onsdag, november 30, 2011

Dagens tvåa

Det händer inte många gånger per år, att jag författar mer än ett inlägg men - pompa och ståt - idag gör jag det! Förra inlägget var ju bildlöst och pekade på att jag inte så ofta lägger ut bilder heller, men nu har jag sprungit över något roligt som får fantasin att skena:


Statistik kan onekligen roa mig!

Närmare efterforskningar har lett fram till att denna enda Fåne, är en Monica Fåne.

Frågor som hopar sig i mitt huvud:

  • Är det ett taget namn?
  • Ligger det en stolt släkt begraven bakom namnet som bara har lämnat Monica kvar?
  • Om det är taget - varför just Fåne?

Om du läser detta, Monica, så ska du veta att jag inte menar något illa. Ditt efternamn fascinerar mig!

Ordet är fortfarande fritt och ditt.

Analys

Ledig dag mitt i veckan är ju aldrig fel. Det innebär nu i och för sig att jag ska jobba i helgen, men jag jobbar ju bara var fjärde helg, eller två av åtta om man ser till hela schemasnurren. Så det är det värt.

Några julklappar har blivit inhandlade idag, var på vippen att köpa en utöver det som blev köpt (och det hade nog nästan varit en av de sista i så fall), men jag kom på att jag kanske behöver kolla upp lite mer noggrant vilken sort av den varan det egentligen var som önskades.
Nu kommer jag förmodligen bli irriterad på mig själv när jag någon gång om ett par år läser just det här inlägget - för ja, jag läser mina egna gamla inlägg emellanåt - när jag inte längre har en aning om vad jag avsåg för julklapp. Men julklappar måste ju förbli hemliga fram till julafton, annars försvinner ju ytterligare lite av magin som ändå sett till barndomens lyckliga dagar, har skalats av allt mer.

Jag har även spelat en del Sims 3, men nu börjar jag bli vansinnigt less på det. Inte på spelupplevelsen i sig, utan hur spelet just nu beter sig. Igår byggde jag och inredde klart ett stort och pråligt hus - vilket tog lång tid, men när jag skulle spara och avsluta så låste sig spelet och idag fick jag så göra om stora delar av jobbet.
När jag så skulle spara idag, en så fick jag felkoder hit och dit och lyckades inte spara, så då snokade jag rätt på en lösning till den specifika felkoden (nummer 12) och inredde på nytt igen och hann även spela lite. Jag sparade förstås så fort inredandet var klart, så den biten är klar nu... Men mitt i spelandet - ja då kraschade allt!
Vad fasen alltså, snart ger jag upp.

Vidare så stötte jag på patrull när jag skulle slå in de inköpta julklapparna. Det brukar jag visserligen alltid göra i och med att jag inte är någon paketinslagare av rang, men nu visade det sig att jag inte har annan tejp än maskeringstejp hemma, och jag misstänker att mina inte så vackra paket förmodligen inte kommer i bättre dager om jag tejpar ihop dem med maskeringstejp.
Imorgon ska jag se till att inhandla den genomskinliga sorten, för jag är ledig fram till 15:59 innan ett par timmars busskörning ska avverkas. Då ska det bli paket minsann!

Hungern börjar suga i mig nu och jag kom på, i samband med att jag skrev det första orden i denna mening, att jag har glömt att ta fram det bröd från frysen som jag ska ha till den avokadosallad som står på menyn. Ack ack, får springa och göra det på studs!

Ja och det också ja, igår var det föreningsstämma i bostadsrättsföreningen jag nu är en medlem av - den första sen inflyttandet. När jag fick kallelesen gladdes jag åt att den var förlagd till klockan 18:00 en dag då jag slutade redan innan 9:00. Annars är det brukligt att jag på arbetsdagar slutar kring 19:00.
Men... Tro på fasen om jag inte helt och hållet glömde bort det! Jag kom inte ens på det under kvällen igår, det var först idag det slog mig när jag drog ut lådan där kallelsen låg. Trist, jag hade ju faktiskt velat gå.

Över till något helt annat nu.
Jag skriver ju blogg rätt flitigt och har gjort det i en herrans massa år, så man måste väl på något plan säga att jag har ett intresse av att blogga.
Däremot läser jag i princip inga bloggar. Jag har läst vänners bloggar då de har varit aktiva, men tyvärr så har de haft sina inaktiva perioder också, och i och med att jag inte har någon prenumerationstjänst eller liknande, så blir det att jag till slut glömmer att titta in på en blogg där jag bara möts av samma inlägg hela tiden.
Att läsa främmande och kanske även okända människors bloggar har hittills inte lockat särskilt heller, men de senaste dagarna har det blivit att jag har klickat in på William Marklunds blogg. Jag känner honom inte, men han är den ende jag "prenumererar" på, på facebook utan att vara vän med honom. Han är alltså killen som la ut en pussbild på sig själv och sin pojkvän och fick... ja exakt just nu är det 4699 "gillanden" och 3003 kommentarer (varav äcklande många är homofobiska och rent hatiska).
William är säkert en fin kille på alla vis, jag känner honom ju som sagt inte, men jag förstår inte riktigt hans popularitet. Alltså, först funderade jag kring att han hade så många facebookvänner (i princip alla de 5000 man kan ha), men sen räknade jag ut att det måste vara på grund av hans blogg. Och den har jag ju själv läst vid ett flertal gånger nu, och jag säger inte att jag ogillar den, men jag förstår inte genomslagskraften riktigt. Även om han kanske skriver om vissa intressanta saker, så skriver han sanningen att säga rätt dåligt. Det är väldigt mycket talspråk, en hel del felstavningar, särskrivningar och allmänt tonårsslang.
Det får mig onekligen att tro att det är hans utseende som gör det, att han är så omåttligt populär, för han är ju snygg enligt en viss mall som många tonårskillar verkar följa (och framgångsrikt verkar det ju också vara, även om jag kan tycka att det blir lite väl stor... ja, nu hittar jag inte ordet... många blir helt enkelt för lika varandra).
Och därmed gör i alla fall jag konstaterandet att väldigt många (unga?) bloggläsare inte lägger den största vikten vid texten, utan att det ska finnas bilder på en snygg människa tätt frekventerad i bloggen.
Min gissning är att jag har såhär många läsare av den sorten:
  • 0 st.
Jag har ju i och för sig bilder ibland, dock inte hela tiden på mig själv och även när jag har det så kan det ju absolut diskuteras hur hög (låg) snygghetsfaktor det är på dem. Jag vill minnas att jag sist eller i alla fall för inte så länge sen, hade med bilder som visade hur missnöjd jag var med med ringar och påsar under ögonen. Föga charmigt kanske.

Men det är ju tur att det finns ett brett spektra ändå, så att mångas smaker kan... bli smakade.
Jag vet att jag ibland krånglar till mitt språk och även har med stavfel emellanåt (som dock i nio fall av tio har tillkommit genom slarv snarare än okunskap), men jag värdesätter verkligen att språket i texten i bloggen i högsta möjliga mån ska vara korrekt och inte innehålla slang och särskivningar. Smileys ägnar jag mig gärna åt när jag skriver till specifika personer, men till breda massor tycker jag inte ens att de hör hemma, så därför är det så snålt med smileys här numera. Går man tillbaka några år så hade jag nog inte samma hållning, men även jag förändras ju.

Det var dagens samtidsanalys. Nu har jag en avokadosallad som pockar på uppmärksamheten!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, november 29, 2011

När verkligheten visar sig

Nu har jag råkat ut för någon skum människa på facebook som tycks ljuga om precis allting! Vad syfte med det må vara kan jag bara spekulera i, men förmodligen är det inga trevliga avsikter alls.
Synd, jag tyckte annars att det inledningsvis kändes som en rolig facebookrelation.
Nåja, jag ska väl inte lägga ner allt för mycket energi på folk som jag inte begriper mig på.

Jag har jobbat en kort och tidig dag idag - men jag har inte kört till Ellan fram och tillbaka som jag oftast gör när jag har kort och tidig dag. Nej, istället barkade det hän mot Uppsala. Och tillbaka.
Hemvägen var i Rimbo via Långsjöskolan, och det är väl den skolsväng jag är minst bekant med nu även om jag rätt nyligen var där. Att hitta dit är inga problem, men villagatorna därifrån till Rimbo station gillar jag inte - så idag tog jag istället en annan väg som jag känner mig mer säker på - men det resluterade ju istället i att jag mötte en annan buss där det inte fanns alltför gott om plats. Men nåja, det lär bli den vägen hädan efter, för jag får som sagt inget vidare grepp om den andra vägen.

När arbetsdagen var slut, strax innan 9:00, pratade jag först lite med den trevligaste av snickarkillarna som håller på att renovera baracken vid garaget och sen cyklade jag till Harsjövägen där blott Herbert var hemma. Men det var träning snarare än socialisation som stod på agendan, även om jag förstås inte kunde motstå att pussa på Herbert där han låg och sov i en kontorsstol.
Styrketräning och 11,8 kilometerslöpningsturen avverkades med relativ lätthet. Alltså jag måste ju sluta med min latmasksmentalitet där jag ofta skjuter fram träningen till förmån för annat, för det är ju skönt när jag väl gör det och ännu skönare när det väl är gjort! Helt nyligen läste jag att det är bra att hålla igång löpningen på vintern också, att den kalla luften ska hålla hälsan i schack ännu bättre, och det är jag i viss mån benägen att tro, för kallare luft känns så fräscht att insupa i de mängder som krävs när man springer långt. Men för kall luft däremot, det gör ju snarare ont och det har jag också hört inte är vidare bra att träna hårt i.
Hur som helst så är ju min hälsa tämligen bra, jag är ju sjuk så oerhört sällan. Visst kommer någon enstaka förkylning över mig ibland, men sjuk såpass att jag har legat däckad hemma och inte kunnat jobba - det har inte hänt sen jag blev bussförare. Och det hände inte många gånger på förskolan heller. Senast jag minns var nog bieffekterna av svininfluensavaccinet, något som jag då var stolt över att jag hade tagit, men nu kan känna att jag nog hade klarat mig utan. För då mådde jag verkligen pyton och var öm så in i bängen i armen - och så kunde jag ju ha fått narkolepsi, om det hade velat sig illa.

Hemma hos mig efter stretch och dusch, sov jag en stund. En ganska lång stund, och det var rätt segt att vakna sen. Jag var inte riktigt komatrött, men i och med att det då var såpass mörkt, så kändes det mest skumt.
Fast det är ju å andra sidan kolsvart när jag stiger upp på morgnarna, så ja, den logiken går ju inte riktigt ihop.

Det har även blivit lite Sims spelat. Jag lyckades plocka upp graven som nästintill blockerade kontorskomplexet och nu håller jag på att bygga ett nytt hus till den decimerade familjen, där graven nog ska få någon fin plats om den nu inte går att placera på kyrkogården.
Den decimerade familjen är i och för sig fortfarande rätt stor, då den består av en ålderman, dennes son, sonens fru, deras två barn, ena barnets numera förverkligade låtsaskompis, en SimBot, en hund och en papegoja. Den andre sonen till åldringsmannen har flyttat ut och bor i ett gammalt garage numera.
Åh, nu suger det i tarmen! Dags att återvända till Simsvärlden!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, november 28, 2011

Simsrapport

Nu har jag spelat med samma familj i Sims 3 (familjen Jolt) länge nog att urmodern dog igår. Hon var på jobbet som vanligt, men plötsligt fick jag ett meddelande alldeles för tidigt, att hon hade gått hem för dagen och vips så dog hon utanför entrén till sitt kontorskomplex, där också gravstenen upprättades.
I och med att det är långt utanför själva tomtgränsen, så kan jag inte plocka upp och flytta gravstenen - betyder det nu att kontorskomplexet ska ha en gravsten ståendes framför sig i tid och evighet?
I övrigt sörjer familjen Jolt sin Philippa förstås. Maken William följer snart efter, enligt mina beräkningar.

