fredag, juli 31, 2009

Bekattad

Håhåjaja, så var den första arbetsveckan sen semester avklarad. En intensiv vecka må jag säga, så ordentligt trött är jag nu. Fast klockan är å andra sidan 21:55 nu i skrivandet stund, så det är ju rätt legitimt.

Efter jobbet idag, jag stängde, så åkte jag hem till familjen, där det bara var katt och syster hemma och tog mig en löptur. Det är lite lustigt med mitt knä, för den här veckan har det av och till ömmat igen, men när jag sprang nu så kändes det ingenting. Men här vid datorn nu, gör det åter lite ont. Någonting där inne måste ha blivit rejält omskakat när jag drämde knät i en dörrpost på jobbet för någon månad sen.
I alla fall, efter löpning som idag blev 9,9 km enligt telefonen (jag genade på ett ställe för att klockan var mycket och jag började bli väldigt hungrig) och styrketräning, stretch, dusch och rakning (av ansikte och huvud) så tog jag och Louise och packade pappas bil (som jag fortfarande lånar i väntan på att verkstaden ska öppna igen så att jag kan ringa och få en tid för min bil) med övernattnings- och kattsaker. Både hon och Herbert ska bo här i helgen nämligen, då våra föräldrar har farit till släkt i Gävle. Herbert har redan varit ensam så mycket, så även om han är av den nervösa sorten som inte gillar transport och nya ställen, så tyckte jag att han skulle vara med oss här istället för att ligga ensam hemma hos sig. Nu kommer han ju dock att bli ensam här större delen av dagen imorgon då Louise och jag ska till Gröna Lund, men det blir ändå mindre ensamhet på det här viset.
Han håller sig mestadels gömd under soffan nu, men han har varit framme och intensivt men försiktigt nosat sig runt lite grann.


På helspänn...

Det ska bli riktigt roligt att åka till Grönan imorgon i alla fall, men det skrev jag nog redan igår. Vädret ser enligt smhi ut att vara med oss också, så det bådar ju gott. Det är ju sommarkrysset på kvällen där också, ett program som jag visserligen inte har sett ett enda avsnitt av i år, men Salem al Fakir ska uppträda, och det går inte att komma ifrån att jag tycker att han är rätt bra. Eller ja, man kan skippa "rätt". Jag tycker om honom.

Mer för idag blir det inte. Inte minsta reaktion heller från igår på mina mail, det var ju smått trist.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, juli 30, 2009

Högt och lågt

Ja idag blir det som två halvor till inlägg. Först ett vanligt där jag avhandlar dagen, men sen kommer en skruvad bit. Det är nämligen så att jag har en vana (eller ovana) att varje dag maila mig själv några rader som antingen på något märkligt vis är kopplad till sinnesstämning eller allmänna intryck eller så är de helt ryckta ur tomma intet. Jag läste i alla fall igenom närmare ett år av såna mail igår, varav de flesta kunde jag inte påminna mig om att det faktiskt som var jag som hade skrivit dem. Nåja, men mer om det senare.

Idag har jag öppnat och det kändes mycket bättre idag, har inte varit speciellt trött alls under dagen, och det är ju tacksamt.

Men det hände en mycket mystisk sak under lunchen! Rätt som det var när jag satt där med en kollega och för dagen fem barn vid bordet så ringde min telefon i fickan. Den ringer extremt sällan och i synnerhet när jag är på jobbet, så bara det förvånade mig lite.
När jag sen svarade presenterade sig en man som jag tyckte sa att han hette Anders Eklund, men det resonerade jag med mig själv att det är ju Engla-mördaren, så det borde han inte ha sagt. I alla fall så gick samtalet ungefär såhär:

Jag: Ja, det är Fredrik?

X: Hej, jag heter [vagt minne].

Jag: Ja... Hej?

X: Och varför ringer då jag till dig? Jo, ja... eh. Jag söker en [namn på en kvinna som jag misstänkte var min granne]. Jag hittar henne inte på eniro och sådär.

Jag: Ja, det är nog min granne...

X: Jag behöver ha tag på henne. Jag tänkte fråga om du har något nummer till henne?

Jag: Nej tyvärr.

X: Jag skulle verkligen behöva få tag i henne. Men jag får väl skriva ett kort då. Eh, vet du om hon bor med någon karl?

Här kände jag att det gick rejält över styr, en främmande människa som på något vis är så besatt av att få tag i en kvinna att han söker rätt på en grannes telefonnummer och ringer och frågar, och dessutom vill veta om hon har någon karl hemma. Jag har redan i mig att det är sekretess på att lämna ut uppgifter och så från jobbet just för att familjer kan vara under hot och så, även om vi inte behöver känna till det, och får han dessutom veta att hon mig veterligen inte har någon karl utan bor ensam med en dotter, så kanske han omgående skulle åka dit och... ja, man vet ju aldrig vad det finns för galningar!

Jag: Du, jag vet inte så noga faktiskt. Jag sitter på jobbet nu så... Jag kan nog inte hjälpa dig.

X: Okej, ja jag förstår. Tack ska du ha.

Jag: Tack och hej.

Nu var jag osäker på om det faktiskt bor just den personen han frågade efter i lägenheten jag tror. Efternamnet stämde, men just i den lägenheten har det nyss flyttat in nytt folk utan att efternamnsskyltarna på dörr och brevlåda har ändrats, så ja, jag har haft teorier om att lägenheten hyrs ut i andra hand alternativt att det är en dotter till de som bodde där innan (men knappt aldrig var där), som har tagit över.
Hur som helst så hann det gå många tankar genom mitt huvud, så när jag kom hem så skrev jag upp numret på en lapp och tog mod till mig och gick och ringde på där. Jag har aldrig sagt mer än hej till henne, så det kändes inte som världens mest naturliga sak att göra; att ringa på.
Hon öppnade i alla fall och jag sade som det var, att någon som jag uppfattade som Anders hade ringt till mig och sökt henne, och så gav jag henne lappen med numret.

Hon gjorde då en utläggning av modellen längre om att hon fyllde 40 igår, så nu ska skulle hon ut och jogga igång sig lite för hon var ute och festade och att det ju kunde vara någon i gänget där ja... Men varför skulle han ringa dig och det här var ju märkligt. Anders sa du? Anders... Jag vet inte, men tack ska du ha tack.
(jag vet att jag blandade tempus och grejer där, men men, kontentan går fram).

Så förmodligen så lever hon i alla fall inte under något hot hon vet om i alla fall, och det var ju något av en lättnad.

När jag kom hem sen snokade jag rätt på att telefonnumret gick till en Anders, men han hette inte Eklund som mördaren, han hade en annan mördares efternamn faktiskt (!) som jag på något vis blandade ihop då. Hagamannens nämligen.

Sen släppte jag det där i alla fall, när jag gjort vad jag kunnat. Istället ägnade jag mig mer åt min mobiltelefon som en längre tid nu har krånglat frenetiskt med att den förlorar nätet och gör nya sökningar och dessutom tappar känseln med minneskortet vilket gör att filer kommer och går lite som de vill, så jag tänkte att jag skulle åka med den till Elgiganten nu när jag ändå hade en ledig eftermiddag. Men av erfarenhet vet jag att telefoner man lämnar in, får man tillbaka helt tomma, så jag ville ju säkerhetskopiera både telefonbok och alla viktiga filer, vilket tog en rejäl stund att föra över till datorn. Även om jag redan påbörjat sån kopiering, så har nytt tillkommit sen dess. I alla fall, när jag till slut var klar och äntligen kunde åka iväg, så kom jag på att jag måste ju ha med mig kvittot också, för att visa att det gått mindre än ett år sen jag köpte den. Och när jag tog fram det så såg jag... Jag hade ju inte köpt telefonen på elgiganten! Utan på Teknikkedjan, via internet då. Suck. Men jag mailade dem och ska väl skicka in telefonen före åttonde augusti.

Sen bar det av till mina föräldrar som efter stopp i Falköping på sin hemresa från Skåne inhandlat massa goda ostar, bjöd på ost- och vinkväll som tack för att jag skött blommor och Herbert. Det var fasligt gott! Jag lassade in på det vis jag brukar när det vankas ost, så rejält proppmätt blev jag.


Så till den oseriösa halvan med mailen då. Alltså jag vet inte vad jag ska säga för att det inte ska se ut som att jag är sjuk i huvudet... Men det är kanske just det jag är. De här mailen (varje stycke är ett separat mail) är såna som bland andra stack ut lite i mängden och som jag på ett eller annat sätt reagerade på när jag nu läste. Oftast med ett fniss eller skratt. Jag har tänkt mig in i så märkliga situationer. Hm, ja vi får väl se hur det framgår.
Den feta övertexten är själva rubriken i alla fall, och det understående är följaktligen mailet, så ja, utan vidare krusiduller, här har ni det:

Hej igen

Nu var det ett tag sen sist. Hur är allt med dig? Blommar dalen ännu? Har trasten valsat in hummergodset via butelj? Går gåsen baklänges i motvind?

Frågorna är många, svaren ger du som tävlar. Det här är Jeopardy!

---

Michael

Har du varit med om jobbiga kärlekspar i taxin?

- eh, ja deeeh, de hånglah och kysser konstigt. taffsa och hoppa på varandra, men det låter inte.

---

Anonns

Du kan ju fasen inte ens stava till migränborttagningsförmågerundfaktorssekvens!

---

Bankdirektör

Du högborne, illrådige välgörare, när ska du göra bot och bräcka min spräckta gäckande späck?

---

Ibland får jag känslan...

av att min dvd-spelare räcker ut tungan åt mig. Har ni symaskiner? Trådlösa?

- NEJ!

---

Sodomi

- Ett resultat av den pågående krisen.

---

Jävla folk

Och jävla mig själv, gah, det var ett irriterat bad idag.

---

Allting börjar hemifrån

Men baske mig inte att byta torkarblad

---

Ögonblick i baren

... när den här firmafesten började kännas som en brödborg i dricksglas. Hualigen.

---

Mission

Ja min livsmission verkar vara att finna meningen med livet.

