fredag, maj 31, 2013

Das Scheiße!

Jag vet inte riktigt hur det har gått till... Imorse borde mobillarmet ha väckt mig klockan 3:30, då jag idag har haft min tidigast tjänst som startar 4:27. Jag vet att jag hade larmsidan uppe igårkväll och skulle till att ändra tiden från 3:50 till just 3:30 - men sen vet jag inte vad som hände. Under natten väckte Axel mig och skulle släppas ut, men utöver det så var klockan 5:37 när jag så slog upp mina klarblå.
Först fattade jag ingenting, kugghjulen snurrade lite långsamt första halvminuten.
"5:37... jag börjar 4:27. 5:37... 4:27...?" 
Och sen:
"Shit!! Varför har de inte ringt?"
En flukt på telefonen senare:
"De har ringt. Fyra gånger. Telefonen på ljudlös."

Därefter ringde jag upp och blev ganska glatt mottagen, lite typ "lever du?".
Vi dividerade i någon minut gällande om jag skulle hinna till avgången 6:05 från stationen till Åkersberga, som jag skulle ha och jag menade ju att jag absolut skulle hinna. Vilket jag också gjorde.
Jag sprang upp, kissade, blaskade av mig under armarna, tog på deo, uniformen, skorna, kastade mig ut - in kom Axel som då inte fick mat (det fick ju inte jag heller), tog fram cykeln, trampade iväg till garaget, kom fram 5:47, in i en avlösningsbil och ner till stationen där jag var typ fem minuter senare - innan bussen ens hade kommit in. Så tacksamt kunde jag fylla min vattenflaska, ta mig en titt i spegeln, skriva ut tjänsten som jag inte fått med mig osv. Sen avgick jag i tid!

Men fy fan för dessa uppvaknanden. Den stressen och omilda hanteringen av kroppen, den gör att jag blir alldeles öm i mina leder, och ögonen känns länge alltför sömnsvullna.
Och hungrig blev jag ju också - men jag slutade ju 8:52 oavsett, så då kunde jag ju cykla hem och äta frukost.

I eftermiddag ska jag minsann in till Uppsala. Förmodligen inte för att träffa Tony, vilket kanske borde vara anledningen till att åka dit, men han har inte kunnat ge ett mer preciserat svar än kanske, vilket jag inte kan tolka som så mycket annat än att det blir ett nej i slutändan - nej, istället ska jag träffa folk jag aldrig har träffat förr. Och spela ett spel jag aldrig har spelat förr. Mahjong.
Ja, man kan ju undra hur man hamnar i den sitsen - men det är ju tack vare facebook. Två av de tre jag ska spela med är jag vän med där och det är en av dem som varit pådrivande på både att vi borde ses och att vi borde spela. Så nu blir det av. Spännande!

Men jag ska nog först förbi garaget en sväng, det grillas där idag, och jag missade även förra grilltillfället då jag hade delat på Karlavägen. Gratis mat är ju förhoppningsvis gott. Och sen kan det även vara taktiskt smart att utgå via garaget. Ställer jag cykeln där kan jag förhoppningsvis åka med någon kollega ner till stationen lagom till jag ska avgå - och har jag tur ska bussen jag åker hem med ikväll upp till garaget, så att jag kan hänga med dit och sen cykla hem därifrån.
Har jag däremot otur får jag ju gå hem i fredagsnatten, eller ja, till garaget då. Men det ska jag väl överleva i så fall.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, maj 30, 2013

Mindfulness... not

Imorse när jag var ute och körde, slog tanken mig - "bloggade jag verkligen igår?" - och en titt nu när jag kom hem visade ju att; nej minsann! Det glömde jag helt bort! Och då hade jag ändå all tid i världen igår. Nästan i alla fall.
Tjänsten var ju helt underbar, snudd på i alla fall. Min delade rast - på hemmaplan istället för Karlavägen, då det är en tjänst som Djurgårdsbussen har ätit upp - började redan strax innan sju på morgonen. Så tidigt börjar inga delningar annars, det brukar vara mellan klockan 8:30-11 någon gång annars - och i och med att jag hade klivit upp 3:50 så var det galet skönt att få krypa ner i sängen och somna igen, redan så tidigt.
Rasten höll sen i sig ända till 13:07, så jag hade som sagt all tid i världen kändes det som. Jag ägnade den dock åt att gå igenom de nya tjänsterna som ska sökas på jobbet (tjänster = schemagrupper, typ), och det tar ju alltid rätt lång tid. Jag har dock blivit lite mer effektiv i hur jag går tillväga nu, mot för hur jag gjorde första gången. Jag tror mig nu veta hur jag ska söka. Nio olika alternativ blir det, jämfört med åtta i senaste sökningen. Då fick jag mitt sjättehandsval, och det skulle ärligt talat inte förvåna mig om jag nu får mitt sjundehandsval. Nästan så jag tvivlar på det också, åttondehandsvalet möjligen. Har jag tur blir det femte, men 1-4 tror jag inte att jag har en chans i världen på.

Igår fyllde ju bäste Johan år, och på bygget vi kallar Nobina så var det i princip bara jag som visste om det - och det var väl lite så han ville ha det också. Kändes lite skumt på ett sätt, men det får man väl respektera. Att jag visste om det beror på att vissa födelsedagar sätter sig då jag förknippar det med olika saker. Johan 29 maj är ganska lätt att komma ihåg då mitt ex också heter Johan och fyllde år 28 maj, men han är ett år äldre än Johan - Johan fyller en dag senare. Typ så, tänker jag.
Även andra födelsedagar utan sånt tänk kommer jag ihåg. 9 november fyller en kille jag gick samma klass som i lågstadiet år, jag gillade aldrig ens honom då, så varför minns jag det nu?
8 mars respektive 26 april fyller två förr nära tjejkompisar år, idag tror jag kontakten mellan dem är minimal, liksom den är mellan mig och de båda.
Eh, ja jag skulle ju kunna hålla på sådär en stund, men det glädjer ju ingen.

Idag är det riktigt varmt och härligt - fast inte fullt så härligt för att vara idealt. Jag lade mig ute på gräset för att slumra lite, men solen gick i moln om vartannat, och inte för att det i sig gjorde det till en kylig upplevelse, men det ska ju hela tiden blåsa så infernaliskt när solen går i moln! Vår lilla innergård är ett riktigt blåshål, tänker många gånger att det vore så skönt om vi hade någon form av plank i den "glipan" mellan stora bostadshuset och förrådshuset där vinden kommer in. Men sånt kan jag inte bygga och sånt skulle styrelsen (som jag ju själv är suppleant i) förmodligen inte godkänna.

Nej men om jag skulle ta tag i det där med tjänsterna nu, vore nog fräscht om jag hann duscha ovanpå det obligatoriska ätandet som också ska hinna med, innan dagens rast tar slut där vid 15-tiden.
Ingen bild och inget ljud idag, tyvärr.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, maj 28, 2013

Strejkvarslad!

Jag har just sovit en lur, där jag somnade som en sten, och vaknar nu till en massa nyheter jag inte hade räknat med!
Dels hade jag fått sms från kommunal om att de är beredda att ta ut oss bussförare i strejk från 13 juni (19 juni för Nobina) - något jag måste säga att jag har väntat på. Jag trodde facket på något vis hade nöjt sig med att inte ens höja rösten kring våra ramtider på 13,5 timmar, men så var det alltså inte. Känns skönt att veta att pengarna jag betalar till Kommunal faktiskt går till någon form av kamp för att få det bättre, något jag hade börjat tvivla på när jag hörde att parterna var överens om en löneökning på 1700 kronor på tre år, eller vad det nu var. Löneökning är inte viktigt för mig, i alla fall inte det viktigaste. Jag tycker just detta är det viktigaste - att korta ner ramtiderna. Visst, delade tjänster går inte att komma ifrån (kanske?), men just att ha upp till 13,5 timmar från start till slut - det är galet. Som det ser ut just nu tycker jag att 12 timmar borde vara absolut max - och endast få användas i undantagsfall. Lönemässigt har vi tillägg för tjänster som har ramtider längre än 10 timmar och ytterligare ett tillägg för de som är längre än 12 timmar. Men, inga delade tjänster är under 12 timmar, så det där 10-timmarspåslaget är ju tämligen ineffektivt. Försvinner inte 13,5-timmarspassen, bör det åtminstone finnas yttligare ett rejält påslag för ramtider över 13 timmar. Det tycker jag.

Ja, det var alltså dels det, och sen när jag surfade in för att läsa mer om den här gasbussen som körde fast i Klaratunneln i Stockholm, som jag hört rapporteras om hela dagen, möttes jag av beskedet att Peace & Love lägger ner och går i konkurs, att årets festival är inställd - något som förvisso inte påverkar mig personligen då jag inte är någon festivalmänniska, men det känns ju ändå bra tråkigt. Många jag känner gillar ju den festivalen, och ja, den känns ju på något vis som hjärtat i de svenska musikfestivalerna, kan jag tycka. För fenomenet vill jag ju ska leva kvar, även om det inte passar just mig.