En ny arbetsvecka är inledd och återigen klev jag upp 5:10. Jag har ju lite olika arbetstider i min tjänstegrupp, men påfallande ofta nu har jag börjat precis kring 6:00, så att uppstigningen har blivit förlagd till 5:10. Bra med rutin och bra att det ändå inte är hysteriskt tidigt. Jag har ju tjänster där jag börjar - alltså inte stiger upp - 4:något. Hualigen.
Gällande själva arbetsdagen finns inte så mycket att säga. Jag hade en buss av den sort jag egentligen inte är så förtjust i, men den fungerande ändå rätt bra och lät mig ha både värme och fullgod radiomottagning på FM-radion, så jag ska inte klaga. Att sen körriktningsvisarna inte alltid hängde med, det är ju en annan femma.
Jag har ju förstås delat på hemmaplan och har ännu en halva kvar att arbeta, men jag känner på mig att inget världsomvälvande kommer hända då heller.

Igår kom det ju faktiskt lite snö, första advent till ära. Jag blev minst sagt förvånad när jag tittade ut genom fönstret och såg att biltaken på gatan utanför, hade ett litet vitt täcke på sig - för bara en knapp timme tidigare hade jag varit ute och cyklat och då hällde regnet ner.
Spontant känns det ju som att det hade varit skönare att få snön än regnet över mig, men kanske att det blev väldigt halt fläckvis då också och hade varit en risk på så vis? Jaja, dumt att älta det nu - jag kom ju hem och jag hade även regnkläder, så jag var förhållandevis torr.

Och imorse var för väl förresten en av de kallare morgnarna att cykla till jobbet. Dumt nog hade jag alla mina tre långärmade bussförarskjortor i tvätten, så jag fick lov att ta en kortärmad istället. Visserligen under både väst och långärmad "nato"-tröja. Jag fattar inte varför den heter natotröja, men så har jag sett den benämnas i klädbeställningspapper, så det vill väl till att kalla den så då. Halsduk och jacka hade jag även på torson, så ja, det gick ju an ändå. Men det hade nog varit rarare med en långärmad skjorta också.
De tvättas dock för fullt nu. Skjortorna är ju vita, och jag tycker att tvättmaskinen måste fyllas upp lite innan jag kan dra igång den, och just med det vita, så kan det ta lite tid - i synnerhet om jag har någon annan färg på sängkläderna vilket jag både nu och vid förra bäddningen hade. Nu är det svart, då var det rött.

Nej, om jag skulle ta och återvända till Sims-världen och se om jag kan reda ut det där med gravstenen. Får se till att hålla William hemma, alternativt på kyrkogården nu de närmaste dagarna.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, november 27, 2011

Advent

... och det betyder ankomst, inte väntan.

Nu är den här i alla fall, startskottet på julruschen har gått. Jag har ju juldekorerat här i mitt hem och faktiskt också så gott som ordnat med två julklappar. De är dock inte riktigt klara i och med att de varken är levererade eller inslagna. Men fasen så smidigt det är, det här med att beställa från internet. I många avseenden är det ju oerhört mycket lättare att hitta vad man söker på nätet än genom att gå i affärer. Men jag vet inte riktigt hur många ytterligare julklappar jag ska köpa. Absolut minst en till, men förmodligen blir det fler. Tove till exempel, hon och jag brukar byta... men det känns kanske som att vi lite har glidit ifrån det? Jag vet inte så noga, men födelsedagspresenterna brukar dyka upp ett halvår för sent. Samtidigt är det ju roligt, så ja, vi borde kanske prata om det där.

I övrigt idag har jag inte tränat (idag heller) - för jag hade ju faktiskt väldigt rätt i min prognos gällande helgvädret, att blott en av de båda dagarna skulle bjuda på fint väder. Det var sannerligen igår och inte idag det var fint enligt det gängse bedömningssättet där sol och blå himmel är de främsta kriterierna. Jag hade ju förstås kunnat dra av en inomhusträning, men jag lät latsidan bestämma. Så jäkla dumt egentligen, men samtidigt behöver jag inte riktigt oroa mig för bussförarkroppstendenser än, då jag igår vägde in mig på en bottennotering sett ur ett ganska långt perspektiv: 54 kilo. Det är då inte mycket att komma med.

Hur som helst har jag cyklat lite hit och dit i detta regn; först till Coop för att veckohandla och där stötte jag först på kollegan och tillika grannen Victoria och sen också kollegakompisen och tillika bloggläsaren Gustaf. Trevligt, men regnklädd som jag var, så hade jag rätt varmt där inne på Coop.
Veckohandlingen blev rekordbillig också (i och med att den kombinerades med pant), tror det landade på 248 kronor. Jag har inte bokfört det än, därav osäkerheten.
Sen har det blivit även en till cykeltur i detta plaskväder, så lite motion har jag åtminstone fått.

Annars har jag ägnat Sims 3 rätt mycket tid. Och det tänkte jag försöka hinna spela nu i en dryg kvart innan Allt för Sverige drar igång!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, november 26, 2011

Jag gjorde upp en eld för dig och nu brinner hela skogen.

Idag har jag nog druckit ett eller möjligen ett par glas mer vin än jag brukar. Snurren känns så... tänkte jag skriva, och bara det talar ju sitt tydliga språk, för jag menade ju egentligen att skallen känns så. Är det nu någon som tror att jag går och gör mig lustig och låtsas skriva fel ord, ja då har ni kommit helt till fel blogg och känner mig inte alls. Jag är sån; säger fel, skriver fel och gör fel. Men jag är bra ändå.

Aldrig någonsin har jag berättat att jag har en lillebror heller - nej, det är ett ständigt, eller åtminstone frekvent återkommande, prat om min lillasyster, men det finns faktiskt en bror också.
Nu hoppar kanske många ur stolen, så även min familj i och med detta revolutionerande avslöjande? Men sätt er ner igen, för all del. Han har inga blodsband till mig, men det är ändå en god vän som känns som en lillebror och i och med att han ser mig som en storebror, så har vi ju relationen som i en ask. Utredd och klar.
Min lillebror har haft det tufft på vissa fronter och jag har sagt till honom att han alltid kan vända sig till mig om han vill prata, och precis klockan ett natten till idag, så plingade det till i telefonen och en sms-konversation drog igång. Jag låg ju och sov egentligen, men det kunde jag ju inte gärna låtsas om. Istället försökte jag bistå med alla goda ord jag bara kunde - och idag har jag fått en rapport om att läget är mycket bättre - vilket glädjer mig så enormt! Det går sannerligen att bli glad av andras lycka!

I övrigt idag har inte mycket nytta blivit gjort. Vädret var fint och jag hade planerat att träna - men nej, klockan blev för mycket och katten var så varm och go, att jag hellre låg och klappade på honom än att ge mig ut och springa. Och alltså, står de faktorerna som två motpoler; att ligga och klappa på Herbert eller att genomgå träningsprogrammet, då kommer ju alltid Herbert att vara det mest lockande alternativet! Jag måste helt enkelt se till att de båda inte blir alternativ utan snarare komplement till varandra, imorgon istället. Hoppas bara att det är fint väder då också.
Tyvärr brukar det vara så (har jag noterat), att endast en av helgens två dagar har fint väder och ger jag mig inte ut och springer på den dagen om det råkar vara lördagen, ja då blir jag straffad på söndagen med ett något otrevligare väder.
Hur det blir med den saken återstår ju dock att se imorgon, för då ska det tränas!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, november 25, 2011

Harduingetmankandansatill?

Jag är sannerligen inte dansant av mig, en lugn person utan känsla för takt och ton, måttfull och obalanserad - så att säga. Men likväl, jag måste puffa för Bob Hunds senaste låt! Eller, jag vet då inte om den är senast, men den senaste som jag har hört i alla fall. Så jäkla svänging!


Like a lot!


Arbetsdagen svischade förbi och jag kunde belåtet konstatera att jag under hela arbetsdagen inte alls kände mig trött, trots att jag somnade kring 23 igår och klev upp 4:20 idag. Annars känner jag mig ofta trött under någon del av arbetsdagen, även om det inte är akut sovtrött. Det måste ju sägas, så att ingen får panik och tror att jag är på väg att somna då jag kör.
Jag fick en buss vars radiomottagning försvann direkt jag körde ut från Norrtälje.
Alltför många bussars radio är sån, men jag felrapporterar i enighet med verkstadschefen, varenda buss vars FM-radio beter sig på det viset och jag tycker nog att vissa har blivit bättre.
Hur som helst så hade jag nu förberett mig för detta radiofrånfall med att ha med min nyligen hemkomna CD från England;


The Sound of Arrows - Voyage

Tro på fasen om inte låten Wonders av just dessa började spelas i radions P3 samtidigt som jag lade upp den bilden! The world is full of M.A.G.I.C, som de själva förmodligen skulle ha sagt.

Hur som helst gick skivan varm i bussen, perfekt musik att köra buss i mörkret till! Tyvärr är den ju inte så lång att den räcker hela vägen till och från Ellan, så den började om från början ytterligare tre gånger efter den första. Men ja, ny musik ska ju lyssnas in ordentligt.

Hemma efter jobbet försökte jag naturligtvis sova lite, men ja, det gick nog inte jättebra. Eller jag vet inte, kanske att jag lurade till en stund, men det var ingen lång stund i så fall. Jag kan nog med andra ord se fram emot en trött kväll. Eller också kanske jag skulle ta mig en lur till när jag har bloggat klart här? Ja, så får det nog bli, för nu känner jag ju faktiskt att det kunde vara på sin plats.
Jag har nämligen, efter viloförsöket, städat. Och då städade jag fram julen på en gång, när jag ändå var igång. Alltså visst, jag tyckte att mina grannar som redan i mitten av november hade tänt upp stjärnorna i sina fönster, var för tidigt ute. Jag har inte tänt än, men även om jag gör det så tycker jag nog att det är lite mer okej nu när det är adventsstädningen som precis har ägt rum.

Sen måste jag nog börja med maten, har köpt såna där grytbitar som förmodligen måste koka länge, länge för att bli goda. Grytan i sig tänkte jag improvisera ihop. Återstår att se hur gott det blir.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, november 24, 2011

Raggar kollegor

Ännu en dag med delat i Stockholm är avklarad. Inte favoritdagarna, helt klart, men nu går det åtminstone att använda sovrummen i rastlokalen på Karlavägen, så jag fick sova en lur och det gör mig alltid lite gladare.
I övrigt har inte så mycket med rasten varit fantastiskt.
Jag åt visserligen sushi till lunch, men alltså ja... Det var ju länge sen jag åt det nu och det borde ju ha varit fantastiskt gott, men mja, jag tyckte nog inte det nu. Fast jag tror att det kan vara wasabin i och för sig, fick ett flertal såna där tuggor då det gick rakt upp i näsan så att ögonen tårades. Det är inte riktigt smaksensationellt, bara extremstarkt en liten stund. Hur som helst så tror jag att mitt sushisug har dämpats lite nu - men förhoppningsvis bara tillfälligt, för det känns ju som en väldigt hälsosam form av snabbmat.

Efter delningens slut och jag kommit tillbaka till Norrtälje så hägrade en sväng till och från Spillersboda först, och på vägen mot Norrtälje klev det på en ung kille som vid busstation kom fram till mig och frågade efter telefonnumret till garaget då han hade glömt en kasse med playstationspel på en annan linje under dagen.
De där numren får vi inte lämna ut och det sa jag också - men jag sa att jag ju kunde ringa upp och höra efter. Det gjorde jag, på tre olika nummer utan att få svar.
Men jag ville ju hjälpa honom då han var så trevlig (vilket jag nog inte har lyft fram i texten förrän nu), så jag frågade om han hade tid att åka med upp till garaget då, vilket han ville och vi gjorde. Men kassen var inte inlämnad än, så vi åkte tillbaka till stationen. På väg ner berättade han att han funderade på att söka tjänst hos Nobina och frågade ju lite hur det var med scheman och sånt.
Jag valde att fokusera på det positiva och lyfta fram de bra delarna med att vara bussförare - för jag tycker verkligen att kåren generellt kan behöva en föryngring. Inget ont menat mot de äldre kollegorna - annat än att de är många.
Trevlig kille, som sagt, så jag hoppas att vi blir kollegor en dag!

