tisdag, juni 30, 2009

Inbrottstjuvar och tidsstölder

Idag har det varit en något svalare dag, men det är ju lite fjantigt att man (det vill säga jag) nästan upplever det som kyligt när det är 22 grader i skuggan och lite blåsigt, istället för 30 grader och vindstilla. Det är så lätt att bli bortskämd! Hur som helst så har det varit ganska skönt att det har fläktat lite i motsats till igår då det kändes som att jag blev kokt på jobbet.

Jag öppnade imorse och åkte ut till jobbet vid 5:30 som jag brukar när jag öppnar. Nästan framme så ligger min pappas jobb, Roslagsbro kyrka, och av gammal vana blickade jag upp mot den, trots att jag visste att han inte började jobba än på ett tag. Brukar ju annars vinka till honom när jag ser honom.
Hur som helst, jag passerade och kom väl på först för sent att något jag sett inte riktigt stämde. I och med att jag hade närmare en kvart till godo innan jag skulle börja jobba, så backade jag tillbaka på den biltomma raksträckan och körde upp vid kyrkans garage, där min far har sitt “kontor”. Dörren till kontoret stod på glänt, det var det jag hade sett i ögonvrån då jag passerade, och när jag kom närmre så såg jag det jag befarade - den var uppbruten. Och där inne var allt en enda oreda. Inbrott alltså. Och det är på långa vägar första gången som det görs inbrott där. Är så jäkla fräckt och trist! Det måste ju röra sig om någon mer eller mindre organiserad liga eftersom det upprepar sig då och då, det där fenomenet. Jag ringde honom och förvarnade om läget i alla fall och meddelade att själva garageportarna fortfarande var intakta och reglade, så av maskineriet kan inget ha blivit stulet, eftersom också traktorn stod parkerad utanför.
Lite smånervös anlände jag så till mitt jobb en kilometer längre fram, jag menar, inbrottstjuvar kanske inte bara tar en arbetsplats åt gången? Men efter att ha kontrollerat att allt var sig likt på kontoret kunde jag dra slutsatsen att vi klarat oss, för att bryta sig in någon annanstans genererar bara i byten i form av leksaker och möbler.

I övrigt var det inget anmärkningsvärt med min öppningsmorgon, annat än att första barnets pappa hade försovit sig en halvtimme, eller ja, åtminstone kom de en halvtimme för sent, så där satt jag i min ensamhet och lyssnade på radio och bläddrade i lite papper innan jag så fick sällskap.

Jag slutade 12:30 och tänkte, min vana trogen ta mig en tisdagsspringtur. Den kortare och snabbare modellen, som jag brukar köra på tisdagar. Men min kollega som är en gammal fotbollsräv sade att jag inte borde ta i så väldans nu när jag ska tävlingsspringa på torsdag, utan att jag på min höjd då skulle jogga. Men jogga, det hade jag ingen lust till, då måste jag ju ta mig an en längre sträcka för att det ska kännas meningsfullt. Så istället sket jag i det och gjorde min mer nypåfunna vana trogen, och tog mig till stranden. Jag har badat varje dag sen i lördags nu!
Oackompanjerad vid Lommaren var jag, men det var rätt skönt. Jag lade mig avlägset långt bort och högt upp från vattnet sett, där det inte var så mycket folk och solade lite grann innan jag så tog mig ett dopp. Till min förvåning kändes vattnet där kallare än vad det igår, senare på eftermiddagen, gjorde i Kärleksudden, som ju är havet kontra Lommaren som är en insjö. Men det måste väl bero på vindar och så, antar jag. Hur som helst så var det säkert 22 grader i alla fall, så det gick lätt att komma i och jag kunde ligga i en stund också.
Sen, efter det doppet, så lade jag mig på min filt som jag tagit med (det är ju oh så mycket trevligare att ligga på filt än att ligga på handduk - i alla fall om det är den enda handduken som har medtagits. Där kom jag att slumra till, öppningstrött som jag var. Eftersom jag hade begett mig till strands med så få värdesaker som möjligt (jag är inte så förtjust i tanken på att ha med mig värdesaker som inte tål vatten och således inte kan följa med mig när jag plaskar runt i vattnet), så hade jag varken klocka eller mobil med mig, så jag vet inte riktigt hur länge jag sov egentligen. Men någonstans mellan en halvtimme och fram mot en timme var det nog.
Sen tog jag mig ett dopp igen och begav mig hemåt efter det.

Hemma duschade jag och åt mat, som idag inte var mer avancerat än fil och müsli. Det är ju lite nedskärningstider, som sagt. Men det var en god müsli! Jag kan ju välja och vraka desto mer bland det utbudet nu sen jag nötallergin försvann - trodde jag. När jag skulle handla den där müslin så letade jag febrilt efter någon som innehöll hasselnötter eller mandel, (eftersom jag tycker det är så gott) men jag hittade ingen. Men likväl, den jag hittade var god. Dock sockrad, upptäckte jag.

Därpå var det dags för tvättstuga. Idag hade jag bokat grovtvättmaskinen för första gången och den är inte belägen i vår fastighet här, inte ens på min gård. Så det var ju ett något nervöst tilltag, att göra intrång i någon annans tvättstuga (fast det är ju så det ska gå till förstås). Jag hade en matta att tvätta.

Och medan tvätten tvättade så gick jag en kvällspromenad, som jag brukar. Det var trevligt och fläktande.
När jag kom tillbaka till granntvättstugan så väntade en mindre munter ockupant av det huset där, som ville hävda att jag tagit hans tvättid. Det är ju en anklagelse grov om något, när det gäller mig som är rätt ordentlig av mig - men han hade rätt! Jag hade tittat fel på pappret där ute och börjat tvätta då han hade en timme kvar av sitt program. Så det var ju riktigt pinsamt. Jag bad om ursäkt flera gånger och städade snabbt upp efter mig och lommade iväg därifrån.
Nu blir det ingen grovtvätt på länge!

I övrigt är livet bra, nu är det tid att gå ner i min egen välbekanta tvättstuga.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, juni 29, 2009

Sömngångare?

Sommarvädret håller i sig, och med den också glädjen! Återigen kan jag inte annat än konstatera hur härlig tillvaron är bara det är varmt.
Visserligen, det är väldigt varmt att jobba i den här hettan, även om (eller kanske just för att) jag får vara så mycket utomhus. Idag hade vi 30 grader i skuggan på jobbet och en termometer som sitter i solen och på plussidan går upp till 50 som mest, hade mätaren i topp, så det var galet hett. Blev svettig av minsta ansträngande rörelser kändes det som. Inte så att det lackade då, men magen blev lite klibbig.

Men just det ja, jag hade en mycket märklig natt i natt! Vet inte om jag kan återge den på ett rättvist sätt, men jag ska försöka.

Det började med att jag tittade på film till 23:50 (Flight 93 på TV6), en mycket bra och spännande sådan som stundtals fick mig att sitta helt andlös. Flygplansfilmer gillar jag rent generellt, i motsats till ubåtsfilmer. Men den här var ju baserat på en verklig händelse, eftersom det handlade om det fjärde planet som kapades den 11 september 2001, det som störtade på en åker för att passagerarna slog tillbaka mot kaparna. Ruskigt antiklimax dock, att passagerarna var så modiga och så, och så dog alla i alla fall.
Så min hjärna var nog lite uppeldad kring det där när jag skulle lägga mig, på en tid som var rätt sen när uppstigning idag var förlagd till 6:50, så jag drömde något konstigt irrvarv om bomber och nedräkningar och vet att jag flög upp ur sängen för att jag fick för mig att siffrorna på klockradion var en bombs nedräkningsur.
Vid fyratiden vaknade jag för att några ungdomar väsnades något oerhört, de skrek rentav här utanför, och det är ju lagom kul när det är så varmt att jag måste sova med fönster öppna åt alla väderstreck jag kan. Då hade jag rätt färskt i minnet att jag hade varit ut i mitt förråd och parkerat cykeln och också pratat med en granne som jag alltid brukar växla några ord med när jag passerar hans uteplats. Men grejen var att jag var väldigt osäker på om jag verkligen hade gjort det eller om jag hade drömt det. Och hade jag gjort det så hade jag väl gått ut i bara kalsonger i så fall, och kul att träffa på en granne då. För den här grannen skulle mycket väl kunna sitta på sin uteplats i mitt natten också, det är inte alls otroligt.
När jag vaknade sen då det var dags att kliva upp så kollade jag först fotsulorna, om de visade något tecken på att ha gått iväg över asfalten till cykelförrådet. Men nej, de var rena och fina. Och så kände jag på min ytterdörr, och den var låst. Så kanske var det bara en dröm och ingen sömngångargrej. Det yttersta provet visste jag skulle komma när jag väl kom ut i cykelförrådet, för jag mindes tydligt att cykeln hade ramlat då jag ställde in den där på natten, och att jag inte hade orkat resa den upp, utan bara stängt och låst dörren.
Men när jag kom ut så såg jag, till min lättnad, att cykeln stod upp. Skönt det!
Det var dock en nervös stund av sömngångsgrubbleri. I min barndom hände det faktiskt att jag gick ut i sommarnatten en gång i sömnen, och det vore ju väldigt jobbigt om det skulle återkomma nu när jag är stads- och inte lantbo.

Cyklade förstås till jobbet, annat finns inte i det här vädret när jag inte börjar groteskt tidigt. Och det var väldigt skönt där vid 7:30-tiden då jag cyklade hemifrån. Annat var det då jag cyklade hem vid 16-tiden, då blev jag både svettig och törstig.
Ganska snabbt inpå att jag kom hem, efter att jag gått över till grannfastigheten (53:an) och bokat grovtvättmaskinen - jag ska tvätta matta - så cyklade jag bort till Kärleksudden och slängde mig i vattnet. Där var det då, strax efter klockan 17 fortfarande mycket folk och jag har nog aldrig badat där förut, så det kändes lite ovant. Men det var grymt skönt i vattnet! Och det är ju havet också, tidigare har jag bara badat i insjön Lommaren. Men det kändes som att det var närmare 25 grader i vattnet i alla fall, inte minsta problem att komma i. Och då är jag lite småkräsen av mig och kan ha svårt att komma i, men nej, temperaturen stiger väldigt snabbt.

