tisdag, december 31, 2013

My last words.

2013 är snart slut, och jag känner mig ganska slut också. Inte toppenbra då kvällen knappt har börjat och jag inte har kommit iväg på mitt firande än.
Hittills har jag både jobbat och städat och förmodligen ätit lite för lite, så det har sugit musten ur mig. Soffan där jag ligger med laptopen i knät, är så vansinnigt skön.
Jag önskar bara att jag hade min katt här. Han är ute och syns inte till när jag visslar - och jag vill ju gärna få in honom innan kvällen. Vet inte exakt hur skotträdd han är, men han lär ju knappast tycka om det. I synnerhet inte det fräsande ljud som blir precis innan raketen sticker iväg - han är livrädd för fräsanden. Öppnar jag korken på en läskflaska när han är nära, så blir han på helspänn.

Jobb har det varit alltså. En ganska kort och skön dag. 676 tur och retur och 621 till Danderyd via Åkersberga och tom hem. Mellan de båda fanns dock en lite väl lång rast på ca en timme och tjugo minuter, så dagen blev ändå drygt sju och en halv timme från start till slut.
Trevligt har det varit, jag har önskat folk gott nytt år och fått massa önskningar om samma sak tillbaka, och på min 621:a applåderade faktiskt mer eller mindre hela bussen (och det var många) när jag berättade att de var mina sista passagerare för året och att jag därför hoppades att de skulle få en riktigt trevlig kväll och ett gott nytt år därpå. Sånt värmer.
Dessutom flirtade jag mig till en av mina favoritbussar till 621:an, skulle ha 5537, men fick 6767 istället. Den kommer från Göteborg och skyltningen i den styrs lika mycket av vår pc med våra destinationer, som det gamla skyltsystemet, så den växlar konstant mellan det det ska stå och att antingen vara svart - eller om man som jag, lägger in något skojigt. Jag såg till att det hela tiden skulle stå 621, men den varierade alltså mellan att skylta som den skulle (eh, nåja...) och att skylta först Tjuvkil och sen Bagaregården.
 Tjuvkil


 Rätt... Fast lite väl kladdigt va?


 Så här blev det till slut, växlandes till rätt kladd alltså. Men 621 bestod hela tiden.

Dessutom fick jag personliga textmeddelanden för första gången. De kom dock med två minuters mellanrum, så det orsakade lite allmän förvirring innan jag fick klart för mig vad som hade hänt.

 Meddelande 1


Meddelande 2

När man får dessa textmeddelanden och ska svara med text, finns det bara ett visst antal svar att välja bland. Man kan inte skriva själv, och det lämnar en del i övrigt att önska. Hur som helst så svarade jag "Uppfattat" på det första, varav det andra trillade in kort därpå. (Det spexade jag till det med och svarade "Fullgjort uppdrag" på.
Sen kom jag att fundera över vem som hade skickat det första. Stilen på de båda var ju inte lika och varför skulle Gazmend kalla mig snygging? Jag antog att han måste ha haft en bisittare.
Nyfikenheten tog överhanden och jag gjorde ett anrop för att fråga vem som hade skickat det första meddelandet. Då var det Anders som svarade - Gazmend hade gått och Anders hade inte skickat några textmeddelanden till mig.
Hemma på datorn sen fick jag svar från Gazmend, som förbryllade mig ännu mer. Han hade gått ut och rökt och när han kom tillbaka hade han sett mitt "uppfattat" och skrev då nyårshälsningen. Fint av honom.
Men mysteriet kvarstod - vem hade skickat det första?
Jag frågade runt lite mer, men fick inget svar förrän ett privat meddelande skickades till mig på facebook.
En som jobbar på Keolis hittade en gång en handenhet som hen tjuviskt nog inte har lämnat tillbaka än, och då hen uppfattade att jag satt i 6767, så kunde hen skicka detta meddelande till mig. Det var ju fint, men ja... En avsändare hade varit bra, så hade jag sluppit gå via trafikledningen.
Dessutom tycker jag inte att man ska behålla sånt som man vet vem det tillhör.
Dagens moralkaka.

Nu måste jag duscha och göra mig i ordning. Middagen börjar om 45 minuter!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, december 30, 2013

My precious

Mitt jullov är slut och jag ligger åter hemma på en delning och har tagit en powenap - efter att ha simmat och hämtat ut en förminskad ring hos juveleraren.
Jag fick en ring i julklapp, men i och med att män inte verkar förväntas ha min tjocklek på fingrarna, så finns det nära nog aldrig ringar i rätt storlek. Den jag fick var alltså på tok för stor. Även på tummen föll den av om jag vände på handen.
Jag har vid någon tidigare jul/födelsedag också fått en ring i julklapp och då vet jag att expediten inte trodde riktigt på min mor och syster när det var min syster som provade ringarna och sa att hon och jag har ungefär lika "grova" fingrar.
"Det är bäst vi tar någon storlek större, män har alltid lite grövre fingrar."
Alltid - my ass, bitch!
Nej, det där var en omotiverad bitchslap egentligen. Men ringen blev något för stor, dock så lite något för stor att jag i min naivitet tänkte att det nog skulle funka ändå.
Javisst, det gjorde det ända till den dag då ringen plötsligt inte satt på fingret längre.

Jag sov dåligt i natt, kändes som att gårdagens myckna tränande eldade på hjärnan så att jag inte riktigt kom till ro.
Dock kände jag mig pigg när jag körde till Uppsala, men i takt med att solen steg och i högre grad dessutom bländade mig på hemvägen, tilltog tröttheten. Som tur var klev det på så få passagerare att jag vid mina reglerhållplatser kunde gå ut och ta frisk och kylig luft.
I eftermiddag ska jag köra en 676:a till Stockholm (15:28) och sen ska jag för första gången sen i somras köra 639. Inte bara till Rimbo, utan hela vägen upp till Hallstavik. Det tar nästan precis två timmar. Och det är ju inte som att körningen slutar där, sen har jag direkt en tomkörning till Norrtälje innan jag får sluta.
Just den kombinationen 639 hela vägen följt av en tomkörning till Norrtälje, det tycker jag är bland det segaste vi har i linjeväg.
Men nu är jag ju simmad och powernap:ad, så nu kommer nog piggheten bestå, hoppas jag.

Mor min har kommit fram välbehållen till Indien för övrigt. Jag är lite lätt avundsjuk på den resa hon bara har påbörjat och ännu har nästan allt kvar av, framför sig. Framför mig finns jobb och åter jobb.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, december 29, 2013

Paltkoma

Jag har just avnjutit en pizza av modell fetare sort innehållandes både oxfilé och bearnaisesås, typisk sån mat som en bussförare inte borde äta alltför ofta.
Men... Jag har gjort rätt för mig. Jag har styrketränat, sprungit 13,17 km, simmat 1000 meter och cyklat sammanlagt 9 km under dagen.
Utöver all träning har jag inte hunnit så mycket mer än att åka med till Arlanda och vinka av min mor, samt matplanera och veckohandla.

I badhuset blev det dock lite virrigt. När jag hade simmat mina tusen meter och skulle duscha och basta insåg jag att jag inte hade handduken med ner från omklädningsrummet, så som jag brukar.
Klorblöt gick jag upp till omklädningsrummet, låste upp mitt skåp och - hittade ingen handduk där heller. Jag hade tydligen glömt handduken hemma, hur otroligt det än kändes. Jag menar, i och med att jag simmar nära nog varje dag, så använder jag samma handduk flera gånger om, och den hänger jag upp alldeles bredvid där badbyxorna får hänga på tork - och badbyxorna hade jag ju fått med.
Som tur var fanns det handdukar att hyra för en tjuga, så det blev min räddning.

Att jag vinkade av min mor på Arlanda beror på att hon nu har påbörjat sitt livs resa. Hon åker till Indien där hon ska fara kors och tvärs genom hela landet tillsammans med ett sällskap som består av diverse skolfolk och... ja, jag är inte helt insatt i vilka de är. I min värld är det folk från hennes jobb, och hon jobbar i kommunhuset, så där finns det väl lite folk att välja bland. 
Hur som helst ska de bland annat åka runt till skolor och utbyta erfarenheter och sånt, under drygt två veckors tid. 

Nu ska jag, i min paltkoma, njuta av detta jullovs sista lediga kväll. Förmodligen genom att spela Super Mario World.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, december 28, 2013

Sammanställning utan cirkeldiagram

Det är ungefär nu jag borde leverera en årssammanfattning om det ska bli någon i år, för tiden rinner onekligen ifrån mig. Men, jag kommer inte att leverera någon nu heller, möjligen att jag kan spontanminnas mitt 2013 lite.
Ja, okej då - jag gör en lightversion.

Det har inte varit ett speciellt omvälvande år på något plan. Det mesta har rullat på som brukligt. Det stora som hände under 2013 var väl framför allt att min och Tonys vänskap intensifierades och sen har pendlat lite, men på ett betydligt starkare grund än tidigare.
Inte med någon annan har jag haft så långa telefonsamtal, som med honom. Så sent som igår och natten till idag hade vi två samtal som sammanlagt uppgick till fyra timmar och fyrtiosju minuter. 4:47 alltså.
Jag är ingen telefonmänniska, men Tony är undantaget som bekräftar regeln.

Jag har, vis av erfarenhet till trots, heller inte slutat att träffa folk som jag har hoppats och kanske till och med trott det skulle slå gnistor om, trots att gnistbildning såklart uteblev. Det har väl i och för sig gett mig ytterligare vänner. Vänner är inte fel, men "bara vara vänner" med alla är inte riktigt min intention. Jag vill ha ut mer av livet än så.

