måndag, januari 31, 2011

Rollercoaster

Idag lär det bli ett inlägg av modellen kortare, för idag känner jag mig åter trött, sinnesslö och allmänt icke-glad. Det känns som att det är så mitt liv ser ut mest hela tiden nu, det är toppar och dalar om vartannat hela tiden, trots att det varken är speciell höjd på topparna eller speciellt djup på dalarna. Mer som vågskvalp upp och ner än som fjäll kanske?

Om jag ska ta två höjdpunkter och två lågvattenmärken (för något mer direkt motsatsord till höjdpunkt finns väl inte? lågpunkt?) från dagen:

Lågvatten 1: Telefonen ringde när jag körde, jag ombeddes jobba på min lediga torsdag, jag kände inte att jag hade anledning nog att säga nej (jag är för jäkla dumsnäll och lojal), så därmed blir detta tredje veckan i rad då jag bara har en ledig dag. Usch.

Lågvatten 2: Folk som jag önskar skulle höra av sig, hör inte av sig.

Höjdpunkt 1: En passagerare har tydligen hittat till min blogg, se gårdagens kommentarer. Jag har ingen aning om vem det är och funderade hur han hittat hit och tittade då igenom trafikkällorna på statistiksidan här, vilket fick mig att hitta:

Höjdpunkt 2: Någon har kommit till min blogg genom att googla "badklädernas linjer genom tiderna". Väldigt otippad sökning må jag säga, jag kan inte minnas att jag någon gång genom mina år av bloggande, har skrivit om badklädesmode. Och jag var naturligtvis tvungen att själv googla och se, men inte hittade jag min blogg på det sättet, så det är ju smått förundrade, men samtidigt väldigt roligt!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, januari 30, 2011

Historien upprepar sig...

Idag har det inte varit helt kul på jobbet, har häckat på E18 större delen av dagen då jag hade 4x 676 först och sen, som tvist fick jag tomma till Rimbo för att köra 639:an till Tekniska och därifrån tomma till garaget. Huga.

När jag återkom efter första vändan från Stockholm till garaget och skulle gå igenom bussen efter kvarglömda föremål - då tyckte jag först att jag såg en kvarglömd tröja på ett säte långt bak. Men... tröjan hade innehåll! Det "satt" en extremt ihopsjunken man där, hade hade nästan samma hållning så som man kan förvänta sig att man har om man skulle dö sittandes i ett bussäte - men tack och lov andades han ljudligt, så jag förstod att han inte var död. Jag försökte först väcka honom ljudligt genom att säga "hallå" ett par gånger i varierad volymstyrka, därefter försiktigt ruska på hans axel. Han vaknade dock inte och det gjorde mig väldigt nervös måste jag säga. På busslinkskolan fick vi sen en film där en sovande man som väcktes av bussföraren blev väldigt aggressiv och hotfull, så jag vågade inte ta i mer än vad jag gjorde. Istället anropade jag RTL som i sin tur skickade ett par biffiga karlar från garaget som ruskade om honom ordentligt. Då bad han om ursäkt och sa att jag hade ju kunnat väcka honom lite tidigare.
Jo tjena, dels pratade jag som vanligt i högtalarna när vi rullade in i Norrtälje, önskade trevlig dag och så och dels så satt han ju som en jäkla säck potatis, jag såg verkligen inte att han satt kvar i bussen!
Fast nu i efterhand förstår jag varför en av de sista passagerarna som klev av vinkade lite speciellt till mig. Han var klädd som ett stolpskott och vinkade genom att öppna och stänga handen, så som barn gör, så jag tänkte att alla hästar nog inte var hemma där, men jag tror nog han ville göra mig uppmärksam på att jag körde iväg med den här sovande mannen.

Efter min rast innan jag skulle köra ytterligare en vända fram och tillbaka med 676:an... Eh, efter och innan i samma mening? Försök avsluta den meningen, det går ju inte... Jag börjar om:
Efter min rast då jag sen tuffade iväg på nästa 676:a till Stockholm - vem kliver på i Gustavslund om inte Mr. Slummer? Han såg lite förlägen ut och jag tänkte att nu måste han väl se till att hålla sig vaken ändå.
Tack och lov gjorde han det, trots att jag vid varje avstigning spanade för att se om jag "blev av med honom", så såg jag aldrig var han klev av, för han satt inte kvar och sov då jag gick igenom bussen på Tekniska.

Under någon av 676:orna gjorde jag dock den trista upptäckten att min ring som jag fick i julklapp och som jag idag hade på vänster pekfinger, någon gång måste ha glidit av, för plötsligt hade jag den inte på mig. Suck, just från det fingret har jag tidigare förlorat en ring. Vänster pekfinger är inte med mig!
Det enda positiva i det hela är väl att jag inte hann bli fullt så fäst vid denna ring som med den förra. Trist dock, i och med att det var en julklapp.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, januari 29, 2011

Genom hålet i mitt hjärta, kommer räddningen till slut

I natt drömde jag om när jag hoppade fallskärm för fyra och ett halvt år sen. Känns lite... sent inpå så att säga, jag kan inte minnas att jag drömde om det ens nära inpå när det gjordes, trots att det var en såpass omtumlande och nervkittlande upplevelse som borde ha etsat sig in även i drömvärlden. Intressant var det i alla fall, jag kände precis det enorma nervositetssug i magen i drömmen som jag minns att jag gjorde då, det snörde ihop sig mer eller mindre.
Men jag måste förtydliga att jag verkligen inte ångrar mitt hopp, tvärtom rekommenderar jag alla att prova på ett tandemhopp någon gång. Det känns helt galet onaturligt, jag vet, tanken på att kasta sig ut från ett flygplan som är fyra kilometer upp i luften - men det är verkligen en oförglömlig upplevelse!

Sen var det ju även så att jag skulle kliva upp klockan 6:00 imorse, återigen första gången jag har tidig uppstigning på ett tag och återigen trodde jag att det skulle bli en pärs. Men precis klockan 5:58 vaknade jag av mig själv! Smått otroligt ändå, men det är som om kroppen på något sätt vet vad klockan är, för när jag vaknade då så visste jag innan jag hade tittat på klockan just att det alldeles strax skulle vara dags att kliva upp och därmed inte lönt att somna om. Smått fascinerande!

När jag hade byltat på mig och var ute i trapphuset, på väg ut genom ytterporten så blev jag i det närmaste livrädd då det stod en tjej där utanför och väntade på att jag skulle öppna så hon slapp slå portkoden. Alltså, jag hade musik i öronen och var helt inne i min ensamhetsvärld (tidiga helgsmorgnar är vanligen ensamma och öde), så jag utstötte ett skrämt "jösses!!", och i och med musiken i öronen hörde jag inte vad hon sa, men jag såg på hennes kroppsspråk att hon bad om ursäkt, men det var ju inte hennes fel, så jag sa något i stil med att det inte var någon fara. Men att jag ska vara så lättskämd!

På jobbet har jag i vanligt ordning kört än hit och än dit. Först till Åkersberga, enkla vägen, därifrån till Danderyd, krångliga vägen. Tomkörning till Tekniska och därifrån till Rimbo, tomkörning till Norrtälje och därifrån till Älmsta.
Sen hade jag rast när jag kom tillbaka till Norrtälje och där tog jag till ett smart grepp! Jag vill ju gärna raka mig på lördagar, men det är lite svårt att hinna med på arbetslördagarna - men i och med att jag hade två raster idag, båda av modellen längre (men inte jättelång), så använde jag denna till att låsa in mig på en toalett på garaget och just raka mig! Mycket tidseffektivt!
Låg arbetsmoral, att ockupera en toalett på det viset, tänker du kanske, men då ska jag få be att tala om att på helgerna är det dels inte lika många förare i omlopp och dessutom så har vi generöst med toaletter på garaget. Det finns två där nere och säkert... ja, fyra tror jag, på övervåningen. Den i anslutning till herrarnas omklädningsrum nyttjade jag, för specifikationens skull.
Sen anslöt sig Daniel till min nyrakade rast, så vi samrastade och hade trevligt. Vi bestämde nog rentav att han ska komma hit "på ett glas något annat än det äckliga vattnet vi har i denna stad" - just för att han inte riktigt förstod vad jag menade när jag sa att jag hade köpt glas som var lite kantigt runda, eller rundigt kantiga. Ja, jag har ju tagit bild på dem och lagt ut här igår, så det är ju bara att scrolla nedåt och se! De är ju en kombination av kantiga och runda. Jättefina för övrigt, och goda att dricka frukostjuice ur!

Nu springer klockan iväg, 22:23 i skrivande stund, oavsett vad det står för klockslag sen när inlägget är publicerat. Det är nämligen så att den tiden anger - dumt nog - när jag först öppnade det tomma bloggfönstret, så korrigerar jag inte tiden och säger att "nu är klockan si och så" eller "nu ska jag se på det och det som börjar nu", ja då blir det lite coco bahia över det hela.
Imorgon börjar jag en timme senare än idag, men slutar blott tolv minuter senare. Sånt gillas!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, januari 28, 2011

Diskbänksrealitet

Allt har vänt uppåt igen - framför allt mina mungipor.
(vilken panginledning för övrigt!)
Jag har nog dragit förhastade slutsatser på sistone - lite som jag ändå var inne på den dagen i veckan då jag tyckte att livet var som tyngst. Det är ju fint att jag vidhåller någon form av diskbänksrealism även när sinnet är förmörkat. Och nej, jag vet inte exakt vad diskbänksrealism är, men det är ju åtminstone ett etablerat ord som låter lite bättre än det helt nakna 'realism'.

... det jag vill komma till är att jag inte var fullt så ignorerad som det ett tag kändes som.

Det är fredag idag och en ledig sådan, en ledig uppvärmning inför en jobbarhelg. Långpass överstigande nio timmars arbetstid (raster exkluderade) både lördag och söndag. Lördagen kommer bestå av mycket Åkersbergarelaterat, vilket jag gillar. Den stadens passagerare får oförtjänt mycket skit av kollegorna tycker jag, jag gillar Åkersbergare och linjerna där. Söndagen är mest 676:or, vilket jag förstås inte klarar mig undan på lördagen heller. Trevligt folk, men enformig linje, så vill jag nog sammanfatta den. Fast det där med trevligt folk, jag har egentligen lite svårt att klumpa ihop resenärer med en viss linje till en massa så som mina kollegor tenderar att göra. Jag har nämligen hört förare tala om just Åkersbergaborna som en sort, de som åker med 44:an som en sort, Danderyd/Täby-folket som en osv. Visst kan hälsningsfrekvensen, alltså hur många som säger hej till en variera en hel del beroende på var man är - men om det faktiskt just beror på var man är eller faktiskt på vem man är, det är väl lite av frågan. En dag i förra veckan när jag körde 611:an från Danderyd till Täby Kyrkby tyckte jag att folk kändes ovanligt... ja otrevliga är nästan rätt ord - men så kände jag blir allmänt trött och var inte på mitt bästa humör heller, så det berodde nog mycket på mig själv. Dagen efter då jag körde den igen, samma avgångstid och till viss del samma passagerare, då kändes allt mycket gladare och trevligare - just för att jag inte bara ville få linjen avklarad utan faktiskt tyckte att det var desto roligare att köra då.

Nu gled jag in på massa som jag inte alls hade tänkt att skriva om, men så kan det bli ibland. Mina fingrar jobbar lite för egen hand ibland, de bildar ord som min hjärna knappt har hunnit vara med och tagit det slutgiltiga beslutet om.