I min lågbudgetplanering stod nu rester på menyn idag kan man säga. För all senapssill blev inte uppäten förra måndagen då jag gjorde mig en sillmiddag, så jag kokade den potatis jag hade kvar (två normalstora men åt det mindre hållet och en pytteliten) och åt dessa med senapssillen. Inte jättegott nu faktiskt, nu har jag ätit mig mätt på sill fram till jul tror jag. Så det blev inte massor ätet, men jag hade i alla fall en liten chokladkaka att ta till efter maten. Gott det! Och maten intogs förstås på balkongen, precis som bloggskrivandet nu äger rum där. Det är lägenhetens ljuvligaste hörn såhär på kvällskvisten måste jag säga. Helt belägen i skugga och svaga, ljumma vindar som pustar förbi emellanåt. Här trivs jag sannerligen!
Det är nog förresten över en vecka sen jag åt middag inne nu. Frukost blir oftast inne, men på onsdag när jag börjar klockan 9 så ska jag nog inta också den här ute, om vädret så vill.

Bild ska jag bjuda på idag, och jag tänkte att jag måste ju passa på att fota mig nu när jag känner mig brun och fin, så ja, det blir ett “jag idag”-kort.


Jag idag, med skugga från igår

På torsdag ska jag springa tävlingslopp då! Är lite smånervös för det, men mest för att jag ska betala anmälningsavgiften på plats. Vill ju att det där går smidigt som tusan, men jag vet inte riktigt vilken tid jag måste vara på plats för att hinna anmäla mig men samtidigt slippa vänta alltför länge i värmen på att få börja springa. Jag minns dock att det var mycket folk där förra året, så någonstans mellan 45-30 minuter före startskottet smäller, borde jag nog vara på plats.
Själva springandet borde gå bra, i synnerhet om jag kommer ihåg att min främste konkurrent är jag själv.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, juni 28, 2009

Blod, svett och tårar

(dock rätt oblodigt och inte vidare många tårar)

Åh hujeda mig, så varmt det är! Men nej, jag klagar då rakt inte. Däremot svettas jag, lite ofrivilligt sådär, när jag nu har duschat två gånger idag. Kallt, dessutom.
8:30 gav min väckarklocka signal om uppstigning utan att jag först riktigt förstod varför. Jag hade ju redan igår gått upp och dammsugit och torkat golv på morgonen… Men så slog det mig, jag skulle ju ut och springa!
Planen om att handla på morgonen sket sig, så det blev att jag åt frukost och sen gav mig av mot Harsjösvägen från vilken min milsväng utgår. När jag kom fram hade dock min tanke om att springa i morgonsvalkan redan gått om intet, temperaturen låg då på 25 grader i skuggan och steg undan för undan. Så min löptur blev en hemskt svettig historia, och törstig också för den delen. Nog för att jag hade grundat ordentligt med vatten, men jag är ju inte den som vill springa med en vattenflaska i handen och äger inte ett sånt där vätskebälte som jag har sett att en del extrema hurtbullar har. Men men, jag bet ihop och till slut hade jag sprungit en vända som enligt telefonen var 11,7 km och det klarades av på 57 minuter. När den timmen hade gått från att jag startade, så låg temperaturen vid min återankomst på 30 grader i skuggan, så inte undra på att jag kände mig svettigare än vanligt.
Efter styrketräning, stretch och dusch nummer ett, så cyklade jag och min mor till stranden och lade oss där för att ligga större delen av dagen. Igår var det ju lite småsvårt att komma i vattnet för mig, men idag måste temperaturen ha stigit 1-2 grader, för nu gick det mycket lättare. Mycket behagligt och avsvalkande! Träffade på två gamla klasskamrater (från låg- och mellanstadiet) som jag småpratade en stund med också, vilket för all del var trevligt. Annars var det rätt trevligt att umgås med min mor också, det är inte så ofta vi gör saker för oss själva. Men far min jobbade och syster min befann sig på annan badplats med annat sällskap. Min bok läste jag en del i också, men det blev inte så väldigt mycket läsande då jag i skuggan kände att jag inte blev badsugen och jag i solen kände att det var för varmt för att koncentrera mig vidare länge på läsningen. Så det blev någon sida lite nu och då.
När jag kom hem till familjen sen så tog jag dusch nummer två, för att skölja av mig sjön och så. En kort och kall dusch blev det.

Nu på kvällen har jag handlat. Med lågbudgettiderna som nu råder så blev det bara en kasse som ska räcka i veckan. Tur hade jag också, för jag skulle ha maskindisk (som är rätt dyrt), men då hängde det kuponger med 20 kronors rabatt på en sort som jag ändå tänkte köpa, så en sån tog jag förstås.
När jag hade betalat och var på väg ut mot min cykel igen, så såg jag min farfar stå i kön till kundtjänst, så jag hejade på honom och frågade hur det var med honom och så, och han hann börja prata lite om sjukgymnaster och lasarett innan det blev hans tur och vi sa hejdå. Ja, han är lite speciell, farfadern min.

I övrigt har jag inte så mycket att skriva om, fast jag helst skulle ha det eftersom det är så rackarns skönt att sitta med bärbara datorn ute på balkongen såhär. Men den har jag ju inget internet på, så vill jag göra annat än skriva och bildöverföra så är det till att gå in. Ett spel har jag visserligen installerat, men det vete katten om jag vill sitta här ute och spela. Jag får väl fixa med bloggen och så och sen ta dagboken och sätta mig här ute igen och hoppas på att temperaturen sjunker lite, både inne och ute, så att jag vill gå in.

Kan för övrigt hända att det blir en dusch nummer tre innan dygnet är slut. Det är ju rätt skönt att ta en kall dusch precis innan det ska krypas ner i sängen, så att det känns skönt att ta täcket på. Ja, så kanske det blir.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, juni 27, 2009

Badpremiär då!

Jajemänsan, idag klev jag upp vid 8:30 för att kunna slutföra den storstädning som jag igårkväll påbörjade, för att sen tillbringa större delen av dagen på stranden, där det blev både ett och annat dopp också. I Lommaren var det 20 grader, och ungefär där går ju min tolleransgräns, så när jag väl kommit i och doppat mig (vilket var något av ett mindre företag i början), så var det faktiskt rätt skönt. Härligt härligt!
Mindre härligt är att jag trots idogt insmörjande av mina känsliga delar, så har jag rödbränt mig på halva bröstkorgen (eller på ena bröstet, som min mor sa, men jag tycker att att jag bara har en bröstkorg och inga två bröst). Detta till följd av att jag somnade till lite på rygg med en handduk som täckte bara halva bröstkorgen, gissar jag. Ja det är då fanken, trots att jag är så medveten om att jag lätt bränner mig och också försöker förhindra det eftersom jag är lite nojig att det i slutändan leder till hudcancer, så bränner jag mig likväl något varje sommar. Men det är inte så illa att det flagnar och så i alla fall, det hoppas jag verkligen kunna undvika.

En vag plan jag hade var ju att under eftermiddagen också kunna springa min milvända och stryketräna på det, men det var ju galet hett plus att jag var ordentligt slö efter strandvistelsen, så det blev inget av med det. Får ta till plan B och kliva upp i hyfsad tid och göra det på förmiddagen imorgon istället då. Men då måste jag rucka på rutinen med att matplanera och storhandla på morgonen. Kanske. Om jag inte gör så att jag matplanerar nu ikväll, kliver upp bra tid imorgon, äter frukost, handlar samtidigt som frukosten sjunker in lite så att jag inte får håll och sen ganska omgående på det tar min milspårsvända och efterföljande styrketräning. Det är ju en idé förstås! Så får det nog bli. Billig matplanering ska det vara också, det är ju svångremspolitik rent ekonomiskt nu.

Min syster och jag talade om att vi borde åka till Gröna Lund någon gång i sommar, och det tycker jag sannerligen är en bra idé. Hon har ju faktiskt äntligen blivit en stor lillasyster som man också kan ha sån glädje av (även om jag alltid har haft glädje av henne på ett eller annat sätt), så ja, det får vi satsa på! Men det får nog blir efter 25:e juli då, så att det finns en ny nöjesbudget att strukturera och spendera för.

Nu är klockan lite mer än igår, så inget balkongskrivande är det nu, då jag i den här dagshettan tycker att en 18-19 grader som det nu (22:16) är, känns lite kyligt. Fast det kan ju också bero på det mycket luftiga klädseln.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, juni 26, 2009

En dag som förmodligen kommer kommas ihåg

Fredag, det är ju alltid lika underbart… I synnerhet med detta fantastiska väder. Det är som att helgen är extra mycket efterlängtad nu, då jag går och svettas på jobbet och ser på hur barnen badar i små baljor medan jag får nöja mig med att bli lite påskvätt (eller skvätt på). Så ja, den här helgen ser jag fram emot!

Den här fredagen började dock lite kaotiskt. Jag hade sovmorgon i och med att jag började jobba 9:15 och tänkte då kliva upp 7:30 eftersom jag ville cykla. 6:20 ungefär vaknade jag först och hann tänka både “åh vad skönt, jag ska inte upp än!” och “någon har redan varit på jobbet i 20 minuter nu medan jag får ligga här och sova”, innan jag somnade om. Nästa gång jag vaknade var klockan 8:03! Tolv minuter före ivägcyklingstid vaknade jag alltså! Bah, det är ju helt typiskt eftersom jag igår tänkte att jag inte behövde ställa två klockor eftersom jag ändå lär vakna av mig själv när jag får sova så länge, så jag ställde bara en klocka, men dubbelkollade verkligen att den var ställd på rätt tid. När jag vaknade stod den istället på 8:30! Mycket märkligt att jag varken i kollen eller dubbelkollen såg det, såvida jag inte åter har gjort något med klockan i sömnen, som jag då och då tycks göra.
Jag hade i alla fall fått ett sms under natten såg jag, där det stod “Michael Jackson är död!” Det gjorde mig aningens förvirrad där i morgonstressen. Jag satte på radion där slutet av åtta-ekot just pågick, men där sades inget om döden. Men sen när jag väl hade cyklat iväg, efter att ha tagit två digestivekex och en munfull juice till frukost, samt en snabb tandborstning och avblastning (och förstås påklädning också), så hörde jag det som förstanyhet på 8:30-ekot. Jag lyssnar ju på radio när jag cyklar.

Det får mig att fundera, dagar för stora, om än tragiska händelser brukar sätta sig på minnet, åtminstone för mig och det jag gjorde precis när jag fick veta om det som hänt.

