lördag, juli 31, 2010

Hey, soul sister!

Idag får jag försöka hålla mig kort för jag måste komma i säng, ska upp tidigt imorgon.

Det har arbetsmässigt varit en rolig dag må jag säga. Först var den rätt alldaglig med en 637:a till Grisslehamn och en 637:a tillbaka till Norrtälje, men sen hade jag en 620 inte bara till Åkersberga (dit den enligt linjen går), utan till Åkers Runö på grund av att de renoverar Roslagsbanan eller något sånt. Bara att köra 620 istället för 621 till Åkersberga känns ju som ett äventyr, och nu när jag är mer säker på vägen så måste jag säga att jag tycker 620 är mycket roligare att köra med alla avstickare, istället för 621:an som bara går rätt på. Hade en sväng ner till Östanå färjeläge också, och dit har jag minsann inte varit sen linjeutbildningen.
När jag kom fram till Åkersberga med min relativt tomma buss, ja då öste det bara på med folk som undrade om jag var ersättningsbuss för Roslagsbanan. Det visste jag i ärlighetens namn inte om jag var, men jag visste ju att jag skulle till ett ställe där man kunde byta till Roslagsbanan, så jag lastade på, och det tog sån tid att jag blev uppringd av en buss som stod bakom och undrade om jag inte skulle köra iväg någon gång.
Det gick sen galant att hitta till Åkers Runö - beskrivningen jag fick av en enhetschef (dock inte min) stämde till punkt och pricka!

När jag kom tillbaka till Åkersberga station där jag parkerade för att jag skulle ha rast, kom det fram en ung, välklädd kille som ville veta vilken buss han skulle åka för att komma till en specifik gatuadress. Jag hade inte den blekaste, så jag föreslog att han skulle ringa SL:s kundtjänst... men det numret hade jag ju inte i huvudet, så jag erbjöd mig istället - servicemänniska som jag är - att själv ringa upp via radion, i och med att det telefonnumret är inlagt där. Första gången jag pratar i radiomick med någon som pratar med mig i telefon, lite udda, men det gick.
Det visade sig att han skulle åka med min 620:a tillbaka mot Norrtälje efter min rast. Jag förklarade då att jag skulle utgå från Åkers Runö igen, men sa att han kunde få åka med från stationen när jag tomkörde dit, bara jag fick gå och äta lite först.
Så blev det, och då passade jag samtidigt på att fråga de som stod i 620:ans kur om det var fler som väntade på den och ville åka med direkt, och det var det ju.
Resan hem sen gick galant och vid Norrtälje busstation fick jag beröm av en tant för att jag var så trevlig som önskade dem fortsatt trevlig helg i högtalarna.

Sen slutade jag för dagen, duschade, rakade mig, klippte naglarna och åkte så med mor till Arlanda för att hämta hem min kära syster som har varit på Malta i tre veckor. Precis när vi körde in på Arlandaområdet så körde det ner ett flygplan alldeles framför oss - jättenära (fast såklart såpass högt upp att vi ändå inte var på kollisionskurs - så både mamma och jag hajade till, för det var vi ju inte beredda på. En halv minut senare fick mamma sms från Louise att hon hade landat, så vi misstänker starkt att det var hennes plan vi såg. Lite häftigt, har aldrig varit med om att ett plan flyger så nära förut.
Väldigt kul att återse henne i alla fall, den bruna pepparkakan!

Men nu måste jag sova!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, juli 30, 2010

I etern

Imorse var det tidig uppstigning på tablån igen, 4:10 klev jag upp och gjorde mig förvirrat i ordning. Jajemän, jag hade ett sånt där yrvaket uppvaknande och förblev snurrig en stund, men jag fick ju både kläder (uniform, rentav) på mig och kom iväg till jobbet i tid, så inget ont som inte för något gott med sig.

Jag började med en stadsbusskörning som direkt vid stationen omvandlades till en 676:a till Stockholm. Jag tycker nästan att de 676:orna är de bästa att köra, de där jag först får tomköra till någon ändhållplats på tre av de fyra stadsbusslinjer vi har här i Norrtälje (656 som går förbi mig går i en slinga och har ingen annan ändhållplats än stationen, plus att den går förbi hållplatser som 676:an ändå passerar, så det är inte mycket lönt att den skulle ha den här funktionen), men 650, som jag började med idag (Lommarskolan, runt Vigelsjö) är nog ändå den stadsbuss jag tycker minst om att köra av de tre (eller fyra), den är så kort, innehåller två jobbiga vänstersvängar och har glest med resenärer.
Ja i alla fall, sen bollade jag fram och tillbaka mellan Stockholm och Norrtälje ett tag (fram och tillbaka och åter fram och tillbaka igen), drog en 651:a upp till garaget, där jag hade med mig en dam hela vägen in till rampen - och jag fick dessutom ställa mig på fel parkeringsplats med min 5739, för någon hade ställt 5740 där, så bussarna kom ju helt i oordning då när jag då tog 5740:s plats. Bussraden såg ut såhär alltså: 5737, 5738, 5740, 5739, 5741 osv. Osnyggt!
Damen i alla fall, hon skulle till hittegodsavdelningen. Inte för att vi har någon hittegodsavdelning, men väl några korgar som fylls veckodagsvis innan de skickas iväg till hittegodsavdelningen hos SL.
Efter en väldigt kort paus drog jag iväg mot stationen i ny buss, 6031 (som är en röd scanialedvagn) för att gå som linje 631 till Rådmansö (och slinga tillbaka till Norrtälje = den har heller ingen ändhållplats). Jag avgick dock närmare en minut för sent eftersom jag inte körde fram de tre minuterna innan avgång som jag skulle, då jag var tvungen att springa på toa när jag kom till stationen. Det hanns inte med på garaget nämligen, och jag hade ändå sex minuter till godo när jag gav mig av mot toaletten, men bara två och en halv när jag kom tillbaka.
Linjen i sig gick bra sen... men det fick mig ju att komma på en sak!
När jag kom till tekniska med en av 676:orna... Den senare tror jag, och hade släppt av folket och var på väg att parkera bussen, ja då sprang det ut en vuxen karl rakt framför bussen utan att så mycket som kasta en blick åt mitt håll! Jag fullkomligt stod på bromsen och gjorde den i särklass hårdaste inbromsning jag någonsin har gjort med buss - hade jag haft stående passagerare hade de flugit all världens väg kan jag lova... Jäkla idiot! När han sen tittade åt mitt håll, då jag stod still efter att i det närmaste ha stegrat med bakändan så fick jag irriterande nog en snabb vinkning av honom dessutom. Jag skulle fasen ha tutat på honom, men jag hinner ju aldrig tänka på att tuta när det väl gäller. Vuxna människor ska baske mig veta att man ser sig om åt båda hållen innan man springer över en väg, även om det är inne på en bussterminal - och i synnerhet om man springer ut från bakom en busskur där man inte alls syntes innan. Självmordskandidat?

I alla fall. Jag kom hem sen och lade mig då på balkongen för att sova en lur på det härliga viset med kropp i sol och huvud i skugga. Det gick dock inget vidare, för det blåste så extremt, så inte bara att det fläktade alldeles för mycket på min kropp, balkongdörren slog också upp på mig, så det blev inte mycket sova av där.
Nej, istället gick jag in och lade mig i soffan och tyckte inte att jag somnade, men när jag slutade ligga där så märkte jag att jag hade dreglat lite (föga charmigt), och det är ju en rätt god indikation på att det har sovits.

Som alltid, i princip, så går P3 varm här hemma och det gjorde den också då Humorhimlen sändes. Där började de prata om roliga statusuppdateringar på programledarens facebooksida och de ville jag ju se in action, så jag letade upp honom och möttes av en sån där stängd profil där man inte ser loggen utan att vara vän med personen i fråga. Jag skickade då iväg en vänförfrågan, och det resulterade i att jag (eller i alla fall min facebooksida) blev omnämnd rakt ut i direktsändning!

Du kan lyssna på det här! (klicka på "senaste sändningen" till höger och spola fram till ca 41 minuter in i sändningen för att höra hela sammanhanget eller till 49:10 för att höra om det mest väsentliga.
Jätteroligt hur som helst!

Till middag idag inspirerades jag av Lantmännens reklam Från jord till bord:


Äggulan gick dock sönder - och ketchupen lät jag bli


Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, juli 29, 2010

Did you know...?

Ledig dag nummer två och idag har jag gjort desto mer vill jag nog påstå.

Först var jag med min mor till Täby Centrum (där jag tro det eller ej, aldrig har varit förut - i alla fall inte inne i köpcentrumet, jag har bara varit på parkeringen och sålt bil, samt kört förbi med 604H). Jag var just inte på jakt efter något alls, och därför kom jag inte hem med så mycket heller. Jag är inte så särdeles mycket för spontanshopping, eller ja, hittar jag något riktigt fint till ett riktigt bra pris så kan det ju förstås diskuteras. Sen märker jag att jag har blivit hemskt kräsen när det gäller kläder också. Jag måste ju vara kräsen, när jag i affär efter affär tycker att det mesta ser likadant ut och att inget intresserar mig speciellt - eller är det faktiskt utbudet det är fel på?
Jag köpte mig i alla fall en blå kofta som jag hoppas kommer komma väl till pass under svalare dagar framför. Ja, det är ju trots allt hösten som står för dörren om inte allt för länge, tråkigt nog. Jag köpte också en mortel, för det har jag hittills behövt låna två gånger, men nu är det slut med det. Det var för övrigt kummin jag skulle mortla sist vet jag - mycket svårmortlad krydda! Men nu har jag en rejäl pjäs till mortel, så nu hoppas jag att det ska gå bra.
Såna butiker kan vara lite kul att titta i som omväxling till klädaffärerna tycker jag, alltså de där det finns lite smått och gott till hemmet.
Vi lunchade på varsin god smörgås och åkte sen hemåt efter inte så många timmar, två drygt kan jag tro.

Hemma sen gav jag mig ut och sprang. Planerade för åtta som jag sprang i måndags, men när jag kom till avfarten till milspåret så kunde jag fasen inte låta bli, så jag sprang min vanliga 11,8 kilometersrunda igen och det var ju mer eller mindre perfekt väder för det också. Mulet och ca 20 grader. Det regnade dock lite på mig, men mestadels så lite att det inget gjorde.
Var ju lite nervös för att knäet skulle ge vika - men det höll! Jag fick inte det minsta ont och har det inte nu heller, så det verkar vara fritt fram att springa på igen! Men jag borde verkligen försöka få in två löpturer i veckan istället för en som det på sista tiden har blivit, tror att det är en bidragande orsak till att knäet har blivit illa åtgånget i och med att jag springer såpass långt.
Den här veckan har det dock blivit två turer, så det är ju bra.
Det gäller ju bara att ta sig samman även på arbetsdagar - jag tränar ju helst bara när jag är ledig och har all tid (och förhoppningsvis ork) i världen, men jag har ju ett sånt jobb med så varierande arbetstider att jag måste kunna trycka in en löprunda antingen före jobbet utan att behöva kliva upp i ottan eller också efter jobbet utan att det ska bli allt för sent.

