid som krävs, att ta ett uppdrag inom socialtjänsten - vilket jag har närmat mig med stormsteg att göra.
Det är ju något jag vill göra, jag tror att ett kontaktpersonskap skulle vara givande för inte bara den jag är kontaktperson för, utan även för mig.
Till torsdagen denna vecka var ett möte med en handläggare, en pojke och dennes vårdnadshavare inbokat.
Idag ringde dock handläggaren och sa att hon hade rört ihop datumen och måste be om att få boka en ny tid.
Så slog jag slag i sak och sa som det var, att jag känner att det finns annat i mitt liv just nu som jag måste prioritera. Även om jag gärna skulle träffa den här pojken för att därigenom avgöra om jag tänker fel, och alltså kanske ändå vilja satsa på att bli kontaktperson - så är det kanske bäst för honom om han inte behöver träffa mig om jag ändå har tankar på att dra mig ur? - så resonerade jag.
Och handläggaren tyckte att det var klokt av mig, och sa att jag var välkommen att höra av mig när jag känner annorlunda. Då för andra uppdrag, såklart. Jag är ju färdigutredd och klar.
Och varför känner jag då såhär?
Jo, jag tycker nu att jag mår bättre än jag brukar göra, i synnerhet för att vara mitt i mörka vintern. Det tror jag dels beror på att jag har utökat mitt tränande såpass, jag simmar så ofta jag kan och tränar vanlig träning däremellan - vilket frigör ämnen som får mig att må bra.
Sen är jag nu inne i en period av flow på karlfronten (se nedan). Det vill jag ha tid att utveckla, liksom att jag inte vill ge avkall på träningen. I samband med heltidsarbete som bussförare med oregelbundna arbetstider, tror jag då att det blir svårt att ge stabilitet i någon större utsträckning.

Vidare så har jag idag ändrat om i min och min systers kommande resa till Göteborg över midsommar. Det kommer inte bli tåg dit och därifrån - det blir flyg. Och man kan inte flyga hem från Göteborg en lördag, åtminstone inte med Norweigan, så jag fick utöka hotellvistelsen med en dag.
Allt har gått som smort!
19 juni far vi!

Idag överraskade Alex med att kliva på min buss när jag minst anade. Mycket trevligt!
Vidare har jag ett samtal som väntar från Max snart. Och med Tony har högt och lågt diskuterats - ovanligt mycket högt idag.
De var de tre karlarna i mitt liv idag. Eller ja, viss ordväxling har utbytts med Linus också.
Hm, bör jag för egen del länka lite igen? Alex. Max. Tony. Linus.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, januari 19, 2014

I say no no no.

Idag finns det heller ingen lust. Jag sitter i soffan och tänkte läsa, men det blir nog att jag tittar på ett partiledarprogram istället.
Jag har tränat idag. Och handlat. I övrigt har jag inte gjort så mycket vettigt. Pratat med Max. Försökt prata med Tony.

Ja, det är typ det.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, januari 18, 2014

Inte.


Nu är jag lite inne i det här oflowet igen, jag känner inte riktigt någon skrivlust. Det gjorde jag ju heller inte igår, när jag hade kunnat brodera ut så mycket mer om min nästan-allergichock. Lust och ork fanns inte - så varför pressa?

Men jag mår inte särskilt dåligt, inte på något plan.


Ordet är fritt, nu är det ditt. 

fredag, januari 17, 2014

Anafylaktisk chock

Det som jag har rubriksatt dagen till är inget man vill hamna i - tro mig, jag har varit där - men ändå något som jag mitt dumfån inte var helt långt ifrån att försätta mig i, idag.
På min rast på garaget fick jag nys om att det fanns gratisgodis, choklad närmare bestämt. Jag stoppade en i munnen - och kände direkt att det var fel. Tack och lov fungerar min allergi så, att jordnötter för mig smakar inte bara illa; det smakar rent farligt. Jag spottade alltså ut direkt.
Men smaken låg kvar och jag kände mig allmänt orolig i kroppen, vilket där och då är svårt att härleda till om någon chock är på väg, eller om oroskänslan beror på att jag vet vad som skulle kunna komma.

Hur som helst klarade jag mig fint!

Nu ska jag se På spåret i efterhand och avvakta om telefonen ringer. Jag ringde nämligen Max nyss, men det var upptaget.

Trevlig helg!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, januari 16, 2014

Inglorious

Jag känner mig... så bra!
Alltså, just nu känner jag mig omtyckt, önskad och älskad - och det är sannerligen ingen dålig känsla.

Men nu sitter jag, mellan alla meddelanden som strömmar in, och tittar på Inglorius Basterds på sexan, efter tips av Tony. Tony hade jag åter ett nattligt samtal med i natt, men det slutade konstigt. Fast det visade sig att vi missförstod varandra bara. Typiskt mig.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, januari 15, 2014

Social fägring

Igår hanns det minsann inte med att bloggas, på grund av social aktivitet.
Alltså, ganska omgående efter att jag hade klivit upp och gjort mig i ordning, så cyklade jag över till Harsjövägen för att umgås lite med min kära mor som kvällen innan (nu i förrgår, igår var det igår) kom hem från sin femton dagars bortavaro i Indien. Vi åt lunch, gick promenad och pratade om hur hon hade haft det. Jag fick en liten prydnadselefant tillverkad i samma vita marmor som Taj Mahal, samt tre små kryddpåsar, av denna ömma och omtänksamma moder. Elefanten var riktigt fin och kryddorna blir spännande, så jag kunde knappast fått bättre saker, i synnerhet som att jag inte förväntade mig något.

Från socialiseringen med mamma cyklade jag direkt till jobbet där det först blev att jag tillbringade en stor del av min rast med både Mattias och Johan, dessa favoriter bland favoritkollegor.
När rasten närmade sig sitt slut skickade jag ett meddelande till Max, denne nyaste av kontakter, och sa att jag skulle vara inne på Tekniska mellan 19:36-19:50 och undrade om han möjligen också skulle vara där då, i och med att jag visste att han hade varit inne i storstaden och att han bor i Vaxholm. Från tekniska högskolans bussterminal går fyra linjer; 639 mot Hallstavik (via Rimbo), 676 mot Norrtälje, 696 som är nattvarianten av de två tidigare. Norrtälje via Rimbo, alltså. Samt 670, mot just Vaxholm.
Och tro på tusan! Han skulle vara där just då, så det blev att vi möttes upp och stod och pratade i min buss hela reglertiden fram till blott två minuter återstod innan jag skulle avgå tillbaka. Så sent brukar jag sällan köra fram, men det var å andra sidan precis lagom för att avgå i tid ändå. Men jag vill ju egentligen vara den som kör fram tidigare när det är så här kallt.
Hur som helst, Max var riktigt trevlig och... härlig, på något vis. En väldigt glad kille.

