tisdag, juli 31, 2012

Mina fina

Igår hände ju faktiskt ganska mycket mer än jag hann skriva om, då klockan blev så kopiöst mycket för en vanlig arbetare vars väckarklocka (läs: mobiltelefon) gav skall klockan 5:25 dagen efter - alltså idag.
Så jag får väl försöka bena ut gårdagen lite. Morgonens körningar var nog inte så anmärkningsvärda, de kommer jag inte riktigt ihåg ändå. Fast jag hade ju inte delat, så allt borde ju vara en enda kedja. Hm, får logga in och titta på schemat.
Just det ja, 620 till Åkersberga, tomkörning hem och sen stadsbuss.
Men det var till och från Uppsala på eftermiddagen, som det hände grejer. Dels var det himla tur att jag var vaken och alert, för i systemet där vi loggar in oss, stod det att jag skulle ha vagn 2200 till (och från) Uppsala. Det är en blå boggi, en som tas till när de blåa ledvagnarna inte räcker till. Blått till Uppsala ska det vara.
Jag hade tight om tid mellan stadsbuss och Uppsala och visste att 2200 skulle komma in ganska kort innan det var dags för mig att ta över den.
När jag så var med min stadsbuss uppe vid Campus så såg jag vagn 2220, en röd ledvagn, komma som 677:a från Uppsala, och jag tänkte då att jag kanske hade rört till siffrorna, att jag kanske skulle ha 2220 färgen till trots, i och med att tiden kändes passande för när den var där kontra när jag skulle ta över nere vid stationen.
Jag anropade CTL och frågade, men det var verkligen 2200 jag skulle ha.
Fast, när jag kom ner till stationen och precis skulle kliva ur stadsbussen, så ropade CTL upp mig igen och sa att jag hade haft rätt, det var 2220, för föraren innan hade visst lyckats ta fel.
Visst att man kan ta fel på 2200 och 2220 rent siffermässigt, men bussmässigt är det stor skillnad. Inte minst i färg.
Under färdens gång pratade jag lite mer med CTL för att se hur de tänkte sig att jag skulle ta mig från stationen till garaget efter återkomsten från Uppsala, för jag skulle egentligen ha kört 676 till och från Stockholm och slutat kanske en halvtimme tidigare än vad jag nu skulle komma att göra, så jag ville ju få det till att jag skulle köra upp bussen till garaget så att rätt, alltså 2200, kunde köras ner till den förare som sen skulle köra ytterligare ett varv på 677:an.
Men mitt när jag pratade med CTL och närmade mig Husby vägskäl så var där rejäla köer, trafiken stod stilla och en ambulanshelikopter skymtade längre fram - och jag kunde ju ge direktrapport till CTL i och med att jag redan pratade med dem.
Då visste jag ju inte hur länge vi skulle bli stående, men det visade sig att så fort helikoptern lyfte, så gick det att köra igen, så det blev inte mer än en fem minuters väntan.
Väl i Uppsala, dit jag faktiskt kom i tid tack vare att jag knappt hade några passagerare efter Rimbo, så såg jag att Mattias/Mathias (jag vet inte hur han stavar), den nye affärsutvecklaren, hade ringt. Eller ja, det såg jag inte, men jag såg att jag hade ett missat samtal och jag misstänkte att det var han.
Jag ringde upp samtidigt som jag gick mot rastlokalen där jag skulle både fylla och tömma vatten (så att säga), och i och med att vi hade en del att prata om, så fick jag göra båda delarna under samtalets gång. Jag tror kanske att spolningen blev det som avslöjade mig, men själv tyckte jag att det svåraste var att stoppa in skjortan i byxorna med bara en hand.
Vi pratade om pridebussen och rätade ut vissa frågetecken kring den, och han gav mig även numret till en Pernilla på SL att ringa med ytterligare frågor.
Det gjorde jag sen, för på tillbakavägen så dog bussen för mig vid Åby vägskäl. Ja, inte så att den dog i farten, men i och med att jag var drygt tre minuter tidig tid, så stängde jag av motorn för att spara lite på natur och bränsle - och sen hade den inte kräm nog i batterierna att starta.
Jag kände mig ju redan stressad hem i och med att det blev spontanbestämt med Louise att hon och Johan skulle komma och äta middag hos mig, och jag ville ju både handla och duscha innan dess.
Enligt specen slutade jag 18:22 och vi skulle träffas rätt kort inpå det, så jag kände mig allmänt uppgiven när jag insåg att vi skulle få vänta i närmare en halvtimme på att bli hämtade.
Men det blev vi i alla fall, jag och mina omkring fem passagerare och då ringde jag Pernilla på SL och rätade ut ytterligare frågetecken. Henne är det inte omöjligt att jag ringer igen.

Jag åkte dock inte med räddaren till garaget, utan hoppade av utanför Coop och storhandlade där utan cykel, så sen fick jag kånka på de tunga kassarna i hög fart ner till garaget, så idag är jag helt öm i axlarna och musklerna kring dem - är helt säker på att det är den vandringen som ligger bakom det.
Jag hann hem och hann tacknämligt duscha också.

Sen kom mina kära vänner!
Johan hjälpte mig lite med maten, jag bjöd på de laxpaket jag halvt om halvt har hittat på receptet på själv. Alltså, jag har ju låtit mig inspireras av ett annat förstås, men gjort om det lite.
Dessvärre så var ju laxen fryst fortfarande när jag stoppade in den i ugnen, i och med att jag inte hade haft tid att tina den, då jag köpte den i ovan nämnda storhandling. Så, när potatisen var klar, ja då var fisken inte det. Ack ack. Men efter ytterligare en skjuts i ugnen så blev det ett väldigt lyckat resultat.

 Maten är klar, och måste dokumenteras av samtliga.

 Mätta miner efteråt.

 Nästan olagligt söta! Jag är så himla glad att jag har dessa två i mitt liv!

 Efter maten drog vi igång lite kortspel - vilket var väldigt roligt! Jag och Louise var inte helt överens om reglerna, men jag bestämde helt diktatoriskt att hemma hos mig så är det mina regler som gäller. Hon var kanske måttligt nöjd (fast glad ändå), men det bäddar ju för att bjuda hem oss till henne och spela efter hennes pipa där. Vore skoj!

 Sjuan.

Helt underbart med sånt här vardagshäng tycker jag. Vi alla skulle ju jobba dagen efter (idag alltså), om än att jag skulle kliva upp tidigast. Fast såhär i efterhand har jag förstått att de fortsatte umgänget efter att de hade lämnat mig, så sömnmässigt kanske vi alla ligger lika. Jag var på jättegod väg att somna vid midnatt, då en mygga plötsligt surrade i mitt öra. Sen tog det lite tid att varva ner.
Men hur som helst, mitt i kortspelet tog vi en röjpaus. Inte en rökpaus, vilket somliga kanske hade uppskattat, och Johan tog initiativet till att göra rent spisen! Underbare människa! 
 
 Den blev ren som aldrig förr!

Vi bestämde sen att vi skulle försöka ta en gruppbild med oss alla, med hjälp av min självutlösare på mobilen. Det var dock inte helt lätt, jag var tvungen att bygga en liten ramp till den och sen kom ändå väldigt mycket av bordsskivan med. Den version där jag tycker att jag blev bäst är den nedanstående, men den som hamnade på facebook var kanske den som på sammantaget var bäst. Fast jag tror inte att någon blev helt nöjd, vi är alla vackrare än vad kameran ville framhäva.

Icke-facebookbild.

(Facebookbilden)

Men i allt det här trevliga fick jag sen lite dåligt samvete, då jag insåg att jag förmodligen hade varit direkt otrevlig mot en annan kollega som inte bara inte blev bjuden i förväg (om än att det var väldigt spontant), utan att jag heller inte ens kom på tanken att fråga om hen ville komma när hen ringde i ett annat ärende då de redan var där.
Jag vet ju själv precis hur det är att känna sig utanför och jag vill ju inte få andra att känna sig så. Men samtidigt, med dessa båda govänner, är det ofta så, att umgänget föregås av ungefär noll i framförhållning och då är det nog lätt att glömma att det kan finnas andra, skamligt nog.
Vad svårt det är med relationer egentligen, så fort man ska umgås fler än två- och två. Eller ja, inte ens då är det lätt alla gånger.

Hur som helst, jag ska försöka bli bättre. Och jag gillar verkligen mina vänner, är så otroligt tacksam att jag har lärt känna dem och därmed vidgat min vänkrets från de omkring tre jag har som inte kör buss och som jag träffar ungefär en gång i halvåret. Dessa tycker jag också väldigt mycket om, men det är det här vardagsumgänget som jag verkligen har saknat, det är så mycket mer värt att spela kort med vänner en måndagskväll, än att sitta framför datorn/tv:n. Livskvalitet, helt enkelt.

Nu åskar det. Bordet jag runda av?

Men näe, jag måste ju skriva lite om den här dagen också.
Precis just nu är jag blank i huvudet gällande vad jag har kört, men det kom till mig lika snabbt. Lite stadsbuss med dubbeldäckare och sen till Stockholm och åkt passagerare hem.
Lite underligt var att några som åkte med mig till tekniska, även åkte den buss hem, som jag också åkte. Hemlös-klockorna började klinga då jag noterade att de släpade på en hel del prylar och dessutom såg ut att sova djupt på resan. Så kanske att det är ett par som åker buss bara för att få det någerlunda bekvämt?
Fast såhär på sommartid borde man ju kunna hitta bättre ställen att sova på kanske. Men men, så länge folk har biljetter och uppför sig kan man ju inte göra så mycket, jag kanske har helt fel dessutom.