Sen hade jag en tur till Rimbo, på vilken jag - liksom på alla turer efter delningen - körde med mysbelysningen och låg volym på hållplatsutropen, ja då kom det vid Rimbo station fram en kvinna som tackade så mycket för att jag hade just så och körde så mjukt och fint (vilket jag inte riktigt märkte själv, jag tyckte att jag drog på rätt bra), hon hon tryckte verkligen på att det var värdefullt när man är pendlare. Det får mig ju att undra om hon kanske har varit med om ett par mardrömsresor på sistone? Visst vet jag att somliga tycker att det ska vara rejält med både belysning och volym på hållplatsutropen - och även det är ju faktiskt en service, för alla har ju olika behov och det är ju svårt att tillgodo se alla samtidigt.
Sen beror mycket på bussen också. Hon nämnde temperaturen också ja, att den var så perfekt - och det är sannerligen svårt att få perfekt temperatur i vissa bussar, hur bra förare man än är.
Men ja, kul med beröm, det är det ju alltid.

Imorgon har jag min tjänstegrupps bästa tjänst; arbetstid 5:12-8:39 och då ska jag ut till Ellan fram och tillbaka. Brukar vara trevligt folk och jag gillar själva vägen också, samt att sluta så fantastiskt tidigt. Hurra för det!

Nu ska jag titta ikapp lite missat på svtplay!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, november 23, 2011

Sleepwalker?

Jahapp ja, denna dag startade inte riktigt som jag hade tänkt.

Såhär va:
Igår ställde jag klockan på 5:10 i och med att jag skulle börja strax efter 6:00 imorse.

Jag vaknade, satte igång radion, stängde av projektorklockan i taket och gick in på toa och gjorde morgontoaletten så som jag brukade. Jag kände mig fasligt trött fortfarande, men jag försökte ju skaka av mig det, det är ju sällan idé att mjäka med sig själv på morgonen.
När jag åter gick in i sovrummet för att bädda sängen så landade mina ögon på klockradion och först fick jag inte ihop vad siffrorna betydde. Såg jag fel? Gick klockan fel? Den stod på 0:10!
Långsamt gick det upp för mig att det var just det klockan var och ett stön undslapp mig nog. Onödighetsstönet, så att säga. Men jag hade aldrig någon tanke på att ta vara på de extra timmarna på något annat vis än att åter klä av mig och lägga mig. Jag hade ju bara sovit lite drygt en timme, så det var ju inte undra på att jag kände mig tröttare än vanligt när jag klev upp!
Och tur var det ju också, att jag hade fem timmar kvar att sova, så att det inte var en timme eller mindre - för då hade jag nog inte kunnat slappna av och somna om. Nu gick det alla tiders.

Den inledande halvan av arbetsdagen finns det inget att säga om, så den lämnar jag därhän.
På min rast sen, blev det inte herrans mycket rast. Jag cyklade hem och försökte sova lite mer samt åt en banan och cyklade sen tillbaka till jobbet - två timmar innan jag skulle börja igen. För jag skulle kvittera ut buss och köra till Freinetskolan Mimer och visa upp den och låta barnen prova att trycka på knappar och dra i spakar!
Det är lite trångt på vändplanen där vid skolan, så jag fick knixtrixa lite innan bussen var vänd och stod bra parkerad. Sen blev jag bjuden in i lärarrummet i och med att klockan ännu inte var 12, då barnens rast var slut.
Jag har ju i många år jobbat på förskola, men på den finns inget lärarrum där man stänger in sig och fikar, så det var ovant och snudd på obekvämt faktiskt. Men det är ju roligare att vara med barn än med vuxna i såna sammanhang, det har jag alltid tyckt.

Sen blev det dags att gå ut och ja, lite rörigt var det allt. Om alla var på plats - vilket jag inte fick klart för mig - så var det 37 barn i skolans lägsta åldrar och att försöka organisera så att alla fick höras och ställa frågor och samtidigt hinna med visningen och provningen av förarhytten på den timme jag hade på mig, det var inte helt enkelt.
Jag vet ärligt talat inte hur bra det blev heller, men alla fick åtminstone sitta en liten stund i förarstolen och öppna och stänga framdörren. Några var mer försigkomna och frågade om de fick trycka på andra knappar och fick då trycka på lite mer utifrån om det var lämpligt eller inte. Jag tyckte till exempel inte att det var lämpligt att lägga i en växel, vilket en pojke ville. Nu var ju parkeringsbromsen i och för sig aktiverad, men ja, någon gräns i tryckarivern får det kanske vara.
Jag fick en fin kopp som tack innan jag sen rullade tillbaka till garaget och påbörjade andra delen av arbetsdagen där det först stod lite anspråkslös stadsbuss på tablån och sen en tur till och en från Stockholm.

På bussen till Stockholm klev en bekant yngling på - det var en klasskompis till min lillasyster som jag nog främst kände igen för att han har gillat ett av mina foton på henne på facebook, och på något vis kände jag att han nog är en trevlig kille, så jag sa just det, att han nog går i samma klass som min lillasyster osv, och ja, det blev en trevlig (men kort) pratstund. Sen var han vänlig nog att kliva av i fram och säga hejdå vid avstigning också, så det kan allt löna sig att växla några mer ord än bara det vanliga hejet. Därmed borde jag ju även framföra till killen som liknar John i Johnossi att jag tycker just det! I helgen slog det mig för övrigt att han nog är en före detta granne från Harsjövägen, vilket jag tidigare inte har kopplat. Men ja, jag är inte helt säker, för det var inte så att jag såg honom där, det var mer en oväntat potentiell pollett som trillade ner från ingenstans.

Väl i Stockholm tog jag mig tid att gå igenom bussen och titta om det fanns något kvarglömt. Ja just det ja, jag har själv glömt en sak på bussen igår, kom jag på nu! När jag kör i mörker brukar jag ofta hänga upp en påse med reflexer på insidan av förargrinden och den har jag glömt i en buss och inte är den inlämnad. Lite trist, men ja, reflexerna var ju aldrig mina ändå, och förmodligen går de till det ändamål de är tilltänkta för.
Hur som helst, jag gick igenom bussen och tro på fasen att jag blev glatt överraskad när jag under ett säte hittade detta:


80 pix!

Då traskade jag glatt ner till T-snabben och köpte mig en chokladkaka att fira fångsten. Det hade jag i och för sig tänkt göra ändå, i och med att jag bara hade ätit en frukostsmörgås vid fem och en banan vid 11 och klockan då var strax efter 16.
Hade de där 80 kronorna däremot legat i en plånbok så hade jag aldrig rört dem, men herrelösa sedlar är det svårt att göra anspråk på, i alla fall när det gäller struntsummor.

När jag lastade på folket som ville hem till Norrtälje kom min kollega Mille och sa att han skulle förstärka mig (alltså köra en extrainsatt buss alldeles efter mig), och att jag således kunde lasta så fullt jag kunde och sen bränna på raka vägen utan att gå ner till Danderyd och Roslags-Näsby. Trevligt, snabbare hemgång gillar både förare och passagerare (antar jag).
Jag annonserade detta till passagerarna också, och hörde ett förnöjt sus gå genom bussen.

Men säg den lycka som varar för evigt? Trafikolycka eller incident eller vad det nu var, korkade igen trafiken ordentligt så dels valde jag att ändå går in till Roslags-Näsby (Danderyd passerade jag innan köerna började), för jag tänkte att det nog sticker rejält i ögonen på de passagerare som står där och väntar och ser hur trafiken sniglar sig och då också se att en 676:a går på utsidan istället för att gå in. Jättegott om plats hade jag dock inte, och det vällde på en härlig skock där, men det verkade som att alla fick sittplatser ändå.
Dels började jag en tidigare mening med, så något språkligt fel har jag ju gjort nu i och med att fortsättningen kommer i en ny mening, men ja, jag har inte vunnit något augustpris heller. Det andra dels:et är att vi kom in till Norrtälje ungefär 16 minuter efter beräknad ankomst.
Men jag informerade passagerarna om orsaken till köerna då vi var där och sammanfattade läget lite då vi anlände Norrtälje och det tror jag var precis vad folk ville ha, för flera tackade så mycket för resan och för att jag gav så bra information och en kvinna sa något om att det var första gången hon hade haft en så trevlig resa. Om hon menade att hon aldrig annars upplever dubbeldäckarturerna eller dess förare som trevliga eller att hon aldrig har åkt tidigare, det fattade jag inte riktigt, men jag sög åt mig det som beröm.

Igår testade jag ju förresten mina adventsljusstakar, det nämnde jag ju igår. En fumlade jag ju sönder också, så ja, här är lysresultatet:


Men upp i fönstren kommer de först i helgen.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, november 22, 2011

Tur och klant

Igår... Sicken dag. Inte nog med att jag ju fick åka hem på min delning och därmed avverkade lite drygt 56 mil på E18 tack vare det, plus att rasten blev väldigt avskalad - när jag väl trädde in åter i tjänst så gjorde jag generaltabben att blanda ihop min tjänst med mitt omlopp. Se här bara:

Tjänst 1119, omlopp 1116

För den som inte är bussförare så är det ju förmodligen rent obegripligt vad som är tjänst och vad som är omlopp - när det är linjer man kör. Jag är böjd att hålla med.
Men såhär är det:
Tjänsten är min arbetsdag och det hopkok av linjer som den kan innehålla. Omloppet är bussens arbetsdag och det hopkok av linjer som en specifik buss ska köra. Visserligen med visst förbehåll, ibland ska samma buss köra olika omlopp. Men i grund och botten är det så. Och för att få fram linjen/turen man ska köra så måste man logga in i buss-pc:n med omloppsnumret, så att bussen skyltas rätt och ropar ut rätt hållplatser.
Jag skulle således ha knappat in 1119 igår, men förväxlade det och knappade in 1116 istället. Är det då så att man slår in ett ogiltigt omloppsnummer, ja då säger PC:n högljutt ifrån, så det går inte riktigt att missa. Men nu var det så att 1116 också var ett omlopp och att det dessutom innehöll snarlika avgångar. 1116 hade också stått inne länge på tekniska, liksom 1119, men 1116 skulle avgå en kvart före 1119.

Alltså; jag avgick en kvart för tidigt, helt utan att vara medveten om det.
Det hela uppdagade sig omkring en kvart senare (låter logiskt men är egentligen skumt - den som faktiskt hade 1116 borde ha märkt att något var fel redan då jag avgick), då CTL plötsligt loggade ur mitt omlopp så att jag plötsligt blev "ej i trafik" med folk och fä ombord - utan att säga något till mig.
Jag ringde då upp och frågade varför de tog mitt omlopp. Sen gick det långsamt upp för mig vad som hade hänt.
Först fick jag klartecken att fortsätta köra som vanligt, så det gjorde jag och lämnade Danderyd där jag var då jag loggades ur - sen blev jag uppringd igen och ombedd att tidsreglera min kvart vid Danderydsterminalen, men det blev ju inget av med det i och med att jag redan hade åkt.
Således kom jag en kvart för tidigt till Norrtälje, men jag slutade varken för dagen eller kände mig vidare nöjd med det, i och med att jag försenade kollegor istället.
Ack.

Idag har det visserligen varit en bättre dag, men den har gått lite upp och ner.
Den började nedåt imorse då jag skulle tomköra till Rimbo.
Jag backade ut ledbussen med varningsblinkers på, som brukligt är. Det klickade dock inte om den så som det borde göra, och jag kunde inte riktigt se i backspeglarna, att det blinkade som det borde.
När jag sen svängde ut från garaget så hände ingenting då jag blinkade höger och heller inte då jag blinkade vänster. Jag anropade då en kollega jag hade bakom mig och frågade om han såg något blinkande eller inte, och han svarade att båda mina blinkers lyste med fast sken på båda sidor.
Toppen.
Jag vände tillbaka till garaget och fick mekanikerhjälp - men det var ju så löjligt enkelt det de gjorde, att jag hade kunnat göra det själv om jag bara visste hur och vad som skulle göras. De startade om... batteriet (tror jag det var).
Sen gick det bra, men jag blev nästan tio minuter sen till min avgång i Rimbo, men jag både ursäktade mig och krusade mig och gjorde mitt allra bästa för att köra så effektivt (inte fort) tillbaka till Norrtälje och därmed minska förseningen. Och jodå, vi var ungefär fyra minuter sena till Norrtälje sen.