När jag sen kom till Norrtälje hade jag en lite längre paus och gick då upp för att läsa boken jag gav min syster i julklapp, som hon själv inte har hunnit börja på än; Nyckeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, och jag hann inte mer än sätta mig i soffan förrän Alex hörde av sig och frågade om jag jobbade och vad jag i så fall körde.
Det visade sig att han åkte med turen efter min från Stockholm och tänkte att jag kanske körde stadsbuss eller något som han kunde åka med något varv på. Men 655 över en halvtimme fram lockade inte, så vi möttes upp på busstationen och promenerade gemensamt bort till hans 658:a, som han åkte hem till Solbacka.
Igår sett så åkte han ju ändå med mig igår - alltså i måndags, på ett gäng kvällsliga stadsbussar.

Det blev ingen träning eller simning igår, och det blir det baske mig inte idag heller. Jag hinner inte! Inte imorgon heller, men på fredag ska jag banne mig simma!
Men såhär blir det; det blir generellt lite svårare att simma på mina kvällsveckor. I alla fall den ena.

Nu ska jag läsa bok och sen blir det matlagning!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, januari 13, 2014

Late

Nu är en ny vecka inledd och det är första gången jag har kvällsvecka på det nya schemat och jag börjar pang på med min senaste tjänst idag. Min senaste tjänst på förra arbetsschemat hade arbetstiden 16:44-25:52 och innehöll linjerna 636, 655 och 676.
Dagens tjänst äger rum mellan 17:32-25:10 och består av linjerna 632, 656 och 657. Linjemässigt inte så upphetsande utöver 632 till och från Yxlan då. De andra båda är ju stadskörning, och det kommer jag ägna många långa sena timmar till. Det lär bli rätt ensamt, befarar jag.

Vintern har till slut rasat in bland våra fjällar och jag har i vanlig ordning känslan av att jag är den som skottar mest här i Färsna, åtminstone av de i mitt hus och det tycks bara vara jag som prioriterar att skotta vägen mellan husen som vi är många som går till och från sophuset på. Men, än så länge gör det mig inte så mycket. Jag tycker att det är härligt att skotta och jag ligger inte i i överkant när det gäller övriga årstidernas trädgårdsfejande.

Därtill har jag idag även simmat. 1000 meter gick idag på rekordsnabba 26 minuter. Det brukar annars ta 28-30 minuter, så det är väl tecken på att jag går framåt. Men som alltid så beror framfart och glädje nästan uteslutande på hur många andra som är i och i vägen för mig. Det var faktiskt rätt många som simmade samtidigt idag, men inga som lekbadade, så simningen pågick över hela bassängen och därmed fanns det utrymme.

Mitt liv känns just nu allmänt rätt bra. Jag har ingen vinterdepression och jag trivs med de allra flesta faktorerna kring mig. Synd att klaga.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, januari 12, 2014

Mixture

För någon vecka sen fick jag ett ryck att ta mig an mina slokande paraplyaralior, kapa ner dem och plantera om och hoppas att de skulle slå nya rötter och på så vis ge mig fler och dessutom friska krukväxter.
Det verkar i ärlighetens namn gå lite sådär. Av fem nyplanteringar så tycks minst tre vantrivas i olika grad, varav en är så slokande en växt någonsin kan bli och fäller blad hela tiden.
Då kom jag på en briljanta idén att prova att göra en egen växtnäring.
Jag plockade ihop en massa blad, rensade även ur de jag hade slängt i papperskorgen i sovrummet (där jag inte slänger så mycket annat än blad och ett och annat tuggummi) - lade dessa tillsammans med vatten i min mixer och mojsade ihop det till ett grönsprakande reslutat:

Det hade jag tydligen ingen bild på... Jag vet att jag tog en som jag skickade till Tony varpå jag fick svaret "det där däremot ser jävligt gott ut", innan han visste var det var. Hade jag suttit vid min stationära dator hade jag ju kunnat ta fram den bilden från den konversationen, men i och med att chrome inte vill samarbeta på min laptop, så är det Firefox jag opererar i här, och då får jag inte tillgång till hangouts och bilden.
Men tänk dig en pet-flaska fyllt med mörkgrönt vatten

Det ser så väldigt växtvänligt ut. Jag hoppas bara att det inte blir för kannibaliskt för mina paraplyaralior. Jag menar, det är ju lite som att jag skulle hugga av mig ett finger, mala ner det och sen dricka upp det för att bli stor och stark.

För att byta ämne:
Den här helgen har jag pratat sanslöst mycket i telefon. Igår morse och förmiddag pratade jag ju i närmare fyra timmar (3:43) med Tony. Igår kväll pratade jag sen med Max, en helt ny bekant, och det samtalet pågick i två timmar och sex minuter. Idag har Daniel (min facebookslöse kollega som jag därmed inte kan länka. Å andra sidan länkade jag inte Tony heller och Max har jag inget efternamn på), ringt och frågat om han och hans son Albin (tio månader) fick komma och fika och nu under kvällen, alldeles efter jag hade skrivit det första stycket och skulle leta efter bilden på växtnäringen, då ringde Tony och det blev ett samtal på drygt två timmar.
Mitt gamla jag skulle inte tro att det var sant om man kunde läsa blogginlägg från framtiden eller tvärtom - jag brukar ju alltid säga att jag inte är en telefonmänniska, att jag tycker att det är lite jobbigt att prata i telefon. Men bevisligen gäller det inte med rätt människor.
Tony är en outtömlig källa till ämnen att behandla. Frågor har han hela tiden, men nu kom han på att "men du ställer ju aldrig några frågor!", men min hjärna jobbar inte riktigt på samma sätt. Fast jag tror ändå att det är en sorts terrorbalans vi har, för när vi skriver (vilket vi gjorde i flera timmar på natten igår), så brukar det vara jag som ställer frågor. Så frågvisheten väger liksom upp varandra, men i respektive forum.

