söndag, januari 31, 2010

Smida planer

Åh äntligen känner jag att foten är på bättringsväg! Hurra för det! Det har blivit en väldigt orörlig helg nu till följd av stukningen, men ja, jag är ledig på tisdag och onsdag nu i veckan, så då kanske jag kan ta igen den förlorade träningen? Hoppas så.

Ja, vi hade alltså en förskolepersonalssammankomst igår (längsta ordet på länge och jag bör nog avstava det någonstans för att få min marginaljusterade text att inte bli bananas. Men det ser jag ju inte härifrån skriftläget, så ja, jag korrigerar det nog i efterhand. Och då är den här texten rätt inaktuell.

Hur som helst, det var trevligt! Vi började med bowling och ja, det gick väl i ärlighetens namn uruselt! Det är så turbaserat för min del, för jag vet verkligen inte hur jag ska göra, så ibland går det bra och ibland inte alls, som igår. Oberoende av resultatet så vill jag nog hävda att jag inte tycker bowling är så jättekul. Rätt händelselöst, småkrystat och så får man (jag åtminstone) ont i nypan. Men det var trevligt att träffa kollegorna, som sagt!
Sen blev det mat, mys och spel. Kalaskul och gott! Oh så gott! Flygfyrens italienska buffé bjöds det på och praliner från en ask som kostade hutlösa 500 kronor. Fast det var 42 praliner också, så i snitt kostade de knappt 12 kronor styck. Hur som helst, det var ju gratis för min del. Mums mums, jag blir hungrig bara jag tänker på det nu!

Idag har jag mestadels varit hemma hos familjen och skjutsat på min syster lite. Kände att jag ville köra bil nu eftersom det är drygt tre veckor sen sist, så jag ville känna att jag inte glömt bort hur det är med bil och manuell växel nu när jag bara kör automatväxlad buss. Det hade jag inte.
Däremot tycks bilproblemen jaga mig, för när jag skulle backa ut familjens bil och köra iväg för att hämta henne så gick det jättebra, men så fort jag började köra framåt så tyckte jag bilen kändes väldigt trött. Och javisst, mitt i en kurva kanske 75 meter från huset, dog den. Så jag slog på varningsblinkers och sprang och hämtade mor i stugan. Inte för jag visste vad hon skulle kunna göra som jag inte kunde göra, men jag tänkte att om inte annat så kunde vi hjälpas åt att putta bilen i någon riktning. Men - när hon kom så startade den och behöll sig startad.
Nackdelen med bilkörning i dessa snömängder är ju att man inte ser över drivorna på samma sätt som i buss.

Ja och imorgon har jag inget i Stockholm att göra förrän 19:30 då det är körlektion, så vid 17:30 lämnar jag väl Norrtälje. Eller om jag ska åka in tidigare och sätta mig och nöta lite fler datorprov där. Hrm, men det känns inte så lockande, jag är rätt less på dem nu. Men å andra sidan så vill jag inte åka in på de lediga dagarna i veckan heller, så det får nog bli så.
Fick just en idé om att jag på tisdag eller onsdag kanske ska ta bussen till förskolan och hälsa på mina gullepluttar. Hrm, ja det vore något!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, januari 30, 2010

Lokaltrafiken när den är som bäst

Ah, fortsatt stukad fot. Suck.

Igår åkte jag till Stockholm vid 15-tiden och det blev en rätt intressant resa tycker jag. Till att börja med så när jag klev på tunnelbanetåget i Danderyd och det for iväg så sa tunnelbanerösten efter en stund "Nästa... Danderyds sjukhus." Då hajade jag till. Där hade jag väl klivit på, så det kunde ju omöjligt vara nästa.
Och nej, det var Bergshamra vi kom fram till, precis som vi borde.
För att skippa kronologin och fortsätta på resandet, så när jag skulle åka tunnelbanan från Thorildsplan så blev jag också smått förbryllad. När jag klev på tåget mot T-centralen (Skarpnäck var slutdestinationen förvisso), så stod det på displayen då vi for iväg "Nästa Hässelby gård". Vad är detta, virus i systemet eller? tänkte jag. Och kort därpå ljöd tågförarens stämma genom vagnarna:
"Det här tåget har fått ny destination och går till Hagsätra nu. Vid Gullmarsplan kan man byta till tåg mot Skarpnäck." Nåja, det påverkade ju inte mig eftersom jag skulle av innan dess, men ja, mycket med tunnelbanetågen var det. Och det slutar inte där!
När jag kom på tåget mot Mörby Centrum så var det en väldigt hurtig och skojfrisk kille som körde tåget och ropade glada tillrop i högtalarna, typ "Jaaaaaa, det här är tåg mot Mööööörby, du är på rätt tåg om du ska till Mörby! Ska du till Ropsten däremot, är det fel tåg." Ja massa roliga saker som de inte brukar säga sa han, så det fick mig att le från kind till kind, liksom en tjej jag stod bredvid. Utan att säga något till varandra var det som att vi var överens om att vi uppskattade den muntre föraren.
Äntligen någon som gillar sitt jobb! Sådär skulle jag också göra om jag var tunnelbaneförare!

Och på bussen hem ja, där var det också småintressant. Vid Danderyd (jag kliver bara av bussen där, jag kliver sällan på bussen där) klev det på en ung kille som satte sig bredvid mig och sms:ade frekvent med displayen i det närmaste vänd mot mig, så jag hände ju med rätt bra i hans kvälls- och kärleksplaner.
Och några säten längre fram satt en ännu yngre kille, kanske 14 år, och läste "Män som hatar kvinnor" som han försökte förklara för sin jämnårige kompis. Härligt val av bok och härligt samtalsämne för den åldern, må jag säga!

Nåja, nu får jag ju komma till själva syftet med Stockholmsbesöket.
Foten höll för att ta mig till Hornsberg, men helskönt att gå var det inte. När jag kom dit så var det väl kanske tjugo minuter innan min körtids början och bussen stod inte på plats, så jag kunde ju inte börja med säkerhetskontroll heller, utan gick då upp till fikarummet på skolan. Där har man utsikt över övningsbussarna, så det är bra ställe att hålla span på.
Där inne satt det en kille från tredje gruppen/klassen och pluggade (inte min alltså, jag är ju i första). Jag hälsade, trevlig som jag är, och det utlöste ett rätt långt samtal. Trevligt värre, han verkade vara en himla härlig kille! Jag vet inte vad den där skolan gör med mig, men jag tycks bli social som aldrig förr. Kanonkul!

Sen såg jag min körinstruktör vid kaffeautomaten, och då fick jag det inte riktigt att gå ihop. Hur kunde han vara där om bussen inte var där?
Det visade sig sen att bussen stod på ett annat ställe för att någon som Mats, instruktören, var mindre glad på, som hade ställt en annan buss på 6808:ans plats, vilket hade lett till ett mindre parkeringskaos då. Och då hade jag ju kunnat göra säkerhetskontrollen i förväg, men ack nej. Så lite tid av körningen knaprades bort där.
Men det gick fruktansvärt bra att köra sen! Aldrig har jag väl varit så nöjd som efter denna gång! Jag körde inte upp på någon kant alls, höll bra placering i de tvåfiliga rondellerna och ja, det enda som kanske inte var helt bra var att jag fick göra en halvskarp inbromsning vid ett rödljus där jag hade kunnat lätta på gasen tidigare. Men men, ingen skada skedd.
Sen gick vi igenom lite funktioner efter körningen och gällande luftens väg i bromssystemet så hade jag koll på det mesta. Det glädjer mig!

Nu är det lördag och jag har bestämt att träning får utgå. Helst promenader också, men någon blir jag kanske tvungen till. Foten ska vilas i form.
Men det ska bowlas med förskolekollegor likväl! Och det ska väl gå bra, förutsatt att jag låter bli att tappa klotet på foten. Trevligt värre är min prognos.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, januari 29, 2010

Även du, min fotus.

Sicket elände, det verkar verkligen som att jag har en liten stukning/vrickning av foten! Igår gjorde jag en Pettson och lindade in foten i två sockar och fyra halsdukar (alla jag äger och har!) ovanpå den vanliga strumpan och det kändes lite bättre då. Och nej, det blev inte groteskt varmt. Hur det kan komma sig vet jag inte, men så var det.


Ovanifrån


Och i profil

När jag gick och lade mig så tog jag förstås bort det där, och när jag sen vaknade imorse så kändes foten jättebra - till att jag började använda den. Det är högst oskönt att gå och stå på den och jag har fått ett svagt, rätt avlångt blåmärke där det gör ont, och det har jag läst mig till är vanligt att man får vid stukning. Fast där stod det om kraftigt blåmärke, mitt är bara svagt, så jag tror att det är en rätt mild form ändå. Annars borde jag ju ha känt precis när själva vricket ägde rum också, tycker jag. Mycket vila och högläge rekommenderas. Det har jag ju inte riktigt tid med... Jag bävar nu lite för att gå hela vägen till busshållplatsen, som jag ska göra om en halvtimme. Har eftermiddag/kvällslektion idag.
Undrar hur det är med trafiken då, en fredag klockan 17? Då finns det nog vägar man bör undvika.

Idag har de gjort nyhet i P3 om debaklet med körkortstillstånd hos Transportstyrelsen, en nyhet som jag ju förstås känner igen mig så väl i. Men många har ju haft det värre än jag. Bra att frågan lyfts och uppmärksammas i alla fall, för sådär får det inte gå till när myndigheter lämpar över ansvar sinsemellan.

Jag passade på att storstäda lägenheten nu på förmiddagen, för att kunna slippa det i helgen då annat står på agendan. Men alltså, det vete fasen hur det kommer bli med träning. Det är ju tur att det inte är löparsäsong, för det hade ju inte gått. Men cykel? Jag undrar det.

Ja och just det! Jag förbannade mig själv för att jag inte hade telefonen i fickan när jag stod och lagade dagens måltid för en stund sen - spaghetti och köttfärssås - för utanför mitt fönster sprang det förbi, ja hör och häpna, en ÄLG! Nu bor jag ju visserligen i utkanten av staden, men det är ju ändå sannerligen inget man väntar sig att se. Den korsade tvärsöver flygfältet, rätt häftig syn.
Vidare förbannade jag mig själv för att jag till denna köttfärssås, liksom till förra, glömt att köpa tomatpuré/passerade tomater. Jag är starkt emot att använda ketchup i matlagningen, men jag fick ju nödlösa det så. Och det blir faktiskt inte lika gott, det är bara att konstatera. God blev köttfärssåsen förstås, men inte så god som jag vill att den ska bli. Morr på mig!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, januari 28, 2010

Det går bra för mig också!

Jag läste just blogg hos både Tove och Siri... Eller så säger man ju inte, jag menar att jag läste deras bloggar och jag vet inte om de oberoende av varandra eller om den ena influerats av den andra, bådas senaste inlägg hade rubriker om att det går bra nu (som Petter en gång sade), och jag måste nog instämma i det! Jag tyckte övningskörningen imorse, bright and early as hell, gick väldigt bra! Det var dock rätt mycket snö och inte särdeles bra plogat överallt klockan 6:00 på morgonen i huvudstaden, vilket gjorde det väldigt svårt att se trottoarkanter och så, så det blev lite bökigare på så vis. I en trång korsning tog jag ut svängen för mycket, så jag var tvungen att backa för att inte köra in i ett vägmärke. Inte helt bra kanske, men det gick ju bra och var ingen trafik som drabbades eller så.
Jag börjar känna mig väldigt hemma bakom ratten nu i alla fall, det är inte alls det här nervösa pirret som var stor i början och sen gradvis har mildras, nu känns det väldigt naturligt att framföra 12 meter buss med 6 meters axelavstånd. Rätt häftigt det där, att axelavståndet är precis hälften av bussens längd. Det säger ju lite om överhängens vikt och betydelse. Kul är det hur som helst!

