söndag, juli 31, 2011

Nightmare

Dråpligheten, eller snöpligheten, blev taget till en ny nivå imorse, kändes det som. Egentligen var det kanske inte så märkligt, men där och då kändes det som den värsta morgonen i mannaminne - fast egentligen har jag varit med om värre, men även jag lever ju i nuet och då känns aktuella plågor värre än gamla.

Såhär va;
Föräldrarna kom hem från Gävle igår, men i och med att jag ändå var bosatt och blev bjuden på middag där, och dessutom hade bäddsoffan i ordning, översovningssaker samt jobbarsaker på plats, så blev det att jag sov över en natt till där.
Som ett sidospår måste inflikas att min mobil gäckar mig, det är något fel i "laddningshålet", så jag kan nu bara ladda den genom USB-kablen via datorn, och det är knappt att det går. Igår hade jag så lite batteri kvar att jag för ovanlighetens skull stängde av telefonen på kvällen, för att den skulle ha liv på dagen idag - men telefonen är också min väckarklocka (detta trots att jag samlar/samlade på väckarklockor och har ca 30 stycken hemma).
Därför frågade jag således om jag fick låna en väckarklocka och ifrågasatte för säkerhets skull om den jag lånade var pålitlig - för jag har blivit lite skeptisk till den gamla sortens väckarklocka jag flera gånger tidigare har råkat ut för att de inte har ringt (det var så jag kom att börja använda telefonen istället).
Sagt och gjort, jag ställde klockan på 5:20 i och med att jag började jobba 6:17 idag och somnade rätt snart inpå det, eftersom jag hade klivit upp 4:45 och var rätt trött.

Imorse, då vaknade jag av att något knäppte till. Det isade sig i kroppen och direkt fick jag känslan av att jag hade försovit mig. Jag tittade på väckarklockan men förstod inte riktigt vad den visade, jag fick liksom inte bekräftat om jag hade försovit mig eller inte, och det säger väl lite om i vilket väldigt nyvaket tillstånd min hjärna befann sig i.
Jag startade så telefonen och fick då äntligen en klockbild digitalt visad (och nu tittar jag i telefonen medan jag skriver, så nu kommer exakta tider istället för de som jag har uppskattat på facebook). Klockan visade 6:28 och då trillade ju polletten ner! I nästan samma sekund fick jag både sms om missat samtal och att jag hade meddelande på telefonsvararen, plus att telefonen ringde. Det var som väntat CTL som undrade när jag kunde tänkas vara på plats på garaget.
"Om en kvart!" sa jag, vilket har blivit mitt standardsvar baserat på de nu två gånger jag har försovit mig i min busskarriär - och jag har hållit det också!
Jag drog hastigt ett drag i vardera armhåla med rollonen, hade sinnesnärvaro att kasta ner den i ryggsäcken, knäppte skjortan och tog på mig byxorna som sen igår hade upprullade byxben. slipsen ramlade ner på golvet och den tänkte jag att jag inte tar tid med, och heller inte att rulla ner byxorna. Jag kastade mig sen iväg på cykeln - utan frukost, toalettbesök eller bättre hygienuppfräschning och trampade av bara den mot garaget och noterade, om än knappt, att det tack och lov inte regnade och att det förmodligen inte var så kallt.
När jag närmade mig garaget (klockan 6:34 enligt telefonen), så ringde jag till garaget och bad Örjan säga vilken buss jag skulle ha, så att jag direkt kunde sätta mig i den och köra iväg.
6:39 lämnade jag garaget (det tar ju hur man än beter sig några minuter att blåsa igång, starta upp och något sånär ställa in stol och speglar - om än att jag slarvade med det sistnämnda och gjorde det i farten) - då ringde jag CTL och sa att jag var på väg ner till stationen. 6:30 skulle jag ha avgått, men jag gick med 12 minuters försening, så 6:42 rullade jag iväg 647:an mot Rimbo med tre passagerare, en tjej som vid min ursäkt att jag var sen sa "ja, nu får du köra fort!" och två killar som förmodligen hade lite innanför västen, för de vara bara goa och glada och verkade inte ens notera att jag var sen.
Till Rimbo kom jag sen -6, alltså hade en del tid körts in och där skulle jag ändå ha 15 minuters regleringstid enligt specen, så sen var jag i fas igen. Med schemat alltså, men kroppen kändes ju inget vidare. Kände mig ofräsch som aldrig förr, och bara att blåsa igång bussen där på garaget kändes läskigt också, för jag drack ju faktiskt ett glas vin igår och jag kände att jag hade så dålig andedräkt att det kanske inte skulle gå - men i lite mindre stressat och nyvaket tillstånd vet jag ju att dålig andedräkt och alkohol för ett alkolås inte är samma sak, men så tänkte jag inte då.

Vid 7:45 hade jag en längre paus i Norrtälje, då gick jag upp till den översta av våra båda rastlokaler vid stationen, tog av mig skjortan och handfatstvättade mig så gott jag kunde med pumptvål och vatten, och torkade mig med papper och använde sen rollonen lite bättre - då kände jag mig i alla fall lite fräschare. Håret fick jag lite fason på också, det är ju en sån sak som jag ännu är rätt ovan vid att lägga ner tid och energi på, men det har nu uppnått den längd att det påverkas av kuddtryck och liknande.
Pressbyrån öppnade klockan 8:00 och jag skulle avgå 8:05 igen, så vid 7:55 eller så, noterade jag att dörren var öppen och att kvinnan därinne höll på att packa upp tidningar eller något, så då smet jag in och frågade om jag fick köpa tuggummi, och det fick jag. Tog två direkt efter varandra och ett lite senare, och sen kändes även munnen rätt fräsch.

Fram till min riktiga rast vid 11 fick jag livnära mig på blott vatten - till en början det gamla från igår, men vid pausen passade jag på att byta upp mig till dagsfärskt och kallt. Som tur är brukar jag klara mig rätt länge utan att äta frukost, så jag blev aldrig galet hungrig, men på rasten köpte jag mig ändå både en rejäl smörgås och en bulle som tröst för den jobbiga morgonen.

Nu är jag ledig de kommande två dagarna, och det ska sannerligen bli riktigt skönt! Det tänker jag inte ge avkall på för något jobb, det är ett som är säkert. Sen har jag även ledig helg - eller ja, egentligen, men då är det ju pride och jag ska köra ansiktsbuss då, så det blir väl inte så mycket ledigt då. Kanske söndagen, och då ska jag inte ta på mig något extra då heller.

Nåja, hur jobbig denna morgon nu än var, så måste jag ju ändå hylla mig själv för att jag gick från att vakna 6:28 till att köra buss 6:39. Det är elva minuter, inte en kvart!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, juli 30, 2011

Två snabba

Tiden är inte riktigt min vän idag, så därför blir det just två snabba punkter idag, båda från arbetslivet:




  1. Jag gjorde något som kändes bra idag:
    När jag körde en 676:a med en dubbeldäckare från Stockholm mot Norrtälje klev det i Danderyd på en tioårig (uppskattar jag) kille med bifogad mamma. Pojken sa, efter att jag hade hälsat på honom "Hej. Jo... eh, nej du får fråga!" (det sista riktades till mamman), varpå mamman sa "Jo, han undrar vilket märke det är på den här bussen".
    Jag svarade att det är VDL och att det är holländskt, men att jag tyvärr inte visste mer än så egentligen. De gick och satte sig.
    Till det bra då; Vid norrtälje busstation (ändhållplats) klev de liksom alla kvarvarande av, och jag hade då närmare en kvarts paus innan jag skulle köra nästa sväng, så jag gick ut och frågade den där killen om han kanske hade lust att provsitta vid ratten, om han tyckte att det var intressant med bussar - och han rusade glatt in genom framdörren och sa i farten "Jaa! Jag har aldrig fått sitta vid ratten förut!". Kul att kunna göra någon så glad, med så lite. Han fick även prova att trycka på lite knappar som att öppna och stänga bakdörren och så. Mamman var också hon mycket glad och sa att hon ju måste fota sin son där han satt, och sonen sen ville dessutom fota bussen utifrån också. Det kändes som dagens goda gärning.


  2. Jag gjorde något som kändes mindre bra idag:
    Inget allvarligt dock, men jag svamlade på radions öppna kanal så att alla förare kunde höra. En annan förare gjorde nämligen ett allmänt anrop och frågade efter 676:an som skulle avgå 15:18 från Norrtälje. Jag svarade, efter att ha tittat på min pc lite snabbt, att det var bussen jag satt i, men att föraren som skulle köra inte var på plats än, då jag skulle bli avlöst. Föraren ifråga uppfattade nog inte riktigt, utan bad mig att vänta på honom och jag upprepade mig ungefär samtidigt som jag kom fram till busstationen och pc:n då uppdaterade sig - då jag såg att 15:18 som jag hade sett - det var min ankomsttid till Norrtälje, bussen skulle gå därifrån först 15:33, så jag vet inte ens vad jag sa på slutet där, men vidare profsigt för att vara ut till alla, kändes det inte.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, juli 29, 2011

Typisk Fredrik-humor

Nu tänkte jag ge ett exempel på något som ringar in lite vilken typ av humor jag har, den är ju nämligen lite speciell får jag höra emellanåt och det är inte alltid folk som delar den. Att försöka förklara utan exempel, det är ju inte så lätt, men nu har jag ett!
Igår så satt jag nämligen vid familjens laptop då jag bodde med systern - det gör jag egentligen idag också, men nu har jag långrast och hon jobbar, då då passar jag på att se om mitt eget hus - och på skrivbordet på den datorn finns förutom vanliga ikoner också en massa dokument (ja, de har såklart också ikoner, men på min dator ligger inte dokument och skräpar på skrivbordet), lite jobbrelaterade för min mor antar jag. En hette något i stil med BO_landstingsrapport2011, eller liknande, och då fick jag infallet att redigera titeln till BO_landinsrapport2011. Väldigt typiskt mig, små subtila ändringar som kanske ingen ens ser, och om de ser det så tycker de förmodligen inte att det är lika roligt som jag tycker.
(Bo Landin)

Mer tänkte jag inte bjuda på idag!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, juli 28, 2011

I < 3 work

Vissa dagar är mitt jobb bara roligt! Trots att jag idag har haft en av de värre tjänsterna, då man kör tre vändor (= sex turer) på 676:an. Alltså in till Stockholm, till Norrtälje, in till Stockholm, till Norrtälje, in till Stockholm och till sist tillbaka till Norrtälje. Dessutom har jag fått gamla skruttbussar trots att jag borde fått dubbeldäckare - både trivs med dem och vill köra dem så mycket som möjligt nu inför Pride, så att jag känner mig helt hemma med dem.

Men i alla fall, trots dessa petitesser så har dagen stundtals varit riktigt rolig ändå. Förutom på första svängen in till Stockholm (då var klockan ungefär 6:25 när jag kom in till Tekniska högskolan), så har jag båda mina andra gånger känt mig så välkomnad av mina kundvärdsvänner. Först var där bara Gustaf och Simon, men det är inte så bara det, för dessa karlar gillar jag! Min blogg kom på tal då, och Simon sa något om "men gör du inget annat än är på facebook och bloggar?" och jag tänkte väl egentligen att jo det gör jag ju, men sa väl något i stil med att det kanske blir lite mycket av den varan - men frågan var tydligen ställd till Gustaf som vet allt i och med att han är aktiv på både facebook och här.

Vid min tredje ankomst till Tekniska var inte bara nyss nämnda Gustaf och Simon där, utan även Anita och Madeleine, och de fyra stormade in i min buss och jag kände mig efterlängtad som aldrig förr. Det kanske jag egentligen inte var, men bara att få den känslan gör ju att de fyra lyckas med att sprida en god stämning kring sig. De fyra tillsammans är onekligen min favoritkundvärdskvartett. Hm, det där blev ett så långt ord att det förmodligen kommer se konstigt ut vid publiceringen, eftersom jag har marginaljusteringen påslagen. Jag tycker text blir finare att läsa om den är jämn i båda kanter.

Hur som helst, det kändes trist att jag bara var på plats så kort stund som kanske sju minuter innan jag skulle avgå igen, hade helst stannat och kundvärdat med dem ett tag, men plikten kallade ju.


