fredag, april 30, 2010

Movienight

Jag tog ju faktiskt en bild på gårdagens genomgång av linjerna vi körde under gårdagens gårdag, förrgårdagen alltså, men den glömde jag helt bort. Tänkte visa upp hur en typisk genomgång målas upp, den här gången av Henry:


Lite plottrigt kan tyckas, men han är en av de bättre ritarna

Idag har jag ju varit ledig, men det har inte direkt känts så i och med att jag klev upp rätt tidigt och åkte ut till förskolan med min mor och sen har tillbringat hela dagen där. Det kändes ganska mycket som en arbetsdag, om än oavlönad sådan. Men högst självvald var den ju och roligt var det också, är det något som värmer min själ så är det när jag direkt i hallen hör röster som ropar "Freeeedrik! Det är Fredrik som kommer!" och sen fötter som smattrar som trumpinnar mot golvet till de kommer fram och tittar på mig med tindrande ögon.
Underbara barn.

Sanslöst så varmt det är idag, utan att kvicksilvret riktigt har skvallrat om det. Det har väl säkert varit som igår ungefär med omkring 16 grader, men jag blev så varm av att cykla hem nu, att jag var tvungen att ta av mig både skjorta, byxor och strumpor och sitter som en annan ölmagad gubbe bara i kalsonger och linne och inväntar att kroppstemperaturen ska sjunka lite så att plaggen kan åka på igen. Jag är av sån sort att jag gärna har kläder på mig.

Jag har fått hem en hel bibba med filmer idag också ja! Jag har ju åter gått med i ett sånt här "5 filmer betala för 1 + hemlig bonusfilm" där mitt enda åtagande är att förutom dessa sex köpa en till innan jag kan gå ur klubben och det inom ett halvår, så jag har ju tid på mig att hitta ytterligare en film jag vill ha. Filmerna var i alla fall:
  • Avatar
  • The Box
  • District 9
  • Funny People (bonusfilmen jag själv inte valde)
  • The Storm
  • Upp
Den första och den sista har jag tidigare sett, övriga är oskrivna kort för mig. Men det tänkte jag väl ändra på ikväll, i alla fall med någon av dem.
Ja, det är väl bara att sätta igång!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, april 29, 2010

Sexhundrafyrtiofem

Det här har varit en bra bussdag må jag säga, äntligen fick vi köra de tre linjerna som går ut från Norrtälje via Vätövägen; 652, 638 och 645. 645:an har jag sett fram så emot att få köra, för utmed den ligger förskolan där mina saknade sötnosar är, och vägen går förbi alldeles utanför förskolan också, så ja, det har jag sett fram emot.
Nu var det förvisso så att vi inte visste om i vilken ordning linjerna skulle köras (men det blev just den jag skrev upp dem i här ovan), så när vi bestämde att jag skulle börja köra och fylla i färdskrivarblad och så, ja, då fick jag ju köra 652:an följaktligen. Men men, det var trevligt att köra den också. Jag känner mig så hemma bakom ratten nu!
Och att Therese fick köra 645:an efter lunch sen gjorde ju inte så mycket, för det gav ju mig mer tid och lediga händer till att vinka till barnen, efter att jag uppmanat till att sänka farten en bra bit under angivna 30 och dessutom tuta.
Tur att vi hade Kalle som instruktör, han är en kombination av snäll, rolig, medgörlig och allmänt bra, så det var inga konstigheter där.

Men våra kollegor blev klara med linjerna en stund före oss, så Daniel orkade inte invänta mig för vår cykeltur hem, så jag fick cykla tandemcykeln på egen hand också idag. Det är lite tungt och svettig blev jag, men jag fattade faktiskt inte att det var för att det såpass varmt som det var; när jag väl såg på termometern vid 17-tiden så var det 16 grader i skuggan och dessutom väldigt soligt, så det var ju bara att ta en promenad endast iförd skor som ytterplagg. Skönt.

Skulle göra pyttipanna till middag för en stund sen, men insåg alltför sent att jag inte hade någon pyttipanna överhuvudtaget, så jag gjorde en paniklösning och hämtade hem en pizza istället. Ville ha något snabblagat eftersom jag har tvättstugan och helst vill bli klar med den snabbast möjligt. Massor med tvätt idag.

Och helg har jag nu också ja! Långhelg! Hurra för det!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, april 28, 2010

Dagsrapport

Idag drog jag i lyckohjulet genom att köra först under dagens linjeutbildning, för då fick jag köra en busenkel "linje", nämligen Viking Line-bussen till Kapellskär och därifrån fick jag göra en tomkörning till Danderyds sjukhus, så det var lättkört värre och lämnade mig att anteckna när svårare linjer skulle köras. Dessutom fick jag köra en nyare, något mer pålitlig buss än den vi skulle hämta i Täbygaraget, som vi igår lämnade där i och med att den skulle skrotas. Den höll dock ihop - hela vägen till badhusbron i Norrtälje, kanske hundra meter från busstationen och ja, närmare en kilometer från garaget. Där dog den när Christoffer stannade för ett rödljus och gick inte att få liv i trots olika försök. Kalle, vår instruktör, kontaktade RTL (radiotrafikledningen) som gjorde det till en grej på trafiknytt i radio Stockholm eller något sånt. Ja, det blev ju ordentliga köer efter vår buss. Jag, Christoffer och Therese fick gå därifrån medan Kalle inväntade bärgning, så jag fick gå till garaget och min cykel då, och ensam cykla tandem hem eftersom Daniel kommit dit mycket tidigare och då tiggt sig till skjuts. Lite trist att det blev så, men imorgon kör vi igen!

Daniel och jag samcyklar på min tandem varje dag nu, och det är väldigt härligt! Jag hade ju inte tänkt ta tandemcykeln så ofta egentligen, den är ju lite krånglig att få in och ur förrådet, men i och med att det bara är en dryg vecka kvar av linjeutbildningen och våra gemensamma arbetstider så kan vi lika bra passa på!

Hemma har klockan som vanligt blivit massor innan jag gjort mig tid för mat - bara det att jag idag inte orkade laga mat. Skulle ha gjort en soppa, men jag kände att energin inte fanns till det, utan åt istället brödet jag skulle ha till. Var inte så galet hungrig ändå, åt massiv lunch av lax och potatis från gårdagens middag. Nu vet jag ju dock inte vad det blir för lunch imorgon. Är vi vid något civiliserat ställe vid lunch så kan jag ju köpa något, men det är jobbigt om vi är vid någon liten rastlokal i obygden. Hrm hm. Men det ska nog lösa sig.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, april 27, 2010

I'm in love with Carrus

Det är vansinnigt så irriterad jag är!
Jävla internetbank, skulle jag vilja säga rent ut. Och då gör jag det!
Igår skickade jag ju en förfrågan om en utgiftspost som jag inte kände igen och nu ville jag ju logga in för att se om jag fått något svar, men skitsidan släpper inte in mig! Galet frustrerande, känns lite som att det inte kommer finnas några pengar kvar alls när jag väl kommer in. Lite väl pessimistisk tanke kanske, men gah, är det något här i livet som jag är kontrollfreak över, så är det mina pengar och jag tycker sannerligen inte om att bli utestängd från dem.

Morr! Men nu har jag väl morrat färdigt.
Idag har det varit en väldigt bra kördag. Vi fick köra tomkörning med ledbuss till Täbygaraget (Christoffer körde, rättare sagt), där vi fick byta bussar (andra gruppen körde gamle trofast med kärvande broms - som de flesta äntligen bemästrar komfortabelt nu) - båda bussarna skulle bli kvar där och trofast skulle skrotas vad jag förstod! Galet men vad bättre var - vi fick en Carrus, alltså en sån blå stockholmsbuss med boggi. Som jag har längtat efter att få köra boggi, och det var så underbart! Boggi är sannerligen min drömbuss, skulle gärna köra sån på alla linjer. Riktigt härligt var det!
Jag hade dock lite problem med en knapp. Tydligen var det så att det finns en knapp som lättade på bakersta axeln som man skulle trycka in i tvära svängar för att förenkla den. Den här knappen är en knapp som ansätts med foten, den vilande foten som varken gasar eller bromsar, som man annars bara brukar använda till att trycka på mikrofonknappen med (som också sitter på golvet). Två knappar på golvet, nära varandra och Fredrik Lundebring som ska trycka på rätt - hur många gånger tror du inte att mikrofontonen ljöd i bussen för att jag tryckte på fel knapp? Ja jösses. Men till slut tror jag att jag lärde mig.

Anneli, vår instruktör/linjeutbildare var själv lite osäker på vägen till en vändslinga som vi var tvungna att känna till utmed linje 611 som inte ingick i själva linjen, men som kunde behöva användas ibland. Hon själv hade aldrig varit där, så hon bad mig svänga in där hon trodde att det var. Det visade sig att den vägen blev väldigt smal och ledde till en skolparkering modell liten och full av bilar. Så återigen fanns det inget annat att göra för mig än att backa en lång bit och vända på bästa lämpliga ställe.
Det gick dock alla tiders, jag behövde inte köra fram och korrigera mig en enda gång, vändningen gick suveränt! Oh, jag börjar känna mig som vändningskungen! Men i ärlighetens namn - efter backövningarna med ledbuss så känns de oledade bussarna busenkla att backa med.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, april 26, 2010

Tandemsamåkning

Imorse var det premiärturen för linje 600X mellan Flygfältet - Norrtälje bussgarage via Bergsbacken, trafikerad med tandemcykel.
En speciallinje som måste förbokas, bör tilläggas.

Såhär va, jag cyklade förbi och hämtade upp Daniel som satte sig där bak och trampade på. Och han hade tryck i benen också, jag tyckte att det kändes ovanligt lättcyklat med honom där bak.
Timo var också med, men på egen cykel för att beskåda spektaklet. Han fotade oss också vet jag, men det fotot (herregud, höll på skriva "fettot") har jag inte sett än. Lär väl dyka upp på facebook, förmodar jag.

Idag började linjeutbildningen för de från skolan Norrtäljetillhörande som gick en grupp som låg två veckor efter oss (och det gör de ju nu också), så vi fick idag klämma in oss i ett väldigt litet rum för linjegenomgången på morgonen, sen fick vi vara med färskingarna på genomgång med högste chefen för Norrtälje och Norrort och allt vad hon nu är chef över. Handlade mest om statistik så det var kanske inte jättespännande.

Sen visade det sig att vi skulle ägna hela dagen åt backövningar med ledbuss och att vi inte skulle vara längre bort än på Nordrona (studentområdet i Norrtälje). Det var omväxlande och roligt måste jag säga!
Men till en början kan jag inte säga att jag var vidare bra på backandet. Alltså, jag körde inte på något eller så, men jag fick inte riktigt bussen att vika sig som jag ville förrän efter en hel del knixande. Men allt eftersom gick det bättre och bättre och jag började fatta vilka rattutslag som ger vilken effekt, hur man rätar upp och hur man behåller en viss vinkel utan att räta upp och utan att böja mer. Ja, kort sagt, utvecklingen gick framåt och bussen gick bakåt.

När körandet var slut fick jag vänta in Daniel som körde en annan buss och inte var lika snabba tillbaka som oss, men sen så, cyklade vi hemåt! Jag släppte av honom en liten bit upp i Bergsbacken och fick sen pinna på uppför den själv, men det gick så bra så.

