Nu sitter du kanske och väntar på att jag idag eller imorgon kommer publicera ett milslångt inlägg där jag avhandlar mycket av det som hänt under året månad för månad, så som jag brukar göra.
Faktum är att jag började skriva på ett sånt inlägg för några veckor sen, men det tar sån ofantlig tid att sitta och bläddra tillbaka i bloggen och lyfta fram det viktiga som har hänt, så varken tid eller ork räcker till det i år.
Istället tänker jag dra årets höjdpunkter ur minnet istället och därmed förmodligen missa massor med saker.
Till de allra största sakerna som hände under 2010 hör ju att jag slutade på mitt jobb på förskolan, där jag hade jobbat i någonstans 5-6 år (nej, inte heltid hela tiden) och istället äntligen tog tag i drömmen jag har haft om att bli bussförare.
Jag kämpade på med pendling till och från Hornsberg, där utbildningen ägde rum. Tove var en klippa och lånade ut sin lägenhet när jag skulle vara på plats så tidigt som klockan 6:00 vissa dagar. Och det var kämpigt, men även väldigt roligt. Vi blev en fin och rätt sammansvetsad grupp som man skulle kunna kalla klass, så det var lite sorgligt sen när vi splittrades upp till de olika garagen.
Men de jag hade kommit närmast fick jag med mig till Norrtälje, så jag grät ändå inte blod.
Hemskt fattigt hade jag det under utbildningen då jag under flera månader inte hade någon som helst inkomst och då fick leva av sparatkapital, men så snålt som möjligt.
Att byta jobb är såklart en omställning, men jag tycker att jag har kommit in i det ganska bra nu. Jag har ju rentav själv fått vara handledare i ett par dagar, till en ny kollega!
Jag trivs med mitt jobb, men jag saknar barnen väldigt mycket. Och innerst inne tror jag egentligen att det är meningen att jag ska jobba med barn och inte med bussar, jag kommer nog mer till min rätt och gör mer nytta med barn.
Därmed inte sagt att jag tänker byta jobb nu hux flux. Tyvärr är det ju mycket av en lönefråga också, det är stor skillnad på att vara barnskötare och bussförare, så då skulle jag egentligen behöva utbilda mig till förskollärare i så fall, och när den orken kommer vet jag inte.
Att byta jobb har även inneburit att jag under året som gått inte har haft någon semester alls och därmed har jag inte åkt knappt någonstans alls. Ingen fjällresa, ingen inrikes-hälsa-på-folk-resa, ingen utlandsresa. Inget sånt som jag uppskattar och gärna gör, och det har varit lite tufft, det har känts lite som att jag har sjunkit djupare in i mitt eget skal.
Att jag har jobbat så mycket har även bidragit till, ja det här slog mig först för ett par dagar sen, att jag under hela 2010 inte har dejtat någon alls. Varken minsta puss eller ens kram till någon av utomvänskapliga- och familjära band har delats ut, och det känns ju minst sagt en aning bistert!
Men det här är en atlantångare som jag ska försöka vända!
Jobb och (brist på) kärlek, då är de tunga punkterna avklarade. Men det känns som att det borde vara tre stora punkter! Fast vad skulle den tredje då vara? Det lämnar jag vidöppet så länge.
Småsaker som jag minns från året då... Ja, jag kommer ju osökt att tänka på en bussresa hem från Tekniska efter en sen kväll på skolan i Hornsberg, jag hade troligen haft körlektion i och med att jag inte hade några av mina norrtäljekollegor med mig utan satt helt solokvist och väntade på bussen, då jag först insåg att jag satt där på bänken bredvid samma äldre kvinna som jag suttit bredvid på bussen in till Stockholm tidigare under dagen och av någon anledning började vi prata. Sen anslöt sig en överförfriskad man som inte var nådig i sina avsikter om vad han ville med mig, ganska mycket av råraggning var det, men dessvärre intresserade han mig inte det minsta.
Som grädde på moset kom det sen en annan kvinna till hållplatsen, och jag - tagen av situationens bisarrhet - förklarade för henne att ingen av vi tre som pratade kände varandra och att hon också var välkommen att delta i samtalet om hon ville, vilket hon ville.
Så hela bussresan hem sen satt vi, jag och damerna, och pratade och det var fantastiskt trevligt. Så intressant att höra om andra människors liv som man överhuvudtaget inte har en aning om vad de sysslar med!