Åh, tjena så unik jag är.

---

tavla

Ja, ja, kom inte och säg att du har ramat in sexbilder du själv har tagit nu igen?!

- jo, fast sex bilder och två har Tove tagit.

---

Special feature

Idag gästas vi av ingen mindre än den forne legendare, Hybris Lillkompa, som ska guida oss genom liv och stress, apelsin och press.

---

Var står du politiskt?

Kom inte och säg "mitti"! Det är ju så jävla parodiskt att jag måste filma dig i så fall, till dokumentären
"King of the hillbilly loosers"

---

rost

Nej, det är ju frost... eller vänta! Fasen, det var ju rost här på backen!

---

ANNONS: 2 miljader ton blodpuddingar GRATIS!

Nu får du 2 miljarder ton blodpuddingar HELT GRATIS* av Grynte Grusad Gris AB när du skickar ett sms med ordet STARTBLOD till 72971. Då kommer Grynte Grusad Gris AB att börja leverera ett ton blodpudding var femtonde minut HELT GRATIS. Detta erbjudande får du bara inte missa!






* endast lastbilsframkörningsavgift tillkommer.

---

PizzA

Ja visst, idag blev det PizzA, med stor A för att markera uppgången i pris.

Meza Luna.

---

lusta

eller gasa?

- Hrm, jag gasar dem nog! viskade Hitler i komradion efter att ha läst Goebbels förslag.

---

Sommarkväll på Österlen

Nej vänta, senaste nytt, Västerlen är det! Eller, nu får jag nya order i min hörsnäcka,
Lena Ben är det!

---

Tradition i släkten

- Pappa, nu gömde mamma mina påskägg i blusen igen!

- Se så, leta nu och sluta gny.

---

hej du sköna dam vill du sova breve mig? o.O

Vadå breve? Som ett breve på posten eller?

- Jag är för fan inget jävla frimärke du kan slicka hejvilt på!

---

pörr

Robert pratar pörr med mig. Och pengar.

Martin Timell rasar:
"Pörr och pengar, det är det enda som driver samhället framåt numer! Vart tog den hederliga gamla arbetsmoralen och kämparglöden vägen?"

---

Ringbell

Jaså, IKEA har allt, men var fasen är dörrklockorna? Och dörrhackspettarna? Är det ekologi det eller? KYSS MIG I RÖVEN!

---

Leaving on a mayday

Mayday mayday! June is comming!

---

Pågick

Vad pågick egentligen, frågar Ferdinand förbryllat när kofångaren kommer och puttas.

---

Kvinnan i snödrivan:

"Du är gripen för brott"!

---

Ja, min fantasi för mig till platser och situationer som både har och inte har verklighetsanknytning. Fanns det någon där som överhuvudtaget uppfattades som smålustig eller så, kommentera gärna. Jag vet inte alls om min humor funkar på andra när det gäller sånt där.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, juli 29, 2009

Uppskjutet

Lite trist är det, men det blir inget av med att träffa norrlänningen som har tagit sig en tur till Gotland och som avslutar den i Stockholm, då dagarna för vistelsen i huvudstaden är förlagda till idag och imorgon. Det blev kanonkort varsel då jag idag fick veta det, och jag kan inte riktigt klämma in ett Stockholmsbesök nu, eftersom jag ju åter är i tjänst. Synd då jag har sett fram emot det, men som tur är så kommer chansen i september igen, och då bör vi ha planerat lite bättre så att båda vet vad som gäller och så.

Däremot ska jag åka till Gröna Lund med min syster på lördag, och där ska jag åka motsvarigheten till Lisebergs "uppskjutet"; Katapulten! Eller, jag tror att jag ska det i alla fall. Har inte varit på Grönan på år och dar, men sist jag var där så gillade jag den. Det kan ju hända att jag med åldern inte är lika åksugen som förr, men just nu känns det åtminstone som att jag har samma begränsning som förr; att jag åker det mesta men helst undviker sånt där jag snurrar upp-och-ned. Nåja, kul ska det bli!
Kanske också att krocken med prideparaden, som kanske är lite småtrist, innebär att det inte är helt smockat med folk på grönan? Man kan ju hoppas.
Paraden har jag ju i alla fall tittat på en gång (2006) och gått i en gång (2008), så jag vet ju vad det handlar om i alla fall och får förmodligen ny chans nästa år om det är så.
En trevlig dag lär jag få i alla fall!

Då blir det nog också som så att systern min sover över här hela helgen, eftersom mor och far åker till släkt i Gävle. Och eftersom Herbert redan varit ensam nyligen, så får han följa med hit hem till mig. Sist han var här var han dock väldigt blyg och försynt och inte blev det bättre av att jag fick en gäst, men nu har han ju dels varit här förr och dels känner han oss båda, så det borde gå bra.

Dagen idag då, den har varit intensiv. Jag må säga att det är en rivstart jag har fått på arbetsveckan, inte en lugn dag har det varit hittills. Det var mycket att stå i idag dels i och med att vi skulle byta avdelning då den jag jobbar på och tillika den enda som är öppen nu i sommar, ska målas om invändigt, och det var ett väldigt pul med att få med alla grejer och dessutom kylvaror så att vi klarar oss resten av veckan. Dessutom kissade ett barn på sig och precis när jag hade "åtgärdat" det, så bajsade ett annat barn på sig. Låt mig säga såhär, steg för steg har jag kommit över den akuta äckelkänslan av att först torka barn som sitter på toan, sen att byta bajsblöjor och till sist att ta hand om bajspottor... Men bajskalsonger är jag inte härdad vid ännu, så magen vändes snudd på ut och in, även om jag dolde det väl.

Men desto trevligare var att jag när jag klockan 6:00 klev upp imorse möttes av en klarblå himmel och strålande sol, så jag behövde inte fundera länge på om det skulle bli bil eller cykel till jobbet.
Var riktigt skönt att åter cykla den biten, det har jag ju inte gjort på ett tag nu. Och på hemvägen var det för all del lika skönt!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, juli 28, 2009

I want to be where the sun warms the sky

Det är tveksamt om Madonna kan bli bättre. Den är så bra, så somrig och så rätt!

Idag är jag vid bättre humör! Anledning till det vet jag inte riktigt, annat än att de flesta av mina måsten nu är avbetade. Men det är väl så, att lass man inte riktigt orkar med lättas, så lättas också sinnet. Skönt är det i alla fall!

Mindre skönt var det att kliva upp 4:45 imorse. Det har jag ju inte gjort på ett par veckor nu, så det var en ovan och oangenäm upplevelse. Struttade runt allmänt förvirrad först och sen insåg jag att jag under natten begåvats med inte mindre än tre i ögonfallande finnar. En på näsan, en på hakan och en precis vid läppen. Den sistnämna är i och för sig inte i ögonfallande, men det är den som har besvärat mig mest. Fast jag får rätt ofta finnar sådär vid läppen, så jag misstänker att det kanske inte alls är finnar, utan munsår. Jag vet inte riktigt hur munsår uppenbarar sig och känns, men jag vet ju att munsår är något jag mycket väl kan ha fått för omkring ett år sen. Jag hade mig ju en romans där, som jag hoppades skulle ge mer, men som aldrig gjorde det.

Nåja, jag for med röda bilen vid 5:30 först till Harsjövägen för att släppa ut Herbert och sen vidare till jobbet. Där räknade jag inte med att få barn förrän 6:45, men tack varje schemamiss från vår sida, så fick jag barn redan 6:15. Men det var ett trevligt återseende med en som varit ledig länge.
Lite underligt, eller ja, underligt är väl inte rätt ord, men anmärkningsvärt i alla fall, var att skolans fritids helt tycktes ha missat att de skulle ha i alla fall ett tidigt barn, för när ett äldre syskon till ett av mina ansvarbarn skulle dit så var det ingen där sa mamman när hon lämnade det yngre syskonet som alltså hör hemma hos oss. Jag är ju inte den som är den, så jag sa att storasyskonet kunde få stanna hos oss tills vidare, för jag misstänkte att det borde komma någon till fritidset framöver. Så var också fallet, så vid ett telefonsamtal vid ungefär 7:30 fick jag upplysningen "Vi börjar ju jobba när första barnet kommer", vilket kanske inte är den bästa attityden även om jag inte ska säga så mycket även om jag inte riktigt var beredd på att få barn redan 6:15, men jag var i alla fall på plats. Det tycker jag att man ska se till att vara en stund innan första barnet kommer, så att det bara är att "kliva in i verksamheten" för dem, utan att vänta på massa förberedelser som upplåsning och upptändning och telefonsvararavslyssning och liknande. Men vid åtta, när min första kollega (vikarien som var sjuk igår) kom, så fick hon gå över med fritidsbarnet.

Jag var rätt trött och seg under dagen och gick inte riktigt på högsta växeln kände jag. När glödlamporna inne på toan gick och jag efter mycket letande kom fram till att vi inte hade fler av samma sort så erbjöd jag mig vid ungefär 12:20 att gå tidigare (slutade 13:00 egentligen) för att köpa just glödlampor. Och jag skulle ju även hämta dammsugargrejer på en firma i Görla, så den där tiden gick med råge, då jag först inte hittade parkeringsplats nära affären där jag skulle köpa glödlampor och sen fick jag köra flera varv i Görla industriområde för att hitta den lilla rörfirman jag skulle till. Jag är inte så bekant med nejden där uppe. Eller uppe, Görla ligger väl säkert söder om Norrtälje, men jag måste köra upp för en backe för att komma dit.

I samma veva där fick jag mms från min mor som visade att de befann sig i Falköping vid Falbygdens Ost, ett av de mest gourmandistiska ställen jag har varit på. Och jag fick veta att de skulle komma hem under kvällen (och precis nu, i skrivandet stund, fick jag sms att de precis har kommit hem), så det känns ju skönt då att jag inte behöver åka dit två gånger om dagen för att ta hand om Herbert och blomster.