Hemma försökte jag på delningen jag nu har, att sova lite. Gick sådär.
När jag fick sms om att jag hade ett paket att hämta på lilla torget, cyklade jag dit istället. En jacka och en byxa. Byxan är tämligen ordinär, men jackan tyckte jag var riktigt snygg.

Jackan, på dess fotomodell. Inte på mig.

Jag cyklade hem igen via ett besök hos Louise på busstationen och hemma har jag ägnat mig åt att byta filter i fläkten ovanför spisen (den lilla röda alarmklockan antydde att det var dags), och det fick jag naturligtvis konsultera instruktionsbok om hur man gjorde, i alla fall för att återställa den röda alarmklockan, då det inte tedde sig uppenbart trots att jag har fått en genomgång och dessutom gjort det själv en gång tidigare.
Sen satte jag mig här och började skriva, och nyss fick jag sms om att jag har ett annat paket att hämta, men det på Norrköp. Dit orkar jag nog inte cykla nu, för jag har dumt nog fortfarande inte ätit något sen frukost och rasten lider långsamt mot sitt slut, så jag borde antagligen ägna tiden kvar åt att säkerställa att jag hinner äta. Sen kan det ju hända att jag hämtar ut joysticken som förhoppningsvis ska hjälpa mig att flyga flygplanen i Flight Simulator efter nästa arbetspass, som består i en körning till och från Yxlan. Där var länge sen jag var!

Hm, alla dessa åskknallar, men inget regn? Klarar vi oss, eller kommer det lagom till jag ska cykla iväg igen?

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, juli 30, 2012

Nej. Fast jo.

Idag hann jag inte blogga, för jag jobbade över, fick trasig buss, blev sen och hade sen en jättetrevlig kväll med mina bästa och finaste vänner Johan och Louise. Älskar dem lite smått!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, juli 29, 2012

Klockorna klämtade just inte

Igår var det då bröllop i Furuvik mellan morbror Thomas och hans Helena. Det var dock inga klockor som klämtade för dem, för det var en borgerlig vigsel. Det visste vi dock inte om, men spekulerade kring innan.
Vigselakten var fin, förrättaren var avslappnad och rolig. Det enda som kanske kändes lite fånigt var att vi alla skulle dansa runt i en ring runt dem och samtidigt sjunga en sång. Inte riktigt min kopp te, särskilt inte innan den mängd alkohol jag fick i mig, intogs.

Det fina brudparet!

Dansen runt, leds här av Lars-Åke "Babsan" Wilhelmsson.

Själva akten ägde rum i en soligt liten glänta vid ruinen av Harnäs bruk, en väldigt vacker plats, där vädret var med oss.
Festen fortsatte sen på brudparets tomt där vi först gick en frågerunda med frågor om dem, deras liv och bröllop i allmänhet. Jag vann inte, det gjorde brudens syster Ewa.
Det mulnade på och blev så småningom regn, något som Lars-Åkte hade förutspått. Han var lite av kvällens meteorolog och sa att nästa skur skulle komma vid 19:30.
Det som dock var lite häftigt var att jag tog fram min mobil 19:22 för att kolla klockan just med tanke på regnet. Jag sa då till mina bordsgrannar, att det snart skulle börja regna - och i samma ögonblick som jag sagt det, så började det smattra på partytälttaket igen.

Vi satt rätt bra där under.

Maten var suveränt god, en buffé som en granne till dem hade kokat ihop. Riktigt underbart med olika sorters potatis, kött, grönsaker och såser.
Tårtan sen var också både vacker och god. Den såg ut att ha ett marsipantäcke, men det var sockerpasta. Jag kom dock fram till att jag inte är så förtjust i sockerpasta heller, men innanmätet var grymt gott, det var tobleronemos och hallonfluff eller något sånt.

Tårtan, ingen behövde slåss om rosen.

Det ingick lite sång i programmet, något som Lars-Åke (som alltså är min morbrors frus morbror, om du undrar över det celebra sällskapet), sannerligen uppskattade. Jag försökte filma när han skrålade med i Tom Jones Delilah, men som du ser i nedanstående trestegsraket, gick det inget vidare.

video
video
video
Inga höjdarklipp precis.

Det ska säga om Lars-Åke också, att han är en väldigt trevlig människa. Pratade en hel del med honom då vi så småningom kom att hamna bredvid varandra vid bordet, och han känns väldigt jordnära och ja, som vem som helst i församlingen.

Alkoholintaget nämnde jag ju innan ja. Ett glas champagne, nästan tre glas vin, en liten baileys och delar av en drink (som jag bjöds på trots att jag tackade nej), var vad jag fick i mig under kvällens lopp. Jag blev således lagom "salongis".
Vi på den Lundebringska sidan bröt upp vid halv tolv och fick skjuts av en av de totalt tre närvarande morbröderna (inte han som gifte sig), till det vandrarhem vi bodde på, där vi smög in för att inte väcka våra grannar. Huruvida vi lyckades med det vet jag inte.
Att sova sen var skönt, men det blev helvetiskt varmt i det rum vi hade, så när mamma klev upp vid 7:30, var jag inte sen att göra henne sällskap. Fast först via husets enda dusch.

Vi kom efter frukost och promenad för att hämta bilen, fram till att jag var bäst lämpad att köra hem. Så det gjorde jag, via lunchmiddag på Esplanaden. En god avokadosallad intogs, ingen bakfyllepizza för min del. Det var bara mamma som åt pizza, och hon var nog inte direkt bakfull heller.

Sen, hemma efter uppackning och igångstartande av tvättmaskinen, ringde jag Johan i hopp om att han skulle vara kvar i Norrtälje (i och med att jag visste att han var här nu i helgen för att vakta katt), så att vi kanske kunde gå en promenad eller något. Men han hade redan åkt, så i stället samtalade vi väl i omkring en timme och en kvart totalt. Det bröts dock inledningsvis, så jag har inte exakt koll. Men samtal nummer två varade i en timme, fem minuter och fyra sekunder.
Och det var ju också trevligt, om än att promenad därmed uteblev för min del.
Istället lade jag mig sen på balkongen (där jag satt och pratade samtalet igenom), och läste något kapitel i Cirkeln, och somnade sen.
Det är så vansinnigt skönt att sova på balkongen på sommartid när väderförutsättningarna och grannaktiviteterna är de rätta, vilket det nu var. Allt klaffade, inga byggjobbare eller gräsklippare igång och helt idealisk temperatur och solmängd.
Jag älskar sommaren.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, juli 28, 2012

Klockorna klämta

... för morbror Thomas och hans blivande fru Helena idag.

Så om bara en ungefärlig kvart kommer min familj och hämtar mig för gemensam färd till Furuvik (utanför Gävle) där de bor. Jag har aldrig hälsat på dem där, och jag är osäker på om vi överhuvudtaget kommer vara hemma hos dem något.Vigseln äger rum utomhus i någon backe om jag förstod rätt, och efterföljande fest är också utomhus.
Jag och fest, vi klingar ju inte alltid bra ihop, det är ju något jag brukar dra mig för. Men ibland kommer man inte undan och jag tror nog att det kan bli rätt trevligt nu.

Min kollega Emma och min kollega Robert gifter sig med varandra idag också. All lycka till dem också!
Och ja, jag har ju inte kunnat låta bli att fråga vilket av de hårda namnen Hammar och Sten som de kommer ta, och det blir Hammar!

Nej, nu hinns inte mer.
Trevlig helg!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, juli 27, 2012

Nej, inte jag.

Idag har jag varit glad precis hela dagen! Tänk om alla dagar vore så? Fast ja, att konstant ha samma känsla är kanske heller ingen höjdare i långa loppet? Omväxling kanske förnöjer även där?
Riktigt härligt hur som helst.
Jobbat en himla massa har jag gjort, drygt 13 timmar om man räknar bort den lilla rast jag tog från kundvärdsdelen av jobbet. Den varade nog i max en halvtimme.
Men egentligen har jag på den tjänsten kring tre timmars rast, vilket jag inte står ut riktigt med, jag tycker ju att det är kul att kundvärda och vill då inte bara sitta och uggla. Jag läste förresten ut Cirkeln igår, så jag står just nu boklös och långrast på bortaplan utan sällskap och utan bok - vilken öken.
Att det blev 13 timmar beror på att jag tog på mig tre timmars övertid efter ordinarie slut, då det krisade lite. Egentligen ville driftchefen att jag skulle jobba imorgon, men då ska jag på bröllop, så det går ju inte. Bröllop i Furuvik.
Och när jag kom hem så provade jag lite olika klädkonstellationer för vad jag ska ha på mig - jag har ju faktiskt två hela kostymer och ytterligare två kavajer som jag i stort sett aldrig använder. Jag fastnade för en kombination som jag fotade och lade ut på facebook med texten "På bröllop imorgon och då tänker jag nog se ut ungefär såhär.", vilket verkade få en del att tro att jag ska gifta mig!
Det tyder ju på att facebook är fyllt av vänner som inte känner mig speciellt väl.
Jag har inte haft något förhållande sen den 27:e mars 2008, så jag är inte riktigt i den fasen i livet att ett bröllop ligger på lut. Och även om det var det, så är det tveksamt om jag faktiskt vill gifta mig. Inte kyrkligt i alla fall, men ja, jag är inte säker på att jag vill alls.
Men det kan ju ändra sig, det är inte skrivet i sten.

