onsdag, augusti 31, 2011

Rivjärn

Idag har jag nästan inte gjort någonting alls. Hm, jag tror bestämt att jag längtar tillbaka till jobbet nu - och på måndag är det ju dags igen, så det är bara bra. Av det lilla jag har gjort, så har jag cyklat ner på stan, gått in på ICA Kryddan och bett att få hämta ut ett paket - ett paket som skulle hämtas ut på ICA Norrköp såg jag sen när personalen skakade på huvudet.
Hoppsan, men lätt hänt ändå tycker jag allt. Tidigare har jag blandat ihop kiosken vid lilla torget med kiosken vid stora torget när det kommer till paketutlämning också, så ja, sånt händer.
Jag cyklade till rätt ställe och hämtade ut mina gardiner, som tack och lov låg i en behändig påse som fick plats i cykelkorgen. Jag visste ju inte riktigt hur stort emballage det skulle vara, i och med att det trots allt ändå är gardiner till fem fönster, två paneler/längder till tre och fyra till två, så totalt 14 gadinblad så att säga, och jag som inte är hemma i den svängen visste ju inte om det skulle vara en stor kartong eller så, men tack och lov klarade jag mig.
När jag cyklade hem sen klarade jag mig nästan från att bli blöt också, för precis då jag närmade mig Färsna började det droppa, och det där utvecklade sig till en mindre störtskur som jag undslapp med blotta förskräckelsen.
Efter lite datorhäckande och vinnande av ett uppdrag i Caesar III, kom jag på att jag ville baka en chokladtryffelkaka. Det hade jag ju inte alla ingredienser till, så då promenerade jag paraplyledes till Coop - och provade då en stig som jag tänkte kanske kunde vara en genväg (man måste ju utforska omgivningarna för att lära sig), men mja, det var nog inte mycket jag tjänade på att den den vägen. Snarare tvärtom.

Kakan bakades, men jag tror att själva tryffeln kan ha blivit något av ett misslyckande. Nu har jag inte smakat den i stelnat och klart tillstånd, men i smetform så hade det en lite för knäckig smak, alltså som att sockret på något vis inte gjort så som jag hade tänkt.
... och nu tog jag en kakätarpaus och kan konstatera att detta inte var det godaste jag har bakat, om än att den inte var så hemskt att den inte kommer ätas upp.

Aj fasen, helt plötsligt gör en gammal krigsskada i tummen ont när jag trycker på mellanslagstangenten, för det gör jag tydligen just med höger tumme. Jag har aldrig lärt mig rätt fingersättning, utan skriver väl egentligen allra mest med pekfingrarna, även om de andra fingrarna också bjuds in emellanåt. När vet jag dock inte riktigt, men helt tydligt så har tummen hand om mellanslag.
Hur som helst, den skadan uppkom igår då jag rev morötter (skrev "rivde" först, jösses amalia), och slant på rivjärnet på ett oklädsamt vis, det droppade blod än här och än där i matlagningen och det känns ju sannerligen inte fräscht för fem öre. Men jag skulle ju åtminstone inte bjuda någon annan på maten, och blodet kommer ju från mig själv, så jag tar nog ingen skada av om jag får i mig det matledes.

Nu ringde far min och snart blir det liv i luckan, så jag får ta och runda av!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, augusti 30, 2011

Praise the Lord!

Jag har inte ont i halsen idag! Alltså, jag slapp helt att få ont i halsen rentav, jag var ju bara irriterad i den igår, och idag känns det bra mycket bättre; ja det är snudd på att det inte känns någonting.
Tack, bästa immunförsvar, du är en sann vän!

Igår kväll invigde jag min tvättmaskin. Jag må ju säga att det kändes skönt att inte behöva gå längre än till badrummet för att tvätta och att jag heller inte hade någon speciell tid att förhålla mig till, riktigt härligt! Sen tar ju torkningen lite längre tid och fick dessutom förpassas till köket i och med att det kändes sent att hänga ut något på balkongen.
Det jag kunde notera däremot, var att hängtorkat blir mer skrynkligt än torkskåpstorkat och torktumlat, så jag får stryka lite mer nu. Men det kan jag ju göra inne vid tv:n, så det är ju överkomligt. Det var alltså just vad jag gjorde, till Filip & Fredriks Breaking News. Alltså, det är något speciellt med de där gossarna, jag tycker om allt de gör! Eller ja, High Chaparall kan jag inte uttala mig om, för det såg jag aldrig. Men det mesta i övrigt, från Ursäkta röran, vi bygger om till dagens Breaking News har jag både tittat på och gillat/gillar.

Vidare börjar jag ruttna fullständigt på postorder företaget Haléns. Den 14:e juli gjorde jag en beställning av ett sängbord som jag fick besked om skulle komma i slutet av juli, och det kändes ju bra, för då visste jag att det skulle hinna komma innan jag flyttade ut. Men, det kom inte och i början av augusti började jag höra mig för och såg då på deras hemsida att det överhuvudtaget inte fanns någon beställning till mig där. Det fick jag via kundtjänst veta att det berodde på tekniska fel som de arbetade på att lösa - min vara var inte avbeställd, utan skulle levereras med en leveranstid på 2-3 veckor.
Nu vet jag inte om hon menade 2-3 veckor från beställningsdatum eller från den dagens datum - för idag har det gått precis 21 dagar sen hon sa 2-3 veckor och tre veckor är ju precis 21 dagar.
Har det kommit något sängbord?
Nej.
Så idag skickade jag ett nytt mail där jag ville att de idag skulle återkomma till mig med specifikt (och rimligt) leveransdatum samt gärna kompensation för all väntan i form av rabatterat pris - eller, om de inte kan uppge något leveransdatum då istället annullera min beställning helt och hållet. Då vill jag inte ha med dem att göra igen, för det finns så många andra ställen jag kan köpa sängbord på - och jag är lite trött på att ha sängbordsinnehållet i en kartong och lampa och böcker på golvet vid sängen.
Ska bli intressant att se hur detta utvecklas.

Idag har jag gjort två svängar med cykeln. Först kopplade jag på kärran och cyklade till återvinningskärlen vid Knutby torg, där jag just skickade iväg plast och kartong till återvinning. Numera måste jag ju bege mig hemifrån för det ändamålet. På Flygfältet hade vi dels ett soprum och dels ett återvinningsrum (kanonbra), men det har vi ännu inte här i Färsna. Men det kanske kan bli så i framtiden?
Sen hade jag andra ärenden på stan, men i och med att min cykelkärra både är rätt stor och rätt tung, så kände jag inte för att kryssa mellan folk och bilar med den, så jag cyklade hem och lämpade av den och matplanerade och skrev en inköpslista i samma veva.
Sen begav jag mig ner på stan igen. Hm, om det nu är "ner"? Visserligen är det söder ut, så det är ner på så sätt, men jag måste allt cykla upp för backen vid garaget som åt andra hållet är den nedförsbacke jag kraschade i på pridedagen. Fast sen är det ju lite svagt nedför igen, så ja, det är kanske ner, totalt sett ändå.
Sak samma.
Jag hade med mig två bilder jag ville få inramade, dels trädtavlan som först stod på golvet länge på Flygfältet i och med att ramen var trasig - sen ordnade jag med en provisorisk skitram som nu också den har gått sönder. Sen är det dubbletten av pappas femtioårspresent, ett stort svartvitt fotografi på mig och Louise. Det är fyra år sen den bilden togs, och jag valde att göra två i och med att jag via det högteknologiska programmet Paint, redigerade bort två oklädsamma bakgrundsstreck och då var osäker på hur bra det skulle bli i det färdiga fotoformatet - så för säkerhets skull beställde jag en förstoring där strecken är kvar, och det är alltså den jag ska rama in nu också. Jag har så många vita väggar att fylla här i mitt Färsna. Alla väggar är nämligen vitmålade, och det kan ju onekligen se rätt naket ut.

När pappas present skulle ramas in är jag i stort sett säker på att jag lät göra det någonstans i närheten av kyrkan, så jag styrde kosan ditåt. Men jag kunde baske mig inte hitta något glasmästeri - för det var just ett glasmästeri det var, vill jag minnas.
Då kom jag att tänka på det på Lennart Torstenssons väg ju finns ett glasmästeri, det har jag ju cyklat förbi varje gång jag skulle till eller från garaget då jag bodde på Flygfältet.
Så dit begav jag mig och träffade på vägen på Leni, gymnasieklasskompis som jag stannade och pratade lite med och samtidigt passerade kollegan Nicklas som några artighetsfraser utbyttes med. Sen så begav jag mig alltså, och kom fram mitt när den ende som tycktes jobba på glasmästeriet både pratade i telefon och tycktes ha lunch. Sen fick jag veta att de inte sysslade med inramning (längre), utan hänvisade mig till tavelaffären Kontur nere på stan.
Dit begav jag mig således och där fick jag välja ramar och lämna in bilderna för tillverkning av den inte så nätta summan 1450 kronor. Men men, jag har räknat med att den här flytten ska kosta skjortan, så det är lika bra att inte dra åt någon svångrem förrän det verkligen behövs.

Sen cyklade jag hemåt. Först via busstationen, där jag träffade kollegan Mattias som blev så glad att se mig att han nästan kramade om mig - men jag hade en cykel emellan, så det var ju lite svårt. Och jag ska ju inte sticka under stol med att också jag blev glad att se honom, han är ju en av mina favoritkollegor som jag träffar alltför sällan. Han var på gång att byta jobb för ett tag sen, men det blev det inget av med och det är jag så glad för, för egen egoistisk del.
Sen blev hemfärden via ÖoB (och jo, Gustaf, nu såg jag att Lekrymden faktiskt ligger i det huset!), där jag köpte en liten tekula och så mathandlade jag slutligen på Coop, innan jag trampade på hemåt.
Hem kom jag nyss. Eller nyss och nyss, först fick jag ju packa upp och in maten och sen tar det ju en stund att skriva en hyllmeter blogg, men relativt nyligen i alla fall.
Nästan i samma stund som jag satte mig i soffan med datorn i knät, fick jag sms om att gardinerna som jag har beställt från Ellos, nu finns att hämta på Norrköp.
Jag känner väl inte riktigt någon jättelust till att cykla iväg igen, åtminstone inte nu, och sen vet jag ju inte riktigt hur stort det paketet är heller - det är gardiner till fem fönster, varav två är dubbla, så det skulle kunna vara ett rätt stort paket och då bli otympligt att cykla med. Men ja, jag har ju kärran, men samtidigt är det lite trist om jag tar den, och det visar sig att den inte behövdes. Nåja, jag ska ta itu med det där sen. Eller möjligen imorgon.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, augusti 29, 2011

Hold on, hals!

Igår blev det rätt sent, jag kom väl i säng närmare tvåtiden efter att ha njutit av tillvaron i min nya soffa till sent och sen även datoriserat mig lite... men det gjordes också i soffan ja.
Härligt slapp man blir med det bärbara, allt på ett ställe och det enda man behöver gå till är toaletten eller kylskåpet. Den utvecklingen är kanske egentligen inte den mest hälsosamma.
Hur som helst så kände jag vid sänggången en antydan till irritation i halsen. När jag känner den antydan till irritation, brukar det osvikligt betyda att jag snart kommer få mycket ont i halsen och sen ha en hel förkylning över mig.
Det skulle heller inte förvåna mig det minsta, för far min har nyligen haft just ont i halsen och övergår väl nu åt den mer snuviga förkylningsfasen, och han far ju här och hjälper mig titt som tätt. Han är faktiskt i köket nu och försöker sätta upp taklampan ovan köksbordet där, jag assisterar då och då.
Känner mig ju lite fånig som inte kan sånt där själv, men just när det gäller att borra och sen sånt som involverar kablar... ja, då litar jag inte på mig själv. Knappt inte heller när det gäller att såga, om det ska bli ett snyggt resultat. Men skruva och spika ihop Ikeamöbler tycker jag nog att jag behärskar. Alltid något!

Hur som helst, jag tog då en Zyx halstablett (som jag tycker är bättre än Mucoangin) som jag sög mig till sömns på.
Imorse och nu har jag heller ingen fullskalig halsondhet, men en irritation finns ändå där, så dels tog jag en till Zyx och sen drack jag te till frukost också - något jag i princip bara gör då halsen ömmar. Annars är det apelsinjuice som gäller.
Åh, apropå det, så var det tid och evighet sen jag pressade egen juice! Det gjorde jag ju hela tiden för ett par månader sen, men sen klingade det av. Att jag inte har passat på nu på semestern, då jag verkligen har haft tid!
Semestern återstår det för övrigt ännu en vecka av, så det är ju bra. Bra på båda ledder, just bra att ha ledigt en vecka till, men också bra att börja jobba om en vecka. Jag ser fram emot att komma ut och köra buss igen!