Jag minns till exempel när Estonia sjönk att jag då hade sovit hos min bästa kompis i barndomen eftersom mina föräldrar hade åkt iväg mycket tidigt till Huddinge sjukhus, som de ofta gjorde vid den tiden då min syster skulle komma till via provrör. I familjen jag sov hos tittade man på morgon-tv på morgonen även på vardagarna, något som aldrig har förekommit i mitt hem (och det är inget jag sörjer), så där såg jag om det på Nyhetsmorgon.

Jag minns också när prinsessan Diana dog, att jag hörde det på radion när jag satt och spelade supernintendo på övervåningen i villan i Drottningdal, som vi då bodde i.

Elfte september 2001 satt jag i bilen efter att ha hjälpt samma dåvarande bästa kompis som jag 1994 sov över hos och hans mamma att bära tunga stenplattor när hon hämtade oss från skolan i Svanberga, där de på radion då sa att ett flygplan flugit in i WTC. “Gud vad klantigt!”, var min första tanke.

När Anna Lindhs dödsbesked kom så satt jag också i bilen och hörde det på radion alldeles efter att ha varit inne på Granngården och köpt hö till mina chinchillor jag då hade.

Ska jag alltså minnas Michael Jacksons dödsdag med en snurrig sovmorgon? Ja, förmodligen. Nu är det dock inte så att han någonsin har varit någon idol för mig faktiskt. Jag har väl förvisso gillat musiken, men ja, inte mer än så. Men jag var ju heller inte förälskad i varken prinsessan Diana eller Anna Lindh, så det verkar som att såna saker sätter sig på hjärnan helt enkelt.

Nåja, det om detta. Jag kom i tid till jobbet även fast jag kom iväg lite senare än beräknat och trots det ändå inte stressade. Jag visste att vi på min avdelning skulle vara fyra personal på ungefär lika många barn, så det kändes inte som att det skulle göra något om jag blev lite sen.
Väl på plats kunde jag också konstatera att jag hade rätt, det var fyra barn och med mig fyra ur personalen. Så det blev en lugn dag.

Stängde gjorde jag och hade barn till 16:30, så jag kom iväg hemåt ungefär en timme tidigare än beräknat också, vilket såklart var skönt. När jag cyklade upp för en backe så hörde jag ett välbekant klirr från något jag körde på, på backen, så jag stannade cykeln, klev av och gick och kollade. Mycket riktigt låg där en femkrona och blänkte i solen!

Hemma sen gjorde jag som matplanerat, trots de nya svångremstiderna, och beställde en pizza från den närliggande pizzerian, som numera heter Flygfältets Pizza (alternativt Pizzeria) istället för Kaptensgården, på grund av ägarbyte. Jag har inte varit där sen ägarbytet. Inte för att jag äter pizza och annan mat man kan köpa på pizzerior speciellt ofta, men på Kaptensgården handlade jag överhuvudtaget inte ofta eftersom deras pizzor kändes lite väl flottiga och sallader som utlovades innehålla ägg, inte gjorde det.
När jag kom dit för att hämta den pizza jag hade beställt, så möttes jag av ingen mindre än en gammal kollega! Javisst, en av pizzabagarna från Solbacka krog (han började dock rätt snabbt inpå att jag slutade, så jag minns inte hans namn), stod där och han kände igen mig direkt trots att jag inte tror att han har sett mig sen mitt håravfall och dessutom sade att han hade känt igen min röst på telefon och sagt till sina “grabbar” (anställda) att “jag känner han som ringde,” utan att han riktigt hade kunnat placera varifrån. Men när han såg mig så koppade han direkt. Så det blev väldigt trevligt och pratsamt där vid pizzahämtningen. Han hade tydligen köpt pizzerian och var nu alltså ägare istället för anställd då, som han var då vi jobbade tillsammans. Han frågade om jag jobbade (om och inte var, så jag fick för mig att han ville erbjuda jobb nästan), och det hela slutade med att jag fick lite rabatt på pizzan, en pizzasallad (den ingick nog oavsett), en läsk och även en burk sås (det sistnämnda tackade jag dock nej till, sås passar inte jämt). Mycket trevligt! Så jag kan nog sluta sky min lokala pizzeria nu, för pizzan var mycket godare än de var på den gamla tiden också. Hurra!

Sen tog jag mig en kvällspromenad, som jag har gjort varje dag sen i tisdags den här veckan. Det är ju så jäkla härligt att gå ute vid 19-tiden (kanske inte ens räknas som kväll på sommaren?) med bara shorts och t-shirt och känna att det fortfarande nästan är skönare i skuggan än i solen.
Apropå det, de här dagarna har gett mig inte bara lite, utan mycket färg på mina armar och ben! Jag har ju bränt mig på fötterna, men annars är det en rätt brun nyans som råder. Dock har jag idag bränt mig på en liten fläck på ena vaden också. En fläck som är som två femkronor kanske, alltså inte bredvid varandra då, utan om en femkrona hade varit dubbelt så stor. Till morgondagens potentiella och mycket troliga strandhäng och badpremiär så ska jag se till att smörja mig ordentligt. I synnerhet på de delar av kroppen som nu känns som snövita, de lär ju få solschock!

Under min promenad så hörde jag hur ett kompis gäng skrek “Jaaaaa!” vid ett tillfälle och reflekterade då över att Sverige spelade match ja, något som jag både förträngt och heller inte bryr mig om, och förmodligen också gjort mål. Det behövde jag inte fundera länge alls på, för någon sekund senare så ropade en liten kille ut genom ett fönster att “Sverige gjorde mål!” till någon som förmodligen inte var jag. Det är ju härligt att fotboll engagerar så mycket som det gör, en hel nation mer eller mindre, men det är ju ett engagemang som jag står utanför. Jag orkar inte titta på sport helt enkelt, inte ens när Sverige deltar.

Nu gör jag något väldigt härligt för övrigt, och har gjort det under hela bloggskrivandet. Jag sitter med min bärbara dator ute på balkongen och skriver inlägget i works. Sanslöst skönt att kombinera skriveri med balkonghäng! Min balkong ligger ju helt i skugga såhär dags också, så det är riktigt njutligt här. Jag kom också till en insikt med detta. Jag har nämligen pluggat in datorn i mitt ute-eluttag för att inte drabbas av batterihaveri. Men under första delen av skrivandet så såg jag inte att den gröna nivån i den lilla batterisymbolen nere i menyraden långsamt sjönk undan, men när jag sen upptäckte det så var jag ju på och tryckte till sladdarna för att se om det var glapp någonstans. Men datorn började inte ladda, så jag förstod ju att något var galet då. Men så kom jag på! Kanske att strömbrytarna jag har inne, som jag inte har fattat till vad de går, reglerar strömtillförseln i eluttaget! Så jag knäppte på där och gick ut igen, och fick se att datorn då laddade! Hurra för insikter, speciellt om det egna hemmet!


Kvällens arbetsstation. Tomatplanta bakom datorn för den som undrar

Nu känns det som att det har blivit ett särdeles långt inlägg, men det är väl för att det är en extra härlig tillvaro att skriva i. Och det är väldigt lätt att skriva på den här datorn också! Ibland, när man är van med stationära datorer, så känns det ju som att tangenterna på bärbara är lite tightare, så att det blir ganska mycket fel när man skriver på i den fart man brukar. Eller man och man, jag menar förstås att det här gäller mig själv. Men men, kontentan jag skulle komma till är att det är väldigt lätt- och snabbskrivet!

Jag måste för övrigt göra en plan för helgen. Är det så varmt och fint väder som det bör och också som jag hoppas på, så blir det svårt att hitta bra tid för städning och träning. Det ska storstädas nämligen. Så jag tänker mig såhär, att senare ikväll, när jag inte vill vara ute längre, så ska jag göra del ett av städningen, nämligen göra rent badrummet och också dammtorka allt, så kan jag imorgon kliva upp lite tidigare för att dammsuga, byta sängkläder och torka golvet. Det blir nog en bra plan.
Sen får vi se om jag då senare under lördagen tar mig min vända i milspåret, eller om jag måste skjuta på det till söndagsmorgonen. Det är ju rätt jobbigt att springa långt när det är för varmt, för det är ju inte så smidigt att ha dricka med sig.

Till slut;

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, juni 25, 2009

Definitivt bränd

Jag skrev ju igår att jag kanske hade bränt mig lite på fotryggen (heter det så?) i ett sandalhål, och ja, det är onekligen så. Det både kliar och svider nu, och är allmänt rött.


Det bör solskyddsfaktoras även där

Andra foten har jag för övrigt också bränt mig lite på, men inte lika mycket. Det varken svider eller kliar.

När jag ändå är inne på återkoppling till gårdagen så kan jag ju belysa det att aptitförlusten nog mest var koncentrerad till igår, för idag har jag ätit desto mer igen. Fast jag orkade inte göra den soppa som stod på menyn till middag idag (potatis- och purjolökssoppa), jag åt bara baugetten som jag skivade upp purjolöken som utfyllnad eftersom det nu är lite påläggsbrist hos mig. Men i kombination med ädelostsnutten som var kvar från förrgårdagens fyllda lövbiffar, så blev det väldigt gott. Jag åt en skvätt matlagningsyoghurt till det, för den vet jag inte när jag skulle få att gå åt annars. Bäst-före-datumet hade säkert gått ut redan.
Det var alltså en väldigt lätt middag, men då hoppas jag att efter kvällspromenaden verkligen känna mig hågad att ta mig an ostbågarna som ligger i sin oöppnade påse sen tre veckor drygt. Vore bra att bli av med dem och sen veta att jag inte behöver köpa hem snacks på en bra tid framöver.

