onsdag, oktober 31, 2012

Onsdagsmys

På något vis känns det lugnare att vara ledig såhär mitt i veckan som jag nu är, än att vara det på helgen. På helgerna har jag alltid massa måsten att klara av, men när jag jobbar helg brukar jag försöka se till att klara av dem antingen på eller i anslutning till helgen ändå, så nära som möjligt och så mycket som möjligt - så enda måstet denna ledighet från måndag vid 10-tiden till torsdag vid 5-tiden (ja, på morgonen), det har varit att träna. Och det klarade jag ju av igår.
Ett måste idag är ju i och för sig styrelsemötet ikväll. Ack ack. Men ja, det blir säkert bra med den saken.

Imorse fick jag sms från Siri som undrade om jag hade tid med en fika under dagen, och det hade jag ju absolut, annars hade jag nog blivit sittandes med Sims 3 hela dagen. Jag har för tillfället tröttnat lite på GTA IV och åter fått ett litet sug för Sims, och det är ju perfekt att ha två spel att alternera mellan i och med att jag ändå inte har tid att spela vansinnigt ofta, för då räcker det ju... dubbelt så länge? Någonstans bör den logiken gå ihop.

Det var jättetrevligt att träffa henne och lilla Wilma - lilla Wilma som blir större och större för varje gång jag träffar henne. Men det är ju rätt naturligt när man är i ett och ett halvt-årsåldern, det hinner hända mycket på ett par månader. Inte är hon buskablyg heller, vill ville sitta i mitt knä i flera omgångar och det är ju väldigt mysigt. Får mig att sakna förskoletiden, där det var knäsittning och sagoläsning varje dag. Det är lite för lite av det i bussbranschen. Skulle någon sätta sig i mitt knä där skulle det bli tämligen knasigt för alla parter. Kanske inte minst för alla andra påstigande? 
Det var kul att det gick att ordna något så spontant också, ofta ska ju saker planeras än hit och dit, men det är ju som skönast när man bara får en sån fråga om att fika och almanackan är såpass sopren att det går att ordna bara att par timmar senare. Mer sånt!

Men detta mörker som nu tränger sig på... jag är inte riktigt beredd på det än. Det skymmer ju redan innan klockan har blivit 16. Ack ack. Och långt till att man får mysa till det med juleljus än. Det är bara att bita ihop och hålla ut, antar jag. Men jag längtar onekligen lite efter mina adventsljusstakar.

På menyn idag står lax förresten, enligt något recept som jag inte tror att jag har provat förut. Just nu minns jag inte alls vad det speciella var, men ja, jag ska ta i tu med den snart och då lär jag bli varse.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, oktober 30, 2012

Springin' in the rain

Ledig dag idag och kroppen är ännu inte helt inställd på att det är vintertid, så jag vaknade strax efter sju, oförmögen att somna om. Matade då min käre Axel och släppte ut honom och åt så frukost själv, varpå jag sen lade mig i sängen en stund igen och filosoferade rent allmänt, och hoppades lite att det infernaliska regnandet skulle upphöra.
Det gjorde det inte.
Så när jag kände att frukosten var lagom långt nedsjunken, då tog jag på mig träningskläderna och drog först igenom styrketräningsprogrammet (vilket inte är avancerat om någon trodde det. Knäträning med gummiband, 3x30 armhävningar, 2x50 situps, 2x50 rygglyft, 2x30... kan det heta pushups?, och 2x25 sekunders ligga på golvet och lyfta benen ett par cm ovan marken) och sen drog jag motvilligt ut och sprang. Det är inte alls inspirerande att ge sig ut när det regnar, men jag känner att jag måste ändå. Jag skulle ju kunna chansa på att det är bättre väder imorgon, men det kan ju lika gärna vara värre då. Tacksamt i alla fall att det inte var de minusgrader som senaste tiden har haft ett järngrepp i tillvaron här - jag tror faktiskt jag hellre springer i regn och fem plus än i icke-regn och fem minus, för då måste jag ju ha på mig långkalsonger och mössa och vantar och känna mig allmänt instängd - och dessutom oja mig över att jag kanske halkar på någon isfläck någonstans.
Denna gång var jag dock smart nog och hade en keps på mitt huvud. Det är ju i och för sig inte en huvudbonad som jag känner mig speciellt snygg i (fast det gör jag inte i min löparmössa heller), men den fyller ju onekligen en för ansiktet bra funktion, då jag blev helt fri från vatten i ansiktet tack vare den. Eller åtminstone i ögonen, men det är ju huvudsaken.
Och det var ändå en rätt trevlig tur. Visserligen slog jag långt ifrån mitt rekord, tidsmässigt, på den 13,17 km långa slingan - faktum är att min tid bara blir sämre och sämre nu. Idag blev tiden 1:04:32 - alltså tre minuter och trettioen sekunder sämre än rekordet. Fast benen är inte riktigt i den form som de var då, då flög jag fram och nu känns det lite trögare rent allmänt. Dessutom tror jag väder och vind gör sitt också.
Hur som helst kom jag, som vanligt, att reflektera över både ett och annat och tänkte nu mest på skolinformationen som ju snart drar igång på riktigt, och fick idéer som jag sen mailade min skolinformatörskollega Agata och ansvarig gruppchef Sara - och fick svar från Sara sen om att det var bra idéer, men att jag hade målat upp bilden lite värre än nödvändigt. Alltså, det finns en skola som det är ganska mycket bussrelaterade problem kring, främst gällande högstadieeleverna och jag skrev just det att jag egentligen inte är sugen alls på att prata allvar med dessa i och med att det inte var det jag tackade ja till från början, då det bara var tal om yngre elever - men att jag ändå förstod att det måste göras och hade då idéer om hur det skulle gå till. Svaret blev att vi inte alls måste prata allvar med högstadiet, så ja, det var ju skönt. I övrigt tyckte hon att jag hade bra idéer, så det får jag vara nöjd med.

Ett inte helt ovanligt fenomen med mig när jag har tränat är att jag blir sugen på att baka, så jag kollade upp ett recept på chokladcheesecake, eftersom det var just det jag var sugen på och promenerade sen med paraply till Knutby torg för att på Coop inhandla det som behövdes till kakan (vilket var de flesta av ingredienserna) - men innan det tog jag en sväng på Jysk för att kolla priser på bäddmadrasser, då mina föräldrar har köpt nya nyligen och rekommenderade mig att göra det också, att det kanske kunde lindra mina eksemhärjade ben, i och med att det kan vara kvalster därifrån som irriterar. Och det kan det ligga sanning i, för jag sover ju i en säng som jag har ärvt av min morfar, som han införskaffade när min mormor dog 1985, och bäddmadrassen är densamme sen dess gissar jag. Åtminstone densamme sen 1997, då jag ärvde sängen. När jag bodde på Flygfältet tvättade jag den dock då och då, men nu har jag nog dels för liten tvättmaskin och inget torkskåp eller så, så jag skulle nog behöva sova på soffan den natten då, innan den blev torr.
Men det visade sig att bra bäddmadrasser kostar över tusen kronor, så det blev ingen affär direkt.

På Coop var det fel med självscannarna, så jag fick handla enligt traditionell modell med korg och lägga upp alla varor på bandet, istället för att scanna och packa direkt i påse. Men jag handlade ju inte mycket, så det gick bra.
Bakningen... kan ha gått bra också. Återigen, precis som när jag gjorde kladdkaka senast, såg kakan rätt lös ut då den hade stått sina 50 minuter i 150 grader, men den ska ju stå och stelna lite i kylen, så det hoppas jag att den gör. Jag har ännu inte provsmakat i och med att jag sen direkt lagade middag som jag nu sitter och är allmänt däst av, men ikväll ska jag nog ta mig en bit.

Jag hade missuppfattat att det skulle vara styrelsemöte i brf:n ikväll - alltså, det var vad jag trodde, men det är tydligen imorgon kväll. Det gör mig dock inget, jag är ju ledig båda dagarna och har sagt att jag kan båda dagarna i och med att båda dagarna har varit på tal. Och det var väl just därför som jag blandade ihop dagarna också, kan jag tro. Då ska vår ordförande vara frånvarande, så det blir ju intressant att se hur ordet fördelas då. Jag känner mig ju fortfarande väldigt ny och oerfaren i styrelsesammanhang.

Just det ja, jag har nu (äntligen?) fått en kallelse till tandläkaren! Har funderat på det på sistone, om de har glömt bort mig eller så, i och med att det var så otroligt länge sen jag var där senast. Å andra sidan har jag inga besvär alls med tänderna nu. Kan dock gissa att jag har en del plack här och där, men utöver det tror jag min munstatus är rätt bra. Så jag oroar mig inte.
Jag har nog aldrig oroat mig för tandläkarbesök egentligen.
Visst, när jag gick i nian hade jag ju tandställning och då var jag hos tandregleringen minst en gång i månaden och det kom jag efter hand att inte se fram emot i och med att jag varje gång då fick min skena omspänd, så att det antingen var ömt i munnen i flera dagar sen - eller gjorde så ont att jag knappast kunde tänka på något annat.

Och denna dator, denna stationära, nya dator... Den uppför sig inte som man ska, när jag skriver. Jag har ju tidigare skrivit om att den kan få fnatt och stänga av sig själv "för att undvika... bla bla bla" (på engelska, förstås) - och jag har nu noterat att det bara händer när jag skriver - så ofta när jag skriver blogg, men aldrig när jag sitter och spelar. Nyss hände det igen, men tack och lov autosparas ju texten här med hög frekvens, så det var bara ett par meningar jag fick skriva om. Men likt Sverker Olofsson undrar jag; ska det vara på det här viset?

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, oktober 29, 2012

Ibland gör man rätt, ibland gör man fel - lev med det!