Men tillbaka till den eventuella strejken. Jag måste ju understryka, återigen, att jag gillar mitt jobb, men säg det jobb som inte kan bli bättre?
Strejkstarten i Norrtälje är satt till den 19 juni. Strejken i helhet startar 13 juni, så det är möjligt att den är avblåst till dess, om de nu inte kommer överens innan dess - men 19 juni är ett intressant datum. Två dagar senare är det nämligen midsommarafton och den i särklass största trafikdagen i Norrtälje och dagarna innan är också såna dagar då många fler än vanligt reser ut i spenaten, och vad händer då om bussarna inte går? Katastrof för många, gissar jag.
Sen, när midsommaraftonen är färdigjobbad/färdigstrejkad, då börjar min semester. Känns på sätt och vis bra att semestern inte börjar tidigare, för jag vill inte missa det här. Alltså, jag menar inte att det är att "inte gå till jobbet" som jag inte vill missa - det hade jag ju ändå inte gjort om det var semester. Men hade jag haft semester hade jag ju ändå försökt hålla mig väldigt uppdaterad om vad som händer och kanske ha svårt att släppa jobbtankarna, plus att jag vill veta hur det går till att strejka. Stannar man hemma eller kommer man till jobbet och strejkar där? Jag har ingen aning. Visst att det kanske inte är värt att sitta på garaget med armarna i kors motsvarande tid som jag skulle ha jobbat, men om strejken tar slut då - hur snart börjar trafiken igen då? Som sagt, jag har ingen aning.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, maj 27, 2013

Kollegial morgon

Så sitter jag här med ledig halvdag, men har ändå varit på vår företagshälsovård, på busstationen och på garaget allra redan. Ledigt värre! Jag börjar ju inte jobba förrän klockan 14:23, men så kan det bli ibland.
Nytt urinprov skulle ju lämnas till företagshälsovården och först cyklade jag ikapp Mattias som gåendes tog sig till jobbet från Färsna, så jag växlade ju några ord med honom innan jag trampade ner till Hedman Mannheimer, och därifrån sen så blev det att jag stannade till på stationen och pratade först med Samer och sen med Emma, och Emma i sin tur fick en upphittad plånbok av en annan förare som jag just nu inte kommer på namnet på. Han kan heta typ Sven-Erik eller något liknande. Har för mig att det är något med Sven i alla fall. Han är hursomhelst ingen facebookvän, därav att jag blir mindre säker på namnet och heller inte kan länka namnet. Emma sa då att hon ju inte ska till garaget, så den fick hon väl släpa runt på fram till eftermiddagen då hon kunde åka upp - men jag skulle ju hem och äta frukost, så jag erbjöd mig att ta med den då ju garaget ligger på hemvägen för mig, så det blev alltså en sväng även dit.
Där träffade jag Agata och passade även på att få min tid för specialkörningen i onsdags, korrigerad.

Hemma igen har jag ätit frukost, vikt tvätt, strukit en skjorta och betalat räkningar. När jag loggade in på banken visade det sig att lönen trillade in redan i fredags, vilket jag var helt omedveten om. På Nobina får vi ju lön den 27:e, och det är ju idag, så jag räknade inte med annat. Således hade jag lönehelg i helgen som gick nu, utan att veta om det. Men det hade å andra sidan inte gjort någon skillnad om jag hade vetat det. Jag är inte alltför beroende av vilken tid i månaden det är för att kunna göra de inköp jag tänker mig.
Jag måste ju för övrigt komma till skott med att ta mig till banken någon gång, jag vill ju betala bort mitt topplån, men det glömmer jag ju ideligen bort.

Vidare skulle jag behöva ta mig samman och ringa en naprapat också. Nu har jag ju inte ont, men jag skulle ändå vilja räta ut kroppen (om det går), och den naprapat som hade en mailadress, skrev såklart tillbaka att jag skulle ringa. Suck. Jag föredrar ju skriven korrespondens framför telefonmässig, men jag får väl ta och ringa nu när jag har skrivit klart. Annars lär det inte bli något.

Såg nyss att jag kunde se min tjänst på midsommarafton också - min sista arbetsdag innan semestern. Den var inte alltför munter må jag säga. Visst, jag slipper 676 och köerna på E18, men jag ska i huvudsak köra stadsbuss, precis som jag gjorde på julafton. Hur kul är det? Jag vill ju ut på öar och skär!
Visserligen ska jag börja med 643 mellan Hallstavik och Älmsta och 17:25 ska jag köra en 638 till Vätö, men jag undrar hur mycket folk jag kommer ha på dessa.
Nåja, det blir nog bra i slutändan.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, maj 26, 2013

Solen skiner ibland

Nu har jag lite mer energi igen, men så blir det ju gärna på de lediga helgerna, att jag får sova lite mer och rent allmänt känna att livet är bättre. I fredags kändes det dock inte vidare bra med någonting, då var det en ensam misär här hemma när den enda plan jag hade för kvällen gick i stöpet och jag inte förmådde mig att hitta på något annat.
Igår hann jag inte skriva, då det blev att jag tog med mig min syster hit för översovning efter middag med familjen på Harsjövägen. Vi har ju alltid trevligt tillsammans, men igår var jag kanske inte jätterolig ändå. När vi väl kom hit så drog vi igång med filmtittning, och jag somnade nästan på en gång och sov mig mer eller mindre igenom större delen av filmen. Men jag var ju som sagt trött. Den här veckan har tagit på krafterna på så vis att jag igår vaknade redan 6:30 i och med att jag inte orkade hålla mig upp länge på fredagen och idag vaknade jag klockan åtta - vilket är något mer normalt för en ledig helg för mig.

Men igår då, när jag vaknade så tidigt, så tänkte jag att jag skulle utnyttja det istället för att försöka somna om. Jag hade under fredagen börjat titta på en film (som jag har sett förut, men som trots inte helt tillfredsställande slut ändå fascinerar mig):

Cube 2

Jag orkade inte se klart filmen, så när jag vaknade igår gjorde jag mer eller mindre omgående frukost, som jag tog med till sängen. Frukost på sängen är inte vanligt förekommande i mitt hushåll - kanske för att det är något man brukar göra till andra och inte till sig själv, och jag inte riktigt kan begära det av Axel.
Hur som helst så åt jag frukost i sängen och tittade färdigt på filmen, sen spelade jag Sims en stund och styrketränade och stack därefter ut och sprang medan morgonen fortfarande var morgon. Städat hade jag gjort under fredagseftermiddagen, så sen var helgen fri från de båda faktorerna.
Igår blev det då, eftersom vädret tillät, en hel del njutande av solen.

Fast just det ja! Först var jag en sväng på stan med mor och syster - och då snubblade jag över ett par skor som inte kostade mer än 180 kronor (70% rea!). Woho!

Kanske inte helt min stil, men de är snygga på sitt sätt!

Idag har det då varit städdag med bostadsrättsföreningen först. Jag gick inledningsvis runt och sprutade i låsolja i alla lås och hjälpte därefter till med rensning av ogräs i häcken som gud glömde, eller åtminstone de boende som har den häcken runt sitt hus. Jag menar, runt vårt hus är det väldigt prydligt och fint, men där borta var det rena djungeln. På riktigt.
Tror inte vi fick bort allt, men å andra sidan var det så när som på en person i det gänget, bara folk från mitt hus som jobbade där - så kanske de som faktiskt bor i det huset också kan lyfta ett handtag när vi nu har börjat? Det var ingen mer än han som var med oss där, från det huset som deltog överhuvudtaget. Men sådär är det ju alltid med städdagar.

Sen cyklade jag och syster (Louise hjälpte mig med oljningen, men gick in när det skulle rensas - och det gjorde hon ju rätt i, då hon inte bor här), till Harsjövägen och bakade en väldigt till utseendet misslyckad rulltårta och uppvaktade vår mor. Hon fick varsin värmeljushållare av oss;

Kosta Boda!

Imorgon har jag sovmorgon fram till 14- något, men jag måste ändå gå upp vid sju då jag ska lämna ett kompletterande urinprov på vår företagshälsovård, och det var viktigt att det var morgonurinen, så det här är enda tillfället de närmaste veckorna då jag kan, inom deras öppningstiders ramar.

Njuta av solen förresten - det blev det inte mycket med efter städdagens slut. Då drog regnmolnen in. Men för ett par veckor sen njöt jag av solen inomhus:

Blundande ögon utan ögonfransar ser inte mycket ut för världen.

Just nu pratar jag med Wojciech på Whatsapp igen, första gången på länge som vi har ett sånt här långt samtal. Riktigt trevligt!