Jobbet ja, det har dykt upp både glädje och oro i mig gällande det nu när jag såg helgens körspecar. Så sent som i tisdags skrev jag upp mig på "önskelistan" att jag gärna jobbar tidigt på lördag och då vill sluta före 17 i och med att jag gärna vill åka med till Arlanda och hämta upp syster som då kommer hem från sina tre veckor på Malta - men att skriva upp med så kort varsel ger ju inga garantier, jag stod ju inte precis överst på lördagslistan.
Men - jag har arbetstid 8:32-15:06 så det var ju kalasbra! Inte ens tidig start med tanke på att vi kan börja vid 3:30 eller något sånt som tidigast. Det har jag dock aldrig varit med om, har nog överhuvudtaget inte börjat innan klockan fem vad jag minns.
Däremot så ska jag köra linje 620 till Åkersberga. Den har jag kört förut och inte kört fel på, så den borde jag kunna hantera, men, den slutar inte på Åkersberga station utan i något jäkla Åkers Runö som jag inte vet var det ligger och än mindre vilken väg jag ska ta dig - för som buss i linjetrafik kan man ju inte bara söka en vägbeskrivning på hitta.se eller eniro, man ska ju köra så som linjesträckningen går, och det framgår ingenstans var jag kan se. Får prata med min chef om det imorgon och då vara beredd med penna och papper så jag kan skriva alla höger och vänster från stationen sett.
På söndag börjar jag desto tidigare, 5:24 - men har då bara trygga och hanterbara linjer, så det kan jag inte säga något ont om.

I alla fall, när jag kom hem sen från löpning så hade jag passande nog tvättstugan, så mina träningskläder behövde inte ligga och stinka någon längre tid i tvättkorgen. Fast jag har ju tvättkorg med lock, så det luktar då aldrig om smutstvätten där. Sen kör jag ju inte ner näsan i den heller, å andra sidan.

Därtill har jag lagat svulstig mat också, fläskfilé i ugn med soltorkade tomater, klyftpotatis, pepparsås och en grekisk sallad, och det hamnade jag i rejäl paltkoma av, så det var vansinnigt jobbigt att hämta och vika tvätten efter uppröjningen i köket, men det gjorde jag.
Däremot orkar jag inte ställa mig och stryka nu, det får jag göra imorgon istället. Har ställt fram strykbrädan så att jag inte ska missa det.

Nu lyssnar jag på en låt som är både bra, rolig och fascinerande:


The facts of life!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, juli 28, 2010

Viljan borde vinna

Idag har då inte mycket blivit gjort. Jag vaknade klockan 10:00 ganska precis, rätt sent för att vara jag, men å andra sidan satt jag uppe vid datorn till närmare tvåtiden igår, eller om den rentav var efter två när jag slog ihop mina klarblå?
Tankarna då kretsade kring varför fegheten måste sätta käppar i hjulet när det är två som vill, varför det som borde vara enkelt ändå är så svårt. Vilja och mod är det enda som krävs, varav viljan redan finns - men varför vinner inte den?
Och nej, det är inte jag som inte har modet denna gång.

Hur som haver, jag vaknade och tänkte att det var bäst att sätta hjulen i rullning i och med att Christoffer skulle komma och hämta mig vid elva i och med att jag skulle hjälpa honom att flytta hans TV. Han har ju hittat sig en lägenhet, vi har samma schema såtillvida att vi jobbar samma dagar och är ledig samma dagar, därav har jag erbjudit mig att hjälpa honom att flytta i och med att han inte kan få så jättemycket hjälp hemifrån då hans pappa har brutit ben och haft sig.
Ja, det var då rena turen att jag klev upp direkt och inte låg och drog mig, för Christoffer ringde redan vid 10:23 och undrade om jag var redo - och det var jag i princip, skulle bara borsta tänderna och det hann jag ju under tiden han åkte hit.

Vi åkte så hem till hans föräldrahem i Penningby och kånkade och hade oss, jag hälsade på den mycket fina schäfern Oliver också. Alltså schäfrar är det något speciellt med, de ligger klart i topp över mina favorithundraser. Men där uppe på toppen finns också... en sort som jag nu åter har glömt namnet på... fasen, det är inte första gången det händer... Leonberger! Så var det ja! Ja, när jag i framtiden skaffar hund - för det vill jag verkligen göra - då lär det bli en schäfer eller en Leonberger.
Problemet är ju bara hur en hund ska hinnas med ordentligt när man bor ensam som jag gör. Det är inte helt optimalt att bo ensam och ha hund, i alla fall om man inte jobbar hemifrån då, och det gör ju sannerligen inte jag. Igår var jag ute och for sammanlagt 40,8 mil, så det är ju lite annat än hemmabaserat jobb.
Nåja, det var ett sidospår.
TV:n flyttades och lite annat också när vi ändå var igång. Tyvärr regnade det på oss, men jag måste säga att jag ändå var glad att jag inte skulle cykla någonstans, det är ju lite av min vanliga tur med vädret när det ska cyklas annars.
Fast jag ska väl inte klaga ändå, det är statistiskt sett väldigt få gånger det har regnat på mig av alla de gånger jag har cyklat till och från jobbet.

Christoffer bjöd sen på lunch som tack för hjälpen, vi gick över till hans grannrestaurang; Norrtälje pizzeria och åt gott. Han höjde lite på ögonbrynet när jag sa att jag aldrig under de tre år jag har bott här har ätit på min grannrestaurang; McDonald's. Eller ja, det är ju den näst närmsta restaurangen, den närmsta är Flygfältets pizzeria och därifrån har jag i alla fall beställt mat ett antal gånger. Men McDonald's blir jag aldrig, aldrig sugen på, det kommer bara inte för mig.

Men sen, när jag blivit hemskjutsad igen, så har ingenting vettigt gjorts. Jag har nördat mig lite med lego och kommit på ytterligare ett enkelt sätt att bygga om en lastbilskombination (med släp) så att den får en annan uppbyggnad men ändå består av samma delar - precis som på riktigt. Det finns ju lastbilar med påkopplade släpvagnar, det finns trailerdragare med påhängsvagn + släpkärra och så finns den här versionen som jag inte riktigt vet vad den kallas. Trailordragare med släpkärra och påhängsvagn... ungefär. Jag har gjort en liten film för att illustrera:

video
Först lastbil med släpvagn (alternativt påhängsvagn med dolly)
Sen kombinationen jag kom på idag, trailerdragare med släpkärra och påhängsvagn
Sist trailerdragare med påhängsvagn och släpkärra.

Imorgon ska jag åka till Täby Centrum faktiskt. Och tro på tusan när jag säger detta; där har jag aldrig varit förut! Jag vet ju att många här i Norrtälje vallfärdar dit på regelbunden basis för att shoppa, men jag har aldrig gjort det. Däremot har jag åkt dit för att sälja min bil och även kört 604H förbi där två gånger, men aldrig varit in i butikerna. Hoppas jag fyndar!

För övrigt gillar jag att okända kommenterar mina blogginlägg. Eller okända... jag har i alla fall ingen aning om vem SGH är, men det kan ju hända att jag egentligen vet vem personen bakom bokstäverna är också - det har jag inte heller någon aning om.

Nu har klockan blivit Arkiv X tror jag bestämt!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, juli 27, 2010

In your head, they are fighting

Ja, dagens låt är Zombie med Cranberries, så det så.


Åh så bra!

Sen fattar jag inte riktigt varför vissa klipp från Youtube tar sig friheten att göra sig bredare än vad min blogg är. Det kan jag dock inte se här i skrivläget (som jag befinner mig i, du är ju däremot i läsläget och ser om ovanstående klipp drar iväg för långt åt höger eller inte). Hur som helst, galet bra låt där ovan.

Igår ringde de från driften på Busslink och undrade om jag kunde hjälpa till med en Viking Line-körning idag, innan min ordinarie arbetstid började. Hu, sa jag, jag har ju aldrig kört den förut och där är det ju helt annat biljettsystem och kontanthantering, så jag ställde mig minst sagt skeptisk. Men hon på driften sa att jag inte behövde bry mig om biljetter och att det bara rörde en körning från Norrtälje till Kapellskär, inte Cityterminalen som jag trodde. Så jag tackade ja.

Så jag skulle börja med en Vikingtur då, för att sen tomköra till garaget och sen i samma sekund som jag anlände till garaget, skulle åka därifrån i en annan buss på min ordinarietjänst... ja, enligt körspecen alltså. Fattar fasen inte hur det var tänkt där, för det tar mer än noll sekunder att parkera, fylla i färdskrivarblad, rampkoppla, gå till nästa buss, koppla loss, fylla i färdskrivarblad, logga in på omlopp och access, ställa in stol och speglar och backa ut.
Men i alla fall, när jag kom till garaget första gången så hade jag en plan om att lägga fram förslaget att jag skulle få ta samma buss till Kapellskär som jag sen skulle köra iväg på min vanliga tjänst med, så jag slapp hela bytet på garaget. Men det fanns såklart ingen där på utlämningen då, så jag ringade in mig och vagnsnumret på listan och förbryllades lite över att jag skulle köra en 57-vagn, en carrus alltså (blå stockholmsbuss), men tänkte inte mer på det och tuffade iväg.
På stationen kom den ena efter andra passageraren på och visade upp bokningsnummer, som jag inte hade en aning om vad jag skulle göra med (men kom ihåg drifttjejens ord "bry dig inte om biljetterna"), så jag lät dem gå på bara.
Men sen kom det folk och försökte betala på bussen och då blev jag så osäker så att jag ringde upp en buss (via radion) som jag visste var bemannad och på väg antingen till Kapellskär eller Cityterminalen. Fick till svar då att det bara var att släppa ombord dem och att de fick betala på plats i Kapellskär, så så gjorde jag.

Sen ringde driften upp mig på min mobil och undrade vilken vagn jag satt i egentligen. 5756 svarade jag sanningsenligt, varpå jag fick svaret att jag skulle ha 5628 - alltså vagnen som jag redan hade sett på listan att jag sen skulle byta till. Förstod då ingenting - om jag nu skulle ha samma vagn (buss) hela tiden, varför stod det då att jag skulle ha 5756 i första svängen?
Han i luren hummade en stund och sa sen att jag måste ha läst på raden ovan min - den skulle ha 5756.
Suck och blä. Men jag kom fram till Kapellskär i alla fall, där var det trångt så in i vassen med bussar, och jag skulle ju vända tillbaka till Norrtälje direkt jag hade räknat passagerarna och släppt av dem, så jag fick backa och trixa mitt i folkhavet för att komma därifrån - men det gjorde jag.

Sen visade det sig att jag kom till garaget lite tidigare än specen visade, så det fanns tid att göra bussbytet utan att bli sen till nästa avgång.

637 till Ellan stod på tur - en lång tur för övrigt. Ellan är den nordligaste hållplatsen i SL:s ordinarietrafikområde, om jag har förstått saken rätt, och ja, det tar då tid att komma dit. Men härlig väg - jag har ju inte fått köra hela vägen dit förut, har bara fått 637:or till Älmsta och Grisslehamn.
Fick proppfull buss, varav flertalet scouter. Först klev ett lass på i Norrtälje och sinkade mig genom att ha tappat bort två som skulle upphittas innan jag kunde avgå. Sen kräktes en som satt långt fram också, så det luktade lagom gott framme hos mig sen.
Nåja, när ännu ett gäng scouter gick på i Älmsta så var jag tvungen att fråga om de inte hade ringt och anmält sig som resgrupp (det vill ju Busslink att man gör om man är en grupp om fler än tio personer som ska åka med), men det hade de minsann gjort - så varför visste inte jag något om det? Varför fanns det ingen förstärkningsbuss? Ja, det var frågor som jag ställde till mig själv, i mitt huvud.