Idag är tyvärr en sån dag då jag åter känner mig lite nere.
Dels verkar den här vintertidsövergången ha rubbat onormalt mycket i min sömnrytm, för igår blev jag jättetrött vid 21:30-tiden men tittade då på något på tv, nu minns jag inte vad, som jag ville se klart och det slutade väl en halvtimme senare då, får jag anta.
Hur som helst så orkade jag knappt läsa något när jag kom i säng - men ändå hade jag svårt att somna och jag sov rätt oroligt natten igenom.
Kort tjänst har jag haft idag, så när jag kom hem lade jag mig också för att sova, men det gick också trögt.
Delvis beror det väl på att vissa av mina kollegor, eller ja, främst en, igår dödade min glädje över att det gick så himla bra med min smockfulla 676:a igår där alla vara så glada och nöjda - i alla fall vad det verkade - "Hoppas du är medveten om att du kört olagligt. Finns tavla ovanför föraren hur mycket man får lasta för att köra lagligt..."Hen liksom alla mina kollegor borde veta att det är väldigt svårt att hålla koll på när dubbeldäckarna blir fullsatta, och att se att man har just exakt fyra stående är heller inte lätt - och om det olagliga ligger i att ha för många passagerare eller att man överskrider lastvikten (passagerare + bagage) vet jag inte, men på dubbeldäckarna får vi ha över sju ton passagerare och bagage, alltså som en stor afrikansk elefanthanne och när vet man att det är uppnått? Det finns ingen våg som visar bussens vikt någonstans.
Hur som helst, det är klart att lagar ska följas och det är väl bara den som är utan synd som ska kasta den första stenen och den här kollegan har själv en väldigt tung gasfot inne på Norrtälje busstation där vi max får köra 20 km/h, så jag blir bara så ofantligt trött på att man måste jobba på att ta ner den glädje och lättnad jag kände över att det gick så bra, för nu känns det ju helt plötsligt som att det inte alls var så bra gjort av mig längre.
Jag får trösta mig med att jag har fått hurrarop från båda gruppcheferna på Nobina samt även en som är något rätt högt på SL, så någonstans gör jag ju ändå rätt även om det är fel. 

Men det är väl inte bara en sån enskild sak som tar ner humöret. Jag är ju kanske inte av det mest stabila psyke, så det är snarare en vattendroppe som får bägaren att rinna över.
Mörkret gör ju inte heller riktigt saken bättre, vintertiden gör ju att det började dunkla på redan för en halvtimme sen, mulet som det är. Fast är det mulet så borde det ju rimligtvis inte vara så hysteriskt kallt nu som det har varit ett tag. Imorse var det ju drygt fem grader kallt. Hua!
Nu var det visst drygt fem grader plus istället ja. 

Nu börjar det nog bli på gång med skolinformationen också, men som jag känner just nu så känner jag ju måttligt med lust till det, särskilt eftersom vi ska börja på en skola som tydligen klassas som problemskola bland förarna och då rikta in oss på högstadiet - något det aldrig var tu tal om då jag fick frågan och sa ja till detta skolinformerande. Då var det årskurs fem det handlade om, och det är ju en viss skillnad mellan femmor och nior.
Men det blir säkert bra, till slut. Eventuellt ska vi dit nästa fredag om jag förstod rätt i telefon nyss.

I övrigt idag efter luren så har jag suttit och bläddrat igenom tjänster som ännu inte är spikade inför den nya tjänstesökning vi har snart - inför vintertidtabellen kommer våra schemagrupper förändras och då får vi söka nytt. Tjänsterna är inte släppta än, så det jag nu har bläddrat i är alltså bara ett förslag hittills, men jag fick frågan av vår trafikplanerare om jag ville titta och se om jag hade några synpunkter i och med att jag lämnade ett förslag häromkvällen (vilket jag nog skrev här då också), och det ville jag ju. Fast det är hemskt plottrigt, 113 sidor och svårt att veta riktigt hur jag ska ta mig an det. Men i och med att jag inte får betalt för det här, så skummade jag mest och tittade bara efter det jag själv efterfrågade; linjevariation. Annat med arbetstider och raster och sånt tittade jag däremot inte på, men det har vi nog en fackavdelning som granskar, får jag hoppas.

Nu ska jag muntra upp mig med lite GTA IV!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, oktober 28, 2012

Stockholmare i mitt hjärta

Sicken dag!
Till att börja med fattade jag inte vad klockan var när jag vaknade - jag visste ju att det nu är vintertid, men jag blev förvirrad när min klockradio som jag vet att jag ställde om stod på 7:18 och det samtidigt på radion var Christer i P3 - ett program som börjar klockan 8:00. Knappast att de på radion missar tidsskiftningen?
Jag kollade ju av klockan med min mobil som jag inte hade ställt om, just för att jag inte visste om den skötte det själv eller inte, och den stod ju på 8:18, så det skulle ju kunna betyda att det var vad klockan var, men det var först efter att jag kollade av klockan.nu som jag blev säker; den var 8:18. På något vis måste jag ha lyckats ställa bak klockradion två och inte en timme.

Således var ju klockan ungefär vad den brukar vara när jag vaknar och kliver upp på ledig tid ändå, trots den här extratimmen, så den hade jag bevislingen sovit bort. Men ja, att sova är ju onekligen skönt.

På jobbet har jag bara kört 676 och bara haft hordvis med trevliga passagerare. Det har varit gamla grannar (på två av turerna faktiskt), ena halvan av Judit & Judit och diverse okända, men trevliga människor.
Två svängar till och från Stockholm totalt sett, med en rast mittemellan. Det var efter den rasten det tjorvade till sig. När jag körde fram för att avgå 16:18 stod en lång kö av folk vid 676:ans hållplats och inte mindre än fem barnvagnar såg jag i denna kö. Det jobbar ju inga kundvärdar på helgen heller, så det var ju bara att rodda i det där själv, för hjälpsamma kollegor lyste allt med sin frånvaro. Annars kan man ibland ha tur och få hjälp från förare som inte har något bättre för sig - jag själv brukar hjälpa till när jag kan.
Hur som helst, medan jag var tvungen att se till att alla biljetter blev viserade, ropade jag ut i högtalarna att de barnvagnar som hade möjlighet att vika ihop sig kunde göra det och lägga in vagnarna i det externa bagageutrymmet i och med att mittgång och dörr måste vara fri från fasta föremål - och det togs emot väldigt bra. Tre vagnar blev inlastade och även lite annat bagage - för bagage fanns det gott om.
Det slutade aldrig gå på folk och vissa tog ju lite längre tid på sig att få fram sina biljetter, vilket ledde till att även när min avgångstid hade passerats med råge, hann folk springa till bussen från alla möjliga håll. När jag så till slut fick chans att stänga dörren, närmare tre minuter efter tilltänkt avgångstid, så gjorde jag det - och då fick jag bistra miner av folk som kom springandes från det håll jag sen körde åt. Det kan jag förstå, det är aldrig muntert att se en buss man vill hinna med åka iväg mitt framför en.
Men betänk detta; jag hade extremt ont om plats och bussarna till Stockholm går varje kvart - vill man åka med den bussen som går 16:18 så ska man inte komma till hållplatsen 16:21, gör man det kan man behålla sina ilskna gester för sig själv.
Uppe vid campus sen, där blev bussen proppfull. Jag efterfrågade en förstärkningsbuss men fick nej och ropade då ut att bussarna går varje kvar och att det högst troligt skulle finnas mer plats på nästa buss, vilket fick några att vända i dörren och några som redan gått på att gå av - men inte alla stående. Och det har jag också full förståelse för. Vill man hem så vill man och att då chansa på att det skulle finnas bättre plats på en senare avgång utan att säkert veta - det skulle inte jag heller göra, då skulle jag hellre stå.
Således hade jag en del stående trots att vår policy säger att vi inte ska ha stående på E18, men vi får heller inte kasta av folk och jag är inte den som sätter mig på tvären när kunderna ändå är vid så gott mod. För det var de! De som stod i närheten av mig var trevliga och pratsamma och jag gjorde pratade i högtalarna vid flera tillfällen för att informera och så - och det resulterade i att osedvanligt många passagerare sen tackade så mycket, både för bra körning och bra information och önskade mig trevlig kväll och så.
Alltså, det värmer mig så, när folk på den sjåigaste körningen känns mest nöjda. Då har jag lyckats med något, känner jag.

Vid tekniska blev det spetsvändning hemåt, men jag behövde inte gå på toa eller så, så det var lugnt.

Hemma stod grannen under mig ute och rökte och sa att hon hade besök av min Axel. Och alltså, även om jag egentligen inte är så pigg på att han går in hos andra, så kändes det nu rätt tacksamt. Det var ju minusgrader och han hade varit ute sen innan nio på morgonen (och klockan var då närmare sju på kvällen), så det var ju faktiskt fint att han fick gå in och värma sig lite.

Imorgon har jag en tur till och från Uppsala på morgonen, sen är jag ledig i två dagar. Härligt!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

It's not my imagination

Klockan är 23:15 såhär på lördagskvällen och vad gör jag?
Jo, jag satt just och författade ett halvlångt mail med önskemål till framtidförändringar på jobbet som jag skickade till gruppcheferna, trafikchefen, trafikplaneraren, personalplaneraren, driftchefen och den operativa chefen.
Vi får ju snart söka nya tjänstegrupper, men hittills har bara tjänsterna för de som utgår från yttergaragen (Älmsta, Hallstavik, Bromskär och Östersjö) öppnats för allmän beskådan, och även om jag såklart inte ska söka någon av dem, så kan jag ju inte låta bli att titta ändå.
Och i och med det så kan jag via uteslutningsmetoden se vad som blir kvar till Norrtälje och därmed formulera ett par önskemål om förändring. Hoppas de tas på allvar och tas med i framtida planering.

I övrigt då, så skulle det kunna vara botten igen, i alla fall om jag levde mitt liv genom andra. Det som nyss var så glatt är nu åter nere i någon sorts mörker.
Men nej, jag tänker inte gå den vägen. Jag har sagt förr att vill man prata om vad som tynger en med mig, så lyssnar jag gärna - men jag tänker inte tjata och jag tänker absolut inte dras med ner. Jag är bräcklig som jag är, även om jag just idag är stark och allt det där. Halvstark.

Och jobbat har jag gjort. Klockan stod på 7:05, vilket ju får räknas som rätt rejäl sovmorgon i min bransch. Eller ja, imorgon börjar jag 12:46 och i och med vintertidsövergången (eller normaltidsövergången, om man ska vara petnoga) - men när jag börjar sådags behöver jag inte ställa någon klocka. Så kring sju är nog det senaste jag arbetsmässigt behöver ställa klockan som det är nu.
Hur som helst så vaknade jag redan vid 5:30 - inte av Axel, men han märkte ju på mitt kroppsspråk att jag var vaken och i och med att jag ofta kliver upp den tiden eller ännu tidigare, och då blev ju han eld och lågor efter frukost och och att få gå ut, så jag klev upp och fyllde hans matskål och väntade sen på att han skulle ha ätit klart och därmed vara redo att gå ut, vilket tog säkert fem minuter.
Sen försökte jag lägga mig igen, men det var ju dessvärre omöjligt att somna, så någon gång efter sex klev jag upp.
Således är jag lite trött nu, men det är ju som sagt sovmorgon och dessutom vintertidsövergång imorgon, så jag känner ingen hysteri inför att jag måste lägga mig.