Vad som däremot inte var så jättekul var att ta sig till Hornsberg imorse.
För att ta det från början då:
Teorilektionen igår höll inte alls på längre än vanligt som det var sagt, tvärtemot avslutade vi en kvart tidigare, klockan 21:30. Det var ju bra! Jag fick skjuts av Daniel till Fridhemsplan och så även Anna-Karin, så vi hade tunnelbanesällskap ett tag. Sen fick jag stå och vänta på pendeltåg i kanske en kvart eller så och var väl framme hos Tove vid 22:45 eller liknande. Jag minns faktiskt inte. Hur som helst så kom jag väl i säng vid midnatt, för det funkar inte riktigt för mig att komma direkt utifrån friska luften och direkt gå i säng, så nej, jag satt lite vid datorn först. Och inget ont att säga om Toves säng, men jättebra sov jag inte och 4:10 var det dags att kliva upp.
Det var en hel del snö att pulsa ner till nattbussen i, så jag var ute i god tid för att hinna pulsa, men bussen var förstås försenad. Jag tänkte mig att jag skulle få stå ensam där vid hållplatsen och vänta den tiden på dygnet (4:57 skulle bussen gå), men ack nej, det strömmade folk dit så det var nog en 10-12 personer som stod och väntade där.
En kvart sen var bussen, och det var ju precis lagom för att allt annat skulle bli försenat för mig också. När jag satt på tunnelbanan och insåg att jag inte skulle hinna till 56:ans avgång 5:43, så jag funderade först om jag skulle chansa på att den också var några minuter sen (för det var bara någon minut senare som tåget kom till T-Centralen), eller om jag skulle sitta kvar på tåget och åka till Thorildsplan och hoppas på att jag skulle hitta till Hornsberg därifrån. Jag har ju ett par gånger gått från Hornsberg till Thorildsplan, men aldrig tvärtom och för mig kan en väg se helt annorlunda ut från ett annat håll, så lite osäker var jag. Men jag kände mig faktiskt väldigt säker på vägen när jag väl var på den, och i och med att klockan var väldigt nära 6:00 när jag kom dit så småsprang jag bäst jag kunde i snömängderna. Jag hade sms:at min instruktör om att jag kunde komma att bli lite sen, men jag ville ju missa så lite som möjligt av lektionen. Det visade sig dock att han också var sen.

Det kändes lite märkligt att vara klar för dagen så tidigt som 7:30 och påbörja hemgång då. Då var ju folk som bäst i färd med att åka till jobb och skola.
9:30 var jag hemma i alla fall och kände att jag inte riktigt visste vad jag skulle göra. Trött var jag ju givetvis, även om jag slumrade till på bussen. Och dessutom hade och har jag ont i foten! Jag funderar på om jag kanske stukade till den lite när jag halvsprang ner för en snötäckt trappa. Inte för att jag kände att jag gjorde något galet då, men jag vet att det inte var helt lätt i alla fall. Så jag var inte helt sugen på att ge mig ut något.
Men efter att ha läst tidningen (som kommer gratis en gång i månaden) och suttit lite vid datorn så tänkte jag att en liten promenad ner på stan kanske skulle göra foten gott, för ibland är det ju så att rörelse och motion gör gott för ömmande kroppsdelar. Men det var fasiken inte skönt för fem öre att gå, och bättre blev det inte heller! Däremot var jag på väldigt glatt humör under promenaden, jag gick och log för mig själv utan att riktigt veta varför, så det var väl en positiv effekt ändå.

Nej, nu ska jag ta en dusch och sen ska jag väl skramla ihop lite mat.

Imorgon börjar körlektionen först 17:30, så ikväll kan jag vara uppe precis så länge som jag känner för. Jag misstänker dock att det inte blir så himla länge.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, januari 27, 2010

Sovmorgon, jatack

Sovmorgonsdag idag igen då. Känns lite snett att jag har sovmorgon dagen efter de dagar när jag har slutat tidigt, och ska upp okristligt tidigt dagen efter att jag har slutat sent. Men men, just nu ska jag inte klaga, för just nu är det ju bra. Sovmorgon är alltid skönt, oavsett läggdags dagen innan.
Fast från åtta och framåt sov jag inte vidare bra, för jag hörde de dova ljuden av fläktborraren (som nu förmodligen är längre bort i huset), och visste att han skulle komma hit också, men inte när. Och jag ville helst slippa uppleva att dörrklockan skulle ljuda innan jag klivit upp också. Men jag hoppades att de inte skulle göra om fadäsen att ringa på för tidigt, så jag låg till nio innan jag klev upp och duschade och så. För en dryg halvtimme sen ringde det så på och där stod tidssamordnaren och sa att killen som skulle fixa min fläkt var på väg, men att det skulle dröja en kvart. Den ekvationen går ju inte riktigt ihop, som ni ser, halvtimme minus kvart, det blir inte noll. Men! Nu ringde det på dörren! Ja, han är här nu. Jag visade in honom i köket och sa att jag skulle sätta mig och plugga, men det är ju en sanning med modifikation, för det visserligen har jag min tungbok här och läser emellanåt i den, men nu är det ju bloggpaus.
Det blir hur som helst bra att få det där fixat, i synnerhet sladden som jag påminde extra om, och där var han med på noterna. Så ja, det här blir nog bra.

Ja det här förmiddagsbloggandet ger mig ju inte mycket utrymme att spela på dagsfärska händelser heller, för det har inte hänt ett dugg mer än att jag klivit upp, duschat, ätit frukost, startat dator, pluggat och släppt in fläktkarl.
Eller jo, jag har packat lite sovgrejer också ja, ska ju sova hos Tove i natt. Packade nu extremt lite, så att jag ska slippa min stora FCZ-väska som är så obekväm att bära. I och med att jag kommer komma dit sent på kvällen efter teorilektionen idag, och åka därifrån mycket tidigt imorgon bitti, till körlektionen, så behöver jag ju ha med mig minimalt med saker.

Nä men fortsättningen av dagen ser väl ut som så att jag vid första möjliga tillfälle när han är klar i köket ska laga till mig dagens måltid, för dagen avokadosallad, och sen börja bege mig till Stockholm och Hornsberg, för att sitta där och nöta teori och kanske prata lite med eventuella klasskompisar som kanske också redan är där, innan det så blir lektion. Och lektionen som är den sista, skulle pågå cirka en halvtimme längre än vanligt, så vid 22:15 ungefär, lär jag lämna Hornsberg. Har kollat på SL:s reseplanerare, och smidigast blir nog om jag går till Stadshagen och åker blå linjen därifrån. Tur att jag fick nys om den vägen!
Sen blir det till att sova, och ja, det måste jag verkligen göra direkt jag kommer fram, för klockan 4:57 går bussen på morgonen sen, så typ 4:20 eller något får jag väl kliva upp. Groteskt tidigt, men bättre än 3:40 som jag får kliva upp om jag åker hemifrån, och då kommer jag ändå 30-45 minuter för sent.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, januari 26, 2010

Retur eller bara tur?

Igår var jag hemma strax före midnatt och jag hade ju en bestämd plan om att inte sätta mig vid datorn, utan gå direkt i säng. Men så slog det mig - jag hade inte skrivit ner vilken buss jag skulle åka imorgon (läs: idag) och därmed visste jag inte vad jag skulle ställa klockan på. Alltså, jag visste ju på ett ungefär, men eftersom det vankades tidig tid så är det bra att veta rätt exakt, så det inte blir onödiga långa eller korta marginaler. 5:40-bussen skulle jag åka med, så klockan ställde jag på gamla hederliga 4:45, som jag har klivit upp så många tisdagar. Men i säng kom jag ju då först närmare klockan 1:00 i och med att en datorstart förstås fick mig att kolla igenom diverse ting, plus att jag hade en halv dagboksnotering att färdigställa. Nog för att jag kan skriva blogg lite i förväg, men dagboken kan jag ju inte skriva helt och hållet för en dag redan på förmiddagen, nej, jag sparade en sida.
Den sena sänggången medförde att jag kände mig väldigt förvirrad när klockan ringde. Eller rättare sagt, när alarmet på telefonen ljöd. Musik, tänkte jag, varifrån kommer den? Jag har ju nyss lagt mig. Men vad hjälpte väl det. Det var bara att inse fakta och gå upp.

Kallt så in i bängen idag också, men eftersom jag inte skulle ha någon lång lektion inne så klädde jag mig med både långkalsonger, raggsockor och dubbla vantar. Och tur var väl det, för 6808:an var minst sagt iskall att sätta sig i vid 7:30. Eller ja, jag kom ju fram tidigare och började med säkerhetskontrollen. Vet inte vad jag gjorde för fel, men jag fick varken p-bromssummer eller grindsummern att ljuda som de skulle, och jag glömde tala om det för instruktören när han kom sen. Hrm hm. Ny instruktör hade jag nu också, Kenneth har ju slutat och ersatts av en Richard.
Hur som helst, dubbellektion hade jag ju också och bussen blev inte varm förrän mot slutet (av de tre timmarna), så jag var glad åt mina kläder men frös lik förbaskat om händer och fötter. Jag var ju tvungen att ta av mig ett lager vantar, man kan ju inte gärna ratta buss med stickade tumvantar.
Det var en rolig lektion med många rondeller (i vilka jag fick göra flera U-svängar), trånga korsningar och en synnerligen trång passage mellan ett parkerat lastbilssläp och en lastbil som var hade backat till kaj, eller var man säger. Fronten stack ut långt ut så det blev precis en bussbredd och några millimeter till godo att tränga sig emellan. Men det gick bra, jag tror Richard rentav blev lite imponerad. Kanske i alla fall, jag vill inbilla mig det.
Han var av en annan modell att köra med också måste jag säga. Lite obestämd eller hur jag ska säga. Flera gånger sa han till mig att svänga åt ett specifikt håll varpå jag blinkade och började inta position, när han plötsligt sen ändrade sig och ville att jag skulle åt ett annat håll. Och en gång ville han att jag skulle svänga vänster in på en gata, men då frågade jag lite försiktigt "men... är det inte enkelriktat där?" (osäkeheten bestod inte av att jag inte visste vad skylten betydde, mer av instruktionen), så han kom fram och synade och sa "jo... men det var det inte förr. Sväng höger istället då." Ja, lite sådär var det.
Och han förvirrade mig med begreppen också. Kenneth var väldigt bestämd på punkten att "returratt" betyder att man svänger tillbaka och återställer hjulen i "framåtläge", medan Richard istället kallade både höger, vänster och det som jag numera tycker är returratt, för just returratt eller bara retur. Det förvirrade en aning. Men jag ska prova en annan strategi i de där riktigt trånga korsningarna nästa gång.
Ja, idag var jag i och kantstötte flera gånger för övrigt. Ibland är det desto svårare än andra gånger.
Och ja just det, när jag hade gjort en svår sväng så gick det några tonåringskillar (i övre tonåren) och blängde vansinnigt på mig. Jag är rätt säker på att jag inte körde över dem, så jag undrar vad jag hade gjort för att förtjäna de blickarna.
Lite lustigt är det också, att så fort jag kör förbi någonstans där det finns hållplatser så kan det antingen stå människor där och se besvikna ut för att jag inte stannade, eller så kommer de springandes och vinkandes och tror att de är ute i sista sekund. Men nu är bussen äntligen tvättad i bak, så övningskörningsskylten i rutan syns faktiskt. Fast den får ju vissa bilister att bete sig alldeles vettvilligt också. Märkligt hur en sån skylt triggar igång, när man istället borde visa extra varsamhet och hänsyn till de som är ovana i sina fordon.

