tisdag, november 30, 2010

Kortkort

Idag har jag minsann än mindre tid och energi till att blogga än igår och dessutom nästan inget alls att säga, så jag tror allt att det blir kort på riktigt idag.

Har haft en riktigt lång arbetsdag idag, 7:59-18:53 på pappret, men dels i och med att jag vill ha marginal på morgonen och sen i och med förseningar och sånt, så har jag väl varit på jobbet mellan 7:50-19:25. Samma tjänst som igår, fast med en tillagd resgrupp på morgonen, utan den hade jag börjat närmare elva, precis som igår. Men nu var det så att bussarna var slut imorse, så resgrupperna fick åka med ordinarie turer och vi som skulle köra resgrupper (mig veterligen bara jag) fick passning istället. Blä på det, passning när man inte är beredd på passning... Ja, det är ingen höjdare. Finns det dessutom inga bussar så är ju risken för att något jobb på den passningstiden skulle dyka upp inte så enormt stor. Fast ja, det gick ingen större nöd på mig ändå, jag hade trevliga kollegor att prata med. Samtliga "gamla rävar", men med mina egna mått mätt så är ju jag snart en gammal räv också. Jag räknar alla som började på garaget före mig, även om det bara var ett år eller om det var 40 år före mig, som just gamla rävar.

Mest anmärkningsvärt från dagen idag är att jag två gånger har använt tutan, eh signalhornet, ute i trafiken då jag först under en omkörning på väg med flera filer plötsligt fick en bil som kastade sig ut rakt framför mig så att jag fick bromsa rätt rejält. Hur tänker man då? "Massor ton med buss som kommer ångande i en omkörning, jag kan nog pressa mig in före den!"? Jag fattar inte.
Men än värre var det nästa gång. I en korsning i Norrtälje (Stockholmsvägen/Kustvägen) hade jag grönt och skulle rakt fram och körde således rakt fram. Från höger kommer det då en bil som bevisligen måste haft klarrött, men den körde ut från sidan rakt framför mig så att jag fick bromsa än värre än tidigare. Då hörde jag hur passagerarna hajade till, men flera av dem kom fram till mig sen och beklagade vilka idioter det finns i trafiken (i ett tonfall som avsåg att de menade bilisten och inte mig alltså). Suck.

På den turen där jag tutade sista gången hade jag för övrigt en hel rad med bekanta med, alla egentligen oberoende av varandra. Dels min gamla skolsköterska (hon kände inte igen mig), dels en granne (han kände igen mig), en granne till (hon kände förmodligen inte igen mig, hon är av den typ att hon helst inte hälsar här på gården om hon slipper), en före detta stamkund på restaurangen där jag jobbade (hon kände inte igen mig) och dessutom ett barn med tillhörande förälder och syster från förskolan (klev på genom bakdörren i och med barnvagnsinnehav, så vet ej om de såg att det var jag som körde). Lite fascinerande hur det kan klumpa ihop sig när så många turer bara har för mig främmande ansikten ombord.

Sista turen blev jag galet sen på. Till att börja med fick jag bussen senare än jag skulle i och med att föraren innan mig var sen in (inget att göra något åt förstås, det är ju lätt hänt), sen var trafiken ut genom Norrtälje (jag tomkörde till Tekniska) hemskt seg, dessutom hade jag min chef med som skulle av på Gillingebanans hållplats, där jag även fick förklara för väntande passagerare att jag verkligen var "ej i trafik", alltså inte linjetrafik - trots att jag stannade på hållplatsen. Och sen var stockholmstrafiken värre än vanligt också, det segade på helt enormt, så jag var 15½ minut sen när jag avgick från Tekniska och 27 minuter sen när jag ankom Norrtälje.

Imorgon är jag ledig, woho!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, november 29, 2010

Klarhet

Hua hua, idag har jag varken tid eller energi till att skriva och jag vet heller inte vad jag ska skriva om, så min gissning såhär i utgångsläget då bara två rader är skrivna, så känns det som att det inte kommer bli så mycket. Men å andra sidan överraskar jag mig själv ibland, så man vet aldrig.

Jag har jobbat idag, vilket jag kommer göra hela veckan. Undantagen är onsdag, lördag och söndag... så det är inte så lång vecka. Å andra sidan jobbade jag ju hela helgen nu också, så det beror ju på hur man ser det.

Promenad till jobbet, stadsbuss först och sen 676:or för hela slanten. Mest minnesvärt från dagen är kvinnan som gissningsvis klev på i Danderyd och vid Gillingebanan kom fram och frågade "Ursäkta... det här är inte Vaxholmsbussen va?"
Jösses, nog för att jag har varit med om det en gång tidigare, ett en (kvinna den gången också) misstog 676:an för 670:an, som har samma hållplats vid Danderyd och dessutom körs av blå bussar båda två, så jag förstår att det är lätt hänt där... men i alla fall, den här damen reagerade inte så snabbt som den förra, så jag kunde denna gång inte göra annat än att råda henne att kliva av där vi stod vid Gillingebanan, gå över vägen (via bro då det är motorväg) till hållplatsen på andra sidan, ta 676:an åt andra hållet, kliva av vid Roslagsnäsby, gå över till andra sidan vägen igen och ta 670:an därifrån. Riktig omväg, men så kan det gå när man inte är med i matchen!

Jag har även pratat med min chef och gått igenom lönespecen så att jag nu har full koll på alla kolumner och allt! Kanonbra att hon tar sig tid för sånt, för jag hade minsann inte koll alls, men nu har jag desto mer! Till exempel så fick jag veta att jag har hela 19 semesterdagar att ta ut innan 31:a mars 2011, då 25 nya semesterdagar trillar in den första april. De här 19 kan inte sparas heller - alltså jag vet ju att man bara får spara fem semesterdagar per år, men då är det semesterdag nummer 20, 21, 22, 23, 24 och 25 som får sparas, och de har jag ju inte med mina 19. Så potentiellt sett kan jag ta mig en härlig vintersemester sen om jag känner för det, och det är ju skönt att veta!

Jag gick hem från jobbet via Flygfyren och veckohandlade och fick sen kånka på kassarna hem. Ack och ve! Fast det var bara två och den ena var ganska lätt, så det är inte mycket att beklaga sig över.

Ung & bortskämd såg jag just, det tycker jag är rasande intressant att se, även om det är pinsamt på många sätt. Synd att utvecklingen blev som den blev så att Lorenzo åkte ut, han var väl annars ursprungligen en av mina favoriter då jag tyckte att han kändes bland de mindre bortskämda i jämförelse. Men men, så är det.

Imorgon har jag samma tjänst som idag - fast med en pålagd resgrupp på en 676:a på morgonen, så det blir en lång dag imorgon utan sovmorgon. Men det ska nog överlevas!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, november 28, 2010

Sanslöst... som Kafka sa.

Mycket känns sanslöst idag. Temperaturen, klädlager (som har med temperaturen att göra) och inte minst jag själv.

Såhär va, nyss var jag ute och åkte bil med mor min, mer precist skjutsade hon hem mig, och när vi satte oss i bilen visade termometern -9, men det sjönk och sjönk i en komisk takt ett par pinnhål i taget, till den till slut landade på -14,5. I november?!
Fast nåja, man kanske inte kan lita på biltermometern så mycket ändå, för sen steg det till -12 och här hemma har jag nu -7, så det var inte fullt så kallt, om än väldigt kallt för denna månad.

Och sträng kyla fodrar ju många lager kläder när man ska ut och röra på sig, och det har jag märkt är lite av ett problem när jag på korta pauser på jobbet ska gå på toaletten, för då måste jag först öppna jackan, dra ner byxorna, dra upp fleecetröja, väst och skjorta, dra ner långkalsonger, dra upp linne och dra ner kalsonger. Det är som ett pussel för att komma in, och ibland kan det vara bråttom! Men nej, jag menar inte att jag drar ända ner till knävecken eller drar upp och kniper fast med hakan - fick den bilden själv framför mig nu, men likväl måste det bläddras mellan klädlagren som ligger omlott där. Processen, som Kafka sa.

I övrigt har jag haft ett riktigt debakel med min halsduk idag också. Rätt som det var när jag skulle ta på den, så var den bara borta! Och jag visste att jag hade haft den tidigare under dagen, och är dessutom galet trött på att tappa bort ytterkläder nu, så jag letade först igenom min ryggsäck och sen förarplatsen i bussen jag då hade, men där fanns den ju inte. Så då drog jag igång med ännu en process (när jag tänker på det med klädlagren så är det kanske mer en procedur? Gah, måste googla skillnaden på process och procedur!)
... nämligen att fråga kollegor om de hade sett halsduken, anropa en buss jag tidigare kört för att höra om den fanns där, skriva lapp och sätta upp på anslagstavlan att kollega saknar blå halsduk, titta uppe i kvarglömtlådorna (där jag sannerligen inte tycker att man ska lägga saker som hittas på förarplatsen, det känns som dålig kollegeanda, men man vet aldrig), prata med vagnsutsättningen och det ena med det andra.
Jag blev tvungen att ge upp denna process och återgå till busskörandet när min rast tog slut. Men det kändes bra bittert att halsduken eventuellt gått förlorad!

När jag sen kom hem och hängde av mig jackan, så såg jag att luvan såg lite väl fyllig ut - och då slog det mig att den hade varit väldigt obekväm att ha på då jag skulle dra på den lite rask när det snöade rätt intensivt då jag skulle gå från bussen till rastlokalen på Tekniska högskolan, men då snabbt drog av den när jag tänkte att jag inte hade tid att fixa med luvan och antog att jag hade satt på den snett på något vis så att det väl inte såg klokt ut, så jag drog av den lika snabbt som jag hade satt på den (jo, jag är för gammal för att bekymra mig för att folk ska misstolka "sätta på" i olika tempus).
... Halsduken låg ju där i luvan! Där hade jag gått runt med jackan på, med halsduken i luvan och frågat efter halsduken!
Det blev priceless för mig, Kalle!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, november 27, 2010

Ett gulnat fotografi

Jahaja, ungefär ett dygns uppehåll och nu snöar det igen, trots att det är en bra bit under nollan nu. Men men, jag blir rätt glad av snön ändå, det går inte att komma ifrån. Allt är bättre än mörkerregnslasksörjan som annars kan härja i november (och december för den delen).

Jag har jobbat idag och masat mig upp vid 4:20 för att promenera till jobbet då. När jag satt hemma och åt frukost så såg jag plötsligt att det startade en bil på gästparkeringen här utanför och tänkte lite förstrött, vad är det för galning som ska iväg så tidigt en lördag?
Men sen såg jag - det var min granne och tillika kollega. Det är vi bussförare som tvingas upp minsann.

Har haft lite otur idag att jag har startat upp tre olika omlopp = är förste man som tar ut bussen från garaget x3, vilket betyder att jag tre gånger har fått sätta mig i en helt utkyld buss och fått huttra ordentligt innan värmen har kommit igång. Fattar inte riktigt det där, bussarna är rampkopplade och ska hålla en viss temperatur, men den temperaturen kan inte ha kommit långt när det kommer ånga ur mun och näsa när man andas...?

Nåja, en tur till Stockholm fram och tillbaka med första bussen (5732), sen rast och stadsbuss några varv (4604) och till sist Stockholm fram och tillbaka igen (1221).
När jag gick ut från garaget då jag slutade för dagen, så såg jag att det precis då jag klev ut genom dörren, stod en kille som fotade mot mitt håll. Ja, det finns ju en del som är busstokiga på så sätt att de åker runt och fotograferar bussar lite varstans och det här var gissningsvis en sån typ, så nu dyker jag kanske upp på någon sån hemsida. Fast jag känner bara till bussmicke, så risken är inte så stor att jag själv kommer hitta denna bild.