En kollega på garaget kan dock inte riktigt fattat vad jag menade när jag påpekade för honom att han i natt (då han jobbar natt) måste komma ihåg att det blir vintertid, och han svarade att de varnar för det varje kväll, men att han kör försiktigt. Byman, Byman... Jag hade dock lite bråttom iväg, så det blev aldrig att jag dubbelkollade att han förstod vad jag menade, men förhoppningsvis hade han väl ändå koll på det där med vintertiden.
Det är ju lite knixigt att jobba natt just den här natten. När det var Keolis hände det ju att jag jobbade natt och då var jag mer insatt i hur det fungerade med övergången och avgångarna då - då körde man helt sonika avgångarna två gånger vid det här skiftet och en gång vid övergången till sommartid (om jag förstod saken rätt), och det borde ju kanske vara så nu med Nobina också? Rimligtvis i alla fall.

Ganska många bekanta har åkt med mig under dagen också. På min första tur åkte tre fjärdedelar av en familj vars barn jag har haft hand om på förskolan för nu flera år sen - den äldste pojken där måste nu antingen vara eller snart fylla 12! Alltså, då är man ju långt ifrån förskoleåldern, så jag förstår att han inte kommer ihåg mig, särskilt som jag bara hade honom ett år - och det säger ju lite om att jag faktiskt var rätt länge sen jag började i barnomsorgen om de som var äldst då, nu står på randen till att börja i högstadiet. Och det säger ju lite om hur länge jag var kvar i branschen i och med att de som var yngst när jag slutade, nu är äldst. Eller ja... det säger kanske mer om hur länge jag har kört buss? 
Sak samma, även en annan familj från förskolan åkte med, men varken barnet eller föräldrarna har jag haft nästan något alls att göra med, så det är tveksamt om de kände igen mig.
Även en från gymnasieklassen åkte med, och uppmanade mig att köra försiktigt.

Alltså... Axel ligger ju här precis intill musmattan, och av och till sprätter han till med tassarna så att han råkar trycka in antingen höger eller vänsterknapp och det får ju effekter här. En gång flyttades skrivraden till en rad jag redan hade skrivit, och nu tryckte han nyss in något så att jag var tvungen att lyfta bort tassen för att kunna fortsätta - och då blev hela fönstret lite, lite större. Denna katt. Han är ljuvlig!
Igår försökte han attackera och äta upp översta knappen i min kofta. Men ja, det skrev jag nog, i och med att jag skrev om mina planer på att köpa en ny, i och med uppfransandet på ena ärmen.
Det kommer det inte bli något av med, för världens bästa mor sydde ihop fransarna! Visst att kanten är lite ojämn i och med att det fattades trådar och så (jo, jag har klippt av några...), men det blev tusen gånger bättre än hur det var, så denna kofta kan allt fortsätta att vara min favorit ett tag till.

Nej men om jag skulle ta och lägga mig då?
Jag är dock glad att jag har sovmorgon imorgon, för jag har ingen aning om min telefon ställer om sig själv eller inte, så jag vet inte vad jag skulle ställa larmet på annars? Om jag själv ställer om och sen den ställer om automatiskt så blir det ju fel, och ställer jag inte om och heller inte den, ja då blir det också fel. Men förhoppningsvis lär jag mig det till nästa gång.

Just det ja! Idag har jag lärt mig telefonnummer! Både min systers som jag aldrig någonsin har kunnat i huvudet, och min pappas nya. Hans gamla lärde jag mig aldrig, men hans jättegamla kan jag än: 070 820 855.
Hoppas jag kommer ihåg dem imorgon också! Mitt sifferminne är... hm, inte det bästa, men om jag anstränger mig så brukar det vara hyfsat pålitligt.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, oktober 26, 2012

Konsumera me...mindre!

Tiden går fort när man har roligt. Och när man har tråkigt. Oavsett vilket jag har haft, så är det åter dags för mina två jobbhelger i sexveckorssnurren nu, så följaktligen har jag varit ledig idag. Lite surt då det var frukost på garaget imorse, men jag är då inte den som prioriterar jobbfrukost före sovmorgon.
Sjusovare är jag ju kanske ändå inte, klev upp... ja, 8:22 har jag en vag minnesbild av att klockan kan ha stått på. Kliver i stort sett alltid upp före nio numera. Eller ja, det är väl egentligen inget nytt, jag har i stort sett alltid varit sån, utom en period i 18-19-års åldern då jag hade sovmorgon varje dag och därmed kunde sitta uppe till tre-fyratiden på nätterna, då sov jag något längre.
Det var på den tiden msn var det bästa sällskapet. Det har ju dött ut lite nu för min del, men ibland när jag loggar in på min hotmail så loggas jag tydligen in där också, har jag fått erfara två gånger rätt nyligen då två kontakter på msn började skriva till mig. Eller ja, på messenger - om man ska vara petnoga. Men det heter ju msn i folkmun.

Denna lediga dag har jag främst ägnat åt storstädning. Det behövdes, om man säger så. I helgen som var städade jag inte alls, så nu var det två veckors skit att röja upp i. Men ja, det gick rätt smidigt ändå.
Glad mitt i städningen, blev jag över en kort till antalet men ovanligt mångordad sms-konversation med Johan, som tycks må bättre äntligen. Han var riktigt glad och trevlig i tonen och det har jag faktiskt saknat på sistone - men det är inte lätt att hålla god ton om man har mycket annat som snurrar i huvudet.

Ack. Just nu har jag på mig min favorittröja, sett till vinterhalvårssäsongen. Det är en vit, stickad koftliknande sak som är allmänt mysig och som jag även har en grå variant av. Den var ny för förra säsongen och således inte överdrivet använd, men något har hänt med ena ärmen på den, den fransar upp sig där. Känns måttligt kul.
Dessutom har jag en katt i knät just i denna skrivande stund, som försöker slå av och äta upp den översta knappen. Ack. Får surfa in på H&M:s sida och se om den finns kvar i sortimentet. Jag tvivlar starkt, men gör den det kanske jag faktiskt ska beställa en ny och låta denna gå till de sälla jaktmarkerna.
[kollar]
Hm, en liknande fanns ju... Men åh, nu blir jag tveksam ändå. Och tveksamhet är lika med avvaktsamhet (ett ord som inte finns, jag vet) - så jag avvaktar nog.
Det kan ju dock betyda att jag går tröjan om intet, men ja. Äh, jag har egentligen kläder så det räcker och blir över.
Såg på Plus igår om just konsumtion där det dels framgick att om alla svenskar bytte ut ett av sina nya inköpa klädesplagg (alltså inte köpte ett nyproducerat, utan ett på second hand), så skulle vi spara in samma mängd koldioxidutsläpp som 120 000 bilar släpper ut på ett år, eller något sånt. Jag kan ha blandat ihop siffrorna lite, men det var något helt enormt i alla fall - och jag köper ju aldrig på second hand. Varför vet jag inte, men det har inte blivit så.
Sen handlade det också om en familj som hade bestämt sig att under ett helt år inte konsumera något alls - annat än mat och hygienartiklar och sånt. Inga prylar, inga kläder osv. Så borde man ju faktiskt göra, lite till mans.

Helgen som ligger framför mig då består till största del av 676. Jag tror jag har totalt tio turer på den linjen, samt en 652:a till Harö och en 658 tur och retur. Variationsrikt!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, oktober 25, 2012

Vad kostar den äpple?

Idag har jag inte så mycket att säga, men det är kanske lika bra det, för jag har inte så mycket tid att skriva på heller. Klart, jag kan ju skriva ikväll också, men ikväll slutar jag 19:15 och får jäkta hem om jag ska hinna både vissla in Axel och se Halv åtta hos mig och därefter är det ju säsongsavslutning av Once upon a time, som heller inte ska missas - så det är minsann fint om inlägget är skrivet och klart till dess. 

Får väl gratulera prinsessan Madeleine och hennes "pojkens vän" Chris. Det görs så underbara parodier på honom i CFD i P3. Underbara parodier på många, Katarina Zytomierska och Laleh tillhör ju också favoriterna.

Men som sagt; tiden är knapp och denna delning (för visst har jag delat, om än på hemmaplan idag) har jag valt att sova bort större delen av tiden. Inledningsvis med Axel rakt på bröstet, men både jag och han kände att rörelsefriheten blev lite begränsad på det mysiga viset, så han flyttade sig och lade sig bredvid mig istället.
I snart tre månader har jag haft honom nu och han har verkligen hittat sin plats i hjärtat.

Måste hinna steka på ett par korvar innan jag ska iväg till jobbet igen! Den här veckan är det verkligen lågvattenmärke i mathållning, jag orkade inte riktigt matplanera ordentligt och därmed inte veckohandla ordentligt sist, så idag står korv med bröd på menyn. Ikväll får jag ta en banan och kanske lite chips.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, oktober 24, 2012

Bara luften gör mig svag

Då sitter jag på mitt älskade Karlavägen 23 igen. Det var ett tag sen sist, och jag ska ju faktiskt heller inte klaga, i och med att jag numera bara har delade pass med rasten här två gånger på sex veckor. Det finns tydligen de som fortfarande har delat här uppemot tre gånger i veckan. Rena rånet, fritidsrånet. Fri tid är ju just vad man blir berövad på - i alla fall om man inte gör det bästa av saken. Fast tre gånger i veckan, det skulle inte ens jag kunna göra det bästa av.
Men i alla fall, nu gäller det inte mig. Jag har i vanlig ordning, ja för nu har jag nog gjort det de tre senaste gångerna, så då kan jag kalla det just "i vanlig ordning" - varit ute och sprungit.
Jag trodde att jag skulle springa samma rutt runt Djurgården som jag brukar, den på 11,4 kilometer, men så blev det inte riktigt.
Sägas ska också att mina ben inte var i sitt mest medgörliga skick, de var tämligen stela och inte alls så lättmanövrerade som vanligt. Hur som helst så tyckte jag efter att tag att jag inte kände igen mig riktigt, då jag kom till en hage med koliknande djur i, ungefär då jag istället borde ha kommit till en skola för hörselskadade. Men jag är ju sällan stensäker på min geografi och fortsatte i hopp om att jag kanske bara missat den där hagen tidigare, att skolan snart borde komma.
Det gjorde den inte, så till slut insåg jag att jag någonstans måste ha avvikit från den vanliga rutten.
Men i och med att Djurgården är en ö och jag höll mig tämligen långt i ytterkant hela tiden, förstod jag ju att jag så småningom skulle komma runt så att jag var tillbaka där jag började. Och javisst.
Senare då jag mätte upp rundan visade det sig att jag nu istället för att springa runt större delen av Djurgården, hade spungit runt nära nog hela. Jag hade glömt att svänga av där jag brukar och fortsatt rakt på, men ja, det gjorde ju inget.
Tiden blev dock ingen rekordtid, men det blir det sällan med stela ben; 59:45. Och sträckan? Ja bara en kilometer längre än den ursprungliga rutten; 12,4 kilometer.