Stackars Anita förresten, hon bemödar sig att göra fint vid 676:ans kur och har tidigare tagit dit tre nyckelpigor (målade på stenar) och en liten blomma, men igår hade tydligen nyckelpigorna blivit stulna mitt på dagen (vem gör så?), så idag hade hon tagit dit en större nyckelpiga, pappa nyckelpiga, och en lapp där han med en tår i ögat efterlyste sin fru och sina barn. Sen blev tydligen blomman stulen idag också (vem fasen gör så?!), så Anita var nog lite modfälld över att hon gör sig till för att skapa en trivsam arbetsmiljö och folk bara plockar med sig det, som dessutom helt saknar värde - annat än kanske affektionsvärde för Anita. Uselt beteende! Den/de som är skyldiga till stölden önskar jag samma öde som Timbuktu önskar sin nemesis i "Resten av ditt liv", nämligen att köttätande myror må äta upp deras ögonlock så att de alltid kommer se väldigt, väldigt trötta ut.


Efter jobbet idag fick jag halvskynda - det gick inte att helskynda eftersom jag träffade både bäste Daniel och bästa Anneli som vardera fodrade en trevlig pratstund - hem för att sälja den sodastreamer som jag har lagt ut annons på, intresset hann bli rätt hett redan innan annonsen kom in i tidningen - kanske för att jag ofta när jag bara vill bli av med grejer sätter väldigt låga priser. Det är liksom inte inkomsten jag är ute efter, utan tomrummet som frånvaron av prylen lämnar efter sig. Så den är nu såld.

Sen åkte jag i lånad bil till Rusta och köpte ytterligare tio flyttkartonger - de ursprungliga tio är nere på runt 2-3 ofyllda, och mer kommer jag behöva, så det var lika bra att köpa dem när jag nu hade tillgång till bil igen.

Och tillgång till bil har jag av den enkla anledningen att min mor ringde igår och bad mig att bo på Harsjövägen över natten, då päronen i familjen åkte till Gävle och släkt idag, hon villle väl att jag skulle hålla lillasyster sällskap.

Det har jag inget emot, vi har alltid trevligt ihop, men samtidigt kan jag nästan tycka att det är lite åt det daltande hållet, för hon är sexton och skulle gott klara att bo ensam en natt. Hon jobbar ju dessutom nu och är inte hemma på dagarna, och hon är av samma skötsamma kaliber som jag, så jag tror knappast att hon skulle ställa till med något stök här hemma om hon var helt ensam.

Men som sagt, sällskap säger jag ju inte nej till heller, jag är ju själv allt som oftast ensam hemma och det kan det vara trevligt att pausa från ibland.


Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, juli 27, 2011

Hipp hipp!

Denna dag har jag haft lite fredagskänsla i kroppen - vilket är lite märkligt, dels för att det inte är fredag, utan onsdag och dels för att jag i så fall borde haft känslan igår, i och med att jag igår jobbade och idag är ledig. Men men, det har inte hindrat mig från att flera gånger tänka att det är fredag idag.
Och för övrigt är det inte vilken fredag som helst, utan bäste Daniels 25-årsdag. Fast i och med ledighet från mitt håll har jag inte träffat honom, och det är ju fullt möjligt att han också var ledig, för han har ju mångdubbelt fler lediga dagar än vad jag har. Han jobbar ju deltid, medan jag sliter på både på hel- och övertid.

Men inte idag som sagt!
Jag började dagen med att titta klart på ett avsnitt av The 4400 som jag somnade ifrån igår och tog det sen väldigt piano och småstädade lite och packade ännu en flyttlåda. Nio står travade här nu och allt är sånt jag klarar utan (gissar jag i alla fall) de omkring tre veckorna jag har kvar att bo här, så det kan ju tolkas antingen som att jag äger väldigt mycket jag inte använder, eller att jag har väldigt mycket jag använder kvar att packa.
Jag tror båda alternativen är rätt.

Hos Nobina får man lön den 27:e, så jag måste nu för första gången i mitt arbetsliv vänja mig vid att pengarna inte kommer in den 25:e och således att det inte är den 25:e som räkningarna ska betalas. I och med att den rutinen inte är riktigt inkörd ännu, då denna 27:e juli är den första riktiga löningen från Nobina, så har jag varit på vippen att glömma bort räkningarna denna månad, men ja, som tur var kom jag på det efter The 4400. Då slog det mig också att jag nog borde säga upp mitt bredbandsavtal i och med att jag redan hade fått in fakturan för perioden 1 september - 1 oktober och då bor jag ju inte här längre.
Sagt och gjort så ringde jag till Etanet, där jag blev ombedd att maila dem istället och det har jag gjort nu, så jag hoppas att jag har gjort som man ska. Jag var ju dock lite sent ute, för det är 30 dagars uppsägningstid och det är ju onekligen mindre än 30 dagar till jag flyttar ut, men jag får väl bjuda den inflyttande gubben på några dagars bredband då. Vet dock inte om han är speciellt uppkopplad av sig, men det kvittar.
Hur som helst lär det gå en hel del pengar i och med flytten, tänkte jag då jag budgeterade och tackade min välsignade stjärna för att jag har gått med ett ganska betydande överskott varje månad under en rätt lång tid, så det finns reserver att ta av om så behövs.

Sen blev det att jag tog mig en promenad. Jag gick ju förut rätt ofta på promenader utan mål och syfte, annat än att just gå lite, men det har blivit mindre ofta av den varan på sistone - och det är synd, för det är just den här årstiden det är som härligast, då solen värmer skinnet och allting känns lite lättare.
Det blev dock väldigt varmt till slut, så jag bestämde mig för att det fick bli lite strandhäng näst på agendan, så jag gick hem och packade ihop lite behövliga saker och cyklade så iväg till Lommaren.
Där bredde jag ut min filt i solen och ställde min "lilla" Nobina-kylväska i skuggan och lade mig så att läsa, men hamnade snart nästan mitt i en fotbollsmatch där i slänten, någon form av gruppboende med assistenter började sparka omkring en boll, och jag kan väl säga att jag inte riktigt tyckte att det var det bästa stället att spela på, för det låg ju förutom jag också en hel del andra där också, och den där bollen for ju än hit och dit över filtar och folk.
I och med att det inte blev så avslappnande där jag då låg, så flyttade jag mig efter en inte så lång betänketid till en annan fläck och där låg jag riktigt bra! Tog mig ett dopp och konstaterade att vattnet var kallare än under premiärdoppet i fredags, tog ett par simtag och sa hej till två före detta förskolebarn som jag har jobbat med och gick sen upp och soltorkade och slumrade till. Det är något visst med att somna utomhus mitt på dagen. Älskar't!

Hemma sen flyttpackade jag ytterligare lite och kom då på att jag skulle sätta in annonser för två saker som jag inte vill ha med mig i flytten men heller inte slänga, nämligen min hallspegel som är arvegods från morfar (men som jag ändå har hjärta att göra mig av med, för morfar finns ju just i hjärtat och inte i spegeln), samt en kolsyremaskin.

Till sist har jag haft tvättstugan och nu är det tid att se ett avsnitt av The 4400 igen (inte somna ifrån nu, hoppas jag) och sen krypa till kojs. Imorgon gnetar jag (busspråk för att jobba extra) med start 5:03 eller något liknande. Kliver upp klockan 4:00 hur som helst. Men det blir nog bra, jag känner mig faktiskt trött redan nu. Hade tänkt kränga på mig uniformen med kavaj och allt och fota mig så att både det spektaklet och nuvarande hårmängd kunde förevigas och läggas upp här och på facebook, men ja, det orkas inte ikväll.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, juli 26, 2011

Jämlikhet på jorden är min enda religion

Känner jag mig själv rätt så blir det förmodligen ett inlägg av modellen längre idag när jag nu två dagar i rad har skrivit lite kortare. Fast, det ska ju erkännas att jag idag liksom oftast annars också, inte har någon färdig plan om vad jag ska skriva om. Det brukar liksom ge med sig allt eftersom.

Igår blev det så att jag efter jobbet cyklade hem till Simon som är ensam hemma inledningsvis denna vecka, och eftersom han gjorde gällande att han inte är så förtjust i att vara ensam hemma (inte på något mörkrä... eh, mörkrätt? mörkräddt...?) vis - gissar jag - utan mer att han är väldigt ovan med tystnaden i och med att han har både fästmö och 1½-åring hemma annars. Vi åt pizza och hade allmänt trevligt, pratade om olika jobbanekdoter och lite annat, och han har tydligen varit en hårsmån från att bli rånad! Suck, korkade passagerare - vem kommer på att råna en bussförare nu när vi inte har någon kassa längre? Men det hade blivit avstyrt då fler passagerare klev på. Och det var först då Simon hade förstått vad det var fråga om, han hade inte kopplat då två youngster-gangsters frågade om han hade plånbok och sen satt sig alldeles bakom honom - förmodligen hade jag inte dragit den parallellen heller, förrän det möjligen var för sent. Jag är heller inte alltid så snabb i kopplingarna.
Hur som helst, trevligt var det. Vardagsumgänge borde jag hänge mig åt oftare!

Idag då, har jag fått köra en linje som jag bara har kört två gånger tidigare, och det precis i början av min bussförarkarriär; linje 652 till Harö. Det var kul att köra den igen, men den vägen ser jag inte fram emot att köra vintertid. Smalt och krokigt, så in i vassen! Och ledbuss hade jag också, vilket väl i och för sig knappast gjorde till eller från i och med att de har ungefär samma svängradie som kortvagnarna. Hade det däremot varit en stel boggi hade det blivit krångligare - en sån fick jag till Vätö igår (eller var det i förrgår?), där jag tidigare bara har kört kortvagnar och skillnaden var ju brutal. Jag var tvungen att backa och knixa och trixa vid samtliga tre vändplatser man trafikerar på 638:an, istället för bara vid Håknäs, som det blir när man har just kortvagn. Således tycker jag nog att det bara skulle vara kortvagnar eller möjligen boggi med svängande stödaxel, på 638:an.

I övrigt har jag mest farit som en skottspole mellan Norrtälje och Åkersberga, men haft delat och på rasten packade jag ytterligare två flyttkartonger, så nu är ligger hela bokhyllans, hela vitrinskåpets och hela tv-bänkens innehåll uppdelat i åtta kartonger, men jag har varvat nästan alla kartonger med antingen extra täcken, kuddar, sängkläder eller handdukar för att ömtåliga saker ska få lite eventuell stötdämpning. Det går framåt!
Visserligen är det ju fortfarande omkring tre veckor innan jag ska vara ute härifrån, men det känns bra att packa lite pö om pö (peu à peu som fransoserna säger) i och med att jag ju jobbar och inte riktigt kan hänge hela dagar till att packa sen.

Apropå att jobba ja, så har jag frivilligt tagit på mig att jobba extra på torsdag, en egentligt ledig dag. Det har vädjats rent allmänt om hjälp på torsdagen då tydligen osedvanligt många tjänster hänger löst och jag har ändå inget bättre för mig då vad jag vet, så jag kan lika gärna hjälpa till. Jag vill ju gärna att Nobina kommer på fötter ordentligt här i Norrtälje, och då får man (alltså jag) nog ställa upp lite ändå. Många förare säger att vi inte ska bjuda på någonting till arbetsgivaren, men jag tycker allt att det blir ett lite trevligare arbetsklimat om man faktiskt kan bjuda på vissa saker ibland. Inte allting hela tiden, men något ibland. Från båda håll då.

Idag fick jag min kavaj förresten! Så nu är min uniform komplett - tror jag åtminstone. Jag kan inte komma på att jag saknar något, åtminstone. Men alltså kavajen... Dels känns den på tok för varm för att ha nu och dels är jag inte helt säker på att den sitter som gjutet heller. Alltså, jag vet inte riktigt hur kavajer ska sitta, men jag tyckte att jag såg så bredaxlad och biffig ut i den, och jag vet inte om det är meningen att kavajer ska ha den effekten? Och den effekten gör sig inte så väldigt väl på min i övrigt rätt taniga kropp, så jag kände mig inte helnöjd. Men antingen får jag väl låta sömmerskan titta på det, eller också vänja mig. Vilket det blir har jag inte bestämt än.

