torsdag, mars 31, 2011

Four o'clock in the morning...

... släng dig i väggen, säger jag! Att kliva upp klockan 4:00 hade varit en dröm mot för hur denna morgon - natt, med andra ord - blev. Vid 2:30 vaknade jag av att jag snorade och snarkade. Jag brukar (mig veterligen) inte snarka, men i och med att snoret låg som det gjorde så gick det inte att andas utan att snarkljud kom. Var då tvungen att kliva upp och snyta mig, och sen var det som förgjort att somna om. 3:50 hade jag ställt klockan på, men 2:55 gav jag upp och tänkte att då kan jag ju hinna med sånt jag annars hade tänkt bortprioritera i och med den tidiga uppstigningen, så som att duscha och pressa juice. Sen fick jag ändå lite tid över, då jag satt vid datorn.
Kom alldeles för tidigt till jobbet också, men jag kände mig full av förväntan över att få köra buss igen, det har jag riktigt längtat efter de senaste dagarna.

Skulle börja med att tomköra ut till Vätö för att utgå därifrån 5:20. Jag tyckte att jag höll mig inne på garaget, bläddrandes i tidningar och dylikt (fanns först inte en själ där då jag kom), men till slut gav jag mig ut till bussen och körde iväg, också det ganska mycket för tidigt - så jag körde sisådär 10 km/h under angiven hastighetsbegränsning i stort sett hela vägen, just för att inte komma fram alltför tidigt och behöva stå där vid Marsbacken och tidsreglera hur länge som helst. Men jo, en kvart blev det ändå.
Vägarna på Vätö var rätt bedrövliga, väldigt gropiga och buckliga om vartannat, och det var på sina ställen svårt att förutse var farten behövde sänkas så mycket som möjligt - så på ett ställe blev det en hemskt obehaglig istötning i ett potthål. Jag hade vid det tillfället en passagerare ombord och jag ropade och bad om ursäkt, och hon sa att det inte var någon fara med henne - sen kom vi att prata lite om dåliga vägar och så.

Arbetsdagen förflöt bra och snabbt - det var roligt att köra igen och jag hade en av de roligaste bussarna också - 3224 (numera röd, dock) - så trots att huvudet kändes som en halvfull ballong, så var det en rolig återkomst.

Hemma sen tittade jag på The Event från igår, på svtplay, och lade mig sen i sängen och sov i kanske en timme. Klockan var sen blott 13:00 och solen strålade, så jag kände att jag nog behövde gå ut - trots att jag både cyklat till och från jobbet och dessutom på min rast vid 6-tiden tog en promenad runt ett kvarter bara för att få in så mycket syre som möjligt.
Visste inte riktigt var jag ville gå eller vad jag ville göra, men det blev att jag gick till Jysk och inhandlade ännu ett sängklädesset, alltså påslakan, örngott och lakan. Det har blivit att jag har köpt lite sånt på sistone. Sånt är kul att förnya, tycker jag.

Kom vid 14-tiden på att jag inte hade ätit något sen frukosten vid tre på natten, men kände mig märkligt nog inte hungrig alls. Jag åt dock en wasa sandwich ändå.
Sen har jag inte varit hungrig till middagen heller, men den har likväl ätits. Märkligt det där, hur man ibland kan bli jättehungrig ett par timmar efter att man ätit något, medan man andra gånger kan vänta hur länge som helst med att äta, utan att bli hungrig.

Ikväll tänker jag lägga mig tidigt, det är ett som är säkert!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, mars 30, 2011

Daniel. Worms.

Rubriken talar för sig denna dag. Nästan. Såhär va:

Jag vaknade vid sjutiden av att näsan rann, så jag sprang upp och snöt mig i köket, och fann att det var fråga om näsblod och inte snor. Hua, dessa näsblödaruppvaknanden är då inte angenäma, och att somna om med tuss i näsan är inte jättelätt. Jag märkte även att jag också var helt täppt och grann, så jag beslutade att det inte var läge att springa med Daniel vid elvatiden, så som planerat. Jag sms:ade honom vid niotiden och drog vid vördsamt ur, men skrev samtidigt att han såklart var välkommen hit att spela Worms, så som vi också hade planerat. Då fick jag till svar "Ingen fara, ja lite worms bangar jag inte på kan jag komma om en timma?" Då hade jag varken duschat, klätt mig, ätit frukost, bäddat säng eller borstat tänder - och det sistnämnda hann jag inte med! Alltså, han kom precis när jag stod och "tandtråade", så det gjorde jag klart, men först senare kom jag på att jag ju aldrig borstade tänderna. Hua! Men då tog jag åtminstone ett tuggummi. Alltid något.

Sen spelade vi. Och spelade! Herrejösses, han kom hit strax efter tio och stannade till 17-tiden någon gång, och vi spelade rätt konstant, med paus för lunch. Så kan det gå!
Rätt jämnt var det idag också, om än att jag tror att han generellt var strået vassare än mig. Hrm.

När han gick sen så gjorde jag honom sällskap, då jag kände att jag behövde frisk luft, så jag gick med honom till näste vän han skulle besöka, men avvek (och trampade då nästan på en katt som hade smugit upp vid benen på mig utan min vetskap) och gick en omväg hem igen.

Bra, rolig, men något enformig dag således!

Imorgon: åter i tjänst. Hurra! Och mer hurra: jag förhandlade till att få börja 4:48 istället för 4:00.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, mars 29, 2011

Sarah, kom ut ikväll!

Sicken dag det har varit!
Eller ja, egentligen inte. Fast jo! Alltså, den har inte innehållit så mycket, men den har varit ovanlig på så vis att jag har spenderat en herrans massa timmar i Stockholm(s utkanter, kring Aspudden) tillsammans med en till största del internetbaserad vän. Eller vänskap, människan i sig är ju förstås av kött och ben som de allra flesta av oss. Men mer om det strax!

För först märkte jag sannerligen av mitt längtande efter att åter träda i tjänst, genom att jag gång på gång loggade in på KeoNet för att se vilken tjänst jag var tilldelad i övermorgon då jag börjar jobba igen. Jag kände mig riktigt otålig på att få se vad jag skulle få köra, och när det äntligen dök upp så blev jag minst sagt glad - jag har fått en tjänst som är hur trevlig som helst! Det enda mankemanget är väl att den börjar klockan fyra på morgonen, men så slutar den också redan innan elva på förmiddagen och att köra morgonpendlare är något jag inte har gjort på bra länge. Linjerna är också såna jag heller inte kört på ett tag; 638 (Norrtälje - Vätö - Norrtälje), 644 (Mora vägskäl - Söderhall), 655 (Söderhall - Norrtälje med knorren över Finsta) och 654 (Norrtälje - Lohärad - Norrtälje). Blir nog kalas!

Ja men sen åkte jag i alla fall så småningom in till Stockholm och vidare mot Aspudden för att träffa Sarah som jag blott har träffat en gång tidigare - för snart fem år sen, men vi har mailat intensivt sen dess.
Väl framme mötte hon upp mig, men då stötte vi snart på patrull - vi kom inte in i porten till hennes lägenhet! Den öppnas tydligen med sån där elektronisk bricka, och det tycktes vara något fel på läsaren alternativt brickan, för inget hände. Plumpt, kan man säga! Osmart system, att inte lägenhetsnyckeln kan låsa upp själva porten i fall elektroniken felar! Det kan man här, och allt som oftast låser jag upp med just nyckel och inte portkod, då jag tycker att det är enklare.
När så en annan skulle in i porten med sin bricka, kunde vi snart konstatera att det var läsaren och inte brickorna det var fel på, för hans funkade inte heller. När sen en tredje kom, så berättade hon att det måste vara strömavbrott, för hon hade varit i någon galleria och handlat och då hade det plötsligt blivit helt svart, och javisst, detta googlade jag mig fram till precis! Tur att jag hann av tunnelbanan, måste jag säga.

Det var hur som helst väldigt trevligt att träffa Sarah, hon lärde mig att göra egen pasta, jag lärde henne att spela domino och ja, vi hade allmänt trevligt och kul! Hon är en mycket god vän, skulle jag vilja påstå!
Och att göra pasta själv förresten, det var ju rätt lätt egentligen - tidskrävande och lite utmanande för fantasin att komma på former också, men i grunden rätt enkelt och framför allt gott sen! Utseendet däremot, det blev väl kanske mindre lyckat, såg ut som att två treåringar hade gjort dem - men ja, gott är gott och mat är till för att ätas i första hand.

Och sen spelade vi alltså domino först och lekte sen enbart med brickorna. Hur kul som helst!

Men nu måste jag nog börja tänka på refrängen, dumt att vända på dygnet nu när jag i övermorgon måste kliva upp klockan tre!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, mars 28, 2011

Högt och lågt

... det är en rubrik jag gillar och förr har använt, jag vet. Fast senast hade jag ett & (et) istället för hela ordet och. Ja, då har vi rett ut det.

Både de höga och de låga staplarna kan göras rätt... höga? Hm, nej det är nog fel att tala om staplar. Men sak samma, om jag kunde ta och tramsa färdigt och gå pang på rödbetan:

Jag sov illa i natt, till följd av min ömmande hals. Vid sex imorse gav jag upp och klev upp. Eller ja, jag flyttade från säng till soffa och tittade på film istället. Det blev en film jag har sett förut, The Day the Earth Stod Still - lite halvbra, sådär. Halsen kändes dock något bättre där på morgonen och ett tag tänkte jag att det kanske skulle bättra på sig såpass att jag skulle kunna åka till Siri ändå, som planerat - något jag redan igår insåg nog inte skulle komma att bli av. Men jag beslutade ändå för att hålla mig på hemmaplan, hela jag känns lite svajig och jag har väl just svajat till lite när jag har varit ute och rört på mig också.
Det blev nämligen bestämt att jag, Daniel och Christoffer skulle äta lunch tillsammans idag, och det kändes som precis lagom med aktivitet att mäkta med med öm hals och svajig kropp. Trevligt var det också, om än halvgott. Vi åt på kinakrogen här i stan och jag var inte jättehungrig, så jag tog friterade tigerräkor... eller om det bara var friterade räkor, utan prefixet tiger? Jag vet inte, men alltså, det var lite mer frityrdeg och lite mindre räkor än jag hade räknat med. (Jo, så ofta äter jag kinesiskt.)
Sen gick vi till Elgiganten där Daniel skulle titta på digitalkamera - lönen bränner i allas fickor i dessa dagar. Jag köpte ju kläder häromdagen, Daniel ska köpa kamera och Christoffer ska också köpa en kamera, men en systemkamera à la jättemycket pengar. Men han har eget fotoföretag också, lite annat än det vanliga amatörfotograferandet som nog både jag och Daniel mer ägnar oss åt, än något i professionell väg. Sen lämnade vi av Christoffer som skulle åka in till Stockholm och titta efter/köpa denna kamera, och Daniel annonserade att han skulle iväg och träna, men frågade om han fick komma förbi mig när han var klar med det, och det fick han såklart! Även om jag nu inte kände att jag orkade iväg till Siri (tråkigt nog!), så måste jag ju ändå äta och vara hemma, och om båda delar sker i sällskap är ju bara trevligt ändå. Så jag hoppas att Siri inte känner sig bortvald.
Medan Daniel tränade passade jag på att göra ren mina kängor, klippa naglar och faktiskt premiärsova lite på balkongen, i solen. Riktigt skönt i solen där!

