lördag, oktober 31, 2009

Och lite kul

Eftersom jag numera har blivit så bra på att skriva om tråkiga saker som steg och så, så tänkte jag dra till med något annat nu.
Jag har nämligen suttit och läst igenom lite inlägg från förr (främst november i fjol av någon underlig anledning), och åter konstaterat att jag skrev bättre förr. Det gör jag i och för sig alltid när jag ser tillbaka, så såvida det inte går käpprätt utför varje år, så är det jag som inte förrän i efterhand uppskattar det jag har skrivit. Nåja.

För ett tag sen räknade jag igenom inledningsorden för varje dag i min dagbok (alltså den senaste i raden), och det tyckte jag var rätt intressant, så här ska jag delge! Jag är inte den som varje dag skriver "kära dagbok" eller "hej dagboken", det blir mer varierade starter än så:

Kronologiskt från 2/9-09 till 31/10-09:
  • Första
  • Idag
  • Dagarna
  • Här
  • Jag
  • Nu
  • Jahapp
  • Nu
  • Ah
  • Både
  • Nu
  • Åh
  • Åh
  • Nicolai
  • Åh
  • Ah
  • Shit
  • Ny
  • Idag
  • Det
  • Åh
  • Nu
  • Dagarna
  • Söndagen
  • Hej
  • Fort
  • Nu
  • Nu
  • Jahaja
  • Äh
  • Skönt
  • Idag
  • Öppning
  • Nu
  • Nu
  • Imorse
  • Ja
  • Jag
  • Småtuff
  • Ja
  • Åh
  • Nej
  • Stegrapport
  • Stegrapport
  • Här
  • Nu
  • Ja
  • Åh
  • Under
  • Söndag
  • Jag
  • Alltså
  • Nu
  • Gud
  • Det
Ja det där kan man ju sammanställa bäst man vill, och det vore kanske kul. Det man kan se är ju att jag inte är våldsamt varierande i mina starter ändå. Lite kul att jag först två dagar i rad hade Åh, följt av Nicolai och sen ett Åh igen. Det låter ju rätt... sängkammaraktigt.

Ja, när jag ändå är igång kan jag ju lista samma periods sista ord för dagen:

  • (sötnosen)
  • kvar.
  • Ack.
  • situationen.
  • saker.
  • Hua.
  • fult!
  • Mums!
  • facebook!
  • varannan.
  • kvällen.
  • sannerligen.
  • det!
  • kojs.
  • sömn!
  • Natt!
  • åtminstone.
  • fruktansvärt.
  • äckligt!
  • kul!
  • Fräscht!
  • här.
  • förstås.
  • var.
  • då.
  • förr.
  • totalt.
  • inte.
  • medicin.
  • eftersatt.
  • Nicklas.
  • honom.
  • Shit!
  • numera.
  • gott!
  • 50 kr.
  • vägg.
  • länge.
  • sova.
  • tiden.
  • fall.
  • hon.
  • mer.
  • bara!
  • trevligt.
  • trevligt.
  • Gold".
  • bäst.
  • heller.
  • nej.
  • Ack.
  • idiot!
  • timme!
  • i.
  • jag.
  • 18000.
  • 20488.
  • Natt!
  • det!
  • oskrivet ännu
Slutorden är ju något mer varierade måste jag säga.

Ordet är fortfarande fritt och ditt.

Longing for lullabies

Imorse vaknade jag med ett visst mått av halsont och blev då en smula orolig. Ett annat förkylnings/sjukdomstecken för mig är när snoret är vattnigt och av och till ger ifrån sig en okontrollerbar rännil, men det drabbar mig också när vädret är kallt och jag inbillar mig att det sker i högre frekvens nu än när jag hade näshår.
I alla fall, kombinationen halsont och rinnsnor, det brukar bara leda åt ett håll. Så jag ojade då mig lite för att jag inte skulle kunna springa och styrketräna och tappa en herrans massa steg i stegtävlingen.

Men, effekten blev den omvända! Halsen blev som vanligt när jag sköljde runt med lite morgonjuice i den och när jag väl tog tag i löpningen så kändes det bra som aldrig förr! De andra gångerna då jag har sprungit prick hela milsspåret plus från dörr och till dörr, så har det känns långt och segt på slutet. Det är en sträcka på 11,8 km, och allt över en mil har hittills känts att det har varit just över en mil.
Men idag, ja då fick jag lite av den känslan jag fick när jag sprang endast iförd badbyxor flera kilometer längsmed (på) stranden i Side i somras, då jag fick känslan av att flyga fram. Nu hade jag förvisso både kalsonger, strumpor, prasselbyxor, t-shirt, träningsjacka, fingervantar, mössa och skor på mig (om än att vantarna åkte av efter några kilometer), men jag kände det likväl som att jag flög fram av och till. Det är en riktigt härlig känsla! Tokslut blev jag inte heller, så jag hade nog gott kunnat springa en bra bit till, om det hade varit så.
64 minuter tog det mig i alla fall, och det är två minuter bättre tid mot för förra lördagen.
Så jäklar i min lilla låda, powerwalkning och många och långa promenader, det ger effekt och snabb sådan!

Det som däremot var tungt, var styrketräningen. Men det var för att jag lade på +10 på alla moment jämfört med hur jag brukar träna. +10 armhävningar, +10 rygglyft och hela baletten. Så det blev totalt 90 armhävningar, 100 situps (50 sneda, 50 raka), 50 sekunders liggande benupphållning, 60 kroppslyft av en sort jag inte vet vad de heter, 100 rygglyft, 40 upp-och-ner med storhantlarna, 50 hit-och-dit-sidolyft med lillhanteln och 44 bak-och-framlyft med mellanhanteln. Fast det mesta uppdelat på två sessioner då, utom armhävningarna som jag gör i tre sessioner. Och nej, jag står inte på knä när jag gör armhävningar.

Vad har jag då mer gjort idag? Promenerat förstås. Och så har jag gjort lillstädningen av lägenheten. Och ätit mat med familjen. I övrigt har jag faktiskt inte gjort mer, förutom petitesser som frukost och dusch och sånt då. Bortslösad lördag kan man ju tycka om man inte gillar att röra på sig, och jag hade med all säkerhet tyckt det för ett par år sen då jag helst inte tränade alls, men nu känns det bara bra att få mycket och ostressad tid till det.

Det är lördag och jag längtar till onsdag. Så brukar det inte vara, snarare tvärtom. Onsdagar är mina långa och ibland sega dagar, då jag brukar längta efter helgen. Men nu längtar jag efter onsdagen och ett utlovat telefonsamtal som kan komma att förändra mycket. Mer om det följer växelvis det händer!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, oktober 30, 2009

Walk, work, idol

Oj oj, fredagströttheten har rullat in.

Idag slog jag slag i sak och klev faktiskt upp en timme tidigare än jag egentligen behövde och gav mig ut på powerwalk i 44 minuter. Klockan 6:00 klev jag upp och klockan 6:07 lämnade jag lägenheten, och det kändes rätt trögt att börja röra sig så snabbt så kort inpå uppvaknandet. Men jag gjorde det ändå, klockade mig själv och såg att jag höll 130 steg/minut. Så när jag skulle ha klivit upp om jag inte hade powewalk'at, då hade jag redan samlat ihop 5720 steg. Så det var ju bra!
Men det vete fasen hur ofta jag kommer att gå morgonpromenader på det där viset. Förmodligen inte när jag börjar tidigare än klockan åtta i alla fall. Idag började jag 8:30.

Arbetsmässigt har det varit en väldigt bra dag. Jag brukar inte vara på min vanliga avdelning på fredagar, men till följd av sportlov... gah, nu är det nog fjärde gången jag kallar höstlovet för sportlov! I alla fall, till följd av höstlovet så fick jag vara på min vanliga avdelning, och det kändes väldigt bra. Jag jobbar ju hela veckan där, men får aldrig känna fredagsfriden där. Men idag så!

När jag kom hem sen så gav jag mig förstås ut på promenad igen, lång sådan. Det har blivit så tävlingsinriktat inom själva laget nu också, och jag vill ju försvara min plats. Hittills nu, med morgonpromenaden inräknad, så har jag skrapat ihop drygt 25800 steg. Inte illa! Imorgon lär det bli i samma liga, då jag ska springa mina 11,8 km, styrketräna och promenera också. De dagarna brukar också ge omkring 25000 steg.

Men steg och steg, det är det enda jag pratar om numera. Men det händer ju inte så mycket annat! Eller jo, en sak händer ju, och på onsdag får den sin uppföljning för mig. Om den får uppföljning här i bloggen då, återstår att se.

Ikväll är det Idol och jag hoppas förstås att Rabih åker ut, eftersom jag har så svårt för hans röst. Men han har ju inte hängt löst en enda gång, så jag tvivlar. Men det gör mig inget om Eddie, som har hängt löst två gånger, ryker. De kvarvarande favoriterna jag har är Erik och Tove, om än att den sistnämnda inte har presterat lika bra de två senaste gångerna. Hoppas hon skärper till sig!

Apropå Tove, idolen, så har jag pratat med Tove, vännen, och bokat in henne hit för lite allmänt, trevligt umgänge i samband med min födelsedag. Den är ju i antågande, även om jag kanske inte ser jättemycket fram emot att bli 23.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, oktober 29, 2009

A freak like me just needs infinity

Igår var jag aningens luddig i huvudet och därmed blev det inte mycket till inlägg heller. Jag trodde att det stadiet skulle kvarvara lite längre och att det då inte skulle bli så mycket blogg av heller, men ack nej, idag känner jag mig klarsynt och munter! Eller munterheten har det inte varit nedslag på än, så ja. Det är väl mest att tankarna är rensade och klara för start.

Jag tänker inte skriva så mycket mer om det där än förrän saker och ting är mer fastställda, så ja, vi kan lika bra lämna det direkt.

En sak som förbryllar mig ska jag dock gå in på... och det förvånar mig om jag inte har gjort det förut, men jag kan inte påminna mig om att jag har det.
För en tid sedan mådde mina parapla... paral... paraplyra... ja, jag vet fasen inte vad de heter, de där växterna som har ett paraplyliktnamn! Hur som helst så mådde de inte så bra och släppte då ifrån sig sjok med små bebladade stjälkar, varav jag fångade upp två och satte i ett glas med vatten. Den ena höll någelunda normal levnadstid för en rotlös växt som konstant står i vatten. Efter ungefär en vecka vissnade den.
Men, den andra, den har onaturligt långt liv, för den lever än! Och jag minns att jag satte dem i vatten kring den 10 september, för det var i samma veva som jag lärde känna Nicolai vet jag. Och jag råkar ha koll på att vi blev facebookvänner just det datumet.


The immortal plant?

Åh, som jag är inne i denna stegtävling nu. Det börjar nog stiga mig åt huvudet lite, för jag sitter inte still vidare mycket. Igår var jag ute och powerwalk:ade i över 130 steg/minut i 74 minuter och fick totalt över 20000 steg då. Idag lär det bli något mindre, men kanske kring 18000 steg i alla fall.
Däremot är jag mer taggad på kvällarna än vad jag är på morgnarna, för jag vet inte hur många gånger jag har gått och lagt mig med ambition och klockinställning på morgonpromenad, men för att på morgonen vakna dödstrött och snabbt som ögat stänga av larmet och ställa om till vanlig uppstigningstid. Så även imorse. Men då hade jag ställt klockan på 5:00 också, och ja... det är kanske överambitiöst.
Imorgon börjar jag en timme senare, så med promenad kan jag kliva upp klockan 6:00, och det är ju ändå rätt humant kan jag tycka. Så, ja... jag gör ett nytt försök! Statistiken säger ju att det kommer misslyckas, men ja... jag vill tro att jag kommer göra det!