När jag kom hem sen så var jag i valet och kvalet om jag verkligen skulle ta mig den löptur som jag brukar på tisdagar, eller om jag bara skulle lägga mig att sova. Båda sätt piggar upp, även om soffan är mer lockande än springningen när man (jag i alla fall) är trött. Det var rätt mulet och så, så jag tänkte att perfektare springväder får jag väl leta efter, så det blev att jag valde den rätta och riktiga vägen istället för den lätta. Men det straffade sig förstås, i och med att det nästan omgående jag stack ut, började regna. Jag tycker inte riktigt om att springa i regn, men tack och lov tog det inte i med full kraft förrän när jag kommit hem igen, men då var jag redan rätt blöt.

Efter styrketräning, stretch och dusch tog jag i tu med att ladda upp bilder från min semestertripp på facebook. Det är ju något av ett segt pillergöra. 34 bilder med taggar och kommentarer tog lite mer än en timme att lägga upp. Det är inte kanonsnabbt jobbat precis.


När jag lade upp denna bild slogs jag av att mina ben ser ohälsosamt tunna ut!
Jag brukar se dem som muskulöst smala, men här ser de rent magra ut!

Det jag inte har tagit i tu med än och förmodligen helt lär skippa den här veckan, är mathandling, så till middag blev det fil och müsli. Men det är en god müsli jag har! Fast den är ju sockrad, vilket är något av ett aber kanske. Man kan ju undra hur god jag hade upplevt den utan sockret.

Jag har förresten slagit slag i sak och köpt uppgradering/förnyelse till antivirusprogrammet till en hutlös summa. Men jag tog för ett år bara, för sist jag gjorde det där, då jag visserligen vände mig till ett något billigare företag, så tog jag två år i ett svep, men då lade ju datorn av långt innan den tiden löpt ut, så det var ju bortkastade pengar.
Men det redan hutlöst dyra Norton ville att jag skulle köpa en "nedladdningsgaranti" för över 100 kronor också! Det är ren skandal må jag säga, aldrig att jag betalar fantasisummor för att garantera att jag får det jag redan har betalat för. Så nej, det bockade jag av.

Det ska dock bli intressant att se hur denna månads budget ska gå ihop, då jag inte ens hade virusskyddet i åtanke då jag satte extra mycket pengar på bilen som gissningsvis kommer kosta extra mycket och också på nöje, eftersom jag räknar köp av turkisk lira som nöje. Dessutom är ju tanken att jag och syster ska besöka Gröna Lund i denna löneperiod, så problem att få pengarna att gå lär jag inte ha. Har dessutom ökat upp mitt sparande nu så att jag istället för 500 kronor sparar 1000 kronor till resekontot, så att det faktiskt kommer att finnas pengar att åka till New York för nästa sommar (utöver allt mitt vanliga sparande). Så indragningar har skett i posterna kläder, livsmedel och övrigt. Virusskydd faller dock under just övrigt...
Nåja.

Sen blev jag rastlös, som jag lätt blir här hemma, och tog en promenad i vädret som då bjöd på solsken. Det var trevligt, jag tycker om att gå och filosofera. Blev full i skratt så till den milda grad att jag utstötte vissa skrattlika grymtningar där jag gick för mig själv, till följd av att hjärnan ville underhålla. Under promenaden såg jag också en registreringsskylt som fascinerade mig lite:


Kan en bil bli lyxigare?

Det var bergis något mer jag skulle skriva om, men det har jag i så fall glömt nu. Jag tänker nog ägna kvällen åt att se på film och sen lägga mig, för tröttheten börjar åter komma krypande.

måndag, juli 27, 2009

Icke på topp

Livet känns inte helt kul just nu.
Direkt när jag kom hem igår så överöstes jag av massa "måsten" så jag gick upp en herrans massa i varv och kom inte till ro förrän vid läggdags, och idag har måstena bara blivit fler känns det som.
Igår var måstena att packa upp väskorna, åka till Harsjö och mata och ge kärlek till Herbert samt vattna blommor, vara nätsocial, gå igenom massa post av olika slag, skriva av mig (frivilligt måste i och för sig), betala räkningar och handla mat. Min ork tog dock slut, så mathandling och räkningsbetalning är måste även idag, och idag har måstena även varit och är (beroende på om de är avklarade eller ej); att kliva upp tidigt och åka till jobbet, att släppa in Herbert som varit ute under natten, hålla humöret uppe när det genast krisade till på jobbet då jag anlände, åka och vattna blommor och mata och ge kärlek till Herbert samt även byta bil. Blä, jag kan fylla på med mer känns det som, men det blir ju så gnälligt då.

Framtida måsten är även att ringa verkstad om min bil som felar (så trött jag blir, den ska väl klara en och annan långkörning?), när verkstaden öppnar efter semesterstängning samt även åka till Görla industriområde och hämta en grej till jobbet, och jag känner då ingen lust till varken det ena eller andra.
Och handlingen har ju inte blivit av än heller! Har knappt mat hemma alls, så jag har tillfälligt löst det genom att ta hem en av de filmjölkspaket som går ut i datum snart ändå, från jobbet. Då har jag frukost och "middag" i ett par dagar i alla fall. Och räkningarna ska jag ta mig samman och ta i tu med nu efter bloggandet i alla fall, det kan inte vänta hur länge som helst. Det som irriterar mig är att jag inte vet vad jag ska betala i ränta och amortering denna månad än.

Dessutom känner jag mig inte helt på topp till följd av en kortare msn-dialog som uppstod efter den kommentar jag fick på förra inlägget.
Jag blir lite less när min åsikt inte riktigt tas på allvar i frågor där det inte finns rätt och fel. Jag tycker inte att en flick/pojkvän går före allt annat och det står jag för, samtidigt som jag ändå respekterar att andra faktiskt tycker att det är så.

Men nåja, jag ska väl återge dagen lite bättre.

Jag klev upp 6:55 till följd av att jag igår bestämde mig för att ta bilen till jobbet då jag ju måste svänga förbi Harsjövägen och det skulle bli rätt mycket av en omväg att ta per cykel första morgonen efter semestern.
Direkt när jag anlände på jobbet fick jag veta att vår vikarie som skulle jobba 8-16 ringt sig sjuk idag, så jag blev ensam med en kollega som jobbade 6-12 (men åtminstone kunde stanna till 12:30, tack och lov) och åtta barn. Klart, kris var det ju kanske inte, men det är sjåigt att vara ensam så länge. I synnerhet om något skulle hända. Det gjorde det tack och lov inte nu. Fick sms under dagen också, att jag skulle åka till Görla och hämta grejer till jobbet under morgondagen, vilket jag egentligen känner mig måttligt hågad till då min fritid redan komprimeras i kanterna av Herbert- och blomskötsel. Men det är klart att jag ska hämta sakerna, jag vill ju samtidigt hjälpa till.
Jag försökte även ringa till Eneby Gummi som jag brukar vända mig till med spörsmål när det gäller min bil, eftersom den nu låter illa. Dels är det något med servon, kanske vätska där som saknas eller något, för den gnisslar när jag svänger i låg fart. Dels är det något tjolabalo med motorn eller omnejd också, för under körning så låter bilen allmänt illa. Jag tycker dock inte att det är samma form av oljud som när jag hade hål på ljuddämparen efter Huskvarnaturen förra våren, men säkert vet jag inte. Jag är ju väldigt oteknisk. Det ironiska är dock att motoroljudet tillfälligt försvinner när jag svänger åt vänster. Då låter bilen som vanligt. Men jag kommer ju inte rätt om jag ständigt ska svänga vänster. Så jag vill få det fixat. Men det är semesterstängt på Eneby den här veckan sade telefonsvararen mig. Och eftersom ägarfamiljen där har barn hon oss borde jag nästan kunnat räkna ut det, eftersom de har semester nu.

Jag smsade då och frågade om jag får låna familjens andra, mindre bil nu när de är på semester. Det fick jag. Så i samband med Herbert och blommor idag så fick jag parkera om och ha mig. Min gula bil står där nu, jag har röd bil här. Eller så kan man uttrycka det som att min Renault står där, jag har deras (pappas) Opel här.

Hemma kände jag mig inte sugen på att göra mig något att äta heller, så det blev lite datorhängande till 19-tiden, då jag till slut svängde ihop mig en extremt enkel middag.

Men vidare glad känner jag mig inte just nu, om än att det bara är tillfälligt. Och smått slutkörd känner jag mig också, patetiskt nog efter semester som jag ju ändå har haft. Det är hemskt tur att jag ska åka till Turkiet inom kort och koppla bort och koppa av.

Men, nu ska räkningar betalas!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, juli 26, 2009

Västkust+skåneveckan!

Måndag
Jaha, då sitter jag här i Högsäter min första “bortakväll” på semestern och förbereder för bloggandet som kommer äga rum på söndag, om en hel vecka alltså! Här är det framförhållning så det förslår!

Jag klev upp vid sju imorse, och det kändes ju vansinnigt segt måste jag säga. Kroppen vänjer sig så snabbt vid att ha semester och vill ju gärna förskjuta både uppstigning och nedläggningstid. Dessutom kom jag inte i säng i vettig tid igår heller, trots att jag hade ambitionen. Jag hade så vansinnigt trevligt msn-sällskap, så jag kunde inte slita mig förrän vid ett. Och smått upprörd hade jag hunnit bli innan dess också, så kroppen var i varv. Robert strulade som fasen med både det ena och det andra till en början, han skulle efterhandsändra på nästan alla planer vi redan gjort upp och slänga ut mig tidigare än beräknat också, så jag fick ju i ren panik fixa sovplats mellan torsdag-fredag här på västkusten, eftersom jag inte ska vara i skåne förrän på fredagskvällen, då vandrarhemmet är bokat till dess. Så ja, att somna in var inte så lätt.
Sen, upp som en sol när klockan ringde då. Det regnade ohyggligt när jag skulle packa in allt i bilen, så jag var lite fuktig när jag satte mig och drog iväg på den drygt 50 mils långa körningen. Jag vet inte exakt hur långt det är, för jag körde fel och hade mig på ett ställe, trots både karta, kartanteckningaroch gps. Men de t i kombination gör det lätt förvirrat för mig, så jag körde åt helt fel håll i nån knapp mil. Det var illa. Men jag kom ju fram i ett stycke i alla fall, och det var skönt.