Daniel kom sen då jag hade flyttat in till soffan och istället dunade där, vi fikade på te och riskakor - te har jag druckit i massor sen halsömman brast ut och riskakor har jag köpt massor (i alla fall två paket) sen jag kom hem från Tove som bjöd på bland annat just det, då vi sågs. Jag har däremot bara glömt bort dem sen dess, men det passade ju att bjuda på i och med att jag inte hade något annat egentligen - trots att jag efter film, hygien och frukost var i väg och handlade imorse. Handlade dock inget fikabart.
Efter att vi hade fikat så drog vi igång och spelade Worms Armageddon, något som sen fängslade oss i flera timmar! Det låga i kråksången var att jag blev allt sämre ju längre vi spelade, från att vinna i början så gjorde jag inget annat än att förlora! Men det blir nog revansch på onsdag, då vi ska träna och nu också spela tillsammans, förutsatt att halsen är bättre då - men det är ju två dagar dit och det ska den nog vara.

Imorgon måste jag masa mig iväg till Stockholm i alla fall, hals eller inte hals, för då ska jag träffa en god vän som jag inte har träffat sen tionde oktober 2006. Att jag minns det så på datumet är dels för att det är den enda gång vi har träffats, samt för att det var på FCZ:s slutfest. Men ända sen dess har vi mailat fram och tillbaka, idogt. Det blir nog kalas! Får jag bara sova gott i natt så kommer jag nog vara i det närmaste fit for fight imorgon, själva halsontet är det inte så farligt med längre, det mer helhetskänslan - och jag mår (som sagt var) hellre risigt i allmänhet än i halsen i synnerhet.

Nu ska jag dra igång en egen match Worms, måste öva upp mig och slå Daniel på onsdag!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, mars 27, 2011

Unlike

Imorse vaknade jag med en liten föraning om att halsen nog inte var helt som den skulle - och nu har det blossat upp i fullskaligt halsont och allmän seghet. Usch! Jag skriver det nog varje gång jag har ont i halsen, men här kommer det igen; jag avskyr att ha ont i halsen! Det är ett av de värsta sjukdomssymptom jag vet. Har hellre ont i huvudet, rethosta, konstant rinnande näsa, ofta-nysningar eller ja... i princip vad som helst, men halsen vill jag ha konstant len och behaglig på insidan. Nu känns det som att någon har gnidit med femmans sandpapper och sen inte alltför varsamt lagt in lite taggtråd.

Jag hoppas verkligen att det blir bättre till imorgon, för då har jag dels planerat att åka in och träffa världens bästa Siri, plus att jag för en stund sen fick en förfrågan från min busskollegakompis om jag ville äta lunch med honom och Daniel (också busskollegakompis, men även ibland också träningskompis) - och det vill jag ju hemskt gärna! Blev riktigt glad över förfrågan, för vi har inte umgåtts på länge nu och jag med mitt inte alltför starka självkänsla härleder det gärna till mitt outande av mig själv på facebook. Men så är det nog ändå inte alltså.
Skulle halsen kännas som idag (eller värre, hemska tanke!), så måste jag nog ställa in båda delar, tyvärr.

Men nu blir det inte mer skrivande av, jag ska brygga te i massor och sen se vad det där programmet med Uri Geller kan vara för något.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, mars 26, 2011

Men fasen då...

Nu känns det som att livet släpar efter just nu (av någon anledning höll det på att bli "eftér", vete sjutton hur jag lyckades malplacerafingrarna till accentknappen) - heller inte idag finns det någon vidare tid till att blogga. Men det tyder väl kanske lite på att jag har haft liv istället för oliv för mig på sistone - datorsittande kan ju i viss mån räknas som ett oliv (inte en oliv däremot, det är något helt annat), i och med att digitalt umgänge trots allt inte är samma sak som det mer kroppsliga. Fast kroppsligt, det låter ju intimt, och det har det inte varit. Familjärt, däremot.
Igår jobbade jag ju min sista dag på förskolan, stängde och kände mig rätt nöjd med min vecka då jag åkte hem - fast i och med att jag hade lånat bil så åkte jag ju inte hem, utan till Harsjövägen där det beslutades att syster min skulle följa med mig hem och sova över. Vi spelade Worms, såg utröstningsdelen i Let's Dance (jag har inte följt det alls den här säsongen), poppade kastrullpopcorn och lekte med lite ljud på datorn, innan vi gick och lade oss, då vi bestämde att vi skulle kliva upp 8:15 idag eftersom vi med våra föräldrar skulle åka till Thun's - lite av Roslagens motsvarighet till Ullared (om nu Faringe ligger i Roslagen, det är en annan geografik femma jag inte har världens bästa koll på), och då åka iväg klockan nio.
Jag vaknade dock strax före åtta och det var nog bra det, för vi kom ändå inte iväg hemifrån mig förrän närmare tjugo över nio - men det visade sig att mor vår hade sagt att vi skulle åka hemifrån tio och inte nio, så vi hade ju gott kunnat sova en timme längre. Fast jag vaknade ju som sagt av mig själv, så jag hade kanske inte alls kunnat det. Nåja.
Till Thun's åkte vi alltså, lyssnandes på Melodikrysset där vi familjärt kunde rätt mycket tillsammans. Det är ju dock svårt när man inte har ett fysiskt krysspapper framför sig, då får man ju så mycket mer hjälp av bokstäver från andra ord än om man bara löser det "i luften", som vi gjorde.
Väl inne på affären som jag nu inte tänker göra reklam för genom att nämna namnet fler gånger - två räcker - hade jag egentligen inga mål alls om vad jag ville köpa. Skor tänkte jag väl lite svävande på, i och med att de har ett gigantiskt skoutbud där - i synnerhet converse, men ja, jag känner att jag nog får begränsa mig lite där istället.
Istället blev det byxor av två sorter - röda chinos och grå mjukisbyxor, en mössa och en jeansskjorta. Inget, utom mössan, är riktigt något av min stil sen innan, men jag tänker mig att röda byxor kan nog bli jag - jag är klädmässigt rätt inne i en röd period nu - jeansskjortan hoppas jag kunna hitta tillfällen att få användning för, kanske mer som en jacka under svalare sommardagar. Mjukisbyxorna tänker jag blir fina att ha antingen när jag är sjuk (vilket jag mer eller mindre aldrig är, i alla fall inte såpass att jag inte orkar klä mig), eller också när jag är ute och springer. Har visserligen ett par som passar till utomhusspringeri, i dessa kyligare månader då jag inte vill ha shorts eller ens de allra tunnaste långbyxorna, men de får även fungera som just såna slappisbyxor vid exempelvis sjukdom - så jag borde kanske nu renodla så att jag använder dem för separata ändamål.
Mössan då, ja jag vill helt enkelt bygga upp ett litet lager igen, så jag har något att tappa bort av igen.
Men faktiskt måste jag säga att det är svårt med mössor. Jag vet inte om det bara är jag, men jag tycker att när man inte har hår, så passar det inte med vad för mössa som helst. Eller också har håret inte med saken att göra, kanske är det rent generellt som det inte passar med vilken mössa som helst? Nåväl, tyvärr är jag allt för icke-kräsen eller åtminstone icke-tålmodig och köper ganska ofta mössor som jag rätt snart kommer underfund med att jag inte gillar så mycket. Har just nu i princip bara en jag gillar, och det är min röda. Sen har jag i och för sig en tjock vintermössa som jag också gillar, men den är och förblir det förhoppningsvis inte väder för, än på länge.
Och jag måste också påpeka att affären imponerade på mig när det gällde byxstorlekar på herravdelningen. Jag vet inte om jag någonsin har stött på jeans som jag är för tjock för, men jodå, där fanns storlek 26/32, och jag har ju 28/32 - vilket bara det brukar vålla problem att hitta. Men har man 26/32 måste det vara än mer problem? Fast då måste man ju nästan vara sjukligt smal, så då har man kanske värre problem egentligen? Jag tänker, har man samma längd på benen, men smalare midja eller höftparti eller vad nu själva bredden avser - ja då är man ju defacto en tunnare människa, inte bara kortare och på så vis mer proportionerlig.
Jag hjälpte sen mor min med middagen, en trerätters som var väldig inspirerad av finalmiddagen i veckans omgång av Halv åtta hos mig - middagen som visserligen kom på fjärde och därmed sista plats, men den fångade mer eller mindre hela familjens intresse (kanske i lägst grad min systers, men hon gillade det nog ändå. Jag själv tyckte att det var helt gudomligt gott! Tio poäng, helt klart.
Vi lade dessutom upp maten på tallrikarna så som de gör i programmet, något som bortsett från förrätter och somliga efterrätter är väldigt sällsynt i denna familj.
Earth hour sen och den började vi fira redan någon gång strax efter 19 med att släcka ner och tända ljus, och spela TP lagvis. Det var faktiskt väldigt roligt och givande. Föräldrar mot barn blev det, och det var den yngre generationen som stod som segrande! Vi komplementerade (eller heter det kompletterade, bara?) varandra väldigt bra i vårt lag, tycker jag. Jag, i egenskap av nio år äldre, kunde nog kanske lite mer, men syster min kunde faktiskt sånt inte jag kunde också, dessutom slog hon väldigt bra, så att vi hamnade på bra frågor, så vi bidrog båda till segern.
Sen är det ju åter så att klockan nu har blivit massor, så det känns som ingen mening att cykla hem, dessutom är det minusgrader och ja, det lockar inte riktigt, så det blir att jag sover kvar här.
Övrigt som släpar efter av denna familjära livsstil är det ekonomiska. Ny lön kom igår och inför den eller åtminstone på nedsläppsdagen, brukar jag ha sammanställt budgeten för föregående månad och börjat fila på den från ny lön gällande - men inte nu. Dessutom har jag ju handlat kläder för 722 kronor som alltså ännu inte finns inlagt i någon budget och som inte heller har föregåtts av att räkningar har blivit betalda - för det har de inte blivit än. Men imorgon får jag ta tag i det. Samt träning. Och städning. Huga. Och då har jag en timme färre till godo också, i och med att det i natt blir sommartid. Det hurrar jag i och för sig för, men själva tidsförlusten just där och då är inte jättekul. I övrigt är sommartid att föredra, jag tycker att det är bättre med en timmes extra ljus på kvällen än på morgonen.
Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, mars 25, 2011

Återigen...

... en dag med noll tid att blogga!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, mars 24, 2011

Oh, Vienna!

Tänk, nu sitter jag här och skriver blogginlägg till samma låt som igår - Salem Al Fakir och Josephine Bornebusch "I'm so happy". Den är riktigt bra, må jag säga!

Riktigt bra är det att vara en vecka på förskolan också - det är så roligt! Idag blev jag spontant pussad på kinden av en tvåårig (kanske snart tre?) flicka som viskade "a ässa däj". Vad det med lite vuxnare uttal blir, hoppas jag att du kan räkna ut.
Det värmde gott i alla fall, och det går ju inte att komma ifrån att det aldrig (hittills) har hänt att någon busspassagerare har pussat mig på kinden och förklarat sin kärlek till mig - och jag betvivlar att det kommer hända. Skulle det hända skulle det ju vara lika delar trevligt som läskigt må jag säga.