Sen har jag styrketränat (konditionen orkade jag inte med idag, jag har gått och simmat såpass denna vecka att det får räcka... plus att jag väl var ute och sprang i början av veckan också? Tror så), och de dagar då jag har gått upp där kring fyra, så är jag så hemskt trött efter jobbet vanligen, så jag är inte pigg på att träna överhuvudtaget, men lite blev det i alla fall. Och lite är ju mer än inget!
Sen lade jag mig i soffan på Harsjö - det var där jag var - och inväntade familjen som var på annan ort.
Vi dinerade och sen somnade alla utom syster som gick ner till datorn, uppe i soffa och fåtölj. Trötta familjen!

I och med att ingen vin dracks till maten så fick jag låna bil hem, så imorgon slipper jag promenera i ottan också. Rätt skönt måste jag säga, även om det också är rätt skönt just att gå, men när det är så tidigt så tar även jag gärna de här extra minuterna till att sova heller än att gå.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, november 26, 2010

Tate

Det här är en ledig fredag och den har jag ägnat åt storstädning av specifikt slag - nämligen adventsstädningen, så nu har jag ljusstakar, stjärna och lite julattiraljer. Mysigt värre! Men en sak förbryllar mig, jag kan nämligen inte hitta den påse med små juldekorationer som jag annars brukar ha i skåpet under brödrosten i köket, innehållandes några små tomtar och en värmeljushållare bland annat. Förstår då rakt inte var jag kan ha förlagt dem. Det är precis som diverse vantar och mössor - de bara försvinner! Men där finns risken att jag verkligen har tappat dem någonstans förstås, men den här julpåsen har jag förmodligen inte tappat utanför hemmet, den måste vara här någonstans, antingen inne i lägenheten eller i förrådet. Men jag har inte hittat den någonstans!
Den kommer dock att dyka upp när jag flyttar, det räknar jag iskallt med.

I övrigt har jag varit och simmat med Daniel. Trots hans biffiga kropp så är jag allt lite mer uthållig och det är ju kul må jag säga! Fast hade vi styrketränat ihop hade jag ju helt klart varit i underläge, det är ett som är säkert.

Nyss lagade jag till mig en mycket smaklig måltid av lax potatis, soltorkade tomater, paprika, sparris och dillmajonäs och sköljde ner det hela med ett glas vin, ett drygt ett som jag fortfarande smuttar på. Men mer fylla än så blir det inte, imorgon är det jobb som startar 5:45, så jag kliver väl upp 4:30 skulle jag tro.
Nu har det ju i och för sig till slut slutat att snöa, så förhoppningsvis behöver jag inte pulsa imorgon, men det tar ju sin tid att promenera till jobbet ändå.

Nu tänkte jag ägna kvällen åt tv-slapperi.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, november 25, 2010

Hurtigrutten

Imorse började jag 6:34 och hade siktat in mig lite lätt på att åka stadsbussen härifrån till stationen för att gå därifrån, i och med att jag har delad tjänst och därmed ändå ska gå fram och tillbaka och fram och tillbaka de 2,5 kilometerna jag har (enkel väg) mellan hem och jobb. Men när jag kom ut till busskuren så såg jag att det var tio minuter kvar till bussen skulle komma, och här har det ju snöat oavbrutet i drygt två dygn nu, så jag tänkte att bergis är den sen också, så det orkade jag inte vänta på, utan promenerade/pulsade istället hela vägen till jobbet.

Körde två 654:or (Lohärad) på morgonen, trevlig men hal linje.
En liten kille som klev på på en av turerna sa "Åh, coola handskar!!" till mig och hans kompis frågade om han fick sitta där på sätet i fram. Barn är så härliga!
Sen blev jag kontaktad av RTL som undrade om jag kunde ta en 638:a (Vätö) rätt direkt inpå sista 654:an och i och med att jag hade delat och långrast på vilken jag egentligen inte tänkte göra så mycket annat än att laga mat, plus att jag tycker om att köra på Vätö, så sa jag ja. Blev för första gången sen med 638:an också, men där är det ju smala vägar så det förslår också, så -4 stod pc:n på när jag ankom Norrtälje till slut. Inte så farligt, men annars har jag väl legat +8 på den någon gång också.

Promenerade hem efter att ha växlat några ord om kött med Emma inne på garaget, hon hade slaktat... tjurar, tror jag det var, hela helgen.
Hemma lagade jag ihop en pasta carbonara - något av en paradrätt här hemma. Ständigt återkommande då det är så vansinnigt gott och samtidigt enkelt. Idag gjorde jag den enligt denna modell:

Knaperstekt bacon
Spaghetti kokt i åtta minuter
Sparris kokt i en minut
Spaghettin blandad med en klick crème fraîche, lite riven prästost, en äggula, baconet och svartpeppar, toppad med riven parmesan, sparrisen, ytterligare en äggula och svartpeppar
= mumma!

Sen promenerade jag till garaget igen, och kände mig när jag kom fram riktigt trött i benen, då var 7,5 km avverkade. Träffade Daniel i vagnsutsättningen och vi hade lösa planer på att springa tillsammans imorgon, men i och med detta konstanta snöande och den mängd som nu ligger, 1-2 decimeter, minst, så vi reviderade planen till att vi ska simma istället.
Toktrevligt! Jag simmade ju faktiskt med Stella några gånger för... ja, säkert två år sen, och i och för sig så lämpar det sig inte jättebra för prat under själva simmandet, och inte kunde vi ju basta tillsammans heller, men det var trevligt ändå. Daniel och jag huserar ju i samma omklädningsrum och kan då basta tillsammans också, och det blir säkert kalas. I vanliga fall brukar jag ägna bastandet åt, ja det är nog det närmaste meditation jag kommer. Så jäkla avslappnande!

En tur med 676:an till Stockholm, på vilken jag blev ett par minuter sen också, men då hade jag både paus och regleringstid innan jag skulle vända tillbaka, så jag hann med den avgången också och fick för en gångs skull väldigt lite folk på min 676:a åt andra hållet - hemåt. Men det är ju ut ur Stockholm som trafiken är värst på eftermiddagarna, och jag avgick 15:50, så rusning i samband med snö, halka och vägarbeten gjorde att jag blev drygt tjugo minuter sen till Norrtälje igen sen. Som tur var skulle ingen av passagerarna med någon anslutningsbuss, så jag behövde inte anropa på den högtrafikerade radion.

Skrev övertidslapp och promenerade hemåt, via Flygfyren där jag inhandlade lite onyttigheter. Nu, efter att ha promenerat en dryg mil idag, så känner jag mig mör i benen. Men det är bra med motionen! Jag vägde mig nu efter att jag hade duschat och kunde konstatera att jag inte har gått upp ett endaste något på det halvår jag nu har kört buss. Hurra för mig!
Hur som helst, jag lär sova gott i natt.

Och apropå att sova, så drömde jag i natt om att jag ingick i kungafamiljen! Fast det var prins Daniel som var min farbror, så blåblodig var jag väl ändå inte. Det var bröllopstider, han och Victoria skulle gifta sig, men i kyrkan där jag har sommarjobbat flera somrar. Jag och min syster noterade att både Carl-Philip och Madeleine verkade ha gått in i väggen eller hade allmänna psykiska besvär, de betedde sig mycket underligt.
Men ja, det var en underlig dröm.

Jag är ledig imorgon, trots hela två förfrågningar om jag inte kan jobba då, men idag har jag sagt nej, för jag har planer för morgondagen. Egentligen inte livsviktiga planer, men ändå planer och jag har jobbat så jäkla mycket extra och ännu inte fått betalt för det (har inte fått fatt i min chef för att ta reda på hur det ligger till), så nu ville jag inte rubba planerna för jobbets skull.
Och planerna, ja de är ju dels att simma med Daniel, men dels också att storstäda och göra adventsfint här hemma, plus att tvätta.
Sen jobbar jag hela helgen igen.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, november 24, 2010

Okt vs Nov

Igår blev det till att promenera hem i snöstorm halv två på natten då. Fast storm, det är egentligen att ta i, det blåste bara ganska mycket, inte kopiöst mycket och dessutom hade jag medvind, så jag slapp få all snö i ansiktet hela tiden.
Hemma var jag framåt två och kunde förstås inte låta bli att sitta lite vid datorn, men sen var det sänggång rätt omgående ändå.

Idag ringde klockan klockan nio. Hrm, ser ju fel ut att upprepa ett så långt ord som klockan sådär, men jag kan ju inte säga "idag ringde klockan nio"... Nåja. Det är ju en rätt sen ringtid och jag har ju ledig dag, så inte undra på det. Jag skulle nämligen åka en buss 10:10 från busstationen ut till Drottningdal för att där hälsa på förskolan, så trots att det kändes segt att kliva upp, så gjorde jag det.
Att hälsa på barnen var så härligt! Några var lite blyga i början, det var ju trots allt... ja nu bläddrade jag i bloggen, och det verkar ha varit i februari som jag sist var där ute. Hrm, kan det stämma? Nej, jag tror att jag har varit där lite längre in på våren också, men det är åtminstone ett halvår sen i alla fall, och det är ju väldigt lång tid om man är sådär 2-4 år gammal. Men de hade inte glömt bort mig! Ganska snabbt, till vilken grupp jag än kom (jag gick ju runt mellan avdelningarna förstås), så hamnade jag i centrum rätt omgående överallt. Väldigt roligt att alla blev lika glada att se mig som jag blev att se dem! Tyvärr var en pojke som jag gärna hade velat träffa, ledig idag, men i övrigt så var väldigt många på plats. Och som de hade vuxit också! Och då menar jag inte på längden - fast det har de väl gjort också, men jag är så dålig på att komma ihåg längd.
Kalaskul har det varit hur som helst, och det kändes nästan för kort att vara där mellan 10:30-13:30 som jag var. Fick skjuts hem då jag hade att välja på att åka hem 11:20 eller 15:47 om jag skulle åka buss, där det första kändes alldeles för kort och det senare alldeles för långt - men det hade det nog inte varit.
Jag saknar ju barnen mycket måste jag säga, så jag får se till att åka dit emellanåt och tanka upp mig på... ja det här obeskrivliga som bara barn ger en.

Nu har det kommit en massa snö här, så bilderna nu är ju inte helt aktuella, men jag tänkte visa på skillnaden i att befinna sig vid ändhållplatsen Östersjö brygga klockan 9:45 på morgonen i början av oktober mot att vara där 15:20 på eftermiddagen i slutet av november:


Oktober


November


Oktober


November


Oktober


November

Vidare är jag åter lite nervös för det här med Nobinaövertagandet. Efter vad jag har läst mig till nu så verkar Nobina mycket hårdare när det gäller uniform, slips och skjorttvång, inga shorts och man måste ha svarta skor - inget av detta råder på Keolis och det är hemskt skönt att få ha shorts på sommaren och valfria skor.
Hm, men som sagt, det blir intressant att se hur det blir när de väl tar över.

