torsdag, juni 30, 2011

Dubbeltrubbel

Idag har jag haft samma tjänst som igår, vilket alltså betyder samma arbetstider och samma linjer - däremot inte samma bussar. Så imorse fick jag åter leta på ramperna, eftersom jag dels inte hade någon aning om vad 5544 vad för sorts buss eller var den stod parkerad. Det visade sig en boggi, utan styrande bakaxel. De är allt lite sega i svängarna, i synnerhet om man ska köra stadsbuss med dem, då är de snudd på för stora.
Fast nu var det inte stadsbuss jag körde, så det gick bra.
I största allmänhet kändes dagen idag bättre än igår och när jag fick dubbeldäckaren på slutet, kände jag mig bra mycket säkrare bakom ratten idag, eftersom jag nu vet var jag ska titta om någon har tryckt på stoppknappen - att kalla det för att plinga i dessa bussar är en ren lögn, för det låter ingenting och därmed är det lätt att missa att folk vill kliva av.
Men, som tur är så har 676:an få hållplatser och det är lätt att inför varje titta till på displayen (när man vet var man ska titta samt vad man ska titta efter), så det ska väl inte vara något problem.
Och just inga problem hade jag på vägen in till Tekniska heller, jag kom in precis enligt tidtabell och det var frid och fröjd.
Vägen tillbaka började bra också, men efter Danderyd betedde sig bussen underligt. Den ville inte växla upp högre än till sjuan (av tolv växlar) och gick inte snabbare än i 30, samtidigt som siluetten av en sköldpadda tragikomiskt tändes upp i en ruta. Jag har hört om detta problem, men visste inte alls hur man skulle lösa det. Anropade CTL och körde in till sidan och stängde av och startade om bussen under tiden jag väntade på svar, men det hade ingen effekt. När de väl svarade hörde jag inte riktigt vad han sa först, tyckte han gång på gång sa att jag skulle "återställa drivningen". Eh, jaha, tänkte jag, men neutralen hade jag ju redan lagt i. Sent omsider förstod jag att han sa att jag skulle "återställa nigningen" - något jag inte hade en tanke på i och med att jag dels inte hade använt nigningen och dels också fått höra att vi inte ska niga bussarna - just för att de inte kan niga, utan istället sänka sig på hela framaxeln (eller alla axlar? Det har jag inte förstått än).
Jag gjorde stängde således åter av bussen, bröt strömmen och återställde nigningen - och då gick det.

Jag är för övrigt lite konfunderad över att jag fortfarande inte har fått någon chef - alltså någon närmsta chef. När jag hjälpte Daniel på garaget i tisdags, såg jag på hans "sign in", att han har fått en chef. Jag har ju varit chefslös i omkring ett halvår nu, och för all del, det går ju bra ändå - men det skulle vara skönt att veta vem det är tänkt att jag i första hand ska vända mig till med frågor och funderingar. Som det är nu skriver jag förbättringsförslag för glatta livet på Nobinas intranät - men det är dåligt med feedback där. Fast det var även där jag skrev min intresseanmälan till att få köra pridebussen, och det fick jag ju trots allt gehör för.
Hur som helst, jag haffade en Keolis-chef som ännu dröjer sig kvar och frågade var Keolis/Busslinkuniformen ska lämnas in, för det tog jag för givet att den skulle, men han sa bara att jag antingen kunde ta den till garaget och slänga i containern där, eller slänga den hemma.
Det hade jag inte räknat med må jag säga, jag minns så väl att vi på Busslinkskolan fick lära oss att om man inte lämnar in uniformen då man slutar, så kan man bli ersättningsskyldig.
Hur som helst, slänga är ju synd när det finns klädeslösa, så jag kommer nog lägga in en del i en sån där insamlingscontainer - sprättar man bort loggan så är det ju som vilka kläder som helst, nästan. Och sprätta bort loggan har jag även gjort på de vita skjortorna därifrån, tänker att jag kan ha de som reservskjortor till Nobinauniformen - för har jag bara västen över så kommer det inte synas någon skillnad. Och jag har mycket svårt att se att uniformsinspektionen är så grundlig, att någon skulle ta tag i nacken på skjortan och se efter om det står Nobina där - för det är endast invändigt Nobinas skjortor har logotyp. Skulle det gå så långt, ja då skulle det kännas alltför fascistiskt.
Och som sagt, reservskjortor, i händelse av att jag inte skulle hinna tvätta.

Men vad jätteointressant för den som inte alls är intresserad av bussar. Här kommer en rad till dig:

När jag kom hem lade jag mig på balkongen och sov en stund och nyss vaknade jag och tog en dusch.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, juni 29, 2011

Stolthet

... med förhoppningsvis inte så mycket fördom?

Idag blev det i alla fall klart, Nobinahöjdaren jag har varit i kontakt med gällande att köra dubbeldäckaren under Pride, haffade tag i mig och ville först att jag skulle ta reda på hur jag jobbade då, så att han kunde styra om det - men utbrast "men då är det ju inga som helst problem!" när jag sa att jag inte alls kunde veta det nu, i och med att jag är dagkommenderad. Där med känns saken biff! Tydligen handlar det om mer än bara paraden, att jag ska vara där dagen före också - men alltså det får gärna vara hur mycket som helst, för det här känns ju jättekul! Betalt får jag ju också (förutsätter jag), så jag menar, det finns ju inga baksidor. Det enda är väl att jag hittar lite dåligt i Stockholm, men han var snabb att säga att vi skulle gå igenom körvägen ordentligt, så ja, det blir nog bra. Kalaskul!

Idag körde jag dessutom en dubbeldäckare i linjetrafik för första gången. Det var kanske inte riktigt lika kalaskul, för väldigt mycket fungerade inte på den... Eller alltså, en sak av det jag inte trodde fungerade, fungerade faktiskt, men på ett sätt jag inte visste om.
Såhär va: Dels fungerade inte accessmaskinen. Inget nytt under solen där förvisso, men ändå. Vad värre var att stannarsignalen inte fungerade heller - och än värre ändå, i kombination med föregående fel, var att mikrofonen till passagerarhögtalarna inte fungerade, så jag kunde inte påtala felet och be dem komma ner/fram och säga till när de ville av - istället fick jag hålla örnkoll inför varje hållplats och dessutom stanna i onödan ett par gånger.
Utöver det så fungerade inte hållplatsutropen heller, så när en tjej frågade om jag kunde säga till vid Gillinge, så fick jag ju helt sonika svara nej på det. Men jag förklarade ändå förstås, så hon blev nöjd ändå. Jag blev också nöjd med vetskapen om att jag skulle behöva stanna där.
Men senare visade det sig att stannarsignalen nog ändå fungerade, men att den inte låter något, utan att det bara är en liten diod som tänds på instrumentbrädan, och inte alls ett inringat S, så som jag är van vid, utan en bild av en ringklocka. Den såg jag aldrig under hela färden, hur jag än spanade efter någon lampa som kunde indikera stoppsignalen.
Dessutom tar det onekligen längre tid med dem, längre tid för folk att kliva på och av och dessutom fanns det en "plockgubbe" som stal en massa tid vid Tekniska, alltså en kollega som kom på och plockade ur bussen. Men men, det blir nog bra rutiner för det där framöver.
Det som inte kändes så bra var det här med dörrarna, att man måste stanna omkring 30 cm ifrån trottoarkanten för att dörren inte ska fastna. Jag är dålig på att uppskatta avstånd på så vis, och vid Danderyd kom jag tydligen för nära, för där fastnade bakdörren. Fast den gick igen av sig själv ändå, så det var ju bra.

Dagen i övrigt har känts... snålt tilltagen. Jag trodde först att det var fel i planeringen av min tjänst, för innan min rast hade jag körtid som översteg 4,5 timmar - och så får det inte vara enligt EU:s kör- och vilotider - men det slog mig att Nobina väljer att inte klassa linjerna 644, 625 och 655 som EU-körningar. Det är ju förvisso rätt i teorin, de understiger säkerligen fem mil, allihop, men när man kör 644:an för att sen mer eller mindre direkt övergå i att bli 625 och sen ha en obetydlig paus innan det ska tomköras tillbaka till Söderhall och åter köras en 625:a till Danderyd och sen direkt tommas tillbaka till Söderhall igen, och då köra 655:an till Norrtälje, för att sen, där och då, ha rast - ja då känns det som att man utnyttjar en lucka i regelverket. Det kostar på, energimässigt, att köra så länge utan rast.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, juni 28, 2011

Nackskott

Precis va, jag har inte ryggskott - snarare nackskott. Att kalla det nackspärr är nämligen att ta i, för det är på en rätt specifik punkt det gör ont - om än att det påverkar hela nacken, men spärrad är den inte. Att vrida huvudet åt vänster går tämligen mycket bättre än att vrida det åt höger.
Hoppas det ger med sig snart! Visserligen kändes det bättre imorse jämfört med igår, men ja nu är det nog ändå som igår.
Och jag fattar inte riktigt att det kan komma så plötsligt, för visst satt jag lite obekvämt igår när jag körde till och från Ellan, men ja, det kändes plötsligt ändå.

Idag har jag haft en ledig dag, och det var ju på tiden! Visserligen har jag som hastigast varit på jobbet ändå, men det helt civil. Jag har nämligen varit med... okej, umgåtts, med Daniel hela dagen idag och vi var en sväng till garaget så att jag kunde visa honom Nobinas sign-in-datorer och lite sånt.
Fast innan det så var vi i Arninge, där gräsklippare till honom var huvudmålet. Jag å min sida hade inga mål, men det blev att jag köpte två böcker och en dvd-box ändå. Daniel köpte utomhuslampor, en bok och ett par shorts utöver gräsklipparen, så ja, idel fynd kan man säga. Shoppingturné, nästan!
Efter Arninge åkte vi alltså till garaget, följt av en tur hem till mig så att jag kunde byta om - och han också, för den delen - och så gav vi oss ut och sprang.
Jag tyckte egentligen att det var lite för tidigt då vid halv fyra eller vad klockan då var, för det var ju fortfarande galet varmt. Men Daniel ville hem och skruva ihop gräsklipparen och helst inviga den, så det fick jag ju ha förståelse för. Värmen tog inte kål på mig heller, han blev tröttare än jag.

Nyss hände något roligt på facebook!
Jag fick en bild tillskickad mig av en busstok som skrev "Du har blivit fotad!", men en annan hade kommenterat "Det är ju en tjej som kör?"
Jag tyckte det var fräckt sagt, för han som skrev det var själv ute och fotade bussar igår - jag såg honom och tänkte att det är väl han själv som har tagit bilden då, och så svårt är det väl inte att könsdefiniera mig? Men så började jag granska bilden noggrannare, jag kände inte igen att jag hade kört i miljön den var i, och bussnumret kom jag på att det bara nästan stämde - 5394 på bilden, men jag körde 5393 igår då jag eventuellt skulle ha blivit fotad. Så, det är förmodligen en tjej!
Och här är bilden i fråga!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, juni 27, 2011

Nytt jobb

... kan man ju inte kalla det. Nya chefer och ny uniform snarare. Och nya bussar. "Nya" bussar och NYA bussar. Fast jag vet inte vilka som är bäst - det verkar ha varit en hel del strul med dubbeldäckarna idag. Själv har jag inte kört någon, så har inte hört annat än rykten, men det sägs att dörrarna sitter för långt ner så att de slår i trottoaren när man man öppnar dem, vilket får dem att krångla massor. Jippi.
Men ingen eller inget ska dömas ut efter bara en dag, det är min bestämda åsikt. Jag menar, jag körde ju fel min första dag utan handledare förra året - hade man haft åsikten "lägg ner skiten" om något felar första gången, även i de sammanhangen, ja då hade jag väl fått sparken då. Och det fick jag ju inte, och det är jag tacksam för.