Jaha och här sitter jag och har tvättstugan, så jag får ta och kila ner dit snart. Och sen är det ju Lyxfällan! Detta trevliga, lärorika, uppläxande och rent uppkäftiga program.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, oktober 28, 2009

Vägval

Men jösses, här går det undan! Jag måste nog dra mig tillbaka och fundera igenom livets aspekter lite.
Mina tankar snurrar på högspinn just nu, så jag får nog återkomma när det har lugnat ner sig lite.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, oktober 27, 2009

Slagit slag i sak

Alltså, det här med vintertid är inte så dumt ändå! I alla fall inte i början.

Igårkväll när msn var tomt och tv-utbudet inte tilltalade mig, så tänkte jag att jag gott kunde ta och lägga mig vid 21-tiden, eftersom min kropp ändå fortfarande tyckte att det var 22-tiden. Och när jag nu skulle masa mig upp 4:45 imorse, så är det ju väldigt bra om jag har sovit lite extra då. Nu hade jag ingen bok att läsa, så jag bläddrade lite förstrött i den citatbok mitt ex gav mig då jag fyllde 20 och vår relation stod i full knopp. Det är inget dåligt med den, men citat är inte riktigt det jag vill vagga mig till sömns med. Men jag blev i alla fall snabbt trött och släckte och somnade relativt snabbt!
Vaknade till vid tolvtiden och kände den härliga känslan av att både ha sovit rätt länge, men ha ännu längre kvar att sova. Skönt!
När det sen var dags att kliva upp, så kände jag mig efter den akuta morgontröttheten som ändå för det mesta uppstår i någon minut när jag väcks och inte redan är vaken då det ska stigas upp, att jag var rätt utvilad. Det är en ovan känsla på tisdagar!

Men det kändes kanske lite smått onödigt att vara på plats på jobbet där strax före klockan 6:00. Eller ja, egentligen inte, eftersom ett barn kom precis då också, men hon stannade bara en knapp halvtimme innan hennes avdelning öppnade. Efter det så blev jag barnlös ända fram till 7:50! Men jag hann göra massor under den tiden! Dels skrev jag min sista nulägesbeskrivning inför utvecklingsamtalen (alla fem är klara, nu återstår själva samtalen), sortera papper i min pärm, kopiera och sätta upp lappar om utvecklingssamtalen till mina fem ansvarsbarn och vanka av och an och samla lite morgonsteg.

Jag var rätt pigg dagen igenom, så även fast jag hade sovvilan och därmed fick slumra till en stund själv, och barnen dessutom somnade rekordsnabbt, så låg jag inte och drog mig länge där. Tänkte istället att jag efter det kunde hinna med att göra scheman och matrapportera, istället för att sitta på övertid imorgon och göra det. Visserligen blev det ju delvis på övertid ändå, eftersom jag måste invänta samåkning en halvtimme. Det blev lite småstressigt att hinna med, men jag hann!
Tyvärr blev det ju så som det brukar bli när man skyndar sig, att jag missade att två barn är lediga nästa vecka också, så på schemat står ju de tider de brukar gå. Ack. Men jag får kluddra för hand där.
Och när jag kom hem sen, så visade det sig att jag i efterhand fått mail om ändringar för två andra barn som därmed då också har fel tider på schemat nu, men det får också bli ändring för hand.
Dessutom hade kocken i köket också mailat mig och bett mig maila honom igen, då han inte kunde öppna det mail jag hade skickat. Typiskt det, då jag skrivit ett längre mail än vanligt, med frågor som dykt upp på verksamhetsmötet igår. Så jag fick göra om.

Sen gick jag ut på promenad, som sig bör. Tyckte att det kändes som att jag gick en rätt kort bit, men det måste vara att jag är så van med att vara ute och gå nu, för när jag kom hem till slut så hade jag över 15000 steg på räknaren. Och det är ju inte dåligt.
På min färd köpte jag munskölj på apoteket och så tog jag tag i det där med mjölk och köpte också det.

Hemma sen har jag gjort något jag egentligen borde ha gjort för länge sen; jag har nu skickat in ansökan till Busslink om att jag vill ta busskörkort och sommarjobba hos dem. Och det var ju inget hafsverk, jag lade ner mycket tid på att skriva CV och personligt brev. Det blev rätt bra, även om jag inte gick jättedjupt på det personliga i brevet. Eller alltså, jag skrev inte mycket om sånt som jag inte fann relevant rent yrkesmässigt, men som kanske på det mer privata planet ändå är relevant, sånt som civilstatus och så. Jag är nöjd i alla fall, och hoppas med pirr i magen på att de hör av sig! 140 förare söks, så vitt jag förstår.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, oktober 26, 2009

Lätt fånget, lätt förgånget

Ja men sannerligen, bättre rubrik på dagen går ju inte att finna!

Såhär va;
Efter jobbet (och omväg via verkstaden där jag betalade för servicen av bilen) så gick jag rätt omgående ut på promenad. Jag lämnade väskan hemma och strövade ut i det skumma ljus som fort övergick i ett djupt mörker, i synnerhet där avsaknaden av upplyst väg var stor.
Hur som helst så gick jag först en av mina vanliga rundor, men insåg att det inte skulle räcka ens för att komma upp i 10000 steg (och då ligger mitt stegsnitt per dag just nu på 17000). Och nej, såna lågvattenmärken kan jag ju bara inte acceptera, så jag gick en en rejäl omväg hem.
När jag passerade Flygfyren så kom jag på att jag igår, under veckohandlingen, glömt att köpa mjölk. Och mjölk är ju min ständiga måltidsdryck till vardags. Tycker vatten är rätt trist.
Så jag tänkte ju helt enkelt att jag kunde gå in där och köpa med mig en liter då. Men så kom jag på; jag hade ju ingen plånbok med mig! Fasen också! Nog för att jag ska samla steg, men när jag nu hade gått en lång promenad och det var mörkt och jag var (är) hungrig så kändes det inte kul att gå hem för att hämta den och sen gå tillbaka.
Men då slog mig snilleblixten! Jag hade ju hittat en tia en annan dag när jag var ute och promenerade, och den hade jag lagt i just den jackfickan visste jag. Så jag kände efter i fickan, och mycket riktigt, där låg den. Visserligen kostar den ekologiska och lokalproducerade mjölken som jag brukar köpa (den från Sju gårdar) strax över 10 kronor, men jag tänkte att då får jag väl nöja mig med antingen bara ekologisk eller i värsta fall helt vanlig, ickeekologisk mjölk.
När jag så kom till mejeridisken så såg jag att den vanliga ekologiska arlamjölken kostade 9:10 kronor litern, och i och med att jag bara tog en sån där gratispåse vid grönsaksavdelningen, så skulle ju min tia räcka. Jag tog fram den och höll den i handen och tänkte att jag lika bra kan vara redo att ha den till hands direkt, istället för att fumla i fickan i kassan.
Så jag lade mjölken i påsen och stegade mot snabbkassan.
När jag kom dit och lade upp mjölken på banden så slog det mig plötsligt; jag höll inte i tian längre! Så jag började gräva i fickan igen då, först den där den hade legat, sen den andra, sen byxfickorna. Men utan resultat! Så jag fick helt enkelt ta min mjölk och gå tillbaka till mejeriavdelningen. På vägen dit spanade jag som tusan efter en tappad tia förstås, men jag tyckte ju dels att det var märkligt att jag kunde tappa den både utan att märka när den gick från att vara till att inte vara i handen och dessutom inte hörde det klirr som borde ha uppstått när den landade på det hårda golvet. Men jag hittade den naturligtvis inte. Så det blev ingen mjölk för mig.

Jag hittar en tappad tia som jag själv alltså tappar. Känns som att det finns någon sorts ironi i det.

Nåja, när jag gick ut från Flygfyren och gick hemåt, så blev jag desto muntrare, för då svängde det in en lastbil med ett långt släp med boggidolly (ingen aning om det heter så, men insatta bör förstå vad jag menar) och trippelaxel i bak. Långt värre med andra ord. Och eftersom jag inte hade någon tid att passa och mörkret gjorde det mer bekvämt att stå och glo, så var det just vad jag gjorde. Jag stod och såg på hur föraren backade in med släpet till själva inlastningsporten, och det tog sin tid. Det är rätt trångt utrymme att röra sig på där, och bästa parkeringen var enligt vad jag kunde se redan tagen. Eller alltså, tveksamheten ligger inte i huruvida det redan stod ett släp vid en annan port, men jag tyckte den såg lättast ut att backa till, men det vet jag ju inget om.
Intressant var det i alla fall!

Ja, det är väl dags att ge en alopecirapport också. Det var ju ett tag sen jag talade om det. Det är ju så att jag nu måste raka mig minst en gång i veckan om jag ville hålla mig slät och fin, och som det är nu så orkar jag inte med att raka huvudet. Huden blir rätt öm när det där rakbladet gång på gång ska komma och skrapa, så nu skiter jag i det och låter det som vill växa få växa, och har gjort så i snart tre veckor. Eller, till helgen blir det tre veckor, så i nuläget är det väl mer sanningsenligt att säga två veckor.
Nu är jag ju så blond att det knappt inte går att se någon hårmängd ännu, men den finns där.


Det fjunar på

Ögonfransar har jag dock inte fått en enda, men även fast det nog inte syns på bilden, så har jag några ögonbrynsstrån också. Fast det har jag haft länge och de verkar aldrig bli fler eller mer synliga.

Just håret är ju något jag väldigt återkommande drömmer om också, att det plötsligt har kommit tillbaka, och ja, det går ju lite åt det hållet nu, känns det som.

När jag ändå är inne på återkommande inslag i drömmar, så har jag två andra såna saker också som jag dessutom drömde om i natt och igår natt.

I natt hände det något som gjorde att jag var tvungen att ringa 112, och det har jag drömt många gånger, att jag blir tvungen att larma av någon anledning. Och alltid så är det svårt, telefonen vill inte samarbeta, så fel siffror blir intryckta. Jobbigt är det, och när jag väl kommer fram så brukar det ändå vara strul och ickesmidighet.

Igår natt drömde jag om mina chinchillor som jag förr hade. Jag brukar drömma att jag plötsligt kommer på att jag har glömt att mata och bada dem på flera dagar och då får väldigt dåligt samvete.
Nu är det över fyra år sen jag sålde dem, så det är ju en väldigt lång tid de har varit utom min vård, men det verkar som att en del av mig saknar dem.

Nu har jag bakad potatis i ugnen, men den har varit där i 50 minuter nu i princip, så det är dags att fritta:

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, oktober 25, 2009

En stilla söndag, igen

Idag har jag lite träningsvärk i mina lår minsann. Det var ett tag sen jag hade det, men ja, igår sprang jag ju långt och promenerade också en hel del, så helt märkligt är det kanske inte.

Också idag har jag promenerat. Rätt tidigt för att vara jag blev det också, men det har vi ju vintertiden att tacka för. Gav mig väl iväg sådär vid halv tio eller så kan jag tro. Småregningt var det också, så paraplyet var med och uppfällt också. Turen gick till campusområdet där jag gick omkring lite allmänt och också passerade fordonsprogrammets garage, utanför vilket tre lastbilssläp stod parkerade. Och inte en människa i sikte. Så jag, som har den fascinationen jag har för långa fordon, undersökte naturligtvis dem lite närmare. Det jag kom fram till var bland annat att ett släpt med en styraxel inte går att vrida med handkraft, i alla fall inte måttligt sådan. Och jag kom också fram till att släp utan styraxlar, de som kopplas på direkt på en bil utan dolly alltså, har kopplingstappen längre bak än jag trodde.

Promenaden avslutade jag på Flygfyren där jag veckohandlade. Det var smått osmidigt att hantera två kassar, scanner och paraply samtidigt, men det gick. Jag har fått hem något erbjudande med rabatt på maskindiskmedel också, av en viss sort, och eftersom jag börjar få ont om det så tänkte jag att jag kunde köpa den sorten.
När jag så kom fram till hyllan med maskindisk och letade efter den aktuella sorten, så blev jag så chockad när jag såg priset på just den, att jag helt okontrollerat utstötte någon form av guturalt läte. 79 kronor för en liten förpackning! Rena rånet! Men jag hade ju 25% rabatt där och kom fram till då att det blev billigare med den förpackningen just denna gång, än den jag sist köpte. Så jag slog till.