Imorgon ska jag jobba igen - ja det blev inget med att vara ledig tre dagar i sträck - och då ska jag försöka få tid med min enhetschef att gå igenom min lönespec, så jag får klarhet i vad alla parametrar står för. Klarhet är bra!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, november 23, 2010

Nobina nästa

Nu står jag i rastlokalen vid Norrtälje busstation och har just rast, fram till... ja, strax innan 23:00, för då avgår jag som 676:a till Stockholm.
I och med att jag jobbar sent idag och inte har tänkt på att blogga tidigare under dagen, så vill det ju till att göra det nu då om det överhuvudtaget ska bli något skrivet detta dygn.
Känner mig inte helt bekväm med att stå här och skriva, så kanske att jag håller mig lite kort idag. Eller ja, det är ju ingen annan här och jag har ju rast i nästan en hel timme till, så vi får väl se.
Det dumma är att jag egentligen skulle vilja lägga in bilder i bloggen idag - eller rättare sagt igår, men jag glömmer ju jämt och ständigt att lägga in aktuella bilder, så det brukar ju alltid bli lite fördröjning på det.
Idag blev upphandlingen av lokaltrafiken här i Norrtälje klar. Keolis (min nuvarande arbetsgivare) förlorade stort till konkurrenten Nobina, som från 24:e juni tar över trafiken här alltså. Känns lite sådär måste jag säga, jag är ju lojal mitt företag och det blir ju bökigt med allt nytt som blir, kan jag tänka. Även om det potentiellt sett kan innebära många bra saker också - det vet jag ju inte än. Det lär ju bli rätt stora förändringar för oss, i och med att de övriga garage som vi nu samarbetar med, typ Täby, är ju fortfarande styrt av Keolis och därmed lär vi ju mista alla de linjer som egentligen tillhör dem. I de allra flesta fall gör det mig inget, merparten av Täbylinjerna tycker jag bara är krångliga. Men vi kommer också förmodligen att få alla de 676:or som Täby idag hjälper oss med = galet mycket 676:or för oss. Men de lämnar väl också ifrån sig lite annat som jag inte förstår varför de har tagit från början, som 637:or och 639, och det blir ju trevligt om man får köra de linjerna lite oftare.
Anställningsmässigt så ska det inte innebära någon skillnad vad jag förstår i alla fall, det står tydligt i avtalet att ny operatör måste ta över befintlig personal, och jag hoppas sannerligen att det också innebär den anställningsform man har, för jag kommer ju då att vara heltidsanställd och ha tillsvidareanställning på det, vilket för mig är det mest ultimata att ha, så det vill jag inte bli av med när jag väl har fått.
I övrigt om dagen har jag väl inte jättemycket att säga. Höll mig uppe sent igår så att jag skulle sova länge idag, vilket jag också gjorde och det är ju skönt i och med att jag slutar sent. Jag rullar ju som sagt iväg som 676:a 23:00 till Stockholm för att 24:10 vända tillbaka till Norrtälje för att 25:19 sluta för dagen - ja enligt Keolis och förmodligen hela SL:s sätt att ange klockslag kvällstid.
Tidigare idag har jag kört stadsbuss och kommer nyss från en vända fram och tillbaka på 676:an, och trots hård blåst och idogt snöande, så har allt gått bra.
Nej, nu kanske jag ska se om jag kan få igång tv:n här i lokalen, det är så obekvämt att stå här vid datorn.
Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, november 22, 2010

Finanskris

Ja se på sjutton, här loggar jag in på mig på det elektroniska såhär på kvällskvisten efter en lång dag och tittar på min lönespecifikation som kommit till mig elektroniskt, och ja, jag känner mig nästan arg!
Sen förra lönen har jag skrivit upp mig och jobbat massa extra, just efter som deltidslönen är så mycket sämre än heltidslönen och just för att jag ville se om det verkligen kunde ligga något i det här med att man inte tjänar något alls på att jobba extra som jag har hört så mycket om, för det kunde jag ju bara inte tro - men du förstår ju vart det här leder. Trots att jag har jobbat så mycket mer den här månaden än sist, så skiljer det bara ett par hundra i lönen, och det före skatt!
Jag begriper inte hur det går till, det står att jag har tagit ut en massa komptid, och det är ju just det jag har hört - att de kan förkorta framtida arbetstid istället för att ge betalt för övertid som i det här fallet är mertid - men min arbetstid har ju inte förkortats? Hur är detta då möjligt? Ja jag fattar det bara inte, får allt ta och höra med min chef om detta.
Tack och lov så är jag ju från första december heltidsanställd igen, så då kommer jag ju inte ha de här problemen, men som sagt, jag förstår varken hur det går till eller hur det kan gå till så!

I övrigt har jag idag inte varit det minsta lat, som motvikt mot igår. Jag började med att springa en runda på morgonen, inte i något elljusspår, då jag utgick hemifrån och inte från Harsjövägen, men ändå en 5-6 kilometer. Sen styrketränade jag lite och därtill har jag också gått till och från jobbet.

I övrigt har jag blivit utvald som jury till Svensktoppen och idag röstade jag. Och minsann må jag säga att det inte är undra på att låtarna blir så långlivade på den listan, för på en lista där det ligger tio låtar har man just de tio och sen tre övriga att välja på, så några stora valmöjligheter finns ju inte direkt. Sen tyckte jag inte riktigt att alla låtar var bra heller, så jag fick ta lite av det minst onda som mitt tredje val.
Annars må jag säga att det är kul att bli utvald!

På jobbet har det gått bara bara, med ett undantag. Det kommer jag till sen.
Först hade jag specialvarianten av 636:an som jag aldrig tidigare kört, då man kör en mix av vanliga 636 från Norrtälje till Östersjöbrygga och av 636X som är en skolsväng som delvis går åt ett annat håll. Lite smånervös var jag, men jag kom rätt hela tiden. Saken var att det inte vid någon av skolorna som jag trafikerade, klev på en enda människa! Senare fick jag dock veta att skolorna har stängt idag, typ studiedag eller något. Men ja, det är inte lätt att veta i förväg.

Sen hade jag rast på vilken jag åt maten som jag stod och lagade hemma kort efter att jag hade ätit frukost - baconlindade kycklingfiléer med klyftpotatis, paprika och vitlökssås. Sen bar det av som 620 till Åkersberga via lite omvägar - men den linjen kan jag utan fusklapp ändå. Och sen linjerna jag bara kört en gång tidigare - 622 och 622X som är stadsbussar i Åkersberga, men de är också så lätta att jag kan den utan fusklapp. Till sist 621 hem igen, och det var då det trista hände - jag körde på en uggla! Den kom flygande högt från sidan, men sjönk ner snabbt framför mig, så jag hade inte en chans att se den, så när jag väl hade börjat bromsa så hade den redan dunsat i nere någonstans under rutan. Otäckt ljud, många ton buss som rusade fram i 70 km/h mot en värnlös stackars uggla på ett par kilo. Inga goda odds precis.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, november 21, 2010

Parshipping beetroot

Idag har jag varit alldeles för lat. Usch! Jag hade en ambition om att träna, men det blev inte mycket av med det, på grund av just ren och skär lättja. Och söndagar är egentligen ingen höjdardag för mig att träna på heller, egentligen är lördagarna bättre, men på lördagarna händer ofta annat och igår var jag ju upptagen i köket större delen av dagen. Ja, plankstekarna var så förberedda de bara kunde bli när familjen dök upp, bara att skyffla in dem i ugnen och skära upp avokado till förrätt, och så var förrätten klar även den.
Nej, det blev inte bara avokado till förrätt, utan avokado med en röra och räkor, men se det var också förberett. Fast nu går jag ju in på gårdagen lite väl mycket, det har jag ju redan avhandlat.

Idag började jag med att matplanera och veckohandla, men scanner i vanlig ordning. Jag fick avstämning, typiskt nog i och med att jag idag köpte lite mer än vanligt då jag köpte rariteter som toapapper, tandkräm, tandtråd, ost, parmesan och olivolja, såna där typiska saker som inte köps varje vecka. Men det var på sitt sätt tur att jag fick avstämning, för jag hade tydligen scannat ett baconpaket mer än vad jag hade tagit! Tur när det är avvikelse åt det hållet ändå, då känner man sig ju inte som en simpel tjuv när det är fel i resultatet.
Men det får mig ju att undra hur många gånger det kan ha hänt, att jag har betalat för mycket? Det har jag ingen aning om, för även om jag alltid tar kvitto (giftet till trots), så studerar jag oftast det inte såpass noga när jag kommer hem, jag vill bara ha totalsumman så jag kan skriva in det i kassaboken.
Just det ja, i affären, innan jag hade kommit till kassorna (på frukt & grönt, närmare bestämt) så satt det en liten kille i barn...platsen? Nu kommer jag inte på vad det heter, de där man fäller ut i kundvagnarna så att barn kan sitta - om det ens har ett speciellt namn? Barnsits? Nåväl, i en sån satt han, runt ett år gammal och verkade lite less på tillvaron, men när han såg mig så sken han upp och sa "hej!".
Fantastiskt gulligt! Vi känner inte varandra, det var inget barn från förskolan, men jag vet inte, jag utstrålar kanske någon form av snällhet till barn i och med att jag rent generellt tycker om dem så.
Och apropå det ja, jag såg i min almanacka att jag är ledig både torsdag och fredag den här veckan, det var inget jag hade räknat med kan jag säga. Har hittills mest unnat mig en ledig veckodag de dagar då jag jobbar helg, men tydligen inte nu. Och det blir väl rätt skönt det, kan jag tro.
Då fick jag idén att jag skulle ju kunna ägna en del av torsdagen åt att åka ut till förskolan och hälsa på! Det vore så kul att träffa barnen igen!
Men jag har inte bestämt mig helt än, tar väl det lite längre inpå veckan.

Fredagen kommer jag i alla fall att ägna åt storstädning och adventspynt. Jag tycker allt att det är att ha lite väl bråttom, att sätta upp ljusstakar och stjärnor redan nu som en del har gjort - även om det är svårt att hålla sig, jag vet. Men helgen inför första advent, ja då är det okej tycker jag. Det kan ju faktiskt hända att man inte har tid på själva adventsdagen och då dessutom vill ha det klart, så ett par dagar före kan vara okej. Och så blir det för min del i år, så det är ju tur att jag tycker så just i år! Flexibelt av mig!

När jag handlade idag så köpte jag förresten chips fast gjorda på palsternackor, rödbetor, sötpotatis och morötter istället för vanlig potatis. Galet gott och kanske lite, lite nyttigt? Hur som helst tänkte jag mosa i mig den påsen nu, för trots att jag har latat mig mestadels, så har jag faktiskt tagit en promenad nu på kvällskvisten, så det kan jag vara värd.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, november 20, 2010

Laugh it up, fuzzball


You have taken your first step into a larger world

Mis en place

Igår bar det av hem till en före detta kollega där vi hade en liten personalsammankomst med både nuvarande och före detta personalare från förskolan, där ju jag får räknas som en föredetting till exempel.
Många var vi dock inte, det var enbart sex stycken totalt och det var ju lite tråkigt att inte få träffa fler, men å andra sidan hade vi väldigt roligt, vi som var där.
En av de nya tjejerna som började efter att jag slutade var där också och henne hade jag aldrig träffat förut, men det verkar vara en riktigt kanontjej! Tror hon är absolut rätt kvinna på rätt plats!
Vi åt, drack, spelade spel och skrattade gott, så det var en lyckad kväll.
Måste ta mig samman och åka och hälsa på på förskolan snart igen, barnen fattas mig enormt mycket, och det är ju inte dem man får träffa på sammankomster av det här slaget.

Det blev en rätt sen hemkomst med taxi som delades mellan fyra av oss norrtäljebor (dock blev det ekonomiska uppdelningen inte riktigt likvärdig, men det tänker jag inte gruffa om då jag inte är gramse på det), och när jag kom hem så påbörjade jag tittandet av Idol i efterhand, men jag orkade bara igenom ungefär halva programmet, sen stängde jag ner och gick och lade mig.
Kom på det smarta i att gå direkt till tv4play.se istället för tv4.se/idol, för på så vis kunde jag smidigt undvika att vådaläsa vem som hade åkt ut.

Jag somnade och en ny dag grydde efter en natt där jag drömde att jag körde fram 676:ans buss till dess hållplats i Norrtälje, men där alla som skulle åka med stod bakom ett stängsel som jag och en barndomskompis som var med mig, fick hålla på att bända upp för att de skulle få åka med. Javisst, vad gör man inte för sina passagerare?

Idag är det jag som bjuder på födelsedagsmiddag här hemma och det har jag hållit på att förbereda i flera timmar nu, men nu är alla förberedelser klara, så det är inte mycket jobb alls att göra sen när familjen dimper in. Mis en place, som fransoserna säger (ställd på plats). Bra grejer!
Och det jag ska bjuda på kräver sin förberedning. Och förberedningen krävde sin organisation av kylskåpet:


Man anar vad det kommer bli va?

Trevlig kväll från mig till dig, ty det kommer jag ha.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, november 19, 2010

Tidskärv

Ja det har varit ont om tid att blogga på sistone och är det egentligen nu också.