Apropå inte köpa hem, så får det mig ju osökt att tänka på min ekonomi också. Idag är det ju löning och med andra ord så gick jag igenom räkenskaperna för förra månaden (eller ja, för juni) och skissade även upp en ny budget för juli. Sett till junis budget så hade jag skött mig bra på i stort sett alla poster. Jag hade gjort av med mindre pengar än beräknat i kategorierna livsmedel, transport och nöje. I kategorierna boende och kläder hade jag gjort av med det exakta budgeterade beloppet. Och kategorin sparande hade jag förvisso övertrasserat, men vad gör det? De pengarna finns ju kvar fast på andra konton. Enda vageln i ögat var övrigt-posten, som hade skenat iväg mer än fyrdubbelt så mycket som jag budgeterar för. 1900 hade jag budgeterat för, men jag hade gjort av med 8004 kronor i den kategorin tack vare persiennuppsättning, IKEA-besök och framför allt tack vare inköpet av laptopen, samt lite annat som presenter och sådant. Men å andra sidan hade jag på inkomstsidan inte budgeterat för skatteåterbäringen heller. Så i slutändan gick jag bara back med 900 kronor ungefär och eftersom jag har gått plus många månader i rad så var pengarna ingalunda slut precis innan lönen kom, där fanns en dryg tusenlapp.
Men på den nya budgeten nu var det till att dra åt svångremmen! Det är ju precis i slutet av löneperioden som jag har semester och ska åka bort, och då kommer det ju att gå pengar som jag måste se till att jag faktiskt har då, samtidigt som kommunalavgiften lämpligt nog höjs med 100 kronor (nu betalar jag alltså 599 kronor per månad för att vara med i facket! Hutlöst!), Telia hade också höjt sin avgift plus att det åter är ett nytt kvartal vad tv-licensen beträffar. Så fram till semester ska jag försöka att leva riktigt snålt. Men håller vädret bara i sig så blir det ju bra i och med att jag cyklar istället för bilar då, samt har lite mindre lust till matlagning och kanske istället köper hem fil och liknande att dinera på.
Det kommer nog gå kalasbra!

På facebook såg jag att min kusin Elisabet (Bettan i folkmun) var med på lokalnyheterna imorse, det var ju lite kul att se. Men hon är bra mycket äldre än mig, så jag har väl egentligen snarat räknat hennes barn som mina kusiner.
Och på facebook blev jag idag vän med en gammal bekant och gjorde då en fadäs. Jag skrev ett "hej, hur är det med dig nuförtiden?"-logginlägg utan att se att att han, Jonas som han heter, redan hade skrivit ett mail till mig. Jaja, det återstår att se var någonstans den eventuellt fortsatta konversationen placerar sig.
När jag ändå är inne på facebook kan jag ju också säga att jag nu har börjat ta bort vänner som jag inte fattar varför de är vän med mig. Några kan jag ju ana att det har med FCZ att göra då jag har en del FCZ-kollegor som gemensamma vänner där, men någon enstaka där jag inte hade någon gemensam vän heller, där är jag mer tveksam över relationssyftet. Men hur som helst, jag har aldrig haft någon kontakt med någon av dem, eller åtminstone inte fått svar när jag undrat vem personen i fråga är, så ja, nu är några såna bortrensade.

Nej men nu börjar det bli dags för kvällspromenaden! Men det får bli med strumpor och skor nu även om timmen är sen, men jag tänkte nog undvika att få mer sol på fötterna innan rodnaden går ner.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, juni 24, 2009

Loss of Appetite

Återigen måste jag säga att jag blir så glad av värmen och ännu gladare blev jag när jag såg i Norrtelje Tidningen (den får alla hushåll gratis en gång per månad och det var just idag), att det ska hålla i sig åtminstone en hel vecka framåt, och dessutom bara bli varmare! Hurra, då ligger ju årets första dopp säkert inte i en allt för avlägsen framtid. På senare år har jag insett att jag minst vill ha 20 grader i vattnet för att det ska gå att tycka att det är minsta skönt och helst 22. Annat var det i tonåren, då jag och min dåvarande bästa kompis från år till år skulle slå rekord för datumet för badpremiären (en badpremiär var inte en premiär om man inte doppade huvudet) från år till år. Rekordet blev 26:e april och det var i den närbelägna ån som var välfylld tack vare smältvatten. Hua, ja undrar vad det var för temperatur där och då?

En negativ sak med värmen är att jag tycks tappa aptiten. Det vet jag inte om det har hänt förut, att jag har kopplat samman faktorerna värme med aptitförlust, men nu tycks det vara ett faktum. Igår åt jag inte alls mycket lunch och det trodde jag då mest berodde på smaken på maten, men det var likadant idag, det smakade inte trots att det var mat som annars brukar gå ner. Och jag menar, bara av värmen blir jag ju rätt trött och seg (om än fortfarande lycklig), och med minskat matintag blir jag ju troligen inte piggare. En sak hade det ju varit förstås om jag blev mer orörlig med värmen, men jag cyklar ju närmare tre mil mest varje dag och därtill så går jag mycket också. Idag har jag gått 20 011 steg tack vare en kvällspromenad. Det är nog rekord sen fotgängardagen i London, då Tove och jag gick mer än 31 000 steg under en dag.
Minsta antalet steg man bör ta per dag är väl för övrigt 10 000 steg har jag för mig.
Nåja, inte heller till middag nu blev det några mängder att tala om som gick ner. Lite senapssill och ungefär två färskpotatisar och sen en halv 100-grams chokladkaka på det. Men skulle knipet komma ikväll så har jag ju en oöppnat ostbågspåse sen flera veckor som jag aldrig blivit sugen på. Det kanske äntligen blir tid för den?

Jag börjar känna mig smått brun också, i synnerhet på armarna. Benen börjar väl få lite färg också, och ena foten tror jag att jag kan ha bränt lite idag. Jag har inte haft fötterna framme så himlans mycket ute i solen än, men nu har jag en tydlig fläck från ett "sandalhål" som inte fanns där igår, och då har nog brännan gått lite väl snabbt fram.
Det är ju hur som helst trevligt att få lite färg, hudcancervarningar till trots. Ställen som jag lätt bränner mig på smörjer jag dock in på morgonen, som näsa, kinder och öron. Hade jag gått utan tröja så hade bröstet och axlar också smorts in, för det är typiska brännställen för mig. Förra sommaren brände jag mig rätt illa på axlarna och överarmarna så att huden smärtade och flagnade rätt rejält sen. Det ska jag inte göra om.
Och eftersom jag ska till Turkiet också, så är det ju lite trevligt att inte komma dit och helt och hållet ut som en ispinne från Nordpolen.

Plan som följer för resten av dagen:
1. Se repris av Lyxfällan
2. Gå och lägga mig

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, juni 23, 2009

Lycka 2

Jag blir så lycklig av det här vädret, utan att egentligen ha någon annan anledning än just vädret till det. Men det är så härligt! Äntligen har väderguden bjudit på en underbar dag med 27 grader i skuggan och allmän härlighet! Det är ju helt underbart!

2:an i rubriken kom av att jag såg när jag skrev rubriken att jag redan haft ett inlägg som hette lycka, så ja, nu blev det Lycka 2 helt enkelt!

Öppnade gjorde jag imorse och insåg att jag hade glömt jackan på jobbet (hade inte en tanke på att ta med den när jag cyklade hem igår för det var ju varmt redan då). Men 5:30, då jag åkte till jobbet, var det desto svalare. Fast det var 20 grader i solen då i alla fall! Min termometer i köket sitter i solen så tidigt på morgonen. Det var lite betryggande, och inte frös jag vidare värst när jag gick till bilen heller. Men den visade att det var 11 grader, och den både står och mäter i skuggan antar jag.

Var ensam på min avdelning till 10:30 med sju barn. Det gick väldigt bra, förutom att allas humör nog hade höjts lite om jag hade haft möjlighet att gå ifrån när vi var ute på gården för att gå in och hämta vatten. Vi fick nog alla mer eller mindre värmeslag där på gården (vår gård saknar skugga på förmiddagen), för många var väldigt griniga. Jag inkluderad. Fast det gav jag förhoppningsvis inte uttryck för, men jag kände mig hemskt trött och seg och så.


Vackra blommor på gården i alla fall; pioner och vallmo

Efter lunchen var det jag som hade hand om vilan och jag och min kollega beslutade att alla barn skulle få sova inne idag (några sover ute i vagn) eftersom hon skulle på möte i skolköket klockan 12 och jag egentligen slutade 12:30, så att jag kunde ha bekvämaste möjliga övertid då genom att ligga där och småslumra tills hon kom tillbaka.
Det blev dock inte en vansinnigt skön vila för min del, för ett barn som är vagnsovare egentligen, som vi bearbetade extra med att han skulle få sova inne idag, blev väldigt ledsen och storgrät i säkert en kvart innan han somnade. Och under den tiden kunde inga andra barn somna heller förstås, så det var rätt rörigt där inne. Men till slut så. Fast då låg jag själv rätt obekvämt inklämd mellan två barn som behövde min närhet för att somna, så jag vet inte hur mycket sova det blev av för min del.

Jag kom iväg från jobbet 12:50 i alla fall, så det var inte mycket övertid att tala om. Och jag bestämde mig raskt för att jag då rakt inte tänkte stå inne och slava i tvättstugan idag, så den bokade jag om till kvällspasset imorgon istället.
Och jag kände att det just då var alldeles för varmt för att sticka ut och springa också, som jag brukar göra rätt omgående när jag kommer hem på tisdagar. Så jag lade mig och solade/sov på balkongen istället.
Sen, framåt 16-tiden så tog jag mig samman och bytte om och gav mig iväg på min löprunda, den som är ungefär fem kilometer. Och fem kilometer är ju precis vad Roslagsnatta-loppet är, som jag ska springa, så nu tänkte jag att jag baske mig skulle hålla extra hög fart som träning inför det. Och jäklar som jag sprang! Fokuserad var jag också, för trots att jag mötte folk som jag nog normalt sett skulle ha spanat in lite, så noterade jag dem nu knappt. När jag sprang förbi Kärleksudden där det annars brukar vara folktomt när jag springer där, så var det nu fullt med solbadare som jag fick kryssa mellan. Men det gick bra!
Hela sträckan avklarades på 20 minuter och 10 sekunder, och jag höll en medelhastighet på 13,2 km/h! Jag har aldrig kommit över 12,9 km/h förut. Och på den sträckan har jag ju dessutom hela Bergsbacken UPP också, inte ned. Det lär ju inte precis höja medelhastigheten.

Hemma styrketränade jag lite, tog mig en mycket välförtjänt dusch och lagade mig en mycket god middag med fyllda lövbiffar som jag åt ute på balkongen. Sen blev jag sugen på att ge mig ut i solen igen, så då tog jag en promenad. Gick samma väg som jag sprang, eftersom det är en sån fin väg längs havet.
I parken visade det sig vara gympa som lockade stor publik och det var lite roligt att stå och titta på. Och bäst som jag stod där och tittade i folkhavet, så såg jag min mor stå där och gymnastisera också. I och för sig föga förvånande, hon deltar ofta i sånt där. Men hon såg inte mig.
Snyggt var det att som åskådare se när havet av folk hade helt synkroniserade rörelser i alla fall. Maffigt.