Sen har jag haft en tur till och från Uppsala, och det är ju en trevlig körning. Har samma vända i eftermiddag, men innan dess ska jag ha uppföljningssamtal med min gruppchef.

I inledningen av dagens långrast var jag både på Coop och på Ljusexperten och inhandlade fler adventsljusstakar. Pråliga grejer som jag måste komma ihåg att fota sen när de är uppställda i fönstrena.
Jag tog även in de två ljusstakar jag har sen tidigare och provade att de lyste som de skulle. Det gjorde de - men då råkade jag tippa omkull en av de gamla stakarna och sen lyste den inte mer. Toppen!

Nåja, nu ska jag passa på att sova lite. Det får bli sömn prioriterat före både Sims och mat idag.
Men gällande maten så ska jag ta en banan och resterna av en drickyoghurt innan jag återvänder till jobbet, för att sen laga ordentlig middag ikväll, så oroas inte!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, november 21, 2011

Hurry curry

Ja den här dagen blev ju inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag har ju delat inne i Stockholm idag, men jag glömde diverse förnödenheter hemma, så jag hade inget annat val än att då rasten började, sätta mig på första bästa 676:a och åka hem. Således måste jag även åka en 676:a tillbaka in, innan rasten är slut och på så vis får jag se E18 hela åtta gånger idag. Fantastiskt roligt!

Och att vara hemma såhär på Stockholmsrasten, gör att väldigt mycket av rasten försvinner och därför måste jag raska på lite med bloggandet. Jag har tre saker att ta upp:

Det stör mig lite med folk som inte vet hur man använder ordet "desto". Allt för många upprepar desto istället för att, som brukligt är, komparera det med "ju". Som ett exempel:
Desto fler kockar, desto sämre soppa. Nej tack!
Ju fler kockar, desto sämre soppa. Ja tack!
Sen var det ju numera rätt länge sen jag gick i skolan och hade svensklektioner, så jag är inte guds bäste barn på den fronten heller - jag vet. Men just ju och desto vill jag att folk ska använda rätt - i synnerhet radiopratare.

Jaha, nu har jag helt glömt vad den andra saken jag ville ta upp var... Kanske var det just det här med min klantighet över att inte få med mig det jag skulle till jobbet och sen inte ha möjlighet att vända om och hämta, trots att jag bor så nära jobbet. Idag fick jag nämligen gå på grund av regn och anlände då väldigt precist i tid inför min arbetstids start, så det fanns inte på kartan att jag skulle hinna älga hem och tillbaka och sen avgå i tid.

Det tredje är en liten video att väga upp att jag hade så lite annat att komma med idag, en lite svengelsk modebloggtouch får avrunda, helt enkelt:


video
Fashionistiskt värre!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, november 20, 2011

Fraîscht!

Nej nu har något märkligt hänt med bloggen... Det är fel färger här i skrivläget! Är det blogspot eller google som spelar mig ett spratt, tro?
Hur som helst så lär det ju inte synas i slutresultatet, så ja, det lönar sig nog inte att gaffla på om det.

Syster min sov över här natten till idag och vi hade som förutspått, väldigt trevligt. Först blev det lite Tintin-maraton, följt av Diddykong racing och också en lyssning på en cd-skiva innehållandes små historier som vi har spelat in för sådär tio år sen. Mycket nöje!
Chips och dip avnjöts, men för första gången var dipbasen utbytt från gräddfil till crème fraîche (i min upplevelsevärld, vill säga), och det var sannerligen en positiv smakupplevelse! Minuset med det hela var väl i och för sig att det tog slut mycket fortare i och med att crème fraîche har en fastare konsistens än gräddfil, vilket gör att större kluttar fastnar = varje chips får mer dip vilket i stunden blir godare men i längden inte räcker lika länge.
Dagens samtidsanalys bockar jag därmed av.

I natt, eller ja, under min sovperiod, har det varit osedvanligt hög smstrafik på min telefon. 4:40 väcktes jag av att ett sms trillade in - och såg då att jag även hade fått två andra. De andra två hade dock kommit vid 20-tiden kvällen innan, så de hade jag således bara missat ändå. Sen vid 8:30 väcktes jag av ytterligare ett sms. Ack ack.
De som hade kommit in under gårdagskvällen var först en korthuggen bekräftelse om att klockan nio funkar, raskt åtföljd av en ursäkt om att det hade kommit till fel Fredrik. Det som kom in 4:40 var en ursäkt om ett sent grattis. Lite i stil med Vad dum jag känner mig, grattis i efterskott! Kram
Hrm hm hm. Jag gråter inte blod för att vissa glömmer bort min födelsedag - jag glömmer ju bort andras emellanåt också - men det dumma tycker jag nog är att skicka sms:et vid den tidpunkten. 4:40 är en tid jag ofta handskas med till vardags, men när jag är ledig vill jag ju helst förbli sovande. Hur som helst så är naturligvis det allra dummaste att jag inte ställer om telefonen så att den inte kan väcka mig.
8:30-smset var en förfrågan från en före detta kollega, om jag ville gå på långpromenad med henne och hennes hund om en timme från då.
Det hade jag ju egentligen gärna velat göra, men i och med att jag hade Louise hemma och dessutom fortfarande inte var riktigt säker på om min gudmor tänkte komma eller inte, plus att jag behövde både handla och träna gjorde att jag tackade nej just då - men jag bad henne höra av sig nästa gång det var aktuellt på en söndag. För bara jag inte har någon översovande här eller väntar på eventuellt besök, så kan jag ju skjuta lite på de övriga rutinerna. fyrkantig är jag inte.

Nu är klockan 22:00 och jag borde raskt gå och lägga mig, och ladda inför morgondagens arbetsdag. Tre turer till och tre turer från Stockholm, omlott - delat av en rast från 11:16 till 15:41 i Stockholm. Yay!
Min förhoppning är att sovmöjligheterna på Karlavägen är vad de borde vara - men det är förmodligen att hoppas på för mycket.
Nåväl, jag ska försöka ägna tiden dels åt att planera lite vad jag vill ha sagt på mitt uppföljningssamtal med min gruppchef och också lite vad jag ska säga när jag ska besöka Freinetskolan Mimer på onsdag.
Ja det har jag nog bara refererat till som ett projekt tidigare, för det var lite oklart hur det skulle bli med den saken.
Jag har nämligen blivit inbjuden till skolans lägre klasser för att prata lite om min bussförarroll och drömmen bakom, som en del av ett tema om just drömmar, som de har. Först kände jag en rätt stor skepsis kring det - jag har aldrig (eller aldrig ska man aldrig säga, men aldrig på de senaste tio åren och lite mer därtill) tyckt om att prata inför större grupper och har heller inte sökt upp de tillfällena om jag har sluppit. Men när jag tänkte ett varv till, så försökte jag se det som dels en grej som förmodligen kan vara rolig och givande (för mig såväl som för barnen) och också att jag bör ta tjuren vid hornen emellanåt. Jag kom även på att om jag dessutom får ha med mig en buss, så kan det nog bli riktigt roligt.
Det har således varit mitt projekt på sistone, att få loss en buss till detta. Turerna har gått fram och tillbaka och det senaste budet jag fick var att jag dagen innan skulle fråga och se om det fanns möjlighet, så så får det bli.
Å andra sidan så tror jag att det kan bli väldigt stressigt om jag har en buss med - för min tanke är ju då att barnen ska få prova att sitta i förarbåset och ja, öppna och stänga dörrar och lite sånt - men sen fick jag veta att det är 37 stycken barn och jag kan inte stanna längre än en timme, så får mig ju att tro att det kan bli väldigt tight om alla barn ska hinnas med.
Dessutom var det inte förrän häromdagen som jag bestämde att jag kommer oavsett om jag får buss med mig eller inte - och har jag det inte så vill det ju till att jag har något att säga.
Och nu tänker jag ju inte förbereda något anförande, men några stolpar är nog ändå bra att stapla upp. Sen vore det ju kul om barnen har frågor som jag kan besvara! Men ja, det visar sig.

Nu måste jag sannerligen sova!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, november 19, 2011

The roof is on fire

Nu sitter jag här och hoppas på att få ihop ett inlägg innan farfar och hans sambo kommer hit och både uppvakta och inspekterar lägenheten. Det blev så att de ville komma ändå, och ja, det kan nog bli trevligt. Sen skulle kanske gudmor komma också, men det är mer osäkert.

Jag klev upp vid 8:30 och hade inte riktigt koll på när farfar skulle komma - han skulle ringa innan, så jag drog igång med storstädning då, för att förhoppningsvis hinna med både det, tvätt och lite handling. Ingen veckohandling dock, utan mer helgshandling.
Allt har hunnits med och precis då jag var på väg hem från Coop ringde farfar och sa att de skulle komma snart.
Snart är ju ett relativt begrepp, jag tolkade det som att jag nog inte bör hoppa in i duschen då som jag hade tänkt - men med facit i hand så hade jag hunnit det. Då hade jag ju däremot kanske inte hunnit blogga, men här autosparas det ju, så det gör ju inget om jag inte hinner klart.

... och nej, i mellanrummet mellan föregående och detta stycke har de redan varit här, så jag hann alltså inte. Men det var inget vidare långvarigt besök, så nu är jag åter på banan.
En liten lägenhetsgenomgång, presentöverlämnande (en orkidé och en flaska vin) och lite fika med bifogat struntprat, det var vad som utspelades under 30-45 minuter.

Igår när jag kom hem från födelsedagsmiddagen så var jag ju först inställd på att gå direkt in i badrummet och se hur det blev med den nya taklampan, men se det glömde jag helt bort i och med att jag ville se slutet på Idol då jag nästan helt missade det. Det gör i och för sig inte så mycket, jag tycker nämligen inte att det är så jätteroligt längre. Alltså, skulle de visa mer av vad de gör vid sidan av sångframträdandena, då skulle jag nog tycka att det det var lite roligare. Samtidigt vill jag ju gärna se det till slutet nu.
Hur som helst så kom jag sen på att jag ju hade en ny taklampa att beundra, och det gjorde jag:


Lite roligare än en vanlig rund, vit porslinskupa.

Än har jag inte hört något mer från min gudmor, så jag är tveksam till om hon kommer. Men sen kommer Louise hit på översovning. Våra päron ska på fest i Roslags-Näsby, så då ska vi roa oss tillsammans - och det brukar vi vara bra på. Jag har ju skrivit det förr och jag skriver det igen; jag skrattar sällan så mycket med någon annan som jag gör med henne. Vi har en härlig syskonkärlek oss emellan!

I väntan på att någon dyker upp, kommer jag nog att växla dator till den stationära nu och spela Sims.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, november 18, 2011

Ninety nine

Nu har jag räknat ihop mina gratulationer och det blev 99 grattisinlägg i loggen på facebook. Fast jag fick även två via mail och ett via foto, så 102 då. 13 sms, ett samtal och två vykort stod den övriga ickemuntliga uppvaktningen för (förutom telefonsamtalet då).
Det att jämföra med fjolåret då. Jag tycker ju faktiskt att det är väldigt roligt med statistik, när statistiken rör mig. När det handlar om hur många procentenheter stödet för socialdemokraterna har sjunkit i och med Juholtaffären, då tycker jag inte att det är lika roligt.
Jag har ju till exempel statistikfört mina facebookvänner i två inlägg. Två alltså. Det var dock så ofantligt mycket mer jobb när vännerna var 200 jämfört med när de var 100, så när de blev 300 så orkade jag mig aldrig på en uppdatering. Dessutom hade det blivit krångligt för min ickematematiska hjärna att räkna i tredjedelar.