Knäsvag är då inte riktigt samma sak som att vara klen i benen, men snudd på invändig knäsvaghet kände jag imorse då jag rullade iväg med min första 676:a och ankom Gustavslund, första hållplatsen efter Norrtälje busstation - där stod han som... ja, vad ska jag sätta för ord på det? Jag har varit svag för honom redan långt innan jag förstod att jag är homosexuell, i högstadiet hade jag svårt att slita ögonen från honom och han har utseendemässigt mest bara fått ett mer moget utseende, men är i övrigt precis lika snygg nu som då.
Jag fick skärpa till mig lite och hälsa på även honom med ett godmorgon och inte ett dregelsprut, vilket jag faktiskt klarade. Och han sa "godmorgon" tillbaka, i en dessutom relativt glad ton. Det hade jag inte väntat mig, så det var ju trevligt.
Och nej, jag tror inte att han känner igen mig.

För övrigt blev jag frånåkt imorse. Jag skulle ha åkt med en kollega från garaget till stationen och var ingalunda sent ute, men den kollegan och den bussen fanns inte kvar på garageplan visade det sig efter en viss rundvandring. Tack och lov fanns Olof där, som skulle tomköra ner då, så det ordnade sig.

Johan däremot, är inte här och kundvärdar idag. Och inte heller Gustaf. Jag tror rent utsagt inte att det finns någon kundvärd här idag och i Norrtälje vabbar (borde egentligen stavas vab:ar, vilket det kanske gör?) Louise, men henne hade jag ju ändå inte kunnat umgås så mycket med i och med att det är här rasten är. Men men, jag hoppas verkligen att alla kryar på sig och sina barn. Det lät månne ironiskt eller sarkastiskt, men det var menat att komma rakt ur hjärtat.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, oktober 23, 2012

Mouse in the house

Axel "lilljägaren" Gunnarsson, mötte mig med en mus i mun nu när jag kom hem på delningen. Präktigt stolt! Och detta är ju inte den första han fångar, men däremot den första som han stolt visar upp, den förra jag såg gömde han sig raskt med när han fick syn på mig.
Inte helt undra på att han får mask i magen igen, känner jag - inte för att jag är säker på om han äter av sina fångster eller inte, men ja, helt otroligt är det inte. Musen var in i munnen upprepade gånger och var tämligen stendöd, men han kastade runt med den och fångade den och smög sig på den och ja, hela paketet. Jag filmade det, men i vanlig ordning verkar bloggen inte vilja samarbeta med uppladdning av filmklipp. Den säger åtminstone att det misslyckas, men man vet ju aldrig. Här är försöket i alla fall:

Går det?

I annat fall fotade jag ju lite också:


Stolt katt

Musen skulle absolut, i sitt stendöda skick, med in - förutsatt att Axel skulle in då. De hade ju båda kunnat stanna ute, men ja, dels kände jag att jag ville att han skulle komma in och äta sin frukost han knappt rörde imorse om det var så att han var hungrig, och dels ville jag väl ha lite koll på var den där musen hamnade. Det finns ju småbarn här i huset också, och man vet ju inte vad de kan få för sig om de ser en död mus utanför sitt hus.
Så, Axel rusade in med musen i högsta hugg, jag skramlade lite med torrfoderpaketet och han släppte den då och förkovrade sig i sin matskål, varpå jag passade på att plocka upp musen (handskar var på, ja) och sen gå ut i ett stenröse och putta ner den i en glipa och täcka för med en sten. Lagom hedervärt.

I övrigt idag var det tredje gången gillt med han som så gärna vill åka med mig när jag jobbar. Jag fick frågan igår och svarade bara vilka avgångar jag kör, att han får göra som han vill och att jag inte tänker ha några förväntningar idag.
Och tur var väl det, för idag dök förhinder upp. Då har han alltså ställt in tre gånger i rad, första gången försov han sig, andra gången sov han inte och sket i det och tredje gången behövde han skjutsa en moster.
Jag vet inte vad jag ska säga, han varierar ju anledningarna i alla fall och även om jag har förståelse till viss del, så är ju kontentan densamma för mig, att han säger något som han sen inte håller.

Hemma på min rast nu känner jag mig mindre trött och mer spelsugen, så jag tror jag skippar sovandet och istället spelar lite. Men Sims 3 eller GTA IV? Sims är det jag borde spela, jag har ju en ny expansion som jag i princip bara har färdigställt ett hus med och GTA har jag redan varvat en gång, men ja, det är nu såpass länge sen att jag har glömt bort uppdragen och åter tycker att det är kul, så det är det som lockar mest.
Och ja, då är det givet vad det blir!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, oktober 22, 2012

Skit

Mycket skit idag.
Det allvarligaste var att två småtjejer idag blev påkörda av en av våra dubbeldäckare utanför Statoil vid södra utfarten ur Norrtälje - en 676:a som avgick ett par avgångar efter mig. Jätteläskigt, men tyvärr inte helt oväntat. Som bussförare ser man så galet mycket... galenhet, i trafiken. Det gäller alla trafikslag, fotgängare, cyklister, bilister, tungt trafik osv. Och jag själv är inte felfri, absolut inte. Som tur är har jag dock aldrig orsakat/åsamkat personskador, det är väl varje bussförares mardröm. Alltså fy, jag kan inte ens föreställa mig min reaktion om två tjejer i yngre tonåren skulle smacka upp och spräcka rutan framför mig! Stackars kollega, som jag ännu inte vet vem det är. Och ja, stackars flickor och anhöriga där också.

Skit nummer två:
Ett helt radioprogram handlade om bajs under sista delen av arbetsdagen och under cykelturen hem. Någon i Arjeplog eller om det var Arvidsjaur (förlåt min sydländska okunnighet) som fått hela källaren översvämmad av bajs från ett hotell i närheten. Jag hörde aldrig hur det hade gått till, men ja, tämligen osmakligt.

Skit nummer tre:
När jag kom hem visslade jag in Axel som efter maten började jama om att han ville gå ut igen, men jag hoppade då in i duschen och slog dövörat till. När han har varit ute i över tio timmar kan han allt göra kväll här inne, tycker jag.
Men tydligen var jamandet inte något slentrianjamande - han var akutbajsnödig fick jag erfara när jag hörde krafsljud alldeles utanför badrummet.
Såhär va, katter gräver ju en grop att göra sina behov i och fyller sen igen den, och åtminstone Axel försöker göra det även när han inte är på lådan, han krafsar i golvet innan och efter.
Och jag hann inte göra så mycket innan jag såg att han bajsade på golvet. Det är inte så att jag låser in mig i badrummet när jag duschar då det bara är vi hemma, jag stänger inte ens dörren, men jag tror han avskräcks av ljudet, han är sällan i badrummet med mig då jag duschar.
Kontentan blev att det hann komma en stor klutt på golvet och medan jag sjasade in honom till lådan så kom det ytterligare småkluttar på vägen dit.
Det var nu inte värst av allt, att jag hade bajs lite varstans på golvet (inte att jämföra med källarplanet i huset den norrländska staden på A) - utan att jag såg att Axel åter igen har mask! Fast själva faktumet att jag såg det var ju bra, i och med att jag hade en avmaskningstablett kvar, men det är så genomvidrigt - att ha bajs så nära händerna (i dem rent av, med tunt papper mellan) och så massa ringrörelser i det. Fy satan, det vänder sig i magen bara jag tänker på det.

Min alltför lösa kladdkaka tog jag dock en bit av sen.

Och jag skippade Vem vet mest till förmån för tv4-nyheterna, då jag ville se lokalnyheterna, om det var något med bussolyckan - men när lokalnyheterna äntligen kom - ja då var det Upplandsnytt! Uppsalas lokala nyheter alltså. I och för sig har jag ju noterat att den lokala reklamen på fyran alltid handlar om Modins i Uppsala osv, men det har ju alltid varit Stockholmsnytt här, Norrtälje ligger ju i Stockholms län.
Så det var ju inget om det på de nyheterna, missade jag merparten av Vem vet mest till ingen nytta.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, oktober 21, 2012

Old times

Så är en helg spenderad med systern min förbi. Men vi har i vanlig ordning haft roligt och trevligt. Kanske inte så gapskrattigt som vi ofta har, men kul och trevligt ändå. Louise hade, på min inrådan, med sig sin skolkatalog hon fick nu i veckan, så den har vi gottat oss i. Jag tycker att det är kul att identifiera ungdomar jag känner igen från bussarna och ja, Roden är ju min gamla skola också, så det är kul att hålla sig lite àjour.
Sen tittade vi även i mina gamla skolkataloger. Jag är ju såpass mycket äldre att Louise och jag endast skulle ha kunnat gå i samma skola samtidigt om hon gick i förskoleklass i Svanberga när jag gick där i nian, men det gjorde hon inte. Däremot gick tydligen några av hennes nuvarande klasskompisar i förskoleklass där då, så några av dessa hittade vi i min katalog från nian.
Bara att titta på kort från när jag gick i nian är ju att gå rätt långt tillbaka i tiden, det är ju tio år sen jag gick ut nian nu (och tack och lov ingen återförening i sikte), men ännu längre tillbaka gick vi sen när jag hade skjutsat hem Louise då vi tittade i massa riktigt gamla fotoalbum som mamma har tagit hem från Gävle, fotoalbum från hennes föräldrar. Där fanns bilder på mammas gammelmormor Albertine till exempel, andra bilder från så tidigt som 1937 och ja, det var som en hel historielektion nästan, fast släktrelaterad. Morfar var ju dessutom sjöman och besökte världens alla hörn, så det fanns ju också delvis fotodokumenterat. Lite lustigt också att han hade foton på väldigt många damer också, som han på många ställen inte mindes namnet på, bara platsen de hade träffats på. Innan han träffade mormor var han således en sjöman med en kvinna i varje hamn ungefär.