Robert med följe mötte upp mig i Uddevalla och vi drog rätt omgående till systemet för att inhandla lite kalasdricka. Jag är ju den ende i sällskapet med körkort, så vitt jag vet, så därför kommer det inte att bli så mycket dricka av för mig, åtminstone inte när vi ska till Grebbestad imorgon. Ikväll har jag druckit tre Smirnoff däremot.

Robert hade ju också någon fix idé om att det skulle vara så kul att spela fotboll med mig, så han, jag och Daniel (granne och vän till Robert) gjorde det. Det var väl kanske småkul, men ja, jag är ju van att ha lite fler i mitt lag. Har aldrig lekspelat på det där viset innan. Jag kom tvåa (av tre då förstås) i nån prickskyttetävling. Smått otroligt att jag inte kom sist!


Robert i fotbollsposé

Därpå stundade bad. Klockan var då efter 18 och det var ju inte smällhett i luften direkt. Inte i vattnet heller, kände jag också, men ja, jag var den i trion som doppade mig först i alla fall. Vi simmade och hoppade och höll på ett tag, men sen frös jag riktigt så jag skakade.
En tjock tröja och en kopp te på det satt inte fel!
Buzz spelade vi också ja, frågesportsspel på playstation 3 som är så jäkla kul! Vann en av två gånger gjorde jag också!


Buzz, superkul spel!

Om, ja det får bli allt om måndagen. Nu är klockan över ett på natten och jag ska upp vid tio imorgon i alla fall, och lite dagbok ska hinnas skrivas också, så över och ut för nu.

Tisdag
Dag två i Högsäter är avklarad. Fast den har inte utspelats här till största del, utan i Grebbestad. Roberts pappa var vänlig nog att ge mig förtroendet att få låna hans Volvo S80 och köra dit, så att vi skulle få plats allihop som skulle med. Förutom jag och Robert så var det också Hedqvist (som sitter i mitt knä på en facebook-bild för den som behöver placera honom), Björnen och Ture. Alla de tre heter Daniel egentligen, så därav smeknamnen.


Jag kör fina bilen

Det var en bit att köra till Grebbestad, säkert sju mil eller något, men det gick bra. Lite nervöst att köra andras bilar är det ju, speciellt om det är fina bilar, vilket det här ju var. Just Volvo S80 tyckte jag i mina tonår var en så speciellt snygg bil minns jag. Det var innan fascinationen för bussar kom. Och nu har jag fått köra en då alltså! Ja, härligt värre.
I Grebbestad var det väl tänkt att vi skulle bada och så, det är ju ett typiskt västkustturistställe, men vädret var inte riktigt det ultimata. Igår badade vi ju också, trots att det inte var jättevarmt i luften, och jag kände mig ju helt stelfrusen efter det, och jag kände att det ville jag inte riktigt när vi inte ens var på “hemmaplan”.
Robert & co som inte körde bil (ingen av dem har körkort, så vitt jag vet), drack ju en del alkohol också, så det blev ju lätt uppsluppen stämning.


Gänget minus fotografen; Robert


Gänget plus fotografen, Robert


Vi träffade Joakim på plats i Grebbestad, i och med att han jobbar där. Han och Hedqvist är de två jag “känner” från nyår. Björnen och Ture var nya bekantskaper. Åt god buffé på Joakims jobb gjorde vi också, ty han jobbar på restaurang.


Joakim, ätandes på sitt jobb


Sen gick jag och Joakim en sväng och ordnade lite saker, saker som man kan behöva hjälp med när man är 18 år om jag säger så (utan att säga mer), och då tog de andra killarna sig till en fotbollsplan vid en camping under tiden. Jag och Joakim tog bilen dit men hade mycket svårt att hitta parkering. Det var svårt redan i centrum, så det blev att vi parkerade på en liten gräsplätt längsmed vägen bara.
Robert, Joakim och Hedqvist drog igång och spelade fotboll med några av grabbarna, och för den delen, några tjejer också, där på campingen, men jag stod över. Kände mig inte riktigt sugen på att briljera med mina okunskaper i fotboll inför folk (jaja, som om jag inte redan har gjort det i TV), och svetta ner mig när jag inte hade dusch- eller ombytesmöjligheter. Så jag satt och tittade på med Björnen och Ture istället. Och det var väl för all del trevligt.


Full action på plan

Vi körde hem så att vi var hemma till 20:30 efter att ha lämnat av allt folk, Robert och jag. Hemma hos Robert och hans föräldrar bjöds det på den dalsländska specialiteten “halv special”, som består av korv med bröd och potatismos som kombineras. Som tunnbrödsrulle, fast med korvbröd alltså. Det satt fint, för då var jag rätt hungrig.
Alldeles efter vi ätit och fortfarande satt vid bordet så ringde Jonatan, som jag ska spendera natten mellan torsdag-fredag hos till följd av Robert-strulet och ville väl checka av lite. Jag var nog ganska kort i telefonen, men jag kände att det var lite ofint att sitta vid ett bord som inte ens är mitt eget, och högljutt prata i telefon medan alla andra sitter kvar. Ja, nu pratade jag inte så högljutt, men jag tycker i alla fall att det känns ofint. Jag hoppas det blir bra med det i alla fall. Grejen är att Robert ska åka iväg tidig på torsdag morgon och Jonatan som jag ska till, jobbar till 16:30 i Tanumshede, som ligger en bit härifrån, så där har jag tid att slå ihjäl innan dess. Dessutom börjar han jobba så tidigt att han kliver upp klockan 5 på fredag morgon, så lösningen att sova där är ju inte helt ultimat, eftersom jag inte ska vara på plats i Höganäs i Skåne förrän klockan 17 på fredagen, så jag behöver ju sannerligen inte kliva upp så tidigt. Så det blir väl att jag sover kvar lite längre där och får äta frukost med Jonatans mamma (ja jag har hemskt mycket kompisar som inte har flyttat hemifrån känns det som), och i och med att jag aldrig har träffat varken Jonatan eller hans familj förut, så känns det kanske inte helt rätt att hålla sig kvar där hur länge som helst heller, så jag kommer nog ganska omgående efter frukost att ge mig av därifrån. Men precis som att jag inte vet hur jag ska fördriva tiden på torsdag när Robert har åkt och innan Jonatan slutar, så vet jag inte vad jag ska göra mellan Jonatan har åkt och innan jag ska iväg till Höganäs. Roberts familj är jag visserligen så pass bekant med att jag inte behöver skynda härifrån, så jag kan tänka mig att jag kanske stannar ett tag och bara skriver på datorn eller tittar på någon film eller så. Han har hemskt trevliga föräldrar. Men ja, fredagen där är ett bekymmer ännu. Fast det löser sig nog i slutändan.

Nu är klockan över tolv på natten, det har varit en lång dag och än är den inte slut. Nu ska jag skriva dagbok och sen är det tänkt att jag ska se på en film också. Robert och jag har sagt god natt till varandra, och i och med att jag inte delar rum med någon den här gången när jag är här, så disponerar jag ju min tid lite som jag tycker. Fast trött är jag, så jag vet inte om jag orkar se så mycket film egentligen. Men det ger sig!

Här var tisdagen till ända också, så jag stämplar ut. Ah, just ja! På Joakims jobb stämplade man faktiskt in och ut! Det systemet trodde jag inte fanns längre, men där bet jag tydligen i gräset.

Onsdag
Klockan är 11:36 och Robert har ännu inte vaknat och familjen har åkt iväg, så här sitter jag och sysselsätter mig bäst jag kan.
Det där med film igårkväll/natt blev det inget av med, då jag inte utrustad denna bärbara dator med program som hanterar sådant. Men det var lika så bra det, för jag somnade gott utan film också.
Idag är planen att vi ska ut och springa, Robert och jag. Eventuellt skulle Hedkvist med också, men det sade han i ett berusat ögonblick och jag vete fasen hur det kommer att gå då han helt verkar sakna kondition. Bara att springa med Robert blir nog lite av en utmaning, dels eftersom jag tror att jag måste lägga band på mig för att inte springa ifrån och också för att det var väldigt länge sen jag sprang med någon, så jag vet inte riktigt hur det funkar för mig att prata samtidigt, då jag helst håller ett sådant tempo att flås faller sig mer naturligt än prat. Men ja, å andra sidan kan det ju vara så att Robert inte riktigt håller det tempot. Och distansen undrar jag över också. Jag skulle ju gärna aktivera mig genom att springa kring en mil, eller i minsta fall en halv sådan, eftersom det är vad jag brukar springa mitt i veckan. Men jag vet inte hur det är ställt med konditionen hos Robert heller. Han har visserligen länge dansat bugg, men det var nu ett tag sen och förslappningen har kommit till honom. Fast fotboll började han helt nyligen med, men där är det ju sommaruppehåll nu. Så ja, det ska bli spännande att se vad det blir av detta!
Övriga dagsplaner känner jag inte till att det finns några. Jag återkommer till kvällen!

[dagen gick]

Nu är det kväll, klockan är 23:48 och Robert och jag har precis sagt god natt till varandra. Han vaknade inte förrän vid 12:20, så jag fick ju roa mig här i huset bäst jag kunde på morgonen. Dels satt jag ju och skrev lite och dels hittade jag dagens Bohuslänning också, som jag gick ut på verandan och läste. Då var det 26 grader i skuggan, men det kom under dagen att sjuka omkring tio grader.

När Robert väl vaknade åkte vi en sväng till Färgelanda och inhandlade lite som han behövde inför sin tripp till Göteborg/Kungsbacka. Det gjorde vi utan att äta något först, så jag var ju lite småhungrig kan jag erkänna. Men när vi kom hem sen och klockan var vid 13 så drog vi igång och kokade makaroner och värmde korvstroganoff som Roberts mamma eller pappa hade förberett till oss. Han har det rätt förspänt må jag säga, Robert. Mycket service hit och dit. Men det är ju bekvämt förstås!