Dagen har varit bra men lång. Jag är ju som jag säkert framhävt tidigare, rätt trött på delningarna i Stockholm. Glatt är det dock när kundvärdsstaben består i Gustaf och Olga, det är trevliga människor. Eller ja, det är plockstädsstaben och mekaniker-Per också, det är väl mer de andra kundvärdarna som jag inte tycker är lika roliga - och det är säkert ömsesidigt.
Det som tröttar ut mig mest är nog faktumet att vilomöjligheterna är så begränsade. Karlavägen är en byggarbetsplats och möblemanget har trycks in i sovrummen (det hjälpte jag till med på min rast idag).
Men jag ska ju ha ett uppföljningssamtal med min chef på torsdag... tisdag? Ja nu minns jag inte vilken dag - inte onsdag i alla fall, för då ska jag göra annat på min delning (på hemmaplan).
Då måste jag fråga mer kring de där Stockholmsdelningarna - eftersom han själv just uttryckte sig som "hur fan orkar du jobba såhär?" spontant när han såg hur mitt schema ser ut - vad man gör från Nobinas sida för att få bort delningarna i Stockholm. Vår före detta affärsutvecklare sa ju till mig att de var på väg bort - men nu är det istället han som är borta, så jag skulle vilja få klarhet i det. Det känns ju som, i och med upprustningen av rastlokalerna, som att det inte alls är på väg bort.

På min första 676:a hem efter delningen var det förresten ett par killar som åkte med mig, som har åkt med mig ett par gånger förut. Den ene av dem tycker jag är väldigt lik John i Johnossi och det borde jag fasen säga till honom någon gång, för jag märker på dem att de känner igen mig också, de är trevliga vid både på- och avstigning. Vore kul att se reaktionen! Men jag får väl hoppas att de (han) prickar in mig snart igen!

Sen, efter att ha kört tillbaka till Stockholm och hem igen, så cyklade jag över till Harsjövägen för födelsedagsmiddag. Igår var de ju över hit på en snabb kvällsfika och ge mig en present som var lite övermäktig för mig att cykla hem med idag - en önskad taklampa till badrummet! Och den har far min satt upp under dagen idag, så nu är det så fint där! Jag har baske mig fina lampor överallt nu.
Fattar bara att jag köper några nya adventljusstakar nu i och med att jag är några kort, om man så säger. Men jag tänker förmodligen inte göra det i butiken på Strandvägen där de säljer, enligt min ockulära fönstershoppingblick, tämligen ordinära om än något större adventsljusstakar i trä à 3500 kronor styck. Men klart, har man så mycket pengar att man bor där i krokarna, så kan man ju gott strö dem omkring sig.

Apropå det ja, så har vi fått en ny ingång till rastlokalen på Karlavägen nu. Temporärt, gissar jag. Men i alla fall, då går man in i ett "vanligt" trapphus, om än att det är något mer fancy fancy än de trapphus jag annars brukar röra mig i. Idag då jag hade försökt sova i en soffa i ett ickesovrum och skulle gå tillbaka till Tekniska, så mötte jag en av inhabitanterna i huset, och han såg så stereotypt överklass ut. Men han hälsade i alla fall då jag gjorde det, så han kan säkert vara en fin människa på insidan ändå. Han såg ut som en typiskt adlig människa i alla fall, i sätt att röra sig och klädsel.
... Ja, där lät jag mina fördomar få fritt spelrum! Han kanske var någons medelklassige pappa som varit på besök eller något bara?

Det var hur som helst födelsedagsmiddag idag. Kantarelltoast till förrätt, grillad entrécôte med råstekt potatis (sallad och sås) till huvudrätt och päronhalvor med smält choklad och grädde till dessert. Gott!
Då fick jag även systerpresenten, de önskade röda värmeljushållarna till vardagsrummet. Således får jag antingen vänta till jul eller köpa mig ett sånt där mjukt cd-fodral att ha många cd-skrivor i, som var den enda önskningen som framkom i tidningsgrattiset igår. Jag lade upp en bild på det på facebook igår, men där kan det ju vara svårt att läsa texten för den som är intresserad, så jag lägger väl upp den här också:


Et voilà!

För övrigt, man anar ju överkanterna på tre mindre bilder under min. Den till vänster av dem, är bild på en gullunge på Vildnissarna som råkar fylla år på samma dag som jag. Han föddes på min 21-årsdag, så igår blev han således fyra år.
Tiden går så fort! Han var två då jag jobbade där, så han har redan fördubblat sin ålder.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, november 17, 2011

Ett kvarts sekel!

Hurra för mig, för att jag är så förutseende! Igår när jag gick och lade mig redan vid 21-tiden, så bytte jag både till sovprofil OCH satte telefonen på ljudlös, så att det enda som skulle hända med den om något fick för sig att ringa/sms:a i natten skulle vara att telefonen lyste upp. Varken ljud eller vibration på.
Och javisst, precis vid midnatt hade jag fått två sms, så jag när jag klev upp vid 4:40. Gratulationer från följeslagarna Patrik och William från Västkusten.

Idag är det ju alltså den 25:e födelsedagen, tvåa femma. Och bingo?

Redan vid ankomsten till garaget, nästan innan jag hade klivit av cykeln, gratulerade två kollegor mig. Jag har ju denna födelsedag fått mig ett litet reportage i lokalblaskan och den tycks ju osedvanligt många läsa, även så tidigt på morgonen. Tidningsgrattiset har en väldigt tydlig inriktning på mitt bussföraryrke och en karl tyckte att det var så bra skrivet att han spontant kramade om mig.
Javisst, är det någon dag på året ens ego får vara i centrum så är det idag. För min del alltså.

Själv tycker jag att det blev helt okej där i tidningen, men liksom andra gånger jag har figurerat däri, så är det något som inte stämmer. Nu var det inget märkvärdigt, men den trevliga journalisten som intervjuade mig hade ändå lyckats vända det till att jag imorgon ska bjuda min familj på middag eftersom jag jobbar idag - i själva verket är det de som bjuder mig på middag imorgon i och med att jag jobbar då också och är uppbokade i helgen. Men annars brukar det vara jag som bjuder på middag på födelsedagen, det stämmer.

Faktiskt har några passagerare gratulerat också. Närmare bestämt tre stycken. Samtliga barn, vad annars? Det är ju barnen och jag som går bäst ihop, det går ju inte att komma ifrån.
Det började med en kille som klev på och nästan glömde att visera sin biljett då han istället tittade på mig och frågade "Fyller du år idag?" -jag jakade- "Grattis på 25-årsdagen!" och sen föll hans två kompisar in också.

Klockan är ju än inte ens 11 (jag är hemma på delning), så det är ju tidigt att statistikföra antalet gratulationer så som jag brukar göra för skojs och inte skryts skull. Får återkomma om det imorgon, helt enkelt!

Nu ska jag nog allt unna mig att spela Sims, sen laga mat och kanske sova om jag hinner.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, november 16, 2011

Dagens Stockholm

Idag är det en av de inte alltför många dagar då jag känner mig ordlös. Mållös?

Jag kommer egentligen bara på en enda sak att beröra, så jag får väl börja med den och se sen varthän det barkar.
Delat i Stockholm har stått på agendan och förutom lite trevligt umgänge med kundvärds- och plockstädstaben så har jag i vanligt ordning vandrat runt för att fördriva tiden. Först gick jag Valhallavägen fram till den nästan tog slut där vid rondellen innan gärdet, men där vek jag upp höger på Oxenstiernas gata (tror jag i alla fall - den där SVT, Radiohuset och radioeken finns) och gick sen längs Strandvägen, där jag tittade på porttavlorna för att se om jag skulle se några kända namn. Oppenstam såg jag, och det är ju hon från Ladys på Östermalm som nu är anklagad för ekonomisk brottslighet, om jag inte minns fel. Lapidus såg jag också, och det kan ju vara Jens. Hm, ja det var väl ungefär de som stack ut. Två Häggkvists också, men jag tvivlar på att KD-ledaren bor på Strandvägen. Varför vet jag inte, men ja det känns inte så.
Letade efter det där Bünsowska huset där Nordeachefen har fått en 22-miljonerslägenhet. Tänkte att jag skulle känna igen det huset, men det gjorde jag inte... Men efter lite googlande så kom jag fram till att fröken Oppenstam ju bor i huset, så då var det alltså det! Se där ja.
Sen vek jag av på någon väg som jag inte alls minns vad den heter, men den ledde till Stureplan. Därifrån drog jag mig inåt de än mer centrala delarna och där stod en kille och delade ut SvD gratis. Såg flera som tackade nej till hans tidningsviftande, men jag tänkte att en gratistidning kan ju vara trevligt.
Men ack, så naiv jag är. Inte var det så att jag fick tidningen och sen kunde gå utan motprestation. Nejdå, då skulle han ju gå med mig och försöka lura på mig prenumerationer och prova på-erbjudanden, men jag höll min stenhårda "nej tack"-linje och var nästan på väg att ge tillbaka tidningen för att bli av med honom, så bra tycker jag absolut inte att den är.
Jag har för övrigt provat på just SvD på helgerna för några år sen, och det gör jag inte om. Visst, det var väl trevligt med en gratis tidning, men tog ju en evighet att bläddra igenom den och så tjock som den var så var det ju ändå en herrans massa som inte intresserade mig. Trädslöseri för min del alltså.

Inte har det gått vidare bra att sova på min delning heller. Det renoveras och härjas på Karlavägen, så jag låg och blundade med kudden hårt tryckt mot ena örat och filt och hand på andra medan slagborren gick.
Det är dåligt planerat att ha byggjobbare där samtidigt som vi är där - för även om det kanske bara är för en kort period sett ur det långa loppet, så är fråntagandet av sovmöjligheterna inte bara en komfortgrej, det handlar ju om säkerhet också. När det nu ser ut som så att jag ska vara hemifrån i 13-14 timmar på grund av jobbet och därmed alltså kliver upp i ottan och jobbar fram till långt efter solnedgången, då bör alla parter tycka att det vore en vinst om jag kunde sova mitt på dagen. Jag, arbetsgivare och kunder - alla får vi en piggare och gladare bussförare på så vis.

Det här är mitt sista inlägg som 24-åring. Imorgon är jag för alltid närmare 30 än 20.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, november 15, 2011

Hektiskt!

Hua, känns inte som att jag har tid att skriva nu egentligen. Jag har ju sagt att jag ska städa idag, men det lär inte bli mer än en uppiffning av badrummet bara.

Idag blev jag förskansad till en buss som enligt felrapporterna kröp ner till 40 km/h i uppförsbackar. Det lät ju inte jättekul, men jag tänkte att det har ju varit med om förut, brukar vara hanterbart ändå.
Jag drog iväg tomt till Söderhall och det gick jättebra. Därifrån körde jag till Rimbo och det gick också jättebra.
Sen, från Rimbo till Stockholm, då märkte jag av det där mer och mer. Och det räckte med att det var den svagaste lutning uppåt bara, så sjönk hastigheten direkt. Inte kom jag över 70 km/h heller, ens i nedförsbackarna och då blir man ju omedelbart en snigel på den enfiliga motortrafikleden. Vissa bilister tutade ilsket på mig när de körde om då det blev tvåfiligt - som om jag körde långsamt med flit!
Hua, då blev jag irriterad.
Jag förklarade även läget för passagerarna, så att ingen av dem skulle tro att jag avsiktligt körde så långsamt.
Jag var nästan en kvart sen in till Danderyd och i och med att jag skulle fortsätta till Tekniska, för att sen tomma tillbaka till Danderyd där jag skulle ha en liten paus innan jag skulle köra därifrån till Norrtälje via Åkersberga, så vädjade jag till passagerarna att det skulle vara en stor hjälp för mig och min fortsatta dag om de kunde tänka sig att kliva av vid Danderyd och istället ta tunnelbana eller byta till linje 670 om de skulle av på de hållplatser längs vägen där tunnelbanan inte startar. Det kändes så onödigt att harva in med ett par passagerare bara (för de flesta kliver ändå av i Danderyd), för att bli toksen och inte få någon paus alls - vilket min mage behövde.
Jag anropade även CTL inför detta, men fick svar precis då jag var vid Danderyd och fick då en besk kommentar om att jag inte fick ta såna beslut själv. Men jag beskade tillbaka och undrade om han hade tänkt att jag skulle stå kvar vid Danderyd och invänta svaret. Dessutom lade jag inte fram det som ett absolut krav till passagerarna, jag sa faktiskt att om någon nu skulle ha invändningar så skulle jag fortsätta köra, men som sagt, att det skulle underlätta för mig.
Det gjorde det, för jag hann på det här viset gå på toa och avgå i tid till nästa tur.
Att få någon ny buss fanns tyvärr inte på kartan.