I övrigt har det varit städdag här i föreningen idag. Jag fick med mig Louise och vi städade ur det gemensamma förrådet, gjorde rent gräsklipparen och plockade skräp. Plantera om häckar känner jag inte är mitt gebit riktigt, jag skulle förmodligen döda plantorna.

Lunchmiddag blev det på Esplanaden. Jag var dock inte så vansinnigt hungrig då, så en halv avokadosallad var ungefär vad jag fick ner.
Och energi att matplanera ordentligt hade jag sen inte heller, så jag åkte och handlade lite på måfå och tänkte att veckan får lösa sig bäst den vill. Det jag däremot verkligen såg till att köpa, det var diskmaskinsrengöringsmedel, för min diskmaskin är nog mitt största i-landsproblem nu. Den diskar inte helt rent. Så jag hoppas att denna rengöringsflaska som nu går i maskinen, ska åtgärda det.
Vidare köpte jag en penna.
Vadan denna penna?
Jo. Jag köpte för en tid sen helt nya pennor (2-pack) till min dagbok, då evighetspennan (en vanlig bläckpenna) som jag hittade på en buss, till slut tog slut. Men dessa nya bläckpennor ger mig samma bekymmer som tidigare pennor har haft, att det rätt som det är när jag skriver inte kommer något bläck alls, just på den fläcken jag vill skriva. Om jag skriver på ett annat ställe går det utmärkt, men låt säga att jag ska skriva hej, då kanske strecket i h:et går bra, men att kroken ut inte gör sig gjord, inte något av e:et och bara nerkroken på j, hur mycket jag än försöker och försöker. Vansinnigt frustrerande, för dels blir det jättefult och dels tar det sån extratid att skriva, så de där pennorna skulle jag kunna slänga åt fanders. Nu har jag köpt en som jag hoppas på, som nog inte riktigt är bläck, fast ja, inte så långt ifrån bläck heller.
Men sannerligen måste jag konstatera att det är skillnad på penna och penna. Vissa som ser helt anskrämliga ut är hur bra som helst och räcker verkligen i tid och evighet, och andra som köps helt nya är mer eller mindre värdelösa. Suck.

Nu; fila på huset i Sims 3 och hoppas att spelet inte låser sig.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, oktober 20, 2012

Laziness

God lördagsförmiddag!
Såhär dags (10:07 just nu) brukar jag inte skriva, inte på helgerna i alla fall. Men nu är det såhär, att jag är på språnget ut för att springa - egentligen. Men, bortförklaringar finns det två till att skriva ett litet inlägg istället. Kanske tre till och med.

  1. Frukosten ligger ännu lite för nära inpå, jag känner att illamåendet och hållet kommer komma krypande om jag ger mig ut prick på stubinen.
  2. Det regnar ju...!
  3. Bloggar jag inte nu, ja då kommer jag kanske inte hinna med det alls idag.
Men jag ska trotsa regnet. Jag ska! Jag vet ju precis hur det är, det tar alltid emot att starta upp de 13,17 kilometerna om det regnar från start - men börjar det regna när jag väl har gett mig av så stör det mig inte så mycket, annat än om det blir ett riktigt skyfall då, det kan ju störa lite. Sånt regn är det dock inte tal om nu. Nu kan jag inte ens se om det regnar eller inte, när jag tittar ut genom fönstret. Måste luta mig fram så jag ser om det plaskar i asfalten eller inte... och jo, det gjorde det. Lite lätt.

Och där nös jag. Eller nyste, om man inte ska vara så dialektal. För så har jag förstått det, det här med att man nös, att lampan lös eller att jag rös på kroppen, det är vår dialekt snarare än att det är helt korrekt. (Nyste, lyste, ryste). Men vad vet jag, det var nu länge sen jag hade någon svenskalektion. Jag tror min språklighet underhåller sig bäst av detta, att jag skriver så pass mycket som jag gör. Jag vet inte om jag utvecklas av det, men ja, jag håller ju igång i alla fall.

Igår hörde Mattias aldrig av sig, så det kanske han presenterade för mig i torsdags, blev som jag redan räknat ut ett nej. Är inte kanske alltid ett nej? En "snällare" version av nej?
Jag skulle ju redan i torsdags få hälsa på honom och hans katt, vilket han sent omsider sa att vi fick skjuta på, kanske till fredag men att han inte lovade något. Halvsyrligt påpekade jag att han inte är så jättebra på att lova saker, för jag vet nu inte hur många gånger vi har börjat planera upp saker och ting som han har dragit sig ur. Det har varit grillkvällar hos andra, middag hos mig, middag hos honom, tekväll hos mig, hälsa på katt hos honom och lite sånt. Och inte har vi sprungit tillsammans en enda gång i år, trots att vi sa att vi skulle. Fast det är nog lika mycket mitt fel, det måste jag erkänna. Jag har ju blivit sån att jag vill springa mina 13,17 kilometer minst per vecka, och den svängen är det ingen som orkar följa med mig på, så då måste det planeras in ytterligare ett, kortare, pass i veckan och det är jag nog allt som oftast för lat för.
För lat är jag, det är ju därför jag sitter här nu och inte skiter i håll och regn. 

Senare idag får jag hit systern min, då våra föräldrar ska på galej i Gävle. Mor min kommer ju därifrån och hon ska träffa gamla SSU-kompisar och vår far ska då umgås med vår morbror som är gräsänkling över just denna helg. Jag tror samtliga parter kommer få en trevlig helg, även jag och Louise. Vi har ju alltid så roligt när vi är tillsammans!
Jag ska försöka svänga ihop en varsin plankstek till middag också, men jag är lite oroad att mina köksliga äventyr på sistone har slutat i misär.

Kladdkakan skrev jag ju om igår. Själva grunden till den skulle ju ha fått gräddats längre i ugnen, den är allt för mycket smet även nu sen den har kylts och stelnat. Tryffeln är väl för all del bra, men den ligger ju inte ovanpå, utan mitt i.
Men inte nog med det, gårdagens middag blev också platt fall. Lax och potatis stod på menyn, och det brukar jag ju göra rätt ofta, så det borde ju inte vara något problem. Men problem var det och det var just det att potatisen var mandelpotatis, mindre och smalare än vanlig potatis. Det tänkte inte jag på, utan satte den på kokning och ställde timern på 20 minuter, då det brukar vara alldeles lagom koktid för potatis.
Laxen var i ugnen och skötte sig själv, så jag tog min timer (telefon) och gick in till datorn där jag hade Sims 3 igång.
Igår kom jag på vad det är som har gjort att jag hela tiden har tyckt att Sims 3 ser sämre och fulare ut än Sims 2 - grafikalternativen! Och de kunde jag ju ändra, så det blev mycket behagligare för ögonen. Hurra!
Mindre hurra var att när jag skulle spara, så hängde sig allt - så inget blev sparat. Det är då bland det mest frustrerande som finns, i och med att det är så vansinnigt tidskrävande att bygga och inreda hus, och sen få göra om allt. Och det är ännu inte omgjort, det återstår. Då får jag kanske gå en medelväg till mötes gällande grafiken, om det ska hålla på sådär. Fast jag har ju en årsfärsk dator - den ska väl för sjutton klara sånt?

När timern sen ljöd och jag gick ut till potatisen, ja då var den fullständigt sönderkokt. Som ett väldigt vattnigt mos. Jag tänkte att jag kunde köra potatisen genom potatispressen för att få bort lite vatten, men ja, då tog jag i lite för mycket och kvar blev ett slags potatispulver. Mums! Eller näe. Fast uppblandat med lite crème fraîche med smak av karljohanssvamp så blev det väl rätt okej ändå.
Det vill till att jag kokar potatisen till pommes duchessen lagom länge ikväll då.

Nu måste jag nog ta mig samman och inleda träningen. Nu har ju snart en halvtimme förflutit här vid skrivandet, så ja... jag kan inte skjuta på det längre. Innan klockan tolv vill jag ju vara hemma igen, då det är Knattetimmen i P4, detta program som jag egentligen inte alls är målgrupp för, men som jag tycker är så trevligt. Och löpningen tar ju ungefär en timme, så innan 11 måste jag ge mig ut.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, oktober 19, 2012

Sinnesförvirring x2

Fredag och ledig helg sen fyra timmar tillbaka allra redan! Jajemänsan, min helg började 9:51 efter en vända fram och tillbaka till (och alltså från) Uppsala. Kanoners!
Det slår mig dock att det är min sista lediga helg i sexveckorssnurren, innan de två arbetshelgerna kommer igen. Ack, vad fort de fyra lediga passerar förbi! Fast än fortare passerar ju faktiskt de två arbetande.