När jag väl kom fram till Ellan, ja då stod det en buss där och undrade var jag hittade alla passagerare... Hrm, längsmed linjen, var annars?
Nej men tydligen hade han fått uppgift om att den här beställda resgruppen skulle åka från Stockholm, så ja, inte undra på att det blev fel.

Från Ellan gick jag sen som 637 till Stockholm, och tro på tusan att det är en lång linje! Två timmar och en kvart tror jag det tog.
Rast på tekniska följt av en 639:a till Rimbo. 639:an åt det hållet har jag aldrig kört förut, så det var ju lite kul. Blev rentav osäker på var i Danderyd hållplatsen var, men den var ju på samma ställe som 676:ans - längst fram.
Från Rimbo gick jag omedelbart som 647 till Norrtälje och då klev det på en man med gotländsk brytning som pratade lite med mig, om värmen företrädelsevis. Han satte sig sen längst bak i bussen i alla fall.
I Rimbos utkant klev en bekant till mig på, Staffan (han jobbade på ett närbeläget fritids när jag jobbade på förskolan), så vi växlade också några ord.
Sen, när vi kom fram till Norrtälje så önskade jag fortsatt trevlig dag i högtalarna, som jag brukar, och tro på tusan om han som bröt på gotländska då inte mödade sig ända fram från längst där bak i ledbussen, bara för att berömma mig! "Det är inte många som säger så, vad trevligt det låter!" eller något i den stilen sa han. Kul!

Efter en liten paus på busstationen i Norrtälje blev det 655 till Söderhall, rätt trist linje i och med att så få åker med den, men idag hade jag väl säkert åtminstone fem passagerare - och minst en hela vägen dessutom, så det var ju alltid något.
Övergick i Söderhall som 644 till Mora vägskäl och det är ungefär samma där, aldrig fullsatt om man så säger, men två passagerare från start fick jag med mig och ytterligare en som klev på i Ledinge sen.
Men, när jag svängde in med ledbussen till gamla Bergshamra - från rätt håll nu i och med att jag inte gör den tabben fler gånger - så hann jag precis skymta hur en annan ledbuss längre fram svängde in till gamla Bergshamra från fel håll. Vägen där är smal och snäv som sjutton, så där vill man inte få möte av en buss - speciellt inte när man själv kör buss. Jag stannade då rätt omgående i en ficka där jag jag trodde att vi hade chans att mötas, loggade ut ur mitt omlopp och gjorde ett allmänt utrop på radion där jag efterlyste bussen som just svängde in mot Sjöändan från fel håll. Två gånger ropade jag, men fick inget svar. Så vad att göra, annat än att meddela den enda passageraren jag hade om läget och vänta. Och jag väntade, i säkert 3-4 minuter... och det känns som lååång tid när man bara väntar. Men den andra bussen kom ju aldrig, så till slut tänkte jag att den kanske insåg sitt misstag och backade tillbaka, så jag körde då, bara för att se att den stod och väntade på ett ställe som inte alls var så brett som där jag hade stått. Suck.
Då var jag nära nog att se vagnsnumret i alla fall och ringde upp (då blir det ett privat samtal oss emellan bara, inget allmänt) och sa att jag hade försökt ropa på honom men fick då ett rätt ilsket svar:
"Jag har varit på semester, så hur skulle jag kunna veta att det är ändrad körväg här?!"
Okej, nog för att jag också har kört fel där, men då var jag (liksom nu) en 644, och det stod inget om att den omlagda körvägen gällde 644 på vårt intranät, men däremot stod det väldigt tydligt att det gällde 620, och det var ju just vad han körde.
Förmodligen hade han heller inte uppfattat det här nya om att man måste logga ut från omloppet vilken linje man än kör nu, för att kunna göra allmäna utrop, så förmodligen så hade han svarat på mitt anrop, men bara i talgruppen för 620, så jag kunde ju inte höra det, eftersom jag var på talgrupp 644 när jag var inloggad.

Hur som helst, min snälle passagerare gick ut och flyttade på en soptunna så att jag i princip kunde köra av vägen helt och hållet, för att släppa fram den där bussen, så det gick ju till slut, men det var trångt så in i vassen!

Sen var arbetsdagen i alla fall slut när jag hade tomkört från Mora vägskäl till Norrtälje.
Hemma gjorde jag en, nej två, sillbakelser till middag. De blev vansinnigt goda, men såg inte alls ut som den på bilden i receptboken... Fast jag hittade ju ingen salladslök heller. Jag blir fasen tokig, salladslök och kavring, det är typiska smörgåstårteingredienser som jag aldrig hittar.


Så skulle de se ut


Men detta blev resultatet

Vansinnigt gott och mättande dock, jag står mig än!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, juli 26, 2010

En analys

Eller, analys vet jag inte om jag har tid med, måste byta om till uniform och cykla iväg till jobbet om en inte alltför lång stund.

Hur som helst så har jag reflekterat över två låtar; Jonathan Johanssons "Aldrig ensam" och Takidas "Never alone, always alone"


Jonathan


Takida

Ingen/inget av dem är jag något större fan av, men jag kan inte låta bli att undra varifrån de har fått inspirationen till texten "aldrig ensam, alltid ensam" och "never alone, always alone" (som ju är precis samma sak fast på engelska - för jag minns så tydligt hur vår forne statsminister Göran Persson innan någon av dessa låtar hade börjat spelas beskrev statsministerjobbet just så; man är aldrig ensam, men alltid ensam. Hm, nu när jag googlade på det så såg jag att hela dokumentärserien om honom hette så rentav. Är det ett medvetet val från musiksidan, tro? Ja, jag ställer mig frågandes.

Idag klev jag upp klockan sju för att hinna träna innan läkarbesöket. Kändes lite segt i och med att klockan var närmare ett innan jag släckte lampan igår. Det blev att jag fastnade på msn med Jonas, den kanske snällaste människan i världen. Honom pratar jag alltför sällan med, men vi är sällan inloggade samtidigt i och med att vi bor på olika sidor av planeten. Hur som helst, jag blir så glad när jag pratar med honom, så jag kunde inte låta bli.

Träningen idag bestod bara av löpning och styrketräning, ingen cykling före, således sprang jag lite längre igen. Dock inte 11,8-slingan (enhet: kilometer), det vågar jag inte riktigt än, men väl min gamla "åtta" som jag sprang jämt förut, innan jag förstod att jag orkade springa över en mil, och den är väl 6-7 kilometer kan jag tro. Tänkte ju att det vore bra om jag gick till läkaren med i alla fall lite ont i knät, men tro fasen heller, jag fick inte ont alls. Det får jag väl se som något positivt i alla fall.
Så jag cyklade iväg till läkaren utan det minsta knäont och fick visa och berätta lite, hon berättade också lite och frågade om jag ville ha remiss till ortoped och det tyckte jag verkade dumt att tacka nej till, lika bra att utreda noga. Dessutom fick jag recept på voltaren på tub att smörja på om det skulle bli inflammerat igen, för det kom hon fram till att det förmodligen hade varit i och med att det onda knäet kändes varmare (än det andra) då det gjorde ont - bra att ha om det onda slår till igen.

Lite lustigt idag att jag beklagade mig till Christoffer, kollegan, om att jag idag ska köra flera varv på linje 637 - men aldrig får köra hela vägen upp till Ellan utan bara som längst till Grisslehamn, apropå att han körde från Ellan till Stockholm igår.
Sen loggade jag in på Busslink intranät för att se om morgondagens tjänst hade kommit upp, och tro på tusan, jag ska köra 637:an till Ellan och sen därifrån hela vägen till Stockholm! Härliga tider!

Nej, nu börjar det bli dags att svida om.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, juli 25, 2010

Jag är mig lik

Oj oj, nu är tiden knapp för att få till ett inlägg inom ramen för detta dygn. Har en kvart på mig!

Idag har jag inte behövt gå upp i ottan, jag började 9:4... något. Ja, alltså Nio fyrtio...något. Minns inte, tror det var 9:46.

Hur som helst, min frukost blev väldigt snålt tilltagen, då jag tydligen bara hade sparat en liten sketen filskvätt kvar i paketet, så jag tog den och lite müsli innan jag trampade iväg till jobbet, iförd regnställ.

676:or fram och tillbaka först, och jag måste säga att jag tycker de går rätt snabbt att köra numera. I alla fall om jag tänker på något annat, och det är rätt lätt hänt på den linjen, där behöver jag inte fokusera för att hitta, så då dansar tankarna iväg. Mellan hållplatserna Ledinge och Söderhall är det längst mellan, sett till alla avstånd mellan två hållplatser på den linjen, där är det väldigt exakt 12 km, och om jag tänker på de tolv kilometerna så går det vansinnigt långsamt däremellan, men tänker jag inte på dem så blir jag nästan överraskad hur snabbt det har gått från ena till att jag kommer till den andra. Men så är det med tid, den är relativ.

Sen hade jag rast, lång sådan. Gick då till Coop och köpte lite lunch, plus lite annat jag behövde som klarade sig utan kylskåp. Sen gick jag tillbaka till garaget och satte mig och åt och läste. Ingen bekant hade rast samtidigt, så jag försjönk mig i min bok.
När rasten närmade sig sitt slut tog jag ut den buss jag skulle ha för att köra 631X med, en gammal volvoledvagn. Är inte helt förtjust i dem, 56-vagnarna. Men jag tar vad jag får.
Åkte så ner till stationen och hållplatspositionerade pc:n för att få fram den lilla klockan som räknar ner till avgångstiden. Den ville dock inte visa sig först, men sen när jag gjorde om det så stod den på +60 och insinuerade alltså att det var mer än en timme till avgång (den kan inte visa mer än så nämligen).
Toppen, tänkte jag, den funkar alltså inte, för det var då ca 10 minuter till avgång. Så jag försöker igen, men får samma resultat.
Vad fasen?
Men så tittar jag mot hållplatsen jag ska avgå ifrån - där är det helt öde. Och så tittar jag på klockan. Och på min körspec.
Långsamt går det upp för mig att jag hade längre rast än vad jag trodde - jag hade åkt ner en hel timme för tidigt! Suck.
Men å andra sidan kunde jag ju fortsätta läsa, hade ju boken med mig.

Sen, när avgångstiden närmade sig på riktigt, så kom en äldre bussförarkollega in i bussen och sa "du åkte ifrån mig där uppe!"
Jag: "Oj, jag visste inte att jag skulle ha någon med mig, det står inget om det i min spec."
Han: "Nej, det står ju inte alltid" - och så satte han sig på det ensamma sätet längst fram (rallysätet)
Jag: "Men... ska du åka med mig på linjen också...?"
Han: "Ja, du hade ju begärt lots!"
Jag: "Va? Jag har väl inte begärt någon lots heller?"
Han: "Jo, jag ska lotsa dig på linje 630 nu avgång 15:00, eller hur? Juan gav mig det här vagnsnumret."
Jag: "Alltså... jag ska inte ens köra 630, jag ska köra 631X och jag behöver faktiskt ingen lots." *visar honom specen*
Han: Oj... ja men då är jag nog i fel buss ändå...

Mycket ska man vara med om. På vagnsutlämningen är de förvisso bara människor, men det har jag fått erfara två gånger den här veckan nu. I tisdags (tror jag) blev jag uppringd från driften (som jag tror sitter i Hornsberg) och som sa att de saknade mig på jobbet - men då var jag i full färd med att köra buss och hade anmält mig på samma sätt som jag brukar, på vagnsutlämningen. Ja minsann.

