torsdag, september 30, 2010

När ironin slår till

Idag har det blivit en hel del övertid på jobbet, högst ickevald sådan.

Jag började 5:19 imorse och körde stadsbuss fram till 7:33 - på den tiden hinner man med linje 650, 657, 657, 656, 650, 650, 658 och 658. Där flöt allt på utan problem, körde min förre detta kollega och nuvarande granne på 656:an och det var ju trevligt.

Hade rast på garaget mellan 7:33-9:05 då jag mestadels satt och pratade med lite kollegor som passerade, läste och löste även lite sudoku. Och jag åt min lilla "lunch" då också, bestående av en wasasandwich och en knorr vie. Inte mycket till lunch, men så skulle jag ju sluta 12:04 också, så det skulle ju inte gå någon nöd på mig - trodde jag.

När rasten närmade sig sitt slut så gick jag runt lite på garageplan för att få in lite syre i hjärnan som skulle pigga upp mig efter den tidiga morgonen (och därmed korta natten) då jag klev upp 4:20 imorse. Christoffer kom då tutande från att ha kört 654:an runt Lohärad två varv, så jag gick och pratade lite med honom då. Han hade långrast och skulle hem och åkte då med mig på min väg ner till busstationen och vi bestämde att vi ska träffas och titta på Idol tillsammans ikväll - mycket trevligt! Sånt där vardagsumgänge vill jag ha mer av, det är ju så lätt när man bor så nära varandra och ska man ändå göra ungefär samma saker på sin lediga tid så är det ju dubbelt så trevligt att ha sällskap när man gör det... Ungefär så ja.

Jag skulle köra 632:an till Vagnsunda längst ute på Yxlan och körde fram för att lasta på de enda två damer som stod och väntade. En av dem hade rollator och jag hade givetvis en busstyp som är så hög att det praktiskt taget är omöjligt att lasta på rollator/barnvagn på egen hand genom bakdörren, så jag for givetvis upp för att hjälpa henne.
Hon tackade så mycket och konstaterade rätt snart att bussen inte hade säkerhetsbälten, vilket tyvärr inte alla bussar har. Hon hade nämligen åkt med en buss som hade kört i diket på vårkanten och då gjort illa armen så att hon blev sjukhusliggande i tre veckor (eller sa hon månader?) Jag minns inte riktigt, men det var länge tre något.
Jag svarade då att jag skulle göra mitt bästa för att inte hamna i diket och frågade även var hon skulle kliva av, så jag visste var jag skulle vara beredd att hjälpa till med rollatorn igen.

Vi for iväg på utsatt tid och jag fick väl ihop en handfull passagerare totalt. Resan till Vagnsunda gick väldigt bra och jag hjälpte damen av med rollatorn där hon sa att hon ville av.
När man anländer på Yxlan och svänger av mot Vagnsunda så blir vägen väldigt smal, så det är inte helt enkelt att få möte där, men det finns mötesfickor här och där, så det brukar gå bra.
På ett väldigt smalt ställe efter Yxlö brygga stod det en lastbil med släp i vägen, släpet var ute i mötesfickan så gott det gick, men i och med längden på ekipaget så gick det inte för mig att passera förrän han hade åkt (jo, jag vet att det var en han) - grejen var bara att han lämnade släpet kvar, så det blev trångt så in i bomben att passera - men det gick.

När jag kom fram till Vagnsunda var bussen tom sen länge. Jag hade en liten paus och fotade bussen:


En av de två scaniaboggisarna hade jag

Just den där busstypen är nog den av de olika jag kör som har längst svängradie, i och med att den har så långt mellan fram- och bakaxel. Den är alltså lite bökig, men annars rätt trivsam. 4364 heter den och den andra heter 4564 och den är snäppet bättre tycker jag - men men.

Jag avgick när jag skulle och fick inte en passagerare med mig. När jag närmade mig Yxlö brygga igen så tajmade jag in det så otroligt bra att lastbilen nu stod och hämtade sitt släp - och från det hållet kunde vi ju inte mötas, så jag försökte svänga av lite mot en infart, så att han skulle kunna passera.


Man kan dock inte tro att det gick att passera med lastbil + släp där, men det gick.

Men för mig gick det mindre bra sen - jag hade gått lite för långt ut, så underredet tog i den där infarten och därmed satt jag fast och kunde trots diverse försök att höja bussen, varken komma framåt eller bakåt.


Ack ack...

Från framdörren fick jag kliva rakt ut i diket - bakdörren gick överhuvudtaget inte att öppna där jag satt.
Så det var ju bara till att kontakta RTL som fick skicka en bärgare. Men i och med att jag var långt ute på Yxlan och att det måste åkas färja dit, så tog det ju en bra stund innan han kom. RTL tyckte att jag skulle passa på att njuta av solen, och vädermässigt var det ju rätt dag att köra fast. Tacksamt att jag inte hade passagerare då, men det var ju värre för de eventuella passagerare som stod längs vägen och inte fick veta varför bussen inte kom.

I och med dikespromenerandet så höll jag mig ändå mest inne i bussen för att kunna lyssna på radio och prata i kommunikationsradion. Passade även på att ringa världens bäste bankman Mohammad, som jag önskade en dejt med inom kort, och vi styrde upp att vi ska ses på torsdag.


Siffran i vänster hörn visar med ett plus hur mycket före tidtabell man är och
med ett minus hur mycket efter, i minuter - och kan max visa 60 åt båda håll.

Bärgaren kom efter en halv evighet och lyckades relativt snabbt dra upp/loss mig och det blev tack och lov inga som helst skador på bussen (vad jag kunde se/kände av) och i och med att det i övrigt inte var fel på den så behövde jag ju inte bli bärgad mer än så, så jag fick köra för egen maskin tillbaka till garaget sen.


Vi fick båda stå och vänta på färjan

Ja, som om jag inte väntat länge på bärgare (inte som i beklagan riktat mot honom då), så fick jag sen vänta rätt länge på färjan också. Men då köpte jag en chokladkaka till min hungriga mage och reflekterade över DN:s löpsedel:


"Reinfeldts maktspel - kan avgöra nästa val"

Alltså, det är ju fyra år till nästa val och precis vad som helst inom politiken kan ju hända till dess, så det är väl liiite tidigt att börja prata om vad som kan vinna det valet redan nu?

Drygt en och en halv timme senare än vad jag skulle, var jag framme på garaget och där blev jag skrivandes diverse lappar i en kvart ungefär, innan jag sen kunde cykla hem.
Hemma lade jag mig på soffan för att sova en lur och vaknade sen med adrenalinet på topp.
Såhär gick tankarna:
Zzz... Vad är klockan...? 16:07... 16:07?... 16:07?!!! Men jag skulle ju på kurs i Hornsberg klockan åtta?! Har jag sovit bort en hel dag?!
Det var inte förrän jag kom in i köket - varför det hände just där vet jag inte - som polletten trillade ner; jag hade sovit i 45 minuter, inte i över ett dygn. Fattar inte varför jag vissa gånger inte kan minnas att jag lagt mig att sova på dagen och att det då är samma dag när jag vaknar - jag lägger mig ju inte ens i sängen då, utan i soffan, men det är då inte första gången som jag vaknar upp från de lurarna och inte har någon aning om vilken dag det är.

Nej nu måste jag laga lite mat, chokladen var nu länge sen. Sen ska jag ju till Christoffer som sagt, och då lär jag få berätta om busshistorien i detalj!
För övrigt, viss del av ironin jag tänker på i rubriken gäller ju damen med rollatorn som jag sa till att jag skulle göra mitt bästa för att inte köra i diket (tur att hon hade klivit av när det hände!), men också igår, då jag och Daniel sprang, så pratade vi om att ingen av oss hade fått vagnsstopp och behövt bärgare, trots att det i stort sett dagligen behöver bärgas någon buss. Vi kom fram till att det förmodligen bara är en tidsfråga... och ack ja!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, september 29, 2010

Då har vi landat mitt i veckan igen, med ett brak!

Jag har haft lite småfjantig tjänst idag; först jobba 6:18-8:27 då jag körde en 650 från Lommarskolan till busstationen, en 676:a till Danderyd och en tomkörning tillbaka. Sen hade jag långrast och jobbade sen 15:06 till 17:39 då jag tomkörde till Tekniska högskolan och sen körde 676:an tillbaka till Norrtälje. Sen slut för dagen!
Men i alla fall, på 650 och morgon-676:an hade jag en gymnasieklasskompis med - jag sa god morgon så som jag brukar när folk kliver på, då hon klev på, men jag såg inte att det var hon först, men hon såg i alla fall direkt att det var jag. Fast jag hade väl i och för sig reagerat av mig själv annars också, även om jag vid första anblick inte såg på henne med "den där människan känner jag"-ögonen. För dig som är insatt i min gymnasieklass så kan jag säga att det var Angelica. Hon stod framme hos mig och pratade en liten stund, men jag sa att hon såklart fick sätta sig och sova istället för att stå och prata med mig - klockan var ju rätt lite och merparten av resenärerna brukar vilja sova då. Och så gjorde hon.


När jag kom tillbaka med min blå boggi så var det helt soprent på slutet av B-rampen och hela C-rampen, där alla de bussarna brukar stå

På min rast hade jag gjort upp med Daniel om att springa klockan 12, men min rast började ju långt innan som du nyss läste, så innan dess spelade jag Sims.
Sen när det väl var dags att svida om och cykla iväg till Nordronaspåret där vi brukar springa När jag springer ensam springer jag milspåret som är en kombination av Vigelsjöspåret och fängelsespåret - jo vi har ju ett fängelse här i stan, eller kriminalvårdsanstalt heter det väl egentligen, och ett av spåren går till viss del längsmed fängelsets murar.
Hur som helst så kände jag inför löpningen att jag hade rätt ont i huvudet och tänkte att det var nog precis frisk luft och motion som skulle råda bot på det. Och visst, under löpturen kände jag inget av det. Daniel däremot var rätt seg idag, så vi hade inget vidare tempo och sprang heller inte så långt, men man kan ju inte alltid vara på topp. Det är hemskt trevligt att springa tillsammans i alla fall, det är ett bra komplement till min vanliga träning.

Sen när jag kom hem igen så slog huvudvärken till igen, så då drog jag slutsatsen att om det inte var motion som var medicinen, så var det väl mat. Jag åt ju frukost tidigt och då var ju klockan kring ett, efter stretch och dusch och så, så då svängde jag ihop en mycket god pasta carbonara med sparris till.
Därpå var det tid att cykla iväg till jobbet igen - men tro på tusan om huvudvärken inte kom smygandes igen!
När jag så satte mig i bussen så insåg jag rätt snart vad som var den egentliga boven: trötthet! Jag har ju gått upp tidiga morgnar hela veckan hittills och inte gått och lagt mig fullt så tidigt, så det tar väl ut sin rätt nu.
Jag blev grymt trött när jag tomkörde in till Tekniska, så tack och lov för att jag just tomkörde, för då kunde jag vrida upp radion, öppna fönstret och sitta och sjunga och ha mig för att tröttheten inte skulle ta över.
Väl framme på tekniska hade jag lite tid över innan jag skulle avgå, så då drack jag ett glas vatten, gick ett varv runt terminalen och andades in djupa andetag av den friska stockholmsavgasluften och satte mig och löste lite sudoku sen, för att gå igång hjärnan. Och tro på tusan, på hemvägen sen var jag inte alls lika trött. Skönt det!

Fick ihop rätt bra siffror på Co-drivern också (som mäter den bränsleförbrukning och dylikt) efter dessa två och en halvtimmars körning:


Bränsleförbrukningen ligger annars gärna på kring fem liter per mil, nu fick jag nästan ner den under fyra!