Meningen var dock att jag skulle få sällskap till och från Uppsala av samme typ som skrev till mig förut att jag är Norrtäljes gulligaste och trevligaste förare, helt på hans initiativ då - jag föreslår sällan främlingar att de ska åka med mig. Egentligen var det meningen att det skulle ske redan igår, då på eftermiddagen, men då försov han sig (och missade avgången 13:30, så rejäl försovning). Det kan jag väl ändå ta, det är sånt som händer. Han bad om ursäkt och frågade om han inte kunde åka med idag istället (igår kom frågan alltså) och jo, men då får du vara morgonpigg var mitt svar, i och med att jag idag skulle avgå 6:30. Inga problem, vi ses på stationen 6:30 var svaret jag fick.
Sågs vi på stationen 6:30? Nej, han dök inte upp idag heller, och idag var ursäkten att han hade varit vaken hela natten och inte skulle vara så roligt sällskap, den kom ungefär en timme efter att jag hade avgått.
Alltså; mitt oändliga tålamod är nog ändå rätt ändligt, när allt kommer omkring. Det här är en främmande människa som har visat intresse för mig, men som nu två dagar i rad inte har dykt upp och ursäktat sig sen och ursäkten idag tycker jag han kunde ha skickat så fort han bestämde sig - var han nu vaken hela natten så borde han ha tagit beslutet när han väl kom i säng, alternativt när han märkte att klockan närmade sig 6:30.
En gång är ingen gång och så tänkte jag igår, men två gånger är en tendens och det är inte så smart att dra igång en sån tendens så tidigt, vi har väl skrivit sporadiskt till varandra i en knapp vecka eller så, och även om han har träffat (åkt) med mig, så kan ju jag inte påstå att jag har träffat honom, i och med att jag inte minns honom.
Kanske att jag har dålig förståelse som nu inte tänker börja se mig om efter vargen när han ropar, men å andra sidan; vad blir jag för person om jag bara låter sånt här passera? Tilltron rubbas, så är det bara.
Så vill han träffa mig nu får han allt anstränga sig.

Men det om detta, det är så milslångt ifrån första gången jag väntar på någon som inte kommer, så det behöver jag inte fastna i.
Däremot vargen. Alltså, ett par rader upp förekommer ju ordet varg - och faktiskt tror jag att jag såg en varg häromdagen! När jag körde 621:an... i onsdags, då rätt som det var så såg jag något grått hunddjur som sprang över vägen en bit fram, och ja om det inte var en Siberian Husky på rymmen - för ingen människa syntes till - ja, då kan det knappast ha varit något annat. Lite häftigt, men synd att jag inte såg tydligare. Det var mest baken jag hann se, om jag ska vara ärlig. Och när jag tittade in i skogen då jag kom fram dit, ja då såg jag den naturligtvis inte. Men ändå, vargar i vilt tillstånd, det är ju något man (jag) vill se, känns lite exotiskt.

Häromdagen skrev jag ju om tanten som ylade om att jag körde fel på 643:an fast jag inte gjorde det. Igår såg jag henne på stationen igen, och kunde då inte låta bli att fota. Det var på långt och håll och blev en grynig bild, så jag tror jag törs publicera den. Det är mest för att bekräfta för mina kollegor som läser här, att jo, det är hon, vi menar samma tant.

 
Japp japp, det är hon.

Hemma nu så var väl någon slags vag plan att jag skulle sticka ut och springa ganska direkt jag kom hem. Jag tycker ju att det är så vansinnigt trevligt att utnyttja ledig tid på fredagar åt sånt jag normalt gör på helgerna, så att det sen redan är gjort när helgen kommer.
Men... dels regnade det lite, fast egentligen så lite att det ändå inte avskräckte mig, men ja, när jag kom hem så kände jag dels att jag var rätt trött och dels att jag var för tom i magen för 13,17 kilometers löpning, och skulle jag äta något där och då skulle jag ändå behöva vänta för att inte få håll osv, sådär löpte bortförklaringarna i mitt huvud på, så jag gick och lade mig hos Axel som redan intagit sängen så fort han kom in.
Mest regelrätt vore kanske att äta något, lägga sig, och sen springa. Men ack nej.

När jag vaknade en knapp timme senare duschade jag, som ett slutgiltigt markerande av att nej, här kommer inte tränas idag, och sen bestämde jag mig för att baka den kladdkaka som jag hade planerat att baka idag.
Först tömde jag diskstället på det som stod där och var rent och torrt. Sen vet jag inte hur det gick till, men plötsligt kom jag på mig själv med att även tömma diskmaskinen och ställa saker på plats i lådor och skåp. Jättebra ju, bara det att där var det inte rent.
Och jag måste ha varit någon annanstans mentalt då, för jag kom inte ihåg vad jag hade tagit ur, så jag fick analysera glas och lite annat i skåpen, men jag kom fram till att det inte kan ha varit mer än en skärbräda, en sån där jätteplastpincett och nästan ett glas.

Kakan bakades sen, och det här är varianten av kladdkaka som jag har hittat på själv, alltså delvis. Det är två olika recept som jag har lagt ihop, så att det blir en vanlig kladdkaka i botten, men med ett tryffeltäcke ovanpå.
Då görs ju kakan i två steg förstås, själva kladdkakan för sig och tryffeln för sig. Sed och bruk säger att båda delar ska få svalna lite innan man häller/brer på tryffeln på kakan, men ja, återigen var medvetandet på annan ort och jag hällde på tryffeln direkt när jag tog den från kastrullen, på kakan direkt när jag tog den ur ugnen.
Effekt av detta?
Jo, tryffeln lade sig inte ovanpå, utan sjönk igenom. Det kan säkert bli gott ändå, men det blev sannerligen inte så estetiskt som jag hade tänkt mig.
Nåja, vad är väl en bal på slottet?

Avslutningsvis:
Jag är ju förtjust i fotbad på kvällarna efter jobb - men det är något Axel inte uppskattar. Han låg och sov i soffan igårkväll, då jag ställde ner min balja med varmt vatten och badskum. Jag dunsade inte ner den eller så, för då kan det ju skvätta, utan det hela gick väldigt varsamt till. Axel blev dock på helspänn och talade om med hela sitt kroppspråk att nu hände det saker han inte gillar. Han tittade bakåtryggat på baljan och flyttade sig sen längre bort och höll ett ängsligt öga på den. Vet inte om det kan vara så att skummets smått fräsande (alltså, väldigt smått) var det som oroade honom, för det var ju annars en väldigt fredlig balja. Men han har ju onekligen bättre hörsel än vad jag har.

Han tittade länge mycket skeptiskt och tillbakaryggat på baljan.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, oktober 18, 2012

Figthers don't quit

Axel ligger här i min famn, vilket även laptopen gör - och Axel är ingen liten katt, så det är rätt fullt här. Därtill ramlar det hela tiden in sms, så händerna som håller fast laptopen får elegant parera smsfingersvepanet som inte kan låta vänta på sig.

Idag har jag konstaterat följande: Världen är full av svek och svikare. Ändå är jag inte bitter eller sur, för jag är van.
Folk säger att de ska göra en sak, att man ska träffas eller vad sjutton som helst, men de glömmer bort eller hittar på annat. Händer ideligen, två gånger bara idag och då med olika personer. Jag tror inte att mitt tålamod är oändligt, fast kanske nästintill, för just nu känner jag mig ändå inte arg eller så, vad man än kan läsa in mellan raderna.
Men jag undrar vad det beror på, att folk inte kan stå för vad de säger? Vissa gång på gång på gång dessutom, det skapar ingen vidare tillit. Gör de så mot alla?
Ja jag vet inte.

Det är tur att det finns fina människor också, som man kan lita på. Men de verkar nästan vara i minoritet?

Jag tycks inte ha så mycket mer att säga idag, men jag måste understryka än en gång att jag är inte bitter. Alls. Faktiskt. Det låter ihåligt, jag hör det själv, men det är sant.
Jag har haft min period av negativism nu för ett tag hoppas jag, jag vill vara glad.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, oktober 17, 2012

Dude looks like a lady

Sicken tabbe! (som somliga skulle ha sagt) - Igår när jag länkade till ett exakt fem år gammalt inlägg, ja då länkade jag ju inte alls till ett exakt fem år gammalt inlägg, utan ett fem år och en dag gammalt inlägg. Skämmes tamejfan!
Men jag tror det överlevdes ändå. Meningen var ju inte att det skulle läsas, det var ju bara en nödutgång i fall man inte ville läsa om mina... magproblem.

Jag hade efter eftermiddagspass igår också som inte hanns få med i bloggen då det inlägget skrevs på förmiddagen. Ett väldigt lugnt pass med en tomkörning till Lommarskolan, en 657E till busstationen, en tomkörning till Hallstavik, en 643:a till Älmsta och en tomkörning till garaget. Mycket tomt alltså.
643:an då, det är ju en linje som jag inte kör ofta. På nuvarande schema är det en tur var sjätte vecka och förut var jag ganska osäker på den linjen rätt länge, men det är jag inte längre.
Men vad hände då igår? Jo, jag avgick från stationen och körde upp till skolan först, precis som man ska, för att sen bege mig ut på den ordinarie linjesträckningen (skolan ligger åt fel håll), och när jag då passerade (andra höger ur) rondellen från vilken jag kom från stationen igenom (och tog tredje höger ur för att komma till skolan) - då ylade en tant som jag tror rätt många bussförare vet vem det är, hon är allmänt babblig och stundtals obegriplig och bor i närheten av Lindris vägskäl, men oftast rätt trevlig ändå - hon ylade att jag hade kört fel, att jag måste ner till stationen och se om några där ville åka med.
Jag förstod ärligt talat ingenting, och det var ungefär vad jag sa också. Jag startade ju där (och där klev hon själv på) - varför skulle jag svänga ner dit en gång till? Men i och med att jag kör så sällan så blev jag ju osäker trots att jag visste att jag hade rätt, så jag anropade CTL för att fråga om jag hade gjort fel - vilket jag ju inte hade. Vad hon egentligen menade, tanten, fick jag aldrig ur henne, annat än "jag åker här ofta förstår du". Det väckte viss irritation hos mig.
Sen när hon klev av skulle hon prompt gå av i fram trots att hon satt närmare mittendörren, bara för att berätta att hon bodde i det blå huset.
Okej... Men man får hålla god min ibland.

På kvällen sen var det styrelsemöte i bostadsrättsföreningen, ett möte som varade i en och en halv timme drygt, där dagordningen var rätt fulltecknad, men där vi i princip bara hann med en enda sak. Inte riktigt så, men ett brev från en av grannarna tog en hiskelig tid att läsa upp, då det var flera sidor långt och man av och till behövde pausa för att förstå vad som egentligen menades. Det var ju inte beröm till styrelsen, om man säger så. Vederbörande har själv inte fått beröm från styrelsens sida, så det var väl någon form av svar på det, men det kändes... ja jag vet inte, lite som att kastar ni skit på mig så kastar jag skit på er. Fast näe, det är mer invecklat än så, men jag kan väl inte skriva så specificerat här känner jag.
Samme granne drömde jag om i natt, att hen med hjälp av två tanter försökte våldta mig! Galen dröm, men tack och lov lyckades jag ju slita mig, för jag fantiserar då inte om något intimt umgänge med hen eller någon tant för den delen. Inte ens i smyg.
Drömmen tog bättre skruv sen då jag fick massa stöd från kollegor och vänner - eller ja, bara kollegor (fast som också är vänner), egentligen, som både kramade mig och pussade mig på kinden.

Idag kör jag lite 676:or igen och det var ju över en vecka sen sist, har glest med dem just nu igen. Imorse var det 676X, direktbussen till Danderyd och på den åkte Micke, Siris fästman och sambo med och han skrev sen till mig på facebook: "Tack för skjutsen! Jag sov gott hela vägen till Danderyd..." Så enkelt, men så glädjande! Vi är inte mer än bekanta, men jag blir så glad när jag får sån feedback! Sånt jag kunde önska av fler - kanske inte på facebook då, i och med att de allra flesta inte är vän med mig där, men folk som tackar och säger uppskattande ord när de kliver av - det uppskattar jag så enormt mycket!

Nu är jag hemma på delning och ska inte sova. Nejdå, fast jag borde kanske. Nej, nu ska Sims 3, mat och dusch prioriteras.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, oktober 16, 2012

Nöden har ingen lag

Alltså... Det här med planering, det är viktigt. Riktigt viktigt i bussbranschen, när det kommer till toalettbesöken. Man måste tänka framåt och inte bara i nuet och verkligen då också tänka - vilket jag missade idag.
Nu glider vi in på den bruna avdelningen för övrigt, så vill du inte läsa om sådant kan jag rekommendera att läsa vad jag skrev för exakt fem år sen istället. Jag hoppas det är bättre där, skumläste bara själv nu, så jag vet inte. Något med ett barn som glömdes bort.

För såhär är det, rent ut sagt;
Jag är en morgonbajsare generellt sett. Men samtidigt kan jag inte prestera vilka klockslag som helst, mina tarmar brukar kicka igång kring sex-sju på morgonen och allt som oftast är jag ju redan på jobbet då, ibland sen flera timmar tillbaka. Oftast funkar det hemskt bra ändå, att det brukar ligga någon paus där i kring då jag kan avhjälpa problemet.
Idag var morgontjänsten denna:

Start på garaget kl 4:52
Tomköra därifrån till Mora vägskäl kl 4:58
Starta linje 644 mot Söderhall kl 5:20
Ankomma Söderhall kl 6:04
Avgå på linje 625 mot Danderyd kl 6:10
Tomköra tillbaka till Söderhall kl 6:56
Avgå från Söderhall till Norrtälje kl 7:38
Ankomma stationen kl 8:17
Avgå som 651:a till garaget kl 8:25
Anlända garaget kl 8:30.

Som synes finns inga utskrivna pauser - just för att det finns inga egentliga pauser där. Men tänker man efter före, så tar det inte 42 minuter att tomköra från Danderyd till Söderhall. Och det finns en rastlokal i Danderyd, det gör det inte i Söderhall. Så naturligtvis skulle jag, som jag så många gånger förr ha gjort, ha kört in på bussuppställningen där och i godan ro gått på toa, för i Söderhall var jag drygt tjugo minuter på plats innan avgång nu. Där det alltså inte finns toa.
Men den resan var ingen dans på rosor!
Relativt kort efter att jag hade lämnat Danderyd började jag känna i magen vad den ville och ganska snabbt övergick känslan till att bli mer akut och mer smärtsam. Till slut hade jag så ont i magen av de krafter jag använde för att hålla tillbaka det som så gärna ville ut, att det faktiskt kan jämföras med njurstenen jag hade för ett par år sen. Det gjorde sjukt ont då, utan att överdriva, och det gjorde det nu också.
Att framföra fordon med den typen av magsmärta är inte att rekommendera - men vad skulle jag göra? Stanna på motorvägen? Farthållaren räddade mig åtminstone från att behöva använda fokus till den biten.
Det fanns inte en sportmössa att jag skulle klara mig ända till 8:30 utan toalett, så jag tänkte att jag måste ju verkligen utforska macken där i Söderhall, annars hade jag verkligen varit tvungen att dra med mig lite papper (vilket TACK OCH LOV fanns i bussen) och gå ut i skogen. Det var måttligt lockande - jag vill hemskt gärna ha tillgång till låsningsbar dörr, toalettpapper, rinnande vatten och tvål för att utföra hela min toalettritual där handtvätt är en hemskt viktig del.
 En enda gång har jag gått bort till macken när jag har varit i Söderhall tidigare, och då var den stängd. Nu var klockan kring 7:15, så det kändes inte jättetroligt att det skulle vara personal på plats då heller - men tydligen öppnade de klockan sju! Hon klickade upp toalettdörren åt mig och jag mer eller mindre sprang dit.
Det var en minst sagt förlösande känsla att få sätta sig.
Tyvärr fanns ingen tvål, så det kändes ju allmänt ofräscht efteråt, men jag kan ha överseende med tvålen när de andra komponenterna fanns. Så nu vet jag ju att när jag har den här tjänsten framöver, så finns det en nödlösning om jag glömmer bort planeringen.

Nu är det strax dags att bege sig mot del två av arbetsdagen, är hemma på delning och sov en herrans god lur. Drömde dock att jag var irriterad på min mor som jag i drömmen åkte bil med på påfarter till motorvägar som korsade andra påfarter, där hon inte iakttog väjningsplikten. De känslorna har jag inte fog för, så jag vet inte varifrån de kom. Men bara det att jag somnade mig in i drömstadiet gillar jag, det betyder att jag har varit så djupt ner som jag vill komma på de här mitt på dagen-lurarna.

Ikväll är det ju som sagt styrelsemöte i bostadsrättsföreningen. Yay. Fast det kan ju vara trevligt också.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, oktober 15, 2012

Rätt inställning

Det är då en skön arbetsvecka jag har nu, i alla fall i de båda ytterkanterna. Efter en ledig helg är det ju himla fint med sovmorgon - och det hade jag idag, ända till 10:52! Och inför en ledig helg är det ju fint att sluta tidigt - och det gör jag på fredag! Redan 9:51 tar jag helg. Däremellan är det kanske lite Comme ci, comme ça - delat alla dagar och imorgon börjar jag sex timmar tidigare än idag; 4:52. Men men, det ska väl genomlevas. Fast imorgon är det ju styrelsemöte i föreningen också. Lusten till det är kanske inte helt enorm, men jag kommer gå ändå, trots att jag bara är suppleant.

Dagen har varit riktigt bra. Inte så variationsrik då jag har kört tre varv på 638:an runt Vätö, men jag har haft trevliga passagerare och rast med trevliga kollegor. Passagerarna på första turen sa kanske inte så mycket, på tur två hade jag en "Vätöprofil" på rallysätet som småpratade med mig, vilket också var småtrevligt. På sista turen kändes det som att alla var så trevliga och både hälsade när de klev på och ropade hejdå när de klev av - sånt gillar jag verkligen! Och det händer i princip bara på de lantliga linjerna, att det ropas hejdå spontant utan att jag gör det först - fast det händer att jag gör det först också, om jag ser att vi har ögonkontakt i backspegeln och om det inte är så mycket folk kvar i bussen.

Trevliga kollegor på rasten var Mattias och Olof. Mattias pratade jag katt med, då han ska skaffa en också - vilket jag tyckte var kul. Känns som att vi får något (mer?) gemensamt då, typ singelkillar med katt. Äh jag vet inte, men det gladde mig hur som helst. När Olof satte sig vid bordet blev det mer bilprat och då var det inte min mun som jobbade speciellt mycket, men ja, det var trevligt ändå.
Jag känner att jag från ingenstans eller botten av mig själv eller folk runtomkring - jag vet inte - har fått mycket mer positiv energi nu än vad jag hade i början av förra veckan då jag kände mig rent deprimerad. Jag vet ju att det kan svänga när som helst, men det är skönt att ha en ljus syn på tillvaron även om allt inte är lätt. Jag tror ju någonstans att det egentligen är sån jag är, men att mina motgångar på framför allt kärleksfronten har dragit ner mig åt andra hållet.

En annan sak att glädjas åt är att en total främling på ett community skrev till mig: "ser man på, norrtäljes gulligaste och trevligaste busschaufför". Det är ju också en typisk sak att bli glad av.

Om en halvtimme ska jag se andra delen av Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar - första delen förra veckan tyckte jag var jättebra. Jag är glad att homosexualitet lyfts fram och normaliseras mer i media. Heja Gardell!
Han som spelar killen som blir sjuk i Aids, Adam Pålsson, han känns som en riktigt vass kniv i lådan. Har hört flera intervjuer med honom och honom skulle jag allt kunna bli kär i på fläcken!

Ja minsann, nu sitter jag med fötterna i höstens första fotbad och har en stensovande katt bredvid mig. Stackaren har ju fått vara ute i regnrusket mellan 8-19 i runda slängar, om än att det kanske inte började regna förrän framåt... 16-tiden? Eller ja, det kom nog en skvätt på morgonen också, men han ville ut och jag är inte den som ropar (visslar) in honom innan jag ska till jobbet. Men han kom som ett skott när jag kom hem vid 19, inte så genomblöt som han hade kunnat vara, men ändå bra sugen på att gå in.
Det gillas, att han trivs här hemma.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, oktober 14, 2012

Kvalitetstid

Jaha, vad har jag gjort denna söndag? Slösat med tid, känns det som att svaret är. Fast det är inte riktigt sant, det är mer en känsla.
För på förmiddagen satt jag och installerade alla Sims 3-spel (grundspel, expansioner och prylpaket à totalt elva installationer), vilket tog en halv evighet. Ja, jag har nämligen nu ett sug efter att bygga hus igen. Dessvärre hann jag inte det då, så det ska jag ta tag i så fort jag blir klar med detta skrivande. Dessvärre har jag en stark känsla av att suget kommer försvinna innan huset är klart. Jag vet inte vad det är, men något i Sims 3 gör att jag har mycket svårare att komma igång och hitta motivation till att bygga hus, alltså när jag sitter där med en stor tom tomt, då vet jag inte var jag ska starta. I tvåan hade jag inte alls de problemen. En sak är väl att jag generellt tycker att det är mycket svårare med tapeter och sånt, det blir så lätt hiskeligt fult. Och blir det inte det, ja då blir alla hus väldigt likadana på insidan.