Men snälla, snälla - håll nu tummarna för att halsen repar sig och att det inte blir något mer - eller i värre fall då att halsen repar sig och jag går direkt på en snorförkylning efter det, för halsont är ju bland de värsta symptom jag vet. Vill till varje pris undvika det!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, augusti 28, 2011

The Neverending Story

Idag var jag åter på Ikea, hade ju liksom bestämt så, att jag ville åka dit en gång inför inflyttningen, så att jag direkt första natten kunde ha bland annat rullgardin i sovrummet och få sova utan solens inbrott, och sen åka dit en gång till efter inflytten; dels för att sätta sprätt på presentkortet man får om man köper ett BoKlok-hus, men också för att jag säkert skulle komma på mer saker att köpa, när jag bott in mig lite.
Jag tänkte ju i min entusiasm att dagens besök till den blågula möbelaffären skulle gå snabbt och smidigt, i och med att jag redan skrivit upp allt jag skulle ha och alla artikelnummer och inte skulle gå och småplocka med "ja men en sån här kan ju vara bra att ha... och kanske en sån här, eller...?"
Meeen... Fullt så snabbt gick det inte. Det var jag som körde bilen med släpet till Uppsala i och med att mina föräldrar var på kräftskiva igår och inte var riktigt kördugliga på morgonen, och när mamma från baksätet undrade vad jag skulle köpa och jag hänvisade till lappen på min plånbok - så fanns där ingen lapp! (Plånboken fanns tack och lov, annars hade det blivit mångdubbelt mer jobbigt.)
Bara genom det blev det lite mer osmidigt och mer tänkande vid varje avdelning vi passerade, sen blev det ju inte bättre av att soffan och vitrinskåpet (som nu tjänstgör som badrumsskåp) inte togs på ta själv-lagret, utan skulle hämtas på varuutlämningen efter kassorna. Det såg förvisso ut som att det skulle gå fort, när jag tog en nummerlapp betjänades nummer 59 och jag fick nummer 61. Men jisses så lång tid det tog för dessa båda jag hade före mig! Jag fattar inte att det kan gå så slött ens, det tog någonstans 20-25 minuter innan det blev min tur, och då lämnade jag bara fram lapparna och så hämtade hon grejerna, så ja jag fattar som sagt inte att det ska ta sån tid för andra.

Sen skulle allt lastas på släpkärran, och det blev en del pusslande i och med att det var många och stora emballage. Men tur att pappa var med, han är så bra på att redan i förväg se hur lådorna ska stå för att det ska bli bästa möjliga passning. Hade det varit bara jag och mamma eller än värre - jag ensam, ja då hade bara lastningen tagit säkert mångdubbelt så lång tid.

Hemma hos mig sen blev det åter lite av det nyinflyttningskaos som jag nyss har haft och gjort mig av med, men ja, nu blev det kartong och plast och gå in med skor och allt sånt igen.
Mamma och pappa satte igång att montera soffan, jag och Louise tog vitrinskåpet. Det började jag visserligen ensam med, medan Louise satte ihop en pall som min palm nu står på, men så fort hon var klar övergick hon i att hjälpa mig med vitrinskåpet.
Vi fick avbryta vitrinbyggandet och åka och köpa lite fika då allas blodsocker sjönk framåt 17:30-tiden, och då blev det ju till att åka iväg med släp och allt i och med att det var det enda fordon som var på plats (utöver min tandemcykel, men regnet piskade, så den kändes inte aktuell).

Det fikades och fortsattes och så blev soffan klar. Och så fint det blev! Mitt lilla rum är som gjort att ha vardagsrum i, soffan passar ju som gjuten här! Jag ångrar sannerligen inte att jag gjorde den rumsuppdelningen.
Medan jag och Louise fortsatte med skåpet så monterade mamma och pappa ytterligare en persienn, och sen ville de åka hem - vilket de såklart fick. Det är ju jag som har semester och är ledig hela kommande veckan och de som ska förbereda sig för jobb och skola imorgon.

Jag byggde klart skåpet - vilket inte var helt lätt, men det gick.
Nu känns det dock åter som att det är en massa saker som står på att göra-listan. Två persienner till ska upp, två taklampor till, två fönsterlampor, en - eventuellt två vägglampor ska upp, en utetermometer ska sättas fast, hyllor ska sättas upp i klädkammaren (och måste dessutom förmodligen kapas av lite, då de tydligen är omkring fem centimeter för långa), fem gardinstänger ska upp, gardinerna ska på plats då de levereras (och några kanske behöver sys till), och så ska diskmaskinen installeras. Den längtar jag sannerligen efter att få på plats, diskmaskinbortskämd som jag är. Handdisk är då inte kul!
Som tur är så får man som BoKlok:are även hantverkarhjälp i två timmar - och i och med att jag sitter på fast tjänstegrupp när jag kommer tillbaka efter semestern, så kunde jag ju redan nu boka in honom på en tid efter jobbet (istället för att offra en ledig dag, som jag alltid annars var tvungen att göra till sånt som krävde längre framförhållning); så jäkla skönt!
Jag tänker mig i alla fall att han ska få äran att ta sig an diskmaskinen. Men, jag måste väl även fixa ett sånt där översvämningsskydd eller vad det heter, en sån som gör att vattnet rinner fram så det syns, om det skulle läcka. Alltid är det något jag måste köpa. Pengarna omsätts sannerligen!

Nu ska jag ta en dusch och sen ska jag fortsätta njuta av min soffa - vilket jag redan gör. Nu när jag har internet på min bärbara dator, så blir det allt oftare att jag sitter med den istället för vid den stationära. Igår skrev jag väl om att det var lite obekvämt med den, men här i soffan var det faktiskt riktigt skönt, så jag gissar att det här är en kommande trend, att jag kommer sitta här att skriva.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, augusti 27, 2011

Sargad

Nej men ser man på, idag kom ju sommaren tillbaka på riktigt! Det var oväntat, men högst trevligt och än mer välkommet! Jag är ju trots allt sensemesterfirare och har ju inte haft något gassande alls under mina två veckor hittills, så om den tredje nu skulle vilja bli sådan, ja då tänker jag då rakt inte klaga.

Idag har jag småpysslat en del här hemma. Först cyklade jag till Järnia och köpte en utomhustermometer, sen for jag vidare till Franks Färg där jag köpte en duschsarg (vilken var otymplig att cykla hem med), plus att jag handlade lite frukostbröd på Flygfyren när jag ändå var i den änden av stan (min gamla hemände som nu är min bortaände). Sen cyklade jag hem och installerade sargen - alltså tog av plasten och la den på plats, åt frukost och så. Sen blev det till att sätta upp tavlor! Nu försökte jag vara väldigt noggrann och både mäta vattenpassa för att tavlorna skulle hamna precis där jag ville, och ja, jag lyckades nog i alla fall ganska bra. Kvar att hänga upp finns dock en gigantisk tavla som kräver specialupphängning av något slag (pappa får hjälpa mig där), och jag ska under morgondagens IKEA-besök även köpa en till sådan tavla.

IKEA-besöket ja. Det har jag också suttit och planerat för, och det gick minsann inte i en handvändning! Alltså, jag försöker kolla upp det jag ska ha på hemsidan, för att besöket i Uppsala sen ska gå så smidigt som möjligt - men vissa saker var det rent ut sagt lögn i helvete att hitta! Jag vill ha en skåp i badrummet att ha handdukar och lite badrumsstädsaker och sådant i, alltså i utformningen ungefär som en smal garderob. Att hitta en sån som är ämnad att stå på golvet, och samtidigt funktionsenlig och någorlunda snygg - försök med det om du kan!
Jag fick till slut helt enkelt börja titta på vitrinskåpen, då de var de i utformningen bäst lämpade. Den jag vill ha finns det idag dock bara två kvar av i Uppsala, så det är ju tyvärr inte säkert att den finns alls imorgon. Då blir jag less.
Sen gick jag över på gardiner, vilket beställdes från Ellos. Också där måttade jag och hade inte helt lätt att hitta gardiner i rätt utformning, längd och färg som jag har tänkt mig. Men det gick ändå relativt bra. Det blev dock rätt dyrt, 1600-något. Det är dock spenderbyxorna som är på nu. Inte nog med att jag har satt sprätt på 1 175 000 bara på att få borätten hit, tusenlapparna skenar på saker att fylla upp hemmet med. Men, jag har ju sparat inför detta, så det är långt ifrån kris i ekonomin än - om än att september månads budget kommer spricka på alla ledder.

Åh, nu flög en fjäril precis in - för andra gången på en liten stund! Okej, jag kan inte svära på att det var samma fjäril, men det var en nässelfjäril båda gångerna och den betedde sig lika svårräddat båda gångerna. Jag försökte fösa den till ett öppet fönster (jag har mina fyra stora fönster samt balkongdörren öppen, endast det lilla otillgängliga fönstret i badrummet är stängt), men tro på fasen då, om den inte valde att fly till just det lilla stängda fönstret i badrummet! Det behöver jag en stol till för att nå upp att öppna, och medan jag hämtade en så flög den in till sovrummet och där lyckades jag åtminstone stänga dörren och sen fick den hitta ut själv genom fönstret.
Det måste jag säga, att jag märker att det är ett rikare djurliv här. Jag bor ju väldigt nära Färsna gård, och det märks. Dels har jag får och kossor nästan precis utanför sovrumsfönstret och sen är det mycket mer flygfän om flyger in. Men det är härligt att bo nära naturen och ändå i stan!

Nu senast, innan bloggskrivande och fjärilsjakt drog igång, så promenerade jag via elljusspåret till Harsjövägen för att hämta min tandemcykel. Där blev det att jag åt lite lunchrester också, innan jag cyklade hem den. Och den cyklade jag också via elljusspåret! Lite tungt i de tvära uppförsbackarna kan erkännas, men det gick ju istället vindlande snabbt i de lika tvära nedförsbackarna! Och inte behöver man mountaibike för att cykla lite offroad (om nu ett elljusspår kan räknas som offroad - det tror jag egentligen inte), en tandemcykel duger finfint!

Nu ska jag varva ner och spela lite Caesar III. Det började jag ju spela på min bärbara dator då jag bodde på Harsjö, i och med att det var det enda spel som jag inte hade packat ner, och nu blir det ju att det är den bärbara jag fortsätter att spela på i och med att jag har hankat mig fram i uppdragen på den. Känns lite dumt när jag nu har min stationära dator igång - vilken egentligen är bättre att spela på, framför allt för att jag sitter skönare där och har tillgång till en mus. Med den bärbara blir det sällan riktigt bekvämt var jag än sitter (lägg i beaktande att jag inte har någon soffa än). Just nu sitter jag och skriver på den bärbara också i och med att det är onödigt att ha båda datorerna igång, så nu sitter jag vid köksbordet. Men jag funderar om jag kanske inte ska rulla hit datorstolen ändå. Jo... det gör jag!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, augusti 26, 2011

Wilma

Natten till idag har jag tack och lov sovit bättre! Vore ju trist om det skulle bli ett mönster med dåligt sovande på denna adress, för i vaket tillstånd trivs jag verkligen. I och för sig är det kanske lite tidigt efter blott två nätter, att säga en sån sak, men so far, so good!

Gårdagen blev ju så lång att jag faktiskt var på vippen att skriva blogginlägg igen, i och med att jag på kvällen hade glömt att jag under morgonen hade skrivit ett. Vaknar man fyra på morgonen och sen inte sover något alls under dagen, så känns uppstigningen i alla fall för mig, nästan som att den var igår.
Ja, jag fattar inte riktigt hur min kropp höll på i förrgår och igår. Jag menar, jag var jättetrött i kroppen efter onsdagens kånkande och slitande med möbler och kartonger och trodde ju att jag skulle somna som en stock bara jag lade mig ner - istället sov jag ungefär i tre timmar. Sen trodde jag då att jag igår skulle vara jättetrött framåt kvällen, men klockan 23 när jag lade mig, kände jag mig inte speciellt trött ändå. Men som tur var somnade jag ju ändå snabbt och sov gott, så jag hoppas att det där var något tillfälligt debakel.

Jag har kommit i ordning rätt ordentligt nu må jag säga! Alla kartonger är tömda, de är ivägforslade, sakerna står i sina skåp och på sina hyllor och möblerna jag har, står där de ska. Det är lite lampor som ännu inte är där de ska, samt några persienner som behöver sättas upp - där behöver jag pappas hjälp och sen måste jag även sätta upp tavlor, köpa gardinstänger och gardiner och på IKEA inhandla en soffa och ett badrumsskåp, men i övrigt är det mesta på plats alltså.
Inte min tandemcykel i och för sig, den står kvar på Harsjövägen ännu, men den vanliga cykeln med cykelkärra cyklade jag hem idag.
På Harsjövägen har jag även en torkställning som bara glöms bort att hämtas varje gång jag är där eller får besök därifrån - men ännu har jag inte invigt tvättmaskinen, så det är inget akut behov av den ännu.