Min bil hade mer eller mindre lagt av helt och hållet under slutet av 2009 och under 2010:s början så stod den bara och kostade pengar utan att användas. Det kändes då väldigt skönt när jag sen äntligen fick den såld, om än att jag nästan inte fick något alls för den, men jag var så less på den att det kvittade, att bli av med den var huvudsaken.
På träningsfronten hade jag något av ett motigt år. Mina knän har ju av och till även tidigare orsakat vissa problem för mig, men aldrig under träning. Men i... våras (tror jag), när jag var ute och sprang min 11,8 kilometersslinga och hade som mål att springa den på under 50 minuter, en tid som jag allt mer knappade in på för varje gång jag sprang den - då gjorde det plötsligt allt mer ont i knät, i så snabbt eskalerande takt att jag till slut var tvungen att avbryta och linka hemåt igen. Inte kul för fem öre!
Sen följde lite läkarutredning och sjukgymnastik och nu är knäna bättre än på länge igen, och det tackar jag för! Men det blev och blir nog aldrig något av med att springa slingan på under 50 minuter, när jag sen väl kom igång med springandet igen så ville jag inte klocka mig längre och slutade då med det. Sen kom snön en hel månad tidigare denna vinter, så jag var tvungen att övergå till annan träning tidigare jämfört med förra året.
Men just det jag! Jag fick ju även en träningskompis under året, i form av min nyfunna kollega och vän Daniel. Det får inte glömmas!
Min alopecia har under året mildrats allt mer, jag har nu egentligen en ganska god hårtillväxt på huvudet, men när jag har provat att låta bli att raka bort det under några veckor, så har det ändå resulterat i att jag ser oönskade kala fläckar här och där, så då har håret rykt igen.
Men som jag många gånger har sagt, huvudhåret saknar jag inte mest, det är ögonbryn och ögonfransar, och de växer tyvärr inte alls respektive väldigt, väldigt dåligt.
Ett riksdagsval passerade också och jag röstade likt en minoritet av svenska folket för ett regeringsskifte, men blev inte mest ledsen för att det inte blev något sådant, utan för att vi fick in ett främlingsfientligt parti i Sveriges finrum.
Det är väl ungefär det jag kan dra mig till minnes från året, det har inte varit så utsvävande och varierat, utan mest varit koncentrerat till mitt jobb.
Jag brukar ju dock avsluta sammanfattningarna med att gå tillbaka till förra årets spekulation kring det gångna året, kommentera det och sen spekulera inför året som kommer, så den punkten har vi nu nått:
Angående 2010:
Det här är ett år som jag verkligen ser fram emot! Jag tror bussförarutbildningen kommer bli tuff, men rolig och sen tror jag sannerligen att jag kommer stormtrivas med att köra buss, även om jag tror att också det blir tufft i början. Jag är inte känd för mitt lokalsinne precis. Det blir en utmaning, men en rolig sådan!
På resfronten lär det vara rätt mycket stiltje. Under vår och sommar kommer jag inte ha tid att åka bort och jag kommer överhuvudtaget inte ha någon längre semester att tala om, så när nästa sammanfattning skrivs så lär jag känna mig rätt utarbetad och i behov av ledighet, men det är det ju inte säkert att jag kommer få ens då.
Men pengar ska fortsätta och sparas, så förhoppningsvis kommer jag och Tove iväg till USA under 2011 istället!
Och kärleksmässigt… Mja, just nu har jag ingen känsla alls av att jag kommer träffa någon eller så. Det känns lite som att jag är inte intresserad av någon och ingen är intresserad av mig. Men bara just därför kanske något ändå händer? Det är ju när man som minst anar det, som det kan slå till. Jag lämnar dörren öppen, helt enkelt. Kärleken är något jag fortfarande tror på.
Ja, bussförarutbildningen var onekligen både tuff och rolig. Och visst trivs jag som bussförare också, det gör jag verkligen, men kanske ändå inte i den extrema grad som jag trodde att jag skulle göra.
Och som jag hade rätt kring resfronten! Fast det var väl å andra sidan inte så svårt att räkna ut - jag visste ju att jag inte skulle få någon semester. Och visst känner jag mig lite utarbetad nu, men förhoppningsvis har jag en lång semester i mars att se fram emot.
Kärleken ringade jag ju in väldigt bra också, om än att bara den lite mer pessimistiska delen uppfylldes.