På jobbet har det varit ett riktigt bra år. Jag har frontat omslaget på den rikstäckande personaltidningen som läses av sådär 6000 medarbetare, jag har varit på huvudkontoret inte mindre än tre gånger, varav två då min "expertis" efterfrågades. Jag har representerat SL och hela bussbranschen i prideparaden, samt kört pridebuss under den roligaste arbetsveckan någonsin, jag har fått ge mitt tyckande och tänkande gällande nattrafik vid cityterminalen i Stockholm och allmänt känt mig uppskattad uppifrån.
Det har även från jobbet sett, kommit bekantskaper och vänskap från annat än kollegialt håll. Passagerare.
Jag har nu flera passagerare som jag känner åtminstone kompisskap till, och det kan jag inte annat än lovorda.

Jag har inte varit utomlands, men väl i Åre, Göteborg, Varberg/Ullared, Boda borg i Karlskoga/Gustavsvik i Örebro och Kalmar/Öland.
Åre var lyxigast.
Göteborg ljuvligast.
Varberg/Ullared och Boda borg/Gustavsvik var roligast.
Kalmar/Öland var mest spännande.

Begreppet "Färsnafamiljen" lanserades under året. En vänskapskonstellation av oss kollegor/vänner som även blev grannar. Jag, Mattias, Elenor, Klas och Victoria. Elenor har visserligen flyttat ifrån, men hon är såklart familjemedlem ändå, fast tyvärr träffas inte hela familjen så ofta längre.
Summan av kardemumman är dock att jag verkligen började umgås med nya vänner, mer än jag annars brukar göra. Det är i sanning ett mycket uppskattat inslag i mitt liv.

Årets stora tragedi var att min farbror dog, 48 år gammal. Inte bara faktumet att han dog är tragiskt, det finns mycket annan tragik runtomkring också, som gjort sig gällande både innan och efter bortgången.
Får man se något litet ljust i det stora mörkret, så är det kanske att jag tycker att jag nu står lite närmre framförallt en av mina kusiner. Vi pratade i telefon (telefon igen!) och skrattade gott genom luren, på julafton. Jag har nog knappt aldrig pratat i telefon med henne förr, men jag kan gott tänka mig att göra det igen.

En stor förändring, även för mig, var att min syster tog körkort. Så länge hon inte börjar dricka vin till lördagsmiddagen, har jag där haft en backupskjuts hem om vädermakterna har slagit bakut. Hon har även kunnat hämta mig ibland när lättjan har slagit till.
Kort sagt; fantastiskt.

Ja, det var nog allt jag kunde värka fram helt utan hjälpmedel, om det 2013 som var. Jag glömde säkert en hel rad väsentligheter, men då finns ju än så länge bloggen att bläddra i.
Jag har inte riktigt slutgiltigt bestämt mig om jag ska sluta blogga efter nyår eller inte. Just nu lutar det kanske ändå åt att jag inte gör det.
Jag skulle ju potentiellt sett kunna göra som de allra flesta gör, att jag skriver bara när jag känner för det - istället för att skriva dagligen. Men jag vet ju hur jag funkar. Det är allt eller inget, börjar jag släppa på tyglarna så släpper jag snart allt. Så blev det med dagboksskrivandet. Att fjutta här och där är inte riktigt min melodi.

Just ja, jag startade ju någon trend om att lägga upp en dagsfärsk, oredigerad bild på mig själv just när denna årssammanfattning görst, så det blev ju till att fota nu då. Ju äldre jag blir, desto svårare är det att bli nöjd med oredigerade bilder. Och nöjd är jag väl inte riktigt nu heller, men här är jag:

För sådär tre minuter sen.

I förra årets sammanfattning siade jag kring 2013 på följande vis:
Och om jag då fritt får tänka kring 2013...
Jag har nog större förhoppningar på 2013 än vad jag hade på 2012. Nu vill jag verkligen tro att jag under året kommer få vara med om något som skakar om mig lite åt det positiva hållet. Jag vill träffa någon som får hjärtat att slå och molnen att färgas rosa. Okej, jag tvivlar på realismen i det - men jag hoppas!
I övrigt lär väl inte så mycket hända. Tror knappast att jag blir ekonomiskt oberoende, pappa eller får någon bok skriven - trots att alla tre är saker jag i olika hög, men ändå hög, grad skulle uppskatta.
Förhoppningsvis ser jag till att hålla mig mobil och åker bort när tillfälle ges, om än att det har blivit svårare nu när jag har katt. Allt jag vet nu är att jag ska till Åre om ett par dagar, men jag hoppas att jag kommer iväg mer än så. Dels lockar ju alltid Göteborg, men sen vore det ju fint med något mer exotiskt också. Kanske att jag får med mig min syster på något?

Om jag vågar mig på en högoddsare då? Eller ja, det var ju det där med hjärtat och rosa moln också i och för sig. Men åt andra hållet? Kanske att jag kommer skada mig rätt rejält? Jag har aldrig brutit något ben och det gör jag förhoppningsvis heller inte nu, men ja, någon form av sjukhusvistelse kanske är att räkna med ändå?
 
Jag blev inte ekonomiskt oberoende, pappa eller fick någon bok utgiven. Och i ärlighetens namn kämpade jag inte särskilt hårt för någotdera heller.
Jag tycker dock att jag höll mig mobil och hängde med både här och där. Utöver det jag redan har räknat upp, så var jag ju faktiskt på ett par hemmafester också, något jag inte brukar gå på annars. Så jag försöker väl helt enkelt vidareutveckla det där sociala uppsvinget.
Något exotiskt resmål blev det inte, men väl Göteborg.
Ingen större skada eller sjukhusvistelse i år heller, dock. Ack!
Och så var det det där med hjärtat och rosa moln... Jag har ju ett par gånger trott mig vara på väg åt det hållet, men... Det finns alltid ett 'men'. Något har kommit emellan (typ min personlighet och/eller mitt utseende) och inget har hänt. 2013 blev ett år utan romantik.

Inför 2014 så tänker jag mig att livet kommer rulla på även där. Jag vet i och för sig inte vilket år jag inte kommer tro det, och något år kommer det ju sluta rulla på också, men det är förhoppningsvis långt bort.
Jag tror jag kommer avancera på jobbet i samma mån som jag tror att romantiken kommer stå still eller backa. Ja, inte så att jag kliver upp i graderna, men något säger mig att jag inte har varit på huvudkontoret för sista gången. Och kärleken orkar jag just nu inte hoppas på. Jag blir bara besviken.
Butter inställning ger i bästa fall glatt överraskat resultat.

Från mig till dig: Jag hoppas på ett riktigt bra 2014. För oss båda.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, december 27, 2013

Happy day!

Det här har allt varit en synnerligen trevlig dag!
Jag fick med mig min syster hem på översovning igår, och vi har spelat en hel massa tv-spel och haft allmänt kul. Idag följde hon även med till badhuset, och det var ju trevligt att simma med sällskap.

Ganska kort på att hon gick så skrev Tony att ju kan ringa om jag känner för det, lite apropå att jag under en ledsen stund sa att han aldrig svarar när jag ringer - nu svarade han, och vips hade vi pratat i tre timmar och en kvart. Förmodad uppföljning kommer i natt, men där kan man misstänka att han kanske glömmer att ringa, och det kommer jag ha överseende med i så fall. Jag kan inte begära att minnet är det bästa efter en runda ute på krogen.
Det var hur som helst riktigt trevligt att språka med honom! Efter lite svaj är vi nu tillbaka på vänskapsbanan.

Det är kanske så, att trots att jag inte har någon kärleksrelation, får jag förlika mig med att det även går upp och ner i vänskapsrelationerna, utan att jag egentligen behöver ta åt mig det så personligt som jag lätt annars gör.
Det är väl helt enkelt så det blir när man har nära, men elektroniska relationer.

Och där har ni min dag: systerhäng, tv-spel och Tony.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, december 26, 2013

Grasping

Idag har jag den milda ångest som orsakas av att jag har mycket framför mig jag idag borde ta tag i, men det slöa sinne jag ändå har begåvats med (trots att jag kroppsligt ofta gör uppror mot det), har nu efter två dagar i det närmaste komplett fria från krav och måsten - glidit in på banan att det vore skönt att fortsätta just så.

Jag bör både styrketräna, springa, simma, basta och göra ärenden på stan idag. Ändå sitter jag ännu bara i morgonrock. Det är dock ingen katastrof än, jag ska snart börja byta om och göra mig redo för elljusspåret - men jag känner just nu ingen lust alls.

Egentligen är jag inte deprimerad alls just nu, men ändå finns det motgångar som tynger sinnet och därmed bidrar till denna känsla av att jag egentligen inte orkar det jag ändå tänker orka.
Kärleksmässigt har jag alltid levt på hoppet, sett och tolkat små tecken och signaler som att de skulle betyda att mina känslor kanske faktiskt är besvarade. Det är väl så man gör, när känslorna har fått fäste i åtminstone ett av två hjärtan?
Nu på sistone har dessa tecken och signaler varit större än vanligt och jag har fallit lite djupare än vad jag brukar. Så långt är ju allt gott.
Men igår fick jag se en lång kärleksförklaring som jag bara kunde önska var riktad mot mig, men det var den förstås inte, och ja, det känns sannerligen som en motgång värd namnet.
Även i det här läget kan jag ändå se en liten strimma av ljus i hoppets gläntande dörr, så jag tänker inte ge upp - även om det kommer kosta mig ännu ett brustet hjärta.

Men men... Träna var det.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, december 25, 2013

Det det var förbanne mig det finaste jag hört sedan jag konfirmerades! - Vill du ha ett fikon?

Julen raskar på så snabbt förbi.

Julaftonen förlöpte väl. Att vara tomte för Siris och Mickes Wilma (inför ganska många fler än bara de tre) gick över förväntan. Jag var ju rätt nervös inför det, men jag tycker att det kändes bra. Mitt mål var att inte skrämma slag på henne, och det uppnådde jag.
Sen inföll sig julfriden.
Julklappar fick jag, fler än väntat. Många bra hushållssaker som en kniv, en kastrull, en äggklocka och en bordslöpare. I övrigt fick jag även en bok, en dvd-serie, en ring, en cykelsadelmuff och eventuellt något mer som jag nu inte kommer ihåg.
För tomtandet fick jag en chokladask, plus att det var vad jag fick av min granne (dock en sort jag otacksamt nog inte tycker om, men det kommer jag ju inte att låtsas om), plus att jag innan dess slog till och själv köpte en rabatterad chokladask. Nu är mitt vardagsrumsbord belamrat.