Hemma sen blev det frukost och så satte jag mig en stund vid datorn och började inreda ett hus jag byggde i Sims 2 (ja, det är ju bra mycket roligare att bygga hus i Sims 2 än i Sims 3), men det orkade jag inte med så länge. Så efter lite meningslöst Caféworld:ande på facebook gav jag mig ut och gick igen, med min pocketversion av "Mannen under trappan" i fickan och begav mig så till Harsjövägen, där ingen mer än Herbert visade sig vara hemma. Han låg påpassligt nog i soffan, så jag lade mig där hos honom och läste. Nu har jag snart läst ut boken, och jag måste ju säga att jag tycker att huvudpersonen, Fredrik, verkar vara skvatt galen. Men boken är bra! Ska nog snoka upp serien på SVT play om den finns där... och förmodligen bli besviken. Jag blir så lätt det på serier/filmer baserade på böcker jag har läst. Men men, det vet jag ju inget om än.

Nu har jag promenerat hem igen och funderar på vad jag ska fylla kvällen med. En snabb bläddring i tv-tablån löste dock det; det är ju "Vem kan slå Filip och Fredrik?" klockan 20:00.
Innan dess bör jag skriva dagbok. Jag gjorde inte det igår, så jag har dubbelt så mycket att skriva idag.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, oktober 24, 2009

Mången steg

Nu är det ont om tid att blogga innan dygnet är slut. Visserligen ska ju klockan ställas tillbaka i natt, men det är ju inte förrän klockan tre. Förra året var jag ju vaken och filmade på testbilden på svt när klockan vreds tillbaka, så jag har allt varit med om det.

Den här dagen har jag dels gått en herrans massa och dels sprungit en herrans massa också, så totalt har jag kommit över 25000 steg idag. Bra jobbat där.

Min morbror med hustrusysterdotter är på besök hos mina föräldrar, så där har jag varit och umgåtts. Bland annat så funderade vi som tokar över vilken snitt tid per kilometer jag har om jag springer 11,8 km på 66 minuter, vilket jag idag gjorde. Vi fick alla myror i huvudet och min morbror sms:ade även 118100, men de svarade bara undvikande med vilken hastighet jag då sprang i, men det var ju inte det vi for efter. Tid per kilometer är ju faktiskt inte samma sak som kilometer per tid (timme då vanligast).
Efter mycket om och men kom vi fram till att det borde ta ungefär 5,5 minuter för mig att avverka en kilometer då. 5,6 minuter kanske till och med räknar jag nu på när jag är mer klarsynt.
Lite trött i kroppen är jag allt, men ja, det är ju skönt också. Jag tycker om att använda kroppen!

Men det är ju sovmorgon imorgon då i och med tidsomställningen, så ja, det är ju bra. Nog för att det är smått trist att gå mot vinterhållet och vintertid, men just det hacket från sommartid till vintertid är ju väldigt skönt.

Nej det får vara allt för nu, innan dygnet är slut.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, oktober 23, 2009

Fredagsvandring

Hej och hå, nu har jag just avsnjutit en hemmagjord plankstek med ett-tre glas rödvin till, så jag känner mig lite smått snurrig i huvudet. Kanske i kombination med att jag klev upp 4:45 imorse.

Åh, det var bittert att kliva upp! Jag hade ju igår tvättat allt i sängen och bytt till vintertäcket och det var så vansinnigt skönt och väldoftande där, så inte katten ville jag kliva upp. Men, det var ju bara att bita i det sura äpplet.

Jag började jobba klockan 6:00 då, som jag gör de dagar jag kliver upp 4:45. 6:00 är också den tid förskolan öppnar, men det är väldigt sällan barn är schemalagda redan från klockan 6:00, de tidigaste brukar ha tid från 6:15. Hur som helst så brukar jag anlända mellan 5:45-5:55 eftersom jag alltid är ute i rätt god tid och vill känna att jag hinner med alla öppningsrutiner i godan ro innan första barnen dyker upp.
Men idag, när jag parkerade bilen så såg jag att klockan då var 5:51 innan jag stängde motorn. När jag så gick från parkeringen mot förkolan, så svängde en välbekant bil in på parkeringen. Ett barn kom alltså redan då! Även om det bara handlar om minuter, men det är faktiskt lite illa att komma innan förskolan egentligen har öppnat, i synnerhet när man har lämningstid 6:15 enligt det schema man själv har lämnat in. Nu gick det bra ändå, för den plan jag hade att hinna med innan första barnet skulle komma var att gå ner på kontoret och skriva ut ett barns schematider som jag fått tillmailat mig, men det blev att jag gick ner med det första barnet i famnen och fann att internet inte ville samarbeta på morgonen, så det var som förgjort ändå.

När jag kom hem så satte jag mig först och betalade räkningar, och sen kom jag mig för att sortera ur gamla kvitton och betalade räkningar ur min pärm där jag sparar alla viktiga papper. Borde nog sortera ut oftare där, för jag hade fackinbetalningsavier och hyresavier från 2007 och framåt där, bland annat, så det var en hel hög med papper som åkte till återvinning. Men lite gammalt vill jag ju spara, t ex sånt som rör bilen och allmänt dyra investeringar. Även om garantin gått ut så kan det ju vara bra att se när saker och ting är inköpt, tänker jag.
Därpå lade jag mig för att sova lur, efter noga övervägande om jag borde ta tag i storstädning på en gång eller lura lite först. Luren vann. Så jag lade mig på soffan och slumrade till och tyckte att jag sov länge, men när jag vaknade till så såg jag att det bara hade gått en kvart ungefär. Powernap kan man väl kalla det.
Då drog jag igång med storstädning som tog drygt två timmar. När jag så till slut var klar med det så gick jag ut på promenad av modell längre. Riktigt lång till och med, jag gick runt större delen av Norrtälje. Det tog mig 104 minuter och genererade 11579 steg.

Efter dusch blev det tid att dra igång med matlagning, eftersom plankstek kräver sin tid. Det blev denna gång mer lyckat än sist (då moset bara rann och var helt icke-spritsbart), men ja, jag vill minnas att jag har lyckats bättre än såhär också. Gott blev det dock.

Och disk sen tog ju sin tid också, men den avklarade jag nyss och här sitter jag nu. Jäklans skönt att det är fredag!

Om en knapp kvart är det Idol. På förhand såhär utan att ha hört någon så hoppas jag att Rabih åker ut. Eller möjligen Eddie. Ingen av dem ligger mig vidare varmt om hjärtat. Däremot gillar jag Tove, Erik och Nicklas skarpt!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, oktober 22, 2009

I all hast

Oh, trött är jag och kort om tid har jag att skriva, så det blir nog följaktligen ett kort inlägg också.

Om arbetsdagen har jag väl inget speciellt att säga, den har förlöpt väl. Jag åkte lite tidigare till jobbet också för att hinna dit innan pappa Ola på Eneby Gummi hann dit, så att han kunde ta min bil och åka och serva den och byta däck. Nog för att han lämnade sin bil kvar, men barnets mamma hämtade honom innan jag slutade och hon hade då min bil med sig igen. Så det blev inget av med att köra pickup. Ack.
Inte hade jag tänkt åka förbi verkstaden förrän på måndag för att betala och så, men nu var det en kvarglömd tröja i bilen då jag skulle åka hem för dagen och jag såg också att det inte var någon stämpel i serviceboken, så jag tänkte att då kan jag lika bra åka dit och lämna tröjan, höra vad det kostade (så att jag skulle få med det i nya månadens budget som jag gjorde nu ikväll) samt få en stämpel. Det visade sig att min omtanke med att lägga serviceboken på framsätet hade fått den att bli osynlig i verkstadskillarnas ögon, då de bara letat i handskfacket. Nåja. 1350 kronor kostar det mig totalt, och jag tycker ju allt att det är ett bra pris. Det gick med lätthet in i kommande budget utan större åtstramningar.

Hemma drog jag ut i duggregnet och gick promenad. Mycket rask sådan. Jag klockade mig själv flera gånger och likväl i början, som i mitten och i slutet av promenaden (och också mitt uppför bergsbacken) så snittade jag på ca 130 steg/minut. Det blev jag rätt svettig av!

Därefter blev det tvättstugan för hela slanten, jag har förutom dem vanliga tvätten också tvättat kuddar, täcke, bäddmadrass och överkast. Det har tagit sin tid. Men det var nu tid att byta till vintertäcket, och därmed lika så bra att tvätta allt.
Det blir skönt att sova i natt! För trött är jag och allt har gått i ett fram till nu.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, oktober 21, 2009

Känna sig själv

Här sitter jag och äter blockchoklad och ska till att skriva blogg ännu en gång minsann. Att det är just blockchoklad jag äter och inte den typen av choklad man brukar äta när man ska äta choklad i kakform, beror på att jag fick rabatt på just blockchoklad med senaste numret av Buffé. Herregud, nu höll jag på att skriva "numret" som "nummret". Tss, det vet jag ju att de enda ord som har två m i följd utan att omringas av vokaler är damm, lamm och ramm. Eller jag tror mig veta att det är de enda tre orden i alla fall.
Hur som helst så har jag inga bakplaner i det närmaste, så jag köpte chokladen just för att det är gott och för att den var billig.
Onsdagar är en sån dag då jag kommer hem sent och inte lagar mat, utan bara äter fil och müsli, och då passar det ju fint med en liten dessert på det.

Dagen har varit bra tycker jag, men å andra sidan så tycker jag ju för det mesta så. Jag kom upp i över 10000 steg på plats på jobbet, så jag unnar mig själv en kväll utan promenad idag. Just eftersom jag kom hem rätt sent så känns det skönt, eftersom jag ville se Stockholm-Arlanda också. Men sen strular ju min stegräknare av och till också, så jag har ju gått fler steg än vad räknaren visar, hur många har jag dock ingen aning om.

Barn hade jag till 17:30 idag, som sig bör. Min arbetstid slutar ju då också, men jag gör ju som sagt scheman och det på övertid på onsdagar, och idag strulade det lite för mig, så det blev en dryg timmes övertid. Dels så tog pappret ut när jag skrev ut alla scheman, och jag hittade inte nytt någonstans nere på kontoret, så till slut gick jag upp och tog av det som är tänkt som barnens ritpapper. Sen, när jag skrivit ut alla scheman (det vill säga fyra avdelningars scheman till fyra avdelningar+ ex till kontoret= totalt 20 sidor), så kom jag på att jag glömt att göra en schemarad för det barn som började på en av avdelingarna idag. Men jag skrev bara ut ett nytt, till den avdelningen, och skrev för hand på övriga avdelingars scheman. Alla avdelningar har alla avdelningars scheman, men det är ju det egna som hänger främst och är viktigast, och också på det som det är viktigt att se att varje barn är med. När man är stor nog att känna igen sin egen namnbild så är det ju faktiskt viktigt för självkänslan att ha namnet med på schemat.

Och självkänsla ja, äntligen har jag fått in en enkel modell för att skilja på självkänsla och självförtroende! Blandar så lätt ihop det där, men nu bör jag inte göra det längre.
Självkänsla: Jag är
Självförtroende: Jag kan
Svårare än så behöver man inte göra det!

När jag kom hem så laddade jag genast bilen med vinterdäcken, eftersom jag imorgon ska lämna bilen på service och då också få däcken bytta. Eller ja, sanningen att säga så får jag till och med bilen hämtad. Jäkla service är det hos Ola i Eneby. När han kommer och lämnar sin son hos mig så lämnar han sin bil och tar så min till verkstaden. Helt makalöst bra! Och förhoppningsvis betyder ju det att jag får köra den stora pickupen till verkstaden när jag slutat jobba, tycker om att köra den. Men det återstår att se.