Apropå sömn förresten, så märkte jag natten mellan måndag-tisdag att jag började drömma innan jag hade somnat. Alltså, det är väl så man somnar, att tankarna glider och väg, flyter ihop, rörs om och vips så sover man, men oftast märker man det ju inte riktigt. Jag märkte det dock helt tydligt, för jag kom då att tänka på dagen på Busslinkskolan (jag hade ju varit där under dagen) och läraren som började prata om en bondgård och jag tänkte då att jag undrade hur han skulle göra kopplingen mellan bussar och bondgårdar - men då slog det mig att det kommer jag inte få svar på, eftersom jag bara hade tänkt det där om att han hade stått och pratat om bondgårdar - jag låg ju i sängen och var inte alls på skolan.

Efter jobbet svängde jag förbi Coop med målet att handla något gott till kvällen. Jag trodde att det skulle bli något onyttigt, för jag ville göra något riktigt gott och tyvärr är ju mycket av det riktigt goda just onyttigt - i alla fall av det som jag brukar köpa då jag inte är speciellt sugen på att laga mat.
Men nejdå, jag tror jag höll en rätt nyttig nivå! Det blev nämligen sill och potatis med lite tillbehör - det är ju också riktigt gott och enkelt.


Det blev dock en potatis för mycket

Nu ska jag se Idol och har väl inga förväntningar alls. Eller jo, på Jay!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, september 28, 2010

Dagens goda gärning

... inte bara dagens, det är nog veckans goda gärning. Men men, den får jag återkomma till.

Idag har min tjänst känts oerhört oekonomisk måste jag säga, känns som att jag har tomkört ungefär lika mycket som jag har kört i (linje)trafik. Jag började nämligen morgonen med att tomköra från Norrtälje till Hallstaviks busstation för att köra 642:an till Herräng och sen 642:an tillbaka, men då via Centralskolan - en sväng som jag inte har gjort förut och var lite osäker på, men den gick bra.
Sen blev det då en 641:a tillbaka till Norrtälje och en 651:a från busstationen upp till Vårgatan och bussgaraget - sen gick jag på långrast.

På min långrast gjorde jag nästan ingenting. Eller jo, jag handlade lite på Coop till att börja med. Den här veckan har jag inte riktigt gjort någon bra matplanering och bara handlat lite på måfå och då glömt en del till den lilla planering jag ändå hade gjort, så det kompletterade jag idag. Sen åkte jag hem och tittade på upplösningen av gårdagens idolkval som jag missade till förmån för Lite sällskap - alltid bra - och det var väl rätt personer som gick vidare, rent sångmässigt. Rent charmmässigt är jag inte fullt lika säker.
Ikväll vet jag inte vem jag ska hålla på överhuvudtaget, har två favoriter bland både killarna och tjejerna; Elin och Sassa på fruntimmerssidan och Björn och Emil på gubbsidan. Ja, vi får se hur det går helt enkelt.
Jag tittade även på Ullared som jag missade till förmån för just Idol igår - det är ju skräp-tv när det är som bäst. Alltså det är inte bra, men det är inte dåligt och det har ändå ett visst underhållningsvärde och något som gör att i alla fall jag vill se mer - till skillnad från det jäkla Kungarna av Tylösand, det är den sämsta svensksproducerade smörja jag någonsin sett! Jag blev tvungen att se första avsnittet för inte så länge sen, för att min nyfikenhet tog över i och med att jag har hört just att det ska vara så dåligt - och som jag håller med! Blåsta deltagare, sprit och sex och absolut inget mer - inte mycket till koncept precis, men så är det ju en Schulman som står bakom det också...

Nåja. Sen försökte jag sova, men det slutade med att jag bestämde med Daniel att vi ska ut och springa igen - imorgon. Jag övergick istället i att spela Sims och äta toasts, innan jag återvände till jobbet.

På jobbet stod jag först i och fixade och trixade - jag har nämligen blivit satt på att gå ytterligare en kurs i Hornsberg på fredag (vilket känns lite tjatigt i och med att upplägget igår var väldigt snarlikt med det jag genomförde/genomlevde/genomled för ett halvår sen under YKB-utbildningen), men det råkade vara min lediga dag och i och med att jag i samma veva byter schema från 100% till 75% så skulle det då bli så att jag då skulle jobba nio dagar i sträck med den indragna lediga dagen och det är inte bara inte okej, det är även mot lagar och regler då vi max får jobba sex dagar i sträck. Så det där fixade jag till och blev ledig på söndag istället. Sen gjorde jag även ett fridagsbyte, då jag behöver vara ledig en lördag längre fram då jag egentligen jobbar, så jag bytte min lediga lördag den 9:e oktober mot min jobbande lördag den 16:e oktober - alltså dagen då jag ville vara ledig. Det gick smidigt.
Sen skrev jag även upp lite önskemål för kommande dagar och anmälde mitt intresse inne hos enhetscheferna om att fortsätta jobba 100%. Jag både vill jobba 100% för lönen och för att jag tror att det blir för mycket tristess av att vara så mycket ledig som man ändå är på det rent 75%-iga schemat, då man bland annat är ledig en vecka i sträck varje månad - så vida man inte jobbar extra då. Och visst, en ledig vecka skulle väl vara skönt på sitt sätt, men inte så ofta, då skulle jag nog klättra på väggarna.

Vidare fick jag reda på att jag skulle ha med mig en kollega på min tomkörning till Tekniska högskolan. Det var någon jag till namnet inte visste vem det var, men jag såg sen att det var ett bekant ansikte. Dock ingen jag sagt mer än hej till tidigare, så vitt jag vet. Men det var ändå rätt trevligt att ha någon att växla några ord med under turen in.
Vi skiljdes åt, han skulle köra 676:a till Norrtälje och jag 639:a till Hallstavik.
När jag så hade kört fram och lastat på folket men ännu inte gett mig av, så kom en passagerare fram med en mobiltelefon som han hade hittat någonstans i bussen. Minsann, jag hade inte haft en tanke på att kolla igenom bussen inför avfärd, i och med att jag tog bussen från garaget och förutsatte att den då var igenomkollad av föregående förare/servicepersonal. Det var ju ärligt av honom i alla fall.
Jag hade ju inte tid att göra något med telefonen då, men när jag två timmar senare anlände till Hallstavik så tittade jag på den och såg att den hade horder av missade samtal, sms och nästan inget batteri. Försökte då ringa "mamma" som stod överst bland missade samtal, men det gick inte, så jag drog slutsatsen att kortet var spärrat. Då ringde jag istället mammans nummer från min telefon och hon blev så glad, så glad över att dotterns telefon kommit till rätta. Vi bestämde träff på Norrtäljegaraget då jag hade tomkört tillbaka dit och ja, hon var verkligen glad. Och det här får jag allt klassa som den goda gärningen, för vi som bussförare har absolut inga skyldigheter att kontakta ägare när det kommer till upphittade föremål, tvärtom snarare, det finns tillsägelser om att inte göra det. Men alltså - det måste väl vara mitt val ändå, om jag vill ringa från min telefon eller inte - jag gör det ju som privatperson i och med att det inte ingår i mina arbetsuppgifter, och även om det uppfattas av ägaren i fråga som att jag gör det på uppdrag av Busslink, ja då ger det ju bara Busslink extra plus i kanten för dem, antar jag. Värdesaker vill man ju ha tillbaka snabbt och slippa krånglig administration kring.

Hemma från jobbet ringde jag och gratulerade min far, som ju idag fyller de femtiotre åren - plus att jag pratade lite praktiska ting med honom också. Golvet i min lägenhet ska läggas i helgen och golvsocklarna ska på igen på måndag - sen kan jag äntligen flytta tillbaka möblerna där de ska stå och göra en storstädning, för nu känns det riktigt jäkla skitigt - i alla fall med mina mått mätt över hur det brukar vara. Jag har inte dammtorkat eller skurat golv på... ja, säkert en månad nu. Brr...
Men lite möbellöst kommer det vara i någon vecka därefter ändå, i och med att min bokhyllekombinationsmöbel ska slängas och jag ska investera i nytt då den 16:e när jag vill vara ledig, för då passar det så fint att åka till IKEA - så då tänkte jag försöka shoppa loss.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, september 27, 2010

On fire!

Jag har just gjort och ätit en galet stark soppa - majssoppa med chilisting - som jag förvisso har ätit förut, men idag blev den sannerligen starkare än någonsin! Inte nog med att soppan i sig var stark, man ska dessutom ha korvbitar i den (jag kör med ölkorv av olika sorter), och den sort jag hade idag var starkare än någon annan ölkorv jag har ätit. Trots att jag nu har diskat och fixat i köket och alltså inte inmundigat på närmare en halvtimme, så hettar det fortfarande kring munnen, som om starkt solsken strålade rakt runt munnen.

Men i alla fall...
Idag har jag varit i Hornsberg igen! Då jag åkte dit (buss från Gustavslund till Danderyds sjukhus - 676:an alltså, röd tunnelbanelinje från Danderyd till T-Centralen, grön tunnelbanelinje från T-Centralen till Thorildsplan, promenad till Hornsberg) kändes det ju nästan som att det var igår jag gjorde det sist. Och nej, det är ju inte speciellt länge sen, den tidigare delen av april blev jag klar med min utbildning där.
Skillnaden nu var ju att jag inte hade sällskap på resan av mina norrtäljeboende bussförarkollegor, som då "bara" var blivande kollegor, men istället kurskamrater - även om vi inte planerade så mycket alltid så var det nästan alltid någon jag åkte samtidigt med och då hade sällskap med, så på den punkten var det lite ensamt.

Att återse Hornsberg var rätt kul, det var en hel del folk där jag kände igen och några som också kände igen mig och frågade hur det gick och så, bland annat instruktörs-Lotta som var med på den vådliga färden då jag blev "inlurad" på en återvändsgata med en buss och då fick pula och trixa en hel del för att komma runt och ut. Detta finns dokumenterat i paintform på facebook, jag är taggad så vet du inte vad jag menar men är vän med mig där så är det bara att bläddra bakåt bland fotona på mig, tills du kommer till något som ser paintaktigt ut.
Bussen som jag lärde mig köra i, fanns kvar också, den gamla skorven, så jag var ju tvungen att klappa och fota den lite:


6808:an stod kopplad på sin ramp

Själva kursen var Resenärer med särskilda behov - en kurs som jag gick så sent som 10:e mars, såg jag på ett schema som hängde där, så det var rätt mycket repetition och igenkänning på det mesta - men det hade ett bra upplägg och repetition är ju kunskapens moder, så jag klagar inte. Dessutom blev vi bjudna på god sallad till lunch, så det var trevligt. Och varför skulle jag gå den här kursen när jag nyligen har gått den, undrar du? Jo, enligt EU-direktiv så ska bussförare fortbildas kontinuerligt gällande vissa ämnen, som just det här, och har man nyligen gått YKB-utbildningen så kan det bli lite tjatigt i början, men sen kommer det att bli fem år mellan kurserna - alltså mellan samma kurser då. Just den här som jag har gått nu lär jag inte få gå igen förrän tidigast om fem år igen alltså.
I gruppen om tio bussförare så var jag både den enda från Norrtälje, den yngste och den som hade kört klart kortast tid. Ett par hade kört sen sjuttiotalet och den som var närmast mig hade väl kört tre år tror jag. Men men, det var trevligt ändå.