Det som inte är så roligt med julafton i min familj är pappa allt som oftast jobbar på midnattsmässorna, kyrkväktare som han är, och tidigare år har jag och min syster alltid kunnat stanna hemma då ingen av oss tycker att en dryg timme i kyrkan med predikan, textläsningar, välsignelse, nattvard, psalmer och körsång i oändlighet är det ultimata sättet att tillbringa 2½ timme av en julaftonsnatt. Men sen två-tre år har man bestämt att alla dessa hundratals levande ljus som tänds inför mässan behöver en ljusvakt. Det är där jag och min syster kommer in. Hon behöver pengarna och hon behöver mig för att genomleva kvällen.
Det är kanske att hårdra det hela en smula, men i grunden skulle jag nog säga att det är så.

Detta klarades dock av och hemma var vi igen vid 1:20 eller så, då blev det ett glas vin och lite choklad innan sängen.
Jo, jag sov kvar. Julafton - juldag sover jag gärna kvar hos familjen, tycker det hör till.
Min katt glömde jag dock inte, han släpptes ut och fick mat i samband med att jag lämnade tomteuppdraget och han blev insläppt och fick frukost i samband med att jag lånade en bil och åkte hem med julklappar och sånt, i förmiddags.

Idag har familjen, som brukligt på juldagen, gått på en biopremiär. Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, baserad på boken med samma namn. Och jag skulle nog vilja säga att den var lika rolig som boken också. Trevlig film, helt klart!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, december 24, 2013

Merry Christmas, I don't wanna fight tonight

Min 28:e julafton har kommit. Ja, jag må vara 27 år, men på min första julafton var jag inte mer än fem veckor. Fem veckor och väldigt sjuk, döende rentav. Men tack vare en påstridig mor som inte godtog "alla barn kräks, kom in efter julhelgen istället" (vilket jag såklart inte kan veta var det exakta citatet, men det är så jag har fått det återberättat för mig), fick jag den livsavgörande magoperation jag tydligen behövde.
Utan den hade jag dött av uttorkning.

När jag släppte ut Axel på morgonkvisten... eller nej, det gjorde jag redan vid 5-6 på morgonen, men när jag klev upp och tittade om han ville gå in, sådär vid halv nio eller vad klockan kan ha varit - då hittade jag en påse med ett paket på mitt dörrhandtag.
Den här gången behövde jag dock inte gissa vem det kunde vara från, det hade tydlig avsändare från min granne Gunvor, som bor rakt under mig.
Jag vet att hon var på kryssning med sin nya kärlek igår, för jag såg henne kliva av en sån båtbuss när jag cyklade hem från fikat med Alex, och jag misstänker att chokladen hon gav mig kom därifrån.
Icke desto mindre var det ju hemskt omtänksamt. Jag har knappt sett till henne här hemma på sistone.
Dessvärre var det marsipanchoklad och marsipan tycker jag inte om, men det kunde ju inte hon veta. Det är tanken som räknas.

Jag har duschat och gjort mig julfin. Kör för ovanlighetens skull på metoden skjorta-under tröja, som jag annars aldrig brukar ha. Men jag känner mig fin.

Nu har jag precis sett sista avsnittet av julkalendern - på tv:n och inte i datorn. Det var trevligt. På datorn tenderar bilden att frysa ibland.
Jag tycker årets julkalender var en av de bästa på länge.

Om en stund kommer min syster och hämtar mig, så jag slipper cykla i regnrusket som råder denna julafton. Då börjar myset på allvar!

Däremot känner jag inte riktigt julfrid. Jag är nervös inför mitt tomteuppdrag. Sånt där stressar mig alltid lite till dess att det är över.
Egentligen borde jag kanske tacka nej just för min mages skull, men jag känner att jag måste vara snällare än så. I synnerhet på julafton.

En fröjdefull jul till alla som eventuellt läser detta.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, december 23, 2013

Oh joy to the world

Den här dagen har varit en av de trevligaste och mysigaste på länge.

Jag började med att fyrtiofem minuter efter att jag hade klivit upp, cykla iväg till badhuset, där jag var först ut i bassängen - jag var rentav så snabb att jag upptäckte att jag hade tagit med mig låset till skåpet, ner till bassängen, så jag fick vända om igen. Men sen var jag ändå först i, och ja, det är lite av en tävling för mig, för jag tycker att det är så härligt att simma ensam, den lilla stund det varar.
Sen blev det lite folk, men jag hann simma de 1000 meter jag hade tänkt utan att det blev så många att någon var direkt i vägen för mig.
Sen var jag ensam i duschrummet och i bastun - ingen pensionärsliga så långt ögat nådde! Underbart skönt må jag säga. Jag gick in och ut ur bastun sammanlagt tre gånger och slog till med att lägga mig ner inne på bastubänken, något jag annars knappast känner mig bekväm med. Värmen mot huden känns ungefär som när man ligger ute i solen en varm sommardag, fast mer intensiv. Om värmen på sommaren är en smekning, så är värmen i bastun mer av en massage. Underbart skönt!

Sen cyklade jag hem, hängde upp mina badkläder och passade på att stryka skjortor och betala räkningar, innan cykeln åter varmkördes och tog mig ner till busstationen.
Där mötte jag upp Alex, som jag hade en fikadejt med. Vi promenerade först till Pelikan, för där har de godast chailatte i stan, tycker Alex. Själv har jag aldrig provat det, men jag tänkte att det vill jag ju gärna prova i och med att han pratar sig så varm om det.
Dessvärre var det knökfullt inne på Pelikan, så vi gick till Café Tullen istället. Där blev det en chailatte i var och en kladdkaka till honom och en varm smörgås till mig.
Det var faktiskt riktigt trevligt och avspänt. Tiden flög iväg och vi hade hela tiden saker att prata om, det blev liksom aldrig det här att ett samtalsämne tog slut och att nästa blev svårt att hitta. Det kan jag vara med om även med de jag har känt betydligt längre än Alex - Alex som dansade in i mitt liv som en vanlig busspassagerare som en kväll satt längst bak i en dubbeldäckare och redan hade klivit på då jag hade ropat ut att jag önskade alla en trevlig kväll och allt vad jag nu brukar säga, som sen enkelt hade kunnat smita ut genom bakdörren, men istället inväntade en långsam dam som blockerade mittgången, för att få kliva av i fram och önska mig en trevlig kväll och vad han nu sa. Från där har det rullat på till planerade bussåkningar och nu dagens fika. En utveckling jag minst sagt gillar.

Tiden flög som sagt, och från att klockan var typ kvart i ett då vi kom, hade den blivit halv fyra och fiket hade egentligen stängt sen en halvtimme tillbaka och Alex hade klipptid att passa, så vi rörde oss därifrån. Långsamt dock, vi gick på omvägar längs ån, via apoteket som både behövde gå på och ja, strosade helt enkelt.
När det väl blev tid att krama hejdå, gav jag min lilla julklapp och cyklade sen hem.

Hemma har jag tittat ikapp på julkalendern. Det har verkligen blivit maraton här på slutet. Så sent som i förrgår låg jag typ på avsnitt 8, men nu är jag i fas och har sett det 23:e avsnittet och kan imorgon, om det vill sig väl, se det sista på tv:n och inte på datorn.

Min katt kom och lade sig på mig, som han brukar när jag ligger i soffan, och jag blev så trött mot slutet, så vi tog oss en gemensam siesta.

Det kan väl inte sammanfattas som annat än en typiskt bra dag?

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, december 22, 2013

Looking forward

Idag har jag i princip bara gjort en enda sak:
Städat. Julstädat. Julafton står ju runt hörnet, och även om jag inte ska vara hemma särskilt mycket på varken julafton eller juldagen, så ska det vara julfint ändå.
Extra fokus låg på badrummet.
Och än måste jag hänga ytterligare en maskin tvätt, innan jag kan känna mig helt klar.

Städningen har tagit sån tid, att jag har fått bortprioritera badhuset idag. Men vad fasen, jag har simmat fem gånger den här veckan, totalt 5,5 km och även sprungit en sväng, samt styrketränat, så jag behöver egentligen inte ha dåligt samvete över det. Det är bastun då, jag vill ju inte att huden ska hinna bli torr och fnasig, så som den gärna blir såhär på vinterhalvåret.
Fast vintern är inte riktigt lika torrluftad som den kan vara än. Det är ju mer höstväder ännu, tyvärr. Eller ja, jag saknar egentligen inte snö och vinter jättemycket heller. Känner mig kluven kring det där. En del av mig vill ha massor med snö och minusgrader, en annan tycker höstvädret är trevligt nog.

Imorgon blir det av, då ska jag fika med Alex. Det kommer nog bli riktigt trevligt!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, december 21, 2013

Dubbelmoralen är hög

Nu rasar en diskussion återigen i vår bostadsrättsförening, i vår grupp på facebook. Jag är ju suppleant i styrelsen och var med och röstade om den tydligen ack så kontroversiella frågan att införa P-avgift på vår gästparkering. Jag röstade nej, då jag tycker att man inte ska behöva betala för att besöka oss här. Men min suppleantröst behövdes inte då ja kontra nej fick lika många röster på både ordinarie- och suppleantsidan, så då blev ordförandens röst avgörande och då blev det ja.
I en demokratisk process får jag leva med det och respektera styrelsens beslut då - men det är det inte alla som gör.

Jag tänkte först att jag skulle hålla mig utanför diskussionen, men när en medlem, som nyligen lämnade in det mest kostnadssamma förslag jag någonsin sett, om att vi skulle kunna gräva upp alla våra asfalterade ytor, installera värmeslingor under och asfaltera om - för att få en minskad kostnad för snöröjning - ifrågasatte hur mycket det inte kostar vår förening med denna P-service, då kunde jag inte hålla mig längre.