Ja, det var tidsslöseri 1, så att säga. Tidsslöseri 2 var nu, nyss. Jag var på middag på Harsjövägen, dit jag naturligtvis cyklade i och med att det ju är det fortskaffningsmedel jag äger. Sen cyklade jag hem. Dit och hem sammanlagt blir nog ungefär fem kilometer kan jag tänka mig. Orkar dock inte mäta upp det nu, vilket jag annars hade gjort. Men när jag kom hem för en stund sen och skulle ta upp telefonen ur fickan - då hade jag ingen telefon i fickan. Den hade jag glömt där alltså. Suck och stön. Vore ju enkelt att ringa och be dem komma över med den då mor och syster ändå åker till friskis och tränar på söndagar - men hur lätt är det att ringa utan en telefon? Visst, det går kanske via datorn på något vis jag inte känner till, jag försökte åtminstone logga in på facebook för att se om någon var inloggad där. Men icke.
Så jag fick helt sonika cykla dit och hämta den och sen cykla hem. Överflödig mening egentligen hämta - det tror jag absolut kommer av orden hem och ta, att man tar hem något. Så att säga att jag hämtade något och sen cyklade hem... ja, det blir ju enligt den filosofin lite dubbelt.

När jag var ute då för att cykla dit igen, så stötte jag på mina grannar som bor i bottenfyran i detta hus och fick reda på att de ska flytta. Ack, det tycker jag är trist må jag säga! Inte nog med att de vuxna i hushållet är väldigt trevliga - de har en treårig son som har precis hur charmig som helst, som vill prata med mig så fort han får syn på mig. Min bästa grannkompis ju! I och för sig så flyttar de inom staden och håller sig på den norra sidan även fortsättningvis, men det blir ju ändå inte samma sak. Kul för dem med villa och tomt och så förstås, men ja, jag måste säga att det är tråkigt för mig.

Nu: Husbygge.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, oktober 13, 2012

Follow me

Idag har jag sprungit igen, och trots att det kändes riktigt bra, så blev det inget rekord denna gång heller. Jag vill ju någon gång springa de 13,17 kilometerna på prick en eller under en timme. Rekordet är 01:01:01, förra veckan då det kändes allmänt trögt landade jag på 01:02:30, och idag på 01:01:28, så jag var ju en minut bättre än förra veckan och bara en knapp halvminut efter rekordet. Så det får jag nog vara nöjd med. Är ju inte säkert att jag kommer komma under en timme heller, det är ju trots allt rätt mycket som ska till då gällande spurt. Säsongen börjar ju bli av det kallare slaget också. Laddade idag upp med långkalsonger först då det var minusgrader när jag klev upp, men klockan hann bli tio innan jag kom ut och då var det kring fem plus, så jag hade tacksamt nog valt att inte ta på mig dem ändå, för då hade jag säkerligen kreverat.
Och jag tänker mig dessutom att det kanske är svårt att slå rekordet ju mer kläder jag har? För jag hade ju nu både tröja och jacka, långbyxor, fingervantar och mössa. De sistnämnda åkte dock av relativt fort. Mössan först.

Förresten skrev jag ju aldrig om den suspekta händelse jag råkade ut för igår!
När jag körde från Uppsala på eftermiddagen och inte hade hunnit så långt, i höjd med hållplats Rapsgatan för den insatte, så hamnade jag bakom en bil som körde riktigt långsamt, där det är 70-sträcka. Jag hann bli lite frustrerad, men han svängde in på bussfickan till just den nyss nämnda hållplats och det behövde inte jag, så på så sätt kom jag förbi. Jag såg dock i backspegeln att han svängde ut alldeles efter mig och tänkte då att det var ju snällt att han släppte förbi mig, han kanske letade efter vägen till något och därför inte ville köra så fort.
Men sen låg han efter mig. Han var med in på fickan vid hållplats Uppsala Business Park, han var med i alla omkörningar av lastbilar jag gjorde på E4:an, han svängde också av i Knivsta och svängde höger mot Knivsta och inte vänster mot Norrtälje, för det gör jag med bussen i och med att jag ska in på Knivsta/Ar-terminalen innan det bär hän mot Norrtälje. Han var med in på den terminalen också, om än att han svängde in på pendlarparkeringen där. Där stod jag i någon knapp minut och inväntade tidtabellen och när jag sen körde, körde han också. Han var med på alla hållplatsstopp jag gjorde och vid Åby vägskäl, där jag hade nästa tidsreglering och där på typ tre minuter, där tänkte jag att nu måste jag ju göra något. Det kändes ju faktiskt lite skrämmande, tänk om han var någon som ville provocera ut mig och satt där med ett avsågat hagelgevär eller något?
Men jag gick ändå ut för att fråga om han behövde hjälp eller så.
Först verkade han lite motvillig till att öppna sitt fönster, men ja jag ställde just frågan om han behövde hjälp och fick då svaret:
"Nej nej, min son ska spela schack och jag har inte bråttom." Fullständigt logiskt? Förvisso pågår schack-SM här i Norrtälje nu i helgen, men varför åka efter bussen? Ända till hållplats Campus Roslagen var han på mig som ett plåster och då hade han alltså kört in på inte mindre än tre terminaler där det klart och tydligt står att bara bussar får köra in - och någon son hade han inte bilen.
Däremot är det möjligt att sonen fanns på bussen, men ja... Det känns ändå inte helt logiskt att leka följa John med en buss för det. Eller?

Klockan är sent och jag vill hinna klara ett uppdrag eller två i GTA IV!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, oktober 12, 2012

Jag bygger, bygger upp.

Egentligen hade jag tänkt skriva ett till inlägg igår i och med att mitt humör så raskt vände och jag ville få ner det på en gång, men som så många gånger förut, så försvann tiden för mig.

För nu mår jag bra, alltså som vanligt "bra", fast egentligen utan citationstecken. Alltså, jag är på den nivå av själsligt välbefinnande som jag är när jag inte mår dåligt, och det är till och med lite bättre än bara "inte dåligt", utan specifik anledning.
Eller ja, det är klart att det finns anledningar. En av dem är förmodligen inte att jag har bestämt mig för att fullständigt krossa de känslor som ligger mig till last, men vars gagn jag egentligen suktar efter - aldrig kommer.
Något som kan vara en anledning är att jag har fått lite omtänksamhet från Mattias, som gärna vill ha med mig på julbordskryssning med jobbet. Det är han heller inte ensam om; Louise har ju också yttrat den önskan. Dock inte lika forcerat som Mattias, och det är jag tacksam för. Hon förstår mer att det faktiskt inte blir så kul om man inte känner för det, medan Mattias är mer "det blir ju jättekul ju!"
Tyvärr är jag ju jättetråkig, men jag tycker inte att kryssningar är så roliga. Matbiten gillar jag, men den upptar ju bara knappt halva resan - i övrigt finns det inget som lockar. Även om folk säger att de vill vara med mig, så blir det för många på en och samma plats för att ha någon att prata med - för prata kommer jag ändå inte kunna göra där i baren, för jag tappar bara rösten.

Nu lät det som att jag gled ner i det negativa igen. Jag menar bara att jag har provat det där med jobbkryssning och jag gillade det på det stora hela inte speciellt mycket. Folk jag vill umgås med, vill jag umgås med på fast mark, och förmodligen inte i alltför stora sällskap i taget. Tyvärr, men det är sån jag är. Jag hittar inte mig själv när det blir för många.
Hur som helst, jag uppskattar Mattias entusiasm och omtanke. Den hoppade över till annat sen.

Men nog om det. Min dag har varit jättebra! Jag har haft trevliga passagerare, några sötare än andra, en som pratade med mig nästan hela vägen från Uppsala och undrade över livet som bussförare då han själv funderade på att söka sig till det. Alltså han föll under kategorin trevlig, inte söt, det kanske ska poängteras. Men desto mer trevlig, alltså. Dessutom frågade han mig om jag har spelat fotboll, och då kunde jag ju inte ge ett ärligt svar om jag inte skulle nämna FCZ, så det fick ju bli att jag fick dra den historian också, och då blev han förstås intresserad av den biten också. Lite mer tv-delen än fotbollsdelen, naturligt nog.
Dessutom lät han påskina att jag måste ha en dubbelgångare i Vigelsjö! Det vore intressant att se hur denne förmodat stilige herre kan se ut!
En liten flicka som satt längst fram på en annan tur satt och ritade under större delen av resan och sa aldrig ett ord till mig, men tittade på mig då och då och visade mig till slut teckningen utan att jag bad om det och utan att säga något. Gulligt! Ett tag trodde jag nästan att jag skulle få den av henne - och det hade ju varit hur fint som helst! Men det var en väntande farfar/morfar/något äldre pappa som mötte henne som jag nog tror fick den.

I övrigt då, så var det i och med frost imorse, premiär både för andra skor än converse på jobbet, för säsongen alltså, och näsblod. Näsblod är ju kopplat till vintern för mig, då kan jag börja blöda titt som tätt. Nu hände det när jag körde buss, typiskt nog, men jag hade inga passagerare just då. Och dessutom hade jag en pappershållare med en pappersrulle i, precis vid huvudet! Det hör tyvärr till ovanligheterna. Hållaren finns ofta, men inte pappret.
Mer som hör vintern till är eksem. Och nu har jag värre eksem på mina ben än jag haft på bra länge. Det är extra aggressivt, känns det som - och sätter sig dessutom på nya ställen. Normalt brukar det vara koncentrerat till insidan av låren och knävecken, men nu är det fläckvis överallt på benen och frustrerande nog även på skinkorna. Jag smörjer och smörjer (inte tillräckligt), men nu börjar min hydrokortisonkräm (receptbelagd) ta slut, så jag måste väl ta mig samman och förnya det där receptet. Fast den fick jag för det extrema (sju resor värre än detta) eksem jag då hade i mina händer. Det har tack och lov inte kommit tillbaka, det försvann för gott när jag började äta svaveltabletter. Det har jag för länge sen slutat med, men eksemet där kom aldrig tillbaka. Väldigt skönt, för det handikappade mig mer än det här på benen.

Jag har på rast och efter jobbet även hunnit med att storstäda! Hurra för mig, älskar att få det avklarat innan, men i så nära anslutning jag bara kan till, helgen.

Ordet är fritt, nu är det ditt.