Idag har jag inte lyft ett enda flyttrelaterat finger, utöver hitcyklingen då, för jag har varit i Hässelby och hälsat på världens bästa Siri, hennes trevlige sambo och framför allt den genomsöta, nyfödda Wilma. Mycket trevligt, det är ju alltid lika härligt att få hålla en liten bebis i famnen. Sånt gör mig verkligen glad hela vägen in i hjärtat! Och Wilma trivdes där en stund också, så vi hade nog båda en mysig stund.
Hon fick för övrigt en mjukis-apa av mig som välkommen till livet-present. Jag är mer för att ge gossedjur än kläder, måste jag säga. Och något bör man ju ge till nyföddingar.
På bussen hem från Stockholm (jag fick skjuts från Hässelby till Roslags-Näsby av sambon som arbetar i Arninge och skulle dit - tacksamt), satt jag bakom min forne bankman Mohammad och vi pratade med varandra nästan hela vägen. Alltså, det är synd och skam att han flyttade (arbetsplatsmässigt) till Stockholm, men tur att vi träffas då och då på bussen i och med att han busspendlar. Han är för övrigt en nöjd pendlare också, kom vi fram till. Tack och lov att dessa ännu finns kvar, i de bistra pendlartider Norrtälje just nu genomgår - men som förhoppningsvis är i övergående.

Nu är klockan drygt 20 och jag har ännu inte lagat middag. Bah, får ta och sätta fart med det, för snart rinner nog matlusten helt av mig.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, augusti 25, 2011

Inflyttad!

Herregud vilken dag det var igår! Sicket slit, sicket släp! Alla mina möbler och alla flyttlådor allt eftersom på plats, men det tog onekligen på krafterna.
Jag packade upp och ställde i ordning saker och ting fram till midnatt och stupade sen i säng - men i sängen gav jag mig i kast med att starta upp internet på min bärbara dator - något jag då inte lyckades med, men nu har jag ju bevisligen gjort det.

Jag trodde att jag skulle sova som en gud, så trött som jag var i kroppen, men det har jag minsann inte gjort. Jag har haft jättesvårt att somna och tankarna har farit runt, runt. Det är väl mest i någon sorts glädjerus över att vara på plats här i Färsna i och för sig, men ja, att jag sen vaknade vid halv fem på morgonen och sedan dess inte har kunnat somna om - det gör ju att jag är lite orolig för hur den här dagen kommer te sig. Hoppas att jag får möjlighet till powernap av det längre slaget.
Om inte annat lär jag ju sova gott nu, nästa natt!

Igår pratade jag också länge med min närmsta granne, Madeleine (eller Madelen kanske hon stavar?)... Oh jag hoppas att det var Madeleine hon hette nu! Vi har tagit i hand och presenterat oss två gånger nämligen, dels på visningen för någon månad sen och så igår, då jag erkände att jag hade glömt hennes namn och nu skulle lägga det på minnet. Men visst sjutton var det Madeleine?
Hon verkar väldigt trevlig i alla fall, hoppas att jag får behålla henne som granne länge.

Nu kan jag ju ägna dessa morgontimmar till att lägga in bilderna från prideparaden, nu när kameran och dess kabel äntligen har hittats!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, augusti 24, 2011

Inflytt!

... Det är just vad som sker idag och de närmaste dagarna, så nu är det osäkert när det blir blogg nästa gång!

Men hurra vad glad jag är!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, augusti 23, 2011

Hurtigheten

Idag var det meningen att jag skulle åka in till Stockholm och träffa Siri och hennes lilla Wilma (och kanske pappa Mikael också - det vet jag dock inget om), men de fick förhinder, så det blev inget av med det. Förhoppningsvis går det senare i veckan, men då håller jag ju som bäst på att flytta in på Färsnagatan gissar jag - jag får ju tillträde imorgon och i och med att jag nu är den ende - utöver Herbert - som har semester, så kommer flyttandet gå trögt i början, endast på kvällstid kommer jag få hjälp med de stora, tunga och otympliga grejerna.
Med andra ord gissar jag att jag kommer fara som en skottspole fram och tillbaka med småsaker och flyttkartonger imorgon.
Hur som helst, så hoppas jag förstås att jag får träffa Siri och Wilma snart!

Och då blev det ju att jag fick en dag till övers, som jag inte visste riktigt vad jag skulle ägna åt. Först hade jag sovmorgon med Herbert - han var visserligen ute i natt, men kom in till mig vid sextiden då övriga familjemedlemmar en efter en klev upp. Sen spelade jag det enda spel jag inte har nedpackat - gamla Caesar III. Men det kände jag att jag inte kunde kasta bort dagen på, så jag beslöt mig sen för att ta en promenad.
Hade egentligen inget mål alls med promenaden till en början, men så kom jag på att jag kunde gå ner till busstationen och andas in kaoset som jag just nu inte är en del av. I och med hösttidtabellsstarten igår, så har en del förändrats och tydligen har en hel del krånglat också (i alla fall enligt vad jag läst arga insändare om i lokaltidningen). Jag var hur som helst nyfiken på hur stadsbussarna nu kör, för det har jag ju inte fått kläm på än. Träffade på Trevor som berättade lite, men full koll kan jag ännu inte påstå att jag har.

Sen gick jag vidare och tänkte att jag då kunde gå förbi Flygfältet för att åter spana om det såg ut som att inflyttning var påbörjad - vilket den inte tycks vara. Men som sagt, gubben är ju förlamad, så risken är ju stor att det förblir oinflyttat där en lång tid framöver.
Stadsbussen körde förbi flygfältet då jag var där - nu vet jag i ärlighetens namn inte om den heter 656 eller 657 i det nya systemet, men förut hette den 656 i alla fall, och den gick rakt fram och inte vänster i rondellen, så då tänkte jag att jag ju också kunde gå den vägen och se om jag kunde lista ut var den svängde av för att komma runt och ut vid Kvisthamraskolan.
Jag hittade det inte, men ja, jag letade inte så noga heller. Alltså jag hittade ju så att jag själv kom dit, men jag såg inte en enda hållplats längs vägen, så jag gissar att det inte var rätt.

Då tänkte jag att jag lika bra kunde gå till Färsna och kolla posten innan jag gick hem, så jag gick ditåt, men blev så jäkla törstig på vägen att jag bestämde mig för att svänga in till garaget och ta lite vatten.
På parkeringen (bilparkeringen alltså) stod de gamla Keolis-cheferna (i begrepp att åka), så jag hastade dit och frågade det som jag har försökt fråga Keolis ett tag - om det är möjligt att lämna in tjänstekortet nu och få tillbaka de 3500:- som har dragits av slutlönen. Det skulle inte vara omöjligt, sa de, så jag säger hurra!
Fast jag måste säga att jag hellre hade haft ett busskort att åka på. Inte för det priset då, utan att det ingick som löneförmån.
Inne på garaget pratade jag en stund med en kvinna som jag inte vet namnet på, sen gav jag mig av vidare mot Färsna. Ingen post hade kommit, men vad gör det - jag blir alltid lika glad när jag går där mellan husen och fantiserar om min (snara) framtid.
Sen gick jag över skogen hem till Harsjövägen.

Det skulle inte förvåna mig om jag har gått längre idag än vad jag sprang igår, och igår sprang jag ändå över en mil. Det tog i alla fall två och en halv timme. Hurtigt och bra.

Imorgon flyttar jag in! Woho!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, augusti 22, 2011

I'm flying

Nu rullar den andra semesterveckan in och familjeboningstiden börjar närma sig sitt slut. Nu har jag bott med familjen på Harsjövägen i över en vecka, och det är för all del jättetrevligt - jag har verkligen inget att klaga på - men som jag längtar till mitt Färsna! Jag promenerar/springer/cyklar förbi där varje dag nu, officiellt för att kolla om jag fått någon post, men i hjärtat för att jag så gärna vill vara där! Det var länge sen jag längtade så mycket efter något, och det är så härligt! Längtan är en bra känsla och jag tror att vi alla skulle må bra av att längta lite oftare.
Klart, längtar man för ofta (har distansförhållanden och så - vilket jag också har erfarenhet av), så kan ju längtan istället övergå i att bli en plåga. Fast samtidigt vill man ju heller inte vara utan den längtan?
Ja, då rundar vi av en filosofiska kvarten.

Jag har relativt nyss varit ute och sprungit, vilket föregicks av styrketräning. Det är allt som oftast ett motigt tilltag innan jag väl sätter igång, men när jag väl är igång, så är det ju så skönt! Eller ja, ärligt talat så tycker jag nog inte riktigt att styrketräningen är det. Den är mer ett nödvändigt ont och ska väl förhoppningsvis förebygga annat ont. Men löpningen, ja den är baske mig härlig. Tankarna klarnar och sinnet lättar på något vis. Och sen är det så jäkla härligt att spurta sista biten också - idag kändes det verkligen som att jag flög fram! Den känslan har jag knappt haft sen jag sprang barfota på stranden i Turkiet, en tidig morgon i augusti 2009.
Dessvärre kände jag att lungkapaciteten inte riktigt räckte till, det blev nästintill astmaflämtigt på slutet, så jag tvingades ju sänka farten lite tidigare än jag egentligen ville.
Men ja, mina lungor blir nog aldrig perfekta, tror inte att jag har genetiska förutsättningar för det.
Däremot har jag som längst hållit andan i 2:37 (två minuter, trettiosju sekunder), och det tror jag ändå inte att vem som helst slår sådär utan vidare. Jag själv klarar det i alla fall inte utan vidare, det har jag tränat fram, och nu var det rätt länge sen jag övade, så jag vet inte om jag skulle klara så länge nu heller.

Idag är det start för hösttidtabellen här i Norrtälje. Jag har ju som sagt semester, men jag är inte den typen att jag vägrar befatta mig med jobbinformation och sådant, då jag är ledig. Nej, jag loggar gärna in på intranätet för att uppdatera mig med jämna mellanrum.
Bland annat så förändras stadstrafiken här, och jag hade önskat att det skulle finnas en karta över det där på intranätet, men någon sådan såg jag inte, således skrev jag till trafikchefen och önskade en sådan. Nu kommer jag inte ihåg hur mycket stadskörning jag har på mitt schema när jag börjar jobba - jag kommer ju ha ett rullande schema för första gången i min busskarriär då, men någon gång är det säkert. Då skulle det ju vara smidigt om jag redan innan jag kommer tillbaka, kunde de linjerna. I och med att det är linjer i själva Norrtälje, där jag faktiskt hittar rätt bra trots mitt dåliga lokalsinne, så känns det ju fånigt att kräva linjeutbildning/lots när jag sen kommer tillbaka. Men blir det ingen karta, så är det väl precis så det får bli.

Ordet är fritt, nu är det dit.

söndag, augusti 21, 2011

Movie night

Det blev en filmisk dag igår, må jag säga.

Först åkte syster och jag in mot Stockholm (med Therese Smulan Kristoffersson vid ratten; vi VIP:ade oss och klev på redan vid avstigningshållplatsen, vilket Louise tyckte kändes just lite VIP-aktigt) och klev av vid Frescati för att därifrån gå till Naturhistoriska Riksmuseet och Cosmonova.
Det visade sig att jag hade gjort något av en blunder vid biljettbokningen; jag hade nämligen bokat två vuxenbiljetter - jag tog för givet att man i filmsvängen räknades som vuxen vid 16 år (som syster min alltså är), men det visade sig att hon hade kunnat få gå för barnpris. Hur som helst så var det jag som bjöd, så det drabbade ju inte henne och inte mig med mer än 40 kronor.
Vi såg en film som hette Deep Sea där, och det går ju inte att komma ifrån, att det är rätt häftigt att se film i Imax-format. Filmerna man får se där är ju alltid intressanta och lärorika också. Jag visste till exempel inte att musslor (kanske inte alla sorter, men de man fick se), kan undfly fiender snabbt genom att öppna och stänga sig snabbt och då på något märkligt vis få upp en rätt hög fart. Det ser ut lite som när pacman tar sig fram.

Efter filmen strosade vi lite i shopen där i museet och köpte oss sen en varsin korv med bröd, innan vi så åkte hemåt igen. Denna gång med Solveig Sten bakom ratten.