Saxat från tråden.

Det är MYCKET OPROFESSIONELLT och olustigt med påhopp på olika personer - väldigt dumma Fredrik.

I rest my case.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, december 20, 2013

Jag ser ljuset

Idag har jag fått mig en liten applåd av mina passagerare, och vad körde jag då, om inte skolbarn/ungdomar? Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: barn är bäst.
När jag kom fram med min skolkörning till Länna skola så önskade jag dem en bra sista skoldag innan lovet och sen en riktigt god jul - och då kom applåderna.
I övrigt har jag kört in och ut ur Rimbo till leda och fått väldigt snålt med respons på mina god jul-hälsningar. Totalt tre personer på totalt 6 turer önskade god jul tillbaka.

På min delning körde jag en klassiker, i och med att den var förlagd mellan 8:50-13:12, så hann jag inte simma på delningen, då badhuset öppnar 13:00. Istället lade jag mig och sov, på det riktiga och inte powernapiga sättet. Jag klädde av mig, ställde larmet och lade mig i sängen och sov i drygt en timme.
Jag hade klivit upp 4:10 eller om det var 4:05 (ja, 4:05 ser jag på telefonen), och jag har ännu inte helt kommit in i rutinen att gå upp tidigt på så vis att kroppen också vill somna tidigt. Jag sov så gott och vaknade sen så seg som jag brukar vakna - men innan larmet, så jag kunde ligga och dra mig alldeles förträffligt länge och piggna till på så sätt.
Sen lagade jag mat och återvände till jobbet.

Efter jobbet drog jag direkt till badhuset där jag rev av 1000 meter samtidigt som något simlag hade en stor remsa av bassängen där de spurtade fram, och jag tror att de skapade svallvågor som jag inte riktigt var van vid, för jag fick kallsupar och vatten i näsan om vartannat och senare, i omklädningsrummet, märkte jag att jag blödde näsblod.
Jag tror att jag kan ha glömt att olja näsan där på morgonen, och allt extrafräsande för att få ut klorvattnet, var helt garanterat boven.
Men utöver det, var det lika härligt som vanligt.

I bastun var dock min favoritplats upptagen för första gången denna badhussäsong, och dessutom var en av mina kollegor där inne, en som kanske inte var en fröjd för ögat att se i bara mässingen. I övrigt var också det lika härligt som vanligt.

Nu har mitt jullov börjat, det började rentav direkt då jag lämnade garaget och cyklade till badhuset. Det varar fram till (men inte och med) 30 december. Det ska bli helt fantastiskt skönt!

När jag cyklade hem från badhuset som funderade jag faktiskt över bloggandet och kom fram till följande:

Vid förra årsskiftet beslutade jag att sluta föra kassabok och upprätta budget, då det tog mycket av min tid och jag inte var i den typen av ekonomisk kris och jag faktiskt tyckte att det blev rätt tråkigt, men det som drev mig var att det är ju bra att ha för framtiden om inte annat. Att kunna gå tillbaka och se en större helhet över den ekonomiska biten. Men jag lade ner det.
Dessutom lade jag ner tvånget på att skriva dagbok varje dag och istället skriva när jag kände för det. Vilket först blev en gång i veckan, sen någon enstaka gång och sen... inte alls.

Nu har jag starka planer på att faktiskt även sluta blogga här. Jag tycker inte att det ger mig vad det förr gav mig och jag tycker dessutom att mina inlägg ofta blir kopiöst tråkiga och inte alls har samma knorr som jag ofta förr fick till, och dessutom känns även bloggandet som ett tvång - att jag måste få till ett inlägg om dagen. Även med bloggandet så är det som driver mig att jag framför allt tänker att det är bra att ha för framtiden, roligt att kunna gå tillbaka till en specifik dag för att se vad jag tyckte och tänkte då.
Men - tvång och att leva i framtiden på det sättet, det gör mig inte gladare i nuet, så varför skulle det göra mig gladare i framtiden?
Framtiden är alltid framtiden, nuet är alltid nuet.

Ju mer fritid jag frigör, desto bättre.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, december 19, 2013

En dag på HQ

Så har ännu en dag på huvudkontoret lagts till handlingarna. Det är alltid roligt och spännande med uppdrag där tycker jag, och någonstans börjar jag inse att jag är någon. Min vanliga skälvande självkänsla viskar ju ofta i mitt öra att jag inte duger till att representera andra eller ens lyfta egna åsikter, men jag börjar nog någonstans inse att folk i allmänhet vill lyssna på och dessutom är intresserade av vad jag har att säga. Redan nu när jag skriver det så vacklar ju självkänslan och vill få mig att tänka att jag förmodligen bara inbillar mig, att folk är trevliga och har överseende men egentligen inte alls bryr sig - men så är det inte. Jag har saker att tillföra och jag behöver inte känna mig sämre än någon annan.
Sen har jag ju inte samma infallsvinklar som de andra, när jag är den ende som "bara" kör buss, i ett sällskap där alla övriga på något vis arbetar med att rekrytera folk till företaget. Det var HR-chef och det var utbildningschef, gruppchef och utbildare - och jag. Utbildarna var dock bussförare i grunden och även gruppchefen började där. Men ska man hårdra det, så kan man ju se det som att var där som representant från "golvet". Nobina har ca 6000 anställda i Sverige och den stora merparten av dem är ju bussförare, så en av... ja ska vi säga femtusen då?
Jag är stolt över att bli tillfrågad till såna här uppdrag och jag gör mitt bästa.

Något som ringer inom mig än är att när jag berättade för några kollegor att jag skulle till huvudkontoret och delta i workshopen gällande den ideale bussföraren, så var det en som genast sa "Då hoppas jag att du säger sanningen, hur det verkligen är!"
Jag var ju inte där på någon klagoresa som skulle behandla arbetsförhållandena idag, syftet var snarare att se över hur Nobina ska utforma sin rekryteringsprocess, för att få morgondagens förarkår än mer motiverad och kompetent, eller hur jag nu ska uttrycka det. Hur Nobina enklare ska hitta framtidens bussförare som kan fylla sin uniform på ett värdigt vis.

Workshopen var slut klockan 15:00, men jag kan ju aldrig åka till huvudkontoret utan att hälsa på trafikledningen, så där satt jag med Gazmend och lät mig imponeras över hans simultankapacitet. Där kan man snacka om att ha många bollar i luften samtidigt, jag hände inte alls med i allt han gjorde hela tiden, och hela tiden gjorde han något. En av de bästa trafikledarna vi har!
Jag blev sittande där i två timmar och hade, om jag inte visste att det skulle ta mig ungefär två timmar att komma hem, kunnat sitta ett tag till.

Men hem kom jag, nästan på slaget 19, och kan konstatera att efter att ha simmat fem dagar i rad, är det här första dagen jag inte gör det, sen dess. Men imorgon ska jag ge mig på det igen. Då funkar det inte på delningen, men efter arbetsdagens slut - och då hoppas jag att det är lugnt i badhuset.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, december 18, 2013

Typiskt bra dag.

Idag har jag varit och är väl kanske egentligen fortfarande; riktigt glad. Just nu när klockan har blivit så mycket är jag i och för sig mest trött, men det har varit en så fullständigt jättebra dag idag.
På min delning både sprang och simmade jag - jag sprang längre än sist jag kombinerade de båda, och fick simma i min egen takt genom hela simpasset, så efter bastu och dusch mådde kroppen så vansinnigt gott. Alla endorfiner och allt man nu utsöndrar genom träning, vände verkligen upp humöret. I badhuset har de en våg att väga sig på i omklädningsrummet som ser ut att vara av modellen "väldigt exakt", och idag vägde jag mig både innan och efter simningen bara för att se om det var någon skillnad - men dum som jag var hade jag badbyxorna på mig innan badet. Eller ja, det var ju bara dumt i just det avseendet och smart i alla andra. För sen vägde jag mig ju utan, och även om jag hade satt på mig dem, så var de ju nedtygnda av det vatten jag inte lyckades vrida ur, så det 55,55 kg som jag inledningsvis vägde blev iförd endast en ring, en dubbel armlänk och en halskedja sen 55,10 kg. Det är och naggar i underkant av mitt normalspann på 55-57 kg, men det är ändå inom spannet och så länge det är det, så tänker jag inte bli orolig. Jag äter varken lite eller enbart nyttigheter, så fett får kroppen in det den behöver ändå, det är jag helt övertygad om.

Sett till statistiken blev det 6,34 km löpt på 29:52 (snitt 4:43/km) och 1000 meter simning fördelat 25 meter rygg, 25 meter bröst x 20 på 27 minuter (2:42/100m)  .

Denna bra känsla kroppen hade förkroppsligades ännu mer då Alex åkte med mig till och från Spillersboda. Han är så fruktansvärt gullig, den killen. Vill hålla mig sällskap i tid och otid när jag jobbar, och som jag uppskattar sällskapet sen.

När jag kom hem från jobbet var jag bjuden på julfika hos min närmaste granne som jag bara behöver ta två steg till från min dörr, för att komma till. Där satt större delen av vårt hus (Färsnagatan 11), plus eliten från Färsnagatan 5 också, bland annat lille Christoffer (Christopher eller Kristoffer - vet inte hur han stavar) på fem år som redan från början har bestämt att han gillar mig. Och jag gillar ju honom, så det är ömsesidigt. Han rusade fram när jag kom och gav mig världens kram! Det var jag fullständigt oberedd på, han har aldrig kramat mig förr, så ja, jag blev lite överrumplad, men glad.
Det var jättegott och trevligt fika. Jag tror jag åt närmare 20 pepparkakor med ädelost på (apropå att jag nog får i mig tillräckligt med fett), så jag rullade de två stegen hem sen.