Men det var rätt rörigt på jobbet den stund jag var där också, även om jag inte var där jättelänge. Jag började klockan sex och anlände till jobbet nästan samtidigt som min fantastiskt trevlige kollega Mattias och vi skulle ha passning båda två - men hos Nobina får man tydligen en buss tilldelad sig vid passning, och vi båda blev beordrade att köra ner till busstationen och stå där om något skulle hända. Men först skulle man ju hitta sin buss. Mattias hade tur, hans 0079 eller vad den hette, stod på A-rampen, klart synlig när vi kom ut på garageplanen, men jag gick gå och leta. Min, 5393, en röd ledvagn, stod på C-rampen bredvid dubbeldäckarna. Hur ologiskt som helst, men ja, förhoppningsvis blir det mer ordning längre fram.
Nere på stationen stod vi i alla falloch pratade med varandra i säkert en halvtimme- 45 minuter innan Mattias kom på att vi ju måste gå och titta på den nya rastlokalen en trappa ovanför den gamla. Det gjorde vi och den var fin, men där och då ringde hans telefon och han blev tvungen att köra iväg och ge sig buss till en förare som hade en som kokade.
Jag å min sida blev beordrad av ledning på stationen (idag var ju samtliga Nobina-höjdare på plats), att köra tillbaka till garaget för att det blev för många bussar där nere.
Väl på stationen dröjde det inte länge förrän telefonen ringde och jag blev ivägskickad till Ledinge för att ge min buss till en förare som hade en buss som indikerade motorbrand. Jag blev tillsagd att jag skulle göra en bedömning om det faktiskt var motorbrand eller bara ett indikationsfel, och vid det sistnämnda skulle jag köra bussen tillbaka till garaget.

På väg till Ledinge gjorde jag ett anrop för att få tag i bussen som jag skulle till, tänkte fråga honom vad han hade för omlopp, så att jag kunde logga in på min buss, så att så mycket som möjligt var klart för honom att ta över. Men då jag gjorde anropet så stod det #H Björknäs på displayen då jag pratade. Tänkte att jaja, de har väl inte hunnit ändra i systemet så att det står #H Norrtälje, så som det brukar, så jag pratade på och sa att jag sökte vagnen det var fel på i Ledinge. Först fick jag inget svar, men sen sprakade det till från någon som sa något jakande. Jag upprepade då och fick ett svar som jag inte minns ordagrant, men det var ett jakande i alla fall. Noterade bussnumret på den, en 61-något, och jag tänkte ju inte mer på det, jag menar, Keolis har inga som börjar på 61, i alla fall inte i Norrtälje, men Nobinas verkar ju börja på allt möjligt, så 61-vagnar kändes inte omöjligt. Men när jag anropade vagnen så var det ingen som svarade.
Sen gjorde någon helt annat istället anrop på anrop (över hela radion, inte bara till mig) där han sa "hallå?" flera gånger. Till slut fick han ett surt svar, att han skulle sluta fjanta sig och tänka på radioetiken, och då bröt trafikledningen in och sa till de båda bussarna med deras vagnsnummer, att de skulle sluta att prata rakt ut och gå via vagnsnumren istället. Hm, det var ju förmodligen jag som utlöste det där, men mig skyllde ingen på.
Senare märkte jag att det visst står # H Norrtälje när vi gör anrop med våra andra bussar - de vi faktiskt ska ha som har alkolås och så. Jag hade tydligen en reservbuss som det inte är meningen att Nobina ska behålla, så jag pratade alltså med folk i Björknäs. Vilket Björknäs sen, vete fasen.

I alla fall så lämnade jag min buss till föraren som undrade vad det var för vits för honom att köra vidare till Kista, han låg 40 minuter sen och då skulle nästa buss snart komma ändå, men han fick min buss i alla fall och precis då jag skulle ta mig en titt på hans buss, så ringde trafikledningen igen och sa att bussen tydligen även läckte kylarvätska, så den skulle bärgas och jag fick åka kommunalt hem. Gick då under vägen och hoppades att en dubbeldäckare skulle komma, men ack nej, det var en vanlig 57-vagn.
Fick ragga skjuts från stationen till garaget sen, och det är ju nu inte helt lätt då många avlösningar ska ske på stationen numera, men jag kom iväg till garaget i alla fall.
Då var det länge lugnt, så jag frågade Anneli som har hand om utbildningen av nya förare, om hon behövde någon hjälp där hon stod och kopierade linjebeskrivningar och kartor, och det tackade hon glatt ja till och bad mig hämta en hålslagare och göra hål i alla papper, vilket jag gjorde. Jag fick dessutom sitta inne vid ett skrivbord som tillhörde våra gamla enhetschefer, så där kände jag mig allt lite viktig då jag vände papper när folk titt som tätt tittade in. Stig, som jag bor granne med frågade rentav "jaså, har du åkt på kontorstjänst nu?", och jag borde ju ha svarat något om att jag ju hade tackat ja till att bli trafikchef över hela Norrtälje, men det kom jag på först lite för sent, så istället sa jag som det var.
Jag häftade även ett par papper och sorterade upp allt i fem högar sen, så att det enkelt kunde göras fem pärmar till de fem eleverna.
Sen gick jag ut och satte mig och läste i solen, klockan var då strax efter 9:00 och jag hade bara arbetstid till 10:00.
Men då ringde telefonen och an av de nya inne på driften frågade om jag inte kunde tänka mig att köra en 636:a till Singö.
Hm, sa jag. Antingen vill han att jag kör en 636:a till Björkö/Väddö eller en 637:a till Singö, men 636 till Singö, det har vi ju ingen.
Då sa han att det gällde en 636 till Barnens ö, och visst, det skulle ju bli övertid, men ja, det kunde jag väl ta.
Väl i bussen ringde han igen och sa att det inte alls var 636 till Barnens ö, utan 637 till Singö - scouter som skulle till Ellan. Jippi tänkte jag, som om jag inte fick nog av den linjen igår. Men ja, nu var jag ju redan på väg, så det var ju inte mer med det.
När jag hade lastat på mina scouter och förstod att alla tillhörde samma gäng, att det inte fanns någon ströpassagerare som inte hörde till dem, gjorde jag ett anrop till CTL (inte RTL, för det är Keolis radioledning. Nobinas heter CTL), och frågade om jag möjligen kunde få gå raka spåret utan att svänga in till Älmsta busstation och Grisslehamns färjeläge. Först vilade han på hanen lite och lirkade med att jag borde anropa ordinarie turen om han behövde förstärkning eller inte, men sen kom han på att det inte var mycket lönt med det i och med att han låg så långt före mig, och då sa han något som RTL förmodligen aldrig skulle säga; "skylta abonnerad och stick direkt då". Keolis har ju kört hårt med att vi inte skyltar abonnerad då vi kör resgrupper, eftersom en resgrupp defacto inte har abonnerat bussen, bara hintat om att de kommer åka många på samma gång. Men, jag skyltade förstås mer än gärna abonnerad, för det är ju en gratisbiljett till att överhuvudtaget inte behöva stanna om någon skulle stå längs vägen, och det garanterar ju att målet nås snabbare. Många start och stopp är det som sinkar allra mest, snarare än långsamt, men jämt flytande, hastighet.
Och visst, jag körde till Ellan på lite drygt en timme, annars tar det ungefär en timme bara till Grisslehamn, så det var ju en klar inkörning av tiden så att säga.
Hade lite problem att komma därifrån sen dock, glömde det där med man i salevagnar (0075 hade jag nu) måste lägga ur parkeringsbromsen innan man lägger i växel, för att komma iväg. Men sen så!

Arbetstiden var med råge slut då jag kom till garaget, så då cyklade jag hem. Det tycktes inte finnas intresse av att jag skulle skriva någon extraturslapp, så som jag är van med från Keolis heller, så ja, mycket nytt vill jag lova.

Hemma betalade jag räkningar och lade mig sen att sova, insmord med solskyddsfaktor, i solen på balkongen. Det gick lite sisådär, först pratade grannarna mer än de brukar på min balkongsovtid, sen skickade Tove sms och till sist ringde Daniel. Då gav jag upp.
Han ville veta allt om hur arbetsdagen hade varit, ledig som han var. Jag berättade och sa i samma veva att jag ju måste få komma och hälsa på honom i hans hus någon gång snart - han är ju villaägare sen april. Och det höll han bara med om - och då fick jag det spontana infallet att varför inte nu på en gång? Vädret tillät ju cykling, och han tyckte att det var en bra idé, så jag trampade iväg till Kaggeboda.
Man måste dock korsa E18 vid Vreta Handel då, och det var ju lögn i helvete i och med att en färja förmodligen hade kommit in till Kapellskär då, för det slutade aldrig komma bilar från det hållet. Till slut cyklade jag ut till mitten av vägen då det var fritt från höger, och tog sen sats och trampade över då det blev en lucka i bilströmmen.
Det var väldigt trevligt hos Daniel (och Camilla, men hon var inte hemma), han fick besök av rörmockaren då jag var där också och jag fick hjälpa till att lyssna och spana i brunnar. Det var stopp någonstans nämligen, men det löste sig utan större insatser av röris.

Daniel sa sen att han tänkte åka till Arninge imorgon och titta på gräsklippare, och undrade om jag inte ville följa med. Först tvekade jag, alltså första lediga dagen på åtta dagar, då skulle jag ju behöva städa och fixa... men så tänkte jag att äsch, åka iväg på sånt där gör jag ju aldrig på mina lediga dagar annars, så det kan allt vara på tiden. Roligare än att städa, förmodligen!

Något som inte är roligt är att jag i 0075 inte lyckades ställa in sätet bra nog för nacken, så den fick jag i en eskalerande takt allt ondare i, och hade till slut rätt rejält ont. Och det har jag fortfarande! Jäkla arbetsskadaskit! Även om sätet i sig kanske inte var enda orsaken, så är busskörning i allmänhet inte bra för min nacke. Trots att jag alltid vrider på stolen och inte på nacken, då folk kliver på, så är jag ofta öm i den. Det är nackstödens fel, i kombination med min oförmåga att slappna av emellanåt - det är min gissning.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, juni 26, 2011

Törnrosa

Just nu känner jag att jag också skulle vilja sticka mig på en slända och få sova i hundra år, för alltså denna dag har sugit ut energi så det står härliga till! Hela den här veckan har väl för övrigt gjort det, men idag kom grädden på moset.

I korta ordalag: Jag körde först 637 till Ellan, där jag mötte upp en kollega som också han skulle köra 637 hela vägen till Stockholm därifrån. Det bara vällde in scouter och packningar från Vässarö, och han som stod först blev ju fullsatt tämligen omgående, så jag skickade iväg honom för att sen själv bli i princip fullsatt på plats vid Ellan också.
Under färdens väg ville ju mängder med folk kliva på också, och jag hade en gammal skorv till buss utan AC och inte fungerade passagerarmikrofonen heller, så aldrig fick jag sagt sånt jag ville säga och dessutom fungerade min komradio högst bristfälligt också, så att kommunicera med de kollegor som det var nödvändigt att kommunicera med gick heller inget vidare
Åh, jag orkar verkligen inte dra alla detaljerna, men när vi väl kom till Norrtälje, så låg jag omkring en halvtimme sen, det tog omkring två timmar bara att ta sig dit. Där beslutade jag att göra som en annan 637:a, som "bara" gick från Grisslehamn och skulle vidare till Stockholm, att ta paus en liten stund, så att barn kunde få gå på toaletten och folk som stått hela tiden kunde få gå ut och sätta sig lite och så vidare.
Men, som sagt, högtalarsystemet fungerade ju inte, så först fick jag ropa framifrån och sen gå in genom bakdörren och meddela samma hur det låg till. De flesta uppskattade nog tilltaget, får jag hoppas, men en man frågade vad det skulle vara bra för, sena som vi var och han som hade tider att passa. Jag försökte förklara att vi redan nu låg väldigt försenat och förmodligen inte skulle kunna köra in någon tid alls på E18, eftersom det var omlagda körvägar och hej kom och hjälp mig gå grund av köer där också. Sen orkade jag inte dividera mer med honom och hörde när jag gick därifrån att han sa något om "inkompetent amatör".
... Alltså, jag blir så less. Han som sa det hade naturligtvis en sittplats, för övrigt. Sen får man väl ändå tänka efter innan man ger sig ut att åka kollektivt, på en av trafikårets absolut intensivaste dagar - hela idén om det kollektiva och allmänna är väl att det ska passa de allra flestas behov och inte bara fokusera på enstaka individer, i alla fall inte på det sättet. Nej, då hade han väl kunnat ta en taxi istället, om han ville känna att turen kretsade bara kring honom?
Men som sagt, jag orkar inte. Jag ser det åtminstone som en service snarare än en ytterligare sinkning, att efter två timmars het färd få lite andrum då ytterligare en och... ja, hur lång tid som nu återstod, men bra mycket över en timme i alla fall. Jag hoppas merparten av passagerarna också kunde se det så, men jag vet inte.
Jag gick i alla fall inte på toaletten, så det var inte för min skull, om någon trodde det.

Väl framme på tekniska skulle jag egentligen ha rast, men hela den tilltänkta rasten hade gått och jag skulle efter den tomköra till Vallentuna/Okvista för att lämna bussen där och få skjuts hem, och den skjutsen ville jag ju inte missa, så jag brände iväg dit direkt.
Lätt mör när jag kom fram, kan jag säga.
Inte fick vi som var där skjuts ända hem heller, bara till Brottby och där fick vi vänta på buss och åka dem hem. Tack och lov att det var en bussresa åt "rätt" håll trafikmässigt!
En saftig övertidslapp skrev jag när jag kom fram, som landade på 81 minuters övertid i och med både förseningar och missad rast.