Igår direkt efter jobbets slut vid 18:25 eller något sånt, promenerade jag (snö har åter fallit = jag cyklar inte) till Harsjö och lånade en bil som jag sen for och handlade med, för att sen direkt åkte hem med varorna, duscha och äta lite. Därpå tillbaka till Harsjö för att hämta syster och gå på bio.

Harry Potter sågs och jag tyckte att den var måttligt bra. Bra, men inte jättebra. Däremot hade vi väldigt roligt, syster och jag, innan filmen började. Det blev att vi satt (ensamma till en början) i salongen i ungefär 40 minuter innan filmen började.

Filmen slutade vid 23:30, då skjutsade jag hem syster och körde hem och lade mig direkt i och med uppstigning imorse.

Idag har jag jobbat, först lite körningar och sen passning. Passningen var till större delen urtråkig, höjdpunkten var väl att prata med Mattias, en av de yngre "gamla rävarna", ja han är väl den som fanns på garaget redan från början, som jag har fått bäst kontakt med. Till höjdpunkterna under passningstiden kan ju också räknas att jag skrev på heltidsanställningskontraktet. Woho på det!
Någon körning fick jag inte, så det var fyra timmars garagehäng. Hade boken med mig, men den läste jag ut rätt snabbt. Jan Vallentins Stridbergs stjärna var det, som verkar vara rätt upphaussad, men jag tycker i ärlighetens namn inte riktigt att den höll måttet. Visst, den var bra på så sätt att den aldrig blev tråkig att läsa, men handlingen var osammanhängande och det kändes lite taffligt skrivet emellanåt. Nåja, nya boktag väntar.

Nu är jag hemma och ska göra mig i ordning för att gå på personalfest. Nej, det är inte Keolis som ställer in trafiken och bjuder på fest, utan förskolan. Jag jobbar ju inte där längre, men jag är bjuden ändå, och det blir nog trevligt.

Imorgon ska jag bjuda på födelsedagsmiddag här hemma också, så då lär det vara bråda tider också. Men då ska jag nog få till ett inlägg i alla fall, kanske av lågvattenmärkeskvalitet som allt annat på sistone.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, november 17, 2010

Likt adventskalendern

Adventskalendern har 24 luckor... Och det jag jag också, logiska sådana. Eller nej, år var väl egentligen vad jag tänkte på.
Det är alltså den tjugofjärde födelsedagen idag. Eller, nu när jag tänker på det... Det är ju knasigt att kalla det födelsedag! Min födelsedag var den 17:e november 1986, precis vid den här tiden, för 18:15 är jag född. Allt annat sen är ju årsdagar efter det. Årsdag av födelsedag alltså.
Men nåja, det där lär det inte bli någon revolution av.

Den här födelsedagen började tidigare än någon annan som jag kan minnas. Hur som helst gick jag och lade mig i tid för det och somnade utan mankemang också, men redan vid midnatt började grattis-sms:en att skölja in. Två stycken fick jag då, av ler och långhalm alias Patrik och William. Väldigt gulligt av dem och mitt sömndruckna läsande då resulterade i att jag sen drömde om dem också. Jag minns inte riktigt deras roll, men ett kraschat ufo var med och det var väldigt magnetiskt och drog till sig det mesta. Hm, ja knasig dröm. Å andra sidan drömmer jag sällan oknasigt.
Uppstigningen sen var satt till 4:05. Då skickade jag tack-sms till herrarna, och det visade sig att de inte hade gått och lagt sig än. Se där ja, den enes tidiga onsdag, de andres sena tisdag.

På jobbet väntade stadsbuss till en början och då i största utsträckning en av favoritlinjerna; 658. Trevligt, trevligt.


Här har jag varit på jobbet i ungefär en kvart


Det är lite kyligt sådär på morgonkvisten

Sen hade jag en vända till Stockholm med 676:an, där jag sen hade rast i tre kvart ungefär. Då började jag beta av grattis-meddelandena på facebook, och de blir ju bara fler för varje år som går, vilket är väldigt roligt förstås. Det kan ju hänga ihop med att jag får fler vänner för varje år som går också? I övrigt satt jag mest i bussen och lyssnade på Morgonpasset. De var så jäkla roliga imorse, blev full i skratt flera gånger!
Kodjo, Martina och Hanna, de förgyller verkligen morgnarna.

676 hem sen och så var det slut för dagen! Ja, redan 10:47 slutade jag, så det var ju förnämligt. Födelsedag är det ju bara en gång om året också, så jag unnade mig en lunch på den nyöppnade pizzerian som ligger precis vid garaget. De har öppningserbjudande fram till den 29:e november om att man får alla rätter för 50 kronor. Tidigare har jag ätit en av de dyra pizzorna där och idag blev det en rätt från grillmenyn. Mix grill hette den och innehöll både kyckling och lamm i köttväg. Sen kom jag på för sent att jag borde ha sagt till att jag önskade pommes, för det var bulgur som ingick annars och det tycker jag väl är lite småtrist. Men bulgur blev det och lite grönsaker och tzatziki till det, och det var gott. Inte storslaget gott, men tillräckligt gott.

När jag satt där på restaurangen fick jag sms från en av enhetscheferna på jobbet, inte min chef dock, utan en av de andra tre. "Kontakta mig snarast, angående ökat åtagande //Namn Namn" stod det. Jag ringde upp direkt och sa den något fumliga frasen "Jag fick ditt meddelande och såg att du ville bli sökt?"
Ville bli sökt? Suck.
"Nej, men jag vill att du svarar ja eller nej på om du vill ha en heltidstjänst", sa hon då, på en mycket raspig linje. Svårt att tänka att hon bara var kanske hundra meter bort, av linjen att döma kunde hon ha varit i Abu Dhabi likaväl.
Men alltså, detta var ju helt klart den bästa present jag kunde få! En heltidstjänst har jag velat ha ända sen jag, första oktober, slutade jobba heltid och ofrivilligt gick ner på 75% då det innebär ganska mycket mer skit med att jobba deltid. Tror jag har rabblat det där med 1,63 kontra 1,03 när det gäller övertid och mertid förut.
Guld och gröna skogar alltså! Jag sa förstås ja, varpå hon sa att hon ännu inte visste om det gällde från första december eller första januari, men det kvittar ju egentligen. Första december är ju snart, men då får jag väl ett nytt schema och kanske åker på att jobba på julafton ändå? Är det första januari, ja då har jag ju mitt nuvarande schema fram till dess och har alltså det ultimata med ledig julafton med jobbande juldag och annandag.
Så fantastiskt passande att ge mig det erbjudandet just idag! Men det var bara en slump, det vet jag, för jag vet andra på garaget som också fått det idag.
Jag undrar om det betyder att Keolis vann upphandlingen, de ville ju avvakta med fler heltidsanställningar till dess. Eller innebär det att de inte vann? Vore ju trist om det var så.

När jag kom hem så betade jag av ytterligare gratulationer. Totalt nu har jag fått 69 på facebook, två, på msn, 10 sms och ett telefonsamtal. Det låter ju som massa skryt, men jag tycker att det är roligt för statistikens skull. Via bloggen vet jag att det förra året rörde sig om 30 facebookgratulationer, fem sms och inga telefonsamtal. Msn okänt. Året dessförinnan beskrev jag det som "Förra året ringde två, smsen uppgick till sex st och facebook stod väl i och för sig för majoriteten också också, i mindre utsträckning".
Födelsedagar är onekligen den dag på året som folk hör av sig, vilket uppskattas förstås.

Idag har ju senaste Harry Potter-filmen premiär också, men att gå på premiär blev lite kärvt, däremot ska jag och syster min gå och se filmen imorgon. Klockan 21:00 då, så att det blir ju rätt sent. Tack och lov har jag sovmorgon imorgon, annars skulle det bli jobbigt.

Och nu, ett filmklipp:


En vanlig fredagkväll på Flygfältet

Nåja, dags att runda av nu. Dagens bästa är alltså heltiden!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, november 16, 2010

Proppa

Igår när jag städade och dammade i hallen så tänkte jag, som så många gånger förr då jag tittar på proppskåpet, att det är märkvärdigt att jag har bott här så länge utan att någonsin ha behövt byta en propp! I mars 2007 flyttade jag ju in, så det är ju tre och ett halvt år sen nu.
Men sen, när jag dammsög i vardags/sovrummet, så slocknade plötsligt allting där inne och min spontana reaktion var: "Oj, strömavbrott?", men så såg jag ju att det lyste ute i hallen. En propp hade gått alltså! Så det var inte mycket annan råd att göra än att byta då. I och med att jag inte hade gjort det förr, så råkade jag sätta proppen åt fel håll först, men när det inte gav önskad effekt i vardagsrummet vände jag på den och då gick det ju desto bättre.

Det blev inget av med att möta upp Björn som ville kolla efter kvarglömt ryggsäck på garaget imorse, jag kom dit närmare tjugo minuter innan jag började jobba (5:52 började jag) och kunde konstatera att det inte fanns någon ryggsäck överhuvudtaget, så jag skickade sms och sa att han inte behövde komma om han inte redan var på väg. Sen hörde jag mig för var de grejer som glöms på Viking Line - bussarna (som Keolis - jo, jag måste lära mig att säga Keolis och inte Busslink) kör. Och det är ju inte på SL:s hittegodsavdelning, för SL har inget med Viking Line att göra. Tydligen skickas det till Cityterminalen, så jag skrev till Björn att han skulle försöka ringa dit istället. Hoppas han får tillbaka den.

För övrigt hittade jag ju en telefon häromsistens, det skrev jag nog. Den låg ännu kvar i kvarglömt-hyllan såg jag när jag stoppade ner ett par vantar där idag. Trist för ägaren. Efter flera dagars mobilfrånvaro, håller man ut eller köper man ny? Ja det är ju frågan. Men det är ju trist med alla nummer och så, och ja, kanske sms sparade av nostalgiska skäl också?
Jag hade en del såna sen mitt förhållande, men när en viss tid efter dumpningen hade gått, så insåg jag ovärdet... ovärdigheten alltså, i att ha "jag älskar dig"-sms från någon som slutat att älska mig, så sånt har jag inte kvar längre.

För övrigt har jag och mitt ex en god relation. Vi hörs inte så ofta, men när vi gör det så är det bara trevligt. Igår till exempel, spelade vi ett parti betapet och jag vann en jordskredsseger, så det var ju monumentalt trevligt!

Idag har jag bara kört en vända 676 fram och tillbaka på morgonen, och det är det enda 676:andet jag har idag. Efter rasten nu om en timme (14:13 tror jag att jag börjar igen), så ska jag tomköra till Kista och köra 686:an därifrån till Norrtälje och sen göra samma sak igen. Som jag säkert skrev igår, så blir jag alltid lite nervös för 686:an när jag får den, just för att det händer så sällan och hittills så få gånger också. Det i kombination med att det är stora vägar med många avfarter och mycket trafik, gör det hela lite jobbigare. Okända linjer ute på landet har ofta inte så väldigt många vägar att välja bland och trafiken brukar vara lugn, så det är mindre stress där.
Men, det här ska nog gå bra!

Jag tittade på Ung & bortskämd igår igen, och så glad jag blev att det var Olga-Isabelle som fick lämna, hon kändes som en typisk människa som jag inte skulle stå ut med.
Men värst med programmet är ändå föräldrarna, det är ju nästan jobbigt att se när de ska anklaga varandras barn och försvara sitt eget om vartannat. Och jag hänförs fortfarande av hur de behandlar sina barn som om de vore kungligheter eller något. Fast de kungliga barnen tycker jag åtminstone verkar väluppfostrade, så ja... Det var kanske inte en rättvis jämförelse.