Hrm, jag förstår inte riktigt att folk måste racka ner och komma med moralkakor till oss som sympatiserar med Norge i och med massakern där - har sett mer än en statusuppdatering på facebook som tycker att det är hyckleri gentemot all annan grymhet, ondska och orättvisa det finns i världen. Visst, det är sant att det händer mycket hemskt och att vi (jag åtminstone) inte reagerar lika kraftigt på allt sådant. Media gör ju sällan en lika stor sak av det, men det är ju ingen egentlig förklaring. Bara en notis om något liknande borde ju uppröra på samma sätt - men samtidigt så gäller det ju att kunna distansera sig också. Visst, svälten i många av Afrikas länder eller de vidriga arbetsförhållanderna i många av Asiens fabriker eller knarkrigen i Sydamerika - allt sånt borde uppröra mer - men vad blir det kvar av oss om vi alla ska lägga samma mängd energi på världens alla orättvisor och tragedier? Kväver vi inte vår egen lycka då?
Alltså, jag håller med om att det är rätt att det är fel; men får vi inte skrämmas och uppröras när terrorn plötsligt finns runt husknuten?
Alla i världen är lika mycket värda, men är det konstigt att känna extra band till sina grannar? I eurovision görs det ju hela tiden, mellan alla länder, så det tycks ju vara ett rätt globalt fenomen (även om eurovision inte riktigt är globalt, det vet jag ju).
Och ställer man då upp på den mentaliteten, att det är hyckleri att sätta en norgeflagga på sin profilbild och hålla tyst minut och allt sådant, just med åsyftning till allt annat hemskt som händer - var dras då gränsen för när det inte längre är hyckleri? Är det när något liknande faktiskt händer i Sverige, är det när någon vi känner drabbas eller först när vi själva är med om att en galning skjuter mot oss och lyckas döda flera runtomkring oss?
Jag vet som sagt inte var gränsen går, men för mig känns det självklart att visa medmänsklighet och stöd till Norge nu, de är ju våra bröder och systrar. För mig kanske något mer än för dig, dessutom, i och med att jag är ungefär en tredjedels norsk genom olika påbrån från både mormor och morfar och även har en hel del släkt där. Fast den släkten känner jag just inte, så de har ingen inverkan på min reaktion.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, juli 25, 2011

Koncist

Igår blev det ett kort inlägg och idag tror jag inte att det blir mycket bättre. Eller jo, längre blir det, men ni får väl se det som en skonsamhetsåtgärd för era ögon, att jag för en gångs skull inte skriver en kilometer nonsens.


Jag är nöjd med mig själv idag, jag jobbar och har delat, och nu på min långrast så har jag hunnit med att styrketräna och springa långt, duschat och ätit för att bli klar lagom till den tysta minuten för offren i Norge, som jag såklart kände att jag ville delta i. Hade jag varit ute och kört hade jag förmodligen stannat bussen på något säkert ställe och gjort likadant.


Om en dryg halvtimme måste jag trampa iväg mot jobbet igen. Hoppas jag slipper regnet då. Det slapp jag inte när jag var ute och sprang.


Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, juli 24, 2011

Stolt

Jens Stoltenberg, vilken klippa. Den mannen imponerar djupt på mig just nu - jag önskar att vi alla fick ha en Stoltenberg att luta oss mot i kristider.

Ge honom nobels fredspris!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, juli 23, 2011

Ja vi elsker dette landet

I natt hände något ovanligt - jag vaknade av åskovädret. Ofta när det är åskoväder så brukar jag få frågan av min mor; "hörde du åskan i natt?" och aldrig har jag hört något, men idag var det något som fick mig att vakna och sömndrucket mellan blixtarna dra ut sladdarna till dator och tv för att sen tänka att jag bergis skulle ha svårt att somna om, om det skulle smälla och ha sig - men jag somnade gissningsvis om på en gång när jag lagt mig. I efterhand har jag förstått att det var tidernas dån som gissningsvis väckte mig, har både läst fleras statusuppdateringar om ett dån utan dess like och även hört mor min prata om det - så det är väl ett sånt avgrundsvrål som ska kunna väcka mig i åskväg, i övrigt tycks jag kunna sova mig igenom vilken åska som helst. Men om en golvplanka skulle knarra av att någon trampade på den - ja då skulle jag förmodligen bli klarvaken direkt. Märkligt, det där.

Och så fick jag ju, 4:45 vakna till att de på radion beslutade sig för att ställa in tävlingar och liknande och bara låta folk prata av sig med anledning av det som hänt i Norge - och visst, jag tyckte ju också att det var tragiskt - men jag höll ju på att tappa andan när jag hörde att det (då) var 84 ungdomar som hade blivit ihjälskjutna där på Utöya (fast med norskt ö som jag just nu inte får till). När jag lade mig igår var det ju max tio eller så, så det kändes så ogreppbart många på något vis.
Nej hua, det har emellanåt känts tungt att jobba idag med all rapportering som har kommit in, och jag har även fått förklara läget för passagerare som har undrat vad som händer och så. Men jag har fått göra mitt bästa ändå, förstås.
Arbetsdagen har ändå rullat på och jag har fått träffa en av de trevligaste kundvärdarna inne på Tekniska också, och det glädjer mig ju.

Det dumma med dagen har dock varit lunchrasten. Jag jobbade nämligen mellan 5:42-14:34 och hade lunchrast mellan 8-9! Alltså, då var jag ju inte hungrig, men jag fick ju ändå tvinga i mig lite - och inte höll det ju att träna direkt efter jobbet som jag hade planerat, för då var jag ju istället alltför hungrig. 5:42 är inte extremtidigt ändå, så en lunchrast kring 11 hade väl varit det ultimata, men nejdå. Klockan åtta.
Idag har jag förresten lämnat in min ansökan till att få sitta på "en grupp" och för första gången i min bussförarkarriär i så fall få ett fast schema, där jag i princip hur lång tid i förväg som helst vet om hur jag jobbar och när, istället för bara när som jag har det nu på mitt dagkommenderade schema. Jag har ju valt att vara dagkommenderad för att jag vill ha variation med olika linjer och tider, men det får man nu i Nobinas system, det är inte så att man har precis samma tjänst en hel vecka i sträck - och det ser jag som en fördel. En annan kollega som jag pratade med på garaget tyckte däremot att det var en stor nackdel, men ja, vi är alla olika.

Imorgon jobbas det med starttid en halvtimme senare än idag och sluttid en timme senare, men lunchen ligger just mellan 11-12, så då passar det kanske ändå bättre att träna imorgon istället. Det visar sig.

Tyvärr har mitt knä börjat trilskas lite igen. Inte så att jag har direkt ont i det, men ömt är det. Detta (vänstra) knä har varit mig ett debakel av och till under lång tid, men nu har det varit mer av än till länge, så att det slog till igen nu känns ju minst sagt obekvämt och oväntat.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, juli 22, 2011

Bättre sent än aldrig

Gah, vad händer med mitt älskade Norge? Terrordåd eller vad fasen det må vara (vad annat kan det vara?), men obehagligt som fasen. Jag är ju ungefär en tredjedel norsk då min mormor var helnorska och min morfar kvartsnorsk och känner förmodligen lite starkare för detta grannland än gemene man. Norgehistorier till exempel, de har aldrig roat mig.
Trist - är väl det minsta jag kan säga, men jag vet ju å andra sidan inte så mycket mer om vad som har hänt och denna blogg är ju ingen nyhetsbyrå, så jag lämnar det för nu.

Jag har haft en ledig dag idag, och det känns ju som helt rätt dag denna vecka att pricka in som ledig, för hur varmt har det inte varit? Riktigt kvalmigt, härligt varmt!
Det började dock mulet, så jag gjorde upp planer på att träna på eftermiddagen, springa och så. Försökte även få med mig Mattias som började chatta med mig på facebook angående lönefrågor, men han var upptagen på eftermiddagen, så jag var helt inställd på att springa ensam.
Men när molnen skingrades och jag kände hur varmt det var, så styrde jag om mina planer helt och efter tvättstugan (som var bokad tiden 11-15, men som brukades 9:30-11:15 tack vare att jag var den ende under hela dagen som hade bokat tvättid), så begav jag mig till stranden med såväl bok som filt. Lommaren, stans lokala insjö blev det och trots att klockan var någonstans mellan 11:30-12 då jag kom dit, så fanns där blott fyra-fem bilar på parkeringen och inte en enda cykel i cykelställen (men det ändrade ju jag på, cykelburen som jag är). Det var med andra ord väldigt glest där, så jag kunde välja och vraka bäst jag ville bland platserna, men jag har inget behov av att ligga nära vattnet, tvärtom rentav, jag ligger gärna så långt bort som möjligt, där det är lugnast och skönast. Så så blev det, högst upp i slänten lade jag mig och läste och gick så småningom ner och tog mitt premiärdopp här i svenskt vatten. Tidigare i år har jag ju badat - men det i Kroatien, där förutsättningarna var lite annorlunda. Men! Jag vill nog hävda att vattnet här nu, var varmare än det var där då. Jag behövde liksom inte tveka alls innan jag doppade mig, vilket jag däremot gjorde där. Lite simmande blev det, innan jag gick upp och solade mig torr, läste lite mer och somnade sen tydligen.
När jag vaknade så var det fullt (nja, men fullare) med folk runtomkring, så det tog väl ett tag innan folk förstod vilken dag det skulle komma att bli. Och i och med att det var närmare 15 grader kallare och desto regnigare igår, så har jag full förståelse för den ståndpunkten.
Lustigt egentligen, hur snabbt temperaturen kan skifta.
Efter ännu ett dopp och mer läsning så tröttnade jag på strandlivet, oackompanjerad som jag var. Dessutom rullade den stora trädskuggan i inte så långsam takt in över min filt, så jag packade då ihop och satte av hemåt för att hänga det blöta på tork.
Sen gav jag mig ut igen, med sikte på stan och eventuellt klädinköp. Först cyklade jag via busstationen för att där skriva ut helgens tjänster, men där var det lite problem med skrivaren, så jag fick jag vänta, men där fanns trevliga kollegor att samtala med under tiden, så det var ingen fara.
Några kläder hittade jag sen inte, så det blev inget med det. Min mor ringde dock och frågade om jag ville komma över och äta lite sill och potatis till middag senare.
Jag hade inga som helst matplaner, så det tackade jag glatt ja till. Sill är ju helt underbart gott!
Dessutom är min syster borta på estlandskryssning också, så det vill ju till att passa på att äta sånt hon inte tycker om då, resonerade mina föräldrar.
Så så blev det, och gott var det!

Imorgon klivs det upp sådär 4:45 igen, lördag till trots, så jag får allt börja runda av och tänka på refrängen nu.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, juli 21, 2011

När så rätt blir så fel

Imorse var det upp som en sol redan klockan 3:40, men i vanlig ordning är jag inte speciellt trögstartad sådags, utan blir istället seg i huvudet en bit in på den "vanliga" morgonen (då jag redan har jobbat i flera timmar alltså). Men idag hade jag dessutom kort tjänst, så jag slutade redan 9:32 och cyklade då hem i regnet som rådde, och blev rätt kall.

Då tänkte jag, nu om någonsin ska jag ju passa på att utnyttja mitt badkar innan jag flyttar ifrån det! Hade liksom redan gett upp hoppet om att badlusten skulle infalla fler gånger innan flytten, sommar som det är, men nu så kändes det ju som dagens bästa idé!
Jag tappade upp ett bad och hade i massa badskum - varför snåla när det nu troligen är sista gången - och gjorde lite annat medan badet fylldes upp, så som att plocka fram lite choklad, en kudde, en flaska vatten, min bok, skapa en spellista med bara Enya-låtar och helt enkelt förbereda allt på bästa sätt.
Sen, när vattennivån hade nått önskat läge (i och för sig en aning svårbedömt i och med den väldiga skummängden), så bytte jag till min mässingsskrud och klev i vattnet - bara för att fort som satan ställa mig på badkarskanten igen, då vattnet brände fötterna som tusen eldar! Alltså, det var ju varmt, men inte galet varmt - men för mina kalla fötter var det helt outhärdligt. Så där stod jag i ungefär samma position som denne hund och bidade min tid. Jag tänkte att någon gång måste ju vattnet ha svalnat lite, men för säkerhets skull vred jag om kranen till det kallaste läget och fyllde på med kallvatten, men varje gång jag på prov stack ner fötterna, så brände det något vansinnigt ändå. Till slut brände det dock bara, men inte vansinnigt, så då kunde jag stå där i alla fall, men för varje millimeter jag försökte sänka ner resten av kroppen, var det likadant - det brände något ohyggligt, så det tog mig säkert en kvart att komma ner såpass att jag kunde lägga mig mot den kudde jag hade lagt på badkarskanten.
Jag kände dock rätt snart att det hela var ohållbart, mitt blodtryck sjönk all världens väg och jag vet av erfarenhet att jag lätt blir svimfärdig (svim, inte swim) när jag efter bad reser på mig - jag har faktiskt rentav helt förlorat medvetandet och fallit som en fura en gång och det vill jag till alla pris undvika att göra igen. Så medan måttliga krafter ännu var med mig, så reste jag mig i pensionärstempo och tömde ut vattnet och duschade svalt istället.
Sånt slöseri på vatten! Sen tog jag inte på mig mer än kalsonger och shorts, har ett fönster i varje rum öppet och även nu, säkert en timme efter att ha avslutat bad&duschproceduren, så känns fötter och vader glödheta! Alltså, inte när jag känner på dem med handen, men inombords.