Denna lediga fredag, ensam ledig dag den här veckan, har jag ägnat åt allt det som jag undlät... Finns det inget ord som heter undlät? Det blir vågor under det nu när jag skrivet det. Alltså, jag menar i alla fall allt det jag inte gjorde i söndags, då jag hade förra veckans enda lediga dag - det har blivit snålt med lediga dagar den senaste tvåveckorsperioden, i och med att jag förra veckan fick jobba på lördagen då jag av misstag hade skrivit mitt önskemål om att jag helst inte ville ha delad tjänst då, trots att det egentligen var en ledig dag. Det i kombination med att man i skarven mellan veckodagsarbete och helgsarbete (tre veckor jobbas det vardagar och har ledig helg, två veckor jobbas det helg och vissa vardagar), där är det jobb måndag-torsdag och sen lördag-söndag (följt av måndag-tisdag och ledigt onsdag-torsdag, jobb fredag-söndag, ledigt måndag-tisdag, jobb onsdag-fredag och vips är man inne på sina lediga helger och fulltidsveckor igen).
Ja nu svävar jag iväg lite från andemeningen. I söndags kände jag ju att jag behövde just andas lite och inte mäktade med hela harangen av storstädning, tvättstuga, träning, matplanering och veckohandling. Idag har jag gjort - allt det där! Eller ja, inte matplanering och mathandlingen blev av modell mindre just för att jag inte har matplanerat, men i övrigt så har jag storstädat, tvättat, tränat (visserligen också det modell enklare då jag "bara" var ute och sprang min stadsrunda som är på knappa fem kilometer har jag för mig. Dryga fyra är kanske mer rättvist? Jag minns inte och jag orkar inte mäta den just nu. Styrketräning fick utebli, men jag tänker mig att jag på onsdag, då jag är ledig igen, ska ta mig en ordentlig träning.

Dagens mellanlägg blir ett par fina bilder på min julstjärna som är inne på sitt andra prunkande denna vinter:


Så ståtlig!


Kameran fångade det dåligt, men bladen är lite guldskimrande i solskenet. Mycket vackert!

När jag sen var klar med allt ovanstående, plus dusch, så gav jag mig av ner på stan. Först kikade jag in på klockaffären för att se om det hade kommit in något armbandsur som föll mig i smaken. Därifrån gick jag tomhänt.
Jag har nu inte haft klocka på armen på över en måndag, något jag annars bara brukar göra uppehåll med på sommaren då för att inte få en fet vit rand när övriga hyn förhoppningsvis blir lite mer gyllenbrun. Så tekniskt sett klarar jag mig ju utan, det går ju att kolla klockan via mobilen också - men det är ju både lite tråkigare och lite osmidigare att fiska fram den hela tiden. Armbandsklocka är ju snyggt, åtminstone om man har en snygg sådan.

Sen blev det en sväng på Åhléns, där jag gjorde slag i sak och köpte både nya djupa tallrikar och glas - till vardagsservisen så att säga, min samling finporslin utökar jag ju bitvis också, hämtade hem djupa tallrikar igår och vann även en uppläggningsskål igår. Men nu har jag känt att jag ville förnya vardagsporslinet lite. Det gamla ska jag ge till min syster som hon får förvara i sin ännu ickeexisterande "basement coffin" som vi av någon anledning har börjat kalla det för - alltså det som för tjejer brukar heta brudkista och det som för mig fick heta sjömanskista. Alltså en kista där man samlar på flytta-hemifrånsaker. En hel massa ska hon få av mig tänker jag, dels porslinet med vardera fyra djupa och flata tallrikar, samt fyra assietter, sen ska hon få mina sex lite större glas med tryck på, samt framöver också de mindre duralexglasen, fyra höga koppar, ett salt&pepparkarsset och kanske även sex finglas på fot, beroende på hur mycket plats min Grön Anna-servis så småningom kommer ta i vitrinskåpet. Allt detta är sånt som jag aldrig eller sällan använder (eller numera inte kommer använda, i och med det nyinköpta), så det kan hon gott få.
Sen ska jag återvända till Åhléns och köpa fler glas av samma sort men mindre modell - ja det blir kanske på den lediga onsdagen eller månne torsdagen? Det är ju svårt att köpa allt man vill om man är cykelburen, svårt att få med sig hur mycket som helst av skrymmande och ömtåligt material då.


Tallrik och glas av denna sort inhandlades

(I och med bilden nu blev det så tydligt för mig vad diskbänksrealism... eller åtminstone diskbänksrealitet är!)

När jag var på väg hem från min rätt kortvariga stanavistelse så stötte jag ihop med Daniel och det visade sig att även han hade tränat idag, så det hade vi gjort på varsitt håll, men han tillsammans med Mattias och det på gym. Jag är ju inte mycket för gym, men ja, jag kanske borde följa med dem ändå, för där finns det ju löpband och det är väl det med gym jag gillar. Styrkemaskinerna är inget för min veka kropp.
... och där tänkte du kanske; men det är ju just för att bygga upp sin veka kropp som man ska använda dem? Jo förvisso, men jag är inte intresserad av att bli någon biff och håller mig helst till min kropp och måttliga hantlar som finns på Harsjövägen.
Hur som helst så är det ju faktiskt roligt att träna ihop med Daniel, och Mattias är ju en mycket trevlig kollega, han också.
Fast då blir det å andra sidan det här eviga debaklet som har rått mellan mig, Daniel och Christoffer - också alla tre bussförare, att det är ju ständigt en av oss som har jobbat då vi har funderat på att ses alla tre. Att vara två bussförare som planerar att göra något tillsammans är inte helt omöjligt att få till, men att synka in en tredje bussförare gör det dubbelt eller kanske rentav tre gånger så svårt.

Det känns som att det blir något av ett evighetsinlägg idag, eller åtminstone ett längre än vanligt. Men jag är ju sån, att vissa dagar kan jag skriva hur mycket som helst och andra dagar känns huvudet fullständigt urblåst.

Hur som helst så fick jag häromdagen brev om att bostadsrättsföreningen ska göra någon... ja rengöring av ventilationen eller vad det nu var, och då behöver tillträde till lägenheterna på tisdag mellan 12-17. Underbart specificerad tid, men det spelar ju å andra sidan ingen större roll för mig i och med att jag ändå inte vet hur jag jobbar då, annat än att jag vet just att jag jobbar.
I alla fall så ska man om man inte kan vara hemma, lämna ifrån sig en nyckel då, vilket går bra att göra då gemensamhetslokalen är bemannad på måndag mellan 19-20 och så tänkte ju jag lösa det. Men idag fick jag tillträde till min måndagstjänst och naturligtvis slutar jag exakt 20:00 (ovanligt jämnt klockslag!) och hinner ju förstås inte hem då, så jag fick ringa till han som har lite av en vaktmästarroll och höra om jag kunde lämna nyckeln till honom då - vilket gick bra, men han var inte hemma då jag ringde och undrade hur jag hade det på måndag, då han jobbar nästa gång. Jag hade inte starttiden i huvudet och gick in på datorn för att öppna min nedsparade pdf-fil av måndagens körspec, samtidigt som jag hade honom kvar i luren. Jag har då aldrig varit med om att ett dokument har tagit så jäkla lång tid att öppna! Smått pinsamt att hålla igång samtalet under tiden.
När jag till slut fick upp körspecen, så hade jag naturligtvis tagit fel och öppnat söndagens istället för måndagens, men måndagen gick normalfort att öppna, tack och lov. Så det där ska lösa sig!

Nu har jag kommit till punkten då hjärnan åter känns urblåst, så då vill det till att runda av, det finns ju ingen vits att pladdra på om meningslöst nonsens. (Ironinivån är uppskruvad till fyra på en femgradig skala)

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, januari 27, 2011

Sweet Anna

Idag har jag åter så sen arbetstid att det vill till att förmiddagsblogga om det ska bli något alls idag. Men det funkar ju det också, bara det att så mycket av dagen inte är genomlevd ännu och därmed finns det inte så mycket att orda om.
Den senare starten - jag börjar 14:30 idag - innebär åtminstone att jag fick mig en mindre stressig morgon/förmiddag än de gångna två dagarna då jag har börjat strax före elva. Av någon anledning så fick jag för mig, båda dagarna, att den tiden innebär både att jag kan sova ut och sen såsa i maklig takt på morgonen, något som jag när klockan närmade sig elva märkte att det inte riktigt fungerade. Förstår inte riktigt varför jag gjorde om fadäsen två dagar i rad, men tack och lov så går det ju bra att cykla nu och därmed tjänar jag in ganska mycket transporttid, så jag har inte kommit sent till jobbet. Jag har inte ens varit nära att vara sen, igår kom jag en dryg kvart för tidigt ändå och dagen innan... ja det minns jag inte, men jag hade ganska många minuter till godo även då.
Fast, i och med att klockan ännu inte närmar sig 14:30 med stormsteg så vet jag ju faktiskt inte om det kommer bli stressigt på slutet eller inte. I och med att jag verkligen inte gillar att stressa så ska jag försöka vara lite mer planerad idag, och det enda jag nu efter att jag har skrivit klart, måste hinna med är (förutom att byta till uniform) att göra någon form av lunch.
Jag har skrivit det förr tror jag, att ätandet är något av ett debakel med dessa oregelbundna arbetstider, jag måste dag för dag fundera hur jag ska lägga upp det för att jag ska hålla en någorlunda jämn mättnadsnivå arbetsdagen igenom. Idag blir det upplägget frukost vid uppstigning (strax efter nio), lunch ganska kort inpå avfärden till jobbet, wasa sandwich på min rast 17:30 och om det behövs - vilket det förmodligen gör - något lättare när jag kommer hem sen vid 23:30.

Idag har jag bara hunnit med ett litet och ett jättelitet ärende. Det jättelilla bestod i att gå ut med återvinningssopor till soprummet - och det är guld att vi har återvinning här på gården nu, så jäkla skönt!
På väg ner i trapphuset stötte jag ihop med en granntant jag inte vet namnet på, hon satt längst ner i trappan och snörde på sig broddarna tror jag. När jag sen hade slängt mina återvinningssopor i respektive kärl och skulle gå ut igen, så krockade vi snudd på en gång till då även hon var på väg in dit.

Sen var det dags för ärende nummer två. Jag tog cykeln ner på stan, men bromsade med både hand- och fotbroms ner för Frälsningsarmébacken, då den är rätt ordentligt brant och slutar tvärt vid en skymd, korsande gata med en husvägg (Arbetsförmedlingens hårda betong) mittemot, så där ville jag inte veta av att jag skulle få sladd och bara forsa fram. Det gick så bra så, men min vanliga cykelparkering vid slutet av backen var ockuperad av snöhög och takras, så jag fick istället leda med mig cykeln (är inte jättefan av att cykla i stadskärnan, speciellt inte vintertid) till lilla torget där jag hämtade ut det senaste av fynden från Tradera - sex djupa tallrikar från Grön Anna.
När jag sen ledde cykeln uppför nyss nämnda backe, vem mötte jag då om inte min broddskodda granne?
Världen är liten, staden ännu mindre.

I skrivande stund är jag blott tre minuter ifrån att ropa in en skål i samma serie också. Men, det har hänt förr att jag har snubblat på mållinjen, så än är det för tidigt att ropa hej. Vinner jag denna ska jag sen rikta in mig på uppläggningfat i första hand och tekanna och tekoppar i nästa hand.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, januari 26, 2011

Neutron Star Collision

Igår hade jag bevisligen inte min bästa dag. Idag har det varit bättre, även om huvudanledningen till gårdagens tandagnissel fortfarande behåller status quo. Men i övrigt är förutsättningarna bättre idag, till exempel så är jag inte alls lika öm i nacke och rygg idag och bara det är ju förstås skönt.