Nu när jag tittade på Stockholm-Arlanda så ringde mobilen i en reklampaus... Så jag tittade ju inte alls på programmet då nej, jag skrev dagbok. I alla fall så var det ett 08-nummer som jag inte hade inlagt och därmed inte kände igen.
När jag svarade så hörde jag en röst säga "Hej det är Jocke" och jag kopplade inte alls. Vilken Jocke? Det lät inte som någon Jocke jag borde veta vem det var i relation till numret heller.
Så jag frågade "Eh, vilken Jocke menar du?", men det var förstås Jocke Dahlin, FCZ-kollegan. Fast han ringde från jobbet och hade därmed en något mer formell ton, vilket uppenbarligen är såpass ovanligt för honom att det gör att jag inte ens känner igen rösten.
Hur som helst så ringde han för att kolla om jag var intresserad att boka in tid för privatekonomisrådgivning, någon tjänst företaget han jobbar på säljer då. Jag har ju faktiskt osedvanligt bra koll på min ekonomi för att vara i den "målgrupp" jag är, så det tycker jag inte känns relevant för mig. Så jag tackade nej.
I och med att han ringde från jobbet blev det då inget mer småprat än så, och det var ju bra det, för jag ville ju inte babbla på när reklamen var slut. Men det slapp jag.

Som slutkläm kan jag säga att jag till viss del känner mig... brydd, är väl det bästa ordet. Ledsen är jag inte, men ja, det är mer av en förvåning med viss besvikelse i sig. Det är nämligen så att jag verkar ha blivit helt totaldissad (nu "dissar" jag igen... finns det inget bättre ord på svenska?) av en förmoligen numera föredetta vän. Jag har utan någon som helst förklaring blivit borttagen på facebook, blockerad på msn och när jag använde mig av stenålderskommunikationsvägen lunarstorm för att fråga vad som stod på, svarade han med att radera sitt konto. Hans nummer förlorade jag när jag bytte telefon och på hitta.se finns han inte att finna. Och han vägrar notoriskt svara på varför jag plötsligt har förvandlats till något han inte vill ta i med tång. Jag tycker det är illa! Jag borde ha rätt att få veta vad jag har gjort eller vad anledningen är, så att jag i så fall vet hur jag inte ska bete mig mot folk, om det just är något jag sagt eller gjort som ligger till grund. För jag vet verkligen inte!

Nu har klockan hunnit bli läggdags också, med lite råge till och med.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, oktober 20, 2009

Back to basic

Då är jag åter i vardagen, och det med besked också. Det gick ju inte vidare värst bra att somna igår när jag lade mig, eftersom jag lagt mig och klivit upp avsevärt många timmar senare än vanligt, nu under den utökade helgen. Så att somna tidigt då plötsligt, ja det gick ju inget vidare.
Och så skällde ju klockan till klockan 4:45 imorse, och det var ju minst sagt härligt. Eller inte.
Men det var väl inget annat att göra, än att kliva upp. Så det gjorde jag. Och åter vansinnades jag lite åt min stegräknare som under morgonen inte alls ville visa rätt antal steg. Förbannade manick! Lite kroppsvikt ska den klara, kan man tycka. Men å andra sidan så har den gett med sig bättre under dagen. Men det är så illa att jag går minste om steg! Och jag vet ju inte hur många, för järnkoll på den kan jag ju inte ha.

Kallt så in i vassen var det under morgontimmarna också! Tisdagar är min skogsdag, och jag byltade på mig allt vad jag hade av termobyxor, raggsockor, tumvantar och det ena med det tredje. Så jag frös inte. Det gjorde dock ett av barnen, trots att jag klätt på det med alla kläder som fanns. Problemet var att det inte var tillräckligt.
Det må jag säga, är rätt illa med föräldrar som inte utrustar sina barn med ordentliga kläder när minusgraderna tittar fram, för jag tror inte att någon vill kännas vid att ens barn ska gå och frysa en hel förmiddag. Underligt är det.
Även om vi förstås kan påminna föräldrarna, så är det ju inte alltid det hinns med. Och det är ju inte riktigt vårt jobb, sunt förnuft säger ju att man måste ha ordentligt med kläder när det är kallt.

Det är så skönt med tisdagar på eftermiddagarna också, eftersom jag samåker och då får mig en halvtimmes skarv innan det är tid att åka hem, en halvtimma som jag då helt kan ägna åt planering av olika slag. Idag skrev jag en nulägesbeskrivning om ett barn som jag tyckte det kändes rätt svårt att skriva om, eftersom jag inte känner det barnet riktigt lika bra som mina övriga ansvarsbarn. Skönt att ha det gjort!
Och jag fyllde i en enkät om arbetsmiljö och sorterade in nya papper om social utveckling i mina ansvarsbarns individuella utvecklingsplaner. Mycket blev gjort! Fast jag tänjde i och för sig på den där halvtimmen också, i och med att jag gick ner på kontoret så fort jag fått barnen som sover ute i vagn, att somna. Det gav mig väl en totaltid på kanske 45-50 minuter där nere.

Hemma sen så gav jag mig förstås ut och gick promenad, lång sådan också. Den avslutade jag med ett besök på Flygfyren för veckohandling, eftersom det inte blivit gjort tidigare. Den här gången hade jag tur med "mina varor"-rabatten, för den här månaden har jag fått rabatt på sånt som jag faktiskt både behöver och vill köpa, så ja, det är ju bra. Annars har jag fått väldigt mycket rabatt på tvål på sistone, och jag använder ju inte hur mycket tvål som helst.

Men ständigt dessa promenader, säger jag bara. Fast trevligt är det! Och jag blir ju piggare också. Och det verkar verkligen som att jag har gått ner ett kilo också, för när jag vägde mig nu under kvällen, så vägde jag faktiskt lika som jag vägde i torsdags morse. Jag behöver ju som sagt inte gå ner i vikt, men om det går att kompakta ihop kroppen på ett hälsosamt vis så är det väl inte fel, tänker jag.

I Östersund och Bräcke blev det ju en del promenader också. En under kvällstid bland annat och då gick vi förbi en lekpark. Det slutade såhär:


Mörkt och snurrigt!

Under eftermiddagen har jag både gjort åtta minuters styrketräning och fem minuters intensivt löpande på fläcken här i lägenheten för att få ihop extra steg enligt omvanlingstabellen också, så ja, det går inte att komma ifrån att jag verkligen anstränger mig för att få många steg. Men nu är det nog för idag, någon kvällspromenad blir det inte. Någon gräns måste jag dra.

Har pratat lite med Tove nu under kvällen och fått den tråkiga nyheten att utsikterna för att åka till New York till sommaren ser rätt mörk ut i och med att hon verkar ha förlorat sitt jobb (som jag ser det, utan anledning också. Illa!). Det känns ju inget vidare. Men samtidigt är det inte så mycket att göra åt. New York lär stå kvar och vi kan säkert göra något billigare och säkert väldigt roligt som substitut också.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, oktober 19, 2009

Hemmavid igen

Ja, då sitter jag åter här hemma igen och är fascinerad över hur snabbt det går att flyga inrikes. Och smidigt också! Nu checkade jag in via mobilen och fick mitt boardingpass där också, och det visade sig vara så enkelt och tekniskt som så, att den hade ett slags streckkod då som bara lades i en läsare i gaten, och det var all legitimation som krävdes för att komma ombord.

Fast lite förvånad blev jag över mitt platsnummer, då man med denna teknik kan få välja plats själv. Jag hade denna gång tänkt till bättre och inte tagit plats längst bak, så att jag skulle få en bagagehylla. Jag bokade så en plats rätt långt bak, vid fönster och bakom vingarna (för att ha fönsterplats vid vingarna är ju inte vidare givande). Men var hamnade jag? Precis vid vingarna och ut mot mittgången! Hrm, nåja, flygtiden var ju minimal. En timme tog det från påstigning till avstigning, så själva flygtiden var kanske 40 minuter. När vi hade startat så meddelade kaptenen efter en liten stund att vi befann oss på 10000 meters höjd och vilka väderförhållande som rådde på Arlanda och så, och nästan direkt efter det började det slå lock för öronen, då gick vi alltså nedåt igen och snart pratade han igen och sade att det var en kvart till landning och att det åter var dags att spänna fast sig osv. Så ja, upp-marschöjd-ned, så var det.

Jag har fått mer steg än beräknat under de här dagarna också, eftersom Nicolai faktiskt varit villig att ge sig ut på promenad varje dag också, även om det har blivit färre steg än vad jag brukar få, så har det varit strax över och strax under de rekommenderade 10000 stegen, så det får jag vara nöjd med.

Imorgon ska jag öppna, så jag måste runda av och lägga mig nu.
Men jag ska ändå inflika hur trevligt det är att unna sig en semesterdag och åka bort sådär, om än bara inrikes. Då känns det både kul att komma bort och sen att komma hem igen!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, oktober 18, 2009

Jämte en jämte

Ja, det blev visst tid att blogga lite på plats här i Jämtland också, så jag tar tillfället i akt.
Flygresan gick ju väldigt smidigt må jag säga. Jag hade ju både checkat in och skrivit ut boardingpass i förväg, och det visade dig så vara som jag misstänkte, att om jag bara hade handbagage, vilket jag ju hade, så var det bara att gå direkt in i säkerhetskontrollen.
Det första jag såg när jag kom in på terminal 4 var en välbekant rygg också, och javisst, när jag rundade ryggen såg jag att mina misstankar besannades - det var Christian ifrån "Stockholm-Arlanda", dock utan kamera upptryckt i ansiktet. Jag hade tänkt fråga honom om hur det låg till med utskrivet boardingpass, men han hann försvinna ur sikte innan jag tog mig samman, så det fick bli någon okänd kvinna som istället talade om för mig att det bara var att gå till säkerhetskontrollen.
Väl i den var ju nästa frågetecken tandkräm och såna "vätskor" jag hade i handbagaget, eftersom det nu är så stränga regler kring vätskor och att man ska ha dem i återförslutningsbara plastpåsar och så vidare. En kollega hade sagt till mig att såna påsar brukar finnas där vid säkerhetskontrollen också, men jag fann inga där. Så jag fick fråga killen som lassade in bagage och sånt genom röntgenmaskinen, om det gick bra att ha tandkräm i väskan. Jag såg att han blev lite besvärad av frågan, han hade väl förmodligen inget givet svar på frågan, så han frågade om det var en stor eller en normalstor tub. Normalstor sa jag, även om det är en bigpack, så är den ju inte precis enorm. "ja, men då ska det nog gå bra", sa han, och ja... Jag gick igenom bågen utan pip och min väska gick igenom röntgen utan debackel. Ärligt talat tror jag inte att det är allt för svårt att smuggla igenom den typen av vätskor de är så rädda för, för jag tyckte då inte att kontrollanten ens tittade på skärmen när min väska åkte igenom.
Eftersom jag var på Arlanda i väldigt god tid och allt det där gick väldigt snabbt, så hade jag sen mycket tid att slå ihjäl. Till en början gick jag fram och tillbaka mellan gaterna för att få ihop steg, men eftersom golvet inte är slätt, utan har små cirkelformade upphöjningar, så förde min behjulade väska oväsen hela tiden och till slut kändes det som att en del tittade lite irriterat på mig när jag för tredje-fjärde gången passerade deras gate, så då slog jag mig ner vid min och satte mig och läste istället.
Planet var tio minuter försenat, men vad gör det när flygturen bara tar en timme?
Det var ju bara start, upp i marschhöjd och sen ner igen, i princip.
Fast det dumma var att jag hade ju bokat plats längst bak för att jag tänkte att det är ju smidigt att inte ha någon bakom sig och att då ha nära till utgången. Det jag inte tänkte på var att bagagehyllan ovanför sista raden innehåller personal- och säkerhetsgrejer, och där får inga passagerarsaker plats. Och min väska var för stor för att få in under sätet framför, men den gick ner mellan mitt och framförvarande säte i alla fall, där mina ben borde ha varit. Det resulterade i att jag fick sitta väldigt bredbent hela resan, och jag gömde en tidning på väskan när flygvärdinnorna passerade så att ingen kunde åhuta åt att jag hade en väska på det viset.
Tur var att jag inte satt bredvid någon, för då hade ju mitt vänsterben inkräktat på dennes benutrymme. Däremot hade jag en kvinna på stolen ytterst, men så långt sträckte sig ju inte mina ben.
Jag landade och möttes upp av jämtar och har sen dess haft det väldigt trevligt må jag säga. Jag har till och med fått mig en lång promenad igår och hoppas få det idag också, så stegmässigt halkar jag inte så långt efter ändå.
Det som dock var väldigt irriterande igår, var att stegräknaren min började krångla något fasligt. Troligen blev den trött efter att ha fått förmycket kroppsvikt över sig, upprepade gånger.
Så till en början så räknade den bara vartannat steg till min stora förtret, och sen när den kvicknade till lite bättre så envisades den med att räkna bort två steg från varje "gå-period" också. När den bytte från att ta vartannat steg till att hoppa över två, vet ja ginte, så jag fick ju uppskatta rätt friskt sen över hur många steg jag gick igår.
Idag verkar den dock vara med mig igen, och det är skönt. Visserligen är klockan 15:41 nu och jag har bara tagit 486 steg, men jag hoppas på en promenad igen. Här är det så fint med sjö och allt vid huset, så det lär ju vara väldigt promenadvänligt.
Nu ska jag socialisera mig lite igen.
Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, oktober 16, 2009