Note to self: Bada inte för varmt när jag är för kall.

Just det ja, det fick jag ju inte med i den kronologiskt riktiga ordningen nu, men en anledning till att jag var kall, var inte att jag cyklade i regnet (då hade jag ju regnkläder), utan då jag på busstationen efter en paus skulle ut och ta mig in i bussen. Då vräkte regnet ner, men jag hade paraply. Bussen var av den modell att huvudströmbrytaren sitter under en jättelucka i bussens front (otympligt), och luckan var av den modell att den inte stannade i upprätt läge, utan i enighet med tyngdlagen föll ner och stängde sig så fort jag släppte den (mycket otympligt) - och att både hålla paraply, hålla upp lucka och sätta i och vrida om huvudströmnyckeln, kräver ju en hand mer än vad jag har. Således tappade jag huvudströmnyckeln, så att den föll in och landade på någon balk eller liknande, "inne i bussen" - och jag fick lägga ifrån mig paraplyet och leta med händerna för glatta livet - men jag hittade den inte.
Tack och lov hade en kollega i närheten en extra som jag fick låna, och även då fick jag skita i paraplyet och helt inrikta mig på att lyckas med att vrida igång huvudströmmen. Det lyckades jag med, men då blev jag ju rätt rejält blöt istället.

Just det ja, igår har jag för mig att jag nämnde att jag trivs så bra på jobbet med kollegorna och så, men jag hade lite bråttom när jag skrev så jag gick inte in i detalj på mer där då. Men en sak rör Simon i alla fall, han jobbar ofta som kundvärd inne på Tekniska numera och det har blivit att jag har träffat honom nästan mer än någon annan på sistone och han har lagt sig till med jargongen att kalla mig "älskling". Det har jag absolut inget emot, positivt laddad jargong tycker jag bara är rolig - men det får mig onekligen att tro att han inte är bekant med min läggning. Visst, han kan ju såklart veta om det och vara såpass öppensinnad och självsäker och allt sånt, att han helt enkelt inte bryr sig, men mina fördomar säger att heterokillar i allmänhet inte kallar homokillar för älskling på skoj, som av rädsla för att det skulle misstolkas av homokillen. Fast jag misstolkar det ju å andra sidan inte, så min logik säger emot sig själv.
Intressant dock att ryktet tycks ha gått så dåligt. Jag menar, jag har ju gjort stor-shout out:en på facebook där jag är vän med en mängd kollegor - Simon inkluderat, och tänkte att det där får sprida sig bäst det vill bland övriga kollegor och andra bekanta, för själv pratar jag sällan och aldrig om det, då folk sällan och aldrig pratar med mig om sin heterosexualitet - jag tycker helt enkelt inte att det ska behövs sägas i tid och otid. Hur som helst, det verkar ändå ha gått många förbi - eller så låtsas de att de inte vet?
Ja sak samma egentligen, huvudsaken för mig är att jag vet vem jag är.
Fast vet jag ens det alla gånger?

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, juli 20, 2011

Jan Malmsjö

Jo, den karln åkte med mig idag! Han hälsade glatt och betalade för sig med remsa, och gick sen upp en våning och satte sig så att jag hade fullgod uppsyn över honom via övervåningskameran - fast den har man ju inte tid att titta speciellt ofta i. Och så rolig att titta på är han kanske inte. Eller jo, ibland är han minsann det, nämligen här bland annat, 4:19 in i klippet.

Jag har haft samma dubbeldäckare hela dagen och den har gått som en klocka, så jag känner allt att jag återigen trivs bra med dem. Idag tändes faktiskt sköldpaddssymbolen som hastigast vid en hållplats där bakdörren tog i backen, men den lyckades jag släcka på en gång, så nu vet jag ju äntligen hur man gör det på ett smidigt sätt.

Måste säga rent allmänt att jag bara trivs bättre och bättre med mitt jobb nu från den svacka jag tidigare har känt. De senaste dagarna har allt känts jättebra, bussarna, tjänsterna (som jag har fått alltså), kollegegemenskapen och passagerarbemötandet. Woho för det!

Men här kan jag inte sitta, är just nu hemma hos mig istället för med min syster - min telefon var nämligen i akut behov av laddning, och det kan jag endast göra via min dator...

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, juli 19, 2011

Sol i sinne

Den här dagen har varit bra på alla vis - möjligen med undatag av att jag klev upp 3:30 imorse. Det var i och för sig inte så tungt då, men allt tidigare än 4:00 gör min hjärna extremt seg av och till. Nu har jag precis sovit en lur på harsjöbalkongen, så nu är segheten kanske mer nyvakenhet.

(Bah, denna dators n-tangent är så slö, måste ofta trycka på den flera gånger för att få resultat, så ser du något ord som verkar konstigt, prova att lägga in ett n någonstans.)


I alla fall, direkt då jag kom till jobbet vid 4:00 så frågade morgonens driftledare om inte jag skulle söka som driftledare, för det trodde han att jag skulle passa som. Han lade till och med fram argument om att jag ju är så lugn och ja, att han helt enkelt trodde att jag skulle passa. Väldigt kul såklart, men jag vet inte om jag håller med. Jag är vimsig och icke motorteknisk, så jag skulle förmodligen inte komma på de råd som de där inne ofta ger när jag ringer och talar om att jag inte kan starta bussen eller liknande. Och jag gillar ju att köra! Men det kan ju vara värt att tänka på faktiskt.


Hade bara trevliga körningar och bussar, på slutet 677 till och från Uppsala, och den är ju så ny för mig, men lätt och av den anledningen trevlig.


Efter arbetstidens slut hade jag möte med karln som numera är min närmste chef. Det är för övrigt säkert över ett halvår sen jag hade en närmaste chef, så att nu ha en känns bra.

I alla fall, han ville presentera sig och sin roll och så ville han också veta lite mer om mig. Som grädde på moset gav han mig två biobiljetter för att det tydligen har kommit in beröm till mig från SL:s håll, att en passagerare istället för klagomål hade skrivit in och berömt föraren på en viss linje och tid - och den var det jag som hade kört! Jisses, så kul!


Och väl hemma (på Harsjövägen vill säga), ringde jag till huvudkontoret för att reda ut det där med mina förbättringsförslag - och hon på plats där pratade med mig i inte mindre än 40 minuter, för att helt få rätsida på vad jag menade, och hon lyssnade verkligen intresserat också. Hoppas det kan bli något med de förändringarna!


Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, juli 18, 2011

En ny vecka

Då är kärringveckan åter inledd och det genom min namnsdag. Jag sparkar ju alltid igång denna fruntimmersvecka, och det gör jag ju riktigt bra... Tror jag.


Det som även är inlett är syskonveckan, för den här veckan ska jag bo med syster och katt, då föräldrarna är bortresta och de båda kan behöva lite sällskap. I och för sig klarar sig väl framför allt syster på egen hand, men det är ju ändå trevligare att vara tillsammans, och jag har inget emot att bo här på Harsjövägen i en knapp vecka. Bara det faktum att man här inte behöver boka tvättid, är ju rätt bekvämt. Jag kastade omgående in ett lass med vit tvätt som jag tog med hemifrån, och ska sen även tvätta lite färgat.


Jag har tydligen fått samma tjänst de tre inledande dagarna på den här veckan, och det är något så roligt som passning mellan 5-13:45. Inte så väldans händelserikt alltså. Eller ja, det vet man ju aldrig, men idag har jag bara fått åka till Älmsta och lämna en "frisk" buss till en förare som saknade just sådan. Sen åkte jag med honom via Gåsvik till Norrtälje, där jag även fick ta en bil och skjutsa ner två semesteråtervändare till busstationen. Sen har jag inte gjort ett smack nytta, bara suttit och pratat med kollegor, löst sudoku och tittat på tv. Segt, men trevligt så länge kollegor fanns att tillgå.


Ikväll ska vi på bio, syster och jag. Den sista Harry Pottern blir det, och jag bokade just de biljetterna - ett cirkusprojekt i sig kan jag säga. Hela bokningssystemet är nytt, så först hittade jag inte alls var man skulle boka, och sen när jag gjorde det, så fanns det knappt inga platser kvar, och de jag valde hann bli upptagna innan jag hann komma vidare från välja-platser-läget, så till slut blev det inte alls vidare bra platser; rätt långt fram och rätt långt ut på kanten. Men men, det ger nog också en filmupplevelse. Louise var dock och såg premiären, så hon har ju redan upplevt. Men jag vill ju också se denna avslutande film, även om jag inte tycker att filmserien har varit helt jättebra, så har jag ju ändå läst böckerna och även sett igenom de tidigare filmerna, så ja, ett avslut är bra att få. Och det är skönt att det blir det nu också. Första Harry Potter-boken kom då jag var 13, sista filmen kommer nu när jag är 24, snart 25, så det är ju i en elva-tolv år som det mediespektaklet har härjat. Bra att det kommer till ett slut.


Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, juli 17, 2011

Preparations

Hittills idag har allt handlat om förberedelser. Eller ja, nästan allt. Fast kanske allt ändå? Jag vet inte. Jag började i alla fall med att planera kvällens middag och cyklade sen iväg för att köpa det som köpa behövdes, för att sen sätta igång att baka ihop en efterrätt - bara för att i det närmaste direkt inse att jag hade glömt att köpa smör, så det blev åter en cykeltur till Flygfyren via omväg (i och med att jag bara kan ta mig dit via omväg numera eftersom de på grund av allmänt konstruerande av intilliggande butiker, har stängt av min vanliga väg).
Sen drog jag igång och bakade i alla fall, en sorts chokladkaka enligt knepigt recept. Måtten var som ständigt "1⅓ dl socker" eller "drygt 3 dl smör" - bara att ange smör i deciliter tycker jag är att krångla till det. En annan ingrediens var det inte så specifika "ca 3 dl kaksmulor". Okej, kaksmulor från vilken sorts kaka? Jag gissade på digestive.
Dessutom hade jag glömt att köpa mandlar också, men det fick kakan klara sig utan.

Kakan skulle kallna i omgångar och parallellt med det förberedde jag själva middagen också och skalade och skar upp allehanda rotfrukter, samt fyllde lövbiffar - så allt som återstår nu är egentligen att fixa till en sallad och tillaga själva maten, vilket gissningsvis kommer gå rätt enkelt och smidigt.

Min gäst kommer om ungefär en halvtimme (alltså klockan 15) och det är väl i och för sig tveksamt om vi ska äta på en gång. Jag tror inte det, det är ju helt mittemellan lunch och middag. I och för sig äter jag ju sällan och aldrig lunch på helger, så mig skulle det kanske ändå passa att sätta igång med matlagandet mer eller mindre direkt, för det kommer ju ändå att ta sin tid innan det blir klart. Men jag får ju anpassa mig efter min gäst.

Hela detta inlägg hade jag tänkt som en förberedelse också, alltså att jag skulle skriva första halvan nu och sen bara spara utan att publicera, men jag tror nog att det får bli en publikation på detta ändå, för jag vet inte vad jag har för tid att spela på sen.
Imorgon ska jag kliva upp klockan 4:00, så kvällen kan behövas till annat än bloggande.