Dessutom fick jag idag beviljat att jag får kompledigt den 27:e, alltså enda dagen under julveckan som jag skulle jobba annars, så nu ska jag på en workshop på huvudkontoret imorgon och sen köra buss på fredag och sen är jag ledig 21-29 december i ett svep! Det ska bli fantastiskt skönt!

Workshopen imorgon är jag lite nervös över. Jag fick ett mail från den inhyrda konsult som tydligen ska leda den (jag trodde det här liksom seminariet jag var på sist jag var inbjuden dit, skulle ledas av någon inom företaget), och det mailet var ju skickat till alla som är inbjudna, så jag klickade på deras namn för att se deras befattningar inom Nobina.
Precis alla är högre i rang än jag. Det är gruppchefer, utbildningsansvarige, utbildningschef, personalchef och den som är närmast mig, som är bussförare, men även har trafikproduktion på sitt bord. Jag är "bara" bussförare. Jag är liksom inte ens ordentligt inlagd i det systemet, att det där står vem som är min chef osv. Lite trist.
Hur som helst, jag hoppas dessa människor inte sitter på några höga hästar, utan talar ett språk med mig som jag förstår.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, december 17, 2013

Delning igen

Hej du delade tjänst, vi har inte träffats sen i augusti. Jag har inte direkt saknat dig, men det är faktiskt trevligt att köra på morgonen och önska folk som kliver på en god morgon. God morgon känns alltid naturligare som hälsningsfras än god kväll, för mig. Eller god natt - det känns som ett avsked.
Det är också skönt att komma hem och vila sig lite, fast det är ju lite av en illusion, då jag inte hade behövt vila mig lite om jag inte hade haft delat.
Men jag ska försöka göra annorlunda med mina delningar framöver nu. Istället för att sova i timtal, så ska jag försöka inrikta mig mer på powernaps, så att jag hinner med annat utöver att laga mat, resten av rasten.
Badhuset vill jag ju hinna med så ofta som möjligt, och jag ska baske mig dit idag också.

Det kändes dock ovant att köra på morgonen, en vardag. Visst, jag körde på morgonen i söndags också, men söndagar och tisdagar kan man inte jämföra med varandra. Nu fick jag åter uppleva köer och mycket trafik in mot Stockholm, något jag har varit nästan löjligt förskonad från på min kvällsgrupp.
Det är dock bara att vänja sig.

Min nacke ömmar idag också, men jag tror att den börjar ge med sig.
Som av en slump ringde "min naprapat" (jag har besökt honom en gång) igår i ett annat ärende och då kunde jag passa att fråga honom om han hade någon mirakelkur mot nacken, men han tyckte att jag skulle vänta och se; om den inte kändes bättre på torsdag kunde det vara aktuellt med en behandling.
Han verkar ju ha rätt i att den nog inte kommer behöva åtgärd då.
Fast... jag skulle gärna ta mig en naprapatbehandling ändå. En i halvåret för att sträcka ut kroppen ordentligt, det tror jag inte är fel.
Får se över när jag kan ha tid med det.

Nu måste jag dra igång med matlagning om badhuset ska hinnas med också - för powernapen är just avklarad.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, december 16, 2013

Nackspärr

Som rubriken antyder är det vad jag vaknade upp med denna morgon. Den är dock inte av det allra mest förlamande slag, jag märkte det faktiskt inte till en början, förrän jag ändrade ställning i sängen och lade mig på sidan för att bläddra igenom telefonen.
Så... halvsidesspärr, typ. Jag kan utan vidare se över min vänstra axel, men över den högra går det endast smärtfyllt och långsamt.
Jäkla skit, sånt här känns det ju som att det aldrig finns tid för.
Jag ville ju ut och springa idag, men det kändes inte som den bästa grej att göra, så istället - simmade jag. Mest för att jag tänkte att bastun nog är välgörande, och ja, där och då var det riktigt skönt och också en stund efter, men nu känns det ungefär som tidigare.
Simningen gick också bra, det var i vändningarna från bröst- till ryggsim som det smärtade en del, men 1000 meter avverkade jag igen.
Det var tredje dagen i rad jag var i badhuset nu. Men efter idag kommer jag förmodligen att sansa mig lite, arbetstiderna resten av veckan rimmar inte jättebra med badhusets öppettider. Framför allt på torsdag är det kört. Imorgon kan det funka, om jag hänger på låset när eftermiddagspasset börjar klockan 13 och då har med mig alla jobbsaker och byter om direkt till uniform och sen hänger upp badkläderna i omklädningsrummet på jobbet. Lite småstressigt kanske, men jag har ändå en timme och kvart på mig från bassängens öppnande till att jag senast måste vara på jobbet. 1000 meter tar mig ungefär en halvtimme, ombyte åt båda håll (med tidstillägg för slipsknytning nu när det är uniformen som ska på), dusch och bastu bör tillsammans inte ta mer än 20 minuter. Cykeltid från badhuset till garaget tar nog inte mer än fem minuter. Onsdag kan också funka, snudd på ännu bättre, då bassängen även då öppnar 13 och jag ska vara på jobbet 14:40 istället för 14:15 som imorgon. Kanske hellre skulle satsa på onsdag än tisdag då, så det blir lite mer varannan dag och det är väl att föredra.
Fast... Jag har en känsla av att jag kommer försöka ta mig dit både tisdag och onsdag. Min vintertorra hy är beroende av bastun. Min panna har aldrig känts så len förr! (lögn, men i minnet just nu känns det så)
Fredag kan funka direkt efter jobbet, men då måste jag ju tänka till med kläder. Dels komma ihåg det jag normalt vill ha med till badhuset, dels civila kläder, då det inte känns jättekul att efter jobb, bad och dusch, byta tillbaka till uniformen då den inte ska användas mer för dagen.

Hur går det då för mitt eksem? Jotack, det trivs ju rätt bra när det blir klorerat. Jag försöker smörja in mig bäst jag kan, men det blir mest på strategiska ställen i omklädningsrummet i badhuset, då jag inte känner mig bekväm alls med att sitta och smeta in hela kroppen med kräm i andra mäns närvaro. Jag försöker dock att göra det desto noggrannare här hemma i samband med morgondusch här (de dagar då det blir dusch två gånger) eller innan jag går och lägger mig.

Vidare var det jättetrevligt igårkväll. Mattias bjöd på lyxiga pannkakor med både sylt och grädde till, sen tittade vi och Elenor på första Hungergames i hans soffa, för att sen åka ner till biografen och se den andra. Den andra tyckte jag var strået vassare!

Andra biofilmer jag vill se just nu:
  • Mig äger ingen - förmodligen för sent  i Norrtälje nu.
  • Hobbit-tvåan
  • Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann
Det må bara vara tre (eller fyra med den jag såg igår, för den stod också på den då icke-skrivna listan), och det är ju inte jättemånga - men jag kan inte minnas att det har varit så många aktuella filmer samtidigt, som jag vill se. 

Men... mitt i skrivandet blev det nu klart att det blir bio även ikväll, Hobbit med lillasyster avverkas!

Då blev det plötsligt bråttom att få i sig mat!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, december 15, 2013

Nedbruten

Nu är kvällsmänniskan i mig nedbruten, jag klev upp 4:05 idag och därmed raserades hela kvällsrytmen i ett enda drag, tror jag.
Jag har sovmorgon imorgon, då jag är ledig, men jag tror inte att jag kommer sova bort hela morgonen, då jag förmodligen kommer somna rätt tidigt ikväll. Eller ja, jag ska på bio med start 20:30, och det filmen slutar nog inte förrän framåt 23-tiden.

Det gick överraskande bra att kliva upp också. Jag hade inte svårt att somna igår, men från tretiden började jag vakna flera gånger och tänka att det borde vara dags att kliva upp.

Arbetsdagen pågick fram till 12:32, och huvudet har måhända känts lite tungt under dagen, men det kan också bero på att jag i fredags fick en lucka rätt i huvudet, så lite av känslan sitter nog utanpå och inte inuti huvudet.

Sen har jag; barampampam (fanfarljud), simmat. Det blev fjärde gången den här veckan och ytterligare 1000 meter, så totalt har jag simmat 4500 meter den här veckan. Det känns långt. Jag har sprungt ungefär lika långt - det känns kort.
Om vädret är med mig ska jag imorgon avverka minst en mil, helst 13 km. 
Jag är inne i ett flow nu, känner jag. Simningen är dock det som lockar mest nu, men det ger ändå inte samma känsla i kroppen efteråt som ett långpass i spåret gör - även bastu inräknat. Men bastun är nästan det som lockar mest med simningen. Kanske, kanske att jag tar en liten tur till badhuset efter löpningen, kanske kanske utan att simma. Nobina betalar mina besök där, och om jag en gång går dit bara för bastun, så är det fortfarande friskvård vill jag mena - min hud blir jätteglad av att basta och ännu gladare om den innan dess slipper bada i klor, då jag inte tål klor så vansinnigt bra.
Jag ser för övrigt på listan jag får skriva på när jag ska gå gratis in, att ingen av mina kollegor går dit med samma intervall som jag hittills har gjort.
Fast... jag ska inte prata upp mig själv för mycket, jag har ju simmat i perioder förut också, och det har alltid ebbat ut, främst om jag gång på gång har känt att jag inte har fått ut det jag har velat, av simningen. Men den här gången känner jag mig extra positiv!

Jag ser nu en väderprognos att det tycks bli 6 plusgrader och uppehåll här imorgon, som gjort för att springa!