Efter 631X hade jag en 621:a från Norrtälje via Åkersberga till Danderyd. Till Åkersberga hittar jag som handen i handsken, men det där genom Åkersberga sen är jag ju lite osäker på.
I alla fall, precis efter sista hållplatsen innan Åkersberga station, så fick jag ett textmeddelande på pc:n om att inte trafikera Åkersberga station, utan svänga in på Stationsvägen och fortsätta linjen därifrån istället. Först kom jag inte på vilken som var stationsvägen ens, men det hade jag ju tack och lov i mina anteckningar.
Så jag tjoade till i högtalarna om att jag inte skulle köra in på stationen (hade ingen aning om passagerarna kanske visste varför, själv hade och har jag ingen aning) och frågade om det var någon som ville gå av där jag då var istället, och lite motvilligt gick tre på klädstilen punkinspirerade tonåringar av (samtliga tre ignorerade mig helt när jag sa hej till dem, var och en, då de klev på). Lite längre fram såg jag sen att det fanns en provisorisk hållplats istället, och där stod ju också folk och väntade på mig. Men det kunde jag knappast veta, och inte rör det mig i ryggen att de ignoranta tonåringarna fick gå lite längre...

Hemma sen blev det dusch och rätt omgående nedcykling på stan, blev bjuden på bio av mina föräldrar. Inception såg vi. Den var väl rätt bra, men rörig. Inte helt och hållet min typ av film, men den dög. Den får två av fem blomkrukor.


Incepted

Imorgon börjar jag jobba 14:något, men har läkartid 10:30. Jag har i och med bion idag och tröttheten igår inte tränat något innan, så imorgon måste jag gå upp vid sju så att jag hinner träna före själva besöket - knäet måste vara nysprunget känner jag, annars är det inte lönt.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, juli 24, 2010

Be eller önska?

Imorse klev jag upp härliga 4:00, efter en natt som var just typisk en natt före tidig uppstigning; jag sov väldigt ryckigt och tänkte hela tiden "nu måste jag somna, jag ska ju upp snart" - men det hjälpte föga bra. Och nej, det var inte ens så att jag sov som godast när klockan väl ringde, tror faktiskt inte ens att den ringde utan att jag gav upp och klev upp innan den satte igång.
Tio grader bjöd termometern på och likaså omvärlden.
Idag svidade jag med andra ord på mig finvarianten av uniformen; långbyxor, skjorta, slips och väst. Hela den kombinationen har jag inte haft på månader nu i och med sommarvärmen som inte har förmått mig att ha på mer än absolut nödvändigt, så jag kände mig rätt proper i alla fall. Jag bär min uniform med stolthet!

Körde den första 676:an till Stockholm med avgång 5:30 och man kan ju just undra hur många som har ärenden in till huvudstaden så tidigt en lördagsmorgon. Precis, inte jättemånga, men det var några stycken ändå, ett knappt tiotal som mest tror jag.
På tillbakavägen sen, då avgick jag 6:40 från Tekniska, hade jag några fler, men långt ifrån full eller ens halvfull buss.
Sen hade jag rast i en dryg timme, stängde då in mig i vilorummet och försökte sova med rätt misslyckat resultat. Men jag vilade ju i alla fall, alltid något.

Därpå blev det välbehövlig paus i 676:orna, fick köra en vända 632 till Vagnsunda på Yxlan och tillbaka. Trevlig med linjerna ute på öarna, tycker jag. En kvinna kom dock lite för sent på att hon inte satt på Blidöbussen, så hon fick åka med hela vägen till Vagnsunda och ha paus med mig där ett tag, innan vi gav oss tillbaka mot Norrtälje igen - fast hon klev av i Köpmanholm och gick sen till Blidöfärjan, varifrån hon skulle få skjuts.

Rast sen igen, den tillbringade jag med bok och väldigt lätt lunch - en wasa-sandwich. Hade väl egentligen kunnat vara social med en kille som jag egentligen tycker verkar väldigt trevlig, men som jag knappt inte sagt mer än hej till. Han är snäppet nyare än vad jag är i alla fall, för han gick inte i första gruppen utan i... ja, kanske femte eller så. Hur som haver så satt han redan och pratade med en gammal räv när jag kom, så då tog jag fram min bok i och med att jag inte riktigt är den typen som bara tränger mig in i ett samtal, sen fick den gamle räven telefon, men då var jag så inne i min bok (den är så spännande nu), så det blev inte mycket socialt då heller. Såg sen att han gjorde som jag brukar göra till slut - åkte alldeles för tidigt ner till stationen och tillbringar återstoden av rasten där istället.
Hur kunde jag då veta att han åkte alldeles för tidigt - jag har väl inte koll på andras scheman heller?
Precis, men han åkte iväg i just den buss som jag hade kört till Yxlan med, och jag såg i den innan jag klev ur, när nästa avgång var.
Hur som helst åkte jag också ner till stationen för tidigt och då växlade vi några ord; han ville att jag kollade att han inte hade parkerat för nära en annan buss, så att hans bakvagn (ledbuss) inte petade i den när han svängde ut, han stod redan böjd och kunde inte se det i sin spegel nämligen. Det var dock helt lugnt såg jag, men han var tacksam för hjälpen.

Det blev en 676:a till och sen en från Stockholm till sen då, och på resan hem kändes det lite väl oproffsigt när dels den yttre skyltningen hade fastnat på "Ej i trafik", trots att pc:n visade 676 Norrtälje, som den skulle - men det ser ju inte passagerarna, plus att accessmaskinen inte fungerade, så till var och varannan fick jag tala om att "ja, det här är linje 676 mot Norrtälje, skyltarna samarbetar visst inte" och "tyvärr fungerar inte accessmaskinen, det är bara att kliva på ändå". Fast sånt där stör sig väl inte passagerare allt för mycket på ändå, det är värre heta dagar när ac:n inte funkar.

Just det ja! I torsdags när jag gjorde ett mikrofonutrop då vi närmade oss en ändhållplats, då jag bara ville önska en fortsatt trevlig dag (rätt ofta gör jag såna utrop), så hörde jag mig själv säga
"Ja då börjar vi närma oss målet med den här resan och jag skulle vilja be..." be? hann jag tänka - hur ska jag formulera mig så att 'be' passar in? 'Jag skulle vilja be er att ha en trevlig fortsättning på dagen? Nej det där förstod jag ju att det inte gick, så min fortsättning blev:
"eh, nej, jag vill inte alls be, jag menar att jag vill önska er en fortsatt trevlig dag". Fick några fniss och ropade "desamma":n tillbaka.
Sen log jag resten av den turen.

Likadant i dag log jag resten av sista 676:an, förmodligen för att jag var rätt trött, för vid näst sista hållplatsen (Stockholmsvägen), så gick ett äldre par av i framdörren, och jag råkade stänga dörren innan gubben var helt av, så han fick dörren lite i rumpan eller hur jag ska säga. Kändes hemskt klumpigt och förläget, men han vände sig inte om och hytte med näven i alla fall - så jag log åt min förlägenhet.

Det regnade när jag skulle cykla hem sen, så då blev det till att ta på regnstället. Cyklade dock inte hem, utan till Harsjö där jag åt middag. Träning blev det inte tu tal om - känns inte som att det är okej att utsätta kroppen för det när hjärnan är på annan ort. Får försöka fixa träning antingen imorgon kväll eller måndag morgon. Innan måndag förmiddag måste jag ha varit ute och sprungit en vända i alla fall, så knäet när nysprunget när jag kommer till läkartiden.
När jag väl cyklade hem till mig så regnade det desto mer, så mina icke regnklädda converse blev blöta. Och huvudet mitt mitt också, trots luva. Och ansikte och händer förstås. I övrigt klarade jag mig torr. Bra grejer, regnställ.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, juli 23, 2010

Kyla

Ledig dag idag och jäklar så slö jag känner mig - men det är berättigat, kan jag tycka. Har varit i gång mer eller mindre hela dagen idag med husliga projekt.

Till att börja med så drog jag igång med en storstädning av lägenheten. Storstädar gör jag ju varannan vecka och småstädar också varannan vecka (så det blir någon form av städning varje vecka, varannan stor, varannan liten) - men i och med sommarvädret som har varit nu, plus att jag sov borta inte mindre än fyra nätter i rad, så har småstädningen inte blivit av och därav kändes det rätt skitigt, så det var bra.
Vidare så lyckades jag pricka in tvättstugan idag också. Det har blivit ett riktigt mankemang med att boka den nu när jag med så kort varsel vet vilka tider jag jobbar och så - visst, jag vet om vilka lediga dagar jag har resten av året, men jag vill kanske inte bara ägna lediga dagar åt att tvätta. Så fick det dock bli idag.
På tvättiden passade jag på att göra en riktig stortvätt och tvättade förutom sedvanligt tvättkorgsinnehåll också allt som har med sängen att göra (utom stomme och madrass) - kuddar, täcken (både vinter- och sommartäcke, trots att jag för närvarande bara sover i påslakan), bäddmadrass, överkast och nalle. Jo, jag har en nalle i min säng - han heter Birger, efter min morfar.
Sex maskiner blev det totalt
Och sen har jag dessutom strukit.

Och det är inte nog där. Lönen har ju dumpit ner nu - en lön högre än jag någonsin tidigare tjänat på en månad, så vitt jag kan minnas. Min nettolön denna månad blev i runda slängar min bruttolön på förskolan - så det är ett rätt rejält lönelyft. I alla fall så har jag därmed sammanställt min budget från månaden som gått, och jag gick rätt rejält med plus då i och med att också den lönen var den dittills högsta jag tjänat, sen gjorde jag en väldigt generös budget för kommande månad, men utelämnade ändå några tusenlappar i och med att jag inte riktigt känner att jag kommer att göra av med allt (inräknat budgeten finns också ett sparande, så det är inte som att jag inte sparar).
Sen drog jag igång och betalade räkningar, och när jag var klar så hade jag fortfarande 20004 kronor kvar på lönekontot att spela med, så det säger ju lite om finansläget just nu. Och visst, jag tjänar ju bättre nu än förr också, men mycket beror på att jag lever väldigt sparsamt också. Eller ja, i viss mån har väl det luckrats upp i och med att jag åter har en inkomst, men då, under utbildningstiden när jag inte tjänade något alls, så drog jag åt svångremmen så det hette duga, och positiva konsekvenser av det lever ju kvar än - frånvaron av bil och hemtelefon till exempel, det kommer ju inte kosta mig något så länge jag inte skaffar det igen, och det har jag inga planer på. I synnerhet inte hemtelefon.
Mitt Tele2-abonnemang är så billigt och bra, så länge jag inte surfar i telefonen då, men det gör jag i stort sett aldrig.

I alla fall, när allt detta var gjort så kände jag mig rent orkeslös och satte mig då här vid datorn en stund och spelade lite omotiverat Sims 2. Orkade med det i kanske en halvtimme innan jag tröttnade.
Sen cyklade jag till Flygfyren för att inhandla lite goda tillbehör till middagen och lite "fredagsmys". Jag tänkte mig ju dock inte riktigt för när jag cyklade dit en fredagseftermiddag löningsdagen i juli - det var tjockt med folk där. Företrädelsevis stockholmare på väg ut till sina stugor, gissar jag. Som tur är så är jag ju självscannare, så det gick fort ändå.

Men hallå sommaren, du är väl inte slut än? Igår var det 25-27 grader uppskattar jag, idag är det 15-17 grader. Kändes riktigt kyligt när jag var ut, så nu har jag strumpor på mig för första gången på evigheter (bortsett från när jag tränar då). Strumpor och skor blev det till affären alltså, annars har det varit sandaler och icke-strumpor för min del hela sommaren såhär långt. Jag hoppas det är en tillfällig dipp och inte hösten som redan har slagit klorna i oss!

