lördag, augusti 31, 2013

Konsekvenser

Idag är jag seg. Snudd på vansinnigt seg. Klockan är 14:23 och jag känner mig ungefär som att jag nyss blev uppdragen ur sängen, fast jag har varit vaken sen niotiden imorse - vilket jag inte borde ha varit.

Natten till igår var en yr historia. Ibland när jag är uppe länge (i förrgår kom jag ju inte hem förrän strax efter två på natten), så blir jag något som kan liknas som berusad, när jag lägger mig och ska sova - utan att ha druckit en droppe alkohol. Tankarna snurrar och då menar jag verkligen snurrar, och jag fattar inte att jag ligger i sängen utan tror att jag kör buss. Det är standardförfarandet. Det låter kanske som en vanlig dröm, men nej, för jag sover inte riktigt. När jag ligger där och tror att jag kör buss och märker att jag håller på att somna, då blir jag ju livrädd och väcker mig själv och börjar det om och går runt i en ändlös cirkus till dess att jag somnar på riktigt och får drömma något annat.
Således startade jag med kanske lite för lite energi igår.


Jag jobbade till efter midnatt och fick handskas med ett och annat fyllo. En envisades med att gå på min buss trots att den inte skulle köra henne dit hon ville, en somnade och sov långt förbi den hållplats hon ville gå av på, men flertalet skötte sig trots den dimmiga blick de uppvisade när de klev på.
Hon som sov klev på i Danderyd och skulle av i Åkersberga, men vaknade först när jag stod nere vid Östanå färjeläge och alltså hade passerat Åkersberga för länge sen, på väg mot Norrtälje. Jag körde både sista bussen till Åkersberga och tillbaka till Norrtälje, så det skulle inte gå fler bussar där. Istället fick hon åka med till Norrtälje, ta 676:an klockan 00:00, åka till Danderyd och åka Roslagsbanan från Mörby station. Jag har ingen aning om hon lyckades genomföra den resan, för hon var inte alls villig att stå och vänta vid rätt kur på 676:an, dit jag två gånger hänvisade henne då hon klivit av.
Lite tråkigt tycker jag allt att det är, med vuxna människor som tappar omdömet på så vis och inte förstår konsekvenserna av sin fylla. Hon som envisades med att kliva på min buss trots att jag visste att hon egentligen inte ville åka med mig, henne fick jag ju släppa av på den hållplats som ligger närmast den där linjen hon egentligen ville åka med (men alltså supit bort sista avgången), och det är en bra bit att gå, 6-7 kilometer eller så och det mestadels i kolmörker. Nu är det ju sensommar, så någon ihjälfrysning lär det ju inte vara risk för, men ja... Det finns faror som lurar i mörkret. Inte minst trafiken, när man går reflex- och ficklampslös.

Hur som helst, när jag kom hem vid ettiden så satt några av mina grannar ute i resterna av den surströmmingsskiva som jag också var bjuden på (surströmmingen var tack och lov sedan länge bortdukad), och jag hade sagt att jag skulle sätta mig där en stund, så det gjorde jag också. Raskt fick jag ett glas vin som tydligen var det sista ur en flaska, så det öppnades en ny flaska direkt och den fick jag lova att hjälpa till att tömma.

Vips blev jag snurrig igen och när jag sen kom hem till mig, klockan tre på natten, då hade jag rentav svårt med balansen och så fick jag en insomningsperiod som var sju resor värre i snurrighet, än den föregående. Det var konsekvensen av min fylla.
Plus att jag alltså är trött idag.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, augusti 30, 2013

Jag har en vän

Resten av gårdagen förlöpte också väl - med ett litet undantag. När jag kom tillbaka från mitt varv till och från Stockholm - då upptäckte jag att jag haft fel buss hela tiden. 7403 som jag trodde att jag satt i - den stod redan parkerad där jag tänkte parkera. Jag hade tagit 7402 istället, och ingen hade märkt något - allra minst jag själv. Nu var det ju ingen fara på taket, men tar man fel buss kan det ju innebära dels att man ställer till det för någon kollega, men än värre kan man ju ta en som är rödställd av en eller annan anledning och väntar på att bli lagad i verkstan.
Klant-Fredrik.

Idag har förmiddagen och den del av eftermiddagen som har passerat, varit väldigt trevliga. Jag mutade med mig Mattias till Görla, med min gamla dammsugare, så att jag blev av med den direkt. Mattias har bil, ska tilläggas, vilket smidiggör färden dit.
Mutan bestod i att jag sen bjöd på lunch. Väldigt enkelt dock, pytt i panna och ägg. Men det var gott, och det tyckte Mattias också. Fint med sånt här spontant vardagsumgänge!

Nu sprang klockan snabbt, så jag måste ta på mig uniformen och cykla iväg nu väldigt snart. Börjar jobba 14:54.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, augusti 29, 2013

25:52

Ja, då har jag alltså min senaste tjänst för första gången och nu sitter jag hemma på rast. En del av rasten (som blir rätt lång då jag sket i att ta tio minuters paus i Älmsta och tomkörde hem till garaget direkt istället), tillbringade jag på garaget då jag visste att Mattias skulle vara där. På hans kvällsvecka kommer jag försöka tajma in den del av min rast som matchar hans där, för det är ju ett sällskap jag verkligen trivs i!

Den här dagen har på alla vis varit bra hittills. Innan jag började jobba hade jag ju vad som kändes som en ledig dag, på vilken jag städade, tvättade, lagade samt åt god mat. Jag for även iväg lite spontant till Elgiganten och 2495 kronor senare kom jag därifrån med en ny dammsugare. Den jag har har jag blivit så vansinnigt less på då den:
  1. Är väldigt högljudd.
  2. Luktar illa.
  3. Tappar sitt främre munstycke hela tiden.
På jobbet har det hittills också varit bra. Det började med att då jag kom dit, så stod ingen mindre än mellanbrodern i min favoritbrödraskara utanför dörren in till garagehuset; Fabian. Och han mötte mig med inga ord mindre än "Jag tänkte just på dig!", det var ju härligt! Tydligen har han sin spanske kusin/kompis (nu minns jag inte om det var kusin eller inte, men jag tror det) på besök, och det förste den kusinen gjorde var tydligen att tappa plånboken på bussen. Den hade dessvärre inte kommit in än, så han skulle försöka imorgon också. Trist att komma på besök till Sverige och göra en sån grej direkt... Så jag hoppas såklart att den kommer fram.

Sen började jag med att köra 636 till Östersjö brygga - en linje som ligger mig varmt om hjärtat och som det nu var jättelänge sen jag körde. Förut körde jag den rätt ofta, eller ja, lagom ofta för att inte tröttna på den och ofta på högtidsdagar. En period hade jag den alltid när röda dagar lade sig på vardagar.
Körningen var fin och vid Östersjö brygga var det också fint. Det finaste där är dock ljudet. "Vågorna klucka mot strand" som Taube skaldade - det är något riktigt vackert i det ljudet.