Hemma såg jag att jag hade fått en utbetalningskort från Busslink som kompenserar kostanden för mitt förarkort, så efter att ha duschat och bytt om så tog jag min vanliga cykel och cyklade till banken, och då passerade jag Daniel och Kalle som satt och åt på en uteservering, så på tillbakavägen stannade jag och växlade några ord med dem.

När jag sen kom hem för att se så att pengarna verkligen fanns på kontot, så såg jag en märklig utgiftspost som jag inte förstod alls vad det var. "lp inbetalning" stod det och var draget 300 kronor. Jag var tvungen att maila banken och fråga om de kan se var det pengarna har gått (det kan ju inte jag), för jag har inte gjort den betalningen manuellt och numera har jag bara en personförsäkring på autogiro och den var det inte. Och vad jag vet så ska pengar inte kunna dras om inte:
1) Jag själv gör en aktiv betalning antingen via kortet eller via internetbanken
2) Jag har godkänt ett autogiro
3) Banken tar ut sin årskostnad
Kanske har jag förbisett något, men ja, det där fick mig verkligen att undra - så jag hoppas att jag får svar.

Vidare så har jag väldigt ont i mitt knä igen - dock inte det som jag dängde i en dörrpost för snart ett år sen, nej det har svängt över, så nu är det höger knä som är problemknät. Igår råkade jag nämligen slå i det i cykeln (och då hade jag redan lite standardont i det) och imorse slog jag i det i vardagsrumsbordet. Ja, kalla mig klantig om du blir glad av det, men ont har jag. Har smort in det med Ipren på tub, så nu känns det bättre.

Och jag har varit flitig och renskrivit alla linjer vi hittills har kört! Igår var jag alldeles för trött för det, så jag gav upp och gick och lade mig och tänkte att jag får väl ta att det blir massor att skriva idag istället - men i och med att vi inte körde några linjer idag så tillkom ju inget nytt. Mycket skönt det, för det tog ändå sin tid.
Middag blev det inte förrän vid 20:20 ca.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, april 25, 2010

Ingen tid

Jag har egentligen ingen tid att blogga nu, för jag borde verkligen renskriva lite linjer - har en hel uppsjö som väntar på mig nu då jag imorse fick skriva så pennan glödde.

Idag har jag kört Scanias nya ledbussar, och de har ju stel baxaxel så det var ovant och medförde att jag tog en och två trottoarkanter när jag skulle vända på tekniska högskolan, så att jag kom till Valhallavägen... söderut tror jag att jag började. Sen fick jag kläm på det där och insåg att det var en vansinnigt skön buss att köra. Så fjädrande och härlig, även i sätet. Japps.

Har cyklat en hel del tandem idag också. Först till jobbet, sen en liten sväng med Christoffer (från cykelstället till parkeringen), sen till Harsjövägen, sen en 7 kilometerssväng med min syster och sen hem.
Hemma bytte jag till enkelcykeln som har korg och stack och veckohandlade - har ju inte haft tid till det förrän nu.

Och här är jag nu och satte just mitt eget saliv i halsen, så jag hostar som en tok medan jag skriver denna rad. Fy hundan... Men nu gav det sig nog. Jäklarns vad tårögd jag blev nu. Shit pommes.


Tandemskuggan

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, april 24, 2010

Long life to them, my friends

Sicken dag det har varit! Klackarna i taket må jag säga!

Såhär va; (en alltid lika bra början)
Jag steg upp 6:45 för att cykla till jobbet och vara med på genomgången av torsdagens körning, fick ju den snilleblixten igår att minimalt skulle gå förlorat av min frånvaro på så vis, för då kommer jag ju ha allt på papper i och med att jag kan anteckna hur de körde under dagen idag, på morgondagens genomgång.

Det kändes dock lite jobbigt att de skulle få köra de blå Carrusbussarna, alltså boggibussarna som kör till och från Stockholm i huvudsak och de har jag ju varit grymt sugen på att köra länge nu. Det var nästan så jag var i valet och kvalet om jag kanske skulle ställa in min medverkan på dopet, Max kunde ju alltid få sin present i efterhand tänkte jag.
Men ja, jag tänkte att min tid för de där bussarna kommer varken jag vill eller inte, dopet är bara en gång så det var ett rätt givet val.

Jag provsatt dock förarsätet och provade lite reglage och ställde mig sen och tittade när mina kollegor gjorde sig klara och backade ut.


Bästa Christoffer är på väg att skylta om till "Förarutbildning"


Bästa Daniel backar ut

Sen cyklade jag hem till familjen för att så småningom samåka med dem till dopet i Skederid kyrka.
Pappa hade varit ute promenerat på morgonen, förbi Hamnladan där han är lite tjenis med en av... innehavarna eller vad han nu kan vara. En knegare hur som haver. Han sa att det fanns en tandemcykel till salu där och att han och knegaren (ja är man innehavare är man kanske inte knegare, men den titeln beskriver karln så bra tycker jag, han ser ut som en knegare)
hade pratat om den och om mig, varpå knegare sa att han kunde hålla den åt mig om jag var intresserad.
Och javisst, jag har ju mer eller mindre alltid velat ha en och emellanåt gör ju också jag, trots min budget och allt, också impulsköp. Så pappa och jag åkte ner och tittade på den och provcyklade den, vilket inte var helt lätt med honom. Jag minns på Gotland också att det var väldigt vingligt att ha honom i bak medan det gick som en dans med min syster. Men det är nog för att min syster kan släppa kontrollbehovet av att styra och låter mig sköta det också.
Ja, jag slog alltså till! Woho!


Min pärla

Sen var det tid att åka till dopet då. Pappa skulle inte med eftersom han skulle jobba (på ett dop och ett bröllop rentav), så det var jag, mor och syster.

När vi kom till kyrkan, där min farmor för övrigt ligger begraven, var där fullt med folk varav jag nästan inte kände igen någon. Pappan, Sonny var dock där och sa hej och prästen bjöd oss snart att gå in och sätta oss.
Vi satte oss rätt långt fram, för varför åbäka sig och sitta långt bak i en stor kyrka? Å nej. Men dopfolket syntes inte till och jag tyckte allt att det var lite suspekt. Jag försökte tänka hur det varit på det otalet dop jag själv jobbat på, där hade de aldrig tågat in sist utan snarare redan stått där framme då spektaklet var i begrepp att sparka igång. Så jag sa faktiskt "tänk om de ska gifta sig?", så vi började prata lite om det på min rad, varav raden framför lade sig i lite (mammans, Andreas, syster satt där och skrattade lite att det vore just snyggt men nej, det kunde hon inte tänka sig och Sonnys pappa satt också där och skrattade lite åt idén).
Men så fort orgelmusiken drog igång kände jag genast igen det som Mendelssohns bröllopsmarsch och det gjorde även min mor, så vi var först med att resa oss upp.
Så javisst, de gjorde en riktig rövare! Ingen visste att det var bröllop de skulle gå på och Sonnys mamma, som även är min gudmor såg alldeles småchockad ut om man så säger. Ah, ja det var så härligt och vackert!
Sen blev det förstås dop också, och det var ju också fint.
Ja jag är hemskt glad att jag valde bort bussarna om jag så säger!

Ja, det blev ju mat och tårta och gratulationer, tal och hurranden i församlingsgården sen. Tiden gick, men till slut kände vi att vi var tvungna att bege oss hem, så jag var aldrig med när presenterna öppnades. Doppresenterna då förstås, man får ju inga bröllopspresenter när man gör på det där viset. Max fick hur som helst en sparbössa formad som en grodprins av mig.
Lite pinsamt var det dock när jag köpte den, för då fick jag höra att det av gammal tradition betyder tur om man lägger i en slant i bössan innan man ger bort den. Jag ville ju ha den inslagen och fick då ta det enda i kontantväg jag hade - en krona. Lite futtigt, men jag kom inte på bättre råd då. Nu i efterhand har jag ju tänkt att jag kunde ju ha bett honom dra kanske 30 kronor extra så att tre guldtior fick ligga där i eller så, men så långt tänkte jag inte då.

Innan vi åkte hem tittade vi förstås till farmor också.


Där ligger hon och har så gjort sen jag var drygt fyra år

På eftermiddagen sen har syster och jag varit ute och cyklat en del. Fantastiskt roligt!
Men när jag kom hem sen blev det ju ett debakel som hette duga - cykeln var för lång för mitt förråd! Så jag fick ta ut allting och möblera om det på ett annat vis, så att jag skulle kunna svänga in den på andra ledden - vilket inte heller det var speciellt lätt, men det gick - och sen pula in min vanliga cykel på det. Så det är nu inte helt lätt att ta sig in i förrådet, men så får det vara. Jag vill ha cyklarna inlåsta.
Men vad med skit jag har! Nästa gång vi får hit en grovsopscontainer, då är det jag som ska slänga massa onödigt! Japps.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, april 23, 2010

Effektivt värre

Ledig dag idag och det satt inte fel någonstans kan jag säga! Riktigt skönt och massor av göromål har blivit gjorda.
Till exempel började jag med att storstäda lägenheten, påbörjade det redan innan frukost, dels för att hinna med och dels för att jag ville att frukostmättnaden skulle räcka så att det var lagom att träna efter städningen.
Sagt och gjort, jag cyklade iväg till Harsjövägen och klappade på Herbert lite innan jag bytte om och gav mig iväg på min 11,8 kilometersrunda och den klockade jag rentav in på samma bästa tid från förra säsongen; 59 minuter! Visserligen klockade jag mig bara i slutet, från mitten av oktober och framåt, i och med stegtävlingen då så ville jag ju ha järnkoll på mitt tränande. Men hur som helst, jag tycker att det är bra jobbat, att tangera det rekordet redan efter andra veckan den här säsongen. Jo visst, jag har bytt träningscykeln mot löparskorna för fler veckor sen än så, men det var ju först förra lördagen jag sprang elljusslingan (den à 11,8 km). Jag är nöjd!

Sen, när jag även styrketränat och duschat och klappat lite mer på Herbert, så kunde jag dels konstatera att jag idag faktiskt haft tur med vädret, för jag såg att det måste ha regnat då jag styrketränade och duschade, för plötsligt var gatorna helt blöta när jag cyklade till banken. Det är ju mer vädertur än jag haft på länge, känns det som! I alla fall, på banken pratade jag ytterligare lite pension med min trevlige bankman, Mohammad. Han gör varje bankbesök till ett rent nöje, så då måste man ju säga att han är rätt man på rätt plats!
Han frågade mig en hel del hur det går med bussarna och den klassiska frågan om det inte är ofantligt svårt att backa med ledbuss och så, sånt som gör mig glad. Först nu kom jag på att jag kanske borde bjuda med honom en arbetsdag sen när jag kör på riktigt! Hoho, ja nästa gång vi ses kan jag fråga, han kanske också har en inneboende liten önskan om att köra långa fordon, precis som jag!

Hemma sen lastade jag om cykeln och tog med mig återvinningssopor till återvinningsstationen innan jag sen cyklade hem och tog tag i sammanställning av aprilbudget, skapande av majbudget och betalning av räkningar.
Ah, det känns bra att vara en lönetjänande människa igen!