Fredagskortisen

Tro på tusan, jag hinner med ett litet blogginlägg idag också. Fast jag får skriva snabbt nu, för jag har inte så fruktansvärt mycket tid på mig nu ändå.

Anledningen till att jag överhuvudtaget har tid att sitta här är för att en kollega på jobbet var hemskt snäll och lät mig kompa ut redan klockan 12:30, så jag har också hunnit med att stega in närmare 13000 steg redan nu, och än är dagen inte slut. Så helgens förmodade stegfall gör kanske inte jättejättemycket ändå.
På min promenad så gick jag relativt direkt i kapp min gudmor och min kollega som var ute och gick tillsammans. Min mammalediga kollega då alltså, vars barn är min gudmors barnbarn. Så jag slog följe och gick och samtalade med dem, och det var väldigt trevligt. Jag går ju mest konstant ensam annars, så promenadsällskap var väldigt trevligt. Det blev till slut att jag var med en sväng in till gudmor min också, men det var en ytterst kort stund. Hälsade på lite barn, satt på golvet och tittade på bebis och klappade en katt ungefär, sen var det dags att bege sig hemåt igen.

Hemma här har jag hunnit duscha i godan ro och är nu redo att åka. Men jag får ju skjuts, så den måste inväntas.

Tekniken är så modern nuförtiden också må jag säga! Inte nog med att jag redan har checkat in inför flygningen (via datorn), jag har också valt sittplats och dessutom skrivit ut boardingkortet också. Visste inte att man kan göra så, men tydligen. Eftersom jag reser med enbart handbagage borde det betyda att jag inte behöver stå i någon incheckningskö överhuvudtaget då? Ja, blir det ovisst så får jag väl fråga någon där.
Det jag oroar mig lite för är att jag inte hittar någon sån där återförslutningsbar plastpåse som man måste förvara vätskor i, i handbagaget. Nu har jag inga direkta vätskor så, men jag antar att tandkräm och hudkräm räknas dit. Kanske deoderant också? Hur som helst så förlitar jag mig till en kollegas ord om att det ska finnas på plats där.

17:55 lyfter planet. Trevlig helg till er alla, för det ska jag se till att ha!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, oktober 15, 2009

Knall och fall

Ja, så var ännu en torsdag förbi också. Eller ja, den är ju inte riktigt slut än, men kväll är det ju ofrånkomligen.

Dagen har förlöpt väl måste jag säga. Jag var effektiv med stegen på jobbet och fick där över 7000 steg (lägger jag inte manken till brukar jag inte komma upp i så mycket mer än 5000 steg på jobbet), så det var ju en bra start. När jag kom hem sen gav jag mig ut på promenad, lång sådan visade det sig bli också. Jag gick hemifrån vid 16:10 och var åter hemma 17:50 ungefär. På vägen hann jag bland annat passera busstationen där en ung kille kom fram till mig och frågade om jag kunde köpa cigg åt honom. Jag blev så förvånad över frågan att jag bara log och sa nej, hann inte tänka ut varken motivering eller eventuellt annat svar - inte för att jag tror att jag någonsin kommer att köpa cigaretter åt någon minderårig, när jag nu också vägrar att göra det både åt mig själv och andra som har åldern inne - men det vore kanske kul och jag kunde ha kryddat till svaret lite. Vad roligt det hade varit om jag hade sagt typ "Du, jag är polis" eller vad som helst som hade fått honom lång i synen... Lång i synen? Är det så man säger? Snopen är ordet jag försöker göra uttryck av i alla fall.
Vidare, när jag var på hemvägen då jag tyckte att jag gått länge nog, så ringde min mor och undrade var jag var. Hon var ute på promenad också efter att ha blivit svininfluensavaccinerad, riskgrupp som hon är, och visade sig vara helt i närheten av där jag promenerade. Så istället för att gå hemåt så gick jag henne till mötes och vi gick och språkade tillsammans så att jag missade både en och två av de närmare vägarna hem.
Hon hade innan vaccinationen varit på begravning också, med far min. Det var en gammal granne som dött - fast ung. Eller alldeles för ung för att dö i alla fall, om jag säger så. Han var då vi bodde grannar, i tolv år, god vän till mina föräldrar. Jag å min sida var också bästa vän med hans son, och jag känner litegrann att jag kanske också borde ha gått på begravningen. Visserligen har jag och sonen i fråga inte haft någon kontakt på flera år nu, men jag har som egentligen aldrig skaffat mig någon bästa vän efter honom... Jag har förstås några mycket goda vänner, men ingen som jag umgås så intensivt med som vi gjorde.
Hur som helst, någonstans inom mig känner jag att jag nog också borde ha varit där. Men det var jag inte.

Från det ena till det andra då, imorgon far jag till Östersund. Flyger, rentav. Och det är faktiskt första gången som jag flyger ensam. Eller ensam är väl fel ord, men oackompanjerad av någon bekant då, om jag så säger. Utan föräldrar har jag flugit flera gånger, men både med skola, med FCZ och med Tove har jag varit uppe i det blå också. Fast jag kan inte säga att jag är nervös. Det ska nog gå bra, jag är ju inte flygrädd heller, för den delen. Jag har nog dock inte riktigt fattat att det sker redan imorgon. Med den här dejten är det rätt kort inställningssträcka om jag så säger... alltså kort tid att inställa sig på att saker och ting kommer att ske, det sker rätt pangbom istället. Och det är ju trevligt!
Jag hoppas jag lyckas packa på ett sätt som gör att jag kan resa med bara handbagage också, men ja, det återstår att se.

Jag kommer således inte att ha tid att blogga förrän tidigast på måndag igen, för jag tror inte att det blir tillfälle alls i helgen. Får jag göra anspråk på vad tiden ska ägnas åt, så kommer jag prioritera promenader framför bloggeri, eftersom jag har lite ångest över att jag kommer dala som ett höstlöv på topplistorna. Idag har jag hittills gått 18290 steg, men innan det där är inlagt på hemsidan så lär jag har trampat upp 20000 steg om jag känner mig själv rätt. Nu till exempel, ska jag ned i tvättstugan. Sen kan jag alltid knalla runt här i lägenheten för att uppnå jämna och fina siffor.

På återhörande!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, oktober 14, 2009

Mångt och mycket

Det här ökande promenerandet och allmänna "gåendet" verkar ha väldigt positiv inverkan på piggheten i mig. I och för sig är det kanske tidigt att utvärdera blott en vecka in i tävlingen, men jag tycker allt att jag känner mig trött i mycket mindre utsträckning nu. Fast det kan också bero på att jag i en period innan tävlingen sov alldeles för lite var och varannan natt till följd av msn-dejtande som var i den mest spännande fasen då. Nu har det inte varit lika intensivt på den fronten, så jag har kommit i säng i bättre tid. Men det är inget otalt mellan oss eller så alltså, jag ska ju flyga upp till Östersund i övermorgon och det ser jag verkligen fram emot!

I Östersund bor ju förresten även Siri, och henne mötte jag under en promenad igår, vilket jag då glömde att skriva. Men det blev så dumt, för jag var ju inte alls beredd på att se henne här, så jag reagerade inte på att det var hon förrän hon hade passerat. Och då drog osäkerheten över mig att det kunde ju kanske ha varit hennes syster eller någon annan som var lik henne, så jag ropade inte eller något sånt. Typiskt dumt och nog rätt svenskt av mig, för via sms fick jag vet att det ju faktiskt var Siri jag hade mött, fast hon inte hade sett mig alls. Typiskt.
Men kanske att jag hinner med att träffa henne i helgen, fast i Östersund då. Det visar sig, jag vet ju inte alls hur tablån där ser ut.

Apropå promenerandet så börjar jag på onsdagar klockan 9, och tänkte då idag att jag skulle vara hurtig och gå upp tidigare än nödvändigt, för att hinna gå en promenad då och därmed komma upp i några tusen steg redan hemmavid... men, i likhet med sist jag tänkte så, så vaknade dels och hörde regnet smattra och dels så kände jag mig vansinnigt trött (ja jag vaknar inte och blir pigg på en halv sekund), så jag ställde snabbt klockan på ringning en knapp timme senare och sov vidare.

På jobbet idag finns det inte mycket att klaga på, jag har ju mest alltid bra dagar där. Men jag blev lite nervös/irriterad när strömmen gick vid 16-tiden, eftersom jag på onsdagar efter stängning (det är jag som stänger), vill sitta och sammanställa och skriva ut kommande veckas scheman till alla avdelningar, samt matrapportera till skolköket. Det kräver tillgång till både dator och internet, och utan ström funkar det ju inte. Så var det förra onsdagen, att det blev strömavbrott på eftermiddagen och det höll i sig ända till sista barnet hade gått så att jag därmed inte kunde göra som planerat, utan istället fick ta övertid på torsdagen för det istället. Labilt elnät just nu, verkar det som.
Men tack och lov kom strömmen tillbaka i tid för att jag skulle hinna med det jag tänkte, så det är skönt.
Nu tror jag att jag har fått bra kläm på schemabiten också, det jag skulle behöva styra upp är pärmen där alla barns scheman finns, logiken i den är inte helt fulländan kan jag tycka. Men det får jag ta någon gång när jag känner för det, jag har hittills alltid velat åka hem direkt när jag är klar med schema+matbit, trots att jag egentligen oftast har tänkt att göra annat också.

I bilen hem från jobbet såg jag något ganska jobbigt. Mätarställningen tickade upp i 150000 km, alltså femtontusen mil, och det är riktmärket för att det är dags för service igen. Hua, sånt kostar.


150000 km. 18,6 km sen senaste tankning (imorse)

Nästan direkt när jag kom hem så gav jag mig ut på mörkerpromenad också, fast bara längsmed upplyst väg. Sen maj förra året är jag inget fan av icke-upplysta stadsmiljöer. Men det är ju bra att det har begränsat sig såpass i alla fall, ett tag där efter var jag överhuvud taget inget fan av att promenera ensam i ljus som mörker.
Promenaden var luckurativ, jag hittade nämligen en tia på gångvägen. Sånt är trevligt!
När jag gått ett avslutande extravarv runt flygfältet, för att komma upp en bit över 10000 steg, så gick jag till bilen för att dubbelkolla i serviceboken att det verkligen var dags för service. Och när jag öppnade dörren till passagerarsätet fick jag se att min mobil låg där! Jag hade inte ens hunnit sakna den, men det var ju väldigt bra att jag hittade den där, för en telefon har ju faktiskt slutat fungera för mig sen jag glömde den i bilen en kall vinternatt. Visserligen är det inte vinter nu, men bra kallt är det ändå.