Sen har jag alltså haft en del av rasten på garaget med Mattias och nu är jag hemma till 21:15. Rasten slutar 21:25, men jag vill ju ha lite cykelmarginal. 21:38 avgår jag från stationen på linje 655 till Söderhall. Det förvånar mig inte det minsta om jag förblir ensam både på dit- och på hemvägen. 655 är en typisk spöklinje.
Sen blir det en tur till (23:30) och från (24:45) Stockholm för att sen sluta på garaget 25:52.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, augusti 28, 2013

Höga ambitioner

... och låga mål.
Det var ett tag sen (nionde augusti) som jag senast sprang min långrunda hemifrån. Djurgårdssvängar och kortrundor hemma har det blivit sen dess, men den långa är alltså såpass länge sen. Den ville jag springa idag, innan jobbet. Jag gav mig ut strax efter tio, men kände ganska snart att det fick bli det korta (6,10 km) varvet ändå - det är ju fortfarande så jäkla varmt mitt på dagen! Och ja, även på förmiddagen då, som det här får klassas som. Så det blev ingen långrunda idag heller, och ingen toppentid på en kortrunda heller. 29:32 blev totaltiden och snittet per kilometer 4:50. Inte något jag är jättenöjd med, alltså.
Däremot är jag ju nöjd att jag kom ut och rörde på mig, på en arbetsdag. Förutom att springa runt Djurgården, som jag ofta gjorde på mina delade pass i Stockholm (som jag nu inte längre har), så var det sällan jag sprang på arbetsdagar, vek ofta lediga dagar till det.
Men jag är ledig i helgen också, och någon av lördag och söndag ska jag försöka ge mig på långrundan igen. Då lite senare på dygnet kanske. Och då blir det förmodligen på söndag, för på lördag ska jag till Gröna Lund med några av mina vänner.

En passus jag måste inflika är dock att jag fullkomligt älskar att sommaren ännu håller i sig! Sommaren 2013 känns som den vädermässigt bästa på riktigt länge. Kanske är det belöningen för vintern vi uthärdade? Sex månader av snö och kyla... Om kommande två månader också är varma och härliga är det sannerligen kompenserat till max. Fast... jag tror nog inte man kan begära det av oktober.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, augusti 27, 2013

Direktbuss

Jag har en ängels tålamod ibland och snäll som få brukar jag vara, men ibland blir jag less på jobbet. Alltså, "på jobbet" var nu en lokaliseringsangivelse av var jag blir less, inte på vad.
Två dagar i rad har jag nu kört vår nya direktbuss från Danderyds sjukhus till Norrtälje klockan 17:15 och jag ropade ut två gånger innan vi lämnade Danderyd, att det var fråga om en direktbuss och jag sa det även direkt till så många påstigande jag hann - och fick därmed flertalet att vända då de insåg att det inte var en buss för dem.
En kvinna som jag känner igen sen tidigare som en inte alltför positiv och munter kvinna tyckte självfallet att det var värdelöst med direktbuss (i och med att hon inte skulle till Norrtälje) - bussen går ju ändå samma väg, så varför kan den inte trafikera hållplatserna?
Well, duh... Det blir inte mycket till direktbuss då va? Fast det svarade jag förstås inte.
Men hur som helst, när jag även hade lämnat Roslags-Näsby, som är det andra och sista påstigningsstället - kom det fram en kille som sa att han ville av i Söderhall.
Det hade ju varit suveränt om han hade kommit fram direkt och sagt till, i och med att vi hade en ordinarie 676:a framför oss, då hade han kunnat byta till den vid Roslags-Näsby och så hade allt varit frid och fröjd.
Och jag skulle ju ha kunnat vidhålla min rätt att släpa med honom till Campus Roslagen då jag faktiskt har gjort allt som står i min makt för att få folk att förstå att det vad för slags buss det var frågan om - men sån är inte jag.
Irriterad inombords blir jag dock, bevisligen.

Därför var det så skönt när vi sen kom till Norrtälje och flera av de som gick av, sa uppskattande ord om fenomenet direktbuss. Då vände humöret direkt!

Nu är min fyraveckorsschemas två tidiga tjänster slut, så nu blir det kvällar för hela slanten i en månad igen. Det är i och för sig en söndagstjänst jag har också, där jag börjar 9:08, men bortsett från det så. På torsdag har jag min senaste tjänst första gången; med slut 25:52 eller 01:52, som vanliga dödliga säger.
Det blir intressant.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, augusti 26, 2013

The way it is

En ny arbetsvecka är igång och idag och imorgon har jag nog de knepigaste tjänsterna som ligger på min kvällsgrupp - i och med att det inte är kvällstjänster. Start 9:35, slut 18:14. Jag menar, när jag drog iväg på min sista körning så lämnade jag Norrtälje tidigare än arbetsdagen startar på min senaste tjänst - som jag har senare i veckan. Lite knasigt är det allt.

När jag cyklade hem blev det socialt värre här i Färsna. Först kom jag ikapp Elenor som var på väg att cykla iväg med sina hundar, så vi stod och pratade en stund och det blev bekräftat att det faktiskt blir en tur till Gröna Lund på lördag också. Mycket trevligt!
Jag vet inte säkert vilka som ska med, men det blir åtminstone jag, Mattias och Elenor och jag tror även Marcus och Jossan - men om det är fler vet jag inte. Det får visa sig.
ska jag åka Eclipse!

Sen hann jag gå två steg innan en granne tjoade till och bjöd in mig på surströmmingsskiva på fredag. Nu är det ju som så att jag förra sommaren kom fram till att surströmming inte är min grej och dessutom slutar jag 24:42 på fredag, så det blir nog inte jättemycket av med det, men det var ju ändå väldigt rart! Om de sitter ute när jag kommer hem får jag nog kanske sätta mig där en stund.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, augusti 25, 2013

Toppenhelg

Nu är jag hemma efter en mycket rolig och intensiv helg.

Den började inte alls som jag hade tänkt mig, men väldigt trevligt ändå. På natten mellan fredag och lördag, innan vi åkte iväg, så väckte Axel mig som han brukar göra när han vill gå ut. Klockan var då två, så jag klev upp och släppte ut honom. Jag såg då även att jag hade fått diverse chattmeddelanden på telefonen och besvarade ett från Tony. Lade mig sen att somna om, för klockan stod ställd på 5:00 i och med att jag skulle vara på plats hos Olof senast 6:30.
När jag så hade slutit mina ögon, så såg jag bakom ögonlocken att något sken upp. Telefonen, visade det sig. Den ringde (på ljud och vibrationslöst) - och det var Tony.
För en millisekund tänkte jag att jag inte borde prata med honom, men jag tycker ju mycket om honom och han är alltid så trevlig när han ringer, så en liten stund kunde vi ju prata ändå, tänkte jag.
Det blev ingen liten stund, även om tiden gick försvinnande fort. När jag tittade till på klockan då jag tyckte att vi nog hade pratat ganska länge - då hade vi pratat jättelänge. Klockan var då 4:35 och klockan skulle ju snart ringa - för oss båda. Så vi pratade vidare fram till fem, helt enkelt.
Jag tror knappt att jag har varit med om något telefonsamtal som har varat så länge förut - åtminstone inte som har känts så outtröttande. Inte ens då jag hade mitt distansförhållande.

Sen började den galna helgen.
Jag cyklade efter frukost och dusch hem till Olof där Johan redan var på plats. Fler anslöt till dess att vi var de tio vi skulle vara (jag, Johan, Olof, Gustaf, Sara, Annika, Louise, Emma, Joppe och Janne) - för att sen åka över och väcka och dra med oss Seth som nyligen fyllde 40 (fast just denna lördag fyllde Joppe passande nog 22, vilket kunde användas som förevändning till att Seth inte boka upp sig på annat denna helg), ut på äventyr.
Han fick inte veta var vi skulle åka, bara klä på sig och packa med det han fick order om att ta med, och så satte vi oss i två bilar - för när bussförare gör saker tillsammans, då har vi minsann vett att stuva in oss i så få fordon som möjligt - och satte kurs Karlskoga.
Det tog sin tid, men det gick ändå fortare än jag hade väntat.
Väl framme skulle vi bo på och uppleva Boda borg.