Nu är det mat på gång, klyftpotatis i ugn, morötter på kokning och kycklingfilé på stekning, så det borde jag ägna mig åt nu, så att inget bränns.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, juli 22, 2010

Turturduvor

Det blir lite morgonblogg idag också, för även idag jobbar jag kväll. Eller ja, först jobbar jag rätt mycket eftermiddag, jag börjar 13:02 och har 676:or hela dagen. Dagens andra 676:a kommer bli min hundrade! Det borde nästan uppmärksammas på något vis.
Men alltså, om jag efter drygt två månaders körande redan har kommit upp i hundra 676:or - hur många gånger har inte de gamla rävarna på garaget kört den?

Uppdaterade just min linjestatistik och fram till nu ser toppen ut såhär:

1. Linje 676 (Norrtälje-Stockholm): 98 ggr
2. Linje 657 (Stadsbuss till Grind): 19 ggr
3. Linje 650 (Stadsbuss till Vigelsjö): 18 ggr
4. Linje 655 (Norrtälje-Söderhall): 14 ggr
5. Linje 625 (Norrtälje-Danderyd): 13 ggr

Gårdagen då, den hann jag ju inte säga så mycket om igår i och med att jag bloggade tidigt. Arbetsmässigt gick den utan mankemang, hade en 631:a först och det tycker jag är en riktigt trivsam linje. Fick dock avgå fem minuter för sent för att ett par tjejer bad mig invänta en 676:a som jag inte hade anslutning med för att de verkligen måste åka med mig. Bussen kom dock inte efter fem minuter och då kände de sig inte alls tvungna att åka med mig längre, så jag väntade utan resultat kan man säga. Men i slutändan kom jag i tid tillbaka till Norrtälje igen, så det gjorde ju inget, bara att jag slapp stanna och vänta in tiden på hållplatser med hålltid.

Senare körde jag två 638:or till Vätö också och på den senare hade jag minsann världens sötaste kärlekspar ombord! De var väl gissningsvis 14-15 år och satt precis i mitt innerbackspegelsblickfång och pussades mer eller mindre konstant. Hon gick dock av medan vi fortfarande var på ön; han åkte med till Norrtälje och såg nästan lite vemodig ut när de hade skiljts åt. Naw, sa jag i högtalarna... nej, det gjorde jag såklart inte, men jag tycker att det var en gullig situation.
När vi kom fram till Norrtälje busstation trodde jag nästan att han skulle åka med mig på nästa tur också, för jag såg att han gick till kuren från vilken bland annat 655:an går (som jag skulle köra sen - men först en timme senare i och med rast), men det blev väl för lång väntetid för när jag körde fram, efter att ha gått och köpt mig en chokladkaka och läst min bok i bussen, så hade jag ingen passagerare. Inte en människa på hela vägen till Söderhall och heller ingen på hela vägen tillbaka till Norrtälje. De linjerna är de mest trista att köra tycker jag, även om jag kunde skruva upp volymen på radion. Där på kvällen tycker jag bäst om P4, Karlavagnen är ett så mysigt program.

Dagens dejtspalt:
Den är åter framskjuten. Jäklar vad svårt det ska vara.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, juli 21, 2010

Våra tidsfördriv, våra tidsfördriv

... är visserligen inte att slå pensionärer på käften, lilla mamma.

Det är lika så bra att författa dagens inlägg redan nu, för idag jobbar jag fram till 23...något och är kanske inte så bloggsugen när jag kommer hem.

Jag tänkte berätta om en lek på facebook jag brukar roa mig med ibland när jag har tråkigt, riktigt tråkigt får man nog klassa det som rentav.
Då brukar jag gå in på någon slumpmässig väns profil och titta där i översikten där antingen sex eller tolv av dennes vänner visas och klicka på någon av dem. Här går startskottet man kan säga, för personens profil jag är inne på nu har jag ju minst en gemensam vän med - nämligen den vän jag själv utgick ifrån. Men det är nu det "roliga" börjar, för nu ska det återigen klickas på någon slumpmässig vän av de där sex eller tolv som visas i urvalet och fortsätta att klicka på vis, till dess att jag antingen kommer fram till någon som jag åter har gemensamma vänner med (då blir det bingo!), eller till någon som har så hemlig profil att inga vänner alls syns (då är man rökt). Faktum är att det vanligen inte tar lång tid alls innan man åter kommer fram till någon okänd med gemensamma vänner som en själv, i alla fall inte om man försöker stanna inom Sverige i sitt slumpmässiga klickande. När man kommer utanför landsgränsen blir det värre.
Prova någon gång vettja! Då kan du ju utgå från min profil rentav, om du är vän med mig.


Barn av vår tid

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, juli 20, 2010

Fjantrondell

Ännu en dag är lagd till handlingarna. Visst, det återstår lite kväll och natt ännu - men själva dagen är klar. Fast såhär års känns det ju som att det är dag såhär dags också (i skrivande stund 19:21), känns det ju som att det är dag fortfarande. Kom tillbaka i december 19:21 och det känns som kväll sen flera timmar tillbaka.
Alltså, vi människor behöver ju ljuset. Varför bosatte vi oss där det stor del av året är mörkt väldigt länge? Hm, ja, det tål att tänkas på - det är dock inget jag kommer fundera mer på just nu.

Jag har haft precis samma tjänst idag som igår - men idag körde jag rätt i gamla Bergshamra på 644:an. Och idag hade jag passagerare på turen också, hela två stycken. Men jag har nog aldrig haft mer än fem passagerare på den linjen, så den skulle ju rent praktiskt kunna köras med personbil eller i alla fall minibuss istället - fast det är ju inget jag skulle vilja göra, jag vill köra de stora grejerna. Dessutom skulle det inte funka i och med att man fortsätter och kör andra linjer med samma buss utan att gå via något garage, så det behövs stora bussar på de glesa linjerna också.


Rasten i Danderyd ägnades åt läsning i grönt sken


Mina linjeanteckningar med mina ord

Fick en härligt förvirrad passagerare på linje 621 idag, hon klev på någonstans i ingenmanslandet mellan Åkersberga och Norrtälje och sa att hon åkte åt fel håll för att hon hade åkt för långt och missat att gå av där hon alltid går av, vid sitt jobb. Jag får det förmodligen inte att låta så roligt som det var nu, men det var det - och hon var härlig som sagt. Hon satte sig i fram och pratade en massa om att det kanske var solen eller penicillinet hon tagit som gjorde henne förvirrad, för hon hade inte ens somnat. Kanske hade hon bara tittat åt fel håll, men nej, hon åker ju varje dag där så hon borde känna igen fel sida också... ja, lite så gick hennes resonemang. Jag släppte av henne på rätt hållplats i alla fall, hon behövde inte ens trycka på stoppknappen.

Imorgon har jag en dag fri från 676:or, har en tur till Rådmansö, två till Vätö och en till och från Söderhall. Men på torsdag är det bara 676:or igen och min andra tur då blir 676-turen nummer etthundra! Korka upp champagnen!
Fast det får väl bli vaskning för min del - jag kör ju.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, juli 19, 2010

Backvändning

Idag har jag kört fel igen! På en linje som jag har kört flera gånger förut, dessutom; linje 644. Visserligen har jag nog bara kört den en gång i den riktning jag nu körde - från Mora vägskäl till Söderhall, men likväl.
Saken är dock den, att jag inte kan tycka att det var mitt fel. På Busslinks intranät där alla trafikmeddelanden publiceras, meddelanden om ändringar i linjer och så, så har jag läst ett meddelande om att vi numera ska varvet motsols genom Bergshamra på linje 620 - det står tydligt. Och visserligen var jag inte helt hundra på exakt vad det innebär (men nu är jag det), men det stod inte ett jota om linje 644, så jag svängde in där mina anteckningar sa att jag skulle svänga in - och såg direkt på pc:n att det var fel. Scanialedvagn hade jag också, de klumpigaste ledbussarna med sämst svängradie. Jag hade inte en enda passagerare heller ska väl tilläggas, då hade jag ju kunnat fråga den lite, men nu fick jag anropa radiotrafikledningen istället, och där är svarstiden olika lång beroende på hur många i kö före det är, och idag svarade de inte snabbt. Så när jag hade väntat i någon minut och ännu inte fått svar, så gav jag mig i kast med att backa tillbaka ut på den väg jag kommit ifrån. Det var lite trångt och lite puligt, men det gick såklart. Jag har vänt på än trängre ställen.
Sen förstod jag inte att det var i Svensbodakorset jag istället skulle ha svängt, så jag missade några hållplatser då och det var först efter det som RTL svarade mig och sa att det inte var mycket att göra åt, de skulle meddela SL.
Nu hade jag inte en enda passagerare på hela linjen, så jag kan ju bara hoppas att det heller inte stod någon och väntade vid det fåtalet hållplatser jag missade.

Men, imorgon har jag samma tjänst igen, så då ska jag göra om och göra rätt.


Här är jag i en scanialedvagn i fredags

Sen hade jag linje 621 från Danderyd via Åkersberga till Norrtälje - linjen jag körde fel på min första dag utan handledare och den har jag knappt inte kört åt det hållet sen dess, så där var jag lite nervös också - men den känns nu som en väldigt lätt linje, samma misstag där gör jag nog inte om.
Med andra ord, den gick bra.
Dessutom kom en kille fram och på engelska frågade om jag kunde tala om när vi kom till hållplatsen Stava Värdshus, så det blev ju till att göra ett internationellt utrop i högtalarna då. Tror jag sa "The next stop is Stava Värdshus" - och jag fick en stoppsignal till svar, så han förstod mig av allt att döma.

Sen hade jag rast på över en timme på garaget, på vilken jag träffade både Daniel och Christoffer och även en annan trevlig förare som jag inte vet namnet på, samt läste en hel del i boken jag både köpte och började på igår - Paganinikontraktet, den senaste boken från pseudonymen Lars Kepler som också har skrivit Hypnotisören som jag läste innan jag läste om DaVinci-koden. Jag tyckte att Hypnotisören var rasande bra och fängslande, och har därmed höga förväntningar på Paganinikontraktet, men än så länge (ungefär hundra sidor in i boken) tycker jag inte riktigt att den håller samma klass. Det känns som att makarna Ahndoril (bakom pseudonymen) på något vis har ändrat ton i sitt skrivande - och det till det sämre. Men det kvarstår mycket av boken, så förhoppningsvis mildras mina grusade förväntningar.

Hemma tog jag mig en lur i solen på balkongen, det är ju alltid lika skönt. Tyvärr började det blåsa lite för mycket för att det skulle vara helt skönt att ligga där utan tröja, så då gick jag in. Lite löjligt att det nästan känns kallt när det är 25 grader och blåsigt bara för att man (jag) är van att det är trettio grader och stiltje. Men sån är min kropp! Rent busskörningsmässigt har det varit väldigt skönt med den något svalare temperaturen.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, juli 18, 2010

Bemärkelsedagen

Kärringveckan är åter inledd - med min namnsdag. Och liksom ja - jag vet inte hur många år i rad så har jag själv glömt bort det och blivit påmind av att någon säger grattis; så nej, jag tycker inte att det är en stor sak om någon har glömt min namnsdag. Lite lustigt faktiskt, jag låg och ströbläddrade i aftonbladets söndagsbilaga där de hade recept på olika bakverk att fira med varje dag i kärringveckan, och trots att det till och med stod Fredrik: inför en kaka så kopplade jag inte, men min mor som då läste lite över axeln på mig gjorde det och utropade ett grattis.
Så kan det gå!