När vi smält maten en stund blev det så dags att svida om för en löptur. Det blev dock till att ta bilen till elljusspåret, något som jag aldrig skulle göra om jag tränade själv egentligen. Ta bilen för att springa på ett visst ställe, nej då springer jag hellre till det stället eller någon annanstans där man inte behöver slösa bensin och miljö. Men ja, jag låter nog väldigt negativ nu, men det var jag inte. Det var en hemskt trevlig idé, det här om att springa tillsammans. Hedqvist ville med också, så vi hämtade upp honom först och satt i hans kök medan han åt, för det hade han inte gjort än. Stackarn, han hade ju också behövt smälta maten. Men å andra sidan gjorde han inget riktigt seriöst försök till att springa, då han när vi kom fram, startade med en cigarett i munnen! Komisk syn, men så orkade han inte längre än ett par hundra meter innan han vände tillbaka och väntade vid bilen. Robert och jag tog ett varv tillsammans, men han hamnade på efterkälken flera gånger, så jag sprang i cirklar på stället och väntade på honom. När vi kom fram till bilen såg jag på telefonen att jag med mina cirklar hade sprungit totalt 3,3 km, och det kändes ju som ingenting. Robert däremot var helt färdig, så han sa till mig att springa ett varv till då, vilket jag också gjorde. Utan cirklarna blev det 2,7 km, så totalt 6 km idag då. Det är ju inte det mesta jag sprungit, men det är ju heller inte fy skam. Bra att man kan hålla igång lite på semestern också.

Hemma sen blev det ju dusch och sen tog vi det lugn. Fixade lite med bilder och sånt, sånt som förmodligen kommer läggas till den här texten då den inte längre bara är ett works-dokument, utan ligger i den färdiga bloggen. Ja, vad gjorde vi mer då? Vi spelade väl lite Buzz, det är ju något av en tradition oss emellan nu. Man kan ju tro att det är lite av en tradition att jag vinner också, för det har jag gjort de senaste fyra gångerna nu. Men det har mest handlat om tur. Robert är också allmänbildad.

Mat intogs också, tacopaj med familjen minus Roberts syster, som nu i sin tur hade åkt till Grebbestad, där vi var igår. Gott var det. Måltidsdrycken var den något otippade Smirnoff ice, som Robert bjöd på. Det har jag aldrig druckit till mat och heller aldrig ens druckit i glas. Typisk dricka som man dricker direkt ur flaskan. Men det gick ner två stycken i alla fall. Fast jag fick en lätt huvudvärk senare på kvällen, vet inte om drickan där hade med den att göra eller ej.

Nu är det så att Robert ska iväg rätt tidigt imorgon men jag däremot inte behöver hasta eftersom jag inte ska vara i Tanumshede och hämta/träffa Jonatan förrän vid 16:30, och jag får stanna kvar här lite utan Roberts sällskap. Men allt det har jag nog redan skrivit om. I alla fall, så är det fullt möjligt att jag har sett Roberts vackra nuna för sista gången på obestämd tid nu igen, eftersom jag förmodligen inte är vaken då han åker, trots att jag kan vara rätt morgonpigg av mig. Men det är ju så lätt att vänja om kroppen. Fast jag börjar ju jobba på måndag, så jag borde sträva efter att vänja tillbaka kroppen till normala rutiner igen.
Hur som helst, även om jag inledningsvis var lite irriterad på Robert som höll på och ändrade på hur länge jag fick stanna och ställde in Lisebergsbesöket som vi planerat, allt med bara några dagars framförhållning (sett till planeringstiden på flera månader), så är jag inte alls irriterad på honom längre. Han är en riktigt bra vän som jag uppskattar och tycker om väldigt mycket! Jag har alltid roligt med honom. Och kompisarna han presenterar mig för är ju ofta rätt roliga, de också. I Grebbestad igår så fick jag en riktig skrattattack när en något berusad Björnen försökte få med sig en inte lika berusad Ture iväg för att ragga på några tjejer som han, Björnen, började ropa efter varpå Ture hyssjade åt honom flera gånger. Björnen sa då till slut “Fan, sluta hyssja nu, då låter ju som en jävla biblotikarie!” Ah, det var dråpligt roligt. Han sa även saker som “Men kom nån gång då, att släpa med dig är ju som att släpa på ett jävla lik!” i samma andetag.

Nej, nu tackar onsdagen för sig och jag ser fram emot mellanspelet i denna semestervecka, som innefattar Tanumshede, Munkedal och Jonatan med familj. Det blir spännande!

Torsdag
När jag vaknade imorse hade Robert redan åkt iväg mot Kungsbacka, så det blev till att spendera förmiddagen med hans föräldrar då, men det var bara trevligt! Hans föräldrar är fruktansvärt trevliga och gästvänliga, så det bar inte emot det minsta.
Jag åkte därifrån vid 12 trots att jag inte behövde vara i Tanumshede förrän vid 16:30 för att möta upp Jonatan, eftersom föräldrarna skulle iväg till Trollhättan och jag ville ju inte på något vis förhala dem.
Det var väldigt fina små vägar till Tanumshede från Högsäter sett, till en början då. Sen var det motorväg. Anlände gjorde jag vid 13:50 ungefär och hade då mängder av tid att fördriva. Men det var bra, jag hittade vårdcentralen där Jonatan jobbar utan att GPS:en ville hitta den, så jag parkerade där och såg mig omkring lite. Jag var glad att jag hade ett paraply liggande i bilen, för det regnade mer eller mindre konstant, så det kom väl till pass. Jag började med att utforska konsum som delade parkering med vårdcentralen, där jag inhandlade en lunchsmörgås. Den åt jag sen sittandes i bilen, lyssnandes på radio. Småmysigt i regnet vill jag lova.
Sen gick jag runt och utforskade desto mer, och kom fram till att Tanumshede är pyttelitet. Riktigt pyttelitet alltså, för folk i Norrtäljekretsar så vill jag nog påstå att det är mindre än Rimbo.
Det blev att jag hittade en promenadväg som jag gick några vändor för att få tiden att gå och på den vägen mötte jag två killar två gånger, alltså samma två killar. Och den ene där hejade båda gångerna. Andra gången var kanske inte så konstigt eftersom vi då faktiskt setts en gång innan, men första gången? Jaja, det trevligt var det ju, om än något förbryllande.
Sen gick jag in i ett litet köpcentrum i alla fall, och där blev det att jag köpte ett sällskapsspel som jag tyckte såg jätteroligt ut. “Helt hysteriskt” hette det nog, och kostade 399 kronor, så det var ju inte kalasbilligt. Men jag har å andra sidan lite slantar över till följd av att det inte blev något Lisebergsbesök som jag budgeterat för, så det kunde jag unna mig. Tänkte att det kan bli kul att spela med familjen i Skåne sen.

När klockan var ungefär 15:30 så tröttnade jag på att ströva runt och satte mig helt sonika i bilen och lyssnade på radio och sms:ade lite. Det lilla sms:andet växte och blev ett väldigt intensivt sms:ande, men inte mindre än fem personer! Men har man gratis sms så ska det utnyttjas! Telefonbatteriet tyckte dock inte om det, så när timmen hade gått och jag mottagit 48 sms och skickat 51 stycken, då var batteriet slut. Men telefonen hade ju i princip gått varm hela timmen där.
Riktigt trevligt var det i alla fall! Bland annat skrev Robert att han läst på fotbollskanalen.se att FCZ skulle spela match idag. Det tänkte jag måste ha varit helt om bakfoten, för det borde ju jag känna till i så fall. Men han stod på sig. Så jag skickade sms till Joakim och frågade då, han är ju ändå den som står i mål nuförtiden, och borde då veta om det ska spelas. Han visste dock inte, men hade annat att berätta, så vi skickade lite fram och tillbaka. Frågade också Matti via sms, som brukar ha koll på allt som rör FCZ, men han visste heller inget. Så det kändes skumt det där. Senare hörde han dock av sig igen och sa att det skulle ha varit match, men att värdarna drog sig ur. Konstigt dock att ingen av oss tre FCZ-medlemmar visste något! Vem höll i trådarna då?

Nåja, jag träffade Jonatan sen och det var ju trevligt. Vi åkte ganska direkt hem till hans Munkedal och besökte en pizzeria där vi delade på en familjepizza. Sen visade han mig runt i mer eller mindre hela Munkedal (heller det inte så stort), innan så vi åkte hem till honom.
Där fick jag hälsa på hans mamma och hans hund till en början, och hunden gick vi rätt omgående ut med på promenad, så jag hann aldrig få mycket till intryck av mamman.
Sen när vi väl kom tillbaka så träffade jag ju henne igen, och hon verkar ju trevligt, men lite gå-påig på ett sätt, för hon ville gärna veta precis vad jag ville ha till frukost och jag fick känslan av att mitt “det spelar ingen roll, jag tar gärna någon smörgås bara” inte riktigt dög. Inte heller mitt svävande svar om när jag tänkte åka iväg. Jag visste ju inte om det var så att hon ville ha iväg mig fortast möjligt eller om hon ville slippa gå upp tidigt, då jag vet att hon inte är en morgonmänniska. Jag tänker mig ju i alla fall att jag kommer att åka ganska omgående efter frukost imorgon, vilken tid nu det blir.
Pappan träffade jag sen också, och han verkade också trevlig. Han berättade gärna om fiskehistorier minsann.
Jonatan och jag fördrev kvällen med att se på film, National Treasure blev det efter lite om och men.

Nu är det tid för mig att sova i den här gästsängen som känns som att den är bra mycket skönare än den hos Robert, den som ändå var bra mycket bättre än den jag fick förra gången jag var där. Förra gången fick jag en tältsäng som gnisslade i högan sky så fort jag rörde på mig. Nu fick jag en bättre tältsäng, men även min inte så tunga kropp sjönk ner med ryggen på ett inte allför skönt sätt i den. Den här sängen här känns som en riktigt rejäl sak, så jag lär sova gott.
Hemmet verkar för övrigt väldigt kristet, för det hänger bonader och tavlor med bibelcitat och lovord till Gud både här och där. Det är ju en intressant aspekt.