På vägen hem sen hade jag sällskap till tunnelbanan och en hel station på tåget av en kollega från söderhallen som hade latinamerikanskt/sydamerikanskt ursprung och han berättade, apropå resenärer med särskilda behov och så, att man där han kom ifrån (jag har pinsamt nog glömt vilket land... Men Chile, tror jag), så brukar man tacka gud för att man fortfarande har synen och rörligheten och så - och det låter väl inte så dumt egentligen. Alltså, jag är ju inte religiös, men det är väldigt lätt att glömma hur privilegierad jag är i många avseenden. Jag har perfekt syn, en kropp som visserligen visar sitt missnöje genom astma, allergier, alopecia, eksem och sånt - men den fungerar som den ska och håller sig dessutom smal vad jag än äter - och ja, det finns så mycket sånt som bara är självklart för mig, som inte är självklart för alla. En viss tacksamhet borde nog alla känna, oavsett vad man tror på. Jag menar, tror man inte på gud, utan att det bara är en slump; vem som föds frisk och vem som föds med funktionshinder och vilka som drabbas på vägen genom livet - ja, då tror man ju just på slumpen och kan känna tacksamhet inför den.

Det var den filosofiska hörnan, nu är det tid att sadla om för TV-kväll här. Det blir Idol framför Ullared och sen förstås Lite Sällskap!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, september 26, 2010

Caaake!

Hua hua, idag är jag trött i min kropp! Men jag har varit duktig och tränat också, så det är väl inte att undra på. Var lite vankelmodig kring det där med träning till en början idag, då jag började min morgon (som var förmiddag) med en hostattack och sen kände mig allmänt seg och slö och dessutom var det kallt och blåsigt ute, så jag funderade faktiskt på att skjuta på tränandet lite. Men efter lite kattaklappning så tänkte jag att jag kan ju ge mig på den kortare vändan i spåret i alla fall, det behöver ju inte bli 11,8 kilometersturen, så så blev det. Fast när jag var ute och sprang sen så kände jag ju att det var just vad jag behövde, så det blev den långa rundan ändå och sen styrketräning på det.

Sen blev det inte heller slapperi just, jag och syster min svängde ihop en tårta till far vår som fyller sitt femtiotredje år på tisdag. Visserligen åt vi ju på restaurang igår lite med anledning av det, men ja, en god trerättersmiddag med tårta som dessert kan man ju allt ha hemma en söndag också när det vankas födelsedag. Tårtan blev både vacker och god, men jag tänkte inte på att fota den tyvärr.
Däremot så fotade jag den vi gjorde till hans förra födelsedag - den blev inte riktigt lika vacker som denna idag, men den ger dig ju ändå en tydlig bild av tårta:


Pappas femtioandra födelsedagstårta

Ja sen blev det ju middag och hela kånkarongen och lite presentutdelning till desserten då. Eftersom far i stugan bara uttryckt en endaste presentönskan; nya ölglas på fot, så hade vi köpt ett fyrpack var till honom, så tolv stycken fick han totalt, dessutom var de i samma snitt och modell som de okrossade som finns kvar, så det finns väl nu totalt femton likadana ölglas på fot där nu kan jag tro.

16 oktober förresten, apropå glas, då måste jag se till att åka till IKEA och förena nytta och nöje med att gå på ett möte kring ett bostadsprojekt som jag är intresserad av, samt investera i nytt möblemang till vardagsrummet.

Hemma nu, efter cykeltur som också tog på krafterna då den jäkla Bergsbacken ska cyklas upp för varje gång jag har varit på Harsjövägen, så väntade en liten badrumsstädning och tvättstugan på det. Som sagt, jag längtar efter att kunna storstäda ordentligt i hela lägenheten, men det är som ingen vits med det innan allt är klart. Eller allt och allt, men som det är nu är det inte mycket till vits.

När jag är klar med tvätteriet ska jag allt lägga mig raklång i soffan och slappa. I natt vore det bra om jag kunde somna tidigt, imorgon ska jag upp vid 5:15 för att åka in till Hornsberg och ha vidareutbildning - i kontrast till kvällsjobbandet som har dominerat de senaste två veckorna nu.
Hur som helst så blir det nog inga problem som det känns nu, att somna alltså, men man vet ju aldrig hur det är när jag väl ligger där.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

I want it all

Det går lite sådär med bloggandet nu måste jag säga, nu är klockan efter midnatt igen, så lördagen gick ju egentligen utan inlägg då. Men men, så kan det gå. Jag har knappt inte varit hemma idag, så det är väl inte undra på egentligen.

Först sov jag rätt länge i och med att jag har jobbat kväll hela veckan utom måndag (delat då) och ja, det tar ju lite på morgonkrafterna. Dessutom tittade jag på Idol i efterhand igår när jag kom hem från jobbet och hör och häpna - de hade inte lagt in någon reklam alls på tv4play, så det var ju hemskt trevligt. Tror jag har skrivit det tidigare, men just det här slutauditionsmomentet tycker jag är bland det roligare i Idol, när man börjar få en bild över vilka deltagarna är och man får se deras stora känsloregister och så. Jag tycker allt i grund och botten att det var rätt personer som gick till kvalet, det enda som förvånade mig lite var att hon, servitristjejen som Bagge hittade på sin turné, inte gick vidare. Jag gillade henne.

Hur som helst så klev jag upp och gjorde mig startklar (så att säga) för att ta cykeln till Flygfyren och därifrån promenera till Harsjövägen. Det är en bit.

På Harsjö hängde jag en stund med familj och katt (katten är förstås en del av familjen, men han glöms kanske bort om jag bara skriver familjen) innan vi så drog ner på stan och restaurang På G (familjen reducerad till bara människorna nu dock) och åt en tidig, härlig middag. Min fars födelsedagsmiddag kan vi nog säga att det var, han fyller år på tisdag då ingen har tid att uppvakta honom och det var himlans gott må jag säga! "Tre toasts utan snaps" till förrätt och paprikastekt gösfilé till huvudrätt blev det för min del, plus att jag åt en del av min systers löjromstoast också (hon skulle egentligen haft en toast skagen, men vid beställningen sades det löjromstoast och ingen reagerade på det) - nej i min familj är vi varken kräsmagade eller fina i kanten och äter lite grann från varandras tallrikar även på restaurang. Ja, jag skulle väl inte göra det på nobelmiddagen kanske, men i ärlighetens namn tycker jag inte att det är något fel med att äta från någon annans tallrik om denne inte vill ha - så onödigt att slänga bort något som önskas ätas.

Sen åkte vi till Stockholm och drog oss mot Djurgården, men vi var alldeles för tidiga för att gå direkt till Cirkus dit vi egentligen skulle för att se Queenmusikalen We will rock you, så vi slank in på Hasselbacken där det för min del blev en Baileys Coffee. Det är ju så vansinnigt gott! Begriper inte det där riktigt, kaffe dricker jag ju inte annars, men det är som sagt en vansinnigt god drink, den skulle jag nog kunna dricka mig riktig berusad på så gott som det är.
Geir från Idol var för övrigt där också.

Ja, sen blev det musikal i alla fall och det inleddes med biljettstrul, men det ordnade till sig relativt snabbt och bra och vi hade rätt bra platser i en loge. Musikalen var bra, rentav bra, men inte det bästa jag har sätt. Den gjorde mig inte alls hänförd på samma vis som Phantom of the Opera i London - men den musiken var jag så galet förälskad i redan innan och hade höga förväntningar som inte bara infriades utan även överträffades, och så var det inte riktigt nu. Queen tycker jag är/var bra, ja rentav bra, men ändå inte så jag går upp i limningen när jag hör deras musik.

På vägen hem sen, med bussen som gick 23:10 från Tekniska hade min främmande skäggtomte till kollega inte vett att släcka ner till nattbelysningen ens, det var fullt strålkastarsken på från taket hela vägen till Norrtälje. Så gör minsann inte jag på mina sena körningar, antingen är det nattbelysning på eller ingen alls utöver läslamporna som man som passagerare i så fall får styra själv över.
På vägen in till Stockholm däremot, ja då var det ju inte mörkt, men det jag skulle säga var att det inte var någon främmande skäggtomte som körde då, utan ett välbekant ansikte som tillhörde en av de som linjeutbildade mig.

Nu är klockan sent och jag ska gå i träda för denna gång. Imorgon måste jag ta mig i kragen och träna. Vore ju bra om golvfasen kunde komma igång i renoverandet här också, jag börjar bli väldigt städsugen (som i att få det städat snarare än i att städa), den senaste storstädningen börjar bli ett minne blott, men i och med att inget står där det ska , så är det inte riktigt läge att städa annat än badrummet lite grann.
Jag har nog i det närmaste bestämt mig för att göra mig av med min bokhyllekombination rätt omgående och sen vara utan fram till jag investerar i nytt, istället för att dras med denna med trasig vitrindörr.

Nåja:

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, september 24, 2010

Scheisse x2

Inte nog med att jag glömde att blogga igår - jag är på vippen att glömma det idag också!

Nu har jag mat på gång också, så det får bli högst korthugget här då.

Igår hade jag samma tjänst som i förrgår, alltså en tur till Blidö och en tomkörning tillbaka, rast över idol-tid (igår kunde jag dock inte titta på garaget då tv:n var upptagen, men kom hem lagom till reprisen vid 0:30) och sen 676 fram och tillbaka för att sluta enligt Busslinktid 24:19. Allt gick bra där.
För övrigt har jag börjat släcka även nattbelysningen på mina sena körningar så att det blir riktigt mörkt i bussen med undantag för de som tänder sina läslampor - tror det uppskattas av alla som vill sova. Däremot tänder jag nattbelysningen så fort någon ska på eller av, men jag släcker igen så fort påstigande har satt sig eller avstigande har gått av.

Idag har jag bara 676 hela dagen/kvällen och slutar väl någon halvtimme tidigare än igår, men börjar istället två och en halv timme tidigare, så jag måste kämpa på med maten nu!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, september 22, 2010

Scheisse

Här har jag varit ledig hela dagen fram till om en liten stund och inte haft en tanke på att skriva minsta rad här, trots att jag slutar efter midnatt ikväll och då inte har något av dygnet kvar att skriva på, och det vore ju vådligt. Jag vill ju ha den levande bloggen som får ett nytt inlägg varje dag, oavsett kvalitet på det. Jajemänsan, kvantitet går före här!

Jag måste hylla kvällsjobb också, det är vansinnigt trevligt att köra buss om kvällarna tycker jag, i synnerhet 676:an. Bara att trafikläget är ett helt annat gör mycket, men sen är folk allmänt glada och trötta sådags. Jag har nog för övrigt inte träffat på någon passagerare som har varit direkt otrevlig ännu, annat än de som inte hälsar tillbaka då jag hälsar på dem då de kliver på då, men det kan jag nästan inte räkna ändå, jag tror att det är alla mina icke-hälsande kollegor som till stor del bidrar till att folk överhuvudtaget inte ser på bussförare som medmänniskor utan bara någon som ska ta dem dit de ska på utsatt tid.
Och kvällsjobb innebär ju även sovmorgon, och det är sannerligen guld värt! Det är så jäkla skönt att ligga och dra sig precis så länge som känns nödvändigt, behöverligt och skönt. Fast imorse stördes jag väl lite av den här allmänna regeln om att det går bra att börja föra oljud och larma och ha sig efter klockan åtta på vardagsmorgnar. Det är ju faktiskt lite tidigt om man är kvällsjobbare, och för att inte tala om man är nattjobbare. Så vid åttatiden drog någon form av såg igång utanför mitt fönster, vilket väckte mig förstås. Jag lade då en kudde på huvudet och gjorde mitt bästa för att somna om, vilket jag nog lyckades med, men det blev ingen djupsömn därefter direkt, sågen sågade på och till slut klev jag upp för att se efter vad det var, och det var väl någon form av motorsågsliknande häcksax som vaktis gick runt och trimmade häckar med.