Igår var jag med om något intressant vill jag lova! Jag facebookchattade med en vagt bekant från skolåren som av en händelse åkte med mig när jag körde buss tidigare i veckan - ja jag var inte riktigt säker då på om det verkligen var personen i fråga, men det visade det sig vara. Och jag blev rentav stött på också! Påstött av en gammal bekant, det har jag aldrig blivit förr... känns det som, men det kanske jag har. Jag minns inte. Tycker jag brukar få söka lyckan på annan ort allt som oftast. Ja hur som helst så är jag lite osäker på om det hela var en effekt av den sena lördagstimmen i kombination med sedvanligt skojeri - ja, som jag minns så var det här något av en pajas förr - eller om det faktiskt var seriöst menat. Vi får väl se om vi hörs av igen - chatten fick ett något abrupt slut (som den gärna får på facebook), så jag skickade ett mail sen. Om det besvaras så kommer väl seriösiteten utrönas. Kul, hur som haver.

Jag fick idag förresten en spontan kommentar på ett annat forum av en hittills okänd människa att han uppskattade min blogg så till den milda grad att han skrattade flera gånger när han läste()! Åh, ironiskt att jag snedplacerade utropstecknet precis nu då - det var faktiskt inte meningen, men det är väl lite så roligheten här fungerar; det blir knas ibland och ofta utan att jag själv märker det tror jag. Visst kan jag tycka att jag skriver roligt när jag läser gamla inlägg, men nu på sistone tycker jag att mest har lallat runt om väder och att jag inte har tid att skriva. Men det är klart, alla roas vi olika mycket av olika saker.

Något jag inte roas av, utan snarare oroas av och blir rent ut sagt arg av är dessa j*vla bilister som helt nonchalant kör mot rött vid Norrtäljes enda bevakade övergångsställe som är bevakat utan att det befinner sig i en korsning med rödljus - alltså, det är det enda övergångsstället som har rödljus bara för övergångsställets skull - det finns ju desto fler övergångsställen som är i anslutning till vägkorsningar som också är trafikljusreglerade...
Ja, hur som helst - det är då inte första gången jag har stått med min cykel vid den stolpen, tryckt på knappen och sett hur bilarnas grönljus har slagit om till både gult och sen rött - och ändå har bilar susat förbi när det har blivit rött! Och jag menar visst, man kan köra mot rött av misstag, det har jag gjort en gång när jag blev stressad för att jag inte hittade när jag körde i Stockholm den första gången jag skulle ta bilen till Småland, men det här ser inte ut att vara såna fall. Den lilla glimt av förarna jag får när de susar förbi ser inte vilsen och osäker ut - och man kör fasen inte så fort om man inte vet var man är och vart man ska ta vägen heller.
Vidare så är det extra illa just för att det vid det här övergångsstället är väldigt mycket buskagen och sånt som gör att man som fotgängare/cyklist inte syns från vägen om man som jag, står och lutar sig mot stolpen för att hålla balansen på cykeln utan att sätta ner någon fot. Det vill säga, man syns inte om man inte kör fram lugnt med sin bil och stannar vid rödljuset - då syns man säkerligen. Men de som susar förbi kan inte ha en chans att se - och det finns ju inga garantier i världen för att att inte min röda cykelsignal slår om till grönt och får mig att börja ge mig ut i gatan - tvärtom är det ju just det som kommer hända väldigt, väldigt snart efter att bilarnas ljus har slagit om till rött.
Min upprördhet ligger väl i att jag, eller någon annan, skulle kunna bli påkörd med det där egoistiska jäkla beteendet.
Ta ifrån dem deras körkort!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, juli 17, 2010

När verkligheten visar sig

Nu på kvällen har det kommit en liten, men naggande god, regnskur! Det behövdes verkligen, efter denna konstanta värmebölja med total avsaknad av nederbörd i - ja jag vet inte hur många dagar i sträck, så är det så torrt att det frasar under fötterna så fort man går på något som ska föreställa en gräsmatta men nu mest ser ut som en uttorkad, kortklippt savann.

För denna gång har jag övernattat klart på Harsjövägen. Mor och far är hemma igen och blommor och katt behöver inte längre min vård. Ska bli skönt att sova i min säng igen också - min syster och jag har tydligen inte riktigt samma syn på vad som är en skön kudde. Jag har sovit i hennes säng och hon har såna där kuddar som frasar och som blir alldeles oformiga och inte alltför sköna. I min säng har jag fluffiga kuddar som inte låter alls - kuddar jag förvisso skulle klara mig utan då jag tycker det är väldigt skönt att sova med huvudet helt icke-upphöjt också. Hellre för lite upphöjt än för mycket säger jag!

Dejt, undrar du? Den är framskjuten lite - vilja och verklighet krockade lite för våldsamt nu, men det har ju hänt förr. Tiden blir inne till slut.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, juli 16, 2010

Nu äre helg

Nu har jag helg, efter blott två vändor till och från Blidö. Fast det är inte så bara, det ger en arbetstid på 6h 58 min enligt min spec, så det är ju inte som två turer med t ex linje 657 till Grind, det är gjort på en halvtimme ungefär.
På andra turen ut till Blidö åkte Anders med också, gymnasiebekant med rötterna där ute på ön. Han satt i fram på rallysätet och pratade med mig. Trevligt!

Men nej, den här lediga återstoden av eftermiddagen kan inte kastas bort. Nu blev det visserligen lite molnigt, men jag ser inte härifrån om det är stora eller små moln. Är det små så tänker jag åka till Lommaren och plaska i det 25-gradiga vattnet jag läste om i tidningen imorse, samt kanske sova lite i solen. Jag har ju haft lite varannan tidig och varannan sen dag den här veckan (eller både och) - så lite trött är jag. Igår hade jag väl i lagens mening tillräckligt lång dygnsvila, från 21:05 till 7:41, men det känns ändå som att det skulle vara trevligt att bara ha kvällspass en hel vecka och bara morgonpass en hel vecka och så. Men nåja, jag klagar inte.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, juli 15, 2010

Sommar, sommar, sommar! (2)

Tydligen hade jag den här rubriken bara för någon vecka sen, men det hade jag helt glömt bort - därav tvåan. Även då hade jag Sommar i P1 i åtanke, liksom jag har nu. Skillnaden är att då sa jag att jag inte hade hört ett enda Sommar i P1, men idag har jag gjort det. Bussen jag har varit förskansad med både igår och idag, 5749, har ingen vidare bra radio - mottagningen kommer och går som den vill och ett tag fick jag bara in P1, så då blev det en skvätt Sommar, men jag tyckte att han som pratade var så ointressant, så jag bytte till P3 när tillfälle kom.

Hur som helst, jag känner mig så snuskigt ofräsch efter varje arbetsdag numera. Hela kroppen klibbar och bara längtar efter en dusch, ja huga. Men är det sommar så är det!

Jag har inte tid att sitta här och sitta - jag måste åka och mata katt och blommor, samt sova över. Ska passa på att utnyttja tvättmaskinen också; numera har jag så svårt att i förväg boka bra tider här då jag jobbar så oregelbundet och med så korta varsel.

Just det! Jag har investerat! Se bara:


Samtliga säsonger + filmer av Arkiv X!


Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, juli 14, 2010

På rast'n

Nu står jag vid datorn i rastlokalen på Tekniska högskolan och vågar mig på lite bloggeri då jag är alldeles ensam här. Annars är väl datorerna främst till att kolla in blinknet på.
För att återknyta till gårdagen så fick jag inte vagn 4425 som jag gissade - utan 4422, så helt ute och cyklade var jag inte. Den var dock väldigt samarbetsvillig, så jag är nöjd.
Mindre lyckat är väl att jag igår innan jag stack till jobbet igår tackade ja till att köra lite stadsbuss på morgonen idag - jag tänkte då inte på att det inte är helt optimalt att sluta 23:05 ena dagen och börja 7:04 dagen därpå, för det var ju inte som att jag direkt kunde lägga mig och sova när jag kom hem - nej, jag är ju katt- och husvakt nu. Löste det genom att åka hem och rafsa ihop lite saker jag behövde, för att sen åka till Harsjö där jag matade katt och sen sov kvar. Kommer nog att sova där nu den närmaste tiden, så att Herbert får chans att både vara ute och leva livet och vara inne och äta emellanåt.
Oj, nu kommer någon!
Ordet är tillsvidare fritt och ditt.

---

Och nu är arbetsdagen slut. Att jobba i 12 timmar och 23 minuter med en ramtid på 14 h 1 min, det tar på krafterna! Morgonens stadsbusskörning känns som att den var igår.
Men då träffade jag på min före detta arbetskamrat och vän Andrea med barn och det var trevligt! Vi borde ses någon gång snart, och det sa vi också.

Nu är jag hemma hos mig, men ska strax åka över till Harsjö för att tillbringa ännu en natt där - allt för Herberts skull.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, juli 13, 2010

Trettiotvå

I skrivande stund är det 32 grader i skuggan. Jisses, det är verkligen en pangsommar just nu! Men det behövdes väl å andra sidan efter den pangvinter vi hade.
Hett så in i bomben i alla fall, så jag är glad att jag jobbar kväll idag. Eller ja, jag börjar klockan 17:01 och då är det väl fortfarande väldigt gassande kan jag tro, men sen när jag slutar 23:05 så är det antagligen sådär ljuvligt skönt det bara kan vara kvällen efter en riktigt het sommardag. Men det blir bil och inte cykel idag, för nu har föräldrarna dragit iväg till Gävle och visste inte riktigt om Herbert var ute eller inne när de åkte, så jag ska förbi där och hitta och mata honom. Måste ta mig dit en sväng eller två varje dag nu för att mata och vattna honom och blommorna. Blommorna får nog dock mer vatten än mat, men i Herberts fall är det mer tudelat.

Idag har jag inte gjort något av värde känns det som. Eller jo, jag har haft tvättstugan och där nere var det djävulskt varmt må jag säga. Som tur är har vår tvättstuga fönster på väggarna mittemot varandra, så de öppnade jag för att få korsdrag. Det resulterade dock i att både en geting och en broms flög in. Tyvärr lever ingen av de båda längre...
Tvättade åter min uniform då, den som jag lyckades ha en hel dag innan den kändes redo för tvätt igen. Visst, jag har ju tre olika kortärmade överdelar att välja bland, men den randiga skjortan är onekligen favorit. Shorts har jag bara ett par, så där finns det inte mycket till alternativ.

Jag missade att byta profil på min telefon också, så den var fram till 11-tiden på sovprofilen då den bara släpper fram samtal från en mycket begränsad skara (så att bara riktigt viktiga samtal ska ha möjlighet att väcka mig), och när jag sen kom på att byta till "normalprofilen" så såg jag att jag hade ett missat samtal från Driften på Busslink. Jag skulle kunna sätta hundra miljarder (om jag hade så mycket) på att de ville att jag skulle jobba extra idag, så nästan skönt då att jag missade samtalet, för jag tycker onekligen att det är svårt att säga nej - se bara på min "lediga" lördag nu i helgen som var.