... Men jag ska ju inte få sova i hundra år, bara över natten - för att sen kliva upp klockan fem och börja jobba en timme senare - en dag som egentligen skulle ha varit ledig? Jag undrar om det finns någon dumsnällare än jag?

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, juni 25, 2011

Ledighetslängtan

Nu börjar jag känna mig smått utarbetad. Eller, det kanske inte är rätt ord, men lite sliten känner jag mig ändå. Och då inte alls sliten på det sätt som många säkert känner sig, dagens datum till ära - men jag känner att jag längtar till min lediga tisdag, så att jag kan få rå om mig själv och mitt lite.

Åh, jag har så svårt att koncentrera mig på att skriva nu, sanden rinner så fint genom bubblorna i Kroatien-souvernier, så ögonen (de trötta) dras dit hela tiden. Är så fint när bubblorna bildar ett sånt heltäckande stopp det bara går, så att så lite sand som möjligt sipprar igenom,. Då blir det som pyramider och fjälltoppar i mönstret på det som landar.

Det har varit en rätt intensiv dag på jobbet. Många mil (40,9) har tillryggalagts och desto fler folk har körts. Först hade jag en 637:a till Singö, på vilken en gullig tant satte sig längst fram och frågade om jag ville släppa av henne vid den hållplatsen hon senare skulle komma att vilja kliva av vid (fast hon uttryckte det ju inte så, utan sa namnet på hållplatsen, vilken jag tror var Edeby södra... eller så), och det sa jag att jag såklart ville. Jag vill ju inte hålla kvar passagerarna med tvång, är nog så pinsamt när man glömmer att stanna då någon har plingat!
Det hände mig faktiskt på slutet av 636:an på midsommarafton, då när jag bara hade 2-3 passagerare kvar i bussen som från början var knökfull, så såg jag alldeles för sent att jag hade fått stoppsignal och bromsade rätt tvärt då jag redan hade passerat hållplatsen, men fick då till rop bakifrån att han hade tryckt fel och menade att gå av på nästa hållplats ändå. Sånt tycker jag om, när felplingningar från passagerarna synkroniseras med brist i uppmärksamhet från mig.
Jag släppte hur som helst av henne där hon skulle, hon behövde inte trycka på knappen ens. Innan dess småpratade vi även lite, och det var ju trevligt. Hon hyllade förresten oss bussförare, att vi gör ett bra jobb, så det ska vi ta åt oss av, tycker jag.
Till Ellan, längst ut på Singö tar det ju sin tid att köra. Där hade jag sen en paus på 20 minuter, på vilken jag efter toalettbesök, vattenflaskfyllning och lite allmän bensträckning, mest satt i bussen, för det var där lite väl mycket mygg för mitt välbefinnandes skull.
Sen körde jag så hela härliga vägen in till Tekniska, men det kändes nu faktiskt inte så vansinnigt långt, som jag har tyckt att det har gjort de andra gångerna. Det måste ha varit för att jag hade bra mottagning på radion och inte alltför varmt, kanske?

Inne på tekniska hade jag rast och där regnade det så det stod härliga till, och det gjorde mina planer på att köpa sushi till lunch, lite halvknepiga. Jag hade ju inget paraply med mig, och på busslinks sommarjacka (som låg nedstoppad i ryggsäcken), finns ingen luva, och regnkläderna förvarar jag ju nu en uppsättning hemma och en i skåpet på garaget - men ingetdera hjälper ju när det regnar på tekniska. Så jag velade en bra stund, men bestämde mig sen för att ila över ändå. Fick förstås stå och vänta på att få gå över vägen, men i övrigt gick det rätt snabbt dit - men väl framme så såg jag att det var stängt! Då kikade jag in i alla matställens fönster längs vägen tillbaka mot tekniska, men även allt där var också stängt! Så till slut fick jag gå/springa till Valhallagrillen i andra änden av tekniska då, så det blev varken oblött eller så nyttig mat som jag hade tänkt mig. Men men, det mättade.
Sen tomkörde jag till Norrtälje och fortsatte min rast där, genom att promenera runt lite i stan. Där (här) regnade det då inte.
Därefter tomkörde jag till Räfsnäs brygga, där jag startade som en 631X mot Stockholm och på den fick jag proppfullt med folk! Visserligen fanns det en ordinarie 631X som bara gick till Norrtälje bakom mig, men i och med att jag gick till Stockholm utan att passera Norrtälje, så var det ju inte bara att låta passagerarna åka med hur som helst, jag var ju tvungen att försäkra mig att ingen "bara" skulle till Norrtälje. Tack och lov för att radion finns i alla fall, så att jag kunde prata med bussen bakom mig och förhöra mig om hur mycket plats han hade kvar och så.
Men folk ända fram till framdörren hade jag, de sista som klev på valde att sätta sig på golvet vid framdörren, och det kändes som en rätt bra markering på att bussen var helt fullsatt och att fler inte kunde gå på. Alltså de gick på vid Vreta Handel också, sista hållplatsen innan man är ute på vanliga 676:ans väg, och då blåste jag på raka vägen till första avstigningen, för även om 676:orna också hade fullt sjå, så fick de gott ta hållplatserna längs E18 bäst de kunde, för jag kunde ju faktiskt inte hjälpa till med min smockfulla buss.
Därmed kom vi in i tid till Tekniska, trots att jag blev rätt sen då jag fortfarande var i Rådmansökrokarna.
Sen tomkörde jag så till Vallentuna och Okvistagaraget, ett garage jag bara har varit vid en gång tidigare och då som hastigast, då jag skulle hämta passnings-Hasse då han hade varit där och gjort något. Då kom jag dock från Norrtälje och hittade för all del till Okvista, men jag hittade inte själva garageinfarten, trots att jag såg bussarna - därför tänkte jag att det kanske skulle bli svårt nu också, men dels att köra från Stockholm var ju busenkelt och sen hittade jag in direkt också.
Där väntade fyra kollegor varav en skulle köra hem oss i en buss av den typ som jag hade kört dit, men vi väntade tydligen på ytterligare någon. Denne någon kom aldrig, trots att föraren som skulle köra hem oss både ropade på radion och kontaktade garaget, så till slut åkte vi ju ändå.
Sen lät det som att han som körde fick något samtal, där jag tolkade in det som att någon kanske hade blivit frånåkt ändå, men alltså dels kan man ju först och främst prioritera att hålla tiden, och funkar inte det kan man allt se till att svara på radion. Funkar heller inte det så borde man kunna ringa till garaget/RTL och meddela att man är sen. I och för sig skulle ju alla tre faktorerna 1 sen, 2 ingen radiomottagning, 3 ingen mobilmottagning/ingen mobil alls i och för sig kunna sammanfalla, men ja, då har man ju extrem otur. Vi vände hur som helst inte tillbaka. Skönt, säger jag.

Nästan med detsamma då jag kom till garaget, ringde min mor och frågade om jag inte ville komma över och äta lite rökta räkor med aioli. Det var jag inte sen att tacka ja till! Vansinnigt gott!
Men Herbert, stackaren, när han fick en räka av mig (det är han vanligtvis stormförtjust i), så nosade han först försiktigt på den, och åt den sen rätt tveksamt - för att sen rusa mot dörren för att gå ut och kräkas. Han hann dock aldrig ut, så det kom på vardagsrumsgolvet.
Men fint av honom att mer eller mindre reflexmässigt reagera så, att kräkas ska man göra utomhus. Tanken var god, både från mig och från honom.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, juni 24, 2011

Sill och potäter

Har jag skrivit om att jag nu inte har rakat huvudet sen jag var i Kroatien? Jag gör i alla fall ett test nu för att se i vilken grad alopecian har släppt mig, för just på huvudet växer det osedligt mycket hår för att ha diagnostiserad alopecia universalis, så jag måste ju se om det går att göra något av det. Skulle det visa sig att det inte är frisyrmässigt tillräckligt, ja då är det inte hela världen, men skulle det däremot kanske kunna bli något, så vore det ju än roligare! Jag är så galet less på att stå och raka huvudet med hyvel (hyvel ja, rakapparat duger inte när man vill få bort allt!) två gånger i veckan, när jag egentligen inte alls vill raka bort det.
Alltså, såhär va: Eller ja, jag tror att jag har skrivit det förr, men jag vill att det ska vara antingen eller. Antingen vill jag ha alopecian fullt ut, så att jag slipper raka mig helt och hållet - så hade jag det i omkring ett år, och förstå så skönt det var - eller också kan den väl släppa mig helt och hållet, så att jag kan få en frisyr och allra helst ögonbrynen och ögonfransarna. Men ja, kroppen arbetar enligt outgrundliga metoder.
Det jag skulle komma till är att jag idag (nyss) har tvättat håret med schampo och nu är det till den milda grad att jag själv känner lukten av schampot fortfarande. Härligt!

I övrigt är det som bekant för de allra flesta midsommarafton. Och jag har jobbat större delen av dagen, i vanlig ordning. Till en början var det dock lugnt, hade stadsbuss och det var då inte många som ville åka med. Jag slapp babbelgubben på Mossvägen, men tanten med kassarna fick jag istället då - hon åker ofta också med, fast brukar kliva av och på flera gånger på stationen istället för att åka med runt varv på varv på samma sätt - och inte sitter hon längst fram och pratar hela tiden heller, så jag föredrar henne.
Hur som helst så har jag aldrig haft en tjänst med så knäpp start som denna; jag skulle börja på garaget med att avlösa en kollega och då tomma ner till stationen, för att köra en 651:a upp till garaget och ha regleringstid lång som en paus innan jag sen skulle köra en 651:a ner igen och först då börja allvaret med stadsbusseriet. Dessutom skulle jag på första 651:an, och sen även första 657:an, ha noll minuters framkörningstid! Alltså, på våra körspecifikationer står det angivet inom parentes före avgångstiden för de olika linjerna, hur många minuter innan avgång man ska köra fram och lasta. (1), (3) eller (5) är det oftast, men (2) och (4) förekommer också - men (0), det har jag inte sett förut. Det skulle ju kunna tolkas som att man överhuvudtaget inte ska stanna vid hållplatsen, utan bara köra förbi och ge sig ut på linjen oavsett om folk vill åka med eller inte. Fast så gjorde jag förstås inte.

Efter den lugna stadsbusskörningen hade jag rast samt bussbyte till en rejälare sak. Fast jag bytte från Scania kortvagn till Scania ledvagn, så det var ju som ingen skillnad alls egentligen, annat än i backningstekniken. Då stod 636:an på tur, den som det just nu känns som att jag kör näst mest efter 676:an - fast rent statistiskt är det ändå inte så, då ligger den på nionde plats efter 676, 657, 650, 658, 655, 656, 634 och 621... alltså, hade jag fortsatt nedräkningen i ordningen högt till lågt, så hade 636 kommit efter 621.
Hur som haver, 636:an körde jag även förra midsommaraftonen och nu liksom då var det kopiösa mängder folk som ville åka med, sena 676:or som ville att jag skulle vänta och det ena med det andra. Jag fick en förstärkningsbuss efter mig, så det löste sig tack och lov. Fullt så sen blev jag heller inte, låg som sämst -9 tror jag, men bara -4½ när jag väl kom fram till Östersjö brygga. Innan dess hade jag dock en sväng till Simpnäs brygga och dessförinnan även Marums brygga. Men det här med Marums brygga fattar jag inte, det är väldigt sällan någon vill av eller på, på den avkroken och sen tycker jag inte vändplanen alls ser ut som någon brygga, snarare en skogsdunge - men jag får väl anta att det finns en brygga där i närheten.
Idag var det smockfullt med bilar och folk utefter den smala vägen (midsommarfirande i närheten, gissar jag), så jag fick verkligen krypa fram. Minns inte att det var så förra året, och tur var väl det, för då var jag ju alldeles ny och nervös. Nu vet jag var jag har mina 18 meter buss och känner mig betydligt lugnare i såna situationer.