Bio står alltså på agendan ikväll, men det blir så mycket mer än så, har jag just fått kännedom om. Elenor har anslutit sig till mig och Mattias och vi ska ladda upp från 17:00 med att äta pannkakor och titta på första Hungergames hemma hos Mattias. Jag minns inte hur lång den var, men hoppas vi hinner klart i god tid till 20:30 bara.
Det är ju som bäddat för en fantastiskt trevlig kväll!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, december 14, 2013

The enemy within

Jag ska baske mig simma idag också!
Planen var egentligen att springa också, som jag gjorde i förrgår, men nu ligger temperaturen på minussidan och även om det inte är mer än en minus och det egentligen är godtagbart, så hade jag väntat mig att det skulle vara sådär 5-7 plus som igår eller när det var. Nu kändes det inte fullt lika lockande, plus att det är jobbigare att simma efter en löptur (jag provade ju i förrgår, som sagt), och det är simningen jag vill lägga fokus på just nu. Det är ju så jäkla skönt!
Fast jag har ju hittills haft väldig tur med mina simningar också, och fått bassängen mer eller mindre för mig själv, så att jag aldrig har fått begränsa min simhastighet efter någon bromskloss. Jag vet ju att när det väl händer, så tröttnar jag rätt fort och tycker att simningen inte ger mig något.
Jag säger ju inte att jag simmar i rallyfart, men det är ju viktigt att känna att man får framföra sin kropp i den fart man själv vill, för att det ska vara givande.

Det är bara att hoppas att det håller i sig på samma sätt. Men idag är det lördag och allmänt bad hela öppettiden, och man kan ju tänka sig att en del barnfamiljer och ickemotionssimmande ungdomar då passar på, så att vi motionssimmare åter får en smal ränna att hålla oss i, så jag är egentligen inte alltför hoppfull. Jag tänker mig att jag ska simma längre än den halvtimme 1000 meter tar mig, idag. Vore lite fint om jag kunde simma 2000 meter. Men det kan jag ju inte ens lova mig själv, för går det för långsamt, då kommer jag nog bryta tidigare.
Det är ju framför allt ryggsim (mitt favoritsim) som är jobbigt när det är många segproppar, då måste jag ideligen vända mig om för att se att jag inte simmar in i någons fötter, vilket jag inte är så sugen på. 
Men men, nu ska jag inte måla fan på väggen.

Imorgon ska jag kliva upp... 4:10 typ. Det är minst sagt lite ångestladdat att bara ha en dag på sig att ställa om kroppen åt det hållet. Idag vaknade jag 9:00. Då ligger jag bara fem timmar fel.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, december 13, 2013

Smile at anything you want

Jag halvligger här och småfnissar för mig själv, denna kväll elva nätter innan jul.
Jag har, med vissa bagatellartade undantag, haft en riktigt bra dag.
Att fikan med Alex sköts på framtiden har kompenserats väl. Igår fick jag med honom till och från Söderhall på 655 - kalastrevligt - och idag kom initiativet från honom där han frågade vad jag skulle köra och så åkte han med på tomkörning till Hallstavik, 643 till Älmsta och tomkörning till Norrtälje igen. Ännu trevligare!
Fin kille, det där.

Nu chattar jag med Carl och humornivån är någonstans på golvet hos grannen under, därav småfnisset. Han är nog egentligen en av de roligaste personerna jag känner. Glad att vi tycks hitta tillbaka till varandra igen.

Dessutom har jag tittat tillbaka till Robert också, som var en nära vän för ett par år sen, men som sen gleds ifrån under mystiska former, vi har nu hittat tillbaka.

Men så är det kanske i tider när de man står närmast väljer att ta avstånd och aktivt glida ifrån, då sätter jag på mig skridskorna och glider ikapp andra. För ensam vill jag ju inte vara.
Jag har sen länge insett att ensam inte är stark.

Jag har hela dagen idag haft en och samma buss, och det var den buss som kom till Norrtälje för så sent som ett par veckor sen; 6767. Den var kalasbra på så vis att den var skön att köra. Den var underhållande på så vis att skyltsystemet inte var helt rätt kopplat, den var fortfarande delvis inkopplad på sitt gamla som måste ha använts i Göteborgsområdet, för den växlade mellan att visa våra destinationer och saker som "Direktbuss Alingsås", vilket föranledde en del lyfta ögonbryn.
Den var dålig på så vis att läslamporna glappade och slocknade med jämna mellanrum, plus att en lucka ovanför mitt huvud vid ett tillfälle öppnade sig på så vis att den slog till mig i just huvudet. Aj.
Så den får väl 4/5 svansjöar, för det är ju ändå själva körandet som väger tyngst.

Nu har jag hela lördagen på mig att ställa om till att under resten av året kliva upp tidigt, för att sen växla lite mellan tidigt och sent. På söndag börjar jag 5:12! Det känns plågsamt!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, december 12, 2013

Mitt eget lilla triathlon

Det blir ingen fika med Alex idag, men det hänger jag inte läpp för. Vi har skjutit fram den en vecka bara.
Så då har jag alltså en hel dag fram till 16:07 att fördriva - och det tänkte jag göra med träning.
Det var nu länge sen jag var ute och sprang, snö och kyla kom emellan - men nu är det tö och plusgrader igen, så en löptur är jag redan klädd för. Sen har jag stora planer på att även cykla till badhuset och simma. Löpning, cykling, simning = triathlon, eller hur? Dessutom tänker jag styrketräna innan löpningen.
Dessvärre är jag inte helt övertygad om att jag kommer hinna allt, då jag ju även måste ta hänsyn till att frukosten ska sjunka ner ordentligt i magen och sen måste jag klämma in något annat ätande också. Jag har ju inte planerat någon mat idag, då jag hade räknat med en matig fika, men det ordnar sig på ett eller annat vis.
Det kräver dock lite planering, för jag vill gärna hänga på låset till badhuset så att jag är där precis vid 13. Löprundan blir därmed inte den längsta - men det behöver jag ju inte skämmas över i och med att jag tänker simma också.

Vidare har jag börjat prata en hel del med Carl i Kalmar igen. Jag vet inte riktigt vad som hände med vår kontakt efter att jag hälsade på honom där tidigare i höstas, kontakten minskade och ebbade helt ut, men så skickade jag ett julkort till honom och han är nog den som har visat störst glädje över det hittills, och vips så var det som att vi aldrig haft någon fnurra på, eller överhuvudtaget tappat tråden.
Lite omtanke kan bevisligen göra mycket. Och jag är ju inte den som vill vara långsint, så det här glädjer mig.

Till sist. Partaj, på kanal 5. Det pendlar mellan att vara väldigt roligt och väldigt fånigt, men jag tittade ända fram till Äkta människor började igen. Det bästa med Partaj är dock att Anna är med, hon är både fantastiskt trevlig och grym på det hon gör.
Hur som helst; här är ett klipp jag har tittat på många gånger (utan henne dock), som är klockrent om man kan sin Alfons!

Jag ska bara...

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, december 11, 2013

Zombiewalk with me

Idag har jag masat mig upp 6:45, vilket absolut hade setts som sovmorgon en arbetsdag innan 19 augusti. Efter 19 augusti - not so much. Efter 15 december? Ibland, ibland inte.

Jag har för övrigt en känsla av att jag kan ha använt dagens rubrik vid ett tidigare tillfälle. Men. Det här är mitt 3461:a inlägg, så att göra unika rubriker till varje inlägg, när jag dessutom tycker att rubriksättning många gånger är det svåraste - är svårt.

Idag har jag nämligen haft en utbildningsdag hela dagen, och jag hade sån tur att jag hamnade i samma grupp à 6 förare som min bäste kollega och vän Mattias. Sån tur har jag aldrig haft annars med såna där slumpmässiga grupperingar, det brukar bara bli kollegor som jag knappt vet vad de heter.
Så det var roligt! Den här gången var det dock inte parövningar av samma slag som sist det var YKB-utbildning, men han hade varit min givne parhäst!
På Mattiasfronten kan jag dessutom tillägga att jag fram till idag hade gett upp planerna vi hade på att gå och se senaste Hungergames tillsammans då jag enbart kunde se den igår kväll och nu ikväll och jag var helt övertygad om att den bara gick fram till och med fredag den här veckan. Jag jobbar ju än så länge enbart kväll och då är det inte lätt alls med kvällaktiviteter, när jag dessutom jobbar lika många helger som jag är ledig. Det var snudd på att jag tänkte gå och se den själv ikväll, alternativt muta med mig min syster (som redan har sett den, och därmed skulle jag väl fått bjuda henne) - men så såg jag att den även går i helgen! Jag har ledig lördag, men då fyller Mattias 28 friska pinnar och det gör han ombord på M/S Rosella, eller vad nu båten mellan Kapellskär och Mariehamn, tillsammans med andra kryssglada kollegor. Jag räknas ju inte in i det gänget, i och med att jag inte är kryssglad. Men jag hade såklart kunnat åka med också, om jag hade velat.
Hur som helst så är han ledig på söndagen och på söndagen övergår jag tillfälligt till det schema jag sen inte ska ha, där man jobbar mycket tidigt på helgen, så jag jobbar 5:18-12:32 - så då frågade jag om han inte ville se den med mig på söndag, i och med att vi har pratat om att se den tillsammans, men han varken kunde igår eller idag - och det ville han! Så nu är det bokat! 20:30 börjar filmen och jag kan ju bara gissa hur pigg jag kommer vara efter min första dag från omställningen att kliva upp vid fyra på morgonen igen, men ja, förhoppningsvis kan jag ändå sova lite på eftermiddagen.
Det kommer bli toppen!

Annat som är toppen väntar imorgon. Då ska jag fika med Alex! Det ser jag sannerligen fram emot. Praktiska detaljer för exakt när och var vet jag dock inte riktigt än, men det ska utredas under kvällen.

