lördag, april 30, 2011

Flås

Mitt flås är det sannerligen inget fel på! Jag tycker ju att jag har varit lite på latsidan när det gäller träning på sistone. Visserligen sprang jag med Daniel i veckan, men det kändes mer socialt än som riktig träning, då det varken var så fort eller så långt.
Men idag när jag sprang min 11,8 kilometer långa runda, så tänkte jag att jag kanske skulle springa ett litet bonusvarv. Min bana är ju uppdelad i... cirklar, kan man säga. Förut hade jag ju "åttan" som var som två cirklar, men nu är det ytterligare en cirkel och en hel del raksträckor - så jag tänkte att om jag tar den slutet och början närmaste (kan man säga så?), en gång till. Men väl ute på löpturen kom motivationen och omotivationen om vartannat. Omotivationen kom mest i uppförsbackar och när duggregnet övergick i mer intensivt regnande, men väl framme vid start/stopplatsen så var motivationen med mig, så det blev ett extra varv! Jag har inte mätt än, men det bör vara två kilometer extra, så då har jag ju sprungit 13,8 kilometer idag. Inte så pjåkigt!

I övrigt har det dinerats och umgåtts med familj. Med min syster såg jag Himlen är oskyldigt blå, och det tyckte jag var en riktigt bra film!

Nu är klockan sen och jag bör avrunda.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, april 29, 2011

Bröllopsyra

Jag har ju delad tjänst idag och tro fasen om jag inte hamnade framför det brittiska bröllopet nu på rasten. Det är något lite sagolikt över att se kungligheter gifta sig, må jag säga.

Innan dess sov jag dock, lade mig i sängen och inte i soffan eller på balkonggolvet, och somnade pladask och djupt, på så vis att jag när jag sen vaknade efter någon timme, inte hade koll på något alls. För en kort stund yrade jag om att jag måste ha försovit mig och så, men pusselbitarna föll ju på plats till slut.

Jag har för övrigt inte riktigt någon favorittjänst idag. Just den här har jag fått rätt många gånger, och den innehåller så många tomkörningar, vilket jag tycker är trist. Först 5:15-5:57 tomkörning till Hallstavik, 6:10-8:06 linje 639 till Stockholm, 8:18-9:21 tomkörning till garaget. Sen långrast (nu alltså), följt av tomkörning från garaget 14:41 till stationen 14:47 och linje 636 till Björkö 14:50-16:20, följt av tomkörning tillbaka till garaget 16:30-17:34.
Fast hittills idag har den ändå varit bra, hade en bra buss på morgonen (samma jag hade hela dagen igår rentav; 1238) och det var roligt på radion, plus att folk var trevliga. En dam berömde mig i Hallstavik för att jag körde fram till hållplatsen rätt tidigt (tio minuter innan avgång, det hade hon under sina 15 år som pendlare aldrig varit med om tidigare, men det var ju skönt eftersom det var rätt rått där på morgonkvisten), en annan frågade när vi ankom Rimbo dels om hon hann gå ut och hämta en tidning och dels om hon skulle hämta en åt mig också. Sju minuter till godo hade hon, men jag tackade nej till det vänliga erbjudandet om att få en själv. Är jag sugen på Metro så finns det alltid någon kvarglömd eller någon i garaget, så då kan jag lika bra läsa begagnat.

På garaget var det förresten frukost idag, vilket det är den sista fredagen varje månad (om jag har förstått saken rätt nu äntligen), och det föll sig ju inte bättre än så, att jag kunde snyta åt mig en smörgås att ta med till Hallstavik och äta där, och sen ytterligare två när jag återkom till garaget några timmar senare. Hurra för det, det står jag mig nog fram till middag på!

I övrigt tror jag inte att jag har något mer att säga nu. Ska så småningom bege mig åter mot jobbet, för att sen ha ledig helg. Har försökt bjuda in min kollega Mattias att springa min långrunda med mig imorgon, men jag har inte fått svar, så det lutar åt att det blir ensamspringning. Men det är inte fel, det heller.
Tror för övrigt att en rejäl träning också med den tråkiga styrkebiten är just vad min kropp behöver nu. Jag känner mig lite trött i ryggen och tror att det är träning den skriker efter.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, april 28, 2011

Happyface

Det här har varit en bra dag. Nästan en rasande bra dag till och med!
Jag fick mig en god natts sömn, med start redan strax innan 22 - gick och lade mig ganska precis 21:00 nämligen, för trött blir man av uppstigning före klockan fyra på morgonen. Och en sån dag hade jag även idag, dock började jag en kvart senare jämfört med igår, men slutade en halvtimme tidigare. Woho!
Arbetsdagen innehöll bekvämt nog bara ö-körningar. Alltså 634 till Blidö och 632 till Yxlan, och det var i sanning rätt morgon att slippa 676:orna på, för idag blev det tydligen tvärstopp vid Roslagsnäby på grund av en allvarligare bilolycka. Jag kunde förnöjt ratta vidare på öarna när jag hörde RTL återkommande informera om läget och alternativa körvägar. Bekvämt värre!

Att sluta 12:04 gjorde ju dagen inte sämre, för det bäddade ju för att lägga sig (mig) på balkongen i den ljuva solen och sova middag! Eller ja, sov och sov, det var mer det sedvanliga lurandet. Galet skönt, men med bieffekt att min sovställning med armen under kudden (som jag hade huvudet på, ja), genererade i att mitt lillfinger och "vägen fram" till nyss nämnda finger, helt domnade bort. Jag försökte då få igång det igen, dels genom att sluta ligga på armen och... ja, egentligen bara det. Men när det hade släppt och jag bara lade ner armen på balkonggolvet igen, så slog det åter till! Lite jobbigt, men å andra sidan i-landsproblem och inget annat.
Hur som helst, jag ser sannerligen fram emot när mina ben får denna kulör igen:


Är inte riktigt där än, dock.

När jag kommit till sans igen så promenerade jag ner på stan och stormade in på Nordea för att lämna in en lapp. En liten, men ack så viktig lapp. Den gör nämligen så att jag kommer få min lön på mitt Swedbank-konto, när jag övergår till att arbeta för Nobina istället för Keolis.
Sen stormade jag vidare till sushistället på lilla torget, och köpte med mig just sushi hem.
Idag var jag kung på att äta med pinnar! Övning ger färdighet, onekligen! Jag kunde till och med plocka upp de enstaka riskorn som hade lossnat. Wow!
I övrigt så var sushibitarna lite smått kollapsade, så jag undrar om tjejen som gjorde dem var en nybörjare, eller om transporten hem orsakade det. Nåja, lika gott som alltid, ändå.

Hemma kunde jag konstatera att min facebookförfrågan till han som åkte buss med mig ett par gånger och sen återfanns i tidningen, hade godkänts, och jag hade även fått en notering om att han ser fram emot nästa busstur med mig, så det var ju kul!
Vidare har jag idag fått en ny msn-kontakt - också det kul!

Nu borde jag ta tag i att se The Event, som jag missade igår till följd av den tidiga sänggången.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, april 27, 2011

Igelkotten, rund och go

Jag vet inte hur effektivt mitt inlägg igår var, det verkar inte riktigt stämma att det är antalet gånger ett specifikt sökord är angivet på en sida, som avgör hur högt placerad den blir. Jag menar, söker man på "följaktligen", så kommer min blogg upp som det fjärde förslaget på google, och då har jag inte alls skrivit ordet många gånger där. Just det inlägget är för övrigt ett som jag på statistiksidan ser är ett av de mest lästa, följt av detta, sen detta, detta och sist och absolut mest läst och kommentera; detta.

Igår slutade jag jobba vid 19-tiden och idag började jag 4:20, så man kan nog ana att jag är lite småsvajig nu. Jag har nämligen inte sovit någon lur heller, sådär som jag brukar, men jag tänker nog göra det i det närmaste.

Eftersom jag inte skrev något om gårdagen då, så får jag väl nämna den lite i förbifarten såhär.
Dels åkte en före detta kollega med mig på 676:an från Stockholm - rena turen att hon kom med faktiskt, för hon kom springandes precis när jag hade börjat rulla iväg, och i och med att det är 4-6 minuterstrafik vid den tiden, så lite beroende på hur många meter från hållplatsen jag har hunnit rulla, och om det kanske är så att en ny buss är på väg att rulla fram bakom mig, så stannar jag inte alltid för alla vinkpellar som prompt ska med några minuter tidigare och därmed försena alla andra som klev på i tid, med någon minut. Men hur som helst, jag såg först inte ens att det var hon, men jag stannade ändå, och då först såg jag att det var en bekant. Det var ju trevligt, särskilt som det fanns plats längst fram, så hon satte sig där och då kunde vi ju prata på. Alltid roligt att ha någon att prata med på 676:an.