Men arbetsdagen då, kundvärdsbiten har varit väldigt trevlig tycker jag. Och det inte bara för att jag har fått jobba med Johan. Han är ju faktiskt inte där en rätt stor del av tiden. Han börjar omkring en och en halv timme efter att jag har kommit dit och är sen borta på Djurgårdsbussen i två och en halv timme - sen kör jag därifrån drygt två timmar innan han slutar. Men i drygt tre timmar har vi väl jobbat ihop ändå.
Det roliga ligger ju i att hjälpa folk, tycker jag. Okej att det inte är så bekvämt att bära folks tunga väskor i och ur bagageutrymmena, men en del blir så himla tacksamma - och det är ju kul.
Andra blir dock nästan förnärmade, kanske mindre kul.
Och den absolut vanligaste frågan att få som kundvärd på Tekniska högskolan - åtminstone den jag får absolut flest gånger är:
"Varifrån går vaxholmsbussen?"
Andra frågor förekommer ju också ofta, gällande 44:an, 639:an, 4:an och även 676:an, men jag tycker den om linje 670 (Vaxholm) alltså är den jag får oftast.

På övertiden körde jag stadsbuss och då hade jag lite regleringstid på campus med Mattias, vilket var himla trevligt, och sen hade jag en himla trevlig tjej som åkte med en sväng. Jag vill nog drista mig till att säga att hon var himla söt också.
Så det har varit rätt trevligt ändå, trots lång dag.

Nu tittar jag parallellt på OS-invigningen här samtidigt som jag skriver, den vill jag ju inte missa! Förmodligen det enda under OS som jag inte vill missa - allt annat kan bryr jag mig inte så mycket om.

Och imorgon, bröllop i Furuvik. Inget bloggande väntas då.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, juli 26, 2012

Yla inte. Och om nödvändigt, yla rätt.

3:40 stod klockan på imorse. 2:55 vaknade jag av att någon på gångvägen utanför mitt öppna sovrumsfönster (inte på vid gavel, men lite på glänt), med mycket hög röst deklarerade att klockan var "tio i två!!" Irriterat yrvaken tänkte jag att det både var fel och en oönskad upplysning.
Men jag somnade om, tack och lov.

Arbetsdagen förflöt riktigt bra sen. Bara 676:or, ingen Johan (men jag skrev ut en lista till honom och låste in i kundvärdsskåpet på tekniska, hoppas han uppskattade det) - men samma buss hela dagen. Det sistnämnda är ovanligt. 7403 var min vän hela dagen, och den funkade bra också. Inledningsvis låg stoppsignalen på hela tiden, vilket det också var inlämnat felrapport om. Men det har jag varit med om förut - kom inte ihåg att om det var med just den bussen, men jag visste vilken knapp jag skulle kontrollera om den hade fastnat intryckt - och det hade den. Så det var bara att peta till den och sen funkade allt som det skulle.
När man börjar så tidigt är matrasten också rätt tidigt lagd, den hade jag 9:25-10:13 och då var jag ju inte hemskt lunchhungrig, så jag åt en banan och höll Lollo sällskap. En stund var även Björn och Birgitta på plats. Hm, kanske dags att facebooklänka namn igen? För nu dök det väl upp såna jag inte har skrivit om förr. Björn. Birgitta.

När jag slutade för dagen så hade jag sett till att min cykel fanns nere på stationen. För jag skulle där lämna över min buss till en kollega och sen vänta på skjuts upp till garaget för att sluta där. Vi ska ju alltid börja och sluta på samma ställe, och det är en depå och inte en station - så i mitt fall alltid garaget i Norrtälje i och med att jag aldrig har yttergaragetjänster.
Så jag meddelande bara att jag inte skulle åka med och cyklade därifrån till Flygfältet, för sista gången på ett tag nu. Tyler matades och var äntligen lite mindre förbannad på mig, nu kanske hon äntligen har vant sig vid att jag kommer dit för att ge henne mat och tömma hennes toalett, inte inkräkta så mycket mer. Hon försökte dock boxa efter mig en gång idag också, men jag hann ta undan handen - inte för att jag är rädd för hennes tassar i och med att jag ju vet att det inte känns något speciellt när hon träffar, utan för att jag inte har lust att få blödande händer igen. Dumt om jag skulle glömma mig och få blodfläckar på uniformen.
Lite skönt ska det bli, att nu inte behöva cykla dem omvägen hem på ett tag, för det är ju verkligen i helt andra änden av stan mot för där garaget ligger och där jag bor - som tur är, är det en liten stad och därmed inte mer än ca 3 kilometer dit.

Nu har jag precis beställt en jacka och en byxa från HM. Jag känner ju sällan nöje i att gå runt och shoppa rent fysiskt, så jag brukar lösa klädinköpen på sånt här vis, allt som oftast. Smidigt.

Imorgon har jag äntligen en kundvärdstjänst och har sovmorgon ända till klockan 5:25 - prisa gudarna!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, juli 25, 2012

Baddaren

Ibland tror jag nästan att jag har någon lightvariant av manodepressivitet, tycker humör och känsloliv är en ständig berg-och-dalbana med små kullar och dalar, jag hittar så små anledningar åt båda håll att må och tänka på än det ena och än det andra sättet
Att känna mig utanför och ensam är väl det som starkast drar ner, men det kan jag kollra bort genom att få för mig att allt är bra och jag kan hissa humöret ännu mer genom att tänka på fåniga saker som till exempel hur Mona Sahlin bär sig åt nuförtiden när hon ska köpa Toblerone. Gör hon det själv, redo att förklara och försvara sig, eller skickar hon en torped? Båda alternativen känns lika roliga, tycker jag!
Sen skriver jag i ibland på en inre roman i huvudet och ibland kommer jag på såna klockrena formuleringar som också får mungiporna att hissas och små grymtande fnissningar att komma ut, hur opassande läget än må vara.
Tidigt imorse när en medelålders kvinna klev på stadsbussen hade jag just suttit och skrattat för mig själv åt en sån sak.
Det är väl bara att konstatera att jag inte är som alla andra.
Eller, så är det just det jag är.

Flight Simulator då, det ger mig huvudvärk. Dels hittar jag inga bra instruktioner om hur flygplanen flygs och dels är det rätt frustrerande att högerklicka och välja olika skärmlägen för att hitta olika reglagen och se olika vyer. Idag kom jag så långt att jag fick igång alla motorer på full kareta i den Boeing 747-400 som jag satt i, men dels kunde jag ju defacto inte starta alla fyra motorer exakt samtidigt i och med att jag styr med mus och inte fysiska reglagen, vilket gjorde att jag kom ur kurs på startbanan, men än värre - jag hittade inte någon lyftfunktion! Eller jo, till slut, när planet redan var långt ute i skogen och susade fram genom genomträngliga tallar, då fick jag upp det en liten bit, men det sjönk ner igen.
Sen kraschar spelet.
Jag vet inte om det kraschar istället för att planet ska göra det eller vad det är frågan om, men frustrerande är det.
Nu tror jag att jag ska spela GTA: San Andreas istället, och flyga planen där. Där vet jag åtminstone hur man gör, om än att det inte är helt lätt där heller.

Imorgon klivs det upp 3:40, då funderar jag på att lasta på min cykel på min 651:a ner från garaget till stationen, för att ha den där då jag slutar där 13:05. Ska alltså inte köra någon buss till garaget när jag slutar, utan åka med en kollega. Men i och med att jag har en katt att mata - för sista gången imorgon, så vore det behändigt att ha cykeln där så halva sträckan är avklarad.

Men just det! Jag höll ju nästan på att glömma - jag har badat idag!
Det har ju varit smällhett, uppåt 30 grader idag och min sista buss var rena bastun, så när jag slutade strax innan 14, då cyklade jag nästan direkt till Lommaren, där jag gick i och doppade mig och simmade lite grann på en gång.
När jag sen gick upp för att solsova så kom förstås världens mest gigantiska moln in på himlen, så jag packade istället ihop när jag insåg att solen nog inte skulle komma tillbaka på ett bra tag. Och då började det regna också, så ja, det var ju just typiskt när jag äntligen hade tid och lust till strandliv.
Lite lustigt är att det skedde just den 25:e juli, för jag tycks aldrig glömma att det rankas som årets bästa dag enligt ett visst sätt att tänka. Det var en radiopratare som myntade det, vem minns jag inte, men såhär va:
Sommaren är ju den bästa årstiden och juli kan man nog klassa som den bästa månaden. Och vilken dag i juli är inte bäst om den dag man får lön på?
Fast sen Nobina tog över så gäller det ju inte mig, då är det 27:e. Men jag menar det, att just idag blev vädret äntligen så underbart att bad lockade mig. Det ligger alltså något i det radioprataren sa, det tror jag helt säkert.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, juli 24, 2012

Fly me to the moon

Idag är jag inte alls trött och irriterad. Eller jo, trött är jag, men det faller sig rätt naturligt då jag har klivit upp rätt tidigt (4:30) och har jobbat i nästan 13 timmar. Eller ja, jag har ju haft rast också, men ingen delad. Började 5:25 och ställde upp och tog en extra körning till och från Grisslehamn efter mina tre varv på 676:an, så arbetstid till 18:00 blev det.
Sen iväg och mata katt på det, i andra änden av stan. Tyler, katten alltså, börjar nog bli rätt sur över att hon inte får sällskap några längre stunder, hon har börjat slå efter mig även när jag inte försöker klappa henne. Känns kanske lite otacksamt, men jag förstår hennes frustration.