Daniel och Albin fick för övrigt komma och fika - under förutsättning att Daniel köpte med sig fika. Jag hade verkligen ingenting att bjuda på hemma, och jag hade precis dragit igång med storstädningen som tack vare gårdagens telefonsamtal inte blev av då, och den kunde jag inte gärna skjuta på igen. Kalla mig dumsnål, men då fick Daniel åtminstone hälsa på i ren ren lägenhet.
Jag har ju på något konstigt vis fått något rykte om mig att jag alltid har det städat hemma, så Daniel sa att han gärna hade sett hur det ser ut när det är stökigt.
Och ja, jag förstår ju att det som jag ser som stökigt kanske inte ser stökigt ut i andras ögon, i och med att jag inte skulle tycka att samma grejer skulle kännas stökigt hos någon annan. Det var grus på hallgolvet och damm på golvlisterna, typ. Handfatet i badrummet var bespottat, spegeln fläckig och toaletten lätt missfärgad under vattenytan. Inte så att jag har massa saker framme.

Jag sa att jag skulle citera Tony på två kloka saker han sa, för att hoppa i ämnena, men jag minns nu bara ett. Det var det mer eller mindre klassiska. "Man ska känna sina vänner, men man ska känna sina fiender ännu bättre." - Apropå att jag tyckte att han kunde så imponerande mycket om bibeln för att vara ateist.
Bibel eller inte - och jag försvarar inte den - så är det ju sant. Alltid bra att vara påläst.

I och med att Tony ringde kanske 20:45 och jag hade tänkt se Äkta människor klockan 21, så blev det ju inget av med det då. Därför får jag rappa på med skrivandet här nu, så att jag blir klar innan midnatt och då kan se det i efterhand på tv:n. Svt's program kan jag göra det i efterhand med - förutsatt att jag får fram fjärrkontrollen! Den ramlade ju ner från armstödet här i soffan som står dikt mot väggen - åt båda håll. Soffan är byggd i det här rummet och är kanske tre-fyra centimeter smalare än vad rummet är brett, så jag vete fasen hur jag ska få fram den.
Operationen börjar: nu.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, januari 11, 2014

Call me, Al

Den här dagen förlöpte inte som planerat, men den blev väldigt bra och trevlig ändå.
Planen var att jag, i och med oerhörd trötthet igår som fick mig i säng redan innan 22, idag skulle upp tidigt och storstäda innan jag begav mig till badhuset vid 12, då de öppnar.
Tidigare under kvällen hade jag dock chattat med Tony som nämnde att han hade tänkt ringa mig härom natten, men att han trodde att jag hatade det.
Jag hatar väldigt sällan när folk jag tycker om ringer, men i och med att jag inte längre jobbar enbart kväll, så är det ju tacksamt om inte så många fler än min katt väcker mig på natten.
Hur som helst så är jag ledig den här helgen och har sen en kvällsvecka, så jag sa till honom att han fick ringa senare, oavsett tidpunkt, om han ville.
Det tajmade han in jättebra sen. Jag var uppe vid sju för att ge Axel mat och sen släppa ut honom, men tyckte för egen del att det var i tidigaste laget att kliva upp, så jag lade mig i sängen och startade P4 på låg volym, för att ligga och halvdåsa till Ring så spelar vi.
Klockan 7:51 ringde Tony.
Helt suveränt, må jag säga, då var det ju ändå tid för mig att vakna. Han var å sin sida på väg hem.
Och som oftast blev det att tiden bara flög och vips hade vi pratat i över tre timmar och det fanns inte längre tid att städa. Istället gick jag ut och skottade - samtidigt som vi fortsatte prata.
Vi pratade även hela vägen till badhuset. Det är inte klokt vad tiden flyger när jag pratar med honom.
Nära nog alla andra tycker jag att det blir jobbigt att prata för länge med, men där har vi undantaget.

Vidare frågade precis just nu en snudd på främling (inte riktigt, men nästan) om han får ringa mig, och jag som tycker sånt är lite läskigt tänkte "är jag en man eller är jag en mus?" och lämnade ut telefonnumret. Så nu sitter jag här, beredd med handsfreen i. Det var tydligen upplösningen på någon film precis nu, så han skulle ringa om en liten stund.

I övrigt idag har jag simmat. Det var planerat. Liksom bastat.
Födelsedagspresent till hemkommande mor (hon kommer på måndag) har även köpts, tillsammans med min syster. Skönt att få det överstökat.

Middag sen med far och syster. Trevligt!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, januari 10, 2014

"Bara för att du är du."

Det är lite av det finaste man kan få höra.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, januari 09, 2014

Old, but I'm not that bold

Idag finns inte riktigt tid att skriva, men jag vill flika in att jag idag har känt mig riktigt glad och uppåt hela dagen. Mycket tack vare det kroppsliga - styrketräning, löpning och simning (och det bästa: bastubad) har avlöst varandra, och det frigör ju alla måbraämnen jag behöver, nästan.
Men som sagt, jag hinner inte riktigt. Ska lägga mig och läsa bok innan jag somnar.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, januari 08, 2014

I want somebody to love

Jag vet inte riktigt vad jag håller på med. Det är väl någon form av desperation, men nu har jag både fräschat upp min profil på qruiser och skaffat grindr igen. Egentligen tror jag ju inte på att så mycket gott kommer komma den vägen, men i alla molntäcken finns ju sprickor. Eller det kan åtminstone finnas sprickor. Solen borde ju egentligen aldrig låta pyttepartiklar stå i dess väg - när man tänker efter. Men många pyttepartiklar små... osv.

Jag vill ju så förtvivlat gärna träffa någon. Hitta någon som får mig att le fånigt och ler gulligt tillbaka. Det borde inte vara en omöjlighet, men bevisligen så känns det som att det är det. Åren går och jag blir inte direkt yngre och mer attraktiv med tiden.
Det gäller att smida medan järnet är varmt, men jag har knappt inte ens något järn längre.

Oh very well then, för att bryta av med lite anglofiliska. 
Jag tror aldrig jag skrev att jag häromdagen gjorde ett besök i lägenhet 1101 på Drottning Kristinas Väg 51 G på Flygfältet, här i Norrtälje. Nej, det gjorde jag inte va?