Hurtbullar

Den promenaden kom jag nyss hem ifrån och med den så blev det totalt 16017 avverkade steg idag. Inte illa!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, juni 22, 2009

Hej sommar!

Åh vad glad jag blir! Nu tycks sommaren vara här igen. Och låt den nu för guds skull få stanna också! Det har varit så varmt och skönt och dessutom lugnt på jobbet, så jag har kunnat njuta lite av solen på arbetstid också. Satt på en filt och solade benen medan avdelningens två barn för dagen lekte i sandlådan bredvid. I såna stunder är mitt jobb svårslaget!

Men fy vad trött jag var när jag klev upp imorse, trots att det inte var en 4:45-dag, utan en 6:55-dag! Men men, en cykeltur à 14,43 km piggade upp i alla fall.

När jag cyklat hem igen efter arbetsdagens slut så möttes jag av ett I-landsproblem som jag stött på förut under den korta period det har haft möjlighet att hända.
Vi har nämligen hos mig övergått från brevinkast i dörren till postboxar nere vid porten.


Postboxarna som så många äldre var emot införandet av

Jag å min sidan tyckte att det införandet var rätt bra från början, medan många av mina grannar högljutt protesterade mot det. Men nu börjar jag bli lite småless också, när jag öppnar mitt fack och detta händer för andra gången:


Hela fronten öppnar sig...

Antingen är det fel i konstruktionen eller så är det slarviga brevbärare som inte låser ordentligt efter sig. Det är lite illa, speciellt eftersom våra små facknycklar inte passar till det stora frontlåset, så det går ju inte att stänga den ordentligt igen förrän brevbäraren med nyckeln kommer imorgon.

När jag ändå fotade där nere, så passade jag på att fota bokningstavlan för tvättstugan också. Den skvallrar om att jag har tvättid imorgon, 15-18.


51-66, det är jag!

I övrigt har jag inte så mycket att komma med, tänkte väl titta på Simpsons nu.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, juni 21, 2009

Lille vännen då!

Gårdagen kändes förvisso som en söndag, men det är idag den äger rum. Och det kändes inte som måndag idag.

Solen sken när jag klev upp och termometern visade 19 grader i skuggan, så det bådade ju gott tyckte jag och cyklade till Flygfyren och veckohandlade.
Fick ta ut 200 kronor också, eftersom jag inte fattar riktigt hur Rånäs 4H egentligen vill få in anmälningsavgiften. Vad jag förstod så vill de ha inbetalningskort med posten, men hur stenålder är inte det? Då måste jag väl gå till banken och girera och ha mig för att få ett inbetalningskort? Det är jag alldeles för modern och internetiserad för att veta hur det går till. Så jag får strunta i att föranmäla mig och därmed betala 50 kronor extra för att anmäla mig på plats. 200 istället för 150 kronor då alltså. Men men, det får väl gå.

När jag kom hem sen och åt frukost på balkongen såg jag dels en humla och dels en geting som flög och undersökte tegelväggen mot vilken jag satt lutad och tänkte inte mer på det, för de var inte jättenära. När jag kom in sen så kände jag hur det kittlade till i nacken och viftade förskräckt i ren reflex om det skulle vara en geting, eftersom jag absolut inte vill ha närkontakt med dem. Sen sansade jag mig lite och tänkte att det nog var mitt halsband som hade glidit lite eller så.
Men en kort stund senare fick jag se att det låg en humla på golvet! Jag hade alltså haft en humla i nacken! Brr. Fort som ögat tog jag bästa möjliga sak att infånga den i, innan den skulle flyga iväg. Det blev en äggkopp som jag ställde upp och ner över den.
När jag sen försiktigt petade in ett papper mellan äggkoppen och golvet kunde jag gå ut på balkongen för att släppa ut den. Men när jag lyfte på äggkoppen fick jag se att humlan inte hade några vingar! Väldigt liten var det också, så det gjorde mig förbryllad, om det var en liten humleunge som fötts missbildad eller om någon på något sätt varit grym mot den. Men det är ju ändå märkligt att den utan vingar kunde hamna i min nacke.


Vinglös humla på pappret!

Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra med den då, den kändes dödsdömd oavsett. Men humlor har jag inte hjärta att döda. Så jag tänkte att den kunde få sitta på min flitiga lisa i köket ett tag i alla fall få lite smak på blommor i det som borde bli hans/hennes korta liv, men den gjorde ingen ansakts till att pollinera.


På min flitiga lisa

Så till slut blev det att jag fick slänga ut den från balkongen. Jag siktade på en rabatt jag har snett nedanför mig, men jag missade. Så den landade på betongplattorna.

Sen kom ösregnet. Och sen såg jag inte dem humlan något mer.

När det slutade regna tog jag mig en promenad till mina föräldrar där jag dinerade och lånade ett USB-minne som jag nu använder för fullt för att föra över diverse filer till bärbara datorn och vice versa. Bilderna i dagens blogg kommer ju därifrån, och till bärbara överförde jag lite musik.


Min datorcentral

Jag har förresten googlat lite på intensivkurser för busskörkort, något som jag kom på när jag promenerade, kanske skulle vara något för mig. Det här med gratis busskort via Busslink kanske inte är det ultimata för mig ändå. Men ja, jag hittade väl inte något kanonbra precis. Visst finns det intensivutbildningar för buss, men de flesta sidorna var gamla och ouppdaterade, så ja, jag vet inte riktigt. Men jag vill bra gärna ha D-behörigheten! Och ja, CE för den delen också. Men för att rangordna så är det D först.

Men nu är klockan kväll redan och jag borde lägga mig i soffan för att få känna lite skön nedvarvning innan det är dags att sova.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, juni 20, 2009

Dancing with tears in my eyes

Titeln anspelar på en underbart bra låt av Ultravox anno 1984 med en vacker titel som tål att tas i anspråk såhär kan jag tycka.

Midsommar har nu firats och jag är rätt nöjd med min afton. Vädret kunde ju klart ha varit bättre, men det regnade åtminstone inte annat än att det kom några droppar. Och det får man ju vara tacksam för. Fast eftersom temperaturen sjönk ner till 11 grader vid 18-tiden så propsade jag på att del två av ätningen skulle tas inne eftersom jag är rätt lättfrusen av mig. Men jag ska ta det hela lite kronologiskt istället nu.

Jag cyklade till Harsjö och familjen strax före 12-tiden igår och anlände bara en kort stund innan min morbror med fru, frus syster och frus systers dotter anlände. Och när de var komna så var sällskapet slutet, för fler gäster väntades inte.
Vi tog oss, efter en snabb macka, en tur till Nordrona och midsommarfirandet där, mest för flickornas skull, skulle jag tro (det vill säga min syster och vår "kusin"). Firandet där var väl inte så märkvärdigt att se, förutom två saker:

1. Midsommarstången. Vid en första anblick såg den högrest och ståtlig ut, men när jag skärnskådade den konstaterade jag att den hade patetiskt små ringar. Uppmärksammade det för min mor och morbrors fru (hädan efter får hon heta moster i det här inlägget, om jag behöver benämna henne fler gånger), varpå de brast ut i skatt. Inte åt mig då, utan med mig. För de höll med.


Bildbevis!

2. När jag stod och förstrött spejade ut bland folkhavet utan hopp om att se något särdeles speciellt alls, så fick jag syn på en människa som är så attraktiv att klockorna nästan stannar! En av två "tonårskärlekar" eller hur jag ska säga, som liksom etsat sig kvar i sin attraktionskraft. Huh, jag vet inte hur jag ska uttrycka det där bättre än att det finns i alla fall två kvar som jag fortfarande känner mig väldigt attraherad av när jag ser, som jag också gjorde i perioden 13-18 år (av den uppsjö jag då spanade in). Ögongodis är alltid trevligt och även om det inte gagnar mig så var det också rätt trevligt och se att det var rätt pussigt med den som jag får förmoda var partnern.

Sen begav vi oss hemåt via min lägenhet som jag fick visa upp för besökarna och bara fick positiva tillrop om. Men annat kan man inte precis vänta sig, jag bor ju faktiskt fint.
Tillbaka hos mina föräldrar så inledde vi snart del ett i midsommarätandet. Allra först åt vi en jordgubbstårta som mostersystern hade gjort och det var ju gott!
Själva matätande ett, det som innehöll sill och lax av olika slag med färskpotatis och lite olika röror kom lite senare framåt eftermiddagen. Gudomligt gott! Jag har verkligen gjort mig en sillrevolution från att inte gilla det alls, till att gilla det lite grann i små mängder, till att älska det! Speciellt senapssill, det är ju helt fantastiskt gott! Så jag åt mig kanske aningens mättare där än jag borde, med tanke på att ätande två stod i antågande.
Det gick dock någon dryg timme innan vi tog ätande två, som alltså blev inne eftersom kvicksilvret rasade i termometern. Grillspett med mer färskpotatis och diverse grönsaker var det då. Väldigt gott, men jag orkade inte mer än en portion.
Efterrättsätande följde ju på detta, med någon timmes mellanrum och då var det jordgubbar med glass och grädde. Gott också det, men sen var min mage full å det grövsta.
Det kändes som att midsommaren blev ett mer konstant ätande än självaste julafton i år måste jag säga!
Så när vi sen framåt sena kvällen/natten spelade kort och det togs fram lite chips och vinet glödde i de fyllda glasen, så lät jag min mage vila. Orkade inte med mer av ätande eller alkohol. Vin hade varit min måltidsdryck genom de flesta av ättillfällena, så det var nog på alla bredder.
Därmed inte sagt att jag var vidare full, jag lät istället bli att bli det.

Vi spelade kortspelet Sjuan i alla fall, alla utom min syster och "kusinen". Det gick halvbra för mig. Eller halvdåligt, för det var väl något mer åt det dåliga hållet. Tror att jag kom fyra eller något liknande, i slutändan.


Såhär såg min starthand ut i en av omgångarna.
Bra kort i andra kortspel, men sanslöst dåliga i Sjuan
(bästa kortet i min hand här är femman).


Jag ser förresten på bilden att jag inte hade sorterat korten ordentligt. Hjärter ess skulle ligga mellan hjärter dam och klöver dam.
Klockan var omkring två (på natten förstås) när jag kom hem igen då vi brutit upp efter två rundor spel.
Cyklade förstås, och det var mäkta lugnt på stan. Mötte inte ens en handfull bilar och såg ungefär lika många människor på min 3,6 långa (korta) hemfärd.