Jag har varit på väldigt gott humör under arbetsdagen, vilket har resulterat i en hel del beröm från passagerarna. Många har tackat mig för bra körning och god service. Särskilt en ung killes beröm gladde mig, det brukar mest vara folk från en eller två generationer ovan min, som berömmer. Men han pekade med hela handen och sa "jäkla bra service!" eller något liknande, när han klev av.
Servicen bestod i att jag i högtalarna på väg in i Grisslehamn gjorde som jag brukar på 676:an, jag tackade för mig och önskade alla en trevlig kväll och erbjöd mig även att beskriva vägen för en man som egentligen skulle till Byholma (ett par hållplatser efter färjeläget i Grisslehamn som var ändhållplats på den turen), och det är väl sånt som uppskattas.
På en 676:a tidigare, som blev fullsatt redan på tekniska, där tackade nästan alla som klev av genom framdörren vid Norrtälje busstation sen, och sa hejdå. Även där hade jag sagt det jag brukar i högtalarna, samt lagt till att vi hade kört in nästan tio minuter och rabblat de olika anslutningarna vi hade vid campus och busstationen.
Och jag kan knappt begripa - att vi körde in så mycket tid beror ju på att jag blev fullsatt och inte stannade annat än för avstigning. Och ingen klev av förrän i Gustavslund, sista hållplatsen innan Norrtälje busstation! Jag behövde inte svänga av någonstans alls, helt otroligt!

Här hemma har jag fått hem Flight Simulator X: Gold edition, som jag beställde i förrgår då flygsuget var stort, så det ska installeras och provas nu!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, juli 23, 2012

Break me

... or give me a break?

Jag blir så jäkla, innerligt trött på vissa jobbrelaterade "detaljer" just nu, som jag väl inte ska gå in just i detalj på för det här med lojalitet och sånt som man ska tänka på i bloggar - men kort sagt; en hand lovar mig sånt som jag har önskat mig och en annan hand tar det ifrån mig innan jag ens hinner blinka. Jag tycker att de här styrande händerna måste lära sig att samarbeta eller åtminstone kommunicera och vara överens gällande vad som kan lovas och inte - för vem är det som hamnar i kläm annars? Det är faktiskt inte passagerarna, utan denne bussförare som kämpar på för att hålla humöret uppe och ge alla en god service, när denne bussförare egentligen bara känner sig överkörd. Igen.
Man ska inte lova det man inte kan hålla, oavsett vem ovanifrån som lovar.
Jag tycker inte att jag begär för mycket heller.
Men nu ska jag göra det, av er alla. Bli bussförare! Blir vi av med den förarbrist som nu råder, då skulle situationer som dessa inte uppstå. Ju fler vi är, desto bättre.

Kontentan är att jag har gjort massa förberedelser i onödan gällande kläder och nycklar och helt i onödan sett fram emot att få jobba en vecka med Johan, vilket jag just har sett fram emot och rent av längtat efter.
Men än finns det hopp i slutet av veckan. Det är bara det att nästan vore dum om jag vågade tro att jag fick behålla den tjänsten allteftersom dagen närmar sig. Jag är ju naiv, men förhoppningsvis inte dum.

Nu har jag ändå skrivit alldeles mycket mer än jag egentligen tänkte, men så kan det gå, ibland är det trots allt svårt att sätta knut på fingrar och tunga.

Jaha, och nu bråkar datorn igen. Låste sig. Tredje gången nu med denna nya dator, men nu stängde den inte av sig självt som sist - jag fick tvinga av den istället. Inget annat hjälpte.
Kul, verkligen.
(ironin är påkopplad)

Men dagen har inte varit helt igenom rutten. Nej, jag har träffat Johan en liten stund i alla fall och precis i slutet av min arbetsdag, eller ja, jag hade egentligen slutat då för ett tag sen, men snäll som jag är, ställde jag upp och körde lite efter arbetstidens slut - då träffade jag Mattias också. Han var glad att se mig och jag var ju faktiskt glad att se honom också. Han flyttar ju snart till Norrtälje, och det gör Johan också. Två goda ting, som kommer närmare.

Kattvakt är jag ju också, åt Tyler. Idag vågade hon nosa lite mer på mig, men när jag skulle klappa henne så gick hon till boxningsattack, vilket jag tyckte såg lite roligt ut. Hon slog snabbt med sina båda framtassar mot min hand, men det gjorde inte ont alls, så jag trodde att hon hade klorna inne. Men sen såg jag att handen var alldeles blodig (vilket förstås är en överdrift till vad man brukar mena med "alldeles blodig", men det blödde ur små, små sår och rispor på flera ställen). Knasigt. Om Herbert gör något liknande så brukar jag verkligen känna klorna. Men Tyler är kanske mer... ninja?

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, juli 22, 2012

Ja-sägare

I skrivande stund pågår minneskonserten för offren i Oslo och på Utøya i SVT1, något som jag faktiskt nu inte tittar på, trots att jag fortfarande känner mig rätt tagen av den tragedin som nu ägde rum för precis ett år sen. Jag tittar inte för att jag skiter i det eller har tröttnat, jag vet att jag förmodligen skulle sitta och bli tårögd om jag slog på tv:n, det blev jag nästan bara av att läsa Aftonbladets specialbilaga idag, men jag orkar inte riktigt. Känner att det nu får räcka med att jag tänker på dem, för det gör jag.
Förmodligen hade jag släktingar där på ön, i och med att min mormor som var norska, hade en stor släkt själv, och mamma sa att någon kommun som det stod om som hade förlorat flera av sina ungdomar, var just den som hennes mormor kom ifrån. Så rätt troligt är det att någon syssling eller brylling eller något till mig, skulle ha varit där. Men jag känner dem ju inte, så det gör väl inte känslan värre egentligen.

Nåja, i övrigt idag har jag känt mig rätt duktig och fått mycket gjort. Jag började med att matplanera och veckohandla, sen åt jag en banan och styrketränade därpå, åtföljt av att jag gav mig ut och sprang. Men jag sprang nu inte som jag brukar, hela elljusspåret, utan endast Vigelsjödelen, där vek jag av och ut på asfaltsvägarna bort till Flygfältet, så att jag där kunde passa på att mata Siris katt Tyler (som jag stavade Taylor i ett sms...), tömma kattlåda och vattna kryddväxter i köksfönstret, för att sen springa ungefär samma väg tillbaka. Det blev i slutändan ungefär så långt som jag brukar springa, nämligen 11,61 km. Hemma sen stretchade jag och åt mer ordentlig frukost - men duschade inte.
Istället gick jag ut och pulade fram gräsklipparen och försökte starta den - men det måste allvarligt vara något fel på mig när det gäller dra hårt&snabbt-tekniken, för jag kan fasen inte starta sånt som ska dras igång på det sättet. Så jag fick ju pinsamt nog ringa på hos en granne som jag har sett klippa gräset och fråga om han kunde hjälpa mig. Men det tänker jag ju inte låta bli en vana, känns ju både löjligt och ja jag vet inte, som om den som ändå måste ut och starta skulle kunna klippa också. Alltså, det låter ju fel, jag menar inte att jag ska slippa bara för att jag inte kan, men om jag ska tvinga ut någon annan som är "klippledig". Äh, skitsamma.
Jag och gräsklipparen kom inte så bra överens när motorn väl var igång heller. Jag fick igång drivningen, men jag kunde inte stänga av den - något frustrerande då man emellanåt vill backa gräsklipparen.
Men klippt blev det och duktig kände jag mig.
Fast jag ska nog skriva ett förslag om att köpa in en sån handjagare, alltså en motorlös klippare som man drar med handkraft. Min granne under mig har en egen sån, men det vete katten om jag vill köpa en egen för att klippa gräsmattor jag ändå aldrig är på (då jag bor en trappa upp), och det var sjätte vecka ungefär. Nej, jag tycker föreningen borde ha en sån. 

Sen duschade jag och lade mig på balkongen och läste och smsade med Johan om att jag (och han) såg fram emot kommande arbetsvecka då vi ska jobba tillsammans måndag, onsdag, torsdag och fredag.
Men tro på fasen om inte jobbet ringde sen och ville att jag skulle byta tjänst på måndagen då en sjukanmälning på en annan tjänst hade kommit in?
Jag är ju så vansinnigt dålig på att säga nej, trots att egentligen ingenting med den nya tjänsten var bättre. Jag börjar tidigare, slutar senare, har kortare arbetstid totalt sett (delat alltså) och får inte jobba med Johan. Dessutom ska jag till Uppsala igen, där jag förmodligen inte kommer komma in i rastlokalen nu heller.
Men jag sa det att jag bara säger ja om resten av min vecka förbli oförändrad - jag förklarade att jag faktiskt hade bett om och önskat mig de tjänsterna jag hade fått, vilket driften nog inte riktigt hade koll på. Men det skulle ses till, så jag gick med på ändringen, om än lite motvilligt inombords (men inte i ord).

Därpå cyklade jag till Harsjövägen och åt middag med mor och far. Syster min jobbar ju för första gången i sitt liv både kväll och helg. Hon har blivit stor nu...

Imorgon då, blir det uppstigning 4:15 istället för 5:40 som jag egentligen var inställd på. Men men, jag får sova lite på min delning.