Nåja, merparten av denna hittills lediga dag har jag spelat Sims. Sims 2 då, ska tilläggas. Jag har inte riktigt fastnat för trean. Och åter är jag inne i en period när det är rätt kul. Byggde nyligen ett hus som jag blev väldigt nöjd med, där det nu bor en familj som frodas och förökar sig som bäst för att fylla det rätt stora huset.
Just husen har en viss betydelse för om spelläget ska bli roligt också har jag märkt. En del hus jag gör blir inte så bra som jag vill och där blir jag inte sugen på att spela heller, men husen som jag är nöjd med är det desto roligare att spela i - och är jag riktigt nöjd så blir oftast väldigt trevligt.

Men jag har även varit ute och promenerat. Solen skiner ju idag och det var ju ett tag sen - det har regnat på mig så många gånger när jag cyklat till eller från jobb eller någon annanstans nu, att jag inte ens tänker på att skriva om det här. Det gör mig helt enkelt inte så mycket att det regnar längre, jag tycker inte att det är jobbigt att cykla i regnet - men såklart ska det bli väldigt trevligt att om en liten stund cykla iväg i solskenet.

Ja för idag har jag en tur till Blidö med 634:an först och sen 676:or, så det är ingen avancerad dag. Resten av veckan är för övrigt inte avancerad alls. Imorgon har jag samma tjänst som idag och på fredag har jag bara 676:or. Inte så omväxlande, men enkelt.

När jag kommer hem ikväll blir det att se Idol i efterhand, den fas de är i nu tycker jag nästan är den roligaste, den med grupparbeten och sånt inför kvalet. Ja, det tycker jag faktiskt långt bättre om än de första auditionerna som de flesta andra verkar gilla mest. De som sjunger dåligt roar mig faktiskt inte speciellt mycket.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, september 21, 2010

[pip-pip]

Jag kan fortfarande inte riktigt smälta att det ska sitta främlingsfientliga i vår demokratiskt valda riksdag... Tanken gör mig så arg och ledsen - det är nästan så jag tycker att man skulle ta till något icke-demokratiskt knep för att få bort dem, typ hitta någon liten bortglömd paragraf i regeringsformen som säger att riksdagspartier får kastas ut om de befaras ha kommit till genom folkets dumhet.
Nej men alltså, jag tror på demokratin, men den har verkligen sina brister också.

Arbetsmässigt har jag haft en riktig toppendag idag! Dels hade jag rätt kort dag och det på den senare, men inte jättesena halvan av dagen. 14:09-20:11 jobbade jag närmare bestämt. Sen hade jag dessutom 645:an, linjen som går förbi "min" förskola och det är första gången jag kör förbi där när det faktiskt är öppet (tidigare har det varit antingen helg eller för sent), så nu kunde jag tuta och vinka! På tillbakavägen åkte dessutom två förskolebarn med mig, varav åtminstone den ena är ett sånt riktigt charmtroll som ville prata med mig lite också. Och jo, jag tutade och vinkade även på tillbakavägen.

Lite lusigt med bussen var att när jag lastade på folk vid Lommarskolan (körde en 650 först) så hände inget när de lade sina accesskort mot accessläsaren, så jag sa till dem att de fick gå på ändå, då de stod där och försökte flera gånger (vilket blir den naturliga reaktionen hos de allra flesta). Likaså när jag lastade på horderna som skulle åka med 645:an (många bekanta ansikten där) från Norrtälje busstation. När folk så klev på, på nästa hållplats och jag såg att de höll i accesskort så sa jag "det är bara att gå på den fungerar..." [pip-pip] "... tydligen nu igen!"
Så det var ju skönt att den vaknade till liv, det är hemskt tjatigt att säga till var och varannan som går på att den är ur funktion.

På rasen sen träffade jag Christoffer också, och det är ju alltid trevligt. Sen hade jag 676 fram och tillbaka och det gick också väldigt bra. Skulle ha tomkörning med personal från stationen till garaget sen, och då gjorde jag, precis som igår, som så att jag skyltade om till "Personalbuss" på yttre skylten, för jag ville ju att den som skulle åka med mig snabbt skulle se vilken buss han/hon skulle med, så att mina eventuellt inkörda minuter inte behövde spillas på att vänta på någon som inte skulle hitta. Vet inte om jag skrev det igår, men då kom jag in lite tidigare än beräknat till busstationen och skulle ha folk med mig, skyltade då om och körde runt två varv för att synas, men ingen ville åka med, så jag fick vackert vänta ut tiden där om någon skulle komma i sista sekund då, men ingen kom överhuvudtaget.
Hur som helst så stod en kollega plikttroget vid avstigningshållplatsen och väntade, och han berömde mig rent av för att jag hade skyltat om!
Han lärde mig också hur jag ska justera ratten, för jag var inte riktigt helt nöjd med rattens läge, den kändes för långt bort, men flyttade jag sätet närmre så fick jag för lite benutrymme. Men nu vet jag i alla fall hur man gör, jag hade helt glömt bort.

Nu tänkte jag titta på Idol i efterhand och äta lite ostbågar. Mums!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, september 20, 2010

94,3%

... av väljarna har inte röstat in Sverigedemokraterna till riksdagen. Borde inte en sån överväldigande majoritet kunna rösta ut dem?

Nedslagen

Såhär nedslagen över ett valresultat har jag aldrig känt mig tidigare. Vart är detta land på väg egentligen? Okej för att de rödgröna inte vann, det kan jag ta. Miljöpartiet gick ju starkt framåt och blev tredje största parti och det glädjer mig åtminstone. Men att vi inte får en majoritetsregering tycker jag är mindre kul, helt klart, och att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen och det med högre siffror än både vänsterpartiet och kristdemokraterna, och dessutom blir vågmästare - det är helt uppåt väggarna! Okej för att folk vill ha en förändring, okej för att folk inte gillar blockpolitiken - men att rösta in ett främlingsfientligt parti - hur tänker folk? Okej att invandringspolitiken kanske inte är optimal, men det rättfärdigar då inte att man ska placera polerade rasister vid makten!

Och Reinfeldt som sträcker ut en hand mot Miljöpartiet också... i och med att de är det tredje största partiet och i så fall skulle bli näst störst i allianssamarbetet, då ska de ju ha många tunga ministerposter också, bland annat vice statsminister - det skulle passa Maria Wetterstrand. Men de där reglerna med att språkrören måste avgå ställer ju till det då... någon annan kan ju inte gärna få glida in på en räkmacka och sätta sig på den posten.
Men hur som helst, jag ser ju helst att Miljöpartiet inte samarbetar med alliansen om de inte skulle få dessa tunga poster och ett stort inflytande, jag röstade på dem för att de var de gröna i de rödgröna... ville man ha de gröna i de blågröna kunde man rösta på centern.

Ja det är nästan så jag hoppas att regeringen faller och det blir nyval, och att folk då skärper och tänker lite på andra istället för bara på sig själv.

***

Dagens politikruta är avklarad. Likaså dagens arbete. Imorse började det med att strula för mig. Först hittade jag inte bussen jag var tilldelad, men det visade sig att jag hade skrivit fel på min spec, så efter en andra titt på listan hos vagnsutlämningen så hittade jag - men då startade inte bussen istället. Fick då gå till vagnsutlämningen en tredje gång och säga till, fick en batterikärra med bifogad mekaniker och då startade bussen, men jag kom iväg lite sent.
Skulle dock tomköra till Rimbo för att köra linje 647 därifrån till Norrtälje (det måste vara en av de enklaste linjerna som finns, den går den mest självklara vägen mellan just Rimbo och Norrtälje). Var dock lagd på att ha en liten paus när jag kom fram till Rimbo, innan 647:an, så jag hade lite marginaler.

Från Norrtälje sen blev det 631:an, skoltur, Rådmansö. Har aldrig kört just den varianten då man ska svänga in på "Södersviks lokala slinga", så jag blev lite osäker på vägen vid en korsning och frågade passagerarna genom högtalaren om det var rakt fram eller vänster (jag visste att jag skulle svänga vänster antingen där eller längre fram nämligen) och fick då bröliga rop bakifrån om rakt fram. Jag körde några meter innan jag fick mer pipiga rop om att jag faktiskt skulle svänga. Gjorde då en snabb beräkning i huvudet; Bröliga rop långt bakifrån kontra pipa röster från längre fram = högstadieelever i bak, låg/mellanstadieelever i fram = lurendrejare i bak, barn oroliga att hamna fel i fram = jag ska svänga.
Så jag backade tillbaka och svängde som de yngre sa, och det var helt rätt. Baskade ungdomar att luras!

Resten av resan gick bra. När jag kom till Norrtälje igen hade jag "tomkörning med personal" till garaget enligt specen, alltså skulle någon åka med mig när jag skulle tomma till garaget. Vem hade jag ingen aning om, och jag kom in till stationen fem minuter för tidigt också, så jag gjorde mig till och skyltade om till personalbuss och körde först runt ett varv på stationen när jag kom, men ingen gav sken av att vilja åka med, och sen när tiden för att köra därifrån kom, och inte heller då ville någon åka med. Bah, jag hade kunnat åka tidigare alltså, det hade min blåsa gillat.

Långrast sen då, på vilken jag sprang med Daniel igen. Riktigt roligt och trevligt att ha en springkompis! Idag var det utan hund och utan att möta kossor, så vi höll rätt bra fart.

Hemma igen blev det stretch, dusch och matlagning för att sen cykla tillbaka till jobbet och åter köra en 631, men denna gång med ett X på slutet och det en avklippt variant som började vid Rådmansö skola (jag skulle köra hem samma busgäng som jag imorse körde till skolan). Sen bussbyte på stationen fast via garaget och samåkning ner igen och så 676 fram och tillbaka.

Räknade just ut att jag har varit väldigt hurtig idag även utöver springandet med Daniel, à cirka fem km - jag kan inte riktigt mäta den sträckan eftersom jag fortfarande är så obekant med Nordronaspåret och omgivningarna där - vi följer inte spåret hela vägen... Men fem kilometer säger Daniel, så jag får lita på honom, det känns rimligt. Hur som helst så har jag ju förutom det först cyklat till jobbet. Sen cyklade jag till Harsjövägen för att hämta mina regnkläder som jag hade glömt där, sen därifrån hem och så hemifrån och till Nordrona. Efter löpning cyklade jag från Nordrona och hem och sen åter till jobb. Från jobbet cyklade jag till Coop för att köpa juice och från Coop cyklade jag hem, och här är jag nu. Det är en sammanlagd cyklad sträcka om inte mindre än 18,53 kilometer! Inte illa.


Följ siffrorna i ordning med utgångspunkt och mål på S, så ser du min framfart

Nu är det snart Filip och Fredriks "Lite sällskap" - veckans tv-höjdpunkt!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, september 19, 2010

Valkval

Hej och hå och en flaska med rom! Den här dagen har bara flugit fram i renoveringens anda. Jag har väl mest bistått snarare än faktiskt gjort grovjobb idag, men nu är tapeterna på plats! Rummet är silvergrått istället för mörkgult, så det känns ju som ett helt annat rum! Men än är det inte klart, golv ska på plats och förhoppningsvis ska möbler köpas också.

Har förstås gjort avbrott för att rösta (heja rödgröna!) och tittar nu egentligen på valvaka och vill inte skriva så mycket. Tyvärr ser ju SD ut att komma in i riksdagen - det gör mig lite bitter på svenska folket... Varför vill man ha ett parti som vilar på rasistiska grundvalar?