Ordet är fritt, nu är det ditt.


fredag, maj 24, 2013

Svacka

Ja, det är nog just precis vad jag har, när det gäller bloggandet. En svacka. Men den är säkert i övergående. Jag gillar ju egentligen att skriva här, men som det har varit den senaste tiden, har jag antingen känt mig för trött eller att jag har haft för lite tid - som jag skrev igår. Egentligen är jag trött nu också. Klev upp 4:25 imorse och kom i säng för sent igår - och glömde stänga av ljudet på datorn som stod igång när jag gick och lade mig för att sova efter arbetsdagens slut, så precis när jag hade somnat in, gjorde den ett ljud som fick mig att vakna och sen inte kunna somna om.
Nu är det ju dock soligt ute, så jag skulle ju kunna ta och lägga mig i solen och slumra lite till?
Jag är dock ganska hungrig. Tog nyss ett kex, då det var mer eller mindre det enda jag hade, då jag insåg att jag inte ätit någonting alls på över tio timmar. Och det jag åt över tio timmar sen var en smörgås, så ja, magen är rätt tom nu. Så, det jag menar är att jag borde laga mat och inte lata mig.
Jag har dock inte latat mig då jag nyss städade lägenheten, men åh. Solen borde jag passa på att njuta av. Det har varit lite kyligt de senaste dagarna.

Igår glömde jag att skriva att jag bjöd Johan på lunch i Stockholm, då han fyller år i nästa vecka på en dag där jag skulle haft delat med honom, men då just den tjänsten har ändrats till en Norrtäljedelning istället.
Det var gott och trevligt, i vanlig ordning.

Vänners födelsedagar tycker jag man ska försöka uppmärksamma lite, även om de inte vill bli firade. Alltså, jag menar inte att man ska ställa till med fest för någon som uttryckligt sagt att de inte vill bli firade, men någon form av liten gest tror jag ändå glädjer, det kan ju vara något så litet som en kram eller ett muntligt grattis bara - men jag tror alla mår bra av att bli sedda och få uppskattning. Även om det i det här fallet handlar om att salutera att man har överlevt ännu ett år, eller något.
Äh, jag vet inte. Men jag försöker att gratulera de jag bryr mig om - och inte för att jag genom det vill att de ska göra samma sak för mig - utan just för att visa att de är viktiga för mig.
Tony, en annan av inte så många killar som jag värderar riktigt högt, skickade jag iväg ett (två?) par vantar till i för sen födelsedagspresent då han beskrev sina frostskadade fingrar som tvingades cykla i råkylan, när resten av kroppen (kanske framför allt huvudet) inte orkade köpa vantar.

Happ, solen gick i moln.
Då tror jag att jag påbörjar ett hus i Sims så länge. Känns ännu tidigt att äta middag.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, maj 23, 2013

Chez moi

Skrivlusten är inte med mig idag heller - och det beror nog mer eller mindre uteslutande på:
  1. Trötthet
  2. Tidsbrist
Karlavägen var min adress idag, men jag hinner ju aldrig skriva ens där längre. Eller, jag prioriterar det inte.
Idag sprang jag inte - jag lade mig för att sova. Och slumrade.
Sen vill jag vara ute och vara med Johan och den övriga staben där.
Prioriteringar.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, maj 22, 2013

Never before have I faced someone so sissified

Idag lyser skrivlusten åter med sin frånvaro.
Det har dock ändå varit en bra dag. Roligt, med specialuppdrag på jobbet! Jag önskar att jag orkade skriva mer ingående om det, men det gör jag inte.
I korthet gick det ut på att jag körde en direktbuss till Danderyd, väntade där i en och en halv timme på att tomköra till Roslags-Näsby och hämta upp min kollega (hon är i och för sig chef, men hon känns mer som en kollega), Agata, vi körde sen ut till Täby Kyrkby där vi fick vänta ett tag på att klockan skulle bli tio, då vi plockade upp tre stycken barn (Leo, Linus och Farre, om jag minns rätt), samt en lärare, en assistent och en pappa. Dessa körde vi ut till Vaxholm, där det åts glass, pappa bussförare fick provköra och barnen plus läraren eller om det var assistenten, fick provsitta, vilket alla uppskattade. Sen körde vi tillbaka till Täby Kyrkby.
Därpå skulle vi tydligen köra bussen till någon form av verkstad i Arninge. Varför vet jag inte, för jag tyckte bussen både funkade bra och var fin - men den skulle dit och där skulle en annan hämtas.
Alltså... det här vet jag inte om det är moraliskt av mig att skriva egentligen - så utan att gå in på detaljer, så råkade vi ut för en fadäs som innehöll glassplitter - men jag satt inte bakom ratten då, tack och lov. Så jag orsakade inte det krossade glaset, det måste tillstrykas.
Därefter - det blir ett enda tidsrabblande nu, låter som att allt gick jättesnabbt, men det gjorde det inte - körde jag bussen vi hämtade (oskadad) till Tekniska via Roslags-Näsby, där jag släppte av Agata.
På tekniska hade jag sen fri hemgång (hemåkning alltså), och då valde jag att vara kvar med Johan ett tag och sen åka hem med Daniel.
Så blev det.

Nu är jag trött.

I och med att jag lärde mig att få in ljud i bloggen igår, kommer idag ett till. Jag hade ju ett tag för mig att jag skulle spela in olika spektakulära telefonsvarare, och här är en:



Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, maj 21, 2013

Stoppkloss

Jag hörde på nyheterna att Azerbajdzjan dels är anklagade för att ha röstfuskat i Eurovision och att de nu å sin sida hävdar att de skulle ge Ryssland 10 poäng, men att det på något mystiskt vis blev 0 poäng från dem till Ryssland.
Jag föreställer mig att det uttalandet föregicks av ett samtal som bör ha liknat detta:


Det kan hända att man inte kommer någonvart när man klickar på den där länken. Jag vill förtvivlat gärna kunna lägga upp ljudfiler här i bloggen, men det kan jag inte - alternativet blir då att filma ljuduppspelningar och lägga upp en film - men det ville bloggen nu inte, så istället lade jag den på facebook - men den är bara synlig för mig = kanske att du inte kan se den, trots specifik länkadress?
Nåja, så märkvärdigt var det inte.
Det kursiverade gällde innan jag faktiskt fick in ljud i bloggen - om det nu lyckas? Allt tack vare Tony!

Vidare har det varit lite mankemang idag. Jag blev jublande glad då jag signade in på jobbet och fick se att jag skulle köra vagn 0065 lite senare under morgonen.
Men jag hann inte köra mer än... ja, inte ens en mil, gissar jag, förrän bussen dog - mitt i en korsning. Väldigt olägligt ställe och 40 minuter sen blev jag innan jag fick en ny buss att lasta över passagerare och fortsätta fiska upp dem med, i. Men alla höll god min, så det gick väldigt bra tycker jag.



Här blockerar vi så mycket vi kan!

Tony har fått mig att installera Chrome igen. Har för mig att jag av någon anledning förut valde att gå tillbaka till Firefox då jag saknade något - men jag minns inte vad det kan ha varit, så det är lika bra att ge det en chans igen. Verkar ju hemskt smart med allt synkande hit och dit!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, maj 20, 2013

Snedtändning

Inspirationen är inte riktigt med mig, gällande att skriva inlägg just nu. Så det blir väl kort och inte vidare intressant, gissar jag.

Har haft delat i Stockholm och sprungit runt Djurgården - hela ön den här gången. Eller ja, lite småkrafs skippade jag, men den långa vändan som är en kilometer längre än den jag annars springer, då jag viker av på Manillavägen.
Det gick bra, men blev ingen bra tid. 5:08 per kilometer. Det är jag inte nöjd med. Jag vet inte om det bidrar - men jag känner mig ganska sned i kroppen och får allt mer ont i allt fler delar av min högra halva. Foten gör ont, knät gör ont och sen har jag en annan benslig smärta som just gör att jag känner mig sned. Måste ta mig samman och ringa en naprapat.

I övrigt har dagen varit väldigt bra. Soligt och somrigt i Stockholm och gott sällskap av i huvudsak Johan, men även av och till andra trevliga kollegor.

På onsdag ska jag köra någon form av specialkörning mellan Täby och Vaxholm på uppdrag av ingen mindre än SL:s VD. Högre upp i hierarkin kommer man knappast? Fast jag tror inte att han kommer vara med personligen. Kul och spännande blir det ändå!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, maj 19, 2013

Jag fick ett ryck

... så jag hämtade hem och spelar nu ett spel som egentligen är ett barnspel och som jag spelade... öh, i slutet av 90-talet?

The Curse of Monkey Island!

Vidare har jag upptäckt att Axel har mask i magen igen. Igen! Jag har inte haft honom i ett år än, och det här blir fjärde avmaskningen jag ska ägna mig åt så fort han kommer in. I natt sov han inne hela natten, vilket inte har hänt på flera månader - så han väckte mig inte förrän kring 7:30 eller något sånt. Tacksamt!
Mindre tacksamt var att jag strax efter åtta, när jag precis hade somnat om efter att ha släppt ut honom (jag kom inte i säng förrän kring ett igår, så jag var inte sugen på att kliva upp halv åtta), väcktes av att jag fick ett meddelande på telefonen. Inte ett sms, utan på en av alla chattappar jag använder. Okej, jag får det kanske att låta som väldigt många, men det är väl 4-5 lite beroende på hur man räknar och lite onödigt känns det att två av dem har jag för att prata med två specifika personer, en på varje. Pratar inte med någon annan, och har därmed inte någon annan kontakt på den appen - så just dessa två kunde man ju önska skulle flytta till samma app - men det lär inte hända.