Nu rubriksatte jag förresten och hade först inget bindestreck mellan ja och sägare, i och med att jag genrellt sällan använder bindestreck i såna sammanhang (är mer för att helt sammansätta ord) - men jag såg att ja-sägare utan bindestreck ser ut som att jag skulle äga en viss typ av flygplan. Jasägare.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, juli 21, 2012

Inspirationslös

Idag är en sån där dag då jag inte riktigt har lust att skriva. För jag tycker inte riktigt att det finns något att skriva om - det har varit en sån där typisk lördag då jag bara har gjort typiska helgsysslor, och ändå inte ens alla, så jag har liksom inte något att vara särskilt stolt över heller.
Visst, jag har storstädat lägenheten, men jag har inte tränat och inte veckohandlat, så båda de aktiviteterna ligger på morgondagen och det hade ju varit grymt skönt om jag hade fått det överstökat också.
För jag vet inte riktigt hur jag ska köra med träningen nu. Nu är nämligen allt, verkligen allt, i frukostväg helt slut. Idag fick jag äta fikabrödsrester till frukost då jag varken hade "vanligt" bröd eller rostbröd som brukar vara de två brödsorterna hos mig, men nu är också det slut. Inga bananer har jag heller, så jag vet inte vad för litet lätt jag ska ladda upp med inför träningen som jag helst klarar av på morgonen/förmiddagen. Å andra sidan har det ju nu på sistone inte varit lika varmt som man skulle kunna förvänta sig såhär i mitten av juli, så det är kanske inte förenat med värmeslag att ge sig ut och springa senare?
För något måste jag ju ha i kroppen innan, bara något litet, annars mår jag så vansinnigt illa efter ett tag.

I övrigt har jag beställt ett flygsimulatorspel, som jag hoppas blir givande.
Jag installerade ju GTA: San Andreas på nytt härom dagen, vilket fick flygsuget i mig att darra till - men i och med att det inte är ett spel som helt och hållet går ut på att flyga flygplan (eller köra buss), så lämnar det ju lite i övrigt att önska. Så jag hoppas flygsimulatorn just uppfyller de övriga önskningarna.

Men näe, jag tänker inte babbla på mer idag, så;

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, juli 20, 2012

I can hear clearly now, the wax is gone...

Ja, äntligen är mina öron öppna för världens intryck igen. Fast i och med att det inte var fullständigt igenkleggat (enligt mig, kanske inte enligt läkare och sjuksköterska som inte ens kom in med "örontittare"), så upplever jag inte skillnaden som så enorm som sist. Däremot har jag nu efteråt lite ont i ena örat - det som jag tyckte var bäst innan jag gick dit. Och det beror enbart på att den där örontittaren var vass och läkaren var faktiskt för hårdhänt, tycker jag. Sjuksköterskan (manlig, men visst heter det väl ändå sköterska? Precis som att det inte heter bussförerska) hade bättre hand med det där, och det var också han som spolade öronen rena. Förstår inte riktigt varför läkaren måste kopplas in, det tog bara tid att vänta på honom. Förstår ju om läkare måste lämna utlåtande, men sjuksköterskan såg ju lika bra som han att det var vax och jag visste ju redan om det, så det kändes som ett onödigt moment.
Men men, jag ska inte klaga. Annat än på att jag är lite öm då alltså.

Musik låter hur som helst som vanligt igen, och det är ju trevligt. Jag tittade förstås på Ivory Tower-theme från The Neverending Story på youtube, i och med att det har varit lite av ett eldprov, och jodå, det lät så som jag tycker att det ska låta. När jag sen klickade mig vidare därifrån, hittade jag en fräsig version av Popcorn också:

Svängigt!

I övrigt idag har jag jobbat tidigt och kort; 4:48-9:47 och då kört först till och från Åby vägskäl på 677:an, sen till och från Rimbo på samma linje och så från busstation till Lommarskolan, till Campus Roslagen, tillbaka till Lommarskolan och sist till busstationen igen. Sen slut!
Dagen har inte varit märkvärdigare än så, arbetsmässigt. Eller ja, jag fick beröm av två äldre rollatorförare, att det inte är så många som parkerar så bra intill kanten vid hållplats Vigelsjöhöjden, så nu var det så lätt för dem att gå in, vilket jag fick höra efter att jag hade gått bak och frågat om de ville ha hjälp.
Lite märkligt tycker jag nog, för allt som oftast har man ju kortvagn när man kör stadsbuss, och med dessa är det inte särskilt svårt att komma rakt intill kanten trots att hållplatsen ligger i en kurva. Man får ta ut svängen och svepa med överhänget bara, så går det fint.

Hemma sov jag lite och drömde något konstigt som gick ut på att jag önskade mig saker jag egentligen inte önskade, eller något liknande.
Sak samma.
Efter dusch och sånt cyklade jag till Flygfältet för att hälsa på Siri med familj, samt få nyckeln hem till dem så att jag med start på söndag, kan börja mata deras katt Taylor, då de ska åka till Skellefteå och förbli där en knapp vecka.
Rabarberpaj bjöds jag på av Siri, ettåriga Wilma bjöd på små smulor av diverse saker hon hittade. Sötare flicka får man leta efter!

När jag var där kom en störtskur, vilket gjorde att jag fick gå och leda cykeln med ena handen och hålla ett paraply med andra, med mycket raska steg mot vårdcentralen, då det momentet rent kronologiskt inte alls låg först på dagen - som man kanske kan tro genom denna text. Näe, jag klev ju upp 3:45, så då har de knappast öppet för såna ärenden.
Jag hann hur som helst.

Nyss åt jag varma mackor med chèvre, enligt recept. Gott, men inte riktigt så gott som jag hoppades. Kort sagt; gott.

Alldeles strax kommer Gustaf på besök. Det blir förmodligen inte så långvarigt, men han ska också lämna över nycklar. Det blir således många fler nycklar än vanligt att hålla ordning på nu, i och med Siris hemnyckel också. Gustaf ska, snäll som han är, låna ut sina jobbnycklar så att jag får tillgång till städsakerna på tekniska, då jag på måndag och torsdag nästa vecka har den plockstädtjänsten. Han sitter på den gruppen, men går på både semester och föräldraledighet, så risken finns att jag kommer få den fler gånger framöver - då jag har varit tydlig med att jag gärna tar såna tjänster nu över sommaren, till vår personalplanerare.
Således kör jag inget annat än 676:or nästa vecka, men bara två turer per dag. Det ser jag fram emot, hela arbetsveckan!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, juli 19, 2012

Hjärta

Jag är så himla glad att jag har Johan och Lollo! Louise vill jag ju egentligen skriva i ett så seriöst sammanhang, men det är ju min syster... eller ja, sak samma, jag menar ju kollegan (vännen).
Fast klart, jag är glad för min syster också. Men det faller sig mer naturligt.

Hur som helst, idag, efter min tidiga arbetsdag när jag låg och sov och dreglade som värst (klockan var kring 14:30 tror jag), ringde telefonen och jag blev sådär yrvaken som jag bara blir när jag sover på dagen. Att kliva upp 3:45 går alltså rätt smidigt, men jag är extremt trögstartad sådär på eftermiddagen. Skulle inte vilja sätta mig och ratta buss i det tillståndet.
Hur som helst fattade jag inte att det ringde först, trodde att det var alarm och morgon och jag hade försovit mig eller liknande. Minns inte riktigt hur jag tänkte, men jag vet att någon liten synaps tolkade intrycken när jag såg Johans bild på telefonen, som att de ringde från jobbet och att jag alltså måste ha försovit mig.
Men så var det förstås inte, det var alltså Johan som sa att han och Lollo var i stan och undrade om de fick komma och fika hos mig. Eller ja, han började med att fråga om jag sov och det såg jag ju ingen anledning till att ljuga om, resten av samtalet minns jag inte så mycket, annat än att de erbjöd sig att köpa med fikabröd då jag i vanlig ordning inte har något hemma.
Eller alltså, jag bakar ju ibland - men då får jag aldrig besök, inte ens om de är planerat så, så jag brukar alltid få äta upp allt själv.

När de kom hade jag tack och lov hunnit duscha och fräscha till mig lite, men rätt snurrig var jag fortfarande. Det lade sig dock allteftersom.
Jag är så himla glad att de kom! Igår var de ju på kundvärds-kickoff men det fick jag höra att det rätt tidigt under kvällen för de båda, övergick i att bli te- och filmkväll hos Johan. Typiskt sånt som jag skulle vilja vara med på! Uteliv i allmänhet och Stureplan i synnerhet lockar mig inte, men tekvällar, filmkvällar och mina bästa kollegor och vänner, sånt skulle jag nog aldrig bli mätt på.
Men det hade ju ändå inte funkat för mig att åka ut till Solna en onsdagskväll, när jag skulle upp 3:45 morgonen efter.
Men så fick jag ändå te-mysa med dem! Blir så varm i hjärtat när jag tänker på det, de är ju värdefulla för mig, men det vet jag ju redan, men insikten av att jag nog är värdefull för dem också, det gör mig ju så glad! Jag faller ju tyvärr rätt lätt in i dåliga tankemönster när det gäller hur jag själv är att umgås med i andras ögon, men sånt där tjafs måste jag ju sluta tänka. Jag är ju smart nog att förstå bättre, men hjärnspökena skriker för högt ibland.
Och det är lite lustigt men så tacksamt, jag har bara känt de båda i ett par månader, men de har ändå blivit så nära vänner. Tycker om dem så mycket!