Men nu måste jag åter till jobb för att köra mina 686:or! Imorgon har jag fått lite stadsbuss tidigt på morgonen och sen 676:an fram och tillbaka och när jag skrev upp min spec för torsdagen idag såg jag att det åter bara var 676:or. Variationen, den ser jag inte mycket av.
Å andra sidan var det trevligt att köra 676:an idag igen, men det kanske var just för att jag hade ett varv bara.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, november 15, 2010

The little engine that could

Det har sannerligen varit skönt att vara ledig idag! Eller ja, så vidare ledig har jag kanske inte känt mig ändå, i och med att jag har klämt in storstädning, tvättstuga, strykning, träning och storhandling. Det har, precis som det låter, tagit hela dagen. Fast en sovmorgon till nio unnade jag mig ändå.
Nio är en helt utmärkt tid att kliva upp en ledig dag, såvida inte natten som föregått har varit alldeles för vaken då. Det är både sovmorgon i kontrast till när jag annars stiger upp och ger också tid för att hinna med lite på förmiddagen också - och dessutom är det den tid min kropp oftast vaknar av sig själv också. Eller nja, jag brukar vakna lite tidigare, kanske 8:30- 8:45 eller så, men drar mig framåt nio-blecket.

Hm, ja i det där lilla har jag redan rabblat upp allt vad jag har gjort idag. Rent avslappningsmässigt, ja det är tack och lov inget mer krävande som ska göras idag, så har jag suttit och ätit framför tv:n till Vem vet mest?
Det är ett trevligt program må jag säga, jag gillar frågesport även om jag inte kan jättemånga av frågorna. Det är kul med allmänbildning, det måste jag säga.

Imorgon är det åter arbete och givetvis 676... Men bara en vända! (en vända = fram och tillbaka) Lagom, med andra ord. Sen har jag långrast och ska sen tomköra till Kista och köra 686:an därifrån och så samma sak igen; tomköra till Kista och 686 därifrån.
686:an har den tråkiga delen av 676:ans väg och sen ett svårare slut - jag har kört den alldeles för få gånger och alldeles för sällan för att känna mig hemma i Kista, men det har hittills gått bra (utom den gång jag missade att svänga av från en avfart för att komma till hållplatsen Häggviksleden och fick springa och hämta passagerarna) - så det ska nog gå bra imorgon också. Saken är ju att det kommer vara mörkt nu, men ja. Det SKA gå, som det lilla blå loket sade.
Innan jag börjar köra mina turer på morgonen ska jag förresten möta upp med min gamle kompis Björn (vi har inte så mycket kontakt nu, i övrigt är han ett år yngre än mig och alltså inte så gammal), som ville se om hans kvarglömda ryggsäck finns på garaget.

Nu är det tid för att se och skämmas till Ung & bortskämd.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, november 14, 2010

Filosofiskt missnöjd

Någonting i hjärnan slutar att fungera när jag kör för mycket 676:or för ofta känner jag. Idag har bägaren på något vis runnit över, att sitta och köra 676:an in Stockholm, tillbaka till Norrtälje, in till Stockholm, tillbaka till Norrtälje, in till Stockholm och tillbaka till Norrtälje men diverse raster och pauser inklämda, plus två 651:or (men de går ju bara från station till garaget och tvärtom, så de räknas knappt)... Det tröttar ut mentalt något kolossalt, som Magnus Härenstam skulle ha sagt.
I och för sig har det åkt med bekanta till mig på alla turer med 676:an utom den första morgonturen in till Stockholm. Tillbaka på den svängen åkte en verkstadskille som berättade att verkstadspersonalen hade varit på konferenskryssning nu i helgen, allihop. Så igår fick bussarna rasa bäst de ville, det fanns ingen mekaniker på plats tydligen. Inte för att jag lägger något värdering i det alltså, klart att de måste få kick-off:a lite! De har förmodligen bättre sammanhållning än oss förare i och med att de är... ja, sa han sjutton stycken? Och vi är... hrm, hundratals?
På nästa tur in sen åkte ett par grannar med. Ett äldre par som jag inte tror kände igen mig när de klev på, men de satt längst fram och verkade känna igen mig desto mer när de klev av.
På turen hem där... vem var det som åkte med då? Nej det var kanske ingen? Hrm, jag kommer inte på nu i alla fall. Men turen in igen sen, då åkte min kusin och hennes sambo med och på sista turen hem sen åkte en kille jag gick i högstadiet med hem.
Men alltså, på sista turen vet jag inte vad jag höll på med. Jag utannonserade att Mona Sahlin avgår i och med att de precis gick ut med det på radion då och jag egentligen bara skulle säga att väskor är olämpliga att ha i mittgången. Ja det var ett infall jag fick och jag vet inte om folk brydde sig om det.
Jag påtalade i alla fall även att bagaget inte borde stå där i mittgången, men fick ingen reaktion på det och fick då säga något i stil med "jag menar alltså att jag vill att ägaren av väskan flyttar den från mittgången, tack".
Då kände jag mig plötsligt som en surgubbe.
Men det är faktiskt så att mittgången ska hållas fri från fasta föremål. Dels är det ju olämpligt om folk som kommer bakifrån och vill kliva av, måste kliva över väskor och liknande, och sen är det rent livsfarligt i händelse av att bussen skulle behöva nödutrymmas. Visst, den risken är inte stor och jag har aldrig varit med om det hittills, men skulle en buss börja brinna så kan det handla om sekunder snarare än minuter innan den är övertänd, och då ska utrymningen ske så snabbt som möjligt.

Vidare i min missnöjdhet, så blir jag så sur på bilister som inte bländar av helljuset i mörkret! Alltså, på mindre vägar brukar det inte vara något problem, men tror vissa att deras helljus på något vis bländar mindre för att man är på motorvägen? Ja jag fattar inte, det händer varje gång jag kör E18 i mörkret att vissa bilar inte bländar av alls och vissa gör det efter onödigt lång tid av bländning. Vissa förstår vad jag menar när jag tänder mitt helljus och blinkar med det (bussarna har allmänt rätt starka lysen), men en del verkar inte förstå/inte bry sig det minsta. Det stör mig sannerligen! Särskilt eftersom en del bussrutor inte är av bästa kvalitet och så inte torkarbladen heller, så motljuset breder ut sig över en sån stor del av rutan på det viset.

Och för en stund sen, när jag cyklade i den upplysta staden här (med cykellyse både fram och bak, samt reflexväst), då mötte jag en bilist med hellyset på som heller inte bländade av förrän vi i princip hade passerat varandra redan. Illa, illa! Där belysningen är fullgod ska man ju inte använda hellyset ens, så vitt jag minns?

Men ja, jag vet ju hur lätt det är att glömma bort sitt helljus, det har jag själv gjort några gånger, så döma alla rakt av kan jag ju inte, men de som inte släcker trots att man blinkar till dem, ja det fattar jag bara inte!

***

Fars dag hann jag med att fira lite på slutet trots att det känns som att jag inte har gjort annat än att jobba idag. Han fick ett slipsformat fodral innehållandes lotter av mig. Nitlotter allihop, visade det sig, så det var ju bortkastade pengar. Men det kan man ju å andra sidan aldrig veta när det där skrapmaterialet fortfarande täcker beloppen på lotten.

Imorgon är jag ledig, hurra, och då måste jag göra allt det jag inte har hunnit i helgen:

* Storstäda
* Tvätta
* Träna
* Matplanera
* Handla

Men jag ska börja med att ta en sovmorgon, sova är just vad jag behöver nu. Håll tummarna för mig att jag inte får så många vändor med 676:an under nästa vecka!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, november 13, 2010

In the mighty jungle

Idag ska jag försöka klämma ihop ett inlägg rätt raskt, för den här helgen har jag inte så fördelaktiga körningar på så vis att jag slutade rätt sent idag (21:29) och börjar rätt tidigt imorgon (7:4...något... 3 kanske?). Inte olagligt på något vis, men jag kom hem nu vid 22-bläcket precis och vill ju relativt snart gå och lägga mig då så att jag är pigg till uppstigning imorgon.
För övrigt är det nu såpass isfritt att jag kan cykla till och från jobbet igen! Det är lycka, ren lycka.
Om jobbet att säga finns vad jag nu kan komma på bara en höjdpunkt, och det var att min gamla lärare från mellanstadiet åkte med mig på sista 676:an hem nyss. I övrigt har dagen förflutit i anonymitetens tecken vad passagerarna beträffar.
En mobiltelefon hittade en kvinna och kom fram och gav till mig också ja, jag undersökte om det fanns något hemnummer eller så man kunde ringa från den - det gjorde det, men ingen svarade. Sen dog batteriet, så jag hade inget annat val än att lämna in den på kvarglömt-hyllan. Annars tycker jag personligen att värdesaker bör hanteras snabbare och just mer personligt så att de når ägaren snabbast möjligt. Men med urladdat batteri finns inget annat att göra.

Men nu tänkte jag glida över på kreditkort. Alltså, jag skyr ju kreditkort egentligen, skulle aldrig få för mig att handla något på kredit. Det har Lyxfällan befäst i mig, krediter ska undvikas till varje pris. Men hur som helst, för att kunna göra vissa internetköp så måste man ju ha ett kreditkort, typ VISA eller MasterCard. Så jag är ändå lite inne på att skaffa mig ett, för även om det inte är ofta jag gör den typen av internetaffärer som kräver den sortens betalning, så händer det ju ibland och jag kan ju inte för tid och evighet be om min pappas kortnummer och föra över pengar till honom.
Således har jag börjat kolla upp lite olika kort, men vilken djungel det är! Hos min bank finns tre olika kort att välja på och då tycker jag att Världsnaturkortet (något MasterCardaktigt) verkar bäst, men alltså, jag fattar inte, man måste väl kunna ha bara ett kort som är kopplat till kontot? Och det utan att det är begränsningar i hur många automatuttag man får göra? Och dras det ränta på köpen man gör med kortet? Alltså jag vill ju ha ett kort där pengarna dras från mitt konto, så som mitt Maestro nu gör - men det går ju inte att handla med överallt. Djungel!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, november 12, 2010

Idol

Idag smäller jag till med ett andra inlägg!

Jag har precis suttit och tittat på Idol och jag kan inte säga att jag är vidare hänförd, arenor och rocktema till trots. Visst, Jay och Linnea är mina favoriter och det blir mer säkert för varje vecka som går. Idag känns det som att vem som helst av de övriga fyra kan få åka hem, jag tyckte inte att någon var speciellt bra.
Tror jag börjar tröttna lite på hela konceptet nu (eller har jag bara en dålig dag?). Nu kommer jag väl förstås att följa den här säsongen till sitt slut, men alltså, jag tycker att det räcker efter denna. Det känns uttjatat med det här nu och juryn har sällan något nytt att säga heller. I och för sig sa Laila något bra idag, ungefär "Det finns bara en sak som kan vara sämre än det där och det är Alex Schulman som programledare", och det tycker jag var att sätta huvudet på spiken så det rungar om det. Jag har mycket svårt för honom, det måste jag säga. Ja det är väl i det närmaste personangrepp, men jag känner honom ju inte och han har säkert fina och älskvärda sidor också, men det jag har sett kan jag bara inte gilla. Tror framför allt att det är hans röst och pliriga blick som gör att allt känns så oseriöst.
Det här Veckans kanin är något jag skulle kunna tänka mig att titta på någon gång bara för att se vad som händer när den där kaninen förföljer någon, men allt det där försnacket får mig att stänga av. Huga!

Tillbaka till Idol. Jag började följa Idol i mitten av säsongen 2007, innan dess var jag väldigt avigt inställd till programmet. Blir det en säsong 2011 så är det tveksamt om jag kommer följa den, känner jag spontant nu.

Ordet är fortfarande fritt och ditt.

Radioreflektioner

... eller reflexion som det också kan stavas, men det ser ju inte helt bra ut.

Det är så att jag under min vakna tid till väldigt stor del lyssnar på radio. Jag sätter igång radion direkt när jag vaknar, jag har radion i öronen när jag går till jobbet, jag har radion på när jag jobbar och hemma har jag i stort sett alltid radion på (undantaget när tv:n är på), så jag hör ju en del saker som jag funderar kring.