I övrigt har dagen varit roligare också i och med att jag har kört 44:an mellan Ruddammen och Skansen en stor del av arbetsdagen och det är ju rätt spännande må jag säga, att köra på bortaplan sådär. Nu hittar jag ju visserligen längs linjen, men man vet då aldrig vad folk kan tänkas fråga om; "Går du förbi Odenplan?", "Stannar du någonstans i närheten av Kungsgatan?" och liknande frågor har jag fått nu och då, vissa (som den förstnämnda) kunde jag besvara, andra (som den sistnämnda) hade jag ingen aning om svaret på, och det känns ju onekligen lite oproffsigt. Folk förväntar sig ju att den som kör buss i staden man befinner sig i, också ska kunna staden man befinner sig i. Men icke, i och med att jag bor och mestadels verkar i Norrtälje och genom hela livet i princip bara har åkt under jord när jag har tagit mig från A till B i Stockholm, så jag har ju ingen riktig aning om hur staden hänger ihop egentligen. Men men, det blir lite av en utmaning på så sätt. Och linjen är trevlig att köra, enda grejen jag inte fattar riktigt är vad som gäller i korsningen Narvavägen/Strandvägen då man ska korsa Strandvägen för att kommer över på Djurgårdsbron, där är det bara trafiksignaler som blinkar gult i fall spårvagnen kommer, om man kommer från Karlaplan, medan mötande trafik har vanliga ljussignaler (tror jag). Jag har visserligen en väjningsskylt, men när det även finns kollektivtrafiksignaler för tvärsgående trafik (den från Strandvägen) och de uppenbarligen inte överensstämmer med den "vanliga" trafikens signaler i samma riktning - då blir det lite förvirrat för mig. I och med att trafiken såg ut att stå till på Strandvägen, så körde ju jag fram, men då kom en bilist i full fart, skymd bakom en stillastående buss (som hade kollektivtrafiksignalernas motsvarighet till rött, ett vitt S), som då fick ställa sig på bromsen. Inte helt lyckat från mig alltså, men jag är som sagt osäker på vad som gäller där.

När jag efter min två timmar långa rast, på vilken jag hade intagit sushi, pratat med en trevlig Norrtäljekollega jag inte vet namnet på, men som jag vet att jag såg kronprinsessbröllopet tillsammans med, på garaget i somras och läst både medhavd tidning och bok, så gick jag ut för att lösa av en 44:a igen, i riktning mot Ruddammen. När den väl kom efter att jag hade stått ute och fryst en stund, så öppnade föraren förstås bakdörrarna (i och med avstigande plus att det är genom bakdörren vi sköter avlösningarna). Jag slank in, och var på vippen att krocka med en passagerare som var på väg av; ingen mindre än Johannes Brost! Men vi väjde undan i tid och avstyrde därmed en star collision och lämnade mig starstruck istället. Eller nej högst måttligt, men det var ett fint sätt att koppla in dagens rubrik, för en gångs skull skriven före inlägget.
Det här med rubriker är ju ett evigt gissel för mig, jag kommer sällan på något bra, och därmed blir det lika ofta sällan bra - men idag hörde jag återigen Muse's underbara låt med samma namn och då drog jag denna parallell - vilket egentligen inte borde förklaras så som jag nu gör, det tar ju bort charmen lite, ungefär som när man måste förklara det roliga i ett skämt.
Men idag blev det helt uppenbart så.


Gillar'n!

Körde lite stadsbuss på hemmaplan på slutet och på sista vändan fick jag bara med ett tonårsgäng som alla skulle av på samma hållplats (gissade jag, då de var det enda sällskapet ombord och i och med att de hade klivit på tillsammans så drog jag slutsatsen att de tänkte kliva av tillsammans), så då tjoade jag till i högtalarna och önskade dem en trevlig kväll - och det har då alltid samma (trevliga) effekt på tonåringar! De tjoade tillbaka, ropade hejdå när de klev av och vinkade sen till mig när jag körde iväg. Som jag gillar sånt! Det är barn och ungdomar som är bäst, i motsats till vad - jag gissar - många av mina kollegor tycker.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, januari 25, 2011

And I will never be ignored

Idag skulle jag nästan kunna ge fasen i att blogga för dels känns det som att det har varit den typen av dag som inte har gett mig något och som jag förmodligen inte kommer komma ihåg ens om en vecka. Bara som ett grått streck.
I och för sig har lönen kommit och jag har inte hunnit göra av med en enda krona därifrån, så för tillfället är jag väl rik som ett troll - men det blir jag inte gladare av. Räkningarna ska jag ta i tu med så snart jag har avrundat detta och det är ju onekligen så att man inte blir lyckligare av pengar, jag inser det verkligen mer och mer i takt med att mina inkomster ökar.

Vad är det då som drar ner mitt humör? Naturligtvis det klassiska: uppskruvade förväntningar vars skimmer inte tycks matcha verkligheten, när den väl landar.
Jag vet dock inte om verkligheten har landat, men idag känner jag mig ganska... bortglömd. Eller rentav ignorerad och det från ort jag minst önskar den känslan. Men det är väl som alltid för tidigt för att dra förhastade slutsatser. Förhastade slutsatser är ju sällan de riktiga.

Det får mig dock att tänka på en textrad ur en låt som var vinjett till ett program jag följde under... ja det måste ha varit 2007 antar jag.
Jag vet att det är inte är speciellt intressant att läsa låttexter man själv inte är intresserad av, hur mycket andra än vurmar för dem - åtminstone är jag sån, låttexter talar inte till mig om de inte har tilltalat mig, så att säga. Men likväl, här är hela texten och jag har fetmarkerat själva raden som kom till mig:

I would die for you
I would die for you
I've been dying just to feel you by my side
To know that you're mine

I will cry for you
I will cry for you
I will wash away your pain with all my tears
And drown your fear

I will pray for you
I will pray for you
I will sell my soul for something pure and true
Someone like you

See your face every place that I walk in
Hear your voice every time I am talking
You will believe in me
And I will never be ignored

I will burn for you
Feel pain for you
I will twist the knife and bleed my aching heart
And tear it apart

I will lie for you
Beg and steal for you
I will crawl on hands and knees until you see
You're just like me

Violate all The love that I'm missing
Throw away all the pain that I'm living
You will believe in me
And I can never be ignored

I would die for you
I would kill for you
I will steal for you
I'd do time for you
I would wait for you
I'd make room for you
I'd sail ships for you
To be close to you
To be a part of you
'Cause I believe in you
I believe in you
I would die for you.

Vill man dessutom höra låten så går det att göra här, men jag vill flagga för att jag inte har hittat den versionen jag själv är ägare av.

Det är ju precis så, jag vill aldrig bli ignorerad. Ignorans är något av det fulaste som finns, fast jag vet ju att även jag använder mig av den. Men betänk, att ignorera en människa är ju lite som att förminska hela dess existens, och vem har rätt att göra så?

... men som sagt, förhastade slutsatser är inte att förlita sig på. Imorgon blir en bättre dag (hoppas jag).

Nu, ta tag i det ekonomiska!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, januari 24, 2011

Black hole sun

Håhåjaja, så inleder jag idag. Det är en typisk farfar-ramsa, för övrigt. Han brukar säga så vill jag minnas.
Och jag säger även så, i och med att jag känner en fysisk trötthet i min kropp snarare än i mitt huvud. Ryggen och nacken är trötta och skulle nog helst vilja ha både massage och naprapati, men det får jag klara mig utan. Massage vet jag inte riktigt vem jag skulle vända mig till om och naprapaten på jobbet tycks ständigt uppbokad numera - och det är ju inte undra på, för det här förarsätessittandet är med all säkerhet den stora boven i det odramatiska dramat. Hör ständigt om kollegor med ömmande ryggar och rentav ryggskott - men jag kan ju misstänka att de även rör på sig för lite.

Idag blev det att jag gick och inte cyklade till jobbet, något jag på vägen till jobbet kom att fundera varför jag hade gjort så, för snön var nu inte mer i vägen idag än vad den var i lördags, då det gick utmärkt att cykla. Men å andra sidan var det hemskt tacksamt på hemvägen, i och med att precis när jag började gå hemåt, och det i rätt rask takt i och med att jag behövde hinna med att slinka in på Flygfyren innan stängning klockan 22:00 (och jag slutade 21:24), så slutade även en bilburen kollega som frågade var jag skulle och erbjöd sig att skjutsa mig! Alltså, vilka guldkorn det finns bland kollegorna! Nu har hela fyra olika kollegor - alla såna som jag inte har pratat speciellt mycket med - skjutsat hem mig! Eller ja, idag blev jag inte hemskjutsad utan skjutsad till Flygfyren då, men det är ju onekligen i mina krokar. Och i tre av fyra fall har kollegorna spontant erbjudit sig att skjutsa mig, medan jag i ett fall frågade en om jag kunde få åka med honom den dag då jag hade varit på jobbet mellan 5-22 och jag visste att han bor nära mig, så jag väntade mig inte att bli hemskjutsad utan att gå från honom då, men ack nej, jag fick skjuts hem till porten.

I övrigt från jobbet finns idag inget intressant att berätta, det får utebli. Istället... Ja, jag önskar verkligen att jag skulle ha ett bra "istället", följt av en än bättre fortsättning då, att komma med nu och jag funderar så det nästan ryker ur öronen på mig, men allt jag kan komma på är ändå en jobbrelaterad sak. Idag har jag nämligen för andra gången av vagnsutsättningen, olika personer, blivit kallad för Hallbäck - och det är ju min kollega och kompis Christoffers efternamn. Fast vi ligger ju nära varandra i anställningsnummer också, jag har 44486 och han 44484 (mellan oss låg Timo om jag inte minns fel, men han har slutat nu), så det är väl lätt hänt antar jag.
Idag gick det i alla fall till så att jag fick frågan "Hörrö Hallbäck, varför har du önskat dig passning på lördag kväll?".
Då var jag ju tvungen både att reda ut att jag inte är Hallbäck, utan Lundebring, och att jag förmodligen aldrig skulle önska mig passning, då jag tycker det är något av det segaste som finns med detta jobb - lite beroende på vilka kollegor som finns att tillgå förstås, men blotta tanken på en hel dags passning är inget som lockar mig.
Och passning, ja det är ju alltså Busslinks (eller hela bussbranschens?) ord för jour på plats.

Har nu under kvällen haft mig ett både trevligt och intressant samtal via msn med mitt ex, och vi kom att prata om saker som vi i princip aldrig har pratat om förr, så det var lite som att vi tog vår relation till en ny nivå, kändes det som. Och relation, ja då menar jag ju relation just som relation och inte som kärleksrelation, för den ligger ju nere sen snart tre år och kommer där att ligga kvar - men vi hör av oss till varandra emellanåt ändå och det tycker jag är trevligt. Jag är nog faktiskt den som har varit sämst av oss båda på att göra just det, men idag var det på mitt initiativ i alla fall, så genomrutten är jag inte.

Nu ska jag lägga ner både rygg och axlar i min säng, bäddad med mina nyinköpta svarta sängkläder. Men jag måste påpeka att svarta örngott är inte helt optimalt, i alla fall inte om man har torr hy och skaver bort diverse hudflisor under en natt, vilket åtminstone jag tycks göra. Det visar sig inte riktigt från sin bästa sida på svarta örngott.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, januari 23, 2011

Lazy Sunday

Det blev inte mycket av med att blogga igår, men det var ju så att jag jobbade hela långa dagen först och sen begav mig raka vägen hem till mor och syster på middag och jag kände mig så trött sen att det blev till att sova kvar också. Far i stugan undrar du kanske, jo han är till fjälls med sitt jobb.