Och nästa vecka ska jag få jobba med Johan i princip varje dag - utom den dag då han är ledig - för måndag-fredag har jag bara såna tjänster där man kör in en 676:a på morgonen och se antingen är plockstädare, kundvärd eller mekaniker (dvs kundvärd för min del). Plockstädare har jag aldrig varit och har inte grejer till det, men jag har pratat lite med servicehallschefen Rasmus - för övrigt den chef jag nog tycker allra bäst om på jobbet, han känns så himla jordnära, utöver trevligheten han också besitter. Han skulle hur som helst se vad han kunde hitta i klädväg och så. Av Gustaf ska jag få låna nycklar - han går på semester/föräldraledighet efter denna veckas slut (därav att jag får så många såna tjänster, gissar jag - han sitter ju på den gruppen). Så det blir säkert bra. Annars lär jag göra det bästa av situationen, jag tycker inte om att rulla tummarna på arbetstid.
Kundvärdsdelen blir ju bara rolig, den gillar jag!

Apropå nycklar förresten, så körde jag till Uppsala idag för första gången på ett par veckor. Rätt många veckor rentav, möjligt att jag var där något precis innan semestern, men ja, det är ju ändå minst sex veckor sen. Kom inte ihåg vad man ska skriva eller till vad man ska skicka om man vill köpa sms-biljett, så det fick CTL hjälpa mig med. Och det ordnade sig.
ULSLV skriver man för en vuxenbiljett och ULSLB för en barnbiljett, till 72424. Jag trodde U för ungdom - men Lollo inflikade ju det smarta; pensionärer då? Ska B:et symbolisera dem också?
Mycket adekvat fråga, undrar hur UL tänkte där. Hos SL är det ju R för reducerat pris. H, för helt. HABC eller RABC om man vill åka mellan Norrtälje och Stockholm, till 72150.
Men det jag skulle komma till är att man har bytt rastlokal i Uppsala, den ligger nu längre från bussarna, vilket inte kändes helt optimalt i och med att vi sällan har speciellt långa pauser där, kring en kvart brukar de vara. Resan dit tar en och en halv timme, liksom resan hem, så det är ju hemskt bra om man får möjlighet att gå på toaletten där.
Jag hade fått beskrivet för mig var den nya lokalen låg, och efter viss omväg hittade jag dem. Men porten var tämligen låst och mina nycklar passade inte. Och ingen UL-förare kom eller eller gick, så där fick jag stå med min halvfulla blåsa.
Väl vid bussarna igen, när min avgångstid närmade sig, träffade jag en UL-förare, som jag frågade om hur man skulle bete sig för att komma in.
"Med nyckeln, förstås", var det relativt självklara svaret. Han visade hur den såg ut och jag frågade om jag fick fota den, så att jag kunde visa på jobbet, där man bestämt hävdade att någon speciell nyckel inte behövdes.
Men blåsan förblev halvfull och hemåt bar det.
Det hade kunnat vara en mycket frustrerad resa för mig, men läget blev aldrig akut, så jag orkade inte ödsla negativ energi på det.
Men betänk, rastlokaler man inte kommer in i, sånt skulle kunna få humöret att tryta.

Läsktestet igår förresten, det skrev jag ju om i det ursprungliga inlägget, det som försvann, så jag tänkte att jag måste ju skriva mer om hur det var uppbyggt.
Jag hade till att börja med inte helt lätt att hitta adressen, trots att jag använde mig av karta och navigeringssystem i telefonen, samt frågade en P-vakt. Eller ja, det var väl när jag kom på att jag kunde använda telefonen och fråga P-vaken som det började gå bättre, för först fick jag för mig att jag skulle till Brunnsgatan, men det var Gamla Brogatan, och väl där skulle jag ju trycka på en porttelefonsknapp och invänta svar. Jag hörde dock inte vad som sades, men jag kom in till slut i alla fall.
Jag blev placerad en stol framför ett skrivbord och blev tillfrågad om jag ville ha bubbelvatten eller vanligt. Bubbel tog jag, och tjejen som kom in med det spillde ut halva tillbringaren och höll på att vräka ner glasen på golvet, men ja, annars gick det bra på den fronten.
Sen fick jag i tur och ordning tre anonyma glas med genomskinlig läsk av citron/lime-sort och skulle dricka en viss mängd och därefter svara på en rad frågor som tjejen bakom skrivbordet ställde. Det var inte helt lätt, då jag tyckte att läsk 1 och 2 smakade i princip identiskt och att 3:an inte var långt därifrån. Den tror jag dock var en lightvariant, tyckte jag kände den där speciella sötningsmedelssmaken som jag inte riktigt gillar.
I tur och ordning fick jag dricka dem och sen alla på en gång för att avgöra vilken jag gillade bäst och minst.
Svårt, men ja, det fick bli som det blev. Som tack fick jag 250 kronor i rikskuponger eller något sånt, som man tydligen ska kunna handla för nära nog överallt. Inte illa!
Synd att jag missade glasstestet, för det hade renderat lika mycket i rikskuponger.

På spelfronten har jag nu tröttnat på RollerCoaster igen, så igår installerade jag ett av GTA-spelen på denna nya dator. Sims-suget har gjort sig lite påmint, men inte tillräckligt för att jag ska orka installera de femtioelva expansionerna. Istället blev det alltså GTA: San Andreas, nog det GTA-spel som jag har spelat minst. Fast jag har ju "klarat ut" det, men det blev aldrig att jag spelade så mycket efter det, då jag tyckte bussarna där var rätt dåliga.
Nu är jag ju inte så beroende av att köra buss när jag spelar, så det kan hända att jag väljer andra fordon.

Förresten ja! Idag har det ju äntligen varit en varm sommardag igen, har efter besöket legat på balkongen och läst och njutit. Började på Cirkeln (av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren) idag, då jag läste ut Försvunnen (av Harlan Coben) innan jag somnade där på eftermiddagen.
Cirkeln har jag lånat av min syster, och den känns lovande.
Men det jag egentligen skulle komma till, som många av er kanske inte vet, är att 3:45 i Norrtälje idag, låg temperaturen på:

Ca åtta grader...

Så när jag cyklade till jobbet hade jag både skjorta, väst, tjocktröja (natotröjan alltså) och jacka. Detta behövdes inte när jag cyklade hem.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, juli 18, 2012

Destroy everything you touch, stupid blog

Okej... Nu bråkade bloggen med mig så att humöret sjönk i golvet.
Jag hade skrivit ett normallångt (för att vara jag) inlägg, och det varken publicerades eller autosparades som det skulle. Jäkla skit, jag har inte tid att skriva om. Får stolpa:

  • Har varit handledare åt en ny, positiv, 62-årig kollega. Gick bra och var trevligt.

  • Åkte in till Stockholm efter arbetstid för att umgås med Johan och delta i ett läsktest. Lite jobbigt att dricka så mycket när törsten försvann, men annars rätt trevligt och kul.
    Jag var tydligen den förste av kring 70 deltagare som sa tack när de olika glasen ställdes fram... kändes lite märkligt, jag tänkte inte ens på att jag sa det - sånt går ju av automatik.
    Såg sen mina bästa kundvärdsvänner göra sig fina för att gå på afterwork, Lollo var verkligen vacker och Johan ligger ju alltid bra till i mina ögon, han har sin egen stil och det gillar jag.

  • Kliver upp 3:45 imorgon, så god natt.

Känns rent ut sagt skit att utelämna så mycket, men jag måste verkligen gå och lägga mig.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, juli 17, 2012

Left outside alone

En liten reflektion jag har gjort på sistone är att allt fler mailvänner just nu tycks ha så mycket annat för sig än att maila mig. På facebook har jag omkring tre som jag mailar regelbundet med, och det är jag som har skickat det senaste till samtliga. 9 juli, 7 juli och 20 juni är mina senaste avsändardatum till dessa tre respektive, så det är inte utan att det börjar gå lite tid, när jag är van att få mest varje dag från de senaste och lite oftare än såhär sällan från den sista.
Sen finns det även andra forum där folk bara tycks lämna mig.
Men det är ju sommar och även om vädret kanske är lite si och så, så prioriterar folk förmodligen annat än att sitta vid datorn. Så... jag är inte bitter. Hoppas jag.

Att bläddra igenom facebookmailen var ju dock trevligt. I och med att jag skrev till väldigt många av mina vänner för att få dem att bidra till pridebussen, så har jag nu många fler mail-filer/personakter eller vad man nu ska kalla det, än vad jag tidigare hade. De allra flesta av de nytillkomna är ju inte så jätteroliga, men vissa är. Och sen var jag ju tvungen att gå tillbaka och läsa det som jag så ofta tänker på, när jag fick höra (jaja, läsa) det finaste på länge:

Må den vänskapen vara för evigt, den är så värdefull!

Idag har jag då tjänsten där det är nästan åtta timmars rast på hemmaplan. Jag körde till och från Åkersberga imorse, återigen med en ledbuss istället för boggie som det enligt spec ska vara - men inte mig emot! 0032 tycker jag om, men den trilskades nu med radiomottagningen, även den. Ack, aldrig tycks det där bli helt bra. Men den har cd-läsare, så situationen gick ju att rädda ändå.
Just nu känner jag, i och med min nästan dövhet på ena örat, att det inte är mycket lönt att ha musik direkt i öronen. För jag har det ju alltid bara i ett öra i så fall, och det i vänster, i och med att det är bortvänt från passagerarna - men i och med proppen i höger öra så skulle jag ju inte höra så mycket annat då, och det vore ju varken serviceinriktat eller speciellt säkert. Man behöver ju öronen i trafiken.
Fast jag kände dock att det inte var min bästa körning, det blev lite ryckigt på ett par ställen. Var nog lite ur fokus.
I eftermiddag sen ska jag köra till och från Stockholm, det är allt som står på agendan denna dag.