På bussen bestämde vi att vi skulle fortsätta kvällen i filmens tecken, genom att hyra film och tillhörande tilltugg.
Det blev inte mindre än tre filmer; Lymelife, I am number four och Trust. Dessa sågs i den ordningen och jag tycker nog att vi såg dem i en stigande brahetsordning också. Den första filmen valde jag, för att det stod bland annat "En skrattfest!" och "Vansinnigt rolig!" som kommentarer på baksidan - och jag var sugen på att se just en sån film som får en att skratta till magen värker - men sicken falsk marknadsföring! Det var snarast en tragisk och inte rolig historia, som hade ett enda ställe där jag drog på smilbandet.
Film nummer två valde Louise, och den var väl helt okej. Men den sista filmen tycker jag var bäst, den grep tag i och berörde mig mest.

Vi skyfflade i oss allehanda onyttigheter, så magen kändes sprängfull till slut. När det gäller chips och sånt, blir jag som en maskin som konstant just skyfflar in - antingen till att det är slut i skål/påse, eller till att det tar tvärstopp i magen. Vet inte varför jag är så grisig och inte bara kan ta ett chips, vänta ett tag och sen ta ett till. Väntan finns inte, helt enkelt.
I alla fall så äskade jag en kort promenad innan vi skulle se den sista filmen, och sen kändes magen faktiskt lite bättre.

Och katten ville vara ute hela natten, så jag fick sova ensam i min bäddsoffa. Ack ack. Men jag är inte den som tvingar in honom.

Idag är det söndag och jag borde nog träna idag - men alltså, känner jag mig själv rätt, så tror jag att det får vänta till imorgon.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, augusti 20, 2011

Cosmonova

Nu gäller det att passa på här, medan internet ännu är med oss - för igår fanns det bara en stund på morgonen och sen var det dött hela dagen och kom inte igång förrän sent på kvällen igen. Bredbandsbolaget hade tjall på linjen, tror jag.

Hur som helst, än är det med mig och då vill det till att skriva för glatta livet! Nu står jag faktiskt i tvättstugan, med datorn på strykbrädan och skriver. Varför då? Jo, jag har strykjärnet på uppvärmning och jag kombinerar faktorerna galet trist att stå och vänta på att det ska bli varmt med galet lätt att glömma bort det om jag går iväg, till denna win-win-situation. Ibland får jag till det!

Föräldrarna drar iväg på 24-timmarskryssning med två morbröder (till mig och syster), samt deras fruar. Jag och Louise funderade ett tag på om vi då skulle passa på och besöka Gröna Lund. I år har vi inte gjort det - inte tillsammans i alla fall. Hon har nog varit där, har jag för mig åtminstone. Inte jag dock. Hur som helst så styrde vi om de planerna. Dels känns det som att vädret kanske inte kommer att vara det bästa idag och sen blir det ju även vansinnigt dyrt och ja, det ena med det tredje. Istället styrde vi om planerna och har nu bokat in oss på en föreställning av Deep Sea på Cosmonova! Det tror jag kommer bli riktigt bra, det var så grymt länge sen jag var där, och det är ju onekligen en häftig upplevelse!
När jag var barn minns jag att jag nästan blev illamående för att det kändes verkligen som att man åkte med så fort det var något som rörde på sig - och gick det då snabbt eller snurrade runt och så, ja då kändes det ju så också. Så det ser jag fram emot!

Nu blev järnet varmt, så här ska strykas!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, augusti 19, 2011

Interrupt

Både igår och idag... nej, nu ska jag skriva rätt! Både i går och i dag - ja, det ska särskrivas där! Även i morgon då förstås, men det är något jag är extremt dålig på, så sannolikheten att jag kommer skriva rätt fortsättningsvis, är försvinnande liten. För mig heter det idag, igår och imorgon, jag tycker att det är ett ord (gånger tre just nu då). I och för sig förstår jag logiken i att det är preposition och hela den cirkusen, att går - som kan tyckas och se ut som ett malplacerat ord - syftar till gårdagen men ändå... Det där är skriftregler som jag har svårt att ta till mig.
Hur som helst, både i går och i dag har jag fått känna på de underbara konsekvenserna av att ha adsl i åskoväder. I går låg internet nere en lång stund här och så även när jag vaknade nu i morse. Sånt hände i och för sig med det fasta bredbandet på flygfältet också, men inte speciellt ofta ändå. Jag märker i alla fall tydligt hur handikappande det är - frånsett facebook och sånt som egentligen är trams, så ville jag även åt min mail för att skicka ett "nehej ni, jag betalar ingen faktura innan ni har skickat min vara"-mail samt även banken och klocka.nu för att ställa in mitt armbandsur, som jag nu åter använder.
Jag räknar nämligen inte med att bli brunare nu, sommaren tycks ha svikit på den punkten. Klockan har jag ju låtit bli att ha just för att den är såpass bred, att jag skulle få en löjligt bred, vit rand på armen, i takt med att klocklös kropp solexponerades.

Jag var ut till Vreta och lampaffären där och fyndade på deras rea, tre lampor köpte jag minsann! Nu tror jag att jag har en bra lampgrund att stå på när det flyttas in. Möjligt att jag behöver någon mer mysbelysning framöver, men ja, jag kan ju inte gärna köpa allt i förväg. Fast jag tycker att det är rätt kul att köpa saker i förväg måste jag säga. Hrm, här märker jag förresten att jag är inkonsekvent i mitt tänkande, för just i förväg tycker jag ju inte heter iförväg.
Hrm, jag tappar fart och sammanhang när jag avbryter mig själv på det där viset. Inte bra, jag har annat jag vill iväg (inte i väg) på här på förmiddagen.
Hur som haver, det jag skulle komma till är att jag gillar att köpa saker i förväg inför inflyttningen, känner att det vore kul att ha ett så komplett hushåll som möjligt, när jag flyttar in.
Å andra sidan så har jag ju redan det, mitt nedpackade bohag har ju fungerat ypperligt på DKV (Drottning Kristinas Väg), så egentligen borde jag inte sakna något då jag flyttar in - samtidigt som jag ju flyttar till större och därmed kommer ha mycket mer yta att fylla.
Vi kan sammanfatta det hela såhär: Jag längtar verkligen efter att få flytta in!

Igår (från och med nu skiter jag i att ändra till särskrivet och skriver så som jag tycker), promenerade jag förbi mitt hus i Färsna, då jag hörde på omvägar att posten redan ska ha hittat dit, och då träffade jag min blivande granne och forne klasskamrat Angelica, hon och familjen hade redan i förrgår fått flytta in, de lyxpruttarna! Inte så att jag missunnar dem - men jag vill också!
Trevligt att träffa henne i alla fall, blir kul att ha familjen Ferizi som grannar, tror jag!
Fick fråga mig fram till min postlåda och jo, där i låg en faktura (den som avser ett sängbord som jag har beställt från Haléns men ännu inte fått och således inte tänker betala).
Sen gick jag via Elgiganten hem.
Jag har egentligen inte det elektronikbegär som jag har förstått är rätt vanligt bland jämnåriga till mig - både Daniel och Christoffer gillar att både shoppa och fönstershoppa i såna affärer vet jag - men jag brukar sällan gör en det ena eller andra av de båda. Igår fönstershoppade jag dock, för jag tror att jag kommer vilja ha en liten radio i köket framöver, vardagsrummet blir ju lite mer avlägset så som jag tänker mig möbleringen, och det är där inne stereon (med den inbyggda radion) kommer stå, och det blir ju alltså varken optimalt eller centralt för radiolyssning.
Men det blir en sån investering som får vänta till att jag har flyttat in.

Nu måste jag ta mig samman och lämna datorn för nu!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, augusti 18, 2011

Garderobras

Vilken succé den blev, kakan jag bakade igår! Helt underbart god, om jag får säga det själv. Och än så länge är ju ordet fritt och mitt, så det får jag ju.
Tänk dig själv, en vanlig kladdkaka som botten, och så ovan på det - ett tjockt lager chokladtryffel. Mumma!

Efter bakningen igår blev det väl inte särdeles mycket vettigt gjort. Solen sken, så jag tog vara på det och lade mig på balkongen och läste tidningen och sov en liten lur. Den säsongen går ju obönhörligen mot sitt slut, så det gäller att passa på. Tyvärr tycker jag att augusti har varit alltför snål, rent generellt, med sol och värme. Mulet har det däremot varit alltför ofta.
Nästa sommar ska jag kanske försöka mig på en julisemester? Då har jag ju varken kravet på att jag måste jobba hela sommaren (som förra) eller det att jag måste ha tid att flytta (som denna), så jag behöver ju åtminstone inte söka löjligt sen semester, om jag inte känner för det.

Som rubriken antyder, var jag med om en fadäs med den ställning som just nu tjänstgör som min garderob.
Såhär va, jag har ju tryckt in mig själv, mina möbler och diverse annat lösöre hos mina föräldrar - och mina föräldrar har ju redan möbler och lösöre, så det är ju inte som att det har blivit en naturlig möblering här. I vardagsrummet står min bokhylla och mitt vitrinskåp framför deras bokhyllor och framför mina möbler står dessutom en lång klädhängare där alla mina garderobskläder hänger.
Nu var det som så, att den understa lådan i vitrinskåpet på något vis gängade ur sig i hitflytten, och i brist på att att göra, tänkte jag att jag skulle mecka tillbaka den. Sagt och gjort. Men då var jag ju tvungen att flytta på klädhängaren som stod framför - och den bräckliga konstruktionen skulle jag inte ha flyttat på, för det gick ju inte många sekunder förrän den brakade ihop och mina kläder for ner på golvet.
Som tur är var pappa hemma, så han hjälpte mig att laga den, men kläderna fick jag ju förstås hänga på själv. Likaså bra det, så att de hamnar i den ordning jag själv vill.

På tal om pappa, så ringde han mellan raderna här och sa att han hade åkt förbi i Färsna och träffat någon som sa att jag hade post inne i lägenheten. Så bra, då vet jag att posten kommer fram någonstans i alla fall - jag har ju inte riktigt fattat var den tar vägen nu, men då lagras den ju alltså inte. Och det var väl ungefär vad jag hade på känn också, i och med att jag inte tycker att jag har lyckats med någon lagringsbeställning.
Jag ska snart åka ut till lampaffären i Vreta och titta på rean där - jag kommer behöva köpa ytterligare ett par lampor - och då kan jag ju svänga förbi i Färsna sen och se om jag kan få hämta min post. Inflyttning där sker i etapper, så vissa har redan fått börja flytta in. Men jag får glatt vänta i sex dagar till.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, augusti 17, 2011

Brer på

När jag nu loggade in på insidan till denna blogg, bakom kugghjulen där tangenttryckningar blir ord, meningar och i slutändan blogginlägg - ja då kom det upp en ruta där det stod "din blogg verkar populär, tryck här om du vill börja tjäna pengar på den". Okej, jag erkänner, jag minns inte om det ordagrant stod så, men ungefär.
Hur som helst, att tjäna pengar på sin blogg innebär ju att man skyfflar in reklam i den, och hur populär popuprutor än vill påskina att min blogg är, så vill jag inte besudla den med länkar som folk ändå inte vill trycka på. Jag menar, när jag är inne på andras bloggar (vilket är pinsamt sällan, tyvärr), så klickar jag aldrig på annonslänkar. På något vis tycker jag att bloggar ska vara ett gratisnöje åt båda håll. Den dag du ser reklamlänkar mellan inlägg eller i sidopanelen här, den dagen har jag tydligen kompromissat lite väl mycket med min moral.

Idag har jag haft den första semesterdagen där ingenting har varit inbokat. I måndags hade jag ju tid hos mäklaren för nyckelöverlämnandet och pengainförsel på kontot - då hade jag ett tag omkring trehundratusen på kontot.
Igår då, hade jag tid hos banken och de här trehundratusen kronorna växte under en stund och blev en dryg miljon, för att sen pumpas ut och lämna mig med lån på 940 000 kronor. Ett något högre lån än vad jag tidigare har haft, kan man säga. Jag lånade 225 000 kronor till ettan, och det lånet hade jag 177 000 kronor kvar på, men det lånet liksom mitt handpenningslån är nu återbetalat och istället har jag dessa tre lån på nästan en miljon. Nu blev det alltså bottenlån och topplån och ett med bunden och två med obunden ränta - inget sånt har jag sysslat med förut. De 225 000 kronorna var bara ett lån, och det var hela tiden obundet, så där svängde räntekostnaderna med marknaden - men i och med att det inte var så stort lån, så rörde det sig sällan om stora pengar.
Det här nya bolånet (trots att det är uppdelat i tre är det enklast att kalla det för ett lån, tycker jag), kommer kosta mig precis dubbelt så mycket som jag tidigare betalade för det mindre lånet - fast jag kommer att amortera hälften så mycket nu också. Det blir ju tightare i ekonomin, så att amortera 2000 kronor per månad, som jag tidigare gjorde, kändes nu övermäktigt. Men kanske att jag märker under tidens lopp, att jag kan öka amorteringstakten? Det visar sig.
Jag kommer nog hur som helst åter att få användning för min kassa- och min budgetbok. Den senaste tiden har det inte varit någon match alls att gå med plus, så ja, det har förlorat sin charm lite - men nu tror jag åter att jag kan komma att behöva tänka till med ekonomin.