Matplanering, veckohandling, stortvätt och skjutsning av syster har jag även hunnit med.

Imorgon ska det upp och jobbas tidigt, så nu ska jag valvaka! Tyvärr tror jag ju verkligen att det blir alliansen som segrar, men ja, heller en allians i majoritet än SD som vågmästare - jag hoppas verkligen inte att de kommer in, kan inte säga det nog så många gånger.

Ordet är fritt nu är det ditt.

En kort analys i natten

Det här jag avslutade förra inlägget med, att jag ville hinna med att göra något innan kvällen barkade hän mot säng, det blev att se SVT's sista valdebatt, den som sändes samtidigt som Idol igår. Och jag måste säga att jag är förvisso klar över att jag vill ha en rödgrön regering, men rent partiledarmässigt så tycker jag att folk behöver bytas ut på båda sidor, jag tror det skulle gagna de egna partierna om de kunde hitta en bättre representant och ansikte utåt helt enkelt.

Men om jag börjar i den andre änden, Fredrik Reinfeldt till exempel, jag vill ju helst inte fortsätter som statsminister - men jag tycker att han är en bra företrädare för sitt parti och känns förtroendeingivande för den sak han står för. Samma sak med Göran Hägglund, jag tror han är ett lyft för Kristdemokraterna, men ändå inget som ens finns inom räckhåll att jag skulle rösta på. Och Maria Wetterstrand - ingen är bättre än henne, det tycker jag faktiskt inte. Men så är det ju också hennes parti jag tänker rösta på, så det är kanske inte så konstigt. Henne gillar jag skarpt men hon ska ju tyvärr bytas ut på grund av språkrörsreglerna inom partiet, så ja, det är ju lite trist. Hur som helst, där har vi den avdelningen partiledare som jag är nöjd med. Nu var inte Peter Eriksson med på den här slutdebatten och det tror jag också var klokt för jag tycker verkligen att Maria är den av språkrören som är det bästa ansiktet utåt.

Hur som helst, jag tror verkligen att det skulle vara ett lyft för Vänsterpartiet om Lars Ohly klev tillbaka - ja, jag tycker allt att vänstern var färgstarkare på Schymans tid, henne var det krut i. Ohly har jag helt enkelt lite svårt för.
... Tillika Socialdemokraterna. Mona är säkert duglig på alla sätt, men dels har hon kanske lite för mycket i sitt bagage och sen gillar jag inte riktigt hennes attityd hela tiden heller, tycker hon angriper motståndarna lite för gärna, hon ägnar lite för mycket fulpassningar, som istället kunde gå att lyfta fram sina egna sakfrågor.
Och Maud Olofsson- jag tycker allt att hon har gjort sitt i rampljuset, hon känns mest som en trött tant som tjatar om företagen i var och varannan mening. Det tilltalar mig inte. Lite nytt blod i kaptensbindeln där skulle nog inte vara fel.
Folkpartiets Jan Björklund är inte heller en karismans man precis, han spottar och fräser om hårdare tag - inlindat i något mjukare ord. Nu blir det väl mer en reflektion av hela Folkpartiet än bara av honom, men jag tycker inte alls om den linje av förbud och åtgärder de pratar om, till exempel gällande burkor och föräldranärvaro i skolan. Nej tack.

Och när jag ändå är inne på politik - någon som helt klart borde veta hut och helst få sparken från sitt jobb, det är ju Frankrikes president, Nicolas Sarkozy. Jag är helt inne på Vivian Redings linje där, att han borde skämmas. Det är så vansinnigt inte okej att utvisa en folkgrupp på det viset, det borde det franska parlamentet åtalas för!

I och med klockslaget så är det nu valdag. Jag ska rösta och det hoppas jag att du också gör - hela vitsen med en demokrati faller om man avstår från att rösta, då kan man lika bra flytta till någon militärdiktatur och hoppas att livet blir bättre där.

Ordet är fortfarande fritt och ditt.

lördag, september 18, 2010

Allting kan gå i kras

... i synnerhet en vitringskåpsdörr i glas. För igår hände det, det som jag så många gånger tidigare har trott ska hända. När mor min och jag skulle flytta min bokhyllekombination genom skjuta på-metoden, hon tog i i överkant och jag nerifrån golvet och sköt på - och då föll hela glasdörren ut och var inte långt från att landa i mitt huvud, men missade precis och föll ner på golvet och tycktes i en millisekund se ut att hålla - men sprack sen upp i miljoners miljoner bitar som låg och fräste en bra stund medan de sprack upp ytterligare.


En hel del hann sopas upp innan jag kom mig för att fota

Och ja, det var ju minst sagt trist, men tur ändå att jag slapp få den i huvudet. Det skulle ju varit just snyggt! Nu måste jag väl verkligen slå slag i att investera i nytt möblemang också, som jag redan har haft i åtanke också, men kanske velat skjuta fram lite i och med att jag tycker ekonomin skenar iväg helt uppåt väggarna just nu.

... Men igår gjorde jag mig däremot en extra hacka.
Först hade jag 634 till Blidö och tillbaka. När jag kom längst ut på Blidö till ändhållplatsen vid Glyxnäs där vi har en liten rastlokal så kände jag mig förfärligt törstig och tänkte så gå in i rastlokalen för att dricka lite, det är gott vatten i drickaautomaterna där.
Men, jag fann i min ficka - ingen nyckel! Jag hade glömt mina jobbarnycklar hemma alltså, och i samma veva slog det mig att jag också hade glömt min "matsäck" hemma. Att kalla det matlåda känns mastigt när det handlar om wasa-sandwich, banan och drickyoghurt. Suck, det var bara till att hålla igen då.
Jag anropade RTL och frågade om jag möjligen kunde få ta bussen hem till mig efter avslutad tur för att hämta det där, såg ju att bussen inte skulle användas precis på en gång efter att jag var klar med den, och jag har ju inte långt hem heller, men tillräckligt för att i stort sett hela min halvtimmeslånga rast skulle gå om jag cyklade fram och tillbaka.
Svaret blev dock blankt nej.
Jag berättade sen om det för en kollega nere på garaget, att jag fick hoppas att jag under min passning som sen väntade, skulle slippa att åka på något där jag skulle komma att behöva nycklarna - och hon erbjöd sig då att köra hem (och tillbaka med) mig! Det var inte alls så jag menade, men det var jag förstås extremt tacksam för! Ätandet tänkte jag att jag skulle överleva utan, hade ätit mig så extremt mätt innan jobbet att jag nog skulle stå mig, men just nycklarna ville jag ju ha - men jag passade förstås på att hämta både nycklar och det som ätas skulle.

Hade således passning sen och i vanlig ordning (har i och för sig bara haft det en gång tidigare) så hände ingenting under den tiden. Mellan 20-23 satt jag vid tv:n och småpratade med lite kollegor som kom och gick. Fick då se Idol och det var ju trevligt.


Idol på arbetstid... fast det är inte sant, för bilden är tagen under en rast i Åkersberga och inte igår på Norrtäljegaraget.

Men ännu har jag inte kommit till den där extra hackan som jag flaggade för tidigare, men det var så att jag blev kontaktad lite senare med frågan om jag kunde ta en 676:a fram och tillbaka efter min arbetstid, 676:an skulle avgå just 23:00 från busstationen då jag egentligen slutade, sen 24:10 (busslinktid) från Tekniska tillbaka till Norrtälje där jag skulle sluta 25:19 - alltså två timmar och nitton minuter övertid och det fick jag en slant extra för!
Körningarna i sig gick hur bra som helst - jag gillar än så länge att köra 676:an på sen kväll/natt. Det är ju ingen trafik överhuvudtaget att tala om och folk är i allmänhet glada och trevliga. Jag ger dem i och för sig inte mycket annat väl än att vara det genom att vara extra glad och trevlig själv på de turerna, känner lite att det är en investering i min trygghetsskänsla, eller hur jag nu ska säga det. Det är medvetet, men inte inte konstlat.
På vägen in till Tekniska hade jag väl en handfull passagerare, varav en kvinna som var väldigt dragen och inte kunde trycka fram sin sms-biljett då hon bara slant och tryckte fel, så hon bad mig göra det istället. Nu får vi ju inte ta tag i kundernas telefoner egentligen, men den regeln måste ju upphöra att gälla när vi blir direkt ombedda att göra det. Och jag var försiktig och tappade den inte heller - till skillnad från henne då, som tappade den ner i mitt knä först.
Hur som helst så log hon sitt mest berusade leende mot mig då jag bekräftade hennes biljett (vilket jag gjorde rätt generöst då det fattades en zon i den, men det orkade jag inte tjafsa om) och sa "fan vad du är söt!". Lite fyllegulligt sådär!

På vägen tillbaka hade jag istället fullsatt buss i det närmaste, fanns väl några strösäten lediga, men de var inte många. I Danderyd klev det på tre tjejer som åkte på samma remsa och hade 3x2 stämplingar från tunnelbanan som var giltiga. Det kostar ju två markeringar att röra sig i en zon, i det här fallet i zon A som de hade gjort. Att ta sig från zon A till zon C som Norrtälje ligger i kostar fyra markeringar, men i och med att två markeringar är giltiga i en timme så hade de ju biljetter giltiga till hälften så att säga, men de behövde ju ytterligare 3x2 markeringar för att få resa till zon C - men det fanns bara två markeringar kvar på remsan. Jag påpekade där felet i och med att tjejen som höll remsan inte verkade stupfull på samma sätt som kvinnan med sms-biljetten, men stämplade det som fanns kvar och lät dem åka ändå. Att be dem köpa tre separata sms-biljetter för resterande två zoner kändes ju som att det skulle vara lite väl tidsödande och ibland får man väl bjuda till, helt enkelt.

Hemma sen kollade jag datorn lite snabbt och fick då syn på detta på facebook. Ingen nyhet direkt, men ändå så jäkla otäckt och samtidigt så mirakulöst! Jag kan bara föreställa mig den dödspanikångest som måste uppstå när man som mamma inte hinner fånga sitt barn innan tåget kommer!

Förresten, i och med att jag har sett rätt mycket på tv4play.se i och med mina sena kvällar den här veckan, så har jag ju inte kunnat undgå reklamen de skjuter in mellan programmen där - de har ju ungefär tre olika reklamfilmer de växlar mellan och det är ofta samma tre i alla reklampauser i samma program. I en reklam för adressändring.se så får man höra en snutt av den här för mig annars bortglömda låten som kanske inte är så jättebra egentligen, men den är bra svängig ändå:


Lasse Holm!

Jag har ju hittills inte sagt något om dagen idag förresten! Men natten först då, den var inte så bra. Jag kunde inte få ur min hjärna att jag var hemma i sängen och inte i bussen och var helt inställd (halvt sovandes) på att jag absolut inte fick somna medan jag körde, vilket gjorde att jag inte sov vidare bra i och med att det halvdrömmande förbudet mot sömn fick mig att vakna.
Nu kan man ju tro att det kom av att jag var jättetrött under nattens körning, men så var inte fallet. Däremot så medför det här yrket en ny typ av drömmar, det måste jag säga. Jag har väl aldrig drömt att jag inte får somna tidigare, men däremot drömmer jag rätt ofta att jag är ute och kör men inte hinner stanna för saker och ting och därmed måste tvärnita och så, så att det blir ett sånt där typiskt ryck som väcker mig.