Nu; spela.
Sen: Avmaska.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, maj 18, 2013

Rekord

Idag blir det nog träning rakt igenom. Inte dagen rakt igenom, utan inlägget rakt igenom. Känner mig fantasilös, något som ofta blir en bieffekt då jag mentalt inte känner mig helt på topp.

Fysiskt är jag dock på topp, eller ja, på min egen topp i alla fall. Idag har jag sprungit min korta runda (4,82 km) under i det närmaste ideala förutsättningar. Mulet, strax under 20 grader och ingen direkt vind åt något håll, inte vad jag tänkte på i alla fall. Rundan tog mig 20 minuter och 23 sekunder, 20:23 som på 4,82 kilometer ger ett snitt av fyra minuter och fjorton sekunder, 4:14 per kilometer - vilket är det snabbaste jag har sprungit någonsin (sen jag började statitikföra på jogg.se). Och jag mer eller mindre vet att jag kan prestera ännu bättre, för även om jag generellt håller ett högre tempo på kortrundorna än på långrundorna, så var jag idag ungefär lika trött som efter en långrunda då jag kom hem, och upplevde själva passet inte jobbigare än en långrunda heller.
För det har jag väl skrivit om förr, att jag tycker snabbt och kort är jobbigare än långt och... relativt snabbt? Jag kan ju inte påstå att jag springer långsamt på de långa, nämligen.
Så kanske, kanske, kanske att jag kan komma ner under fyra minuter i snitt per kilometer? Det vore ju faktiskt riktigt häftigt, då skulle jag tycka att jag var bra på riktigt!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, maj 17, 2013

Moln i sinne

Jag har inget att säga, känns det som. Samma tjänst idag som igår, men ingen favoritpassagerare tyvärr. Inte alls samma klientel på 652 idag som igår, betydligt färre resande och möjligt att en passagerare var densamme som igår (konstig mening?), men max en.
På min inledande 676:a fram och tillbaka var det desto fler som jag kände igen från igår.

Igår ringde Victoria mig och undrade om jag ville komma över på grillkväll nu ikväll efter jobbet, och det lät ju himla trevligt, så det tackade jag ja till. Fint det här, med att bo granne med kollegor som utvecklas till vänner. Som jag förstod det så blir vi bara fyra, och det känns ju väldigt lagom och mysigt.
Debaklet är dock att jag har klivit upp 4:45 två dagar i rad och inte lyckats sova något på dagen, två dagar i rad. Så ikväll kan det hända att jag inte är den piggaste versionen av mig själv. Men men, det får vi ta då.
Halvslumrat har jag väl i och för sig gjort, men jag har ju envisats med att ligga ute i solen, där det igår blåste kallt och där den idag gick i moln, vilket fick vindarna att bli väl kalla även idag. Plus att det är mycket mer grannar i rörelse ute idag, med röster och barnaskrik och liknande som följd, så det gick inte att somna in ordentligt.
Nu hinner jag inte, trots att jag ser att solen lyser för full hals igen, för nu måste jag börja med maten snart.
Idag ska jag fylla och baconinlinda kycklingfiléer och göra klyftpotatis till, samt sallad.
Det blir nog fingemang! Dessutom är jag för en gångs skull planerande nog att jag ska laga såpass mycket att det räcker till en matlåda att ha med på Karlavägen på måndag. Mitt matplanerande sträcker sig oftast en vecka i taget, så det här med att tänka på nästa vecka... det är att ligga i framkant!

17 maj är det för övrigt. Fjärde året i rad som jag kör buss denna Norges nationaldag och minst tredje året i rad som jag har funderingar på att tjoa till på norska i högtalarna i min avskedsfras. Första året tänkte jag nog inte det, för 17 maj 2010 var min allra första dag då jag körde buss, utan handledare. Då hade jag lite annat i huvudet.
... Men jag tror det förblir ogjort även idag. Det skulle vara så pinsamt om jag kom av mig eller om det på något vis inte skulle låta så som jag har tänkt mig.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, maj 16, 2013

Som att dansa med en myndighet

Tekniken är inte min vän. Jag förstår inte vad som är skillnaden på Google+, Talk och Hangout och inget verkar funka riktigt som det ska.
Varför har jag ens gett mig in i det där? Jo, för Tony ville flytta dialogen från Facebook och till Hangout då han tycker att Facebook är osmidigt och inte gör som han vill.
Visst, det är problem att skicka vissa saker ibland. Men... jag tycker det där jäkla Talk är sju resor värre - för det är obönhörligt Talk jag kommer till, hur mycket Hangout jag än försöker skaffa.

Det om detta.
Dagen så här långt har varit bra. Jag har en av mina favorittjänster idag, där man kör linje 652 och där min systers klasskompis i vanlig torsdagsordning åkte med och satt längst fram och pratade med mig. 

Hemma på rasten har jag dels slumrat lite i solen (fast jag fick hämta en filt då det blåste kallt på mina armar) och gjort mig en liten smörgåstårtebakelse till lunch.

Dagens stora minus är väl att jag har har haft två omgångar näsblod - fast båda på hemmaplan. Det första kom omedelbart då jag klev innanför dörren när jag just kommit hem, nästa då jag låg där ute på gräset - då kände jag i min halvslummer hur det bubblade i näsan, och vips fick jag springa upp med rinnande näsa.
Ser grannarna blodspår på backen här, så vet de... så länge de läser här, och det gör de väl inte. Så, kanske att vi får hit någon form av forensic investigation?

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, maj 15, 2013

Attraktivt

Jag glömde minsann bort att blogga på Karlavägen idag. Tiden där gick så fort!
Jag sprang först till, runt och från Djurgården, stretchade, duschade, lade mig att vila (och somnade tydligen, för en timme gick i ett enda nafs), åt lunch med och umgicks resten av tiden med Johan. Och vips, var det dags att köra tillbaka!
Tiden var uppenbarligen så knapp att jag lämnade min jacka kvar på Karlavägen 23 också. Något jag kanske får lida för imorgon, om gryningen ska bjuda på blott tre plusgrader då, som idag.

Löpningen gick bra, snudd på riktigt bra. Jag höll ett tempo av 4:38 per kilometer, och det tror jag är bland de bästa tiderna i Stockholm jag har, där jag ju måste kryssa mellan folk och se upp för bilar stup i ett - på väg till och från Djurgården. Väl på ön är det rätt lugnt på den fronten.
Däremot har jag rätt ont i mitt högra knä igen, det knä som har varit mest problematiskt, även om knävärken har en tendens att vandra mellan de båda knäna. I flera år har knäna gäckat mig mer eller mindre - på sista tiden bra mycket mindre än vanligt, men nu eskalerar det alltså igen. Inte kul.
Likaså händer något med min ena fot efter löpningen också. Jag får ont på ett specifik punkt en bit rakt under fästet till tån bredvid stortån, något som sitter i ett par dagar efter att jag har sprungit, men som i och med att jag oftast springer två gånger i veckan, inte hinner försvinna helt.
Trist.
Vidare på samma front har jag hört av mig till en naprapat också, då jag inte är nöjd alls med min kroppsutveckling, då jag ju har krympt en centimeter på de tre år jag har kört buss. Även om det kanske är en centimeter som för alltid är förlorad (hoppas inte!!), så kanske det ändå med utsträckning och sånt, går att förhindra en fortsatt utveckling åt det hållet.

Johan då, denna förtjusande människa, han dricker en hel del coca cola. Han är den jag känner som dricker klart mest - och det lastar jag honom inte för, alla har vi våra laster - men idag så hittade Coca Colas enorma megasuccé till reklamkampanj rätt för honom (och mig!):

Dela med dig! Eller med mig?

Det är ju verkligen en megasuccé till reklamkampanj, för den genererar ju så otroligt mycket gratisreklam. Jag dricker inte ens cola (annat än i undantagsfall), men ville såklart fota och därmed sprida deras reklam helt gratis.

Sist jag var hemma hos Johan, en fredag för... ja, det var ju inte nu i fredags, men förmodligen fredagen innan dess, då såg jag att han hade såna där magnetkulor som jag vet att jag har sett någon trixa med på youtube, så dem lekte vi ju lite med då jag var där - och han tyckte sen att jag skulle låna hem dem också, så det gjorde jag.


 Så här formar de sig om man sätter alla i en rad och snurrar ihop dem

Det här ser inte så avancerat ut, men det är mycket svårare att få dem att sitta så att de bildar fyrkantiga mönster än trekantiga.

Skoj!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, maj 14, 2013

Krympt!