Cyklade för övrigt inte till och från förskolan idag, jag åkte buss. Eller, det vill säga att jag åkte buss ut, men när jag stod och väntade på bussen hem så kom en förskolemamma förbi och stannade vid hållplatsen och undrade om jag ville ha skjuts in till Norrtälje, exakt samma sak som hände i tisdags då jag också stod och väntade på bussen, enda skillnaden att det då var en helt annan förskolemamma. Mycket trevligt måste jag säga, och det känns som att det vittnar om att jag är ganska saknad och omtyckt även av de vuxna.

Hemskjutsningen gjorde att jag kom hem något tidigare och det passade ypperligt i och med att jag hade tvättstugan från 15 men inte räknade med att komma hem förrän närmare 16:30, men nu kom hem vid 16 kallt istället. Fast det var ingen panik egentligen, tvättiden efter var också ledig, så jag hade kunnat överskrida bäst jag ville. Men nu slapp jag det, sånär som på lite torktid.

Har nu på kvällskvisten cyklat över till Harsjövägen för att låna en bil inför morgondagens sista arbetsdag på förskolan, börjar 7:30 vilket förvisso passar med busstid, men slutar 17:30, vilket inte är jättepassande - i synnerhet inte om möjlighet att gå tidigare finns i och med att jag ska stänga och det imorgon är fredag, vilket kan innebära att barnen troppar av rätt tidigt. Hur som helst ska det bli rätt skönt att ha bil, det är ju onekligen en frihet som jag inte är alltför bortskämd med sen ett år tillbaka nu. Eller ja, ett drygt år kan man säga, för även om bilen såldes någon gång på vårkanten, så lade den av i december någon gång.

Oh, nyss blev jag grundlurad! Robert på västkusten hade en som facebookstatus att han ska vara med i tv - jag frågade vad och fick till svar "halv åtta hos mig" - av en annan av hans vänner. Och det gick jag på, hur osannolikt det än må ha låtit. Jag är egentligen rätt säker på att Robert inte riktigt lagar mat på den nivån; det tycker jag för övrigt inte att jag själv gör heller. Men ja, jag har ju så många gånger förr konstaterat att jag är naivt lagd.

Fotografering ska det ha varit här när jag var på jobb också, så nu på kvällen har jag gått och plockat fram allt (?) som jag igår plockade bort. Förmodligen har jag glömt något, men ja, i stort sett tror jag att allt är framme igen. Mina gömställen var:
  • Bakom böcker i bokhyllan - legofordon
  • Under sängen - påbörjade kläder, sopkvast & skyffel
  • Skåpet under diskbänken - diskborste, svampar, stålboll, "plastskrapa" (diverse diskställsattiraljer alltså)
  • Städskåpet - skurhinken, den aktuella kökshandduken
  • Garderob 1 - morgonrocken (som jag bara har på mig när jag är sjuk eller om jag duschar väldigt sent på dygnet), påbörjade träningskläder.
  • Garderob 2 - Pennställ, småtjafs relaterat till bussyrket, som jag har tömt min ryggsäck på nu när den agerar förskoleryggsäck
Nu blir det soffläge, sen sänggång!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, mars 23, 2011

My long lost steel

Ah, jag är så kroppsligt trött nu. Utmattad rentav - utan att egentligen vara överdrivet trött i huvudet.
Detta består dels i att det är mer fysiskt ansträngande att jobba på förskola än att vara ledig/köra buss, vilket jag i annat fall är/gör - och dels består det i att jag idag cyklade till och från förskolan igen, en bedrift jag inte gjort på... ja över ett år, för det är ju över ett år sen jag slutade där. Förmodligen cyklade jag sista gången någon gång i oktober eller möjligen november 2009, så det är ju onekligen ett tag sen. Och nog för att jag håller igång min konditionsträning, men just den där cyklingen ger sannerligen superkondition tror jag, för med den motvind jag hade hem idag kändes det väldigt jobbigt. Eller väldigt, det är ju ett ord med många bottnar. På en skala mellan ett och fem så var det nog någonstans mellan tre och fyra, aldrig så att jag kände att jag inte skulle orka hela vägen och bara ville ge upp.

Därtill har jag dessutom farit runt nu på kvällen och plockat bort diverse saker för att göra mitt hem mer "estetiskt inbjudande" - eller hur man nu vill att ett hem ska se ut när det ska fotograferas inför försäljning? Det är nämligen vad som kommer ske imorgon då jag inte är hemma, så således måste merparten göras idag och den sista putsen imorgon. Lämnar hemmet vid 6:45 imorgon, så alltför mycket vill jag ju inte göra då.

Vad plockar jag då bort?
Legofordon. Papper. Städsaker som inte får plats i städskåpet. Skor. Ytterkläder.

Meeen! Vad i allsin dar?! Precis nu, när jag mitt i skrivandet gick och plockade bort lite saker från min hatthylla - då trillade stålringen som jag fick i julklapp (men sen tappade i tjänsten, trodde jag) ner på golvet! Hur fasiken hamnade den där? Ja det begriper jag då inte, men jag gillar det än mer.

Dagens reflektion från jobbet - det som sysselsätter mig denna vecka alltså - är att jag verkligen tycker om barn. Fast det visste jag redan, men åh, de är så härliga - allt från de allra yngsta till de äldsta (och äldst på förskolan är man som sexåring).

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, mars 22, 2011

Men nu gick det.

Så här här bilden.




Ordet är fortfarande fritt och ditt.

I am happy and that ain't wrong

Men nu blir jag smått sur! Det går inte att lägga till bilder på facebook och nu går det inte här heller? Har internet en skitdag idag, vad bilder beträffar? Trist är det i alla fall, jag har ju suttit och klippt ihop en bild från där jag är med i dagens Norrtelje Tidning, inte för att jag fann mig själv snygg på bild, utan för att jag ville komma till den twist att den enkät som jag var med i, nu i tryckt form hade en annan fråga än den vi (eller åtminstone jag) faktiskt fick på plats av reportern. Han frågade nämligen;
1. Känner du till att även lägenhetsnummer ska ingå i den nya folkbokförningen?
2. Vad tycker du om det?

Mitt svar, som var något tveksamt och svävande, sammanfattades i tidningen till:
"Nej. Det verkar lite väl integritetskränkande. Jag förstår inte vad det skulle göra för nytta"
Det svarar ju på de båda frågorna.
Men i tidningen var det formulerat som bakgrundinfo såhär:
Alla som bor i lägenhet får sin bokföring kompletterad med lägenhetsnummer och ska skicka det till Skatteverket. Det är något som få Norrtäljebor känner till. Och så frågan under vilken våra svar stod presenterade: Har du skickat in ditt lägenhetsnummer?
Det får ju mitt svar att framstå som lite mer rebelliskt än vad det faktiskt var, mitt "nej" gällde ju att jag inte kände till det här sen tidigare och nu låter det istället som att jag inte tänker foga mig och göra som samhället vill. Men men, sådan är tidningsvärlden.

I övrigt har jag ju jobbat på förskolan idag och det har varit riktigt trevligt!
Det började dock lite illa med att jag direkt jag klev av bussen efter att ha suttit längst fram hela vägen och pratat med kollegan som körde, kom på att jag måste ha glömt mina vantar på bussen. Suck suck. Visserligen blev det fram mot eftermiddagen väldigt varmt, men det hade varit skönt att ha vantarna ändå, särskilt som det är rätt geggigt på förskolegårdarna nu, och man inte kan undgå att ta i geggiga saker (och barn) när man är ute med dem.
Men jag fick efter arbetsdagens slut och inskjutsning till Norrtälje av en vänlig förskolemamma, cykla till garaget och hämta dem, så de är dessbättre åter i min ägo.

Jag började morgonen på jobbet med att hoppa runt en hel del bland avdelningarna, började på min gamla avdelning för att därifrån gå över med äldre barn och öppna en storbarnsavdelning för att så vara där till personal anlände dit, för att sen gå till den andra småbarnsavdelningen och förbli där - där jag egentligen inte känner något av barnen sen tidigare. Men det gick väldigt bra där ändå, ingen var rädd för mig och några blev väldigt kramigt närgångna så som det bara är okej att barn är. En tvååring frågade mig då jag satt på golvet med utsträckta ben såhär: "Får jag stå på dina ben?" Och i och för sig, i och med att det frågades, så hade det ju varit okej även om en vuxen ställde frågan. Fast bara för att det är en så lustig fråga, hade jag nog svarat ja ändå, just att ha någon ståendes på benen dör man förmodligen inte av.
Härligt med barn i alla fall, det går inte att komma ifrån. Jag tycker om dem så, och de verkar ju tycka om mig också.

Cyklade som sagt till garaget efter jobbet och där träffade jag på Daniel, och det var trevligt! Vi ska försöka ta oss ut och springa tillsammans inom relativt kort.

Hemma har jag även beslutat att jag ska cykla till och från förskolan imorgon, en tur på nästan precis tre mil tur och retur - något som förmodligen kommer kännas rätt motigt till en början på morgonen, men som förhoppningsvis sen och på hemvägen bara känns härligt.

Och rubriken? Härifrån - Gillar speciellt Bornebusch del, trots att det är Salem som är sångstjärnan av de båda.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, mars 21, 2011

Planera om och om igen

Det här har varit en dag som på ganska många sätt inte har blivit som jag har tänkt mig.

Till att börja med; till dagens frukostspis som ägde rum efter veckohandling på Flygfyren (på vilken jag träffade på far min), så skulle jag hyvla mig lite ost till mina frallor, men upptäckte då att jag på min nya ost inte hade hyvlat bort det där plastiga och trådiga - vete fasen vad det är gjort av - bakstycket på osten, och greppade således tag i osten på den ledden och drog till med hyveln. Det gick jättebra vad osten beträffar, men mindre bra vad mitt långfinger beträffar, då osthyveln fortsatte sin framfart över fingertoppen där och gav mig ett rätt djupt jack. Både jag och såret fattade först inte vad som hade hänt, men smärtan och blodet kom ungefär samtidigt, så då fick jag rusa in på toaletten där jag av någon anledning först spolade vatten på fingret, men det slutade det ju inte blöda av, så jag tog lite toapapper som jag tryckte mot såret då till en början, men det blödde jag igenom, så jag upprepade processen och försökte samtidigt som jag tyckte pappret, även klippa till mig plåster. Satte på ett första plåster, men det blödde igenom, så då satte jag på ännu ett och då verkade det hålla tätt.
Men fingret bultade i smärta länge sen, i flera timmar.