Vidare igår hände något rätt roligt! Jag tror kanske jag skrev om det förut, för några månader sen, då jag blev på väldigt glatt humör då jag körde 676:an in till Stockholm, för att i precis mitten av min innerbackspegel, alltså den plats mina ögon först faller på när jag tittar i den, så satt en kille som såg så härligt jätteglad ut hela tiden. Han åkte då med ett skojfriskt äldre par och jag tror jag i högtalarna tackade för den glada jargongen eller något sånt, så de alla tre kom och sa hejdå till mig när de klev av och så. I förrgår åkte han med mig igen, och jag tror nästan att han kände igen mig, för hans hej till mig, liksom studsade ut och sen log han lite... igenkännande kanske? Ja vad vet jag. Och då, igår, när jag för ovanlighetens skull (på sistone har det hört till ovanligheterna), hade tid att läsa lokaltidningen på garaget - ja vem är med på bild på framsidan, om inte han? Så då fick jag ju ett namn på människan, och det har nu resulterat i ett facebook-uppkollande och en vänförfrågan. Den står dock obesvarad ännu, så vi får väl se vad som händer. Lite kul tyckte jag dock att det var, att bli påmind om honom med så kort mellanrum.

Idag då, slog en önskan in och jag fick köra 631:an igen. Det hade jag nämligen önskat mig på vår fridagslista, just för att det var så otroligt länge sen jag fick den. Nu var det i och för sig 631X om vi ska vara petiga, men 631 och 631X kör på samma ställen, men olika håll. 631X kör Norrtälje - Södersvik - Åkerö - Östernäs - Kapellskär - Räfsnäs - Gräddö - Rådmansö - Södersvik - Norrtälje, 631 utan X har hålltiderna i precis motsatt ordning (bara det att det inte finns någon hålltid på Gräddö eller Östernäs men för linjeförståelsens skull skrev jag dem ändå).
Innan dess körde jag dock den allra första 634:an från Blidö, tomkörningsstart 4:20 från garaget, för att 5:32 avgå från Glyxnäs.

Och så många vilda djur jag har sett denna morgon!
Det började redan då jag cyklade till jobbet, vilket för övrigt var väldigt trevligt där vid fyrarycket, för det var inte en kotte ute - utom just... en kotte! Ja, först trodde jag att det var en råtta jag såg som vankade runt på trottoaren alldeles nära garaget, men när jag kom närmare så såg jag att det var en igelkott! Ah, så roligt, igelkottar har jag inte sett på flera år! Den rullade inte ihop sig när jag stannade vid den heller, så jag tänkte att jag kunde försöka klappa den (jag hade nämligen skinnhandskar på mig), men då vände den på klacken och gick bort från mig, så det kunde ju inte tolkas annat än som ett nejtack.
När jag sen körde buss hann jag med att se, utan inbördes ordning, en trana, en räv, två harar, ett antal rådjur och ett otal fåglar - och häromdagen stod det två älgar alldeles vid viltstänglset längs E18 då jag körde förbi med 676:an. Mycket vilt får man se!

Jag hade även 676 tur och retur idag, men med en paus på 40 minuter på Tekniska. Där såg jag att Christoffer satt och häckade i en buss också, han hade längre rast än jag (men hade haft merparten av den då jag kom), så jag knallade över till hans buss och hängde med honom ett tag. Han berättade att han hade varit med om lite dramatik på en 676:a i helgen. Han hade nämligen plockat upp två killar i Rösa, för att kort där efter höra ett allmänt anrop på radion (från en kollega, inte från radiotrafikledningen) om att två killar som eventuellt stod och väntade vid just Rösa, inte skulle plockas upp, då de hade tagit hans stämpel och slagit till honom med den.
Det isade sig förmodligen lite i Christoffers mage - det hade det gjort i min - men han kontaktade RTL, som ringde upp på hans mobil för att samtalet inte skulle ske helt öppet, och det resulterade i att polis stod och väntade vid Roslagsnäsby och grep de helt ovetande om vad som komma skulle-killarna. Fantastiskt bra!

Sen hemgång har jag umgåtts lite hastigt med Daniel. Vi sprang tillsammans, en inte jättelång sväng, min kropp kände att den egentligen ville ha mer, men Daniel fick håll och var rätt nöjd med rundan det blev. Sen spelade vi - oduschade och allmänt ofräscha - Worms en sväng, innan han drog hem.

Nu ska jag alltså försöka ta mig en liten lur - börjar ju tidigt imorgon igen, så det skadar nog inte.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, april 26, 2011

Självmord

Nu blir det ett annorlunda inlägg idag. Jag hörde nämligen på radion idag, att om man googlar ordet "självmord" så blir den första träffen man får, en sajt med tips på hur man kan gå till väga. Det låter väldigt makabert, tycker jag! Om man funderar på att ta sitt liv, så tycker jag inte en instruktionsbok är det första som ska möta en om man kanske egentligen vill söka hjälp.
I samma radioinslag sa de att hur högt en träff hamnar när man googlar, beror på hur många gånger det aktuella ordet finns på sidan.
I och med att jag idag inte har tid att blogga, tänker jag här dra mitt strå till stacken för att sänka den där sidan till lägre nivåer:

Självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord, självmord.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, april 25, 2011

Värmeland, du sköna!

Det är bra märkligt, det som händer med vårt väder nu. Jag menar; vintern kom i november, och nu verkar sommaren komma i april?
Det har ju varit sådär 22-23 grader varmt idag, som en riktigt högsommardag.
Det luktar klimatförändringar...

Arbetsdagen har varit föga variationsrik - samma buss och samma linje dagen i ända. 676, givetvis. Det var inte anstormande många som åkte med mig, inte någon av alla sex turerna, och ändå var det stora hemåkardagen idag (från påskfirandet givetvis), och det märktes på trafiken också. På min sista tur in till Stockholm så korkade trafiken igen mellan Söderhall och Brottby och det var ju lagom kul. Trafikledningen gick ut med att vi kunde svänga av vid Söderhall och åka 625:ans väg till Brottby istället, men då var det precis för sent för min del, och det var synd. Dels hade det varit skönt att hålla lite högre fart och dels hade det varit kul att köra just den vägen, för 625:an kör jag aldrig numera - den som jag fick så ofta i början av min karriär.

På rasterna har dagen varit desto trevligare - Fullt med kul folk har haft rast samtidigt som jag, längre eller kortare delar av mina raster i alla fall. Daniel, Emma, Mattias, Simon... ja, det har alltid funnits någon rolig att prata med! Sånt gillas skarpt!
Det är dock lite trist som med Daniel, som hade grannbussen till min; jag hade 5757 och han 5756, och vi körde båda 676:an, men han en kvart efter mig. Då tycker jag någonstans att vad trevligt om vi hade åkt samtidigt och kunde åka tillsammans... men så fungerar det ju inte.

Och det var den dagen! Imorgon både börjar och slutar jag lite senare än idag, så kanske hinner jag njuta lite av vädret innan jobbstart. Vem vet?

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, april 24, 2011

Åh, vad livet dock är skönt!

Det är april och efter klockan 17 och här sitter jag i shorts, utomhus - på skuggsidan. Är det riktigt klokt, det? Kroppsmässigt, ja. Klimatmässigt... tveksamt.

Men jag sticker ju förstås inte under stol med att jag njuter - i fulla drag dessutom.

Första delen av dagen har dock tillbringats inomhus, storstädandes och tvättandes. Allt i sängen utöver det i tvättkorgen har tvättats - det vill säga kuddar, täcke, bäddmadrass och överkast. Sånt tar sin tid, kan jag meddela! Men ingen annan i fastigheten ville ha tvättstugan denna påskdag, så jag kunde ju husera bäst jag ville både före och efter mid tid. Fast jag behövde inte någon tid efter, det räckte gott med ett par timmar. Just det ja, veckohandling har jag ju klämt in där, parallellt med städning och tvättning också.


Men sen har jag ägnat återstoden av dagen till att balkonghänga, endast iförd shorts och underbyxa... eh, kalsong alltså. Och idag var jag rekorderlig och smorde in mig med solskyddsfaktor också, för första gången i år.