Jag kunde ju inte finna mig i dessa 174 cm som sköterskan igår mätte in mig på, så jag har mätt efter bästa förmåga här hemma igen, utsträckt till tusen och just på morgonen då man ska vara som längst, enligt vad jag har hört - men hur jag än beter mig, får jag det inte heller till 175 cm! Och 175 cm står det inte bara i mitt nuvarande, utan även i mitt förra pass.
Det känns fasen inte roligt. Jag är ju inte mer än 26 år gammal. Hör inte förkrympning mer till ålderdomen? Visst att jag går åt det hållet lika obevekligt som alla andra, men det känns för tidigt!
Fast allt obevekligt i livet känns nog för tidigt.

De fyra lediga dagarna jag hade sammanhängande mellan torsdag och söndag gick ju såhär med facit i handen, mycket fort. Igår var det ju dags att jobba igen - men idag är jag åter ledig. Inte så dumt, inte så dumt alls. Det som dock är dumt ändå, om man nu ska söka med ljus och lykta efter dumheten i tillvaron, är ju vädret. Idag är det ganska mycket kallare och blötare igen. Tio grader visar min termometer i detta nu och regnet det har i släptåg, har fått mig att bestämma mig för att inte ge mig ut och springa, vilket jag hade plan på.
Men det är ingen katastrof, inte än i alla fall. Imorgon har jag ju delat i Stockholm och enligt vad jag har hört, så ska det bli bättre väder då - och då får jag lov att ta mig samman och springa runt Djurgården.
Fast. Jag skulle ju vilja se den blommande Kungsträdgården innan det är för sent - men det kanske det redan är? Förra året var jag ju där precis i utblomningen, då träden alltså fortfarande var rosa, men där lika många blomblad redan låg på backen.

I och med inställd träning, så var planen efter veckohandlingen (jo, jag byltade på mig regnställ och gummistövlar och trampade till affären), att laga mat. Inte mat att äta, utan mat att vaska. Jag känner att jag vill prova hur det känns att laga till något riktigt gott och direkt förpassa det till soporna.
Oj, en släng av dumhuvudhet tog sig visst utlopp tangentledes här! Nej, jag ska inte vaska någon mat - men jag vill laga en matlåda till morgondagens Karlaväg. Det jag faktiskt ska äta sen är tunnbrödrullar, och det passar dåligt i matlåda är jag rädd. Och matlåda vill jag ha, har varit för jäkla dålig på det på Karlavägstjänsterna och dels börjar jag tröttna på allehanda köpemat och dels är det ju bättre för ekonomin med matlådor.
Nej, jag skönjer ingen panik på den ekonomiska fronten sen jag vid årsskiftet slutade föra kassabok och budget, men utgifterna ökar lätt och vissa åtstramningar är ibland nödvändiga.

Nu slog det mig precis - varför köpte jag inte en banan när jag var och handlade? Ska jag springa imorgon behöver jag ladda upp med en banan. Ack och ve. Får köpa en dyr kioskbanan då.

I alla fall, anledningen till att jag ännu inte lagar den planerade maten, är att alla skärbrädor var i den diskande diskmaskinen, så jag tänkte att jag får invänta den. Jag hör dock att den är klar i detta nu, så jag bör väl ta tag i det där nu.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, maj 13, 2013

Besiktigad

Nu har jag varit och gjort min TMU, som jag nu vet betyder trafikmedicinsk undersökning. Diverse prover togs och jag fick utöver det göra syn- och hörseltest, samt väga och mäta mig.
Alla prover gick väl bra, om än att en del kanske inte kändes klockrena.
Synen dock, som var huvudanledningen till att jag var där, var det mycket riktigt (jag trodde inget annat), inget fel på. Jag sa dock fel bokstav en gång, då jag när jag höll för ena ögat råkade trycka på det, så att jag såg en aning suddigt med det, när jag sen skulle titta med bara det ögat - men jag korrigerade det snabbt.
Jag ser inte dåligt, och det vet jag ju.

Hörseltestet gick också bra, men jag hör yttepytte något sämre på höger öra - men klart godkänt ändå. Och hörseln var jag heller inte lika bergsäker på, som synen.

De olika blodproven var väl rätt bra också. Det som togs i fingret visade inga avvikelser, heller inte det från armen - men där rann det lite dåligt inledningsvis.

Urinprovet då - jag oroade mig att jag inte skulle lyckas prestera där, då jag inte hade tänkt på att jag borde komma dit kissnödig - gick bra, förutom att det fanns spår av blod i urinen. Inget markant, men ändå lite. Läkaren jag senare fick prata med sa att det inte är helt ovanligt bland unga killar som springer långt, men ville ändå att jag ska lämna ett kompletterande urintest om en dryg vecka.

Mest kalabalik orsakade drogtestet - men inte av den anledning man kan tro. Jag skulle nämligen inte göra något, hade min chef meddelat, och ändå skulle jag göra en fullständig TMU, vilket först fick sköterskan att snabbt dubbelkolla det faktumet och senare läkaren att långsamt dubbelkolla samma grej. Jag träffade dem separat, nämligen. Jag sa dock att jag inte har något emot att bli drogtestad, för det har jag verkligen inte. Jag vet att det finns kollegor som känner det som en kränkning, att höra att chefen vill att man ska drogtestas, men jag skulle inte känna så. Jag vet ju att jag inte använder droger och behöver andra medicinska bevis för att tro på det, ja då kan de gott få det också.

Mest misär för egen del orsakade dock vikt- och längdstationen. Hon mätte mig till 174 cm! Jag är för fasen 175 cm! När mitt pass förnyas, vilket jag förmodligen måste göra inför nästa utlandsresa, då ska jag banne mig sträcka mer på både rygg och nacke/hals!
Och vikten då. Enligt mig själv så har jag ett viktspann på 55-57 kilo, men hon vägde in mig på 58 kilo! Men jag är ju strängt skeptisk till att väga sig med kläder på och räkna bort en viss procent för kläder - jag väger mig alltid naken här hemma. 

Undersökningen låg dumt mitt i min delning, så jag var inte hem något innan besöket och jag har nu för kort tid efter för att hinna sova, så nu får jag ta tag i matlagning och sen blir det att ta på uniformen igen.
Jag är i valet och kvalet om jag ska ta shorts då eller inte. Jag har nämligen ett avtal med mig själv att jag fram till hösten ska ha shorts så länge temperaturen är minst 15 grader i skuggan - vilket det nu överstiger - men det blåser såpass, att jag inte riktigt uppfattade morgonpassets långbyxor som störande.
Vi får se vad jag kommer till för beslut.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, maj 12, 2013

Det klämtade visst!

Igår var det då Siri och Mikaels stora dag - och jag vet inte varifrån jag hade fått att det skulle vara en borgerlig vigsel, för det var det minsann inte. Det var ett vackert utomhusbröllop utan närvaro av kyrkobyggnad, men den förrättades av en präst.
Och så var det med den saken, inget fel i det.

Bruden leds in av sin far till tonerna av Sweet Child O'mine.

Ringen... förmedlas.

Herr och fru och präst får tillsammans med oss andra avnjuta sång och musik.

En lycklig familj, med mormor som håller i skatten.

Festen fortsatte sen på folkes hus där jag för all del också fotade lite, men merparten av de bilderna är av någon outgrundlig anledning rätt suddiga. Jag kände mig framåt natten själv rätt suddig också - kan ha med varandra att göra.
En jättegod buffé av kallskuret från Alis cateringfirma - Ali som lagar skolmaten i Drottningdal och även levererar till Vildnissarna - så hans mat har jag ätit förr, dock inte i så här festlig tappning - och fri dricka för alla som pyntade in hundra kronor, det var vad som stod på menyn. Tillsammans med lite spex och lekar om vartannat.
Jag hade en jättetrevlig bordsdam på min högra sida, Zandra, som kom ihåg att vi hade träffats förut, vilket jag dessvärre inte alls mindes. Och det är ju min förlust, för hon är en sån jag gärna hade kommit ihåg. Väldigt rar och trevlig! Övriga i närheten av den flank jag satt på, var också trevliga.
Ingen i hela sällskapet var otrevlig, det ska väl understrykas. Däremot så pratade jag inte med alla, men så var det kring 55 personer där också, så det var kanske inte så konstigt.

Brudparet får första dansen.

Jag, som inte är den socialaste kniven i lådan, växlade mest (inte enbart) mellan att hålla mig till de olika personer jag i viss mån har träffat förut. Mest blev det min granne Angelica som jag drack och skrattade ikapp med.
När kvällen led mot sitt slut, ville en något dragen Linna ha en puss "på munnen!", och jag tänkte att vi har ju pussats förr, så varför inte? Den blev dock en aning blötare än jag hade räknat med.
Men... pussar har jag ändå för lite av i mitt liv, så det var mest festligt.

Hemåt bar det vid halv ett ungefär och i och med att Angelica och Adem än så länge är mina grannar här i Färsna, så promenerade vi tillsammans, där jag fick gå som den minst instabila kilen mellan fyra annars rätt vingliga ben.
Jag var dock den som var tvungen att springa in bakom någon form av uthus vid brandstationen och lätta på trycket, nästan hemma.