Som sagt, eller nej, jag tror aldrig jag sa det... Eller ens skrev det, för den delen. Imorgon är det egentligen arbetsdag, men jag är ledig i och med att jag ska gå på Max dop. Men det slog mig dock att inget hindrar mig från att cykla till jobbet på morgonen och vara med på morgongenomgången, så att jag får ner de linjer vi körde igår, på papper. Sen missar jag ju fysisk körning av linjerna de ska köra under dagen, men kommer ju kunna anteckna dem sen på söndagens morgongenomgång.

Just det - det är jobb på söndag också. Och en fredag mot lördag och söndag är ju ingen vettig kompensation tänker du. Helt rätt, också nästa fredag är vi lediga - men då i kombination med helgen också. Det känns inte fel alls, då ska jag nog ta mig en tur till förskolan och hälsa på, på fredagen. Det är ju så svårt med det nu när jag vanligen jobbar 8-16 alla vardagar och förskolan inte är öppen på helgen i kombination med att jag inte har någon bil och inte lika lätt tar mig dit.
På en ledig dag, om vädret tillåter, kanske jag rentav skulle cykla? Det är en tanke. Annars kan jag kombinera skjuts och buss.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, april 22, 2010

En chokladbit kan ge så mycket

Nu laddade jag upp inför skrivandet med att stoppa in en chokladbit i munnen. Inget lyxigare än vanlig hederlig blockchoklad dock (rabatt à la "mina varor" på Flygfyren), men ack, det är godare än luft.
Det jag ville ha sagt med det är att förutsättningarna är goda, hoppas jag.

Idag har Vaxholm och Danderyd stått på agendan. Danderyd gör ofta det tycker jag, det är många linjer där vi har (tyvärr vill jag nästan påstå, jag skulle allt känna mig lite bekvämare om alla linjer på ett eller annat sätt utgick från Norrtälje busstation).
Ledbussen hade vi idag, den med kärviga bromsar. Alltså man måste ha en jäkla teknik med dem i och med att de i hjälpbromsfasen (de första millimeterna man trycker ner pedalen) inte ger någon vidare effekt, men sen när man trampar lite till så blir det mer eller mindre tvärnit, så det är ju inte helt lätt. Men jag tycker faktiskt att jag hanterade bromsen väldigt bra idag!
Jag fick börja köra också, tomkörning till Vaxholm. Tomkörning är alltså när bussarna är skyltade "Ej i trafik" - menandes att de ej är i linjetrafik utan håller på att transportera sig till eller från en linje. Och eftersom det inte finns någon busslinje mellan Norrtälje och Vaxholm, så får man tomma dit.
Ur många aspekt är ju tommanden inte bra, men det är rätt skönt i linjeutbildningssyfte, att man kan slappna av lite mer och inte behöver fundera på hållplatser med hålltid och zonbyten och avstickare - det är raka spåret som gäller bara.
Väl framme i Vaxholm fick jag köra en kort och behändig linje under beteckningen 682. Det var snabbt avklarat, sen körde jag till garaget i Vaxholm där vi fick titta på rastlokalen innan Christoffer fick ta över spakarna.
Han hamnade i lite trubbel när han skulle backa ut och vända runt där inne på garageplan, så han fick sig också lite oplanerade backningsövningar med ledbussen, men efter några om och men löste han det bra vill jag påstå!


När bussen viker sig sådär mycket vid backning blir det rätt svårt...

Men som sagt, han klarade det där bra.
Han körde in till själva stationen i Vaxholm, Sjö...plan, något hette den. Minns inte exakt nu. Där fick vi också titta på rastlokal, inhyst i en vanlig lägenhet. Eller vanligt och vanlig, den var ovanligt sjabbig måste jag säga. Kändes som en liten knarkarkvart ungefär.


Änderna i Vaxholm har trafikvett

Christoffer körde sen linje 670 från Vaxholm till Tekniska högskolan, där vi åt lunch. Som bussförare har man, om man har sin uniform på sig, tydligen 10 % rabatt på Valhallagrillen - något som jag till skillnad från flertalet andra i gruppen inte utnyttjade. Jag hade resterna av min fiskgryta - gjord på hoki och inte lax! Jag börjar komma ur laxträsket! Woho!
Eller alltså, lax är ju väldigt gott, men det är också den enda sorten fisk jag med glädje ger mig på, vilket gör det lite tjatigt.
Men grytan jag gjorde igår och följaktligen hade till lunch idag blev faktiskt rätt god, om jag får säga det själv.
Christoffer fick sen tomma till Danderyd och därifrån fick han köra linje 603 till Kista. Den var också rätt lätt, vilket alltid lättar mig. Sen linje 607 (mellan Danderyds sjukhus och Karolinska sjukhuset) ligger inte panikångesten långt bort när en ny linje jag aldrig haft att göra med eller hört talas om presenteras. Hua, det är verkligen min mardrömslinje! Av de drygt 30 (av 61) vi nu har gått igenom så är det absolut den jag minst gärna vill köra.

Efter att ha kört 607:an tillbaka till Danderyd tog Therese över och körde 609:an till Gribbylund. Det var en sån linje med massa specialvarianter som fick det att knorra till lite i magen, men det är nog inte så himla komplicerat egentligen.
Sen fick hon tomma till Söderhall och därifrån köra 644:an från Söderhall till Mora vägskäl och därifrån tomma till Norrtälje. Summan av kardemumman, vi alla fick tomma lite och jag fick köra kortaste linjen, men det var bara bra, för då fick jag ju desto mer antecknat! Och jag gillar ju anteckningar, det har jag ju klargjort de senaste dagarna.

Väl på plats på garageplan så snöregnade det förstås igen. Så även idag blev jag väldigt blöt på hemfärden. Dock inte lika blöt som igår, men tillräckligt för att klassas som genomblöt fläckvis i alla fall.
Mina kollegor och även instruktörer tycks ha börjat tycka lite synd om mitt ständiga blötcyklande, då mer än en har erbjudit sig att skjutsa mig. Det är ju hemskt gulligt - men då står jag ju cykellös och har inget transportmedel alls, och det vore lite handikappande.

Hur som helst, den här vätan har gjort att jag har dragit mig för att ta mig hem via banken, som planerat. Jag har fått hem lite papper angående min pensionscirkus som jag skulle vilja att min bankman tittade lite på och hjälpte mig fylla i, så att det blir rätt, men jag har helt enkelt inte velat stega in där men vatten droppandes och drypandes överalltifrån.

Hemma blev det inte middag förrän vid 20-tiden och den tillagades samtidigt som jag fick ett viktigt telefonsamtal av det inte helt roliga slaget (nej ingen har dött), så det blev rätt ofokuserat och inte så gott kryddat.

Imorgon är jag ledig! I och med att vi ska ha utbildning både lördag och söndag den här helgen så har vi ledig den här och nästa fredag som kompensation. Nu blir det ju dock lite oförtjänt för mig eftersom jag ska vara ledig för dop på lördag, men det hoppas jag ju som sagt få ta igen på ett bra vis. De ska ju dessutom köra boggibuss då, något som jag verkligen ser fram emot! Det har jag inte gjort sen allra första gången jag körde buss, 2006 med FCZ och Kurt från Westin buss. Tror han hette Kurt i alla fall...

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, april 21, 2010

Vitsippa eller dasspapper?

Åh, jag är så less på mina linjeanteckningar som tar evigheter att skriva rent varje dag. I och med att det skrivs på datorn så får man ju räkna in lite distraktion i form av facebook och så, så det kan ta omkring tre timmar att få klart dagens linjer - och då fattas det ju ändå alltid ett par linjer som jag själv har kört under dagen och inte fått ner på pränt.
Idag körde jag strategin att jag ville börja köra i och med att jag tycker hittills så har det varit ett vinnande koncept för mina kollegor. Enkla linjer till att börja med och så har vi åkt bort till något ytterområde som jag inte kan alls och där har jag fått ta över och därmed gjort en förlust skriftligt sett.
Det visade sig dock vara något av ett misstag idag, förutom att jag fick köra mest då. Först körde jag linje 647 till Rimbo - och det var ju en fasligt simpel linje. Precis den vägen man brukar ta till Rimbo, utan avkrokar och sånt. Så där gjorde jag ju ingen skriftlig förlust så att säga, för den skulle jag kunna skriva lite kortfattat ur minnet bara.
Men sen. Sen fick jag köra 648 från Rimbo till Rånäs. Det var i och för sig i grunden ingen knepig linje - men den hade ju förstås massa "om", "men" och "ibland" och höll ingen vidare logik alls, smala kurviga vägar som dessutom bitvis inte ens var asfalterade. Jösses. Men som tröst fick jag höra att vår lärare Kalle, som kört buss i Norrtälje i åtta år, bara fått köra den linjen en enda gång.
Men jag får väl skriva så pennan glöder imorgon på genomgången igen, som jag gjorde den här morgonen. 607 är och förblir mardrömslinjen, än så länge. Usch.
Sen stod linje 677 till Uppsala på tapeten och den var ju också förhållandevis lätt.

Ingen vidare tur med vädret hade jag när det var dags för hemcykling heller - det snöregnade så det stod härliga till, så jag var förstås mer eller mindre genomblöt när jag kom hem också idag (i likhet med i lördags).
Nu har det snöat såpass att marken är vit också. Ack ack. Men inte asfalten, och det tyder ju på att plusgraderna är i majoritet... tror jag. Så det här är nog borta imorgon.
Som kontrast till snön kan jag ju säga att jag såg vitsippor i ett dike vi körde förbi idag.
"Säker på att det inte var ett dasspapper?" sa Christoffer, rolig som alltid.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, april 20, 2010

Anteckningar

Jahaja, ännu en dag med ett antal linjer avverkade då.
På morgnarna går vi alltid igenom de linjer vi körde föregående dag (eller vid senaste körtillfälle om det har varit helg mellan), men idag blev vi avbrutna i genomgången för att ledningsgruppen (förstår jag det som) skulle ha konferensrummet som vi var i - och vilka linjer hann vi då inte gå igenom om inte just de jag körde och inte har några som helst anteckningar på! Suck, 606 och 625 alltså.
Idag har vi kört en mycket välbekant linje; 676 (mellan Norrtälje och Tekniska högskolan), fast det var Christoffer som körde den. Sen fick vi, efter att ha tittar på rastlokalen på tekniska, åka med 44:an som passagerare i och med att vi på norrtäljegaraget har dieselbussar (och inte är miljöklassade att åka varsomhelst i Stockholm). 44:an var en linje jag bävade lite för innan - busslinje i Stockholm var ingen dröm - men den var väldigt enkel, så den blir nog ingen match.
Sen fick jag ta över och köra vår ledbuss som stod parkerad längsmed Valhallavägen i och med att den inte fick plats inne på tekniska högskolan, göra rundpall och köra till Danderyd där vi åt lunch och än en gång träffade på vår från skolan klasskompis Shawn som kör för Täbygaraget. Han har en märklig förmåga att dyka upp där vi är. I förra veckan stötte vi på honom både i Hallstavik och i Åkersberga. Men det är ju bara kul att träffas.
Sen fick jag fortsätta att köra, då var det linje 607 mellan Danderyds sjukhus och Karolinska sjukhuset. Kort och koncis linje kan man tro, men ånej, den tar världens omväg mellan sjukhusen och det är hur många svängar, avfarter, filbyten rondeller och till och med torgkörningar - som helst! Den var förvisso inte svår att köra rent tekniskt så, jag tog inga trottoarkanter idag... men vi hade ju ledbussen som sagt och trots att den är fyra meter längre så har den mindre svängradie. Men jag önskar att det inte var jag som körde den, så att jag hade haft anteckningar från den, för sen körde vi 676:an till Söderhall och därfrån 655:an och det var så mycket enklare linjer (Timo körde då, så då kunde jag ju anteckna också).
Så imorgon måste jag hinna anteckna 606, 607 och 625 och jag vet att det kommer bli rörigt i mitt huvud när lärarna går igenom på tavlan och jag inte har några färdiga anteckningar att titta på.
Jäklar vad jag repeterar ordet "anteckningar" nu! Men nåja, det ska väl reda sig i slutändan.

Gjorde ost&broccolisoppa till middag idag och jag kan inte säga att det blev ett fulländat mästerverk tyvärr. Vill minnas att det kan vara så kanongott med just sån soppa, men jag måste ha glömt någon ingrediens eller så, för det smakade inte alls så gott den här gången. Inte så att det var äckligt heller, men ja, det var ingen smakupplevelse av rang.

Jag skulle behöva investera i en stor ryggsäck känner jag, så att jag enkelt kan transportera det jag ska ha med mig till och från jobbet hela tiden, plus att det skulle vara bra om jag kunde ha mina regnkläder liggandes i botten där också. De tar ju inte stor plats och det är ju hemskt förargligt om det skulle vara fint väder när jag ska till jobbet, men vräker ner när jag ska hem. Det var ju smällar jag fick ta på förskolan och då hade jag ju 14,45 kilometer till jobbet mot de 2,73 jag har nu - men nu har jag ju en uniform och den vore ju trist att bli genomblöt i.
Är det tvärtemot på morgonen det regnar så tar jag ju på mig regnkläderna ovanpå uniformen och får väl ta extra skor i en kasse eller så. Så är planen i alla fall, bil tänker jag inte köpa någon. Och jag tycker allt att det är rätt slappt att åka bil inom Norrtäljes stadskärna i alla fall bara för att förflytta sig, skillnad kanske om man ska transportera saker, som fem matkassar eller sånt. Men men, jag kan ju bara göra det jag kan.

Är lite orolig för Tove också måste jag säga. Eller orolig är kanske inte rätt ord, men hon är ju fast i Bryssel sen snart en vecka till följd av flygstoppen och även om det kanske är ett äventyr på sitt sätt, så lär det ju vara rätt jobbigt också. Jag hoppas hon kommer hem snart.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, april 19, 2010

Trottoarkaka

Idag blir det nog inte mycket till blogg, jag sitter nämligen och renskriver mina kladdanteckningar från dagens köräventyr, för dagen åter placerade i Åkersberga, men också i Danderyd. Det tar grymt lång tid att renskriva också, förstår inte vad det beror på, men det gör det. Eller ja, det som tar tid är väl att jag samtidigt försöker hänga med på kartan och se så att jag förstår, och jag och kartor går ju inte riktigt ihop. På facebook är jag taggad i inte mindre än tre bilder där jag på ett eller annat sätt håller en karta och ser mer eller mindre förvirrad ut.


En av de trenne, tagen i London

Körningen har gått bra i alla fall - inga repor idag. Däremot var jag uppe på en trottoarkant, vilket betyder att jag enligt hävd måste bjuda på fika imorgon, så hemma blev det till att svänga ihop något enkelt. Sockerkaka blev det.

Men nu måste jag fortsätta, klockan springer på och innan jag vet ordet av är det dags för säng.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, april 18, 2010

Clownen luktar bensin

Jag glömde ju helt att skriva om detta igår:
När jag var ute och sprang långt bort i Vigelsjö, så kom det plötsligt två stora rottweilers galopperandes och skällandes mot mig! Jag är ju inte direkt den hundrädda sorten, men just när det är den rasen, den storleken, den hastigheten och det lätet på dem, ja då pirrar det till lite också i mig.
Tack och lov var det ett litet stängsel mellan mig och hundarna, de var mer mot Lommaren till, och jag tror att det kanske är fårhage eller något där i och med stängslet. Men det är inte vidare högt, så det känns som att hundarna hade kunnat hoppa över om de så hade velat.
Hur som helst så hörde jag hur förmodad husse och matte ropade och visslade febrilt på sina hundar, men alltså... Inte för att jag tycker att man i alla lägen alltid måste ha sin hund kopplad när man är ute i det allmänna, men just rottweilers som blir galna när någon springer förbi, kan man väl när man är precis vid ett elljusspår, hålla kopplad? Det finns ju dessutom de som är bra mycket räddare för hundar än vad jag är också, de skulle väl förmodligen få en hjärtattack i det läget.

Nåja, idag har jag veckoplanerat i matväg och idag planerade jag på så vis så att det ska kunna bli lunch med till jobbet också. Är så grymt less på morötter, grymt less på smörgåsar och grymt less på bananer som är det jag mestadels har kört nu i sex veckors tid. Så nej, nu blir det riktig matlåda och stå i mikro-kö för min del också! Hurra!

Har haft tvättstugan också och kånkade sen ut strykbrädan på balkongen och stod där ute och strök mina skjortor i solen. Riktigt härligt! Det ska jag nog göra om.

Har även mekat lite med min cykel och tagit bort den gamla, ickefungerande dynamon. Hurra för det också. Nu skulle bara det fungerande lyset behöva flyttas till andra sidan hjulet, så skulle det bli riktig klass på cykeln.
Eller klass och klass, den är ju inte vacker för fem öre. Men den är funktionell och dessutom laglig, med fungerande lysen.

Började titta på filmen Det igår också, ännu en i raden av filmer som alla andra har sett, men inte jag. Fast vissa sekvenser kände jag igen, så helt främmande var den inte. Är glad att jag inte såg den i yngre år, för då hade jag säkert fått clownfobi.


Pennywise


Hur som helst, jag blev toktrött och fick stänga av och lägga mig innan ens halva gått, så jag tänkte att jag skulle ta och se klart den nu.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, april 17, 2010

Våt och skamsen

Igår blev det inget blogga av för jag var helt enkelt inte hemma med datortillgång förrän efter midnatt och då var det ju redan idag, så att säga.

Igår var vi Åkerberga och lärde oss linjer, vilket till en början var roligt. Jag tyckte att 622:an som jag fick köra var en rätt trivsam liten linje och likaså 622x. Sen blev det lunch och jag trodde att jag hade fått köra klart för dagen, för det var vad instruktörerna först sa, men det visade sig att jag skulle få köra linje 633 också. Och då... Då gjorde jag bort mig kapitalt. Usch, jag skäms bara när jag skriver det.
I en rondell (jag och rondeller!) lyckades jag titta i felspegeln precis i tid för att missa att jag inte tog ut svängen tillräckligt, så inte nog med bakhjulen klättrade upp på kanten - det satt dessutom ett räcke precis vid kanten så jag lyckades dessutom repa lacken på bussen. En fyra meter lång repa blev det! Så vansinnigt pinsamt! Och klantigt! I och för sig är den kortbussen inte 12 utan 14 meter, men jag tycker ju annars att den är väldigt härlig att köra så jag borde ju ha koll på bakdelen rent instinktivt nästan. Men ack nej.
Så jag fick skriva en händelserapport när vi kom tillbaka till Norrtälje och gå in till min enhetschef med den och skämmas. Inte för att hon fick mig att skämmas, det klarade jag på egen hand. Otroligt pinsamt! Första kontakten jag har med min chef utöver den snabba presentation av sig själv hon och de andra enhetscheferna gjorde under första dagen blev på det här viset. Så illa!
Men... världen slutar väl inte där.

När jag var klar på jobbet så cyklade jag raka spåret hem till Daniel eftersom han och Christoffer väntade där, vi skulle ju ha tv-spelskväll. Deras buss är då alltid tillbaka till garaget tidigare än vår, men det misstänker jag har mycket att göra med att de bara är tre som turas att köra i den, medan vi är fyra och därmed får byta fler gånger.

Det blev att vi spelade något som var som Guitar Hero men hette något annat... I och för sig har jag aldrig provat Guitar Hero heller, men det var ett gitarrspel som inte var Guitar Hero, så mycket vet jag. Och i och med att jag aldrig har spelat något sånt, så var jag inte någon hejare på det heller. Fick 86% som bäst på Easy.


Christoffer fick däremot 93% på Expert


Daniel fick 100% för han kunde spela på riktigt

En Kalle trillade också in och magarna kurrade, så vi gick till På G och åt. Grekisk burgare blev det för min del. Tyckte väl inte riktigt att det var ekonomiskt läge för att äta ute igen, gjorde det ju senast i måndags och med samma killar förutom Kalle då, men det var gott och trevligt i alla fall.
Sen under kvällen trillade det in några till, en Marcel och en... Ja, Mickey, kan han ha hetat så? Jag minns inte riktigt. Spelande blev det inte så mycket av, istället gick vi och hyrde en film. På blu-ray, så nu fick jag se det också. Rätt snyggt på Daniels enorma tv. Men filmen var väl inte kalasbra och klockan var mycket och jag hade klivit upp tidigt, så jag blev ju sjukt trött av att sitta där i mörkret, riktigt så att jag nickade till. Alltså precis en sån nick som gör en våldsamt medveten om hur trött man är. Tror ingen övrig noterade det dock.
Sen cyklade jag hem vid 0:30-snåret och sov gott.

Och vips, så blev det lördag. Det var lite segstartat idag, men jag kom igång med städning och cyklade sen ner på stan för att köpa en doppresent till Max som ska döpas om en vecka. Grymt trist att dopet krockar med den enda helg vi faktiskt skulle ha linjeutbildning också, så jag kommer ju missa flera linjer där. Känns inte bra alls, jag vill ha anteckningar och visuella minnen från alla linjer. Hoppas jag får möjlighet att öva på dem vid annat tillfälle.

Sen blev det premiär för löpning i elljusspåret, och jajemän, jag sprang min 11,8 kilometersrunda! Trodde kanske att jag inte skulle orka det, i och med att jag har sprungit sträckor på 7-8 km de senaste helgerna i och med att spåret har varit för snöigt, men jodå, jag hade nog kunnat springa längre än då om jag hade känt för det.
63 minuter tog det mig, så det var ingen rekordtid. Men samtidigt så var det ju faktiskt lite snö kvar här och där, så det var kämpigare och blötare på sina ställen.

Och blöt ja, fy hundan så blöt jag blev för en liten stund sen, då jag cyklade hem från familjen på Harsjövägen! Vi hörde när vi satt vid bordet och spelade kort, hur det regnade där ute, men sen tystnade och då tänkte jag att "åh, vilken tur jag har" och gick ut och gjorde i ordning cykeln. Jag hann ju inte mer än sätta mig så cykeln, så började det vräka ner!
Jag satte högsta fart mot min lägenhet 3,4 km bort, för även om man blir blötare om man rör sig snabbt i regn, så kände jag att jag skulle bli plaskvåt hur jag än gjorde och ville hålla plågan kort.
På Roslagsgatan, där det sluttar svagt nedför fick jag upp en jäkla fart, och tro på fasen om en bil fylld med ungdomar skulle köra i kapp och jämsides med mig, med öppna fönster skrikandes, tjoandes och framför allt - fotandes. Jag hörde dock inte ett ord av vad de sa, men jag såg att åtminstone en plockade fram en mobil och höll den i det typiska kameralägesgreppet, så förmodligen hamnar jag väl drypandes våt men någon dumskallekommentar på någons facebook eller blogg eller så, men förmodligen vet det i bilen inte vem jag är, för jag tyckte då inte att jag kände igen någon där (av det lilla jag såg).
Som ett ljus i mörkret måste jag tacka mig själv för att jag tog keps och inte mössa idag, för skärmen räddade ju min syn i regnet. Annars är det kolossalt jobbigt att se något när man cyklar i regn. Huga.

Nu har jag hängt kläderna på tork och sitter insvept i en morgonrock. Kvällsrock? Ja du vet...

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, april 15, 2010

Reverse!

Åh puh åh puh. Det här har nog varit den segaste dagen på utbildningen hittills tycker jag. Förmodligen för att jag fick vänta till sist med att köra, så klockan var 15 först när jag fick sätta mig bakom ratten efter att ha suttit och antecknat sen nio-tiden medan de andra kört. Långa turer idag också. Först körde Micke hela 641:an från Norrtälje till Hallstavik, sen körde Therese 639:an från Hallstavik (den startar egentligen i Stockholm) till Öregrund. Anna-Karin körde 639:an tillbaka till Hallstavik, där vi åt lunch och som snabbast träffade på vår klasskompis Shawn som kom åkande i en buss från sitt Täby-garage, också ute på linjeutbildning. Tyvärr var vår instruktör så stressad på att vi skulle komma iväg, så vi hann knappt ens säga hej. Men det är ju åtminstone hoppfullt att han övar sig på våra linjer precis som vi kommer öva oss på hans - då kanske vi kommer träffas i alla fall någon gång sen.
Ja, i alla fall, efter lunch tog Timo över och körde 643:an från Hallstavik via Bergby och Fjällbacka till Älmsta och sen tillbaka till Hallstavik, där jag äntligen fick ta över och köra 642:an som jag faktiskt inte riktigt har uppfattning om vilken destination den hade, det kändes mer som att det var en rundslinga.
Fadäs råkade jag ut för, min vana trogen också, när jag blev tillsagd att svänga in till Hallstaviks skola, eftersom vissa turer går in där. Där stod det en buss på en hållplats och blockerade vägen. Min instruktör hoppade ut och frågade när han skulle avgå, men det visade sig att han hade generalfel på bussen och inte fick igång den. Så där stod jag, på en trång väg med en stor ledbuss och kunde inte komma framåt. Det blev till att backa! Jag var dock inte tvungen, instruktören sa att hon hade förståelse om jag inte ville göra det i och med att vi inte har haft några backövningar än, men jag ville prova. Och med lite backhjälp (folk som stod längst bak i bussen och sa om det kom bilar eller ej), så gick det faktiskt till slut. Det var bara det att det var en mur som löpte längs med vägen som jag skulle göra en 90 graders sväng runt och den var onekligen i i vägen i och med att jag då inte kunde svepa med överhänget som jag ville för att få rumpan att snabbare vika sig åt det håll jag ville, så jag fick trixa fram och tillbaka lite, men det gick till slut! Ah, jag är då inte helt dålig på bussmanövrerandet ändå. Kul att veta! Fast hade jag varit ensam där hade det varit desto svårare, sannerligen.


Denna buss backades det med

Ja, sen fick jag köra direktbussversionen av 641:an hem, utan att svänga in mot... Ununge tror jag det var. En hel timmes övertid blev det idag, vi var på plats vid garaget ganska precis till 17.

Hemma har det inte blivit mycket gjort. Jag har ringt till Folksam för att be dem sluta skicka räkningar om mitt pensionssparande hos dem, då det är avslutat, men jag fick veta att jag var tvungen att ringa före 17 eftersom den avdelningen stänger då. Så det måste jag göra imorgon.

Imorgon ska jag förresten hem till Daniel och umgås med honom och Christoffer och tv-spel. Det tror jag blir kalaskul!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, april 14, 2010

Ellan

Oh förbaskat så trött jag är! Det verkar onekligen som att linjeutbildningen tar på krafterna, trots att jag nu kliver upp nästan tre timmar senare än när vi började klockan sju i Hornsberg och att det är mycket sittande, men jag skulle helt ärligt kunna lägga mig för natten nu.
Är glad att jag cyklar till och från garaget i alla fall, så det blir lite motion varje dag. 2,73 km har jag dit mätte jag just upp. Hem är det förmodligen lite längre, för då tar jag en annan väg. Det är lite svårt att veta vilken väg som är bäst att cykla tycker jag. Jag vet ju onekligen vilken väg jag skulle ta om det var så, men en del gator är ju inte att föredra att cykla på faktiskt. Nåja, jag kommer ju dit och därifrån i alla fall, det är väl huvudsaken.

Idag började vi med en genomgång av gårdagen där Anneli (tror jag bestämt att hon heter) ritade upp stadsbusslinjerna och kollade om vi var med. Och det var jag faktiskt! Stadsbussarna känns inte svåra alls, så länge man minns vilken det är man ska köra. Men det står ju på spec:en sen.

Sen fick vi en genomgång av ramperna (dvs bussarnas parkeringsplatser), däckförråd, sitsförråd, tvätthall och lite sådant. Sen blev det till att ta plats i bussarna. Samma grupper idag igen, så jag fick varken vara med Christoffer eller Daniel. Men vi har å andra sidan trevligt i vår buss ändå, så jag ska inte klaga. Rättvist som det ska vara, så var det andra gruppen som fick ledbussen idag och vi fick "kortvagnen", om än att den var rätt lång. Säkert i alla fall 13 meter tror jag, men jag vet inte säkert. Den kändes längre än 12-metersbussarna i Hornsberg i alla fall.
Jag fick börja att köra och backa ut bussen, och det gick himla bra måste jag säga. Vi skulle börja att köra linje 637 mellan busstationen och Singö/Ellan - en lång linje. När vi hade kördag i eget trafikområde fick jag ju köra till Grisslehamn, så det var andra gången jag körde buss dit nu. Kändes väldigt stabilt och bra den här gången, förutom att gaspedalen var lite... ja, det kändes som att den hade sina hack den ville vara i och inte var vidare steglös. Nåja, det gick fantastiskt bra i alla fall och jag fick köra ända ut till Ellan. När vi passerade Toves föräldrahem så var det helt nya marker för mig, jag har aldrig varit längre ut där, men det var fina körvägar och omgivningar. Lite smalt här och där kanske, men det gick vägen.
Sen fick jag köra tillbaka till Älmsta, en rätt bra bit hemåt, där vi åt lunch och sen sadlade om så att Timo fick köra linje 636 till Östersjö brygga och sen tillbaka till Älmsta igen, där Micke fick köra linje 636x - skolbusslingan. Jag antecknade för glatta livet när jag själv inte körde, och tackade för att linjen jag körde var så okomplicerad, den behövde jag nog egentligen inte anteckna alls, men jag lånade Timos anteckningar när han körde och stolpade upp lite.

Hemma idag svängde jag ihop en blomkålssoppa till middag - det är ju så gott!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, april 13, 2010

Två... igen!

Javisst, idag är siffran två också central. Idag har jag nämligen kört två av de 61 (och inget annat) linjer som tillhör Norrtäljegaraget. Den absolut kortaste linjen 651 och den något längre men ändå väldigt korta 658 - båda stadsbussar i vår lilla stad - fick jag köra. Med ledbuss!

Men till att börja med så cyklade jag till garaget idag, första gången av många framtida. Jag cyklade förbi Daniel på vägen dit, men jag ville klocka min tid, så jag stannade inte utan sa godmorgon och cyklade vidare. Lite elakt kändes det, men jag förklarade sen. 11 minuter tog det. Stöter jag på honom imorgon så ska jag erbjuda min pakethållare!

Väl framme på jobbet - ja, det är ju min arbetsplats numera, känns ju smått surrealistiskt - blev vi väl mottagna och överöstes med både information och grejer. De som håller i linjeutbildningen verkar vara bra utbildare måste jag säga, fick ett gott första intryck av dem alla åtminstone. Härligt det, det finns ju onekligen bussförare som man inte önskar ha som utbildare.


Allt detta, minus nyckelband, "världens bästa bror"-minitavla och väckarklocka fick vi idag

Folk sprang in till höger och vänster i lektionssalen vi under morgonen satt och presenterade sig, sina arbetsuppgifter och önskade oss välkomna och lycka till. Jag minns tyvärr inte ens vad hälften av dem heter eller vilken roll de har... Men det kommer väl.

Överraskande och trevligt nog bjöd företaget oss på lunch på Havspiren. Mycket gott och som sagt, trevligt tilltag! Vi sju elever hade långbord tillsammans med fyra utbildare och två chefer (om jag inte minns fel). Generöst av dem!

Efter lunch var det så tid att köra. Vi blev uppdelade i grupper där jag fick vara med Timo, Therese och Micke. Inget ont om dem överhuvudtaget, men jag hoppas att jag får köra lite med Daniel och Christoffer (som blev i andra gruppen med Anna-Karin) också. Och ja, Anna-Karin också för den delen, henne har jag nog inte någon gång under utbildningen kört med.
En "kortvagn" och en ledbuss fick vi tilldelade oss, och min grupp fick alltså ledbussen! Woho!
Timo, som aldrig kört ledbuss förut, fick börja med att backa ut den från A-rampen. Måste ha varit lite speciellt att börja med att att backa, men det gjorde han bra. Bromsen var dock en känslig historia, så lite ryckigt blev det.
Stadsbusslingorna fick vi starta med, Timo fick börja med den löjligt korta 651:an som bara går raka spåret från garaget ner till busstationen... så han fick fortsätta och köra 657:an, Grindslingan alltså. Han fick också köra specialvarianten av den och där fick vi hintar om att nästan alla linjer har specialvarianter. Känns ju lite sådär att det förutom 61 linjer är olika varianter av dem man också måste kunna. Hjärnan exploderar väl till slut...
Nåja, Therese tog över sen vid busstationen och fick köra 656:an, Nordronaslingan (som går förbi min lägenhet) och därefter gjorde vi ett besök i fikarummet vid busstationen innan det blev Mickes tur att köra 650:an, Vigelsjöslingan.
Under tiden de andra körde skrev jag så pennan glödde. Inte för att stadsbusslinjerna är speciellt svåra att komma ihåg, men jag vill nog ha minnesanteckningar för alla linjer, så jag inte rör ihop dem, eller ja, så jag minskar risken för det åtminstone.


Det var stundtals lite skumpigt, så ursäkta handstilen

Sen blev det så äntligen min tur att köra! Jag fick köra 658:an och det visade sig att jag redan kunde den. Eller ja, så fort jag förstod vilket varv man börjar med när man utgår från stationen, så visste jag. Att köra ledbuss var väldigt kul, men det var ju faktiskt inte första gången för mig. Första gången gjorde jag det med Kvarne som hade sin buss hos Fridströms i Rimbo:


... då hade jag ett snyggare bakhuvud

När jag hade angjort busstationen igen så fick jag köra 651:an tillbaka till bussgaraget också, där jag fick parkera på valfri plats på A-rampen. Bredvid en annan buss blev det och det blev riktigt rak och snygg parkering mitt i rutan. Jag är nöjd!


Kunde knappt bli bättre parkering

Och ja, nu kan jag konstatera att det verkar stämma som de säger, att det är lättare att köra med ett sånt där schabrak. Rumpan följer så följsamt efter! Så länge vi får köra ledbuss så känns risken för att man blir tvungen att bjuda på tårta i slutet av utbildningen minimal. Tar man en trottoarkant så är det tårta som gäller nämligen. Trevligt kanske, men jag vet inte om jag tycker merparten av bussförarna behöver extratårtor, kanske hellre en sallad. Inte upp till mig att bestämma dock.

Imorgon är det en ny dag och den ser jag fram emot, trots att jag inte har en aning om vad den kommer innehålla utöver busskörning av något slag då.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, april 12, 2010

Två...

Just det, två eftergymnasiala utbildningar har jag nu. Idag var det nämligen sista dagen på Busslinkskolan, så nu är jag verkligen utbildad bussförare! Sen tidigare har jag ju min lite högre barnskötarutbildning (i relation till den man får på gymnasiets BF-program).

Det känns både härligt och vemodigt må jag säga, det är ett härligt gäng jag skiljs i från. Verkligen. Men samtidigt så är jag tacksam över att gå behålla de jag får behålla på Norrtäljegaraget.
Riktigt uppsluppen stämning har det varit idag också, fredagskänsla helt enkelt. Jag och Christoffer vek och kastade flygplan på lektionen som... ja, busfrön typ. Alltså det skedde väl inte precis när läraren pratade men i samband med att det blev eller tog slut på rast. Och sen gick vi i det gigantiska bussgaraget och kastade hans plan, det var något bättre än mitt. Han kunde göra riktiga trickplan minsann, som gjorde loopar och hade sig. Fantastiskt bra! Och kul också.

Provet vi hade var inget att haussa upp sig över, det visade sig att man fick använda taxahandboken just eftersom det är en handbok, så av de totalt 66 frågor det faktiskt var (där man var stekt om man hade 17 fel), där kom jag undan med bara tre fel. Delat bästa resultat i klassen! Nog för att några var snubblande nära gränsen så blev alla godkända. Skönt det.

Vi hade lite fortsättning på stämpellektionen som var i fredags och nu fotodokumenterade jag lite:


Christoffer ställer in stämpeln...


Tar sikte på första bästa stämpelunderlag...


... och katjoff!

Vi fick göra ett studiebesök på RTL också, Radiotrafikledningen alltså, och det var rätt intressant. Där har de pejl på var alla bussar är och kan kommunicera med dem och vice versa. Ja, intressant som sagt.

Sen blev det lite taffligt tycker jag. Studiebesöket var det sista som stod på schemat och sen försvann alla bara åt olika håll, inte speciellt många fick man chans att säga hejdå och lycka till, till, och flera av de i klassen lär jag ju aldrig träffa igen. Av de 18 från klassen så är det 11 som har och är aktiva på facebook, så de kan ju kontakten hållas med, men de övriga och som då inte ska börja på Norrtäljegaraget, ja de kommer man ju tappa. Eller jag kommer göra det åtminstone.
Jag, Christoffer och Daniel (mina homies!) åkte in till de mer centrala delarna av huvudstaden och gick i lite affärer först och satte och sen i Kungshallen och åt för att fira vår examen. Jag måste säga att jag är grymt glad att de båda också är norrtäljebor och ska tillhöra norrtäljegaraget. Jag har så få vänner i denna stad och det känns som vi är på god väg att bli vänner på riktigt. Vi har preliminärbokat att ha en spelkväll på fredag efter "jobbet" (linjeutbildningen), denna gång hemma hos Daniel, och det blir nog kalaskul!


Christoffer och Daniel, i den ordningen


Daniel och han som skriver allt detta, vad han nu hette...?

Jag ser spänt fram emot morgondagen! Linjeutbildning! Woho! Kommer vi äntligen få köra boggi- och ledbussar nu? Direkt imorgon kanske? Hoppas, hoppas!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, april 11, 2010

Unsunny Sunday

Helgerna går så rasande fort, det är bara att konstatera. Nu är det bara nio timmar, knappt, kvar till det är dags att stiga upp för en ny vecka igen.

Idag klev jag upp vid åttasnåret, en bra tid att vakna på helgen om orken är med måste jag säga. Söndag innebär ju matplanering och veckohandling och det gjorde jag minsann med råge. Tänkte att nu ska jag inte snåla in på maten när jag har pengar, så på fredag blir det smörgåstårta till exempel! Hurra!

Hade tvättstugan sen på förmiddagen och idag var det en sån dag när grannarna som hade tiden före segade sig och var kvar både när jag startade mina maskiner och när jag skulle flytta över det tvättade till torkmaskinerna. Blir lite styltig stämning när det inte är så pratsamma grannar, annars kan det var rätt trevligt med folk där inne också, men ja, nu kändes det stelt.
Tvätten blev dock ren, precis som sig bör.

Sen blev det ju till att träna, jag fick ju skjuta på det igår i och med att tiden inte räckte till. Tog mig en löprunda först, idag utan att ha ätit lunch och jag måste säga att det var succé! De tre gånger jag har varit ute och sprungit de senaste tre veckorna har föregåtts av lunch och för kort väntan inpå, så jag har ju fått tämligen ont i magen. Inte idag dock!
Jag utökade min Långgarnsrunda lite ytterligare och tog mardrömsbacken i Solbackas utkanter, uppför förstås. Men uppförsbackar överlevs faktiskt. Hur som helst, jag tänker att i väntan på att elljusspåret tinar fram, så måste jag ju successivt öka på mina asfaltsslingor, så att de 11,8 kilometerna i spåret inte känns för övermäktigt sen när det väl är dags. Nu sliter det ju mer på benen när man springer på asfalt, så där blir det till att treva sig fram lite. Jag önskar ju inte få tillbaka mina onda knän som jag nu har sluppit en lång tid. Idag sprang jag för övrigt åtta kilometer, eller ja, 7,98 om man ska vara ärlig. (jo jag mätte på jogg.se)

Imorgon är det där jäkla taxaprovet då. Usch vad med prov det är och usch vad lite tid till det vi har haft. Nu lät det på Håkan, läraren, som att det inte är så svårt, men kollar man i taxaboken så skulle det mycket väl kunna vara det med alla jäkla varianter på färdbevis som det finns och alla regler. Jag måste säga att det känns lite som att SL är Busslinks fiender, trots att SL de facto är Busslinks kunder men samtidigt också Busslinks chef. Rörigt förhållande, men kontentan är att det känns som att det är ett ganska motsträvigt samarbete från SL:s håll. Fast det är jag väl för ny i branschen för att helt ha insikt i, det är bara en känsla.
65 frågor och 48 rätt minst, precis som YKB-provet. Fast det var ju ett prov hos Trafikverket och där tycks det ju alltid vara fem icke-poänggivande frågor som inte räknas in i slutändan, så maxpoängen var 60. Så är inte fallet nu, så det gör väl marginalerna lite större. Jag hoppas att jag klarar det bara, annars måste jag ju åka tillbaka till skolan och göra det igen och det blir ju bökigt i och med att linjeutbildningen börjar på tisdag.

Och ack, det stör mig lite att jag har sett på folks statusrader på facebook att det tycks ha varit en solig och härlig vårdag för många idag, såväl i huvudstaden som i Rimbo (inte så långt härifrån) - men inte i Norrtälje. Mulet, smådisigt och fem grader som varmast. Ack. Men vår tur kommer väl den också.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, april 10, 2010

The bird is the word

Helg igen, och en monetär sådan. Eller alltså, det vill säga, en helg där jag äntligen kände att det fanns pengar att köpa mig lite sånt som jag skulle vilja ha, men just egentligen inte behövde. Alltså sånt som jag under en rätt lång tid fått undvara nu i och med inkomstfrånvaron. Okej, visst, något litet har jag väl unnat mig i alla fall, men snålt har det på det stora hela ändå varit.

Jag har en palm som är äldre än jag själv - den köptes som skott av mina föräldrar när jag låg i mammas mage och klipptes ner till ett skott till mig också, men har växt något kopiöst i mitt fönster - och nu har den börjat se rätt trött ut. Nu, när det är vår och växterna ska sluta se trötta ut! Jag med mina okunskaper ser bara en lösning på såna problem, nämligen att plantera växterna i större krukor. Det är min enda lösning utöver reglering av vattenmängd, att rötterna behöver större spelrum. Det har gjort att fler och fler växter genom åren jag bott här har fått flytta från köket där jag har smal fönsterbräda, till vardagsrummet där jag har större.
Hur som helst, palmen har i fönstret galet stor kruka, så en ännu större skulle innebära att jag skulle behöva köpa någon form av piedestal eller liknande, att ha den att stå på.


Palmen i fönstret

Så idag lånade jag bil av mina föräldrar och begav mig till, med mor som ville följa med, till Blomsterlandet och inhandlade en gigantiskt stor kruka, fat till denna och 20 liter blomjord. Inne på Jysk köpte jag ett litet sängbord som jag tyckte skulle passa.
Sen var det bara till att skruva ihop bordet då...


Det kändes inte helt lätt till en början

Tummen mitt i handen har jag ju också, så jag gjorde förstås fel ett par gånger och fick börja om. Men sen började det hela ta form.


Halvvägs ungefär!

I slutändan stötte jag dock på patrull! Jysk är väl inte direkt känd för sin höga klass så jag tror faktiskt att det var konstruktionen och inte mig det var fel på. Lådan skulle skuvas fast på skenor för att få den att kunna gå upp förstås, men de skruvarna var för små, så de fäste inte! Jäkla skit må jag säga, så lådan sitter nu inte fast ordentligt, den vilar bara på skenorna i sitt skenspår, eller hur jag ska säga. Så den vågar jag inte förvara något i.


Det blev dock rätt snyggt

Sen fick jag ta en paus från snickeri och plantering och istället skjutsa mor min till Rösa med bilen hennes som jag ju hade lånat.
Därefter tog jag tag i omplanteringen, och den tog, precis som bygget, sin tid. Nästan alla de tjugo literna jord gick åt, och det blev rätt skvättigt och svårt att hälla ut den när jag väl hade palmen på plats. Men jag skulle ändå storstäda sen, så det gjorde inte så mycket.


Där står den nu

Men i och med att det här arrangemanget fick byta plats med kistan... eller ja, byta är ju fel ord, för jag ställer ju inte kistan där det här stod innan - eftersom det inte stod innan. Jag flyttade på kistan helt enkelt. Men hur som helst, så ser jag ju på bilden att det inte är helt optimalt. Dels så syns den där sladden till fönsterlampan nu, och det ser inte så snyggt ut. Dels skymmer palmen tavlan rätt effektivt också, vilket kanske inte heller är optimalt.
Tavlan på golvet är för övrigt trädtavlan som jag fortfarande inte fått upp.