Gårdagens körningar bestod i en vända fram och tillbaka till Stockholm först, sen en tur till Hallstavik åtföljt av en tur därifrån till Herräng. Och alltså, jag måste säga det, idol-Minnah till trots, så verkar det bo väldigt många "dräggiga" människor där. Var och varannan som skulle med till Herräng såg ut som något katten hade släpat in och sluddrade ungefär som man kan tänka sig att ett kattbyte skulle göra också. Hua hua.
Sen hade jag även en mamma med två barn, vars namn jag inte kunde undgå att höra, då hon ideligen sa barnens namn i varje mening till dem; Joel och Fredrik. Och Fredrik, ca 6 år, fick världens utskällning för att han hade knuffat Joel, ca 4 år, i busstrappan (från bussens mitt till bakdelen, alltså ett par trappsteg). Hur denna moder skrek på sin son - i bussen, det hade som ingen hejd på sig. Han skulle minsann få gå raka vägen till sitt rum när de kom hem och det skulle inte bli någon TV, inga spel- INGENTING
- men mamma, ska jag inte få någon mat?
- Jo Fredrik, men på ditt rum! INGET annat!
- Hur länge ska jag sitta där då?
- Ända till du ångrar dig, Fredrik! Du får aldrig aldrig knuffa, sparka, bita, eller slå på din Joel. Säger Joel något fult (vilket lillebror tydligen hade gjort som utlösande faktor till knuffen) så ska du säga något fult tillbaka!
Här slog jag mig lite lätt på pannan, skrik och hot pedagogiken är inget jag anammar och framför allt skulle jag aldrig säga så, att man ska säga något fult tillbaka.
Men det värsta var ändå lite senare, ja kanske två minuter senare, då någon av sönerna frågade om de fick spela på mammans telefon och hon sa nej då telefonen var konstig, men gav förslaget att de alla kunde ju spela något när de kom hem istället. Hej konsekvens, tänkte jag och slog mig lite hårdare för pannan, vad sänder det ut för signaler till stackars Fredrik?
Nåja, Herrängsturen med svängen via Hensvik som jag aldrig har kört förut, gick bra, det var inga som helst problem att hitta. Och det är ju alltid skönt, när hittandet går bra.

Till sist hade jag även 620 till och från Åkersberga, den långa svängen via Bergshamra, Riala, Östanå färjeläge och Dyvik - åt båda hållen. Och där var det baske mig snålt tilltagen körtid, för trots att jag inte hade jättemycket folk och det inte var någon trafik eller egentlig halka att tala om heller - så jag höll hastigheten i stort sett hela tiden, men lik förbaskat blev jag sen åt båda hållen! Sånt gillar jag inte.

Idag är det söndag och därmed veckans enda lediga dag och alltså den dag då jag ska pressa in både matplanering, veckohandling, tvättstuga, städning och träning på. Men alltså, jag känner att det blir för mycket om jag ska göra allt det idag och sen direkt börja på ny arbetsvecka, då hinner jag ju inte andas alls. Så kontentan blir; jag gör ingenting av det där idag! Eller ja, eventuellt matplaneringen, men handla kan jag göra imorgon. Vad tvätten beträffar så är det egentligen bara unformen som är viktig att få tvättad, och den tvättar jag på plats här på Harsjövägen. Träningen kan baske mig vänta några dagar och städningen likaså.
En vilodag behövs emellanåt, så är det bara.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, januari 21, 2011

Parsley, sage, rosemary, and thyme

Ja då är det fredag och jag har fått applåder av glada passagerare långt bak i bussen då jag önskade trevlig helg - men själv ska jag ju jobba imorgon på grund av klantighet. Känns inte helt lockande. Lång dag blir det också, 8:11-19:09 och inte ska jag handleda heller. Dessutom har jag en sväng på en linje jag aldrig kört förut. Alltså linjen har jag kört, men just den här svängen (642:an från Hallstavik till Herräng men via Hensvik) har jag inte kört. Fast den ska nog inte vara några problem ändå.

I övrigt idag har jag kört en av mina favoritlinjer - 645:an. Men det var inte vansinnigt roligt ändå, för på förskolan var inga ute och sen var det riktigt snorigt halt på de smala vägarna efter Drottningdal, jag fick rätt rejäl sladd med bussen och hörde att passagerarna blev lite oroliga, och det är ju inte speciellt kul. Men jag hävde sladden å andra sidan, så det var ju desto bättre.

Ja annars finns det inte så mycket att säga om denna dag. Jag gjorde en minismörgåstårta till lunch, men den var tydligen inte mini nog, så andra halvan åt jag nu efter jobbet. Cyklade för övrigt även idag = tidseffektivt.
Sen har jag också dragit en lärdom som jag inte gjort statusuppdatering av på facebook, trots att jag hade det i åtanke. Såhär va:
Att äta popcorn direkt ur kastrullen har både för- och nackdelar. Popcornen känns varma genom hela ätningen (om man hetsäter så som jag gör), men det är inte helt skönt att ta popcornen på botten eller av misstag lägga fingrarna på kastrullväggen.
Och anledningen till att jag åt popcornen direkt ur kastrullen är att min största, bästa skål nu är upptagen till förmån för de avklippta paraplyaraliatopparna som jag hoppas ska få nya rötter. Hur det blir med den saken är dock höljt i ovisshet, jag har aldrig lyckats med något sånt förut.

I övrigt (för andra gången nu) så har dagen förlöpt utan större höjdpunkter. Igår räknade jag dem dock till hela fyra i min pappersbaserade dagbok, men idag har det mer hållit sig på en jämn nivå med det mesta.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, januari 20, 2011

Papercut

Ja det blev en något stressig förmiddag idag, då jag hade mäklaren här för värdering av lägenheten väldigt kort inpå att jag skulle börja jobba, men i och med att jag tog cykeln och det gick fint att cykla hela vägen, så fanns det egentligen aldrig anledning att stressa.
Mäklaren värderade dessutom högre än jag hade räknat med, så det var ju kul - men å andra sidan kan man ju nästan tänka sig att såhär inledningsvis, när jag utnyttjar en gratis tjänst (fri värdering utan förpliktelser på att använda mig av just den mäklarfirman), så kan det ju vara tämligen adekvat för mäklaren att få mig att höra det jag vill höra. Så, jag är nog ändå lite inne på att även kontakta någon annan mäklare, för att se vad denne skulle säga.
Men i övrigt känns det i nuläget som att det är den mäklaren jag nu hade här som jag vill ha, trots att jag kanske hyser tvivel så är jag kanske ändå tillräckligt naiv för att svälja betet.

Nåja. På jobbet fick jag idag erfara att våra körspecar är vassa!


Alltid lika oskönt!

I övrigt har jag haft en osedvanligt bra dag på jobbet. Dels träffade jag Mattias, och det händer då inte ofta, trots att han har blivit en sån bra kompis på facebook - så det var ju kul. Sen körde jag 637:an hela vägen till Ellan och det är ju dels en trevlig linje, men det allra bästa var då jag hade plockat upp massa skolbarn vid Grisslehamns skola och de började kliva av, för en liten kille, gissningsvis runt åtta år, han klev av genom framdörren - men innan han klev av så vände han sig mot mig, log och sa "tack så mycket för skjutsen!" och så gick han ut och vinkade till mig sen. Alltså, det gick rakt in i hjärtat på mig, jag blev så glad!
Det går inte att komma ifrån att jag tycker att det är barnen som gör jobbet allra roligast. Alltså, jag skulle gärna köra fler skolturer än vad jag gör! Även om skolbarn förstås kan vara stojiga och så, så är det ändå de som är roligast att köra.
Och någonstans inom mig tror jag ju egentligen att jag är bättre lämpad att jobba med barn än med bussar. Men jag är ju 24 år och ännu attraktiv på arbetsmarknaden (vill jag tro), så det är ingen panik med något.
Sen är det ju tyvärr så att hur man än vrider och vänder på jobb med barn, så måste man vara bra mycket mer utbildad än bara barnskötare, som jag är, för att komma upp i bussförarlönenivå. Och jag måste säga att jag trodde inte, naiv som jag är, att lönen skulle ha så stor betydelse då jag bytte jobb - jag visste ju att jag klarar mig rätt bra på min barnskötarlön, men det känns ju nu tyvärr inte lockande alls att gå ner flera tusen i månaden.

På min paus i Ellan passade jag på att se mig omkring lite där i skogen, och då ringde telefonen påpassligt nog. Björn från kommenderingen som på raspig linje frågade... eller jag ska återge samtalet istället, tror det kommer bättre till sin rätt då:

"Ja det är Fredrik."
"Tjena, Björn här. Du, kan du bluddder-rasp att ha en rasp-bludder dig på lördag?"
"Vad sa du?"
"Jo, jag undrar om du kan tänka dig att ha en elev med dig på lördag?"
"Jaså, ja det kan jag!"
Bakgrundsoljud, sen: "Varför det?"
"Eh... va?"
Lätt irriterad och väldigt tydligt talande: "Kan du tänka dig att ha med dig en elev på lördag?"
"Ja, absolut, det kan jag."
"Fint. Hej!"
Alltså det där "varför det?" kan ju inte ha varit till mig, men det förvirrade mig lite. Hur som helst, kul att få vara handledare igen, om det nu blir så. När jag sen kom till garaget och frågade vem jag skulle handleda så sa Micke som då satt där uppe att det eventuellt hade blivit något missförstånd där, att jag skulle höra av mig imorgon igen och se hur det blir. Och ja, det är ju roligt om det blir av, men inte hela världen om det inte blir av.

Hur som helst, efter tur och returresan Norrtälje - Ellan så väntade en tomkörning till Stockholm och en 676:a därifrån. Tacksamt nog fick jag 5742 - rallybussen, som jag kallar den. Den kan man köra om långtradare med på motortrafikleden där det dubbelfiligheten är kortare än två kilometer, något som jag annars med merparten av bussarna inte vill ge mig på om jag har mindre än två kilometer på mig.
Sämre med den är att högtalarna inte fungerar, så det är ingen vits att önska trevlig kväll och så som jag brukar. Dessutom hade jag behövt prata i den då jag vet helt stensäkert att en kvinna som klev på vid Danderyd sa att hon skulle till Rösa, men när ingen tryckte på stoppknappen inför Rösa så stannade jag där ändå med detta färskt i minnet, och då hade jag även velat fråga i högtalarna om ingen skulle kliva av, istället för att ropa ut från hytten som jag nu fick göra.
Jag fick för övrigt inget svar, så jag körde därifrån igen.

Sen, efter att jag hade släppt av de sista på Norrtälje busstation och körde därifrån på väg mot garaget, så blev jag i en korsning där jag hade grönt, omkörd av vad jag trodde var en jäkla dåre. Alltså jag låg i filen för att svänga höger och hade grönt och var således på väg att göra just det, men då, från vänsterfilen, kastade sig en bil in framför mig. Jag var på vippen att tuta, men så satte han på varningsblinkers och stannade där framför mig, så jag förstod ju att det var någon som ville något. Först tänkte jag att jag kanske hade kört in i någon utan att märka det - men det kändes ju lite väl otroligt.
Hur som helst så klev en ung kille ut som jag ärligt talat inte kände igen, trots att han hade ett utseende som jag borde ha kommit ihåg, sprang fram till dörren (jag öppnade) och flåsade att han trodde att han hade glömt sin plånbok på bussen och frågade om han fick leta.
Där stod vi mitt i en korsning och hindrade den relativt glesa trafiken, men vad skulle jag säga annat än ja?
Ut sen kom en förmodad pappa och sa att de hade jagat bussen sen Ledinge - men jag antar att de inte kan ha börjat jaga mig i samma sekund som jag lämnade Ledinge, för då hade de ju kommit ikapp bra mycket tidigare, om inte förr så borde de ha kunnat "ta" mig på stationen då, där stod jag ju i säkert en minut minst och lastade av folk.
Hur som helst hittade killen plånboken och såg strålande lycklig ut för det, så det var ju bra.
Ingen bakomvarande tutade på mig för att jag stod där och blockerade den korta stunden heller, så ingen skada tycks vara skedd.

Cyklade hem sen och det är ju förvånansvärt vad snabbt det går att vänja sig vid något. Jag menar, nu är jag ju van att gå och tycker att den halvtimme det tar att gå, går väldigt snabbt, så den knappa kvart det tar att cykla - ja det känns ju smått otroligt att det kan gå så fort!