Kylan tacklar jag för övrigt bra med jackan jag har fått från jobbet. Den har jag börjat använda nu, och den är riktigt skön. Och hyfsat snygg också, så i och med att den inte har blivit så smutsig än, så använder jag den gärna privat också. Jag är ju annars rätt strikt med att speciella jobbkläder (kläder jag inte är rädd om som i allmänhet i mina ögon är rätt fula), som jag sen inte har när jag är hemma. Men jag planerar att uppdatera jobbargarderoben, eftersom det faktiskt finns halvsnygga hemmakläder som jag extremt sällan använder eftersom jag har ganska mycket kläder att välja och vraka bland och oftare är sugen på att ha det som är nyare än det som är äldre. Det blir bra, att känna sig snygg är faktiskt rätt viktigt.


Jackan där kommer nu till användning

I övrigt känner jag mig annars rätt osnygg nu, då jag tycks ha blivit angripen av en sorts stora och djupt sittande finnar. Det har väl inte varit så ovanligt att jag har haft någon sån mellan varven, men nu har jag flera stycken (tre på halsen, en vid ögat och rester av en på hakan). Det mest jobbiga med dem är att de tenderar att inte försvinna utan ingrepp heller. De enstaka jag har fått förut, har jag till slut blivit av med för att jag, under viss vånda, tryckt in en nål i dem för att få hål på dem och ut innehållet. Det känns mig dock övermäktigt nu när det är så många, för jag njuter verkligen inte av att trycka in nålar i mig själv. Felträff kan ju innebära rätt stort blodsvite också, vilket jag hade bild på igår. Så jag funderar om jag behöver vända mig till läkarvården för att komma tillrätta med det här.
Jag har ju sen flera år redan receptbelagda krämer, men de tycks nu verkningslösa. Illa.

Imorgon börjar jag 7:30 och har sett på smhi att det ska bli cykelvänligt väder imorgon. Men jag är ändå tveksam. Jag måste cykla vid 6:30 då, och solen ska inte gå upp förrän 7:21. Mörkerseende har jag förvisso, och reflexväst. Men man bör ju inte ge sig ut i mörker i trafiken på cykel, utan cykellyse. Men samtidigt, det ger mig ju 13000 "gratissteg" som skulle sitta väldigt rätt. Saken är ju att jag måste bestämma mig nu, så att jag inte går upp tidigt i onödan för att bestämma mig för att ta bil... Och nej, jag får nog betrakta cykelsäsongen som slut för denna gång.
Men det är så bra att jag har en cykelsäsong, för jag har även den här bilden:


1000 mil sedan

... och den togs tionde juni förra året, så det visar att jag kör mindre än 1000 mil årligen då, trots att jag har gjort två långkörningar genom landet i år. Bra det, då vet jag att jag inte är oärlig på något vis när jag i min försäkring uppger att jag kör ca 1000 mil årligen.

Ojdå, nu har jag skrivit blogg i en timme (visserligen och ibland vänt huvudet mot tv:n, så väldigt effektiv tid har det ju inte varit), och tid att sova har det blivit!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, oktober 13, 2009

Jag äger

Jag kan flagga redan nu för att blod kommer att förekomma i bildform, så känsliga läsare varnas!

Idag var det så öppningdag och jag måste säga att jag i natt hade något av en "typisk" öppningsnatt för många. Inte fullt så typisk för mig i alla fall, men jag har hört att många kollegor mer eller mindre sover räv natten igenom, innan en öppningsmorgon. Jag vet inte hur många gånger jag vaknade och tittade vad klockan var, utan att egentligen ha anledning till den nervösa formen av sömn. Jag hade ställt dubbla alarm, och heller hade jag ingen föraning om att det här skulle komma att bli en katastrofartad dag eller så, så ja, jag borde ha kunnat slappna av och sova. Men ack nej.

Det har dock inte haft till följd att jag har varit trött och seg idag - trots att min tisdagsskogstur uteblev till följd av skyfall blandat med både snö och hagel. Det är ju hemskt tacksamt (nej, inte vädret då).

Igår satte vi förresten upp tider i hallen där föräldrarna kan skriva upp när de vill ha utvecklingssamtal under en tvåveckorsperiod i november, och pangbom, redan igår hade tre av mina fem barn (s föräldrar) bokat upp tid, så då kände jag lite småhets att börja skriva barnens nulägesbeskrivningar och har således författat den första idag. Tre av de fem barnen jag har, hade jag förra året också och känner mig rätt säker på hur och vad jag ska skriva om. Den fjärde blir nog heller inget större problem eftersom barnet gick på avdelningen förra året, fast utan att vara "min". Men den femte som kom från en annan avdelning till vår nu i höst, där hoppas att jag kan formulera ihop något bra (och givetvist sant), för jag känner att det kommer bli något av en hård nöt att knäcka. Inte för att är speciellt å den negativa klangen, men jag känner mig inte lika samklangad med det här barnet som men de andra fyra. Jag tycker inte att jag har sett lika många sidor, så att säga. Men det där ger sig nog när jag väl sätter mig med det, skrivandet brukar inte vara det som är jobbigt för mig.

Som en parentes för att få anledning att lägga in en blodig bild kan jag säga att jag idag har haft lite ont i utkanten av vad som borde ha varit mitt ögonbryn, efter en liten självförvållad olycka igår.


Det var som ingen hejd på strilen... innan jag hejdade den

Efter jobbet så var det tid att hugga tag i dagens stegkvot då. På plats på jobbet kom jag väl upp i drygt 4000 steg, detta bara på inomhusvistelse då, eftersom jag slutade tidigt. Jag hade tid på banken klockan 14:00 och hade egentligen tänkt att tanka bilen innan jag så promenerade hem. Men så sprang klockan på och gjorde mig nervös att jag inte skulle hinna gå till banken i tid, så jag beslutade att ställa in tankning då jag kände ett trängande toalettbehov också, och således skulle behöva mellanlanda hemma och inte bara parkera och gå direkt. Så det blev så alltså, ingen tank, men istället en avtank och sen så gick jag.
Det blåste något förfärligt och småregnade emellanåt, så paraply hade jag uppe, men jag fick riktigt fösa det framför mig, för blåsten ville trycka tillbaka det. Motstridig promenad när jag gick norrut.
I vanlig ordning var jag en tidspessimist och kom fram till banken mer än en kvart före utsatt tid, så för att skrapa ihop lite extrasteg gick jag så runt kvarteret ett extravarv, något som tog mig kanske två minuter.
Så jag fick ju ändå sitta och vänta på att bli hämtad av bankkvinnan jag skulle prata med. Jag hade ingen aning om vem hon skulle vara och därmed inte hur hon såg ut heller, så där satt jag och försökte gissa vem det kunde vara, men jag prickade inte rätt. Det var en ung kvinna jag skulle till, med allra största sannolikhet under 30 (år), och jag väntade mig någon av de äldre.
Jag fick skriva på en herrans massa papper och vips, så hade jag tagit ett lån på över en femtedels miljon.
Vad ska jag då med drygt tvåhundratusen till då, funderar du?
Jo, jag ska numera själv äga min lägenhet! Jag löste ut det som var kvar av det lånet som i nuläget stod på mina föräldrar (men jag har ju hela tiden betalat både ränta och amortering, det var banken som krånglade från början och inte ville betro mig med lån). Så vips så gick jag från att vara tvungen att låta andra låna till mig, till att få låna utan att ens ha borgenär!
Men visst, lägenheten är ju säkerheten, så i procent sett så äger banken väldigt mycket av den förstås, eftersom jag "bara" har amorterat av 17500 kronor sen jag köpte lägenheten i mars 2007.
Men det känns bra stå på egna ben, min privatekonomi har jag ju både bra koll och bra snurr på.

Sen var det till att fortsätta promenera för att fylla på med stegen och rätt som det var kom jag att gå runt på Borgmästarholmen, denna brobefästa ö som jag inte har satt min fot på, på flera år, trots att jag går förbi den ofta i och med att bron dit angränsar till ett promenadstråk jag har.
Där visade det sig vara en hage för "stutar", som det stod på skylten. Fast de såg ut som får. De kom springandes, glatt bräkandes mot mig när jag kom också, men när jag började filma dem i hopp om att få med bräkandet så tystnade de förstås. Filmdivor...


Istället hörs bara mitt pladder

Dagens viktigaste: Nicolai fyller 2o år idag! Hipp, hipp! På fredag återstår det att se om han är ett år äldre och visare och dessutom har lagt tonårsfasonerna bakom sig.
Obs! En nypa salt saknas i kryddningen här.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, oktober 12, 2009

Lång dag, kort inlägg

Idag måste jag säga att det har varit en rätt frustrerande dag, rent stegmässigt. Dels regnade det imorse, så det blev ju ingen cykling... och det hade det väl inte blivit ändå, i och med att vi hade möte på kvällen. På förmiddagen var det avdelningsplanering, så då var jag inte ute och rörde på mig. På eftermiddagen var det riktigt ruskväder med regn och hagel, så då gick vi aldrig ut heller och så var det sen ett stillasittande möte. Jag kom inte upp i mer än 5000 steg från uppstingning till mötets slut vid 19:15, och det är ju ett riktigt lågvattenmärke för mig.
Så vad att göra?
Fast jag var väldigt trött när jag kom hem vid 19:45 ungefär, så gav jag mig ut på promenad. Ingen jättelång, men nu har jag i alla fall registrerat drygt 11000 steg idag.
Jäklar så seriöst det blev, det här.

Men det är bra om jag håller mig över 10000 steg nu till och med torsdag, för jag kan inte tro att det kommer promeneras så mycket sen när jag är i Östersund i helgen.

I övrigt har jag inget mer att säga, klockan är nu över nio och jag har nyss klivit ur duschen efter att ha kommit hem och ska upp 4:45 imorgon, så nu tänkte jag varva ner i soffan lite innan det blir sängdags.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, oktober 11, 2009

I walk all day, I walk all night

Okej, inte riktigt, men också idag har jag promenerat en hel del, och ligger just nu på 20048 steg. Men kvällen är inte slut än, så det blir nog något hundratal till innan det är dags att registrera.

Började så med en morgonpromenad, innan frukost intagits och för den delen ens handlats. Gick då en sväng som jag ibland går, men som det nu var länge sen jag gick. Den innefattar också den innersta av alla de broar som korsar Norrtäljeån (alltså den närmast Lommaren och längst ifrån hamninloppet). När jag väl kom fram till den, så såg jag att - den fanns inte längre. Där stod byggmaskiner och endast brofundamenten i vattnet stack upp. Allt var inhängnat också och en skylt hänvisade till sjukhusbron istället, som jag då hade passerat redan. Så det var bara till att vända då och därmed fick jag mig ju en extrasväng jag inte räknat med riktigt.
Men särskilt hungrig av att promenera före frukost kan jag inte säga att jag blev, så det var ju bra.

När jag kom hem och loggade in på facebook så kollade jag det där "your daily luck" igen då, och ja 99 % hade jag ju häromdagen, men vad hade jag idag om inte 100 % så säg? Men jag kan inte hålla på och köpa lotter av den anledningen hela tiden, i alla fall inte när jag redan hade varit på affären då vill säga.