Det här är nog inte från Karlskoga, dock. Men principen är densamma.

Mitt lag hette Proud Bertil och bestod av, förutom mig själv, Johan och Gustaf. Vi kom nog ganska sist - men i och med att det är en så gigantisk anläggning, så märkte vi inte det förrän vi träffade de övriga lagen senare. Man spelade lagvis, inte gruppvis och det fanns ingen ordning på hur man skulle ta banorna.
Hur som helst var det jätteroligt! Det enda jag är lite besviken på (förutom att jag var aningen seg i huvud och kropp), är att det var så många utmaningar vi aldrig hittade, som de andra sen berättade om.


På kvällen blev det grillning på gården och personalen höll en sanslöst hög servicenivå. De lånade glatt ut lås till värdeskåpen istället för att hyra ut dem, som de borde (detta under tiden vi var inne och äventyrade oss), och sen när vi satt ute på gården så ordnades även grillkol och ved till den jättegrill som ställdes fram till oss - plus att vi fick en jätteskål med varma chips! Restriktionerna vi fick var ju också klockrena:
"För det första måste ni se till att elden är släckt när ni går här ifrån."
"För det andra måste vi städa upp efter oss va?" - har jag för mig att någon svarade.
"Nej, nej, det har vi personal till. Se bara till att ni haspar dörren så vår städerska inte behöver oroa sig för att möta galna rumäner i trappuppgången imorgon bitti."

Jag minns det ju förstås inte ordagrant, men den servicenivån och den glimt i ögat som personalen hade, det är guld värt. Det gjorde förstås att vi blev extra måna om att städa och göra det fint efter oss.


Natten var dock ett gissel. Jag bröt upp strax före midnatt - då närmade sig ju min vakenhet ett helt dygn, och de andra slog följe kort efter, för när jag väl hade hamnat i säng, hade alla snart flyttat in och en liten stund senare hade alla lagt sig.
Vi bodde i en lägenhet som hette Musik. Vandrarhemstyle, tre sovrum. Jag drog nitlotten gällande mina rumskompisar må jag säga, för det snarkades något så infernaliskt att jag fick krupp. Dessutom var vi tvungna att ha fönstret öppet, fönstret som vätte mot E18 som låg alldeles utanför, så det var trafikljud (inte konstant förstås, men av och till dundrade ju en och annan långtradare förbi), och så dessa snarkningar som gick mig på nerverna. Jag försökte hålla för öronen och lägga kudden på huvudet, men det hjälpte inte mycket. Det krävdes ju att jag spände musklerna och det är svårt när man samtidigt ska försöka slappna av och sova.
Som tur var hade jag min handsfree med, så utan att koppla in den i min döende telefon - laddaren glömde jag hemma - så pluggade jag in den i öronen. Det dämpade tack och lov tillräckligt för att ge mig lite sömn, men jag har förmodligen inte sovit mer än max fem timmar i natt.



Idag fortsatte vi överraska Seth då vi på hemvägen, utan hans vetskap, stannade vi på Gustavsviks äventyrsbad i Örebro. Där har jag till skillnad från Boda Borg, varit tidigare.
Det är nog det häftigaste äventyrsbad vi har i Sverige, skulle jag tro.
Väldigt kul, även där!



Sen begav vi oss matta hemåt, och hemma är jag nu.
Min syster, med namnsdag idag, hade föredömligt lånat min lägenhet och skött om min katt, som nu ligger och sover i min säng.

Jag undrar om jag är på väg att få en vaxpropp igen, för sen en tid tillbaka tycker jag åter att min hörsel spökar på så vis att musik inte låter som det ska. Låtar som jag vet hur de ska låta, låter fel. Det gick ju över sist (i och med att vaxproppen slog till och spolades bort).



Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, augusti 23, 2013

Waiting for the future

Två dagars arbetande fram till midnatt är avklarat, och än känns det bra. Igår körde jag sista 637:an som avslutning och en något märklig episod var att jag på väg tillbaka från Grisslehamn mot Norrtälje hade tom buss jättelänge - men så vid en hållplats satt två killar som först inte reagerade på att jag, i deras totalmörker, kom inkörande med min buss. Sen när jag svängde in på hållplatsen, så hoppade de liksom bakåt i konstiga poseringar som jag då tolkade som att de inte ville åka med bussen, det kändes liksom som ett alltför sent, men övertydligt sätt att markera att de inte skulle med. Jag kanske har fel, men ja då får de nog skylla sig själva lite. Normalt folk reser sig upp när bussen de vill åka med kommer, de gömmer sig inte.

I övrigt funkade allt bra. Eller ja, också det där funkade bra för min del.

Idag börjar och slutar jag tidigare. Start 13:36 och slut 21:48 - perfekt att få sluta "tidigt" inför en ledig helg!
Och vilken helg det ska bli! Kan ju säga redan nu, att något bloggande lär jag inte hinna med.
Imorgon har jag inte sovmorgon, då ska jag upp så att jag kan vara hemma hos Olof klockan 6:30 och sen ger vi oss ut på äventyr därifrån, en blandad kompott av Nobina-folk och andra. Kan nog inte skriva så mycket mer om det (och hoppas att jag inte redan har gjort det, det minns jag inte riktigt), då vi ska överraska en kollega som nyligen fyllde jämnt. Han har ingen aning om vad som är på gång!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, augusti 22, 2013

It's on

Än så länge, med en dags skarpt läge i ryggen, måste jag säga att det känns fantastiskt härligt att jobba eftermiddag/kväll! Det känns som en helt annan värld, än den med delade tjänster. Ledig hela dagen (kommer jag i och för sig inte vara alla dagar) fram till sent på eftermiddagen och sen dra igång och jobba och då ha lugna körningar med glatt och trevligt folk och intressanta program på radion. Äntligen får jag lyssna på Karlavagnen igen, där är det ju ofta intressanta ämnen. Igår handlade det om mobbing.
Dessutom träffade jag på Pontus också, vilket jag inte gör speciellt ofta annars. Han åkte med mig från busstationen till campus, för att ta ett sent kvällsmål på McDonald's. Vi hade en konversation kring huruvida man får eller inte får åka med förare när de tomkör från Norrtälje busstation, till garaget - något han tydligen hade funderat en del över.
Det känns lite också, som att det är något av en snackis om man byter sig in till kvällsgänget. Flera stycken har sagt till mig att de hört att jag har börjat jobba kväll och önskat mig välkommen och så. Händer det inte oftare, att folk byter? Kanske inte. Jag lär byta fler gånger, förmodar jag.