När jag var klar med storstädningen hade jag för länge sen insett att jag var väl optimistisk i min planering som trodde att jag skulle hinna med att träna också, så det skjuter jag på till morgondagen. Det har för övrigt inte varit det mysigaste springarväder idag, så med lite tur är det bättre imorgon.

Efter dusch for jag till Harsjö där jag rakade mig. Jag har ju, som jag tror att jag skrivit förr, inget lyse över mitt handfat i badrummet, bara vanlig sketen taklampa, så sikten för att klyva de små ljusa stråna är inte den bästa. Därför föredrar jag att lyxa till det med rakningen i alla fall en gång i veckan. Sen blev det trerättersmiddag med syster och far. Mycket gott!
Jag och syster skrattade i vanlig ordning så att det gjorde ont i magen, i alla fall i min. Ja, vi har så jäkla roligt tillsammans! Skratten utlöstes bland annat av att vi pratade engelska där dialogen rätt vad var handlade om hur man undviker klonkarna i quidditch; "You have to duck" sa min syster, varpå jag svarade "The bird?". Låter kanske inte roligt för fem öre, men som vi skrattade!

Ordet är fritt.

fredag, april 09, 2010

Det ljusnar

Inte nog med att dagarna blir längre och längre, nu ljusnar det också rent ekonomiskt!

Igår fick jag hem mina deklarationspapper och nu tog jag för övrigt en paus i bloggskrivandet för att göra själva deklarerandet. Hur som helst, det jag ville komma till är att jag får tillbaka en slant, och det är ju minst sagt trevligt! Fyrsiffrig sådan varav den första siffran är just en fyra, så ingen förmögenhet men bra mycket mer än ingenting och betydligt mycket mer än restskatt. Hurra!

Vidare så går det nu framåt på Busslink också. Idag fick jag inte bara ett parkeringstillstånd som gäller på samtliga Busslinks parkeringar i hela Sverige (får väl sätta det på cykelkorgen), jag fick också mitt tjänstekort (ett svart accesskort med andra ord) och dessutom så kom utbildningsbidraget (som inte skattas som ett bidrag utan som lön), så ekonomin börjar vända nu! Tjoff tjoff sa jag och betalade tillbaka 10 000 kronor till sparkontot. Totalt under utbildningstiden har jag lånat till mig lite drygt 15 000 därifrån, men det ska betalas tillbaka! 25 april kommer första lönen också, inte någon full lön då eftersom jag inte har jobbat en månad då, men likväl blir det lön som intjänas från och med måndag. Hurra!

Idag har vi haft taxakurs på skolan. Alltså, vilken mardröm det känns som! Nu fattar jag visserligen äntligen hur stämplarna fungerar, men shit, SL gör det inte lätt för sina entreprenörer må jag säga. Det finns en hel jäkla uppsjö av biljetter och kort som jag aldrig sett eller hört talas om och allt ska man veta hur det ska viseras. Jisses, jobba på med accessen och skrota allt annat, säger jag! Okej, något annat alternativ kanske man kan ha kvar, men det är på håret att jag tycker det ändå. Accesskorten borde man kunna ladda hur man vill - med timmar, dygn eller antal resor och det borde kunna finnas access även för gruppresor och alla andra konstellationer som nu finns. Så lätt det vore då!
Stämpeln är förresten en "tillfällig" lösning som hela tiden har varit på väg bort - i 37 år nu. Nytt bud är att den ska försvinna till nyår, och det måste jag säga att jag hoppas på. Nog för att stämpeln som sådan är rätt rolig och det känns allmänt bra att smacka på en stämpel på en remsa (har fått öva friskt på det idag), men det är mycket att hålla koll på med den. Dels ska man klicka fram tiden varje kvart, dels ska man byta zon-nummer när man växlar zon och dels ska man veta hur man ska korrigera en felstämpling... nej huga.

Och allt detta ska vi ha prov i på måndag fick jag veta. Hoppen, en hel helg att plugga! Och ett viktigt prov är det tydligen också, där det finns en godkäntgräns som man måste uppnå. Suck, jag hoppas verkligen att provet är så enkelt om man har bläddrat igenom taxahandboken ett par gånger, som Håkan (läraren) sa att det ska vara. Känns inte riktigt så.

Efter skolan idag så var det utgång för klassen, de som ville, vill säga. Till min förvåning blev det bara åtta av arton, betydligt färre än vad det lät som när saken kom på tal i början av veckan. Jag kände dock att jag inte ville ägna en hel kväll åt det där - dessutom började det redan vid 14 när vi slutade, så vid 17 började jag rulla hemåt i sällskap med Timo.
Det var dock väldigt trevligt med de åtta som var på plats - det vill säga Anna-Karin, Astrid, Christoffer, Daniel, Hanna, jag, Kristian och Timo (notera bokstavssorteringen). Hela fem av dessa åtta ska börja på Norrtäljegaraget och de övriga tre är hjärtligt välkomna dit må jag säga!

Nej nu är det tid för dusch - en skön aktivitet som jag har skjutit fram alltför länge idag.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, april 08, 2010

Sista kördagen

... och då menar jag kör på det viset som eventuellt skulle kunna stavas "schör" eller "tjör", "kjör", "chör", "shör"... osv. Du fattar. Kör som inte är en sån där sjungande ensemble. Sista kördagen på YKB-utbildningen har vi haft nu. Eller ja, YKB-provet är ju skrivet och avklarat, så de facto kan man väl säga att det bara är en Busslinkutbildning nu.
Smal och krokig väg var temat före lunch, fri körning efter lunch.

Jag blev sist ut att köra i kvartetten bestående av Astrid, Daniel, Kristian och undertecknad (med Mats som instruktör), så förmiddagen var mest en lång väntan. Det är kul med kördagarna när man får köra, men rätt segt när man inte får göra det, och det är ju ändå 75% av tiden. Samtliga av mina kollegor hade väldig tur på de smala vägarna och fick inte så mycket möten och i synnerhet inga stora möten. Men jag ska ju alltid in i de trängsta situationer känns det som, så jag fick förstås möte av ett helt koppel bilar på en väg som var så smal att det var jobbigt bara att möta cyklister, och sen också en stor lastbil. Lite meck och pul, men för lastbilen då, han krånglade sig undan för mig - in i en ficka som låg på min sida av vägen. Det var inte riktigt så jag planerade körandet, men ja, det gjorde ju vägen framkomligt, så jag tackade (vinkade) och tog emot.

Efter lunch ville de andra inte köra i samma ordning som på morgonen, eller snarare, Astrid ville inte börja köra eftersom hon då skulle få köra i någon lång tunnel som jag ej minns namnet på, ut mot... Nacka, var det nog. Så jag volonterade, förarplatsen var ju redan inställd efter min rumpa och jag har inget emot motorväg och tunnlar.
Vi var lite förvirrade i vår fria körning, så jag fick både göra helt om i en rondell och svänga in på en parkeringsplats och snurra runt för att komma tillbaka samma väg som vi kom ifrån. Men det gick så bra så. Hörde däremot att våra kollegor i en annan buss gjorde ett besök i diket och var nära att välta! Hugaligen, glad att jag inte var i den bussen.

Vår körning gick allmänt bra, vi körde först söderut och var en sväng på Mörkö bland annat, dit man fick åka färja förstås, och på eftermiddagen åkte vi mer färja då vi var till Resarö (tror jag) och Vaxholm. Sammanlagt körde vi väl ca 35 mil och lägger man till det åkande jag har gjort till och från skolan, så drygt 50 mils åkande har det nog blivit idag. Jäklar i min lilla låda!
Resan hem var ju en saga för sig också. Tunnelbanans röda linje var inställd på de ställen jag behövde kliva på och av, så jag fick tänka om i min resa hem och åkte då tunnelbana till Fridhemsplan (hade väl egentligen kunnat gå dit, men så blev det inte), där jag fick stå och vänta på 4:ans buss en halv evighet, men jag var i alla fall först på när det kom en tom sådan sen - den blev proppfylld minst sagt.
Hemma var jag i slutändan klockan 19:10.

Nu ska jag se Lyxfällan!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, april 07, 2010

Vilken dag, vilken smått fantastisk dag!

... som Doktor Kosmos skulle ha uttryckt det. Gruppen, that is, not kastrullen-på-huvudetmannen. Jag tror nästan vi kan spika att jag alltid menar bandet Doktor Kosmos och inget annat när jag nämner namnet här i bloggen, kan inte se att jag skulle ha glädje i att skriva om barnprogramsfiguren.

Hur som helst, jäklar i min lilla låda, det här har varit en bra dag!
Jag klev upp vid 5:... ja, nu minns jag faktiskt inte vad klockan var exakt. Mer än fem, mindre än sex i alla fall. 5:30 ser jag nu ja, när jag kollade alarminställningen i telefonen. Ja, tänka sig, jag som samlar på väckarklockor och har 30 stycken, använder mobilen som väckare. Det kunde man inte tro, men dels är den både pålitligast och behagligast att vakna till, har så sköna väckningsmelodier som jag varierar emellan.
Hur som helst, jag vaknade upp utan att känna minsta nervositet inför det som förestod, men däremot var jag precis lika döv på ena örat som jag var igår, trots att jag behandlat flitigt med revaxör under gårdagen och också sov med en tuss i örat. Det var lite bittert.

Således har jag haft lite svårt att höra vad mina klasskompisar/blivande kollegor har sagt idag, men jag har ju berättat om mitt tillstånd och nog fått överseende med mitt "va?":ande och "jag hör inget på det där örat":ande.

Christoffer klev på bussen jag satt på i Rösa och var märkbart nervös inför YKB-provet och började så smått fråga om diverse siffror, mått och vikter. Jag kände mig av någon outgrundlig anledning helt lugn, och det måste jag säga att jag inte kände mig helt bekväm med. Nervositet är en bra grej, i alla fall i lagom portion. Det har vi ju fått lära oss under körkortsteorin också att en viss mängd stress kan höja prestationsförmågan, och ja, det ville jag ju ha med mig.
På tunnelbanan sammanstrålade även Daniel och Shawn med oss och scenarion började målas upp om hur hemskt det vore om det blev så att alla utom en själv klarade provet idag. Jag tror vi alla med fasa såg den synen framför oss då.
När vi kom fram till Trafikverket (Vägverket bytte namn första april, galet må jag säga) på Klarabergsviadukten 82 var klockan så lite som 7:30, provet började 8:15 och dörrarna var låsta fram till åtta. Jag var dock den ende som misstänkte att ingen skulle låsa upp åt oss, utan att det skedde automatiskt när klockan blev åtta, så jag blev de facto den som släppte in en hel hög klasskamrater och en annan hög taxikortsaspiranter.
Då kom nerverna så smått krypande, och jag ilade in på toa det första jag gjorde. Där inne var jag inte speciellt länge, men när jag kom ut såg jag att det var världens kö i toakorridoren och en av taxikillarna sa något om "damerna först" när jag gick förbi. Vet inte om det var till mig, men då måste jag få flicka in med ett hallå?
Alltså, dels så var det ingen som helst kö till toan när jag gick in, jag var ju den som gick först in i byggnaden av oss alla, så jag kan omöjligt ha trängt mig och dessutom är jag faktiskt av den åsikten att en i en kö är spelreglerna samma för alla.