Och ännu mer nästan hemma, när vi passerade Roslagsbostäders parkering, då, från att inte ha mött en människa på vägen från Folkets hus, jo då klev Mattias och Elenor ur sin bil, då klockan var närmare halv tre. Vad är oddsen för det?
Men det var ju hur trevligt som helst! Mattias var också i gasen och väldigt kramglad som han då blir, och sa gång på gång att han tyckte jag var jättefin i min kostym. Härligt!

När jag sen hade skiljts från alla och gick upp för min trapp, då möttes jag av min käre Axel som låg på min stol på framsidesbalkongen och väntade på mig. Han fick nu gå in ungefär samma tid som han annars brukar vilja gå ut - men det hindrade honom inte från att jama till vid femtiden imorse och påkalla att han åter ville gå ut.
Jag sov väl mellan kl 3:00-9:00 ungefär, så jag har inledningsvis känt mig lite småseg idag. Och ikväll har vi styrelsemöte i föreningen. Yay! Men att förlägga dem till helger hoppas jag var ett undantagsfall, jag är inte så säker på att jag kommer gå (suppleant som jag är) på fler möten om de läggs på helgen.

Nu ska jag hem till familjen och äta tidig middag (som ska stå klar till 16, så jag är ute i god tid).

Ordet är fritt, nu är det ditt.!

lördag, maj 11, 2013

Klockorna klämtar

Det är ju bara att inse att om det ska bli något inlägg idag, så måste jag skriva det nu. Nu, när jag knappt inte har något att säga.
Dagens stora happening är ju bröllopet mellan Siri och Mikael, men det har ju ännu inte ägt rum, så det kan jag inte skriva om. Sitter här nu, redo i slips och kostym och inväntar min skjuts - men den är beställd till 14:30, i och med att vigseln börjar 15:00 ute på Kärleksudden. Just i och med att det är där, så lär det inte vara några klockor som klämtar rent bokstavligt. Dessutom är jag rätt säker på att det är en borgerlig vigsel.

Argh, här skulle jag instagram:a en bild på slipsen det blev till slut, då jag valde mellan ett antal olika för några dagar sen, men så låste sig telefonen vid uppladdningen och jag var tvungen att googla fram hur man tvångsomstartar den - för att ta ut batteriet kräver ju minimala små skruvmejslar och inte vet jag heller vilka skruvar som ska skruvas på, så den vägen är längre inte den lätta. Men jag hittade!
Så, efter lite kommentarer om att slipsen inte bör vara för uppseendeväckande när det inte är ens eget bröllop och då det är ett bröllop som har en uttalad klädkod (kavaj), vilket det inte var sist det begav sig, då jag till och med kostade på mig att ha vit kavaj.
Men hur som helst, telefonen är omstartad och denna slips blev det:

Lite silvergrårandig, sådär.

Knuten är ju inte med i bild - svårt att fota sig själv sittandes så som jag gör (slipsens utbågnande i nederkant vittnar ju om att jag sitter), men den är jag nöjd med. Jag vet inte hur det är med slipsknutsmodet, antar att trender kommer och går, men jag vill ha lite större knutar som fyller "hålet" i skjortan, och där så lite som möjligt eller helst inget av slipsens fortsättning runt halsen sticker fram i synlighetens ljus. Och det tycker jag att jag har lyckats rätt bra med.
Knuten jag arbetar efter vet jag inte vad den heter heller, annat än att den var den vanligaste knuten 1936, i alla fall enligt den urklippta guide jag använder mig av.
Fast jag kan ju egentligen knyta knuten utan guiden, men använder den ändå ofta... som någon form av trygghet.

Nu hoppas vi på en fantastisk eftermiddag och kväll!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, maj 10, 2013

Party with my pain

Igår blev det inget inlägg nej, nej, jag var upptagen med både ris och ros i tillvaron. Mest ros.

Det har varit en helg. Jag en "helg" kanske, men... kristi himmelfärds är ju ändå helg utan citattecken, så... helg med syster min, har det varit. Då finns det inte tid för bloggeri alla gånger. Och att vara med henne är bara ros rakt igenom.
Ris är det dock till min kropp. Den har inte riktigt varit behjälplig i alla avseenden. Igår var jag ute och sprang i hettan och tyckte ju att det var osedvanligt jobbigt, kände mig inte van med värmen, men avverkade ändå 13,17 km - förlåt, 13,10 km (har mätt om rundan) - på 1:01:30 (snitt på 4:42 per kilometer), vilket förvisso inte är min snabbaste tid på en enligt mig längre sträcka, men ändå i den bättre kanten. Jag pinnade alltså på, trots att jag tyckte att det var vansinnigt jobbigt. Graderade ansträngningen till 18 på den 20-gradiga ansträningsskalan (som börjar på 6 extrem lätt och går till 20 maximalt ansträngande). 18 är mycket ansträngande och normalt på långpassen brukar jag ligga på 16 ansträngande. På kortpassen brukar det bli 17 mycket ansträngande, så 18 är bland det värsta hittills.
Min hud ballade ur sen och gav mig utslag på handleder och rygg, varav de på ryggen rätt snabbt försvann, men på handlederna spreds de och mattades av, och är än nu kvar.


Såhär såg det ut igår



Såhär såg det ut idag


Ett mindre trevligt parti, som jag inte tycker att du ska läsa om du inte gillar att gotta dig i andra människors avföring, följer nu. Och det följer med den minsta teckenstorleken, så att man lätt ska kunna scrolla sig förbi och anstränga sig med att förstora upp texten om man verkligen vill läsa.

De senaste dagarna har jag dels varit väldigt lös i magen, men jag har även upptäckt att jag inte bara har bajsat ut det man brukar bajsa ut, utan att det även har följt med någon form av fett, det har lagt sig som oljefläckar ovanpå toalettvattnet och det har jag aldrig varit med om förut, så när det idag hände för tredje gången i rad, så satte jag mig och googlade på det, och det enda av substans jag hittade var att det kan vara ett tecken på cancer i bukspottskörteln. Väldigt upplyftande läsning. Men å andra sidan så finns det många andra symptom på den sortens cancer, och inga av dessa har jag. Den lilla hypokondrikern i mig tyckte ju dock ändå inte att det var kul att läsa. På plussidan finns dock att oljan/fettet inte har följt med vid de senaste toalettbesöken, så det kanske är över med det nu)

Annat på plussidan är att jag ska på läkarundersökning genom jobbet, så jag kan ju fråga om både det ena och andra då.

Så över till trevligheterna.
Till att börja med så investerade jag igår i en keps. 
Nej, du har rätt - jag är ingen kepskille. Jag bär inte upp dem med den stil som krävs eller så - men kepsen fyller en funktion och jag är i behov av en, mycket tunnhårig och utan ögonbryn och ögonfransar som jag är. Huvud och ögon behöver skugga.

 Joråsatteh...

 Vi lagade god tvårätters och dinerade sen på min balkong. Det blev toast skagen till förrätt, där skagenröran var hemgjord och brödet stekt, inte rostat.

Mums 1

Sen fläskade vi på och gjorde rostas med diverse ugnsbakade rotsaker, toppade med (massor av) timjan, en klick bearnaise och små... pärltomater, eller vad de kan tänkas heta.

 Mums 2

Träffade på Mattias på busstationen då vi hämtade våra föräldrar som varit på kryssning, och han har ju samma tjänst varannan fredag, så idag har han ju stadsbusstjänsten som han hade för två veckor sen då jag satt och åkte runt med honom vid den här tiden - och det är jag lite sugen på nu också, måste jag erkänna. Men... Det får bli en annan gång. Jag ska nog komma på det i ett tidigare skede då.

Imorgon är det bröllop! Det blir nog kalaskul!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, maj 08, 2013

Oh so white

Nu är den här, en ledighet i alla oändlighet! Eller... åtminstone fram till måndag klockan 5:53. Jag vet ju att tiden går i ett rasande tempo, men just nu känns det faktiskt overkligt länge. Tack och lov att det intjänas kompensationstid mest hela tiden, så det finns timmar att ta ut! Som det ser ut just nu har jag 17 rena komptimmar, 54 lätthelgdagskomptimmar (plus 27 minuter) och 31 arbetstidsförkortningstimmar (plus 27 minuter även där), alltså totalt 102 timmar och 54 minuter - och då väljer jag ändå alltid att ta ut all övertid jag jobbar i pengar, inte i tid.

Idag, på min delning, tog jag ut min baden-badendyna och lade mig, iklädd shorts och t-shirt, på gräsplätten här på framsidan och halvslurmade till de olika byggljud och kattbuffningar som var återkommande inslag. Färsna är ju en veritabel krutdurk när det gäller konstruktion - det byggs i någon ände hela tiden. Och katter finns det gott om. Företrädesvis var det min egen Axel som kom och ville hålla mig sällskap. Trevligt, men jag sov väl kanske inte på så sätt som jag hade velat. Det är ju dock svårt när man ligger sådär på en gräsplätt som delas av sex hushåll, som alla har sina ytterdörrar åt det hållet. Hörde att det small i ett par av dem ett par gånger också, men det brydde jag mig inte om.
Det var rart, så rart.

De här bleka benen hoppas jag snart antar...