Den här dagen har börjat riktigt bra också. Eller ja, med undantag för att man inte riktigt får möjlighet att sova ut så länge som man - eller åtminstone jag - önskar. Jag låg redo att sova kring 1:30 och hade väl tänkt sova fram till tio i och med att jag även idag jobbar till efter midnatt, men jag bor ju i ett byggarbetsplatsområde, som detta expanderande Färsna är. Således börjar byggfolket föra oväsen ganska långt mycket tidigare än tio. Ack.
Hur som helst så blev jag sen bjuden på frukostfika hemma hos Johan, vilket ju var ett fruktansvärt trevligt tilltag. Det var ju frukost för mig och förmiddagsfika för honom, för han jobbar ju inte kväll, utan var hemma på delning.
Nu är jag inte alltför sugen på att laga mat till mig själv, vilket jag borde börja med. Kanske att jag istället bara ska förbereda den och sen laga den när jag är hemma på rast? För jag tänker cykla hem på min rast idag också. Istället känner jag mig sugen på att vila en stund. Ja, jag tror det får bli så.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, augusti 21, 2013

24:22

Nu är allvaret igång! Idag jobbar jag till 24:22 och sitter nu hemma och har matrast fram till 21:47. Eller ja, jag kan inte sitta hemma till 21:47, för rasten slutar på garaget, inte hemma i Färsna. Jag valde dock att cykla hem nu när rasten ändå var lite över en timme. Jag ska ju inte äta direkt ändå, eller ja, nu kommer det bli att jag äter den carpaccio som blev över när jag gjorde festmåltid innan jag började jobba - men det är inte som att jag är hungrig direkt.
För så lär det bli framöver, att jag äter ordentlig mat innan jag börjar jobba - så vad jag egentligen ska göra på matrasterna då blir ju mer tveksamt. Jag får väl ha med mig någon banan eller så, men ja, mer mat behövs ju inte.

Jag började jobba först 16:07, så det har ju känts som en ledig dag också, paradoxalt nog. Jag har strosat runt på stan och njutit av solen och ja... haft det allmänt gött.

Livet känns överlag rätt gött just nu. Det går liksom åt rätt håll, känns det som. Jag hoppas känslan visar sig vara sann också.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, augusti 20, 2013

Spontanitet

Idag är jag ledig och i min omställning mot att sova längre och vara uppe senare, så sov jag i slutändan till klockan nio. Jag vaknar ju allt som oftast i omgångar, i synnerhet om Axel är inne. Det var han, och han jamade och trampade på mig två timmar efter att jag hade lagt mig, och skulle ut vid tre på natten. Nästa gång jag vaknade var vid sju, men det var ju för tidigt, så jag tvingade mig att somna om igen, och då sov jag alltså till nio.

Lite vardagsgöromål stod på agendan när jag väl var uppe. Matplanering, veckohandling och storstädning.
När jag väl var klar med allt det där, då tog jag min dyna och lade mig ute på gräsmattan och började läsa en bok som har stått i min bokhylla länge och jag har varit allmänt skeptisk till att börja på - men i och med att jag nu inte har någon annan att läsa, så blev det nu den. Den började dock väldigt skumt. En flicka stod i bara nattlinnet ute i decembernatten, barfora, på ett spårvagnsspår och sjöng en sång samtidigt som spårvagnen kom - en man hoppade fram och räddade henne undan att bli påkörd, och flickans mamma kom sen och örfilade mannen. Vad är det för start?

Hur som helst, där jag lagt undan boken och lade mig att småslumra - vilket jag också gjorde, så kom Mattias rätt som det var och slog sig ner på min dyna. Där blev han sittande en stund och sen kom han på (via hjälp från Elenor på telefon) att han kunde bjuda över mig på middag.
Jag är ju inte den som säger nej, så jag kilade över dit och lekte först med hundarna (och Mattias) lite, och sen när Elenor kom hem åt vi. Ris - Mattias är expert på att koka ris - och chili con carne. Den sistnämnde stod Elenor för, och den var minsann god, den också.
Sen blev det powerwalk med hundarna. Trevligt!

Nu ska jag vara uppe så länge jag orkar - imorgon jobbar jag till efter midnatt. Torsdag också.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, augusti 19, 2013

Omställning

Normalt brukar det handla om att ställa om dygnsrytmen efter en ledighet, till att åter vänja sig vid att gå och lägga sig tidigt, och att kliva upp tidigt. I alla fall för mig, så brukar det vara när jag ska vänja in kroppen vid en "ny" dygnsrytm.
Inte nu, dock!
Från och med idag jobbar jag ju eftermiddag/kväll och kommer att som allra tidigast sluta 18:14, men det kommer tillhöra undantagen. Två gånger på fyra veckor tror jag det händer. Som senast kommer jag sluta 25:52, som det heter i bussvärlden. Ni vanliga dödliga anser nog att klockan är 01:52 då. Den senare kommer jag få tre gånger på fyra veckor. Annars blir det oftast 22-24, varav 24 nog är vanligare förekommande än 22. Alltså nu snart, slutar jag jag jobba de flesta dagarna. Idag hade jag dock en mjukstart, med slut 20:46.
Dagen började 12:24 och innan dess hade jag möte på banken där jag fick mig en pensions- och försäkringsgenomgång och där jag fick lära mig lite matnyttigt. Det viktigaste jag tar med mig är att jag inte behöver teckna specialförsäkringar för olika elektronikprylar och sånt, som elektronikföretagen gärna vill sälja med - det ingår i min hemförsäkring. Dessutom fick jag veta att bostadsrättstillägget jag har i Folksam, är skyhögt. Jag kan få samma försäkring till en årskostnad hos Swedbanks försäkringspartner (vilka det var har jag glömt), som är mer eller mindre likställt med kvartalkostnaden för den försäkring jag nu har.
Pensionssparandet ska jag dubbla också, på eget initiativ. Min ekonomi är såpass stabil, att jag känner att jag kan det, och ja, då är det väl bara att göra. Det är ju inte det enda sparande jag har - jag sparar ju till mig själv nu också, inte bara till mig själv som pensionär.
För övrigt väntas jag gå i pension om 38 år, enligt nuvarande system. Fast det lär ju knappast bli så i slutändan, jag lär få jobba längre än till 65. 

Men tillbaka till kvällsjobbandet. Än så länge känns det bara kul! Dock är det extremt tidigt att fälla ett avgörande utlåtande efter bara en arbetsdag - en mild sådan, dessutom.

Anekdot från dagen är att det i Danderyd klev på en kille som har lyckats pricka in mig flera gånger under kort tid nu. På två veckor tror jag att det här var fjärde gången, så jag utbrast, utan att tänka mig för - det kom spontant - "Nämen, Brottby-killen!", varpå jag fick ett "jajemän!" tillbaka. Nästa gång, om jag hinner se att det är han innan det snudd på är för sent, ska jag nog sträcka fram handen och presentera mig. Det är kul att kunna tänka på personer som namn och inte destinationer.

Annan anekdot från dagen var inför sista turen från tekniska, då jag hade en liten paus och hade parkerat bussen på hållplatsen bakom 676:ans kur. Där satte sig en kille med skateboard utanför och när jag gick ut för att sträcka på mig så frågade han om jag möjligen hade en tändare på mig. Det hade jag dessvärre inte (eller dessbättre, för hans lungor), och han ville inte prova 12-voltsuttaget i förarbåset heller - vilket nog var lika bra när jag funderar en runda längre, för då hade ju cigaretten blivit tänd i bussen, och i bussen får ju inga cigaretter vara tända - men hur som haver, så är det jag vill komma till att jag blev lite ställd när jag såg den där killen, för jag trodde först att det var en bekant, en som jag är vän med på faebook. Det såg ut så, men ja, ändå inte. Som om han hade förändrats rätt drastiskt.
Hemma sen var jag tvungen att höra efter med min facebookvän för att försäkra mig att det inte faktiskt var han. Det visade sig dock att han har en bror som "Vi är rätt lika sägs det. Jag ser det dock inte".
Konstigt det där! Varför ser man som syskon inte att man är jättelik sitt syskon, när folk man aldrig har träffat förr med ens kopplar samman en med den som är ens syskon?
Jag har ju en syster som det ibland sägs är lik mig. Det kan jag inte se heller. Och jag får också höra emellanåt, att jag är lik både min mamma och min pappa - men det ser jag inte heller. Varför blir man hemmablind?