Jag har redan sen tidigare noterat att mina armar har antagit en något mörkare nyans, i och med att min breda klocka har efterlämnat en bred ljusare rand efter sig, så ja, jag får väl bara tugga i mig nu, att jag måste sluta använda klockan nu och sommarsäsongen ut, om jag inte vill fördjupa den färgskillnaden mer. Och det vill jag ju inte.


Imorgon drar en ny arbetsvecka igång, trots annandag som det ju är. Men sånt är bussförarlivet, vi får ju arbetstidsförkortning som kompensation, så kallade Pekka-timmar, och de ska man ju kunna ta ut i någon form av ledighet vad jag förstår. Hur det sen går till, om man måste lämna in det som en ledighetsansökan till enhetscheferna eller om man mer kommer överrens om det med "kommenderingen", alltså det förlegade ord som inte ska användas, men som ändå används om de som schemalägger oss förare. Ja, det står ännu skrivet i stjärnorna på min stjärnhimmel, men i och med att jag har 24 timmar att ta ut, så blir jag väl varse förr eller senare.


Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, april 23, 2011

Easter

Då har den slagit ner som en bomb. Eller ett ägg?
Påsken ja. Fast jag måste erkänna; jag har inte ätit ett endaste ägg idag! Nej, minsann. Men så kan det gå.

Ledig är jag ju i alla fall, och det firade jag med att vakna någon gång vid halv sex, fundera när jag börjar jobba, och glatt kunna somna om när ledighetsinsikten slog till. Sen vaknade jag vid åtta igen, och då klev jag upp och slog på radion. På helgsmorgnarna gillar jag att lyssna på P4, då det är Ring, så spelar vi, Melodikrysset, Barnaministeriet Dokumentär och Knattetimmen. Alla fyra program tycker jag är mysiga och intressanta, må jag säga. Men ska man vara med från start på Ring, så spelar vi, ja då måste man ju kliva upp redan vid sju på lördagsmorgonen, och riktigt så morgonpigg är jag vanligen inte på de lediga morgnarna, men lite beroende på vad jag har haft för tider i veckan, så kan jag vakna pigg och glad vid åtta - och då slår jag gärna på radion.
P3 är ju annars den dominerande kanalen i mitt radioliv, men allt mer smyger P4 in. Både helgsmorgnar och sena kvällar har det tagit över, för på kvällssidan finns ju Karlavagnen, och det är ju också rasande trevligt!

I övrigt blev det en slapp påskafton. Vädret var ju så skönt, att det blev att jag balkonghängde istället för att ge mig ut och springa. Men så kan det ju bli, och det är ingen vidare skada skedd - sprang ju i måndags och har ändå cyklat en del idag, plus att träningstillfälle förmodligen kan ges redan imorgon eller åtminstone rätt snart.
Balkongtillfällen måste utnyttjas!

Vidare har jag fått mig oxfilé till livs, och det är ju tyvärr en typ av kött som får mig att inse att jag förmodligen aldrig kommer bli vegetarian. Jag menar, moraliskt och miljömässigt sett, skulle jag gärna bli vegetarian - men kött är gött. För gött, för min del, tyvärr.

Jag bjöd familjen min att se Liftarens guide till galaxen på kvällen, så nu har jag på kort tid sett den tre gånger i rad, och nu får det nog räcka för ett tag. Jag tycker ju att det är en väldigt bra film, men någonstans dras ju en knivskarp gräns kring hur många gånger samma sak är roligt. Mina föräldrar var vidare inte alls lika begeistrade som jag och min syster - ibland har vi olika filmsmak i vår familj. Men ibland är den gemensam också, det finns filmer vi alla fyra tycker är bra. Tror jag i alla fall.

Hm, jag känner att skrivlusten inte riktigt är med mig - däremot är lusten att spela Sims 3 lite innan sänggång pockande, så jag tror jag ger mig hän till lusten!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, april 22, 2011

När blodet kokar, inombords

Jag önskar att jag var stor, stark och fylld av mot och självsäkerhet ibland, för då hade jag fan kastat av ett antal passagerare på den förbannade 642:an idag. Eller nej, det hade jag nog inte gjort ändå, för det får man inte. Det var samma "hej, vi har precis blivit släppta från polisen och har inga pengar men måste åka hem"-killar som idag smet in genom bakdörren, nu med en tjej i sällskap och underlät sig att komma komma fram och visa någon form av biljett.
Då tänkte jag som så, att okej, från Herräng och till Hallstavik får det gå, men ska de med vidare till Norrtälje så tänker jag baske mig ropa fram dem.
De klev dock av vid Hallstavik station, bara för att ställa sig och vänta på att jag vände runt och körde fram till hållplatsen, för att då kliva på igen - men den gången öppnade jag bara framdörren, så då hade de ju inget val annat än att kliva på där. (Jag känner att jag nog inte sätter ihop meningarna helt korrekt nu, men det får du ha översyn med).
"Eh, det är vi från igår som blev släppta av polisen vet du? Vi måste hämta vår bil som står... någonstans mellan Hallstavik och Norrtälje. Äre okej eller?"
Nej det är för fan inte okej, du och dina kompisar ska betala precis som alla andra!!!, ville jag vråla till honom, för tonarten i hans fråga (något spydig och uppenbar, som om det var en självklarhet) blev droppen som inombords fick min bägare att rinna över, men eftersom jag är fegdumsnäll, så vill jag inbilla mig att jag väste mellan tänderna, snarare än med trevlig röst sa: "Ja men låt gå för det då..."
De visste väl förmodligen inte vilket själsligt krig som hade startat i mig, och när en sen ropade hur länge jag skulle stå där vid hållplatsen och tog mitt "det är fyra minuter till avgång" som "okej ställ er precis utanför den öppna bakdörren och rök ni", så var det på vippen att jag smällde igen bakdörren och tänkte köra iväg fyra minuter för tidigt, men heller inte det gjorde jag. Och då är ju risken att bra många mer än just de tre hade missat bussen. Hade det däremot varit en minut eller mindre till avgång, då hade jag nog allvarlig övervägt att göra just så - bortsett från den något för tidiga avgången då, hade jag ju på så sätt inte gjort mig skyldig till något tjänstefel.
Ju längre vi åkte sen började jag fundera på var jag skulle anse att vi inte längre var mitt emellan Hallstavik och Norrtälje längre och kanske i så fall kalla fram dem och eventuell få av dem, för jag ville verkligen inte att de skulle ljuga sig fram hela vägen till Norrtälje. Tack och lov klev de av i Ununge. Nu hoppas jag att jag slipper 641, 642 och de där nunorna för en bra tid framöver!

Eh, ja även mig kan det brista för, om än att jag reagerar med den svenskt knutna näven i fickan då.
Ljuspunkten på 642:an var att det på väg till Herräng åkte med ett helt koppel små barn, som alla tyckte att det var jätteroligt att vinka till mig i innerbackspegeln, och sånt smälter mitt hjärta av, kan jag säga. En flicka kom sen och satte sig längst fram och tittade intensivt och log på/mot mig, så till slut, efter att ha sagt hej, så frågade jag "jaha, vill du bli bussförare när du blir stor?" i brist på annat, men då skakade hon häftigt på huvudet.
Sen sa vi inte mycket mer, annat än jag vid ivägåkningsdags frågade just det, om hon tyckte att det var dags att åka. På det fick jag en nick och ett leende, så då for vi till Herräng. Och det var alltså först sen, på tillbakavägen som mitt humör grusades av det ovanstående.

I övrigt har dagen varit fin. Jag hade en längre rast, fast inte så lång som på en delad tjänst, men ja, över en timme var den i alla fall, på garaget, då jag satt i solen och samtalade med flertalet andra kollegor som också satt där och hade rast i varierande lång grad - fast när jag bröt upp för att gå och hämta buss, så måste de flesta övriga också ha gjort så, för de satt inte kvar sen när jag körde förbi med min buss, men jag såg dem nere på stationen sen, så vi hade nog alla ungefär samma avgångstid, 14:30, misstänker jag.
Jag å min sida skulle till Stockholm på 676:an då, och det var ju trevligt att få andra än Herrängs-bängon ombord.
Fast det ska ju sägas att alla som åker 642 mellan Herräng och Hallstavik inte missköter sig, bara osedvanligt många, och det är ju tyvärr utstickarna man - alltså jag - minns bäst.

Hur som haver, till Tekniska högskolan anlände jag, och där var det även idag demonstrationer vid Libyens ambassad. Fast demonstrationer är kanske att ta i, det var polisavspärrningar, poliser, och en liten, till synes väldigt lugn och samlad grupp... Libyieneser? Libynons? Libyenser? Libyeies? Ja vad vet jag, men det verkade i alla fall lugnt.