Den här skadan fick mig att revidera mina träningsplaner, tänkte att hårt träning och armhävningar där mycket kroppstyngd (så mycket jag nu har) hamnar på det skadade fingret - så istället beslöt jag mig att ta en uppfriskande cykeltur. Tänkte först cykla förbi Färsna och titta på mitt framtida boende, där flertalet hus nu har kommit upp, för att sen bege mig av på banvallen långt bort åt skogen.
Men, när jag var på väg till Färsna och precis hade passerat bussgaraget (min arbetsplats, med andra ord), så började det låta konstigt om cykeln. Det var liksom ett lite skumpande ljud som först fick mig att tro att cykelkorgen satt löst på något vis - men sen small det och framdäcket blev platt. Suck! Tur ändå att jag inte var längre bort. Jag fick så leda cykeln bort att titta på husen, och försökte sen ringa far min som hade ledig dag idag, men fick inte tag på honom. Bestämde mig då för att gå med cykeln till Harsjövägen och eventuellt lämna den där om jag inte skulle få tag på honom, men han ringde upp medan jag gick dit - rätt lerig väg att gå för mina stackars röda converse - och vi bestämde att vi skulle ta av hjulet, vars däck nyligen blivit lagat av densamme fadern, för att ta med det till en cykelhandel och där köpa ny slang och däck.
Sagt och gjort.
Men då ringde mäklaren - alltså min framtida mäklare - och undrade om jag hade funderat något mer på när jag ska starta upp försäljningen av min lägenhet, lagom till eller inte lagom till deras visningshelg i april, det var frågan. I och med att jag får tillträde till Färsna först i augusti som det lät sist, så är detta i tidigaste laget egentligen, samtidigt som det kan vara ett väldigt bra tillfälle att få intressenter. I så fall behövde de fotografera lägenheten nu i veckan, och det åsamkade mig lite huvudbry, i och med att det bara är idag jag är ledig denna vecka, semester till trots så jobbar jag resten av veckan på förskolan igen, och kan därmed inte vara hemma för fotografering. Därför bestämde vi att jag skulle titta in på mäklarfirman en timme senare för att lämna in en reservnyckel så att de kan komma och fotografera - så innan jag ens hann omplanera mina omplanerade träningsplaner, så var jag tvungen att cykla dit, men nu på nytt och fint icke-exploderande däck.
Där skrev jag för övrigt även på de papper som krävs för att han, Mattias, ska få mäkla min lägenhet, så nu har jag en mäklare på riktigt!

När jag till slut kom hem igen så tyckte jag att det var sent påtänkt att ge sig ut på cykeltur, men samtidigt ville jag träna, men då var det inte så farligt med fingret, så jag styrketränade lite här hemma innan jag gav mig iväg och sprang. Gjorde det i den ordningen idag då jag tror att det motiverar mig bättre. Styrkedelen är annars det jag tycker sämst om och därmed inte vill ha hängandes över mig efter att konditionen är avklarad, det får mig liksom att vackla lite inför hela träningstanken. Men det var nog lite av en succé, detta med att styrketräna innan, det kändes väldigt skönt att bara stretcha som sen vara färdigtränad, när jag trött efter löpturen kom hem igen.

I övrigt ska jag alltså jobba på förskolan resten av veckan, och det har renderat en del såna samtal också - förmodligen kommer jag jobba ganska mycket mer än vad det först var tal om, men ja, det gäller bara den här veckan och så länge jag kan ta mig till och från förskolan på vettigt sätt, så kan jag i princip jobba hur mycket som helst. Det fina är ju att där börjar man som tidigast 6:00 och slutar som senast 17:30 eller i undantagsfall 18:00 - tider som i relation till bussförartiderna är rena drömtiderna!
Det ska hur som helst bli riktigt kul att träda in i barnskötarrollen igen, den passar mig rätt bra, om jag får säga det själv. Jag och barn är som... hm, ja nu försökte jag komma på någon bra liknelse, men det får utebli. Det brukar funka, helt enkelt. Jag tycker allt som oftast om barnen, och de brukar förr eller senare även ty sig till mig.

Till sist kan jag säga att jag nu under bloggskrivandet fastnade lite i att titta på olika gamla intron och vinjetter från gamla tv-program. Ta detta bara, det är väl lite nostalgi?


Viss intromusik väcker minnen till liv.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, mars 20, 2011

Butterfly

Det blev alltså en översovning på Harsjövägen natten till idag, och det kan jag ju unna mig nu under semestertiden, då jag inte behöver känna pressen av att hinna med allt vad veckohandling, städning och träning heter på en och samma lediga dag eller åtminstone lediga helg, som det så ofta annars är - och de rutinerna rubbas ju då rätt kraftigt om jag spontansover någon annanstans än hemma. Men under semestern behöver man ju inte ha så speciellt många rutiner, det är enklare att bara ta dagarna som de kommer då.

Idag har varit en sån dag, då jag har tagit vara på solen som har härskat hela dagen. Det har i och för sig inte varit jättevarmt hela tiden, men ändå tillräckligt för att en lång promenad fick mig att ta av både halsduk och mössa - och under denna promenad såg jag även årets (för mig) första fjäril också. Mycket trivsamt!
Sen har jag även suttit en hel del på balkongen på Harsjövägen och jäst och läst i solen, omsvept av en filt, men i övrigt soluppvärmd. Eller ja, jag hade förstås kläder under filten, men det tror jag nog ändå att de flesta kunde räkna ut.

Hm hm, jag har nog faktiskt inte så mycket mer att säga nu. Lite luftigt bloggande denna helg, men så kan det gå!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, mars 19, 2011

Spontaniously

Nu blev det som så, att jag efter att ha knåpat ihop en trerättersmiddag ihop med min syster, till oss och vår far, sover kvar här och således inte har någon tid att skriva blogg på. Men en liten hyllning till det härliga vårvädret som idag har rått hinner jag med:
Salut!
Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, mars 18, 2011

Gryta

Grytor är då sannerligen inte den form av mat jag gör var dag, knappt aldrig om jag ska vara ärlig, men som jag skrev igår, så blev jag så inspirerad av grytan Tove bjöd på häromdagen, att jag nu faktiskt har en gryta som står och puttrar på spisen. Sanningen att säga så har den fram till nyss storkokat i och med att jag nog var lite väl generös med mängden vatten, då det länge såg ut som en soppa snarare än en gryta, men nu har det reducerat sig rätt bra, så värmen är sänkt.
Till mitt stora förtret däremot... Ja, såhär va:
Grytan var igång och jag hade satt på ugnen där jag skulle stoppa in klyftpotatis relativt omgående, så jag tog fram ugnsform, skärbräda och kniv och öppnade kylskåpet för att ta fram potatisen, bara för att hitta - ingen potatis! Suck, ja jag hade (och har - än är maten inte äten) glömt att köpa denna basala matvara. Vad att göra? Riset åt jag upp igår och att koka spaghetti till grytan kändes inte vidare lockande. Så, det får bli det närmaste klyftpotatis jag kan komma - pommes frites.
Inte ultimat, men det får bli så.

I övrigt idag har jag storstädat. Och storstädning hos mig, det har jag i och för sig nog skrivit ett otal gånger tidigare, men det innebär rengöring av toalett och handfat, putsning av speglar (samt idag även glaset i dörren mellan köket och vardagsrummet), dammtorkning, vädring av vädring av sänginnehåll (och matta), samt byte av sängkläder, dammsugning och till sist våttorkning av golven. Detta gör jag varannan vecka och den vecka då jag inte gör det, ja då gör jag en reducerad variant där dammtorkning och renbäddning av sängkläder inte ingår. Hur som helst, det brukar allt som oftast hända något oplanerat under dessa storstädningar, att jag får för mig att städa något jag inte hade räknat med, såsom kylskåpet eller att jag rensar rören under handfatet i badrummet, eller ja, det kan bli vad som helst. Idag föll det på skåpet under diskbänken - sopskåpet. Jag tömde nämligen sophinken och då jag tog ut soppåsen så var det till min förtret hål, pyttesmå, men ändå hål, i botten av den påsen, så i botten på själva sophinken skvalpade en vätska som till största del kommer från skruffset från apelsiner och citroner som är det vattnigaste jag dagligen slänger i soporna - men nu, filtrerat genom all annan skit där, så var det en juice som fick det att vända sig i magen på mig (nej, jag smakade naturligtvis inte på den, men blotta åsyn i kombination med doft... huga!).
Och det fick mig att inse att hela sopskåpsstatusen var undermålig, så jag tömde ut allt jag har där och satte igång att rengöra.
Det är där jag trycker in plastpåsar allt eftersom att jag bär hem dem från allehanda affärer och nog visste jag att jag hade många, men det var rent absurt hur många det var när jag rev fram dem alla:


Tur att de går att trycka ihop, annars hade inte så mycket annat fått plats där i skåpet



Harrods, ja där var jag ju 2008...

Så jag gjorde rent och behöll sen bara påsar från Flygfyren och Coop - stormarknadspåsar är nästan de enda som duger till soppåsar. Övriga proppade jag ner i en av påsarna och gick ut till plaståtervinningen med.

Övrig storstädning flöt så småning om på, extraknorr nummer två idag blev att jag dammsög mattan ute på balkongen också, som en hyllning till våren som kändes som att den var i antågande. Men vad händer? Jo, när jag var klar med städningen så satte jag mig här vid datorn och tittade lite på facebook, och såg en statusuppdatering från en annan norrtäljebo om att det snöar - så jag tittade ut (uppenbarligen för första gången på en rätt ordentlig stund), och kunde konstatera att min nystädade balkongmatta hade ett centimetertjockt snölager på sig. Hua!
I och för sig såg jag på smhi:s sida igår att de klass 1-varnade för ca 10 cm nysnö här från natten till idag, men i och med att inget kommit under natten så hoppades jag benhårt på att det skulle förbli snöfritt, men ack nej.

Snö är för övrigt något jag gillar, från säsongen slutet av november-februari. I mars däremot, när snön väl börjar smälter undan, så vill jag ju att den fortsätter med det och banar väg för våren. Men varje år blir det väl bakslag för våren å andra sidan, det här är ju inte unikt. Lite jobbigt känns det dock.

Nej men nu tror jag att både gryta och pommes ska vara klara, så nu blir det middag här på Drottning Kristinas väg 51!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, mars 17, 2011

Risigt

Nej det här duger inte, nu har jag haft ännu en dag där jag egentligen inte har gjort något vettigt. Visst, igår tränade jag och umgicks med familj (och det är väl ganska vettigt i och för sig), och idag har jag handlat och haft tvättstugan - kanske mer av ett nödvändigt ont. Men ja, jag vill ju inte att återstoden av semestern rinner iväg på sånt här som ändå annars väldigt ofta fyller min vardag. Därför har jag gjort slag i sak och skrivit ett logginlägg - just det, inte blogg, utan logg - på facebook till en mångårig mailvän - vi började nog redan 2006... fast då hade jag nog inte facebook. Eller hade jag? Jag kollade ju för inte alltför länge sen, när jag skaffade, men nu minns jag inte när det var. I början av 2007 kanske? Jag minns i alla fall att jag skaffade det utan att egentligen veta alls vad det var, trodde det var någon avart på bilddagboken, och jag skaffade det just för att se Tores FCZ-bilder, kanske efter att vi hade varit på Island? Ja i så fall var det ju snarare någon gång under sommaren 2007. Men i alla fall, jag och denna Sarah har mailat idogt ända sen vi började. Visst, det kan gå någon månad mellan mailen ibland, men jag tror vi båda är väldigt trygga i att svar förr eller senare kommer komma, ingen av oss har några planer på att sluta maila.
Och nu har jag glidit iväg så som jag brukar - det jag skulle komma till är att jag skrev i hennes logg och frågade om vi inte ska ta och ses något nu inom kort, vi har pratat lite löst om det tidigare, och i och med att hon är en stockholmsböna, så är det inte tal om någon långresa, utan ännu en av alla evinnerliga turer på linje 676 skulle ta mig dit i så fall.
Vore trevligt om det kunde bli av inom kort, men än är inget spikat!

Vidare finns det några andra relativt närbelägna jag skulle vilja hinna träffa också - hoppas att jag även där får lite napp! Det är ju trots allt i sällskap av andra ledig tid gör sig som bäst.

Idag har jag istället bakat. Jag hade storslagna idéer om en sorts småkakor som jag inte ens kom på vad de hette, trots att de nämndes i förrgår hos Tove - hon gav mig en fin kakburk med bland annat just såna i, i julklapp (tror jag det var, men jag fyller ju år rätt nära jul också, så om det kanske var födelsedagspresent, ja det må vara hänt). Såna var jag väldigt sugen på, men i och med att jag alltså inte kom på namnet ens, så var det svårt att leta efter lämpligt recept. Sen började jag fundera på kanelbullar istället - men det landade på något så simpelt som chokladbollar. Ett något barnsligt bakverk, om man ens kan kalla det bakverk, men ja, gott ändå. Piffade till dem med hackade bitar av mörk choklad i, åtminstone, så de blev lite festligare.

Till mat idag har jag gjort något jag inte gör särdeles ofta - kokat ris. Ris är inte min bästa kolhydratskomponent. Av de tre kombatanterna potatis, pasta och ris, så hamnar just riset på en hedervärd tredjeplats gällande både vad jag tycker mest om och vad jag oftast äter. I sushi är det dock kanongott, och jasminris och allmänt klibbigt ris kan ju vara rätt gott, men ja, det typ av ris jag har är inte särdeles gastronomiskt.
Till detta blev det små kycklingfiléer kryddade med spiskummin och gurkmeja och en currysås, samt blandsallad och rivna morötter. Helt okej vardagsmat, men inget jättespeciellt.

Imorgon har jag stuvat om lite i menyn och ska se om jag kanske kan göra mig något som liknar på den gryta som Tove bjöd på här om dagen, den var riktigt god, och samma typ av kött (i princip), har jag hemma, så ja, jag ska göra ett försök. Blir intressant att se vad det leder till.

Nej, nu ska jag se om jag kan klara ännu ett uppdrag i Worms innan Plus börjar, för det ska jag allt se!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, mars 16, 2011

Toastjärn

Ibland uppkommer tillfällen då man måste klappa sig själv på axeln och nästan säga rakt ut "jäklar, vad jag kan!" - det har jag i princip gjort idag. Jag fick ju delvis igång Worms Armageddon igår, men bara delvis. Idag gav jag mig fanken på att lyckas fullt ut, och javisst, det var just vad jag gjorde! Så inledningsvis idag har jag spelat en match med lagen Hovstaterna vs. Diktatorerna. Hovstaterna består av diverse svenska kungligheter, Diktatorerna är allehanda nuvarande och dåtida diktatorer. I brist på diktatorsminne fick dock den sista masken heta Elizabeth II, efter den engelska drottningen. Hon är väl ju precis inte en diktator, men ja, det fick duga.
Det var en rolig match, särskilt som jag inte är helt flink på hopp- och skjutknapparna och några gånger blandade ihop den, så att någon hoppade rakt in i döden istället för att avfyra ett skott, eller just avfyrade ett skott då det jag hade tänkt att den skulle hoppa. Så kan det gå.

Större delen av dagen sen har jag tillbringat på Harsjövägen. Cyklade dit vid 12-tiden och gav mig tämligen omgående ut och sprang, en runda som jag inte vet hur lång den är, men längre än sist jag var ute och sprang i alla fall. Ska nog ta och mäta den så fort jag har skrivit klart här.
Riktigt härligt löpväder var det, i stort sett isfria vägar överallt, och soligt och allmänt härligt. Fick ta av mig både fingervantar och mössa, och då var det ju ändå inte mer än någon enstaka plusgrad i skuggan. Men skönt ändå!
Sen har jag läst en del och, när familjen kom hem från skola respektive jobb, även umgåtts och ätit med dem.

Rubriken ja, hur läser du den? Jag fick nämligen läsa ett arbete som min syster har gjort och fått tillbaka (MVG), i Hemkunskap, där hon bland annat hade skrivit en lista på saker hon inte behöver köpa, utan redan har med sig hemifrån när hon flyttar just hemifrån, och däribland "toastjärn". Jag läste det som toa-stjärn, alltså kortformen av toalett och en avhuggen stjärna, men det rörde sig förstås om ett toast-järn, ett järn där man värmer smörgåsar. Så kan det gå!

Ikväll: säsongpremiär av The Event, ska inte missas!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, mars 15, 2011

Dimensioner

Den här dagen hissar jag trevlighetsflagg för, för det är just vad det har varit; en trevlig dag.

Hemma har jag inte gjort massor dock, rakade ansikte och huvud och kämpade med att få igång ett gammalt spel jag har blivit grymt sugen på att spela; Worms Armageddon. Det är då attans att det ska vara lika besvärligt med gamla spel till nya datorer som vice versa, i den bästa av världar skulle det ju inte vara några problem alls åt det hållet, men jovisst då.
Sen undrar jag om det är lite av ett ålderstecken när man aldrig (eller i stort sett aldrig) faller för nya spel, utan istället i olika perioder blir sugen på allehandla äldre spel, eller möjligen nya expansioner till (inte fullt så) gamla spel. Så vill jag påstå att det är för mig. Jag har till exempel provat att köpa en nyare version av Settlers... Settlers V, tror jag det är, och det föll mig inte alls på läppen så som Settlers III och föregångarna gjorde, då det var så väldigt olikt de gamla spelen. Likadant fick jag nyligen hem Worms 4: Mayhem just för att jag egentligen var sugen på mitt gamla Worms Armageddon som bara kraschade vid start - men heller inte det har jag fallit för. 3D-grafik i all ära, men vissa spel gör sig som bäst i 2D. Fast de gamla Wormsspelen är väl rentav 1D bara? En platt bild där man ser allt från sidan, ja det måste väl vara 1D? Fast vad är då 2D? Skulle kunna tänka mig att GTA 2 är i 2D, där man i princip ser allt uppifrån, men ändå kan ana husfasader och inte bara tak.

Ja det roade jag mig i alla fall med inledningsvis, att få igång Armageddon, och jag lyckades faktiskt - med undantag för att skapa egna lag. Och det är i sanning ett rätt stort och tråkigt undantag, för mycket av det roliga ligger ju i just det, och inte bara köra med lagen som heter CPU1 och... vad nu de icke-datorstyrda lagen heter, det har jag glömt. Men högst opersonligt blir det ju.

Sen åkte jag i alla fall in till Stockholm och satt då längst fram och pratade med Anneli hela vägen. Roligt när det är de förare som jag är lite mer bekant med, som kör!
I Stockholm bar det av mot Alvik för att hälsa på Tove, och det var i sanning trevligt! Vi promenerade lite, spelade lite kort, lagade och åt mycket god mat samt spelade TP, de båda senare aktiviteterna ackompanjerades vi även av Toves karl som jag inte mindre än två gånger sa fel namn på. Pinsamt, då jag så väl vet vad han heter och det inte alls är något svårt namn.
Karln skulle tursamt nog iväg mot... Lidingö, tror jag det var, efter att han hade vunnit TP (men det blev väldigt jämnt ändå, han vann, men även Tove hade full tårta och jag saknade en tårtbit. Faktiskt inte sportfrågan, även om man kan tro det. Tror det var den bruna jag inte fick... eller om det var den gröna.
Hur som helst, det jag skulle komma till var att jag fick skjuts med bil från Alvik till Tekniska, och det tjänade jag ju in minst en 676:a på och den tiden går de en gång i halvtimmen, så det gör ju rätt mycket. Så det får jag vara tacksam för!

Hemma kan nu kan jag konstatera att jag missade premiären av Desperate Housewives, men jag tänker mig att jag kanske ska ta tillfället i akt att sluta se det ändå, jag tycker i grunden att det är rätt tramsigt numera, det har mest blivit att jag av slentrian har följt det tidigare. Och ja, i och med mina oregelbundna arbetstider blir det kanske ändå svårt sen när semestern är slut, för Kanal 5 är ju snålheternas kanal, som tar betalt för sina play-program. Eller åtminstone vissa, och det är ju bra sniket när de dels är reklamfinansierade och dels måste man ju betala någon form av avgift för att ha tillträde till kanal 5 på tv:n, då det ju inte är en fri kanal så som svt, fyran och sexan. I och för sig kan ju det låta precis som ett argument för deras sak, att man som obetalande inte ska kunna ånjuta program via play-sidan, men det är ju bra sunkigt för de betalande som missar program och vill se i efterhand, och så tror jag det är i många fall. I mitt fall är det i alla fall så, jag tittar bara på playprogram av program som jag vill och har möjlighet att se på tv:n annars, andra program får jag överhuvudtaget inte nys om.

Och apropå tv-program; imorgon har The Event premiär igen! Hurra för det, det är ju i sanning en riktigt bra serie!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, mars 14, 2011

Mössmode

Åh herre min skapare så gott jag sov i natt! Min 105 cm-säng i kombination med tystnaden betongväggarna ger, ah, det satt helt rätt efter den gigantiska 160 cm-sängen (det stod att enkelrummens rum skulle ha 120-sängar, men efter att ha mätt med min 175 cm-kropp så kom jag fram till att det snarare var 15 cm av mig som hängde utanför, än 55 cm) - den låg jag ändå bara på ena sidan av ändå och ja, lyhördheten på hotellet som i och för sig inte var enorm, men tillräcklig för att störa. Borta bra, men hemma bäst. Onekligen!

Solen har skinit här också, på den här kusten som i mitt hjärta är den som borde betecknas som "bästkusten" - och det gjorde den ju inte särdeles mycket där borta på den västra kusten. Det fick mig att gå ner på stan och köpa en - mössa! Javisst, nu måste jag bygga upp förrådet lite igen! Slut med borttappning och fram för införskaffning. Det är åtminstone vad jag hoppas, och det är ju först såhär års som det går att hitta mössor av lite tunnare sort som är just de som lämpar sig bäst för de lite vårligare temperaturerna och som tydligen är de mössor jag är bäst på att tappa bort, för jag hade fram till idag bara en, och den använder jag inte annat än att jag springer i den, då jag inte tycker att den är så himla tjusig. Den här jag köpte nu är heller inte någon favorit - just nu gillar jag bäst min röda, men jag försöker få in något sorts tematänk i och med uppsjön av converse och tänker att när jag har blåjeans och dessutom de blå conversen, ja då passar inte röd mössa. Blå, vore kanske att föredra, men jag tänker mig samtidigt att det finns tre färger som passar till det mesta; svart, vit och mellantinget grå. Och en grå var just vad jag fann, så den blev det. Men ändå, inte den ultimata vårmössan. Och ultimateten hänger nog egentligen inte på färgen, utan mer på... ja, vad klassar man det som? Storlek, kanske? Alltså, många tunna mössor är också så korta och täcker bara precis det den täcker. Huh, ja det låter ju i och för sig rimligt. Men mössor som dessutom bjuder på lite, lite volym och luft, tycker jag är att föredra - utan att det för den sortens skull ska bli en toppluva.
Jag hade en vit fin mössa av detta slag, som var bra på nästan alla vis, förutom att det blåste in under resåren på den, så hade jag otur kunde den blåsa av. Och, det var kanske just vad som hände med den, för den försvann.
Borde kanske leta på nätet, där hittar man ju mycket som är svårhittat i butik.

Något annat i klädväg jag skulle vilja komma över är ett par snygga - obs, snygga - välsittande, röda byxor. Det gick jag på jakt efter i Göteborg första eller om det var andra dagen. Nej, första tror jag, den dag då jag täckte av Kungsgatan. Hittade en modell som jag föll för och många som jag vid blotta ögonkastet, utan att titta på pris eller storlek, fann ointressanta. Och just denna snygga modell fick jag till och med hjälp av ett biträde med att försöka hitta rätt storlek, men det fanns inte, och det fanns när hon ringde runt heller inte någon annanstans. Typiskt min byxtur. Och byxor vet jag inte om jag skulle våga köpa på internet, det känns som en typisk vara jag vill prova. Fast ja, jag har ju i och för sig köpt ett par vita byxor som sitter som en smäck, så jag får kanske lita till att 28/32 helt enkelt ska passa.

Efter mössinköpet gick jag en omväg hem, för att få lite mer tid i solen. Hade tänkt gå runt socitetsparken också, men där var det så slaskigt längs gångbanan, och det ville jag inte utsätta de blå conversen för, så det fick bli en annan väg.
Hemma sen satte jag mig en stund, med en filt om mig, på balkongen och läste. Jag vill ju helst läsa ut Matthandlare Olssons död snabbast möjligt nu, så jag kan återgå till Liftarens guide till galaxen, som jag alltså glömde här hemma då jag for iväg västerut. Sen har jag en hel uppsjö böcker också efter det som väntar. Fem böcker i hyllan räknade jag det till.

Sen har jag suttit en del vid datorn också, det ska erkännas. Jag har ju finesser på denna dator som jag inte har på min bärbara.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, mars 13, 2011

Glenn är min vän

Nu har jag lämnat Göteborg och sitter hemma i min egen datorstol, med min härliga stationära dator istället för den bärbara. Javisst, jag erkänner på en gång, jag föredrar stationär framför bärbar. Det var dock trevligt att ha bärbar med, annat ska jag inte säga, utan den hade jag haft ett kilometerlångt inlägg att skriva nu, om hela resan skulle avhandlas i ett och samma inlägg. Det orkar jag inte riktigt.

Jag åt min femte och sista hotellfrukost och försökte mig inte ens på något glupskt jätteätande idag - det är som inte lönt. Det funkade första dagen, men efter det har jag i stort sett samtliga dagar känt mig allmänt osugen på frukost trots att det har dignat av allt möjligt ätbart i buffén där på hotellet. Det blev rätt och slätt en tallrik fil med müsli och nötter idag, samt tre små bitar honungsmelon och ett glas apelsinjuice. Det tog mig nog tio minuter att äta, sen åkte jag upp på rummet och packade ihop och ringde till Glenn som utlovat. Vi bestämde att vi skulle ses på centralen vid 13:30 och fika - mitt tåg skulle gå 14:42, så det kändes ju lagom. Han förklarade var på centralen vi skulle ses och av någon anledning uppfattade jag det som en informationsö i mitten.

Jag checkade ut strax innan tolv och kånkade iväg med min jätteväska till centralen, tänkte att jag lika bra kunde sitta där och vänta så väl som någon annanstans (jag skrev väl om det tidigare, att jag gärna tar väntandet så nära som möjligt det jag väntar på?). Kom då att tänka på att det förmodligen måste uppfattas som att röd är min favoritfärg, där jag satt med röda skor, röd halsduk, röd mössa, röda inslag på jackan, jättestor röd väska och dessutom tog fram min röda mobiltelefon för att lyssna på radio. Ja, jag tycker nog egentligen bättre om blått rent färgmässigt, men både politiskt och klädmässigt så står nog röd mig lite närmare ändå.

Jag gick till en början runt och letade efter denna ö av information som jag hade målat upp vid Glenns beskrivning, men jag hittade ingen sån, så jag slog mig ner på en bänk för att läsa, och tänkte att jag får väl leta mer när klockan sen närmade sig 13:30.

Långt innan 13:30 avbröts mitt läsande av att någon ställde sig rakt framför mig och petade till mig... på skon tror jag. Och det var Glenn minsann! Han var tidig och det var ju jag också, så det var ju påpassligt. Precis i samma ögonblick (nästan) som han sprang på mig, sprang han även på en gammal gubbe som tydligen var hans gamle handbollstränare. Jag är ju så vansinnigt ointresserad av sport, så jag hade ingen aning om man bör veta att Glenn Hysén har spelat handboll eller inte, men det har han tydligen.
Den här mannen slog följe med oss till fikat, som Glenn för övrigt bjöd på! Jag tror man kan fastslå att rubriken för något år sen om att han skulle vara utblottad eller vad det nu stod, förmodligen var överdriven eller också har han återhämtat sig. Vidare läste jag nu precis att han ska ha ansökt om skilsmässa från sin fru Helena till förmån för någon tandläkare eller något också. Hrm, ja jag vet inte, men jag tror då rakt inte att man ska tro allt man läser, i synnerhet då artiklarna avslutas med "x-bladet har förgäves sökt NN för en kommentar".
Det var i alla fall kul att träffa honom igen, även om handbollstränaren gjorde att en väldigt stor del av samtalet handlade om sport av allehanda slag, främst fotboll och handboll då - och jag hänger ju inte riktigt med i de svängarna och vet vilka ansikten bakom namnen är. Men men.
Glenn är ju Glenn också, så det kändes att folk tittade lite extra där vi satt och en kvinna hoppade rentav fram och ville få autografer till sina barn. Påminde mig om FCZ-tiden, då folk hoppade fram och ville ha autografer av mig, det kändes surrealistiskt, men är ändå inget jag saknar (och då ska jag inte få det att låta som att det hände ofta, men det hände ibland i alla fall). Jag har ju fått för mig att folk inte känner igen mig längre i och med att jag inte ser ut alls som jag gjorde då, i och med alopecian - men både Christoffer och Simon som jag började köra buss samtidigt med, har sagt att de känner igen mig därifrån, så ja, en del kanske ändå känner igen mig?
Men nu känns det som att det blev en rätt högtravande och egocentrisk ton. Ursäkta.


Smidigt att vara tre till bords!

Resan hem gick bra, men tydligen var det något fel på vagnen jag satt i, den ryckte väldigt, så lokföraren fick sänka hastigheten och en tågvärd kom och delade ut någon form av värdebevis à 300 kronor som kompensation, plus att de bjöd på kaffe och chokladkakor. Det var ju nästan att ta i från tårna, men man kan ju gissa att SJ gör allt de bara kan för att inte få missnöjda kunder. Hem kom jag i alla fall, och inte mer än högst tio minuter sent heller, så jag är nöjd.

Hemma kunde jag inte låta bli, i och med uppackningen då jag kom hem med två par converse, att rada upp mina nu fem par och föreviga det hela:


Blå, svart, guld, grå, röd

Förresten, fick jag inte rätt om min melodifestivaltippning va? I och för sig vet vi ju inte om det jag skrev om att inget av bidragen lär ro hem eurovision stämmer, men jag tror tyvärr inte det. Eric Saade må ha charmen, men låten är ju inte speciellt märkvärdig.
Positivt överraskad blev jag dock av Swingfly-låten. Det jag gillar bäst med den är onekligen refrängen, och jag hade inte den blekaste om att det är Christoffer Hiding som sjunger den - har ju inte sett de tidigare deltävlingarna och endast hört låten på radio, och han var ju faktiskt min favorit i Idol 2007, så det var ju kul att återse honom!

Till sist tänkte jag säga det klassiska; borta bra, men hemma bäst. Så känns det!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, mars 12, 2011

Not so euphoric

Idag blir det ett andra inlägg också. Jag har ju de senaste dagarna skrivit inläggen rätt tidigt på dagen och därmed hamnat efter lite i och med att nya inlägg då har börjat med slutet på föregående dag. Men ikväll är det min sista kväll i Göteborg och då tänkte jag knyta samman den säcken idag och inte imorgon. Eller ja, lite lite blir det väl imorgon också, jag kommer ju vara kvar i staden till 14:42 och förhoppningsvis kommer jag väl göra annat än att bara stirra in i en vägg fram till dess.

Planen idag, den enda jag hade, var ju alltså att träffa Glenn Hysén, som jag alltså känner i och med att han var min tränare då jag var med i FCZ. I övrigt hade jag inga planer.
Igår när jag ringde honom, så berättade han att han och Anton skulle ha match idag (han tränar ju Antons lag), men att jag skulle ringa efter 15 så vi kunde ses.
Fram till 15 gjorde jag i det närmaste ingenting. Först var jag på rummet och rakade mig och gjorde lite sånt hygienskt, men sen kände jag till slut att jag måste ut och få luft, trots att jag inte visste alls var jag ville gå eller vad jag ville göra. Så det blev en slumpmässig promenad, runt min ö och tillbaka.

Strax efter 15 ringde jag Glenn, men han svarade inte. Kort därpå ringde han istället upp och sa ursäktande att han helt hade glömt bort att han hade lovat att vara med på "någon jävla prisutdelning", och beklagade att han därmed inte skulle ha tid att träffa mig. Däremot undrade han när imorgon jag ska åka, och jag sa ju som det var, 14:42 går tåget - och då tyckte han absolut att vi borde hinna ses innan dess, om inte annat för en fika på centralstationen eller så.
För den fotbollsresultatsintresserade så kan jag också informera att Antons lag vann med 2-1.

Dagens enda plan gick alltså i stöpet, och inget ersatte den. Den här andra personen jag eventuellt skulle träffa blev det heller inget med, i och med att jag inte hörde något, då det endast var mitt telefonnummer som var utdelat, så fanns det inte riktigt något annat jag kunde göra där. Men men, det tar jag inte så hårt, det var bara en väldigt flyktigt bekant. Fast klart, det hade ju varit trevligt ändå.

Men i och med att jag kände mig så färdig med Göteborg, jag har sett allt jag vill se och jag vill inte göra av med mer på shopping - skor och present får räcka och vädret återigen inte var speciellt inbjudande till att promenera runt i timmar, så som jag igår gjorde, så jag har nästan uteslutande varit på hotellet idag. Gick ut till närmaste pizzeria och åt middag - och om nu aptiten var med mig till frukost, så försvann den till middag. Jag vet inte när jag inte kunnat få ner en hel pizza senast, men ja, jag fick lämna nästan halva - fick inte ner mer. Tror magen vill komma hem till vanlig mat. Mjölk saknar den nog, det har jag ju inte druckit på hela vistelsen.

Gick ner till relaxavdelningen nu för någon timme sen, men i bubbelpoolen satt det inte mindre än två hånglande par och där hade jag inte lust att tränga mig ner, så jag nöjde mig med bastun. Men det har ju inte gått någon nöd på mig, jag har ju haft bubbelbadet för mig själv flera kvällar, så jag unnar de kärlekstörstande den stunden, de fick ju ändå dela poolen med varandra... Fast de kände nog varandra alla fyra, den uppfattningen fick jag under min korta passage genom poolrummet till omklädningsrummet och bastun.

Har förgäves försökt ringa Johnny nu ikväll också, tänkte att det kunde vara trevligt att växla några ord nu när han visade sig vara så trevlig i telefon igår, men ja, jag fick inget svar, så det blev heller inget med det.

Ordet är fritt och återigen ditt.

Euphoria, take my hand

Precis just nu sitter jag på mitt rum samtidigt som housekeeperskan är här. Känner mig lite dumdryg och i vägen, men ja, nu hann hon ju inte hit medan jag var på frukost och frågade försynt, på engelska, om jag ville ha det städat, och det ville jag ju. Alltså egentligen inte mer än att jag vill åt lokaflaskorna de fyller på med vid städning... och bäddning av sängen då, jag kan nog inte bädda den så snyggt som hon, men allt det här med byte av handdukar och dammsugning varje dag och sånt, det känns ju nästan lite överflödigt.
Sen smärtar det mig även lite i hjärtat att se att samtliga i städstaben tycks vara kvinnor av i grunden utländsk härkomst, företrädelsevis asiatisk då. Jag tycker inte om när jobben blir segregerade på det viset, hotellstädjobb borde ju precis som McDonald's kunna vara ett sätt för unga att få in foten på arbetsmarknaden. Hm, ja hur som helst så hoppas jag verkligen att de får en skälig lön för mödan, för de jobbar onekligen snabbt och effektivt, hon är redan klar nu.

Idag tänkte jag bjuda på två filmklipp från veckan som gått:

video
Sån här rullgardin skulle man ha!

video
Den ointresserade apan. Den var så nära att jag hade kunnat klappa den,
men tydliga skyltar talade om att djuren
inte ville bli klappade.

Från igår eftermiddag fram till nu har min vistelse här genast känts mycket trevligare igen. Jag sov en liten eftermiddagslur efter att jag skrivit gårdagens blogg och sen kändes allt bättre. Glenn Hysén hade svarat på facebook också, där jag hade skrivit att jag är i stan och tycker att det skulle vara kul om vi hann säga hej till varandra - han höll med, gav mig telefonnumret och bad mig ringa. I och med uppbådet kring den familjen nu, i och med modiga Anton, så trodde jag inte att det skulle finnas tid för mig, men uppenbarligen.
Nu är jag ju ingen telefonmänniska egentligen, men igår bröt jag de tankemönstren och ringde först honom då. Det var upptaget på första försöket, och då tänkte jag att jag kanske överhuvudtaget inte kommer komma fram, risken finns ju att den telefonen går i ett. Men efter att ha lagt på från upptagetsignalen så ringde jag igen, och då svarade han. Han trodde först att jag var samme Fredrik han just hade pratat med, men tioöringen trillade snabbt ner vilken Fredrik det rörde sig om.
Var väldigt trevligt att bara prata i telefon med honom, vi pratade en del om Anton och ståhejet kring det, han frågade om jag fortfarande samlar på väckarklockor (nej det gör jag ju inte, inte på så sätt att jag köper nya i alla fall) och så talade han om att Anton har match imorgon (läs: idag), och han är ju tränare för hans lag, men han tyckte att jag skulle ringa vid 15-tiden så vi kunde ses "och snacka lite skit över en bira... eller du kan ju ta ramlösa om du hellre känner för det." Ja, öl är ju inte min melodi, så det lär jag hur som helst inte dricka.
Känns i alla fall väldigt roligt att han har tid med mig! Vore ju kul om jag fick träffa Anton också, men det är nog att hoppas på lite väl mycket.

Sen tänkte jag att jag måste ju ta mig ut på Hisingen något under mitt besök här också, och gick då ner i receptionen och frågade om den bro som finns på min karta - Göta älvsbron (särskrev jag eller heter det med mellanslag? Det har jag inte koll på!), ja om bron har någon gångbana eller om den bara är till för biltrafik, men jag fick till svar att den har separata gångbanor på båda sidor, så då var det ju bara att knalla iväg.
Tänkte att jag ville se Radiohuset även om jag nu inte fick komma dit till Christer i P3 så som jag hade önskat. På väg dit, då jag var på bron, blev jag omkörd av något jag överhuvudtaget hade glömt bort att jag egentligen visste att de fanns i Göteborg; de dubbelledade bussarna! Jag bannade mig själv att jag inte hade kameran till hands och gick sen med telefonen beredd i högsta hugg, om det skulle komma någon mer körandes, då jag hemskt gärna ville föreviga en. Inte förrän jag gett upp och åter stoppat ner telefonen i fickan körde det förbi en. Den blev stående vid någon väjningsplikt av något slag, så jag hann faktiskt få till en (dålig) bild på den:


Inte mycket till bild, men man ser de två leden.

Sen tänkte jag att jag fick väl vara nöjd med det, och fortsatte mot Radiohuset. Men tro på tusan, på väg till radiohuset låg ju faktiskt Veolias garage, och där stod ju bussarna uppradade! Jag kände mig lite som en bussnörd som gick in på området och fotograferade, men vad fasen, det är ju väldigt nära sanningen. Hade någon kommit och frågat vad jag höll på med kunde jag ju sanningsenligt säga att jag själv är bussförare, men att jag inte ens kan föreställa mig riktigt hur det är att köra - och framförallt backa - med en sån buss. Jag kanske rentav hade fått prova? Men nu kom ingen alls.


Ja hujeda mig!

Alltså, jag tror att till och med jag skulle klara av att backa ut från rampen (fast de stod inte kopplade, som ni ser) och förmodligen få rumpan att svänga dit jag ville, men tänk om man skulle behöva backa runt gatuhörn och vända i korsningar och så, sånt som är lurigt med bara ett led? Det vill jag däremot inte testa.

Jag kom sen så småningom fram till Radiohuset (som även är ett TV-hus) och fotograferade det lite - bilder finns på facebook - innan jag sen vände åter hemåt. Det var en rätt lång promenad dit och min tanke redan på väg ner i receptionen var att om det inte skulle gå att gå över bron, att jag då direkt skulle leta upp något ätbart att dinera på, så en lång promenad dit ger ju en lika lång promenad tillbaka och den var det ju ingen idé att dra ut på.
Då kom jag på att jag skulle testa att ringa till Johnny, relativt nyfunnen internetbekantskap som jag tycker mycket om, då i relation till att jag längre upp skrev att jag först ringde Glenn, trots tankarna om mig som icke-telefonmänniska, så ringde jag alltså sen Johnny. Det visade sig vara riktigt trevligt - jag var beredd på att inte få tag på honom heller i och med att också han är en rätt upptagen människa, men han liksom jag var ute och gick, så vi promenadpratade hela vägen hem till honom och en liten stund därtill också. Jag hann däremot inte hem innan vi bröt upp, men jag är förstås nöjd ändå.
Sen kände jag sushisuget igen. Alltså, nog för att jag åt sushi tidigare i veckan, men ja, det är både gott, nyttigt och relativt billigt i relation till annan restaurangmat, så jag bestämde mig för att det skulle få bli sushi igen. Funderade då på hur jag skulle hitta samma sushiställe som häromdagen, för den kom jag slumpmässigt fram till den gången och lade ingen adress på minnet, i och med att jag numera väldigt sällan använder kartan - inte ens ute på Hisingen behövde jag den annat än en endaste gång. Så väldigt lätthittad stad!
Jag började fundera då, om det verkligen var i Nordstan eller på den "ön" det hade varit, och det kändes inte så, jag fick för mig att det var på min egen "ö". Jag tänker alltså på de här kanalavskilda områden som öar, men det ser nog inte statens geografiker det som, kan jag tänka mig. Så jag sökte mig till ön där hotellet ligger, det som enligt kartan heter "Inom vallgraven", men som ingen göteborgare tycks ha hört talas om, och tro på tusan om jag inte hittade sushistället!
Ja, det är nog egentligen inget större fel på mitt lokalsinne ändå, i alla fall inte här.
Jag borde kanske göra just såhär i Stockholm, ta ett par hotellnätter och med karta utforska staden som en sann turist, och då gå överallt, för det tycks vara så jag lär mig. Eller så är det bara så att Göteborg är en väldigt logiskt planerad stad? Jag vet inte, men det funkar här i alla fall.

Åt och höll mig sen hemma resten av kvällen, såg På spåret och Skavlan och sen en film på Canal+, Shutter Island. Den bygger ju på en bok - Patient 67 - som jag har läst och tyckte var väldigt bra, och ja, filmen var rätt bra, också den.

I natt fick jag sova gott igen, tack och lov. Fast det var lite problem med insomningen ändå, då jag tydligen har fått grannar vägg-i-vägg nu, som visserligen tack och lov inte ägnade sig åt andra högljudda aktiteter än att snyta sig, kissa och spola vatten, men det hördes väldigt tydligt där jag låg. Lite väl lyhört för fyrstjärnigt hotell, kan jag tycka. Men men, jag ska bara sova här en natt till nu, sen får jag komma hem till mina betongväggar där man bara hör grannarna om de använder slagborr.

Hade dessutom lite mer frukostaptit idag, men skippade filen och gick på två grova smörgåsar och meloner istället, så ja, jag tror kroppen åter är i harmoni nu när den både låter mig sova och äta.

Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig för fram till 15-tiden, då jag ska ringa Glenn, känns som att jag har gjort det mesta jag vill göra nu. I och för sig skulle jag kanske träffa ytterligare en person idag, men det känns som att det finns en stor risk för att det inte kommer att bli av.

Till sist tänkte jag göra en melodifestivalspaning, trots att jag inte har tittat på någon delfinal eller ens hört alla låtar: Eric Saade vinner, fast jag tycker nog bäst om Swingfly - men jag tror inte att någon av årets låtar skulle göra sig i eurovision och ta hem det spelet.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, mars 11, 2011

Rödvit

Nu är det illa - också i natt sov jag rätt illa och åkte ner till frukosten totalt aptitlös. Eller tog jag trapporna idag förresten? Jag varierar mig en del mellan trappor och hiss i alla fall, nionde genererar ju rätt många trappsteg, men jag är ju ett fan av vardagsmotion, så jag försöker inte bara låta lättjan regera.
Trappor eller hiss, det slog mig hårt som ett hammarslag, precis då jag gått ut ur rummet och dörren gått igen, att jag lämnade nyckeln kvar där inne.
Så efter frukosten, som idag bara bestod i fil, müsli och två små melonbitar (samt ett glas apelsinjuice), fick jag gå ner i receptionen och hämta ut en ny nyckel.

Planen för dagen var att besöka Slottsskogen och jag fick tipset av Oscar, före detta boende här, att de skulle ha kartor över Slottsskogen på turistbyrån i Nordstan, så efter frukosten gick jag dit. I och med att frukosten på grund av sin storlek idag gick rekordfort, så kom jag dit innan något hade öppnat - även den här stan öppnar klockan 10.
Men i alla fall, de hade inga kartor annat än att de kunde skriva ut från internet, och det var inte någon vidare kvalitet på den kartan, så jag tänkte att jag får väl klara mig ändå. Det går ju faktiskt utmärkt med hittandet nu, Det är väldigt sällan jag behöver använda någon karta - nu hällde jag upp ett glas vin mitt i skrivandet, det är väl semester om något - det har gått förvånansvärt bra att komma rätt ändå.

Inne i Nordstan (ärligt talat, jag har inte fattat om det är hela stadsdelen eller bara den gigantiska gallerian som heter så) passerade jag idel skoaffärers skyltfönster i väntan på att klockan skulle bli tio och såg då ett par röda converse - den färg som jag egentligen var mest sugen på att investera i härom veckan, då jag köpte ett par grå i Borlänge.
Efter besöket på turistbyrån gick jag i alla fall dit och tänkte att om något av de båda skyltexemplaren är i storlek 8½ (eller 42 med våra mått mätt), så skulle jag slå till. Och tro på tusan, 8½ och 9½ var de skyltexemplar de hade!
Således slog jag till. Kassören sa också att jag verkligen borde impregnera dem direkt, då det är tygskor. Alltså, det här är det femte paret converse jag köper i modern tid, men ingen annan har sagt att man bör göra det - men jag tänkte att det låter ju faktiskt sunt, då jag köpte en sprayflaska också och impregnerade båda paren jag har här nu, direkt då jag kom hem till rummet.