Utbildningsdagen förlöpte väl. Trots att man egentligen redan borde kunna "allt", kände jag ändå att jag lärde mig nya saker. Henry som utbildare är toppen!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, december 10, 2013

Just idag mår jag bara

Den här dagen seglar upp som en av de bästa detta år, det är känslan i min kropp. Precis just nu är det så mycket som är rätt eller går åt rätt håll. Jag vill åtminstone tro det. Grädden på moset skulle vara om jag fick kompledigt den 27:e bara, men jag har ännu inte fått återkoppling på det.
Idag blev allt gnissel äntligen gnisselfritt på jobbet och jag har nu blivit tilldelad den grupp som lätt hade blivit mitt förstahandsval, en grupp med blandade arbetstider. Jag har länge velat ha det så, då det egentligen varken lockar speciellt mycket att alltid kliva upp vid fyra på morgonen, att alltid sluta efter midnatt eller att alltid ha delade tjänster, så som de flesta grupper i nuläget ser ut. Nu får jag lite av varje av detta, men får samtidigt även sluta tidigt och sovmorgon om vartannat (plus mycket delat också då, men det har ju trots allt också någon form av fördel med ledighet mitt på dagen), så det känns riktigt bra. Plus att jag vill minnas att det finns rätt många linjer jag gillar i den gruppen - och inget delat på Karlavägen alls.
Suveränt, känns det åtminstone än så länge.

Dessutom blev jag uppringd av socialtjänsten här i Norrtälje som meddelade att det nu kanske finns ett kontaktpersonsuppdrag till mig (och av sekretess får jag inte säga mer om uppdragen och personerna), så jag skulle få fundera till början av nästa vecka om det aktuella uppdraget kan passa mig. Det tror jag att det kommer göra, det enda (i nuläget) som känns utmanande är att pussla ihop det med det schema jag får, men jag tror att det kan gå. Jag hoppas åtminstone det.

Utöver det har jag för första gången på länge varit och simmat igen. Det är ju så skönt, och det var så underbara förutsättningar då bassängen var helt tom då jag släppte ner min valrosskropp däri och det under den halvtimme det tog för mig att simma 1000 meter (500 meter bröst, 500 meter rygg, varannan längd), var det såpass lugnt och lite folk att hela bassängen kunde användas till motionssim, trots att det var tid för allmänt bad och då bara en smal sträng egentligen är vigd till motionssim. Därmed kunde jag hålla mitt eget tempo utan att anpassa mig efter någon annan hela tiden. Fantastiskt!
Och bastu efteråt är ju alltid lika skönt. Precis som min hud inte blir så glad av klor, blir den sen glad av bastun. Den del av huden som inte täcks av kläder normalt sett, vill säga. Under mina kläder just nu, kliar det dock desto mer. Men det är en bagatell i sammanhanget.

Här hemma har jag under kvällen lagat och ätit suveränt god mat, där huvudingrediensen var rostas. Detta fina kött som jag fullkomligt älskar. Det är ju snudd på oxfilé, men så mycket billigare (men ändå dyrt). Carpaccio till förrätt och så stekt med klyftpotatis till huvudrätt. Perfekt stekt enligt egen smak, dessutom!
Paltkoman hägrar nu.

Inte desto mindre har jag ett visst hopp om framtiden.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, december 09, 2013

Med rätt fokus

Just nu är jag åter inne i det här med höga toppar och djupa dalar, rent emotionellt. Fast den här gången är topparna högre än dalarna, då topparna finns på den privata sidan och dalarna på den professionella, även om det i båda fall handlar om mina känslor. Dalarnas grundaste partier är dock närmare mitten än topparnas avrundning, så det bra väger ändå upp.
Detta till trots gick jag igår och lade mig med en olustig känsla i kroppen som gjorde att jag hade svårt att sova (inte kalasbra när man, som jag, går och lägger sig klockan tre på nätterna), och sen vaknade jag också med en konstig känsla. En klump i magen och ett konstigt humör kunde det inte ha sammanfattats på något bättre sätt än... just så. När jag satt och körde 630 till och från Spillersboda var det just den känslan jag hade inom mig.

Gradvis har dock den känslan försvunnit och nu har jag hopp om att det ska bli bra också där.

Topparna består som vanligt i att jag har så fina människor omkring mig, och då i synnerhet en viss Alex. Igår frågade jag igen om han var sugen på att åka med mitt sista varv till och från Rimbo (22:31 till Rimbo och 23:14 från Rimbo, hemåt igen) och jodå, det ville han - trots att han var på 24-timmarskryssning och kom hem från den... ja, framåt kvällen till. Så han borde ju kanske ha velat vila ut hemma, kan man tycka. Eller ja, jag tycker ju förstås inte det, jag ville ju ha med honom. Han visste dock inte riktigt hur han skulle hinna ner till stationen från det att han fick frågan, men ja... det löste sig.
Vi satt sen och pratade hela vägen, mestadels i ensamhet då det till Rimbo bara åkte ett tretal människor och två hundar och alla satte sig långt eller relativt långt bak i min 18 meter långa buss, och på tillbakavägen åkte ingen med, utöver en herre som gick så långt bak han kunde då han åkte sträckan Finsta - Rösa.
Väldigt trevligt småprat.
Sen visste Alex inte riktigt hur han skulle ta sig hem från stationen, men ja... det löste sig, det också.

Nu på kvällen här hemma, efter att ha tittat på Homeland, så loggade jag in och tittade på mitt schema av någon anledning jag nu inte minns, och då såg jag att personalplaneringen har gett mig direktkomp på annandagen, då jag egentligen hade tänkt att jobba för att inte slösa alltför mycket med semesterdagar och ändå dra in lite storhelgstillägg. Men det här är ju en betald ledighet jag nu får då personalstyrkan är övertalig, och det tänker jag inte motsätta mig - istället slängde jag nu in en ansökan om att få kompa bort fredagen också. För då är jag ju ledig från fredag eftermiddag 20/12 till måndag morgon 30/12. Det vore inte fel alls! Ett litet jullov? Det är jag värd. Ja, det är jag, jag tänker inte kuva och krusa och inte-ska-väl-jag:a mig det minsta. Jag är värd det. Snälla, ge mig mig komp!

Mitt december

Imorgon är jag ledig, men i likhet med förra veckans ena lediga dag, så ska jag ändå till jobbet. Dels för att gå på ett informationsmöte och dels för att slutgiltigt reda ut soppan som har hällts över mig. Det är inte jag som har spillt, för att tala klartext; det har hällts över mig. Det var nog så tydligt formulerat, säger jag.

Planen för resten av imorgon:
Jag kanske faktiskt kan få ändan ur och gå och simma. Det har jag inte gjort på evigheter, på grund av lättja, sommar och eksem. Två av tre faktum kvarstår fortfarande, men nu har snö och multipla minusgrader tillfälligt stoppat mitt löpande. Ja, egentligen skulle jag nog kunna ge mig ut och springa imorgon, för jag tror inte att det blir kallare än 3-4 minus, och det är just där någonstans min kallgräns går - men simma vore så härligt. Och att basta efteråt, det vore gudomligt.
Jag har också sagt att jag ställer upp som leverantör om något behöver levereras till en potentiell sjukling och dessutom har jag slängt ut en bioförfrågan till Mattias, men jag gissar att inget av det sen bastu kommer hända just imorgon.
Något som däremot kommer hända är en god middag. Mycket god middag ska lagas - och då behöver jag ju vin till. Dunken i bokhyllan är så gott som tom, så i samband med badhusbesöket bör jag slå en lov till ett systembolag. "Ett" systembolag? Som om jag har alternativ?
Mitt skrivande kringgår min hjärna ibland. Som när jag skrev till Robert lite tidigare ikväll:

Åfta!

Vidare skrev jag tydligen i ett jobbmail: 
"...på 165. Han hade varit mitt förstahandsval om... "
Han? Han var alltid på min hjärna, som Elvis sjöng på engelska fast om ett du.

Jag borde lära mig att korrekturläsa mer innan jag exekverar det.

När orerade jag såhär långt och länge sist?
Jag har det tydligen inom mig än. Dock har jag inte på något enda litet vis förberett den årssammanfattning jag brukar enlevera i slutet av året, en text som hur jag än komprimerar, ändå brukar bli massiv. Den är väldigt tidskrävande att skriva, så utan minsta uppdelad förberedelse, kan det hända att jag i år skiter i den. Det här har faktiskt varit ett år då jag har frångått många av mina inrutade mönster, så det är inte omöjligt att jag fortsätter på den vägen.

Mötet imorgon börjar klockan 10.
Jag brukar kliva upp klockan 11.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, december 08, 2013

Allting har en ände, korven den har två


Kvällstjänsterna tickar mot sitt slut, igår hade jag den sista sena lördagstjänsten där man kör den sista 677:an till och från Uppsala som sista grej på kvällen/natten. Det blev väldigt mycket "sista" i den meningen, men ja, allt med kväll och sent sjunger ju på sista versen.
Som sällskap från mitt i linjen (Johannesbergs slott) och hela vägen till Uppsala centralstation hade jag en jättetrevlig tjej som hade varit på firmafest där på slottet och satt på rallysätet och pratade med mig, hela vägen. Hon var inte särskilt berusad heller, vilket gjorde samtalet lite lättare än det jag på fredagskvällen hade med en annan kvinna som satt på samma säte, men på en annan linje. Hon upprepade "Jag är full som en kastrull" som ungefär varannan, var tredje fras. Men hon var trevlig, hon också!


Jag har dock börjat ana ugglor i mossen gällande hela vår sökningsprocedur. Det är mer än en grej som inte känns rätt - och då menar jag alltså att det inte bara är det faktum att jag först blev tilldelad mitt andrahandsval och sen fråntogs. Jag har hittat andra grejer som känns fishy, för att tala klartext.
Jag har dock mailat om det och inväntar svar.

Jag inväntar ganska många mailsvar, när jag tänker på det. Även från högre upp i ledningen och också från kommunen i icke-jobbfrågor.
Men min bäste mailvän Robin skickade idag ett efterlängtat svar, så det toppar ju det mesta!