Till Åkersberga gick det faktiskt rätt bra, jag kom dit ungefär en halv minut efter att jag skulle ha kört därifrån. Men på väg till Norrtälje sen, då sackade bussen alltmer. 20 km/h uppför och 50 nedför, ungefär. Så jag drog ju på mig alltfler förseningsminuter - men då kom en tomkörande kollega och ropade och frågade om jag ville att han skulle ta över passagerarna. Vilken ängel!
Så ja, han tog över passagerarna och turen och jag tomkörde hemåt i allt långsammare takt.
Rätt som det var så gick det inte att köra i mer än 5 km/h, så jag anropade CTL igen då och sa att det nog var läge för bärgning.
Han föreslog att jag skulle stänga av och starta om bussen helt, och ja, då gick det i alla fall att komma upp till 60 km/h (men sacka vansinnigt i uppförsbackar).
Så hem kom jag, men senare än det var tänkt.

Då skulle jag först skriva en övertidslapp, samtidigt som telefonen ringde och min chef dessutom ville att jag skulle titta in till honom och boka tid för uppföljningssamtal.
Vidare så ville jag gå in till en annan chef/administratör som jag hade blivit hänvisad till i ett annat ärende, men jag fick ju ta det mest brådskande först, och det var ju telefonen.

Det var Norrtelje Tidning som ville gratulera mig på födelsedagen och skriva ihop något att ha med i tidningen, så jag blev intervjuad i drygt 20 minuter innan jag sen kunde skriva klart övertidslappen och kila in till chefen som ville boka in tiden. Där blev jag kvar en stund också i och med att det inte var helt lätt att hitta något som passade oss båda.
Han häpnade dessutom över mitt schema och utbrast (angående alla delningar på tekniska): Hur fan orkar du jobba på det här viset?
Ja... Vad svarar man på det? Jag har inte jättemånga alternativ.

Sen skulle jag då in till administratören, och hon satt i telefon. Så där fick jag vänta, för jag ville verkligen få det där gjort då - men när hon väl fick tid så sa hon att det inte låg på hennes bord (vilket de på driften har sagt till mig), så vi dividerade först lite med driften och sen gick vi in till högsta hönset - trafikchefen.
Han ställde sig positiv, men sa att det inte låg på hans bord heller, så mitt ärende är än så länge outrett.

Nu börjar jag jobba om två timmar, och dessutom ska jag bli fotograferad av tidningen vid stationen, då de ville ha en bild på mig där det syns att jag är bussförare, i och med att intervjun fick en tydlig sådan riktning. Så jag måste ju duscha och allmänt snygga upp mig så gott det går, samt laga mat.
Det blir med andra ord varken sova eller simsa av och heller ingen rejäl städning, utan som sagt; bara badrummet.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, november 14, 2011

I don't like what I see

Eh ja, jag hade ju tänkt städa på denna delade rast som det nu återstår lite drygt en timme av - men tro på fasen om jag inte hamnade vid Sims istället!
Fast jag hade ju en lite bortförklaringstanke till det också - det är ju bättre om jag städar på delningen imorgon, om någon (nej, jag fiskar inte efter det nu) tänkte uppvakta mig på torsdag. Den närmsta familjen gör det i alla fall inte, det blir på fredag och då hemma hos dem. Farfar däremot vet man aldrig med, han har sagt förut att han skulle vilja komma hit och uppvakta mig, men nu har det hänt så mycket skit på den sidan släkten att jag håller hans närvaro för tveksam. Men som sagt, man vet aldrig.
Hur som helst så var tanken att det är bättre ju närmre torsdag jag städar. Onsdagen går dock inte, för då är det delat i Stockholm. Likaså fredag.
Känns som jag ofta har de där delningarna på just fredagar, den dag i veckan jag helst inte skulle vilja ha det.

Mr Marknadsföringschef som jag har kallat honom i tidigare inlägg här, med affärsutvecklare var tydligen titeln, har nyligen slutat på jobbet och orsaken till det är minst sagt oklar då trafikchefen var väldigt korthuggen i sitt textbaserade utlåtande, men ryktena florerar ju tyvärr. Eller jag har bara hört ett, men jag försöker ju att inte tro på allt sånt.
På Nobina Norrtäljes facebooksida har det nu skrivits ett inlägg av administratören (vilket alltså gör att det ser ut som att det är Nobina Norrtälje som har skrivit det), som jag nästan tolkar som ett självmordsbrev - och jag tror helt bestämt att det är samme f.d affärsutvecklare som har skrivit det.
Såhär stod det:
"Livet är som ett ljus och snart har lågan brunnit ut. Glädje och sorg, lycka och vemod. Allt samlas under samma tak. Kärlekens vägar sägs vara oändliga men nu har jag funnit vägs ände. Lågans lista minut och jag ser ut över öppna ängar. Ett sista leende, tack och hej, nu är det slut"
Hur ska man annars reagera på det?
Och hur ska jag agera?

Hualigen.

För övrigt hände idag det som jag så länge har väntat på (utan att längta det minsta) - jag började blöda näsblod när jag satt och körde 641 från Hallstavik till Norrtälje. Jippi.
Men som tur var, så var det inte det ymniga flöde som ibland drabbar mig. Näsblod i sig har jag ibland var och varannan dag (eller natt) under vinterhalvåret, men oftast är det av den lindriga sort som nu. Emellanåt händer det dock att det forsar fram och inte vill koagulera alls. Då är det minst sagt jobbigt. Och kladdigt.
Jag hade tur nu som hade en pappersrulle bakom huvudet, jag bara snöt åt mig en bit papper och tryckte upp och höll emot med en hand och rattade med den andra. Det gick galant, men jag vet inte vad passagerarna tänkte om det var någon som tittade på mig i innerspegeln. Jag behövde i alla fall inte plocka upp någon förrän det hade slutat, så det var ju bra.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, november 13, 2011

Father

Detta Sims 3, det äter onekligen av min fritid just nu. Men jag får ju såklart se det som att det är kul så länge det varar - för det är ju just kul, och jag vet ju att min lust för Sims kommer och går. Sims 2 däremot, det är jag nog klar med nu, det som jag länge tyckte var bättre än trean. Således borde jag egentligen kunna avinstallera det och därmed frigöra en herrans massa gigabyte från hårddisken... men samtidigt har jag ingen platsbrist, så det lär inte bli gjort i första taget.

I mitt Sims 2-spelande, som på sammantaget måste uppgå till tusentals timmar, så har jag endast haft en enda sim som jag har spelat igenom alla livets stadier med. Ellinor von Gyllén hette hon och henne hade jag alltså från det att hon var ett embryo i mamma... Catarina (?) von Gylléns mage, till dess att hon dog av hög ålder. Nu i Sims tre har jag ännu inte haft någon sådan, men jag känner på mig att det kommer att bli fler, det känns om att åldrandet går lite fortare där. Positivt är att grannarna åldras och dör utan att man spelar dem, för det var ju ett jäkla sjå i Sims 2, att hålla de äldsta syskonen i en syskonskara just äldst då de flyttade hemifrån och bildade egna familjer. Nu sköts det - liksom i verkliga livet - automatiskt.

Det är fars dag idag, och far min har jag förstås uppvaktat lite. Jag hittade ju inte den där slipsnålen han önskade sig, men istället köpte jag fyra trisslotter. Det är ju en present som kan kännas lite mjäkig, men det var lite roligt nu ändå, för det var faktiskt vinst på tre av fyra lotter, och den totala vinstsumman var visserligen inte mer än tresiffrig, men ändå mer än vad jag gav för de fyra lotterna.
Jag har dessutom haft en stor roll i middagslagningen då mor och syster gärna åker till Friskis&Svettis på söndagar kl 16, så jag fick instruktioner att börja steka de 'falska' wallenbergarna 16:45 och sätta igång potatisvattnet klockan 17:00, samt parallellt förbereda förrätten lite (löjromstoast). Allt var dock minutiöst förberett och krävde inte så mycket av mig. Översvallande gott blev det, hela måltiden, som avslutades av en mycket delikat hallon- och chokladtårta som Louise hade gjort.
Gott och trevligt, med andra ord!

Nu är klockan snart 20:00, och då tänkte jag titta på... ja, nu minns jag inte vad det heter. Något med Sverige i titeln i alla fall. Allt för Sverige? Så kan det vara - i alla fall den där realityn där svenskättade amerikaner får komma och hit och tävla för att få träffa sin svenska släkt.
Rätt bissart upplägg dock, med utröstningsmomentet. Jag tyckte ju att alla skulle få träffa sina släktingar och skulle nästan se det som en sorts stöld om någon hindrade mig från att träffa min släkt om jag åkt långväga för att göra just det.
Men i övrigt är det charmigt och underhållande!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, november 12, 2011

Tintin

Idag blev det av - jag såg den animerade Tintinfilmen! Den hette ju Enhörningens hemlighet, men jag som skulle vilja påstå att jag kan min Tintin vill ju hävda att det var väldigt mycket Krabban med guldklorna med, samt även... något annat album inblandat. Plus att mycket är bortklippt från det som faktiskt är Enhörningens hemlighet (och Rackham den rödes skatt) - men det var ändå en bra film! Alltså, inte oscarsmaterial, men en underhållande film.

Utöver det har jag inte gjort något av värde alls idag. Jag har inte städat, inte tränat och inte matplanerat och handlat - så allt det måste jag göra imorgon.
Nej, jag har ägnat väldigt mycket tid till Sims 3. Det är just nu jättekul igen! Timmarna verkligen flög förbi när jag satt imorse/i förmiddags/en bit in på eftermiddagen.

Jag har även fått ett tråkigt besked idag, ett som jag inte kan gå in mer på här. Det tynger dock axlarna en aning - i synnerhet vetskapen om att det tynger andras axlar desto mer.
I såna här lägen är det bra att ha en dagbok!

Men nu ska jag Simsa!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, november 11, 2011

Undergångstankar

Ja, om några timmar... ja ganska många fortfarande i och för sig, när jag tänker efter - då måste ju klockan ha varit 11:11:11 överallt på jorden denna 11/11-11. Ingen meteorit i sikte än, men däremot var det väl någon häromdagen som skulle passera oss närmare än månen? Det missade jag. Och jag missade även att fullmånen stod alldeles över eller om det var under Jupiter häromdagen också, vilket jag vill minnas att smhi utannonserade i någon vädersändning jag hörde.
Trist att missa de himmelska fenomenen!
Det får mig ju i alla fall att fundera, när folk förutspår undergången ett visst klockslag ett visst datum - var på jorden är det klockan ska vara på undergångstimmen? Är det Greenwich mean time, eller är det USA:s östkust, månne? Ja jag har ingen aning.
Gällande mayakalendern och den undergången så är jag kanske i och för sig dåligt påläst, men är det inte egentligen bara så att mayakalendern slutar då? Jag tycker att det känns fullt logiskt att de inte kunde kalenderisera i all evighet, mayakulturen levde ju inte för evigt, så att de skulle ordna med kalender in i evigheten... Ja, jag tycker att vi har för höga krav på dem helt enkelt. Är vår egen gregorianska kalender färdig och klar för tusentals år framåt?