Igår diskuterade man i Hallå P3 om det är en mänsklig rättighet att köra bil, som tydligen "Bosse Bildoktorn" och i en hel timme fick folk ringa in och tycka till om det. Jag måste säga att jag tycker att det finns ett både enkelt och självklart svar på den frågan:
Nej.
Rätt att köra bil har man först när man har körkort och när man köpt/hyrt/lånat en bil. Då har man förstås rätt att köra bil, förutsatt att man följer trafikreglerna. Men en mänsklig rättighet däremot, då låter det precis som att det ska lagstadgas om saken - en mänsklig rättighet är ju något som krävs för att upprätthålla en fungerande demokrati och jag kan inte se att bilkörning skulle vara en del av detta. Visst - ett samhälle skulle bli ganska primitivt om det inte fanns någon form av transport, men ja... Någon mänsklig rättighet är det inte och lär aldrig bli.

Imorse i Morgonpasset berättade de om ett syskonpar som hade städat ur de avlidna föräldrarnas källare och där hittat en vas som de lät värdera. Den värderades till motsvarande 8,7 miljoner kronor! Alltså bara där är det ju långt mer än man någonsin kan förvänta sig om ett källarfynd, men vad såldes den för sen då? Jo, den nätta summan av motsvarande 561 miljoner kronor! Alltså drygt en halv miljard... Helt absurt, lägga såna ofantliga summor på en porslinsvas? Både fin och gammal förvisso, men ändå, det är helt galet!

Helt galen är också summan jag hörde att USA:s budgetunderskott ligger på. Eller om det var just budgetunderskottet vet jag inte, men någon form av ofördelaktig summa i alla fall. De refererade det i radion till "trettonhundra miljarder dollar". Det är ju en summa utan dess like! Alltså 1,3 biljoner dollar= 1 300 000 000 000 dollar. Och i kronor mätt så talar vi 8 947 000 000 000 kronor! En summa som skulle göra sig fint på mitt konto.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, november 11, 2010

Det var jag

Gah, det stör mig att jag hela tiden måste skriva in användarnamn och lösenord för allt här. Vad hände med "spara mitt lösenord"?
Men det är ju som sagt ett I-landsproblem.

Idag gjorde jag något som det känns som att bara jag kan göra. Jag har samma tjänst idag som igår och kör alltså samma linjer då. Det börjar med en 651:a från garaget till stationen där jag blir en 638:a till Vätö som första riktiga tur (651:an är en fjantlinje längdmässigt). Och den turen gillar jag, för det åker så mycket ögongodis med! Ja, den turen bär minsann upp hela tjänsten! Synd att den är först bara, då är det ju slut på det roliga på en gång.
... Å andra sidan är den ju fri från 676:or och de dagarna är sällsynta.

Hur som helst, jag hade ju problem på 653:an igår och tänkte ju att idag ska jag sköta mig exemplariskt på den, här ska inte ploppas ner i snöfyllt dike med något framhjul! Inga passagerare hade jag på i stort sett hela linjen heller, inte förrän sista biten fick jag en hel, en som åkte med igår också, så vi hade ju lite att prata om.
Men i alla fall, innan hon klev på, vad gjorde jag då? Jo, jag satt och tänkte på annat när jag körde och vips så stämde inte hållplatserna med det som stod på buss-pc:n! Jag hade i bara farten missat att svänga av där 653:an svänger och var inne på 654:ans väg istället. Gah! Men jag kör ju 654:an betydligt oftare än 653:an också, så det är kanske inte att undra på. Fast när jag nu körde linjen igår... Lite pinsamt.
Som tur var har man till alla omlopp där 638:an till Vätö ingår alltid kortvagn i och det ingår en trepunktvändning där, så det gick smidigt att backa in på en liten avtagsväg och vända tillbaka. Sju minuter kostade det mig när jag väl insett att jag hade kört fel, men det körde jag in sen (utan att köra för fort).

Delad är tjänsten också och jag och Daniel hade en lös plan om att springa idag, men i och med snö- och isläget är som det är, så är jag måttligt sugen på att springa - istället tog vi en promenad som hette duga! Ja, inte nog med att jag vankar fram och tillbaka mellan hem och garage, nej, här gås det på fritiden också! Men det är skillnad på att gå till jobb och att nöjesgå, alltid trevligt med Daniel.

Matlagning på det - vårrullar, potatis och sallad och nu ska jag strax återvända till jobbet. Hallstavik, here I come!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, november 10, 2010

Jag gjorde en Titanic

Jag tror jag kan ha nämnt i gårdagens inlägg att jag skulle köra linje 653 idag, en linje som går härs och tvärs genom Roslagen (känns det som) och som jag bara kört en gång tidigare och det för flera månader sen. Så lite smått osäker var jag, men jag tänkte att det nog skulle ordna sig.
Inte en passagerare hade jag med mig från Norrtälje, men någonstans kring Lohärad gick en tjej på och henne frågade jag vid en korsning vilket håll jag skulle ta. Jag anade att det var vänster, men jag tänkte att det var bäst att fråga. Vänster var det.
Sen var allt frid och fröjd förutom att det var halt och slaskmoddigt, och det övergick sen i att vara helt oplogat, vilket sinkade mig så att jag var ungefär 10 minuter sen när en trio damer klev på. Ytterligare en tjej klev på lite längre fram. Fler fick jag inte.
Jag tog det lugnt och sansat i och med att jag resonerar ju som så att jag hellre blir sen än fastnar - men det hade jag inte mycket för idag.
På en raksträcka fick jag möte av en personbil och där var vägen inte mycket mer än en buss bred. Bilisten hade en mötesficka längre fram (från mig sett) och jag hade en mötesficka på min sida före den mötande - (fortfarande från mitt håll sett). Då kan man ju tycka att störst går först så att bilisten skulle ha gått ut i sin ficka men icke, hon (damerna sa sen att det var en kvinna, jag såg aldrig) bara körde på, vilket fick mig att bli tvungen att väja ut i min översnöade mötesficka - och då sjönk bussens högra framhjul ner i snömassorna som tydligen dolde ett dike och fast satt vi. Ack och ve. Men det gick faktiskt inte att se var fickan slutade och bevisligen var den löjligt liten. Jag körde ju inte ner några plogpinnar, och det hade jag ju behövt göra om jag skulle ha korsat någon synlig markering av vägens slut, antar jag?
Nåja, jag provade förstås att både backa och köra framåt och ha mig, men det var inte mycket lönt med det. Larmade RTL och de skickade ut en bärgare.
Bärgaren tog närmare en timme på sig att komma (förståeligt i detta väglag), så under tiden pratade jag lite med passagerarna. De var alla vid gott mod ändå får jag säga, trots att de hade tider att passa som blev kraftigt övertrasserade, inte minsta gnäll eller skäll eller något alls, istället var alla väldigt eniga om att bilisten hade gjort fel och det känns ju skönt.
Bärgaren kom - men från fel håll, så han fick backa tillbaka och köra runt på en annan väg för att komma så att han kunde dra upp oss bakifrån.
Det var för övrigt samma bärgare som drog loss mig när jag hade fastnat på Yxlan. Vet inte om han kände igen mig, men jag kände igen honom. Han drar nog loss många bussar i veckan kan jag tro.
Loss kom vi och sista biten gick jättebra att köra, men vi blev ca 70 minuter försenade till Norrtälje busstation. Jag fick dock beröm för att jag hade kört så lugnt och för att avåkningen var så odramatisk, så ja, toppenpassagerare måste jag säga!

Imorgon har jag samma tjänst igen, så då ska jag göra om och göra rätt.

För övrigt så gick jag ju till och från garaget idag och hade dessutom delat, så det har blivit en del promenerande fram och tillbaka, men det tar inte mer än en halvtimme ändå. Imorse började jag gå precis när 6:00-ekot började och jag kom fram precis när 6:30-ekot började. Men jag vill ändå räkna på 40 minuter när jag ska dit, så att jag har lite marginaler.

Efter delningen körde jag 641:an till Hallstavik (just det, där Minnah i Idol bor) och fick ideligen rapporter både på kommunikationsradion och på stereoradion om att det var glashalt i stort sett hela länet så alla uppmanades att ta det mycket försiktigt. Jag tog det försiktigt, men kände faktiskt aldrig av att det var speciellt halt. Körde sen 642 till Herräng och tillbaka och så en sväng till till Herräng och tillbaka, innan det blev en 641:a hem till Norrtälje.
Vid garaget gjorde jag mig beredd att gå hemåt, men precis när jag gick förbi parkeringen kom en kollega och frågade var jag bodde och om jag ville ha skjuts!
Alltså toppenkollega! Jag vet inte vad han heter, men han är mig en trevlig en! Har pratat med honom ett par gånger och han känns som en lättsam typ, och bevisligen snäll också. Det uppskattar jag!
Det visade dig att vi har bott i samma förening också, för han flyttade ifrån den här bostadsrättsförening för bara något år sen. Men han bodde inte på DKV 51 som jag gör, och heller inte på DKV 53 som också hör till föreningen, utan på den tvärgående Flygaregatan, där nummer 3 är den sista i raden av fastigheter som tillhör vår förening, och de där på avkroken har jag ingen som helst koll på vilka de är.

Nu ska jag soffslappa den sista tiden innan jag övergår till att sängsova.

Oden är fri, nu ger han di.

tisdag, november 09, 2010

Unsinkable

Det här känns som helt rätt dag att vara ledig på! Klass två varnad snöstorm, jo jag tackar! Jag fick ju min beskärda del av "snökaoset" för några veckor sen... Men å andra sidan, det finns nog ingen beskärda del att tala om den här tiden på året - snö lär det komma i både mängder och omgångar.

När jag vaknade hade dock inte en enda flinga kommit och jag och Daniel hade bestämt att vi skulle ut och springa. Jag hade ju dock hört på nyheterna om vilket väder som komma skulle, men man kan ju inte gärna ta ut något i förskott, så jag cyklade ner till honom strax innan 10:30 (i och med att vi skulle ses just 10:30). På min väg ner så började det dock snöa lite, så mina ögonfranslösa ögon fick det kämpigt.
Precis när jag lösgjorde mig från cykeln utanför Daniels port så öppnades den och ut kom hans flickvän som blev rejält skrämd när jag stod där - men det var ju inte min mening. Och alltså, för att förtydliga mig; hon hajade till. Så mycket mer till reaktion var det inte, men Daniel, som kom efter, tyckte att det var väldigt roligt i och med att hon tydligen brukar skrämma honom.
Vi gick rätt raskt bort till fängelsespåret och det började snöa mer och mer allt eftersom och jag bannade min (för) tunna klädsel.
Vi beslutade oss sen att bara springa just fängelsespåret (ett varv) = två kilometer, och sen springa tillbaka istället för att gå, för att minska på utevistelsen. Jag å min sida skulle gärna springa till likaväl som från spåret också (det gör jag ju när jag tränar själv), men jag får anpassa mig lite efter Daniel. Sällskapet uppskattar jag!

Sen bannade jag även att jag hade cyklat till Daniel, för det var ju inte länge att cykla hem sen och dessutom hade jag helst sprungit hem, men nu fick jag i rask takt leda cykeln istället.
Hemma var jag så kall om händerna att jag inte hade någon känsel i fingrarna och beslutade mig då för att ta ett bad, ledig som jag är. Kan ju inte passa bättre än i ett sånt här väder, och dessutom måste jag ju passa på nu i och med att jag kommer flytta ifrån badkaret till en duschkabin... eller kabin vet jag inget om, dusch med draperi, gissar jag på.

Det var galet skönt! Jag tinade upp ordentligt och låg i i hela 45 minuter! Jorå s'att, annars brukar jag tröttna/storkna rätt snabbt när jag badar, men idag var det fantastiskt härligt! Dessutom hade jag laddat upp med förberedelser som jag annars brukar - just det - banna mig själv för om jag inte gjort, så som att lägga småkuddar på badkarskanten, ställa fram ett glas isvatten, sätta på lugn musik och öppna fönstret lite.
I och med att jag har svimmat i badkaret en gång tidigare så är det viktigt att jag får in luft och har kallt vatten att dricka, samt att jag gör alla rörelser uppåt väldigt långsamt när jag väl är färdigbadad, så det gjorde jag också, och det var knappt att det svartnade för ögonen ens! Hurra!