Nu hoppas jag att både ni och framför allt jag får en fortsatt trevlig söndag!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, juli 16, 2011

Morgonmystik & förmiddagsfadäs

Den här morgonen var lite märklig må jag säga, det känns som att ödet på något vis spelade mig ett spratt.
Jag vaknade slutgiltigt vid strax efter klockan åtta och satte omgående igång radion så som jag brukar, och gick ut på toa.
När jag satt där på toaletten hörde jag Lisa Syrén skramla i sin skål med nummerkulor som avgör vilken slutsiffra man ska ha i telefonnumret för att få ringa in till Ring så spelar vi och det låter väl i princip som ljug nu (vilket allt följande förmodligen kommer göra), men jag kände där i min nyvakenhet så klart att det skulle bli 27 - min slutsiffra. Och... det blev det! Bara då tappade jag ju nästan hakan, chansen är ju 1/100, så det är ju inte så väldigt stor sannolikhet ändå. Bara för att ringde jag ju in också och tänkte att då måste jag ju även välja fråga 27 just för att 27 kändes så märkvärdigt nu. Annars har jag alltid tänkt att jag skulle välja fråga 17 om jag någonsin skulle komma med där - inte för att jag har någon jättestark önskan om det, men jag lyssnar ofta på programmet på lördagsmorgnarna och då blir det ju att jag tänker i de banorna.
Tyvärr kom jag inte fram varken första eller tionde gången ("Välkommen till Sveriges Radio. Detta samtal kostar en krona. Det är många som ringer nu och ditt samtal har tyvärr inte kopplats fram"), men den tjej som kom fram därnäst - vilken av de 50 frågorna ville hon ha? Jo, just 27! Och 27 var dessutom en halvchans.
Inför den tävlande där efter presenterade Lisa såhär (ungefär):
Och nu ska vi till Norrtälje. Godmorgon [bortglömt namn]! Vilken fråga ville han ha då? Jo - 17! Den hade dock gått tidigare på morgonen innan jag hade satt igång radion och därmed slutade ödet spela mig detta spratt.

Efter spratt kommer fadäs. I alla fall i mitt liv. Eller, det var väl väldigt grovt generaliserat, men idag blev det så, för jag packade ganska tidigt ihop min träningspåse och cyklade iväg mot Harsjö varifrån min träning utgår.
Alldeles efter hamnen brukar jag ta en genväg upp förbi Brännäsgården och Musikskolan, på en stig med uppstickande, ojämna stenar som via skumpeffekt fick mitt solglasögonfodral (med bifogade solglasögon inuti) att lämna påsen. Det märkte jag tack och lov på en gång, men jag cyklar ju allt som oftast med lite fart och även på cykel har man ju en viss stoppsträcka. Således fick jag backa cykeln tillbaka, och tydligen (detta reflekterade jag över först efter detta), så stiger jag alltid av och på cykeln på cykelns vänstra sida. Glasögonfodralet låg på cykelns högra sida.
Smidigt som jag tänkte mig vara höll jag således i cykeln istället för att fälla ut stödet och stod på fel sida och böjde mig liksom över cykeln för att nå och plocka upp fodralet - men det gick ju inte. Cykelstyret vred sig och i mitt böjda läge kunde jag ju inte staga upp den, så den svängde ju inåt buskarna och jag i min böjdhet följde ju med och föll således över cykeln som också föll. Och påsen i cykelkorgen lade sig upp och ner på backen och lät mina träningskläder, hygienartiklar och rena underkläder rinna ut där på backen - samtidigt som det strömmade till av folk på väg mot Socitetsparken där American Car Show idag gick av stapeln.
Underbar situation där, verkligen.
Sen blev jag heller inte gladare av att jag ungefär tio minuter tidigare hade beslutat mig att ha långbyxor för en gångs skull och då tog mina rena, vita linnebyxor. De fick ju förstås fläckar, för det blir det ju av minsta lilla på vita byxor.
Men jag kunde ju inte göra annat än att resa på mig, resa på cykeln och parkera densamme och sen rafsa ihop allt.

Träningen sen då, tackar som frågar, den gick bara bra. Visserligen hände något jag inte är helt van vid - jag blev omsprungen! En kvinna som startade ungefär samtidigt som jag ifrån Harsjövägen, men som tog en annan ingång till spåret, kom plötsligt ikapp och sprang om i höjd med Färsna gård.
Hon vek dock av mot Färsna och sprang således (gissningsvis) en väsentligt kortare runda än jag, för jag var ju på väg ut mot Vigelsjö och milspåret. Så jag får väl bjuda på den då, och dessutom var jag inledningsvis lite seg i benen, så hastigheten var inte alls den högsta.
... det var den däremot på slutet. Jag sprutade en längre bit än jag brukar och jäklar vad härligt det är, men sanslöst vad jobbigt det är!
Alltså, att ta i det värsta man kan är ju jobbigt oavsett om man är vältränad eller ej, för då tänjer man ju de egna gränserna.
Sen var jag svettig som aldrig förr.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, juli 15, 2011

Det går bra nu! (skrytrisk)

Alltså, det känns som att jag har flyt i livet nu. Åtminstone just idag känns det som att det går bra på precis alla fronter jag kan tänka mig (och det jag inte kan tänka mig är ju just inget jag saknar heller, antar jag?), så det är bara att njuta antar jag!

På jobbet känns det helt plötsligt jättebra! Alltså jag är förmodligen lättpåverkad åt båda håll, surnar fort till när saker inte fungerar, men blir lika snabbt glad när det faktiskt gör det. Idag har alla mina bussar (har väl kört 5-6 olika varav tre dubbeldäckare) fungerat alldeles utmärkt och det kollegiala har varit hemskt trevligt, i synnerhet inne på tekniska med kundvärdarna och faktiskt även cheferna på plats där, men jag har även pratat med trevliga kundvärdar och övriga kollegor i Norrtälje också.
En av kundvärdarna på tekniska frågade om en av cheferna hade pratat något med mig - och jag visste ju inte alls vad hon menade, men det gällde samme chef som har utsett mig att köra Pridebussen, så jag undrade om det hade med det att göra - men det hade det tydligen inte. Efter lite lirkande fick jag ur henne att cheferna tydligen har pratat massa gott om mig, att jag är väldigt trevlig och... ja, allt vad hon nu sa och det kändes ju lite, ja nästan genant på något vis, men såklart hemskt kul ändå - men trots att det fanns en massa utrymme att nämna det för mig, så gjorde ingen av cheferna det då, så jag får väl hoppas att det faktiskt blir av ändå - för chefsligt beröm tror jag inte skadar karriären direkt.
Vidare så ringde de ju från huvudkontoret igår också (folk ännu högre upp, gissar jag) och ville veta mer hur jag tänker kring de förbättringsförslag som jag har lämnat in, men jag hade inte tid att prata då bussen jag skulle lösa av kom in precis då och sen dess har vi inte fått tag i varandra, men det ska väl ordna sig till slut antar jag.

Något annat att glädjas åt är att jag får besök på söndag, det är kanske nästan så att det kan betecknas som en dejt - eller något åt det hållet i alla fall, och att det går framåt på den fronten skadar ju aldrig, mer kärlek i livet vore sannerligen inte fel. Visserligen ska jag förstås inte ta ut något i förtid, men att det känns allmänt bra är ju åtminstone bra och något att glädjas åt.

Ekonomiskt går det bra också. Det här med att jobba heltid, inte ha någon bil och i övrigt rätt anspråkslösa utgifter gör att jag dels har byggt upp en skaplig buffert, dels har pengar till att resa om jag skulle känna för det och även har såpass mycket pengar på lönekontot att jag förmodligen inte kommer behöva skrapa av bufferten ens inför flytten som komma skall.

Flytten i sig ser jag ju som sagt fram emot, det ska bli så roligt! Bara en dryg månad kvar nu!

Och håret, det är ju också en framgång, även om jag just nu kanske inte är jätteglad över det. Alltså, visst är jag glad att det växer, men just nu är det i en sån längdfas då det faktiskt syns när det inte är kammat, men samtidigt är nästintill omöjligt att kamma. Det blir inte fint, helt enkelt. Det kan ju dock vara så att det bara är i mina kritiska ögon. En kollega jag träffade igår - eller ja, han är kollega såtillvida att han också kör buss, men han kör fortfarande för Keolis i och med att han hela tiden har jobbat i Täby (vi gick på busslinkskolan samtidigt) - och han sa att han tyckte att jag var riktigt snygg (i åsyftning till håret alltså), och det är ju bara att casha in på självkänslekontot.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, juli 14, 2011

Jetlag

Som det kanske märks, så är jag igång med bakåtbloggandet igen - alltså jag lägger in gamla inlägg från lunarstormdagboken på det datum det då skrevs och nu är jag nere på sommaren 2004 och igår när jag läste igenom det jag la in här, blev jag alldeles nostalgisk då jag skrev om lille Tom då han fortfarande var i livet. Hade han fått fortsätta sitt liv hade han varit 11 år nu. Alltså, dö när man är fem år gammal - det är sånt som gör att jag inte tror på någon allsmäktigt god gud.

Hur som helst är det ett jäkla projekt med bakåtbloggandet, även om jag får med en massa inlägg varje gång jag ger mig i kast med att göra det, så ska jag ner ända till 2001 innan jag är klar. Fast jag vet att jag ju längre bakåt jag kommer, slarvade allt mer med att skriva varje dag (rättare sagt, då hade jag inte kommit in i andan att skriva varje dag), plus att jag många gånger skrev rent trams bara för att få mer status på lunarstorm. Status, det var ju alltså siffra och inget annat, men det var viktigt då.

Imorse var det svinigt kallt när jag skulle cykla iväg till jobbet. Exakt temperatur vet jag inte, för tidigt på morgonen ligger solen på min termometer och visar ju soltemperatur och det är ju inte den man går efter. Den låg i alla fall på någonstans mellan 15-20 grader då, men det var det alltså ingalunda tal om! Trots att jag hade både långbyxor och även tjocktröjan ovanpå skjortpaketet, så kändes det isande kallt. Jacka, mössa och vantar hade inte alls suttit fel - såhär i mitten av juli.
Men, bara någon timme senare var det ju varmt och skönt igen och nu visar termometern på 19 grader i skuggan, så den här dagen har nog förutsättningar för att fortsätta varmt.

Liksom hela denna vecka har jag även idag delad tjänst med långrast i mitten, och det är riktigt trivsamt tycker jag. Visst, när jag börjar tidigt (inte monstruöst tidigt idag; 5:44) så skulle jag ju allra helst sluta tidigt också. Men delat är ju näst bäst ändå, för sent är jag inte speciellt sugen på att jobba. Visst, sovmorgon är skönt, men att sluta på kvällen eller rentav natten stör ger mig i det närmaste jetlag.
Okej, jag har aldrig haft riktig jetlag, har som mest rest till två timmars tidsskillad (vad jag minns), men jag föreställer mig att rubbad dygnsrytm när det helt plötsligt dyker upp lite nattarbete, kan liknas vid en mild jetlag ändå.

Nu är det bara en månad kvar till min semester förresten! Alltså, min semester börjar den 15:e augusti, men den föregås av ledig helg, så jag jobbar ju sista dagen den 12:e och det är då sannerligen helt perfekt med ledig helg där, i och med att jag lämnar ifrån mig lägenheten klockan 10:00 den 15:e. Så snart är jag mitt inne i flyttkaoset - och jag längtar!
Inte att jag längtar bort härifrån och inte att jag längtar efter att börja packa, men jag längtar såklart till att flytta in i Färsna och packa upp!
Tror det kommer bli helt superbra!
I helgen tror jag att jag kommer ha tillgång till en bil, och då ska jag nog göra slag i sak och köpa flyttkartonger på Rusta. De är ju lite svåra att transportera på cykel, så det gäller att passa på.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, juli 13, 2011

Goes human

Igår presenterades en rad förbättringar inför hösten (på jobbet vill säga), och idag såg jag hur pressad och i det närmaste ledsen en av de höga cheferna såg ut, när en av mina kollegor gick på och skällde på ofungerande saker. Inte heller på centrala trafikledningen verkar man ha det lätt, som igår då de gjorde sig till och ändrade dagens tjänst (alltså dagens idag, inte dagens igår) i och med att de har noterat att de har räknat fel med färjorna som man måste åka med för att komma från Blidö. Hade den tjänsten i måndags också, och låg då i väldigt god tid när jag kom till det första färjeläget, men där fick jag vänta i drygt 20 minuter på färjan och låg sen när jag körde av sista färjan 19½ minut sen istället - och då bestämde CTL att någon annan skulle köra min tur till Spillersboda som låg på lut fem minuter efter den planerade ankomsten till Norrtälje.
Men idag då, så körde färjorna en extratur, så det blev ingen väntan för mig och därmed låg jag i bra tid hela tiden - och det fick jag veta att färjekarlarna hade sagt till CTL att de inte tänkte göra, så bara det faktum att jag nu faktiskt låg i tid, rörde ju till planerna som var satta till att jag inte skulle göra det.

... Så jag förstår att de inte har det lätt. Och i och med att de mesta ser ut att bli bättre till hösten, så har jag bestämt att jag nu ska försöka inta en positiv bild av min arbetsgivare. Klart, vissa dagar kan jag nog surna till ändå, men det kunde jag allt med Keolis också. Ingen är ju felfri.
Om de åtgärdar sköldpaddsproblemen med dubbeldäckarna, vilket sägs vara på gång, ja då är nog ingen gladare än jag.