Jag vet inte riktigt vad jag har varit så fullständigt tursam med riktigt, kanske att jag nu har bokat flygbiljetter till och från Östersund. Åker upp på fredag och hem på måndag, och det blir ju trevligt!
Men då tänker jag såhär, när man flyger inrikes över en helg, visserligen en något förlängd helg, då bör jag ju inte behöva packa med mig så mycket. Och därmed borde jag inte behöva checka in något bagage utan ha allt som handbagage. Det vore ju smidigast. Men, hur funkar det med necessären med de här hårda vätskereglerna som råder? Tandkräm och hudkräm och sånt behöver jag ju ha med. Men ja, jag får väl googla lite och se vad som gäller. För det vore ju onekligen skönast att slippa stå vid ett band och vänta på bagaget.

När jag hade promenerat min morgonpromenad, ätit frukost och gjort den lilla lägenhetsstädningen så kände jag mig väldigt trött i kroppen och tänkte att det här tempot med att hux flux ta över 20000 steg varje dag kanske är att ta i i överkant ändå, för riktigt trött blev jag. Och då hade jag precis gått 10000 steg, dagens pott var alltså egentligen klar.
Jag lade mig då i soffan och tittade på första delen av Skavlan, som jag har hört så mycket om. Men det krockar ju med Idol, så jag har aldrig sett det. Det var dock ett trevligt program tycker jag, så jag ska nog ta och se mer av det.

När det blev tid för en andra promenad så kände jag mig inte helt sugen på det, men det gick fort över när jag väl kom ut och rörde på påkarna igen. Jag blev till och med full i skratt flera gånger för att hjärnan min bara ville tänka på väldigt roliga saker, och det bröt igenom en gång också så att jag fick sätta handen för munnen. Nog för att det ser trevligt ut med folk som går och ler för sig själv, men när man så går och skrattar utan sällskap och utan telefon eller musik i öronen, då känns det ju lite i överkant på något vis.
Men jag undrar om det är endorfiner som kommer och kittlar mitt humör när jag är ute och går? Bör det nästan vara. Och så syret kanske, kroppen blir väl extra glad av extra mycket syre, kan jag tro.

Nu ska jag ta mig en dusch och sen spela tv-spel tror jag.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, oktober 10, 2009

Jag stegar på

Lördag då, och jag började med att göra det jag inte riktigt tycker om, nämligen att sova bort hela morgonen och en bra bit av förmiddagen också. Men det är ju tyvärr konsekvensen av att ha trevliga kvällar/nätter.
Eftersom jag fortfarande är väldigt taggad i att uppnå många steg så började jag med att gå till Flygfyren för att lösa in min trissvinst - något jag annars kunde ha gjort imorgon då jag ändå ska gå och handla. Ja, numera går jag istället för att cykla. Där passade jag också på att köpa upp 90 % av de hundra kronorna jag vann, på en lyxig frukost. Mycket gott!

Sen tog jag det lite lugnt på promenadfronten och satt en snabbis vid datorn där jag gjorde ett facebook-quiz och sorterade lite foton. Ambitionen med datoruppstarten var egentligen att komma någon vart med mitt skrivande som ligger här, då jag har tusen idéer till de båda projekten. Men det är alltid lika segt att komma igång, och jag kom helt enkelt inte igång alls idag.

Sen gav jag mig i alla fall ut på promenad, där målet var ställt på Harsjövägen, men vägen dit var en omväg via centrum för att dels se folk och dels få mer steg.
Väl framme på Harsjö så språkade jag en del med min mor först och pussade på min katt, innan jag så gav mig ut och sprang - med stegräknaren förstås. Jag sprang min längsta långa sväng, och sprang dessutom från dörr till dörr så att säga. Ibland kan jag gå från dörr till spårets början och från spårets slut och till dörren, men nu sprang jag hela vägen alltså!
Tillbaka på Harsjö väntade styrketräning som enligt omvandlingstabellen ger motsvarande 2000 steg bara det.
Och så blev det middag och familjemys, innan det sen var dags att gå hem. Då var det förstås både mörkt och kallt, så jag gick med raska och raka steg rakt hem, utan omvägar.

Väl hemma så läste jag av 23102 steg, så med styrketräningen så har jag skrapat ihop 25102 steg idag då! Alltså, det är ju imponerande att jag de tre första tävlingsdagarna hållit mig över 20000 steg varje dag! 10000 är ju vad man måste gå per dag för att hinna fram i tid, så ja, jag ligger bra till. Med den här farten väntas jag vara i mål i Prag redan den 27:e oktober, istället för 15:e december som "riktkarlen", alltså den plutten som går precis 10000 steg per dag. Men vi får väl se, jag lär inte kunna bära upp det här så väl varje dag. Men över 10000 per dag är ju absolut ett mål. Helst över 14000 också, som är mitt personliga stegmål som sidan har kalkylerat fram baserat på mina vikt- och midjemåttsuppgifter i kombination med det jag har angett som min idealvikt. Visserligen behöver jag sannerligen inte gå ner de två kilo jag uppgett att jag vill gå ner, men jag kände att något bör jag ju fylla i för att få något personligt mål, så det fick bli så.

Ja, det var tema steg idag kan man säga.

Annars kan jag ju meddela att jag har suttit och försökt boka flyg till Östersund på fredag. Eller jag har suttit nu och försökt boka för att få flyga på fredag, om man ska vara petig. Men det förstod nog alla. Det har dock inte gått hela vägen hem, eftersom enda betalningsmetoden för ungdomsbiljetter hos SAS verkar vara kreditkort, och sådant äger jag ju inte. Och har inga planer på att skaffa mig heller, så jag får ordna det där med min mors hjälp tror jag. Lån av kortnummer och sen direktöverföring till hennes konto då, vill säga. Och skjuts till och från Arlanda har jag försökt tigga till mig också, och jag tror att det har gett utdelning. Det är ju tacksamt!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, oktober 09, 2009

Thank God it's Friday!

Fast ärligt talat, det känns som att det var helg nyss. Jättenyss, typ igår eller så. Eller ja, i förrgår kanske. Men jag klagar inte, jag tycker att det är hemskt skönt att det är helg igen.
Idag hade jag i och för sig sovmorgon, den längsta jag har och den infaller bara en gång i månaden. 9:30 började jag. Och igår funderade jag då om jag skulle utnyttja morgonen till att antingen ta en morgonpromenad innan det var dags att åka iväg till jobbet, eller om jag skulle sova lite längre, inte mycket, och cykla iväg till jobbet istället. Stegen ska ju samlas in! Efter en titt på smhi:s hemsida så beslutade jag mig dock för att ställa klockan på cykeltid, då den visade en regnfri fredag i Norrtälje.

När klockan så gav skall, vid 7:45 (mycket bra uppstigningstid en arbetsdag!), så tyckte jag att jag hörde lite regnsmatter mot rutan och gick således och drog upp persiennen och möttes av en relativt blöt omvärld. Shit, tänkte jag, det skulle ju inte regna idag och inte hade jag då tid att gå någon promenad innan jobbet. Men det verkade just inte regna mer än någon enstaka droppe, det var mest den blöta asfalten i kombination med den grå himlen som gjorde ett hemskt blött intryck. Så jag beslutade mig för att att vänta till det var dags att trampa iväg med att avgöra om jag borde cykla eller inte. Och faktiskt så hade det då helt slutat regna, så då var ju saken avgjord.
Jag cyklade iväg och gladdes åt de kommande 13000 stegen bara cyklingen skulle generera. Efter sådär åtta kilometer, lite mer än halva vägen alltså, så kom jag att tänka på min mor som sade att hon tappat en vante när hon cyklat där tidigare i veckan, så jag höll uppsikt efter den den då, och såg så på andra sidan vägen ett svart bylte som jag tänkte var för stort för att vara en fingervante, så jag cyklade förbi. Sen kom jag att tänka på att det nog kunde ha varit en mössa... och så kände jag efter i fickan efter den mössa jag fick med den jacka jag har fått av jobbet och nu börjat använda - och den var inte där! Så då vände jag tvärt och cyklade tillbaka och undersökte byltet. Mycket riktigt, det var min mössa! Tur som en tok då att jag reflekterade över byltet, för jag hade ingen aning om att jag hade tappat den! Den är lite tjockare och något mer vintrig, så den har mest legat i fickan, medan jag under hjälmen blott har haft en tunn mössa för att skalpen min inte ska kylas alldeles. Den mössan ligger nu i tvättkorgen för den var genomblöt när jag tog upp den, och även om den har torkat i min cykelkorg under dagen, så vill jag inte sätta på mig vad som har varit asfaltsblöt mössa.
Vidare måste jag säga att jag hade tur som en tok med vädret också, för kort på att jag anlände till förskolan så började det regna, en kortvarig men rejäl skur. Någon högre makt verkar dock skona mig från genomblötheten som så många gånger drabbade mig under mitt cyklande förra året. Det är jag tacksam för!

Väl på jobbet hade jag väl i all ära en bra dag, fredagar innebär ju att jag jobbar med de äldre barnen och det är ju trevligt på sitt sätt. Hoppade runt mellan de båda äldre avdelningarna också, då det fattades lite folk, så jag fick även träffa de som är "mina gamla barn" också, och det var ju roligt. Det går inte att komma ifrån att även om jag gillar alla barn, så gillar jag vissa barn lite mer. Precis som med vuxna, så klickar man lite bättre med vissa barn.

Väl hemma sen blev det till att laga fyllda lövbiffar med klyftpotatis. Mycket, mycket gott! Måltidsgrönsak: ruccola.
Måltidssås: bearnaise
Måltidsdryck: rödvin
Skamligt god mat, och smått skamligt att jag åt den utan sällskap. Men å andra sidan har jag de senaste två helgerna haft gäster, så i mitt ensamhushåll är det kanske på sin plats att jag äter ensam igen.

Som svar på Siris riskoksförslag, det är en bra idé, men ja, jag tror inte att jag skulle äta så mycket mer ris bara för att jag hade en riskokare. Jag är så mycket mer en potatis- och pastakille! ;)

Nu är det idol!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, oktober 08, 2009

Startskottet har gått!

Idag började stegtävlingen på jobbet som varar fram till 15 december, så nu är det allvar! Dels cyklade jag till och från jobbet för att få motsvarande 13000 steg för det, och sen har jag dessutom gått runt bra mycket mer än jag brukar, så idag har det totalt blivit 21 451 steg, alltså mer än dubbelt så mycket som målet för att hinna till Prag innan just 15 december (10 000 steg per dag är vad man måste gå för att hinna dit). Debaklen är dock två. Dels är jag med i ett lag bestående av de av mina kollegor som var intresserade av att delta, och det är lagets snitt som är det viktiga, det är det som ska hamna i mål i tid. Och hittills drar de allra flesta ner snittet... Men det är bara första dagen, så det där lär ju ändras när alla kommer igång med att lägga in steg! Det andra debaklet är ju just det, att det är är första dagen och att jag kanske är som mest peppad nu, så vi får väl se hur det blir med att ständigt gå omkring istället för att stå stilla framöver då, för det är just så jag har försökt göra idag, att gå runt så mycket som möjligt istället för att stå på samma fläck.