... den här kulören. Ja, det behöver inte blänka på det där viset, men mina ben gör gärna det på sommaren.

Arbetsdagen har haft både högt och lågt. När jag tomkörde till Hallstavik blev jag, på 80-väg, i uppförsbacke med skymd sikt, omkörd av - inte en - utan två långtradare! Från Nederländerna, ska (kanske?) tilläggas. Och dessa fortsatte att köra rent idiotiskt, trots att det kom mötande bilister, körde om ytterligare fordon i skymda kurvor och höll absolut inte hastighetsbegränsningarna. Fy satan för att möta såna!
Men senare under dagen fick jag applåder, när jag rullade in med min 676:a till Norrtälje. Två gånger, dessutom! Först efter mitt sedvandliga utrop om trevlig helg och så vidare, och sen en gång till när jag förtydligade vad som var linjens ändhållplats. Hade en skock scouter ombord, och det är lite av det roligaste som finns att köra. Scouter och kulturklasser, sånt gillar jag! Kulturama har ju sjungit "en busschaufför är en man med glatt humör" för mig en gång, sommaren 2010. Det glömmer jag aldrig.

Men nu är det alltså ledigt! Woho!

Bah. Tony sa att han tyckte att jag skulle bjuda på bio och middag, vilket jag tyckte lät trevligt, och sen framkom det han bara drev med mig. Suck.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, maj 07, 2013

Eyes on the prize!

Nu sitter jag och plockar bort små korn av mögel som börjar gro på mig, ännu en dag i paradiset på Karlavägen 23.
Okej, det var kanske viss ironi och sarkasm om vartannat i den meningen, faktiskt är det ju vår nu, och jag skulle kunna gå ut istället för att sitta här. Framför allt hade jag kunnat fullfölja min plan om att ta med mig löparkläder och varit ute och sprungit vid det här laget - men idag segrade latmasken dumt nog.
Imorse när klockan ringde (4:50), så kände jag ungefär död och pina, aldrig att jag orkar ge mig ut och springa idag! Jag måste sova! - som tankegången lätt går när klockan fortfarande är lite för lite och plikten ändå kallar.
Grejen är att jag är ju inte speciellt långvarigt trött, om jag inte har sovit alldeles för lite - vilket jag inte hade. Somnade nog kring 23-något, vaknade vid två-tre någongång och släppte ut Axel och sov sen vidare till 4:50, så det är väl närmare sex timmar i alla fall, och det är inte alldeles för lite. Bara lite för lite.
Jag ska hur som helst lyfta denna feta bak och gå ut en stund, om en stund. Inte bara för att gå upp och möta Johan på tekniska - nej, jag hoppas jag kommer mig för att gå åt ett annat håll först. Egentligen skulle jag ju vilja besöka den där ostbutiken som Tove och Jonas pratar så gott om varje gång jag träffar dem, men det får bli en annan delning. En delning då jag är förberedd med kylväska kanske? En delning där delningen ligger nära helgen? Jag har ju aldrig delat här inne på fredagar, men en torsdag har jag i alla fall!
I och för sig; idag är som torsdag kan man säga - för den här veckan händer det! Jag, som har ett schema som aldrig påverkas av vilka helgdagar som kommer och går, annat än att tjänsterna kanske blir lite annorlunda - jag kommer nu, som vilken annan skolungdom som helst, att vara ledig hela Kristi Himmelfärds! Torsdag-söndag! Sen jobbar jag på måndagen och har därefter en ledig tisdag att vila upp mig på, jobbar sen onsdag-fredag (varav torsdag och fredag är tjänsten där jag har chans till att få med en av mina favoritpassagerare; således en tjänst jag tycker om). Det är med andra ord fina tider förut! Alltså... förut, jag ser ju själv när jag skrev det, att det ser ut som jag menar det som har hänt förut, men jag menar det som är motsatsen till akterut; alltså förut. Framåt!
 
Apropå favoritpassagerare förresten, så åkte hans lillebror med mig från Norrtälje till Danderyd på min, även idag, fullsatta 676:a hit till Stockholm.
Jag blev dock inte fullsatt förrän i Brottby idag, men det retade både mig och passagerarna där, att 639:an jag hade bakom mig bara blåste förbi när jag gick in till hållplatsen - den hade gott om lediga platser till skillnad från vad jag hade - en fick rentav stå.
Visst kan jag också tycka att det är onödigt om två bussar med samma destination ska gå in på alla hållplatser om de ligger precis i fas med varandra - men jag tycker att det är upp till bussen som vill smita förbi, att ta kontakt och fråga hur den andre har det, snarare än att den ska ropa upp och be bussen bakom att göra "det hen borde göra" - dessutom är det den bakomvarande som har chans att se vagnsnumret till den framförvarande, och inte tvärtom. Alltså, bussen bakom mig kunde ha ringt upp mig direkt - jag kunde bara ha ropat ut så att alla hörde.
Jag tog dock kontakt med trafikledningen sen, mest för att få en mer permanent lösning på det som en passagerare - inte hon som fick stå - menade hände mer eller mindre varje dag; att en i det närmaste tom 639:a bara åker förbi Brottby när en i det närmaste fullsatt 676:a kör in.
I och med att det var världens bäste Nisse som tjänstgjorde idag, så tog han kontakt med 639:an direkt.
Nisse är verkligen jättebäst på trafikledningen, han har ett engagemang utöver det vanliga och kommer med små rapporter om trafikflödet som de andra inte brukar komma med, sånt som man i såna fall får märka själv, utan förvarning.
Idag till exempel, så gick han ut (gick ut över radion alltså) och sa att det var lite trögt in mot Tekniska, att vi tappar 6-8 minuter från Danderyd - och sånt är skönt att veta, tycker jag. Jag tappade just åtta minuter.
 
Just det ja! Igår hände det - jag blev attackerad i Tribal wars. En armé som var typ tio gånger så stor som min, utplånade min armé, plundrade mina resurser, rev min mur och förstörde mina åkrar. Jippi!
 
Nej men... ut och gå lite då, om jag ska hinna innan jag ska möta Johan?
 
Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, maj 06, 2013

Johnossi it was

Det blev en riktigt trevlig dag igår, må jag säga.
Först jobbade jag ju tidigt, 5:17-11:21, sen åkte jag in till Stockholm för att träffa Tove och hennes Jonas, i deras nya lägenhet i Västertorp. Min plan var väl att jag skulle hinna sova lite mellan 11:21 och 13:18 då jag skulle åka från Norrtälje - men jag var ju inte hemma prick 11:21 och jag åkte hemifrån med 651:an som gick 12:47, så det hanns liksom inte med.
Däremot slumrade jag nog lite på bussen sen, så jag höll ihop kvällen igenom.
Tove och Jonas bjöd först på bullfika i solen och senare på hemgjord pizza. Kalasgott!
Sen begav vi oss mot Cirkus på Djurgården och anlände precis innan konserten skulle börja. Där skildes vi åt, då vi inte hade bokat biljetter samtidigt och därmed inte hamnat bredvid varandra.
Det gjorde mig dock absolut ingenting att sitta "ensam", för jag tycker ändå inte att det behöver eller bör pratas under en konsert och dessutom hade jag förhållandevis väldigt bra plats, till skillnad från dem. På sjunde raden rakt framför scenen.
Det var ju alltså inte första gången jag såg Johnossi, och troligtvis inte sista heller. De är så sjukt bra!
Flera av deras låtar är ju kanonbra... Men inget slår ändå låten de (i alla fall enligt mig) slog igenom med; Man must dance, och det kändes som publiken delade den uppfattningen. En väldigt peppad publik för övrigt, på ståplatserna studsade det mest hela tiden (oh så glad att jag inte stod där, sånt konsertstudsande är jag färdig med) och det sjöngs med i diverse refränger. Härligt!
Annat som ger mig pensionärspoäng, utöver att jag är glad åt sittplats, är att jag var väldigt glad över att jag kom ihåg att ta med mig öronproppar. De behövdes!


Sannerligen en favoritlåt!

 Hemma var jag först vid 23:30 och så upp 5:15 idag för att köra en fullsatt 676:a klockan 6:26. A hard knock life!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, maj 05, 2013

Johnossi it is

 Jepp, de guldgossarna står för fiolerna ikväll!

Kanske inte så mycket fiol, mer gitarrer och bas, trummor och hat?

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, maj 04, 2013

Jag hade fel

Vi är förenade igen, jag och min telefon:

Puss, vännen!

I övrigt är jag alltför trött. Jag var och drack te hos Johan igår och där blev jag kvar till efter 23, så hemma och i säng var jag kring midnatt och då var jag tvungen att pilla på telefonen, och sen ringde alarmet klockan 4:30. Jippi.
Imorgon ringer det samma tid, så jag tänker vara förutseende och gå och lägga mig redan nu.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, maj 03, 2013

Antiklimax

Var ska jag börja för att bygga upp den bästa dramaturgin?
Från början, förslagsvis.