Hann med en något reducerad paus vid Östersjö, innan det var tid att vända tillbaka, och på tillbakavägen höll jag tidtabellen igen, och kom så att göra resten av dagen. Ner till Östanå färjeläge, som jag senare skulle med 620 - ja där var det inga köer alls. Jag trodde att det skulle vara milslånga köer efter skräckhistorier som jag har hört kollegor knysta om, men 16:18 hade nog nästan alla tagit sig över, för det stod kanske på sin höjd fyra bilar där nere vid färjeläget. Jag hade med andra ord inga som helst problem att komma ner och vända runt.
Där nere klev dagens första spontan... ja, hur ska jag få ihop den här meningen nu då? Spontane midsommarhälsningarspassageraren? Alltså, han klev på, jag sa "hej!" och han sa "hej och glad midsommar!" Sånt gillas! Jag har annars idag ropat ut ett glad midsommar vid ändhållplatserna, tycker inte riktigt att jag kan säga det till alla som kliver på i och med att det på vissa ställen väller på folk. Men självklart replikerade jag honom. Sen hände det faktiskt igen - också då en ung kille - på tillbakavägen med 621:an.
Men innan jag vände tillbaka hade jag rast i Åkersberga. På den lyckades jag blöta ner mig själv genom att inte titta på en lokaflaska då jag öppnade den - såg inte alls att den var på väg att bubbla över, men det var just vad den gjorde. Sen gick jag ut en sväng för att uniformen skulle få torka i solen och promenadfartvinden, och jag kunde minsann konstatera att centrala Åkersberga inte är stället folk väljer att tillbringa sin midsommarafton. Helt galet dött, såg på min höjd en handfull människor bara, och då gick jag ändå en inte jättekort sväng.

Efter arbetsdagen cyklade jag till Harsjövägen där jag åt lite sillrester - en midsommarafton utan sill och färskpotatis känns ju onekligen som en förlorad midsommarafton - och blev sen indragen i att äta helstekt gris som grannskapet ordnade med. Det var väldigt gott, men jag orkade inte så mycket i och med den nyätna sillen, plus att jag ville komma iväg hem i hyfsad tid i och med att jag jobbar imorgon bitti igen.
Nu känns det onekligen som att jag jobbar mer eller mindre hela tiden, för även på måndag - en egentligt ledig dag - ska jag in och jobba lite ju. Passning i fyra timmar bara visserligen, men ändå. Jag undrar när jag kan tänkas komma upp i de... 200(?) övertidstimmarna man maximalt får göra per år? Jag har ingen aning hur jag ligger till, men på noll kan jag knappast ligga.

Just det ja, innan jag går i träda för i afton, så måste jag ju skriva att min pekfingerring återigen har försvunnit lika mystiskt som sist!
Första dagen hemma efter Kroatien så tog jag på mig den igen - den hade varit kvar här hemma nämligen - plus långfingerringen innan jag drog till jobbet. Sen rätt som det var när jag körde, så såg jag att jag bara hade långfingerringen på mig, och jag har då ingen som helst aning om var eller när jag kan ha tappat pekfingerringen. Förra gången dök den helt märkligt upp i en keps på hatthyllan, men där kan den inte vara, för den kepsen låg då i tvättkorgen. Det är alltså fullt möjligt att jag har sett den för sista gången nu, och det är ju trist. Lite märkligt dock, visst att den är lite stor, men det är mest på vinterhalvåret då jag är torrare om händerna, då märkte jag att den gled av hur lätt som helst. Men nu, nu är hyn allmänt lite fetare, vilket gör att ringarna sitter bättre, men tydligen då så satt den ändå inte bra nog.
Jaja, antingen kommer den fram eller så gör den det inte. Jorden går inte under ändå. Inte av den anledningen, åtminstone.


Kanske ses vi igen?

Till allra sist en liten facebookreflektion. Redan för flera veckor sen fick jag min 300:e vän och efter det har jag fått åtminstone en handfull till vänner, men jag har väl som mest varit uppe i totalt 302 och ligger nu likförbaskat på 300 jämnt igen. Alltså, jag måste poängtera att jag inte bryr mig om själva siffran, vännerna (som jag lägger till) vill jag ha för dem de är och inte för antalet de tillsammans utgör, men det retar mig att jag nu aldrig lyckas komma på vilka som försvinner och om det beror på att de har tagit bort mig, eller om de har avaktiverat sitt konto. Med andra ord - många är nog egentligen rätt överflödiga.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, juni 23, 2011

Juni

Att ha passning dagen före midsommarafton, det kändes ju som ett givet kort till att få ge sig ut som någon extratur där ordinarie buss inte räckte till - men icke. I fyra timmar fick jag sitta på garaget och rulla tummarna. Eller ja, jag pratade ju med lite kollegor och spelade även kort med Lilian. Jag vann det mesta vi spelade, för övrigt!
Sen fick jag i alla fall komma ut och köra lite stadsbuss, men det var ju inte många som skulle åka det - och givetvis fick jag Mr Stadsbussåkare med mig, babbelgubben som hör hemma på Mossvägen. Han ville nog sitta kvar i bussen hela tiden, men på pausen jag hade sa jag att jag var tvungen att gå upp i rastlokalen för att äta mina smörgåsar och att han därmed var tvungen att gå av - men hade han inte varit där hade jag förmodligen ätit dem i bussen. Jag behöver andrum från honom känner jag.

Men innan arbetsdagen började så byltade jag på mig allt jag har i regnklädersväg och cyklade ner till stationen för att möta buss bästa Tove, och vi gick sen i regnet bort till Domherrevägen där bästa Petra bor, och hälsade således på henne. Jösses så fint hon bor och oerhört så söt dotter hon har fått! Jag blir ju så lätt förälskad i barn, i synnerhet när de är små, jag får hålla dem och de ler. Alltså shit, hjärtat smälter!

Hjärnan däremot, den smälter också - över spelet jag då och då spelar; Airline Tycoon. Jag har ju skrivit om uppdraget där man ska bygga en rymdraket för säkert hundra miljoner dollar - där hade jag kommit en bra bit på väg, hade väl 17 miljoner i rörliga medel och hade säkert lagt ner minst tio redan på raketen, då precis när jag sparar för att avsluta spelet, får det att krascha - och själva kraschen blev sparad på något märkligt vis, så så fort jag jag öppna det sparade spelet, så kraschar det igen. Gah!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, juni 22, 2011

677 - I'm ready for you!

Idag har jag veckans enda lediga dag och den började jag med att trampa till jobbet och tillsammans med inte mindre än fyra andra kollegor sätta mig i den lilla Nobina-bilen och åka iväg längs linje 677 till Uppsala och tillbaka. Jag hade med mig de anteckningar jag gjorde då jag linjeutbildades för drygt ett år sen, men jag har ju aldrig behövt använda dem, så jag ville se om de skulle fungera i praktiken - och det skulle de minsann ha gjort! 677:an känns som en högst hanterbar linje, det enda som rör till det i huvudet på mig är biljettsystemet. Det är ju både SL- och UL-taxa om man åker hela vägen. Det var en trevlig tur i alla fall, om än lite trång. Jag som smalast åtog mig att sitta i mitten i bak och där fick jag minsann lyssna till en kollegas vilda spritresor genom Europa - så jag tycker nog allt att det här med alkolås i bussarna inte är en så dum grej. Nobina inför nämligen det i alla bussar.

Jag har nu fått mina sista tjänster för Keolis/Busslink också, torsdag-söndag. Jag jobbar hela härliga midsommarhelgen och har fått långa tjänster med långa körningar. Imorgon har jag passning först, men dagen före midsommarafton kan man ju nästan räkna ut att det inte innebär tumrullning. Jag lär bli ivägskickad på än det ena och än det andra, innan min stadsbusskörning drar igång.
På självaste midsommarafton börjar jag med stadsbusskörning och det är nog lugnt, men sen ska jag ut på 636:an och det vet jag från förra midsommaraftonen vilket bök det är - fullsatt buss, folk ska på och av (mest av) överallt, samt massa trafik på de smala vägarna på Björkö och inte en sportmössa att hinna i tid till Arholmabåten vid Simpnäs. Men som grädde på moset ska jag avsluta midsommaraftonen med att köra 620 till Åkersberga och ska då ner till Östanå färjeläge, alltså där färjan till Ljusterö går - och alltså, där kan man säkerligen få sitta i kö i timmar för att komma ner! Nu kommer jag visserligen förmodligen från rätt håll, men ändå, det lär inte hjälpas mycket. Rasten i Åkersberga lär jag inte se mycket av, och sen är det en 621:a till Norrtälje igen.
På lördag så, ja då är det 637 till Ellan och sen 637 hela jäkla vägen från Ellan till Tekniska. En nätt tur på 2½ timme. Sen ska jag tillbaka till Norrtälje, tomma till Räfsnäs och åter köra hela vägen in till Tekniska. Och därefter ska jag tomma till Vallentunagaraget och sluta där. Först fattade jag ingenting av vad jag ska där att göra, men sen slog det mig att det är väl Busslinks sätt att få iväg sina bussar. Men jag har ingen aning om var Vallentunagaraget ligger, om det inte är Okvistagaraget som avses. Men är det Okvista så kommer jag ändå inte riktigt ihåg hur man kör dit, så det måste jag allt få förklarat för mig. Och hur jag ska komma därifrån? En kod som heter 9704 ska ta mig från det garaget och till Norrtälje, men det har jag ingen aning om vad det är.
På söndag är det rätt likartat, fast då börjar jag med att tomköra till Älmsta, köra 637 till Norrtälje, sen vända och köra 637 till Ellan och så vända och köra 637 hela den 2½-timmeslånga vägen till Tekniska, för att sen åter tomma till Vallentunagaraget och åka kod 9704 därifrån till Norrtälje. Då kommer jag förstås veta både hur man kör dit och vad 9704 är för sätt att komma hem, men i nuläget är det högst ovisst. Ska förhöra mig om det imorgon.

Imorgon, innan jobbet ska jag även träffa Tove och Petra, samt Petras lilla Juni! Det blir nog storkalas och alla tiders, kan jag tänka mig! Tove är det rätt länge sen jag träffade, Petra är det evigheter sen jag träffade och Juni låg nog inte ens i magen på Petra då jag träffade henne sist.

Och den här dagen då, ja efter att jag kom hem igen, så lade jag mig och läste tidning samt halvsov på balkongen - hur skönt som helst - sen blev det tid att ta i tu med tvättstugan.
Efter det satte jag mig först och tog upp tråden med mitt flygbolag i Airline Tycoon, men sen kom jag på att jag faktiskt borde ta mig samman och handla mat. Igår bestod hela dagens ätintag av fil med müsli, två wasa sandwich's, tre småkakor på jobbet samt en ölkorv. Inte fullt så matig dag. Så jag matplanerade upp veckan och fläskade på med något så ospecificerat som "klyftpotatis, kött av något slag, grönsaker, någon sås" till mat idag, och det blev att jag köpte mig ett litet parti oxfilé av alla köttslag som finns! Kopiöst dyrt, men godare än nästan allt annat i köttväg. Och det blev just gott också, tyvärr hade jag nog köttet kanske någon minut för länge i ugnen, så det var inte det minsta rosa iniut, men ändå väldigt mört och inte alls överstekt. Kanske perfekt för såna som absolut inte vill ha blodigt kött? Jag själv vill gärna ha det lite rosa. Medium rare, så att säga.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, juni 21, 2011

Dubbeldäckad

Jag känner mig smått oklok för stunden, idag skrev jag upp mig för "jobb" under tre timmar imorgon på veckans enda lediga dag - till följd av att jag redan har skrivit upp mig för extrajobb på torsdag då jag trodde att det skulle vara sista dagen med Keolis innan Nobina tar över, men det blir ju söndagen nu som är sista dagen, så den vänligheten kunde jag ha legat inne med.
Nu vill kanske någon ryta ifrån och säga "hallå, man får inte jobba sju dagar i veckan i bussbranschen!" och det kan mycket väl stämma, men imorgon ska jag förmodligen (i alla fall helst inte) köra själv, utan åka med och få en repetition på linje 677 (Norrtälje - Uppsala). Igår tänkte jag ju att jag förmodligen klarar mig utan att linjeutbilda mig på den igen, men ja, idag såg jag att det fanns en tid imorgon mellan 9-12, så den skrev jag upp mig på.

Idag har jag kommit alldeles för tidigt till jobbet också, för att hinna med att utbilda mig på dubbeldäckarna. Det var riktigt härligt att köra en sån, så inledningsvis ser jag fram emot det måste jag säga - samtidigt som jag ändå kan se spruckna tidtabeller framför mig, till följd av att det förmodligen kommer ta sin tid för folk att komma upp och ner för trapporna, samt att det jättestora bagageutrymmet i bak bara nås utifrån - och ska vi förare kliva ut och öppna och stänga den då folk ska på och av med sina stora väskor, ja då kommer tiden rinna iväg rätt rejält. Men men, inledningsvis väljer jag att se positivt på saken.
Hur det blir med pridekörandet vet jag däremot ännu inte, han som mailade mig detta:

"Hej Fredrik,

Jag hörde från X.X om ditt intresse att köra DD vid Pride. Jättekul tycker jag. Hittills är responsen enorm på SLs kampanj. Jag har ännu ingen förare klar så under förutsättning att du är utbildad på DD så kan det få bli du som kör. Vi kan väl snacka mer om det när jag är i Norrtälje.