Idag har har jag haft ännu en dag i och på vägen till och från Stockholm. På min långrast gjorde jag om från mitt vanliga upplägg. Lite beroende på vad klockan är då rasten börjar, brukar jag antingen sova eller äta först och sen ägna mig åt någon form av promenad.
Idag däremot, började jag med att promenera i och med att jag skulle gå en fars dags-presentjakts-promenad och tänkte att det kanske kunde vara skönt att börja med det, i hopp om att det då skulle vara mindre folk på stan.
Min far har önskat sig en speciell sorts slipsnål som jag själv varken har sett eller hört talas om, så jag visste själv inte riktigt vad jag letade efter, men jag visste ju i alla fall att jag fick börja med att leta efter affärer som sannolikt säljer slipsar.
Jag begav mig (kanske via omvägar - än tvivlar jag på att jag kan de närmaste vägarna) till Drottninggatan och gick först in på en Dressmann, där jag av en upptagen expedit fick veta att slipsnålarna fanns i kassan, men där var det en ohygglig kö, så jag kände inte för att stå i den för att titta och se om den sorten jag sökte fanns på plats. Istället begav jag mig till Brothers.
Brothers på Drottninggatan förresten, slår det mig nu när jag skriver, det var ju därifrån vi fick våra kostymer inför slutmatchen i FCZ i oktober 2006 - just den dagen var det jordnötter i maten som vi serverades och allergisk som jag är så fick jag ju en anafylaktisk chock och fick åka taxi (inte ambulans...) i ilfart från Drottninggatan till Södersjukhuset.
Men jag överlevde ju!
Hur som helst, där fick jag komma bättre till tals med personalen. En kille visste precis vad jag menade när jag beskrev, men sa också att det var inget de hade i sitt sortiment - men att jag ju alltid kunde gå till NK eller också möjligen till något med ett krångligt namn på Stureplan, Mittemot Scandic, inflikade hans kollega.

Jag gav mig av och tänkte "Ja och var fasen ligger NK då?" Det har jag ju inte gått förbi på mina Stockholmspromenader, så jag kom fram till att det förmodligen ligger på Söder(malm) i och med att jag inte har gått där och något i mitt bakhuvud sa mig att det ligger där. Men nu när jag har tillgång till kartor, så ser jag ju att det ligger rätt nära Sergels Torg. Ack.
Men det visste jag inte där och då, så jag gick till Stureplan. Dit hittar jag ju hjälpligt i alla fall, även om jag kanske inte känner mig som allra mest hemma där.
Först såg jag inget hotell alls, men sen uppenbarade sig ett Scandic, men jag som då redan hade glömt vad den där butiken skulle heta, såg den inte.
Istället hamnade jag i Sturegallerian där de i den första skjort- och slipsaffären hänvisade mig till nästa. Och där hade de inte heller någon sån nål.

Jag gav upp och gick till Karlavägen och lade mig och läste ett par kapitel i Anders Jallai:s Landsförrädaren och somnade sen. Jag somnade inte sådär djupt som jag ibland har skrivit att jag har gjort, men jag måste ha somnat ordentligt ändå, för klockan var mycket mer än vad jag trodde att den var då jag klev upp igen.
Men panik var det aldrig och jag ställer alltid ett larm i nödfall, när jag sover på dessa långraster.
Jag gick så till Bullens café och snöt åt mig en smörgås och gick till rastlokalen på tekniska och åt och ömsom läste.
På tekniska är det desto fler kollegor jämfört med på Karlavägen - alla med långrast verkar inte orka ta sig dit. Det förbryllar mig lite, för jag skulle aldrig - ALDRIG i livet - vilja tillbringa 4-6 timmar i lokalen på tekniska. Den är så vansinnigt ocharmig!
Hur som helst så innebär fler kollegor mer snack och mer snack innebär just snack (som i rykten) och plötsligt vet man inte vad som är upp och ner längre.
Jag ogillar dessa arbetsrelaterade rykten, sånt skapar en viss inre stress hos mig. Raka besked och lägesrapporter är vad jag vill ha från de som vet - inte de som tror att de vet.

Nu är det helg!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, november 10, 2011

My long lost halsduk

Då var det slut med halvdagar och lediga dagar - åter en arbetsdag med en arbetstid à 9 timmar och 44 minuter och en ramtid på 13 timmar och 14 minuter. Imorgon är det arbetstid om 10h02min, men ramtiden är hela två minuter kortare mot för idag.
Med andra ord är jag väl värd att få halva dagar ibland!

Imorgon förresten, då är det ju det fräsiga datumet 11/11-11 och klockan kommer ju dessutom en sekund att vara 11:11:11 - och nu hörde jag på radion för en stund sen att det är det nya undergångsdatumet, enligt någon domedagsprofet i USA. Jag hängde inte riktigt med i hans resonemang, men han hade kommit fram till det här genom att räkna om numren under streckkoderna på en rad varor, där han på något vis fick ettor att bli 666. Jag kände att det kom lite plötsligt, jag har ju inte väntat mig undergång förrän strax före jul nästa år!

Idag då, har jag haft delat inne i Stockholm, och jag känner nu att jag börjar få slut på promenadidéer om vart och var jag ska ströva, men en pärla hade jag ju kvar insåg jag idag - Djurgården. Bara att gå dit från Karlavägen 23 sett, är ju en liten bit, men sen på plats på ön så tittade jag på en konstnärlig karta och kom fram till att det skulle finnas en annan bro än djurgårdsbron som jag då nyss hade tagit mig över - så den var mitt mål att gå till och gå över, för att slippa gå samma väg tillbaka.
Jag passerade idel fåglar och såg huset som det skulle föreställa att hon, den senare konkurrenten till Dahléns i 'Rederiet', bodde i. Först såg jag ett hus och kände mig alldeles säker på att det var det, men kort därpå kom ett annat hus som gjorde mig osäker, men jag tror nog att det var det andra.
Fåglarna var roliga att beskåda. Sjöfåglar alltså, på flera ställen gjorde många i samma flock halvdyk ner så att bara rumporna stack upp, och det blev en väldigt komisk syn kände jag!

Jag fick förresten tillbaka min blå halsduk idag, som den sent satta rubriken antyder! Den glömdes kvar där i rastlokalen för ett par veckor sen, och har inte synts till trots att jag skrev en lapp. Men idag så upplyste mig mekaniker-Per om att han hade sett att den låg i en garderob. En garderob utan handtag som jag ärligt talat inte ens visste var en garderob, så jag undrar hur den som lade den där, tänkte att ägaren skulle hitta den. Men den kom ju fram nu och det är jag glad för!
Jag har ju dock inhandlat en ny, mer färgenligt med slipsen och därför kanske passar bättre i tjänst, men det är ju ändå trevligt att få tillbaka den blå.
Då äger jag totalt fem halsdukar. Två randiga, varav den ena jag nog skulle kunna slänga - den tycker jag inte alls om och använder bara när oömma kläder fodras. Såna tillfällen kommer alltför sällan numera.
Vad heter förresten halsduk på engelska? Hade jag vetat det, hade rubriken blivit bättre. Att jag inte vet vad halsduk heter fick mig också att fundera kring övriga ytterplaggsattiraljer. Jag vet inte vad mössa heter och heller inte vantar! Alltså hat och gloves vet jag ju, men hatt och handskar är ju inte samma som mössa och vantar.
Men jag ska google translate:a nu omgående!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, november 09, 2011

Start och stopp

Idag tänkte jag försöka mig på praktiskheten i att blogga innan arbetsdagen börjar - men jag har ju inte gjort eller tänkt något alls hittills idag känns det som, så det är ju tveksamt vad jag ska fylla inlägget med.
Men jag vill minnas att jag en gång förut, för ca två år sen listade en månads begynnelseord och en månads avslutningsord från min (handskrivna) dagbok, så det får bli precis det jag gör nu också:

Inledning
Idag
Det
Jag
Min
Det
Idag
Det
Nu
Det
Idag
Det
Idag
Det
Idag
Den
Hm

Hade
Idag
Jag
Idag
Det
Vintertiden
Idag
Många
Jag
Idag
Idag
Det
Jag
Min


Avslutning
sovdags!
natt!
blivit?
fortsatte.
Gulligt!
söt-Linni!
idag.
idag!
det.
ändå.
blir.
nattsömn!
den.
Kul!
Jättetrött!
längre.
trevligt!
annat.
vågar!
imorgon!
kors!
slut.
fult!
Coop.
natt!
förr!
faktiskt.
baksida!
samvete.
4:20!
dagsläget.
någonstans.

Fritt fram för analyser!

Nu måste jag ila till toaletten känner jag. Det pockar, så att säga.
Sen blir det till att ordna lite mat, ta en dusch och uniformera mig.
På jobbet: 676 fram och tillbaka, sen slut.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, november 08, 2011

19+

Imorse vaknade jag kring halv sju och funderade ett tag över om jag kanske skulle ta tillfället i akt och kliva upp redan då, i och med att jag ju hade sovit nästan i två timmar på dagen igår och sen somnade omkring klockan 23 på kvällen, så jag hade ju fått ganska många timmars sömn.
Men ack nej resonerade förnuftet, jag vände på kudden och sov till halv nio istället.

I och med att 25-årsdagen är i annalkande har diverse företag börjat uppmärksamma att jag snart fyller år. Bland annat har jag fått en kupong på en gratis tårta 100 kronor i rabatt vid storhandling på Flygfyren. Det ligger ju inte direkt nästgårds längre, men dit cyklade jag ändå, för jag tänkte att den där 100-kronors checken måste jag ju faktiskt utnyttja. Smart knep av dem, jag föll ju för det! Tårtan däremot tror jag inte att jag vill ha. Jag är måttligt förtjust i marsipantårtor även om om man så pillar bort marsipanen, och det såg ut att vara just en sån som erbjöds.
Nej, ska det vara tårta så tycker jag nu sen min nötallergi försvann, att det ska vara så nötigt som möjligt. Det kittlar smaklökarna - men inte halsen så som jordnötter gör. För jordnöten är ju trots namnet ingen nöt och den är jag extremt allergisk mot. Nu var det tack och lov länge sen jag kände av något av den allergin, men det kan ju slå till när man minst anar. Jag borde sannerligen förnya min adrenalinspruta, vilket skulle ha gjorts för flera år sen... men ja, det är det här med att få ändan ur vagnen i kombination med att komma ihåg. Ack.
Ja, nu lade jag fram en bra mordplan på mig själv om någon är sugen - men jag anser inte riktigt att jag har så farliga fiender, så det är en risk jag kan ta. Det kan ju lika gärna ses som en upplysning att det är extra viktigt att inte bjuda mig på något som innehåller jordnötter.

Jag handlade alltså och cyklade sen hem och åt först en något sen frukost och drog därefter igång med storstädning. Det är ju sällan motiverat, men det blir ju bra trevligt efteråt. Samma fenomen som med träningen! Och träning och städning är ju sorgligt nog mina största "fritidsintressen", eller åtminstone de poster jag försöker se till att bocka av regelbundet från fritidslistan.

Efter städningen cyklade jag ner på stan med mål att handla vin på systembolaget, då jag faktiskt planerade in något så lyxigt som oxfilé med rödvinssås idag (och hasselbackspotatis och diverse grönsaker), och det fodrade mer vin än den lilla skvätt som fanns kvar i min tetra.
Anledningen till att det blev oxfilé en sketen tisdag förresten är just det där presentkortet på Flygfyren, den lilla klausulen för att komma åt de hundra kronorna i rabatt sa att man måste handla för minst 500 kronor, och det är rätt sällan jag kommer upp till den nivån i min veckohandling, så jag fläskade på lite extra nu.
Och tro på sjutton, jag fick visa legitimation! Det var första gången på länge, så jag måste ha sett särdeles ung och fräsch ut idag då - jag menar, jag fyller ju som sagt 25 nu snart, så det är en bit sen jag var 19 och olovlig att köpa alkohol.
Men jag tar det förstås som en komplimang!

Häromdagen var det exakt tre månader sen jag körde pridebussen och då på morgonen innan cyklade omkull och ådrog mig skador både här och där. Då, på tremånadersdagen fotodokumenterade jag lite ärr. Det jag har på hakan är ju för allmän beskådan av alla som träffar mig, men övriga ser ju bara jag. Kanske någon väldigt uppmärksam ser det jag har på vänsterhandens pekfingerknoge också, men då ska denne studera mina händer väldigt grundligt och det har jag inte märkt att någon har gjort.
Hur som helst, det var ju framför allt ena knät jag skadade och det ser numera ut såhär:


Inte världens snyggaste ärr.

Idag under städningen slog jag förresten i mitt andra knä, eller ja, jag stötte i det, men det gjorde jäklans så ont! De är minst sagt ömtåliga, mina knän.