Vem bor där då, tänker du? Ja, egentligen är det inte det som är det speciella, utan vem som har bott där.
Det är ju nämligen min gamla lägenhet! Den jag flyttade hemifrån till och bodde i från mars 2007 till juli 2011.

Där har det slumpat sig så att en kollega till mig bor. Bertil. Och Bertil tog i lördags hjälp av Mattias, ja min bäste Mattias, att flytta ut ett gammalt och in ett nytt kylskåp. Kyl och frys, vill säga. Mattias har både bil och dragkrok och Bertil har, liksom jag, bara cykel.
De sammanstrålade på garaget just när min rast började, och då blev det bestämt att jag fick hänga med.
Det var faktiskt riktigt roligt att återse den lägenheten, där trivdes jag ju verkligen och där har jag upplevt mycket som jag inte har upplevt i den här lägenheten (som jag förvisso trivs minst lika bra i ändå) - och också kul att se vad han hade gjort med den.
Målat om här och där och hur han hade möblerat.
Generellt sett kan man kanske säga att han hade mer eller mindre dubbelt så mycket möbler som jag hade, man fick verkligen kryssa sig fram i det stora rummet. Det var han dock medveten om, han har bara klämt in allt från den större lägenhet han flyttade från i Örebro, som jag fattade det - och har planer på att omorganisera.

Nu börjar klockan dra ihop sig mot den nästintill dagliga turen till badhuset. Nu är jullovet definitivt slut, så jag hoppas på än mer lugn i bassängen.


Sen blir det raka vägen från badhuset till jobbet. Badhuset öppnar klockan 13, jag börjar jobba 14:16. Igen, vill säga. Jag har redan kört ett morgonpass, och då varit på Vätö för första gången sen i somras. Kanske sen midsommarafton, rentav. I övrigt körde jag bara stadslinjer efter det, 657X och 651. Här i Färsna kom min egen katt fram till mig och min buss när jag stod och tidsreglerade. Trodde nästan att han ville kliva in - och det ville han kanske också - men han är så fruktansvärt rädd för pysljud och bussdörrar pyser högt när de öppnas. Då gömde han sig under Mattias bil istället.
På eftermiddagen kommer jag bara att köra 657 - många gånger. Och 656 - ännu fler gånger. Yay.


Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, januari 07, 2014

This is where I belong

Det är så roligt med denna katt-gps! I skrivande stund sitter den på Herbert som är ute på sina jaktmarker vid Harsjövägen - ska bli roligt att se var han rör sig också. Jag och familjen med mig, har fått för oss att han inte rör sig speciellt långt hemifrån. Men vem vet? Ikväll blir det avstämning i frågan.
Det som är lite tråkigt med kartorna på google earth är lika ouppdaterade som nästan alla andra. Färsna byggdes under 2011, kanske eventuellt att villaområdet som blev klart först, stod klart redan 2010 - men inget av det finns med på nästan några satellitbilder någonstans. Hitta.se har bäst, där är mitt hus åtminstone byggt, men inte färdigt. Och väldigt många andra hus saknas.
Fast Färsna expanderar ju oerhört just nu, så det är kanske bara tacksamt om uppdateringar kommer först när merparten av husen står klara. Helt klart blir väl inget, men jag inbillar mig att kommunens detaljplan förr eller senare måste vara avbockad.

Igårkväll fick jag då ett ryck att själv gå ut med gps:en för att få med vägarna här, att ha som något slags referens om jag inte skulle fatta riktigt var Axel (som alltså är katten som ska ha denna manick efter Herberts lån) har varit.
Det blev riktigt bra:

Sådär går vägen nu och jag bor där pilen är.

Jag har en delad tjänst idag, eller ja, det har jag hela den här veckan. Nästa vecka blir det kväll igen. Men det jag skulle komma till att rasten är på lite drygt sex timmar - på hemmaplan! Förr var så långa raster nästan alltid lokaliserade till Karlavägen, medan jag på hemmaplan fick drygt tre, kanske fyra timmar.
Nu vill man kanske egentligen trycka ihop tjänsterna så mycket det går, men ska det nu vara delat, så vill jag ha en rejäl delning så att jag hinner känna fritid på den rasten - hemma.
Och det har jag gjort nu. Jag har sovit en skvätt, varit och simmat - äntligen 1000 meter igen. De senaste gångerna har jag inte stått ut med mer än 500 meter, på grund av överfull bassäng. Jag har även varit och gps:at Herbert, förberett och sen ätit en avokadosallad.

Apropå salladen, just när jag hade gjort klart den var klockan kanske 14:17 och då ringde telefonen. CTL, med bäste Anders i andra änden som undrade om jag var på garaget och bara hade glömt att pricka av mig.
- Eh, nej...? Jag ska väl inte köra förrän 16:00 från station som nästa avgång, sa jag.

- Ja, se på fan, det stämmer! Det står 14:17 här, men går jag in och tittar på din tjänst så ser jag att du har rätt.
Det hade varit minst sagt snöpligt, om jag hade fått skynda mig att byta om och övergett min sallad. Men den vilar alltså i magens djupa botten.


Nu sitter jag då ombytt och klar och behöver inte röra mig mot garaget riktigt än. Tar bilen idag, i och med att Herbert ska matas av koordinatavläsas efter arbetsdagens slut.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, januari 06, 2014

Katastrof

I natt drömde jag emot logikens alla regler, att jag blev jagad av en dinosaurie. Givetvis var det en tyrannosaurus också. Läskigt.
Ja, vad hände egentligen med det här att drömmar bearbetar de intryck man har fått under vaken tid, tänker du?
Jag ser faktiskt logiken i det. Tidigare på kvällen halvsov jag till ett program på discovery, som handlade om människans utveckling från typ... ja, jag helsov nog i början, men vi var som stora näbbmöss då jag började titta lite mer - som gömde oss från dinousarier. Det var dåligt animerat och inte alls särskilt skräckinjagande, men tydligen gjorde det intryck på mig ändå. Drömmen var ju desto värre.

Under natten vaknade jag ett par gånger till följd av att Axel pockade på uppmärksamhet. En ovana jag har då jag kliver upp och ger honom förfrukost (ja, det ger avdrag från den vanliga frukosten) och eventuellt släpper ut honom, är att titta om något har hänt på telefonen. Ofta har det gjort det och ofta ger jag i kast med att svara. Touchen är dock helt omöjlig när skärmen inte gör annat än bländas, och hjärnan är heller inte så samarbetsvillig då jag tycker att jag kan särskilja på vad som är fel och rätt sett till vad jag tänkte skriva, för att uppenbarligen nöja mig med en mening som "Arbetjämtar minsann :)". I nuläget har jag ingen som helst aning om vad jag menade med det.

Sen vaknade jag slutgiltigt strax före åtta och klev ganska kort därpå upp.
Igår klurade jag ut hur gps:en till Axel fungerar (framför allt hur jag ser var han har varit), och jag var då spänd på att se var han hade rört sig mellan fyratiden då han gick ut, och niotiden då han kom in. Nu har jag tyvärr kastat morgonens fil, så jag kan inte visa på att han rör sig så långt bort som nästan ända till Estunavägen. Han har rört sig runt villorna där.
Här är istället en bild från eftermiddagen:

Färsna är dock inte byggt vid tiden för bilden, men han har mer hållit sig på hemmaplan här.

Jag hoppas så att jag får behålla denna gps (och att den kommer fungera) länge, tycker att det är riktigt spännande att se var han har varit!

Sen drog jag igång med att planera vad av de saker jag igår punktade upp att jag skulle göra, som skulle göras i vilken ordning och vilka som skulle få utebli helt.
Jag började med att stryka, en lagom aktivitet för att göra efter frukost och innan träning. Det regnade dock då jag klev upp, så jag gav upp tanken om att springa och styrde om det till att jag i samband med mat- och kärleksgivandet (misstolka inte!) till Herbert, även kunde passa på att träna i familjens träningsrum. Motionscykel och crosstrainer, samt lite hantlar och sånt som ger ett mer utökat styrkepass än jag annars normalt kör.
På väg dit lastade jag dock bilen med återvinningssopor (både vanliga och sånt som skulle till Görla), kläder att skänka bort och tränings- och badkläder. Tanken var att efter träning åka till badhuset.
En tankemiss jag gjorde var dock att inomhusträning fodrar betydligt luftigare och kortare kläder än om jag hade sprungit utomhus, så från träningen sett hade jag alltså antingen behövt byta om till mina vanliga kläder (svettig och äcklig) och åkt med dessa till badhuset, frusit ihjäl genom att åka till badhuset i träningskläderna eller dubbelduschat på kort tid genom att duscha först, byta om och sen åka till badhuset.
Jag gjorde ingetdera och tänkte att simningen får vänta till imorgon.
Men sett till handlingar är jag ännu inte på träningen, utan i bilen. Efter återvinnings- och bortskänkesstoppen, skulle jag alltså stanna till vid den konkursade lampaffären. Men, dels hade den varit stängd (sett till de andra affärerna på stan) och dels var den för konkursad. Det var helt tomt i fönstren. Typiskt!

Jag tränade sen alltså och kom på idén att ta med mig Herbert hem, så att han äntligen skulle få träffa Axel. Något jag har velat länge att de båda skulle göra.
De har ju helt säkert känt lukten av varandra många gånger, tänkte jag.
Utöver det, så tänkte jag att det kunde vara skönt för Herbert med lite mer sällskap. Han är ju tämligen ensam dessa dagar nu.
Tilltaget var väl till en början succé och sen kanske inte jättelyckat.
Herbert och Axel hälsade på varandra med vad som såg ut som en puss och verkade från båda håll bara nyfikna. Herbert på allt och Axel på Herbert.
Herbert är dock en ganska nervös katt och det kom han snart på, fräste på samma sätt som elakkatterna som bor här under brukar göra mot Axel och sprang och gömde sig. Axel å andra sidan var precis så snäll som han brukar. Jag har aldrig sett honom fräsa eller på något vis mucka gräl med någon. Han ryggade tillbaka istället.

Puss!

Fräs!

Jag hittade inte Herbert först, och det gjorde heller inte Axel som gick förvirrat runt utan att riktigt kunna slappna av. Jag blev den av oss som hittade honom. Han hade nämligen grävt sig in under överkast och täcke i min säng, så att han bildade en liten kulle i sängen.
Axel hittade också kullen sen, och han är ju mer eller mindre uppfostrad med att om något rör sig under tyg, då ska det jagas, så han satte igång med just det. Jag lyfte ner honom.
Sen somnade Axel på mitt skrivbord istället.

Plankstek stod ju på menyn och den blev kalasgod, men tämligen misslyckad utseendemässigt.
Dessutom gjorde jag än en gång fel med duschessen, så att den blev för lös i sin konsistens. När jag insåg det, lastade jag Herbert i bilen och åkte först hem med honom och sen till Coop för att köpa två potatisar till (varav bara en behövde användas).
Hemma här sen blev moset bättre. Om än inte jättebra, då det var lite för många klumpar i det. En fastnade i ett mycket tidigt läge i spritspipen och då jag tog i lite hårdare så sprack hela spritspåsen och duschessen vällde ut på diskbänken istället.
Ack och ve!
Jag lade på det så gott jag kunde för hand och försökte att spreta till det lite i topparna med potatisnålen, men det gick inte jättebra.

De har sett bättre ut.

Sett till gårdagens lista då, så har jag kunnat stryka följande:
  • Styrketräna
  • Springa (däremot cykla/crosstraina)
  • Simma
  • Storstäda
  • Stryka
  • Svischa iväg med kläder jag inte vill ha, till en sån där insamlingscontainer.
  • Svischa iväg med sopor som måste till Görla för sortering.
  • Se om den konkursade lampaffären i gamla posthuset, har någon utförsäljning och något som passar mig.
  • Slänga ihop en plankstek
Städningen hade jag dock hunnit med om jag inte hade tagit hit Herbert, men det känns aldrig motiverat att börja städa när jag är nyduschad. Så den får vänta till helgen.

Till sist, men icke minst alls; Idag fyller min mor 51 år, där hon är i sitt Indien.
Det som är bra med det är att det ger mig lite extra tid att hitta en present!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, januari 05, 2014

Ost i Västertorp

Redan igår uteblev ett inlägg, inte följd av nedläggning av bloggen, utan för att jag helt enkelt inte hade tid. Jobb och fritid avlöste varandra på ett sådant sätt att datorn fick minimalt med tid. Och är det något jag inte gör, så är det att blogga från telefonen. Det orkar jag inte.