Jag har i övrigt mestadels såsat på balkongen, men trots att jag hade huvudet i skuggan så blev det snudd på olidligt varmt, kunde inte bli liggande där så länge som jag hade tänkt, så då hamnade jag här.
Läser just nu DaVinci-koden igen. Brist på fantasi, jag vet, men jag kände att jag behövde en bok som är svår att lägga ifrån sig och jag vet ju att den är en sån och dessutom kände jag att jag hade glömt rätt mycket av den också, men tyvärr så kommer jag ju på rätt mycket av vad som komma skall allt eftersom jag läser, innan det är meningen att man ska veta det. Men nåja, bokvalet är ju högst självvalt.

Nu är det tid att fixa lite mat, sen ska jag ta en sval - ja, kanske till och med kall - dusch och sen åka iväg till jobbet där det blir två turer till Vätö och en fram och tillbaka till Söderhall. Samma omlopp hela tiden, vilket innebär att jag får ha en kortbuss hela dagen i och med att man aldrig sätter in ledbussar på 638:an till Vätö i och med att man ska backvända vid Håknäs brygga där, vilket hade blivit lite för puligt med ledbuss. Och då hoppas jag innerligt att jag får vagn 6671 eller 6672 eller möjligtvis 6673 och slipper de gamla häckarna som börjar på 44. Men får jag gissa så blir det precis tvärtom. 4425 känns som en typisk buss att få. Vi får väl se.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, juli 12, 2010

Uniformsklibb

Hej hopp, här studsar jag in!
Eller nej, det är inte mycket till hopp och studs idag. Inte mycket till fysisk aktivitet överhuvudtaget skulle jag vilja påstå, känner mig helt avslagen nu i denna (härliga) värme. Men det är sjukt varmt att köra buss nu, tro inte något annat!
Eller visst, salevagnen jag hade på morgonen var helt okej i kylningen, den tomkörde jag till Hallstavik, körde en 639:a till Stockholm med och sen tomkörde till Norrtälje, så jag hade den ju en stund i alla fall.
På tekniska träffade jag förresten två barn som jag tidigare har jobbat med på förskolan, barn som gick ut -08 och som nu alltså ska börja i tvåan till sommaren då om jag inte räknar helt galet. Det var kul att träffa dem där, de skulle åka 44:an till Vasamuséet. Både tur och synd att jag inte skulle köra den 44:an då. Hade ju rent socialt varit roligt, men pinsamt om jag hade kört fel då (det har jag ju gjort på 44:an).

Hur som helst så körde jag till Norrtälje, hade rast och sen körde jag stadsbuss hela dagen. Jäkla tjatigt var det, för jag hade nästan uteslutande bara linje 650 fram och tillbaka till Lommarskolan, en linje som enkel väg tar 8-10 minuter. Tio såna hade jag, två 657:or (Grind) och en 656:a (Nordrona). 658:an, den kvarvarande stadslinjen (Solbacka) känns det som att jag får minst ofta trots att det är den och 656:an jag gillar mest.
Det var helt galet varmt i min stadsbuss! Fy satan, jag hade ju rentvättad uniform dagen till ära, men det var bara att lägga i tvättkorgen när jag kom hem sen, för som det klibbade! Usch!

När jag kom hem cyklade jag per omgående till Kärleksudden och tog mig ett dopp. Riktigt svalkande måste jag säga, för där var det var det rätt svalt och inte alls sådär blaskigt som det var förra året. Men det är ju en havsvik, så vindar och strömmar styr väl det mer än temperaturen i luften.
Dessvärre så är det sandstrand där, och det jag inget fan av. Grässtränder gillar jag bäst, så slipper man bli så jäkla smutsig sen - för det blev jag ju nu. Så jag tog även en sval dusch sen när jag kom hem igen.

På kvällen har jag lyxat och tagit bil till Flygfyren för att veckohandla. Jo, jag har ju en bil här nu då mor och far ska åka bort och följaktligen bara tar en bil med sig - och det kändes riktigt lyxigt att transportera sig utan att bli svettig på kuppen.

Och än mer på kvällen, framåt nio, blev det middag. Jag orkar ju baske mig inte stå och laga mat tidigare än så verkar det som. Eller jo, jag började väl vid åttatiden, men det var först framåt nio som laxen blev klar. Fast den tillagade sig själv i ugnen då, och potatisen kokade sig själv på spisen, så allt jag behövde göra var att ställa ett larm på när det borde vara klart och kunde sen såsa i soffan en stund.

Imorgon har jag en något senare tjänst; 17-något till 23-något. Kanske rentav ska lyxa och ta bilen då också? Fast det vete fasen, jag värnar ju både miljö och motion och vid 23 lär det vara rätt skönt att cykla om det blir en lika gassande dag imorgon.
Smått otroligt att det nu tre dagar i rad har varit trettio (eller drygt trettio, till och med) grader varmt! Kollade på smhi på hur det är på Malta där min syster är, och där är det 25-26 grader "bara". Nog för att jag älskar värmen, men jag skulle inte klaga om det blev 25 istället för 30 grader på mina arbetsdagar.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, juli 11, 2010

Den långa söndagen

I den arla morgonstund klev jag upp idag, nämligen klockan tre på morgonen. Hade det varit vilken annan årstid som helst så hade jag kallat det för natten, men nu kändes det verkligen som morgon. Solen var på väg upp, fåglarna kvittrade och ja - det var trots allt morgonskänsla.
Men, jag somnade inte förrän framåt midnatt eller strax därefter i och med inte alldeles tidig sänggång och dessutom idogt sms:ande när jag väl gått och lagt mig.

Vi gjorde oss i alla fall i ordning i den mån vi orkade - somliga hade aptit att äta, andra inte. Jag tillhörde inte-gänget, att intaga föda vid 3:00 är sällan något min kropp är sugen på.
Sen for vi iväg till Arlanda i alla fall och såg då till vår förtjusning hur folk vinglade hemåt i lördagsnatten som de förmodligen upplevde det som, medan vi istället var inne på söndagsmorgonen. Det är roligt att titta på berusade människor, i alla fall om man får göra det på behörigt avstånd.
När vi närmade oss Rimbo såg vi en räv som gick längsmed vägen och lite senare också en man, som gick åt motsatt håll (mot Norrtälje), visade upp en liftartumme när vi närmade oss och bytte till ett långfinger när vi inte stannade. Men hallå lilla fyllskalle säger jag, vill man mot Rimbohållet får man väl gå ditåt, vill man mot Norrtäljehållet kan man ju låta bli att försöka lifta med de som åker åt andra hållet.
På Arlanda var det förstås full kommers och min systers vän som hon skulle åka med var där med sin mor och bror också. Brorsan, en kille i 11-årsåldern (uppskattar jag) var då en riktig spjuver som emellanåt var riktigt rolig måste jag säga! Sånt är härligt!
På Arlanda såg jag förresten en kille som var så sjukt lik min före detta lagkamrat Felix Gottvall! Tänkte att det måste vara hans bror, för likheten var verkligen... Ja, omisskännlig - det måste ha varit en Gottvall!
Har dock hört efter med Felix nu och jo - hans bror skulle flyga iväg igår men kunde ju vara försenad, men på Felix bilder på facebook så såg det inte ut som brodern. Hrm, vem kan det då ha varit?

Vi vinkade av syster min i alla fall, som for mot Malta för tre veckors språkresa och gick sen för att köpa oss en frukostmacka - men det var inte det lättaste då nästan allt var stängt. Lite märkligt att man stänger på ett ställe som Arlanda, där det är mycket folk i stort sett jämt. Men men.

Sen for vi hem. Min plan var ju att sticka ut och träna redan då på morgonen, hon var väl ca 6:30 när vi kom hem - men kroppen ville inte, den skrek efter vila. Så det blev att hela återstoden av familjen tog en varsin madrass och lade sig på i skuggan på verandan och sov i ett par timmar - Herbert inkluderad (dock utan madrass). Jag låg dock dumt till och hamnade snart i solen (och redan då på morgonen var det 26 grader i skuggan), så det blev så varmt att jag vaknade. Då flyttade jag in min madrass under bordet och låg där och sov en stund till. Där droppade det dock lite på mig från den lilla bordsfontänen som stod där ovanför mig, men det gjorde knappt något.

När vi sen kom till liv igen, vid niotiden, så var vi hungriga igen och åt frukost nummer två, sen packade vi ihop oss och gav oss ut på sjön - för det var inte tu tal om att sticka ut och träna då, det var då 31 grader i skuggan. Riktigt tryckande hett, med andra ord.
Båtlivet var skönt idag, jag badade, solade och sov om vartannat. Mest solade jag dock.

Först efter båtturen kände jag mig manad att träna, fast knappt ens då, för trots att klockan då var närmare 17 eller så, så var det fortfarande galet varmt.
Men jag hade en plan, för mina föräldrar reser också bort nu i veckan, dock bara till Gävle, men ändå hemifrån, så då ska jag dels vakta hus, blommor och katt, men också få tillgång till en bil - så därför tänkte jag att om jag cyklar en något kortare runda (än mina dryga tremilssvängar), men sen istället cyklar hem till mig och fortsätter med en powerwalk därifrån tillbaka till Harsjö - allt för att spara på mitt knä, så att jag sen kunde ta bilen hem på kvällen.
Sagt och gjort - jag cyklade längsmed banvallen ut mot Sundsta innan jag vände och tog sen på slutet en annan väg tillbaka för att komma hem till mig - en sträcka som jag uppskattade till ca två mil - och när jag mätte nu på jogg.se, så var den 19,82 km, så det var ju inte så dålig uppskattning.
Powerwalken sen var svettig - och sista biten, kanske sista 700 meterna eller så, kunde jag inte låta bli att springa. Det lilla kunde ju inte göra knät skada tänkte jag, och nej, jag har inte ont av det heller.

Nu är jag hemma och har bäddat rent i min säng efter gårdagens storstädning - det blev ett ofyllt påslakan - tror inte jag mäktar med tjockare täcke än så i natt.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, juli 10, 2010

He's on the phone

He never meant to call, He did anyway,
and now he's trying to find the words to say
Someday, someday
Yes.


Jo, jag fick byta något "she" mot "he".

Det är sommar, sol och jättevarmt; jag skulle ha varit ledig idag men ska nu jobba en skvätt istället vid 15-tiden. Vågade ju inte riktigt säga nej, om ärligheten ska fram. Och inte är jag ute och njuter av vädret nu heller, för någon gång måste ju hushållssysslorna göras, trots väder, så ja, jag är igång med storstädning nu. Det måste ju göras om inte hemmet ska förvandlas till en svinstia.

Men överlag är det mycket som säckar ihop lite i sommarvärmen. Jag städar och tvättar inte lika ofta, jag orkar inte laga så mycket mat och jag är ofta trött - ändå älskar jag verkligen värmen och skulle gärna att sommaren var dubbelt så lång!

Ikväll ska jag sova på Harsjö så att jag imorgonbitti, tidigt som gatan, kan följa med till Arlanda och vinka av min syster som åker på språkresa i tre veckor. Hon är min bästa och enda syster, så det vill jag vara med på, jag lär sakna henne dessa tre veckor.

Imorgon är jag ledig i alla fall och i och med att jag städar idag så ska jag ägna den dagen åt slapperi och träning, gissningsvis i den ordningen i och med den tidiga morgonen. Eller också inte, vore ju hemskt fördelaktigt om jag kom mig för att träna direkt när vi kommer hem igen - klockan lär ju vara kanske 6:00 eller något sånt då, för jag tror det var samling på Arlanda 4:40 eller något sånt. Jag menar, då är det ju rätt svalt ute, så det vore ju optimalt - och då kan jag ju lata mig precis heeela dagen sen. Ja fasen, det ska jag nog satsa på!