Gällande 2011 så tror jag följande:
Jobbet kommer ta fortsatt mycket tid och övergången från Keolis till Nobina blir nog inte helt kul, men det är ändå en övergång jag har anmält intresse för att delta i, då jag vill fortsätta jobba i Norrtälje. Jag tror däremot att flertalet kollegor kommer kasta in handduken, märker att många är långt mer missnöjda med mycket än vad jag är.
Socialt tror jag på ett uppsving, och framför allt måste jag komma igång med lite mer dejtande. Jag vill ju inte förbli singel livet ut, och jag har ju faktiskt haft en seriös relation i ett och ett halvt år, så jag förstår inte att det ska vara så svårt att återupprepa. Men jag vågar ändå inte tro på ett förhållande, men dejtande däremot, det tror jag på! Och fasen vad sorgligt om jag skulle ha fel kring det - då TVÅ år utan dejtande. Då kan jag ju lika bra gräva ner mig direkt.
I mars kommer jag förhoppningsvis få all den semester jag har sökt och då hoppas jag bland annat på att jag tar mig ner till Göteborg för att träffa horder av intressant folk.
Mer resande överhuvudtaget tror jag på. Redan är en liten fjälltur och en resa till Kroatien inbokad. Men jag tror att det kan komma att bli mer än så! Att Tove och jag tar oss till USA känns dock i nuläget lite avlägset, det är inget vi har pratat om på länge nu, så det kanske rentav är en sandutrinnare. Fast det hoppas jag naturligtvis inte!
Jag kommer ju även att flytta, något jag inte tog upp i sammanfattningen ovan. Men så är det. Jag lämnar min etta på Flygfältet efter då drygt fyra års boende i den, till sommaren, för en tvåa I Färsna på rakt motsatt sida av stan. Det tror jag blir bra, även om jag ser vissa inredningsproblem torna upp sig, men i grund och botten tror jag att det kommer bli bra.
Rent generellt tror jag att 2011 kommer bli ett bra år. Ett bättre än än 2010 rentav, och då var ju 2010 inte dåligt ändå. Men sist jag hade ett år som jag bara kände var jättebra, det var 2007 och det är ett sånt år jag vill uppleva igen!
Gott nytt år, kära vänner, bekanta, engångsläsare och... alla andra!
Ordet är fritt, nu är det ditt.
Faktum är att jag började skriva på ett sånt inlägg för några veckor sen, men det tar sån ofantlig tid att sitta och bläddra tillbaka i bloggen och lyfta fram det viktiga som har hänt, så varken tid eller ork räcker till det i år.
Istället tänker jag dra årets höjdpunkter ur minnet istället och därmed förmodligen missa massor med saker.
Till de allra största sakerna som hände under 2010 hör ju att jag slutade på mitt jobb på förskolan, där jag hade jobbat i någonstans 5-6 år (nej, inte heltid hela tiden) och istället äntligen tog tag i drömmen jag har haft om att bli bussförare.
Jag kämpade på med pendling till och från Hornsberg, där utbildningen ägde rum. Tove var en klippa och lånade ut sin lägenhet när jag skulle vara på plats så tidigt som klockan 6:00 vissa dagar. Och det var kämpigt, men även väldigt roligt. Vi blev en fin och rätt sammansvetsad grupp som man skulle kunna kalla klass, så det var lite sorgligt sen när vi splittrades upp till de olika garagen.
Men de jag hade kommit närmast fick jag med mig till Norrtälje, så jag grät ändå inte blod.
Hemskt fattigt hade jag det under utbildningen då jag under flera månader inte hade någon som helst inkomst och då fick leva av sparatkapital, men så snålt som möjligt.
Att byta jobb är såklart en omställning, men jag tycker att jag har kommit in i det ganska bra nu. Jag har ju rentav själv fått vara handledare i ett par dagar, till en ny kollega!
Jag trivs med mitt jobb, men jag saknar barnen väldigt mycket. Och innerst inne tror jag egentligen att det är meningen att jag ska jobba med barn och inte med bussar, jag kommer nog mer till min rätt och gör mer nytta med barn.
Därmed inte sagt att jag tänker byta jobb nu hux flux. Tyvärr är det ju mycket av en lönefråga också, det är stor skillnad på att vara barnskötare och bussförare, så då skulle jag egentligen behöva utbilda mig till förskollärare i så fall, och när den orken kommer vet jag inte.