När vi kom tillbaka till skolan sen så gick jag upp för att värma mig med en kopp choklad (de har sån här trevlig kaffe/chokladmaskin där det är gratis att ta, precis som Nordisk film hade), och där i fikarummet satt Daniel och skulle bege sig hemåt till Norrtälje precis. Vi slog följe och han visade mig "sin" väg ifrån Hornsberg. Tydligen ligger T-banestationen Stadshagen alldeles i närheten, och det visste jag inte om, har alternerat mellan buss 56 och Thorildsplan, men ett tredje alternativ var ju bra att känna till. Det kändes som att det var lika långt att gå till Stadshagen som till Thorildsplan, men som att själva tågresan gick snabbare. Däremot var det ju den blå linjen, och den ligger ju så hiskeligt långt under jord vid T-centralen, så där fick vi böka oss upp för att komma till röda linjen, istället för som när man åker med gröna från Thorildsplan, då är det bara att kliva över till andra sidan av perrongen för att komma till röda mot Mörby. Och jag ser på en karta som visar var de olika t-banestationerna faktiskt ligger och hur linjerna svänger sig, att gröna linjen gör en riktigt omkrok innan den kommer till T-centralen. Sånt ser man inte på SL:s kartor.
Nåja, det var hemskt trevligt med sällskap hem i alla fall. Eller ja, det hade jag ju igår också, men då av andra Norrtäljebor. Daniel var trevlig nog att erbjuda sig att skjutsa mig en bit på vägen hem imorgon efter teorilektionen som skulle pågå en halvtimme längre än vanligt (till 22:15 i så fall) och jag tackade förstås glatt ja till det... till en början. Sen kom jag på att jag ska ju vara på plats klockan 6:00 på torsdagen och därmed sova hos Tove onsdag-torsdag. Det var då typiskt, för det hade ju annars varit både trevligt och smidigt. Det är så snälla klasskompisar jag har, som erbjuder sig skjuts hit och dit!

Ack, nu gjorde jag en fadäs! Mitt i bloggskrivandet här tog jag en paus för att tvätta skrivbordet lite. Hrm, ja faktiskt. Jag insåg att torr dammtorkning inte räcker, det måste tvättas emellanåt också. Så jag stod och togkned med en våt svamp som blev alldeles svart - och innan jag visste ordet av så hade svart vatten runnit längt ena ärmen på min vita tröja också, som jag tog ren för bara några timmar sen. Surt, jag var så sugen på att ha den, men det var ju bara att lägga i tvätten. Jag förstår inte varför jag alltid klantar mig så just när jag har vita kläder på mig. Alltså, även om man tänker som så, att det är ju för att det syns så mycket bättre på vitt, så kan jag inte minnas att jag har spillt fet tacokött på andra byxor än vita eller skrivbordssmuts på annan än vit tröja. Och de både borde synas på annat, tänker jag.

Ja, det var ett sidospår. När jag kom hem till Norrtälje så strålade solen och jag var ju klädd för uteväder, så jag tog mig en promenad. Gick först min vanliga slinga, men avslutade den med en vända till Knutby torg för ett besök på Blomsterlandet. Tänkte att jag skulle spana in vad det kan kosta med någon snygg pall/piedestal att ställa min palm på. Den är för stor för fönstret nu och blir konstant bränd på de blad som ligger dikt mot fönsterrutan. Det är lite trist. Men de hade inget på Blomsterlandet, så jag gick vidare in på Jysk och sen Rusta också. Där hade jag någorlunda bättre napp, hittade en som jag siktade in mig på à 399 kronor på Rusta (tror jag), men jag slog inte till. Naturligtvis inte. För hemma väntade räkningar och svångremstider. Hu, sicken utmaning det var att göra budgeten för februari nu! Jag har ju avsevärt färre slantar att spela med, men vill klara den här månaden utan att nalla av sparkapital. Det ska jag ju göra i mars och april, så ja, februari måste jag klara. Jag fick till det till slut, men det är skört som tusan, så jag hoppas jag kan hålla det. Och det vore verkligen guld om bilen både blev fixad till en inte så dyr peng -j ag budgeterade fixet till 600 kronor för det var verkligen max vad jag kunde lägga på det, utan att göra de andra posterna orimligt låga... utöver kläder och nöje då, som vardera fick noll kronor i denna budget - men det är ju också högst otroligt att det kommer kosta så lite. Så förmodligen kommer budgeten spräckas.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, januari 25, 2010

Vecka fyra

Måndag, ny vecka. Vilket nummer är det...? Fyra, ser jag i min kalender. Den här veckan har någon anteckning för samtliga dagar utom söndag, och det styrker ju min tes om att söndagar är rätt händelsefattiga, som jag förmodligen snuddade vid igår, då jag mest alltid har svårt att komma på något att skriva om på söndagar.

I och för sig har det inte hänt mycket denna måndag än heller, vanligen brukar jag ju inte blogga såhär på förmiddagen, men idag blir jag tvungen till det om det ska bli något, för om en stund ska jag äta lunch och sen åka in till skolan för att komma hem sen, så sent och imorgon ska jag upp tidigt, så tidigt, så jag ska direkt i säng när jag kommer hem, utan att slå på dator först. Bra att jag skriver det här nu, för det får mig att tänka på att jag redan nu måste ta reda på vilken buss jag ska åka imorgon. Ack, en snabb titt på SL:s reseplanerare säger att jag måste åka buss härifrån klockan 5:40. Men men, det är ju ändå en timmes sovmorgon mot för på torsdag, då jag ska åka ifrån Flemingsberg, där jag ska sova, klockan 4:57.
Jag ska hur som helst inte klaga, det här är självvalt, en dröm och något jag hittills trivs med.

Jag har egentligen bara gjort en sak hittills idag, och det är att fortsätta på mitt bakåtsträvande projekt. Två månader till är avbetade. Tydligen är det så också att den här gamla ordverifieringen dyker upp när man skriver väldigt många inlägg på en dag, så nu har ja den här igen faktiskt.
För dig som undrar är dagens ordverifiering prierv, men jag har ju sen länge slutat skriva så på slutet och frittar ju numera ordet, det sista jag gör. Det börjar nog för övrigt närma sig den fasen nu.

Idag är det tänkt att jag ska lära mig allt om motorlära, bränslesystem, bakaxel, el och säkring av last. Det låter väl som något att bita i?

Nej men nu måste jag tvinga i mig lunch, trots att frukost inte ligger alltför långt bort. Det är ju sån dag idag då middag inte kommer hinnas med.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, januari 24, 2010

Standardsöndag

Söndag, söndag. De är sig lika både i utformning och på så vis att jag alltid känner en viss tveksamhet om vad jag ska skriva om, just för att det händer rätt lite och rätt lika saker. Numera har jag börjat boka tvättstugan på söndagar, så i förmiddags häckade jag där, efter att ha matplanerat och veckohandlat.
Och under tiden som tvätten tvättades och torkades, då satt/halvlåg jag i min soffa med min tungbok vid sidan av mig och läste i den. Den orkar jag inte hålla upp framför mig som man kanske gör med lättare böcker, så den får ligga bredvid och jag på sidan istället för på rygg då förstås.

Smått dum vecka ligger framför mig nu, dum i planeringen i alla fall. Teorilektioner har jag ju måndag och onsdag 17:45-21:45, precis som de två föregående veckorna. Men några körlektioner har jag däremot inte på måndag eller onsdag, utan de ligger på tisdag kl 7:30-9, torsdag kl 6-7:30 och fredag 17:30-19. Dels är det ju inga drömtider precis och dels vore det ju skönt om något hade kunnat ligga på samma dag som teorin, så att jag fick en hemmadag, men nix, nu blir det till att åka in varje dag. På onsdag ska jag sova hos Tove också, i och med att det inte går att hinna i tid till Hornsberg så tidigt. Tidigaste bussen från Norrtälje går 4:35 och då är jag framme mellan 6:30-6:45 ungefär, just för att anslutningarna då inte är så smidiga sådags.
Det är som sagt tur att jag har Tove i alla fall! För även om det nu hade varit så att jag hade känt att jag kunde unna mig att ta bilen någon dag - så har jag ju inte en fungerande bil nu, och har därmed inget val!
Ja, jäkla skitbil!

Ikväll tänker jag titta på Blåsningen, tyckte det var väldigt kul förra veckan, i alla fall sista blåsningen då Christine Meltzer blåstes. Jag minns inte vilka som skulle vara med utöver David Hellenius, men han är ju också rolig, så det kan ju bli kul om det vill sig väl.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, januari 23, 2010

Tändfritt

Ny har bilen fått sina nya tändstift och - är lika ostartbar som vanligt, trots att batterierna åter har laddats upp eftersom de ju försvagas av alla misslyckade startförsök. Blir jag less eller? Just nu vill jag bara få den i hyfsat skick så jag kan sälja den för nu står den ju onekligen bara där och kostar mig en herrans massa onödiga pengar. Skatt och försäkring bara kostar ca 605 kronor per månad och det är ju i princip pengar som jag inte har nu i min inkomstlösa era. Kommer jag inte på något bättre så åker nog bilen till skroten känns det som! Visst, det är en snygg bil, men den har sällan gett mig annat än huvudvärk tycker jag. Alltid har det varit något. Annat var det med Fiestan! Eller visst, den kostade ju också oväntade pengar emellanåt, men den krånglade inte på samma sätt alls. Nej, hu så less jag blir!

Idag har jag gjort det vansinnigt trevliga görat jag företar mig några gånger per år - jag har rensat avloppet i handfatet i badrummet. Det är vansinnigt äckligt med den där grå sörjan som kletar fast och stoppar upp! Och svårt att rensa är det också, trots mitt inköp av flaskborste, för det sitter ju saker i vägen så att den inte får plats som jag hade tänkt. Pundigt utformade handfat. Istället fick jag som vanligt kämpa på med min tjocka ståltrådsbit.
Men till skillnad från bilen så blev det ett succéresultat, till slut. Vattnet rinner undan som aldrig förr, och jag fick ihop rören utan minsta läckage på första försöket! Viss händighet går minsann att träna upp.

Vidare så beslutade jag mig idag för att göra något åt min gigantiska paraplyaralia som sett ut att ha ryggskott, då den liksom inte orkar hålla uppe sin egen vikt, utan (trots blompinne som den är fastbunden i), lutar väldigt åt ett håll. Nu tog jag en bit tunn sytråd och band fast i stjälken och sträckte den och band fast andra änden i gardinstången ovanför.
Eftersom det är lite svårt att både binda och spänna samtidigt så blev det naturligt inte så hårt och därmed så rakt som jag önskade, men en klar förbättring. Nu blir det däremot svårt att vrida krukan varje vecka som jag brukar göra, så nu växer den kanske snett då, men i så fall åt det håll den borde växa för att motverka lutningen.

Tränat har jag gjort också, och det är minsann alltid lika motigt att sätta sig på den där träningscykeln tycker jag, det är sannerligen inte alls lika lustfyllt som att ge sig ut på löptur. Jag längtar till den säsongen börjar och jag får använda mina nyinköpta skor!
Men hur som helst så blev det rätt bra ändå, jag hittade en gammal träningsskiva som jag inte tränat till på länge, så det var ju kul och bra.

Huvudet har jag rakat också, som jag ju gör en gång i veckan. Har fått in en väldig snits på det där nu tycker jag, jag behöver knappt inte speglar ens.
Men det är ju ett debakel, att jag ska behöva raka huvudet. Jag tycker ju faktiskt att det kunde vara antingen eller. Antingen inget hår alls, eller så skulle det växa som det gjorde förr, så att jag kunde ha en frisyr. Jävla alopecia!

Och inte har jag ägnat minsta dyft (eller heter det dryft?) åt bussteorin idag. Någon fridag emellanåt är nog bra ändå, hoppas jag. Och på ett sätt är det smått meningslöst att läsa allt om motorn nu (som vi har i läxa till måndag), eftersom jag inte riktigt lär mig det här bara av att läsa det. Det är lika med bromsarna, som vi avhandlade i onsdags, då var det först efter lektionen som jag kände att jag förstod hur det hängde ihop. Likadant med kör- och vilotiderna och färdskrivarregler, det förstod jag inte mycket av innan lektionen, men nu tycker jag mig ha mer eller mindre järnkoll på det.
Två lektioner återstår, måndag och onsdag. Sen blir det körning för hela slanten fram till teoriprovet den femte februari. Jag har inte riktigt koll på när det inträffar, men det måste vara rätt snart. Typ torsdag nästa vecka kan jag tro. Alltså inte den veckan som börjar nu efter helgens slut, utan veckan därpå.
Så småningom börjar ju YKB-utbildningen också, då blir det heldagar i skolbänken. Men jag har en väldigt trevlig klass tycker jag, så det blir nog bra.

Go afton på er!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, januari 22, 2010

Full fräs

Igår blev jag ju uppe bra sent just för att jag kände mig tvungen att direkt blogga om den annorlunda kvällen, trots att jag visste att det skulle komma någon och fininställa min fläkt klockan nio nu på morgonen. Jag hade från början tänkt kliva upp klockan åtta, men när det blev så sent igår (klockan var nog halv tre innan jag var i säng med släckt lampa), så jag sköt fram väckningstiden till 8:30. Tänkte att på en halvtimme hinner jag ju ändå duscha och göra mig anständig och på han som verkar vara tidssamordnaren i det här fläktbytet som hela föreningen är drabbad av, verkade det som att det kanske rentav kunde bli 9:15 också. Och hantverkare är ju inte kända för att vara punktliga, de är ju allt som oftast sena.
Hur som helst, klockan 8:27 vaknade jag av ett ryck med att min klämkäcka dörrklocka ljöd i lägenheten. Yrvaken och ickeklädd som jag var lunsade jag fram till kikhålet och såg att där stod inte mindre än tre män, men min fokus var inte den bästa, så jag såg inte om det var någon jag träffat förr eller inte. Hur som helst så öppnade jag naturligtvis inte dörren då, men i ilfart kastade jag på mig kläder (utan att genomföra någon som helst morgonhygien, vilket kändes väldigt ofräscht) och svor över hur dåligt det är att inte hålla tider, just på morgonen är det väl jätteviktigt att man inte kommer tidigare än avtalat? Ja jösses.
Jag drog upp persiennen och gjorde en hafsig sängbäddning och öppnade sen dörren och då hade männen hunnit upp en våning och stod i dörrhålet där. Tidssamordnaren ursäktade sig och sa att ingen var hemma där de ringde på först och så, men nu hade hon varit hemma så nu fick jag vänta ett tag. Det gjorde mig inte det minsta dugg, jag startade då om min morgon och gjorde min morgontoalett så som jag brukar och då kändes det i alla fall lite bättre.

Sen ringde det på igen och då var det en annan karl som jag inte sett förr, som kom in (och faktiskt tog av sig skorna först! Plus till honom!), som skulle kalibrera min fläkt. Ja jag är ju inte teknisk för fem öre, men på honom lät det som att det var en dator och inte en fläkt. Fläkten fungerar ju.


Sådär ser den ut

Det som jag trodde att han kom för, var att fixa detta:


Det här är ju inte snyggt för fem öre

Så jag frågade honom om det, men han sa att det var svårt och han förstod inte riktigt varför den som monterade fläkten hade gjort så. Han var helt enig med mig om det oestetiska i det, men det fanns inte mycket att göra åt det nu när det redan var monterat och klart.

Jaha, suckade jag och gick till datorn. Jag hörde från köket att det inte gick bra för honom med vad han nu skulle göra och rätt snart ringde han upp någon som han frågade om vägledning och felsökning och sånt och pratade en lång stund innan han lade på och sa (till mig):
"Du... Jag har en bra och en dålig nyhet. Det dåliga är att fläkten inte fungerar så allt måste rivas ut och bytas. Det bra är att då kan vi korrigera sladden..."
Ärligt talat så förstår jag inte vad som inte fungerar, jag tycker den verkar fungera, men ja, eftersom fläkten inte kostar mig en krona och jag dessutom då slipper den där sladden, då är jag bara glad om det rättas till.
Så på onsdag ska det stökas till här igen.

Senare under dagen begav jag mig till apoteket och sen till AD-center för att göra av med pengar. Inte vansinnigt mycket dock, men ändå en slant.
Och det var väl det enda vettiga jag gjort idag i princip.
Eller ja, jag har suttit/halvlegat och läst om motorer, smörjsystem, kylning och gud vet vad. Men jag var så trött, så jag vet inte hur mycket som faktiskt gick in. Å andra sidan var det tredje eller fjärde gången jag läste samma avsnitt, så helt obekanta är orden ju inte.

Apropå det ja, jag fotade ju lite för att visa hur det är att ha körlektion sista passet på Busslink:


Datorsalen är rätt ledig


... och rätt bra gick det också

Hemma som jag har varit hela dagen, har jag också unnat mig lyxen att äta både lunch och middag. Det gör jag i princip aldrig, är jag ledig brukar jag dra ut på frukosten så att det mer blir som en brunch och sen hålla ut till middag. Och har jag heldag i Hornsberg brukar jag ha lunch och frukt med mig och sen på kvällen bara ta något väldigt litet.
Men idag hade jag ett öppnat baconpaket som behövde gå åt, så jag gjorde baconburgare till lunch. Och nyss åt jag middag; lammkorv med honungsglaserade rotfrukter och äpple (enligt recept från senaste Buffé), och det var väldigt gott. Jag är inte den som brukar köpa korv annars. I och med att jag inte alls är förtjust i falukorv så inbillar jag mig väl på ett undermedvetet plan att jag inte gillar någon tjockkorv, men lammkorv var minsann riktigt gott! Köttigt och fint! Så det var en lyckad rätt.

Ett projekt har jag påbörjat idag också. Hörde på P3-nyheterna att det går dåligt för svenska communitys, att Lunarstorm tappat hälften av sina användare på ett år och att Playahead har tappat så många att de nu ska lägga ner.
Det förvånar mig inte det minsta att det går dåligt för communitys, för alla är ju uppbyggda på samma sätt känns det som, i alla fall alla som jag har varit medlem i då det var på tapeten och facebook inte fanns. Gästbok, privata mail, diskussionsrum, klotterplank och ja, inte så stora skillnader. Så det förvånar mig inte att det inte håller i längden.
Lunarstorm är jag ju faktiskt fortfarande medlem på, men det är sannerligen ett sjunkande skepp och det har jag länge känt. Men är det så att Playahead nu lägger ner, så känns det inte omöjligt att Lunarstorm kan gå samma öde till mötes. Och där har jag ju skrivit blogg/dagbok sedan urminnes tider, och det slog mig då att det kommer ju så fall att försvinna!
Vore hemskt tråkigt för mig, även om det förmodligen inte spelar någon annan någon roll, så mitt projekt nu består i att lägga in inlägg bakåt i tiden här. Första inlägget här skrev jag den 22:a augusti 2006 och det var då en direkt kopiering från bloggen på Lunarstorm och sen dess har jag fortsatt att skriva på båda ställena, men nu mera kopierar jag härifrån och dit.
Hur som helst, hela augusti 2006 är avtäckt nu, så nu har jag bara sju månader och x antal år till att rädda...

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Plötsligt händer det

Klockan är nu efter midnatt, så det här är ju faktiskt ingen tvåa för dagen, utan en etta. Kanske enda fredagsinlägget också? Så mycket har jag inte planerat för.

Däremot hade jag planerat för att gå och lägga mig direkt jag kom hem efter Stockholmsbesöket nu, men det här har varit en så annorlunda kväll att jag kände att jag måste skriva ner den direkt.

Jag åkte in till Stockholm tidigare än beräknat eftersom jag inte hade annat att göra än att plugga här hemma, och då tänkte jag att jag kunde åka in och göra lite säkerhetskontroller och några datorprov lika bra.
Klev således på buss från Gustavslund strax efter 17:15 och den var allmänt fullproppad. Jag tänkte att det nog inte åker så mycket folk in till Stockholm en sen torsdagseftermiddag, men ack så fel jag hade. Jag insåg hursomhelst att det inte var lönt att gå bakåt i bussen, utan frågade en äldre kvinna långt fram om jag fick sitta bredvid henne. Hon log och sa ja, så jag slog mig ner och där blev jag sittandes och så småningom sovandes. Eller ja, fru utropare var inställd på högsta volym (jag vet nu att det finns tre volymlägen på hållplatsutropen), så riktig sömn var det väl inte tal om. Mer dvala.
Jag funderade på att åka ända fram till Tekniska högskolan istället för att kliva av i Danderyd som jag oftast gör, men jag märkte att kvinnan skulle av i Danderyd och eftersom hon satt innerst så var jag ju ändå tvungen att flytta på mig, så jag gick av där.
Nere i tunnelbanan gick jag med raska steg mot andra änden av perrongen för att komma i rätt ände av tåget för smidigast förflyttning till bussen till Hornsberg sen. Och det var bra, för det stod en där precis när jag kom!

Tyvärr är jag ju inte den mest kortfattade personen, så än på en stund blir det inga märkligheter. Orkar du inte läsa bussrapporten så får du scrolla ner en bit.
När jag kom fram till garaget så såg jag att "min" övningsbuss var ute på körning, så jag fick leta mig fram till en annan ledig buss, och det var folk i alla utom den bortersta, så den kopplade jag loss från tryckluften, öppnade dörren och gick in.
Till min förtjusning såg jag att det var en buss som fortfarande går i linjetrafik, utrustad med både buss-pc och accessmaskin. Jag påbörjade så säkerhetskontrollen efter att ha letat mig fram till förarbelysningen som inte alls satt på samma ställe som i 6808:an ("min" buss)
Kontrollen gick bra till en början, men när jag kom så långt (vilket inte är så långt egentligen) till att jag skulle starta motorn, så gick det bara inte! Visserligen hittade jag inget vred för matningen som 6808:an har, men den här hade istället startnyckel, så jag vred om den och såg att matningen kickade igång där. Men motorn hostade till lite på innersta läget och accessmaskinen pep till, men ingen start. Sen såg jag att neutralen inte låg i, ingen växel alls låg i, så jag försökte trycka in den, men det gick inte!
Så rätt snart flyttade jag mig till en annan buss, för på den lilla tiden hade alla övningsbussar blivit tomma. Men i denna hittade jag inte varningstriangel och sånt man måste ha till säkerhetskontrollen.

Efter att ha varit uppe och gjort några datorprov så såg jag att 6808:an kommit tillbaka, så jag gick ut till den välbekanta och gjorde ny säkerhetskontroll där jag klockade mig. Har hört att man måste göra kontrollen på under åtta minuter, så jag ville ju se om jag kunde det. Men när jag så gjort allt som jag kunde göra utan lärare, så var jag uppe i över nio minuter! Det håller ju inte, så jag gjorde ytterligare en där jag i det närmaste sprang kontrollen. Då fick jag en minut till godo, och då kanske jag hinner klämma in de moment som jag ännu inte får göra själv.

Hur som helst så kom Kenneth sen och jag fick för första gången backa ut bussen och starta direkt från garaget.
Jag fick köra norrut och fick öva mig en massa på att köra i rondeller. Både att ta första, andra, tredje och också fjärde (tillbaka samma väg) höger. Det var lite knivigt, men det gick rätt bra. Det var i en rondell som hade rödljus före där jag fick lite hjärnsläpp och började köra när det blev grönt, utan att tänka på att det fanns bilar att väja för inne i rondellen. Då ropade Kenneth "stopp!" som är kodordet för att ställa sig på bromsen. Klantigt av mig, men jag är väldigt ovan med signalreglerade rondeller å andra sidan.
Sen var vi också inne i riktigt trånga korsningar där jag verkligen fick använda hela överhänget fram för att komma runt, och det var såpass att vänster backspegel då inte var långt ifrån att slå i huset som låg i anslutning till trottoaren jag svepte över. Nästan hela trottoaren svepte jag över och så försökte folk gå där mitt när jag höll på också, så trångt värre var det. Men det gick bra!
Allt utom rondellfadäsen gick bra, tycker jag. Eller okej, en kantstötning med höger framhjul hade jag i en refug då. Men men.
Sista lektionen med Kenneth fick jag veta också, i och med att jag är ledig imorgon då det tydligen är hans sista dag eftersom han sen börjar på utbildning själv då han ska bli fackombud.
Någon Mattias eller möjligen Mathias ska ta över.

Nåja. När jag hade parkerat bussen igen och tackat för den här tiden och så, så gick jag till tunnelbanan i Thorildsplan, eftersom jag mötte 56:an från Hornsberg precis när jag själv svängde in genom grindarna och därmed skulle få vänta en halvtimme på nästa.

Resan till Tekniska högskolan var ganska ointressant, förutom att något snyggt passerade mig flera gånger. Men men, nu börjar vi närma oss slutklämmen!

När jag kom till 676:ans hållplats så såg jag att jag hade missat den bussen med fem minuter och fick alltså vänta 25 minuter på nästa, konstaterade jag snabbt.
Ganska snart kom en äldre herre och frågade mig när bussen skulle gå, och jag sa då som det var. Kort därpå kom en äldre kvinna och frågade samma sak, och då såg jag att det var samma kvinna som jag suttit bredvid när jag åkte bussen in, så jag sa något i stil med "var det inte vi som satt bredvid varandra?"
Och då log hon och instämde, och slog sig ner på bänken bredvid mig och frågade om jag hade gjort något trevligt i Stockholm, och jag berättade ju att jag varit ute och övningskört och så.
Och då, från ingenstans, kom en kille, eller ja, man, och sa att han ville sätta sig bredvid mig också, "eftersom du är så snygg", som han sa. Och han frågade väldigt ingående om bussarna och rentav allt som hade med mig att göra. Råraggning kan man kanske kalla det. Och jag måste säga att jag var minst sagt måttligt intresserad, även om det förstås låg någon sorts charm i det. Men jag pratade på, och kvinnan (som jag senare fick veta hette Henny) kom med inlägg också, så vi satt där och pratade alla tre, fast mest handlade det om att jag fick värja mig för hans närmanden.
Så kom det plötsligt en kvinna i 45-årsåldern och ställde sig där vid oss, och jag vet inte riktigt hur det hände, men jag av alla människor, berättade att ingen av vi tre som satt där känner varandra och att hon gärna fick vara med och prata också. Jag menar, hallå, jag? Jag brukar inte prata med folk jag inte känner, allraminst tre samtidigt.
Men visst, då satt vi tre och hon stod och berättade om vad vi hade gjort. Kvinnan hade varit inne och dansat, Henny hade varit på konserthuset eftersom hon har säsongskort där och mannen jobbade på Grand där det var västerbottenvecka och han hade ätit björnskinka (och det ville jag väl smaka på, föreslog han).
Ja vi pratade på i alla fall och så kom bussen till slut. Han gick på först och jag tänkte att det skulle vara trevligt att fortsätta prata med kvinnorna, men klarade mig utan honom, så jag följde inte efter honom bakåt, utan satte mig i ett sånt säte där två säten är vända mot varandra, och där slog sig kvinnorna också ner. Och vi pratade hela resan igenom!
Den äldre kvinnan, Henny, hade varit väldigt engagerad inom röda korset (och var det väl till viss mån fortfarande), och varit lärare i svenska för invandrare som inte fick gå på vanliga SFI eftersom de inte hade uppehållstillstånd, och ja, hon verkade vara en väldigt varm och fascinerande kvinna med ett rikt liv i bagaget.
Den andra kvinnan, som faktiskt också sa vad hon hette, men som jag tyvärr har glömt, jobbade som speakerröst nu och hade tidigare jobbat hela sitt liv inom teatern. Fascinerande att lyssna även på henne. Och hon älskade 676:an, för det var inte första gången hon hade kommit i kontakt med främmande människor där, som nu.
Men det var verkligen första gången för mig! Jag har aldrig varit med om liknande faktiskt. Visst, någon gång har jag hamnat bredvid någon pratglad filur, men då har det oftast varit någon som på ett eller annat sätt inte har alla hästar hemma.
Nu var det riktigt trevligt! Så intressant att höra om andra människors liv!
Resan gick väldigt fort och vips var vi i Gustavslund där jag skulle kliva av. Men jag höll inte på att komma av, för min väska hade fastnat i sätet på något vis. Till slut, med blandning av våld och teknik gick det.

Mannen såg jag inte skymten av mer, och skönt var det, för jag hade nog blivit lite nojig om han hade gått efter mig. För han var inte så lite på, om jag säger så. Och nästan i generation att han hade kunnat vara min pappa. Inte riktigt, men inte så väldigt långt ifrån.
Men kvinnorna var det ju lite trist att lämna. Jag menar, vi lär ju inte ses igen.

Hur som helst, det var en väldigt märklig och fascinerande bussresa, de hade så intressanta saker att säga och jag kände väldigt snabbt att både den äldre och den något yngre hade värderingar som jag kunde dela. Sympatiska människor helt enkelt.
Och i vårt svenska samhälle händer ju inte det där dagligdags, att man börjar prata med främlingar. I synnerhet inte jag i alla fall, jag är inte så bra självförtroende för det. Men vi borde verkligen lägga bort vår svenska skuld och skam, jantelag och tystnad, och prata mer varandra. Det blir ju verkligen mer givande då, i synnerhet att åka buss.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, januari 21, 2010

Takt och ton är rätt fason

Imorse väcktes jag punktligt vid åtta av det förvarnande ljust om att storborren snart skulle gå igång hos någon rätt närbelägen granne. Det har nämligen varit så att det är ett väldigt milt borrljus först och sen drar det explosiva ljudet igång en stund där efter.
Jag, trött som en tok, öppnade yrvaken nedre sängbordslådan och tog fram öronproppar och pluggade in i förebyggande syfte och försökte somna om.
Det kunde jag dock inte, och inte kom det där explosiva borrljudet någon gång heller, så det var ju tacksamt. Först nu flera timmar senare har jag hört det, men då än mer avlägset än vad förborrljudet var, så det tackar jag för.

Det känns ju som en ledig dag idag, men ack nej. Eller ack och ack. Jag ska ju övningsköra, och det gillar jag ju! Men det är lite slitigt också. 18:40 ska jag åka ifrån Norrtälje och hemma är jag ju inte förrän mitt i natten sen.

Så dagen idag har jag ägnat åt... javisst, mestadels pluggning, men jag har också börjat ta tag i det här med min felande bil som står och kostar mig pengar utan att den används.
Jag tog mig således en promenad till AD-center (tror jag det heter) på Esplanaden och förhörde mig om tändstift. Just den modell jag har var den enda som var slutsåld, men skulle åter finnas i laget imorgon förmiddag redan, och imorgon är jag ju helt ledig, så då får jag bege mig dit igen. 172 kronor för ett fyrpack, det var ju rätt överkomligt. Jag befarade att det kunde vara mycket dyrare. Men jag vet ju ingenting om bilmotorer! Dieselmotorer däremot har jag lärt mig nu precis, saknar tändstift och har insprutare istället.
Hur som helst, om tändstiftsbytet får bilen att vilja starta igen, då är jag väldigt inställd på att sälja den.
Problemet är bara hur bytet ska gå till. Ola på verkstaden sa att han kunde göra det, men jag är osäker på om jag kommer få igång bilen för att ta den dit. Hoppet står annars till pappa, men jag vet inte om han kan och själv kan jag definitivt inte.

Ja, och så körlektion mellan 21-22:30 idag. Fördelen med att ha så sen lektion måste ju vara trafiken, tänker jag. Det kan ju knappast vara tät trafik sådags på dygnet, och det är ju skönt. Jag är ju inte jättevan att köra i stockholmsträngseln ens med bil, så än mindre med buss. Men å andra sidan, hittills tycker jag att bussen är väldigt lättmanövrerad.

Just det ja, jag satt och av nostalgi bläddrade igenom gamla bilder här på datorn, den i "jag ickeredigerat"-mappen, ville se lite hur jag förändrats över åren och samtidigt minnas hur jag såg ut med hår, eller hur jag nu ska uttrycka det. Och jag har sagt det förr, att jag nu gillar mitt utseende bättre som det var då (även om jag kanske inte tänkte så mycket på det då). Hur som helst så hittade jag även en nytagen bild som jag glömt bort och som jag ändå får säga att jag är rätt nöjd med.


Jag, endast upplyst av min julgran

Julen är ju förvisso sedan länge utstädad, men dämpad belysning är sällan fel, i alla fall om man just för stunden inte måste fokusera blicken på något särskilt i dunkel svårtydligt då förstås.

Syster min är förresten så typiskt tonårig man bara kan bli i vissa avseenden. Jag har nämligen fått lönebesked från kyrkan idag (hade faktiskt helt glömt bort att det fanns en liten lön att inkassera därifrån), och den lönen från julaftonen ska ju delas med henne eftersom vi jobbade tillsammans på mässan. Jag skickade så sms till henne och bad om hennes kontonummer och fick snabbt tillbaka att hon inte visste det och att jag fick fråga mamma. Men jag vill mena att det är hennes och inte mitt ansvar att ta reda på hennes kontonummer, så jag skickade tillbaka att det inte är panik, pengarna kommer först imorgon så hon hinner träffa vår mor först. Men sen kom en kedja av "jag orkar inte" och "jag kommer bara glömma".
Men jag stod på mig, har man ett intresse av något, så har man ansvar själv för att ta för sig av vissa delar. Precis allt kan inte bli uppdukat framför en hela tiden, så är det ju i vuxenvärlden och som storebror curlar jag minsann inte. Hård som sten, nästan. ;)
Oj, där kom det en smiley igen! Bloggmässigt är det sällan, talmässigt aldrig, i allmän skrift aldrig men på msn, i sms och på communitys använder jag dem rätt ofta.
Då vet ni det!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, januari 20, 2010

Busslink all day, Busslink all night

Då sitter jag här igen, hemma sista timmen på dygnet efter ännu en heldag på Busslink i Hornsberg. Eller ja, imorse åkte jag in med 9:15-buss, så lite sovmorgon var det ju. Hade körlektion 11:30 och jag var väl där en knapp timme innan den började. Eftersom jag fått veta att vi få gå in och ur övningsbussarna och göra säkerhetskontroll för oss själva hur mycket vi vill när de står på plats, starta upp dem och allting, så är det klart att jag gör det! Är det någonstans jag trivs, så är det ju i bussen!

Men låt oss börja med morgonen nu. Jag hade tänkt sova till 8:00, i och med att sena hemkomstkvällar ger ännu senare läggningstider och ännu senare lampsläckningstider. Kring ett-tiden har jag väl släckt de senaste dagarna. Så att få sova ut lite är välbehövligt. Men imorse fick jag sms klockan sju (ja jag får skylla mig själv) och sen drog fläktmontören igång sin slagborr (gissar jag utan att ha en aning om vad den heter) i grannlägenheten vägg-i-vägg med min. Lät lagom vackert! Höll på få hjärtslag när jag var inne i badrummet då den drog igång, för det är precis mitt emot grannens kök. Det var så öronbedövande att det inte gick att vara där inne! Direkt efter dusch, som jag snabbt tog när jag misstänkte att han hade paus i borrandet, så pluggade jag in öronproppar i öronen utifall att det där skulle dra igång.

Det måste vara ett helsike att jobba natt, eftersom det faktiskt är helt okej att på vardagar börja föra sånt där oväsen vid åttatiden. Ja, och där är jag ju snart själv. Blir lagom kul om det ska renoveras mer. Och renoverar är det väl alltid någon som gör, känns det som.

Nåja, jag flydde fältet tidigare än beräknat således, hade egentligen inte planerat för att komma så tidigt till skolan ändå, bara någon kvart innan lektionen. Men nu blev det desto mer. Så jag hann göra en säkerhetskontroll, tre prov på datorn och en halv säkerhetskontroll till innan läraren, Mats idag, kom ut. Jag fick givetvis fullfölja kontrollen då.

Sen körde han ut till Bredäng igen, där jag fick ta över. Och javisst, idag kände jag mig redan mycket säkrare bakom ratten! Inte en enda kantstötning varken fram eller bak - det ni! Visserligen var jag såpass nära trottoarkanten med bakhjulen i några svängar så att han kommenterade på det, men jag hade faktiskt full koll. Nära skjuter ingen hare, säger jag. Eller rättare sagt, jag skriver det här i bloggen, jag vågar mest bara hålla med om vad de säger.
Successivt bad han mig svänga ut på mer trafikerade vägar med fler hinder och till slut var jag ute på självaste E4:an och fick köra bussen hem till Hornsberg igen! Det gick fantastiskt bra vill jag nog säga, men det var lite nervöst. Bussen tar ju upp nästan hela körfältet och man ska hålla sig innanför markeringarna hela tiden, samtidigt som man ska ha koll framåt (sidorna ser man i backspeglarna) och på trafiken bakåt också förstås. Ögonen är rätt flackande kan man säga.
Men javisst, det kändes som stora framsteg från igår i alla fall, och då tyckte jag inte alls att det gick dåligt igår heller.

Lektionen var slut klockan 13 och då gick jag in och gjorde två prov till, innan jag satte mig och åt lunch. Sen blev jag sittande i matsalen med tungboken och några klasskompisar (ja, jag ser oss som en skolklass, vi går ju på Busslinkskolan) och ventilerade och skrev om vartannat. Bland annat om just ventiler. Fyrkretsskyddsventiler och snabbventiler. Det är grejer det!
Jag börjar nog lära mig lite nu, men jag vågar ändå inte påstå att jag bergfast kan något. Men det börjar komma.
Det är trevliga klasskompisar i alla fall, jag har nog pratat med de flesta där nu. Men på lektionerna är jag rätt fastkilad mellan Therese och Timo numera. En bra plats.
Mycket blev gjort fram till 17:45 då lektionen började, men då måste jag ha varit rätt såsig i huvudet, för det här var första lektionen då jag till en början kände att jag inte hängde med alls i resonemanget. Och då pratade vi ändå om sånt vi hade pratat om förut; vikter och bärighet. Men Valter, läraren, var så snabb där (kanske för att vi redan hade ägnat en lektion till det) och det var så svårt att hinna både anteckna och lyssna.
Sen övergick vi till bromsarna, som dagens lektion skulle handla om och så småningom kvicknade jag till. Men för mig som har en grundkoll om fordons innandöme som ligger på en nollnivå, så är det inte helt lätt. Nästan precis allting är nytt för mig, medan jag märker att de som har meckat med bilar och så, har bra koll och kan räkna ut saker i annan utsträckning än jag. Och det är sannerligen inte lite man ska kunna, men det har jag sagt förr. Bara bromssystemen kan man ju skriva en doktorsavhandling om, om man vill. Men jag tror mig ha ett hyfsat grepp nu.
Repetition är ju kunskapens moder och det har Valter också insett. Han säger väldigt sällan något bara en gång.

När lektionen så var slut så fick jag åter skjuts av Therese till Söderhall, men idag var desto fler norrtäljebor med. Timo och Micke också. I övrigt har vi Daniel, Kristoffer (jag har fått för mig att han stavar med K, men har ingen aning) och Anna-Karin från Norrtälje om jag har uppfattat alla namn rätt. Namn tycker jag är en viktig sak att kunna, så jag jobbar på det.
Hemskt trevligt att få skjuts sådär, för då hann vi med säkert två bussar tidigare än om vi hade åkt kollektivt hela vägen, för idag körde hon om en buss ganska precis innan Söderhall, så vi fick mer eller mindre kasta oss ur bilen och ut vid hållplatsen för att visa att vi ville åka med, och hemma var jag sen vid 23.

I posten hade jag fått ett efterlängtat papper:


Inte en dag för tidigt!

Så jag får alltså övningsköra med lastbil, lastbil med tungt släp och buss med tungt släp också om jag så önskar? Jag tyckte jag bara kryssade i D-behörighet, men jag tycks ha fått allt. (Motorcyklar och sånt bryr jag mig inte om att nämna, för det är jag totalt ointresserad av)

Imorgon har jag lektion det sista passet; 21-22:30. Det ger en fantastisk sovmorgon, men betydligt senare hemkomst. Imorgon har jag ingen att åka med, så då är jag nog inte hemma förrän framåt 0:40. Men men. Ledigt på fredag i alla fall. Fast då kan jag däremot inte sova ut, för då kommer någon som skulle fininställa fläkten i köket, klockan nio på morgonen. Ack ja.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, januari 19, 2010

Hjulen på bussen snurrar runt, runt, runt!

Hm, imorse gick det inte att sova så länge som planerat. I och med att jag kom hem sent igår så släckte jag inte lampan förrän klockan 1:00 och tänkte då sova till nio, men det har ju kommit ytterligare lite snö, så först väcktes jag av vaktis som plogade nedanför min balkong, och kort därpå började det borra förfärligt i väggen hos grannen som fick sin nya köksfläkt installerad.

Så det var bara att stiga upp, en timme tidigare.

Jag tänkte ha pluggfritt idag, men så visste jag inte riktigt vad jag skulle göra med dagen, så jag satte mig lik förbaskat och läste om bromssystemen, färdskrivaren och gick igenom säkerhetskontrollslappen. Det är lika bra att gå hårt ut.

Sen kom fläktinstallatören till mig då och klampade in här på mitt rena golv och började slamra och ha sig. Jag är lite allergisk mot oreda i mitt eget hem, men jag fick låta bli att låtsas om det. Det såg dock för jäkligt ut i köket när han gått på lunch och jag själv skulle laga mat. Fick trängas på diskbänken med verktyg och lådor som jag inte vågade röra och ja, det kändes inte helt trevligt. Men det blev gott!

Sen bestämde jag mig för att åka tidigare till Hornsberg och ändå sätta mig och göra lite datorprov, studieron blev inte jättegod av borrande och så. Först lastade jag dock på mig alla kartonger och återvinningssopor jag hade och kånkade dem till återvinningsstationen för att gå därifrån till bussen. Men, när jag hade kastat allt i rätt behållare och kände efter i jackfickan, ja då hade jag inte busskortet där!
Shit, då blev jag svettig. Jag måste ju ha tappat det på vägen, för jag visste ju att jag hade lagt det där! Och jo, jag letade genom alla fickor och plånbok och så, men nej, det fanns inte där. Så jag gick med raska steg hemåt för att se om jag kunde se det på vägen. Det gjorde jag inte, så en stigande känsla sa mig att jag skulle få punga ut för ett nytt månadskort efter blott en veckas användning. Kändes ju inte kul. Jag gick in i lägenheten också för att kolla hallgolvet, men direkt jag öppnade dörren så såg jag att kortet låg på byrån! Hurra för det!

Så med nya, lättare, steg traskade jag till bussen och åkte iväg till huvudstaden.

Väl framme i Hornsberg så snappade jag åt mig en dator och gjorde ett "sluttest"-prov på datorn, och fick... alla rätt! Javisst! Hurra för det!
Sen gjorde jag repetitionsdelarna (som ligger före slutproven egentligen, men jag har låst upp allt och kan göra i vilken ordning jag vill nu), och då blev det desto värre. Godkänd blev jag hela tiden, men det är bra klurigt med frågor där huvudleds- och parkeringsskyltar sitter i kombo, med tilläggstavlor också. Det rör till det för mig.

Sen, blev det äntligen dags att köra! Vi skippade säkerhetskontrollen också, vilket var både tacksamt och onyttigt, då jag hade behövt det men gärna ville ägna mig åt körningen.
Läraren, Kenneth, körde ut bussen till Bredäng och sen var det bara att ta plats, sätta sig till rätta och köra igång. Det gick rätt bra, får jag nog säga. Det svåraste med att köra buss (vad jag vet hittills) är att svänga i snäva korsningar. De tar ju stor plats och mycket överhäng både bak och fram att ta hänsyn till har man. Jag körde i nästan tre timmar och bara två gånger körde jag upp med ena framhjulet på en refug, så det var ju ändå rätt bra resultat. Bakhjulen däremot klarade jag hela tiden, de syns så bra i backspeglarna.
Anledningen till att framhjulen slog i två gånger är att jag inte är såpass van än, att jag vet var jag har returrattsläget (alltså då hjulen står rakt fram). Kan ju inte gärna titta ner på ratten mitt i en manöver för att avgöra det. Ja, det är min egen analys i alla fall.

På Bredängs bussterminal (uppfattade jag det som i alla fall), där vi var inne och vände flera gånger, ville Kenneth att jag skulle parkera så att vi kunde ta en bensträckare. Det betydde egentligen för hans del att gå till Pressbyrån och köpa en dricka. Så då passade jag på att dokumentera!


Där är det jag som har parkerat!


Står slimmad mot trottoarkanten. Perfekt!

Men det är lustigt med övningskörning ändå, nerverna nu var precis desamma som när jag övningskörde i bilskola i början. Väldigt pirrigt och med väldigt låg hastighet (kring 20 km/h) och ändå kändes det rätt snabbt. När vi kom ut på 70-väg och jag fick gasa på, då kändes det som jag körde väldigt snabbt! Motsatsen till fartblind där...

När körningen för min del var slut, tog Kenneth över och körde "hem" till Hornsberg. Redan från imorgon trodde han att jag skulle få komma att köra hem själv, men idag var jag rätt tacksam att det var han. Det är ju mycket trafik på de där stora lederna och jag var rätt mör.
Väl framme så påtalade han att bussen nu skulle stå på plats i en och en halvtimme då han skulle ha rast, och att jag själv kunde få göra en säkerhetskontroll om jag ville.
Att jag ville! Så i min ensamhet gick jag igenom allt. Det enda som inte gick bra för mig var de kännande kanterna på bakdörren. De ville inte samarbeta!

video
Nu har jag lärt mig hur man öppnar båda framdörrarna!

När jag väl kom hem, för en timme sen ungefär, så var fläkten installerad och klar. Ser inte det rostfria i den (fick välja mellan vit och rostfri), men den är för all del snygg. Hoppas bara att efterarbetet som ska ske på fredag kommer inkludera borttagandet av silvertejp som sitter på en plåt som döljer hans kakelpenetration. Annan fästmetod önskas!
Så ett snabbt städvarv tog jag, och nu sitter jag här.

Boken läste jag ut igår också, Den förlorade symbolen alltså, så nu ska jag börja på... Ja, Tärningsspelaren eller Mig äger ingen. Hrm. Det blir nog den sistnämnda.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, januari 18, 2010

Yes yes!

Idag har det åter varit bussdag, och man kan väl lugnt kalla det heldag idag också, då jag var på plats i Hornsberg utan minsta avbrott från ca 8:45 till 21:45. Det känns som att vissa dagar tokpluggar jag och vissa dagar är jag väldigt lat med det där, men så får det väl vara.
Jag började morgonen med att klockan 9:00 ha körlektion. Körkortstillståndslös som jag var så innebar det att jag fick en genomgång av alla reglagen i förarhytten (inte så några!), fick mig en visning av motorrummet där jag fick se lite praktiskt på det jag läste om och har lite svårt att ta till mig och sen fick jag se på när körlärare Mats gjorde en säkerhetskontroll och därpå fick jag själv göra den. Du som minns säkerhetskontrollen från B-teorin och tyckte den var massiv - det var förmodligen rena barnleken! Jag kan inte minnas att jag kände oro inför att minnas allt där, men här är det sannerligen inte lite som ska kollas!
Sen fick jag även inne på garageområdet köra bussen en liten vända och bland annat parkera den på dess parkeringsplats. Lite trångt mellan en buss och en kona (även om det är fritt på bussar är det ändå två konor man ska in mellan), men det gick fint och blev bra.

Sen gick jag upp på skolan och satte mig först vid en dator och avverkade en herrans massa datorprov. Såg på arkiv senare att jag totalt förra veckan gjorde 22 stycken och idag har jag gjort 14. De vill att man under en vecka gör minst fem, helst tio. Där ligger jag bra till, med andra ord.
Sen blev det dags för lunch vid 12, med min medhavda matlåda med potatissallad och pastrami. Relativt gott, fyllde sin funktion i magen i alla fall. Noterade att ännu en klass bildats och börjat, för de hade lektion på förmiddagen och hade lunchavbrott samtidigt som jag och trots att de alla flockades kring ett bord inne i köket och alla skydde mitt bord där jag satt och pluggade samtidigt, så pratade de nästan inget alls med varandra. Stelt och svenskt med andra ord.

På egen front går det framåt med det sociala får jag säga! Idag har jag hängt rätt mycket med Astrid, vi pluggade på om kör- och vilotider inför lektionen som började 17:45.
Men hur som helst, innan dess, vid lunchen igen, så ringde telefonen.
Då var det Magnus inne på expeditionen som inledde med att säga "Hej, Magnus här från Busslinkskolan"
Ja du sitter tio meter bort... tänkte jag, men jag ville ju höra vad han hade att säga, för jag hade ju en skarp misstanke. Magnus är inte den som ringer i onödan. Och javisst:
"Jag ville bara meddela att du har fått ditt körkortstillstånd nu, har jag fått tillskickat mig elektroniskt här, så du ska ha körlektion enligt schemat.... 17:30 imorgon då."
WOHO! Äntligen!
Jag tänkte att han ringde runt till alla som inte fått sina, att det var klart nu, men allteftersom jag pratade med klasskompisar så förstod jag att det bara var jag som hade fått tillståndet idag! Alltså, surt för de andra och ingen skadeglädje på något vis, men att få vara den speciellt utvalda i det här fallet gör mig ju rent lycklig!

Ja, sen hängde jag med Astrid som sagt, både i datorsal och vid köksbordet där vi samarbetade. Mycket trevligt.
Då ringde telefonen igen! Nu var det körlärare Kenneth (Mats och Kenneth alternerar oss i buss B). "Hej, Kenneth på Busslinkskolan här" Ja, här ringer vi till varandra inom samma hus ja... "Jo jag hörde att du fått ditt körkortstillstånd. Eftersom det är din första lektion skulle jag vilja köra lite längre med dig. Har du möjlighet att börja klockan 16:00 istället?"
"Javisst, jag blir bara gladare ju mer jag får köra!" svarade jag.
Så imorgon, 16-19, då ska jag alltså köra runt... I Bredäng eller så, tror jag det är. Ska bli fantastiskt roligt!

Kort därpå ringde telefonen en tredje gång! Det var Liselott från förskolan som behövde handledning med sådant som var mitt ansvarsområde förr. Dessutom meddelade hon att det inte blir något av med mina föräldraenkäter som jag har suttit och tryckt ut, eftersom kommunen nu har skickat ut en egen enkätundersökning. Illa rent ekonomiskt och rent pappersslöserimässigt, för det är ju 384 A4-ark som får gå rakt i papperskorgen då (eller hur många jag nu räknade fram att jag skrev ut, den dagen jag gjorde det). Men tidsmässigt är det väl kanske lite skönt att känna att jag helt får fokusera på busstudierna nu då, det är nog bra för fokus och sinne. Men pengarna hade behövts.
Lön för januari nu blir närmare 4000 kronor lägre än vanligt och sen får jag ju alltså ingen som helst inkomst förrän jag klarar min yrkesförarkompetens (steget efter busskortet). Det blir ett långt och fattigt gap.

Teorilektion var det sen då, och vi pratade till en början om kör- och vilotider. Det har känts väldigt luddigt och ogreppbart till en början, men jag tror jag har greppat det där nu. Sen pratade vi färdskrivare och det måste jag säga känns omständigt, om än att det är nödvändigt. Det var i slutet av lektionen, och då blev jag faktiskt lite mosig och smått okoncentrerad, så jag hoppas att jag hängde med på allt.

Sen fick jag skjuts av Therese (inte säker på om det är korrekt stavning) som bor i Rimbo, så hon körde mig till Söderhall, och jag hoppades att det innebar att jag skulle hinna med en buss som jag inte hunnit med om jag åkt kommunalt hela vägen.
När vi kom fram tid så stod det en buss på hållplatsen med varningsblinkers på och en långtradare bakom, så jag tog mina grejer och sprang för att hinna med den innan den åkte. Långtradaren åkte dock innan jag kom fram, men bussen stod kvar. Den visade sig vara nedsläckt och förarlös. En liten vårdslös tanke tänkte att jag ju skulle kunna öppna dörren och se varifelet bestod, om det var något som framgick av säkerhetskontroll eller så, men så får jag ju inte göra såklart, så jag avstod. Rätt kort därpå kom en buss också, och den hade jag inte hunnit med om jag åkt kommunalt hela vägen, så det var en vinst.

Snöat har det gjort en hel del också, så cykeln som stod parkerad vid Flygfyren var aningen insnöad och svårcyklad hemåt sen, men hem kom jag. 23:15 ungefär.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, januari 17, 2010

Befläckad

Idag har det varit mer sjå än vad det brukar vara på söndagar, till följd av att jag inte sjåade så mycket igår. Och att jag numera åter bokar in tvättstugan på helgen, eftersom jag har lite svårt att nere vid bokningstavlan avgöra vilka tider jag är hemma annars.

Så jag vaknade vid 9-tiden efter att ha drömt en dröm där jag hade uppkörning för buss! Jag kände mig lite oförberedd (med all rätt eftersom jag ju inte har övningskört än), men den kvinnliga inspektören som åkte med tyckte att jag körde jättebra, men kunde inte godkänna mig eftersom jag inte hade "hittat till polisstationen". Men då drog jag i nödbromsen och slog bakut, för hon hade inte ens bett mig köra till polisstationen, för den hittade jag visst till. Så efter lite hakstrykeri så fick jag körkortet. Var det en framtidsvision?
Men först, körkortstillståndet... Kan inte alla hålla tummen för att det kommer imorgon eller närmast följande dag (även kallat tisdag)? Jag vill inget hellre ha än det, just nu.

Hur som helst så klev jag upp och kände att jag behövde sätta igång och matplanera snabbt, så att jag hann iväg och handla och hem och äta innan tvättiden klockan 11.
Det blev nästan uteslutande rätter ifrån senaste Buffé, de hade ju stort singelnummer den här veckan där det var många rätter lagade bara för en person, och det är ju just såna recept jag behöver. Kalas! Sen fick jag ju tänka till ordentligt, hur jag skulle lösa dagarna då jag ska vara i Hornsberg i många timmar (måndag och onsdag), och då blev det att jag planerade in potatissallad och rostbiff. Det är ju enkelt att ta med.
Så jag tog cykeln till Flygfyren därpå. Jo, nu är det cykelsäsong för mig igen. Det är inte förskräckligt kallt och inte förskräckligt mycket snö på vägar och cykelbanor. Dessutom har jag nu äntligen fungerande cykellyse. I fram.

Sen blev det frukost och tvättstuga med knapp marginal mellan. Osedvanligt lite tvätt denna vecka, i kontrast till förra. Men det blir väl så nu när jag har samma kläder hela dagarna, alltså på förskolan så hade jag ju speciella kläder som jag inte var rädd om och som det inte var hela världen om de fick fläckar och så. Det är en rätt skön bit att slippa, att jag känner att jag kan klä mig snyggt redan på morgonen.
Hur som helst, så skulle jag ju råda bot på fläckarna på mina nya vita byxor. Det droppade ju tacofett på dem i fredags... Jag har sen tidigare en flaska med det där rosa fläckborttagningsmedlet som inte ens är värt att nämna vid namn, för trots att jag både sprayade på det och masserade in tvättmedel inför tvätten, så var fläckarna där när tvättprogrammet gått klart. Då svor jag inte så tyst, jag kan ju säga.
Jag gick upp och googlade "fettfläckar" och fick fram tips om att man kunde gnida in handdiskmedel på fläcken, så jag provade det och tvättade igen. Hyste inga större förhoppningar, för jag såg ju fläckarna även efter ingnidning.
När byxorna hade tvättats klart gång två så syntes fläckarna fortfarande, men nu sen de har torkat, så kan jag med mina smått färgblinda ögon, inte se några fläckar!
Var tvungen att lysa med ficklampa på dem nu, och jo, de finns kvar, men väldigt väldigt svaga. Alltid något.
Men det är ju fan, rent ut sagt, att jag ska spilla på splitt nya, vita byxor! Klant.

Ja, och storstädning av lägenheten har det också blivit och det tar ju sin tid, det också. Men rent och fint blir det ju. Och doftgott.

Sen tog jag min tungbok och cyklade iväg till Harsjö, där jag satte mig och läste och faktiskt kom att läsa ut den. Så japp, nu har jag läst den ett varv... Då är det bara att börja om!

Ikväll tänker jag se Blåsningen på TV3, om inte alltför länge. Det är ett sånt program som jag såg fram emot att få se då familjen äntligen inskaffade digitalbox då när det väl gjordes där i tidigt nollnoll-tal, men det slutade ju sändas då förstås. Dolda kameran-program gillar jag för det mesta skarpt!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, januari 16, 2010

Två kronor per läsare går till...

Ja jisses, lördag och vinsusig. Sån är kvällens status i min hjärna.

Dagen har varit högst omärklig, tog emot morbror med familj här hemma på förmiddagen eller ja, kring tolv kanske, och visade upp min lägenhet. Innan dess läste jag lite teori och efter det så gjorde jag inte mycket. Tränade, åt mat och spelade kort med min familj. Nej, tränade gjorde jag alltså själv och ensam. Det blir bäst så.

Nej men nu tänkte jag braka loss på dagens ämne, eller dagens tanke snarare. Jag tror inte på de här facebookgrupperna som säger "x kronor per medlem till..." ja, till Haiti till exempel. Varför, varför skulle någon ge pengar till bistånd baserat på ett medlemsantal där ingen medlem bidrar till biståndet? Nej, jag kan inte tro på det bara. "enligt avtalet träder sponsorerna fram när donationen är klar", nej varför skulle det vara så? Om man nu sitter på resurser och kan hjälpa, varför i hela fridens namn ska man då invänta att folk rent namnmässigt ska stödja det, men utan att själva bidra? Nej, jag vägrar notoriskt att gå med i de grupperna på facebook, även om syftena låter väldigt ädla. Jag tror helt enkelt inte på det! Hellre ger jag då pengar själv direkt till någon hjälporganisation.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, januari 15, 2010

Hela känslospektrat

Ledig dag från Busslink idag, och nej, det blev inte så att jag åkte in heller. Jag har ju gjort min beskärda del av datorprov för den här veckan och även om jag kanske känner bättre studiero och motivation för den delen på plats där bland bussar och bussförare, så stannade jag hemma idag. Därmed inte sagt att jag inte har pluggat. Nej, jag har tragglat på i min tungbok och nu äntligen kommit förbi avsnittet om motorn och kommit till mer intressanta och lättbegripliga delar. Motorn med tillhörigheter är ju verkligen min svaghet, jag har aldrig känt ett intresse av att veta hur motorer fungerar, jag vill bara att de fungerar!
Hur som helst lär jag få läsa på om motorn med tillhörigheter många gånger...
Faktiskt fick jag en insikt när jag låg i sängen och läste imorse också, en banal sådan kanske, men likväl. Jag har aldrig förr tänkt på att när man säger att man gasar att det hör ihop med gas, som i avgaser och sådant. Men ja, det hör ju ihop, onekligen.

Idag har jag också beslutat för att försöka åtgärda min bil, från den ena motorn till den andra. Jag gick till Statoli och inhandlade sån där injector cleaner som Ola i verkstaden rekommenderade. Dyr liten flaska à 79 kronor som jag sen gick hem och hällde i tanken. Och jag tänkte att det där måste ju få blanda runt sig ordentligt, så jag var ju tvungen att köra en tur. Samma debakel med att starta bilen, men nu hade jag i alla fall ingen tid att passa. Jag lyckades backa ur bilen ur carporten, men sen blev jag lite nervös/frustrerad när jag inte tycktes komma iväg. Det kändes ju lagom nödvändigt att ha fått ut bilen på infarten (där den står i vägen för andra), och sen inte komma därifrån. Men, jag gjorde det till slut. Och kommer bilen bara igång så går den ju bra. Men jag tvivlar på att det den kommer starta bättre imorgon. Det är nog de där jäkla tändstiften som jag inte vet något om.

När jag kom in sen så hämtade jag posten också. Till min jublande glädje såg jag att jag hade fått post från transportstyrelsen! Ja, jag undslapp mig nog faktiskt ett mindre jubel där i trapphuset. Så jag rusade upp och gjorde mig beredd att ringa min körlärare och säga att det kommit. Två kuvert var det också, så jag tänkte att de kanske skickat mig två i tumultet som varit. Jag slet upp det ena kuvertet och såg - det var fordonsskatten. 1334 kronor som ska betalas in. Suck. Men det är ju ofrånkomligt och det borde jag ju ha kunnat räkna ut. Så med rätt oförminskad glädje sprättade jag upp det andra kuvertet - och vad får jag se?! Det är ett inbetalningskort med specifikationen "Ansökningsavgift för körkortstillstånd. För att vi ska kunna pröva din ansökan, krävs det att denna avgift har bokförts på Transportstyrelsens konto." Uppenbarligen blev jag så arg att jag knölade ihop pappret till en liten boll, såg jag nu när jag skulle citera, för ja, det kokade verkligen till inom mig. Komma här och kräva mig på pengar när jag för länge sen har betalat och dessutom varit i kontakt med den för att försöka skynda på det hela! Mage till fräckhet! Så jag slängde mig på telefonen och trotsade den automatiska rösten som börjar med att säga "vi kan tyvärr inte svara på några frågor om körkortstillstånd" eller något liknande. De är väl rätt nerringda i det ärendet kan jag tro, i och med kaoset som uppstod när de tog över länsstyrelsens roll. Hur som helst så hamnade jag så småningom i telefonkö då, och det är ju alltid lika roligt. Under tiden skrapade jag de båda trisslotter som också kom på posten. Får ju det med jämna mellanrum eftersom jag svarar på undersökningar på panel.se. Fick då lite glädje i mig för den första var en vinstlott à 50 kronor. Tänkte då att det finns ju inte en chans i världen att nästa lott är vinst då den hade ju samma serienummer sånär som på sista siffran. Tänkte att två vinstlotter i rad så trycker de väl ändå inte, men så fel jag hade. Nästa lott var det 25 kronor vinst på! Bara att tacka och ta emot i dessa bistra tider. I synnerhet när jag betalade 79 kronor för den där injector-cleanern.
Till slut blev jag framkopplad och sa som det var och fick tack och lov ett "oh nej, men den fakturan kan du bortse ifrån om du redan har betalat!" Och den ville jag ju veta lite hur det framskred, om jag kunde vänta mig något tillstånd snart och jag fick veta att Busslink redan har ett ärende i frågan (det visste jag ju redan, men det låtsades jag inte om) och att jag inte behöver ringa in och oroa mig mer om det. Så det var väl bra på sitt sätt - men hur svårt kan det vara? Halva klassen saknar ju körkortstillstånd och har fått se sina körlektioner rinna iväg, utan att uppkörningsdatumet flyttas fram något. Suck.

Sen tog jag cykeln till Harsjö för att träffa familj och även morbror med familj som skulle komma senare på eftermiddagen. Cykeln tog jag eftersom jag inte visste om någon var hemma och jag då kunde ha med mig min tungbok, och nej, den bär jag inte frivilligt på. Bättre att ha den i cykelkorg. Men halt som fasen att cykla i snömodden var det också idag. Höll på att krocka med två som inte flyttade sig när jag plingade, men det är väl så också när man har tjocka mössor över öronen och mycket snö omkring som dämpar ljudet. Det hörs inte lika bra. Hur som helst, det gick bra i båda fallen för det blev inget fall för någon part.

Det var trevligt att träffa släkt, kusin Adam har jag ju inte sett på år och dagar. Skulle tippa att det var på min student senast, eller om det var konfirmation rentav? Hur som helst så var han bara en liten pojke då och nu är fyller han 16 i februari.
Tacos till middag blev det också, och det är ju som jag nog har skrivit förr, inte min favoriträtt. Men mamma hade gjort annorlunda nu, med kyckling och lammfärs och mer indisk kryddning och oh så gott det var då - i synnerhet när jag lät bli att ta bröd. Det är nog brödet som gör att jag tycker det är sådär halvgott, för jag tycker inte det där mjuka brödet man fyller i är vidare gott. Nu minns jag inte ens vad det heter... Tortilla ja, just det! Pita tänkte jag först, men det är ju det där tjockare.
Hur som helst, det mindre trevliga i kråksången är ju att tacos droppar. Och jag hade mina nya vita byxor på mig. Ja, summan av de båda faktorerna är ju lätt att räkna ut. Hoppas det går bort i tvätten, annars blir jag ledsen. Jag är ju så glad att jag har hittat vita jeans i rätt midjestorlek, tycker det är så snyggt med vita byxor.

Nej, nu är det tid att sova och läsa bok! Eller omvänd ordning då, boken först och den läser jag nog ut här i dagarna. Det är ju Den förlorade symbolen av Dan Brown och den är i likhet med hans andra böcker som jag har läst också av det slaget att jag helst inte slutar läsa. Då går det ju undan också.


Läs! Men läs Änglar&Demoner och DaVinci-koden först...

Ordet är fritt, nu är det ditt och jag undrar om jag inte har ett litet skavsår på tån? Känns så.

torsdag, januari 14, 2010

Mat i magen

Nu sitter jag här hemma hos mig och har nyligen ätit tillagad mat. Det satt riktigt fint, då det inte blev så mycket av med det under gårdagen. Yoghurt, müsli, smörgåsar och frukt var vad mitt intag bestod i. Det blir ju lite så om jag befinner mig på skolan under både lunch- och middagstid, för där finns ju ingen matsal. Däremot har de en automat med gratis kaffe och varm choklad bland annat, så icke-kaffedrickare som jag är, så tycker jag ju att det är väldigt gott att få ta en kopp choklad till mina medhavda smörgåsar.
Nåja, men gårdagen behöver jag ju inte orda mer om nu. Inte annat än att jag till min stora tragedi upptäckte att jag hade glömt tandborsten hemma då jag stod i begrepp att lägga mig. Ack! Tandkräm hade jag däremot, så det blev till att tandtråa och sen ta tandkräm på fingret och gnida efter bästa förmåga.

Jag sov halvgott hos Tove, sovsäck är inte riktigt min melodi, tycker det känns som att ligga i en sarkofag (vad jag nu har för erfarenhet av sarkofager?), och dessutom råkade jag trassla in mig med armen i ett snöre så att jag vaknade och fick trassla mig fri.
Vid åtta klev jag upp och gjorde mig klar att lämna lägenheten för denna gång och fick då således konka på stora FCZ-väskan till skolan och med "tungboken" (som gör skäl för sitt namn på mer än ett sätt) ilastad så blev den fasligt obekväm att ha att göra med. Hur jag än bar så skar den där jäkla boken genom väskan och in i mina ben, eller hur jag nu ska uttrycka det. Den skar förstås inte sönder väskan, men det kändes tydligt igenom.

Jag var inte fullt lika länge på skolan idag, jag hade ju egentligen ingen tid alls där idag då min körlektion var på morgonen och det var efter lunch som vi skulle börja gå på schemat oavsett om vi fått körkortstillstånd eller ej.
Jag är förutom min stora snedhet på transportstyrelsen också småsned på körlärarna som har ställt in mina lektioner, för nu när jag har läst rätt långt i teorin så ser jag ju att det finns massor med saker jag praktiskt vill och måste lära mig om bussen, som inte kräver att man kör den. Jag vet inte hur jag ska kunna lära mig allt bara genom teorin, för det är så vanskligt mycket om system och sånt som är helt nytt för mig och som jag inte känner att jag vet vad det handlar om även om jag råkar lära mig orden. Sånt vill jag göra då, undertiden som jag väntar på snigelstyrelsen.
Jag var hur som helst på skolan tillräckligt länge för att klara mig igenom de sista proven på datorn så att de sista alternativen låstes upp. Sen gick jag till Börje på rekryteringen och skrev på för anställningen och kom då äntligen ihåg att fota lite. Det har jag ju tänkt på vid varje bloggskrivande sen i måndags, att det skulle sitta snyggt med något foto från skolan och garaget.


Vy direkt man kommer ut från skolhuset


För sakens skull kan vi säga att det var den bussen jag körde i måndags. Det är sant på så vis att det var den typen av buss och att den fortfarande används i linjetrafik, till skillnad från de andra övningsbussarna.


En övningsbuss. Jag fick i måndags aldrig riktigt kläm på hur man öppnar båda framdörrarna samtidigt, men det kommer.

Hemma har jag mest suttit och tragglat med teorin också, och det är fasen inte lätt! Det grämer mig lite, då jag brukar ha lätt för att ta in och lära mig saker läsvägen, men alltså, jag blir lite skeptisk. Att kunna förklara så mycket som man ska vara beredd på till funktionsbeskrivningen (som precis som teoriprov och körprov är ett moment som testas), jag undrar hur det ska gå...
Nej som sagt, till det här körkortet är jag mindre nervös för själva körprovet än för det teoretiska och då är det just funktionsbeskrivningen som oroar mig mest. Själva teoriprovet borde jag klara av ändå, jag har klarat så många på datorn nu. Körningen har jag i och för sig nu i och med mina inställda körlektioner och istället massiva pluggande, minst erfarenhet av, men jag tror sannerligen att det är den lättaste biten ändå.

Imorgon har jag varken körlektion eller teorilektion och som jag tänker nu, så åker jag nog inte in till skolan imorgon. Jag har gjort mer än dubbelt så många testprov som de rekommenderar per vecka, så jag kan nog sitta hemma och läsa istället. Bara jag inte låter datorn störa mig för mycket!

Dagboken glömde jag ju förresten hemma igår också, så jag har två dagar att avhandla där nu. Det måste jag säga är alltid lika segt. Jag tycker inte att det är vansinnigt roligt att skriva dagbok, i synnerhet inte dubbelt så mycket som vanligt. Men jag tycker ju att det är roligt att läsa efteråt, och för att det ska ske, ja då måste det ju skrivas också.

Ordet är fritt, nu är det ditt.