Vid kvart över nio gav jag mig ut och sprang, efter att jag hade kommit hem från jobbet. Senaste utfärden på länge - och mörkaste! Elljusspår, tänkte jag. Elljus. Det var dock den klenaste belysning jag har varit med om! Var och varannan lampa var för övrigt trasiga, på vissa ställen ett par tre stycken i följd, och i och med att lamporna inte sitter extremtätt och att spåret svänger och slingrar sig med träd runtomkring åt alla håll, så blev det av och till väldigt mörkt. Jag hade dock reflexväst på mig, men den har ju mer funktionen att jag syns snarare än att jag ser.
Det blev min korta runda på 6,10 kilometer på tiden 26:57 - eller snittet 4:25 per kilometer. Ett bra snitt! Inte alldeles långt från mitt rekord - 4:13 per kilometer. Det på en kort slinga - just det en ännu kortare än denna 6,1 kilometer långa. Den slingan är bara 4,4 kilometer.

Nu börjar jag dock känna att sängen är i antågande ändå. Imorgon är jag dock ledig, så då kan jag fortsätta med dygnsförskjutningen!
Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, augusti 18, 2013

I ett barns klara ögon bor den

Finns det något vackrare än ett barns blick som är till lika delar en blyg blick, som det är en euforisk blick? Jag tror knappast det.
Idag hade jag gott om tid vid lastningen på min 647:a från Rimbo till Norrtälje, och frågade då två små herrar i åldrarna... ja, 4-5, sådär, om de kanske ville provsitta förarsätet. Den ena vågade inte, men den andra tog mod till sig, påhejad av sin mamma och den andra pojkens mamma, och han gav mig just den nyss nämnda blicken.
Ibland är jag bara bäst.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, augusti 16, 2013

Priset att betala

Idag, på veckans enda lediga dag (dock inte den enda dagen med sovmorgon, men det låter ju bättre om jag utelämnar det), så får kommunen/Green Landscaping eller vilka de nu är, för sig att det är en bra idé att dra igång en trimmer (högljudd sådan!) och trimma ner gräset i diket som är alldeles utanför mitt sovrumsfönster - mitt öppna sovrumsfönster - klockan sju på morgonen.
Gah! Ljudet bröt igenom även när jag stängde fönstret (för jag var uppe till ett igår och kände inte för att kliva upp klockan sju) - men tack och lov somnade jag om och sov till nio.

Igår var det ju lägenhetsbesiktning här. Tvåårskontroll, där Skanska/Boklok ska titta på vad som behöver åtgärdas i våra nybyggda lägenheter. Från två separata grannar har jag idag fått höra att besiktningsmännen som var här, var både imponerade av och avundsjuka på min lägenhet. De ska ha sagt saker som "så ung och ha sån ordning hemma, och vad skönt att bo ensam och inte ha en partner eller barn som stör hela tiden", typ. Ordagrant var det kanske inte exakt så. Partner var nog fru/flickvän, men det är ju inte aktuellt i mitt fall.
Hur som helst, visst har jag rätt bra ordning och allmänt fint här hemma, men den ensamhet som de tycktes attraheras av, ser jag som priset jag får betala för att ha det såhär. Och det är ju ett jäkligt dyrt pris - för vem skulle vara villig att lämna sin älskade och adoptera bort sina barn, bara för att få det lugnt och fräscht hemma?
Jag vill ju älska någon som älskar mig - och jag vill ha barn.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, augusti 15, 2013

They grow up so fast

Jag har verkligen tappat stinget till att blogga. Jag hoppas att det är tillfälligt, att det på något vis hör samman med att jag i övrigt har rätt mycket energi just nu. Det är något jag märker både när jag springer och när jag jobbar. Mina senaste löpturer har jag sprungit på ett högre tempo både än vanligt och i vissa fall någonsin. På mina delade tjänster som jag har haft nu sen semester, har jag inte behövt lägga mig för att sova på knappt någon av dagarna - och har jag gjort det så har det bara blivit en powernap, och inte en eller ett par timmar som det annars kan bli.
Jag undrar om det är ett resultat av semestern som sitter i, eller kanske av sommaren i sig? Allt solljus som har flödat och ännu flödar, har gett fysisk effekt på piggheten. Jag tror det.

Idag börjar jag inte jobba förrän 14:59, men ändå fick jag lite halvbråttom att kliva upp, då jag antog att det skulle göras en lägenhetsbesiktning här, som ett led i den tvåårskontroll som föreningen nu genomgår - och jag hade ingen aning om vilken tid de skulle komma (eller om de var här igår, då jag var borta hela dagen), och jag ville inte gärna överraskas med att dörren låses upp och jag låg där mer än halvnaken i sängen. Jag hade ju gett fullmakt till att gå in med huvudnyckel, i och med att jag inte visste om jag skulle vara hemma eller inte. Nu var jag hemma, de kom alldeles efter att jag hade varit ner på stan och uträttat några ärenden. Bland annat köpte jag nozoil, som jag hoppas ska hjälpa min blödande näsa. Det framgår lite dåligt, men jag antar att det är ett förebyggande arbete man får jobba med, så jag får väl se till att spruta upp lite varje dag.
I alla fall, när jag kom hem, då var de hos grannen vägg-i-vägg, och sen kom de till mig.
Jag fick visa de fel jag har upptäckt, plus att de gick en egen runda för att se om de hittade något mer. Bra initiativ där.
Det jag hade tänkt på var sprickbildningar lite varstans i väggarna - vilket alla har - samt även att färgen till en skåpslucka i köket lossnar. Under resans gång kom jag även på att jag har observerat att skruvarna har släppt på ett ställe i balkongräcket också, så det togs också med.

Sen blev det lite styrelsejobb. Jag tog emot en kille från låsfirman och låste upp till soprummet för honom, så att han kunde byta låskolven på insidan, som av någon märklig anledning hade gått sönder.
Låskillen är inte vilken kille som helst, utan en som är pappa till två pojkar som jag har jobbat med på förskolan förut, och de pojkarna var med idag. Roligt att träffa dem. Den äldsta skulle nu börja i trean och den yngre i ettan. Stora killar, med andra ord!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, augusti 14, 2013

Slutet

Idag har jag haft min sista Karlavägstjänst på tid och evighet - åtminstone för sista gången i år. Och inte bara det, jag har haft min sista delade tjänst överhuvudtaget. Från nästa vecka blir det bara sammanhängande tjänster! Eftermiddag/kväll visserligen, men det blir nog bra.
På denna sista dag på Karlavägen, passade jag på att springa runt Djurgården igen. Det blev min snabbaste runda runt där någonsin, 4:28 blev snittet per kilometer - och då ösregnade det ändå större delen av turen. Jag blev rätt nervös för min telefon som satt på armen, men den klarade sig tack och lov. Det kändes lite som att himlen grät farväl av mig, så ville jag åtminstone att det skulle vara.
Dock är det sällan jag saknar mina ögonbryn som när jag springer i regn. Ja, kanske att jag saknar ögonfransarna då också? Det kan hända att de stoppar dropparna i viss mån också. Jag hade vissa siktmässiga problem, så att säga.