Ja i alla fall, vad har jag då ägnat denna dag åt? Den är ju förvisso på inga vägar slut än, men ja, i och med att jag nu bor i ett hushåll som huserar fler än jag, så känns det trevligare att skriva blogg då ingen eller blott ett fåtal är hemma, så att jag sen på kvällen kan vara lite mer social med dem istället.
I alla fall, jag började att efter frukost gå en stadsbaserad promenad klädd hälften snyggt och hälften slappt.
Det är nämligen så att jag de senaste dagarna har envisat mig med att ha lite snyggare (tightare) byxor för mina mäklar- respektive bankbesök, och det har skavt något grymt på såret på knät, alltså det har värkt för varje steg eller pedaltramp jag har tagit och sen gjort ont även en lång stund efter byxborttagandet, så nu har jag bestämt mig för att funktion får gå före... vad säger man? Finess, var det jag kom att tänka på, men är det motsatsord till funktion? Hur som haver, det jag menar är att skönt går före snyggt och därför hade jag slappa mjukisbyxor på mig, samt en snygg rutig skjorta. I och för sig märkte jag under promenadens gång, att jag hade kunnat ta shorts i och med att dagen för en gångs skull tycktes bjuda på värme - men det blev istället att jag slank in på en butik och köpte ett par shorts till halva reapriset (100 kronor landade det på), men eftersom även shortsen var rutiga, så kändes det lite överdådigt att direkt byta om till dem, i och med den rutiga skjortan.
Innan byxorna inhandlades gick jag förbi min gamla lägenhet, enbart för att spana upp mot fönstren och se om det hade kommit igång med någon inflyttning - men så verkade fallet inte vara. I och för sig är ju köparen just nu (vet ej om det är permanent eller inte) förlamad från halsen och nedåt, med undantag för vänster arm - så det skulle inte förvåna mig om lägenheten kommer stå tom länge nu.
Kvinnan med fullmakt, som var den som fullförde affären i måndags, sa att om jag bara hade sagt till, så hade jag kunnat behålla lägenheten längre - och det var ju egentligen så dags att låta mig veta det nu när jag redan är i min bostadslösa era och har kämpat på med att flytta ut och in allt, bara för att om en vecka göra om den proceduren. Jag försökte ju faktiskt flytta fram datumet redan för länge sen, men det gicks det inte med på då... Så den bollen låg inte hos mig, känner jag.

Sen gick jag hem, duschade och drog sen igång med ett kakbak som jag nu är i slutfasen av. En kladdkaka med chokladtryffel på, ser det ut att bli. Kladdkakan är klar och tryffeln står och stelnar i kylen, så själva påbredandet är ännu kvar.

En fundering jag har nu gäller min post. Jag vet inte riktigt var den hamnar nu - lyckades jag med lagring, eller försöker de dela ut den till Färsnagatan redan nu? Hrm.
Nåja, det löser sig nog med det. Nu ska kakan göras klart!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, augusti 16, 2011

Hepp, pepp!

Morrn, morrn!
Här sitter jag och känner på effekterna av att vara inneboende - det är kötid till toaletten.
Min syster är där inne och piffar till sig inför skolstarten, hon börjar gymnasiet idag och jag tänker inte stressa på henne där. Visserligen börjar hon först 10:00 och det är precis samma tid som jag ska vara på banken, så egentligen har jag lika mycket eller lite bråttom som hon.
Nu finns det i och för sig ett badrum till, men där har jag inte mina duschsaker eller handduk eller så, så jag föredrar att göra morgontoaletten här nere.

Ja, och idag ska jag alltså till banken och förvandla de ca 300 000 kronor jag har på kontot till en skuld på runt det tredubbla. Just nu är jag alltså i princip skuldfri - men säg den lycka som varar för evigt? Det kostar onekligen att bo, i synnerhet om man inte bara hyr. Och hyr man bara, kostar det också.
Nåja, det blir bra med det här, jag behöver ju onekligen låna lite pengar om jag ska ha råd att köpa trean, så det är bara att tugga och svälja.

Nej men ser man på! Badrummet är ledigt!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, augusti 15, 2011

Flödet

Idag har jag semesterns egentliga första dag, och det har varit en finansiellt bra dag må jag säga.
Jag började morgonen med att dra in ett par hundratusen på kontot, då försäljningen av lägenheten blev slutgiltigt klar. Köparen fick jag dock inte träffa, eftersom han ligger på sjukhus och just nu är förlamad från halsen och nedåt (!) - med undantag för vänster arm. Tur som en tok för min del, att affären inte blåstes av på grund av det! Nu kan jag egentligen ingenting om den juridik som styr det där, men jag gissar att man vid allvarliga sjukdomar måste kunde häva ett påbörjat köp? Hur som helst så blev så inte fallet, och en ansenlig summa trillade in på mitt konto.

Sen begav jag mig hemåt - till det som alltså är mitt hem just nu; Harsjövägen - där jag, far och syster sen drog iväg till IKEA i Uppsala för att jag ville inhandla lite saker inför inflyttningen. Jag kommer ju i samband med tillträdet även att få ett presentkort på 3000 kronor att handla för på just IKEA, men vissa saker vill jag ha klara direkt - som persienner och rullgardiner till exempel, så att jag får sova ordentligt från början.
Det blev att jag köpte både det ena och det andra, slutsumman landade på 3769 kronor, plus att jag även bjöd syster min på lunch (samt mig själv), så det har varit ett visst kassaflöde ut idag.

Men det kommer ju behöva bli ett besök till, till IKEA i och med att jag ju måste handla för presentkortet också. Då tänker jag mig att jag ska köpa en bäddsoffa, för även om jag nu står sofflös, så är det inte livsviktigt att den finns på plats från början vid inflyttningen (för jag antar ju att jag inte har tid att dra iväg till Uppsala samma dag som jag får tillträde). Men den soffan slukar gott och väl presentkortet och väger dessutom 128 kilo, så det blir nog bra att handla den och inte så mycket annat.
Fast sen är det väl säkert så, att jag under tidens gång, kommer märka att jag saknar vissa saker, förmodligen mer estetiskt än funktionellt, i och med att jag ju nu redan kommer från ett funktionellt hem där jag inte har känt att jag har saknat något speciellt. Allt kan ju dock inte köpas på möbeljättens vars namn jag nu inte tänker skriva fler gånger i detta inlägg. Någon måtta med produktplaceringen får det allt vara!

Jag är sugen på att åka bort något nu under tiden jag väntar på tillträdet. Jag har ju faktiskt semester, och att bara häcka här på Harsjö när mor jobbar, syster börjar skolan och far visserligen har semester denna vecka ut, men ändå har sina göromål med båt och bilar - ja, det känns inte som den optimala semestern.
Vet dock inte var jag vill åka riktigt. Tittar nu i skrivande stund lite på sista minuten-resor, men jag kan bara konstatera att jag inte hinner med någon veckolång bortavistelse i och med att jag tidigast kan åka imorgon och senast vara hemma den 23:e. I och för sig blir det precis en vecka... men ja, det känns lite övermäktigt att kasta sig iväg på något sånt för att med nöd och näppe hinna hem till inflyttningen.
Nej, jag tror jag får sikta på något kortare istället. Förmodligen inrikes.
Parallellt med skrivningen nu sitter jag och tittar på allt möjligt, och kom på att London vore ju trevligt - Phantom of the Opera vill jag ju hemskt gärna se igen - men heller inte det tycks blir helt optimalt. Får nog skippa det också.
Nej, jag får inrikta mig på inrikes ändå tror jag. Jag måste ju säga att Göteborg lockar lite igen, den staden tyckte jag verkligen om. Samtidigt så har jag ju redan varit där nyligen, och med facit i hand så finns det inte vidare många där jag känner. Och återigen skulle jag ju i så fall resa dit då folk förmodligen redan börjat jobba och gå i skola, så det skulle nog bli rätt ensamt.
Fast det blir det nog nästan vart än jag åker.
Hm, är ju även lite sugen på att hälsa på Robert i Högsäter igen, och han har ju faktiskt semester den här veckan ut också. Men en resa dit utan bil, ser ut att bli en resa med hela fem byten. Gah, ja jag vet inte var det här kommer sluta. Måste kanske prata lite med folk också, allt eventuella påhälsningsoffer, istället för att själv sitta och svettas.

Nu ska jag i alla fall ge mig ut på en promenad, känner att jag måste råda bot på den här förslappningen. Nu gick ett sår på knät delvis upp idag, så jag vet inte hur det funkar med mina träningsplaner för morgondagen, men jag ska i alla fall försöka mig på någon form av träning då.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, augusti 14, 2011

Morning has broken

God morgon, god morgon!
Jag tycks vara inne i en morgonpigg period, för nu har det ju ändå gått ett helt dygn och mer därtill, sen jag klev upp 3:30, så jag har väl egentligen haft alla möjligheter att vända - eller i alla fall vrida - min dygnsrytm åt det senare hållet.
Fast jag trivs med att vara morgonpigg, morgonen har verkligen sin charm om man är pigg nog att njuta av dem.

Jag sitter i och för sig opåklädd med datorn i knät i sängen (som är en bäddsoffa - min gamla vardagsrumssoffa, rentav), så vidare långt har jag ju inte kommit med den här dagen. Herbert ligger här intill och snusar också. Det är nog det bästa med att bo på Harsjövägen, att han struntar i att vara ute och jaga på nätterna och istället vill trängas med mig i sängen. För trångt är det. Soffan är inte utbäddad - det finns det inte plats till som det är nu - så det är ju bara soffsitsen jag sover i, och den är väl någonstans 80-90 cm bred. Inga problem för mig att få plats alltså, men när katten också sover här så blir det ju onekligen trängre. Lite som att sova med ett litet barn kan jag tänka mig, han tar i sig inte upp stor plats heller, men samtidigt vet kroppen att någon liten och ömtålig också ligger här och försöker anpassa sig till att inte slå till eller mosa honom i sömnen.
Han har nog märkt att det är lugnare i fotändan, för även om han inledningsvis lägger sig i armhålehöjd, så att jag kommer åt att klappa på honom, så har han de senaste två morgnarna istället legat i fotändan då jag har vaknat.

På dagens agenda står förstås den avslutande flyttstädningen. Det är inte måttligt så trist och enahanda det är att flyttstäda! Men tack och lov är det värsta redan gjort, så resten borde gå rätt smidigt. Jag hoppas det i alla fall.

Sen skulle jag verkligen vilja ta tag i min träning. Känner mig så äckligt förslappad nu efter min cykelolycka, då jag varken har tränat eller ens fått någon vardagsmotion. Min kropp vill röra på sig, även om min lata hjärna inte alltid orkar ge order om att så ska ske, men ja, den senaste veckan har det ju inte blivit någonting alls av med det, i och med att jag har fått låna en bil för att vila mina skadade knän.
Igår satte jag mig dock på min cykel för första gången på en vecka - den behövde cyklas väg från DKV och hit till Harsjö. Det gick rätt bra, fast sadeln var sned och ena knäet vätskade igenom byxan lite.
Ja hu, de byxor jag har som städbyxor nu, de ser inte roliga ut. Det är blodfläckar, lymffläckar och allmänna städfläckar på dem, men det är ju som ingen idé att tvätta dem förrän städandet är klart.
Förstår dock inte varför jag inte tog ett par byxor som jag är mindre rädd om, än dessa. Alltså, nu när det har varit lite kyligare, så har det blivit långbyxor för min del. Och jag äger i princip bara två par tunna, långbenta, sommarbyxor som sitter bra (jag och byxstorlekar...), och att då offra det ena av dessa paret på detta, som kanske ger bestående fläckar... Det känns inte helt genomtänkt.
Jag är i och för sig som person inte alltid helt genomtänkt, så jag kan nog inte vänta mig så mycket annat heller.