Hemma svängde jag ihop en pasta carbonara och lyxade till med inte mindre än tre äggulor! Alltså äggulor är ju något av det godaste som finns, och jag hade fler ägg än jag trodde, så då fick det bli så.

Sen blev det till att svara på ett efterlängtat mail åtföljt av att titta på en film på trean. Måste säga det att Harrison Ford i kidnappningsfilm, det är sällan fel. Just den kombinationen tycker jag har en tendens att ofta bli lyckad, för det kändes då rakt inte som att detta var den första film på det temat med honom jag såg, och då hade jag ändå inte sett den här filmen förut. Firewall hette den, för övrigt.

Imorgon ska jag köra en av mina absoluta favoritlinjer som jag alltför sällan kör; 645:an. Då blir det till att tuta förbi förskolan!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, januari 19, 2011

"Creditcard? You've got it!"

Just precis, jag är nu, något motvilligt, ägare av ett kreditkort. Jag tycker ju att det är så pundigt, rent ut sagt, att så många företag bara godtar betalning via kreditkort, när saker ska betalas över nätet. Jag förstår inte vad det är för fel på internetbank och e-fakturor, för kreditkort kan ju dels få folk att fastna i skuldfällor och dels så kostar de ju bara att äga dem.
... Sen skulle jag även vilja bli på det klara med om jag genom detta kan slopa mitt vanliga bankkort, om det här är ett kort där jag kan välja konto eller kredit när jag ska betala (och då alltid kommer välja konto förstås) och att det då är kopplat till mitt vanliga lönekonto. Hrm, det fodrar kanske ett möte med min trevlige bankman Mohammad? Vore ju fint, var ett tag sen vi träffades nu.

Idag väcktes jag abrupt av ett sms klockan åtta, min mor som undrade om jag var tillgänglig för telefonsamtal. Först tänkte jag strunta i att svara och bara somna om, men så gick det en obehagsvåg genom mig, att det hade hänt något, så jag skrev som det var, att jag var nyvaken men att hon fick ringa.
Det var också något allvarligt hon hade på hjärtat, men inget av den sort jag målade upp framför mig, det gällde ändringar i planeringen av vår fjälltripp i början av mars.

Jag somnade nog ändå om sen och klev slutgiltigt upp vid nio. Idag började jag jobba 14:14, så förmiddagen förflöt i lugnets tecken. Jag gjorde slag i sak och klippte av topparna på min allt mer sjuka paraplyaralia, den har successivt tappat alla blad nedifrån och uppåt, så bara topparna har sett fina ut, och de klippte jag alltså bort och satte i vatten, i hopp om att nya rötter ska göra entré så att jag sen kan plantera om dem sen. Men det återstår att se, risken är överhängande att denna växt helt går i graven, sen som har varit med mig sen... ja, 2007 eller 2008. Många växter har kommit och gått men mina två paraplyaralior har bestått - eventuellt fram till nu då. Eller ja, yuccapalmen växer ju ideligen också, och den är ju i grunden ungefär lika gammal som jag själv.

På jobbet hade jag en tomkörning till Tekniska - där jag fick se världens poliseskort eskortera en liten svart sedan med svenska flaggan x2 på fronten. Alltså det var fyra polisbilar först, sen sedanen, sen en svart skåpbil och så ca åtta vita civilpolisbilar (gissningsvis Säpo) och så ytterligare fyra polisbilar. Vad kan det vara för höjdare de fraktade? De svängde av från Valhallavägen upp på Drottning Kristinas väg - samma gata som jag bor på, skulle man kunna tro! Fast jag bor ju på Drottning Kristinas väg i Norrtälje och inte på gatan med samma namn på Östermalm.
Ja, i alla fall, sen hade jag 676:an hem till Norrtälje och kände liksom på mig att någon bekant skulle åka med den, och javisst, Daniel (kollegan jag simmade med igår)s flickvän med hunden Daisy klev på i Danderyd.
Rast på garaget och sen en vända fram och tillbaka på 676:an igen. Inte så varierad körning med andra ord, men trevligt ändå. Idag hade jag guldpassagerare som rentav kom fram och sa "tack detsamma" för att sen kliva av i bak, som var på mitt utrop i högtalarna där jag önskade alla en trevlig kväll, då vi närmade oss ändhållplats - något jag nästan alltid gör men inte så ofta får respons på.

Imorgon lär det bli en intressant förmiddag. I förra veckan ringde jag en mäklare och bokade tid för värdering av min lägenhet till imorgon klockan 12, då jag trodde helt tvärsäkert att trenden med att bara jobba kväll skulle hålla i sig då, men den sprack ju när den här veckan började och har innehållit lite allehanda tider. Och imorgon, fick jag veta igår, börjar jag 11:56. Så han ska komma 11:00 istället och det ger ju inte lång tid innan jag absolut senast måste bege mig till jobbet, men i och med att mycket av snön nu har försvunnit, så bör jag kunna ta cykeln för att på så vis komma snabbare fram. Dock är det nog så att det finns passager där den måste ledas, men det bör ändå ge en tidsvinst.
Det ska förstås även bli intressant att höra vad han kommer fram till i sin värdering också, mäklaren.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, januari 18, 2011

Goddag yxskaft!

Igår nämde jag ju att jag såg att jag var satt på att jobba på lördag trots att det är min lediga dag och tyckte att det verkade väldigt underligt, så idag kollade jag upp det där och tydligen har jag skrivit upp på fridagslistan att jag vill jobba då! Alltså, jag fick se själva listan också, så det är verkligen jag som har skrivit det också, men jag fattar överhuvudtaget inte hur jag tänkte då. Alltså jag vet att jag häromdagen stod och skrev upp mig för en lång tid framöver, hur jag ville jobba på de dagar jag har arbetsplikt, men jag trodde absolut att jag utelämnade de lediga dagarna - jag stod ju med min almanacka och stämde av vartefter som jag skrev upp mig på listan. Men någonstans måste jag ha missat något och nu blir det till att jobba alltså.

Vidare så föll min torsdagsarbetstid inte så väl ut heller, såg jag när jag fick ut den körspecifikationen då gjorde mig redo att gå hem på långrasten jag nu har. Jag hade ju bokat in mäklarmöte klockan 12 för att få min lägenhet värderad - tog den tiden i och med att jag i flera veckor bara jobbat kväll. Fram till denna vecka då, men det visste jag inte då. Hur som helst, på torsdag börjar jag jobba 11:56. Inte helt ultimat. Så jag ringde och hörde om han möjligen hade tid någon tidigare tid på torsdag, och det hade han - klockan 11:00. Inte heller helt ultimat i och med att jag helst lämnar lägenheten senast en halvtimme innan jag börjar, vilket ger oss ca 24 minuter (eller omkring 22 minuter i och med att ytterkläderna ska på också).
Fast jag har en liten nödlösning på lut där - nu har töandet gått så långt att många vägar börjar bli helt isfria och därmed skulle jag kunna cykla och då tjäna in ganska många minuter. Ja, det ger sig nog.

Idag har jag för övrigt en tjänst full av tomkörningar, vilket känns lite oekonomiskt måste jag säga. På morgonpasset skulle jag börja med att tomköra till Rimbo, sen 647:an till Norrtälje. Sen 676:an till Danderyd och sist tomkörning till Norrtälje. När jag sen går på, på eftermiddagspasset så ska jag tomköra till Tekniska, sen köra 639:an hela vägen till Hallstavik och så till sist tomköra från Hallstavik till Norrtälje. Men så ligger landet, så det är väl bara att... lägga sig däri, eller vad man nu gör i liggande länder.

Nu om en stund ska jag kila över till Daniel och ta ett simpass med honom, men även där blir det lite debakel. Förmodligen blir det kärvt med tid att hinna både gå hem från badhuset för att hänga upp badkläderna och sen gå till jobbet (hem och jobb ligger åt motsatta håll från jobbet sett), men även där har jag en nödlösning på lut. I värsta fall kan jag gå direkt till jobbet från simningen och ta ut min buss lite tidigare (om det går) eller annars ge avkall på pausen jag ska ha på tekniska innan 639:an) och därmed först köra hit med bussen och hänga upp kläderna - det är knappt inte en omväg om man ska till Stockholm då jag bor i den södra delen av staden. Ytterligare debakel uppstår dock då, att jag måste svänga vänster ut från Drottning Kristinas väg, på Stockholmsvägen där jag har väjningsplikt i en korsning där trafikljusen idag är släckta, och där lär ju trafiken fullkomligt forsa fram då på eftermiddagen. Men... Det bör ju ändå gå att ta sig ut där, så det får vara min nödlösning. Förhoppningsvis hinner jag ju hem emellan annars.

Äta lite nu innan simningen är nog en god idé, annars känns det som att svimning till följd av lågt blodsocker inte ligger långt borta.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, januari 17, 2011

Ring on and off

En ny vecka har trätt i kraft, nummer tre för detta år. Och jobbmässigt känns det som lite av en... ja jag vet inte, en vecka som är ur gängorna. Dels började jag ju jättetidigt igen, för första gången sen nyårsafton och dels är det lite allmän koko bahia med schemasättningen nu verkar det som, men det återkommer jag till.
Jag väntade mig ju att det skulle vara pest och pina att kliva upp klockan 4:00, men tro på fasen om jag inte vaknade redan 3:46 av mig själv och kände mig inte alls halvdöd utan tänkte till och med att det var bäst att gå upp redan då, i och med att jag hade pressat uppstigningstiden rätt hårt när jag ställde klockan på fyra och i och med att det är väldigt isiga gator nu så är det ju bra att ha lite marginaler. Så jag klev upp! Annars kan man ju tänka att man den tiden kan mörda för att gå sova en extra kvart, men ack nej.
Dock kunde jag sen konstatera att jag hade kunnat sova så som jag hade tänkt från början, då jag kom en kvart tidigt till jobbet. Men det gav mig å andra sidan tid att skumma igenom dagens lokalblaska.
Delad tjänst hade jag också, innehållandes enbart linje 632. Har aldrig varit med om tidigare, att jag har en tjänst som bara innehåller samma linje, utöver 676:an då. Det var dock trevligt. Inte mindre än tre stora färjor fick jag se, varav två på nära håll. Först Silja Serenad som jag vill minnas att jag och familjen åkte till Finland med då mamma fyllde 40, sen kom Gabriella från Viking Line också förbi där i Furusund, och den åkte jag på klassresa, också till Finland, med min lilla klass i sexan. Ja, vi var en liten sexa då vi valde att dela på oss så att 6A och 6B åkte på varsin resa, och vi i 6A var inte fler än fem stycken. Jag, Micke, Nettan, Cattis och Iggy.

Hur som helst så var det trevligt med öturerna, fast jag klantade till det lite på första turen måste jag säga. Alltså jag skulle börja med att tomköra till Vagnsunda länst ut på Yxlan och sen köra 632:an därifrån till Köpmanholms skola (nära färjeläget) för att där lämpa av passagerarna till 634:an som kom från Blidö för att själv vända tillbaka till Vagnsunda, tommandes. Grejen är att vändslingan som finns där vid Köpmanholms skola trafikerar man alltid från samma håll då man är i trafik, för att få dörrarna på rätt sida, så jag var ju beredd att även från detta håll köra in det varvet - men det insåg jag med en gång att det skulle bli på tok för snävt, svängen var inte gjord att tas åt det hållet helt enkelt. Så först funderade jag i några sekunder hur fasen jag skulle kunna vända då, men jag fann snabbt att det enklaste torde att vara att bara backa rakt bakåt, samma väg jag kom ifrån, till jag kom så att jag kunde ta slingan från andra hållet. Även det blev väldigt snävt, men det gick åtminstone. Som tur är tycks den turen ligga på ett sånt omlopp att den alltid trafikeras med kortvagn, och det är nog behövligt.
I övrigt har allt gått bra!