På min 676:a hem, blev jag liksom de flesta andra 676:or till Norrtälje idag, fullsatt. Långfredagen tycks vid sidan av midsommar vara högtrycksdagen i SL-trafiken, åtminstone för Norrtäljes del. Men det gick bra, att köra med fullsatt buss tycker jag bättre om än att köra med tom buss.
När jag sen kom till garaget upptäckte jag att denna hade glömts kvar på bussen:


En heliumballong!

Som tur var visste jag att kollegan inne på driften idag hade sina barn med sig, så jag tänkte att de ju kunde få den. Barnen var just då inte där, så jag vet inte hur reaktionen blev, men förhoppningsvis livade den upp lite i alla fall. Mamman (kollegan) var tacksam i alla fall!

Till sist hade jag en sväng till Vätö, och det är ju allt en rätt trevlig linje, så dagens körningar blev bara bättre och bättre, kan man säga.

Hemma sen gjorde jag middag enligt recept, och det blev väldigt gott.Dessvärre tror jag att mina kycklingfiléer var för små, för det gick då inget vidare att fylla dem. Men, det var ju gott ändå.

Hrm, hade egentligen tänkt att titta på en film nu som avrundning på kvällen, men klockan har ju hunnit bli 22:43, så jag tror nästan att det barkar mot läggdags istället.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, april 21, 2011

Jag känner mig så bombad

... det måste vara någonting jag ätit!
(Det måste vara radion)

Men i mitt fall är det inte radion, det var bara en sorts källhänvisning - fast en coverkälla förvisso. Till saken hör att jag i ett par timmar idag har oroat mig för att jag kanske fått i mig jordnötter. Det är ju mer eller mindre livsfarligt för mig - upplysningsvis - i och med att jag är allergisk och har hamnat i anafylaktisk chock ett par gånger, en gång så rejäl att jag förmodligen hade dött utan sjukvård. Därför ska jag ju vara skärpt och aldrig äta sånt jag inte vet vad det innehåller. Men, mer än en gång har chokladsuget gått före det sunda förnuftet, vilket har ersatts med "men det är är det ju knappast jordnötter i". Så vansinnigt jäkla korkat, och jag hoppas verkligen att jag skärper mig nu! Jag har blivit så släpphänt med min allergi, sen det stod klart att jag inte är allergisk mot något annat än jordnötter (tidigare hade jag ju allergi mot alla nötter på pappret).
Från och med nu vill jag implicera den disciplinen hos mig, att jag aldrig ska äta någon choklad som jag inte vet vad den innehåller. Hoppas jag kan leva upp till det!

För idag har det hänt igen alltså - jag föll under en paus i Hallstavik, för frestelsen att ta ett litet chokladägg som låg i mängder på ett fat inne i rastlokalen. Visst for tanken igenom mitt huvud, att jag inte borde, men samtidigt tänkte jag att det ju brukar sticka och ha sig i munnen, om det är jordnötter, och då kan jag ju hastigt spotta ut. Så jag tuggade länge och omständigt, och analyserade efter stickningar, men kände inga - förrän jag hade svalt.
Det känns inte som en bra grej att vara i tjänst och så långt hemifrån och då få en allergireaktion, men jag tänkte att jag har ju faktiskt en gång lyckats "mota" reaktionen då den ville bryta ut under ett föräldramöte på förskolan, men då höll det sig till jag satte mig i bilen och skulle hem och sen hostade jag nästan lungorna ur mig innan jag tryckte i mig allehanda allergimedicin. Så, med lite tur skulle det bli så igen, tänkte jag. Med mycket tur skulle det bli som en annan gång, då jag kände de här stickningarna i munnen och ansiktet, men att det då stannade där (så jag vet egentligen inte om det var en riktig reaktion eller någon sorts placeboeffekt).
Tack och lov tycks det ha blivit just så nu också, inget mer än lite stickningar alltså. Skönt det, jag vill ogärna ställa till en scen när jag är ute och kör buss. Och särskilt inte på linje 642 - för alltså, den linjen står mig i halsen även utan jordnötter.

Såhär va:
Vanligen när jag inte känner mig bekväm med en linje, så beror det på att jag inte tycker att jag hittar så bra i området och oroar mig att jag ska köra fel, men 642 är inte en sån linje, det är en vansinnigt lätt linje - men folket som åker med den... Ja alltså, jag tror säkert en tredjedel är alkisar i mer eller mindre berusat tillstånd och än fler ändå krånglar med sina biljetter - eller rättare sagt - förväntar sig att få åka utan biljett. Två killar kom fram och sa något i stil med "Vi har precis blivit släppta av polisen och har inga pengar, men vi måste hem" - kanske inte den nödlögn man drar till med i första hand, om man ska biljettljuga, så det var säkert sant. Men ja, alltså, jag ledsnar när person efter person kliver på och förväntar sig få åka gratis. Det gör jag faktiskt, undantag för barn då. Barn som säger "jag glömde mitt busskort" fungerar oavkortat på mig. Jag vet att det nödvändigtvis inte måste vara en lögn i och med att jag själv har glömt busskortet ett par gånger i min ungdom, och sen är barn ju just barn. De ska man vara rädd om.
Men i övrigt - hur många skulle egentligen plocka på sig en korg full med mat i affären, gå till kassan och säga "oj, jag glömde visst pengarna hemma idag, men jag kan väl ta det här ändå?"

I övrigt, alltså förutom spånen på 642 och min egen dumhet med chokladägg, så har denna skärtorsdag förflutit bra.
Jag började med att köra ute på Vätö och träffade då på en före detta kollega som stod vid en hållplats och såg till att hennes barn kom ombord ordentligt, och det var ju trevligt att växla några ord.
Sen hade jag en liten paus innan jag skulle ge mig ut på 653, och på den tänkte jag gå på toaletten nere på stationen - men det gick inte att komma in i vår rastlokal där! Dörren öppnades varken med nyckeln eller med "plupp"+kod, och jag behövde verkligen gå på toaletten, så det blev till att bränna iväg upp till garaget då. På vägen tillbaka felanmälde jag det till RTL, så jag antar att det blev fixat så småningom.
653:an gick bra. Det är ju en herrans lång linje på sitt sätt, den kringelkrokar sig lite överallt häromkring, och till allra största del var jag ensam i bussen.

På min långrast sen har jag varit finansiell och sammanställt april månads budget, i och med att lönen kom idag - lön x2 för övrigt, i och med att jag ju jobbade en vecka på förskolan i mars. Gjorde även upp budgeten för kommande månad och betalade av det som fanns att betala. Alla räkningar har inte kommit än, förmodligen för att det bara är den 21:a, men däremot så kom äntligen mastercardräkningen, så nu har jag inte den där hotellräkningen hängandes över mig. Alltså, jag tycker verkligen inte om att betala på kredit, men en del har ju inga andra alternativ. Hemskt dåligt!
Finanserna ser för övrigt ut att gå ihop även denna månad. Jag går ständigt på plus numera, så det här med budget är inte fullt lika utmanande längre, och därför inte riktigt lika kul heller. Men jag kämpar på!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, april 20, 2011

Three is a magic number

Idag var första gången efter semestern som jag åter hade en tjänst som innebär tre vändor till och från Stockholm, visserligen bara fyra svängar i linje och två tomkörningar också, men likväl. Eller ja, den första svängen gick bara till Danderyd, men ändå -variationen dessa dagar är inte den största. Å andra sidan så kändes det aldrig speciellt träligt idag. Vet inte vad det berodde på, eller för den delen vad det beror på när det gör det, men hemskt olika är det i alla fall. Ibland känns det som pesten att sitta och köra 676, 676, 676, 676, 676 och... 676 (möjligen med någon 651 däremellan), och som idag, då flög tiden mest bara förbi.