Idag när jag körde 634:an fick jag förresten sällskap av min gamle skolkamrat Anders, som är av den vänliga sort att han gärna sitter längst fram och pratar lite. Mycket trevligt sätt att få tiden att gå på!
Och jag hann sen alltså med 630 till Spillersboda också, och det är jag glad för, för där åkte en så galet charmig fyraåring (uppskattningsvis alltså) med, han var god och glad och babblig och satt inte alldeles långt ifrån mig, så jag hörde ju hur han tokade sig så som bara barn gör, och det var så härligt! Jag tycker ju att barn är de bästa passagerarna, kör gärna förskoleklasser och skolturer.
Sen när jag körde 630 tillbaka till Norrtälje så gjorde jag en liten hallåa där jag tackade för mig och önskade alla en fortsatt trevlig dag då vi ankom stationen, och de genererade i att väldigt många av passagerarna antingen klev av genom framdörren och önskade mig detsamma, eller att de gick ut i bak, men från utsidan kom fram och sa något uppskattande. Mycket roligt! Vanligen när jag gör ett sånt utrop (vilket jag ofta gör) så får jag ingen eller möjligen enstaka reaktioner.

Just det ja! Ett kort tag hade jag en (gissningsvis) dyr systemkamera i min ägo. När jag vände i Glyxnäs och började plocka upp folk som skulle in till Norrtälje, så klev det på en man som gick bakåt i bussen, för att sen nästan omgående komma fram med kameran han hade hittat. I och med att jag bara hade haft tre passagerare ut till Blidö, så förstod jag att kameran måste ha tillhört en engelsktalande scout som jag vid Furusund fick förklara just att Furusund heter Furusund på Furusundssidan och Köpmanholm på Yxlansidan - och hon stod tappert och väntade på mig när jag kom tillbaka till Furusund (en och en halv timme efter att hon hade klivit av), så hon återfick sin kamera och tackade så väldeliga, och jag ropade även ut hennes tacksamhet så att mannen långt bak fick höra, och han gav tummen upp.

Senare idag blir det åter 643, bland annat, och det ser jag ju fram emot!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, juli 12, 2011

Rufs

Alltså, linje 643 igår, det var ju en både simpel och trivsam linje, den gick hur bra som helst att köra, så det känns bara kul att jag ska ha den imorgon igen.
Sen vet jag inte hur simpelt jag kommer tycka sen om jag får specialvarianterna där man kör i en "loop" och gör avstickare till Fjällbacka och så, men det är nog hanterbart, även det.

Nu är jag hemma på långrast idag igen, och jag säger som jag har sagt någon gång tidigare; delade tjänster på hemmaplan är inte fy skam! När jag började köra buss tyckte jag att det var hemskt segt, men nu tycker jag bara att det är skönt, i synnerhet såhär på sommaren då balkongen kan bjuda på en liten sovstund. Ska nog för övrigt undersöka de möjligheterna så snart jag har skrivit klart här.
Jag har hunnit med ett apoteksbesök idag också, men glömde att kika in på Rusta, vilket jag egentligen hade tänkt. Men jag har delat även imorgon, så jag kan ju göra det då lika bra. Måste börja kolla upp var jag kan få tag i flyttkartonger nämligen, och jag har sett på nätet att Rusta har, men det känns ju dumt att skicka efter när det nu finns en butik här i stan. Flytten närmar sig ju, och jag märker på mig själv att jag röjer allt mer nu.
Igår öppnade jag kistan i vilken jag samlade saker inför min förra flytt (hemifrånflytten) och konstaterade att de urgamla kartongerna till PC-spelen som har lagts där, aldrig sen dess har använts och därmed nu kan arkebuseras. Förr om åren fick man ju en, i jämförelse med dagens förpackningar, jättekartong då spel inhandlades. Så jag gjorde mig kvitt kartongerna till Airline Tycoon, Age of Empires, Age of Empires 2 (fast själva skivan är sen flera år i min kusins ägo, han har förmodligen glömt att det är min, men det kvittar för min del, jag betraktar det i stort sett som att han har fått den), Polis 2, Caesar III och... kanske något mer som jag har glömt nu.
Idag kikade jag in i mitt förråd och funderade över vad jag egentligen har där. Inte jättemycket, förutom två cyklar och en cykelkärra då, som är det verkligt skrymmande. En herrans massa tomma plastpåsar hade jag där, och de har väl kommit dit då det har regnat och jag har bytit om till gummistövlar där inne och tänkt att jag har behövt en påse till skorna, men insett att stövlarnas påse har dugt bra. Någon tomkartong fanns där också, så det lades till återvinning. Jag har även en tom kartong och en gammal resväska där som jag måste gå igenom, samt lite som måste slängas på någon återvinningsstation om inte grovsopecontainern kommer hit snart (vilket jag hoppas).
Så flytten är i tankarna mest hela tiden! Jag ska nog nu innan jag lägger mig på balkongen, kolla på IKEA:s hemsida över vad jag vill köpa där också, så jag har klart det för mig sen när det ska flyttas in. I och med att min nya lägenhet byggs i samarbete mellan Skanska och IKEA, så får jag ett presentkort på 3000 kronor att handla på IKEA för nämligen, så det är rätt givet att det kommer bli ett besök där. Det hade det väl förmodligen blivit ändå, men ja, det är ju ett trevligt och välkommet tilltag.

Från det ena till det andra - imorse när jag tittade mig i spegeln då jag nyss hade vaknat, så var jag rufsig i håret! Alltså, kudden syntes tydligt på ena sidan.
Nu har jag ju investerat i en kam, men den är så jäkla hård och mitt hår är ju så tunt och litet, så det gör mest bara ont att använda den. Lyckades göra ett sår i hårbotten med den, rentav. Men mjuka kammar, finns det sånt?
Håret växer för övrigt rätt ojämnt, i bak finns det hår, men det känns överhuvudtaget inte som att det växer, medan det gör det "i fram" och på sidorna.

Och från det andra till det tredje - ibland roar jag mig med att hålla andan då det inte finns annat att göra när jag kör (radion fungerar allt som oftast inte utanför de tätbebyggda områdena numera, något jag hoppas att Nobina gör något åt), och igår när jag tomkörde så lyckades jag hålla andan i två minuter! Shit, det var inte alls länge sen jag tyckte att en minut var pest och pina, men nu har jag dubblat det!
Fridykning nästa?

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, juli 11, 2011

Sommartider, hej hej!

Idag må jag säga att jag åtminstone hittills har haft en riktigt bra arbetsdag. Visst, än återstår dagens eldprov - att köra linje 643 mellan Älmsta och Hallstavik för första gången (och sen samma linje tillbaka igen), men jag tror nog ändå att det ska gå bra. Jag sa till i fredags att jag kanske skulle behöva lots på den, men det tror jag inte att jag behöver nu. Förarbrist råder ju också, så det vore ju bara dumt om de avsatte en extra till den linjen, för jag tror egentligen inte att den är svår. Inte så himla många svängar hit och dit, så jag bör klara mig själv med min fusklapp.
Pratade även lite med linjeutbildar-Anneli nu innan jag gick på långrast och uppdaterade mig lite på den genom henne också, så ja, det går nog.

Och dit skulle jag ju komma också; långrasten. Jag fick nämligen extra lång rast idag, då schemat inte höll för att köra 634 till och från Blidö och direkt gå på och köra 630 till Spillersboda efter det. Jag blev sen till Norrtälje - låg -19½ utan att egentligen förstå varför, jag låg kraftigt på plus vid första färjeläget på Blidö, men kraftigt på minus när jag åkte av sista färjan i Furusund. CTL ordnade då så att någon annan tog och körde Spillersbodaturen och jag fick istället extrarast. Sånt gillas!

Nu är jag i valet och kvalet om jag ska stilla storhungern nu genom att laga dagens planerade måltid nu eller åtminstone nu inom kort, innan jag kliver på nästa arbetspass, eller om jag ska äta något litet och laga maten ikväll istället.
Fast jag tror jag blir glad både nu och sen om jag äter maten nu. Då är jag mättare under körning och dessutom har jag sällan energi till matlagning när jag kommer hem på kvällen. Så ja, en pasta carbonara ska jag väl ta och svänga ihop här inom kort!

Tittade för övrigt igenom mina tjänster för resten av veckan - nu har de varit snabba och lagt ut allt till och med torsdag och i övermorgon har jag samma tjänst som idag, så dels ska det ju bli intressant att se om jag då hinner med Spillersboda och dels också om jag då tycker att 643:an är lätt som en plätt. Skönt ändå att få den två gånger tätt inpå så, repetition är ju kunskapens moder. De andra dagarna har jag inte så mycket 676 heller, en vända tror jag jag låg på respektive tjänst och det är ju också rätt skönt. 677 till Uppsala hade jag ingen, och det är ju istället då nästan tråkigt, för den vill jag ha. Fast jag får kanske skriva upp det också, så att tjänsteplanerarna vet om det - det är ju annars svårt att veta.

Just det ja, i natt blev det sommarnatt på riktigt här - då var jag tvungen att ta ur täcket ur påslakanet och sova med just bara påslakanet på mig. Kändes dock lite kyligt vid morgonkvisten, men ja, jag kan ju ha färre fönster öppna i natt. Eller bädda tillbaka?

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, juli 10, 2011

Let the sun shine!

Igår blev det inte av att jag tränade, trots att jag så hade planerat, i och med att jag hade läst att det skulle vara mer mulet då än idag. Och förvisso, inledningsvis var det mulet också, men då var det så tätt inpå frukost att jag istället passade på att städa lägenheten medan frukosten sjönk ner - men när jag hade städat klart så sken ju solen och brassade på med sin högtrycksvärme att min lathet fick mig att skjuta upp träningen till idag - trots att jag var bergsäker på att det skulle vara ännu varmare idag.

Fast om jag ska ta det här lite kronologiskt så måste jag sticka mellan här med att jag fick ett sms klockan 1:29 i natt (jo, det väckte mig) av vad jag gissar var en överförfriskad kollega och tillika kompis som skrev att han just hade träffat Tore på Berns och han hade förmodligen tillräckligt innanför västen för att tänka att jag nog ville veta det just där och då.
Alltså, nu låter det kanske som att jag skriver i en sur och bitter ton, men inte alls, jag tyckte på något sätt att det var rätt roligt, men egentligen intresserar det mig inte särdeles mycket, i alla fall inte den tiden på dygnet.
Fast det var länge sen jag träffade Tore nu! Tror det var i oktober 2009 då FCZ spelade sin vad jag vet sista match - kallt och jäkligt och själva syftet var att få nya matchkläder - vilket vi ju bevisligen inte behövde eftersom vi inte har spelat något mer sen dess - inte i FCZ-konstellationen i alla fall. Och det gör mig inget heller, känns som att den grejen är klar nu.
Och att det redan är fem år sen vi spelade in den säsongen! Herregud, åren bara flyger förbi. Men nu fast för fem år sen, sommaren 2006 var vi i full gång. Eller ja, just i juli var det nog uppehåll, men då jobbade jag ändå för fullt så som jag mest alltid har gjort, så det var inte många lata dagar.

Jag har ju haft en del jobb efter gymnasiet och aldrig varit i arbetsförmedlingens klor, för direkt efter studenten började jag vikariera som kyrkvaktmästare, när det tog slut gick jag först på en introduktionsdag för ett jobb som visade sig vara ett dammsugarförsäljningsjobb - vilket jag inte alls var sugen på och efter första dagen ringde upp chefen och sa att jag inte skulle uppta mer av deras tid, sen började jag mer eller mindre direkt att jobba på Solbacka krog parallellt som jag även började som gårdskarl/hembiträde hos en familj på en stor gård och en bit in på detta började jag även på Vildnissarnas förskola, där jag sen gjorde mig av med övriga jobb och gick upp mer och mer i det och även utbildade mig till barnskötare, för att efter nästan fem år där hoppa på bussutbildningen som nu har lett till jobbet jag har idag.
Det känns ändå som ganska mycket på en inte jättelång tid.