Nej, om jag skulle ta och lämna den snarkande katten, klä på mig och gå upp och äta frukost så att den här dagen kan ta fart på allvar? Ja, så får det bli.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, augusti 13, 2011

Chaos

Nu är kaostiden här. Jag lever med mina grejer tätt intill i mitt gamla rum och ja, det är milt sagt en enda röra. Fast jag ska kanske inte överdriva - alla möbler är ju inte här inne, men bra mycket annat. Möblerna är istället utspridda som så, att min bokhylla och mitt vitrinskåp står framför föräldrarnas bokhyllor, lite övriga möbler står ute på verandan, en massa kartonger är intryckta under trappan, och ja lite allmänt smått och gott är utspritt lite varstans.
Syster min har bidragit med fönsterplats till mina blomster, övriga är intryckta här.
Och min dator, alltså den bärbara som jag i övrigt inte använder vidare ofta, fungerar! Det finns ju tydligen internet i luften här som mitt wifi kunde snappa upp - salut till det!

Men idag alltså, hua... Flyttstädning, säger jag bara. Vilket jäkla slit och elände det är med det. Så mycket städar man ju aldrig i vanliga fall - och då är jag ändå rätt bra på att städa i övrigt - men alltså detta... Blä för att gno och åter gno.
Inte är det klart heller, jag hade ju hoppats att det skulle bli klart idag i och med att alla möbler och allt kom därifrån igår, men icke. Än måste taken "tvättas", garderober torkas ur och av, liksom dörrar och dörrkarmar. Sen ska golven dammsugas och framför allt torkas - för nu är det så gojsigt att man måste gå med skor på.
Imorgon måste ju då det sista göras, men sen kan jag kyssa DKV farväl. Och det känns bara skönt, ingen sorg i hjärtat, trots att det har varit mitt hem, mitt trivsamma hem, i fyra och ett halvt år.

Hepp, nyss lekte jag och Louise "prata i burk och gissa vad jag säger" och nu måste jag kila upp och äta mat. Sånt är familjelivet!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, augusti 12, 2011

Last B on DKV

B, står får blogg.
För jo, så är det nog med största sannolikhet - här sitter jag och skriver på mitt sista inlägg på denna adress, för jag måste i det rödaste rappet packa ihop datorn nu, så jag har egentligen inte ens tid att skriva det.

Semestern började idag också, redan 9:31! Woho!

Jag ska försöka få liv i min bärbara dator under min mellanboskapstid nu, annars lär bloggfingrarna klia sönder.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, augusti 11, 2011

Living large

Alltså... holy bananas, som anglosaxarna skulle ha sagt - jag var på visning av min lägenhet nu på eftermiddagen, till skillnad från den förra visningen för några månader sen, då alla fick se samma lägenhet och då allt inte var klart; vilket det så gott som är nu. Och scheisse, som germanerna skulle ha sagt - vad stor den är!
Jag kan inte riktigt greppa det, men lägenheten känns helt enorm! Jag förstår nu inte riktigt hur jag tänkte när jag bytte från tvåa till trea, då jag kände att tvåan kanske var för liten i och med det kombinerade kök och vardagsrum som alla dessa lägenheter har - det fick det att på ritningen se svårmöblerat ut. Men jag tittade nu in i lägenheten jag från början bokade, en tvåa, och det hade nog gått att lösa ändå, men nu står jag här med en trea och är inte alls lika säker på hur jag ska möblera den längre!
Alltså inte alls så att jag ångrar mig; jag tror fortfarande att detta var ett bättre val i det långa loppet, jag kan nog snabbt anpassa mig till denna utökade mängd kvadrat och kubikmeter - jag tror baske mig att det är högre i tak där än vad jag har här på Flygfältet.
Men det lär eka till en början - i både rum och skåp. Jag får så många fler köksskåp nu, så ja... det kommer bli en utmaning att fylla dem! Fast en bänkdiskmaskin har jag redan beställt, så den kommer ju i alla fall att placeras i ett underskåp och därmed ta upp utrymmet där.
Hm, ja det lär bli så bra till slut, det känns bara så överväldigande nu.

I övrigt har jag en dag kvar på jobbet innan mina tre veckors semester startar - och det redan vid halv tio imorgon! Ibland schemalägger de ju precis rätt alltså, dagen innan semester jobbar jag kort och jättetidigt. Kan det bli bättre?
Och redan nu kan jag se hur jag jobbar efter semestern också - lyxen med att sitta på fast tjänstegrupp. Woho!
Tyvärr är det en hel del missnöje bland folk som har sökt - missnöje är överlag väldigt överrepresenterat på jobbet nu tycker jag. Någonstans måste ju folk också inse att arbetsklimatet även blir vad man själv - och inte bara vad arbetsgivaren - gör det till. Jag vet att jag också var gnällig i början, men jag tycker faktiskt att mycket fungerar bra nu och är nöjd med att utvecklingen går åt det hållet.
Just det här med tjänstegrupperna kan jag väl egentligen inte uttala mig så mycket om i och med att jag inte har suttit på någon själv och därmed inte vet exakt hur det har fungerat med Keolis, men min spontana känsla nu är att det tycks som att folk kanske har varit lite för bortskämda? Det finns trots allt rätt många alternativ att välja bland och det funkar ju inte riktigt om alla bussförare ska börja och sluta tidigt - folk vill nog ta bussen hem från jobb och skola också. Men samtidigt förstår jag ju att det kan vara knepigt att jobba på annat vis om man har barn och vill hinna umgås med sitt/sina barn... men ja. Jag vet inte, jag har ingen lösning på det - jag tycker bara att det är trist att så många verkar missnöjda.
Jag är inte det, och då sitter jag ändå på en grupp som (nästan) ingen annan vill sitta på.

Denna arbetsdag förresten, har jag kört fler 651:or (vår absolut kortaste linje) på en dag än vad jag innan idag hade gjort på hela tiden med Nobina. Till idag hade jag kört den fyra gånger med Nobina, men idag hade jag den fem gånger på en och samma tjänst!
Nu är den ju minst sagt snabbt avklarad (tar väl knappt fem minuter mellan ändhållplatserna), så det är ju hanterbart ändå, men rätt komiskt.

På sårfronten är läget som sådant nu, att det bara är i knäna som det emellanåt gör ont och då vänsterknä i synnerhet - mitt vanliga problemknä. Det mår förmodligen inte bättre av smällen i lördags.
På hakan jag jag nu blott lite skrufs och så det X-formade såret kvar, så det är ju bra att det går undan där, det var ju det mest framträdande.
Men nu kom en fundering till mig i skrivande stund! När sårskorporna faller av (eller får hjälp att falla av, vilket känns mest aktuellt i mitt fall), är det då så att huden där under ligger efter i solbrännan? Det måste det ju vara, för även om det inte blir bestående ärr, så kan man ju rätt lång tid efteråt se spår av sår. Hm, ja så måste det ju vara helt enkelt.
Sen har jag även sen innan tänk på det faktum att huden som kommer fram under sårskorporna, den är ju lenare än vad huden var innan såret - och således måste det ju finnas en kroppsligt inbyggd förmåga att skapa len hud - ja det här har säkert läkarkunniga och allmänna forskare redan tänkt på, men det är första gången jag tänker på det nu - och det borde ju på något vis gå att använda istället för att göra lyft och spruta in botox? Fast jag vet inte hur slät huden under sårskorporna blir, ju äldre man blir. Hm.
Nej, det blir nog inget nobelpris i medicin i år heller. Ack!

Tänk, idag slutade jag vid 14 och ändå gör jag det igen - min klassiska vardags dumhet - väntar med att laga mat till klockan blir så mycket att jag egentligen helt tappar lusten att laga mat.
Alltså, när jag kommer hem sådär klockan 18-19-20-någon gång, så är jag oftast alltför trött för att orka ta i tu med riktig matlagning och nu när jag då hade alla chanser i världen att dra igång med det i bättre tid, ja då spolierade jag den. Bah.
Men, magens sug är till slut kroppens lag och jag får rätta mig efter den. Mot spisen - och vidare!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, augusti 10, 2011

Hallå... P3

Tänka sig, igår hade jag en buss som hade bra radiomottagning på i stort sett hela vägen på linjerna 655, 625 och 644 - något som sällan existerar på annat än 676 och 677:an - och det beroende på bussarna snarare än radiomottagningen. Hurra, säger jag! Radion är verkligen min vän när jag kör, och sen Nobina tog över har det varit väldigt vä(r)nlöst. Men en chef har lovat mig bättring på radiofronten, så jag får tro honom på orden.

Igår blev det klart, eller åtminstone preliminärt klart, att jag fick mitt andrahandsval i höstens tjänstesökning, den bästa av de delade grupperna. Känns rätt bra, för jag hade ju en magkänsla som sa att jag inte skulle få förstahandsvalet, och det stämde ju också. Att då få tvåan var ju det bästa som därtill kunde hända.
Men det betyder att jag kommer ha delade tjänster i stort sett (men inte exakt) hela tiden, och ja, det är ju som det är med det. Jag tycker ju ändå att det funkar väldigt bra i och med att jag får saker gjort då.
Som nu, här sitter jag på min delade rast och har tagit ut pengar, tankat bil (för första gången på år och dagar - jag har ju fått låna en nu när mina knän är sköra), plockat och torkat ur ett par skåp i köket och så ser jag ju till att få iväg dagens blogginlägg också. Dessutom ska jag ta mig en tupplur snart, klev upp fyra imorse och ska efter jobbet på handledarutbildning för övningskörning med syster min, och den slutar 21:00, så jag är nog bra mör då utan lur. Kanske även med?

I förrgår lyssnade jag förresten på Hallå P3 då Danny Saucedo gästade programmet. Väldigt charmig kille får jag säga, men det är så att varje gäst där får önska en låt (och få den spelad) och Danny önskade sig denna, och jag vet inte ens vad det är för genre, för det låter inte riktigt som sånt jag annars brukar lyssna på, men jag måste säga att jag gillade den skarpt!

Hm, lur it was!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, augusti 09, 2011

Pass på!

Nu sitter jag på min långrast och ska inte flytta möbler och har ingen soffa att ta en tupplur i, och på balkongen är det inte skönt, så det är frågan vad jag ska sysselsätta mig med? Jag är ju, som jag genom de föregående raderna månne avslöjade, lite lätt trött - men att lägga mig i sängen känns ju att ta i, i överkant.

Jag har passning även idag och fick på förmiddagspasset rycka ut och köra en 676:a till Stockholm och resa med en annan tur hem - och den kördes av ingen mindre än vår uniformsansvarige som annars inte brukar härja ute i trafiken, så ja, det tycks fattas folk trots att vi var fyra stycken som hade passning samtidigt.
Inte har det kommit något resultat från höstens tjänstesökning heller, som det skulle göra redan igår. Bah, jag vill ju veta om jag har kommit in på mitt första-, andra-, tredje-, fjärde-, femte-, sjätte- eller sjundehandsval! Men jag kan ju inte annat än att ge mig till tåls.

Men igår alltså, jag glömde ju skriva om en märklig sak som hände då. Jag skulle ju lotsa en kollega på linje 643 mellan Älmsta och Hallstavik, men behövde ju åka med då omloppet började med en 637:a till Grisslehamn och sen en tomkörning till Älmsta, annars hade det blivit svårt att lotsa.
Hur som helst, jag satt på "rallysätet" (det ensamma passagerarsätet längst fram) då kollegan körde fram och lastade på passagerarna som skulle åka med 637:an. I kön stod en av de klassiska stadsbussåkarna, en dam som ofta åker runt på linje 650 till och från Vigelsjö och har både på- och avstigning vid busstationen. Hon tycks åka för att fördriva tid eller något bara, utan att ha något annat mål med resan. Alltid bär hon samma kappa, oavsett årstid, och alltid bär hon en massa påsar - vilket har fått mig att undra om det kan vara så att hon är hemlös. Men hon verkar sköta sin hygien och har aldrig varit otrevlig eller så mot mig, så jag har inte haft något emot henne. Däremot har jag hört kollegor säga att hon emellanåt bär sig illa åt på bussarna, men jag har aldrig råkat ut för något sånt med henne.
Men i alla fall, igår stod hon där och köade och när hon kom fram till dörren så stack hon in huvudet mot mig (inte mot föraren) och sa med en nästan viskande röst: "Lova mig att du kontaktar mig om du någonsin behöver hjälp, oavsett med vad, kontakta mig. Jag har läst lite släkthistoria."
Jag minns inte vad jag svarade, men något halvartig sa jag nog, fast jag mest blev konfunderad över vad hon menade egentligen. Hon nöjde sig i alla fall med det svar hon fick och vände på klacken och gick därifrån, förmodligen för att åka med 650:n (kan man skriva så? Jag tänker mig att det ska utläsas "sexfemtin") ett varv runt Vigelsjö.
Kan man tro att hon är en sån som har bättre och sämre dagar med den mentala hälsan?

Oj, nu gjorde jag tydligen ett längre uppehåll i skrivandet här - glömde faktiskt bort att jag höll på blogga nu när jag kom tillbaka till datorn. Jag kom av mig (i bloggandet) med en adressändring som jag gick och postade, då det inte fungerar att göra på elektronisk väg för mig. Elektroniken är bra när den fungerar, men när det inte fungerar är det rätt påfrestande.