Idag då, klev jag upp och städade lägenheten efter frukost. Den lilla städningen då, eftersom det är den veckan. Blev aldrig att jag gjorde det igår.
Sen trampade jag iväg till Harsjö igen för att hinna träffa släktingarna lite innan de återvände till Gävle och också för att träna. Det stod dock lunchmiddag på menyn där vid 14-tiden, så jag kom väl inte iväg på min löprunda förrän vid 17-tiden eftersom det inte direkt är en hit att springa alltför nyäten.
Jag gjorde dock en fadäs när jag sprang, för tanken var att jag skulle springa ungefär 10 kilometer som jag brukar på helgen. Det blev inte riktigt så.
Det är nämligen så att på ett ställe i milspåret så delar sig elljusspåret i två grenar kan man säga. Det finns alltså två vägar att välja bland och tar man den ena så kommer man tillbaka på den andra eftersom det är en slinga. För enkelhetens skull kan vi säga att jag kom från väg 1 och hade väg 2 och väg 3 att välja bland. Nu har jag inte sprungit där särdeles många gånger med nästan alla gånger har jag tagit väg 3 och kommit tillbaka på väg 2 för att så sen ta mig på väg 1 från vigelsjöspåret till fängelsespåret. Nu ville jag istället variera mig lite, så jag tog väg 3 och sprang på och filosoferade lite om ditten och datten. Orden "Spandau ballet" kom upp i mitt huvud när jag sprang och jag funderade var jag hade fått det ifrån, men upptäckte jag sen var en musikgrupp, så det var inget långvarit huvudbry. I alla fall så kom jag ju åter till korsningen då, men då måste synapserna ha klickat fel på något vis, för då kom jag ju på väg 2 och hade väg 1 och väg 3 att välja bland. Av någon outgrundlig anledning tog jag fel! (eller det outgrundliga ligger nog i att jag inte tänkte, jag bara sprang). Och inte upptäckte jag att jag sprang på samma ställe som innan förrän jag såg än en gång såg husvagnarna vid Vigelsjö camping. Då blev jag lite villrådig om jag borde vända samma väg jag kom ifrån eller gena på ett litet språng som just där skiljer väg 2 och 3 åt. Jag tog det lilla språnget.
Men när jag då kom till korsningen igen och var betydligt mer fokuserad så hade jag ju nu gjort så mycket tvärtom och hit och dit att jag var osäker på vilken väg som faktiskt var vilken. Men jag tog den som kände mest som en avsvängning, eftersom jag antog att jag hade valt den väg som är mest rakt på då jag kom fel.
Det visade sig vara rätt som tur var.
Eftersom mitt islagna knä (ja det var ju mer än två veckor sen nu) då och då smärtade till så stannade jag vid färsna gård och pausade programmet i telefonen för att se hur långt jag då hade sprungit. 11,2 kilometer redan där, och då hade jag fortfarande en bra bit hem. Men jag valde då den kortare vägen och det resulterade i slutändan i att jag sprang totalt 14,1 km. Längre har jag aldrig sprungit. Men jag var inte särdeles slut då ändå, annat än att knäet tyckte att jag tränat klart för dagen, så jag skippade styrketräningen när jag kom fram igen. Det tyder ju på att jag skulle kunna springa fasligt långt rent konditionsmässigt! En halvmara skulle nog överlevas faktiskt.

Men men, det är det inte tal om än. Istället ska jag nu anmäla mig till tävlingsklassen i loppet på Roslagsnatta som går av stapeln den andra juli. Förra året sprang jag ju i motionsklassen i brist på konditionssjälvförtroende och det slutade ju med att jag kom i mål så snabbt att ingen riktigt fattade att jag gått i mål på riktigt och inte tog emot mig på samma sätt som de andra som gick i mål togs emot, i både högtalare och av... stationärer? Heter det så? Fick en total blackout nu... Men ja, jag tror att det är stationärer jag menar.
Hur som helst, motionsklassen som jag sprang är alltså 2500 meter, vilket med mina mått då kändes överkomligt men nu inte känns som någon distans alls. Tävlingsklassen är dubbelt så lång, alltså fem kilometer och det borde ju gå med glans när jag kan springa drygt fjorton. Inte med glans som i att jag har vinstchans eller så, men jag tävlar ju främst med mig själv.
Loppet heter förresten "Flygfyren-loppet" ser jag nu. Hade jag ingen aning om! Men det har väl med sponsring att göra...

Nu är det tid att göra kväll. Inte för att jag vet vad jag ska fylla kvällen med. Heller inte morgondagen. Men men, det blir nog både bra och skönt. Extralånga helger är inget jag på något sätt föraktar.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, juni 19, 2009

Glad midsommar

Då var det midsommarafton och de mörka molnen ligger som en tung trasa ovan Norrtälje, ser ut som att de bara väntar på att bli urvridna. Svenskt midsommarväder när det är som bäst!
Fast å andra sidan spelar vädret så himla stor roll för mig eftersom jag nog mestadels kommer att hålla mig under ett verandatak, och nog hade suttit där oavsett. Men klart, sol och värme är ju verkligen något efterlängtat!

Under natten som gick nu har min svullnad och den ömhet... nej, ömhet kan jag ju inte kalla det, det låter ju som att det är något kärleksgulligt. Men smärta är också att ta i å det grövsta. Och "ontet" har finns det ju inget som heter. Men ontet får det bli, det har gått över liksom svullnaden som har gått ner. Alltså jag talar om området kring min nedre högra visdomstand då, det som under gårdagen orsakade debakel för mig. Lite känns det ju fortfarande dock, men det går åt rätt håll.

När jag ändå är inne i den gnälliga fasen så kan jag fortsätta lite på samma spår. Min alopecia, den blir jag nästan mer less på nu, när håret växer mer än det har gjort på över ett år, än när jag tappade allt. Det är ju motstridiga känslor förstås, för det är ju kul och känns lite hoppfullt att känna hur stora delar av huvudet täcks av småstubb som ständigt växer, men samtidigt irriterande att det är i alldeles för liten utsträckning för att kunna spara ut något och se anständig ut. Så nu måste jag raka mig varje vecka trots att jag har alopecia universalis, och det var ju en av fördelarna med att ha den sjukdomen; att jag skulle slippa det. Och att raka huvudet själv är inte helt lätt! Trots dubbelspeglar och annat, så missar jag lätt. När jag rakade förra veckan upptäckte jag att jag i flera veckor måste ha missat några partier lite bakom och ovan öronen, så där var stråna rätt "långa".
Nej det är ju tur ändå att jag är så blond så att man inte ser mitt hår annat än när ljuset ligger rätt.

Just det ja! När jag sover, så ligger jag vanligen rätt still av mig. Hur vet jag då det? Jag tolkar det utifrån att täcke, lakan och överkast ligger ungefär som de låg när jag somnade, då jag vaknar. Men i natt måste jag ha drömt något rörligt, för när jag vaknade så hade jag huvudet på en kudde, medan den andra kudden låg nere i fotändan. Men jag minns inte alls vad jag drömde tyvärr.

Nu ska jag väl snart trampa iväg till familjen och det besök som kommer dit/redan har kommit och trycka i mig sill och färskpotatis och sånt. Det blir trevligt!

torsdag, juni 18, 2009

Värk och pul

Igår kväll drabbades jag åter av det återkommande vistandsproblem jag har. Tanden verkar skjuta upp etappvis ur tandköttet och när den väl har en tillväxtperiod så gör det att det omgivande tandköttet sväller upp på ett smärtsamt vis så att det känns som att jag har en oliv som sitter fast i mellanrummet mellan tänder och... "munväggen". Ack och ve. I natt hade jag svårt att sova bara för att det värkte, så jag gick upp och tog en värktablett. Utöver det så använder jag samma bakteriedödande munskölj som tandläkaren rekommenderade när jag frågade om saken, så nu känns det i alla fall bättre. Men trist att det ska hålla på så här!

På jobbet har vi idag firat midsommar med förskolans alla barn och personal. Men eftersom många av barnen har gått på semester redan så var barnantalet inte större än 38 stycken. Rätt lagom och trevligt.
Och ja, jag cyklade idag igen. Två gånger den här veckan blev det alltså. Det går åt rätt håll!
Jag tog en timmes komp på eftermiddagen också och var således hemma igen strax före 15:30.

Jag styrde upp mat enligt recept i senaste buffé (måndagsrätten i "billiga veckan") och inväntade sen att klockan skulle gå så att jag skulle kunna ta mig till Flygfyren utan att trängas med allt för många midsommarhandlare, eftersom jag ville köpa USB-minne och sladdförgrenare (eller vad det nu heter). Det var vid 19-tiden fortfarande rätt mycket folk där och till min besvikelse hade de inga USB-minnen, så det blev bara sladdförgrenaren. Så nu har jag i alla fall båda datorerna på skrivbordet, och jag pulade med att flytta den externa hårddisken mellan datorerna för att föra över lite bilder, men det visade sig att jag inte fick över alla bilder till den här, stationära datorn, som jag ville och nu orkar jag inte börja om med omkopplandet. Men det kommer bli smidigt sen när jag har införskaffat i USB-minne i alla fall.


Här har vi dock digitalkamerafotad dator igår, då den stod i köket

Nu är det midsommarledigt till måndag då. Mycket trevligt! Imorgon ska jag försöka att sova bort lite av den trötthet som tycks förfölja mig hela tiden, och också göra min lilla veckostädning innan jag sen beger mig till familjen för lite släktträffande.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, juni 17, 2009

Datoriserad

Den här dagen har bara runnit från mig, känns det som. Eller så är det min energi som har gjort det. Jag känner mig helt slut och klar för sänggång nu när klockan är 20:57.

Men tid att gå och lägga mig har jag inte riktigt än. Dels ska jag ju blogga först, men sen har jag massa saker att stuva undan också då mitt kök nu ser ut som något av ett bombnedslag. Men mer om det senare.

Idag bjöds det på cykelväder, så jag slog såklart slag i sak och cyklade till och från jobbet. Det var väldigt skönt, speciellt på hemvägen då det var lite medvind. Dagen har varit solig och skön också, något varmare än igår, men ännu inte fullt så sommarvarmt som jag vill ha det.
Halva barnstyrkan på min avdelning har gått på semester nu och den övriga halvan var för dagen frisk och närvarande. Vi gick till skogen för att plocka blommor till morgondagens midsommarfirande, och det var mysigt. Jag har inte gått till skogen på väldigt länge med barnen, det brukar falla på en semesterfirande kollegas lott.
Stängde gjorde jag också, men jag hade inte barn till senare än 16:30 så jag var hemcyklad ungefär den tid jag egentligen slutade jobba. Trevligt det.