Därpå svängde jag ihop en kladdkaka, men jag måste allt säga att det receptet jag använder kan inte vara det helt ultimata. Kladdkakan blir för kladdig och går knappast att äta när den är "färdiggräddad", utan måste stelna i kylskåpet först - och då kan man ju ställa in smeten i kylen utan att passera ugnen först känns det som. Det är gräddtiden jag är skeptisk till, 20 min i 150 grader, kan det verkligen vara tillräckligt?
Nåja, den blev ju god ändå.

Sen satte jag mig med mitt tv-spel och spelade Super Mario. Det har jag inte spelat på evigheter, men jag tog allt några stjärnor innan jag gav upp.

Eftermiddagen som övergick i kväll fortsatte så i filmens tecken, och jag såg inget mindre än mastodontmästerverket Titanic! Nej, det var inte första gången, utan kanske fjärde-femte gången jag såg den, men det var bra länge sen nu och det går ju inte att säga annat än att det är en fantastisk film. Kärlekssagan i den är ju så fin! Jag hoppas jag får uppleva sådan himlastormande kärlek någon gång. Snart. Helst.

Imorgon är det jobb igen och som det ser ut nu behöver jag inte ens fundera på om jag ska cykla. Det blir snöpromenad imorgon bitti! Tack och lov så börjar jag inte 5:05 som igår, utan 6:43 och gör det även på torsdag, så jag måste inte gå extremt tidigt ändå. Bara ganska tidigt. Då ska jag köra en linje jag bara har kört en gång tidigare och det för jättelänge sen - 653:an. Det är dock en Norrtäljelinje och det gick bra den gången, så jag är inte så orolig. Men det är smalvägar jag ska ut på, så är det halt kan det ju bli knivigt. Ett plus är ändå att jag vet att jag kommer få en kortbuss på första passet i och med att jag ska ut på Vätö det första jag gör och där har man alltid kortbuss på grund av att man måste göra en trepunktsvändning vid Håknäs brygga. Hurra för det!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, november 08, 2010

Swim, swim

Jag hade ett visst huvudbry igår kring om jag skulle ställa klockan på 3:40 (promenadtid) eller 4:00 (cykeltid) då risken var överhängande att det skulle vara halt vid 4:30 när det i så fall var tid att trampa iväg. Men jag beslutade mig för att chansa, jag är ju så totalt omotiverad att kliva upp extratidigt den tiden på dygnet "utifall att" och än mindre sugen på att faktiskt promenera då. Chansningen föll väl ut, för det var inte halt trots att det var sex minusgrader då.
Och hur klär man sig för att cykla i den kylan så tidigt? Ja, jag lassade på rejält må jag säga. På överkroppen hade jag en herrans massa lager:
1. Linne
2. Skjorta
3. Väst
4. Fleecetröja
5. Fleecetröja (avtagbar, foder i jackan)
6. Jacka
7. Reflexväst

I övrigt rustade jag mig med kalsonger (nähä?!), byxor (nej, inga långkalsonger... dumt i cyklingen men skönt i bussen), strumpor, raggsockor, vinterkängor, halsduk, tjocka busslinkmössan och tjocka tumvantar.

Jag höll alltså värmen rätt bra ändå, men jag fick skala av mig rätt mycket när jag kom fram. Fast jag upptäckte rätt snart att stadsbussen jag var tillskansad på morgonen aldrig fick upp någon riktig värme, så jag behöll fleecetröja och mössa ovanpå den vanliga uniformen, samt skinnhandskarna som jag också hade med.
Därtill hade jag också med mig badkläder då jag tänkte att jag skulle svänga förbi badhuset och simma några längor på hemvägen sen, så jag hade mycket packning att släpa på idag.

Skönt nog så hade jag inte delad tjänst idag, det var stadsbuss i de arla morgontimmarna, 676:a till Stockholm sen, på vilken två av varandra oberoende f.d gymnasieklasskompisar åkte med (Angelica och Sandra S), 676:a tillbaka, tomkörning till tekniska och 676E (resgrupp) hem. Sista omgången där hade jag ledbuss av gammal volvomodell och det var ett tag sen jag körde, kände jag, men det gick som smort! Ledbuss är bra skönt att köra också.
Jo, diverse pauser och raster hade jag också, men de var ointressanta, förutom att jag på den sista rasten gjorde upp med Emma som körde den ordinarie 676:an hem (den jag förstärkte, vi skulle avgå samtidigt alltså) om hur vi skulle köra för att det skulle bli mest ultimat för oss båda. Och tro på tusan, trots att vi skildes åt rätt omgående så anlände vi precis samtidigt (okej, hon en busslängd före mig) till Norrtälje busstation sen, så det var bra planerat!

Och javisst, det blev badhuset sen alltså. Det var bra länge sen jag var där nu och det var till en början väldigt skönt att simma, det var inte så många i motionsslingan, så det gick att hålla det (förhållandevis höga) tempo jag ville mest hela tiden. Men sen ökade motionssimmarantalet på sig i både väldigt unga och väldigt äldre varianter, så det blev ett hemskt slött tempo då. Sånt är så trist tycker jag, men alla har förstås rätt att simma i motionsslingan så länge de simmar och inte leker. Jag gjorde så att jag bytte till lekhalvan och simmade några sista längder där innan jag gav upp. Det var väl ungefär lika mycket folk där, men mer stojigt fast mindre koncentrerat till den raka linje jag simmade i.
Hade tänkt simma i 45 minuter, men det blev en halvtimme. Tröttnade på att det var så segt att ta sig fram helt enkelt.
Motionsmässigt är det ingen vidare förlust ändå, jag sprang min långrunda igår och ska springa med Daniel imorgon, plus att jag har cyklat till och från jobbet idag ju. Fast det gör jag ju varje dag, om jag inte går då.

Till min glädje upptäckte jag idag att det har öppnat en pizzeria mitt emot bussgaraget! Alltså inte för att jag vill göda bussförarbuken, men jag ska ju flytta till Färsna till sommaren, alltså området bortom industriområdet där garaget ligger, och en obekvämhetfaktor med att bo där är just att det inte har funnits någon pizzeria nära alls, och det är ju trots allt rätt skönt att ha nära hemmet i fall orken skulle tryta någon gång eller suget helt enkelt bara är där. Närmsta pizzeria i denna pizzeriatäta stad ligger minst en kilometer bort, så det hade ju inte blivit så bra mitt i vintern då, att hämta hem mat. Den skulle ju vara djupfryst när jag, billös som jag är, väl kom hem.
Nu ordnade jag en karta här:


1. Här bor jag nu
2. Här jobbar jag
3. Hit ska jag flytta

Ikväll ska jag se Ung & bortskämd och Pensionärsjävlar. Det blir nog en höjdarkväll!
Kunde förvisso ha varit med Tove på Johnossi ikväll, men jag kände att energin inte räckte riktigt i och med att vi skulle få helt olika platser och jag dessutom ju har klivit upp i ottan och inte känner mig helt motiverad till att åka fram och tillbaka på 676:an nu på ledig tid heller.
Alltså, det hade säkert varit toppenbra, men de bra faktorerna räckte inte riktigt för att få mig över ända nu, så att säga.

Imorgon är jag ledig! Javisst, mjukstart på denna vecka i och med att jag har haft ledig helg också, men egentligen skulle jag ha varit ledig idag också, men jag har ju önskat mig att jobba på så många dagar jag bara har kunnat utan att det ska bli olagligt, och just det, skulle jag dessutom jobbat imorgon så hade det blivit för många dagar i rad i och med att jag ska jobba resten av vecka (helgen inkluderad), och då blir det för mycket enligt EU:s regelverk... eller om det är vägarbetstidslagen som reglerar det... eller bussbranchavtalet? Jag minns inte. Men sex dagar i sträck är vad man maximalt får jobba innan man måste ha en veckovila... Veckovila ja, det är ju ett EU-begrepp, så det är väl på den nivån den lagstiftningen ligger, kom jag på nu.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, november 07, 2010

Ett ufo!

Den här helgen blev något av en repris på den förrförra. Jag stannade kvar på Harsjö såpass länge att hemgång (alltså gå hem) inte kändes motiverat överhuvudtaget, så jag sov kvar. I min systers säng denna gång, för hon vad på översovning hos danskompisar. Och jag var förstås ackompanjerad av Herbert under natten, denna gosegris till katt.

Imorgon börjar jag 5:05 och nu har det ju varit kallt och frostigt i ett par dagar här, så jag blir nog tvungen att gå till garaget då. Det känns heller inte motiverat överhuvudtaget. Jag vill ju cykla, men jag vill inte cykla omkull och den risken minimeras ju om jag inte cyklar. Men i så fall måste jag börja gå ungefär 4:25 och därmed är uppstigning 3:25 något som skulle kunna tänkas... men jag pressar nog ner morgonrutinerna och kliver upp 3:40 istället. Härligt, härligt.
Men jag har åtminstone inte delad tjänst imorgon, så jag slutar vid 14-någon gång, och det är ju skönt! Då måste jag matplanera och veckohandla, för det har jag minsann inte gjort idag.

Ikväll är det minsann premiär för Vem kan slå Filip & Fredrik och det tänker jag förstås se - men bara eftersom The Event har uppehåll idag. De kommer ju krocka annars och då väljer jag The Event måste jag säga, Filip & Fredrik återkommer ju alltid i rutan, så de kan man prioritera bort ibland känner jag, trots att jag gillar dem och det de gör.

Och just det ja! Här är min nya taklampa:


Tänd taklampa på dagen


Tänd taklampa på kvällen

Jag är riktigt, riktigt nöjd! Kanonpresent!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, november 06, 2010

Födelsedag i förskott

Det har hänt något med Firefox här på min dator märker jag, för nu måste jag plötsligt hålla på att skriva in mina lösenord till olika sidor hela tiden istället för att komma in färdiginloggad så som är så bekvämt att kunna göra från hemmadatorn. Hrm, det är väl bättre rent säkerhetsmässigt, men å andra sidan så måste man ju skriva in ett lösenord för att komma till det skrivbordet där jag har lösenorden sparade. Så ja, det är ett I-landproblem som har tornat upp sig här hemma.

I övrigt här hemma, så är jag nu i färd med att få en ny taklampa uppsatt här i vardags/sovrummet. Jag och mina föräldrar har nämligen varit till lampaffären i Vreta och där fick jag välja ut en lampa som födelsedagspresent. Nu är det ju en och en halv vecka till jag fyller år, men ja, vi är inte så punktliga med såna här detaljer, firanden och presentgivningar blir mer i mån av tid. Jag ska bjuda på födelsedagsmiddag helgen efter min födelsedag till exempel, så själva födelsedagen blir nog väldigt vardaglig då den är förlagd till en arbetande onsdag i år. Några enstaka sms lär väl trilla in och så lär väl horder gratulera på facebook, det är ju där man uppvaktar folk nuförtiden känns det som. Så ja, högre ställda förväntningar än så har jag inte.

Hur som helst, det fanns väldigt många fina taklampor där, och ja andra lampor också för den delen. Jag har aldrig varit där förut, men jag har sannerligen anledning att återvända i och med att det fanns mycket fint som inte var så dyrt heller! Så istället för att köpa små bordslampor och sånt på IKEA där allt ser mer eller mindre likadant ut och där man knappast blir unik med sitt inköp, så ska jag allt ta och åka dit istället. De hade som sagt väldigt mycket fint!
Bild på lampan kommer senare.

Idag har jag förresten betalat in de 5000 kronorna som förskott på insatsen till lägenheten i Färsna, så ja, nu är det hjulet verkligen i rullning! Men det känns bra, det gör det faktiskt. Och konstigt vore väl annat, man ska ju inte sälja och köpa bostad om det inte känns bra.