Nåja, sen dess har jag tagit det piano. På renoveringsfronten har det inte hänt något idag i och med att tapetsering är sånt jag inte klarar själv och mina föräldrar var upptagna med annat. Däremot har jag tränat lite. Skippade dock hela konditionsbiten (utöver att jag cyklade till Harsjövägen då) i och med att jag var ute och sprang igår, och gick direkt på styrka. Det var jobbigare att göra det outtröttad från löpning som omväxling, annars brukar ju kroppen vara rätt matt när jag kommer tillbaka från min (oftast) 11,8 kilometer långa löpning, men har jag ätit bra och inte klivit upp groteskt tidigt på morgonen så brukar styrketräningen gå bra ändå. Det gjorde det också nu, men det kändes på inga sätt lättare än vanligt, nästan tyngre faktiskt.

Men nu är det tid att runda av, jag vill hinna med att göra något annat denna kväll innan det barkar mot säng.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, september 17, 2010

Så bekant!

Nu har jag lite bättre tid på mig att blogga, men å andra sidan har jag inte förutbestämt något alls om vad jag ska skriva om idag, så i vanligt ordning blir väl saker och ting skrivna allt eftersom det går upp ett par Liljeholmens för mig.

Om jag börjar med gårdagen då, så gick den helt förträffligt, nya linjer till trots. Först hade jag visserligen 676 fram och tillbaka och det är ju inget som helst nytt med den linjen, den kan jag nog köra med förbundna ögon snart. Tydligen åkte en bekants bekant med mig då också utan att jag visste om det (hur skulle jag kunna veta å andra sidan?), för på facebook sen hade jag fått en fråga från min bekante om jag hade kört 676:an vid 15-tiden från Norrtälje, och jo, precis 15:00 körde jag. Tydligen hade väl den bekantes bekante sms:at eller ringt vår gemensamma bekante och pratat om mig på något vänster i och med att frågan på facebook kom precis vid 15-tiden också. Nåja, hon, den bekantes bekante, var nöjd med resan i alla fall.

Sen hade jag en kort rast på vilken jag åt. Började med en wasa sandwich och fortsatte med en banan. Det var dock en helt groteskt stor banan, och banan fungerar såhär på mig; det är gott när jag är hungrig, men när jag börjar bli det minsta mätt så är det nästan så att det vänder sig i magen på mig. Jag funderade faktiskt på att kasta den sista biten, men ånej, jag tryckte under vånda i mig. Det sköljdes ner med en yoggi yalla drickyoghurt om du ville ha hela menyn.

Därpå blev det en 620 till Åkersberga. 620 är ju den Åkersbergabussen som kör via omvägar dit, men den tycker jag är snäppet trevligare än 621 som kör raka vägen. Väl framme i Åkersberga så skulle jag alltså köra 622 till Skärgårdstad, en för mig ny linje. Dessutom var det ju då också kolsvart, så att se anteckningarna utan att tända taklampan vid förarhytten gick ju i stort sett inte, särskilt som 622:an går i mörka partier ut från Åkersberga också. Hur som helst så var linjen inte mer komplicerad än att jag kunde memorera svängarna och det gick kalasbra! 622X från Skärgårdstad till Åkersberga sen och den är ännu lättare, såhär rentav:
Höger i T-korsning
Vänster till 276:an
Raka vägen till stationen via rondellen
Mycket raksträcka där emellan då alltså.

Sen hade jag paus i rastlokalen vid Åkersberga station. Pausen var längre än min rast på Norrtäljegaraget, men inte mig emot. Så vitt jag förstår så får vi betalt för pauser men inte för raster. Ja i alla fall så var jag helt ensam där i lokalen och tv:n stod på, så jag satte mig och tittade på sista halvan av Idol.
Sen kom det lite folk, men inga jag kände. Överhuvudtaget inga från Norrtälje, tror jag.

Therese, en bussförarkollega, ringde mig precis när min paus närmade sig sitt slut och frågade mig om en linje jag körde häromdagen, 604H. Den har ju omlagd körväg (skrev jag om tidigare tror jag?) och hon undrade lite hur jag hade kört. Jag är ju ingen hejare på att förklara körvägar, men just det var så simpelt. Istället för att köra rakt fram vid ett trafikljus skulle man svänga vänster och sen första möjliga höger till E18S och så var man på ordinarie körväg igen, så det tror jag att hon grejade.

Hade 621 hem till Norrtälje sen på slutet och det gick också utan mankemang. Det som störde mig var radion, alltså stereoradion och inte komradion då. Den hade bra mottagning, men på P3 var det P3 Rock. Och alltså, jag tycker mig ju gilla rock egentligen, men i stort sett aldrig musiken de spelar där, skrän och skrik bara - inget man vill lyssna på under mörkerkörningar. I P4 var det sport och inte Karlavagnen som jag hoppades, så det rattade jag också snabbt bort. Hittade då Vinyl och det var ju riktigt trevlig musik, men där blev mottagningen allt sämre ju längre från Åkersberga vi kom. Provade P1, men där var det en mastodontväderleksrapport så till slut blev det P2 och klassisk musik, innan klockan så blev 22:00 och jag visste att sporten måste vara slut i P4, så då blev det slutgiltigt P4.

Hemma såg jag första halvan av Idol och gick ganska raskt och lade mig sen. Jag ska ju ut och springa med Daniel klockan 12 idag, så jag kände att jag ville kliva upp några timmar tidigare så att jag kunde äta en bra frukost som dessutom då skulle ha tid att sjunka ner.

Och där är jag nu, frukosten är äten, tänderna borstade och träningskläder på! Det är dock en timme kvar till tolv, men det var ingen vits att klä på något annat direkt.

Sen idag ska jag köra 634 till Blidö och tillbaka, därefter har jag passning mellan 20-23. Det är ju bra tv-tid, så jag hoppas nästan att jag slipper köra något då. Beror ju lite på hur mycket folk det sitter på garaget vid tv:n, men något av antingen idol eller valdebatten 20:00 borde ju vara på och jag vill se båda, så mig kvittar det.

Just det ja! På facebook har jag ju några som är vän med mig där bara för min medverkan i FCZ, bland annat en 14-årig kille som då och då vill chatta med mig där. Igår gjorde vi det och gled in på politik, tydligen är han rätt insatt och ska absolut rösta i nästa val, så jag frågade på vad, om han ville säga då - och då blev svaret Sverigedemokraterna. Suck suck suck. Hoppas han hinner komma på bättre tankar till nästa val!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, september 16, 2010

Stolpe in

Bah, nu höll jag helt på att glömma bort att blogga. Sånt måste ju skötas under förmiddagen, eller ja, tiden innan jobb i alla fall i och med att jag jobbar sent denna vecka. Nu ska jag snart iväg till jobbet så jag får stolpa upp det hela lite:

  • Igår hade jag en amerikansk passagerare som frågade om jag pratar engelska. Det gör jag ju, men jag kände mig helt uruselt dålig när jag skulle prata med honom. Osäkerhet gjorde väl mycket, men han satt i fram och konverserade hela tiden och frågade saker om bussen och ja, det var inte lätt!
  • Imorgon ska jag ut och springa med min bussförarkollega och kompis Daniel (om vädret tillåter lägger jag in som en parentes, vet inte hur väderkräsen han är men jag ger mig ju inte gärna ut när regnet slår som spön i backen - som nu). Hur som helst, det blir roligt av två anledningar. Dels att springa med honom i sig blir ju roligt, men sen också att han ville springa i elljusspåret vid Nordrona. Där har jag aldrig varit, så det blir kul att se det.
  • Nu måste jag byta om till uniform och läsa in mig lite på dagens linjer. Ska bland annat köra 622 och 622X som är lokala stadsbussar i Åkersberga.
Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, september 15, 2010

Somewhere under the rainbow

Det kändes som att jag hade en jättelång arbetsdag igår, trots att jag rent timmässigt har jobbat mer än så. Det kanske var just för att jag lämnade Norrtälje det första jag gjorde (oftast är det ju så om man inte kör stadsbuss) vid 14:40-något och sen inte kom tillbaka förrän vid midnatt och dessutom hade en herrans massa linjer intryckt där emellan.
Naturligtvis glömde jag att ta med mig något att äta också, så på min rast som var någon gång vid 21-tiden vid Danderyds sjukhus gick jag först och kollade om korvgubben vid tunnelbanenedgången (för visst brukar det väl stå en korvgubbe där?) var kvar, men så var inte fallet. Då kände jag viss frustration, jag visste inte riktigt var närmaste köpa-matställe var - men då såg jag det! Det fanns ju en liten pressbyråliknande affär inne i väntsalen på samma sida av terminalen som bussuppställningen är! Den har jag aldrig tidigare lagt märke till, trots att jag rätt ofta är där! Men så har jag heller aldrig varit inne i väntsalen heller.
Där blev det en korv med bröd.

Det var förresten en salevagn jag fick, som jag önskade! Eller ja, röd volvoboggi pratade jag ju också om, men salevagnarna är också bra trevliga. Denna ryckte dock lite väl mycket när den växlade ner, tyckte jag, men det verkade inte bekomma passagerarna. En kvinna tackade mig för "en mycket behaglig resa" då hon klev av - gissningsvis hade hon sovit hela vägen, men det om något är ju också tecken på att folk kan slappna av när man kör.


Sådär såg jag ut en annan kväll när jag blängde på de icke-närvarande passagerarna i backspegeln


Det här är förstås inte en salevagn, utan 4506 som jag körde till Blidö med häromdagen

Alla linjer gick bra att köra också, jag körde inte fel någonstans trots omläggningar och sånt som gjorde mig lite osäker, men det gick riktigt bra! Det blir som en seger varje gång styng av oro inte blir mer än så. Woho på det!
Imorgon ska jag köra två linjer jag aldrig tidigare har kört (linjeutbildningen undantaget); 622 och 622X som man kan kalla för stadsbussar i Åkersberga. Men de verkar otroligt lätta, i synnerhet X:et, så jag tror att det ska gå bra.

Idag blir det också rätt mycket Åkersberga och Danderyd då jag 14:30 ska börja med att tomköra till Danderyd, därifrån köra 628 till Margaretelund (Åkersberga), tomköra till Åkersberga station, köra 629 till Danderyd, ha rast (och ha med mig ätbarheter!), köra 629 till Åkersberga. Sen blir det 621 tillbaka till Norrtälje där det blir stadsbuss till och från Grind och sen 655 till Söderhall och tillbaka. Slutar 23:06 i afton.

Igår slutade jag 24:06 eller något sånt och tacksamt nog hade det slutat regna då - jag ville ogärna böka på mig regnstället, utan istället bara komma hem fortast möjligt.
Hemma blev det att se Idol från kvällen på datorn och av någon anledning kom jag inte i säng förrän kvart i två, men så blev det.
Drömde av någon anledning att Christoffer fyllde år, men det gör han i december, så vet vet jag inte var jag fick i från.

Ja men det var väl det om detta, känner att jag inte har så mycket mer att fylla ut med idag. Ska svänga ihop en pasta carbonara i det närmaste nu.

Men just ja! Jag har ju tagit bilder som jag har tänkt ha med i bloggen, men helt glömt bort. Får smyga in dem på passande ställen nu då...


En dag hade vi fin regnbåge över garaget. Den var så stor att den inte fick plats på en och samma bild

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, september 14, 2010

Lite sällskap

Gårdagen förblev odramatisk kan man säga.
Underhållsarbetet... eller heter det bara förarbete? Ja sak samma. Det är klart här nu, så jag har kunnat röja bort alla tidningar och åter sovit i sängen och så, så även om jag har spackel på väggarna, målarfärgskladd lite här och där på golv och väggar och säkert slipdamm lite varstans trots dammsugning... och även möbler som står en meter ut från sina vanliga ställen, rätt centrerat i rummet, så känns det betydligt mer hemtrevligt här hemma igen nu. Det är ju långt ifrån färdigt, men det känns mer som ett hem igen och det gillar jag skarpt. Mitt hem är min borg!