Gällande mina sår, så måste jag ju uppdatera lite kring dem också. Jag hade rätt i att passagerarna frågar mindre än kollegorna - endast en idag kommenterade ett av mina sår, och det är det jag har på höger armbåge. "Men det där måste du ju lägga om!" löd utslaget. Jag delar dock inte den uppfattningen, nu vill jag ha såren i luften så att de får torka. Dessutom har jag redan ett "flytande" plåster på det aktuella såret, så det är redan skyddat, även om det inte syns. Jag tror mig ha koll på läget.
Det som irriterar mig mest annars är ju blaffan på hakan, den vill jag gärna bli av med snarast möjligt.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, augusti 08, 2011

Los Lots

Idag har jag haft passning hela dagen och det innebär ju mycket tid på garaget, där det är ett väldigt omlopp på förare. Omlopp... Haha, ja i bussbranschen kan man ju knappt säga "omlopp" utan att tänka på den kod man måste mata in i buss-pc:n för att bussen ska veta vilka linjer den ska köra - det heter just omlopp också. Eller block, men jag säger omlopp.
Hur som helst så innebär det ju att jag väldigt många gånger, vid min blotta närvaro, har fått folk att spontant göra tefatsögon och fråga "men vaharu gjoooort?!". Jag vet inte hur många gånger jag har fått berätta om lördagens snöpliga start, så lite tjatigt känns det.
I och för sig är det ju kanske lite skönt att inte köra runt på passagerare när man ser sån här ut, blodig och dan i ansiktet, men jag tror nog ändå att det på ett sätt skulle vara skönare, för passagerarna har nog ändå inte mage att fråga. Inte gemene man i alla fall, kanske någon enstaka.
Men jag har passning imorgon också. Och åtminstone delvis på onsdag.
Onsdagen är dock egentligen inte släppt så att man som dagkommenderad ska veta hur man jobbar då, men jag var tvungen att se till att mina önskemål om att sluta allra senast 16:00 var tillgodosedda - och det var de inte. 18:30 eller något sånt var jag satt att jobba till, och det går inte. Jag har för länge sen lagt in att jag måste sluta senast 16:00 i och med att jag då ska på handledarutbildning för att få övningsköra med min lillasyster, och den börjar 16:45. Då klippte Tina, ängel som hon är, ner tjänsten så att jag fick sluta just 16:00 istället.
Jag frågade även om sluttiden på torsdag, i och med att jag då ska få gå på visning av min lägenhet, som jag snart ska få flytta in i, och då fick jag i och för sig inte veta om jag har passning också då, eller annat, men jag ska sluta vid 14 i alla fall, så det funkar.

På min passning då, fick jag på första passet göra två vagnbyten. Körde ner en dubbeldäckare till stationen för att hämta en dubbeldäckare med ständigt tjutande grindsummer och sen körde jag ner en Carrus för att hämta en dubbeldäckare vars framdörr bråkade. Dörren märkte jag dock inget av - men däremot sa jag direkt jag klev in i bussen; "men, har någon kräkts här?"
Jag har vanligen inte någon supernäsa, men det kände jag verkligen direkt jag klev in, men föraren visste inget om det. Jag gick då uppför trappan - och jo, mycket riktigt så var där en kräka i mittgången längst fram. Oavsett dörr eller inte, så var det nog bra att den bussen fick komma hem till garaget. Även om det inte lukten kändes så bra där man satt och körde, så är det ju synd för passagerarna. En nerkräkt buss vill ju ingen åka i.

På min långrast flyttade min far och jag min soffa, som de köper av mig att ha i gästrummet (med andra ord ska jag sova i "min" soffa flertalet nätter i skarven mellan utflytt och inflytt.) Det var lite bökigt, men gick på det stora hela bra att få både ut och in den.
Flytten blir allt mer påtaglig, min lägenhet blir tommare och tommare, och utan soffan nu så ekar det allt lite mer, trots att här ännu finns matta, gardiner och bäddad säng (tyger dämpar ju). Men jag, det blir allt mindre och mindre hemtrevligt måste jag säga, så den slutgiltiga flytten blir mer och mer efterlängtad. Skönt att det känns så!

Känns så bra i såren gör det ju däremot inte. På hakan svider och framför allt kliar det hela tiden, och det värst drabbade knäet... ja jag vet inte vad jag ska säga om det. Det är ömt och såret är inte vackert alls. Har det på luftning nu, och ja, kanske att det är infekterat? Hoppas inte!

På eftermiddagspasset fick jag förfrågan om jag kunde tänka mig att jobba lite övertid och då lotsa en kollega på linje 643 mellan Älmsta och Hallstavik. Jodå, det kunde jag, sa jag. Själv körde jag den för första gången för bara några veckor sen, men det sa jag ju just inte. Den är i sin grundvariant enkel, så det var inga problem. Jag har aldrig lotsat förr eller (eller för den delen fått lots själv), så det var kul att prova på.

Nu måste jag dock gå i träda för i afton!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, augusti 07, 2011

Olyckskorp

Idag blir det morgonblogg igen. Sånt är livet för den narkoleptiske. Fast nej, någon narkolepsi har jag inte, och när jag nu funderar på det så undrar jag om det inte är sjukdommen som gör att man somnar titt som tätt? Jag tänkte mig mer... insomnia.

För jag har sovit rätt illa i natt, och det beror inte på att något med körningen igår gick fel. Jag körde nämligen inte fel, jag körde inte på något eller någon och bussen gick inte sönder - men jag gick däremot sönder.


Såhär va: Förväntansfull som jag var, cyklade jag bra mycket tidigare till jobbet än jag behövde. Tänkte att jag kunde förbereda mig mentalt där likaväl som hemma. I och med att jag hade duschat och gjort mig extra fin, så hade jag en tanke om att jag kunde cykla väldigt lugnt och sansat, så att jag behöll fräschheten så långt det bara gick - just eftersom jag var ute i så god tid som jag var.

Och jag stressade absolut inte, men precis på slutet (nästan framme vid garaget) så är det en nedförsbacke som man lätt får upp farten i genom att bara rulla, och det hela avslutas med en vänstersväng för att komma in på garageområdet.

I denna sväng hände något som jag först inte begrep. Jag svängde i min rätt höga fart och rätt som det var så small det till i kropp och ansikte och innan jag hann fatta vad som hade hänt, så låg jag redan på backen. Ont i huvdet och allmänt bortdomnad i övrigt kände jag mig, plus att jag kände att det rann i ansiktet, så jag förstod ju att jag blödde.

Jag ledde cykeln sista biten och skyndade mig in på en toalett i hopp om att ingen skulle se mig, och det gjorde heller ingen.

Väl inne på toaletten såg jag mer vidden av omkullcyklingen; jag blödde rätt ordentligt från hakan och hade små skrubbsår lite varstans i ansiktet, jag blödde också rätt ordentligt från vänster knä (det som redan är mitt problemknä) och hade ett större skrubbsår på höger knä. På ena axeln, båda armbågarna och vänster sida av höften/bäckenet fanns också skrubbsår och jag blödde från ena handryggen och båda fötterna. Tröjan var trasig och blodig och shortens metallspänne hade gått sönder.

Jippi, vilken bra start på dagen! Och så hade jag ju som sagt ont i huvudet också.

När jag så började komma på rätt köl med blödningarna (men när det blöder från så många ställen var det inte helt självklart i vilken ordning jag skulle prioritera så gick jag ut och letade efter plåster och dylikt och då mötte jag ju lite folk och fick dessutom veta att det var en buss som hade läckt olja där vid infarten, så det var inte undra på att jag hade dråsat omkull. Rena bananskalseffekten ju!

Jag linkade fram och tillbaka och förstod ju att jag kanske också hade en hjärnskakning i och med huvudvärken - men eftersom jag aldrig har haft en hjärnskakning och dessutom knappt aldrig har ont i huvudet i övrigt, så vet jag ju inte hur en hjärnskakning känns. Om det nu var fallet, så skulle jag ju inte kunna köra, hur mycket jag än ville.

Således skickade jag sms till min mor, i och med att hon skulle köra syster och systervän till bussen då de skulle åka med, och hon kom farande och plåstrade om lite lite bättre på hakan, där det djupaste såret var.

Jag ringde även marknadsföringschefen och underrättade hans telefonsvarare om situationen, och han ringde snart upp igen och ville veta hur det var med mig och vilket skick jag var i, och om jag kunde ta reda på om det fanns någon annan på plats med dubbeldäckarutbildning, som eventuellt kunde ta över körningen om jag inte skulle orka.

Någon sådan fanns det inte.

Visserligen skulle två andra förare också åka med, för att gå som hjulvakter, men enligt marknadföringschefen så var ingen av dessa utbildade på dubbeldäckare heller.

I och med att jag väldigt gärna ville köra , så blev lösningen att jag också skulle köra, men om jag kände att det inte gick, så fick en outbildad hoppa in och jag då "snabbutbilda".

Sen sa han i förbifarten att det borde stå lite läsk inne på verkstan, som skulle lastas in i bussen.


Lite läsk. Det var åtta pallar tror jag, med 5x5x5 "tråg" med läsk (eller "kolsyrad fruktjuice"), fast jag är lite osäker på sista femman där. Men på botten vill jag minnas att det var 5x5 tråg, men om det även var fem våningar minns jag inte.

Hur som helst var det absurt mycket! I lastutrymmet var det redan intryckt läsk sen dagen innan, så det var bara att börja fylla bussens nedervåning. Vi körde "langen går", men det blev allt svårare att veta var man skulle ställa trågen till slut. Det byggdes torn på barnvagnsplatsen, under och mellan sätena, på sätena, på och under borden och ja - precis överallt tryckte vi in de där trågen, men höll ändå mittgången och bakdörren fri, som nödutrymningsföreskrifterna säger.

När allt var inlastat så tyckte verkstadskillarna som hade hjälpt till, att de gott kunde få ett tråg som tack, och det var ju en självklarhet - så då fick vi lasta ur en igen. Och så kom jag på att de uppe på driften också ville ha, så då gick jag dit med en också.


Sen bar det iväg. Folk tittade och pekade på bussen där vi for fram, och det var en rätt härlig känsla.

I Roslags-Näsby hämtades marknadsföringschefen upp, och han guidade mig till Zinkensdamm sen. Vägen dit innehöll en väldigt tvär kurva som blockerades av stolpar i båda ändar, så där fick jag verkligen hålla tungan rätt i mun, men jag kom förbi (och fick applåder), så redan där kände jag att jag fick upprättelse för fadäsen i torsdags. Sen kom vi till en viadukt där höjdbegränsningen var angiven till 4,3 meter. Marknadsföringschefen blev skeptisk till om det verkligen skulle gå, och jag letade efter någon markering vid förarplatsen som talar om hur hög bussen är, men hittade ingen. Däremot vill jag minnas att jag i en annan buss har sett att de är 4,2 meter höga, och jag kände mig tillräckligt säker på det för att hävda att det skulle gå, så jag bad alla på övervåningen att ducka och körde sen i ungefär 1 km/h utifall att - men det gick.


Väl framme vid Zinkensdamm skulle vi parkera efter Expressens buss, men det betydde att vi måste vända någonstans, och blev hänvisade till en vändplan vid ett litet pensionat en bit bort. Sagt och gjort.

Det var en väldigt liten vändplan, men jag knixade och trixade och kom runt.


Sen dröjde det tid och evighet innan vi fick köra iväg. Tove kom förbi och kramade hej och beklagade blessyrerna och sen satt jag mest och tog det lugnt vid ratten, skadeskjuten som jag var.

De andra fick sköta omlastningen av drickan.


Allehanda SL-höjdare kom på plats, jag hälsade på en biträdande vice VD och högsta hönset själv, trafiklandstingsrådet Christer Wennerholm.

Drygt en timme efter paradstarten var det vår tur, näst sist som vi (enligt uppgift) var. Det gick minst sagt långsamt, men det var faktiskt inte så svårt att krypköra som jag hade föreställt mig.

Det som var problemet var väl snarare att komma iväg efter att vi hade gjort några av de många stoppen då bakdörren öppnades så att folk kunde fylla på med och skicka ut dricka (allt vi hade lastat in skulle ju delas ut), så några gånger kom jag långt efter bilen som var framför oss, men då fick jag gasa på lite så att hjulvakterna fick jogga à la Säpo. Men det gick på det stora hela galant och var väldigt roligt!

Wennerholm skuttade och dansade framför bussen, men hade lite dålig koll bakåt, så vid ett tillfälle stannade han och läste/skickade ett sms eller något liknande, så då kom jag ju i kapp och fick tuta.