Nu på min rast har jag först sovit lite. Eller ja, dvalat snarare. Klev ju upp sådär 4:45 imorse, vilket alltså är efter fyra och då brukar jag ju oftast inte somna så djupt om jag sover på dagen. Men det var skönt ändå.
Sen cyklade jag bort mot Knutby torg, med sikte på att köpa gräddfil i första hand. Men jag kom på att jag också borde köpa bättre dekaler till min brevlåda. Jag har skrivit ut mitt efternamn och en "reklam, nej tack" från en sån där dymo labelwriter, och de bokstäverna har blivit väldigt blekta.
Först tittade jag på Rusta, men där hittade jag inget. Men på Järnia fick jag bingo!
Dessutom blev det att jag köpte lite annat gott på Coop, än bara gräddfil. Ett par goda ostar, kex och marmelad att ha och mumsa på ikväll, tror jag bestämt!

Tillbaka på hemmaplan satte jag igång att sätta de nya grejerna på plats. Och ja, kanske att jag borde ha placerat ingen reklam tack lite annorlunda, men nu blev det inte så...

Tydligt blev det hur som helst.

Imorgon ska jag ju vara handledare åt en ny förare, och vi ska börja med att köra 686 till Kista, vilket jag alltså inte har gjort på tid och evighet själv. Över ett år sen är det, för jag har aldrig gjort det i Nobinas regi. Och det är en linje som jag varje gång har känt mig lite osäker inför, trots att det för det mesta har gått bra. Men nu har jag suttit och tittat lite på kartor och jämfört med mina anteckningar, så ja, nu ska det nog gå bra. Tycker mig ha en bra bild över linjen nu i alla fall.
Sen ska vi köra 645:an, min favoritlinje (eller åtminstone en av dem), men det åt det håll jag bara har kört någon enstaka gång, så även där måste jag nog kolla upp lite, för att verkligen kunna vara det stöd jag borde vara.
Fast där är jag mer säker på att jag känner igen mig när jag väl ser omgivningarna. Visst finns det lite korsningar och så där det kan bli fel där också, men det är inte som i Kista där det gäller att ligga i rätt fil och sånt. På 645:an gäller det snarare att hålla sig på vägen, då den är smal.
Men det ska gå bra, det tror och hoppas jag.

Nu är det snart dags att laga mat, säger magen. Lax och potatis blir det.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, juli 16, 2012

Sortera mera!

När jag vaknade imorse så var jag åter komplett döv på ena örat, proppen hade alltså (ursäkta franskan) kleggat ihop sig helt och hållet. Suck.
Men, som en ljuspunkt i det hela; jag lyckades genom visst tryckande på den lilla "uppåtsnibben" skapa det hål jag igår också hade, så under dagen har jag ändå haft viss hörsel på örat.
Och läkartid för spolning har jag fått nu under dagen också; på fredag klockan 14:45.
Det är en tid som inte hade passat om jag hade haft de tjänster i slutet av veckan, då jag från början var inlagd att ha mekanikertjänsten onsdag-fredag - något jag faktiskt gärna vill ha, i och med att jag då istället kan vara kundvärd med Johan, vilket är fantastiskt trevligt.
Men, en efter en har dagarna runnit ifrån mig. Först ringde personalplaneraren och frågade om jag kunde ha en elev med mig på onsdagen - vilket jag sa ja till, och med att jag tycker sånt är rätt kul, men jag påpekade ju också att jag har mekanikertjänsten då och därmed inte kör så mycket buss utan mest står inne på tekniska - men det tyckte han var bra då den nye kollegan då skulle få chans att se hur de olika tjänsterna där inne fungerar.
Det låg det kanske något i, tänkte jag.
Men så i fredags så träffade jag driftchefen som sa att han tyckte att det var helt galet att jag skulle ha en elev och samtidigt inte köra så mycket - så han bytte tjänst på mig på onsdagen. Inget tekniska alls, däremot Kista på morgonen... Där har jag inte varit på tid och evighet. Inte sen Nobina tog över i alla fall, och den vägen har jag därmed inte helt klar framför mig. Finfint när man är handledare.
Å andra sidan så har jag kört den en dryg handfull gånger och aldrig kört fel på väg dit (bara en gång när jag skulle tomköra därifrån... plus att jag missade en hållplats en gång också - men det åtgärdade jag genom att stanna så nära den jag bara kunde, och sen springa och hämta passagerarna). Så det går säkert bra.
Grejen är ju bara den att när jag är handledare så är det inte jag som kör, och därmed ser jag inte buss-pc:n som räknar ner antalet meter till nästa hållplats, vilket är till stor hjälp för att avgöra var man ska svänga av och så. Men men, det ordnar sig nog.

Och idag då så ringde driftchefen gällande de återstående två dagarna då jag skulle ha mekanikertjänsten, torsdag och fredag. Då kom han på (något som jag via facebook redan visste och därmed bara väntade på detta samtal), att den ordinarie mekanikern/bussföraren är tillbaka. Så han sa att han skulle sätta andra tjänster på mig, men bra sådana och att jag skulle få sluta tidigt - vilket ju alltid var något. Speciellt bra med tanke på läkartiden som jag då ännu inte visste om.
Men jag vill ju stå och vara kundvärd!
Fast förhoppningsvis får jag fler såna tjänster under sommaren, jag har ju sagt att jag vill ha dem.

Idag har jag pratat lite med en av sommarens nya förare som idag hade sin första kördag med passagerare (och med handledare, dock inte mig), en Joakim som visade sig vara riktigt trevlig. Han sa något i stil med "Ah, kändisen!" när vi hälsade på tekniska första gången. Jag är lite osäker på om han menar alla gånger medias lampa har lyst på mig i lokalpressen här, eller om han faktiskt har sett FCZ? I och för sig nämndes ju det senaste gången, när jag var "veckans profil" i NT:s helgbilaga, så det kan ju vara att han i så fall blev påmind därifrån.
För nu är det bra länge sen någon fysiskt sa till mig "det är ju du från FCZ!".
På facebook händer det dock emellanåt fortfarande, om än allt mer sällan. Vilket är naturligt och inget jag sörjer.
Denne Joakim låg ganska precis en kvart före mig hela dagen, enligt schemat. Men de hade otur med både kaffespill och extremt mycket bagage, så på fem av sex 676:or så körde jag om dem. Men det berodde ju också på att jag hade "tur" och inte hade folk som skulle på och av överallt.
En dam kom fram vid Danderyd (på väg mot Stockholm) och sa just det, att det gick ju himla fort och smidigt när folk inte kliver på och av. Helt sant.
Visserligen ska man ju tidsreglera lite då, men på en linje där bussarna går som minst tätt var 15:e minut mitt på dagen, där känns det inte helt väsentligt. Det är mer service att se till att de som är ombord, kommer fram snabbare då.

Nu två irritationsmoment av varierande kaliber.
Det första gäller min telefon. Och det är väldigt banalt, men likväl;
När jag smsar och ska göra smileyn :), alltså kolon parentes, då blir det störande ofta ;) istället, alltså semikolon parentes. Det kan ju tyckas som en harmlös skillnad, men näe, det tycker jag inte. Flörtsmileyn ska det inte gå inflation i, vad får folk för bild av mig då? Att jag menar mer än jag gör?
Lika så blir det ofta ett V (fast gemen, alltså v) mellan orden, då jag på något vis kommer åt den när jag ska trycka på mellanslag eller vad jag nu gör. När jag swypar så behöver man ju inte trycka på mellanslag, så jag är inte riktigt klar över var de där v:na kommer in i bilden, men de hamnar där, och det stör mig lite.

Men det som stör mig mer är vad jag ser när jag kommer in i soprummet här i föreningen.
Varför har folk så jäkla svårt att källsortera?!
Nu brukar jag inte titta i sopkärlen så noga, men ett av dem var överfullt, så där stack soppåsar upp och dessa såg jag innehöll både kartong, plast och glas.
Alltså, ja nu tänker jag svära, vad fan? Hur svårt är det egentligen? Vi har en återvinningsstation ett par hundra meter härifrån bara - jag som inte har bil cyklar dit med tidningar, pappersförpackningar, plast och tomglas, och nära nog alla andra här har bil.
Okej att ingen kan göra allt för miljön, men alla kan faktiskt göra något. Och något är tusen gånger bättre än inget.