Mvh N.N"

Honom har jag inte hört av något mer sen dess, trots att jag har mailat igen. Och när han är på plats i Norrtälje har jag ingen aning om, i och för sig skymtade jag honom som hastigast idag då jag skulle köra iväg igen, så det var liksom inte läge att haffa honom då, men men. Jag hoppas!

Idag håller jag mig kort, jag har ett (helt annat) långt mail jag måste hinna med att besvara också, men en liten Kroatien-notis måste jag ju plita in också. Jag kommer ju då och då på saker som jag inte har skrivit!
Under flygningen hem tror jag att vi blev tilldelade SAS roligaste kabinbesättning! Vid säkerhetsgenomgången, alltså den när ett par flygvärdinnor står i mittgången och pekar längsmed golvet fram till nödutgångarna och demonstrerar hur flytvästar, syrgasmasker och säkerhetsbälten ska användas samtidigt som en står längst bak och i högtalarna talar om vad de som demonstrerar gör - då "rappade" flygvärdinnan fram hela omgången, allt rimmade och höll en viss takt - ända till hon kom av sig och då nästan bröt ihop i skratt, vilket fick de som stod där med flytvästarna på, att ha svårt att hålla masken. Mycket underhållande, och det belönades med jubel och applåder från oss passagerare.
När man gör knorr på rutiner på det sättet - det gillar jag skarpt!

När jag kom hem så låg det förstås en hel hög post och tidningar i brevlådan, och ganska många skvallrade om mitt yrke - inte nådigt så många transporttidningar man ska ha när man kör buss!


Bara att sätta igång att plöja!

En souvenir jag köpte mig där nere får mig nästan att tro att jag har en mild form av autism - den fängslar mig så! Det är som ett platt akvarium fyllt med en blå vätska till två tredjedelar och en tredjedel sand av olika färg och kvalitet, samt ett antal luftbubblor. Den står på en ställning som gör att man kan vända akvariet, vilket får luftbubblorna att stiga upp och lägga sig att blockera sanden från att falla ner - men bara nästan. Det är precis för få luftbubblor för att de ska kunna täcka hela ytan och bära upp all sand, så när den då är i taket, så sipprar den långsamt (eller ja, i varierande fart är mer sanningsenligt) ner mellan bubblorna och lägger sig i olika mönster i det som då är botten på akvariet.


Sånt kan jag stirra mig blind på!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, juni 20, 2011

Todelo

Huj huj, det känns som att allt går i ett nu!
Att vara tillbaka på jobbet efter en vecka kändes faktiskt inget annat än bra, konstigt nog. Jag vaknade närmare en timme innan klockan skulle ringa och kände mig precis så utvilad som jag borde - det heter ju så, att man kommer tillbaka utvilad efter semester, men det känns ju sällan så när man åter ska upp i ottan - och sen har jag haft en riktigt trevlig dag också.
Det som har varit allra trevligast under den körmässiga delen av dagen var jag att jag på linje 636 (nej men, är det alltid där det händer saker?), fick ombord en jättetrevlig ung tjej som länge var den enda passageraren - och hon satte sig även längst fram och pratade med mig sen jag vid Östersjö brygga gick bak till henne där hon först satt, och talade om att bussen skulle bli stillastående där i en kvart och att hon gärna fick gå ut och lufta sig lite om hon kände för det. Det bröt på något vis "isen", sen hade vi jättetrevligt kändes det som.
Hurra för såna passagerare!
Fast det ska tilläggas att alla sorters pratkvarnar är jag inte lika förtjust i. En viss stadsbussåkare som alltid sätter sig längst fram och vet allt om våra tjänster och hela tiden ska babbla, utan att egentligen ha något att säga... Ja, honom kan jag ledsna på. Men jag håller god min ändå!

I övrigt var det också väldigt trevligt på jobbet rent okörmässigt då jag dels fick tag i Agata på Nobina-sektionen och fick till mig en utbildningstid (imorgon rentav) för dubbeldäckarna och dels fick jag ett kompletterande uniformspaket av henne. Igår cyklade jag i regnet för att hämta ut det som jag trodde var min uniform, men som i stort sett bara var byxor och slips, men nu har jag fått allt utom kavaj och väst, och även om det är propra plagg, så känns det som att jag klarar mig genom sommaren utan dem, jag lär ha varmt nog ändå.
Sen träffade jag inte bara Daniel, utan även Simon och dessutom var det gratis kakor! Jag provade även att blåsa i en "test-alkoblåsare" (alkolås ska installeras på samtliga Nobinas bussar, om jag har förstått rätt, och det kan ju vara bra att veta hur den funkar). Trots en veckas vindrickande i Kroatien, gick det bra.
... Fast det ska ju verkligen poängteras att jag absolut inte har varit redlös, inte någon av dagarna och att jag dessutom inte drack något alkoholhaltigt alls igår.

Under arbetsdagens senare del... Just det ja, jag hade ju inte delad tjänst riktigt heller. Eller kanske i regelbokens mening, då min rast precis översteg två timmar, men det är en futtig delning i så fall - men jag hann åtminstone handla lite, cykla hem med det, göra lunch och cykla tillbaka till garaget. Hur som helst, när jag körde 676:an in till Stockholm... Ja, det är ju för övrigt ett kapitel för sig, men det är lika bra att ta det nu på en gång. Sist hade jag alltså 676 till Stockholm och 676 hem till Norrtälje igen. Vanligtvis på eftermiddagarna så är det lite glesare med folk in till Stockholm än vad det är hem, men idag kändes det som om allt stod på sin ända! 16:30 från stationen blev jag mer eller mindre fullsatt, men 17:46 från tekniska var jag så gott som tom - och det klev blott på en i Danderyd och ytterligare en i Roslagsnäsby, så det rörde sig kanske totalt om 5-10 passagerare. Industrisemestern har väl ändå inte slagit till än?
Men men, det gagnade mig i alla fall... Men jag får inte ihop texten så som jag vill nu, för det var egentligen varken de omvända förhållandena eller gagnet jag hade tänkt komma till i början av detta stycke, utan det faktum att en kvinna på väg in till Stockholm, kom fram med ett körkort hon hade hittat. Ett körkort utan hållare eller plånbok eller något alltså, men i och med att körkort är namnförsedda, så provade jag att två gånger utannonsera namnet på körkortsinnehavararen (tack och lov hade jag inte bara fungerande, utan välfungerande passagerarmikrofon), men det var fruktlöst. Kontaktade RTL och lämnade ut namnet där och fick instruktioner (som jag visserligen kunde räkna ut själv), att jag skulle lämna in det till Driften när jag kom tillbaka till Norrtälje.

Ja, sådär då, då kommer vi till att jag gagnades av den glesa trafiken hemåt - för det var minsann inga köer att tala om ut från stan heller, jag kom åt mina bussfiler snabbt och smidigt, så jag låg rätt gott på plus tidsmässigt, då jag kom in till Norrtälje, och det var sannerligen bra, för egentligen slutade min arbetstid 19:10 och jag skulle på möte i Färsna angående min flytt 19:00. Tack vare att jag drog in på pausen och dessutom kom några minuter tidigt och sen cyklade som en galning från garaget dit, så hann jag.
Men, det kunde jag ju inte riktigt veta i förväg, så jag frågade Driften hur bråttom de egentligen hade att få tillbaka 5749 i och med att jag såg att ingen skulle ha den efter mig - om jag kanske kunde få fortsätta förbi garaget bort till Färsna, gå på mötet och sen köra tillbaka bussen?
Alltså, jag var helt inställd på ett nej, men fråga kan man alltid tänker jag, men mycket riktigt fick jag ett nej. Men det ordnade sig alltså ändå.

Mötet var för övrigt bra, men luftfattigt.
Jag blev varse att jag kommer bli granne dels med två gamla klasskamrater (Angelica och Adem, för skolbevandrade läsare) samt även en familj som har haft sina barn i min omsorg på förskolan. Lustigt nog bor jag nu granne med mamman i familjens syster, och mina föräldrar bor granne med ytterligare en syster, så vi följs åt känns det som. Men det är en trevlig familj, så det var en glad överraskning!
Efter det fick jag åter cykla till jobbet och lämna in körkortet (samt även ett upphittat accesskort), då jag inte alls hann med sånt vid mitt egentliga slut, plus att jag då också tog med de nya uniformspaketet, och nu är jag äntligen hemma och klar för idag.

Men imorgon ska jag alltså utbilda mig på dubbeldäckaren, och det innan den egentliga arbetsdagen börjar, så ja, det känns som att det är mycket som händer och ska klämmas in i almanackan nu. Dessutom tänkte jag dessutom att jag kunde passa på att fräscha upp kunskaperna på linje 677, Nobina linjeutbildar tydligen på den för förare som aldrig har kört den (Norrtälje - Uppsala), och jag har ju förvisso blivit utbildad, men det för över ett år sen, och sen aldrig kört den, så det vore onekligen bra, nu när den linjen inte kommer vara fast på rimbodepån. Men jag gjorde en tankevurpa och då jag hade rest mig från den, insåg jag att 677-utbildningstiden krockade med dubbeldäckarutbildningstiden, så det gick ju inte. Förhoppningsvis hittar jag ett nytt tillfälle, eller så får jag förlita mig på de anteckningar jag redan har, är ju inte helt borta i och med att jag privat även har åkt linjen hela vägen en gång nyligen. Sen kan man ju alltid fråga passagerare om hjälp, då man är osäker.

Under dagen har mäklaren (alltså den jag betalar för) ringt också och bokat in träff för överlämnandet av min nuvarande lägenhet, 15:e augusti klockan 10:00 på hans kontor här i Norrtälje. Mycket skönt, det lät från början som att det var tvunget att göras i Stockholm, i och med att man normalt gör överlämnandet av nyckeln på köparens bank, och min köpare har Nordea och de har tydligen inget sånt kontor här i Norrtälje, om än att de har en bank här.
Men, han sa också i förbifarten på meddelandet han lämnade på min svarare, att köparen nu ligger på sjukhus, sen han har fått en stroke. Alltså, det känns ju sannerligen mindre kul. Dels, förstås för hans egen skull, men också för min. Vad händer om han skulle bli inkapabel att köpa lägenheten? Hua, den sitsen vill jag inte föreställa mig.

Allra sist, tänkte jag delge ett internt skämt som florerade familjen emellan hela veckan i Kroatien. Det är nämligen så att jag ibland får för mig att prata engelska med familjen, i synnerhet med min syster. På Arlanda på väg dit skulle jag annonsera att jag behövde uppsöka toaletten och följaktligen sa jag "I need to go to the loo", och då hörde jag ju att det lät precis som "I need to go tudelo" (alltså det där ordet man kan säga för att lite käckt hälsa eller påkalla uppmärksamhet - vet inte om det stavas just så). Hela veckan deklarerades toalettbesök som "tudelo!"
Alltså, jag kan ju förstås inte vara den första som ser detta samband med to the loo och tudelo, men ja, kul både är och var det!
Vidare gick jag och syster min även steget längre i och med att vi delade rum och skyltade även med att vi skulle "take a dump" när det var tid för det.
Släkten är värst!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, juni 19, 2011

Tengo, tengo la camisa negra?

Då har en vecka gått - försvinnande snabbt om du frågar mig. Jag tycker annars att tiden har en tendens att åtminstone bromsas upp lite grann när jag far i väg bort från all vardag och istället njuter av sol och lata dagar, men den här gången susade veckan förbi!

Jag kan inte riktigt tänka mig att orken att skriva ett kilometerlångt och utbroderande inlägg om hela veckan nu finns, så som jag säkert har gjort förr om åren (och kanske fortfarande skulle göra, om jag var lite mindre trött och hade färre andra göromål att hinna med innan dagen tog slut), så det kan hända att det här blir ett något hattigt referat av veckan som gått.

Klocka och mobil lämnades hemma och jag blev upplockad av far min för att spendera första natten på Harsjövägen i och med att vi skulle åka från Norrtälje kring fyra på morgonen och då gärna var alla på samma plats.