Ordet är fritt, nu är det ditt.


fredag, juli 09, 2010

Japps!

Tjoho!
Jo, så kan man också inleda ett inlägg - och det var ju precis vad jag gjorde.

Idag är jag glad! I och för sig sitter jag här och är nyss hemkommen från busseriet och känner att jag inte riktigt luktar kalasgott, men det påverkar då inte det minsta på humöret. Duschen efter detta skrivande kommer väl däremot att lyfta det hela lite ytterligare. Japps!

Vad är jag då så glad över? Ja dels har väl arbetsdagen varit allmänt bra, om än att jag har suttit och kört fram och tillbaka på E18 hela dagen, har inte kört annat än 676:or. Men det har gått bra.
Efter min första tur till Stockholm, då jag på Tekniska högskolan gjorde en ändhållplatskoll, alltså kollade så att inget låg kvar på sätena eller så, då hittade jag en mobiltelefon på ett säte längst bak! Första värdefulla kvarglömda föremålet jag hittar!
Tänkte som så, att en mobiltelefon vill man ju ha tillbaka snabbast möjligt. Just mobiltelefoner och plånböcker är ju sånt som åtminstone jag klassar som lite för viktiga för att de bör genomgå hittegodsförfarandet och skickas hit och dit innan de hamnar på SL:s hittegodsavdelning. Men jag ville ju heller inte rota för mycket i den, det kändes ju som privat intrång eller något. Jag hade dock tur där, för när jag hade tid att ägna mig lite åt telefonen, så såg jag att det fanns en rad missade samtal, bland annat från "Älskling". Tur med folk som döper sina älsklingar så i telefonen, annars skulle jag ju inte veta att det var en viktig person. Jag ringde upp och presenterade mig som "Fredrik på Busslink" och berättade att jag hade hittat telefonen och undrade om de kanske kunde ha vägarna förbi Tekniska lagom till nästa gång jag kom dit, och jodå!
Så så blev det, det var en strålande glad kille som mötte mig och tog i hand och sa att jag hade räddat honom, då det där var hans jobbtelefon rentav. En busskollega gick förbi precis i överlämnandet och sa "vilken service du kör med!" till mig då, och det uppskattade jag ju. Jag försöker ju verkligen att vara serviceinriktad.

Men huvudanledningen till att jag är glad är att jag kanske, kanske har en liten dejt på gång! Håll tummarna för det, för det är precis vad jag behöver - i alla fall en lyckad sådan!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, juli 08, 2010

Den korta dagen

Såhär i efterhand känns det ju som att jag har varit ledig idag, och det är ju ingen dum känsla alls, när jag faktiskt har jobbat. Men jag hade ju en kortkort dag idag, 5:45-9:42, fast jag kunde faktiskt sluta några minuter tidigare också, plus att dagen innehöll två pauser på nästan en timme sammanlagt också. Glidigt värre! Fast jag måste säga att jag hade nog hellre klämt in lite mer körande då, en halvtimmes paus i Söderhall är ju inte kanonkul och pausen i Danderyd ägnades åt att mentalt förbereda mig för att köra 601V. Den gick ganska bra, men jag gjorde misstaget att låta mig guidas av en man som gick av tämligen snart, vilket gjorde att jag kom av mig i mina anteckningar och måste ha missat någon liten krok, för plötsligt fanns det ingen hållplats där PC:n sa att det skulle vara en, men snart var jag inne på rätt spår igen och sen gick det bra. En trevlig kvinna satte sig i fram och var behjälplig också och sånt uppskattas ju sannerligen! Efter att hon gått av gick det också bra, mina anteckningar stämde.

Sen har dagen tillbringats ombord på pappas båt, vi var i vattnet någonstans utanför Vätö tror jag. Det var härligt, men lite omständigt. Jag föredrar nog att bara åka till stranden istället, för båten är inte riktigt stor nog för att man ska kunna ligga helt bekvämt om man vill ligga ute i solen och inte fick jag sova ordentligt då jag ideligen behövde flytta på mig för att pappa skulle fixa med ankaret.
Men det är klart, det har sina härliga sidor också. Vi var ju till exempel helt ensamma om att bada där vi badade, och att bada i nya vatten är kul också. Det är lite spännande när man hoppar i från båten att se hur nära land man bottnar och vilken typ av botten det är och så. Det var lite lustigt, för på ett ställe kom min syster och jag närmare och närmare land, men bottnade ändå inte, inte ens en halvmeter ifrån bottnade man, det var som ett berg som sluttade rätt ner där, så det var inte helt lätt att ta sig i land där heller. Men det gick.

Imorgon har jag 676:or hela dagen, föga omväxlande, men det ska nog bli bra. Vore ju grymt kul om jag kunde få köra den nya boggibussen, 1222 som den har som inventarienummer. Övriga blå boggibussar har nummer från 5730 till 5759, som en parentes. Scanialedarna börjar på 60, gamla ledvagnar börjar på 56 (i något fall 54 kanske?), gamla kortvagnar börjar på 44, de nya scaniakortisarna (sån körde jag idag) börjar på 66 och salevagnarna på 63 - dock inte alla tror jag. Mupparna börjar på 77 också ja. Men mupp har jag aldrig kört, och det är jag inte så ledsen för - de är löjligt korta.

Havsbad i all ära, men nu tog jag just en dusch och jäklarns vad skönt det är också! Känner hur det riktigt osar goddoft om mig nu, ja tvål då, för det var det enda jag använde. Trevligt!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, juli 07, 2010

Omläggningar

Ah, nu är det säsong igen - eller ja, det har det väl varit ett tag, men jag har inte riktigt tänkt på det förrän nu - jag sitter ute på balkongen med min bärbara dator och bloggar! Ja, jag har ju inget internet på den, så det skrivs i works nu och överförs via usb sen, inte via usa som jag höll på att skriva. Fast det är klart, man vet ju aldrig vilka vägar ettorna och nollorna tar - så vem vet.
Hm, precis nu vinkade jag hejdå till min granne som flyttar. Lite trist tycker jag, hon bor så att hon har balkongen snett bredvid min och vi har växlat några ord då och då och båda har rentav ringt på hos den andre i något ärende var sådär, så ja, det är ju synd. Lägenheten stod mestadels tom innan då jag tror att det egentligen är hennes föräldrar som äger den eller något, samma namn har stått på dörren under hela tiden jag har bott här i alla fall, så något släktskapligt ägande är det nog, och det har inte stått något om att den är till salu eller så, så den kommer väl förmodligen mestadels att stå tom igen. Men men, inget att göra något åt.

Idag har det varit varmt att köra buss vill jag lova! Eller ja, det var först mina sista två turer som var grymt varma - inte för mina passagerare, men för mig. På slutet hade jag nämligen två 676:or fram och tillbaka och i den bussen fungerade inte min förarfläkt, jag fick inte upp mitt fönster och fläktblåseriet gick inte att rikta åt mitt håll heller, så det var varmt. Omlagd körväg har vi också i och med att södra infarten till Norrtälje är avstängd, så jag svängde av vid Rösa och körde gamla vägen in till Norrtälje.
Har även kört stadsbuss idag, 657 till Grind och 656 till Nordrona, och båda de linjerna har också omlagd körväg i och med att Roslagsgatan har rasat ihop. För 656:an innebär det en väldigt snäv vänstersväng, i och med att vägen är avstängd med stora betongsuggor, så man kan inte använda överhänget något. Första gången lyckades jag dock ta mig in helt utan mankemang, men andra gången klättrade ena bakhjulet lite på en refug. Inte så farligt precis.
Däremot råkade jag backa ut en buss utan att ha “rampat loss”, det vill säga, jag hade inte kopplat loss sladdpaketet som går från rampen till bussen och håller den laddad och påfylld med diverse vätskor och luft. Och det var ju klantigt, visst, men alltså, dels kommer jag av mig lite i min startrutin när bussens dörrar redan är öppna när jag kommer (nog för att det är svalt och skönt, men jag gillar inte att de töms på luft, en del tar sån tid att fylla på sig igen och åker således upp under färd), och dels så ska man inte ens kunna starta motorn när frontluckan är öppen - men det gick visst minsann hur bra som helst! Som tur var blev det ingen allvarlig skada, slangarna slets loss ur sitt fäste på rampen, men inte på så sätt att de gick sönder, det gick att sätta tillbaka dem igen.

Allra först idag körde jag förresten 631X, och var ensam i bussen ända till Kapellskär där en ung kille gick på. När jag slängde ett öga på honom i innebackspegeln efter ett tag så funderade jag först vad han gjorde, han hade så konstig kroppshållning, men så såg jag sen att han satt försjunken i bön. Fint, på något vis.
Sen, ju närmare Norrtälje jag kom igen, desto fler passagerare fick jag. Till slut var väl ledbussen i alla fall fylld till en tiondel eller så.
Men jag måste säga att 631 och 631X är trivsamma linjer, de tar jag gärna fler gånger.

Imorgon har jag dock 601V, en jäkla Danderydslinje som går i en slinga från sjukhuset runt Stocksund och in på massa småvägar och tillbaka till sjukhuset igen. Den ser jag inte riktigt fram emot, men den borde gå bra. Jag har kollat både med mina anteckningar mot kartan och också med min chef (jag brukar växla några ord med henne när jag är osäker på en linje, så vi börjar få rätt fin relation nu, om man säger så), och det verkar som att anteckningarna stämmer.

Kort dag har jag ju också, 5:45-9:42. Men det ger ju utrymme att njuta av dagen sen.

Idag efter jobbet slängde jag mig direkt på cykeln och stack till Lommaren, där jag mötte upp med min familj som redan befunnit sig där i några timmar. Väldigt skönt med ett dopp och av något anledning brast jag ut i ett sånt gapskratt att det pågick i flera minuter, orsakat av ordet/samhället “Vaxholm”. Jag tycker egentligen inte att ordet i sig är så roligt, jag menar, roligare ortsnamn finns ju, men det blev ett sånt kul sammanhang och sen kunde jag inte sluta tänka på det, så till slut fick jag lägga mig på rygg och borra ner huvudet i handduken för att komma till sans. Hörde att folk runtomkring också började prata om Vaxholm, hörde ordet nämnas här och där, så jag misstänker att de lite förbryllat pratade om vad som kunde vara så roligt med det. Och ja, det kan man ju fundera på!

Hemma sen gjorde jag min vana trogen och lade mig här på balkongen och somnade bevisligen som en sten, för när jag vaknade sen var jag sådär yr och seg som jag bara brukar bli när jag har sovit middag och somnat djupt. Det satt en liten gråsparv (eller liknande fågelart) på mitt balkonggolv och åt en geting då jag slog upp ögonen. Bra syn, getingar gör sig bäst uppätna tycker jag.
Och ja, jag ligger ju alltså på balkonggolvet när jag sover, har jag någonsin sagt det? Balkongens golv är av hård betong och jag har en tunn grön matta (dörrmattetyp) på den, men det räcker för att det ska bli bekvämt tycker jag! Visserligen är det inte jätteskönt att ligga på sidan, då mitt bäckenben då skaver lite väl mycket mot underlaget i och med att det sticker ut, men annars är jag nästan lite förundrad över hur det kan vara så skönt.

Och vad fasen, flera gånger idag har jag hört på radion hur de refererar till Laila Bagge - åklagare. Vad är chansen för att det skulle finnas fler Laila Baggar i media?

Ordet är fritt, nu är det ditt.