Nu på kvällen har jag först pratat lite med Lollo i telefon och reflekterat över att människor man tror sig ha en bra bild över, faktiskt kan vara någon helt annan i helt andra sammanhang. Tråkig insikt.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, juli 15, 2012

Dövörat slår till igen

Nu har jag äntligen fått rätsida på min hörsel! Där när jag kom hem från Malta så tyckte jag ju att all musik lät annorlunda och trodde att det var förkylning i kombination med tryckutjämningar och sånt som låg bakom, och jag tyckte också att det blev bättre efter ett tag - som tur var lät musik som vanligt igen när jag var på Phantom of the Opera några dagar senare.
Men efter det har jag omedvetet tyckt att allt har blivit lite burkigare och dovare - fast jag har inte riktigt insett det förrän nu, eftersom det har varit så successivt.
Så idag, slog det mig vad det är som händer! Jag håller på att få en vaxpropp igen! Och det är ju relativt enkelt åtgärdat. Sist (vilket även var första gången) jag hade det, var ju under YKB-utbildningens slutfas och då blev jag helt döv på ena örat, det bara tjöt av tinnitus. Den lyckades jag inte få bort själv eller med hjälp från mamma heller, så där fick jag söka mig till min husläkarmottagning för att få den bortspolad.
Således har jag redan nu skickat in en förfrågan om tidsbokning - men jag ska över till Harsjövägen sen och se om mamma kan hjälpa mig den här gången. Hon har någon sån där liten tratt, och i och med att proppen ännu inte är heltäckande, utan förmodligen har något litet hål som släpper in lite ljud, så är det kanske enklare nu? Det får visa sig.
Känns dock skönt att förstå vad det är, jag har tidigare tänkt att det kanske var allmänna hörselförsämringar.

Igår då, då var jag på middag hos Henrik i Hässelby... Fast med postnummer i Vällingby. Men sak samma.
Jag blev dock lite orolig först när jag inte fick något svar från honom på mitt första sms om att jag åkte iväg från Norrtälje - en resa som tog ungefär 23 minuter längre tid än vanligt i och med att Norrtälje, tack vare American Car Show, var helt igenkorkat med bilar. Skönt att jag själv inte körde buss då, kände jag.
Hur som helst, inget svar fick jag och till slut kände jag viss vånda över att kliva på tåget mot Hässelby strand - för det har hänt mig så många gånger att folk har stämt träff med mig och inte dykt upp. Men då jag skickade ett till, om att jag satt på tåget och inte riktigt visste hur lång tid det skulle ta, i och med att han skulle möta upp mig - då fick jag svar.
Så mina farhågor obesannades, tack och lov.
Istället blev det en riktigt trevlig kväll med god mat, vin och gott sällskap. Han bjöd på en boeuf bourguignon, pressad potatis och en frisk sallad till huvudrätt och rabarberpaj med vaniljsås till dessert. Hur gott som helst, allting! Och jag åt massor också, för dumt nog hade jag tidigare under dagen bara ätit en smörgås och en kexchoklad.
Det var ett faktum jag förbannade då jag misstänkte att det kanske inte skulle bli någon middag, i och med att jag inte hade min plånbok med mig heller, och redan var väldigt hungrig på väg ut dit.Skulle jag så behöva åka hem direkt igen, ja då skulle blodsockret verkligen sjunka i botten.
Tur att jag inte har diabetes, då skulle jag helt behöva ändra mina matvanor, för det är ju rent livsfarligt för diabetiker att vänta så länge mellan måltiderna.
Vi gick även en promenad om kanske 3-4 kilometer mellan måltiderna, så i och med att jag dessutom hade gått ner till stationen här i Norrtälje, så blev det ju en ganska rörelserik dag eftersom jag därtill hade sprungit 12,24 kilometer.
När jag sen åkte hemåt och ankom tekniska högskolan så ställde jag mig till att börja med i 676:ans busskur som alla andra, men när jag såg att bussen som skulle bli 23:45-avgången kom in, så gick jag bort mot den för att se om det var någon jag kände som körde, så att jag eventuellt kunde få sitta i bussen och vänta istället.
Men jag hade aldrig sett människan förr, han måste vara inlånad någonstans ifrån, för han hade inte ens vår uniformsöverdel. Så jag gick tillbaka till kuren och noterade att han gjorde rätt mycket sånt som jag inte gör. Dels stannade han för långt bak på tidsregleringshållplatsen, så 670:an mot Vaxholm fick tuta på honom för att denne inte kom förbi - sen gick han runt och tände allas läslampor och dels stannade han för långt bak när han väl körde fram också. Man ska ju stanna med framdörren där de räfflade betongplattorna här, men ack nej, han var inte ens i närheten.
Gällande läslamporna, så brukar jag göra precis tvärtom - jag går runt och släcker alla. För jag tänker som så, att om man vill ha den tänd, ja då tänder man den. Men vill man ha släckt, ja då kanske man kommer på att tända sin egen, men då kan det störa med alla runtomkring där det antingen inte sitter någon, eller där personen ifråga inte tänker på att läslampan är tänd.
Men men, det där är ju olika tankesätt, jag kan ju förstå om han såg det som en service att ha alla tända inledningsvis.
I och med att jag inte alls kände honom eller var arbetsklädd, så visste jag ju inte om han ville låta mig åka med till garaget när vi kom fram en dryg timme senare, men det gjorde han tacknämligt nog.
Så här hemma var jag väl kring ett på natten och då gick jag rätt raskt i säng. Hade det varit på den smartphonelösa tiden, då hade jag nog startat datorn för att titta till facebook, men det hade jag ju gjort i telefonen på vägen redan.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, juli 14, 2012

Bortbjuden

Då har den första lediga helgen infunnit sig efter den första arbetsveckan efter den första semestern där jag hade fyra veckors ledighet i rad.
Arbetsveckan gick fort och var rolig, så jag har ingen direkt ångest över att semestern är slut. Dessutom är vädret ju lite halvsjaskigt också, idag är det väl relativt fint, men det blåser såpass att det ändå inte alls är lockande med något strandliv nu när jag potentiellt skulle ha tid. Eller ja, inte prick nu, för om en stund ska jag fara in till Stockholm och låta mig bjudas på middag av Henrik.
Henrik har jag kanske aldrig nämnt förut, men det är en kompis som jag inte träffar speciellt ofta. En gång per sommar har det väl blivit på sistone.
Det ska bli trevligt, och spännande! Jag menar, oftast när jag är på middagsbjudning hos någon vän, då är det jag som står för den och lagar maten. Plankstekskvällar har jag ju haft ett gäng nu, till exempel. Och fler lär det bli!
Men igår kom jag på att jag skulle ju kunna ta till mitt raclett-set när jag bjuder vänner på middag också, för det står ju mest och samlar damm, trots att det är himla gott att sitta och grilla lite vad man vill, till bords.
Det var en bild på facebook som fick mig att komma fram till detta, för övrigt.
Ständigt detta facebook. Om det någon gång går i graven och jag i framtiden läser här så lär jag ju tänka att det var något vansinnigt vad influerad jag var av det. Fast - tror jag verkligen på att det kommer gå i graven? Någon gång kanske, ja. Men nu känns det väldigt otroligt.

Imorse njöt jag av sovmorgon ända fram till strax efter åtta, då jag öppnade ögonen och slog på radions Ring så spelar vi, och låg i sängen en stund och lyssnade på det, innan jag klev upp och åt en halv frukost. Halv frukost ja, för mina bananer är slut. Och en banan är vad jag brukar ladda upp med om jag vill starta ett träningspass på kortare tid än att det jag ätit hinner undan ordentligt.
En hel frukost (alltså en hel smörgås, för sällan äter jag så mycket mer än så, om jag inte har köpt färska frallor eller så då), det blir för mycket, men en halv brukar jag klara mig bra.
Så jag styrketränade först - detta nödvändiga ont. Eller näe, nu tog jag i. Men jag tycker inte att det är roligt, jag vill bara få det överstökat. Det är väl därför jag aldrig blir någon biff heller, utan behåller min spaghettikropp.
Sen gav jag mig ut och sprang, och det känns ju ibland som ett nödvändigt ont också. Fast ändå inte. Alltså jag tänker ju nästan alltid innan jag ger mig ut, att det skulle vara så mycket skönare att stanna hemma istället - men när jag väl gör det så är det ibland plågsamt ett tag och sen mest bara skönt - i synnerhet när jag är klar.
Idag sprang jag 12,24 kilometer på ungefär en timme och en minut. Alltså, jag klockade ju, men när jag kom hem glömde jag gå in och stänga av tidtagaruret, då jag fastnade med min granne istället. Den av mina vägg-i-vägg-grannar som jag har pratat minst med, så det kändes ju helt befogat att växla några ord där. Hon är trevlig, hon också.

Jag gav förslag via sms till Johan igår att vi borde gå på bio imorgon om han skulle vara i Norrtälje då, vilket han ännu inte vet om han ska. För filmen jag såg igår skulle jag vilja se med honom också - sån där typisk feelgood-film som jag tycker att han behöver se.
Nu blir det nog inget av med det nu ändå, jag tolkar i stort sett alltid kansken och vi får se som ett nej, ett något artigare kanske, men likväl nej. När jag själv säger kanske till något, så menar jag nog oftast nej. Ungefär "kul tanke, men jag orkar inte just nu, men det låter bara dumt om jag säger så." Typ?

Jag har köpt en blomma att ha med mig till middagen, som jag måste åka ända ut till Hässelby för att gå på, så jag hoppas den klarar resan. Fast det är en blomma med rötter, jord och kruka, så det borde den nog. Det börjar bli rätt hög tid att göra mig i ordning och promenera ner till busstationen. För jo, det bör löna sig bäst att promenera dit, i och med att jag förmodligen kommer hem halvsent ikväll och då borde bussen som jag åker hem med, åka till garaget efter ankomst till stationen. Och åker jag med dit blir det ju närmare.
Men det är ju en chansning, kan sluta med att jag får gå från stationen då på kvällen. Men men, det lär jag överleva.

Ordet är fritt, nu är det ditt.