Igår jobbade jag nämligen först, samma tjänst som på nyårsafton, och sen åkte jag direkt till Stockholm och Västertorp, hem till Tove och Jonas för att med dem och Stella ha en traditionsenlig ostkväll. Det där är en årlig tillställning som vi brukar lyckas få in två gånger om året, en kring jul och en på sommaren - men sommarens ostkväll uteblev och därmed var det nu ett år sen sist.
Trots vad de andra säger, tror jag att Tove stod för värdskapet även förra gången. De övriga menade att det nog var hos Stella eller kanske rentav hos mig. Men hos mig... Då var det nog jul snarare än sommar, och det var inte förra julen, mig veterligen. Det var då jag träffade Stellas pojkvän (som opraktiskt nog heter Fredrik) för första och hittills enda gången, och jag ser att vi har varit vänner på facebook sen december 2011. Alltså var det då vi sist var hos mig - tror jag.
Tidigare var vi alltid hos mig, då jag var den som bodde i mitten av Tove som då bodde i Flemingsberg och Stella som då bodde i Grisslehamn. Det skulle bli osmidigt långt för den som skulle åka till respektive ände, så vi löste det så. Inte mig emot.
Men hur som helst, sen vi började växla på värdskapet och bjuda in pojkvänner (jag är den ende som inte har medtagit någon, i och med att jag under ostkvällshistorien tragiskt nog aldrig har haft någon), så har ostarna blivit fler och godare, och igår stod inte mindre än sju sorters fantastiska ostar på menyn. Dessa ackompanjerades av två sorters salami, kex, bröd och marmelad. Till detta dracks vin och vatten. Betydligt mer vatten än vin för mig som dagen efter - alltså idag - skulle kliva upp 4:20 och börja köra buss redan 5:18.
Det som var lite lustigt med gårdagen var att jag köpte med mig en liten blomma till Tonas (höll jag på att skriva, men Tove och Jonas menar jag), då jag var helt säker på att det var första gången jag hälsade på i deras gemensamma lägenhet i Västertorp. Jag kände inte alls igen mig när jag klev av tunnelbanan eller när Stella mötte upp och guidade mig (och henne själv) till rätt hus, och när jag klev in i lägenheten tyckte jag att det var fyndigt att deras kök hade ungefär samma uppbyggnad och inredning som köket i deras förra lägenhet, varpå Jonas sa något i stil med "Hör du Tove, han minns inte heller att han har varit här förut." Tydligen hade Tove också glömt det och Jonas var den enda som mindes, men när Tove sa att det var ju då vi satt ute och fikade, då mindes jag. Och då gick vi även in. Men ingen av oss kunde minnas varför jag hälsade på, när det nog inte var ostkväll på menyn. Jag har dock för mig att de bjöd på middag också, så ja, vi var väl extra sociala eller något. Och det här var så sent som nu i somras! Läskigt att minnet kan svika så kort inpå.

I övrigt var det väldigt gott och trevligt med allt. Vi spelade lite sällskapsspel där jag inte vann ett smack, men sen var jag dessvärre tvungen att bryta upp redan vid 20-tiden, i och med att resan hem skulle ta nästan två timmar och jag ju skulle kliva upp 4:20 efterföljande dag - alltså idag.
Resan gick dock väldigt smidigt. Västertorp ligger näst längst ut på röda linjens Fruängen-del, så jag kunde när jag åkte till Tove klev jag på i andra ändens näst första station - Danderyds sjukhus, och åkte så utan att byta.
Nu åkte jag "bara" till Tekniska högskolan, men det tog ju ändå en liten stund.
676:an hem kördes av en mycket trevlig något äldre kollega som jag just nu har glömt namnet på.
I och med att jag klev på före alla andra, frågade han mig hur jag ville ha det med lamporna, i och med att jag hade med min bok som jag tänkte läsa, så sa jag att så länge läslamporna var på, så fick han göra som han ville.
Väl framme i Norrtälje, såg jag till mitt förtret att samma buss och samma bussförare skulle köra den sista 651:an till Färsna, där ju jag bor. Det hade ju varit klockrent, tänkte jag, om det inte vore för att jag hade cyklat till stationen.
Men, cykel- på bussförbudet till trots, så sa denne guldhjärtade kollega: "Äh, lasta på cykeln du. Det kommer ändå inte vara någon annan som åker med."
Sagt och gjort - och han hade rätt.
Jag och min cykel var de enda som åkt med honom till Färsna, och det var ju grymt skönt att slippa cykla hem.

Den här dagen har jag inte så mycket att säga om. Jobbet har varit lite halvsegt i och med att jag har känt mig rätt halvseg själv.
Efter jobbet simmade jag - än en gång bara 500 meter till följd av storkning av att det var så mycket folk i badhuset. I bastun var det däremot i det närmaste öde och luften där inne kändes både varmare och mer välgörande än vanligt. Skönt.
Sen cyklade jag hem och kom ganska omgående att promenera till Harsjövägen, dels för att titta till Herbert, men också för att köra hem en bil hit till mig. Min mor är ju i Indien och min far och syster åkte idag till fjälls, så jag ska vara kattvakt och får tillgång till den kvarvarande bilen.
Med den tog jag mig sen direkt till Flygfyren, där jag veckohandlade. Normalt veckohandlar jag på Coop, men med bil är det ju lätt att ta sig längre bort, plus att jag hade för mig att jag hade läst om ett förmånligt bra pris på oxfilé på just Flygfyren. 179 kronor kilot!
Så, jag slog till på en oxfilé, som jag sen skar upp och frös in delar av. Andra delar ska jag äta imorgon.
Till mitt förtret hade de ingen portabello - jag som hade tänkt göra portabelloburgare idag. Således åkte jag även till Coop sen, där jag vet exakt var de brukar finnas. Men också på Coop var de slut!
Jag styrde om tankarna hemma då och gjorde råbiffsburgare, typ. Alltså, jag gjorde likadant som jag hade tänkt göra med tillbehören, men istället för svamp, så blev det saltad och pepprad nötfärs som jag bara brynde och lät vara rå inuti. Det är något med mig och rått kött, trots att jag förmodligen borde tycka att det är äckligt, så tycker jag att det är så sjukt gott!
En del av oxfilén kommer också att ätas rå, kan jag ju säga. Om jag inte hade varit så trött, hade jag kunnat säga namnet på den förrätt med rå... äh, nu kom det till mig. Carpaccio. Det ska jag göra med en liten del av oxfilén.