Det var för övrigt länge sen jag cyklade till jobbet en torsdag, eftersom jag måste starta 6:30 då och tycker att det är lite i tidigaste laget nu på höstkanten, eftersom det inledningsvis är rätt mörkt och kallt. Nu har jag ju dock investerat i reflexväst, så trots frånvaron av fungerande cykellyse, så bör jag synas rätt bra ändå. Det är ju dock inget försvar för att inte skaffa cykellyse, men jag får fasen aldrig ändan ur vagnen där! Det är sorligt!
Övertid blev det ju då idag istället också, eftersom strömavbrott hindrade mig från att göra barnens scheman och matrapportera igår, så det gick jag göra idag då. Det tog ganska precis en timme, så arbetstiden blev till slut 7:30-17, rätt länge sett till rastlösheten (frånvaron av raster alltså)... men ja, jag tycker att det är rätt roligt att göra scheman! Eftersom det är barnens schema så är det ju inget sånt där pusslande med att det måste stämma hit och dit för att täcka olika behov och så, som att göra personalschemat. Det ligger inte på mitt bord, och det är nog lika bra. Visserligen skulle jag säkert klara det i slutändan också, men ja, jag har inte riktigt det detaljögat som krävs för att göra det så smidigt som möjligt.
För övrigt så bör det inte ta en timme framöver att göra schemana, men jag har inte riktigt kommit in i det där än och är så rädd att jag har missat något, så jag sitter nog lite extra länge och kollar igenom allt bara för det. Det är så många ställen man ska kolla barnens tid på. Dels på kommunens webbsida för barnomsorg där alla helst ska ha aktuellt schema, men det funkar inte för alla att ha det då den sidan lämnar lite... i övrigt att önska, eller hur säger man? Så dels kommer det in handskrivna lappar, dels finns det en pärm där vi samlar lappar+utskrifter från webben och dels så har jag också tillgängliggjort min mail till folk som vill komma med snabba ändringar. Det är en del att kolla av med med andra ord, fast de flesta barnen har samma schema jämt, tack och lov. Men sen är det lite pyssel med grundschemat också. Jag har alltså en grund där barnen med veckovis fasta scheman ligger inlagda och de som har rullande har tomma fält, och grundschemat har jag också skrivskyddat just för att jag vet att benägenheten att annars göra ändringar från vecka till vecka utan grund finns bland vissa andra, och det kan ju hända att jag är borta någon gång, så då vill jag att min grund finns kvar. Pulet blir då när det kommer in ändringar i grundschemat, att då först av-skrivskydda det och sen återställa skrivskyddet... Ja, kort sagt, det är en del pyssel.

Hemma sen värmde jag färdiga vårrullar i ugnen och kokade ris till det - en maträtt jag aldrig har ätit här hemma förr. Hyfsat gott. Ris är det för övrigt tredje gången jag kokar och äter i mitt hemifrånflyttade liv. Första gången misslyckades jag kapitalt, så då försvann helt rislusten. Andra gången var för en vecka sen ungefär, då jag hade långväga och långvarig dejt. Då blev det bättre, så nu gav jag det en chans igen. Och det blev rätt bra.

Apropå långväga och långvarig dejt, så har vi just nu ett rätt intensivt "lära känna varandras värderingar"-samtal, eller hur jag nu ska benämna det. Det är intressant!

Hua, tid hos Bilprovningen har jag fått också. Det där är ju alltid något av en mardröm, att besiktiga. Det är ju i vart fall aldrig klumpfritt i magen när det görs. Och såklart passade tiden inte, så jag har varit och bokat om nu. Någon gång i december är det, i vanlig ordning. Men inte fullt så nära inpå julafton nu som det har varit föregående fyra år som jag har besiktigat. Då har det varit kring tjugonde, nu var det väl snarare kring tionde. Eller ja, det var nog faktiskt exakt på tioende ja (har inte almanackan här), men jag vill minnas att jag bokade om och reflekterade över "åh, på nobeldagen". Så då ska tummen hållas för mig och gamla Bettan!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, oktober 07, 2009

99 %

Idag har jag en bättre känsla i munnen jämfört med igår, tack och lov. Jag har kört mycket med den bakteriedödande munsköljare som heter Hexident nu och det har kanske gett avkastning... eller så har tanden och såret den skapar gett med sig av egen vilja. Hur som helst så tackar jag för det, även om jag fortfarande har lite känning där förstås.
Och som ett brev på posten fick jag idag en sifoundersökning som gällde just munsmärtor av olika slag! Och då hade jag ju lite att komma med, eftersom jag då faktiskt "...den senaste månaden" har upplevt lite sådant!

Undersökningarna duggar tätt också vill jag lova. Igår ringde hemtelefonen och då var det en undersökerska från från Norstedts som vill ställa bankfrågor till mig. Nu är jag med i deras panel också, det kan nämligen belönas med trisslotter, och det är ju fasligt trevligt!

Apropå det så köpte jag min månatliga trisslott igår också, och vann förstås ingenting.
Idag när jag loggade in på facebook och kollade det där smålöjliga "your daily luck", där ens lycka slumpas fram i procentform så fick jag snudd på jackpot; 99 %, och så högt har jag aldrig fått förr. En avlägsen släktning (eller vad hon nu är, vet faktiskt inte, men vi har släkt som gemensamma vänner, så jag antar att vi också är släkt på något vis) tyckte då att jag skulle köpa en lott eller spela på hästar eller dylikt. Triss är ju det enda spel jag ägnar mig åt, och det en gång i månaden, så det kändes ju lite icke-motiverat att lägga pengar på det igen. Men så kom jag på att jag dels behövde öka på stegantalet lite och också behövde panta en herrans massa burkar och flaskor, så då tog jag mina pantpåsar och gick till Flygfyren och pantade mig upp i en smäcker summa av 32 kronor, lade till 9 kronor och köpte så en triss och en Marabou helnöt för pengarna. När jag kom hem och skrapade så började jag skrapa det lilla fältet där man ser "gånger vinsten". Igår fick jag x10 och det gjorde ju det hela lite mer spännande, ända till det visade sig vara en nitlott. Idag fick jag x2, men allt över x1 är ju trevligt! Och ja, tro på tusan om jag inte skrapade fram tre 50:- symboler! 100 kronor vann jag alltså! Shit pommes! Jag hade ju aldrig kommit på tanken att köpa en lott om det inte var för den där slump-turen på facebook, så det var ju hemskt trevligt! Jag har aldrig förr vunnit mer än 50 kronor, så ja, glad blev jag!


Trissvinst, och sifoundersökningen skymtar också

När jag promenerade till och från Flygfyren så var månen sådär stor, vacker och gul som den bara är ibland, så det gjorde mig ju också glad. Men trots 8,1 megapixels mobilkamera så blev det förevigandet inte så lyckat.


Månen ovan mitt fotbollsflygfält

På jobbet har det varit bra också, förutom den lilla detaljen att vi drabbades av ett strömavbrott vid 15:20-tiden (den stora skolklockan som man ser från en av avdelningsgårdarna hade stannat på 15:20 i alla fall och jag vet att det var däromkring). Det gjorde ju för all del ingenting eftersom jag var ute mellan 15-17:30 då min arbetstid slutade. Men när sista barnet gick hem så slog det mig att strömavbrottet var ju inte alls bra, eftersom jag hade planerat att sitta kvar nere på kontoret för att matrapportera och skriva barnscheman! Så den planen gick ju om intet. Får sitta kvar imorgon istället då, men det känns ju inte så jättekul när min grundplan var att inte jobba övertid de dagar då jag inte redan slutar sent. Ack ack. Men det var väl där min 1 %:s otur idag låg också.

Idag började förresten Stockholm-Arlanda igen, och det tycker jag är ett riktigt trevligt och intressant program!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, oktober 06, 2009

Visdomen måste sitta någon annanstans

Igår kände jag en föraning - och javisst, det resulterade i att jag nu återigen sitter med öm munhåla till följd av samma jäkla visdomstand som men jämna mellanrum får munväggen att svullna upp och bli allmänt öm. Känns väldigt onödigt, då det nu är minst tredje gången det händer vid samma tand. Det går ju över av sig själv, så varför ska det ens uppstå då?
Nu lär jag inte bli kallad till tandläkaren förrän om ett år drygt, eftersom jag var där för mindre än ett år sen och det då beslutades att jag bara behöver komma vartannat år. Men nästa gång jag blir kallad så ska jag verkligen ifrågasätta nödvändigheten i att ha kvar den där tandusligen!

Idag var det öppningsdag igen då. Det kändes inte det minsta färdigsovet då klockan gav signal klockan 4:45, men det är ju bara att gilla läget och kliva upp.
Vid den tiden var det en hel plusgrad ute, men i och med att solen inte hade gått upp då, så sjönk ju temperaturen ytterligare när solen väl behagade titta upp. Minusgrader alltså, så ja, det börjar bli hög tid att byta till vinterdäck. Fast imorse samåkte jag, och inte i min bil då, så just då behövde jag inte tänka på det.
Men det är lite lustigt det där, att folk inte verkar riktigt medvetna om att solen till en början för kyla med sig, innan den börjar värma upp igen, för när de inte jättetidiga barnen droppade in så var det ju minusgrader som sagt och föräldrar som beklagade sig över att ha behövt skrapa bilar och sånt och mer ville mena att det beror på att jag bor i Norrtälje och inte ute på landet, faktumet då att jag hade en plusgrad hemma i ottan. Jag tror inte riktigt på det, jag har ju ett stort öppet fält (flygfältet) precis framför huset, då det är ju liksom ingen trängsel med hus och värme just här. Men men.
Till skogs gick jag med mitt lilla skogsgäng också, som vi brukar på tisdagar, och det var ju rätt kylslaget också. Jag var visserligen ordentligt klädd, men med av det jag hade att tillgå där då. Nu är det tid att ta dig vinterställ och kängor, känner jag.

När jag så hade slutat klockan 12:30 så hade jag i vanlig ordning en halvtimme att slå ihjäl innan det var tid att samåka hem, så då tänkte jag skriva ihop den allergilista som har fallit på min lott. Jag blev dock lite besviken när jag loggade in på vårt intranät där jag bett alla avdelningar att skriva in vad som gäller för dem, då att jag lätt och snabbt kunde sammanställa. Men ack, från alla avdelningar hade man läst vad jag skrivit, men bara en hade svarat direkt. Vad är problemet där liksom? Varför kan inte alla svara direkt? Man vet ju garanterat vad man jobbar med, tycker jag. Så jag skrev ihop en lista utifrån var jag själv vet och lämnade stora, luftiga partier att för hand fylla på med, eftersom jag ville ha det där överstökat. Och eftersom jag inte hade allt så smidigt till hands som jag hade velat, så hann jag heller inte göra något annat än den där listan under halvtimmen, trots att jag hade tänkt hinna med mer. Lite bittert.
Fast imorgon ska jag ju göra övertid med schemaläggningen, så då kan jag säkert klämma in sånt också. Resonerar ju som så med mina onsdagar, att jag jobbar ju ändå långt och länge då, så då kan jag lika gärna trycka på med ännu mer istället för att förlänga de andra dagarna.

Hemma sen så tog jag mig en promenad för att bättra på siffrorna i stegräknaren (fast den måste ha gett dåligt med utdelning idag, för vid 11-tiden hade jag bara drygt 2000 steg och då hade jag ju varit uppe i sex timmar varav jag gått i skogen i en och en halv, rätt långt dessutom. Trist det. Men men, jag kom upp i över 10 000 till slut, så jag får väl vara nöjd.
Promenaden gick till Ö&B, där jag var på jakt efter en reflexväst. Tog mig lång tid att hitta dem. De visade sig vara vid hästtillbehören. Och där fanns det en modell för åldrarna 10-16 år och en för women, som det stod. Ja, vad att göra? Jag är ju varken det ena eller andra, men en reflexväst bör ju vara rätt könsneutralt ändå tänkte jag och tog en woman-märkt och promenerade vidare. Nästa anhalt var sushi-stället på Lilla torget, eftersom jag planerat in sushi till middag idag. Och jag tänkte att den kan jag ju köpa på eftermiddagen lika bra, då det ändå inte äts varmt.
Men jag var så jäkla sugen när jag kom hem vid 15-tiden, att jag åt min middag redan då. Åh, det är så jäkla gott med sushi! Men middag vid den tiden gör ju förstås att jag nu återigen känner mig lite småsugen.
Och västen ja, den packade jag ju upp för att prova, och tro på tusan, den hade ett emblem där det står "Horse PRO" på. Haha, stämmer ju inte för fem öre på mig!
Men vad onödigt egentligen, att profilera in reflexvästar bara till ridning.
Hur som helst så bekommer det mig inte så mycket, om jag cyklar på torsdag så ska jag ha den på är det tänkt.

Ikväll är det åter Desperate Housewives igen förresten! Det blir nog trevligt!

Ordet är fritt, nu är det ditt.