Liknande motiv och citat fanns mest överallt

Imorgon styr jag kosan mot Skåne!

Fredag
Solen skiner på mig i mitt vandrarhemsrum strax utanför Höganäs i Skåne. Fast så har det inte varit hela dagen.

Jag vaknade strax före klockan 10 imorse i Munkedal och då hade ju Jonatan åkt till jobbet för länge sen redan, så det blev något av en repris på gårdagen med att äta frukost med kompis föräldrar och sådär, men det gick ju bra i alla fall. Jonatans föräldrar hade lite att stå i dock, så jag satt ensam och åt i köket. Men inte mig emot. Oförskämt gott sov jag förresten, sängen var jättebekväm i relation till sängen i Högsäter. Men det nämnde jag igår.
Efter tandborstning och förfrågan om jag skulle bädda ur sängen (vilket jag fick avslag på), så lämnade jag Munkedal med siktet på Höganäs då. Det var en resa som gick extremt smärtfritt. Körde inte fel en endaste gång och trafiken var det ingen fara med heller. Enda besväret jag hade var då jag hamnade bakom en husvagn som körde i 70 på motorvägen och inte höll på att komma om den eftersom alla bakomvarande körde om mig och den i ett svep hela tiden. Men det gick till slut.
Annat anmärkningsvärt från resan var att jag blev omkörd av en exakt likadan bil som min egen, med undantag för att den hade cyklar påkopplade i bak, och kvinnan som satt i framsätet vinkade frenetiskt och glatt emot mig. Det är ju något av kutym, oss renaultägare emellan. Eller något åt det hållet i alla fall.
Genom Göteborg var trafiken kanske inte jättelugn, men inte så tät som den säkert kan vara. Väldigt nära Liseberg passerade jag också, så jag fick i alla fall se en glimt av det som skulle ha varit enligt ursprungsplanen.
Jag ankom vandrarhemmet någon gång efter 13, och då kunde man inte checka in förrän 17, fanns inte ens personal här att flirta in sig hos och fråga om det gick bra. Så jag fick återigen roa mig på egen hand i flera timmar.
Solen sken och värmde till en början, så jag vek upp mina jeans och satte mig i solen och läste min bok, efter att ha utforskat nejden lite. Var in en sväng i den närbelägna kyrkan och lämnade mitt avtryck i gästboken. Sen började magen så småningom kurra, och precis här fanns det inget att fylla den med, så jag fick ta bilen in till centrala Höganäs för att utforska lite, och det blev som så att jag köpte sushi på en Ica-butik. Sen kom regnet, så jag satte mig i bilen och åt. Och regnet var inte nådigt eller visade tecken på att ge med sig, så jag begav mig mot vandrarhemmet igen, via en tankstation där jag blev måttligt blöt då jag stod och skulle tanka. I bilen blev jag sen sittandes, eller ja, nästintill liggandes, då jag fällde bak sätet så långt det gick och lyssnade på radion åskskuren igenom.
När klockan så blev 17 så skrev jag in mig och fick tillgång till rummet. Slapp betala gjorde jag tacksamt också, eftersom resten av familjen var på gång.
Jag bäddade i ordning min säng, tog en dusch och satte mig här och skrev, och vips, så kom familjen. Så nu är de här och stampar otåligt efter att få åka iväg och äta middag, så det ska vi väl ta och göra nu.

Fredagen tackar för sig, den bjuder nog på mat och lite sällskapsspel i ett sällskapsrum ikväll.

Lördag
Det var riktigt festligt, det där spelet jag hade köpt. Vi satte oss hela familjen i ett litet sällskapsrum här på vandrarhemmet och stängde dörren om oss (det var så litet att fler ändå knappt hade fått plats), och drog igång. Det roliga med spelet var att man fick “tvångkort” som sa vad man var tvungen att göra och när. Jag blev till exempel tvungen att knäppa med fingrarna varje gång jag skulle prata och konstant le, vilket kanske inte var jättesvårt i och med att spelet var väldigt roligt, men det gjorde lite ont i kinderna till slut. Jag vann i alla fall första gången, men hamnade på en snöplig tredjeplats den andra gången. Ikväll blir det spel igen!

Dagen idag då, den har till största del tillbringats hemma hos min gammelfaster Doris, som fyller 89 år om någon vecka. Det är en mycket pigg och rolig dam vill jag lova, enda debaklet är att hon hör illa, så alla får vänta på sin tur med att prata så att hon kan läsa på läpparna och läsa kroppspråk osv. Men jag tycker om henne väldigt mycket! Hon är väldigt lik sin avlidne bror, min morfar till både sätt och utseende, så det är som att se honom igen.
Vi stannade där på både fika och middag och efterrätt, så sen var jag inte vidare hungrig kan jag ju säga. Jag fotograferade henne också, så jag tror nog en sådan bild kommer komma med här när det här övergår från works-dokument till bloggtext.


Jag, gammelfaster, mor och syster

När vi åkte ifrån henne så tog vi oss en tur till det storslagna Kullaberg, som visade sig vara ett helt naturreservat. Där var det magnifik utsikt över havet och ja, det fotograferade också, så troligtvis kommer bild att komma under denna rad.


Utsikten gör sig inte rättvis på bild, ser jag.

I övrigt har jag väl inte så mycket att säga från dagen. Jag är lite stel i nacken till följd av smådålig sömn och snedsittning vid Doris matrumsbord. Positivt däremot är att min telefon tycks ha skärpt till sig lite. Jag har inte skrivit om det vad jag minns, men den har varit väldigt besvärlig med att tappa kontakten med sitt minneskort mest hela tiden nu under resan, så jag har fått stå ut med att den väljer standardtemat och andra ringsignaler och smssignal och sånt, fast jag inte tycker om det minsta. Men nu har jag tryckt till det så att det tycks komma ihåg sitt minneskort längre stunder. Hela dagen idag i alla fall, och det vill inte säga lite i förhållande till hur det har varit.

Kvällen bjuder nog på en bit kyckling och mer spel kan jag tro. Imorgon däremot, så blir det till att fara hemåt ganska omgående efter frukosten. Jag ser inte fram emot den resan det minsta måste jag säga, det är över 60 mil som ska köras i ett svep. I och för sig hade jag pratat lite löst med mitt ex om att hälsa på där på vägen hem, men jag känner nu att det blir för mycket av en omväg och tidsödande dessutom, resan i sig lär ta minst sju timmar ändå, så jag tror inte att det blir så mycket av med det ändå. Visst hade det varit roligt att ses, men vi får nog ta det någon annan gång.

Lördagen lyfter på hatten och söndagen lär jag skriva om på plats hemma, då allt ska publiceras.

Söndag
Ja, nu är jag hemma då!
Klev upp vid 8:00 imorse, duschade och åt vandrarhemsfrukost (som idag var ännu finare än igår, kanske för att det var/är söndag), och påbörjade min resa från västra Skåne och hem klockan 9:05.
Det gick kanonbra att köra, hela vägen. Vid 11:30 ungefär tog jag resans enda stopp för att tanka och toaletta mig. Det utspelade sig i Gränna.
Mer att säga från färden finns inte riktigt, det hände extremt lite under färden. Men jag gjorde åter en reflektion som jag brukar göra när jag är ute och kör långkörningar på motorväg, nämligen att man (det vill säga både jag och andra) gärna tycks skaffa sig “körkompisar”, som man varken känner eller kommunicerar med på annat vis än att man håller ihop. Har man en körkompis bakom sig, som jag hade i alla fall två gånger, så hänger den med en och gör samma omkörningar som man själv gör, fast kör aldrig om en själv, men har ogärna någon annan bil mellan sig och körkompisen, som i det fallet alltså är jag. När jag då istället är efter någon som jag tycker håller bra fart och kör om på rätt ställen, ja då är det lika för mig. Och ofta ska ju folk långt på motorvägen, så det där håller i sig rätt länge. Känns nästan trist när körkompisarna svänger av.
Genom Stockholm flöt det på överraskande bra också, det brukar ju annars vara rätt mycket köer från Södertälje och in, men nejdå, inte idag. Och Garmin var med mig också, vi blev aldrig osams. Mycket skönt!
Hemma var jag vid 15:15 ungefär. Då körde jag in på gården för att slippa kånka väskorna så långt, packade snabbt upp och åkte sen med min lånade resväska till familjen, som jag alltså lämnade i Skåne då de ska vidare. Där börjas det inte jobba imorgon, som för min del! Hur som helst, jag åkte inte bara dit för att lämna väskan, utan också för att mata och släppa ut Herbert, vattna blommor och kolla posten. Men i och med helgdag så hade det förstås inte kommit någon sådan.

Hemma hos mig igen sen satte jag mig rätt omgående vid datorn för att ta i tu med allt som i tu med ska tas, däribland detta bloggande. 43 nya notifikationer på Facebook hade jag, detta trots att jag gjorde en datorinloggning i… tisdags kanske, så där fanns det en del att beta av. Om än att det mesta bara var att ignorera.
Och räkningar måste jag betala också! Hugaligen. Och gå igenom kassaboken och allt sånt, den som inte ens var med på resan, så jag har ju massa som ska föras in där. Och budget. Ja, det finns att göra!

Imorgon börjar jag jobba igen. Jobbar 8:30-17:30. Hualigen igen! Det har jag inte lust till alls! Två veckor sammanhängade semester är verkligen i minsta laget.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, juli 19, 2009

Över och ut

... på en vecka!

För imorgon drar jag med pick och pack (ja packet uppgår till en hel del, medan jag är lite osäker på vad som räknas till pick), till Sveriges framsida, västkusten! Också känt som bästkusten, men jag bor ju också på en kust och det tycker jag inte är så dåligt... Så så långt ska jag inte gå.
Men härligt och roligt ska det bli i alla fall!

Idag har jag ägnat mig åt att tvätta, packa, kolla resväg och planera rent allmänt. På msn har jag häckat en del också och pratat med min nyfunna vän, vilket har varit och är kalastrevligt! Jag hoppas att vi kan ses någon gång under veckan som följer på den då jag har kommit hem från Skåne, det vore påpassligt!