För övrigt, jag vaknade med halsont imorse! Alltså inte riktigt den här smärtsammaste varianten, utan av den sort som en apoteksmässig halstablett och fil och juice sen botade, men jag har i ärlighetens namn snorat och nyst lite mer idag än lovligt, så jag håller då tummarna stenhårt för att det inte är en förkylning på gång igen, för det var ju bara någon vecka sen sist.
Huga, må friskheten segra!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, november 05, 2010

Bilderbloggen

Jag har hittat några bilder i telefonen, vissa äldre än andra, som jag har tänkt att jag ska inflika i bloggen som illustrationer till mitt eviga bussmalande, men jag har glömt bort att ha med dem på aktuell dag. Eller ja, den äldsta är jag osäker på, den har kanske varit med... men jag har å andra sidan inte raderat den från telefonen och det gör jag med de flesta bilder när jag för över dem till datorn, så ja... jag är osäker.


Kör man linje 636 (till exempel) vill man inte mötas av detta när man redan ligger sen


Kör man linje 634 kan storbåtar korsa ens väg


Bussen med den kronologiska sifferföljden 1234 som JAG hämtade till Norrtäljegaraget


När nära och kära åker med mig brukar jag låta dem provsitta förarsätet, här har vi mor min

Jahapp, en bild säger mer än tusen ord, men det går snabbare att bläddra igenom fyra bilder än att läsa fyratusen ord, det är då ett som är säkert.

Den här dagen har inte varit så märkvärdig. Körde 676 till Danderyd och tomkörde hem och på ingen av turerna (om man kan räkna tomkörning som en tur?) hände något minnesvärt, för jag kan inte säga att jag minns något specifikt ifrån dem. Sen hade jag paus på Norrtälje busstation en stund och då kom en före detta förskolekollega gående förbi min parkerade buss, så jag tutade till och skrämde kanske livet ur henne, men det genererade i lite prat och dessutom styrde jag upp så att hon kom att åka med min nästa tur med 676:an, då hela vägen till Tekniska. Hon och dottern fick kliva på där vid parkeringsstället också, så de gick före i (den korta) kön... men det är förmåner man har om man känner bussföraren, tycker jag!

Rast på Tekniska sen, på vilken jag köpte lite mat på Valhallagrillen som jag åt i rastlokalen läsandes Metro. Det tillhör inte vanligheterna att jag köper mig lunch, men idag hade jag ingen wasa sandwich med mig och det är ju bara fredag en gång i veckan, tänkte jag, så jag slog till. Fast just det där "det är ju bara x-dag en gång i veckan", det säger jag gärna om vilken dag som helst för att rättfärdiga än det ena och än det andra.

676 hem och den var väl utan höjdpunkter också. Fick ropa ut Gillingebanan manuellt i och med att en karl efterfrågade det, men ja, annars har jag inga speciella minnen från den turen. Det blir ju tyvärr så när jag kör samma linje flera vändor under en dag, att de känns som en enda klump i princip.
Men just det ja! Mot slutet av denna tur var jag helt grymt kissnödig och såg fram emot att få lasta av passagerarna och springa in i rastlokalen vid Norrtälje busstation - men ack, jag skulle ju direkt avgå som 651 till bussgaraget (eller ja, sista hållplatsen heter Vårgatan), så jag fick allt hålla mig lite till. Men på garaget lättade jag på trycket, vill jag lova!

Därpå hade jag långrast av kortare modell, ca två timmar och fyrtio minuter och tänkte först att jag kanske inte ens skulle cykla hem, jag hade trots allt min bok med mig, men jag kom på rätt snart att det kändes som för lång tid för att häcka på garaget ändå.
Så jag trampade på hemåt.
Hemma visste jag inte riktigt vad jag skulle sysselsätta mig med, så jag slösatt lite vid datorn efter att det självklara var avklarat och visste till slut inte ens vad jag ville göra med datorn. Ja det där låter ju... Ja annars på mina långraster brukar jag ju laga mat, men nu hade jag ju ätit lunch redan, så det kändes överflödigt.
Det blev att jag chattade lite med Daniel på facebook till slut, innan det blev tid att återvända till jobbet.

Då fick jag en av de nya 12-bussarna (av samma modell som den på bilden ovan, men med ettnummer lägre; 1233), och på den kunde jag inte hur jag än försökte, logga in på mitt omlopp på pc:n! Alltså, utan omlopp får man inte fram körningarna man ska köra med bussen, omloppet sköter skyltning och utrop och har koll på tiden, om man ligger plus eller minus jämfört med tidtabellen. Kort sagt är det bra att komma in på sitt omlopp. Jag kontaktade RTL och bad att de skulle göra ett försök (de kan manuellt från sitt säte i Blåsut lägga in omlopp på bussarna också), men det lyckades inte heller. Så jag fick fixa det bäst jag kunde ändå och själv skylta om för varje ny avgång och klara mig utan plus/minus-visaren, men det gick ju också det.
651 ner till stationen, 658 till Solbacka, 658 tillbaka till stationen, 655 till Söderhall och 644 till Mora vägskäl sen.
644:an var mest minnesvärd av dessa, för när jag fick den första avstigande där så passade jag på att önska alla en trevlig helg, och det visade sig att det var väldigt många av de få passagerare jag hade som skulle kliva av där (Riala kyrka), och de vinkade och log mot mig när de hade gått ut genom bakdörren och kommit jämsides med framdörren. Ja, sånt är trevligt!

Vid tomkörningen från Mora vägskäl till garaget sen lyssnade jag på radion på lite högre volym än jag brukar göra när jag har passagerare. Hallå P3 var programmet för stunden, där ämnet var huruvida det är snaskigt eller viktigt vända ut och in på kungens privatliv och folk fick sedvanligt ringa in till programmet med sina åsikter. En kvinna formulerade sig vid ett tillfälle såhär: "... inaktivt valt att inte välja att inte vara kung längre..." Ja, det är taget ur sitt sammanhang, men det var just det här med att det var en negation till aktiv följt av ytterligare två negationer som fick det att snurra i min skalle. Jag brukar tänka att två negationer tar ut varandra. Är någon inte ekonomiskt oberoende, ja då är den ju ekonomiskt beroende helt enkelt. Men att inaktivt inte välja att inte vara något - det är ju tre och följaktligen måste ju en negation vara kvar för att meningen ska bli densamma. Och jag trodde fram till jag skulle skriva den här raden nu, att jag visste hur man på ett bra sätt skulle kunna förenkla den meningen lite, men nu blev jag osäker... Ja, det var en mening som satte griller i huvudet på mig, helt klart.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, november 04, 2010

Mest liv... men lite död också

Igår när jag kom hem från löprundan med Daniel och tog in posten, så öppnades dörren till grannen som jag utom hörselhåll från honom brukar kalla för Pissnisse, av stankmässigt uppenbar anledning och ut kom en yngre man jag aldrig sett förut som frågade om jag kom med posten. Träningsklädd som jag var vet jag inte riktigt vad som fick honom att tro det, men jag svarade ju förstås glatt att jag tvärtom hämtade post.
Då berättade han helt spontant att Pi... ja, nu kan vi kalla honom Lennart var hans biologiske far och att de nu höll på att rensa ur lägenheten då Lennart gick bort i förra veckan. Anade att han ville markera att någon annan haft fadersrollen för honom i och med att han tryckte på med "biologiske" far, och det var nog tur för honom det.
Hur som helst hade jag ingen aning om att han var (är) död, men å andra sidan är jag inte förvånad. Dels har han förmodligen levt väldigt långt ifrån ett sunt liv i och med att han gissningsvis har tillhört de klassiska "A-lagarna" och dessutom har det på sistone varit väldigt si och så med att ta in tidningen, har jag sett i hans tidningsställ - de har travats på hög flera gånger så tanken har väl ändå slagit mig, att han skulle kunna ha legat död där inne, men vips så har tidningarna försvunnit vid något tillfälle och då har jag viftat bort de tankarna.
Ja det märks väl att det här är ett dödsfall som inte berör mig trots att det är rätt nära inpå ändå, men ja, folk som man inte tycker om, sörjer man ju heller inte precis.
Nej sist någon dog där jag verkligen sörjde, det var för fem år sen då den lille pojken på förskolan dog, fem år gammal. Ja, det var det senaste dödsfallet som rörde mig till tårar.

Idag då, så har jag puttrat på med 676 fram och tillbaka i vanlig ordning. Gör jag någonsin annat? Svaret är förstås ja, men det har varit osedvanligt många 676:or som har fyllt mitt schema nu på sistone.
Nåja, på tur nummer två in till Stockholm åkte inga mindre än min mor och syster med, och det var ju trevligt, särskilt som de stod först i kön och då hade möjlighet att sätta sig längst fram också, så att vi kunde prata lite.
Däremot blev det debakel när jag körde fram för att lasta på folket. Jag skulle avgå 10:30 och precis när jag hade kört fram så körde en annan buss upp jämsides med mig och sa att det var hans passagerare jag lastade, då han skulle gå 10:25. Visst, jag hade kört fram lite för tidigt, men å andra sidan så kom jag ner från garaget som 651 och inte genom tomkörning, så min tid var väldigt reglerad, och det känns väldigt omotiverat att anlända till stationen med 651:an och parkera bussen för att ha den stående i två minuter innan det är dags att köra fram.
Hur som helst så annonserade jag i högtalarna att de som hade bråttom in till Stockholm kunde byta till bussen bredvid som skulle avgå fem minuter tidigare, varpå en del också bytte buss.
Men tji fick dem, för i och med att han avgick så kort inpå före, så stod det ju inga längs vägen och ville kliva på min buss, så jag kom faktiskt fram till Tekniska högskolan innan han gjorde det.

Långrast hade jag, om än att den var kortare än vanligt (drygt två timmar), på vilken jag smällde ihop en morotssoppa enligt eget huvud och den blev faktiskt kanongod! Roligt när egna påhitt lyckas!

Sen åter lite 676 och på sista turen hem mot Norrtälje så åkte min före detta kollega och klasskompis Sara med mig också. Andra gången hon åkte med mig nu rentav. Kul kul!
Det var dock galet mycket folk och trafik på turen in till Stockholm som föregick den här sista turen, vilket gjorde att jag blev sen till den avgången - men då hade jag ett fint samarbete med en kollega som avgick lite tidigare än mig, som inte var försenad överhuvudtaget och han sa åt mig att köra raka spåret och bara stanna för avstigande, så det gjorde jag. Men - jag hade inga avstigande förrän vi kom till Norrtälje, så jag vände de ca -5 minuterna jag startade med, till +5½ när vi kom fram till ändhållplats och det med en buss begränsad till 90 km/h, så det går alltså inte att köra för fort. Skönt när det flyter på!

Måste ju nämna min dröm jag hade i natt också! Ja, igår gick jag och lade mig så tidigt som vid 20-tiden igår och släckte väl lampan någon halvtimme senare och det i kombination med att jag imorse klev upp relativt sent (6:15), så jag fick många timmars sömn att drömma mig bort på.
Och jag drömde att jag var i spelet GTA IV! Och det har jag inte spelat på länge, så bara det var ju märkligt. Men drömmen var märklig också, för jag var ju inne i spelet och sköt med bazooka från helikopter och var jagad och hade mig - men jag var inte rädd, för på något vis visste jag ändå att det bara var ett spel, trots att det var "verkligheten" jag för tillfället befann mig i.

Idag har jag fått hem reservationsavgiftsinbetalningskortet (långt ord!) för lägenheten i Färsna à 5000 kronor, och när jag har betalat den så känns det som att det inte finns någon återvändo till att flytta... fast det gör det väl i och för sig ända fram till jag skriver på ett riktigt köpekontrakt, men då får jag väl förmodligen en förlustaffär på de här 5000 kronorna då, så ska jag dra mig ur utan att det påverkar ekonomin så är det nu.
Nu vill jag ju inte dra mig ur, men ändå känns det lite nervöst. Sista inbetalningsdag är dock så sent som tredje december, så jag behöver inte skynda jättesnabbt med det. Men jag ska göra det. Snart.

Ordet är fritt, nu är det ditt.