Sen bar det av mot Slottskogen, och naturligtvis slog det soliga vädret om och blev åter växelvis blötsnö och uppehåll, så det var en inte allt igenom angenäm promenad. Dessutom har man sagt till mig att det ska finnas älgar där i skogen, men varthän jag än gick, såg jag inga! Inte förrän jag blickade bort, långt bort i en hage. Den stod i godan ro och betade, så jag närmade mig försiktigt för att ta en bild - men när jag kom lite närmare så såg jag att det inte alls var frågan om någon älg:


Inte mycket till älg, men fin ändå

I övrigt såg jag bara en skata - och då menar jag djurvärldens skata, annars var det djurfattigt.
På grund av vädret blev min vistelse i skogen inte jättelångvarig, tror jag strövade runt i närmare en timme, innan jag gav upp och funderade åt vilket håll jag kom ifrån - och javisst, jag hittade tillbaka till samma skogsöppning som jag kom ifrån!
Vet inte vad den här stan gör med mitt lokalsinne, men det fungerar verkligen bättre än vanligt! Fast jag har tänkt på det där, jag tror att det är för att jag är ensam som det går så bra, när jag går med någon annan och pratar och den personen dessutom hittar bättre än jag, ja då tenderar jag till att bli lite ofokuserad på vägen och vet sen inte riktigt var vi har hamnat - det märkte jag igår då jag gick och pratade med Patrik, när vi (och William) sen skulle skiljas åt så visste jag att vi var på avenyn, men jag tappade bort orienteringen lite var den låg i förhållande till hotellet, så Patrik fick peka riktningen åt mig, och då föll pusselbitarna på plats och vägen hem gick bra.

Klockan är bara 14:30 men jag känner mig redan klar med denna dag. Lite trist, men ja - jag kan inte hjälpa att tänka att jag nog tog i i överkant med antalet dagar här. Visst, det får mig ju att i maklig takt utforska och se de delar av staden som jag hade tänkt mig, men det är för lång tid att vara ensam på. Hade jag istället hälsat på hos någon eller åkt hit med någon, ja då hade det nog varit en annan femma. Men nu är det inte en femma.
Ändå måste jag tillstå att jag har det bra, annat vore att fara med osanning.

Till sist, den rödvita versionen av mig:


Converse är som en drog...

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, mars 10, 2011

Storm

Det stormar på flera fronter nu (och jag har dessutom provat på att vara meteorolog idag, men det är en helt annan femma som jag nog kommer till senare - om jag kommer ihåg).
Dels är det vädret. Igår eftermiddag sprack det ju upp här i mitt Göteborg - jo efter blott två nätter känns staden mer hemma än Stockholm i princip, jag hittar ju rentav utan karta till fots varthän jag vill allra redan! Men ja i alla fall, vädret blev desto bättre under kvällen och min promenad till ätställe blev i det närmaste trevlig, jämfört med förmiddagens snö- och blaskblåstväder. Sushi blev det, för övrigt.
Idag snöar det desto mindre, men regnar desto mer. Så att ta sig ut, paraplylös som jag är, känns ju sällan motiverat på morgnarna. Och den här morgonen var jag egentligen inte motiverad till något alls, kände mig inte alls på humör för något alls då jag vaknade, så vädret gjorde ju inte saken bättre.
Dels har jag sovit väldigt illa i natt, har vridit och vänt mig i denna stora hotellsäng som både har känts just för stor och för hård, för gnisslig och för annorlunda och ja, allt som inte min egen säng känns som. Men det var nog mest psykologiskt tror jag ändå, det är inget fel på sängen.
Sen hade jag heller ingen aptit nere i frukosten, där det dagen till mitt dåliga humör dessutom var långt mycket mer människor idag, vilket kanske inte kändes helt ultimat.
Idag fick jag kämpa med att få i mig ungefär hälften av det jag åt igår. Magen ville inget ha, men jag tvingade den.

Hm, ja då är frågan hur jag ska fortsätta från nu, om jag ska inflika lite om gårdagen här, eller fortsätta med kontexten för denna dag? Kronologin är ju redan förstörd, men ja, jag behöver ju inte göra det värre, så jag tror nog jag forsätter med dagen idag och tar gårdagen sist.

Efter frukost och tandborsteri gav jag mig ut på stan, i regnet, först planlöst och håglöst vandrandes, utan karta. Alltså, kartan låg förstås i väskan - så mycket litar jag inte det bristfälliga men tillfälligt stabila lokalsinnet. Jag visste inte riktigt vart jag skulle gå, annat än att jag borde se de södra sidan av staden också. Så, jag tog mig över närmaste bro till... Pustervik, tror jag. Men det blev inte att jag fortsatte söderut, jag svängde raskt av och gick längsmed det vattendrag jag i och med bron korsade och tänkte att det nog var vägen till Ullevi, och det kan ju vara värt att få en glimt av.
Så småningom kom jag också fram till Ullevi - hurra lokalsinnet - och tänkte att då kan jag ju lika bra fortsätta ner för att se om jag också skulle hitta till Universeum utan kartan, det är trots allt ett ställe jag var lite sugen på att besöka, men visste väl inte riktigt hur sugen jag var på att göra det ensam.
Rätt som det var, så var jag framme vid Universeum i alla fall, och då tänkte jag att har jag nog tagit mig dit och dessutom kände mig lite småsur, både till väta och humör, så kunde jag ju lika bra gå in. Sagt och gjort!
Det tilltaget ångrar jag inte - även om det hade varit roligare i sällskap med någon, så var det ändå både fascinerande och rätt roligt ändå. Det var ömsom regnskog som fjäll, vattenvärld och giftiga djur, som rymdkapslar och meteorologstationer.


Jag kunde ju inte låta bli...

Jag traskade runt och beundrade allehanda djur och fastnade vid vissa experimentstationer i kanske en och en halv, två timmar. Sen hade jag sett det mesta och traskade hem till hotellet, och här är jag nu och försöker torka till lite. Fast själva jag är inte blöt, det är nog mer jackan - på utsidan.

Senare idag ska jag träffa Patrik och William. Det blir nog kalastrevligt!
Och senare idag ska jag nog tyvärr inte besöka Christerredaktionen (Christer i P3), trots att jag redan sen långt tillbaka anmälde intresse att få göra ett sånt torsdagsbesök som de brukar ta emot, där man får se hur de jobbar, samt vara med i tävlingen Sanning eller bullshit - men jag inte fått någon som helst respons på tre skickade mail och nu har programmet dragit igång, så det är bara att konstatera att det inte blir något med det.

Men så, till storm två. Facebookstormen.
Igår gick ju Anton Hysén, son till Glenn - som var min tränare i FCZ, ut som homosexuell och det är ju lite sensationellt i och med att han är den förste manlige aktive fotbollsspelare någonsin att gå ut med en sån sak här i Sverige - och det gladde och berörde mig något så enormt! Alltså det är så vansinnigt viktigt att homofobin inom idrottsvärlden luckras upp lite, och det här är precis rätt sätt, tror jag. Att jag dessutom sen har träffat Anton (tror jag, jag har åtminstone träffat två av Glenns söner, och jag vet inte om han har två eller tre), att jag är på plats i Göteborg där familjen Hysén också huserar och att även jag är homosexuell - det kändes på något vis som att det var tecken som talade till mig att jag borde göra likadant. Alltså inte ringa någon tidning eller så, såklart, men göra en liten shout out på facebook.
Nu är det visserligen så att jag redan har gått ut med detta och att säkert en tredjedel av mina facebookvänner vet om min läggning, men tyvärr fungerar det ju inte så att bara för att man en gång har "kommit ut", att man förblir ute då - och jag har inte orkat framhäva det i alla nya möten - jag har ju inte riktigt vetat vilka nya möten som skulle komma att resultera i mer varaktiga relationer och har inte riktigt hittat balansen i, i vilket skeende det bör talas om. Alltså det finns horder av människor som passerar mitt liv som jag egentligen inte tycker har med den saken att göra - folk behöver ju aldrig berätta att de är heterosexuella, det råder mer en tyst överenskommelse om att det är det man är om man inte signalerar något annat. Och det är i grunden fel, tycker jag. Men men. Det finns sen också andra människor som jag faktiskt tycker har med saken att göra, varpå merparten alltså redan har känt till detta, men tyvärr inte alla.

Jag skrev min statusuppdatering på facebook, den löd:
Inspirerad av Anton Hysén, son till min forne tränare Glenn, kan jag säga att jag är homosexuell före detta fotbollsspelare (dock på fjantnivå) - numera bussförare!
Men det tog mig säkert tio minuters stirrande på publiceringsknappen, innan jag kom mig för att trycka. På något dumt jäkla vis, har jag ändå rätt stora spärrar gällande det här och tycker inte alls om att blotta strupen. Jag satt faktiskt och gick igenom hela min vännerlista och funderade vilka som möjligen kunde reagera negativt, men kom som väntat fram till att det får kvitta - vänner som är vän med mig men ogillar mig, är jag knappast vänner?
Hur som helst, jag publicerade och stängde sen snabbt ner facebook, för det kändes övermäktigt att hantera feedbacken på en gång, för jag förstod ju att detta skulle bli en statusuppdatering av särdeles uppseendeväckande karaktär, med förmodat fler kommentarer och förhoppningsvis fler gillanden än vanligt.
Först flera timmar senare vågade jag mig på att logga in och titta, och det var ju förstås bara positivt respons. Det enda negativa jag har märkt av är att min vänskara gick från 284 till 283 stycken efter den publiceringen, och jag kan inte för mitt liv komma på vem som tog bort mig - även om det inte spelar någon roll, så hade det ändå varit intressant att veta.
Fast jag måste säga att jag önskar få två specifika gillanden/positiva kommentarer till. Det finns dels en som brukar gilla nästan allt jag gör och som jag gillar som person också - som inte visste, samt ytterligare en som... Hrm, ja en som jag är lite rädd skulle kunna ta illa vid sig, som det vore skönt att få en bekräftelse på att så inte är fallet.
Hur som helst har jag hittills fått 32 gillanden och det är nog mer än något annat har genererat. Fler kommentarer fick jag dock när jag lade upp bilden på mitt nytagna busskörkort.
Hm, men det är väl dumt egentligen att mäta succéfaktorn i hur stor responsen är? Tyvärr är det nog ändå så min hjärna fungerar.

Till dig som är bloggläsare men inte facebookvän, som nu har satt bloggläsarkaffet i vrångstrupen, kan jag ju meddela att jag faktiskt har skrivit detta ett par gånger tidigare också, även om jag i mångt och mycket är rätt bra på att könsneutralisera folk som jag inte namnger. Varför vet jag inte riktigt, det har bara blivit så att jag inte tycker att det alltid bör framgå om det är män eller kvinnor jag avser när jag ändå inte nämner dem vid namn.

Ja det var väl det om detta, lite senare ska jag som sagt träffa Patrik och William och det kommer nog lyfta det bitvis molokna humöret!

Ordet är fritt, nu är det ditt.