Tvättiden höll jag för övrigt på att missa, för när jag hade vaknat ordentligt och låtit det gå en stund så att hungern föll på, då cyklade jag till Flygfyren och köpte frukostbröd och en deoderant, eftersom jag under morgonen inte kunde hitta min. Då kände jag mig extremt slarvig, för jag brukar inte tappa bort saker så ofta, men nu har ju mitt solglasögonfodral försvunnit igen, och så deoderanten på det. Men jag resonerade som så att det bara var lite kvar i gamla deon, så att en nyinvestering ändå låg runt knuten.
Mynt skulle jag betala kalaset med också, och eftersom jag tycker att det är lite segt att stå vid kassan och räkna mynt, så räknade jag dem i handen i förväg och slängde upp dem i den stilige kassörens näve. Han lade ut dem på, ja inte på bandet, men på en bänk i anslutning till bandet, och konstaterade att det fattades elva kronor! Hrm, hur lyckades jag räkna så fel? Men jag slantade upp i alla fall.
När jag kom hem sen och skar upp brödet så kom jag plötsligt på att jag på väg upp i trapphuset glömde att stanna till vid tvättstugan och se om jag hade bokat 15-18-passet idag som jag trodde. Men nej, jag hade bokat 11-15-passet, och då var klockan 11:15 ungefär, så jag fick ju släppa brödet, klä av mig kläderna jag hade på mig som skulle tvättas (jag ville packa ner dem rena), klä mig i gamla paltor och springa ner och starta igång.
Men jag hade inga sängkläder eller så idag, så inget skulle manglas. Och då gick det ju snabbt där, var klar strax före klockan 13 tror jag.

En kortare cykelsväng har jag tagit också, men så långt blev det inte eftersom molnen hela dagen har vittnat om regn, fast det ännu inte har kommit något.

Nu blir det i alla fall inget bloggande på en vecka. På söndagkväll nästa vecka kommer jag hem igen och det blir nog tidigast då jag slänger upp något nytt. Min bärbara dator ska för all del följa med, men den har jag inget internet på. Däremot kan jag skriva utkast från dag till dag då, så att det inte blir så mycket att plita ner sen på söndagen. Det blir bra!

Så nu tackar jag för mig och gör ett uppehåll! Ha en trevlig vecka, allesammans! Det ska jag ha!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, juli 18, 2009

Blandade känslor

Idag har det varit den varmaste dagen på ett tag nu, det klättrade väl uppåt 25 grader i skuggan i alla fall, och då trivs ju jag som fisken i vattnet! Så på slutet av förmiddagen och en sväng in på eftermiddagen så har jag legat på stranden och solat och badat om vartannat. Mest solat dock, för även om det var skönt på ett svalkande vis i vattnet, så var det inte riktigt så att jag ville simma ut och runt och ha mig.
Den senaste tidens strandliggning har även gjort att min mage nu börjar bli ordentligt brun! Ah, det är så härligt och snyggt! Man kan ju undra varför lite mörkare pigment ser så mycket fräschare ut än ljusa, men gud som jag gillar't!

De negativa delarna av mina känslor kom dock på stranden, då jag fick sms av Robert där jag inte riktigt förstod vad han menade först. Han pratade om att jag skulle åka hem en dag tidigare för att han skulle iväg till sin flickvän och ja, jag vet inte vad. Jag svarade att han får förklara sig lite vad han menade, för han pratade både om torsdagen och fredagen, varav vi redan bestämt att jag skulle åka på fredagen. Jag blev ganska så irriterad där av försöket till att i efterhand ändra redan bestämda förutsättningar, för vart skulle jag ta vägen om jag skulle åka redan på torsdagen? Vandrarhemmet i skåne som jag ska till på fredagen, får man inte checka in på förrän klockan 17 på fredagen, så det skulle ju bli en hel del kris för mig om jag plötsligt inte fick stanna längre då. Hade vi bestämt så från början hade det dock varit en annan sak, för då hade jag ju kunnat försöka lösa det på annat vis, men nu, när jag ska åka i övermorgon, då är det bra sent att ändra på redan bestämda saker. Så det tyckte jag var rätt illa.
Men det löste sig så att jag ändå får stanna till fredagen med att vi då får kliva upp tidigt eftersom han ska iväg och sådär. Det kändes som en bra lösning i alla fall, för även om man inte fick checka in förrän rätt sent på eftermiddagen, så känns det som att jag kan spendera en dag på egen hand utan större problem. Men att börja hitta nattinkvartering, det kändes desto värre.
Så jag är inte ilsk eller så längre, det löste sig ju.

Annat som jag känner mig lite småglad för finns också. Kan hända att det är min vanliga naivitet, men när den får mig att känna mig glad så tycker jag inte den är att klaga på, på något vis. Jag känner att jag har hittat en människa som jag känner ett visst intresse för och som... Ja, det känns hittills bra i alla fall. Vi har inte träffats eller så, men det är inte omöjligt att vi gör det inom hyfsat kort. Och det är kul! Sånt behöver jag nu!
Sen om det skulle gå i stöpet ändå, ja då är ju det skit, men då har jag i alla fall känt mig glad nu!

Just ja, namnsdag har jag idag och det har jag för en gångs skull kommit ihåg! Jag brukar alltid glömma bort det och antingen bli påmind av någon som säger grattis eller så ser jag det först någon dag senare. Men namnsdag är högst omärkvärdigt, så det gör inget att folk inte grattar.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, juli 17, 2009

Semestern blomstrar!

Ah, jag njuter för fulla muggar av min pågående semester! Det är så underbart att leva utan tids- och dagsuppfattning när solen är så gentil med sitt skinande. Livet är snudd på, på topp!

Jag vaknade vid 10-tiden idag till följd av min dygnsrytm som bara blir mer och mer förskjuten. Tänkte då att det var ju en bra tid att vakna för då kunde jag ju vänta lite med frukost och göra en brunch av det utan att hungra ihjäl. Så jag satte mig vid datorn istället för att äta frukost på en gång. Läste ett intressant "bloggbråk" eller vad man ska kalla det, som en facebookvän orsakat, och mitt i det så skickade mor min sms och frågade om jag ville åka till Lommaren med henne och bada. Jag hade ändå tänkt att cykla dit under dagen, men då fick jag ju lägga på ett kol med ätande och så. Blev lite frustrerad när tandtråden fastnade mellan två tänder långt bak i munnen och inte ville lossna hur jag än bröt och bände. Den lossnade inte förrän jag tog en tandpetare och snurrade upp tråden på den och sen tog i ordentligt, och då gick också tandpetaren av. Trots den fadäsen så var jag på plats vid 11:30 vid sjön i alla fall, och det var även mor min.
Det blev mycket sol och lite bad, för trots att tidningen säger att det är 23 grader i vattnet där, så kändes det inte riktigt så. Men trevligt och skönt ändå. Strandlivet är inget jag ogillar. I synnerhet inte när stranden mest består av gräs. Sandstränder är ju förstås härliga på sitt sätt, men jag gillar verkligen inte att bli helt sandig så fort det klivs upp ur vattnet. Hualigen. Men på en grässtrand är det ju sannerligen ett mindre problem. Där finns det istället svartmyror som gärna tar sig en promenad över kroppen på en när man ligger och solar, men ja det är väl bara att bjuda på det då. Troligen ligger man väl ändå på deras myrstig och får skylla sig själv.

Sen blev det till att se över bilen och GPS:en lite, så jag tog bilen och åkte till Harsjö där jag skulle låna en resväska och passade samtidigt på att lägga in destinationsadresserna i min gamla Garmin för att se om den ville kännas vid adresserna. Det är dock ingen garant för att dess tre år gamla kartor stämmer överrens med de vägar jag kommer att åka på. Så papperskarta kommer jag också ha med. Men den är i och för sig inte helt ny, den heller.
På väg hem igen stannade jag till och tankade bilen och skulle också lufta däcken. Men på Statoil visade det sig att man var tvungen att gå in och fråga om luftpumpen för att få någon, och det kände jag mig inte så sugen på när jag inte skulle köpa något eller så där, så jag åkte till Preem istället. Det visade sig dock att däcken knappast behövde luftas. Men jag har ju å andra sidan inte kört så hiskeligt många mil med bilen sen den fick nyluftade sommardäck på.

Därpå tog jag mig en promenad eftersom kroppen ju ska ha sitt också. Det blev lite härs och tvärs på stan till en början, då jag när jag stod vid en resebyrå och tittade på sistaminuten-priser fick en förfrågan av icke-ortsbor om var systembolaget ligger. Jag med mitt lokalsinne var jag tvungen att tänka till ordentligt innan jag försökte förklara vägen. Och det verkade lite som att de fann min förklaring långdragen, för jag fick känslan av att de försökte säga tack och hej innan jag var riktigt klar. Men men, hoppas de hittade i alla fall.
Promenaden fortsatte och mynnade sen ut längsmed socitesparken och Kvisthamra. Gick förbi min gudmors hus också, där det var 8-årskalas (enligt mina beräkningar), så där var min kollega och tillika gudmors svärdotter, så vi växlade en del ord över staketet tillsammans med gudmors svärdotters sambos pappa. Eller gudmors ex, om man vill omnämna honom den korta vägen.

Hemma igen sen blev det till att göra mat sen. Kycklingfilé och pommes frites blev det idag. Och även idag ett glas rött till! Är det semester så är det! Gott var det i alla fall.