Men debaklet med schemat, ja det upptäckte jag för en stund sen bara - i helgen som kommer har jag ledig helg, den tredje och avslutande i min femveckorssnurr. Men då jag loggade in på det som heter Hastus, som visar arbetstider och liknande, så såg jag att jag var satt att jobba på lördag! Alltså, det måste ju vara något fel, för att sätta in en på jobb utan att ens fråga först, det är ju helt uppåt väggarna. Och jag har så vitt jag vet INTE skrivit upp mig på fridagslistan, att jag önskar jobb då alltså. Nej, fel måste det vara, för lördagens tjänster ska inte bli släppta och därmed tillgängliga att beskåda förrän på torsdag, som det är nu kan jag se tisdag, onsdag och så lördagens tjänst, men inte torsdag och fredag. Jag måste ta reda på hur det ligger till med det där imorgon.

Till sist, lite kuriosa:
Mina fingrar är inte alltid lika feta. Ibland glider min senaste ring bara av, ibland sitter den kvr.



Såhär ska inte vara!



... men några timmar senare sitter den bra!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, januari 16, 2011

Svinalängorna

Söndag, söndag... De är sig lika, när de är lediga. Först matplanering, sen veckohandling och så tvättstugan på det. Idag var inget undantag.
Middag med familjen är rätt vanligt också, men idag slog vi en knorr på vardagssöndagen och gick på bio, Svinalängorna. Det var en svår och svårmodig film måste jag säga, men sevärd på sitt sätt ändå. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den mer än så, jag tyckte allt att svår och svårmodig ringade in den rätt bra, samtidigt som det är en vardagsskildring av hur alltför många har det. Japp, så knyter jag ihop min betygslösa recension.

Daniel ringde tidigare idag och propsade på att vi måste träffas och utföra någon form av träning i veckan. Kul, jag höll helt med, det var ett tag sen vi fick till något sånt nu. Dessutom är vädret påpassligt för simning nu och det tycker jag ju är en av de bättre träningsformerna i och med att det är så jäkla gött att basta efteråt. Springa gillar jag ju i och för sig också, men nu är det ju rena skridskobanan ute, så det betackar jag mig.
Ah, det bör jag ju förresten ha i åtanke när jag ska gå till jobbet tidigt så in i vassen imorgon, att isgatan förmodligen kommer sinka mig lite. 5:08 börjar jag och då måste jag dessutom ha tid att skriva ut dagens körspec i och med att jag glömde kvar den jag skrev ut på Tekniska - just det- i skrivaren på Tekniska. Så... 4:30 är nog en bra tid att börja gå hemifrån och därmed bör jag väl kliva upp senast 4:00. Fast då får det nog bli färdig apelsinjuice istället för att pressa egen till frukost, vilket jag har sysselsatt mig med varje morgon nu i några veckors tid, men det tar sin tid. Senaste nätpåsen apelsiner tycks dessutom ha varit av en sämre kvalitet också, så de är svårpressade, minst sagt. Skalet bara går sönder! Ack och ve, dagens i-landsproblem.

Nu är det frågan om jag inte ska testa kastrullpopcornen jag införskaffade mig under förmiddagens handling. Det kan bli lika delar succé och pannkaka, så lite spänning avslutar jag denna kväll med!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, januari 15, 2011

Saturday

Igår blev det ju inte mycket av ett inlägg, det är jag den förste att erkänna. Så kan det dock bli ibland! Idag kanske det blir bättre - det vet jag dock i nuläget inget om för liksom du bara har läst två (eller tre) rader så har jag också skrivit just så mycket och vet liksom du inte vad för ord som ska komma här näst. Eller ja, jag har en sak klar för mig att sätta ord på, något jag glömde att skriva igår, så det får bli det jag startar med idag:

I förrgår när jag kom till jobbet (men då hade jag ju redan bloggat och kom hem sen och bloggade inget mer då, därav att det var igår jag glömde skriva det) så gick jag upp en trappa till... ja jag vet fasen inte vad de vill kalla sig längre riktigt. Förut hade vi vagnsutlämningen nere vid verkstaden, men nu har de flyttat upp i "gamla TX" och blivit Driften - vad jag har förstått det som. Men samtidigt, jag förstår inte vad skillnaden på Driften och RTL är riktigt. Ringer man till Driften så är det en automatisk röst som svarar "Välkommen. Till Keolis. R-T-L. Vi tar strax emot ditt samtal." RTL eller Drift? Ja det står mig oklart.
Hur som helst så gick jag upp dit, där även enhetscheferna sitter, dels för att ta reda på vilken buss jag skulle ha, men också för att skriva ut dagens körspec i och med att jag inte har möjlighet att göra det hemma då jag saknar skrivare och dagen innan på jobbet, innan jag skulle gå hem (efter midnatt), inte lyckades då systemet bara bråkade med mig och klockan var sådan att jag inte ville ge det hur många försök som helst. Nu var det dock så att det fortfarande inte gick att skriva ut min körspec, så då tjoade jag in i luckan till expeditionfolket och frågade om någon där kunde skriva ut åt mig, och det blev min chef som gjorde det.
I samband med att utskriften kom så klev hon ut från expeditionsrummet och tittade på mig med allvarliga ögon och sa med sänkt röst "Fredrik, jag måste tala om för dig att jag ska sluta här, det är min sista dag idag."
Okej, hennes exakta ord minns jag inte, så jag kan inte svära på att det var precis så hon sa, men i mångt och mycket i alla fall. Det var jag inte alls beredd på i alla fall och jag måste säga att det kändes (och känns) tråkigt, och det sa jag till henne också. Hon förklarade varför - och fyllde sen på med många fina ord om mig, hon sa att det hade varit jättekul att få jobba med mig, att hon tyckte jag var duktig och noggrann och ja, det kändes som att hon öste lovord över mig! Kom lite som från en klarblå himmel kan jag känna, jag tycker att jag har klantat mig rätt mycket och förmodligen skrivit fler trafikhändelserapporter än de av mina kollegor som började samtidigt som jag (som fortfarande är kvar, de blir färre och färre av den sorten), har gjort. Fast det kanske är just därför? Jag vet inte. Hur som helst har jag även sprungit och frågat henne om massa saker jag har varit osäker på, så vi har ju fått en rätt god relation ändå, och det får mig ju att tro att hon kanske inte förde såna här samtal med alla hennes ca 100 förare hon har under sig.
Nu har jag ingen chef i alla fall, eller åtminstone har ingen blivit utsedd till mig. De övriga två enhetscheferna är kvar, men jag har inte fått någon av dem tilldelad mig och jag lär väl vara chefslös fram till att Nobina tar över nu. Visserligen kan jag förstås fråga någon av dem om jag undrar något eller så, men det känns ju ändå lite trist att vara förpassad till... en ovisshet eller vad jag ska säga. Men det är väl så det blir vid byte av arbetsgivare, lite av ett vakuum ett tag innan de nya hjulen sätt i rullning. Nog för att våra busshjul rullar för fullt ändå, har hört någon siffra om att våra bussar sammanlagt dagligen kör ett varv runt jorden, dock osäker på om det gällde bara Norrtälje eller om det var hela Busslink/Keolis.

Ledig helg har jag nu, den andra av de tre som följer på varandra, åtföljda av två helgers jobb och så tre lediga helger sen igen. EUK-schema som det heter.
Jag har hur som helst varit sådär företagsam och både storstädat lägenheten och tränat. Träningen kändes dessutom ovanligt lättsam, som om jag var extra stark idag. Kul det, annars är den vanligaste avvikande känslan från "normalläget" att det känns tyngre än vanligt. Det kan ju dock bero på att allt kanske inte står rätt till i kroppen, att immunförsvaret bäst bekämpar förkylningsvirus eller något sådant.

Sen har jag tittat på de avslutande två delarna av Svärdet och spiran som min kära familj hade spelat in. Jag missade jag beklagligt nog den första delen, men efter att ha sett den andra så kände jag mig ändå fast, riktigt bra miniserie det där! Och som jag säkert skrev förut, så är den ju baserad på en bok av Ken Follet, The pillars of the earth som jag köpte i London till mor min som julklapp, en riktig tegelsten på över tusen sidor, och den är jag allt sugen på att ge mig i kast med framöver!
Men jag måste beta av boken jag nu läser; Dömd till fängelse av en författare jag nu glömt namnet på. Det går segt med den då den bara är halvbra, men ändå inte så dålig att jag vill ge upp den, jag vill ju ändå veta hur det ska gå för Danny. I och med att jag mest har jobbat sent på sistone, så har jag kommit i säng än senare och då har det inte blivit så mycket läsande. Har dock läst lite på raster på jobbet, men ofta blir det att jag väljer någon dagstidning som oftast finns på plats eller som jag själv hittat i bussen eller att jag pratar med kollegor istället.

Nu borde jag egentligen gå och lägga mig i och med att jag ska försöka ställa om dygnsrytmen till att börja vid fem på morgonen på måndag igen - men det suger så i Sims-tarmen att jag tror att jag måste spela lite först!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, januari 14, 2011

Late dinner

Precis som rubriken antyder så har jag dinerat sent idag. Jag har idag jobbat eftermiddag + tidig kväll och det är nästan den svåraste arbetstiden att ordna med mat till om man inte fuskar och köper något färdigt, vill säga. Jag började nämligen 11:59 och slutade 20:50 och i och med att jag nu har kvällsrytmen i blodet så sov jag ju till ca 10:15 och jag är då rakt inte den som nyvaken vill ställa mig och laga avancerad mat och jag vill framför allt inte äta den då. Och att laga god mat (jo jag hade planerat god mat till idag) och lägga i en matlåda känns heller inte lockande. Jag vill äta vanlig frukost när jag vaknar, så det gjorde jag och packade med mig två wasa sandwich:ar och trampade sen iväg till jobbet.
Väl på jobbet körde jag drygt 28 mil fördelat på 630 Norrtälje - Spillersboda tur och retur, 655 till Söderhall, tomkörning till Danderyd, 604H (har kört den varje dag den här veckan, undantaget från igår) runt Enebyberg, Täby C, Grindtorp och tillbaka till Danderyd, 618 Näsbypark (eller Norskogen som bussen skyltar sig) tur och retur, tomkörning till Tekniska, 639:an till Hallstavik (där avverkades majoriteten av milen, det är låångt!) och sist en tomkörning till Norrtälje.
Den här tjänsten hade jag i måndags också och då fick jag en scanialed (6035 närmare bestämt), modern buss utrustad med cd-spelare bland annat. Tisdag och onsdag hade jag också samma tjänst, men en annan och båda dagarna hade jag systerbussen 6038, så idag räknade jag iskallt med att få 6035 igen, så jag packade ner lite cd-skivor att lyssna på i händelse av tråkig radio - vilket jag vet att det är på fredagar efter 16. Men döm av min förvåning när jag istället blev tilldelad en salevagn; 6314! Salevagnarna gillar jag historiskt och generellt bättre än scanialederna, trots att de är lite äldre och saknar cd-spelare, men de senaste dagarna har trätandet med scanialeder fått mig att uppskatta dem lite mer, och det var ju synd på skivorna. I övrigt var det skönt att köra salevagn, för det får jag göra så sällan.

Ledig helg ligger på lut nu och då hoppas jag åter få kontakt med min senaste kontakt!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, januari 13, 2011

Konfucius

Ja det är ju ett evigt kvällsjobbande och därmed dagsbloggande, men så ser livet ut nu.