På min första 676:a klev en man på i Rösa och sa "Hallå Fredrik!" och jag kände inte alls igen karln - men så gick det sen upp för mig att det var ju en man (Anders, tror jag?) som kommenterade min blogg här förut, där jag kommenterade tillbaka att han ju kunde säga "Hej Fredrik" nästa gång han fick åka med mig - och det var alltså nu då.
I övrigt är det märkligt, det där också. Alltså, jag menar pendlarfrekvensen... och med det, i sin tur, menar jag hur ofta, respektive inte ofta de som sitter och pendlar varje dag fram och tillbaka på 676:an får åka med mig. Det finns en karl som åkte med mig idag, och det var tredje gången på en veckas tid, plus att jag vet att han har åkt även innan dess med mig också, medan det tar år och dagar innan andra prickar in att åka med mig. Och det är ju inte så att det går att anpassa sig till att åka med mig, i och med att jag kan köra precis vilka avgångar som helst och inte har fast schema (eller sitter på grupp, som det heter i bussvärlden).
Det kan ju dock vara så, ja inte bara kan, det är nog så, att vissa människors ansikten fastnar bättre på min näthinna, än andras. Och det handlar företrädesvis inte om människor jag tycker är extra vackra - eller för den delen extra fula. Men vissa, rätt alldagliga människors ansikten kommer jag bevisligen ihåg. Snygga glömmer jag däremot ofta bort! Eller ja, är det någon snygg som har åkt med mig förut, och denne åker med mig igen, så känner jag förmodligen igen personen i fråga, men jag kan sällan frammana ansikten i mitt huvud, efteråt, om någon snygg har åkt med.

Ja herrejösses, så ytligt det blev nu. Men nu byter jag fokus!
Nu är det nämligen klart - jag kommer att flytta till en trea à 69 kvadrat och inte en tvåa à 52 kvadrat i höst. Det blir kalas! Kalas! Ja hurra, där lär jag bli kvar i många år - det är min predikan. Å andra sidan är det kanske tidigt att säga så innan jag ens har flyttat in, men jag tänker mig att tre rum och kök klarar man sig på länge, och i och med att det är nybyggt så kommer jag ju få sätta min egen prägel allteftersom också, gällande tapeter och sånt. Eller ja, det får man väl i vilket boende man än har, men här tänker jag mig att det kommer bli nya tapeter allt eftersom, men rätt snart ändå, i och med att alla väggar kommer vara vita från start. Det är säkert fräscht på sitt sätt också, men i och med att mycket av mitt möblemang också är vitt, så tror jag att det kan bli lite overkill.
I vilket fall som helst; jag är glad!

Just det ja! När jag kom in till Tekniska högskolan sista gången för idag, då var det en liten demonstration där på själva "ön" mellan den norr- och södergående delen av Valhallavägen (själva bussterminalen är också på den här "ön")


Inte så många demonstranter, men polisen var ändå på plats.

Jag kände inte igen flaggan de viftade med heller, men jag läste på plakaten att det stod att Kadhaffi är den värsta tyrann i världen, eller något liknande, så jag förstod att det var den alternativa Libyska flaggan. Annars är den flaggan ju helt grön, men de tycks ju ha två.
Jag såg att samma flaggor vajade på en byggnad som i bilden skulle ha synts om jag hade vridit kamera(telefonen) ca 110 grader åt höger, samt att flaggan även var målad på dörren dit in - så jag undrar om Libyen kanske har sin ambassad där?
En snabb googling på det hela bekräftade att Libyens ambassad ligger på Valhallavägen 74, alldeles invid Tekniska högskolan.

Imorgon har jag ingen 676:a alls, men däremot 653 och det är nog, trots att jag har kört den linjen tre gånger, den linje som utgår från Norrtälje busstation, som jag känner mig minst säker på. Linje 652 däremot, är den linje som utgår från Norrtälje busstation som jag har kört minst antal gånger - utöver 677 då, men i och med att den bara ligger på tjänster där början och slut sker i Rimbo, så får jag heller aldrig den. Hur som helst, jag skulle känna mig mer trygg med 652 än med 653. Av namnen att döma, kan man ju tro att de båda skulle röra sig någorlunda i samma område, så som 653 och 654 till exempel, eller 636 och 637 för den delen, men de har inte en meters gemensam körväg efter att de båda lämnar stationen.
Men det ska nog gå bra! Av de tre gånger jag har kört 653:an, så har jag bara kört fel en gång... Om det statistiskt sen talar för att jag bör eller inte bör köra fel denna gång, det låter jag vara osagt. Det kommer nog gå bra! Dessutom vet jag att jag kommer ha kort(12 meter)buss och med dem kan man ju vända på en femöring om det är så, så ja, jag är inte så orolig.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, april 19, 2011

Älskade jag

Ledig dag även idag, men den har kanske inte varit fullt så fulländad som gårdagen.
Vädermässigt har det förvisso varit fint, men kallare idag. Såpass kallt att det inte var skönt att ligga i solen på balkongen - och det är ju lite av ett nederlag, för där ligger jag ju gärna i finväder.

Jag har städat här hemma, lillstädningen, men det gör ju att det känns än lite mer fräscht i alla fall. Sen, efter lite msn-tid med den ständigt sjuke Johnny (förmodad körtelfeber - krya på dig!), så bar det iväg till Flygfyren för lite veckohandling. Det gick bra och smidigt, trots mycket folk - tyckte jag.
Men när jag kom hem fick jag först se att jag hade scannat in två liter mjölk, trots att jag bara hade köpt en. Planen var alltså att köpa en, men jag måste ha dubbelklickat. Bah! Undrar hur mycket extrapengar de får in från självscanningen på såna misstag? Kanske lika mycket som täcker upp det som folk glömmer eller "glömmer" att scanna, för det lär ju vara en del. Visst, jag tror att det har hänt att jag har glömt något någon gång - men jag har inte "glömt".
Dessutom upptäckte jag rätt snart att jag inte hade köpt fläskfilé heller, jag som planerade att äta fläskfilé idag.
Det ville sig inte bättre än att det blev en tur till, till Flygfyren. Fast det var senare. Först hade jag möte på banken.

På banken fick jag mitt förhöjda lånelöfte beviljat, men det var minsann inte gjort i en handvändning - det tog närmare en timme att komma till den punkten. Önskar att jag hade haft Mohammad fortfarande, för han hade inte propsat på ytterligare möte för pensionsrådgivning, i och med att han och jag har haft massa sånt, men det gjorde hon nu, då hon tyckte att det fattades uppgifter om än det ena och än det andra. Jag har inte lust att ägna hela våren till att springa på banken i tid och otid gällande pensioner, det är ju inte alltför länge sen jag hade det så. Och visst, pensionen är det ju bra om det är ordning med, men det känns inte som att det behöver vara sådan hysteri kring det än - det är i år precis 40 år till jag går i pension, alltså nästan två gånger åldern jag nu befinner mig i. Man kan inte precis mena att det ligger alldeles runt knuten, även om tiden går fort.

Jag önskar att jag kunde säga att det nu är klappat och klart, att det blir en trea istället för tvåa för mig i framtiden, men jag fick inte tag i någon på BoKlok efter bankmötet, så det får bli ett nytt försök imorgon. Måtte jag kommer ihåg det på min rast!

Skickade sen sms till Mattias och frågade om det hade blivit någon löpning för honom - i hopp om att han inte hunnit iväg än. Det hade han inte heller och det skulle nog inte bli förrän senare på kvällen (kanske kring klockan nu?), och det höll ju inte riktigt för mig, i och med att jag då (klockan var efter 18) relativt snart behövde göra mat, och svulstig mat som jag visste att det skulle bli, så fick jag ju då ändå tacka nej till att haka på. Det gör sig inte särskilt bra, att springa runt proppmätt.

För övrigt måste jag hylla CDON för att de är så jäkla snabba! Igår kväll kom jag på att jag ville beställa ett par filmer, och gjorde så. Idag trillade de ner i brevlådan! Det tycker jag verkligen är service!

Och till sist något som gjorde mig glad! Jag är ju lite nördig på så vis att jag gärna lägger till folk från det offentliga rummet, som vänner på facebook, om de gör något jag gillar. Bandet Sound of Arrows gillar jag skarpt och är således vän med Stefan Storm, en av de båda bakom bandet. Han lade upp en länk idag, på vilken jag kommenterade "du/ni är ju så jäkla bra!" och fick omgående till svar "älskade du."
Naw, det var väl fint? Gladde mig i alla fall!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, april 18, 2011

I'm walking on sunshine!

Eller running.

Idag har det varit en riktigt förträfflig dag, framför allt vädermässigt, men även innehållsmässigt i övrigt.
Ledig är jag ju, och bara det är ju ett plus. Sovmorgon är alltid skönt och aldrig fel!
Efter lite utdragna morgonrutiner cyklade jag till Harsjövägen, bytte om och gav mig för första gången i år, ut i elljusspåret och sprang min 11,8 kilometer långa runda. Eller 1,18 mil långa, om man nu tycker det låter mer imponerande. Det var faktiskt något jag funderade över när jag sprang, vilket som låter mest av 11,8 kilometer eller 1,18 mil. Jag tror att jag kom fram till 11,8 kilometer, i och med att det är det jag brukar säga och skriva det.
Att jag har väntat så länge med att springa i spåret, beror på att jag vill att det ska vara utom tvivel fritt från snö, och det kände jag igår att det måste vara nu - och det var det! Förra året provade jag nämligen så fort snön försvunnit från backen, men det innebar inte att spåret var snöfritt och därmed blev jag både blöt och fick springa lite begränsat i och med att det var halt.

Hur som helst så var det väldigt härligt med löprundan, om än att den var jobbig förstås. Det gick dock väldigt bra, och mina knän håller än! Skönt att slippa de besvären.

När jag kom hem sen - hem till familjen då, det är ju som sagt Harsjövägen jag utgår ifrån - så hade syster min kommit hem från skolan. Efter dusch från min sida, så satt vi först och filosoferade på balkongen tillsammans, men sen blev det att hon somnade i sin solstol, och jag somnade även jag, där jag rätt snart flutit ut på golvet (dock på en dyna, där finns inte den typen av tunna matta jag har här på min egen balkong). Så härligt! Sol, värme och ledighet - ah, ja även om det så bara är över dagen, så är det underbart!
I och för sig är jag ju ledig imorgon också, men någon semester är ju inte sikte än på länge.

Min statusrad på facebook, om nyss nämnda löprunda, renderade i att en av mina favoritkollegor, Mattias, kommenterade och sen blev det bestämt att vi ska springa den långrundan tillsammans någon gång! Fantastiskt trevligt! Visserligen har jag ju redan en springkompis i Daniel, men det skadar då rakt inte att ha två!

Imorgon har jag bankmöte och då ska lånelöftet pressas upp. Det kan inte vara några problem att gå från 900 000 till 1 000 000 (trots att jag enligt mina uträkningar de facto kommer behöva låna ca 948 000), i lånelöfte, när jag nu kommer ha drygt 200 000 kvar efter lånekvittering, skatt och mäklararvode - alltså en handpenning på över 20%, och man måste ha 15% nuförtiden ju. Nej, det ska inte vara några problem.
Och även idag ligger det fyra treor kvar, så det vore ju både dumt och förvånande om de alla skulle ha försvunnit imorgon. Då blir det snopet, för det är som sagt en trea jag vill ha nu. Jag vill verkligen ha en trea!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, april 17, 2011

Sweet lullaby

Hm, nu vet jag inte exakt vad en "lullaby" är. Det är förmodligen någon sorts visa, kanske rent av vaggvisa, men nu tänkte jag mig det som en... smekande vind, ungefär. Hm, jag får googla.
Det var vaggvisa, inte vind. Var fick jag det ifrån?
Hur som helst så ville jag referera till detta underbara vår-, ja nästan försommarväder som råder. Det har varit kalasskönt att sitta på lunchrasten i solstol mot garageväggen och gassa - enda vageln i ögat har varit vetskapen om att ozonskiktet är rekordtunt i kombination med att jag inte har använt någon solskyddsfaktor. Men en sak som jag inte riktigt har förstått med farligheten med att sola - är det farligt ur hudcanceraspekt även om man inte bränner sig, eller är det bara farligt om man bränner sig? Och är det då is å fall farligt även om man bränner sig "hälsosamt brun" eller är det bara när man bränner sig "ohälsosamt röd"? Det skulle jag vilja ha mer klarhet i.

Igår blev det ingen tid att blogga, då jag direkt efter jobbet cyklade till Harsjövägen - på min nu extremt sköncyklande cykel - för att där dinera med familj + farbror och farbrorfru, för att sen röva med mig syster hem till mig, då jag hemskt gärna ville se Liftarens guide till galaxen med henne. Jag tyckte ju att filmen var fenomenalt rolig när jag såg den själv, och är det någon i detta universum som har samma eller åtminstone snarlik humor som jag, så är det min syster. Inte för att vi på något vis skulle vara de enda som uppskattar den filmen, men jag menar att jag kunde räkna ut att i och med att jag tyckte att den var så rolig, så skulle också hon tycka det. Och dessutom så är det alltid ett glatt tilltag att få gapskratta i sällskap med någon!
Vore ju roligt om det blev film av de uppföljande böckerna som finns - men de har jag å andra sidan inte läst, så huruvida de är bra eller inte kan jag inte orda om.

Syster sov kvar, jag smög iväg till jobb vid 6:30 och lämnade henne sovandes här. När jag kom hem sen hade hon varit ordentlig och lämnat lägenheten i just det skick jag ville finna den i, så det gladde mig - även om det just inte förvånade mig.

Arbetsdagen då har varit förträffligt bra - jag har varit social med både passagerare och kollegor och haft trevliga linjer samt tid i solen, så jag kan verkligen inte klaga.
Allra roligast var att jag fick träffa Mattias igen, och det var ju sannerligen inte igår. Vidare satt jag just i den nyss nämna sol och pratade länge med Micke också, även han en trevlig prick. På bussturerna hade jag först Daniels lillebror med mig på morgonturen till Åkersberga. Jag vet inte om han kände igen mig, så honom blev det just inget socialiserande med kan man ju räkna ut. Dessutom såg han ut att vilja sova. Tyvärr sprang ett rådjur ut rakt framför bussen, så jag fick ställa mig på bromsen och göra en av tidernas omjukaste inbromsningar, men ja, alla klarade sig med livet i behåll och det värderar jag högre än ostörd söndagsmorgonsbussömn.
Efter Åkersberga tomkörde jag till Rimbo och i Rimbo ställde jag mig utanför bussen i solen (klockan nio på morgonen, ja redan då var det vansinnigt skönt), och pratade med en äldre och en yngre kvinna som väntade på just bussen. Samtliga valde att vänta med att kliva in, till förmån för det härliga vädret.

Under mittenpartiet av arbetsdagen hade jag stadsbusskörning och med mig där hade jag herr Stadsbussåkare - en filur välkänd för oss bussförare, som gärna sitter och åker varv på varv med stadsbussarna, konstant pratandes med oss förare. Han är trevlig, men det fattas nog en kopp eller två i hans koppskåp. Hissen går nog helt enkelt inte precis hela vägen upp, om än nästan. Hur som helst så är det rätt trevligt att prata med honom i alla fall, och sen när han väl gått av för att faktiskt åka med en buss som han skulle åka med för att ta sig från A till B och inte från A till A som han gjorde med mig - då blev det istället att jag pratade en del med en tant istället (en vanlig från A till B-resenär), och hon hade intressanta saker att berätta. Alltså intressant i som att det inte bara var meningslöst väderprat, hon berättade om hur hon när hon var tonårsbarnsmor (alltså mor till tonåringar) hade valt att starta fritidsgård i hemmet för att undvika att barnen drog in till Stockholm på kvällarna (de bodde på Ingarö eller vad hon nu sa, där inget som helst nöjesliv fanns för de unga då - hur det är nu vet jag inte), så att hon kunde ha lite koll på dem. Samtidigt tyckte hon att det var väldigt roligt att ha ungdomar hemma också, så smart drag där, tycker jag!