När jag kom hem parkerade jag inte cykeln i mitt förråd, där den brukar stå, utan i ett ställ på gården eftersom jag antog att jag skulle ha en avi i brevlådan om att min bärbara dator skulle finnas att hämta på OKQ8 och att jag därmed kunde lasta av mig jobbarsakerna och cykla och hämta den.
Men någon avi fanns inte, så jag fick glatt parkera in cykeln i förrådet eftersom jag inte vill att den står ute över natten. Eller ja, den kan den väl för all del göra, men det är så trist om den är blöt när jag ska använda den, vilket ju kan vara tidigt på nästkommande morgon.

När jag så kom upp i lägenheten igen fick jag så småningom sms. Det var en sms-avisering. Datorn hade kommit. Så jag fick gå ner och stuva fram cykeln och trampa iväg.
Efter visst köande inne på OKQ8 blev jag betjänad av en kille som såg fasligt bekant ut men som jag inte alls vet var jag bör placera honom. Troligen i någon gymnasieparallellklass eller liknande. I alla fall, jag uppgav numret 3079 som det stod i sms:et och väntade mig att han skulle hämta ett tympligt paket eftersom bärbara datorer ju inte är så stora. Men nejdå, han kom med ett stort och otympligt paket! Jag som äger en cykelkärra men som inte hade kopplat på den, suck. Så jag fick vrida och vända på både paket och cykel en bra stund för att fundera ut hur jag skulle få hem de båda. Det blev att jag ställde paketet på pakethållaren (logiskt!), men eftersom paketet var alldeles för stort för att kunna klämmas fast, så fick jag leda cykeln med ena handen på styret och andra handen fick balansera upp paketet. Det blev något vingligt.


Bilden får det inte riktigt att framgå hur stort paketet var

Hemma sen packade jag upp och började installera, vilket tog tid men gick bra. Jag har även provat att ansluta digitalkameran, ett nervöst ögonblick eftersom inköpet skulle vara något bortkastat om kameran inte ville samarbeta med datorn.
... men det ville den! Tack och lov. Jag fotade ju förstås datorn med digitalkameran och den bilden ligger i den datorn nu, men jag har tappat bort mitt USB-minne, så jag måste inskaffa ett nytt. För den externa hårddisken orkar jag inte släpa runt med. Så fotot förblir oöverfört för stunden.
Jag måste också investera i en längre kontaktförgrening eller vad det kan heta. En sån där lång dosa med många eluttag på alltså, eftersom alla kontakter här under datorn nu är upptagna och det vore smidigt om jag kunde ha den bärbara datorn här på skrivbordet också. Plats finns, men inte eluttag.

Lite lustigt är det att jag i mitt ensamhushåll nu förfogar över inte mindre än tre datorer. Dels min stationära jag nu sitter vid och dels den bärbara som för tillfället står i köket, men jag har ju faktiskt fortfarande kvar datorn som är föregångaren till denna stationära, den där grafiken blev kaputt och jag raskt investerade i ny dator. Den är förvisso i förrådet, men likväl i min ägo. Den borde jag göra mig av med, men grejen är att det känns ju lite motigt att kasta bort en dator som man troligen bara behöver fixa grafikkortet till och dessutom en helt fungerande skärm. Skärmen har dock inte gått att sälja, så ja, det kan bli att jag ändå ställer ut åbäket nästa gång vi får grovsopehämtning här (naturligtvis i elektronikhögen då).

Men nu måste jag alltså röja i köket eftersom alla kartonger och all plast och skyddshöljen och det ena med det andra ligger där till följd av datorinstallation. Och då är det ju det här dilemmat med kartongsparande. Känns ju bra trist att låta kartonger ta upp plats utifall att datorn måste reklameras på ett eller annat vis. Men jag får väl lägga de väsentligaste kartongerna ovanpå mina garderober. Jättekartongen som datorkartong+datorväska låg i måste jag kunna göra mig av med dock.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, juni 16, 2009

Shutter Shades

Just precis, som rubriken hintar om, så har jag investerat i ett par Shutter Shades! Vet inte riktigt om det är min stil helt och hållet, men jag tänker mig att det kan bli om inte annat. Billigt var det i alla fall! Ska försöka bli tillräckligt bekväm i dem för att kunna glassa runt med dem i sommar.


Shutter Shades on me!

Sommar ja. Idag har det varit bättre av den varan. Bättre, men inte helt och hållet bra ändå. Solen sken imorse när jag klev upp 4:45 och det gav mig ju blandade känslor. Trevligt med solmorgon eftersom jag knappt minns när det inträffade senast, men jag hade ju hemskt gärna cyklat i det vädret. Fast då skulle jag ha behövt gå upp ännu tidigare och det är ju inte riktigt motiverat när jag nu inte kom i säng förrän 23:00 igår.
Jag hoppas å det grövsta att vädret håller i sig så att jag får cykla imorgon och på torsdag, det har bjudits på alldeles för få cykeltillfällen på sistone.
I alla fall, det jag skulle komma till är att vädret har varit mestadels soligt men för den sakens skull inte jättevarm. Klart, varmare än de regniga och mulna dagar som har förevarit, men jag tror att temperaturen idag landade på max 17 grader i skuggan med lite kyliga vindar. Det var inte så att jag klarade mig utan långärmad tröja ute på jobbet i alla fall, och det är ju trist när den eller jackan måste fram, i juni.

Jag slutade 12:30 idag som sig bör på tisdagar och åkte hem och bytte om till träningskläder och tog mig en löpvända i solen i alla fall. Det var det lagom väder för, i synnerhet eftersom mina bästa träningsbyxor är långbyxor. De är bäst just för att de har fickor att hålla telefonen som mäter tid, längd och hastighet, och det saknar mina träningsshorts. Illa. Fast nu var det ju alltså inte illa, eftersom vädret var helt lagom för dessa långa träningsbyxor.
Fem kilometer blev det att jag sprang, varken mer eller mindre. Det är en lagom tisdagssträcka, precis som att tio km är en lagom helgsträcka.

Men mitt knä är baske mig inte helt återställt i alla fall, det som jag tjongade i en dörrpost för snart två veckor sen. Det gör för all del inget ont i det när det vardagsbelastas eller när jag cyklar, men nu när jag sprang fick jag ont igen. Inte jätteont i själva springandet, men ömt när jag kom hem och ont att gå ner för trapporna till tvättstugan.
Så det går inte att komma ifrån att det var en jädra smäll jag utsatte mitt knä för.

I övrigt har jag kommit över ett youtubeklipp som är helt underbart! Inget jag inte sett förut förvisso, men det är så jäkla kul! Tecknad film när det är som bäst!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, juni 15, 2009

Nya mål

Måndag igen. Det har varit en stillsam sådan. Barnen går på semester allt eftersom nu och idag hade vi bara fem barn på avdelningen, så jag har väl inte precis jobbat häcken av mig idag. De nya gummistövlarna kom ju väl till pass också i detta dryga väder. Alltså det är ju hemskt, det var nio grader klockan åtta imorse då jag gick ut till bilen. Och snålblåst och småspik i luften. Det ger ju överhuvudtaget ingen sommarkänsla alls! Och midsommarafton på fredag. Nej, skärpning nu!

Jag fick se schemaförslaget för hösten också och mja, det duger väl, men det kändes lite småtråkigt kanske, för för mig är sluttiden viktigare än starttiden och på det hhär nya schemat så slutar jag 16, 16:30 eller 17:30 de dagar jag inte öppnar, vilket bara är en dag i veckan och en var fjärde fredag (vi återgår från tre- till fyraveckorsschema då) . Inget 15 eller ens 15:30 hem alltså. Men så har jag ju senare morgnar i stort sett samtliga dagar också, så det blir ju lite cykelvänligare tider i alla fall.
Jaja, det blir nog bra.

Hemma sen gjorde slag i sak och beställde mig en bärbar dator! Alla tiders, sen räknar jag med att jag kan börja använda min kamera igen. Den bärbara tänker jag inte ansluta till något internet och således inte ha något virusskydd på som kan börja bråka.
Kanske verkar lite magstarkt att köpa en ny dator för en kameras skull, men men. Man får inte skatteåterbäring för intet.

Efter middagen tog jag mig en promenad, idag på ställen jag inte promenerat på tidigare. Då hamnade jag i en fårhage bland annat, med en skock får som stirrade stint på mig.


Nyfikna?


Får får får?


Jag stötter på en huvudfoting också

Men just ja, jag glömde skriva om dagens goda gärning igår! Ja alltså, jag utförde den inte, utan blev utsatt för den!
När jag kom hem från Ikea så hade min Ikeakasse naturligtvis gått sönder (jag och kassar!), och fick således bära mina inköp i famnen på ett högst obekvämt vis. Regnade gjorde det ju också.
Porten till vår lägenhet är inte den lättaste att öppna när händerna är fulla och tung är den också, så där stod jag och fumlade, när det plötsligt kom en kvinna med paraply från ingenstans och glatt frågade "ska jag öppna åt dig?"
Jag sa något i stil "ja tack, hemskt gärna!" och trodde att hon ändå skulle in i porten, men det skulle hon minsann inte! Hon bara passerade och såg mina svårigheter och offrade en hjälpande hand! Sånt är ju hedervärt och väldigt glädjande. Fler såna människor!

Då har jag alltså konstaterat:

1. Mer sommar
2. Fler medmänskliga människor

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, juni 14, 2009

IKEA it was

När vi nu har sånt här sketet sommarväder nu så beslutade mor, syster och jag oss för att åka till Uppsala och gå på det nya IKEA där. Det är ju utbyggt och det hade jag inte sett än.

Men nu ska jag ta dagen kronologiskt. Imorse klev jag upp vid 8:30, matplanerade och fick ta bilen den korta vägen till Flygfyren eftersom det regnade från alla möjliga och omöjliga ledder. Eftersom jag var där strax efter nio så var det väldigt lugnt där. Skönt det. Storhandlade också, men kom inte upp i mer än 165 kronor. Det brukar ligga på det dubbla för en veckohandling! Men men, jag klagar inte. Eller jo, jag glömde att använda min bonuscheck också, så med den hade det bara blivit 140 kronor.
I och för sig så köpte jag ingen god frukost idag, åt frukost innan jag åkte eftersom jag ville att den skulle sjunka ner lite så att träning efter handlingen inte skulle kännas som dårskap i magen. Det bidrog väl till billigheten. Plus att det är midsommarafton på fredag och att jag därmed inte köpte mat till den dagen då jag inte ska äta hemma då.