Imorgon är jag ledig, men jag har ändå grymt mycket jag skulle behöva och vilja göra:
  • Styrketräna
  • Springa
  • Simma
  • Storstäda
  • Stryka
  • Svischa iväg med kläder jag inte vill ha, till en sån där insamlingscontainer.
  • Svischa iväg med sopor som måste till Görla för sortering.
  • Se om den konkursade lampaffären i gamla posthuset, har någon utförsäljning och något som passar mig.
  • Slänga ihop en plankstek
Det är fasen tveksamt om allt detta går att genomföra, i synnerhet utan att behöva stressa.
De tre första S:en ska jag dock ta mig för. Möjligen att springandet uteblir om vädret inte tillåter.
Storstädningen tror jag får utebli, den är för tidkrävande för att kombinera med nära nog allt annat. Även strykandet kan då vänta.
Det andra hoppas jag på att hinna med.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, januari 03, 2014

The dungeon

Idag har jag varit på Karlavägen 23 för första gången i år (inte så imponerande med tanke på dagens datum, men även för första gången sen fjortonde augusti). Det var inget vidare kärt återseende.
Dels hade jag tänkt springa, men det blev inte av (däremot blev en trevlig promenad med Louise av, men det dämpar inte min träningsångest). Jag sov inte heller annat än småslumrade, då sovrummen var upptagna. Däremot åt jag mat med Mattias. Det var trevligt.
På det stora hela måste jag dock ändå säga att jag hoppas att det där också var sista gången för i år, för på mitt schema som börjar gälla nästa vecka, då har jag inga delningar där alls. Precis som att jag inte hade det på mitt kvällsschema.
Nog om det.

Jag har nu, till slut, fått hem den GPS jag på Tonys inrådan köpte. Eller ja, han gav mig en länk.
Det verkar tyvärr vara så som jag befarade men inte hoppades. Jag hoppades att den skulle fungera på så vis att jag på min dator skulle kunna se var Axel är just där och då.
Men nej, det verkar vara så att jag måste ta loss den lilla sändaren från hans halsband (där den inte hänger än) och plugga in den i datorn för att få data om var han har varit.
Därmed löper jag alltså jätterisken att denna investering om ca 600 kronor kommer gå förlorad nästa gång han tappar sitt halsband, för det gör han med ojämna mellanrum. Jag tror vi är inne på femte halsbandet nu. Kanske sjätte?
Det känns inte riktigt bra. Men jag måste ju ändå prova den, annars har jag ingen glädje av den. Men det medföljer inga vidare tydliga instruktioner för hur den ska fästas, så jag får forska i det imorgon. Nu måste jag snart i säng, då det är en arbetshelg som ligger framför mig.

Imorgon har jag samma tjänst som på nyårsafton, så den är rätt kort och bra. Sen ska jag mer eller mindre direkt åka till Västertorp för att ostkvälla mig med Tove, hennes Jonas samt Stella. Det kommer bli gott och trevligt!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, januari 02, 2014

Dvärg

Ja, förlåt - det är kanske ett skällsord och något de kortväxta inte vill bli kallad - men jag syftar inte på någon annan än mig själv. Än jag själv? Det här med mig och jag är ibland lurigt, tycker jag. Svårare än vad jag har för de och dem. Språkpolisen inom mig vill skjuta nackskott på de som konsekvent skriver 'dem' eller 'dom'. Jag vet däremot inte hur vanligt det är med någon som alltid skriver 'de' även i lägen där det ska vara 'dem^

Hur som helst. För drygt ett halvår sen skrev jag om att jag hade krympt, i flera inlägg. Det kändes inte kalaskul då, men jag kände mig ändå lite mer trygg sen när jag mätte själv hemma och då blev 175 cm, som jag brukar vara.
Men jag gick ju alltså även till en naprapat som då mätte mig till 173 cm, och han menade på att för att få en exakt bedömning av min längdutveckling så skulle jag mäta mig enligt exakt samma förutsättningar hos honom ett halvår senare. Ett halvår senare var på luciadagen och då passade det inte och snabbt kom massa helgdagar emellan, men idag gjorde jag det. 172,5 cm blev jag plötsligt.
Hemma mätte jag mig till 174 cm. Så, någon form av förkrympning sker, om än oklart hur stor den är.
Jag ska göra en ny mätning hos naprapaten om ytterligare ett halvår, så får vi se.

I övrigt idag då, uppstigning inföll vid 3:50 efter en natt där jag hade drömt om logiska förklaringar till ologiska beteenden/sägningar från **** ***. Jag vaknade på rätt sida, men kände mig inte riktigt färdig med sängen. Upp klev jag dock ändå!
Dessvärre visade det sig när jag kom till jobbet, att jag hade lämnat plånbok med körkort och färdskrivarkort i hemma. Sånt måste man ha med sig, så det var ju bara att bränna hem och hämta det. Tur att jag bor nära! Jag avgick exakt en minut och fjorton sekunder för sent på grund av detta, men redan i Rimbo (var på väg till Åby) hade jag hämtat in den förseningen och fick stå och tidsreglera istället.
Apropå tidsreglera så körde jag idag runt Rådmansö med 631X för första gången sen i somras någon gång. Alltså, jag har varken kört 631 eller 631X sen i somras.
Den här turen är väl egentligen en skolkörning, för det åkte knappt ingen alls med nu och det gjorde att jag fick tidsreglera nästan överallt. Fyra minuter i Kapellskär, tre i Räfsnäs, två i Gräddö (där det inte ens är hålltid), två i Rådmanby by och tre i Södersvik. Och då körde jag inte fort heller. Körtiden är nog bra när det är mycket folk och vinter värd namnet, men nu var det lite i mesta laget.

Efter jobbet var jag och simmade, men idag orkade jag inte plaska ihop mer än 500 meter. Det var för mycket folk och gick för segt.

Jag har även inhandlat två krukväxter på Blomsterlandet, samt planterat om två av de jag redan hade. De två fördelades i sammanlagt fyra krukor, då jag sågade ner och tredelade en gigantisk paraplyaralia som sedan länge är förfallen nedtill. Hoppas alla delar rotar sig.