I slutomgången på jobbet, efter min sista rast, så hägrade Hallstavik och Herräng. Det är inte riktigt mina favoritområden att köra i, för det bor överrepresentativt mycket knepigt folk där, vill jag mena. På väg dit dock, satt det en dam längst fram och växlade några ord med mig då och då, och det var ju trevligt.
När jag sen växlade från 641 till Hallstavik till 642 till Herräng och lämnade Hallstaviks station, så stod det ingen vid den första hållplatsen efter (Folkets hus) - men så kom en kvinna flaxandes, så jag fick göra en hastig inåtsväng i fickan, men kom bara in med framdelen av bussen då, så baken blockerade övrig trafik att passera. Då har kvinnan fräckheten att fråga om jag kan vänta en minut. Jo, jag tycker faktiskt att det är fräckt att ställa krav om man inte ens står vid hållplatsen och väntar, som sig bör. Jag fick lust att be henne fråga bilarna bakom om de kunde vänta en minut istället, men jag avstod. Det kom rätt snart en kille springandes i alla fall, bärandes på en colaflaska som han alltså hade valt att gå in och handla med alldeles för kort marginal in på bussens avfärd. Skum prioritering, tycker jag, men men.
Naturligtvis hade han ingen biljett heller, utan skulle skicka sms-biljett då. "Kom fram och visa den sen när du har fått den då", sa jag och körde (äntligen) iväg.
Till Herräng är det inte långt och i takt med att han inte kom fram längs vägen som många gör, så hoppades jag innerligt att han tänkte komma fram i samband med att han skulle av då. Jag menar, har jag vänligheten att vänta på honom, kan ju han åtminstone ha vänligheten att göra rätt för sig.
Till slut nådde vi Herrängs bruk, ändhållplats och inte heller då kom han självmant fram. Jag valde då att kolla bort dörrautomatiken och bara öppna den allra bakersta och framdörren, alltså inte mittdörren som jag såg att han stod och väntade vid, och sa i högtalarna "nu skulle jag vilja att colakillen kommer fram och visar sin smsbiljett" - för jag ville minsann inte att han skulle tro att jag skulle ha glömt biljetten.
Då lommade han fram och visade en svart telefon och sa "öh, mitt batteri dog preciiis nu... men jag lovar att jag köpte en!"
Ja, vad säger man? Var det precis så som han sa, så är det väl en sak (fast då skulle han ju ha skyndat sig fram när biljetten väl kom - för att han hade dåligt batteri bör han ju ha sett redan då. Var det däremot det som det luktade som - tjuvåkning - ja, då tycker jag faktiskt att det bör tillfogas minuspoäng på hans karmakonto.
Ibland - rätt ofta - har jag överseende med folk som på ett eller annat sätt inte gör helt och hållet rätt för sig med biljetthanteringen, för jag inbillar mig att det oftast handlar om okunskap och inte fusk - men jag tycker att det minsta man kan göra, är att göra rätt för sig (när man dessutom har sagt att man ska göra så), om man inte bara sinkar en buss och dess passagerare, utan dessutom den bakomvarande trafiken. Men det är vad jag tycker.

Och det lät ju som att den här biten har sänkt dagens goda humör rejält, men ånej, det var bara en liten flisa.

När jag cyklade hem vid 17-tiden. Eller ja, 18-tiden var det rentav, för jag stannade på garagets grannpizzeria och åt middag först, då kunde det ske utan jacka. Mycket rart!

Och nyhetsåsikterna:

Gällande vargattacken här i Norrtälje som har fått en hel del mediautrymme idag, säger jag såhär: Trist för den drabbade familjen som blev av med sin hund, tragiskt rentav, men bor man i ett område där det är välkänt att det finns vargar (för det är det kring Riala där det skedde), så tycker jag att man bör vara lite mer vaksam kanske. Det är ju i och för sig ingen garanti för att man ska gå "säker", för vargar är ju vargar och har sina instinkter. Men jag tycker rent generellt att människor även måste anpassa sig efter djuren, det kan inte alltid vara tvärtom - vi äger ju inte den här planeten. Vi delar på den med alla andra levande varelser.

Och gällande Spotify så tycker jag att det är hemskt trist att de gör som de gör. Nu är det förvisso så att min ekonomi klarar av premium- eller unlimitedversionen - men det fanns en tid, för inte alls länge sen, då den inte gjorde det. Då hade jag varit ledsen nu, för jag kan verkligen förstå att man kan ha det så snålt att det inte går att prioritera 50-100 kronor i månaden på en sån tjänst. Om det är snålt med pengar i Spotifykassan så borde man ju kunna lägga in mer reklam? Det borde ju faktiskt gå att finansiera musik med reklam - det funkar ju med både radio- och tv-kanaler.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, april 16, 2011

Inte?

Jahapp, inte hinner jag skriva idag. Bah!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, april 15, 2011

Grodornas tid

... och paddornas. Kanske framför allt paddornas?
För ikväll när jag har kört stadsbuss i närheten av Lommaren (lokal sjö här i Norrtälje), så har jag fått göra mitt allra yttersta för att inte köra över grodor och paddor på vägen, för det har det varit många av. Framför allt paddor då, såg bara en hoppandes. Å andra sidan betyder det ju inte att det bara var en groda bara för att det var en som hoppade, men ja, minst en groda och troligen sen bara paddor. För det vet du väl, grodor hoppar, medan paddor snarare vankar fram?
Det väldigt dumma med både grodor och paddor är att de tycks ha som överlevnadsinstinkt att "frysa" mitt i rörelsen, när de känner sig hotade. Inte mycket till överlevnadsinstinkt om det kommer ett stort bussdäck som bär upp ett par ton, rullande rakt emot en.
Och som sagt, jag gjorde mitt allra bästa för att inte köra över någon - men i och med att linje 650 till Lommarskolan är en sån linje som är just en linje - alltså, det är en linje fram och sen samma linje tillbaka - inte en slinga. Ja, i och med det, så kunde jag ju på tillbakavägen se resultatet av min försiktighet med paddorna. Trots att jag till och med stannade och säkert fick det fåtal passagerare jag hade att fundera vad jag höll på med - för att planera på vilken sida av paddorna jag borde köra för att åsamka minst skada.
Hur som helst, i och med att bussarna har tvillingmontage på bakaxeln - alltså att det sitter två fyra istället för två hjul på den axeln - så är det ju dubbelt så mycket farlig däcksyta där, och ja, tyvärr kunde jag konstatera att jag inte hade lyckats hålla undan med bakaxeln. Då blev jag lite ledsen i hjärtat.

Dagens kollega, alltså den jag har haft mest att göra med och som tycks ha haft pauser och raster ungefär samtidigt som jag, har varit han som spelar farfarn i Felix-reklamerna. Det började med att vi på en paus båda satt ute i solen på garageplan och då språkades vid lite, bland annat om den digitala färdskrivaren, som han inte var så haj på. Sen, när han skulle åka iväg i en buss med just digital färdskrivare, så antog jag, i och med att det tog en väldig tid för honom att komma iväg, att han inte fick till det med färdskrivaren, och klev då in och erbjöd mig att hjälpa till. Det var han tacksam för.
Den skulle jag hämta min häck till buss (jag fick en av de sämsta vi har, en inlånad från Täby som lyder under beteckningen 4294), med vilken jag körde 632 till Yxlan. På väg tillbaka till Norrtälje så fick jag vid Köpmanholms färjeläge, 634:an bakom mig - och vilken buss var det, om inte den 6673, som jag tidigare hade varit inne och hjälpt till med färdskrivaren i? Farfarn låg bakom mig alltså, och vi kom ungefär samtidigt till garaget sen, trots att 632 och 634 inte kör exakt samma väg tillbaka, så sen språkades vi vid ännu mer på nästa paus. Eller jag hade paus, han hade passning. En kollega refererade till honom som Utas, så det är möjligt att han heter så, eller att han kallas det åtminstone - vilket vet jag inte, för det här är ett yrke där man inte presenterar sig särskilt mycket. Jag har inte gjort det i alla fall - i början var det så rörigt, då hade jag ingen koll på vilka jag hade sett tidigare och vilka jag inte hade sett, och därmed kändes det dumt att presentera sig i tid och otid.
Nej jag har nog lärt mig de flestas namn (av de jag kan namnet på alltså) via Facebook.

Just det ja! Innan jobbet idag, då hämtade jag ut min cykel, och herrejösses så skönt det var att få tillbaka den. Och vilket toppskick den är i sen! Ja, den hade nog behövt bli inlämnad för länge sen egentligen, för det är enorm skillnad att cykla på den nu, mot för innan den gick sönder. Trehundra-något, kostade det i alla fall att få hela bakhjulet med kedja utbytt, och det var det sannerligen värt! I och för sig är väl det ungefär vad jag betalade för hela cykeln som helhet en gång i tiden, men ja, jag tycker om min fula cykel och kostar gärna på den någon hundralapp istället för att köpa något nytt, snyggt.

Har nu ännu en arbetshelg framför mig, men en rätt lindrig sådan. Imorgon ska jag fram och tillbaka till Stockholm två gånger bara, börjar strax innan 11 och slutar innan 17, så ja, det får ses som bra tider. Lite längre arbetstid på söndag, men då mer varierade linjer och ändå helt okej linjer, så det blir nog finemangs.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, april 14, 2011

Väder gör skillnad

Ja igår blev det inte massor gjort. Istället för bearnaisesås så blev det att jag gjorde en rödvinssås istället. Även det har jag aldrig gjort förut, men där hade jag i alla fall alla ingredienser hemma och det kändes inte fullt så avancerat. Däremot skulle den ju koka väldigt länge i och med att vätskan skulle reduceras till hälften, men ja, det blev bra och gott i slutändan.

På kvällen sen kom jag på att jag ville gå på bio och tog så med mig far och syster och såg Hur många lingon finns det i världen?
Den hade jag rätt höga förväntningar på, som inte helt och hållet infriades. Därmed säger jag inte att den var dålig - det var den inte och nog skrattade jag på vissa ställen, men jag hade ändå väntat mig lite mer av den. Så den får nog tre tandkrämstuber av fem.