Men sicket mellanspår det blev! Det jag ville komma till var att när jag vaknade idag så var det åter mulet - vilket ju passade mina träningsplaner perfekt. Men jag var låst hemma till att både handla och tvätta först, men även då jag flera timmar senare cyklade iväg till Harsjövägen för att där först styrketräna och sen ge mig ut och springa 11,8:an var det mulet och droppade till och med lite lätt.
Jag som har varit med om att en mobil har regnat sönder under skyfall då den låg i fickan, tog ur mobilen ur fickan, stoppade ner den i skon som låg i påsen och knöt ihop den.
Jag drog igång med mitt styrkepass inomhus, och när jag var klar med det och redo att ge mig ut - ja då gassade solen igen.
Men jag var inte dem som var den, jag gav mig ut ändå och sprang i princip så långt som jag hade tänkt mig, genade endast lite på slutet, så det landade kanske på 11,6 km eller så istället. Varmt var det, men ändå inte överjävligt. Jag har sprungit under värre förhållanden.

Imorgon börjar en ny arbetsvecka, och då ska jag även köra en för mig ny linje också; 643 mellan Älmsta och Hallstavik, och sen tillbaka samma väg till Älmsta igen. Det känns lite smånervöst, men jag har bett om lots - fast det är det ju tveksamt om jag kommer få i och med den stora förarbrist som nu råder. Får jag inte det så tror jag nog... jag hoppas åtminstone... att jag kommer klara av den ändå. Jag har ju min fusklapp, och en karta och vad jag kan läsa av specen, så ska jag åt båda hållen köra den enklaste vägen, alltså ingen loop så Gässvik kommer med och ingen tur över till Fjällbacka. Så det bör gå vägen, fast helt säker är jag ju ändå inte - det är jag aldrig när det gäller linjer jag inte har kört förut på vägar jag inte sen tidigare är bekant med.

Just det ja, idag köpte jag mig en kam! Och idag har jag för första gången på tid och evighet känt viden susa i håret! Inte för att det är mer än ett par millimeter långt, men ja, det tar sig ändå. Åtminstone i fram. I bak verkar det gå trögare, så än är jag inte säker på vad det kommer bli av det hela. Än finns fortfarande risken att jag tröttnar och rakar av mig allt igen, men tillsvidare tänker jag fortsätta att spara ut det och se om det kan bli något eller inte.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, juli 09, 2011

Bålgeting

Idag när jag låg och slöa som bäst på familjealtanen, i sällskap med mor och syster, såg vi hur något stort, nej; något enormt kom inflygande under taket. Är det en hästbroms, undrade jag - men det fick jag veta att inte ens hästbromsar är så stora som denna var. Och vid närmare inzoomning med mina falkögon, såg jag ju att den såg ut precis som en geting - men en gigantiskt sådan med ett mycket dovare surr, nästan som ett muller.
Jag kan få fart bara av att vanliga getingar kommer för nära, och min syster är lite sån också, men mamma brukar ta det piano - men nu reste vi oss alla tre som en man (eller kvinna) och sprang in. Jag åtog mig sedan uppdraget att åter gå ut, sno åt mig flugsmällan och förpassa detta monster till de sälla jaktmarkerna. Kanske lite väl offensivt egentligen, då den inte hade gjort något och egentligen inte ens var påflugen, men ja, nu kändes det tyvärr som att den inkräktade alltför mycket på vårt revir ändå, så så blev det. Först slog jag den mot ett parasoll så att den landade på en stolsdyna - och redan innan den hade landat på dynan sprang jag skräckslaget en bit bort så att den jag minimerade (eliminerade?) risken att den på något vis skulle studsa tillbaka på mig själv, och sen slog jag till den ett par gånger till där på dynan.
Vi visste då inte helt säkert vad det rörde sig om, men jag och mor i stugan gissade på bålgeting - jag inte av den anledning att jag säkert vet vad en bålgeting är, utan för att det helt enkelt låter som en stor geting.
Jag uppbådade mitt yttersta mot och tog under en millisekund tag i vingen på den och lade den på själva flugsmällan för att kunna transportera bort den, då min syster (eller om det var mamma - det minns jag inte), frågade om den verkligen hade någon gadd. Ingen syntes, men just då vi tittade noga, så fällde den ut den - en (i jämförelse med andra getingar) jättelång! Hua, då kände jag att jag var tvungen att slå den mot något hårt så att den dog en gång för alla, så jag slängde ner den på stenplattorna och daskade sen på rejält så att den blev helt deformerad.
Ja, jag känner ju när jag skriver det här, att det inte var vidare humant eller getingiant av mig, men det är tyvärr sån jag är när det gäller getingar. Och myggor.

Tveksamheten kring om det faktiskt var en bålgeting eller inte redde tack vare lite surfande sen ut sig - det var en sådan.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, juli 08, 2011

Ner som en pannkaka...

... och upp som en sol!

Idag har jag haft en genomgående bra arbetsdag och inte alls känt mig så tvär och bitter som jag igår gjorde efter den krånglande dubbeldäckaren.
Ändå har jag kanske inte haft den roligaste tjänsten, då jag har kört tre varv 676 och sen dessutom haft lite stadsbuss på det (och inledde alltihop med en stadsbuss också, för den delen) - men allt har flutit på bra och fungerat och ja, då kan jag inte vara annat än nöjd. Min pappa åkte med mig på en av turerna till Stockholm också, och det var första gången han åkte med mig. På samma tur åkte en äldre herre med, som vid avstigning (genom framdörren) vände sig till mig och sa något om att jag måste vara bolagets i särklass bäste förare. Alltså, det kom väldigt plötsligt, men kände ju väldigt roligt - för igår kände jag mig som bolagets sämste.
Och lite förvånad blev jag, för just denne man fick jag tillrättavisa nästan det första jag gjorde när han klev på, han lade nämligen sitt visakort mot accessläsaren. Fast jag är ju inte den skällande typen (och vem skulle skälla för en sån sak?), jag sa mer "nej nu blev det nog fel kort", och det tog han uppenbarligen inte så hårt på då. Bra, passagerare med smidigt sinne gillar jag.

Kul att träffa kundvärdarna inne på Tekniska också, mindre kul att det bara varade i ett par minuter. Jag gillar att jobba med dem!

Har slavat ofantligt med maten idag, åt en smörgås till frukost klockan 4:20 och en wasa sandwich vid 9-tiden till... eh, ja brunch? Sen blev det i en herrans massa timmar inget mer. Jag slutade jobba vid 15, men var tvungen att gå från station till garaget för att sen cykla hem, inte hemma förrän 15:40 eller något sånt och då var jag ju en smula trött, så jag lade mig och lurade på balkongen i någon halvtimme sådär.
Sen kom jag på att jag ju fått en paketavi (för det måste väl heta "en" paketavi och inte "ett" paketavi?) och alltså borde cykla ner på stan för att hämta ut det - men då när jag började känna efter i den tomma magen, så blev jag nästan illamående, blodsockret sjönk liksom vid blotta åtanken på att göra annat än att ligga på balkongen.
Men det finns ju quick-fixes för sånt; ett par klunkar juice, så hade jag blodsocker nog att cykla och hämta mitt paket - ett par nya, helsvarta converse! Jag är ju helt kär i det skomärket och tänkte att jag får väl blidka Nobina med att faktiskt ha helsvarta skor på jobbet precis som de vill, istället för att ha svarta med vita detaljer som nu. På Busslink/Keolis tid kunde jag variera mig mer, hade då gärna mina grå som jag också tycker gör sig till uniformen, och ibland även de matt marinblå, som ju passade till den blå skjortan. Men jag tycker helsvarta converse är jäkligt snyggt också, och eftersom pengarna brände i fickan, så var det ju inte så mycket att fundera över.

Först efter att jag hade kommit hem och snörat skorna började jag med maten, och då var väl klockan närmare 19. Sen tog den sin tid, så jag blev klar med lagning, ätande och disk alldeles nyss - men nu är jag mätt som en plätt, för nu tog jag igen för slarveriet tidigare under dagen! Eller jag har väl mer eller mindre slarvat hela veckan, tror inte jag har lagat ordentlig mat någon annan dag den här veckan faktiskt. Eller jo, jag gjorde ju en blomkålssoppa i måndags också ja.

Tidigare hände något fascinerande här, den här vändmackapären jag köpte i Kroatien, den med bubblor som stoppar sand - den fastnade! Alltså, bubblorna ska ju precis inte kunna stoppa sanden, så att den sipprar igenom ändå, men för första gången låste de alltihop nu - åtminstone en jättelång stund, fast sen blev det ju som vanligt ändå.
Intressant att veta, för övrigt va?

Jag har ledig helg nu och det sitter helt rätt. Jag hoppas både på kanonvärme och bra löparväder, men båda delar brukar vara svårt att kombinera. Tror dock att jag måste satsa på att springa imorgon om det ska bli av, för vad jag har sett så är det just lördagen som kan bli något - kanske inte så mycket - svalare.

Nej, nu ska jag nog ägna kvällen till att se några avsnitt av The 4400, köpte ju hela den boxen när jag var i Arninge med Daniel. Det är så bra med boxar när man jobbar oregelbundna tider och har svårt att hänga med i serier på TV!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, juli 07, 2011

Upp som en sol

... och ner som en pannkaka. Precis så har denna dag varit, bara det att det soliga och trevliga höll i sig väldigt länge, och det får jag på något vis ändå vara tacksam för.

Jag körde in en 676:a med en dubbeldäckare och hade inga som helst problem med den, så det var en trevlig tur.
Sen hade jag åter terminalvärdstjänst - eller egentligen fordonsvård, men det är borttaget (trots att det inte är det, på något märkligt vis), så jag fick vara behjälplig lite med vad jag tyckte, och då blev det mest terminalvärdsfunktionen, plus att jag flyttade någon buss och lite sådär.

När jag hade lämnat min buss och precis gett mig ut mot terminalvärdandet, gick en kille i kapp mig och frågade "Är det du som är Fredrik Lundebring?"
Jag måste säga att jag inte fattade någonting först, en totalt främmande människa och jag hade både solglasögon och keps på mig, så jag visste inte hur han så säkert kunde känna igen mig, vem han än var - men senare kom jag på att jag har ju en namnbricka som det står Fredrik på, och då är det kanske lite lättare att dra slutsatsen att jag även heter Lundebring.
Tydligen hade han varit in just på denna blogg och visste därav vem jag var.
Det har nog aldrig hänt förut, att någon vet vem jag är tack vare bloggen. Annat var det när FCZ var i ropet, då hände det titt som tätt att folk kom fram och frågade "var det inte du som var med i FCZ?" Och det var det ju.

Tog det piano med terminalvärderiet fram till att de riktiga terminalvärdarna kom, finns ändå inte så mycket att göra inne på tekniska tidigt på morgonen, och det fanns faktiskt en annan som hade ordinarie terminalvärdstjänst som var på plats redan då jag, fordonsvårdaren, kom. Så jag kände väl att det var hans ansvar, jag var ju förfogande och fri att själv hjälpa till där jag ansåg att de behövdes.
Men sen när de två terminalvärdstjejerna kom, då assisterade jag dem - himla roligt att jobba ihop med dem tycker jag, så jag kan gott tänka mig att vara terminalvärd oftare. I alla fall när det är sånt här härligt väder och jag både har solskyddsfaktor och keps.
De gör ett fantastiskt bra jobb tycker jag, assisterar och underlättar verkligen för bussförarna - vilket då även jag försöker göra då jag har sån tjänst. Tyvärr fick jag höra att en chef ringde upp dem och meddelade att det hade kommit in klagomål från en förare för att de just inte alls hjälper till och bara sitter och pratar i telefon hela tiden.
Jag vet inte överhuvudtaget var denne förare har fått det ifrån - han kan knappast ha varit tillsammans med dem i sex timmar och sett hur de arbetar under den tiden. Visst har de emellanåt pratat i telefon - de måste ju prata med CTL ibland, men aldrig båda samtidigt och aldrig längre samtal.
Nej, jag kan inte annat än att hylla dem, och det gjorde jag även på plats.

Sen när jag körde därifrån, med min då smällheta dubbeldäckare som stått i solen hela dagen, så gjorde jag en anrop till CTL för att tala om också för dem, att jag som förare uppskattar deras jobb, så att de förhoppningsvis även genom ledningen får beröm och inte bara kritik.
Precis då, hände det som jag är så utbota och infernaliskt less på med dessa dubbeldäckare.
En retsam sköldpaddssymbol tändes upp och bussen vägrade växla upp från sjuans växel och ville därmed inte köra snabbare än 30 km/h. (Bussen har tolv växlar, om du undrar). Jag vet ju att man måste stänga av motor och bryta huvudström och nivåreglera och det ena med det tredje - men det är så jäkla tröttsamt att råka ut för det på 90-vägar och sen när proceduren dessutom måste göras om en tre-fyra gånger innan sköldpaddan släcks och allt fungerar som det ska. Känns helt jäkla värdelöst, för jag har ju gjort just absolut ingenting för att det ska hända, ingen dörr fastnade eller någonting. Att jag sen dessutom inte kan kommunicera med passagerarna och tala om vad som händer, gör inte att det känns bättre precis. Känns överlag som att jag gör ett dåligt jobb då, och inte ens har förutsättningarna för att göra ett bra.