Nej, nu blir det till att spela lite Sims 3 innan tv-kvällen drar igång med Vem vet mest, Halv åtta hos mig och även ett avsnitt av Simpsons. Efter 20:30 däremot, tycks det inte finnas något jag vill se i tablån.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, november 07, 2011

Den vanliga dimman

Idag hände det igen - jag lade mig och sov när jag kom hem och somnade verkligen stenhårt och har nu fortfarande, 40 minuter och en kort cykeltur senare ännu inte riktigt fått ordning på huvudet. Det känns ju som att jag sover djupare än på natten de gånger det blir så här, men det måste väl ha och göra med vilken sömnfas jag hinner komma till och vilken jag är i då jag vaknar, antar jag. Lite med det sega uppvaknandet har nog också med ljuset, eller bristen på det, att göra. Nu har det ju en tid varit sådär jämntjockgrått dygnet runt, och det suger nog mer energi än man kanske anar.
Hur som helst så var jag väl värd den där sömnen, för dels klev jag upp 4:20 imorse och dels har jag efter jobbet varit duktig och tränat hårt, hårdare än jag först själv tänkte.
I och med att det var lite råare än vanligt idag, så tänkte jag ganska länge att jag skulle ge den i att ge mig ut och springa efter styrketräningen, och istället ta mig an motionscykel och eventuellt crosstrainern, för att på så sätt få hålla mig inomhus. Men samtidigt så tycker jag att det är ganska mycket tristare att hålla på med de maskinerna, så jag brukar ge mig efter 30-50 minuter, jämfört med löpningen som i regel tar lite över en timme.
Nu föll det sig så att jag efter styrketräningen kände mig så varm och osugen på att stanna inne i unkenheten, så jag gav mig ut och sprang i alla fall - något jag såklart inte ångrar i efterhand.
Jag brukar nästan aldrig ångra att jag ger mig ut och springer, även om det ofta är motigt att väl komma ut - tanken på att det ska löpas nästan 12 kilometer och att det kommer ta en hel timme, den är oftast inte jätteeggande. Men det brukar ju bli så bra, så bra. Enda gångerna jag faktiskt kan ångra att jag har gett mig ut är då regnet plötsligt och väldigt kort efter start börjar hälla ner, så att större delen av vägen blir genomblöt. Eller också om mina knän börjar bråka värre än vanligt. En gång fick jag ju avbryta löpningen och linka hem då ena knät gjorde så vansinnigt ont.
Knäna är nu i bättre skick, och det är ju sannerligen trevligt. Jag har ju efter nyss nämnda incident fått (köpa) specialgjutna sulor till löparskorna (som visserligen sitter permanent i mitt ena par löparskor, så när jag har det andra paret går jag miste om sulorna och det gör jag ibland i och med att skorna finns på olika adresser och jag utgår från olika adresser då jag springer), plus att knäträningen med gummiband förhoppningsvis har gett resultat.
Jag kan dock känna att det ömmar i knäna (sällan båda samtidigt, men ändå båda och inte bara höger eller bara vänster) nu och då, rätt ofta då jag har kört buss i ett par timmar och suttit med knäna böjda en längre tid.
En gång när jag var på bio och inte kunde sträcka ut benen blev det nästan outhärdligt, så ont det gjorde i knät eller knäna - om det då var båda eller inte minns jag inte. Hua, sånt hoppas jag slippa framöver!

Bio vill jag ju för övrigt gå på, jag vill ju se Tintinfilmen! Och jag har ju fått presentkort på bio av min chef också, så egentligen är det inget som hindrar mig - men ändan måste ju lyftas ur vagnen.

Jag var ju lite nervös inför att köra 643 mellan Hallstavik och Älmsta idag, eller egentligen mer för returen till Hallstavik i och med att jag då skulle köra via Gässvik, vilket jag aldrig har gjort förut. Därtill oroade jag mig för skolsvängen på slutet också, då centralskolan skulle angöras innan linjens slut vid stationen eftersom jag inte hade någon klar bild i huvudet av var man svänger in till och ut från skolsvängen.
Men det här löste sig väldigt förträffligt!
Jag tittade ju lite på kartor igår och imorse var jag i vanlig(aste) ordning några minuter tidig på garaget, och kom också iväg på tomkörningen till Hallstavik rätt tidigt - detta trots att jag först blev tilldelad buss 5512, och redan när jag såg det i datorn, så tänkte jag att den brukar ju gå som löpeld mellan Tekniska och Rimbo, så det förvånade mig att den var på plats i Norrtälje. Men det var den heller inte, den var mycket riktigt i Rimbo fick jag veta då jag meddelade att jag inte hittade den på garageplan.
Jag fick en annan buss - inte en som började på 55 tack och lov (är inte stormförtjust i dem), och rullade iväg och ankom Hallstavik nästan 20 minuter innan jag skulle avgå som 643. Således tog jag tillfället i akt att "provköra" skolturen så som jag trodde att den skulle köras - och det stämde ju alla tiders!
Gässvik sen var inga problem heller, och på det stora hela är ju 643 en fin linje, så den här tjänsten gillar jag att jag har på min grupp!

Idag har jag förresten bokat ett cd-album för första gången på tid och evighet! Och för allra första gången från utlandet!
The Sound of Arrows Voyage, förstås! Alltså, den musiken går verkligen rakt in i hjärtat på mig. Jag blev nästan tårögd nu bara av klippet jag just länkade i skivnamnet. Kroppen ryser i välbehag!
Så den skivan måste jag ju bara ha - och jag måste ju sannerligen betala för mig också i och med att jag verkligen vill stödja Stefan & Oskar (mest Stefan om jag ska vara ärlig) och bidra till att nya album så småningom kan släppas. Den tanken har jag så gott som aldrig annars när det gäller musik, så det är lite unikt.

Imorgon är jag ledig och på onsdag har jag ett eftermiddagspass bara. Och ledig helg på det sen! Woho!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, november 06, 2011

"Välskrivna och oftast ganska okomplicerade"

Tack, Guftsa... Ja så kan det gå när man skriver för snabbt. Jag börjar om:

Tack Gustaf för det omdömet! Jag menade ju inte riktigt att de som läser måste motivera sig, bara att det skulle vara kul att ha koll på vilka som hittar hit. Men det var ingen mer som kommenterade, så antingen är det folk som myser i sin anonymitet eller också får jag väl räkna med att det inte är fler.
Och det ska sägas; själva antalet bryr jag mig inte om. Ibland kan nästa ju färre kännas desto bättre. Jag länkar ju aldrig till min blogg annat än om jag har skrivit en stor redogörelse där, som jag sen inte orkar skriva till folk om och om igen, så någon läsjagare är jag inte.

Hur som helst, det jag skulle komma till var det där med att jag oftast skriver ganska okomplicerat - jag tycker ju faktiskt om att krångla till det lite emellanåt genom att använda och vrida till de inte allra vanligaste orden i vokabulären, allteftersom de kommer till mig. Det ser jag själv som en lite charmig del av skrivandet, så så kommer det nog att förbli. Emellanåt.

Det här har varit en arbetsdag, det också. Blev så glad att jag äntligen fick träffa Mattias på garaget, för sist jag träffade honom nödgades jag låna en tia i och med att jag oturligt nog hade nio kronor i min börs då jag för ovanlighetens skull, skulle bidra till matkassan på jobbet. Jag äter ju annars i stort sett aldrig på garaget i och med att jag ju antingen har delat hemma (=äta hemma), delat i Stockholm (=äta i Stockholm) eller har kort dag (=äta hemma).
Jag tycker inte om att ha skulder hängandes över mig, även om de är små och obetydliga och jag tycker absolut att även så små skulder ska betalas tillbaka - utan att den som har lånat ut ska behöva påminna.
Och enligt gyllene regeln skulle jag ju önska att folk resonerade så när det är jag som (motvilligt) har lånat ut pengar. Två kronor till kaffe lånade jag ut till en snacksalig kollega en gång för länge sen, och de lär jag aldrig få åter. Och nej, så snål är jag inte, att två kronor är hela världen. Det är mer principen; det som lånas ska lämnas tillbaka. Annars ska man åtminstone inte maskera det som ett lån.
En tia återlämnades och jag har nu inga andra skulder än mitt bolån. Fast det är ju ett ganska betydande lån istället. Strax under en miljon.

Jag såg ju förresten postkodlotteriet igår, då de visade från dragningen då 761 42, mitt gamla postnummer vann. En kvinna hade hela 13 lotter - så hon vann ju 1 300 000 kronor! Tänk om jag hade bott kvar och haft 13 lotter! Fast då måste man ju samtidigt betala 23 400 kronor om året i lottkostnad. Det är lite väl saftigt om man nu inte skulle vinna - vilket ju faktiskt är det mest sannolika. Men jag skulle nog egentligen kunna tänka mig att ha en eller möjligen två lotter i postkodlotteriet, pengarna går ju även till bra saker där. Men det är märkligt; jag får aldrig reklam om postkodlotteriet, något jag vet att andra ofta får - och jag har ingen skylt som tackar nej till reklam på brevlådan och har aldrig haft. Märkligt.
Klart, nu går det ju att bli medlem på andra sätt också, men ja, då ska jag ta mig för det och det vet jag ju att jag inte kommer göra i detta nu - och saker som inte görs i detta nu tenderar ofta att inte bli gjorda alls.

Dagens körningar bestod först i att 6:30 köra 647 till Rimbo, och då hade jag en snacksalig man i fram. Han pratade nästan oavbrutet, men han var ganska rolig, så det var mest trevligt.
Mindre trevligt var att det i Finsta, på motsatta körbanan, låg två döda katter alldeles intill varandra.
Alltså, hade det varit en katt så hade jag tänkt att den nog hade blivit påkörd, men två sådär, som nästan såg arrangerade ut i hur de låg - då känns det som att det ligger något sjukare bakom.
Jag kan bara föreställa mig hur det kändes för familjen som ägde katterna (om de nu tillhörde samma familj, men det är ju inte helt otroligt), när de vaknade och såsmåning om hittade sina katter.
Fan ta djurplågare! Sånt gör mig så arg!
Likadant med folk som på ett eller annat sätt plågar barn, gamla och/funktionshindrade, det gör mig helt vansinnig! Reptilhjärnan inom mig säger då att de som utsätter de värnlösa för våld och övergrepp också borde få samma behandling själva - men öga för öga är annars inte den linje jag generellt förespråkar. Alltså inte då heller, inte när samvetet och allt det där kopplas in, det är mer den första impulsen som talar.

Jag tänkte att jag på tillbakavägen till Norrtälje skulle stanna bussen och kliva ut och i alla fall lägga katterna åt sidan, för jag tänkte då rakt inte köra över dem. Men det måste någon annan redan ha gjort när jag kom dit, för jag glömde faktiskt bort det och kom inte på det förrän senare, och jag hade ju sett dem om de hade legat kvar, för det var bra mycket ljusare på tillbakavägen än vad det var på turen till Rimbo.

Sen har jag kört långvarvet runt Rådmansö då man angör Vreta västra och Spillersboda två gånger, med en buss som enligt felrapporterna skulle ha en ickefungerade komradio. Jag testade att göra ett anrop till CTL, Per-Åke svarade och då hade jag ju inte så mycket att säga annat än att det var ett test. Men det var ju bra att veta att det fungerade.

Till sist blev det omvägen till Åkersberga och raka vägen därifrån. Även 658 har körts en vända mellan Rimbo och Rådmansö, för den jättenyfikne.

Nu sist på kvällskvisten har jag varit en sväng på Harsjövägen och fått håret trimmat igen. Tyvärr lyckades mor min slinta med maskinen i bak, där det redan är väldigt tunnsått med hår, så att det nu är än mer tunt på en fläck där det annars fanns bättre med hår. Men ja, hon gör så gott hon kan och det är ju ändå bara hår - något jag vet att man kan leva utan.

Imorgon ska jag köra en tur jag aldrig har kört förut! 643 via Gässvik och skolan i Hallstavik. Hualigen - det är skolan jag oroar mig mest för, trots att jag har varit vid den både på utbildningen och en gång på en tur på 642:an - men jag minns fasen inte hur man kör dit och därifrån. Det blir till att konsultera kartor!
Gässvik däremot, torde inte vara några problem.
Men man ska aldrig säga aldrig...

Ordet är fritt, nu är det ditt.