Men idag däremot, idag har lusten varit med mig! Och det är ju helt vädrets förtjänst, må jag säga, för sicken strålande och varm dag det har varit!
Jag stack relativt omgående efter frukost ut och sprang. Eller ja, jag styrketränade först. Det är ju min nya grej nu, att styrketräna innan jag springer - lite på temat att spara det bästa till sist. Å andra sidan ekar min morfars kloka ord inom mig; att man ska ta det bästa först, för sen kanske man inte orkar mer. Tyvärr lever jag nog inte efter det i allt för hög grad, jag är nog ändå mer av att nyttan helst får gå före nöjet, för att jag inte vill ha nyttan hängandes över mig när jag väl är klar med nöjet - när man nu kan välja i vilken ordning det ska göras, det kan man ju inte alltid.
Ja, sen stack jag ut och sprang, och det var första gången i år som jag gjorde det i kortärmat. riktigt skönt!

Hemma, efter dusch så iklädde jag mig faktiskt shorts (och kortärmad skjorta) och huserade mest på balkongen. Jag bar ut min jättepalm och duschade av dess dammiga blad, samt fyllde på med den lilla blomjord jag hade kvar. Sen lade jag mig där på betonggolvet som endast har en tunn, kanske halvcentimeterbred matta på sig. Jag tog i och för sig en huvudkudde också, och jag vet att jag har skrivit om detta förut, men det förbryllar mig att jag kan ligga så jäkla skönt på något som borde uppfattas som så jäkla hårt. I och för sig är det inte jätteskönt att ligga på sidan, då skaver den utstående bäckenbenet lite väl, när all tyngd hamnar på det. Men i övrigt är det så gott att ligga där. Solen värmde gott, så jag läste och lurade om vartannat.

Klockan 14:00 var det avtalat att mäklaren och köparen skulle komma hit och då blev det. Det visade sig vara en äldre man som var den som gick segrande ur budgivningen och som alltså ska ta över den här lägenheten den 15 augusti. Det borde jag nästan ha kunnat räkna ut, att det inte var någon debutant som kunde låta priset skena iväg så. Men ja, jag är ju tacksam att få 135 000:- över begärt pris oavsett vem köparen är. Jag har räknat ut att den vinst det här kommer ge mig efter mäklararvode, reavinstskatt och utlösning (jag kommer faktiskt inte på något annat ord... kvittering i så fall?) av mitt gamla lån; i stort sett kommer uppgå till samma summa som jag en gång köpte lägenheten för. Inte illa!
Därmed bör det inte vara några problem alls att få upp lånelöftet lite. Redan från början lät det som att jag kunde få låna en miljon och lite mer därtill, men jag har för mig att jag sa att det absolut skulle räcka med lånelöfte på 900 000 i och med att jag visste att lägenheten jag då var intresserad av kostar 785 000 och just begreppet "en miljon" var något jag ville hålla mig undan. Kommer jag förmodligen under en miljon ändå, men över 900 000, så därför måste jag invänta bankmötet som jag fått till på tisdag eftermiddag innan jag kan hugga tag i mäklarna som ansvarar för försäljningen i Färsna, för att då kunna hugga in på en trea istället för en tvåa, för det både vill och tänker jag göra nu om allt förlöper väl. Jag är så grymt sugen på det! Leker massa i min fantasi hur den skulle kunna tänkas möbleras - till skillnad från tvåan som i stort sett inte har några variationsmöjligheter. Jag funderar i tre varianter.
Antingen tänker jag mig att jag möblerar ungefär så som planlösningen är möblerad, att kök och vardagsrum får vara samma rum, att jag har sovrummet i det stora av de två kvarvarande rummen och att det blir ett litet gästrum med datorn i, i det mindre rummet.
Det andra alternativet är att köket får förbli kök, ett väldigt stort sådant, att vardagsrummet förpassas in till det stora sovrummet och att mitt sovrum blir det mindre sovrummet. Det lutar det nog mest åt. Debaklet med det blir dock att jag då kommer ha inbyggda garderober i vardagsrummet, och det är kanske inte optimalt. Därför funderar jag istället på om jag kanske ska göra rokad på sovrum och vardagsrum, och istället ha ett litet och enkelt vardagsrum i det lilla rummet och ett större sovrum då , i det stora rummet.
Kul att fundera och planera, men det där blir väl avgjort först när jag får tillträde till en trea - OM jag får tillträde till en trea. Men det är jag så inställd på nu, så det skulle kännas snopet nästan, om jag föll tillbaka till den tvåa jag nu har bokat.

Hur som helst, jag firade det påskrivna kontraktet med en av mina favoriträtter; sushi! Det tycks vara en väldigt ung kille som jobbar där på sushistället nu, lite småsöt sådär, men jag undrar lite över ägarhistoriken där. Först var det en ung och trevlig (inte väldigt ung, men ung alltså) kille som gav mig ett VIP-kort första gången jag var där, som sen gav mig 10% rabatt på framtida inköp. Det uppskattades! Men rätt som det var, så var det en annan kille där. Också han ung, och troligen med ursprung i något asiatiskt land - han pratade inte gärna svenska och han godtog inga VIP-kort. Och nu, både idag och i förra veckan, så var det den här väldigt unga killen. Jag tror nog inte att han är ägare, han kan inte vara mycket mer än... 17 år kanske, men ja, i och med att jag planerar att äta sushi rätt ofta framöver, så blir jag kanske på det klara med vilka mer som jobbar där.

Imorgon väntar jobb: 676 fram och tillbaka, 632 till Yxlan och tillbaka till Norrtälje (det var länge sen, blir nog trevligt!), samt stadsbuss på kvällen. Sovmorgon till 11:42. Skönt.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, april 13, 2011

Tvehågshetens dag

Idag är jag ledig, men jag kommer mig som inte för att göra någonting alls. Hade helst sett att jag fick tid för bankmöte idag, men det får jag glatt vänta ända till på tisdag med, så innan dess vet jag inget om hur det blir av min plan att uppgradera mig från tvåa till trea i Färsna - och det skulle jag vilja få klart nu på stört! Det är ju inte säkert att de lediga treor som finns, förblir lediga så länge. Och nu är jag ju inställd på en trea och skulle förmodligen bli rätt besviken om det sen ändå bara blir en tvåa - vilket jag i och för sig har varit inställd på en längre tid, men ja, det här med idén om en trea har fått igång mig ordentligt.

Hur som helst så tänkte jag först att jag skulle träna idag, men ja, jag lät latheten ta över. I och med att jag inte har någon cykel så måste jag i så fall gå till Harsjö om jag vill göra min ordentliga träning med gummiband för knäna (och knäna behöver nog i och för sig det, de har inte fått sin träning på ett tag och har ömmat mer än vanligt de senaste dagarna), hantlar och annat sånt som finns där. Men det känner jag inte alls för, det är sånt där disigt och rått väder ute nu.
Istället tänkte jag att jag kanske bara skulle gå ut och gå en promenad, så jag tog på mig jacka, skor och lite såna attribut och gav mig ut - bara för att känna att det föll ett mikroskopiskt regn, och noterade även att molnen var rätt mörka. Tänkte då att det var lika bra att vända och ta med paraply.
På vägen in hämtade jag posten, där jag hade fått Buffé bland annat. Då kom jag att tänka på att jag kanske skulle baka något. Eller göra en egen bearnaisesås (för det är något jag skulle vilja prova någon gång) - men när jag tittade igenom recepten så kände jag mest bara "näe..." och samma sak känner jag inför att gå ut igen.

Nej, jag tror att en kul film eller liknande skulle kunna vara dagens... grej, eller vad jag ska säga. Men jag har nog inga roliga osedda filmer att tillgå. Hrm. Worms lockar mig inte jättemycket nu heller, nu är jag inne på så svåra uppdrag att jag mest sitter och blir arg för att jag gång på gång misslyckas. Å andra sidan bör jag fortsätta träta, för jag måste vara nära slutet nu! Trodde uppdrag 30 skulle vara det sista, men nu är jag på 32.
Har ju även ett osett avsnitt av Ballar av stål som jag skulle kunna titta på innan det försvinner från kanal5play.se. Kärringen från Kalmar är min favorit där, helt klart (för övrigt alltså). Ja, det tror jag att jag börjar med. Sen blir det nog lite Worms igen.

Ordet är fritt, nu är det ditt.