Nej blä, jag och dubbeldäckarna måste nog få distans till varandra nu, har knappt inte kört något annat den här veckan känns det som. Imorgon ska jag köra 676 fram och tillbaka tre varv (sex turer med andra ord) och då faktiskt ha samma buss hela tiden enligt omloppet - vilket bara det är ovanligt nuförtiden, men jag sa redan idag då jag rapporterade min övertid att jag imorgon inte vill ha en dubbeldäckare. Vad som helst annat känns i nuläget bättre.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, juli 06, 2011

Terminalvärdsbränna

Nu måste jag försöka hålla mig kort - men ofta när jag inleder så, så bär det ändå iväg. Jag förstår dock inte riktigt hur det fungerar, för jag har ju liksom ingen färdig plan i huvudet av vad som ska skrivas då jag skriver det, varje ord kommer liksom på plats just för att de passar efter det föregående. Sen skriver jag ju rätt snabbt också, det ska ju sägas, men ändå - vill jag hålla det kort så borde jag väl lyckas?

I alla fall, idag körde jag via stadsbuss en 676:a in till Tekniska - ny ledvagn denna gång, och det är nog ändå nästan att jag föredrar dem framför dubbeldäckarna, för där vet jag åtminstone (nästan helt säkert) att allt kommer fungera. Men dubbeldäckarna vet man inte riktigt vad som kommer strula, men ofta är det något.
Sen förblev jag på tekniska mellan 7:48 till 16:27, då jag var terminalvärd.
Först var det bara jag på plats som var det, och jag har varken fått utbildning, instruktioner eller kläder, så jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, men jag ställde mig och försökte se behjälplig ut och fick besvara någon fråga om vilken hållplats någon specifik buss gick ifrån, sen gick jag även fram och tillbaka mellan 676:ans avstigning och påstigning, för att se om jag kunde assistera med något - men det var ju mycket lite.
Efter någon timme fick jag sällskap av Gustaf och det var ju trevligt, och ytterligare senare kom Anita och Madeleine, de ordinarie kundvärdarna. Då var vi alltså fyra stycken, plus att Sofia var där och hade mekanikertjänst - trots att hon inte är mekaniker, så det blev väl mer av passning för henne. Hur som helst var vi väldigt många - överdrivet många - på plats där. För all del trevligt, men jag förstår inte hur det rimmar med Nobinas förarbrist, att avsätta tre bussförare till att just inte köra buss, när det redan finns två kundvärdar. Och fler än två behövs det knappast aldrig vara, kanske i midsommartrafiken då, men annars har jag svårt att se behovet.

Även om det var trevlig och slapp sysselsättning, så är jag lite gramse över att det i Nobinas föraruniform inte tycks ingå någon som helst hatt/keps och i och med att det var jämntjockt med grå moln här i morse, så hade jag inte en tanke på att smörja mig med solskyddsfaktor imorse. Dessutom vet jag inte om jag vill smörja huvudet nu när jag har hår på det igen, känns som att det skulle bli en väl kladdig historia.
Men det jag vill komma till är ju att jag har bränt mig, det hettar om hela huvudet och öronen. Ändå försökte jag hålla mig i skuggan, men det finns ju ingen skugga annat än bakom hållplatserna där, och hur behjälplig är man där?
Grymt illa tycker jag dock att det är, för jag ser egentligen inte alls lättvindigt på den röda sortens solbränna, tänker varje gång jag "lyckas", att jag nu är ett steg närmare hudcancer.

När mina timmar så hade gått, så körde jag en 676:a tillbaka till Norrtälje, en buss som hade stått parkerad på tekniska i stort sett hela dagen, så den var ju smällhet, i synnerhet på övervåningen. Först fick jag inte igång AC:n ordentligt heller, så jag anropade faktiskt CTL för att jag ville ha ordning och reda innan jag körde fram. Då när jag fick svar, stängde jag framdörren för att höra ordentligt vad han sa - och då kom den ju igång. Mitt dumma fån, det visste jag ju egentligen!

Väl i Norrtälje - jag slutade min arbetsdag på stationen - gick jag direkt till biografen där jag mötte upp familjen och avnjöt Kronjuvelerna. Den gillade jag. Trodde inte att jag skulle vara så förtjust i Björn Gustavssons roll i filmen, då jag mest har tyckt att han ser brattig ut på de bilder jag sett från filmen, och dessutom tycker att han verkar lite divig, men ja, han hade ändå en hemskt härlig roll - fast den som spelade han som barn var nästan ännu bättre.

Sen fick jag skjuts till garaget så att jag kunde ta hem cykeln, och där träffade jag Simon. Simon som hade min solstol i sin bil och det har inte varit helt lätt att hitta en tid då han har tid att komma hit med den då jag har varit hemma, så nu blev det så att han körde hem hit samtidigt som jag cyklade som en galning för att han inte skulle få vänta så länge, men han tog någon konstig väg tydligen, så vi kom faktiskt samtidigt! Eller ja, jag var rentav något snabbare framme än han!
Bjöd in honom på en fanta och lite allmänt dösnack också, men han var ju tvungen att åka hem till sambo och dotter rätt snart ändå och det har jag ju full förståelse för.

Nu är klockan alldeles strax 23:00 och jag ska väl kliva upp 5:00 eller något... Nej nu tittade jag på specen, det räcker ju med att jag kliver upp 6:50! Rena sovmorgonen ju!
Men då ska jag åter in och vara terminalvärd. Eller ja, fordonsvård heter det imorgon, men den tjänsten är enligt Gustaf borttagen, så det blir ju som terminalvärd då ändå. Fast ja, jag kan gott springa in i inkommande bussar och plocka ur lite också. Hur som helst så måste jag banne mig ha något på huvudet!
Valet står mellan:
Busslinkkeps (helt fel i Nobinas ögon antar jag)
eller
Sombrero (förmodligen minst lika fel i Nobinas ögon)

Men det kan inte hjälpas! Om de inte ger mig något att sätta på huvudet, måste det betyda grönt ljus för att ta på mig vad fan jag vill (ursäkta franskan) och nu är det dessa två huvudbonader jag har. Eller visst, jag har en vit keps också, men den är så tight att jag får huvudvärk av att använda den, så den går bort.
Alltså, egentligen skulle jag helst ta sombreron, då den skyddar öronen också, men det har jag nog ändå inte riktigt mod och mage till, jag är inte riktigt den sorten som vill dra den sortens uppmärksamhet till mig, varken från ledning, kollegor eller kunder. Så det blir nog kepsen, med fel företagslogga.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, juli 05, 2011

Tredubbelt upp!

Jahapp, jodå, det är terminalvärd jag ska vara i massor med timmar imorgon, så rast i över åtta timmar var alltså något av en förhastad slutsats. Men Nobinas körspecar är sannerligen inte lika tydliga som Keolis, det är bara att konstatera.

Idag har jag haft en kort arbetsdag, kort och bra och endast två vändor 676 (det vill säga dit-hem-dit-hem), samt en liten stadsbusstur som start på det hela. Däremot har jag haft inte mindre än tre bussar på denna tid - samtliga dubbeldäckare. Så trots att det bara finns åtta än så länge, så har jag förfogat över nästan hälften (fast inte samtidigt såklart). De har alla gått bra att köra, med undantag av att den jag hade som nummer två (som egentligen skulle bli den sista för dagen också), hade värmen på, på mer eller mindre full sprutt där uppe, och jag lyckades inte få av den - förrän jag redan hade anropat CTL och bett om att få ny buss. Men jag kunde ju inte veta att det hade lyckats förrän en passagerare som suttit där uppe klev av genom framdörren, då jag frågade henne.

Hur som haver, jag önskade att jag hade något annat än bara jobbrelaterade saker att skriva om, men jag gör ju så himla lite annat än att jobba numera och jag hinner ju knappt tänka på annat heller. Fast idag har jag ju slutat tidigt, redan 12:19 - men har jag gjort något vettigt för det? Nej, jag lade mig och sov någonstans mellan en kvart och en halvtimme, och sen har jag suttit vid denna datormaskin och gjort diverse onyttigheter - spelat lite bland annat.
Fast nu har jag tröttnat på Airline Tycoon, sen det kraschade i det uppdraget jag hade kommit rätt långt på, var det inget kul längre.
Istället har jag börjat spela lite Rollercoaster Tycoon 2, men också det har jag börjat tröttna på igen. Det blir ju så när jag aldrig hittar nya spel som intresserar mig, då går suget för de gamla jag redan har igång emellanåt - för att sen rätt snabbt dö ut igen.

Vädermässigt så önskar jag att det blir lite varmare och soligare igen, nog för att det är rätt skönt att jobba när det är mulet och lite svalare - men svalt eller rentav kallt är det ändå under mer än halva året, så jag vill ha det varmt nu. Varmt!

För övrigt skymtas jag och Christoffer (och många andra kollegor) i dagens ABC tydligen, kring 0:38 skymtas vi.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, juli 04, 2011

Jättegap

Idag körde jag linje 677 till (och från) Uppsala för första gången, och det gick kalasbra må jag säga! Två mindre fadäser gjordes dock:
  1. Istället för att göra det enkelt för mig och svänga in vid Lindvalls och ta den vägen till Central stationen, så blev det den snäppet krångligare vägen längre fram (dock precis så som det stod i mina instruktioner så det var ju inte fel)

  2. När jag skulle köra tillbaka till Norrtälje fick jag hjärnsläpp och ställde mig på hållplats C3, trots att det tydligt stod på både hållplats och i mina papper, att det var C1 jag skulle ställa mig vid. En liten tillbakabackning på det då, sen var saken biff.
I övrigt gick allt mycket bra. Trevlig linje, den vill jag köra mer av!

Mindre trevligt blev det då jag såg min tjänst på onsdag. Om jag har tolkat den rätt - men jag måste nog fråga någon på Driften för att få riktig klarhet, så ska jag ha rast från 7:48 till 16:18 - alltså så lång rast har jag aldrig någonsin haft med Keolis/Busslink, men med dem hade man det ändå på hemmaplan. Den där rasten är förlagd till Stockholm!
Visst har de sagt att delade pass med rast i Stockholm skulle förekomma - men jag har aldrig hört att det var tal om 8,5 timmar! Det är ju för fasen en hel arbetsdag!
Känns inte klokt. Tror nog att jag kommer offra två av de timmarna till att åka fram och tillbaka hem, och då ha drygt sex timmars rast hemma istället.
Men kanske att det ligger någon form av terminalvärdstjänst där, det gjorde det tydligen när Christoffer hade samma tjänst, men jag kan inte se någonstans att det står något som ens antyder det, i min tjänst. Det enda som gör mig lite osäker är att det står att själva arbetstiden är 9:59 och det kan den aldrig bli utan att man tallar jättemycket på långrasten.

I övrigt har jag träffat Petra och Leni på stationen idag och precis missat Tove. Trist på den sistnämnde där, men kul med de övriga två. Tove hade precis lämnat över klänningen till Petras dotter, som hon glömde hemma förut då vi skulle uppvakta lite. Jag har nämligen betalat halva klänningen, så den var ju från mig också - men jag hade själv inte fått se den förrän nu. Väldigt söt, blå/vit-randig. Härligt på något vis att inte alla tjejkläder måste vara rosa, det råder inflation där tycker jag - och föräldrar kan säga vad de vill gällande att deras flickor bara vill ha rosa, men jag tror inte att det är flickornas eget påhitt från början, utan något som de blir omedvetet fostrade i. Såg till exempel en kollegas dotters rum på facebook, det gick helt i rosa, och den flickan är vad jag vet antingen inte ens, eller möjligen nyligen ett år fyllt och borde då inte ha uttryckt önskan om att ha allt rosa, själv. Tror snarare det kommer från föräldrarna.
Men det om detta.

Eh, det om allting förresten, mer att säga idag har jag inte.

Ordet är fritt, nu är det ditt.