Nu är jag egentligen trött som en tok och vill lägga mig i soffan och slöa bort resten av dagen, men nej. Jag har en middag som inte lagar sig själv. Inte förrän jag har förberett den ordentligt åtminstone.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, januari 01, 2014

One day, or another.

Idag har ingen namnsdag. Det händer sådär fyra gånger om året. En gång i januari (dag), en i februari, en i mars och en i... [trumvirvlar]: november! Sicken högoddsare! Hur ofta tänker man på november efter att ha rabblat "januari, februari, mars..."
Näe, just det.

Det är den första dagen i herrens år 2014. Eller är det i nödens år? Så mycket herrens år är det nog inte för min del. Ett herrans år kanske det blir, men herrens...? Njäe.
Jag slutade visst inte blogga heller, vilket du förhoppningsvis märkte för ett par rader sen redan. Nej, jag känner mig inte redo och mogen för det än - eller rättare sagt; jag har inte lust.

Igår var jag alltså på trerättersnyårsmiddag hos Klas och Victoria, den del av Färsnafamiljen som jag träffar minst ofta. Mattias skulle också ha varit där (den del av Färsnafamiljen som jag träffar mest ofta), men han hoppade in och jobbade extra, så det var ju synd. Elenor valde att göra annat, vilket också var synd.
Istället var två andra, förutom jag själv, också där.
Det var trevligt och framför allt väldigt god mat. De andra två troppade av redan vid tiotiden och då blev det bara jag och värdarna kvar. En så liten skara var inte riktigt vad de hade tänkt sig, men mig gjorde det inget. Jag tycker om små sammansättningar bättre än stora och jag tycker bättre om att umgås med folk jag känner än folk jag inte känner. Eller ja... Det där sista finns det såklart undantag för,

Hur som helst, när tolvslaget närmade sig så hörde vi av oss till Mattias för att se om han var på garaget eller om han körde. Det var han, och skulle så vara till 0:20 - så vi promenerade dit och tjatade oss till att (jag stod för tjatet) - bli insläppta där man kan komma upp på garagebyggnadens tak. Det blev vi och där stod vi och hade en förträfflig utsikt över Norrtäljes fyrverkeriprakt.
Själv köper jag aldrig någonsin raketer och tänker heller inte göra det, men gratis är gott.

Sen gick vi tre tillbaka till Klas och Victoria och drack ytterligare en drink, innan jag vandrade hemåt vid 1:30 eller så.
Jag hade ju trots allt jobbat och blev väldigt trött där mot slutet.
Arbetsdagen innehöll för övrigt en applåderande buss, på linje 621 och vid Danderyds sjukhus av alla opersonliga ställen. Trevligt dock.

Hur som helst så somnade jag som en stock och drömde tydliga drömmar som jag sen helt hade glömt när jag vaknade, men när jag pratade med Sofie på facebook och hon sa att hon hade drömt att hon kramade mig, då mindes jag plötsligt!
Nu går drömmar inte att återge så detaljerat i text som det var i mitt huvud, men i stora drag var det såhär:
Jag hade äntligen hittat den stora kärleken och den hade också hittat mig. Ganska snart visade det sig att denne pojkvän som han tämligen omgående blev, var en dittills okänd son till - kungen och drottningen!
Det var alltså inte Carl-Philip och han var inte ens lik honom. Men oh så fin han var!
Jag togs till slottet för att träffa mina blivande svärföräldrar och de var riktigt trevliga. Jag skulle få någon liten snabbkurs i hur man uppför sig med kungligheter också, men kungen blev så nöjd när jag förklarade att jag redan visste skillnaden mellan "ers majestät" och "ers kungliga höghet" och framför allt till vem man ska säga vad - att han proklamerade att jag kunde få bli officiell pojkvän på studs.
Då följde någon form av vad jag antar var en mediaträning, men den minns jag sämre. Det var dock guldkantade hörn och detaljer överallt, det minns jag!
pojkvännen försvann dock i detta brus av träning eller vad det nu var, och det gjorde sen hela tillvaron i form av en klo i min arm som betydde att Axel ville ha frukost och gå ut.

Jag hade en ovanligt slapp och seg morgon som snabbt övergick i dag utan att jag gjorde så mycket mer än förflyttade mig från säng till soffa. Det blev ingen träning idag. Enda gången jag överhuvudtaget var utanför dörren var då jag cyklade upp till handelsområdet vid Knutby torg, dels för att slänga papperssopor i återvinningen och dels med ambition att strosa lite i affärerna där.
Allt utom Willys var stängt. Där ville jag inte strosa.

Hemma har det blivit en dag vid datorn, plus att jag har lagat flygande jakob till middag, vilket tog lite tid. Främst att städa upp i köket efteråt.
Men gott blev det, såklart. Det är ju jag som har gjort receptet!
Nej, där ljög jag kanske en smulad kycklingbröstfilé för att låta lite som Mannerström, men å andra sidan modifierade jag receptet så att det passade dels min jordnötsallergi och dels med vad jag hade hemma.

Vidare har jag tänkt på det här med nyårslöften:

  • Jag skulle kunna lova att jag ska sluta röka. Fast då måste jag börja först.
  • Jag skulle kunna lova att jag ska börja träna. Fast då måste jag sluta först.
  • Jag skulle kunna lova att gå ner i vikt. Fast då måste jag gå upp först - eller bli anorektiker.
  • Jag skulle kunna lova att äta mer hälsosamt. Fast det har jag ingen lust med i och med att jag inte ser något behov av det.
Så jag skiter nog i det där med nyårslöften. Jag vill ju gärna bli kär och inleda ett förhållande och allt sånt, men det kan jag ju inte lova mig själv att det kommer hända. Även om det krävs mycket av mig för en sån sak, så krävs det nästan lika mycket av den andre, och det är svårt för mig att lova något som någon annan ska hålla.


Imorgon börjar jag jobba 4:47. Suck och stön!
Men jag slutar redan 12:30. Jubel och hurra!

Klockan närmar sig 20:00 och då måste jag ju såklart se:
Året med kungafamiljen. Om inte annat med tanke på nattens dröm. Tänk om en okänd son avslöjas! Då har jag ett uppdrag här i livet.

Ordet är fritt, nu är det ditt.