Sen blev det då tid att ta plats i datorsalen. Jag hamnade lustigt nog på samma plats som sist, då jag skrev teorin för D-kortet. Och väl på plats var jag äntligen precis så nervös som jag borde vara. Shit, vilken plåga det är med det där!
Är du vän med mig på facebook så finns det lite dokumenterat där, både Anna-Karin och Hanna fotade och har taggat.
När provet drog igång snördes det åt än mer i magen. Det var bitvis jättesvårt tyckte jag! Flera av de 65 frågorna kände jag mig väldigt osäker på och tyckte att jag överhuvudtaget varken hört eller läst vissa saker. Och rena statistikfrågor var det några också - så ofantligt värdelöst egentligen. Vad har jag som bussförare egentligen för nytta av att veta om tunga fordon är inblandad i 25%, 50% eller 75% av alla svåra olyckor/dödsolyckor i trafiken? Huvudsaken är väl att jag undviker att själv bli en del av statistiken?
(jag hade dock rätt på den frågan, 50%).
Samma gamla vansinniga ångest kände jag när jag väl skulle klicka på den oåterkalleliga "jag är klar"-knappen. Men jag gjorde det ju förstås till slut, rätt snabbt dessutom, för jag ville göra plågan kort.
Och då, efter lite laddningstid, så uppenbarade sig beskedet - Godkänd! 55 av 60 hade jag (fem av de 65 frågorna var som vanligt inte poänggivande så där har jag ingen aning om resultatet), och det var ju fantastiskt bra! Jag drömde ju natten till igår att jag skulle ha 56 rätt, så det var ju inte alls långt ifrån sanningen.

Jag blev klar bland de första och gick då ut i foajén för att invänta de andra, eftersom vi skulle tillbaka till skolan för genomgång, och det kändes ju bra att åka i samlad trupp. En efter en kom de gladfejsade klasskamraterna ut - alla utom en sorgligt nog. Det blev precis som i domedagsprofetian vi pratade om på tunnelbanan, dock inte för någon av oss fyra.
Det var nästan så att jag hoppades att någon av de kvarvarande där inne i datorsalen också skulle komma ut och ha misslyckats, just för att personen i fråga inte skulle vara ensam om det, men så blev det inte. Tungt.

I och med att vi tillhör den första gruppen som skriver det här provet i år, så var lärarna på skolan eld och lågor över att höra vilka frågor vi hade fått, så de bättre kunde förbereda grupperna efter oss. Vi, å vår sida, har blivit förberedda genom frågor förra årets elever då nedtecknade till lärarna.
Jag blev smått förvånad över att se klockan i klassrummet - den var bara lite över tio på förmiddagen, när det i kroppen kändes som att det var eftermiddag. Då uppenbarade det sig för mig - jag skulle förmodligen komma iväg från skolan så att klockan inte ens skulle vara mycket när jag väl var hemma, så att jag därmed kunde söka mig till en vårdcentral med mitt dövöra, för jag har ju onekligen lite svårt att boka in en tid i och med att jag går i skolan dagtid resten av denna vecka och då inte är hemma förrän rätt sent och sen börjar linjeutbildning direkt och då inte alls vet vilka tider som gäller - och så länge vill jag ju inte gå runt och vara halvdöv och ha ett gällt tinnitustjut i huvudet hela tiden.

Sagt och gjort, när vi väl slog ner i ett småregningt Norrtälje vid 13-tiden, gick jag direkt till sjukhuset där Norrtälje Norra vårdcentral ligger, den som jag tillhör. Jag har ju till och med gjort ett aktivt husläkarval där, av de fyra alternativen tog jag dels en av de båda kvinnorna, för jag tänkte främja läkarkvinnor och dels tog jag den med mest invandrarklingande namn, lite i samma syfte.
I receptionen fick jag dock till svar att man måste boka tid först, men att jag kunde sitta och vänta på att en distriktssköterska skulle ta en titt på örat i alla fall.
Så blev det, och hon skickade frankt in mig i öronundersökningsrummet där hon tittade och sa att hon skulle se efter om hon kunde hitta en ledig läkare.
Och minsann, efter en kort väntan kom min husläkare i egen hög person (jag har inte träffat henne förr), inspekterade och gav klartecken till en undersköterska att börja spola mina öron. Tydligen hade jag vaxproppar i båda öronen, trots att jag bara kände av en, så undersköterskan spolade rent dem båda, och sannerligen - vilken befrielse det var när jag kände hur proppen löstes upp, tinnitusen försvann och hörseln åter trädde in! Ja, nästan så jag blev smått religiös.
Att se proppen i fråga var dock mindre trevligt, den var i det närmaste svart.
Proppen i örat där jag hela tiden hörde var förstås inte heltäckande, och den blev det bara småspint av.
Men det må jag säga, det är väl sjukvården när den är som bäst! Tar sig tid trots att man inte har bokat in tid, och snabbt gick det. Dagens ros till Norrtälje Norra!

Sen gick jag till Flygfyren för att inhandla en påse chips att fira dagens lycka med (något som jag nu inser att jag inte orkar med idag, är fortfarande mätt sen middagen).
Utanför affären stötte jag ihop med ett tvillingpar som gick på förskolan för något år sen (deras mamma var också med), så vi pratade lite grann och de sa bland annat "Fredrik, Fredrik, VET du? Vi har blivit större! Vi är sju nu!" Underbart med barn! Igår i tunnelbanan var det en... jag skulle säga äldre treåring eller yngre fyraåring som satt i sin pappas knä och plötsligt tittade på mig, pekade och sa "han har inget hår!", varpå pappan började skratta och sa att det var oförskämt av barnet. Hrm, jag vet inte det ja, barn får peka och säga knasiga saker tycker jag, men föräldrar som skrattar är väl mer oförskämt i så fall? Nu tog jag inte illa upp för fem öre, så ingen skada skedd där.

Ikväll har jag njutit av en pluggfri kväll. Äntligen slipper jag sitta och nöta allt som jag har nött - jag är färdig bussförare som inte bara får köra bussar, utan nu också även folk i dem! Underbart!
Resterande vecka ägnas åt en kördag och en dag som ägnas åt taxa. På måndag har vi en lektion om buss-PC:n och på tisdag påbörjas nästa fas, den absolut sista - linjeutbildningen. 65 linjer ska nötas in. Huga huga!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, april 06, 2010

Dövörat

Igår var jag duktig och gick och lade mig vid 21:30 och läste väl till strax efter 22 och jag tror inte att det dröjde så himla lång tid innan jag somnade där, så jag fick mig en hel hög timmar med sömn fram till uppstigning vid 4:10. Vaknade rentav strax före klockan idag, så jag var nog rätt utvilad ändå... även om det nu kanske känns lite småsegt.

När jag gick ut från lägenheten där vid 4:55 så är världen vanligen väldigt öde, någon enstaka bil kan köra förbi, men fotgängare brukar det inte vara ute. Därför blev jag lite överraskad när det stod en man och stretade emot en hund som nyfiket ville lukta på mig när jag svängde ut från min portal. Men jag är inte hundrädd, åtminstone inte så länge de inte blottar tänder och morrar dovt, så det var ju ingen fara och det sa jag också.

På bussen blev det inget av med att sova, för dels blev det ju ljust rätt omgående, dels var utropsrösten ställd på medelvolym, så den hördes ju hela tiden och dels så är det numera dubbla hållplatsutrop, vilket är lite frustrerande om man vill sova. En gång är mer än nog vill jag mena!

I skolan har det varit bra, tiden gick fort och det var trevligt att vi fick sitta i smågrupper och jobba med ett grupparbete också, jag, Christoffer och Daniel blev en rätt självskriven grupp - vi hade ju redan börjat på det där. Dock hade ingen av oss uppfattat att man inte fick skriva i själva frågehäftet, så det hade vi alla dumt nog gjort. Men alltså, om man nu inte vill att elever ska skriva in svar på samma papper som frågorna är, då behöver man ju inte göra svarsrader i det, kan jag tycka. Roligt med dem i alla fall tycker jag, och roligt att vi ska börja på samma garage också, det blir kollegor att tycka om. Eller alltså, alla som ska till Norrtäljegaraget är trevliga och hela klassen också, men ja, det är kul att ha funnit några extra bra. Hoppas vi gör slag i sak och anordnar tv-spelskväll någon gång. Det hänger väl mest på mig dock, i och med att det är mina tv-spel, så ja, jag får se till att sparka mig själv i baken där.

Mindre bra var det dock på lektionen, när det kliade i mitt öra och jag kliade tillbaka (inte genom att stoppa fingret i örat, nej, utan genom att trycka på den här lilla uppåtsnibben eller vad man nu ska kalla den. Och vips - så hörde jag absolut ingenting på det örat längre! Huvudet fylldes av ett högt tinnitusljud från det hållet, medan andra örat kämpade för ta in ljuden, och det var inte alls lätt. Jag satt idag på höger flank i hästskoformen, och det här hände såklart på höger öra också, så jag hörde ju inte lärarens alls lika bra som jag hörde Shawn till vänster om mig, som emellanåt prasslade, klickade, visslade och så. Säkert inte på ett störande vis om hörseln varit fullgod, men det blev rätt störande nu.
Gjorde dock inget väsen av saken, men rusade in på toa när vi slutade för dagen för att med blött fingers hjälp försöka få bort vad än som blockerade hörselgången, och jag lyckades faktiskt delvis! Det var ju en lättnad om något, så hemfärden blev relativt normalhörandes.
Såg ovanligt mycket vilt på vägen hem också, påtalade att jag såg rådjur för mina medresenärer en tre-fyra gånger och så såg jag även en hare och någon form av rovfågel. De såg dock inget, så de började skoja om att jag "varit på ATF-oljan nu igen". Haha!

Väl i Norrtälje gick jag till apoteket och köpte munskölj, för monopolsavskaffande till trots, så har de inte det munsköljet jag vill ha på Flygfyren.

Hemma tog jag och fuktade en tops för jag tänkte att jag helt skulle bli av med det i örat som jag starkt misstänker är en vaxpropp, men tro på satan, jag lyckades stänga till det hål jag hade gjort, och vips så hörde jag inget igen! Och så är status quo också, men nu har jag en bomullstuss med revaxör på däri, för att se om det kan hjälpa något, men förmodligen får jag väl söka läkarvård - hur jag nu ska lyckas boka in tid för det. Den här veckan blir svårt och sen börjar ju linjeutbildningen... Nåja, det får ordna sig på något vis.

Imorgon är det fruktade YKB-provet, provet vars namn nu får busslinkskolans elever att vitna av skräck, åtminstone i min klass. Det är hemskt nervöst inför detta må jag säga!
Jag däremot, är just nu inte vidare nervös, men det kommer garanterat att vända till imorgon då det är dags. Det är så enormt mycket och luddigt kring vad vi ska kunna, och svårighetsgraden på provet spekuleras det hejvilt i också. Det blir spännande!
Jag drömde om provet i natt, då fick jag faktiskt 56/60 rätt, men så bra vete fåglarna om jag kan få, jag tvivlar på det. 48 är minigränsen i alla fall, det måste jag komma över.
I morgondagens blogg kommer jag således antingen gråta över ännu en kuggning eller jubla över ännu en seger.

Ordet är fritt, nu är det ditt.