Allt vad resan dit heter, till Zelena Laguna/Plava Laguna (det sades att hotellet låg i Zelena Laguna, men på hotellparasollen stod det Plava Laguna och båda två avser området fast med olika färger, då Zelena är grön(a) och Plava är blå(a)) - gick bra. Bil till flyget, flyget, bagage och transfer - inga som helst problem, snarast förvånansvärt smidigt allting.

I och med att det var en charterresa och det genom Ving, så hade vi en reseledare då och då på hotellet, och han roade mig kungligt på informationsmötet genom att efter var och varannan mening säga "... så att säga!" samt att han råkade säga "Molotov" istället för ett ortsnamn som han snabbt ändrade sig till. Honom tyckte jag om!

Fler karaktärer skulle under resan utkristalliseras. Tyvärr lärde jag inte känna någon av dem, men jag och framför allt min syster omtalade både Bieber's - eftersom sonen i familjen var påfallande lik den lille poppojken (åtminstone på frisyren och sättet att hantera den), de glada norskorna (rasande glada och söta unga tjejer som ett par rum ifrån oss), dvärgen och långa ståtliga (ett annat norskt, inte lika glatt, par), tjocka ryssen och smala hustrun som gillar efterrätter (framför allt hon fick sitt namn från tallriksspaning på middagsbuffén), svenska familjen med lilla pojken (lilla pojken var inte jätteliten, men ändå rasande söt och en fena på att simma!), Kryckan och pensionären (Kryckan fick sitt namn till följd av fysiska attribut, pensionären för att han påfallande snabbt påpekade att han var pensionär), familjen Lillasyster (tjock tysk familj där den allra tjockaste eventuellt var lillasystern i familjen) och sist men inte minst Peter. Peter just för att han heter så, en äldre man med illa åtsittande frisyr, som tycktes vara överallt mest hela tiden - helst ihopföst (av sig själv) med andra svenskar.

Svenskar fanns det tack och lov inte så många av - det är rätt trist när man åker utomlands och man knappt ändå hör annat än svenska runtomkring sig och alla i lokalbefolkningen också lär sig fraser på svenska och vill använda dem. Jag vill tvärtom lära mig lite av språket i landet där jag hamnar. Tyvärr är kroatiska svårt, men jag lärde mig ändå god dag, god kväll, god morgon, tack, öl och två ölsorter. Öl och ölsorterna till trots, så drack jag inte en droppe öl - just eftersom jag inte dricker öl.
Vin drack jag desto mer! Samt baileys i kaffedrinksform - något som i kombination blev vansinnigt urindrivande och fick mig att gå på toaletten och bakom buskar med tätare intervall än någonsin.

Vädret var lite omväxlande. Jag var lite rädd att vädret där skulle vara sämre än här hemma, i och med att det var sådan högtrycksvärme som hette duga då vi gav oss av, samtidigt som det inte verkade vara fullt så bra väder där, men det ordnade ändå upp sig rätt bra vad jag förstår. Där blev det bättre, och här blev det tydligen ett väder man gärna åker ifrån.

Hotellet då, tillbaka till det. Det var inte riktigt vad vi hade väntat oss. Alltså jag vet inte hur, men vi alla hade fått för oss att det skulle vara något litet och intimt, men det här var ett jättekomplex med flyglar än hit och dit och hissar som inte gick ända upp - vilket till en början gjorde det svårt att hitta rummen som var belägna på högsta våningen - och vilket som sen även ledde till att jag gick fel ett par gånger också senare då jag egentligen hittade. Slappnar jag av för mycket kan lokalsinnet försvinna all världens väg!

Tillbaka till vädret då, det var ju ändå det som styrde det mesta. Ankomstdagen var det varmt, härligt och badvänligt. Badvänligt på så vis då att det Adriatiska havet kändes iskallt vid istigandet, men sen kändes väldigt skönt efter dopp och några simtag. Så har jag aldrig upplevt Medelhavet förut, det har alltid varit blaskigt varmt.
Dag två var det däremot mulet, men det utnyttjade vi genom att åka in till centrala Poreč och gå på shoppingstråt. Jag hittade ingenting den gången, men gladdes åt att restaurang- stånd- och butiksägare inte var så vansinnigt på, så fort man stannade och tittade på en skylt. De sa hej och frågade (gärna på tyska i första hand) om de kunde hjälpa till - men var inte alls lika påflugna så som jag upplevde att de var när man rörde sig i stadsdelarna i Side, Turkiet förförra sommaren. Mycket skönt!
Dag började mulet, fortsatte regnigt och slutade soligt. Först trotsade vi mulenheten och lade oss ändå på stranden i hopp om bot och bättring, men när regnet kom begav vi oss till en lunchrestaurang först och sen till hotellet och siesta - efter siestan sken solen igen och det blev både poolbad och havsbad.
Sen har det mest varit sol och varmt hela tiden. Lite blåsigare vissa dagar ändå, men sol och bad har varje dag utom den första mulna ändå bjudit på.

Siesta förresten, det har vi tagit oss en varje dag. Vi har för övrigt haft väldigt många sovstunder - det har sovits frukost i solstolen, tagit en lunchtuppis på stranden, sovits siesta på rummet och så också varit långa, goda nattssömnar. I och för sig har jag inte alltid somnat in så lätt - gissningsvis beroende på att jag har bälgat i mig kaffe i drinkform i ansenliga mängder jämfört med hur mycket kaffe jag brukar dricka - nämligen ingenting. En sen kaffedrink i kombination med massa dagssovande orsakade en del insomningssvårigheter på kvällen, men jag fick ju anpassa mig lite till familjen där.
Helst hade jag nog stannade uppe längre och allra helst bekantat mig med andra, till exempel de glada norskorna, men ja, så blev det alltså inte. Hade syster min varit piggare om kvällarna hade det nog inte varit en omöjlighet - att i "par" lära känna andra är lättare än att göra det ensam, tycker jag.

Och siesta - igen - förresten; igår var jag allt lite fyndig! Mitt och systerns hotellrum hade både dubbelsäng och gemensamt täcke (vilket egentligen för stunden är ovidkommande, men det kan vara värt att få sagt ändå), och då när vi skulle sova siesta, så sa jag just "siesta, siesta!" till henne istället för "god natt", i och med att det inte var natt. Men så kom jag på, hon är ju min syster - så jag korrigerade till "siesta, sistah!" - men så kom jag på; det här var ju den sista - så jag korrigerade till "sista siestan, sistah!"

Ja, nu blev det ju ändå rätt långt, men ändå på inga vägar så lång sju dagars sammanslagen blogg skulle kunna bli om jag är i gasen. Tröttheten gör att jag inte riktigt orkar sortera in de urval av bilder jag har valt att publicera här, bättre i texten. Fler bilder (de flesta samma), men i sämre kvalitet kan ses på facebook.
Till sist; rubriken är ju inte vidare kroatisk. Nej, det jag lärde mig på kroatiska är ju alltså:
Dobar dan
Dobra večer
Dobro jutro
Hvala
Pivo

Samt två lokala ölsorter som hette Ožujsko och Karlovačko - men titeln är ju ytterst spansk och härrör sig till den melodi jag har haft på hjärnan mer eller mindre hela veckan sen den spelades live i baren en kväll. Jag har en svart skjorta!


Bror och syster som varken har ögon för varandra eller kameran


Bror och syskon igen, nu med mörkare blick.


Min favoritkulör vad benen beträffar!


Någonstans, någon gång har jag sett en arrangerad bild där det såg ut som att en kille hade solen i sina händer.
Jag ville också göra ett försök - men vattenreflektionen förstör nog ändå effekten lite.
Fast vacker bild ändå, och den längsta fototexten i denna bloggs historia (gissar jag).

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, juni 11, 2011

Härda

Jag gick ju på (en veckas) semester igårkväll, men det har varit dåligt med semesterkänsla än så länge. Nu har jag precis blivit klar med städning av lägenheten och inväntar att tvätten i tvättstugan ska bli klar. Sen måste jag packa klart allt inför resan och tyvärr har jag den bitande känslan av att jag kommer glömma något, att det är något jag inte har tänkt på. Vad har jag förstås ingen aning om. Passet ska med, inte telefonen. Badbyxor, check. En uppsjö böcker. Hm ja, och så massa kläder och sånt. Biljetterna finns i min mors ägo. Ja jag vet inte vad det kan vara, det visar sig nog på plats.
Jag måste komma ihåg att vattna blommorna också, rejält. Jag vattnar dem egentligen två gånger i veckan såhär års, men jag hoppas att de överlever på en ordentlig skvätt nu fram till söndag nästa vecka.

Det gnager mig dock lite att jag glömde att skriva upp mig på fridagslistan på jobbet, att jag skulle vilja ha en sen tjänst måndagen då jag kommer tillbaka. Jag kommer ju hem på söndagen och börjar jobba direkt dagen därpå, så det kan vara skönt att ha sovmorgon då. Men det får väl bli som det blir helt enkelt.
Eller ja, Gustav, om du läser så får du gärna skriva upp att 44486 (heltid, bara NOGA) önskar sen start 20/6.

I övrigt gnager det mig lite att det är så varmt nu. Vanligen tycker jag ju att det är hemskt trevligt, men att åka ifrån ett såhär varmt och härligt Sverige - nu när syrenerna fortfarande blommar - det känns lite galet. Det är rentav varmare här än där nu, vad jag kan se på smhi. Dock marginellt, men ändå. Fast en stor del av grejen ligger ju i att komma bort och se något nytt - det blir nog härligt oavsett.
Skönt blir det nog helt säkert, jag känner mig lite smått slutkörd nu. Fast det är väl en slutkördhet som beror på den senaste tiden (och inte en lång tids) göromål. Utöver jobb, som dessutom har varit förlagt rätt sent på sistone - vilket bidrar till trötthet hos mig - så har det ju varit massor med andra saker att hinna med också. Teateruppvisning, studentfirande, skolavslutning, bankmöte, träning och gud vet allt. Inte en enda dag den här senaste värmeböljan, har jag haft möjlighet att sova ute på balkongen sådär som jag tycker är så skönt.

Inte har jag fått någon utbildningstid för dubbeldäckaren heller! Gah, jag var ju på Agata som en iller för att få en tid direkt då jag kommer tillbaka, men det kunde hon inte ge mig någon. Sen ville hon veta om jag jobbar på själva övertagningsdagen, då Nobina tar över, vilket jag ju trodde att jag gjorde, men inte säkert visste i och med att jag inte har skrivit upp schema fram till dit, eftersom jag trodde att jag skulle få nytt schema med ny arbetsgivare (så är inte fallet). Hela KeoNet (Keolis intranät) låg nere då jag med henne i telefonen skulle logga in för att ta reda på det, så det blev inget med det.
Nu har jag dock kunnat se att jag är ledig just den dagen, vilket förmodligen gör att jag blir ytterligare lite lågprioriterad till att utbildas innan dess. Jag vill ju bara så gärna ha det gjort, så att jag kan maila han som har lovat mig att köra dubbeldäckaren i prideparaden, under förutsättning att jag är utbildad, just att jag är utbildad och klar, så att jag kan få ett definitivt ja.
Det vore ju så kul, fast samtidigt galet nervöst också. Jag hittar ju så dåligt i huvudstaden, och att köra i paradfart kanske är svårt? Men vissa nervösa saker bör man göra här i livet. Det som inte dödar, härdar ju.

Jahapp, nu har golven torkat och tvätten bör vara klar att flyttas över till tork. Det här blir med all sannolikhet sista blogginlägget på en dryg vecka då. Eftersom till och med mobilen får stanna hemma, kan man ju räkna ut att heller inte dator får följa med på resan.
Adjö för nu, bloggen och potentiella läsare!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, juni 10, 2011

Hurry, hurry!

Nu känns det som att jag har missat att skriva en dag, men det här blir på vippen till en räddning, så sent som det nu är.

Gårdagens arbetsdag förflöt väl. Jag såg till att få mig ett skåp i omklädningsrummet också - äntligen. Tänkte nämligen att du i och med att så många slutar inför Nobinas övertagande, så måste ju bara något skåp bli ledigt - och tro på tusan ja, det fanns faktiskt TVÅ lediga skåp! Jag försökte få Daniel att ta det andra, då han bytte om från motorcykelstassen när jag märkte upp mitt skåp, men han slog inte slag i sak.