Idag är jag ledig, som uppladdning inför att jobba helg. Tidig helg, då jag imorgon kör trafikdygnets första 677:a till Uppsala och på söndag kör trafikdygnets första 676:a till Stockholm. Men det är då och det kan jag säkert skriva om då också.
Idag vaknade jag med tvehågsenheten om jag borde träna eller storstäda. I och med att jag slutar tidigt imorgon kan jag göra det av de båda jag inte gjorde idag, då istället.Valet föll på att träna idag och städa imorgon, då det dels är väder idag - och enligt Murphys lag så skulle det garanterat ösa ner imorgon om jag valde att spara träningen till dess.
Jag åt således frukost och såsade i långsam lunk på här hemma i väntan på att frukosten skulle vara tillräckligt långt ner i systemet för att håll inte skulle uppstå.
Så småningom bytte jag om från morgonrock till träningskläder och inledde med att öppna dörren för att se om Axel ville komma in. Det ville han, ovanligt nog.
Då jag kort inpå denna dörröppning hade sett postbilen på andra sidan gatan, så tänkte jag att jag ju kunde kolla om den hade hunnit till min brevlåda också - och det hade den.
Däri fanns det jag har väntat på mest av allt de senaste dagarna - en avi om att jag har ett paket att hämta ut; nämligen min telefon!

Mitt sansade jag tänkte att jag kan ju träna först och hämta ut den sen, så jag gick in med posten och tänkte göra just så, men så kom jag på - har jag min telefon blir tidtagningen enklare igen! Så jag bytte om (inte till morgonrock utan till vardagskläder) och ögnade så avin en gång till och fick först en besvikelsens klump i mig. "Hämtas tidigast 2013-05-02 klockan 16:00" stod det.
Och vad var klockan då? Ja... 11-något, skulle jag tro. Så, det var ju ju en besvikelse.
Men så slog det mig! Det är inte den andra maj idag; det är den tredje!
Så jag trampade iväg till Ica Norrköp, mitt nygamla postuthämtningsställe. Det var där jag hämtade ut saker innan jag hade flyttat hemifrån, för att under tiden på Flygfältet sen vara förpassad till OKQ8 i den änden av stan.
Väl framme lämnade jag fram avi och legitimation och möttes av beskedet:

"Den här har vi inte fått in än. Vänta, ska jag dubbelkolla här... nej 'försändelse försenad', står det. Du kan ju prova senare idag."

Så snurra min jord igen! (för att uttrycka det mildaste av kraftuttryck), maximal besvikelse. Typ. Det kanske var en överdrift, men alltså... får jag den inte idag, ja då blir jag telefonlös hela helgen också. Och det är inte ultimat alls, då jag ska på konsert på söndag och innan dess ska hitta hem till Toves nya adress, något som en telefon hade kunnat hjälpa mitt kassa lokalsinne med.
Inte är jag jättesugen på att cykla dit på chans igen heller, för jag tränade ju sen och sprang då en nygammal runda på 12,24 kilometer, en variant som jag tidigare slutade springa då den på ett ställe länge var översvämmad, men efter en rekognosering igår kunde jag konstatera att den nu inte var det - och den sprangs på en tid som var över två minuter snabbare än min tidigare bästa tid på den. 56:50, med ett snitt på 4:35 per kilometer. Sånt gör mina ben trötta resten av dagen och inte så sugna på vidare aktivitet.
Men jag ska ändå hem till Johan ikväll, så jag cyklar väl omvägen via Norrköp först utifall att. Men jag kan svära på att telefonen inte har kommit, det är nästan helt förutsägbart.

Johan ska jag hem till ja, jag har bjudit in mig själv på te, te i utbyte av en väst. Johan vill nämligen ha en uniformsväst och har fått till svar att de är helt slut, men jag har ju två, varav en är helt oanvänd, så den kan han ju få långtidslåna. Den jag använder duger bra än, bara man syr åt knapparna med jämna mellanrum.
Hos Johan ska jag vara 20:30 och Norrköp stänger 20:00, så det vill till att planera ivägcyklandet ordentligt. Och inte glömma västen! Eller avin!

 Jag tror förresten jag tidigare har skrivit om att jag tycker att något av filmvärldens vackraste musikmoment är det i The Neverending Story (från 1984) när man får se The Ivory Tower, alltså elfenbenstornet, och helt nyligen hittade jag äntligen en "film" på youtube med rätt musik och bra ljudkvalité:

Underbart fint!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, maj 02, 2013

Tied me down

Idag har jag köpt ett par skor, att ha på det bröllop mellan Siri och Mikael som jag är bjuden till och ska gå på, till vilket jag även har passat på att investera i en ny kostym och så har nya slipsar köpts, där jag eventuellt kommer ha någon på bröllopet - eller så blir det den orange som jag hade sist det bar av på vigsel, den tycker jag onekligen är ett färglyft till herrmodets annars inte så färgglada kostymer.

... och det är alltså inte skorna det blir bilder på nu:


Den här slipsen är fin och i fin kvalitet - men på ett bröllop?


Mer färgglad - men fin? Kanske. Ja... Kanske.

 
Orange alltså, det är ju fint! Och solglasögonen är också nya.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, maj 01, 2013

Reskassan

Oh, det var då snudd på att jag glömde bort att skriva idag! Eller... Ärligt talat så gjorde jag det, men om vi fuskar med timmarna lite, så är det ingen som märker att jag har skrivit det här fem och en halv timme senare än vad det ser ut som.

Planen var idag, då jag började jobba först 14:31, att jag innan dess skulle ut och springa med Mattias.
Men, han svarade aldrig på mina facebookmeddelanden (vilket ju mer eller mindre är enda sättet för mig att kontakta folk), så jag gav mig ut och sprang själv.

Sen ville jag även veta om mina föräldrar var hemma, då jag ville få huvudet rakat - det glömde jag bort i helgen - men inte heller där fick jag svar på facebook, så jag fick ju cykla dit på chans. Då jag cyklade förbi Mattias och Elenor så var de ute på balkongen och Mattias ursäktade sig lite att han hade försovit sig och inte mådde helt hundra.
Ingen fara med det, vem vet hur vilt han firade valborg?

En liten betraktelse från jobbet också;
Remsorna är ju på väg att fasas ut och ersättas av reskassan, alltså ett accesskort som man laddar på med pengar och som drar en viss summa varje gång man använder det. Varje gång, det är dock en sanning med modifikation, för beroende på vad man har angett för standardresa, så har man en biljett som är giltig i antingen 75 eller 120 minuter, och under den tiden dras inga nya pengar hur många gånger man än viserar sitt kort på olika maskiner i olika bussar eller på till exempel tunnelbanan. Så långt, så enkelt.
Men så är det det här om man ska åka i ett annat antal zoner än vad man har som standardresa. Det är egentligen inte krångligt heller, om folk bara ville lyssna och ta till sig hur det funkar.
Till att börja med; allt för många lägger på sitt kort först och frågar sen, hur de gör om de ska åka längre/kortare än vad standardresan anger. Det innebär att kortet blir "låst" i någon minut, en sån där "passback" för att man inte ska kunna smussla kortet bak till nästa i kön och att då denne ska kunna åka på samma biljett - och även om jag återköper biljetten som dragits, så kommer man inte undan den där karantäntiden. Lite frustrerande.
Sen är det inte svårare än såhär:
Om det är det första fordon du kliver på, och alltså inte har startat resan tidigare, så kan du själv reglera hur många "kuponger" det ska dras från kortet beroende på vad du har för standardresa. Du trycker nämligen på knapparna 2-3 för att ange att du ska åka en resa som kostar 2 eller 3 kuponger, såvida du har en standardresa på antingen 3 eller 4 i fallet att du ska åka två, eller 2 eller 4 i fallet du ska åka tre.
Men i och med att det bara finns knappar 1-3 på maskinen (från kunden sett), så går det alltså inte att själv knappa in att man vill åka en resa som kostar fyra kuponger där man påbörjar resa - då måste man säga till bussföraren, och det innan man lägger på kortet.
Knapp 1 på maskinen, tänker du - är den överflödig?
Nej!
Har du istället påbörjat din resa redan, att du har startat den här antingen 75 eller 120 minuter långa biljetten som då är aktiv på kortet, då trycker du på 1, 2, eller 3 för att lägga till det antal kuponger som behövs till din resa.
Således: Om du har en standardresa som drar två kuponger och ska åka en resa som kostar fyra - och redan har åkt lokalbuss eller liknande - då trycker du först på tvåan och sen lägger du på kortet.
Har du inte åkt lokalbuss eller liknande och inte har startat 75-minutersbiljetten (som du har om du har två kuponger som standardresa), då tjänar det inget till att du trycker på tvåan först. Det blir bara dubbelkommando utan effekt. Kortet vet att den ska dra två och du trycker att den ska dra två = onödigt.

Varför talar jag då om kuponger på ett accesskort? Helt enkelt för att det är en digital version av remsan/lösa kuponger som på samma sätt kostade olika många beroende på vilka zoner du trafikerar.

Det är egentligen inte svårt att lära sig!

Ordet är fritt, nu är det ditt.