Många bekanta verkar ha sett mig, men jag såg inte så många bekanta. Felix och Richard från FCZ var de enda, men de stod väldigt långt fram och vinkade i stora gester. Jag vinkade, blinkade och tutade (tror jag).

Lite senare kom Louise ner och sa att hon fått syn på våra föräldrar längre fram, och javisst, där stod de och fick gå längsmed bussen en liten bit innan det blev läge att stanna och släppa dem ombord. De hade åkt kommunalt in och visste att regnbågsbussen skulle direkt till Norrtälje efter paraden, så de åkte gärna med den.


Paraden tog slut och vi åkte inte direkt till Norrtälje, utan till Danderyds sjukhus, där killarna som hade monterat kamera och ljudupptagning på bussen monterade ner det, och vi andra passade på att utnyttja rastlokalens toaletter - det var väldigt välbehövligt.


Färden fortsatte till Norrtälje via ett stopp i Roslags-Näsby där vi släppte av marknadsföringschefen och sen bar det av hemåt.

Vid garaget kunde jag konstatera att bussen fortfarande var full med läsk - om än långt från lika full som den var från början. Det som kändes som överdrivna mängder att lasta på, var alltså överdrivna mängder också.


Jag fick skjuts till Harsjö, då jag inte var i riktig kondition att cykla och där lades såren om och lugnet infann sig.

Egentligen skulle jag väl ha tagit det mer lugnt direkt efter olyckan, men det fanns ju inte riktigt tid till det då.


Herbert sov med mig i natt, så det var ju mysigt, trots att jag sov rätt illa. Nästan hur jag än låg, så skavde ju något sår någonstans.

Men det kunde ju helt klart vara värre! Jag har ju alla tänder kvar och slog inte i huvudet så våldsamt kraftigt ändå. Så jag får väl vara tacksam för det - om än att det är bedrövligt att det ska ligga olja på vägen.


Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, augusti 06, 2011

Fjärilsvärmen

Idag blir det morgonblogg! Vet ju inte riktigt hur jag har det med tiden senare idag.

Nu är det allt bra nervöst! Det känns som att jag går igenom precis allt som kan gå fel idag och har väl kommit fram till ungefär detta:
  • Jag kanske kör fel
  • Jag kanske kör in i något
  • Jag kanske kör på någon (!)
  • Bussen kanske går sönder
Okej, det var bara fyra punkter, men jag vill inte vara med om att någon av dem inträffar. Men just för att jag är nervös och tänker på sånt här i förväg, så kommer det inte att hända - hoppas jag.

Igår var jag helt vansinnigt trött på kvällen och funderade då klockan lackade mot nio, att se ett avsnitt av The 4400 innan sänggång, men jag förberedde mig ändå med tandborstning och allt sånt först; för att sen komma fram till att jag lika bra kunde gå och lägga mig på en gång istället, så i säng låg jag strax efter nio och jag somnade väl någon gång efter halv tio skulle jag tro.
Så klockan som var ställd på 8:00 idag behövdes inte, då jag vaknade ganska precis klockan sex.

Jag hoppas "utvilheten" gör mig extra fokuserad nu då pridebussen ska köras. Huga, huga. Vad har jag gett mig in på?

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, augusti 05, 2011

God gärning

Igår gjorde jag trots modfälldheten en god gärning. I mitt flyttpackande hittade jag nämligen två leksaksbussar som jag fick någon gång... eh, jag minns inte när. Länge sen är det, men inte så länge sen att jag var barn. Hur som helst så har jag ingen som helst glädje av dem nu, och allt sånt försöker jag göra mig av med, så jag slipper flytta på glädjelösa föremål.
Således gick jag en trappa upp och ringde på hos barnfamiljen där och gav bussarna till lille Emir som fyller två år i november. Han blev jätteglad, vad det verkade som! Och det i sin tur gladde ju mig.

Idag har jag varit kundvärd inne på tekniska hela dagen. Till en början (8-12) ensam, och jag trodde även att jag skulle förbli ensam. Mattias var i och för sig där, men vad han gör på sin kundvärdstid vet jag inte, för han stod varken vid 676:ans avstigning eller påstigning, så jag sprang däremellan och fick ta hand om både bagage och påstigning i bakdörren då, men men, det gick ju bra. Den tiden på dygnet är det ändå rätt lugnt, och jag måste även säga att jag gillar att hålla mig sysselsatt på arbetstiden, jag vill inte bara sitta och häcka.
Mattias åkte i alla fall vid 10-tiden, så då trodde jag alltså att jag skulle vara helt ensam (vilket jag ju i praktiken redan var) resten av dagen, men vid tolv så såg jag plötsligt en armé av gröna kundvärdströjor torna upp sig i horisonten.
Sju stycken totalt, inlånade från länets alla hörn (plus att Jackie från driften var där en sväng), och det var i och för sig positivt, men det kändes väl lite overkill, så att säga. Men då slapp jag åtminstone springa, en klunga kundvärdar stannade vid avstigningshållplatsen och blott två kom till mig vid påstigningen och blott en av de två var behjälplig så att vi växelvis skötte påstigning därbak och lastade bagage i bagageutrymmet.
Hm, ja jag förstår inte riktigt varför många (observera: inte alla) kundvärdar är så slappa. Alla de där, är ju kundvärdar till yrket och har ju gått någon form av utbildning. Jag är bussförare och skrattar mig lycklig bara jag får igång den bärbara accessmaskinen (har alltså inte utbildats ett smack), men i och för sig, jag vet ju hur jag som bussförare vill att kundvärdarna ska agera, och försöker ju just att agera därefter. Det sitter nog inte i ryggen på de andra, på samma sätt?

Varmt så in i vassen har det varit, men jag har haft keps och massa vatten att tillgå, plus att jag har smort in mig med solskyddsfaktor också, så det har inte gått någon nöd på mig annat än att jag emellanåt har känt mig hemskt svettig och ofräsch.

Från det ena till det tredje går jag nu raskt över till mat. I ord alltså, än så länge. Jag blir så less på att jag efter dessa långa arbetsdagar helt saknar motivation och lust till att laga mat. Det händer allt för ofta och denna dag är inget undantag. Jag har ju planerat att äta upp de där vårrullarna jag har i frysen, men jag ids inte koka ris och ha mig. Nej, det blir nog att jag ringer pizzerian nu! Dumt 1 med det är att jag åt sushi till lunch, så jag har dels både ätit ordentlig lunch (gör jag ju mer sällan än ofta) och också blir det ju i så fall att äta "ute"mat två gånger. Oekonomiskt. Dumt 2 är att man som bussförare inte borde ta till pizzerian ofta alls. Fast jag har i runda slängar inte gått upp i vikt alls sen jag började köra buss, och det har jag ju gjort i över ett år nu, och så länge jag håller mig på en vikt som enligt BMI klassas som underviktig, så kan jag nog ändå rättfärdiga pizzeriabeteendet.

Dumt 3 är att Simpsons börjar nu. Vänta med att beställa eller missa Simpsons? Hm...

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, augusti 04, 2011

Modfälld

Imorse när jag kom till jobbet, tidigare än jag behövde för att jag ville ha goda marginaler att hinna till Upplands-Väsby i tid till klockan 8:00 som det var sagt, med bussen som ska regnbågiseras till prideparaden på lördag.
Marknadsföringschefen (jag tror verkligen att det är hans titel, annars är han feltitulerad många gånger här) sa igår till mig att jag skulle ta 7401, men då jag kom till garaget så såg jag att den stod startklar med förare och allt i på rampen, så jag sprang fram och frågade om han verkligen hade tagit rätt buss - och jo - 7401 hade sign-in-programmet sagt till honom. Jag antog ju att den måste vara dubbelbokad, så jag sprang upp till driften och frågade hur det låg till egentligen, och där svarade de lugnt att jag skulle ha 7422 och det borde jag redan vara informerad om - men det var jag ju inte. Bah.
Men då var det ju lugnt på den fronten i alla fall, den föraren kunde åka och jag inspekterade 7422 och körde iväg.
Till en början och rätt långt var allt lugnt, men väl framme i Upplands-Väsby så stämde förstås inte riktigt verkligheten med min vägbeskrivning - där jag hade skrivit att det skulle vara en T-korsning var det istället en fyrvägskorsning, och det fick ju mig att tro att jag inte var framme vid T-korsningen än, och även om jag tvekade att det kanske var där jag skulle svänga vänster, så fortsatte jag istället rakt fram. Men jag insåg snabbt att det var fel och vände inne på en trång parkeringsplats - och den vändningen gick galant.
Sen kände jag mig så bortkollrad att jag svängde in på en Statoilmack och frågade om vägen, då visade det sig att jag var på rätt väg, bara skulle fortsätta fram till en T-korsning (nämen!) och svänga vänster och sen i princip vara framme. Jag backade ut och vände runt från mackområdet - den vändningen gick galant också.
Fram kom jag och jag parkerade först bussen där jag tyckte att den minst verkade vara i vägen. Brandkåren höll också till där nämligen, så det gällde ju att parkera med tungan rätt i mun och inte blockera någon utfart.


Där ställde jag henne, längsmed en refug

Sen letade jag mig fram till någon form av ingång till detta Brands Factory och hittade en personingång (inte en dubbeldäckaringång). Ytterdörren var olåst, så jag gick in och hittade sen de låsta dörrarna till nyss nämnda företag och ringde på. Ingen öppnade.
Då kollade jag klockan, 7:38 och det var sagt att jag skulle vara på plats klockan 8:00 plus att det dessutom stod att de öppnade 8:00, så jag gick ut till bussen och väntade och såg under tiden ingen komma som verkade vara någon som jobbade där.
Skeptisk gick jag så åter och ringde på när klockan hade blivit åtta, men ingen öppnade. Då läste jag lite noggrannare på lappen på dörren, de ville inte bara ha gods, utan även fordon levererade till baksidan. Så jag gick runt huset och inspekterade, och hittade där en garageport stor nog för en dubbeldäckare, med en sidodörr med ringklocka. Jag ringde på.
Ut kom en tonårskille och sa att han var den ende på plats, men att jag kunde köra fram bussen om jag ville, de andra skulle snart komma.
Jag bedömde då att så som bilarna stod parkerade utanför porten, så skulle jag inte komma in.
Han sa att han inte kunde flytta den lilla lastbil som stod mest i vägen (körkortslös?), men att jag kunde göra det om jag ville. Jag fick nyckeln och tog plats, om än att det kändes lite knasigt att backa någon annans lilla lastbil.
Ungefär en hel meter hann jag, innan en äldre man kom springandes och viftade åt mig att han kunde göra det istället.
Jag gick så och hämtade bussen, och fick vända runt den på den lilla parkering där den stod parkerad - även den vändningen gick galant, och så körde jag in.
Men jag parkerade inte som den äldre mannen ville där inne, så han ville att jag skulle backa ut en bit och sen svänga fullt åt vänster, så att de fick bättre spelrum på båda sidor av bussen.
Då gick det inte galant längre. Jag tittade ju på honom hur han viftade och vinkade åt mig att svänga och komma närmare och tittade inte alls i backspegeln - trots att jag vet att bakändan svänger när man gör tvära utslag med ratten.
Så naturligtvis daskade bussens ända i garageporten så att det utstickande positionsljuset i bak och ett sidomarkeringsljus gick sönder, samt att det blev någon repa i lacken.
Det känns så jävla dumt! Jag vet ju att bussen beter sig så, men ändå tänkte min reptilhjärna på något vis att jag skulle följa mannens anvisningar och kopplade så bort det tänkandet. Jag ska ju inte skylla på honom - det var ju jag som körde - men hade jag fått ställa mig så som det kändes mest naturligt för mig från början, så hade det ju inte hänt.
Marknadsföringschefen var på plats och såg det hela också, och talade om att det var just för att 7401 hade precis den skadan, som den var utbytt. Bah och dubbelbah.
Ibland känner jag mig som en helt värdelös bussförare! Tur ändå att jag emellanåt får uppskattning, så jag vet att jag inte är helt igenom värdelös.

Imorgon ska jag vara kundvärd på tekniska hela dagen också, och det ser ut som att jag kommer få vara det ensam, då Gustaf har semester, Simon har ledig dag, Anita har varit/är sjuk och har dessutom semester och Madeleine är sjuk. Det hänger på Mattias då. Någon borde ju ha tjänst 1801 i och med att jag har 1802.
Känns inte så kul att vara ensam i alla fall, just på fredagar är det ju mycket folk som åker ut till sina stugor och att ensam både ha hand om påstigning i bak och lastning av bagage i bagageutrymmet, ja det lär bli en pärs.

Ordet är fritt, nu är det ditt.