Det tokregnade när jag cyklade till jobbet, men sanningen att säga så gör det mig inte så mycket längre. Jag har bra regnkläder och när det regnar på vägen till jobbet har jag ju även möjligheten att ta på mig gummistövlar (och ta med vanliga skor i en väl försluten påse), vilket gör att jag förutom ytterkläder egentligen bara blir blöt på händerna och i ansiktet från näsan och nedåt ungefär, då kepsen under kapuschongen även räddar mina ögon. Sen blir det ju en procedur med ombyte och att försöka få allt att torka, men några timmars hängande på galgen bakom förarstolen torkar det mesta.
Jag tomkörde till Tekniska och avgick 17:40 (om jag minns rätt) till Norrtälje. Även vid den tiden var det rätt mycket trafik och småsegt att ta sig ut ur Stockholm, så i slutändan var jag ungefär fem minuter sen till Norrtälje, vilket då tärde på den rast jag skulle ha. Jag skrev en övertidslapp, för även om det är löjligt lite tid att skriva för, så blir det väldigt mycket att bjuda företaget på när man slår ihop alla minuters missad rast/övrig fritid, så jag skriver upp det mesta.
Hade rast på garaget sen och såg på anslag att Vanja Lundby-Wedin hade varit där tidigare under eftermiddagen (möjligt att hon var kvar då jag var i omklädningsrummet och bytte om från mina regnkläder). Det fanns kakor och kaffe över från det, och jag är ju bara konsument av det förstnämnda där, så det norpade jag åt mig några. Lite häftigt att jobba på en arbetsplats där man kan få sånt besök ändå. På förskolan fick vi väl mest besök av Miljö & Hälsa och "barninspektören" (jag tror inte det var hennes titel... men jag minns den som så).
Nåja, jag missade LO-basen och det gråter jag väl inte för.

De förare som var på garaget samtidigt som jag gjorde inget annat än gnällde kändes det som. Jag deltog inte, fördjupade mig i min sudokutidning istället. Alltså jäklar vilken bra investering! Ca 30 kronor och den kommer ju räcka hur länge som helst!
Men i alla fall, detta jäkla gnäll - är det gnäll och klagomål som ska förena en yrkeskår och skapa gemenskap? Det tycker jag är jäkligt trist! Och lite av det jag inte kunde undgå att höra var faktiskt inte ledningens, utan gnällspikarnas eget fel - en klagade på att han och "flera han pratat med" inte hade en aning om att det är omlagd körväg på en av våra stadsbussar, 656:an. Han sa något i stil med:
"Ja jag vet flera som har kommit fram och fastnat vid avstängningen där och liksom... varför visste inte jag det här?"
Och menade ju på då att det är för jäkligt att sådan information inte når ut till förarna.
Men alltså... Vi har ett intranät som man måste logga in på och läsa trafikmeddelandena. Jag har inte kört 656 sen omläggningen, men jag har haft full koll på vad som gäller hela tiden. Tar man inte till sig den information som finns, så får man ju faktiskt skylla sig själv lite kan jag tycka.

Men jag sällar mig alltså till antihjältarna som tycker och inte gör, i motsats till Lars Winnerbäcks låttext; jag lade mig inte i.

634 till Blidö sen med en busstyp jag inte kört förut, 4506 var individnumret för dig som är intresserad. Den var osedvanligt pigg och snabbaccelererad!
Hela tre passagerare hade jag också, en klev av innan vi kom ut på Blidö och resterande två vid Ica på Blidö, så jag fick köra ut till Bromskärsslingan helt utan passagerare och utan att någon klev på, och sen hela vägen till Glyxnäs också utan att någon klev på. Det känns ju smått onödigt, men måste ju göras. Fast chansen att någon Blidöbo sådags på kvällen vill åka bussen längre ut på ön är ju inte övervägande stor ändå, jag skulle ju tomköra till Norrtälje sen, så man kunde nästan räkna ut att ingen ville kliva på.

Nåja, jag kom till garaget tidigare än väntat, så jag kastade min övertidslapp från tidigare och cyklade hem.

Hemma blev det till att titta på Ullared på datorn, det är ett sånt där typiskt program som jag inte kan låta bli att titta på även om jag inte tycker att det är jättekvalitativt. Men det får mig faktiskt sugen på att åka dit någon gång, något som Tove och jag pratade löst om då hon var här. Det skulle vara kul att i alla fall någon gång besöka Gekås och se om det är så fruktansvärt billigt där som det verkar.

Jag hade tänkt titta på Filip & Fredriks nya "Lite Sällskap" också, som jag också missade under kvällen, men det blev jag för trött för, somnade som en stock vid midnatt.
Idag istället, har jag tittat på det och det är ju fasen ett av deras bästa program, känner jag nu! Den duon borde prisas mer än vad de gör, de är ju helt fenomenala! Och det var ett så fint avsnitt, jag tycker samtliga tre av de sällskapssökande som avsnittet handlade om, verkar vara väldigt goa människor - i synnerhet den äldre och synskadade mannen. Ska bli mycket roligt att följa den här serien!
Dejtingprogram är ju annars sånt som jag rätt aktivt har valt bort, men Filip & Fredrik-produktionen kan ju göra allt roligt och intressant, verkar det som. Hurra för det!

Idag väntar en hel drös med linjer på bortaplan. Ska ha samma omlopp och buss hela kvällen också, så jag hoppas jag får något bekvämt, gärna en salevagn. Eller en röd volvoboggi, ännu hellre!
Nåja, det som väntar är 621 från Norrtälje till Åkersberga station, 621E från Åkersberga till Stava värdshus, sen tomkörning från Stava värdshus till Danderyd. Det förstår jag inte vitsen med riktigt, 621 är en sån linje som oftast går mellan Norrtälje och Åkersberga, men ibland går från Norrtälje till Danderyd, men då via Åkersberga (och Stava värdshus) eller åt andra hållet då - varför göra på detta vis då, hugga av vid Stava värdshus? Nåja.
Vid Danderyds sjukhus väntar linje 628 till Margaretelunds centrum (Åkersberga), tomkörning från Margaretelunds centrum till Åkersberga station och där en paus om elva minuter. Sen tomkörning därifrån till Linjalvägen i Arninge och därifrån 629 till Danderyd via Hägernäs och Viggbyholm. Där väntar 611 till Östra Byle (Täby Kyrkby) och sen 611 tillbaka samma väg. Rast i en timme och tre minuter och sen 606 till Djursholm och så 606 tillbaka till Danderyd för att växla om till 604H som går i en slinga till Täby och Grindtorp (bananhusen) och tillbaka. Det är väl den som jag känner är lite laddad - jag har kört den förut och aldrig kört fel på den, men nu är en bit av den omlagd, men jag tror mig ha järnkoll på hur jag ska köra istället. Tror mig ha. Paus i Danderyd i tjugotvå minuter och sen 621 från Danderyd till Norrtälje via Åkersberga. Då är klockan såpass mycket att vägen är omlagd också - i och för sig utan att Busslink har gått ut med det på intranätet (så där kan man ju gnälla lite mer befogat), men jag vet hur jag ska köra ändå, har rentav två alternativ, så det borde ordna sig.
Framme i Norrtälje väntar en sväng på nattvarianten av 657, stadsbussen, där man täcker av både Grind och Solbacka istället för bara Grind. Till sist en tomkörning till garaget och ut stämplar jag 24:07.

Nu måste jag fundera över vad jag ska äta under dagen. Hade ju planerat soppa till middag, men det känns ju inte som något jag vill ta med, så det får nog bli lunch istället. Ja det ska nog ordna sig.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, september 13, 2010

Renoveringsuppdatering

Nu känns det som att vi börjar komma någonvart med renoveringen här hemma, idag känns det snäppet mindre rotigt i och med att jag har kunnat plocka bort alla tidningar från golvet. Lite tidigt ännu att göra det från möblerna än, men snart är vi där också.

Igår spacklades det ju, jag själv drog mitt strå till stacken också, även om mor min spacklade mest medan jag istället drog ut krokar och skruvade bort gardinfästen och fixade med lite sånt.


Spackel, spackel...


Jodå, även bakom bokhyllan runt den hopplösa sladdhärvan ska det bli fint!

Det var igår det. Idag har far min varit här och slipat och spacklat en omgång till medan jag satt och febrilt kollade upp morgondagens körningar, åter har jag linjer jag är osäker på som det dessutom är omlagd körväg på så att mina anteckningar inte stämmer. Men det ska nog gå.
Eftermiddagens och kvällens körningar däremot, de blir inte svårhittade. 676 och 634 klarar jag bra utan kartor och anteckningar.

Men vad fasen, jag fläskar på med lite fler bilder!


Där har jag inte sovit på snart en vecka


Där har jag sovit i snart en vecka


Efter tre vändor målning fick taket vara färdigt!


Dagsfärskt; inga tidningar (istället damm) på golvet.


En till dagsfärsk, dammig, men tidningslös på golvet-bild

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, september 12, 2010

Med nya ögon

Bodde jag i ett kaos under takmålningen förut så bor jag i ett ännu större kaos nu när väggarna har spacklats och golvsocklarna har tagits bort... Inte fullt så estetisk tillvaro som jag önskar mig, helt enkelt. Men det kommer ju bli bra i slutändan, jag får leva på det. Nu står alla möbler i en klunga i mitten av rummet och det är en enda oreda på allting - men som sagt, det kommer bli bra i slutändan.

Oh shit, jag kollade precis i kassaboken över hur mycket pengar jag har gjort av med sen senaste löningen och det är hela 24 601 kronor! Och mer lär det ju bli innan månaden är slut, så det kommer ju bli ett fett minus i balansräkningen när jag ska sammanställa budgeten när nya lönen kommer, men i och med att jag har gått kraftigt med plus på sistone så finns det en del att ta av. En allt mer sinande del dock. Men så länge jag inte behöver ta från sparkontot får jag vara nöjd.

Idag har jag varit ute i skogen med mor och syster och letat svamp och faktiskt även hittat svamp! Alltså trattkantareller då, svamp vimlar det ju av, men det är ju de ätliga och goda man vill hitta - något jag sällan gör annars vilket jag har trott har haft med min färgblindhet att göra, men ja det vete fasen nu. Visst, det var ju inte lätt att se, men jag såg ju på vissa ställen. Det blev en god förrättssmörgås av det. Smörstekta, saltade kantareller på en rostad brödskiva är ju mummans mumma. Helst ska det ju vara gula kantareller snarare än trattkantareller då, men trattkantareller är ju också för jäkla gott.
Sen vet jag ju att det finns andra svampar som anses än mer delikata, men jag är inte så hemma på andra svampar än kantareller. Och ja, champinjoner då, men det är ju en mer vardaglig än lyxig svamp, kan jag tycka.

Jahaja, mer än att stöka till i lägenheten, plocka svamp och dinera på Harsjövägen har jag väl just inte gjort idag. Eller jo, det blev en liten morgonhandling på Flygfyren för att köpa mig frukostbröd - det är något av ett måste på söndagar. Nu blev det ju så att jag veckohandlade redan igår i och med planksteksmiddagen här, annars brukar jag ju tajma in den handlingen på lediga söndagsmorgonar så att jag får mitt färska frukostbröd då. Nu har jag i en period gått från ljusa frallor till mörka russinbräck faktiskt. Ett steg i den vuxna riktningen, känns det som. Men ack så gott bröd kan vara!
Tilläggas bör att jag vaknade så tidigt som 7:30 imorse också, också det rätt vuxet. Men det blir ju lättare så när man har haft tidiga veckor och då får trötta kvällar. Igår såg jag på "The Bucket List" på femman och den slutade väl kring 23-tiden då nästa film började, "Dreamcatcher" som sades vara en skräckfilm, men jag blev så trött att jag somnade ifrån den, så särdeles läskigt var det inte då. Fast alltså, jag stängde ju av tv:n när jag kände att det var ohållbart, och det hade då inte gått speciellt lång tid sen den började, så det är möjligt att skräckens klor inte hade gripit tag i handlingen då.