Grillning var det på garageplan också, mellan 11-19, så det blev ju till att jag åt både lunch och middag där - en stor grillbit med potatissallad båda gångerna. Gott! Vid middagsätningen lyckades jag dock med konststycket att välta en plastmugg med cola över bordet, så att det skvätte ner på Daniels byxor. Då kände jag mig allt som en dålig kollega och vän, men det hela kompenserade upp sig rätt bra sen, när han inte kunde hitta sina motorcykelnycklar och jag då fann dem på golvet under en bänk.
På sista 676:an (för mig, inte för trafikdygnet), avgång 24:10 från Tekniska, så kom det fram en tjej som log och sa "Jag vet att det inte är någon avstigning i Danderyd, men kan inte min kompis här få åka med oss och kliva av där, snälla?" Det kunde jag inte riktigt säga nej till, så så fick det bli. Dumt nog fanns det ingen som stod där och väntade på att få kliva på bussen, vilket på något ännu dummare vis fick mig att tycka att stoppet var lite onödigt, så jag stängde dörren nästan direkt efter att jag hade öppnat den, för jag tyckte det såg ut som att den där tjejen var snabbt av. Dessvärre såg jag i backspegeln att hon fick göra ett jätteskutt för att inte få dörren på sig, och det kändes ju mindre professionellt.

Hemma vad jag vid 1:30 och i säng kom jag en och en halv timme senare, och jag kan bara konstatera att jag fasen inte sover bra när jag kommer i säng så sent. Jag drömde ideligen om att jag var ute och körde buss och hela tiden nickade till vid ratten - vilket jag alltså inte alls gjorde då jag körde. Långt ifrån! Jag höll andan i 90 sekunder då jag kände mig en smula trött, och det ger ju viss effekt. Panikaktigt trött var jag dock aldrig, så läs inte in det mellan raderna. En stressig sömn där jag vaknade till på riktigt flera gånger, just för att jag i drömmen tänkte att jag ju inte får somna.

När jag ändå är inne på sömn, så måste jag ju för eget minnes skulle skriva en notering om en dröm jag nyligen drömde. Jag vet inte hur han hamnade i drömmen, men på något vis var den före detta Egypten-diktatorn Hosni Mubarak med, och jag vet ännu mindre hur det gick till eller varför, men på något vis försnillade jag till mig alla hans tillgångar à la Salander i Millenium-böckerna. Min mor kom på något vis över ett kontoutdrag och frågade vad sjutton jag skulle göra med fyrahundra miljoner kronor, varpå jag själv granskade utdraget och kom fram till att det minsann var fyrahundra miljarder kronor! Då svindlade det till, och alla faror med att ha så mycket pengar målades raskt upp.
Sen minns jag inte mycket mer från den drömmen, men jag kan nog konstatera att fyrahundra miljarder; 400 000 000 000, är lite i överkant till vad jag skulle vilja ha på mitt konto.

Det har varit en dag idag också, och den har varit ganska stressig. Inte på jobbet dock, men väl dessförinnan.
Jag klev upp vid halv elva och blev ganska direkt uppringd av Daniel (som hade desto tidigare tjänst än jag idag, 5:något-10:47, själv hade jag 14:30-23:06). Han undrade om jag inte ville äta sushi med honom, och det kändes ju som ett fantastiskt trevligt förslag, men jag var tvungen att avböja, dels på grund av att tiden inte riktigt skulle räcka till så som jag trodde att fritiden fram till arbetstidens start skulle se ut, och också (framför allt) för att jag hade tagit fram en kycklingfilé från frysen som annars skulle förfaras i och med att det inte finns någon annan dag att äta den innan jag far till Kroatien - jag har nämligen gjort en miss i matplaneringen och inte tagit med i beräkningen att jag inte är på hemmaplan nästa vecka, så det stod nu mellan att låta denna kycklingfilé förfaras, eller ett blomkålshuvud som var tänkt att bli stommen i en blomkålssoppa, och valet föll ändå på blomkålshuvudet, det känns som den minsta förlusten att låta förfaras. Att då dessutom låta kycklingen bli oäten, kändes inte rätt.

Mina planerade göromål var att införskaffa ett nytt (ett till!) regnställ, samt ett hänglås, så att jag nu i och med skåpet på jobbet, ska slippa detta ständiga släpande på regnkläder (som bara luktar instängda och äckliga), genom att konstant ha det gamla stället i skåpet, med symboliskt lås omkring sig, samt ha ett nytt hemma.
På så vis kan jag ju en regnig dag ta det nya stället till jobbet och sen ta hem det igen - eller cykla utan ställ till jobbet, men då ändå ha ett att tillgå om hemfärden sker under öppnad himmel.

På Intersport hittade jag ett mycket snyggt ställ för 900 kronor - helt överkomligt tyckte jag, då jag förberedde mig på priser närmare 2000:-, så dyrt som allt brukar vara där.
Ett lås inhandlades på låsaffären vid lilla torget och sen cyklade jag hem uppför Frälsningsarmébacken. Det brukar alltid (läs: då och då) imponera på folk så till den milda grad att de undslipper sig något uppmuntrande ord om bedriften, men då var jag ensam i backen och fick uppmuntra mig själv. I och med att min treväxlade cykel bara har två fungerande växlar (tvåan och trean), går det sannerligen inte fort uppåt. Inte hastigheten, och heller inte farten på benen. Långsamma, men kraftfulla bentag är det som för mig uppåt.

Hemma tyckte jag mig ha lite tid att njuta av solen på balkongen innan jag satte igång med kycklingen, men ganska snart då jag hade lagt mig, så ringde telefonen igen. Då var det min bankkvinna (Mohammad har ju slutat, till min stora sorg). Jag har nämligen i förrgår fått hem betalningsinstruktionen för handpenningen av lägenheten i Färsna, och fick hela två dagars framförhållning innan det skulle vara betalt. Helt sanslöst egentligen, att de väntar sig att man ska skaka fram så mycket pengar på bara två dagar - dessutom hade mäklaren där redan innan lugnat mig med att jag både skulle hinna iväg till och hem från Kroatien innan jag behövde ta tag i det där - men när jag fick den där betalningsinstruktionen, så kände jag ju att jag omgående ville få tag i banken, även om jag inte trodde att det fanns möjligheter att betala i tid ändå.
Men, bankkvinnan sa att om jag hade tid att komma ner till kontoret, så kunde vi ordna upp det på en gång, så så blev det.
Det tog sin tid, men det fick handpenningen att bli betald i alla fall, och det är ju hemskt skönt. Men, när jag kom hem igen sen hade jag bara en halvtimme på mig att tillaga och äta mat, samt duscha som jag också hemskt gärna ville få gjort innan jobbet. Det blev galet stressigt! Fick omprioritera helt och skippa klyftpotatisen jag hade tänkt mig, och istället göra som en snabbgryta med grönsaker och kycklingfilén, för att spara tid. Men är det något jag är extremt dålig på, så är det att äta mat när jag är stressad. Jag fick väl i mig hälften ungefär, innan magen sa stopp. Och stopp är stopp, så jag fick kasta hälften. Trist.
Men dusch hanns med och jobbet kom jag till i god tid.

Arbetsdagen idag finns det inte mycket att säga om, tomkörde till Danderyd, körde 628 till Margaretelund, tomkörde till Åkersberga station, körde 629 till Danderyd, hade rast, körde 629 till Åkersberga, 621 till Norrtälje, hade paus, körde 657 till Grind och 657 tillbaka till stationen, 655 till Söderhall och 655 tillbaka till Norrtälje. På de fyra sista svängarna (stadsbuss x2 och 655 x2 hade jag totalt tre resenärer i min stora ledbuss. En mot Grind och två från Mälby till Söderhall - resten tomt.

Imorgon blir det nog en smått stressig dag också, åtminstone en stressig förmiddag. Förmodligen kommer jag sova bort för mycket, sen ska jag helst hinna städa lite innan tvättstugan drar igång vid 11, sen måste jag packa klart allt inför morgondagen, äska skjuts till Harsjö för firande av syster som fyller år på måndag och sen översovning och tidig avfärd på söndag.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, juni 09, 2011

Pack up

Eller down då, för "pack up" blir ju direktöversatt "packa upp" och det är inte det jag sysslar med till låten med samma namn som rubriken - jag packar ner.
På söndag åker jag till Kroatien och då vill det ju till att ha med sig vissa saker. Kläder mestadels, är ju det som packas nuförtiden. Jag minns dock när jag var barn och tyckte att kläder var rätt onödigt att packa; det var ju viktigare med leksaker!
Hur som haver, det blir helt säkert skönt att komma bort. Min enda farhåga är att jag dels aldrig har åkt till ett så nordligt medelhavsland (Kroatien ligger ju faktiskt vid Adriatiska havet och inte Medelhavet), och dels aldrig så tidigt på säsongen - så jag hoppas att havet är varmt nog för bad, och att vädret är soligt, men det finns det inga garantier för.


Åh, men det händer spännande saker på jobbfronten nu! Visserligen är jag, som alltid, lite för snabb på att ta ut saker i förskott - jag är medveten om min naivism, men jag kan inget göra åt den - sån är jag.
Hur som helst, på facebook gick SL nyligen ut på att de under Prideparaden ska köra en dubbeldäckare, utsmyckad med gigantiska regnbågar skapad av profilbilder från frivilliga facebookers (min finns med, bland drygt 16 000 andra). Jag räknade ganska snabbt ut att det måste vara en framtida norrtäljebuss, i och med att Nobina som tar över trafiken om några veckor, är det enda bolag som kommer köra dubbeldäckare i linjetrafik - och det här hos oss. Så mer eller mindre på skoj letade jag upp ett ställe på Nobinas intranät (FIA) där man kan lämna förslag på förbättringar - enda stället jag hittade där man överhuvudtaget kunde skriva in önskemål eller så, och skrev där att jag är intresserad av att köra den bussen. Jag menar, vem på Norrtäljegaraget passar bättre? Eller ja, jag vet inte så mycket om de övrigas läggningar, men det kryllar inte av öppet icke-heteros i alla fall. Vore ju grymt kul hur som helst, men samtidigt läskigt på ett spännande vis också; jag är rätt känd för att köra i huvudstaden, men jag tänker att om jag bara hittar till paradstarten, så lär ju resten lösa sig.
Ja, jag skickade i alla fall iväg en intresseanmälan och tänkte att jag har väl en fis i havets chans, förmodligen är det väl någon höjdare som ska köra för att visa upp sig, tänkte jag.
Men! Idag fick jag mail från Nobina, där det stod att det inte finns någon klar ännu och att jag, under förutsättning att jag hinner utbilda mig på dubbeldäckarna innan dess, kan få bli den som kör! Jösses Amalia!
Det gäller bara att jag hinner gå den där utbildningen då, 2-3 timmar ska det ta att lära sig allt om dubbeldäckaren, men det borde hinnas med innan augusti? Hoppas det i alla fall!
Är grymt sugen på att skriva en statusuppdatering om detta på facebook, men där håller jag hästarna ett tag ändå - är ju vän med så många kollegor och då kanske de får för sig att söka också?
I och för sig läser några kanske bloggen också, men det inbillar jag mig är försvinnande få.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, juni 08, 2011

School's out

Snudd på identisk tjänst idag med den jag hade i onsdags, då jag även då hade önskat mig att sluta tidigt för att jag även då skulle iväg på skolavslutning. Eller nej, då var det studentuppvaktning och vi kom långt efter att skolbyggnaderna hade lämnats.

I alla fall gick den ut på att köra in en resgrupp till Stockholm - fast den tilltänkta resgruppen hann sätta sig på den ordinarie turen innan jag hann köra fram (jag kom snudd på iväg sent eftersom jag länge fick stå och bläddra i resgruppspärmen, då min grupp inte gick att finna) - men det kom även en förskolegrupp som ville åka, så då var det ju väl till pass att jag stod där. Förskolebarn kör jag mer än gärna!
Det blev även lite övrigt folk också.
Men herre min skapare så lång tid det tog efter Danderyd in till Tekniska högskolan! Alltså, jag förstår mig inte på folk som sitter kvar på bussen och inte istället tar tunnelbanan från Danderyd, för den går ju raka vägen till Tekniska, om det nu är där man har sitt slutmål eller om det är därifrån ens nästa anslutning... ansluter. Det tjänar man tid på i alla fall, i synnerhet i rusningstiden. Från att ha legat hela +7 (alltså sju minuter före tidtabellen - kan bli så när man kör samtidigt som en annan buss, då man inte behöver stanna vid alla hållplatser), då jag kom till köns början, så var jag omkring -7 istället, då jag väl var framme på tekniska.