Idag har jag skottat en sväng igen, och det känns en aning tacksammare nu när det har slutat snöa. Jobbet består på ett annat vis. Därefter blev det dusch och nu sitter jag i den ena av de två tröjor jag köpte till mig själv när jag var ute på julklappsjakt i början av veckan. Det är något visst med nya plagg, en härlig känsla. Det här är dock ingen modeblogg, så det blir ingen bild på det.
I och med de inköpen gjorde jag också ett ryck och rensade bort en massa kläder som jag inte använder. Det gjorde jag ju så sent som för två år sen, i samband med att jag flyttade ut från min förra lägenhet, och mycket av det jag igår rensade bort hade jag kunnat rensa bort redan då. Med vissa plagg hade jag tanken att "den är är ju ändå fin och det är inget fel på den" - men nu tänkte jag mer att jag har ju fortfarande inte använt dessa plagg, så då rycker de.
Jag ska dock någon dag när jag orkar, packa om det i kassar som jag kan slänga i en sån där klädcontainer, just nu ligger de hoptryckta i en bärkasse från Gekås, i min "walk in closet".
Alltså... Det känns som mer av ett inre förråd, men jag har även lite kläder där inne, så det är ju en form av garderob också. Där skulle jag dock behöva rensa bort skit också, kanske inte så mycket kläder (eller jo), men det finns mycket annat som tar plats där också.

Nu: steka korv, sen på med uniform och åka och jobba sista sena söndagstjänsten!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, december 07, 2013

Stormens öga

Igår mötte jag stormen Sven, trots allt. Jag kände mig faktiskt skeptisk till att han skulle komma, men han kom. Fast han var betydligt lugnare här än längre söderut, antar jag. Snö har det dock kommit i mängder och kommer än. Jag har relativt nyligen kommit in från att ha varit ute och skottat i en och en halv timme, och nu är jobbet åter ganska ogjort. Man kan ju dock inte ha filosofin att man väntar med att skotta till dess att det har slutat snöa, för hur jobbigt blir det inte då? Nej, hålla efter lite hela tiden, det är min melodi.

Det gick fantastiskt bra att köra i snöyran igår. Det var sista gången jag hade min senaste tjänst och som en skänk från ovan blev jag tilldelad en av mina absoluta favoritbussar; 7605 att köra både 655 och 676 med. 7605 är en röd boggibuss med blott en våning, så det är inte vad vi brukar köra på 676:orna, men trafikledningen tyckte att de något mer vindkänsliga dubbeldäckarna kunde få vara hemma på fredagsnatten. Inte mig emot, när jag fick en sån pärla!
7605 körde jag ju nonstop (med undantag av att Gustaf körde lika mycket) under prideveckan, då det var pridebussen. En klar favorit i vår busspark. Liksom 7608, som sen var paradbussen. 7606 och 7607 som är de övriga två likadana bussarna, kan jag inte påstå att jag har samma relation till. 7606 vet jag inte ens om jag har kört någon gång - men jag gillar alla fyra.

Men tillbaka till det här med skottningen. Jag hoppas att mina nyinflyttade grannar jag bor vägg-i-vägg med är mer benägna att skotta vår gemensamma loftgång och trapp, än vad de tidigare boende där var. De gillade att pulsa. Jag gillar inte när man pulsar i trappan, ju mer nertrampat, desto svårare att skotta blir det och till slut blir det bara isklumpar och allmänt jättehalt och svårt att gå.
Nej, håll efter lite hela tiden, som sagt.
Sen blir det också intressant att se hur många som känner sig manade att hjälpa till att skotta grusvägen mellan husen, den vi alla går på för att komma till soprummet. Jag var säkert inte helt ensam om att skotta den förra året, men jag tror säkert jag gjorde det flest gånger.
Men än så länge tycker jag att det är rätt mysigt att skotta.
Den här vintern kan ju inte bli ett halvår lång, som den förra, i och med att det här nu är första snön, och ska den ligga ett halvår fram, ska den ligga till 7 juni. Det känns inte helt troligt.

Nu ska jag steka hamburgare och sen ska jag nog promenera till jobbet. Eller ska jag cykla? Jag cyklade hem igår - då var det oplogat och allmänt svårt. Svårast var det dock med sikten. Avsaknaden av ögonfransar gör sig aldrig så påtaglig som när det snöar småspik.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, december 06, 2013

For the last time

Idag vaknade nog många upp till nyheten om att Nelson Mandela har dött.
Inte jag, jag fick nyheten innan jag gick och lade mig igår. Och ja, det är ju såklart sorgligt när en folkrättskämpe och hjälte går bort, men hittills kan ju ingen leva för evigt. 95 är en respektingivande ålder.
Jag tänker dock inte grotta ner mig i detta.

Igår var jag värd för årets sista styrelsemöte i vår förening. Tre tappra delegater utöver jag själv.
Där beslutades att jag ska ta över som föreningens facebookansvarige, vilket jag nu är. Har administrerat lite med det där och lagt till nyinflyttade grannar och försökt hitta grannar som inte finns där. Men alla har ju inte facebook och några har alldeles för vanliga både för- och efternamn, så det är inte helt lätt. Jag har dock skickat mail till de som har angett en mailadress och upplyst om detta.

Stormen Sven härjar över landet, men här, där vi redan igår fick en klass 2-varning av SMHI för mycket snö, hård vind och kraftig drivbildning , regnar det ännu mest bara. Igår kom ju lite snö, men det har regnat bort.
Jag blev dock full i skratt när jag hörde på radion hur de sa:
"Nu över till stormen Sven."
Det jag hörde var nämligen:

"Nu över till stormens vän." 
Framför mig såg jag en trädkramare som skulle försvara stormens rättigheter. "en storm har också känslor!"


Min humor.

Jag kör dag min senaste tjänst för sista gången:

  • 636 från Norrtälje till Östersjö kl 17:00
  • 636 från Östersjö till Älmsta kl. 18:42
  • Tomkörning från Älmsta till Norrtälje. Rast.
  • 655 till Söderhall kl. 21:38
  • 655 till Norrtälje kl 22:25
  • 676 till Stockholm 23:30
  • 676 till Norrtälje 0:45
Någon gång under dagen tänkte eventuellt Alex dyka upp sa han. Jag försöker att inte förvänta mig något, för det är ju ganska troligt att han får roliga planer för sin fredagkväll, än att sitta och åka buss - även om sällskapet är trevligt. Men jag hoppas ju såklart.

Jag hoppas också att Sven ser mig som sin vän och inte slår till så hårt mot just mig. Jag vill inte köra fast någonstans mitt i natten när vi inte har någon som sitter reserv och kan komma till undsättning.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, december 05, 2013

I'm dreaming of a white christmas

Nu har vi fått lite snö, och mer väntas - det är klass 2-varning här på Roslagskusten för mycket snö och kraftig drivbildning, på själva årsdagen av det förra rejäla snökaoset. Det är lite smålustigt tycker jag, att femte december kanske än en gång blir kaosets dag, vädermässigt.

Jag prickade in snön som hittills har kommit, ganska olägligt. Jag cyklade ner på stan för att inhandla lite julklappar, även några till mig själv i form av två tröjor, och när jag skulle cykla hem blötsnöade det lite. Benen blev fuktiga. Hemma såg jag att jag hade fått en paketavi i brevlådan, så jag cyklade iväg till Norrköp för att hämta ut paketet och på väg dit och därifrån blev jag duktigt blöt. Byxorna ligger nu på tork och jag myser i mysbyxor.

Innan jag satte mig här, satt jag vid köksbordet och slog in alla oinslagna paket, något som med mina fumliga händer tar tid och sen kanske inte blir det snyggaste resultatet heller. Men ja, jag är nöjd ändå. Jag vet inte riktigt om jag är klar med inköpen än, eller om mer står på lut. Just nu har jag nog åtta paket klara.
Tröjorna jag köpte förresten, köptes i åtanke om att ha något nytt på julafton. Den ena kommer jag nog ha ovan på en skjorta sådär så att kragen sticker upp lite snitsigt. Det är planen.
Den andra... kommer jag ha lite när jag känner för det.

Nu kan man se hur det ska jobbas året ut, med undantag av annandagen för mig (eller hela julhelgen för de som inte har sökt och fått semester då). Jag ska ju vara ledig 23-25 december och faktiskt först nu insåg jag att det betyder fem dagars sammanhängande ledighet, då 23:e är en måndag och jag innan dess har ledig helg. Det blir ju vansinnigt skönt!
Jag ser även merparten av de tjänster som ligger på min nya grupp som startar 15 december. Imorgon är sista dagen jag kör min senaste tjänst, den där jag slutar 25:52. Det är med lite vemodsblandad förtjusning jag byter.Kvällsjobb är vansinnigt skönt, det går inte att komma ifrån. Men jag ser ändå fram emot det nya, att få uppleva morgnarna igen. Jag har ju till exempel inte riktigt fattat att det är mörkt på morgnarna än, för när jag kliver upp är det alltid ljust.
Det blir ju lite av ett debakel då med mina adventsljusstakar i fönstren. De tycker jag ju inte att det är mycket lönt med att ha tända när det är ljust ute - vilket också är den tid på dagen jag är hemma. Jag har de heller inte tända när jag inte är hemma (undantaget om jag gör kortare ärenden), så på mina arbetsdagar är det kanske någon timme innan jobbet och någon timme efter jobbet som jag får njuta av den julstämningen. Den biten blir ju bättre med nytt schema.

Om en dryg halvtimme kommer det rasa in grannar till mig här. Jag står nämligen som värd för årets sista styrelsemöte.
Det är dock ovanligt många som har meddelat att de inte kommer, så har jag räknat rätt så blir vi bara fyra stycken, jag själv inräknat. På diskbänken har jag laddat upp med fyra koppar och fyra glas, då jag tänker att man ska få välja bland kaffe, te och julmust. Där står även lite annat smått och gott, såsom ett fat med just nu enbart pepparkakor på, men jag ska hälla på lite gifflar där sen också.
Apropå gifflar, så hittade jag nyss en öppnad påse med två stenhårda gifflar i, i mitt skafferi. Det är inte dem jag ska bjuda på. De var bäst före 20 september.
Både skönt och lite pirrigt med möte på hemmaplan.
Nu är förresten de fortfarande lätt fuktiga byxorna på igen. Bestämde mig att mysbyxor inte hör hemma på ett styrelsemöte.

Ordet är fritt, nu är det ditt.