Vad kvällen nu ska ägnas åt, återstår att se.

torsdag, juli 16, 2009

Cykel, sol, bio, mat

Det här har varit ännu en trevlig semesterdag! Fast den blev inte riktigt som jag tänkte. Jag planerade först att göra en repris på gårdagen då jag cyklade till Lommaren där jag lade mig och solade och läste. Idag tänkte jag även bada, så jag tog på mig badbyxor och smorde in lättbrända delar, men när jag skulle cykla iväg så var det alldeles molnigt. Tänkte att det då kanske inte är så skönt att ligga på stranden, så jag tog en cykeltur istället. Cyklade till Malsta och runt där lite och hem igen, en tur som borde landa på någonstans mellan 1-2 mil. Har inte orkat mäta, så jag vet inte. Under tiden som jag cyklade så kom solen fram igen, men då kände jag inte inte att det var någon idé att lägga mig på stranden eftersom jag hade en eftermiddagstid att passa, så istället lade jag mig och solade och läste på balkongen. Det var också skönt. Irriterande nog så blåste min tomatplanta ner från bordet igen, trots att den har fått en tungre kruka nu. Men inte tung nog uppenbarligen. Så nu är det jordigt på balkonggolvet. Får dammsuga där senare.
Sen duschade jag och gav mig ner på stan.

På stan mötte jag upp min syster för vi skulle på matinéföreställning på bion, Harry Potter och halvblodsprinsen skulle vi se klockan 15. Jag fick bittert erfara att de inte tog bankkort av den typ jag har (maestro), så jag fick gå och ta ut pengar och ställa mig och köa igen. Fast det var ingen lång kö då som tur var.
Inne på salongen föll mina ögon snart på ett bekant ansikte som det tog mig någon sekund att placera, men så kom jag på att jag häromdagen hade snubblat över personens bilddagbok och att det var därför nunan var så bekant. Världen är liten ibland!
Filmen var bra och salongen var ombyggd, så nu satt man äntligen högt när man satt långt bak. I och för sig har det alltid varit nivåskillnad, annat vore ju jobbigt, men nu var det riktigt brant där bak där vi satt, så det var ju skönt. Trött blev jag dock. Att sätta sig i en mörk salong klockan 15 en solig sommardag ställer nog till det lite för kroppen. I alla fall för min, för jag borde ju inte vara speciellt trött i dessa semestertider då jag sover minst åtta timmar per natt.
Hur som helst, jag gillade filmen. Nu är det ju ett tag sen jag läste böckerna, så har hunnit glömma många detaljer tror jag, och kan därmed inte haka upp mig på att de inte finns med i filmerna.

Till middag blev det pasta med en... skaldjursröra? Hrm, enda skaldjuret var i och för sig räkor, men jag vet inte vad jag ska kalla det riktigt annars. Surimi hade jag med också, och det är ju lika bittert att skala dessa varje gång. Förstår inte varför det ska vara såna mängder plast!


Dels är alla surimipinnarna inplastade alla tillsammans,
men också var och en för sig.

Nåja, det blev en väldigt god middag som jag intog på balkongen och sköljde ner med ett glas vin. Sånt får man unna sig på semestern!


Måhända att det inte ser gott ut, men det var det!

Nu är det kväll och mina planer för dagen är slut. Får väl se vad som händer härnäst!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, juli 15, 2009

Härlig semesterdag!

På den här dagen kan jag inte klaga det minsta! Solen har skinit, vilket föranledde mig att på förmiddagen cykla till Lommaren och lägga mig där högst uppe på min filt och kombinera solning med läsning och radiolyssning. Bada gjorde jag dock inte, den andan föll liksom inte på. När jag kom dit så höll jag förresten på att ramla av cykeln när en tant började prata med mig. Det var så oväntat! Det var en äldre tant med rollator som frågade om vägen till "bron". Broar finns det väl en sju stycken över Norrtäljeån, men jag antog att hon menade den närmaste som jag själv hade cyklat över för att komma till Lommaren, så jag förklarade vägen dit.
När jag legat och stekt och läst någon timme så mulnade det på en del, då klädde jag mig och cyklade hem och dumpade mina saker och tog mig sen en promenad på stan. En väldigt kringelkrokig promenad blev det, jag täckte nog av alla centrala gator. Men det är roligt att gå och titta på folk! Idag försökte jag skärpa till mig och le lite också, men jag vet inte hur jag lyckades med det, för jag såg då ingen särskild som log tillbaka. Rätt svettigt blev det att gå runt också, så jag gav snart upp för att gå hemåt och ta mig en dusch. Men då skickade min mor sms och frågade vad jag gjorde och om hon fick bjuda på en fika. Och fika låter jag mig gärna bli bjuden på i tid och otid! Vi möttes vid åtellet och gick till En liten smula där det fikades på takterassen. Det finns ju en hel uppsjö av goda tårtor och bakelser att välja bland där, men allt som oftast när det ska fikas så blir jag mest sugen på en smörgås av något slag. Så en stor salami och brie-smörgås blev det för min del. Och en kall fanta! Det satt inte det minsta fel.

Sen var det till att gå hem och passa tvättstugetiden. Mycket tvätt hade jag eftersom jag hade dubbel uppsättning sängkläder att tvätta (och mangla) då syster min sov här, och så tvättade jag också min strandfilt och två små kuddar också.
Och jag har ju kommit på hur jag ska få handdukarna sådär torra och frasiga som jag vill ha dem. (Är de för mjuka så känns det ju inte som att man blir torr.) Det är ju bara att låta dem torka i torkskåpet istället för tumlaren! Jag är visserligen flitig användare av torkskåpet eftersom jag inte tumlar kläder vars tvättsymboler säger att de inte ska tumlas (med undantag av gamla t-shirts och jobbarbyxor). Men handdukar vill gärna tumlas, säger tvättråden, så det har jag ju hittills gjort. Men nu är det slut med det!

Till middag svängde jag ihop en avokadosallad som jag intog på balkongen. Men det är ju skamligt att jag aldrig lär mig att göra lagom mycket sallad. Tycker jag köper så lite, som två champinjoner och en tomat. En champinjon och en halv tomat hade räckt! Och hälften så mycket ost, skinka, ruccola (oh den är så god!), ägg, räkor och avokado, det hade räckt lagom. Nu har jag en portion kvar i kylen som inte lär hålla för evigt. Räkor och avokado är ju inte direkt sparvänligt.

Och en omgång betapet har jag spelat med exet också, där jag vann storstilat med mer än hundra poängs marginal. Hurra för mig! Exet hade för övrigt träffat någon ny nattkavaljer nu, vilket i kombination med ett härligt samtal jag hade med en annan om mänskliga relationer igårkväll, fick mig att känna att jag nu åter ska växla upp lite för att försöka hitta mig någon. Det är ju nu jag är i mitt esse; vältränad och brunbränd!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, juli 14, 2009

Heldag med systern!

Ja igår hade vi oss en syskondag, jag och min lillasyster. Sen visade det sig också att internet lade av under dagen, så inte kunde jag blogga då heller. Det blir lite handikappat utan internet, men nu hade jag ju henne här, så tiden fördrevs ändå.


Provade mina shutter shades gjorde hon också.
Passade som handen i handsken!

Planen från början var att vi skulle ut på cykeltur, på en sväng som jag har cyklat själv några gånger och tycker jag är riktigt fin och härlig och framför allt lagom lång också. Lagom lång för mig med den kondition jag har är i och för sig inte detsamma som lagom lång när man inte har samma kondition, så jag sade inte i förväg till Louise att cykelturen var på tre mil, för då skulle hon kanske både baxna och backa ur. Det sade jag istället efter två stopp och 16 km, när det inte var lönt att vända tillbaka. Då hissnade hon kanske lite, men hon kämpade på mycket bra och höll god min ändå.
Det jag skulle komma till var egentligen att vår plan förhalades lite av regn först, men när det klarnade så gav vi oss iväg och vädret blev bara bättre ju längre vi kom!


På en karta över hela Uppland ser dock slingan inte så stor ut

Vi hade med oss smörgåsar, kakor och vatten och gjorde lite stopp här där det behövdes. För egen del har jag ju cyklat runt den där svängen utan stopp på en och en halv timme i lagom takt utan att vara helt slut efteråt, men nu fick vi ju ta det i Louises takt förstås. Det var i alla fall väldigt trevligt.


Vy från en rastplats


Äta bör man, annars dör man

Vi stannade till vid Penningby Slott också, något jag inte har gjort när jag har cyklat förbi, och där var det ju fint och mysigt. Det är lätt hänt att glömma bort att man bor i vackra Roslagen om man inte ger sig ut och upplever den, tycker åtminstone jag!

När vi väl kommit hem till mig igen så började jag dona med att göra plankstek som jag matplanerat för innan vi bestämt att hon skulle äta och sova kvar hos mig, men jag tänkte att det går ju att dela på. Att dela gick ju, men i övrigt blev det en misslyckad historia! Jag förstår inte vad jag gjorde för fel, men pommes duchessen blev alldeles för rinnig för att vilja spritsa sig och behålla formen, så det blev mest en platt mossörja över plankan och det blev vi ju inte mätta på. Annat var det här gången då jag lyckades mycket bättre. Nåja, det blev ju gott. Men jättemätta blev vi inte, så mitt i en film vi började titta på när kvällen var kommen, så fick vi avbryta för att steka oss en varsin hamburgare.
Det var i den vevan som jag upptäkte att nätet låg nere också, så jag försökte allt vad jag kunde och ringde sen till supporten som bad mig klicka än här och än där utan resultat. Tänkte att han kanske hade information om det hade hänt något med någon "sändningsstation" eller liknande, men så var inte fallet. Ett ärendenummer skapades för mig i alla fall och de skulle återkomma. Men idag fungerar det ju tack och lov igen!

Såg att jag hade glömt att byta från min sovprofil på telefonen, som bara släpper igenom telefonsamtal från en specifik skara människor, och där hade jag på förmiddagen ett missat 08-nummer, så jag tänkte att det kanske var supporten då. Men lite eftersökningar visade att det var en 81-årig Solveig som numret hörde hemma hos. Kanske tur att hon fick möta min telefonsvarare och inse att hon ringt fel.

Idag har jag inte gjort så väldigt mycket mer än att se på ännu en film med systern, vinka av henne när hon cyklade hem och sen så stack jag ut och sprang. Det gjorde jag nog i grevens tid, för sen öppnade himlen sina portar igen och regnet vräkte ner. Nu verkar det dock ha lugnat sig, så jag kanske kan gå ut lite snart igen. Det är ju inte kallt i alla fall.

Ordet är fritt, nu är det ditt.