Sen är det det här med relationer. Det finns människor som jag inte förstår mig på, men som jag vill förstå mig på, men de verkar inte vilja få mig att förstå - så det är svårt.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, augusti 13, 2013

Näsblod

Jag är så trött på det där eländet, som nu allt oftare drabbar mig på nätterna. Okej, allt oftare är kanske att ta i, men sett till förut, så blödde jag väl ändå inte på nätterna? Inte vad jag kan minnas i alla fall. Senast i natt vaknade jag av att näsan hade blivit en röd kran, och i natt vaknade jag inte så direkt som jag annars brukar, så ansiktet var rätt blodigt när jag väl kom till badrummet.
Jag bara bävar för den dag då näsblodet bestämmer sig för att attackera med full kraft då jag jobbar, när jag är ute och kör. Det kan ju bli en rätt prekär situation.
Sökte lite på vårdguiden om det där idag, jag har ju hört att man kan bränna kärlen, men svaret blev något i stil med att jag kan prova nosoil eller kontakta min vårdcentral.
Jag får väl börja med nosoil då, helt enkelt. När jag väl tar mig till ett apotek, vill säga.
Är ju skeptisk till nässpray då jag ju vet att det är beroendeframkallande, men det här är väl inte samma sak, får jag hoppas?

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, augusti 12, 2013

Taxidriver

Det här har minsann känts både som ledig dag och som arbetsdag - för det har varit båda delar. Jag började inte förrän efter 15, och fram till dess tog jag det väldigt piano. Min syster sov ju här, och vi åkte tillsammans och hämtade ut hennes körkort på posten. Posten hittade vi till, men det var värre att hitta dörren som de ville att vi vanliga dödliga skulle använda. De första dörrarna vi gick förbi stod det "Tillträde förbjudet" och "Endast personalingång" på, så vi fick väl gå runt tre av husets fyra sidor för att hitta rätt.
Sen fyllde vi även på luft i bilens ena däck, då det blev tvunget att sätta på reservhjulet igår, då min syster antingen fick punktering på vägen hit eller om det redan var någon form av pyspunka på den. Däcket var hur som helst platt.

Jag har kört Uppsala tur och retur på jobbet, och det var väl trevligt. Det är ju en trevlig linje när den inte återkommer alltför ofta, denna 677. Ett tag hade jag den väldigt ofta och blev det rätt trött på den, men nu har det återgått till en behaglig nivå.

Åh, vad jag gillar Norges statsminister Jens Stoltenberg förresten! Jag tycker hans taxikupp är genial!

Underbart!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, augusti 11, 2013

Karl för min kilt

Ikväll har jag min syster här på översovning med filmkväll som förlaga. Dock såg vi bara en film. "Bara". Filmerna är ju så långa nuförtiden, så man hinner ju inte se fler, om man inte börjar tidigt... och eventuellt då håller på riktigt sent. Nu är det ju jobb som väntar för mig imorgon, men först 15:12. Däremot ska jag följa med syster och hämta ut sitt körkort på posten i Nordrona mellan 8-10, någon gång, då det är då de har öppet för allmänheten. Posten alltså... jag visste inte ens att de fanns kvar på det viset, allt verkar ju outsource:at till närbutiker och kiosker. Jag får aldrig hämta paket och försändelser hos posten i alla fall, det brukar alltid vara på Norrköp. På min förra adress var det alltid på OKQ8.

Vi såg Django Unchained, som jag köpte i Ullared. Båda har vi sett den förr, på bio, men det är ju en riktigt bra film som tål att ses igen. 

I övrigt idag så har jag gjort det gamla vanliga söndagsgörat. Jag har städat, matplanerat, handlat, tvättat - och därtill även sytt in en knapp som hade lossnat från mina uniformsshorts.
För så här va; med min modesta kroppshydda har jag lagt mig till med ovanan att inte knäppa upp knappen som avslutar gylfen, då jag alltsom oftast har lite för vida byxor då det alltsom oftast är det enda som finns att köpa. Men, uniformsshortsen (de gamla från Keolis), de är minsann slimmade! Och rätt som det var glömde jag det och gjorde väl ett lite för våldsamt ryck för att få av dem, och fjong så blev den knapplös.
Men jag är väl karl för min egen kilt (gällande väldigt lite, men gällande just knappar), så den sydde jag alltså tillbaka igen.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, augusti 10, 2013

Réunion

Idag har familjen Lundebring åter blivit heltaliga. Heltaliga? Säger man inte så? Eller framför allt; skriver man inte så? Det blev röda vågor under... Fulltaliga? Ja, så heter det.
Ursäkta, då återgår vi till ordningen. Fulltaliga, är vad vi har blivit, då mina föräldrar kom hem från en tid på både Öland och runtom i nejderna på fastlandet där, och syster min kom hem från Kreta. Trevligt att träffa dem igen och framför allt då min syster, som det var längst tid sen jag träffade, då jag nog sist träffade henne en vecka innan hon åkte, och därmed heller inte har träffat henne sen hon klarade uppkörningen.
Idag kunde vi således göra så, att eftersom jag under den här veckan haft ena bilen och nu lämnade tillbaka den - ja, då gjorde jag mig beredd att gå hem på kvällen då jag ville dricka vin till middagen, liksom mina föräldrar, så per automatik var jag beredd på att gå för att skjuts hem finns ju inte då. Å nä, så fel det var, för nu kunde ju min syster skjutsa hem mig! Suveränt!

I övrigt idag, så jag har jag jobbat. Trots att jag har ledig helg.
Såhär va;
Imorse när jag vaknade, såg jag att jag hade ett missat samtal från trafikledningen. Min allra första, nyvakna tanke, var att jag hade försovit mig. Ganska snart började tankarna dock övergå i att "visst var jag väl ledig?" och "de borde ha ringt mer än en gång, om jag hade försovit mig", så jag förstod ju i och med vad jag läst på intranätet om att det behövs folk i helgen, att de ville att jag skulle jobba extra. Jag gjorde en överslagsräkning i huvudet och tänkte såhär:
Det jag vill hinna med denna helg (förutom att träffa familjen), är att träna och att städa. Helgen pågår fram till måndag 15:12 och jag var faktiskt duktig och tränade igår kväll, så jag kan ställa upp. För jag tycker att man måste ställa upp ibland. Dock tänker jag att de timanställda och deltidsanställda som vill jobba mer, ska gå i första hand, men är det kris så är det. Och jag vill ju emellanåt vara ledig då jag egentligen ska jobba, så för att hjulet ska gå runt, så känns det som att jag ibland måste jobba när jag egentligen ska vara ledig. Lite ge och ta, helt enkelt. Så det blev att jag körde Stockholm tur och retur och sen satt och hade passning, på vilken jag precis då jag var på väg att åka hem, fick göra en utryckning och byta in en buss som blivit skadad. Skadad här i Färsna! Men det var kanske inte så konstigt, då det var veterantraktorns dag på Färsna gård idag, och säkerligen var det bilar som parkerade i vändslingan, trots att det är parkeringsförbud där. Folk verkar i allmänhet inte fatta det där med vändplatser och parkeringsförbud - särskilt om det är i slutet av en busslinje, då kan man inte tänka "men här kommer andra bilar komma runt" - för det är en buss som ska kunna komma runt! En lastbil med släp ska också kunna komma runt!
Nåväl, efter det bytet var arbetsdagen slut.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, augusti 09, 2013

Win win

Man ska inte underskatta det här med att återuppta kontakten med folk man mer eller mindre har tappat kontakten med. På facebook är det ju så lätt - man skickar en vänförfrågan och sen kanske man gillar och möjligen kommenterar något av den andres aktiviteter emellanåt, men utan att någonsin egentligen föra en ordentlig dialog - trots att många av de vänner jag fick med mig till facebook från början, var såna som jag tidigare konverserade mycket med via olika tidigare sociala forum. 
Igår drog jag igång en konversation med Carl, som jag inte har pratat med på länge. Ack så trevligt!
Sånt borde göras oftare; upptagandet av tappade trådar. Vad har man att förlora?