Jag hade helt rätt om gårdagen, den kändes mycket roligare mot för förrgårdagen, trots att jag hade exakt samma körningar. Men nu kunde jag ju alla utantill, kunde svara på frågor om hållplatser, visste hur jag skulle stämpla och det ena med det andra - alla förutsättningar var som sagt bättre. Det var ju vädret då som inte var det bästa och det försenade mig lite, men inte speciellt mycket.
Däremot åsamkade jag mig själv försening på slutet, då jag åter landat i Norrtälje och bara hade ett varv på stadsbussen kvar, avgång 23:46 från stationen. Igår då jag hade den så klev inga passagerare på förrän en 676:a rullade in 23:40 från Stockholm, men igår kom den inte då, och jag fick inga passagerare alls. Det kändes ju tämligen fånigt att rulla iväg med en tom buss då jag inte skulle återvända till stationen och därmed högst otroligt skulle ha påstigande längs vägen, så jag ropade efter den 676:an på radion och frågade var han var och om han kanske hade passagerare till mig. Sade alltså att jag körde linje 657, men tydligen tolkade han det som 637 för när han återkom sa han att inte fått någon reaktion på någon som skulle med 37:an, så jag fick förtydliga mig och det blev en del kontakt fram och tillbaka innan det så kom fram att han hade passagerare till mig, så jag väntade i åtta minuter efter min avgångstid på en endaste dam som skulle till Grind. Men det var väl bra det, hellre åtta minuter sen med en passagerare än i tid med ingen passagerare, att köra runt utan passagerare känns ju rätt meningslöst.

Hemma var jag strax före ett och kom väl i säng vid tvåtiden. Men innan dess hann jag lyssna på Ekosändningen klockan 01:00 och då sa nyhetsuppläsaren något i stil med "stora jordskrev... eh, jordskred i Brasilien..." och gjorde en sån där härlig konstpaus under vilken jag föreställde mig att hon målade upp framför sig allt vad detta skulle kunna leda till på youtube, twitter och gud vet vad. Underhållande var det i alla fall!

Hur som helst, det här kvällsjobbandet gör ju att jag måste uträtta ärenden innan jag börjar jobba och det hörde jag rentav programledaren på Karlavagnen igår prata om att hon tyckte var så bra när hon jobbade natt, men alltså det vete fasen om jag håller med. Dels så vill jag ju sova ut när jag har chansen, och det har jag ju ständigt numera. Sova ut tycks betyda åtta timmars sömn förresten, jag vaknade vid tio idag. Men dels så är det en sån omväg för mig att uträtta ärenden först och sen gå till jobbet, i och med att många ärenden kräver att man återvänder hem och lämpar av det som har införskaffats (som idag då jag hämtade mina vunna assietter, till exempel) och det innebär väldigt mycket promenerande hit och dit, i och med att jag sen även måste gå till och från jobbet.
När jag gick ner på stan idag hade jag som första mål att gå på banken för att öppna ett servicekonto, men insåg efter en stunds filurande att jag inte alls var på väg till banken, utan att jag automatiskt gick mot jobbet - vilket inte är närmsta vägen till banken. Då stönade jag högt och bytte kurs och fokus, så sen gick det bra.
Men det får mig ju att undra så smått, jobbar jag för mycket eller promenerar jag för mycket? Eller tänker jag bara för mycket på allt annat än just vad jag i stunden håller på mig? Ja därom tvista de lärde.

Nu måste jag sätta igång med matlagning och sen hasta iväg till jobb. Idag har jag veckans enda 676:or, så det blir väl kanske ett kärt återseende?

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, januari 12, 2011

Gemen

Jag har för mig att jag lämnade tråden hängandes om att jag väntade på en del post igår. Och se på sjutton, igår kom kläderna (utom en restnoterad tröja) och idag kom trisslotterna, så nu saknar jag bara assietterna. Men jag vet att de är skickade, det är Schenker som inte är alltför snabba.

Oj, nu fick jag göra ett längre uppehåll i bloggskrivandet då ett långt mail trillade in från en tjej som hittade bloggen i och med att hon hade sökt på "alopecia", så jag fick svara ett långt mail tillbaka, det är ju inte kul när man är i just den inledande fasen och inser att allt hår förmodligen kommer ryka.
Men lite lustigt är det ändå, inte hennes situation alltså, utan att många hittar hit på det sättet. Det var ju inte alls länge sen jag hittade statistiksidan här på bloggen, där man kan se lite mer specifikt hur många som har klickat på vilka inlägg och varifrån de hittade bloggen. Senaste veckan har nio personer läst ett inlägg som heter Alopecia areata, skrivet 18 april 2008. Och fyra personer har senaste veckan hittat bloggen genom att googla "alopecia blogg", en sökning som gör att min blogg hamnar på sjunde plats uppifrån sett.
Det här är ju dock inte en blogg inriktat specifikt på alopecia, det är ju en blogg om mitt liv och mina tankar, där det bara är en liten del, så jag vet inte hur många som blir besvikna.

Haha, nu föll jag i ett kortvarigt skratt! En person har denna vecka hittat hit genom att googla "644 mora vägskäl"! Tror knappast den personen ifråga ens sökte en blogg, snarare linjeinformation. Då är nog sl.se bättre att söka på, än google. Men det är bara en gissning!

Igår hade jag den evighetslånga tjänsten som jag trodde att jag hade saknat, i och med att den inte innehåller någon 676:a, men en massa (hanterbara) linjer i Danderyd och Täby (där jag inte hittar what so ever utanför linjerna). Men i alla fall, det är som ingen ände på linjerna i den tjänsten!
Såhär va: Först 621 från Norrtälje till Åkersberga, sen 621E vidare från Åkersberga till Stava, sen tomköra till Danderyd för att köra 628:an därifrån till Margaretelund (annan ändhållplats i Åkersberga), sen äntligen en liten paus att tömma sprängfylld blåsa på, sen tomköra till Linjalvägen i Arninge för att köra halva 629:an, alltså därifrån via Hägernäs och Viggbyholm till Danderyd, sen 611 långt ut till Täby Kyrkby (och då var jag jag rätt trött och hungrig, så den resan var inte jättekul, plus att jag kände av den bitterhet många av mina kollegor förknippar med vissa linjer - när väldigt få hälsar tillbaka när man säger hej till dem). Sen 611 hela vägen tillbaka till Danderyd och då äntligen rast. Där kunde man ju sen tycka att det var lagom att vända tillbaka till Norrtälje, men å nej. Efter rasten är det 606 till Djursholm och sen 606 tillbaka, följt av 604H i slingan bort mot Enebyberg och Täby innan den vänder om mot Danderyd. Sen, äntligen 621 till Norrtälje via Åkersberga, men inte ens framme i Norrtälje är det slut, då ska det köras ett varv på stadsbussen också.
24:07 eller om det var 24:09 slutar omloppet så äntligen slut och jag var åtminstone igår rätt trött då jag kom hem vid 00:40 (hemma visar klockorna tiden som man är van att se den, på körspecen hade det stått 24:40).
Idag har jag samma tjänst igen, men jag tror att den idag har alla förutsättningar för att kännas bättre idag. Vet inte riktigt varför, men det känns bara så. Idag har jag ju alla linjerna färskt i minne också och bör inte känna mig ens smånervös för någon av dem, vilket jag igår gjorde för 611. Det enda är väl vädret då, som är ett förhållande som kanske är sämre idag än igår, då det nu åter snöar ymnigt igen. Å andra sidan hör det vintern till, så jag klagar inte.

Det var ett långt blaha om jobbet i alla fall och jag är egentligen rätt tvärsäker på att det inte är kul att läsa om, om man inte är extremt intresserad av bussföraryrket då - vilket jag själv har varit - men jag tror inte att gemene man och kvinna finner samma nöje i det.
Men gemene man, det uttrycket begriper jag inte riktigt. Visserligen är det många uttryck jag slänger mig med som jag egentligen inte förstår innebörden av, men just detta. Att vara gemen är ju att vara elak så vitt jag vet. Fast nu googlade jag förstås lite för att upplysa mig, och det verkar ju som gemen i gemene man (förstås) kommer av gemensamhet, det förklarar ju det i alla fall - fast då kan man ju undra varför gemen har fått tvisten att bli ett negativt laddat ord?
Sen är ju en gemen även en motsats till en versal, alltså en liten bokstav.
... jag förstår om svenska inte är ett lätt språk att lära sig för utomstående.

På det privata planet har jag glädjen att rapportera att jag tror mig vara på god väg att få en ny vän i alla fall, mail, msn och sedemera även sms talar sitt tydliga språk; det här är en person att gilla. Hurra för det!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, januari 11, 2011

Curry nam-nam

Fasligt många ettor i dagens datum! 1/11-11... Nåja, jag får sparka igång ändå:

Jag skrev väl aldrig det igår, att jag nu även har bokat hotell till min Göteborgsvistelse i mars? Men det har jag, jag unnade mig ett fyrstjärnigt och centralt boende, som alltså blir mitt hem i fem nätter. Det blir nog kalas! Ja, visserligen tog jag det billigaste rummet, men jag behöver ingen fullsorterad minibar och vad det nu var som ingick i de dyrare rummen. Större säng också tror jag, men i billigaste rummet är den ändå 120 cm, och det är 15 cm bredare än min egen säng, så jag lär nog trivas!
Det tål att sägas igen, det känns så jäkla gött med detta!

Rent allmänt känns faktiskt allt gött nu, vet inte om det är solens återkomst som har botat en höstdepression jag inte ens visste om att jag hade, men jag känner mig verkligen uppåt! Det är ju en känsla som sitter fint, vill jag lova.

Idag jobbar jag från ca halv tre till drygt midnatt och ska precis som igår lämna Norrtälje för att vara borta hela dagen och komma tillbaka först när jag slutar. Det är många Danderydslinjer på schemat idag, 604H (som igår), 606, 611 och ja, vad med det nu var. Åkersbergalinjer ja, 621 och 628. Men alla är hanterbara, så jag behöver inte få någon klump i magen inför det, just den här tjänsten har jag haft ett par gånger förut och jag ska ha den imorgon också, så alla dessa linjer har jag åtminstone kört förut.

Nu måste jag snart börja med matlagningen. Idag ska jag göra något jag aldrig har gjort förut! Jag gjorde ju hel kyckling i ugn för ett tag sen (hade ju foto på den här på bloggen rentav), och naturligtvis orkade jag inte äta upp hela kycklingen under en middag. Det blev förutom en redan uppäten matlåda även massa småbitar kvar efter grundlig rensning av kadavret - vad smaskigt det låter - och idag tänkte jag göra någon form av currygryta av det. Eller gryta är väl att ta i, men jag tänkte steka lite gul paprika och purjolök tillsammans med kycklingen, krydda med curry och slå på lite crème fraîche så att det blir lite kladdigt och gott. Vad sägs om det va? Helt egenhändigt ihopfantiserat recept, men jag tror på det!

I övrigt väntar jag på post som aldrig tycks komma. Dels är det kläder från H&M jag väntar på, dels assietter från Grön Anna och dels trisslotter som tack för att jag är ständig panelist hos ett undersökningsföretag. Men ständigt möts jag av en tom eller reklamfylld brevlåda. Kanske har jag lyckan med mig idag?

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, januari 10, 2011

Poff bah!

Ibland kan man tro att man har varit med om allt, men icke! Idag fick jag erfara att glas, alltså dricksglas, kan explodera vid blotta an... ja inte bara av att jag tittade på det i och för sig, jag tog i det då jag skulle tömma diskmaskinen, men var inte på något sätt hårdhänt, men ändå, poff bah, så hade jag handen, diskbänken, diskmaskinen och golvet fullt av glasbitar!


Diskbänken...


Diskmaskinen...


Och jag skar mig vansinnigt illa... eller nej, lindrigt.