Att byta jobb har även inneburit att jag under året som gått inte har haft någon semester alls och därmed har jag inte åkt knappt någonstans alls. Ingen fjällresa, ingen inrikes-hälsa-på-folk-resa, ingen utlandsresa. Inget sånt som jag uppskattar och gärna gör, och det har varit lite tufft, det har känts lite som att jag har sjunkit djupare in i mitt eget skal.
Att jag har jobbat så mycket har även bidragit till, ja det här slog mig först för ett par dagar sen, att jag under hela 2010 inte har dejtat någon alls. Varken minsta puss eller ens kram till någon av utomvänskapliga- och familjära band har delats ut, och det känns ju minst sagt en aning bistert!
Men det här är en atlantångare som jag ska försöka vända!
Jobb och (brist på) kärlek, då är de tunga punkterna avklarade. Men det känns som att det borde vara tre stora punkter! Fast vad skulle den tredje då vara? Det lämnar jag vidöppet så länge.
Småsaker som jag minns från året då... Ja, jag kommer ju osökt att tänka på en bussresa hem från Tekniska efter en sen kväll på skolan i Hornsberg, jag hade troligen haft körlektion i och med att jag inte hade några av mina norrtäljekollegor med mig utan satt helt solokvist och väntade på bussen, då jag först insåg att jag satt där på bänken bredvid samma äldre kvinna som jag suttit bredvid på bussen in till Stockholm tidigare under dagen och av någon anledning började vi prata. Sen anslöt sig en överförfriskad man som inte var nådig i sina avsikter om vad han ville med mig, ganska mycket av råraggning var det, men dessvärre intresserade han mig inte det minsta.
Som grädde på moset kom det sen en annan kvinna till hållplatsen, och jag - tagen av situationens bisarrhet - förklarade för henne att ingen av vi tre som pratade kände varandra och att hon också var välkommen att delta i samtalet om hon ville, vilket hon ville.
Så hela bussresan hem sen satt vi, jag och damerna, och pratade och det var fantastiskt trevligt. Så intressant att höra om andra människors liv som man överhuvudtaget inte har en aning om vad de sysslar med!
Min bil hade mer eller mindre lagt av helt och hållet under slutet av 2009 och under 2010:s början så stod den bara och kostade pengar utan att användas. Det kändes då väldigt skönt när jag sen äntligen fick den såld, om än att jag nästan inte fick något alls för den, men jag var så less på den att det kvittade, att bli av med den var huvudsaken.
På träningsfronten hade jag något av ett motigt år. Mina knän har ju av och till även tidigare orsakat vissa problem för mig, men aldrig under träning. Men i... våras (tror jag), när jag var ute och sprang min 11,8 kilometersslinga och hade som mål att springa den på under 50 minuter, en tid som jag allt mer knappade in på för varje gång jag sprang den - då gjorde det plötsligt allt mer ont i knät, i så snabbt eskalerande takt att jag till slut var tvungen att avbryta och linka hemåt igen. Inte kul för fem öre!
Sen följde lite läkarutredning och sjukgymnastik och nu är knäna bättre än på länge igen, och det tackar jag för! Men det blev och blir nog aldrig något av med att springa slingan på under 50 minuter, när jag sen väl kom igång med springandet igen så ville jag inte klocka mig längre och slutade då med det. Sen kom snön en hel månad tidigare denna vinter, så jag var tvungen att övergå till annan träning tidigare jämfört med förra året.
Men just det jag! Jag fick ju även en träningskompis under året, i form av min nyfunna kollega och vän Daniel. Det får inte glömmas!
Min alopecia har under året mildrats allt mer, jag har nu egentligen en ganska god hårtillväxt på huvudet, men när jag har provat att låta bli att raka bort det under några veckor, så har det ändå resulterat i att jag ser oönskade kala fläckar här och där, så då har håret rykt igen.
Men som jag många gånger har sagt, huvudhåret saknar jag inte mest, det är ögonbryn och ögonfransar, och de växer tyvärr inte alls respektive väldigt, väldigt dåligt.
Ett riksdagsval passerade också och jag röstade likt en minoritet av svenska folket för ett regeringsskifte, men blev inte mest ledsen för att det inte blev något sådant, utan för att vi fick in ett främlingsfientligt parti i Sveriges finrum.
Det är väl ungefär det jag kan dra mig till minnes från året, det har inte varit så utsvävande och varierat, utan mest varit koncentrerat till mitt jobb.