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, augusti 08, 2013

Nothingness

Alltså, det känns som att det har hänt något med min lust att blogga. Allt oftare tycker jag att den helt enkelt inte infinner sig. Fast bloggat har jag ju gjort sen urminnes tider, så att sluta skulle ju kännas konstigt. Det här har ju dock varit året då jag har lättat på många av mina rituella måsten. Jag slutade föra kassabok och budget, slutade skriva dagbok och då att även sluta blogga, det känns ju lite som att det som är jag då omintetgörs? Men sluta är inget jag tänker göra än. Men det verkar ju som att de här långa inläggen som jag förr var så bra på att skriva, kommer att komma med längre intervaller nu.

Idag har inget märkvärdigt hänt. Jag fick köra en omlagd körväg på grund av en olycka som jag kom fram till före ambulanserna men efter räddningstjänsten, på stadsbusslinjen jag körde. För stadsbuss har jag kört, rejält. Jag tror jag hade elva avgångar på 657:an. Och Lennart åkte med, givetvis.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, augusti 07, 2013

Hipp hurra för Axel idag!

Jag höll nästan på att glömma bort att min käre katt Axel fyller år idag. Alltså, jag har hittat på att han fyller år idag, då det var just den sjunde augusti förra året jag fick hem honom. Eller fick hämta hem honom, snarare. Han var ju något av en skogskatt då, övergiven av vem som nu ägde honom från början och livnärde sig genom att ställa sig in hos ett par sommargäster som vid sommarens slut inte kunde fortsätta ta hand om honom. Dessa är sommarstugeboende har sitt standardboende ett par meter från mina föräldrar - så kom jag in bilden.
Ett år av kärlek och kel, hårande och jamande, pussande och kramande, golvbajsande och krukkrossande, sovsällskap och kattmatsfrossande. Det är ungefär vad vi har genomgått under detta år, för att uttrycka det lite halvt på rim.

Tårta till Axel.

Räkmackor till mig.

Jag älskar min katt.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, augusti 06, 2013

Gustaf

Det har varit mycket Gustaf på sistone. Större delen av förra veckan jobbade jag intensivt med honom på pridebussen och nyss var han här och deltog i ett litet möte som vi båda tyckte att vi behövde ha, ett där vi kunde utvärdera lite hur veckan var och skapa någon form av dokument som vi åtminstone hoppas att man kommer snegla på inför framtida pridebussar - för det är något vi är överens om; det där vill vi göra igen.
Jag tror Gustaf tycker precis som jag, att förra veckan var den roligaste arbetsveckan på mycket länge.
Det är precis som jag skrev i ett svar till en av de rätt höga cheferna på Nobina som hade mailat mig; "då tycker jag ändå inte att vanliga veckor är speciellt tråkiga". Hon ville nämligen tacka för mitt engagemang för Nobinas räkning under Pride, hon som är chef till den som är högste chef på mitt trafikområde; alltså Norrtälje. Jag tror att jag har skrivit om det här förut, men det här med chefskedjor fascinerar mig.
Jag är inte chef över någon, och är alltså längst ner på ett plan. Jag har en gruppchef, som jag ska vända mig till med de frågor jag har rörande det mesta. Dock inte allt, vissa saker är det bättre att ta med driftchefen eller med personalplaneraren - men ingen av dem är min chef och faller alltså utanför kedjan. Min chefs chef är trafikchefen i Norrtälje och högste chef på plats där. Hans chef är operativ chef på Nobina och sitter på huvudkontoret och har, så vitt jag vet, något slags övergripande ansvar för flera trafikområden. Alla i Stockholmsområdet, skulle jag tro, plus säkert några till. Hon skrev till mig, en av alla säkert tusen som finns i kedjan under henne. Hennes chef är VD:n. Hans chef - och det här tycker jag är lite märkligt, men det beror förmodligen på att jag helt enkelt inte kan så mycket om företagsstrukturer - är koncernchefen. Koncernchefen är överst, men har säkert aktieägare att förhålla sig till.
Vad är skillnaden på den verkställande direktören och koncernchefen? I mina öron låter det som att en koncernchef borde vara den verkställande direktören? Fast det är kanske lite som att koncernchefen är... kung? Eller riksdagens talman, snarare - medan VD:n är statsminister? 

Sak samma, jag fladdrar iväg. Det jag skulle komma till är att jag gillar Gustaf. Det är lätt att få honom att skratta och sen lätt att smittas av skrattet. Jag å min sida har ju ibland desto längre startsträcka till skratt - det är åtminstone bilden jag har av mig själv, att jag kan vara kärv och svårflirtad, men sätter han igång med sitt asgarv, då är det svårt att inte dras med.
Som när vi, i ett sidospår, levde oss in i tanken på att vår trafikledning en dag kanske skulle komma att flyttas till Indien.
Fantasin skenar.

Nu bör jag antingen:

  1. Skriva ihop det vi sa
  2. Spela Sims
  3. Gå och lägga mig
Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, augusti 05, 2013

I dagens Norrtelje Tidning:

(Jag gör det lätt för mig idag.)

Bilderna på mig är rent ut sagt hemska.

Texten är dock rätt bra.


Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, augusti 04, 2013

Bättre än julafton

Nu är veckans roligaste, festligaste och härligaste arbetsvecka obevekligt slut. Igår var jag lika obevekligt slut, att jag inte orkade starta datorn alls då jag kom hem. Det blev sängen mer eller mindre direkt, efter en middag med film hos mina föräldrar först då. För hemma från Stockholm var jag väl kring 17-18 någon gång.

Gårdagen var sannerligen veckans höjdpunkt. Det känns nästan som att det blir roligare och roligare för varje år, trots att det kanske borde bli mer och mer vardagsmat? Fast saker som händer en gång om året och är väldigt roliga, blir ju inte riktigt vardagsmat då. Jag menar, julbordet är ju den ständiga höjdpunkten på julafton (i alla fall för mig, som inte går runt och äter julbord med kollegor och vänner till höger och vänster från tidiga november).
Allt gick som smort, eller ännu bättre. Inte minsta debakel - annat än från festivalledningens håll då, som hade osedvanligt dålig framförhållning på hur fordonen skulle parkeras för att komma i rätt ordning.
Jag och Johan åkte in (jag körde alltså) och var på plats vid Tekniska högskolan vid 8:30. Johan var den ende hjulvakt Nobina vaskade fram från Norrtälje. Senare anslöt förvisso en helt nyanställd kundvärd som jag nu inte minns namnet på. Victoria, kanske? Men hon bor och jobbar i Stockholm, så det är inte mycket Norrtälje över henne. Det gör henne inte mindre värd förstås, hon gjorde ett strålande jobb vid bussens vänstra boggipar.
8:45 skulle vi träffa Pernilla från SL som är den ständige pridebuss-samordnaren, men hon var dels lite sen och hade sen lite svårt att hitta oss. Stor röd buss borde man rätt snart lokalisera, kan jag tycka, men ja, jag tror hon gick åt fel håll eller något.
Vi (ja, jag) körde sen till Birger Jarlsgatan och plockade upp två eventtjejer från Rewir, som tydligen är den eventbyrå SL använder sig av och sen körde vi iväg till paradstarten vid Skanstull. Jag visste ju inte hur jag skulle köra dit, men hade nu alltså tre galanta damer som kom med emellanåt något motstridiga åsikter om vilka filer jag borde ligga i och enstaka kommentarer från Johan, som sammanvävt gjorde att vi kom rätt. På plats vid Skanstull var vi väl kring 9:30 skulle jag tro, och paradincheckningen började 10:00.
Det var dock först när vi hade blivit inparkerade på nära nog alla ledder, som vi fick veta var ledningen ville ha oss för att det skulle bli rätt, så efter att ett par ekipage makat på sig så gott de kunde, plus att avspärrningar flyttades så kunde jag köra ut och köra på fel sida av vägen, Ringvägen fram till dit där vi skulle stå.
Sen blev det ändå något strul som gjorde att vi inte kom iväg som ekipage 38, utan fick köra iväg betydligt tidigare - gissar jag. Det är så svårt att få en uppfattning över vad som händer längre fram när man står så tätt. Det innebar dock inte att vi kom iväg i tid, det var väl snarare kring 13:45 (starten skulle gå 13:00), som vi fick rulla iväg. 

Bussens vänstra sida.

Bussens högra sida.

Johan, iförd likadan SL-prideväst som jag.

Den ende kändis jag såg, såg jag på väldigt nära håll. Gustaf Fridolin cyklade förbi!

Sedan började folkfesten. Jag får inte nog av känslan som består av komponenterna:
  1. Jag, som en bland tusentals bussförare som kör för SL, får köra fordonet som representerar hela SL i denna viktiga och fina parad.
  2. Jag får känna mig som en kunglighet som glider fram på Stockholms gator och får leenden, vinkningar och jubel varthän jag kör.
På vissa ställen var paradvägen så smal att jag kunde sträcka ut handen genom mitt fönster för att... Ja, vad det nu på svenska heter när man smäller handflatan mot en annan människas handflata, det som man på engelska påkallar genom att ropa "give me five!". Helt underbart, jag vet inte ens om det går att föreställa sig? Lite som att vara en superkändis eller något.

Fast... Jag vet inte, jag kanske börjar bli lite "känd" i paradbusskretsar, för på de smala ställena där jag hörde vad folk sa, hörde jag någon säga "det är han som kör!". Jag är väldigt nyfiken på sammanhanget där!

Vidare hörde jag på ett annat ställe en kille - i min egen ålder, lät det som på rösten, som sa "du, den killen som kör var då inte gammal.". Förra året ropade ju någon och frågade om jag verkligen har körkort, och det är väl egentligen mest roligt - men jag vill ju ändå markera min rättighet till och min kunskap om, att köra den där bussen, så jag ropade tillbaka "Joho, jag är faktiskt 27!" - men så slog det mig så fort orden nådde mina egna öron; jag är faktiskt 26. Visserligen fyller jag 27 i år, men dit är det än tid kvar.

I slutet av följande klipp ser man faktiskt mig puttra fram.

Den officiella pridelåten, med filmsekvenser från årets parad.

Paradvägen kändes lite för kort och det var även lite tråkigt att den inte gick längs Hornsgatan där det är ett sånt superbt ställe att stå och titta på paraden. Den enda gång jag har tittat på paraden, då stod jag just där.
I övrigt alltså; bara roligt.

Någon som fattades mig var dock min syster. Hon har varit med de två föregående år och har förutom i sin vanliga, briljanta systerroll, även fungerat som min fotograf. Jag kan ju inte fota när jag kör, så det blev ju inte många foton den här gången. De som blev, har jag laddat upp redan. Typ.


Johan filmade visst lite också.

När paraden var slut var det åter bara Johan och jag som skulle till Norrtälje - samt bussen - och jag är så glad att jag hela veckan har kört prideexpressen, där vi utgick från Frihamnen där bussen då stod parkerad - så jag hittade ju från Lidingövägen bort så man kom till Valhallavägen utan att vända. Väl där fick vi dispens från polisen, att korsa avspärrningarna och köra igenom paraden som fortfarande kom anländande till Pride Park - när tillfälle gavs. Det gjorde det rätt snabbt.

Hemma blev det alltså middag och film hos och med mina föräldrar, sen var jag för trött på att blogga när jag kom hem till mig.
Idag har jag sprungit kort och badat långt. Eller åtminstone badat i flera omgångar, vid Lundabadet. Skönt!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, augusti 02, 2013

Nearly the peak

Jag kommer då inte bjuda på något längre inlägg idag heller, då även denna dag har sugit musten ur mig. På ett bra sätt dock, nu känner jag mig bara glad och inte nervös eller något, för nu vet jag att jag kommer få sällskap i morgondagens paradbuss, som hittar till incheckningen. Dessutom har jag kollat upp en egen körväg i händelse av att hon inte skulle dyka upp - plus att jag kommer ha bästa Johan med oavsett och bara man är två så känns allt bättre.

Idag har det ju dock inte varit paradbuss, utan pridebuss, för tredje dagen. Tredje och roligaste dagen, skulle jag nog vilja påstå. Jag och Gustaf har skrattat mycket, åt både högt och lågt. Jag har nog ballat ur en aning med de yttre högtalarna i min jakt på passagerare. Bland annat så ropade jag "Hej hej, Noas Ark!" När vi korsade Valhallavägen, där de hade en bil med information om HIV-test stående i mittfållan. De vinkade glatt tillbaka!
Det känns nästan lite tråkigt att den biten av jobbet nu är slut. Fast det roligaste - paraden - återstår ju ännu. Men när den är slut så återgår jag till det vanliga körandet. Det tycker jag visserligen om, men det känns kanske inte riktigt lika färgglatt, som att köra pridefolk och paradbuss i Stockholms innerstad.
Och att köra i innerstaden är något jag verkligen gillar nu, det har en speciell charm.

Nu är det tid att sova och ladda inför morgondagen! Bussen är fylld av grejer som jag gärna ser att SL förklarar vad de ska användas till. Orkidéer, tamburmajorer, stora speglar och ja, gud vet allt.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, augusti 01, 2013

Organisera mig

Ah, det är härligt med denna pridebuss! Fast debakel också, då det är hemskt svårt att få den att gå på regelbundna tider då vi inte har någon ordentlig hållplats vid Pride House (Sergels torg), utan konstant står i vägen för både bilister och kollektivtrafik när vi ska försöka få folk att förstå vad vi är och vart vi kör och så vidare - och också för att tidsreglera då det tar lite drygt en kvart att köra från Pride Park till Pride House och vice versa, trots att det är sagt att bussen ska gå på hel respektive halv timme från vardera stället - en gång i timmen alltså. Vi har nu istället kört konstant, så att det har blivit en gång i halvtimmen, men det har ändå blivit fel med tiden mest hela tiden.
Några har vi dock fått med oss, eller ja ganska många, fast det kan vara så att det totala antalet människor under dagen, nog hade fått plats under en och samma tur. Det vet jag dock inte. 

Det är en dag kvar av pridebusskörande, men jag börjar nu sjåpa mig för paradbussen istället, alltså den jag ska köra på lördag. Jag tror ju inte att det kommer vara några problem med körningen i paraden, absolut inte, men det är det här jäkla att hitta till incheckningen. Det är ett enda jäkla gytter av vägar efter Slussen om man tittar på kartor, och så ska jag till vad jag enligt gatunamn uppfattar som Skanstull, men jag vet inte och just nu orkar jag inte undersöka saken närmre. Det här behöver jag få hjälp med.

Nu är jag så jäkla trött att jag inte orkar göra annat än gå i säng för idag.

Ordet är fritt, nu är det ditt.