Sen hade jag förhandlat mig till att få behålla samma buss under mina två resgruppskörningar, så då istället för att tomköra till Norrtälje och ha rast och sen tomköra in igen, så blev jag kvar i Stockholm. Det tjänar vi ju alla på; miljön, Keolis dieselkostnader, jag får mer betald rast osv. Och jag hade bestämt mig för att ägna tiden åt att raka mig, eftersom jag på eftermiddagen skulle ha snävt med tid till lillasysters skolavslutning. Men att ockupera en av två toaletter för rakning, det känns ju inte helt bra, så nu liksom i onsdags, så åkte jag till Danderyd och rakade mig i duschrummet där. Det tar ju sin tid - inte jättelång tid, men en stund ändå, plus att körtiden dit också tar några minuter, så klockan var väl närmare 10 då jag skulle köra tillbaka till Tekniska igen (för att häcka i Danderyd efter rakningen lockar inte alls), och då hade jag hoppats att köerna skulle ha minskat lite, men ack nej, jag fick sitta där och snigla mig fram igen. Men, bråttom hade jag ju inte. Först 14:05 skulle jag avgå till Rimbo, så det fanns tid att slå ihjäl.

Tiden fördrevs med bokläsning, tidningsläsning, korsordslösning, sushiinmundigande och bäst av allt var ju att Daniel dök upp från ingenstans en stund också! Han måste ha kommit in när jag var iväg och köpte sushi, för att själv direkt gå till ett wokställe och äta och sen var han plötsligt i rastlokalen när jag gick för att tvätta mina risiga fingrar. Jag åt nämligen i bussen, då jag inte vill flasha med mina pinnätarkunskaper i händelse av att jag skulle ha regredierat - och det var ju just vad jag hade gjort! Eller ja, förutsättningarna i bussen var kanske inte de bästa heller, men det slutade ändå med att jag fick äta flertalet av bitarna med händerna.
Hur som helst, det var mycket trevligt att träffa på Daniel, det gör jag alltför sällan i tjänsten. Rätt sällan privat också, tyvärr.
Han hade nya skor som jag fick inspektera, influgna av lillebrodern från Thailand, någon conversekopia som såg osedvanligt bra ut!

Sen körde jag så till Rimbo och tomkörde hem sen, cyklade i den tropiska hettan - för det var trots att det var mulet, ändå sådär klibbigt, fuktigt hett. En välbehövlig dusch, ombyte och ivägcykling till Nordrona och skolavslutning så.
Det är ju alltid rätt fint med skolavslutningar, men den här var ju lite finare än vanligt i och med att Louise slutade nian och det därmed var rätt mycket fokus på hennes klass, och den är ju den enda jag vet något om. Visserligen känner jag några barn i de lägre klasserna i och med att de har gått på förskolan jag har jobbat på, men ja, roligast att titta på niorna och priser som tilldelades dem och sången de sjöng om sin skoltid.
Det blev att jag hälsade på "Judith&Judith"-Pernilla, då hon också var där i och med att hennes dotter också går på Mimer, men... i åttan, tror jag. Vi krockade nästan med varandra och är vänner på facebook sen jag oblygt slängde iväg en vänförfrågan då vi båda kommenterade en gemensam vän (en kollega)s status och var rörande överens om vad det nu gällde - så ett hej föll sig rätt naturligt, och hon hälsade så glatt tillbaka!

När vi kom ut från det instängda Culinar, så sken solen igen och man kunde ju tro att det då skulle vara ännu varmare, men luftfuktigheten hade tack och lov gått ner, så det var en ren befrielse att komma ut!

Jag cyklade hem sen och gjorde mig två rejäla sillmackor till middag; idag blev det tydligen en dag i fiskens tecken. Riktigt gott!
Men jag undrar om det sker på ett omedvetet plan mer än jag anar, att jag plötsligt vräker i mig fisk. Jag menar, rent generellt äter jag nog för lite fisk, men så tänker jag ibland att "nu måste jag ju äta fisk av något slag!", men kanske är det då inte mitt tyckande, utan min kropp som sänder ut signalerna? Hm ja, jag vet inte hur jag ska formulera det riktigt. Nåja.

Imorgon jobbar jag till härliga 25:19, så jag har åtminstone sovmorgon nu mina två sista dagar innan en veckas semester tar vid!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, juni 07, 2011

Qucker than the ray of light

Årets hittills varmaste dag? Jag tror nästan så! Tack och lov har jag dels bara jobbat den senare halvan av dagen och dessutom varit förskansad en bra buss, både pigg och med välfungerande AC. 5747, för den nyfikne.

Innan den senare hälften av dagen började, gick jag på en promenad i solskenet. Varje år tycker jag att det är lika härligt när vädret tillåter promenader där både bara armar och ben premieras. Det är så skönt med solvärme på huden!

Det blev att jag rodde hem det näst sista uppdraget i Airline Tycoon, det näst sista i den första delen vill säga. Så nu har jag gett mig in på det sista, och det lär ta en evighet att klara utan fusk, för där ska man vid sidan av flygadministrerandet även bygga en raketramp med tillhörande rymdraket, ett projekt som kostar åtskilliga hundratals miljoner dollar, och det säger sig själv att det tar en faslig tid att spara ihop till när man samtidigt ska investera i flygplan för att på sikt öka intäkterna.

Arbetsdagen bestod av enbart 676:or, tre till antalet vilket ger två turer från Stockholm, en till, samt en tomkörning in. Fast de kördes förstås inte i den ordningen, utan; tomkörning in, 676:a hem (rast på stationen), 676:a in och 676:a hem.
På rasten blev jag åter tillfrågade av passagerare hur det stod till med stadsbussarna, men nu gällde det linje 658 och inte 656 som de senaste dagarna. Det är inte så att jag är lite trött på att folk frågar mig, tvärtom tycker jag det är rätt trevligt så länge de är trevliga, men jag är lite trött på att stadsbusstrafiken i Norrtälje inte tycks fungera vidare bra just nu. Idag när jag ringde garaget och frågade (det är som ingen vits att gå genom RTL, för såna här saker borde garaget veta bäst), så blev svaret att vi hade både vagns- och personalbrist, så därför hade vissa turer ställts in. Knepigt må jag säga, jag förstår ju att de inte kan trolla fram folk och bussar (fast båda delar borde ju finnas tillgängliga). Jag meddelade passagerarna detta och gjorde vad jag kunde för att få dem nöjda, det är ju ett serviceyrke jag har.

Sen, på min 676:a in till Stockholm åkte åter Idoltvåan Minnah Karlsson med. Hon hälsade även denna gång glatt och trevligt - vilket långt ifrån alla passagerare gör, så det ska hon ha plus för. Jag tyckte ju till en början inte att hon var någon höjdare i Idol, men efter framträdandet jag länkade i hennes namn, så växte hon. Och sen är jag ju inte mer än människa, att jag tycker att det är extra kul att ha kända passagerare ombord - detta trots att jag själv förmodligen en period var en sån som folk tyckte att det var lite extra kul att vara nära, då FCZ var aktuellt.

På 676:an hem igen åkte en bekant med, som även helt nyligen åkte med mig, fast då på en helt annan linje. Då kände jag inte igen henne först, men det gjorde jag ju nu - skam vore ju annat.

Imorgon har jag en fjantkort arbetsdag, men så har jag också önskat mig att få sluta relativt tidigt för att kunna gå på min systers skolavslutning - hon slutar nian och lämnar därmed grundskolan bakom sig, och den avslutningen är väl den hittills jag har haft mest lust till att gå på, om än att jag har försökt gå på alla genom åren. Tror bara att det är något år det inte har funkat. I alla fall, i och med att jag tycks vara i en vecka med sena tjänster (slutar 25:19 på torsdag, till exempel), så vill det ju till att en dag då det ska slutas tidigt blir kort, för jag får ju inte börja för tidigt i och med kör- och vilotidsreglerna. Så jag ska köra resgrupp/extratur in till Stockholm på 676:an, ha rast och sen köra resgrupp/extratur som 639 till Rimbo, tomma till garaget och sen sluta. Det blir fint!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, juni 06, 2011

656, where art thou?

Denna dag har jag arbetat lång och länge, för att ära vår älskade nation på dess bemärkelsedag. Fast nej, jag älskar inte Sverige - jag tror åtminstone inte det. Jag älskar mycket och många som finns här, men landet i sig - jag vet inte? Å andra sidan är det ju lätt hänt att säga efter en solsemester någonstans, något i stil med "Jag älskar Grekland!" (tog just Grekland nu både för att det är det land utöver Sverige jag har varit flest gånger i, och de med sin kris behöver nog all uppmuntran de kan få), men hur som helst, så är det nog mer reseupplevelsen än landet som älskas. I alla fall i mitt fall.
Men hur som helst, hur kan man ära sitt land bättre en nationaldag annat än genom att jobba? Plikten, framför allt! sa ju den förre kungen, Gustaf VI Adolf.
Det är ju genom arbete vi för kuggarna i landet framåt.

Eh, sicket pladder! Hur som helst, det har varit en lång arbetsdag idag, men ändå rätt trevlig. Det enda otrevliga är egentligen vissa människors ovilja att foga sig till reglerna, även när de påpekas för den. För idag hade jag åter en dam som parkerade sin stora resväska mitt i mittgången, varpå jag utannonserade i högtalarna "Då vill jag upplysa om att inga väskor får vara i mittgången, av den händelse att vi snabbt skulle behöva utrymma bussen."
Vilken effekt hade det? Ingen överhuvudtaget, damen slog dövörat till. Sånt irriterar mig något så vansinnigt; på bussen är det jag som ansvarar för säkerheten och de regler som jag proklamerar (men likväl själv inte har hittat på själv), ska banne mig följas!
"Men var ska jag göra av väskan då?" Blir väl den naturliga följdfrågan om jag skulle säga det till henne direkt, tänkte jag och det irriterar mig att jag inte har något bra svar på det. Hatthyllor fanns det inga just där, och barnvagnsplatserna var fulla med barnvagnar och andra väskor. I knät - ingen bra lösning i och med att hon var tjock. Kanske i och för sig ingen bra lösning om hon hade varit smal heller. Och att kliva ur bussen och öppna bagageluckorna känns ju ur tidsaspekt inte vidare lockande - i alla bussar har man inte ens såna. Men jag skulle hur som helst vilja lära mig ett system för hur det är tänkt att man ska bära sig åt för att hålla mittgångarna fria - för det är inte på ren jäkelskap som de reglerna finns. Dels är det olämpligt att låta medpassagerare krångla sig förbi väskorna - folk kan ju faktiskt ha osynliga handikapp som gör det svårt för dem att forcera såna hinder - men framför allt; om bussen (gud förbjude!) skulle börja brinna, så är det faktiskt så att brandförloppet kan gå hysteriskt fort. Att utrymma en 15 meter lång buss som enbart har två dörrar då, det ger inte tid för att baxa undan väskor.
Men huvudorsaken till den irritation som bubblar upp i mig i såna här situationer, är just den öppna ignoransen över det jag just har sagt - det är så extremt tydligt vem jag talar till, och att då ändå låtsas som det regnar... det är fult!

På det som kan klassas som både trevligt och även olustigt är faktumet att då jag körde stadsbuss och körde fram som en 657:a mot Grind, fick fram en (blivande) passagerare från 656:ans hållplats - en mycket söt (blivande) passagerare - som frågade om jag visste var 656:an höll hus, då den skulle ha avgått för närmare tio minuter sen då. Alltså, scenariet var snudd på identiskt med sist jag körde stadsbuss, fast då var det när jag körde fram som 658 som jag fick frågan var 656:an var, och dessutom fick höra att den ofta blir inställd bara för att den går förbi Flygfältet, "där alla invandrare bor". Hejsanhoppsan, jag bor ju själv på Flygfältet för det första och för det andra så finns det inga såna motiv bakom att en busslinje blir inställd, sa jag då. Men nu började jag ju fundera, vad är det med den där linjen egentligen? Jag anropade RTL som inte svarade direkt (av förståeliga skäl), så jag ringde direkt till garaget istället och där visste de inte riktigt var den var någonstans, men väl vilken buss det rörde sig om. Så jag satte igång att ropa på bussens vagnsnummer då, men fick inget svar.
Till slut svarade dock någon i bussen - då hade han blixtinkallats från sin passning för att åka ut och köra stadsbuss då, så då kunde jag meddela den söte det och sen avgå. Tydligen hade det blivit någon miss i kommunikationen mellan de på Driften, så han som gick hem meddelande varken dagens efterträdare eller berörd förare att denne skulle köra denna 656:a och mer därtill.
Klantigt att samma linje ska drabbas av en sån tabbe två gånger på kort tid, för det var ungefär vad som hade hänt sist också.

Till sist; Jag är öm i nacken! Typisk bussförarömhet, skulle jag tro, då jag under min YKB-utbildning fick lära mig att just axlar och nacke är det som belastas mest då man kör buss.
Hoppas det går över snabbt!

Ordet är fritt, nu är det ditt.