Sen tog jag träningssaker och åkte till Harsjö där det då fick bli motionscykeln istället för en vända i spåret. Tidigare har jag gjort en ny träningsskiva, men jag har inte cyklat sen dess, så nu fick jag prova den, och den var det tempo i vill jag lova! På 47 minuter kom jag 19,7 km. När jag springer så brukar samma tid ta hälften av sträckan ungefär, så jag cyklar nog i genomsnitt ungefär dubbelt så fort som jag springer.

Sen åkte vi till Ikeadå alltså, jag körde i regnrusket. Och givetvis var vi inte de enda om att tänka att Ikea var ett bra ställe att åka till en sån här dag, så det tog väl omkring tio minuter bara att hitta parkeringsplats. Men vi hade tur och hamnade i alla fall i den nybyggda garagedelen, så vi hade tak över huvudet hela tiden.
Inne på Ikea, som hade blivit enormt med två plan och allt, var det ju också mycket folk, men inte lika trångt som på parkeringen.
Jag gjorde några fynd:


En rejält stekpanna som än så länge är spegelblank


En bröho. Eller brödlåda. Jag vet inte vad de heter.


En myslampa

Jag köpte en kastrull till och glödlampa till myslampan också, men de fotograferade jag inte. Kastrull och panna behövde jag lite rejälare grejer i alla fall, har fortfarande de hemska startpaketet jag fick i studentpresent som är av smått usel kvalitet. Lampan och brödbyttan var rena impulsköp.
Hittade av en slump Ikeas "Fredrik" också. Det såg nästan ut som något man lägger sopor i. Eller ja, inte riktigt, men typ som en cykelkorg i tyg att hänga utanpå ett skåp eller så. Jag slog inte till. Fast nu när jag sökte så såg jag att Fredrik framförallt var en "arbetsplats" Korgen jag såg var nog bara ett tillbehör.

Och helgen är redan till ända. Ack, den går så snabbt. Och inte har jag semester förrän om en månad heller. Men å andra sidan är det ju inget vidare väder att ha semester i nu ändå. Hoppas det hinner vända till det är dags för min ledighet. Framför allt när jag åker till västkusten vill jag ju ha det fint! Men men, vi får se helt enkelt.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, juni 13, 2009

Fjortis

Idag är det min systers fjortonde födelsedag, så jag ska be att få börja med ett stort och fyrfaldigt leve för henne:
HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!

Men det har inte varit vidare väder denna bemärkelsedag. Det har ju regnat mer eller mindre hela tiden. Och då menar jag inte mer eller mindre om tiden utan om regnet. För det har konstant regnat, men i varierande styrka. Det är trist. Och enligt vad jag såg på smhi:s hemsida så ska det fortsätta så till imorgon kväll. Ack ack. Jag beslutade mig i alla fall för att skjuta upp träningen idag till imorgon för att då avgöra om jag ska ta mig samman och springa i eventuellt regn eller då istället ta träningscykeln (vilket på sommaren är en väldigt trist träningstyp som jag helt inte pysslar med). För att göra det valet idag när det helt uppenbart är regn istället för att göra det imorgon när det ändå finns ett hopp om att det skulle kunna vara fint eller i alla fall upphållsväder, det känns ju lite smådumt.

Istället roade jag mig med att spela Sims 3 på förmiddagen. Fast att bygga och inreda hus är som sagt inte riktigt lika kul som i Sims 2 även om färg&form-möjligheterna är oändligt mycket större, så tycker jag att de övriga alternativen inte är så många. Men nu ska jag nog fokusera på speldelen ett tag framöver igen, när jag nu har färdigställt ett hus.
Sen tog jag mig en sväng på staden och gick förbi apoteket där jag köpte munskölj och såg förnöjt att en gammal vildnisse (förskolan jag jobbar på heter Vildnissarna) stod i en av kassorna där och var extremt trevlig mot kunderna. Önskade trevlig helg och sådant, det gjorde inte tanten i min kassa. Ack ack.
Kanske ska inflika att nej, jag har inte jobbat där tillräckligt länge för att några av mina barn ska ha hunnit upp i arbetsför ålder, men han gick där på den tiden då det var ett dagbarnvårdarhus och jag gick dit efter skolan ibland.
Jag var också på jakt efter gummistövlar, eftersom jag inte kan hitta de jag hade på jobbet. Jag vet att jag lånade ut dem till vår handyman en gång och jag tror inte att jag har sett till dem sen dess. Å andra sidan var de en storlek för stora, så en nyinvestering är väl inte fel. Tyvärr så var stövelutbudet i det bättre skoaffärerna inte så dignande och affärer som typ Skokanonen vill jag inte handla stövlar på för de senaste jag köpte där höll inte ens ett år.
Jag hittade i alla fall ett par seglarstövlar - bättre än ingenting - för 400 kronor i storlek 42 som jag slog till på.

Sen tillbringade jag resten av dagen i familjeboningen och firade syster. Hon fick bara hårda paket av mig; två dagböcker och Sagan om de två tornen. Det var önskade presenter, alltihop. Fast dagböckerna pockade jag på att hon borde skaffa sig. Jag vurmar ju lite för det här med att skriva varje dag och sen kunna gå tillbaka i tiden och se vad man tänkte och tyckte just då, och blogg vet jag inte om det är hennes grej. Kanske inte än i alla fall. Jag sysslar ju med både och, och kom fram till att igår har jag skrivit dagbok på regelbunden basis i precis ett år. Och jag tror att jag har skrivit precis alla 365 dagar också även om jag någon gång har skrivit något i efterhand. En bestämmelse jag har med mig själv är att varje dag ska uppta en fram+baksida (ett blad alltså), varken mer eller mindre och på ett år då så hinner man avverka ungefär 2½ dagböcker av anteckningsboksmodell. Upplysningsvis.
Det är också kul att se att min handstil har förändrats över året. Fast det handlar nog mest om att jag i början inte var speciellt van med att skriva för hand eftersom jag inte hade gjort det i speciellt utbredd skala alls sen skoltiden. Så handstilen har förbättras en del, men det är klart att ganska ofta skriver jag för snabbt och då blir det snabbt och spretigt. Lägger jag dock manken till lite så är jag rätt nöjd med min handstil.
Hur som helst så har jag ju skrivit dagbok i perioder förut också, men inte riktigt i samma seriösa form som nu. En period hade jag till exempel ett block som jag snudd på twittrade i, alltså det blev mest korta inlägg och således flera per sida. Ska rota fram det blocket och se vilket år det kan ha varit.
[gör't]
Storhetstiden var 2001-2002, sen har vi lite sporadiska datum och så en period 2004 när jag tog upp det igen och för övrigt mådde rätt pissigt då. Efter det har jag skrivit ett långt, glatt och lyckligt inägg 2006 och ett snudd på lika långt och lyckligt 2007.
Därefter blev det alltså stopp till och med införskaffandet av riktig dagbok som togs i bruk 12/6-2008.

Igår gjorde jag något av en fadäs förresten. När jag dammsög i hallen så hittade jag en liten gummiplutt precis vid ytterdörren (okej, ytter och ytter, den leder ju ut i trapphuset) som det stod Nokia på. Först tänkte jag att någon hade slängt in den genom brevinkastet, för jag har ju ingen Nokia. Men sen kom jag att tänka på Stella som under ostkvällen laddat sin telefon - en Nokia här och sen nästan glömt den kvar om jag inte hade sett den när jag sagt hejdå till dem och rusat till dörren och ropat ut i trapphuset, så hon fick ju tillbaka den med laddaren i. Och då måste den där lilla plutten ha lossnat, det är väl en sån som sitter som lock för laddningshållet gissar jag.
I alla fall så skickade jag sms och frågade om hon saknade den, vilket hon gjorde. Då började jag fundera på var jag skulle förvara den tills vi sågs igen, för det lär ju dröja i och med att hon ska till Peru nu i sommar och övriga delen av året bor och pluggar i... Sollefteå(?), så vi ses ju inte så ofta. Hur som helst så skrev hon att jag kunde skicka den till hennes föräldraadress och att hon då skulle hinna få den innan hon reser iväg till Sydamerika (Syndamerika höll jag på att skriva, men det vore kanske att ta i). Precis i samma veva som hon skrev det så flög det in en humla genom balkongdörren. Ingen liten heller, en riktig albatross till humla, så jag blev ju något paralyserad i både handling och tanke, fokuserade bara på den. Jag är förvisso inte rädd för just humlor, men jag vill absolut inte ha dem inomhus. Så jag tänkte ut ett sätt att fånga in och släppa ut den (för nej, aldrig i livet att jag medvetet dödar en humla, de är ju fina)
När den började studsa mot fönstret, sådär som insekter gör, så tog jag ett glas och fångade den där. Sen hade jag problemet med vad jag skulle täcka för den öppna delen av glaset, den som då var tryckt mot fönstret med en mycket frustrerad humla inuti. Sims 3-fodralet fungerade inte bra alls, det för så tjockt att humlan hann ut i glipan (eller glisan) som blev, så jag fick ta ett gammalt kvitto.
Det är andra gången ett gammalt kvitto kommer till användning i småkrypsärenden. Med ett mosade jag ju en fästing som satt på Herbert för några dagar sen.
I alla fall, när humlan var utsläppt och jag läste Stellas sms med adress och så igen och tog fram kuvert och frimärke för att göra iordning det där på en gång, ja då hittade jag plötsligt inte gummiplutten. Jag visste ju att jag hade tänkt var jag skulle lägga den, men hade inget minne av att jag gick och lade den där, men jag kollade ju förstås ändå. Där var den inte.
Så jag fick ju gå runt och leta, men jag hittade den i nattduksbordslådan (eller nattygsbordslådan) där jag har lagt andra kvarglömda saker. Eller i alla fall ett örhänge som en... ehrm, sängkamrat... tappade.
Eftersom jag satt på sängen och sms:ade Stella när jag fick syn på humlan måste jag väl reflexmässigt ha stoppat ner den där antar jag, troligen med blicken stelt fokuserad på humlan.

Imorgon blir det nog en tur till Uppsala och det utbyggda IKEA där. Det blir nog trevligt! Får väl se om jag gör något fynd.

Ordet är fritt, nu är det ditt.