Imorgon jobbar jag kväll. Det var jättelänge sen jag hade en ren kvällstjänst! Och bara två linjer ska jag köra också, 676 och 634. Det är ju såna linjer som går just i en linje och inte en slinga, så det kräver en linje eller en tomkörning tillbaka, och på båda har jag tomkörningar, så det börjar med tomkörning till Tekniska högskolan varifrån jag sen kör 676 till Norrtälje, sen har jag en dryg timmes rast på garaget (lite väl tilltaget egentligen efter den inte så mycket mer än två timmar långa körningen), sen blir det 634 ut till Blidö och tomkörning tillbaka. Börjar 16:28 och slutar 22:55.

20:00 ikväll är det jag som ser på duellen mellan Mona och Fredrik. Trots att en av de båda har ett mycket exklusivt och vackert namn så hejar jag på den andra - men jag kommer inte rösta på någon av dem.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, september 11, 2010

Planksteksmys!

Idag har då varit stora planksteksdagen! Tänk, att ha ätit två plankstekar på en och samma vecka, det har jag aldrig gjort förr... och sannolikheten att jag kommer göra det igen är inte så stor heller. Det här är en rätt jag inte vill tjata ut. Fast samtidigt har jag läst i lite matforum på nätet om vad olika typer av kött man kan ha, det var någon som brukade ha kycklingfilé och det vore ju spännande att prova!

Hur som helst så har Tove varit här och hon hade handlat med sig ett fyrpack plankor med underlägg (jag bad henne som har en storstad till hands då det inte tycktes finnas här), så nu är jag ägare till inte mindre än fem plankor! På min ära!

Det har varit jättetrevligt och gott, det måste jag säga. Tove fick äntligen sin födelsedagspresent, en växt som jag förvisso köpte så sent som idag, men hon fyllde trots allt 15:e maj, så det var ju en något försenad present. Men vi har inte träffat varandra sen jag lånade hennes lägenhet i och med mina klockan 6:00-morgnar i Hornsberg, och det var ju ett tag sen! Då övningskörde jag fortfarande med buss och hade inte ens börjat YKB-utbildning som känns som var det mest tidskrävande på Busslinkskolan. Hur som helst, det var alltför länge sen och väldigt roligt att ses igen! Sen att det blev över en bit god mat var ju inte helt fel heller!

Och just ja, Tove berättade en så rolig sak! Hon frågade om jag hade lyssnat på Morgonpasset i P3 igår och det hade jag ju, lyssnar ju alltid så länge jag har bra mottagning på radion i bussen, på P3 (med undantag av helgsmorgnar då jag föredrar Ring så spelar vi och Melodikrysset i P4 framför helgsverionen av Morgonpasset. Även när jag jobbar kväll föredrar jag Karlavagnen i P4 framför 22-programmen i P3)... Hur som helst så visade det sig att jag hade lyssnat på hur en gemensam bekants make hade ringt in och önskat låt, utan att ha en aning om att det var han/dem det gällde (han önskade låten till sin fru, så hon var inblandad). Visst tyckte jag att det var kul att det var ett par från Norrtälje, men jag reagerade inte på förnamnen what so ever. Ja, så kan det gå, men kul att ha hört det!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, september 10, 2010

Radiocirkus

Jahapp ja, nu är det helg och trots att min arbetsvecka bara har varit tre dagar lång, så känns det välbehövt. I synnerhet den här dagen har tagit på krafterna och speciellt eftermiddagen då. På förmiddagen for jag mellan Norrtälje - Åkersberga - Danderyd - Åkersberga - Norrtälje på linjerna 620, 629 (utan felkörning) och 621. Allt gick väl där och sen hade jag långrast.
4:10 klev jag upp i morse så mitt försök till träning var inte helt lyckat - min kropp fungerar inte riktigt som jag vill efter en sån tidig morgon. Dessutom åt jag ju även min frukost där vid den tiden på morgonen, så magen var rätt tom. Men det blev i alla fall den gamla "åttan" i spåret och hela styrketräningsprogrammet utom biten med hantlar - jag kände att det fanns risk att jag kanske skulle tappa en hantel då, så jag höll mig till kroppen. Får se om jag kan göra något mer lyckat träningsförsök i helgen, jag är ju ledig, men det är massor som ska göras ändå.

Men för att ta saker och ting i ordning lite, så målade jag taket en tredje gång igår kväll. Jag blev vansinnigt frustrerad och arg över att jag hela tiden lyckades skvätta färg på ställen där färgen inte skulle vara, så att jag ideligen fick fukta papper och torka bort så gott det gick. På väggar och golv gör det ju inte så mycket om det kommer färg på, det ska ju upp både nya tapeter och läggas nytt golv så småningom.
Vid tiotiden blev jag klar i alla fall och då var det marsch i säng via pensel+rollertvätt och dusch. Och nu får det vara färdigmålat!

Hur som helst, sen blev det ny dag - idag med andra ord - och förmiddagspasset gick ju bra. Eller morgonpasset kan vi ju kalla det, alla avgångar avgick före klockan nio, så nog var det morgon. 5:35, 6:52 och 8:25 avgick mina tre morgonlinjer.

Rasten har jag avhandlat som snabbast, så nu blir det eftermiddag. Den var inte helt rolig. Till att börja med så skulle jag börja på garaget men avlösa bussen jag skulle ha nere på stationen, så jag skulle ju alltså åka med en annan förare ner till stationen och han trasslade lite innan vi kom iväg, och det känns ju inte helt bra för tidspessimisten i mig. Sen var det också så att bussen jag skulle ha skulle komma in i samma sekund som jag skulle köra fram och lasta på nytt folk - rätt ohållbart i sig i och med att det faktiskt tar några minuter både att sätta sig in i bussen med säte, speglar, färdskrivarblad och allt sånt och sen också att köra fram. Norrtälje busstation är formad som en avlång rondell kan man säga, den har en ö i mitten alltså och avstigningshållplatsen ligger på så vis i förhållande till 676:ans hållplats (det var alltså den jag skulle köra, om jag inte sa det), att man måste göra en vändning för att få dörrarna på rätt sida - inte svårt överhuvudtaget, men det tar ju lite av tiden också.
Utöver detta så stod jag innan min buss kom och pratade med en kollega som också väntade på buss att avlösa, för hon skulle köra 676:an med avgång tio minuter innan min avgång och borde således ha åkt iväg då jag kom till stationen. Hon bad mig i alla fall att passa hennes matkasse som hon hade köpt med sig, medan hon gick in i en annan buss för att anropa och höra var hennes buss var - då kom ju min buss, så där stod jag med buss och brådskande tid för min avgång och en matkasse... men hon kom rätt snart tillbaka i alla fall.
Hur som helst, i och med att en avgång på 676:an blivit kraftigt försenad, så stod det ju ett hav av människor där vid hållplatsen och ville åka med. Jag blev fullsatt direkt och avgick dessutom ca tre minuter för sent och fick sen höra mutter från många om att jag var sen, när jag i själva verket inte var den som var den som var så sen som de trodde - de menade ju bussen med avgång 15:15 och inte min 15:25:a (som inte ens står i tidtabellen då det är en extratur).
Hur som helst så blev det så att vi åkte tre bussar i rad med mig i täten, så jag styrde upp så att mina stående kunde gå av och byta till den sista, nästan tomma bussen.

Men sen på tillbakavägen blev det cirkus vill jag lova! I och med att det var fredag och jag hade avgångstid 16:48 från Tekniska högskolan så var det ju som bäddat för köer och försening. -12 minuter efter tidtabell låg jag när en tjej kom fram och bad mig ropa på en anslutningsbuss från Ledinge trafikplats som hon ville hinna med och som hon med god marginal hade hunnit med om vi hade varit enligt tidtabell. Jag gjorde ett allmänt utrop med all önskvärd tydlighet, tycker jag, jag sa vilken linje jag sökte, vilken riktning den körde åt, och den tid den skulle vara vid Ledinge... Men fick inte förrän på tredje försöket tag i honom och då undrade jag ju om han kunde vänta in mig och fick då bara massa prat om hans positioner och hållplatser han körde förbi. Jag försökte för brinnande livet tänka efter om det betydde att han var före eller efter Ledinge, men jag kom inte på det, så jag repeterade min fråga men fick fortfarande inget tydligt svar - istället lade sig en annan kollega i och sa att vi skulle ge fan i att föra så långa konversationer på den öppna kanalen (okej, han uttryckte det inte så, men av tonen i rösten att döma kunde han lika väl ha sagt så).
Hur som helst så ordnade det sig till sist, vagnen i fråga ringde upp mig - jag hade aldrig haft möjligheten att se hela hans vagnsnummer, så jag kunde inte ringa själv, och sa att han var på plats i Ledinge och undrade var jag var - och då svängde jag precis av till Ledinge, jag också. Alltså, jag var på motorvägen då och han var på vägen som motorvägen går över, så vi såg inte varandra. Men min resenär som hade suttit långt fram och hört hela radiocirkusen tackade mig i alla fall för besväret när hon gick av. Trevligt gjort, tycker jag.
Därtill pratade jag massa i radion gällande annat också, så massa radioprat blev det, dock då inte på den öppna kanalen.

På garaget sen hojtade en mer munter kollega att jag hade stått för dagens radiounderhållning då jag precis angjort min cykel och var på väg hem. Tur att några på garaget är av den glada sorten som förstår att allt inte är helt lätt hela tiden...
Hemma på facebook så skrev Christoffer till mig, som körde 676:an som avgick fyra minuter före mig från Tekniska. Han hade också hört hela radiokonversationen och skrev de träffande orden: "Den där föraren på 644 idag förresten. Var det så svårt att svara ja eller nej?". Precis min känsla då jag höll på att prata med den föraren - jag förstod inte varför han inte kunde svara ja eller nej istället för att rabbla sin position. Jaja.

Det blev kväll med mat och tv. I och med att soffan nu tjänstgör som säng också just för att det är soffan som står, om än inte på sin vanliga ledd, men ändå står den i bra förhållande till tv:n, till skillnad från sängen och i och med att jag vill titta på tv ibland så vill jag ju sitta någonstans - förslagsvis soffan. Och i och med måleriet så vill jag ju täcka alla möbler som är kvar i rummet med papper. Ja, du ser ju vart det här leder. Eftersom jag avtäcker soffan för tv-tittning så får det bli nattsömn där också, för att slippa täcka av sängen också.
Nu är ju måleridelen i och för sig klar, så jag borde ju kunna flytta tillbaka till sängen, men det känns som att tidningarna (som täcker) kan behövas framöver också.

Imorgon kommer Tove och då blir det plankstekskalas! Min planksteksbild utlöste ramaskri på facebook, men Tove var först till kvarn och henne vill jag för övrigt hemskt gärna träffa också, så det blir henne det planksteks med! Dock har jag ju bara en och har inte hittat fler här i Norrtälje heller, men Tove skulle köpa med sig, så det blir kalas!

Ordet är fritt, nu är det ditt.