Jag brukar ju dock avsluta sammanfattningarna med att gå tillbaka till förra årets spekulation kring det gångna året, kommentera det och sen spekulera inför året som kommer, så den punkten har vi nu nått:
Angående 2010:
Det här är ett år som jag verkligen ser fram emot! Jag tror bussförarutbildningen kommer bli tuff, men rolig och sen tror jag sannerligen att jag kommer stormtrivas med att köra buss, även om jag tror att också det blir tufft i början. Jag är inte känd för mitt lokalsinne precis. Det blir en utmaning, men en rolig sådan!
På resfronten lär det vara rätt mycket stiltje. Under vår och sommar kommer jag inte ha tid att åka bort och jag kommer överhuvudtaget inte ha någon längre semester att tala om, så när nästa sammanfattning skrivs så lär jag känna mig rätt utarbetad och i behov av ledighet, men det är det ju inte säkert att jag kommer få ens då.
Men pengar ska fortsätta och sparas, så förhoppningsvis kommer jag och Tove iväg till USA under 2011 istället!
Och kärleksmässigt… Mja, just nu har jag ingen känsla alls av att jag kommer träffa någon eller så. Det känns lite som att jag är inte intresserad av någon och ingen är intresserad av mig. Men bara just därför kanske något ändå händer? Det är ju när man som minst anar det, som det kan slå till. Jag lämnar dörren öppen, helt enkelt. Kärleken är något jag fortfarande tror på.
Ja, bussförarutbildningen var onekligen både tuff och rolig. Och visst trivs jag som bussförare också, det gör jag verkligen, men kanske ändå inte i den extrema grad som jag trodde att jag skulle göra.
Och som jag hade rätt kring resfronten! Fast det var väl å andra sidan inte så svårt att räkna ut - jag visste ju att jag inte skulle få någon semester. Och visst känner jag mig lite utarbetad nu, men förhoppningsvis har jag en lång semester i mars att se fram emot.
Kärleken ringade jag ju in väldigt bra också, om än att bara den lite mer pessimistiska delen uppfylldes.
Gällande 2011 så tror jag följande:
Jobbet kommer ta fortsatt mycket tid och övergången från Keolis till Nobina blir nog inte helt kul, men det är ändå en övergång jag har anmält intresse för att delta i, då jag vill fortsätta jobba i Norrtälje. Jag tror däremot att flertalet kollegor kommer kasta in handduken, märker att många är långt mer missnöjda med mycket än vad jag är.
Socialt tror jag på ett uppsving, och framför allt måste jag komma igång med lite mer dejtande. Jag vill ju inte förbli singel livet ut, och jag har ju faktiskt haft en seriös relation i ett och ett halvt år, så jag förstår inte att det ska vara så svårt att återupprepa. Men jag vågar ändå inte tro på ett förhållande, men dejtande däremot, det tror jag på! Och fasen vad sorgligt om jag skulle ha fel kring det - då TVÅ år utan dejtande. Då kan jag ju lika bra gräva ner mig direkt.
I mars kommer jag förhoppningsvis få all den semester jag har sökt och då hoppas jag bland annat på att jag tar mig ner till Göteborg för att träffa horder av intressant folk.
Mer resande överhuvudtaget tror jag på. Redan är en liten fjälltur och en resa till Kroatien inbokad. Men jag tror att det kan komma att bli mer än så! Att Tove och jag tar oss till USA känns dock i nuläget lite avlägset, det är inget vi har pratat om på länge nu, så det kanske rentav är en sandutrinnare. Fast det hoppas jag naturligtvis inte!
Jag kommer ju även att flytta, något jag inte tog upp i sammanfattningen ovan. Men så är det. Jag lämnar min etta på Flygfältet efter då drygt fyra års boende i den, till sommaren, för en tvåa I Färsna på rakt motsatt sida av stan. Det tror jag blir bra, även om jag ser vissa inredningsproblem torna upp sig, men i grund och botten tror jag att det kommer bli bra.
Rent generellt tror jag att 2011 kommer bli ett bra år. Ett bättre än än 2010 rentav, och då var ju 2010 inte dåligt ändå. Men sist jag hade ett år som jag bara kände var jättebra, det var 2007 och det är ett sånt år jag vill uppleva igen!
Gott nytt år, kära vänner, bekanta, engångsläsare och... alla andra!
Ordet är fritt, nu är det ditt.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar