fredag, december 31, 2010

The end

This is not the end
This is not even the beginning of the end
But perhaps it is
The end of the beginning?

Året är slut, jag lika så, men det hoppas jag att en dusch snart ska rå på. Sen blir det till att promenera över till Harsjövägen där jag har både farbror och morbror med antingen delar av eller hela familjen (beroende på prefixet far- eller mor-) med sig. Det blir nog trevligt!

Jobbet idag bestod bland annat i en 602V från Danderyds sjukhus till något som heter Sätra äng i en slinga tillbaka till sjukhuset igen. Den var jag lite, men inte mycket, orolig inför. Det gick dock galant! Känns alltid skönt när det går vägen!

Men som sagt, Harsjö hägrar och jag ska dessutom raka mig, så jag måste sätta igång med det nu!

Gott nytt år!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, december 30, 2010

Annorlunda sammanfattning

Nu sitter du kanske och väntar på att jag idag eller imorgon kommer publicera ett milslångt inlägg där jag avhandlar mycket av det som hänt under året månad för månad, så som jag brukar göra.
Faktum är att jag började skriva på ett sånt inlägg för några veckor sen, men det tar sån ofantlig tid att sitta och bläddra tillbaka i bloggen och lyfta fram det viktiga som har hänt, så varken tid eller ork räcker till det i år.

Istället tänker jag dra årets höjdpunkter ur minnet istället och därmed förmodligen missa massor med saker.

Till de allra största sakerna som hände under 2010 hör ju att jag slutade på mitt jobb på förskolan, där jag hade jobbat i någonstans 5-6 år (nej, inte heltid hela tiden) och istället äntligen tog tag i drömmen jag har haft om att bli bussförare.
Jag kämpade på med pendling till och från Hornsberg, där utbildningen ägde rum. Tove var en klippa och lånade ut sin lägenhet när jag skulle vara på plats så tidigt som klockan 6:00 vissa dagar. Och det var kämpigt, men även väldigt roligt. Vi blev en fin och rätt sammansvetsad grupp som man skulle kunna kalla klass, så det var lite sorgligt sen när vi splittrades upp till de olika garagen.
Men de jag hade kommit närmast fick jag med mig till Norrtälje, så jag grät ändå inte blod.
Hemskt fattigt hade jag det under utbildningen då jag under flera månader inte hade någon som helst inkomst och då fick leva av sparatkapital, men så snålt som möjligt.

Att byta jobb är såklart en omställning, men jag tycker att jag har kommit in i det ganska bra nu. Jag har ju rentav själv fått vara handledare i ett par dagar, till en ny kollega!
Jag trivs med mitt jobb, men jag saknar barnen väldigt mycket. Och innerst inne tror jag egentligen att det är meningen att jag ska jobba med barn och inte med bussar, jag kommer nog mer till min rätt och gör mer nytta med barn.
Därmed inte sagt att jag tänker byta jobb nu hux flux. Tyvärr är det ju mycket av en lönefråga också, det är stor skillnad på att vara barnskötare och bussförare, så då skulle jag egentligen behöva utbilda mig till förskollärare i så fall, och när den orken kommer vet jag inte.

Att byta jobb har även inneburit att jag under året som gått inte har haft någon semester alls och därmed har jag inte åkt knappt någonstans alls. Ingen fjällresa, ingen inrikes-hälsa-på-folk-resa, ingen utlandsresa. Inget sånt som jag uppskattar och gärna gör, och det har varit lite tufft, det har känts lite som att jag har sjunkit djupare in i mitt eget skal.

Att jag har jobbat så mycket har även bidragit till, ja det här slog mig först för ett par dagar sen, att jag under hela 2010 inte har dejtat någon alls. Varken minsta puss eller ens kram till någon av utomvänskapliga- och familjära band har delats ut, och det känns ju minst sagt en aning bistert!
Men det här är en atlantångare som jag ska försöka vända!

Jobb och (brist på) kärlek, då är de tunga punkterna avklarade. Men det känns som att det borde vara tre stora punkter! Fast vad skulle den tredje då vara? Det lämnar jag vidöppet så länge.

Småsaker som jag minns från året då... Ja, jag kommer ju osökt att tänka på en bussresa hem från Tekniska efter en sen kväll på skolan i Hornsberg, jag hade troligen haft körlektion i och med att jag inte hade några av mina norrtäljekollegor med mig utan satt helt solokvist och väntade på bussen, då jag först insåg att jag satt där på bänken bredvid samma äldre kvinna som jag suttit bredvid på bussen in till Stockholm tidigare under dagen och av någon anledning började vi prata. Sen anslöt sig en överförfriskad man som inte var nådig i sina avsikter om vad han ville med mig, ganska mycket av råraggning var det, men dessvärre intresserade han mig inte det minsta.
Som grädde på moset kom det sen en annan kvinna till hållplatsen, och jag - tagen av situationens bisarrhet - förklarade för henne att ingen av vi tre som pratade kände varandra och att hon också var välkommen att delta i samtalet om hon ville, vilket hon ville.
Så hela bussresan hem sen satt vi, jag och damerna, och pratade och det var fantastiskt trevligt. Så intressant att höra om andra människors liv som man överhuvudtaget inte har en aning om vad de sysslar med!

Min bil hade mer eller mindre lagt av helt och hållet under slutet av 2009 och under 2010:s början så stod den bara och kostade pengar utan att användas. Det kändes då väldigt skönt när jag sen äntligen fick den såld, om än att jag nästan inte fick något alls för den, men jag var så less på den att det kvittade, att bli av med den var huvudsaken.

På träningsfronten hade jag något av ett motigt år. Mina knän har ju av och till även tidigare orsakat vissa problem för mig, men aldrig under träning. Men i... våras (tror jag), när jag var ute och sprang min 11,8 kilometersslinga och hade som mål att springa den på under 50 minuter, en tid som jag allt mer knappade in på för varje gång jag sprang den - då gjorde det plötsligt allt mer ont i knät, i så snabbt eskalerande takt att jag till slut var tvungen att avbryta och linka hemåt igen. Inte kul för fem öre!
Sen följde lite läkarutredning och sjukgymnastik och nu är knäna bättre än på länge igen, och det tackar jag för! Men det blev och blir nog aldrig något av med att springa slingan på under 50 minuter, när jag sen väl kom igång med springandet igen så ville jag inte klocka mig längre och slutade då med det. Sen kom snön en hel månad tidigare denna vinter, så jag var tvungen att övergå till annan träning tidigare jämfört med förra året.
Men just det jag! Jag fick ju även en träningskompis under året, i form av min nyfunna kollega och vän Daniel. Det får inte glömmas!

Min alopecia har under året mildrats allt mer, jag har nu egentligen en ganska god hårtillväxt på huvudet, men när jag har provat att låta bli att raka bort det under några veckor, så har det ändå resulterat i att jag ser oönskade kala fläckar här och där, så då har håret rykt igen.
Men som jag många gånger har sagt, huvudhåret saknar jag inte mest, det är ögonbryn och ögonfransar, och de växer tyvärr inte alls respektive väldigt, väldigt dåligt.

Ett riksdagsval passerade också och jag röstade likt en minoritet av svenska folket för ett regeringsskifte, men blev inte mest ledsen för att det inte blev något sådant, utan för att vi fick in ett främlingsfientligt parti i Sveriges finrum.

Det är väl ungefär det jag kan dra mig till minnes från året, det har inte varit så utsvävande och varierat, utan mest varit koncentrerat till mitt jobb.

Jag brukar ju dock avsluta sammanfattningarna med att gå tillbaka till förra årets spekulation kring det gångna året, kommentera det och sen spekulera inför året som kommer, så den punkten har vi nu nått:

Angående 2010:
Det här är ett år som jag verkligen ser fram emot! Jag tror bussförarutbildningen kommer bli tuff, men rolig och sen tror jag sannerligen att jag kommer stormtrivas med att köra buss, även om jag tror att också det blir tufft i början. Jag är inte känd för mitt lokalsinne precis. Det blir en utmaning, men en rolig sådan!

På resfronten lär det vara rätt mycket stiltje. Under vår och sommar kommer jag inte ha tid att åka bort och jag kommer överhuvudtaget inte ha någon längre semester att tala om, så när nästa sammanfattning skrivs så lär jag känna mig rätt utarbetad och i behov av ledighet, men det är det ju inte säkert att jag kommer få ens då.
Men pengar ska fortsätta och sparas, så förhoppningsvis kommer jag och Tove iväg till USA under 2011 istället!

Och kärleksmässigt… Mja, just nu har jag ingen känsla alls av att jag kommer träffa någon eller så. Det känns lite som att jag är inte intresserad av någon och ingen är intresserad av mig. Men bara just därför kanske något ändå händer? Det är ju när man som minst anar det, som det kan slå till. Jag lämnar dörren öppen, helt enkelt. Kärleken är något jag fortfarande tror på.

Ja, bussförarutbildningen var onekligen både tuff och rolig. Och visst trivs jag som bussförare också, det gör jag verkligen, men kanske ändå inte i den extrema grad som jag trodde att jag skulle göra.

Och som jag hade rätt kring resfronten! Fast det var väl å andra sidan inte så svårt att räkna ut - jag visste ju att jag inte skulle få någon semester. Och visst känner jag mig lite utarbetad nu, men förhoppningsvis har jag en lång semester i mars att se fram emot.

Kärleken ringade jag ju in väldigt bra också, om än att bara den lite mer pessimistiska delen uppfylldes.

Gällande 2011 så tror jag följande:

Jobbet kommer ta fortsatt mycket tid och övergången från Keolis till Nobina blir nog inte helt kul, men det är ändå en övergång jag har anmält intresse för att delta i, då jag vill fortsätta jobba i Norrtälje. Jag tror däremot att flertalet kollegor kommer kasta in handduken, märker att många är långt mer missnöjda med mycket än vad jag är.

Socialt tror jag på ett uppsving, och framför allt måste jag komma igång med lite mer dejtande. Jag vill ju inte förbli singel livet ut, och jag har ju faktiskt haft en seriös relation i ett och ett halvt år, så jag förstår inte att det ska vara så svårt att återupprepa. Men jag vågar ändå inte tro på ett förhållande, men dejtande däremot, det tror jag på! Och fasen vad sorgligt om jag skulle ha fel kring det - då TVÅ år utan dejtande. Då kan jag ju lika bra gräva ner mig direkt.
I mars kommer jag förhoppningsvis få all den semester jag har sökt och då hoppas jag bland annat på att jag tar mig ner till Göteborg för att träffa horder av intressant folk.

Mer resande överhuvudtaget tror jag på. Redan är en liten fjälltur och en resa till Kroatien inbokad. Men jag tror att det kan komma att bli mer än så! Att Tove och jag tar oss till USA känns dock i nuläget lite avlägset, det är inget vi har pratat om på länge nu, så det kanske rentav är en sandutrinnare. Fast det hoppas jag naturligtvis inte!

Jag kommer ju även att flytta, något jag inte tog upp i sammanfattningen ovan. Men så är det. Jag lämnar min etta på Flygfältet efter då drygt fyra års boende i den, till sommaren, för en tvåa I Färsna på rakt motsatt sida av stan. Det tror jag blir bra, även om jag ser vissa inredningsproblem torna upp sig, men i grund och botten tror jag att det kommer bli bra.

Rent generellt tror jag att 2011 kommer bli ett bra år. Ett bättre än än 2010 rentav, och då var ju 2010 inte dåligt ändå. Men sist jag hade ett år som jag bara kände var jättebra, det var 2007 och det är ett sånt år jag vill uppleva igen!

Gott nytt år, kära vänner, bekanta, engångsläsare och... alla andra!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, december 29, 2010

Efteranledning

Idag har jag kommit till skott med allt som jag har velat komma till skott med på sistone, men inte hunnit.
Jag har storstädat, så nu har jag julfint, lite för sent i och för sig, men ändå. Det heter ju bättre sent än aldrig och gällande städning så är jag böjd att hålla med. Dessutom var jag inte hemma så mycket i julhelgen, så det är ju bra att det blev rent och fint nu när jag är hemma, plus att jag får besök idag.
Inte för att det inte hade gått att ta emot besök innan städningen heller, jag lever ju inte så orent att jag tror att de flesta inte uppfattar att det inte är städat när det just inte är städat - för i jämförelse med många andra hem så känns det nog ändå väldigt städat.
Där vill jag dra mig till minnes en av mina lagkamrater i FCZ som jag var hemma hos ett par gånger för några år sen. Där kunde man tala om ostädat! Helt bombarderat med grejer och smuts överallt. Fast vi hade förstås trevligt ändå.

Jag har haft tvättstugan också, och det behövdes i och med att tvättkorgen blev proppfull nu i och med storstädning. Tre maskiner blev det totalt och det är rätt mycket för mitt lilla hushåll, inte ofta jag behöver tvätta i omgångar (det finns två maskiner i tvättstugan), men i bland så.

Sen har jag varit ner en sväng på stan med siktet inställt på att köpa en herrans massa kläder och en armbandsklocka också.
Innan jag ens han sätta foten i någon av butikerna jag planerade att besöka, blev jag hejdad av en kortvuxen kvinna med duk på huvudet och pärm i händerna. Hon började prata om avrättningarna i Iran och att vi måste stoppa dem, och det lät till en början som att det var min namnunderskrift hon var ute efter, men allt eftersom hon pratade så förstod jag att det även var pengar som gällde. Hon var lite smålistig också och bad mig hålla i själva pärmen medan hon pekade på saker här och där, så jag kunde just inte komma undan om jag så hade velat. Men samtidigt surrade det i min ekonomiska hjärna, att jag har ju för ett par dagar sen fått min högsta lön någonsin och jag ger faktiskt avskyvärt sällan något till välgörenhet. Önskade en låt à 200 kronor till Musikhjälpen nu för någon vecka sen, men i övrigt har jag varit extremt dålig på det. Och det beror ju inte på att jag inte tycker att de som har det fattigt och svårt på olika sätt, ska fortsätta ha det så, utan mer på att jag hyser viss misstro till välgörenhetsorganisationer, rapporterna om hur det förskingras både här och där duggar ju inte helt otätt och sånt vill jag ju inte stödja, och det i kombination med att jag är rätt förtjust i mina pengar.
Hur som helst så hade hon ett rutsystem där man skulle kryssa i om man ville lämna 300, 500, 1000, 1500, 2000 eller 2500, och menade på att jag borde lämna 2500, att en gång i sitt liv betala en sån summa är ingen stor sak. Men alltså, det kände jag absolut var i överkant. I min plånbok däremot hade jag en femhundring som jag intjänat... "vid sidan av", och inte vetat riktigt vad jag ska göra med. Gillar inte riktigt att spräcka femhundringar, så den har blivit liggande där. Den fick hon! Så nu kan jag känna att mitt välgörenhetssamvete är rätt rent en tid framöver i alla fall, behöver inte skämmas för att jag trycker på pantkvittoknappen och inte välgörenhetsknappen till exempel.

Hur som helst, till min besvikelse så fanns inte den klocka jag för ett par veckor sen spanade in på den i stan regerande klockaffären. Då hade jag inte riktigt kapital till att köpa den tyckte jag, i och med att julen låg för dörren, så jag avvaktade. Men ack, den som avvaktar för mycket kan mista hela stycket! Det fanns ju såklart en uppsjö andra klockor där, många fina och så, men nu var jag så inställd på att det var just den klockan jag ville ha, och så fanns den inte där. Då blev det ingen klocka alls. Fast jag gav inte upp utan gled in på en annan smyckesaffär där jag tänkte att de kanske även hade klockor, och där jobbade minsann en gammal gymnasieklasskompis! Så hon hjälpte mig att titta lite och så, men jag kände att ingen kändes som the klocka, så nej, det blev inget.
Presentkort på Garderoben hade jag också och jag vill ju just förnya min vintergarderob lite. Hade dock svårt att hitta något jag föll för där, men det blev en tröja till slut. Eller cardigan kanske det heter? Vete fanken.
Sen slank jag även in på H&M där jag efter många om och med hittade en tröja i ungefärligt utförande som jag har tänkt mig. Jo, jag tänker mycket inför mitt handlande över vad det är jag är ute efter, och hittar jag inte det så blir det kämpigt. Men något liknande hittade jag och den har jag på mig nu rentav. En vit, stickad långärmad tröja i någon form av ull (ska handtvättas!) med knäppning från halsen och en bit ner, men inte hela vägen. Skulle ju för enkelhetens skull kunna ta en bild på den, men det orkar jag inte riktigt.
Just det! Kalsonger köpte jag också. Ett trepack, vilket föranledde... eller vad betyder det egentligen? Föranleda, det låter ju som något som händer före det som föreanledde något. Det här blev en effekt efteråt i alla fall, en efteranledning så att säga - jag kastade fyra par kalsonger. Fyra Björn Borg-kalsonger som jag köpte i Turkiet och som förstås bara var billiga replikor, kvaliteten har blivit sämre i mer stegrande fart än de vanliga H&M-kalsonger jag annars köper (och så även nu köpte).

Måste snart promenera iväg till Flygfyren där jag ska möta upp med världens bästa Tove och Stella som landar med en 676:a (som jag alltså inte kör) om en halvtimme ungefär. Vi ska ha ostkväll! Eller, om epitetet råder det tvistade meningar vet jag. Tove brukar vara mer inne på att det är en vinkväll, medan jag vill hävda ostigheten. Var Stella står vet jag inte riktigt, men det är rätt oviktigt, för både ost och vin kommer ju förekomma och trevligheten lär vara i topp. Flaggan också, om jag hade haft någon.

Så fint att avsluta med flaggan i topp för övrigt!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, december 28, 2010

Ringrostig

Det händer mig ständigt när jag läser gamla blogginlägg från förr (gamla från förr, var jag övertydlig där?), att jag tycker att jag skrev bättre förr - men även förr tyckte jag att jag skrev bättre förr. Vad är det för konstig spiral? Leder den då till att jag skrev som bäst när jag precis lärt mig skriva?
Ja jag vet inte, men det slår mig verkligen likt en hammare, att jag tycker att jag fick till det så mycket bättre förr och dessutom hade bra saker att komma med. Vad skriver jag nu om? 676:or hit och dit och hur jäkla kul är det att läsa om egentligen?

Jag tycker dock numera att jag så sällan har något vettigt att skriva om - eller alltså allt förr var inte vettigt heller, men det känns som att jag då hade förmågan att presentera ovettigheter på ett intressant och trevligt sätt. Men nu... nej jag tycker att jag är inne i en svacka. Det kan ju komma av att jag ständigt, dag och dag in måste klämma fram inlägg istället för att bara stunta i att skriva. Men - se på de som ibland struntar i att blogga, rätt som det är så har det gått månader utan att de har skrivit och då är bloggen inte vidare levande.
Fast att hålla bloggen levande som i att behålla och locka läsare är egentligen inte min primära orsak till att jag bloggar och vill göra det varje dag, jag bloggar ju mer för min egen skull och för att jag just ska kunna gå tillbaka och se vad jag gjorde och hur jag tänkte förr. Men jo, jag har en dagbok också, och den skulle ju mycket väl kunna fylla den funktionen istället, men så är det inte riktigt. Dagboken tycker jag inte är lika kul att skriva som bloggen, bloggen är så mycket mer inkörd och jag blir inte trött i händerna av att skriva den, trots att jag ibland författar inlägg som får giraffers halsar att framstå som korta.

Nu gnider jag min nyrakade, och därmed lena flint och försöker komma på vad mer jag kan skriva om idag. För jobbet har varit så oanmärkningsvärt, 676 fram och tillbaka och en 634 till Blidö fram och tomkörning tillbaka, så det är ju avklarat bara sådär i ett huj. Träffade i och för sig Daniel också och det gör mig ju glad - i och med att det är ett såpass ensamt jobb så är det ju alltid kul när man träffar på de kollegor man (man = jag alltså) tycker lite extra mycket om.

Har slagit på stora trumman förresten, i och med min inte så dåliga lön, och beställt både kläder och spel -båda högst oplanerat. Spelen kom av att jag egentligen ville få hem en låt och tänkte gå laglig väg till mötes (jag vet knappt inte hur man får hem musik olagligt längre!), men att köpa en låt för 9,90 kändes ju lite futtigt, så bläddrade jag lite bland spelen på cdon och såg att de hade rea på Sims 3-expansionerna. Jag har ju aldrig riktigt fastnat för Sims 3 i och med att det kändes som ganska mycket av ett nedköp att gå från Sims 2, där jag hade alla expansioner och i det närmaste alla prylpaket och därmed en uppsjö av möbler och liknande att välja på, till trean där det i och för sig fanns nya funktioner, men där möbelutbytet var allt för skralt. Så - jag slog till och bokade dem allihop!
Låten blev det för övrigt inget med, man måste ju ha antingen VISA eller Mastercard som till så många andra betalningar - vilket jag varken har skaffat det ena eller andra av - så det blev ju svårt. Men alltså, varför inte bara ha någon direktbetalningsvariant, där man direkt från internetbanken kan pytsa in pengarna och få låtarna? Det borde ju alla dessa kreditkortskrävare ha som alternativ, tycker jag.
Och idag fick jag hem en H&M-katalog som jag förstrött bläddrade i, och det resulterade i att jag beställde lite även därifrån. Men jag har ju sagt att jag ska införskaffa nya kläder nu i januaribudgeten och har avsatt mer pengar än vanligt till det - flera månader har jag satt av pengar till kläder men sen ändå inte köpt något eller också har jag köpt tråkiga saker som vantar, raggsockor eller kalsonger, så jag tänker ändå ge mig ut på stan antingen imorgon eller på torsdag och se vad utbudet har att erbjuda. Jag har ju rentav även ett presentkort på Garderoben att ta i beaktande.
Dessutom vill jag köpa ett nytt armbandsur också - så det ska nog gå att sätta snurr på kronorna även nu när de är lite fler än vanligt.
Fast vanligt och vanligt - nu jobbar jag ju heltid igen och får vänja mig vid den högre lönen, helt enkelt.

Imorgon är jag som sagt ledig och då ska det först städas och sen umgås för hela slanten!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, december 27, 2010

26:19

Oj oj, nu är klockan massor och det ska till ett smärre mirakel för att jag ska hinna författa detta innan dygnet jag avser avhandla övergår i nästa!

I och för sig vet jag just inte vad jag har att komma med idag. Det blev ju inget som helst av med att gå på stan och shoppa idag i alla fall, tiden räckte inte till efter matplanering och veckohandling då jag sen började 14:14.
Har kört två vändor med 676:an (totalt fyra 676:or alltså), varav jag på den andra fick beröm av en passagerare; "att det tog en timme bara, det var länge sen det gick så snabbt! Tack ska du ha!" Alltså, det kan ju betyda att andra tyckte att jag körde för fort - lagligt sett gjorde jag inte det i och med att bussen är spärrad på 90 km/h och det är det snabbaste bussarna får köra, men såhär på vintern är det ju lite av en smaksak vilken hastighet som är lämplig att köra. Men på E18 som är så välplogad och fin, där ser jag ingen anledning att ligga i 60-70 som en del bilister gör, så då är jag inte sen att köra om.
Sen körde jag även en 631:a där jag bara hade tre tonårskillar med och det en bråkdel av linjen. Jag längst fram, de längst bak. Men det var trevligt ändå, jag frågade om de ville ha lamporna tända eller släckta i och med att jag då körde en buss utan nattbelysning, där enda alternativet för att få ljus i bussen är just att ha taklamporna igång. Det är något jag själv helt klart föredrar att inte ha när jag åker buss, jag vill ha så mörkt som möjligt. Dessa pojkar ville också det, och sen blev det att de ropade lite till mig och jag svarade i mikrofonen och så, så vi hade lite kontakt ändå. Sånt är kul!

Slutade 23:01 och träffade då Daniel på garaget. Han hade lite på skoj sms:at med mig tidigare och frågat om jag inte ville ta hans sista varv med 676:an - 00:00 från Norrtälje och 01:10 från Tekniska, för att sen sluta kring 02:19 om jag inte minns fel (eller 24:00 resp 25:10 och 26:19 som det heter i våra specar) då han kände sig mer eller mindre slutkörd. Och jag tyckte allt lite synd om honom, han satt i soffan och såg ut att behöva en godnattkram och ett täcke ungefär - tyvärr fick han ingetdera av mig och jag kände mig smått elak som gick hem istället för att hålla honom sällskap och hålla honom vaken, men jag hade ju gjort mina timmar och kände väl inte riktigt att min vänlighet sträcker sig såpass långt att jag helt sonika skulle ta hans körning. Men det förväntade han sig inte heller, så det blev ingen dålig stämning oss emellan eller så, och han piggnar säkert på sig när han väl kommer ut och kör - det brukar jag göra när jag kör på natten i alla fall. Värre kan det vara på eftermiddagar, då kan jag bli väldigt trött.

Imorgon börjar jag 13:28, så kanske kanske att jag hinner iväg på stan innan dess, men det är ju lite av ett företag med att gå ner på stan och hem och sen gå till jobbet, vilket blir en jätteomväg, samtidigt som det inte känns lockande att släpa på mer än nödvändigt när jag ska gå till och framför allt från jobbet sen. Så troligen blir det först på onsdag då jag är ledig, vilket jag även är på torsdag.
På onsdag har jag storslagna ostkvällsplaner med världens bästa Tove och Stella och på torsdag pratade jag och Daniel om att vi borde simma då det var allt för länge sen sist, så ledigheten ser ut att bli trevlig!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, december 26, 2010

The another day

Nu sitter jag åter hemma hos mig själv efter två nätters bortavaro till förmån för närvaro på Harsjövägen. Har för övrigt sovit med Herbert de båda nätterna och det är ju det bästa med att sova över där, han är så rackarns go när han spinner oss båda till sömns. Och jag är ju så kär i honom att jag inte kan motstå att ha honom i sängen på natten heller, vilket resten av familjen gladeligen motstår. Men jag är lite sådär, även om det kanske inte känns det fräschaste alla gånger (i synnerhet inte i fästingtider, vilket det ju alltid är förutom nu på vintern), men ja, jag kan ändå inte låta bli. Om/när (när hoppas jag på) jag skaffar hund så lär den också få sova i sängen, det är ju där man vill ha de man tycker om, om nätterna.

Apropå familjen ja, så kommer här årets julbild på oss. En annan variant lade jag upp på facebook dock. Tycker väl egentligen att alla utom pappa blev bäst på den här bilden, men på facebook tog jag en där alla har ögonen öppna istället.


Jo, en femtonårig syster kan vara längre än en tjugofyraårig bror...

Denna annandag har jag jobbat (apropå rubriken; vad heter annandagen på engelska egentligen?), men det på den senare halvan av dagen. 16:42-22:49 närmare bestämt och då bara 676:or, ytterst odramatiska sådana så jag har då inget särskilt att säga om det. Innan jobbet hann jag med att träna och det var ju bra, för det är en sån sak som jag alltid gillar att få gjord även om jag allt som oftast inför träningen kan känna mig motsträvig. Men ja, det syns ju förhoppningsvis på bilden ovan att ett drygt halvår som bussförare inte har gett mig bussförarkropp.

Imorgon börjar jag vid 14-tiden och då vore det ju trevligt om jag förutom måstena med matplanering och veckohandling även hann med att spana in rean nere på stan lite innan dess. Eller rea, det skiter jag egentligen i om jag ska vara ärlig. Jag vill köpa nya kläder och dessutom ett armbandsur och jag lär inte gå efter reavaror utan efter vad jag vill ha - det kan jag unna mig med den senaste monsterlönen.
Dessvärre tror jag att det kan bli svårt att hinna med, för nu är klockan mycket och jag tänker nu dessutom titta på andra och sista delen av "Den fördömde" på svtplay, så imorgon vill jag nog sova ut och sen är det inte mycket tid att spela på efter veckohandlingen.
Men jag är ledig i mitten av veckan som kommer nu, så då ska det nog gå. Fast då har jag den eftersläpande julstädningen att ta tag i också. Nåja. Allt ordnar sig till slut.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, december 25, 2010

... när jag bara rullar fram

Herregud så mätt jag blev igår! Nästan så att det sitter i än idag. Bara nästan dock, nu har jag lunch på gång. Har fått låna bil idag så jag smet hem nu på min längsta rast och lagar mat istället för att äta wasa sandwich och frukt som annars är standard.
***
Nu gjorde jag paus i skrivandet (innan det knappt hade börjat) för att laga och äta denna lunch som bestod av korv med bröd. Inte det mest näringsriktiga kanske, men det mättar åtminstone.

Jag trodde att jag hade med mig kameran hem nu, så jag kunde lägga in fotona från igår på datorn, men jag verkar ha bedragit mig. Antingen så ligger den kvar på Harsjö eller också är den i bilen, för jag tycker verkligen att jag även tog den, då jag rafsade ihop mina julklappar imorse. Men ja, den kommer nog fram.

Faktum är att jag nu måste lämna datorn och börja röra mig mot jobbet igen. 13:45 är rasten slut och 14:00 går linje 637 till Ellan med mig bakom ratten.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, december 24, 2010

Jingle bells

God jul mina kära vänner! Nu sitter jag här och är lite halvdäst efter att ha småslumrat lite i soffan efter det dignande julbord som har fyllt min buk å det grövsta. Ja, jäklar - julen är god, men man blir så vansinnigt mätt! Det är så jag skulle kunna rulla fram istället för att gå.
Det har varit en ytterst fröjdefull julafton. Jag vaknade upp vid niotiden och gjorde mig så sakteliga redo rent frukostmässigt, hygieniskt, påklädningsmässigt och packningsmässigt och promenerade sen i snöyran till Harsjövägen, bärandes på både översovningssaker och allt som har med busskörandet att göra. Imorgon ska jag ju jobba och jag ämnar sova över här, så det vill ju till att ha både uniform, stämpel och allt sådant med sig då.
På plats här har jag tokat mig massor med min syster. Vi kom att titta på julkonserten från Slottskyrkan och kommenterade allt som hände och hade väldigt roligt. Det är som att precis allt kan bli roligt när två likasinnade... utövar (vilket ord ska jag annars använda? Kom inte på något), vad sjutton som helst tillsammans - även en julkonsert. Om det nu ens hette julkonsert förresten? Ja jag vet inte, men kör och musik och kungafamilj var på plats i alla fall.
Kalle Anka blev det ju också, även om jag inte tycker att det är så viktigt att se längre. Lite småkul sådär är det ju ändå, fast när det blev Ferdinand så blev jag vansinnigt trött och blundade lite - inte för att jag inte tycker om Ferdinand, utan för att det helt enkelt slumpade sig så. Har nog sovit en aning för få timmar i natt kan jag tro, i och med att jag har behövt vila ögonen två korta sejourer redan denna eftermiddag och kväll.
I julklapp blev det i år tallrikar och assietter, en bok (bom skrev jag först och det hade ju varit något i hästväg! Tämligen avlångt paket föreställer jag mig att det skulle bli och jag skulle nog ändå inte kunna gissa i förväg vad det kunde vara, i och med att jag nog aldrig någonsin kommer önska mig en bom), bordstabletter, servetter, en ugnsform (boken malplacerade jag nu, för allt det köksliga där hörde egentligen ihop). Presentkort på kläder och en ring fick jag också ja. Hm, var det något mer? Inte vad jag i nuläget minns. Nöjd är jag hur som helst, och det verkar samtliga familjemedlemmar vara. Fast Herbert, den stackaren, han kräktes. Han åt nog helt enkelt lite för hastigt av de räkor som serverades.
Det årliga familjefotot har vi tagit också, så det kanske jag publicerar inom kort. Vet ej ännu hur det ser ut i större version än den i displayen på kameran, men någon av bilderna borde nog duga.
Nu ska vi nog ge oss på en sockerbitsstaplartävling här, i ren Filip & Fredrik-anda! Må bäste man vinna! (helst jag)
Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, december 23, 2010

Bittersweet symphony

Återigen är den här, dagen som i barndomen var den absolut längsta på året. Den här och 16:e november då förstås, dagen före min födelsedag. Det är ju julafton imorgon - jorrå s'att - det har väl ingen missat?
Missat däremot har julkortsskickarna gjort i år. Elva sände jag ut, ett har jag fått - och det från min morbror och (ingifta) moster som jag själv glömde skicka till. Men men, det är väl den tiden vi lever i nu kanske, då julhälsningarna i allt större grad kommer digitalt via sms och facebook? En smula trist tycker jag, jag ser gärna att kylskåpet täcks av julhälsningar i glättiga röda färger. Det hör julpyntningen till, känns det som.
Men jag får nöja mig med att jag förhoppningsvis har gjort de som fick julkort glada ändå, ett givande som är givande, så att säga.

Aldrig förr har jag haft så mycket framförhållning från jobbet förresten, redan igår visste jag hur jag ska jobba hela helgen och idag vet jag hur måndagen ser ut också. De ligger en hel dag tidigt, allt för att kommenderingen ska slippa jobba på julafton antar jag. Men det gör ju jag också, slipper att jobba på julafton alltså, så jag kan inte klaga. Däremot så var jag uppe och bläddrade i tjänstgöringslistan för julafton igår, alltså en lista där det står vilka som jobbar och vilka tider, och döm av min förvåning att det var så många! Jag trodde inte att det gick så många bussar på julafton, men tydligen hade jag fel, för det var minsann hela tre A4-sidor att bläddra bland! Vanliga helger är det oftast bara två, vill jag minnas.
Ett annat aldrig förr som är jobbrelaterat är lönen som dimpte (heter det damp?) idag. Aldrig förr har jag tjänat fått en högre månadslön! Min nettolön nu, med fackavgift och sådant draget, överstiger den bruttolön jag hade på förskolan med drygt tretusen! Ka-ching på det!
Så när jag nu planerade januaris budget så avsatte jag osedvanligt mycket pengar på kläder, för jag skulle verkligen vilja förnya vintergarderoben lite, men det har ju inte blivit av än, så jag hoppas verkligen att jag tar mig tid nu snart.

Jag planerade ju igår att jag skulle kliva upp idag och storstäda inför julen, då jag tycker att ett storstädat hem är vad man ska vakna upp i på julafton... men den traditionen får jag bryta i år, för alltså, om jag skulle dra igång och storstäda innan jobbet så skulle jag inte hinna laga någon mat och det skulle innebära en hel dag utan lagade mål, istället fyllda med frukt och wasa-sandwichs, och det är inte helt okej. De flesta äter väl två tillagade mål mat om dagen kan jag tro, så ett måste jag väl ha som minimum i alla fall. Dessutom är det sällan och aldrig speciellt stökigt här hemma, så det får funka helt enkelt.

Idag börjar jag 13:29 och ska köra 636:an med specialsvängen anpassad för skolbarnen i Älmsta skola som avgår 13:45 från stationen. Känns kanske mindre nödvändigt, framför allt att gå in till själva skolan, men även att gå den specialsvängen runt Massum och Toftinge som annars ligger på 636X och inte den "rena" 636:an - barnen har ju jullov nu. Dessutom är det en ofördelaktig backe man måste ta sig upp för när man ska ut från skolan och det kan vara hemskt förrädiskt nu när det är halt. Man fastnar lätt och måste backa och ta sats för att komma upp från backar eller ut från hållplatser, det har jag varit med om en mängd av tillfällen redan. Ska anropa RTL det första jag gör när jag sätter mig i bussen och fråga om det är nödvändigt att gå in till skolan, så hinner de förhoppningsvis svara innan jag är där. De har haft hemskt långa svarstider på sistone, i och med att många har kört fast och bussar har gått sönder och det ena med det andra.

Sen har jag lite Åkersbergatjänster, 620 den icke-raka vägen från Norrtälje just till Åkersberga, sen lite lokaltrafik där (622 till Skärgårdstad och 622X tillbaka till Åkersberga station) och till sist en 621:a hem till Norrtälje igen. 22:19 slutar jag ikväll och sen har jag julledigt ända till 9:27 på juldagen. Inte fullt så lång ledighet som förra julen, då jag var ledig från ca 16 den 23:e december och fram till fjärde januari. Däremot har jag slängt in en liten semesteransökan för ett par dagar i mars då planen är att åka lite skidor med familjen, men jag har ju utöver det ytterligare 17 semesterdagar som jag måste komma fram till vad jag ska göra med, innan den 31:a mars.

Nu är det väl tid att feja med lite matlagning då. Lax står det på menyn idag, den frekventast återkommande fisksort på denna adress. Alltså, jag har försökt med lite andra fisksorter, men det har sällan och aldrig blivit lyckat. Så, lax it is!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, december 22, 2010

Halvgott

Nu är klockan massor och jag är trött, så det får blir kortfattat idag. Och då menar jag det.
(hrm, för en liten stund funderade jag på om jag skulle nöja mig så och publicera redan där, det hade ju varit lite skoj, men nej, lite mer kan jag nog kläcka ur mig).

Idag har jag åter kört 44:an inne i Stockholm (går mellan Ruddammen och Skansen) och det har gått förvånansvärt bra! Jag hade med mig min fusklapp i och med att det både var kring ett halvår sen jag körde den sist och just för att det den gången inte gick så bra - trots denna fusklapp. Men det var inte lappens fel (utom på ett ställe, där jag hade skrivit att jag skulle svänga vänster fast jag i själva verket skulle svänga höger), utan mer stress och genomdåligt lokalsinne hos mig. Underligt nog så försvann denna fusklapp för mig! Jag var helt säker på att jag hade stoppat den i fickan på jackan, men i och med de enorma minusgradantalet som råder idag (just nu; -25 visar datorn för Norrtälje), så hade jag ju mycket kläder och många fickor på mig. Plus en ryggsäck med flera fack, och jag började leta efter lappen i samma stund som det var tid att gå ut från rastlokalen på tekniska för att lösa av en kollega med linjen fortfarande i trafik. Man har såna avlösningar på den linjen nämligen, och då kan man ju inte vara sen - så jag fick ge upp letandet till slut och nervöst konstatera att det fick gå ändå.
Och det gick! Sex vändor med 44:an totalt blev det. Eller ja, tre åt vardera håll, och det gick så bra så! Känns härligt att jag åtminstone har lite, lite lokalsinne!

Vidare anmärkningsvärt är att jag efter jobbet handlade på Coop och bantade med en rad rabattkuponger ner totalsumman med 103,90 kronor till blott 82,30. Inte illa! Dessutom var kassören av modell jättetrevlig, jättesöt och jätte... nja, lagom pratsam. Inte så att det var för lite, men mer hade inte varit fel heller.
Hur som helst, sånt gillas!

Hemma var jag kring tiotiden. Alltså 22-tiden. Då blev det till att svänga ihop middag - en avokadosallad. Kom på att jag brukar ha kokt ägg till det, men det skulle ta för lång tid, så det skippade jag. Det blev ju gott ändå, och gjorde mig mätt som resultat och det var ju ändå huvudsyftena; gott och mätt alltså. Det är i och för sig nästan alltid huvudsyftena när jag äter. Ibland nöjer jag mig dock med mätt, enkelt och halvgott.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, december 21, 2010

Vrak

Jag känner mig sällan och aldrig som ett vrak, inte ens när jag måste kliva upp 3:30 på morgonen (vilket jag inte har gjort idag) - men imorse klockan fem, då klockan ringde, då kände jag mig mig som en:


Zombie!

Alltså, gårdagens tid på jobbet; 5-22, sänggång vid 23 och uppstigning klockan 5:00 - det var inte tillräcklig vilotid att kompensera monsterdagen med.

Men men, jag piggnade på mig rätt snart. Hade på förmiddagspasset linjer som jag inte har kört på ett tag; (tomkörning till Mora vägskäl), 644:an till Söderhall - 625:an till Danderyd - 629:an till Åkersberga via alla avkrokar som går - 621:an till Norrtälje.
629:an var väldigt länge sen jag körde och den är ju lite omständig, så den hann jag bli lite nervös inför och hade fusklappen till hands "utifall att", men den behövde jag ju inte! Jag kan den där linjen och jag tycker ju dessutom om den!

Sen hade jag långrast, på vilken jag promenerade till Harsjö i och med att jag hade glömt lite saker där, så jag packade ner dem, gosade med Herbert, sov en lur och tittade på "Ung & bortskämd" från igår. Alltså, som sagt - konceptet med att föräldrarna ska rösta ut, det blir ju bara fel, de är ju inte objektiva. En för mig självklar finalist och rentav vinnare, åkte ut. Tim-Joel alltså, han kändes verkligen minst bortskämd. Sen fick jag syn på att finalen skulle vara redan idag, så den har jag precis sett nu, "live". Daniel vann och det var ju det mest rätta som kunde hända.

Min far kom hem medan jag var kvar och skulle iväg samtidigt som jag gjorde mig redo att promenera tillbaka till jobbet, så han erbjöd sig att skjutsa mig (apropå bortskämd?), och det tackade jag förstås ja till. Idag är det galet kallt och inte vidare skönt att promenera!

Skjutsen gjorde att jag kom till jobbet tidigare än beräknat och inledningsvis var jag inte tilldelad någon buss då det inte fanns någon, så jag fick sätta mig inne och prata med lite kollegor. Sen, lite i sista sekund fick jag en vagn - en gammal scania boggi (för övrigt den som jag körde fast med på Yxlan någon gång på höstkanten) som jag skulle tomköra till Tekniska med för att sen köra 676:an hem. Den kändes inte helt ultimat, då den var och förblev väldigt kall. Dessutom tog bromsarna extremt bra, så risken för sladd kändes ju överhängande.
Sladd har jag förresten fått både på förmiddagen idag och på eftermiddagen igår. Igår då jag svängde från Vätövägen till Roslagsgatan, då gled bussen handlöst framåt mot en lyktstolpe och jag var helt säker på att jag skulle slå av en backspegel. Tack och lov snuddade den bara!
Idag hade det kunnat bli än mer dramatiskt. När jag hade landat med min 625:a på danderydsterminalen och skulle svänga ut från trottoarkanten, ja då sladdade jag till så bakhjulet dundrade upp på trottoaren och därmed kunde ju bakändan ha sopat till någon eller något om det hade velat sig illa, men det slapp jag tack och lov.
Det här har helt klart varit de två halaste dagarna jag har varit med om!

676:an idag i alla fall då, det var min trehundrade och på den åkte min gamla kollega och vän Andrea. Skojigt! Tyvärr hann vi inte prata mer än pyttelite och sen klev hon av vid Ledinge också. Men men, en annan gång får vi väl se till att prata desto mer.
Förutom att det var kallt gick körningen bra.

Imorgon har jag dock den fruktade 44:an mellan Ruddammen och Skansen! Huga huga, det gick ju inget vidare sist (har bara kört den vid ett tillfälle tidigare. Dock fem vändor då, men ingen var jag speciellt nöjd med). Det borde dock gå bättre imorgon, allt (utom halka och plogvallar) talar för det.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, december 20, 2010

Shitty day

Slå detta ur din håg, idag har jag varit på jobbet från klockan fem i morse, till klockan 22 nu på kvällen, hela 17 timmar alltså! Fast en timme var rast, så det har "bara" varit som en dubbel arbetsdag om man räknar att en normal arbetsdag är åtta timmar. Helt galet!
Men de sista timmarna var mer eller mindre frivilliga, för jag ville gå på ett informationsmöte som Nobina höll i, i och med deras övertagande av trafiken och nu ikväll var sista chansen. Jag skulle dock ha gått på mötet klockan 12 idag då jag skulle ha haft långrast i och med att jag egentligen hade delad tjänst, men så blev det inte. Så blev det inte på långa vägar ens!

Måste för övrigt fatta mig lite kort i och med att klockan är mycket och det ska stigas upp imorgon också - plus att jag klev upp fyra imorse och redan är rätt mosig.

Anlände till garaget och var tilldelad vagn 4424, en gammal häck. När jag prickade av mig sa han som då satt inne på utlämningen att jag kunde få ta 4508 (en annan gammal häck) istället om jag ville, och jag frågade ju förstås varför han sa så, för det lät ju då som att jag borde ta 4508. Tydligen hade 4424 något fel med den förhöjda tomgången eller vad det nu var, så jag tog ju förstås 4508.
Dagens största misstag! Fast det märkte jag ju inte förrän det var alldeles för sent.

Avgick 5:25 från stationen som 634 till Glyxnäs längst ut på Blidö. Inte en människa ville åka med åt det hållet den tiden, och det var ju ingen större överraskning precis. Kom fram till Glyxnäs 6:30 och skulle då ha paus där i 40 minuter enligt specen, innan jag skulle avgå tillbaka till Norrtälje 7:10. När jag efter min paus gick ut för att starta bussen så larmade den för att lufttrycket i bromskretsarna var för lågt, det låg då på 4 bar och jag har för mig att 5,5 bar är minimum. Det går överhuvudtaget inte att köra med för lågt tryck, dels för att bromsarna inte fungerar och dels för att spärrventilen då har slagit till, som gör att man inte kan frigöra parkeringsbromsen. För parkeringsbromsen är beroende av luft för att kunna lossas, färdbromsen är beroende av luft för att kunna ansättas. Då vet nu det.
Hur som helst så tappar de äldre bussarna lätt trycket, men det brukar hämta sig bara man startar upp bussen och gasar lite. Jag gjorde det - i närmare tio minuter, men trycket gick inte upp. Hörde då av mig till RTL, men fick inget svar och gav till slut upp och gick in i raststugan och ringde till garaget istället och berättade om läget. De sa att det lät som att luftventilerna (eller något liknande) hade frusit och då får man absolut inte köra (men som sagt, jag hade ju inget val i och med spärrventilen), så de sa att de skulle skicka bärgare och att jag kunde åka hem med nästa buss.
Kollade då i turlistan och såg att nästa buss skulle gå 9:30, så det var väl drygt två timmar senare. Inte kul, med det fick väl gå att härda ut, tänkte jag.
Satt där inne i stugan och fördrev tiden bäst jag kunde med en två veckor gammal Metro, sudoku och radio i telefonen, när jag kom på att jag borde ringa färjan och tala om att de inte skulle vänta på mig, så då gick jag ut i bussen igen (man ringer dem från radion, nämligen). Då såg jag att RTL hade skickat ut textmeddelande till alla att både 634:orna och 632:orna skulle vända vid Furusund, alltså åt helskotta långt bort från Glyxnäs där jag satt och väntade.
Hur fasen går den logiken ihop, "nödställd" förare ska åka med nästa buss, men nästa buss låter man vända tillbaka till Norrtälje flera mil ifrån honom? Härlig personalpolitik.
Hur som helst så ringde jag via telefonen till RTL då, för det var ju hopplöst att komma fram på radion (förståeligt visserligen i detta väglag, att de har häcken full), och där hade man ingen riktig koll på något, mer än att bärgare skulle vara på väg, men jag inte var högst prioriterad.
Men det var alltså med bärgaren jag skulle få åka sen.

Och vad kunde jag göra då annat än att vänta. Och vänta. Och vänta. Inget att äta hade jag heller och frukost åt jag ju klockan fyra på morgonen och i den där stugan finns bara en vattentank i bukfyllnadsväg, så jag drack en del vatten. Och gick på toa. Och tittade på snöfallet. Och lyssnade på radio.
Radion var i sanning min räddare, hade jag inte haft den så hade det blivit helt olidligt. Visserligen finns det ju radio i bussen också, men där blev det ju svinkallt och jag, som röstande miljöpartist, är ju då rakt inte den som sitter med bussen igång på tomgång i timmar bara för att få varmt och radio.

Två evigheter senare, strax efter tolv kom bärgaren i alla fall och ganska kort därefter fick jag äntligen komma därifrån. Räknade med när jag landade där, 6:30, så satt jag där i ganska precis sex timmar. Räknar man bort pausen så blir det bara fem timmar och tjugo minuter. Jäklar anåda!
Bärgaren var trevlig i alla fall och vi kunde småprata om ditten och datten på den rätt långa vägen tillbaka sen. Han körde in vid Ica vid Oxhalsö så jag fick köpa mig något att stilla den värsta hungern med också, och det var ju tacksamt.
När jag sen kom till garaget återstod bara en timme av min långrast, så då skrev jag först övertidslappen Gigantica och gick sen till den närbelägna pizzerian och hävde i mig.

Sen, åter dags att köra. 676 fram och tillbaka. (Gud vad bra det går, det här med att fatta mig kort). Redan vid tomkörningen till stationen höll jag på att köra av en bakspegel i och med att bussen fick sladd när jag svängde i en korsning, så jag precis snuddade vid en stolpe med spegeln, men med kraft - så den hade nog gått av eller åtminstone vanställts ordentligt om jag hade haft en gnutta mer otur.
Färden in sen gick ändå rätt bra, var tvungen att backa mig ut och ta sats från en hållplats bara, men i övrigt gick det bra.
Liksom hemvägen, men då blev jag sen då det stod sjukt mycket folk vid Tekniska. Förmodligen hade minst en eller till och med två av mina kollegor som skulle gå tidigare inte kommit fram, så helt tjockt med folk var det, men tack och lov kom en kollega till och körde fram då, så vi delade på folkmassan.

Nobinamötet klockan 12 missade jag ju som sagt, så när jag slutade klockan 18 var det ju bara att sitta kvar, i och med att det här var sista tillfället, och invänta kvällsmötets start; 19:30. Och det höll på till 22! Sanslös arbetsdag!
Och Nobina då. Ja, det finns nog både för och nackdelar med dem. Tyvärr lyser vissa av nackdelarna starkast i minnet nu, deras scheman kommer med största sannolikhet att bli en försämring av de vi har, men det tänker jag inte gå in på mer, för nu;

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, december 19, 2010

Inuti och utanpå

Åter en helg till spillo då! Eller näe, till spillo har den inte varit, men den är över och det är dit jag vill komma. Jag var nyss helt bergsäker på att jag imorgon börjar jobba klockan 6:09, men så kollade jag nyss körspecen och jag var en hel timme ute och cyklade - åt fel håll tyvärr. 5:09 börjar jag och ska då köra ut på Blidö. Hoppas jag slipper ledbuss, känns inte som ultimat väglag att köra ledbuss i.
Apropå det så ringde min gudmor för en stund sen och frågade om hur det var med en linje som hennes son stod och väntade på, som aldrig tycktes komma - var den inställd eller hur låg det till? Ja jag är ju ledig och hade ingen aning och visste inte riktigt vad jag skulle hänvisa till för telefonnummer heller. Ganska många av de telefonnummer jag har till mitt jobb får jag inte lämna ut, men jag vet att de man får lämna inte alltid är jätteeffektiva. Hur som helst, jag ringde upp driften och frågade hur det låg till och fick då till svar att i stort sett samtliga linjer var inställda på grund av halka. 636, 637, 639 och 676 var de som var i drift vad jag förstod, så det var ju minst sagt rätt omfattande! Å andra sidan tycker jag nog att jag själv har kört i väder då trafiken kanske borde ha ställts in. Visserligen gick det ju bra då, så med andra ord var det kanske helt rätt att just linjen jag körde då gick? Å ytterligare andra sidan fick jag förkorta den i och med att en kollega på en tidigare tur hade kört fast, så ja... Man kan nog dividera om det där i en halv evighet.
Jag ringde i alla fall tillbaka till gudmor och sa som det var, och det var ju inget problem för min del ska jag inflika, klart jag vill hjälpa till.
Men skulle någon av er andra ha frågor kring SL-trafiken så är det 08-600 10 00 eller så kan ni logga in och kolla på störningsinformationen.

Igår kläddes ju granen på Harsjövägen och jag filmade ju lite när Herbert undersökte den. Tyvärr hann jag inte filma då han smakade och slog på presentsnörena, vilket såg så jäkla sött ut. Men här är han (med väldigt reflekterande ögon):

video
Jo, jag pratar engelska med honom ibland...

Idag har flitens lampa lyst över mitt huvud och jag har fått till stånd både matplanering, veckohandling, tvättstuga och träning. Igår städade jag ju, så det var redan gjort. Hurra för att få saker gjorda!

Snön har ju vräkt på också, och jag såg att den trängt upp högre än vanligt på mitt köksfönster - beläget en våning upp i fastigheten. Men det ger lite myskänsla, annat vore lögn att säga.


Juleljus och julesnö (och juleduk)

Sen fotade jag även mig själv i skenet från adventsljusstaken (fjärde advent som det är) - jag är inne i en period av självkänsla nu då jag åter tycker att jag ser rätt bra ut. Alltså, inte så jag har vantrivts med mig själv tidigare, men just nu har jag så len och aknefri hy och då tycker jag genast att jag blir ett par snäpp vackrare. Tror dock inte att det kommer leda till någon form av hybris och jag begär inte att någon ska stämma in, men att få känna sig välmående inuti över det som är utanpå är väl aldrig fel?
Sen är juleljus en väldigt fördelaktig belysning också, det ska inte glömmas.


Lite lagom mörkt sådär

Men i övrigt när det gäller det yttre, om jag ska förbli ytlig en stund nu, så känner jag att jag skulle behöva investera lite. Jag pratar om kläder alltså. Visst, jag har en garderob som dignar, men allt som oftast så vet jag inte vad jag ska ta på mig riktigt. Är less på väldigt många av mina plagg och det är ju egentligen inte så konstigt. Mycket av garderoben är köpt kring mina spenderarår 2005 och 2006 och nu förtiden köper jag inte mycket kläder alls. Inte vinterkläder i alla fall, det har det varit dåligt med. Jag får ta mig en raid (det som uttalar "räd" stavas väl så?) i mellandagarna - kanske rentav i huvudstaden? Fast där är det ju så jäkla trångt i och med att det är så jäkla tjockt med folk och det ger mig nästan lite av motsatsen till torgskräck... vad det nu heter? Klaustrofobi ungefär.

Och ytterligare vidare kring det yttre, fast ändå innanför kläderna - resterande hud som inte är i ansiktet - det är mig ett ordentligt gissel den här tiden på året och denna vinter är inget undantag. Bara därför kan det kännas lite bittert att vintern kom så tidigt i år, för blotta tanken på att den kan hålla ut lika länge som förra året, vilket gör att kroppen inte får komma ur sina varma, tjocka kläder på många månader - ja det är inte kalaskul. Mitt eksem driver mig smått till vansinne och det är ju överallt! På lår, i knäveck, på magen, på skinkorna, på armarna, på bröstet, på ryggen. Ja, precis överallt kliar det!
Nu är det tack och lov inte sånt där fult eksem som man kanske tänker på just när man hör eller läser ordet. Nej, mitt syns i princip inte, i synnerhet om jag kan låta bli att klia på det, men det är likväl väldigt frustrerande när kliandeattackerna drar igång.
Jag får åtminstone vara glad för att mina händer är eksemfria, de (i synnerhet höger hand) både såg och kändes minst sagt bedrövliga för ett par år sen!

Nej nu blir det soffhäng till Vem kan slå Filip & Fredrik och sen måste jag ju gå i träda så jag orkar med att stiga upp kring fyra imorgon bitti.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, december 18, 2010

Bärbar bravad

Det är risky business jag befattar mig med nu - jag skriver blogg på bärbar dator och det brukar alltid (okej, det är förmodligen en överdrift, men ofta) sluta med att hela inlägget försvinner just när jag ska till och publicera - det med stor frustration och ilska som slutprodukt. Inte trevligt alls förstås, men jag ger mig ändå i kast med det nu, dels för att jag vill få dagens inlägg skrivet och dels för att en bärbar dator är vad som står till buds just nu. Jag är på Harsjövägen nämligen, inte hemma hos mig. Fast å andra sidan, det här är ju också mitt hem på ett sätt.
Hur som helst, jag har vidtagit vissa försiktighetsåtgärder, så nu borde inlägget inte försvinna. Inte för att det borde det annars heller, men jag har märkt att texten tenderar att försvinna just när jag har skrivit färdigt och markerar hela texten för att marginaljustera och ändra teckensnitt. Idag började jag med att ställa in det, så nu skriver jag i verdana och får texten marginaljusterad allt eftersom.

Lördag idag och en ledig sådan - tredje i rad nu. Men det där har jag ju rätt nyligen babblat på om, känns det som. EUK-schemat jag har, det trivs jag verkligen med.
Idag började jag med att kolla in Musikhjälpen en stund, sen kom jag på att jag i vanlig ordning glömde bort att se veckans avsnitt av Pensionärsjälvar, så det åtgärdade jag då förstås. Småfnissar alltid lite åt det - eller så skrattar jag rakt ut.
Frukost där näst och sen drog allvaret igång med städning. Den småskaliga städningen dock, så det var snabbt gjort.
Promenad till Harsjö sen och där är jag alltså nu. Jag kånkade med mig mina julklappar för att slippa det på julafton sen när jag ändå förmodligen kommer behöva bära annat på promenaden hit. I och med att jag brukar sova över från julafton till juldagen och nu ska jobba på annandagen så kommer jag ju behöva ha uniform och alla bussförarsaker med mig, utöver kvarsovningssaker då.
Visste inte alls att det var planerat, men här tänkte de klä granen idag redan, så då passade det ju rätt bra att jag hade mina klappar med mig, för nu ligger alla klappar där under granen och tronar. Herbert, katten (i mitt hjärta), blev väldigt nyfiken när han orkade sig fram från elementet bakom soffan som han gärna ligger och sover på. Han ville väldigt gärna smaka på och leka med alla presentsnören, så det såg ganska kul ut. Jag filmade lite och det kanske jag lägger upp imorgon då jag har tillgång till min kabel igen. Om jag kommer ihåg då vill säga, det finns det inga garantier för.

Apropå lägga upp, så skulle jag vilja att funktionen att lägga in "bara" ljud här, alltså att man får en sån där liten list med en kula som rör sig framåt allt eftersom ljudet eller musiken spelar upp sig, plus ett playtecken och ett stopptecken då förstås. Detta dels därför att jag ibland skulle vilja ha in rena ljud, men också för att jag ju ibland vill att musik jag skriver om eller bara tycker är bra, ska gå att spela upp direkt från bloggen. Detta går ju med youtube, men egentigen är jag väldigt ointresserad av videos, så det känns allt som oftast som ett onödigt tilltag. Och i och med att det kräver både ljud och bild, men det jag önskar i princip bara kräver ljud, ja då vore det ju en enklare lösning. Men jag har inte sett den alls här på bloggspot, så troligen finns den inte. Eller troligen, det kanske var att ta i - jag kan gott och väl ha missat något. Så jäkla haj på sånt här är jag ändå inte, trots att detta är mitt just nu tvåtusentrettioförsta inlägg (om jag minns rätt från vad jag såg när jag loggade in). Det är ett gäng det! Men fortsätter jag så småningom med bakåtbloggandet, ja då kommer den siffran för just det här inlägget att öka på sig förstås. Vi får dock se när jag får tid och lust till det.

Nu är det väl kanske dags att runda av och socialisera sig lite igen. Eller, jag ska nog kolla facebook först.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, december 17, 2010

Otacksamt

Nu går jag pang på rödbetan med vad jag tänker på just nu;
Jag tycker att jag får oroväckande många tack för de julkort jag har skickat ut i år. Tror jag skickade tio-elva stycken och hittills har jag själv inte fått något alls, men en herrans många tack från olika vänner jag har skickat till, och jag lever lite i tron att om ett julkort replikeras med ett tack så är tacket just en ersättning för att man själv inte skickar något kort.
Men samtidigt, att inte nöja sig med ett tack är ju just otacksamt så det får jag försöka att inte bry mig om, om det skulle bli så. Men sanningen är ju att det ligger en viss egoism i att skicka julkort för mig - visst är huvudanledningen att jag vill göra någon annan glad med en hälsning, men jag hoppas ju ändå på att få åtminstone några tillbaka själv - det glädjer ju mig.
Ja, än är det ju inte för sent i alla fall, kanske något trillar in till slut.

Idag har jag haft en desto kortare arbetsdag jämfört med gårdagen, ungefär hälften så lång bara och det var rätt skönt. Visserligen nästan uteslutande bara 676:or (undantaget av en 651:a från stationen till garaget, en sträcka på kanske en dryg kilometer), men det har rullat på bra.

Har åter en ledig helg framför mig nu, den tredje på raken rentav. Men det är ju just ett sånt schema jag har nu, ett som hos Keolis heter EUK-schema. Det finns massor med olika schematyper, K1, S1, EUK och gud vet vad. Jag har i alla fall EUK 5, om du ville veta mer specificerat.
Kommande två helger ska jag jobba följaktligen, i och med att EUK-schemana följer ett femveckorsmönster.

Men se nu har jag inte tid att skriva mer, en film jag tänkte se börjar nu. Ransom, på femman.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, december 16, 2010

Zombie

Den här dagen har varit körig. I ordets rätta bemärkelse. Ingen liten mjukstart efter handledandet, pang på med en arbetsdag på närmare tolv timmar, varav ungefär tio timmars körtid. Abonnering, 676:or och stadsbussar till tidens ände, har det känts som.
Fast abonneringen var trevlig och på en 676:a åkte en föredetta chef och kompis till mig med, så det var ju också trevligt. Ytterligare trevligheter har varit att jag hade rast på Tekniska samtidigt som Daniel och han börjar ju onekligen segla upp i topp över mina "bästa" kollegor. Christoffer varken hör eller ser jag så mycket av numera och det är ju tråkigt.
Men hur som helst, det var ju kul att köra igen, istället för att sitta bredvid (samtidigt som jag har sagt till "kommenderingen" att de gärna får ha mig i åtanke när det behövs handledare i framtiden) - men det har blivit lite i mesta laget idag.

Imorgon har jag desto smörigare, jag slutar ungefär samtidigt då som idag, men jag börjar sex timmar senare än idag.

De här långa dagarna som ändå är odelade blir kostmässigt inte helt bra. I och med att jag kom hem sent igår och inte orkade tillaga något som kunde generera i en matlåda och det innebär dessutom att min matplanering spricker vecka efter vecka. Jag planerar alltid mat för veckans dagar, men det slutar allt som oftast med att jag har ett eller flera oätna, planerade måltider. Det gör i sin tur nästa veckas matplanering rätt lätt, då jag ofta kan börja veckan med att planera in det jag inte hann äta i veckan som gått.
Men ja, jag är för lat när det gäller det här. Jag orkar inte prioritera att gå upp tidigare på morgonen för att laga till något att ha med, och jag orkar heller inte avsätta kvällstid till att laga till ordentlig mat när klockan är kring 20:30 då jag landar här hemma (som idag). Så idag har det blivit mackor på första rasten och wasa sandwich's på andra rasten. Ingen vidare variation.

Nu är klockan efter 22 och jag sitter fortfarande i uniformen. Mycket hemmakläder hinns heller inte med, alltså.
Dags för dusch och sen, så småningom; sova.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, december 15, 2010

Restless

Nu är mina tvenne dagar av handledning till ända och på sammantaget har allt gått väldigt bra. Jag å min sida var ju lite konfunderat inför morgonens körning till och från Cityterminalen (el Stockholmo), men min adept hade inga som helst svårigheter med vägen, så det gick väldigt bra.
Tyvärr missade han när RTL ropade och ville att bussens överfallslarm skulle testas - han var ute och gick med ett par kvarglömda vantar i Kapellskär - så jag fick sköta den biten då. Det fungerade, så överfall ingen i buss 6039!

Delad tjänst har det varit även idag och jag har gått hela vägen fram och tillbaka båda gångerna och därmed avverkat en mils promenerande. Men det är så snöpligt - inför återvändandet efter långrasten så hade jag faktiskt planerat att åka stadsbussen som går förbi mig, ner till stationen och gå därifrån, i och med att det passade hyfsat bra rent tidsmässigt. Jag flängde på mig och skyndade iväg till hållplatsen för att inte missa bussen, men jag är ju en sån jäkla tidspessimist, så trots att jag väntat med iväggåendet längre än jag normalt skulle ha gjort, så kom jag fram till hållplatsen hela sex minuter innan bussen skulle vara där. Och dessutom vet jag att man lätt kan ligga uppåt tre minuter sen innan man är här, vilket alltså i så fall skulle ge nio minuters väntan. I kylan. Nejtack, tänkte jag, stå där och frysa när jag kan gå mig varm? Jag gick således även den vändan. Har sånt jäkla dåligt tålamod när det kommer till att vänta på stadsbussen här. Jag vill att den ska komma körande direkt när jag har kommit till hållplatsen, och när den inte gör det så slutar det allt som oftast med att jag går hela vägen oavsett om jag planerat att åka bussen eller ej.
Bäst var det den morgonen då dels hållplatsen var flyttad, så att den låg utanför min port och dels kom körande just precis när jag kom ut från porten och därmed snabbt kunde omvärdera promeneringsplanen och bara kliva på. Uniformsklädd som jag är så behöver jag inte stå och rota fram busskort heller, kollegorna känner ju igen en och vet att man har tjänstekort.

I övrigt är jag sådär galet hungrig nu att jag skakar smått och är lätt illamående. Blodsockret dalar, misstänker jag. Det var många timmar sen jag åt, och det blev inte så rejäl måltid då, så det är väl boven i dramat. Måste ta och ta tag i det där. Och duscha. Och sova! Fasen, mycket som ska hinnas med denna sena timme. Jag kom ju just hem.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, december 14, 2010

Halvtid handledning

Då har jag klarat av den första av två handledardagar, de från början tre dagarna kortades ner till två då de här nya förarna behövs ute i trafik utan handledare snarast möjligt - precis så som det var när jag började för ett drygt halvår sen.
Och jo, nog verkar det sticka lite i ögonen på en del av de "gamla rävarna" att jag som är såpass ny får handleda - i synnerhet när de hörde att jag är osäker på vägen till och från Cityterminalen dit vi ska imorgon, men jag har ju inte varit där sen min linjeutbildning. Tror säkert att det finns linjer som de gamla rävarna heller inte skulle känna sig så säkra på måste jag säga, de som sitter på grupp kör ju inte alls ur hela urvalet med de 61 linjerna (som enligt min "elev" nu är 64). Men men, det må sticka, jag är glad att jag fick frågan och ångrar inte att jag tackade ja. Jag har en trevlig elev, väsentligt äldre än mig själv, men som inte tycks ha problem alls att bli handledd av en ung. Tvärtom fick jag faktiskt beröm för att jag frågade honom om han ville köra den ordinarie linjens väg när vi tomkörde till Hallstavik (just det, Idol-tvåans hemort), istället för den närmsta som man normalt sett annars tar - det ville han väldigt gärna då han inte ens hade koll på att det fanns en andra väg.
Det har överlag fungerat väldigt bra idag. Visst blev vi sena på båda linjerna (jo vi har bara kört två, men det två långa; 639 Hallstavik-Stockholm och 636 Norrtälje-Östersjö. Därtill tomkörningar från Norrtälje till Hallstavik, från Stockholm till Norrtälje och från Östersjö till Norrtälje), men vad fasen, man blir sen i början, i synnerhet nu när det är vinter och väglag därefter. Sen hade han väldigt svårt att komma ihåg att "klicka fram" stämpeln så att den låg i fas med klockan - men det var väl egentligen det enda jag hade att anmärka på. Sen är hans körstil inte helt identisk med min, men så är det ju - vi kör ju olika och körkort har han ju redan, så det är det ju inte riktigt min sak att peta i. Fast jag föreslog till exempel att han skulle sätta igång vänster blinkers direkt han var redo att lämna en hållplats, oavsett om det kom en lång rad bilar eller ej, istället för att som han först gjorde; väntade ut den långa bilkön och sen gav tecken att han skulle åka. Dels fyller ju blinkersen ingen vidare funktion om ingen ser den, men framför allt så är den ju ett tecken på vad man vill göra, inte vad man två sekunder senare kommer göra oavsett trafikläge. Vänsterblink vid hållplatser där bilisterna inte behöver lämna företräde ändå leda till att någon snäll släpper fram en, men den chansen får man ju inte om man inte visar vad man vill.
Ja hur som helst är jag nöjd med dagen. Imorgon blir det för min del lite av ett eldprov då, Cityterminalen är ett ställe jag drar mig för att köra till, men jag tror nog att jag skulle hitta på egen hand också - men nu är det så att min rekryt (låter på något vis bättre än elev, men jag har ändå inte hittat det ultimata ordet känner jag) dels bor i Täby och känner sig väldigt hemma i krokarna där och dels var den dagen under linjeutbildningen så sent som i förra veckan, så han känner ingen oro hittmässigt, och det är ju bra. Sen var jag lite orolig gällande biljetter och så också, men jag tror mig ha fått klarhet i det där nu, så jag tror nog att morgondagen ska klaras av.
Förutom Viking line-styrningen så har vi också en 637:a hela vägen från Norrtälje till Ellan och gudarna vet när jag var där senast - långt innan snön kom i alla fall, upplever jag det som, men jag är inte det minsta osäker på vägen dit. Så bara vi kommer till Cityterminalen och kommer iväg därifrån och kommer fram till Danderyds sjukhus, då är det inga som helst problem hittproblem för mig.

Delade tjänster har vi ju åkt på förstås också. Tjänsterna ligger ju på rekryten och inte på mig och jag har ju önskat mig att inte få så mycket delat - vilket jag heller inte fått så mycket av sen jag uttryckte det - men han har väl inte uttryckt det än. Däremot tror jag att han kommer göra det mycket snart, just i och med att han bor i Täby och "måste" häcka på garaget under femtimmarsrasterna.
Jag å min sida promenerade hem (eller ja, jag åkte 651 från garaget till stationen och gick resterande bit). Hemma slog jag in de sista familjära julklapparna - har bara en väniljär kvar att införskaffa, men det är nog inte allt för avlägset heller. Där efter blev det lite datorhängande innan jag så gick och lade mig i soffan för att knoppa lite. Uppstigningen idag förlade jag till 4:00 istället för 3:50 som jag igår var inställd på. Men allt innan fyra på morgonen är ju inte ens morgon och bör undvikas att klivas upp på/i, så långt det bara går.
Det blev att jag låg i soffan i närmare en timme och sov i kanske en kvart, så det var väl en lagom powenap som gav mig tillräckligt med energi för resten av arbetsdagen, men inte så att jag inte känner mig trött nu på kvällskvisten.

Som en liten passus från ingenstans kan jag säga det om det skulle vara någon annan med alopecia som läser detta och irriterar sig på att ha en högst ojämnt växande mustasch; min växer på så vis att hela överläppen är kal sånär som på ett parti innehållandes kanske 10-20 strån lite ovan och inåt från vänster mungipa sett. Ja i alla fall, rakar jag bort den så känns det ju småstubbigt där redan dagen efter; men om jag istället tar mig tiden och våndan att med pincett dra ut stråna, så att man får med den betydande del av strået som är under huden, ja då håller det sig lent bra mycket längre! I söndags ryckte jag och än känns inget som kan klassas som något annat än en mycket vag antydan till icke-lenhet, så imorgon kan man nog klassa det som småstubb igen. Så det här med fin och lida pin, det ger utdelning! Det är nämligen inte vidare skönt att rycka ut stråna på det viset, men har man inte fler än max 20 kan det vara värt det!

Imorgon börjar vi desto senare, så då räcker det att jag kliver upp klockan sju. Hurra för det, det är ju en väldigt anständig uppstigningstid!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, december 13, 2010

Children

Children ja, det är dels en härlig låt, men också är det det anglosaxiska ordet för barn - och det är väl mest det senare jag avser. Barn är så fantastiska, det går inte att understryka tillräckligt. Jag älskar verkligen barn - och jag hoppas att alla som läser detta förstår inom vilka ramar jag menar, känns ju fånigt att påpeka en sån sak, men i dessa tider (i och för sig är nog tiden i sig inte unik) med pedofilhärvor och sånt hemskt, så känns det som att såna ord lätt och gärna skulle kunna förvridas.
Hur som helst, underbara är de! Idag när jag skulle köra en 676:a till Stockholm så klev det på en kille, kanske tio år, och frågade "Går den här bussen till Ledinge?". Javisst sa ja, i och med att den mycket riktigt passerar Ledinge trafikplats. Han tog då plats längst fram och då passade jag på att förtydliga att bussen går hela vägen till Stockholm, men att jag passerar Ledinge (som jag just skrev...), och då blev det att vi pratade lite grann.
Sen var det även så att jag var välsignad med en av de 57-vagnar som har en liten panel med två knappar precis i anslutning till framdörren, från vilken man kan öppna och stänga framdörren om jag från förarplats först har öppnat dörren. Är dörren stängd från förarplatsen är knapparna verkningslösa.
Hur som helst, jag hade dörren öppen och frågade då om killen ville trycka på den undre av knapparna för att se vad som hände. Och hallå, barn och knappar - vem säger nej till att få trycka på knappar? Så han tryckte och såg helt förtjust ut när han insåg att han hade stängt dörren. Sen frågade jag om han ville vara min dörröppnare då folk skulle kliva på, och det ville han förstås!
Alltså, förtydligas bör att vi stod kvar på Norrtälje busstation hela tiden, jag körde fram åtta minuter innan jag skulle avgå, så folk han både komma och gå (jo faktiskt, ett par tjejer ångrade sin påstigning och klev av igen).
Kul att kunna glädja någon med ett sånt simpelt uppdrag, men jag vet ju att jag själv som liten hade tyckt att en sån sak hade varit väldigt rolig.
Sen när vi väl for iväg (och jag förklarat att jag var den som var tvungen att sköta dörrarna från och med då), så blev han rätt pratsam och frågade hur jag kunde veta att någon hade tryckt på stoppknappen och vad som händer om jag skulle missa att någon hade tryckt och så. Ja, typiska såna där funderingar som jag själv har haft inför detta jobb.

Det var plussidan med den 676:an. Minussidan var när jag kom till Roslagsnäsby, där 676:an för miljonte gången inte har påstigning i riktning mot Stockholm och inte har avstigning i riktning mot Norrtälje, där kom det (i riktning mot Stockholm alltså) fram tjejer till framdörren, trots att jag hade kört så långt fram att man nästan var tvungen att ställa sig i en snövall för att komma åt framdörren, då jag skulle släppa av folk, och knackade sig till en dörröppning där jag fick förklara - med min glada röst - att jag tyvärr inte har någon påstigning där. Gruff och "meh!" blev reaktionen. Sen, när jag började rulla därifrån kom en kille springandes, men då hade jag inte lust att stanna en gång till och förklara, så jag åkte bara - och det gav ju upphov till mycket ilsken blick och gissningsvis ett finger också.
Ja, det SL bestämmer kan man tycka vad man vill om - jag jobbar ju inte för SL - men det fyller ändå sin funktion och bör efterlevas. Det finns hundra (okej, överdrift, men på stående fot kan jag säga att 604, 621, 624, 625, 626, 627, 628, 629 och 670 alla är linjer som har både på- och avstigning där) andra linjer att välja bland mellan Roslagsnäsby och Stockholm och trycket på 676:an är redan rätt hårt, så regeln är väl till för att folk inte ska börja planera för att ta 676:an för den lilla biten.
Sen har jag förstås gjort undantag. Har folk frågat snällt och det har funnits plats i bussen och jag ändå har tagit mig tid att öppna framdörren så säger jag oftast "låt gå för den här gången då", och en gång när det var omkring -17 grader och halvsent på kvällen, då stannade jag på eget initiativ utan att ha några avstigande där, just för att jag inte tyckte att tjejen som då stod där skulle behöva stå och frysa. Jag förklarade dock hur det var ändå, men hon blev så tacksam så!

I övrigt, jobbledes, kan jag ju säga att den här handledningen de kommande dagarna nu kommer bli en utmaning, i alla fall på torsdagen. Då ska vi nämligen köra en sträcka som jag inte har kört överhuvudtaget sen linjeutbildningen. Vi ska tomköra från garaget till cityterminalen i Stockholm och sen köra därifrån till Kapellskär. Det är alltså ingen linje utan en körning som Viking Line har beställt och ja... det är ett gissel med de där körningarna när man inte är van vid dem - säger jag i nuläget. Jag har ingen riktig koll på varken körväg, uppställningen vid cityterminalen eller biljettsystem, men ja, det ordnar sig nog. Ska höra mig för lite bättre på garaget imorgon.

Och nu ikväll har jag ju tittat på "Ung & bortskämd", och jag måste säga att ju mer jag tittar på det, desto mer tycke fattar jag för vissa av deltagarna ändå, för vissa av dem utvecklas ju enormt mycket och gör saker de aldrig tidigare ens tänkt tanken på att man kan göra - utan att ynka sig. (En del ynkar sig däremot väldigt mycket.)
Men alltså, det här formatet med att det är föräldrarna som ska rösta ut ett av "barnen" är ju hemskt! Just den biten när föräldrarna sitter och ska peka på vad de inte tycker om hos de andras barn och samtidigt försvara sitt eget, ja där vill jag nästan ta fram en skämskudde alternativt en spyhink. Det är i synnerhet en pappa som jag bara inte tål. Hans dotter har hängt lös en massa gånger nu, för att de andra föräldrarna är rätt eniga om att hon maskar mycket och gör så lite hon bara kommer åt, men han håller förstås inte med, och i varje pepptalk han har med sin dotter i samband med att hon har varit en hårsmån från att ryka, så kan han inte peka på att hon gör något fel, det blir mer "nej men jag kan inte se vad du ska förändra... Kör på som du har gjort och var dig själv, det har ju fungerat hittills".
Men den här föräldraröstningen snedvrider mycket tycker jag, antingen skulle det vara en oberoende expertpanel som röstade ut deltagare, eller ännu hellre skulle ingen röstas ut! Ett format à la FCZ (ett format jag är desto mer både bekant och bekväm med), där programmet bygger på sammanhållning och utveckling istället för utröstning - det skulle vara desto mer givande för alla tror jag. Det skulle säkert gå att komma på något pris till alla deltagarna i slutändan, eller också kunde det vara prislöst också, där vinsten "bara" bestod i utvecklingen som alla faktiskt gör, samt tv-tiden som många unga suktar efter.
Ja minsann, det tycker jag!

Ni har väl förresten inte missat att Musikhjälpen 2010 har dragit igång? Underbar idé där låtönskningar som bekostas med valfria 50, 100 eller 200 kronor bidrar till ett välgörande ändamål - i år kampen mot barnhandel. Och barn ligger mig ju som sagt varmt om hjärtat, så jag har faktiskt slängt iväg en låtönskning och tog då i så jag nästan sprack; valde att betala 200 kronor för den! Sen finns det ändå inga garantier för att få låten spelad, men det är ju lite sak samma. Ändamålet är gott.
Och vilken låt önskade jag? Just precis, valfri version av denna:


Underbar!

Nu är klockan läggdags för länge sen, imorgon måste jag kliva upp omkring 3:50 för att handleda, men då på linjer jag kan. Cityterminalen är på torsdag.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, december 12, 2010

Hrvati

Ja, nu har helgen vecka 49 också tagit slut, men har någon skrivit en låt om det kanske? Nej minsann (inte så vitt jag vet).

Idag har jag gjort lite nytta av allehanda slag, har både matplanerat, veckohandlat (köpte nya rakblad till min hyvel idag också och ååh så mycket trevligare det är att raka ansikte och huvud med fräscha blad) och tränat. Men nu gjorde jag den där fadäsen jag vet att jag skrev om förut, igen! Kan man säga "både" när det är fler än två faktorer som står och stampar efter det ordet? Både känns som ett ord som avser två alternativ, inte fler. Men vad säger man egentligen när man vill sammanfatta på det vis som "både" gör, att man har gjort mer än två saker? Ja, den frågan hänger jag upp här och låter dinglandes invänta ett bra svar.

Terrordåd i Stockholm minsann! Rätt otäckt får jag allt lov att säga, såna där extremiteter kunde vi väl få slippa här? Tur som en tok ändå att ingen annan än självmordsbombaren själv dog. Men alltså, jag tycker så synd om de muslimer som tar avstånd från såna här våldhandlingar (runt 99% av alla muslimer, skulle jag tro) - de slår ju krokben för sig själva, för många blir ju väldigt islamfientliga på grund av sånt här - vilket då alltså drabbar alla de som överhuvudtaget inte vill befatta sig med bomber och liknande. De blir drabbade av så oförtjänt mycket hat!

Glömde ju skriva det förresten, att vi i familjen har bokat oss en semesterresa till sommaren! Kroatien blir målet att styra kosan mot och det blir nog kalas så det förslår! Solsemester är då bland det bästa jag vet här i livet! Dock har jag aldrig åkt på solsemester så tidigt på sommaren som det nu bär av; tolfte juni, men det blir nog kalas oavsett. Ska bara se till att söka (och få) semester då. Det blir morgondagens projekt!

Har jag förresten nämnt att jag under tisdag, onsdag och torsdag ska vara handledare för en nyanställd bussförare som då ska ha sina första skälvande dagar ute i trafik med passagerare? Det ska jag i alla fall, och det blir ju nervkittlande även för mig - om än inte lika mycket som det borde vara för den jag ska handleda. Fast jag har ingen aning om vem detta må vara än, så det är höljt i dunkel, om det är så det heter, annars är det väl dunkelt i hölje eller något.

Imorgon jobb på "vanliga" tider, från icke-extremtidig morgon till eftermiddag. Sen simma med Daniel!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, december 11, 2010

Indestuctible

Alltså, den här lördagen sov jag i princip bort. Eller ja, inte helt och hållet förstås, men jag klev väl upp kring 11:30 till följd av att jag under fredagen inte kom i säng förrän kring 3:30 på grund av sent jobb i kombination med viljan att se Idolupplösningen i efter hand.

Så, för att ta det hela lite kronologiskt nu, det är ju många timmar sen senaste blogginlägget.

Under fredagens arbetsdag hade jag till största delen passning. Det brukar innebära att man får sitta på garaget och rulla tummarna hela tiden, men jag blev faktiskt tilldelad drygt två timmar stadsbuss nästan på en gång, så det var ju faktiskt skönt. Och resterande del av passningen (rätt många timmar ändå), gick åt till att antingen prata med trevliga kollegor, läsa eller se på Idol. Jag kunde tajma in att jag hann se hela programmet mellan 20-21:30 innan jag var tvungen att ge mig ut för att köra en vända till och från Stockholm. På väg till Stockholm, 22:30 från stationen, var det extremt lugnt. Ingen ville kliva av förrän på ändhållplats och knappt ingen klev på längs vägen heller, så det gick väldigt smidigt att köra in.
Hem sen var det desto mer folk och ovanligt många som antingen försökte biljettfuska eller faktiskt var så dumma/okunniga som de gav sken av då jag påpekade att de inte hade giltiga biljetter för hela resan, utan behövde komplettera. Det slutade dock ändå med att jag lät samtliga åka med ändå, jag orkar inte riktigt tjafsa om sånt där. Fast samtidigt vill jag inte heller tro att de obemärkt ska slinka förbi och tro att jag är hur blåst som helst. Det finns nog ändå en beskärd (säger man så?) del som ändå slinker igenom, där jag faktiskt inte upptäcker de felande biljetterna.

Istället för att gå hem hela vägen i natten sen så kunde jag lifta med en kollega som skulle köra den allra sista 676:an, tror den avgår 1:00 eller 1:10 möjligen, från busstationen. Sen åkte jag med honom till Gustavslund och promenerade därifrån, så det blir ju en avkortad promenad. Skönt det, mitt i natten.

Och Jay vann Idol, till alla hallstavikbors och många i denna kommuns förtret (kan jag tro), men han har ju varit min favorit nästan hela tiden, så jag är ju nöjd. Han och Linnea var mina favoriter genom denna säsong.
Och nu sa ju Jihde att nästa säsong blir den sista, så då kanske jag får dra tillbaka mitt utspel om att jag inte vill se fler säsonger i och med att jag tycker att konceptet börjar kännas urvattnat. En sista säsong kan jag nog orka med!

Idag då, lördag, har jag alltså inte gjort något alls i princip. Jag promenerade över till Harsjö där jag hamnade mitt i julgodisbakande, och det resulterade i att jag också högg i och bakade kokostryffel. Det är ju så på den där adressen i motsats för på min, att det ofta finns ingredienser för oplanerat bakande och sånt, medan det här hos mig nästan aldrig kan bli spontanbak, i alla fall inte med sådant som kräver blockchocklad eller andra extravaganta ingredienser, ja som kokos till exempel. Det ska väl vara chokladbollar eller möjligen kladdkaka som det kan finnas ingredienser till sådär utan vidare, men annars är det nog tunnsått.

Ja det blev ju middag och kvällshäng där sen också, såg The Terminal som gick på femman. Den har jag visserligen sett en gång förut, men den tycker jag är en annorlunda och bra film värd att se om.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, december 10, 2010

Sleepwalker

Nu provar jag på något nytt, känns det som. Jag tror nämligen inte att jag har satt mig vid datorn och börjat skriva blogg direkt det första jag gjort efter uppvaknandet, men så blev det idag.
Jag börjar nämligen jobba klockan 14:00 och har då passning fram till 22:00, och sen föreligger en stor risk att jag även kommer jobba lite extra därefter och i så fall kommer jag hem efter midnatt och då är ju dygnet slut = för sent att blogga.
Dessutom har jag en vag förhoppning om att hinna storstäda lägenheten innan det är dags för jobbet också, men det vete fasen om jag hinner det. Klockan är nu 9:30 och jag borde dessutom klämma in att hygieniskt fixa mig i ordning, äta frukost, fixa munhygien, klä mig, laga lunchmiddag och ha gott om tid för promenaden till jobbet - så det vete fasen som sagt. Men å andra sidan - äter jag en ordentlig frukost så kan jag nog skippa den senare matlagningen och istället unna mig att köpa en stor sallad på pizzerian vid jobbet. Det skulle ju spara in på tid, onekligen.
Detta är förresten en typisk inblick i hur min hjärna fungerar när jag precis har vaknat; jag försöker planera när, vad och hur dagen ska fyllas med. Det är ju då jag måste passa på, sen kan det vara för sent.

Om gårdagens jobb finns det inte mycket att säga. Hade passning först i drygt två timmar då ingen körning dök upp, så jag småpratade med allehanda kollegor och läste både Norrtelje Tidning, Metro och i min bok (för tillfället Dömd till fängelse av Jeffrey Archer). Sen hade jag rast i en timme - eller 59 minuter för att vara exakt - och då gjorde jag exakt samma sak som under passningen, bortsett från att jag inte läste om tidningarna jag redan hade läst då. Var inte hungrig då, så mina wasa-sandwich:ar sparade jag lite på. Skulle ju ändå bara köra stadsbuss mellan 17:26-20:07 och kör man stadsbuss finns det alltid åtminstone något hål där man får regleringstid och då kan äta smörgåsar om man så känner för det.
Så blev det.

Och se på tusan; jag kom ihåg att ta med något idag som jag inte hann/orkade igår - det händer då inte ofta:

video
Mitt debakel med etiketterna igår

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, december 09, 2010

Stardust

Alltså, det är säkert fjärde eller rentav femte gången jag ser den filmen nu - eller ja, jag avslutade den just, så har sett är väl en mer lämplig form av tempus.
Nu var det dock säkert ett år sen jag såg den sist, så jag hade ju hunnit glömma lite, men åh, den är så rackarns fin! Visst, det känns som en saga, men åh alltså, den slår an på precis rätt strängar hos mig!


Lovely!

I övrigt idag så har jag sovmorgon, därav att jag haft tid att se film. Börjar jobba om exakt en timme i detta klockslag; 14:24 (min klocka nu är alltså 13:24), så snart måste jag trä på mig uniformen och gå till jobbet. Snöar ute också minsann, så det blir kapuschong upp idag!

Innan filmtittning men efter uppstigning har jag slagit in julklappar. Det gick väl medelbra, de paket jag slog in blev hyfsade - men etiketterna alltså, herregud! Här trodde jag att jag var smart som behöll mina juletiketter från föregående år, alltså de man fäster på julklapparna där man skriver till vem och från vem paketet är, men när jag tog fram arket så rasade etiketterna bara ner! Det fanns inget klister överhuvudtaget kvar på dem! Dunstat? Ja jag vet inte, så jag fick tejpa fast dem. Lagom snyggt. Filmade det där med telefonen också, men jag har inte riktigt tid att lägga in det nu, så det får bli vid senare tillfälle.
Har förvisso ett par julklappar kvar att slå in än, väntar på leverans av en och har helt sonika inte köpt en än, men det är snart gjort.

Jag har också provat mig på att göra sparrissoppa. Det blev rätt gott, men lite övermäktigt. Sparris är hur som helst en god... grönsak. Räknas det som grönsak? Ja, därom tviste de lärde.

Nu måste jag gå på toalett, byta om, ställa in stämpel och pulsa iväg. Börjar dock med passning idag, så de första två timmarna lär inte bli spännande.
Och imorgon, jag då består hela dagen; 14-22, av passning. Hoppas tv:n är inställd på fyran där på kvällen bara, så jag kan se idolfinalen.

Ordet är fritt, nu är det ditt.