Så kan det gå. I och med detta oplanerade glasröjande fick jag snudd på bråttom till jobbet också, men jag hann med god marginal ändå, trots att jag kände mig lite stressad. I och med att jag inte använder något armbandsur längre, då det jag har i princip har gett upp och det jag ville köpa inte fanns kvar när jag väl hade pengar, så kan jag inte på enkelt vis titta vad klockan är då jag går, i och med att jag lyssnar på radio via mobilen och då lindar in överflödet av handsfree-sladden runt telefonen och dels därför helst inte tar fram den och dels även på grund av vantarna jag har på mig som då måste av först, så enda sättet att säkert veta vad klockan är, är om någon Eko-sändning drar igång. De brukar vara mina måttstockar, om min halvtimmespromenad blir förlagd över heltimme (eller vissa halvtimmar morgontid, men jag jobbar sällan och aldrig morgon längre, känns det som).

Jobbmässigt har det varit en skön dag på så sätt att jag har haft samma buss hela dagen och det dessutom var en bra buss (6035), scanialed till trots. Dessutom har det varit en sån dag där jag lämnade garaget efter att jag tog ut bussen och inte kom tillbaka dit förrän jag var klar för dagen, nästan nio timmar senare. Dagen har nämligen bestått av 630 till Spillersboda, 630 till busstationen, 655 till Söderhall, tomkörning till Danderyd och rast där. På rasten träffade jag världens bäste Shawn för övrigt, som gick bussutbildningen samtidigt med mig, men som började på Täbygaraget. I början träffade jag honom rätt ofta, men nu var det länge sen, så det var kul.
Sen hade jag 604H i en slinga runt Enebyberg (tror jag?) bort mot Täby och sen tillbaka till Danderyd igen. Därefter hade jag 618 till Näsbypark, en linje jag aldrig kört tidigare, men den var tack och lov lätt. 618 tillbaka till Danderyd och så tomkörning till tekniska och därifrån 639 hela långa vägen till Hallstavik. I och för sig är det inte den längsta varianten, på sommaren går vissa turer på 639:an ända till Öregrund! Helt uppåt väggarna galet långt, men den har jag aldrig kört. I och för sig har jag kört 637:an hela vägen från Ellan till tekniska, och det är baske mig ännu längre än 639:an till Hallstavik.

Hastig promenad sen då jag var väldigt hungrig, och det är jag än i och med att jag dumt nog satte mig här, det första jag gjorde. Men så kan det gå! Nu ska jag äta lite och se på sista delen av Drottningoffret på svt play.

"Enjoy!", höll jag på att avsluta med istället för min vanliga harang. Varför vet jag inte, freudiansk felskrivning tror jag. Men det går ju inte för sig, jag vill ju inte vilseleda någon. Således:

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, januari 09, 2011

Succé!

Den här helgen rullade förbi snabbt må jag säga! Men när jag tycker att tiden har gått fort är det väl tecken på att jag har hållit mig sysselsatt, och det är ju bra. Tumrullning är inte min favoritaktivitet.

Jag sov länge även idag, till följd av sen sänggång igår, åsamkat av långvarig och trevlig msn-konverserande orsakat av trevlig person (och av mig själv förstås). Såna kvällar gillar jag!
Efter uppvaknande och lite hygienbestyr blev det tämligen omgående tid att rusa ner i tvättstugan. Upp igen för att matplanera och invänta lite tid och så ner för att flytta över blöttvätt till torkmaskiner och sen iväg för att veckohandla.
När jag skulle ta en kundvagn insåg jag till min förbistring att jag hade tappat bort min "myntplupp" och inte hade någon femma eller tia att lösgöra en kundvagn från sina bojor med. Men jag vet av erfarenhet att det brukar finnas lösa vagnar, så jag stod och bläddrade och letade en liten stund och hittade relativt snabbt en. Succé!
Sen gick jag direkt till kundtjänst (via pantavdelningen) och frågade om de kanske hade såna där pluppar att dela ut, och jag fick en redan innan jag hunnit avsluta meningen, så även det var ju succé!

Spelade lite Sims 3 ett tag efter att tvätten blev klar och frukost (vid 14-tiden) hade intagits, sen blev det en promenad i slaskvädret till Harsjö, där jag kom att titta på del två av "Svärdet & spiran" som min mor hade spelat in från i veckan. Alltså fasen att jag har missat det! Ruskigt bra serie och såna finns det för få av må jag säga. Den är dessutom baserad på en bok som jag faktiskt köpte i London till just min mor (givetvis på engelska), och den känner jag ju nu att jag nog måste ta mig an framöver, trots att den är på över tusen sidor. För något år sen läste jag ju en annan roman på engelska och det var ju inga som helst problem trots att jag nojade mig lite, så det ska jag nog ge mig i kast med framöver.
Jag har dock lite andra böcker som står i kö nu och boken jag nu läser går rätt segt må jag säga. Den är bara halvbra men ändå tillräckligt bra för att jag vill veta hur det ska gå för Danny som det handlar om, men inte så bra att den går i en svindlande hastighet att läsa. Tjock är den också och i och med mina sena sänggångar på sistone så har jag inte orkat med så mycket läsande. Då går det inte fort.

Nu blir det allt till att spela lite Sims igen tror jag!

Imorgon väntar en linje jag aldrig har kört; 618 från Danderyds sjukhus till Näsbydal via Grindtorp och sen tillbaka till Sjukhuset. Det händer allt mer sällan att jag åker på linjer jag aldrig har kört, men än finns det en del av de 61 som jag har klarat mig undan.
Just denna, 618, är jag inte så orolig för. Jag tror nästan att jag skulle klara av den utan att ha med mig fusklapp, men så modig är jag nog ändå inte.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, januari 08, 2011

Hopp!

Det är kanske lite beklagligt detta, men jag tycks ha vänt lite på dygnet. Vaken till två och sova till halv elva, så har det sett ut på sistone. Å andra sidan är det väl inget fel med det, men jag tycker ju inte helt och hållet om att helt missa morgnarna. Jag får väl dock skylla på det eviga kvällsarbetet, det är ju därav det kommer nu i den här svängen.
Hur som helst, det är ju ett minst sagt världsligt problem som inte ens är något problem!

Nej, jag tror jag brölade på rätt bra om det igår, men jag känner mig så jäkla glad inför denna kommande semester! Det tål att upprepas! Att ha något att se fram emot är faktiskt något som har fattas mig rätt länge, jag har bara inte tänkt på det. Alltså mitt uppe i jobbkarusellen så är det lätt att bli lite avdomnad och inte känna vad man behöver och skulle må gott av.
Men som sagt, det är inte bara semestern som piggar upp mig. Allt känns bra just nu! Det är hopp om livet, helt enkelt.

Idag har jag varit flitig och hunnit med både städning, träning och eftersläntringsfirande av mor min som fyllde aktningsvärda 48 år i förrgår, så det får jag klassa som en lyckad dag. Då kan jag ägna morgondagen åt... ja, jag måste storhandla och tvätta, men i övrigt kan jag ju spela Sims!

Dessa tre stycken (fast nu blir det ju fyra) får faktiskt räcka idag. Ibland blir det evighetslångt och ibland kort och koncist. Det är det fina med mig, man kan aldrig så noga veta vad man får... här, alltså.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, januari 07, 2011

Känner ingen sorg

... för jag ska till Göteborg!
Jajemänsan, nu har jag bokat in tågresa till Göte-de-va-la-gött-de-borg, den åttonde mars bär det av och då ska väl vinterns snökaos förhoppningsvis inte påverka tågtrafiken? Hur som helst känns det kanonkul att komma iväg dit, där har jag i princip bara varit "i farten" tidigare. En gång med familjen, på väg mot Danmark, en gång med FCZ och då över natten bara för att spela ett par matcher och sen åka vidare, men jag har aldrig varit där med syfte att vara just där och det är ju "Sveriges framsida" enligt många, så det måste man väl uppleva någon gång?
Sen finns det även massa löst folk där som jag känner att jag skulle vilja träffa, så jag tror helt enkelt att det kommer bli kalas!
Boende har jag dock inte bokat än, men jag har tittat på en hotell (ja det tänker jag nog unna mig), så det kommer jag förmodligen boka inom kort.

Sen har jag även bokat in lite jobb på semestern också. Jo jag vet, jobba på semestern, det är ju något av helgerån, men jag ska absolut inte köra buss på semestern! (inte för att jag tycker att det är pest att köra buss, men det är ju just det jag har semester från). Nej, som det ser ut ska jag jobba tre dagar på mitt gamla jobb, på förskolan - och det har jag själv efterfrågat då jag saknar barnen så otroligt mycket, så det ska bli galet roligt!

Vidare har jag ju sen ett tag redan inbokat att jag över en helg (modell längre) ska åka till fjälls med familjen. Vet inte om det var Romme eller vad vi sa. Kungsberget? Nej jag minns inte, något av det där som inte är jättejättelångt bort i alla fall, bara halvlångt bort.

Jag måste säga att jag känner mig riktigt glad inför allt det här, det är lite som att livet har tagit fart igen från att bara ha stått och stampat på samma fläck med samma rutiner hela tiden i omkring ett års tid. Ja, hela 2010 var ju semesterlöst och rutinerna var mest de samma hela tiden och jag tror inte att själen mår helt bra av det - ja lite beroende på vilka rutiner man har då förstås. Hur som helst så tror jag min själ helt klart kommer älska detta!
Och det är inte bara semestern som glädjer mig!
Nej, jag minns att jag en gång försökte bena ut att jag hade kommit på att allt man som människa kan uppskatta och må bra av kan delas upp i tre fack; materiella ting, upplevelser och relationer, där de åtminstone för mig (men troligen för de flesta) är listade nedifrån och upp i den ordningen, sett till vad man mår bäst av. Relationerna smäller högst och jag har precis helt nyligen hittat mig en ny msn-vän och det händer ju allt mer sällan ju äldre jag blir, känns det som. Ikväll har vi haft väldigt trevligt och lärt känna varandra genom alternativfrågor, lite pest- eller kolera fast inte enbart med svåra frågor och jobbiga alternativ. Det var min idé att börja med den leken - lekfull som jag faktiskt är - och jag tyckte att det blev något av en succé. Jag menar, med en människa som man överhuvudtaget inte känner vet man ju heller inte vad svaren kommer att bli!

Och igår blev jag så glad över något så simpelt att jag på facebook fick en halvseriös inbjudan hem till en kollega, alltså en som jag inte känner särskilt väl, som har jobbat på garaget desto längre än jag, hem till honom på min semester sen. Det var väl halvseriöst i och med att någon annan hade föreslagit att jag kunde åka till Västindien, alltså lite som motvikt att jag kunde väl lika gärna hälsa på hemma hos honom typ två kilometer härifrån.
Hur som helst, det gör jag gärna, så det ska jag försöka se till att det blir av! Det är ju dock en sån sak som är lite tidigt att boka redan nu. Finns ju trots allt lite som det inte är helt lätt ha ha sån lång framförhållning med, men jag är lite skadad från jobbet nu tror jag, där jag hela tiden har så kort framförhållning på mina arbetstider, att jag hela tiden måste svara i sista sekund (eller för sent) om jag kan delta i olika saker; så nu när jag väl har möjligheten att planera i god tid så gör jag helst det med allt, rent automatiskt.
Toveträff till exempel, det är också en sån sak som känns tidigt att planera redan nu, men det ska jag också försöka se till att det blir av.
Siriträff skulle jag också vilja få till!
Men även jag får väl ge mig till tåls för lite spontanitet också. Dock kan jag nog inte vara hur spontan som helst, det är jag nog väldigt dålig på. Jag menar, jag vill nog ha i alla fall ett par dagars planering till det mesta, vågar inte riktigt ha tilltro till att folk ska ha tid med mig om jag hör av mig samma dag jag vill umgås.

Rent spontant, apropå spontanitet, måste jag säga att 2011 redan nu känns som att det har potential att bli ett bättre år än 2010.
Men jag får se 2010 som ett mellanår, där jag kämpade på och klarade av viktiga ting som hela biten med busseriet och egentligen pausade från allt annat levande. Den pausen hoppas jag nu ska vara slut! (Och det är även den känslan jag har.)

Ordet är fritt, nu är det ditt.