söndag, maj 31, 2009

Leva livet!

Det går ju faktiskt inte att göra annat än att just leva livet i det här underbara vädret! Jag älskar det verkligen, så otroligt ljumt och skönt i skuggan och så stekande hett i solen! Ah, det är underbart!
Jag har varit ute i stort sett uteslutande idag, bortsett från handling och så, galet skönt. Solade gjorde jag på mitt favoritvis också (när badplats är exkluderad), med kroppen i solen och huvudet i skuggan. Har jag huvudet i solen så förgås jag om jag inte får svalka mig, till slut. Och eftersom jag är något badkrukig av mig så är bad ännu inte aktuellt. I juli skulle jag tro att jag börjar bada. Jag hoppas att jag har fått lite färg nu!

Så dagen har inte innehållit så mycket vettigt. Jag har löst sudoku och korsord (det sistnämnda är inget jag brukar syssla med, men döm av min förvåning när ett kryss som benämndes som "svåra krysset" gick väldigt lätt!). Mestadels har jag dock hållit mig i skuggan med tidningar av olika slag alltså, och detta var alltså på familjealtanen, så systern min har varit mycket sällskaplig också. Trevligt det!
Hon fyller år snart (13 juni) och nu börjar jag få ett hum om vad jag ska köpa för present till henne. En har jag redan köpt, men en till sak hon allt få.

Nu måste jag tänka till om kommande vecka här. Morgondagens och tisdagens arbetstid är bytta om en halvtimmesomgjorda också, så imorgon jobbar jag 6-13 och på tisdag 8:30-15:30. Det gör att jag måste hinna med eftermiddagsmedhinningssysslor (borde jag ha särskrivit där någonstans?) på måndagen istället för på tisdagen. Bland annat så måste jag handla till vårt personalmys på onsdagen. Eventuellt träna. Gärna ta en tupplur på balkongen. Göra mat, och allt det innan systerns pianoafton som börjar klockan 19. Men det borde jag hinna. Eller om träningen får vänta till tisdagen. För som väderprognosen ser ut, så ska jag ändå inte cykla till jobbet på tisdagen. På tisdagen måste jag också baka en kaka att ha med till personalmyset eftersom vi sannerligen ska slå på stora trumman med gotteheter där!

Ja... Men då har jag i alla fall ett hum om början av veckan. På onsdagen sen är själva personalmyset, torsdagen ser vanlig ut, på fredagen ska jag handla smörgåstårteingredienser för mina föräldrars räkning (bokstavligt talat), eftersom jag ska göra två smörgåstårtor till dem på lördag, då de ska ha fest hos sig. Då ska syster och jag eventuellt äta där och sen underhålla oss själva hos mig.
Kanske borde jag dubbelkolla med min almanacka att jag har rätt i mitt planerande, men den ligger ju ända borta i hallen och jag sitter ju vid datorn, nästan så långt bort från hallen man kan komma i min etta. Vi får se hur det blir med den saken. Almanackan använder jag mig mindre och mindre av numera, i och med att jag har regelbundna arbetstider veckovis nu. Förr fick jag ju tider lite hur som helst, så då var det lite viktigare att skriva ned och kolla i den. Nu vet jag hur jag ska jobba.

Men men, det här har i alla fall varit en lycklig dag måste jag säga. Även om jag skulle vara mångdubbelt mycket lyckligare om jag hade kunnat lagt armen om någon som var mig extra kär i solskenet, men ja, det går inte att förringa den lyckan som solen ensam skänker.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, maj 30, 2009

Flitiga Fredrik

Jag har varit en flitig Fredrik idag!
Jag klev upp strax före åtta (allt som oftast vaknar jag några minuter före klockans alarmtid, så också idag) och satte då igång med storstädning av lägenheten. Eller jag åt frukost och så först. På balkongen satt jag också, trots att den så tidigt ligger helt i skuggan. Men det var så skönt att sitta där, så det bådade ju för en varm och go dag.
Städningen var jag klar med redan vid 10:30, ungefär den tid jag annars brukar börja städa om jag gör det på en lördag. Så det var ju härligt! Då tänkte jag att jag minsann ska ta och träna också, för det var ju inte stekande hett ännu då heller. Men det blev inte att jag kom iväg på löpningen förrän framåt 12-tiden, och då var det varmt så det förslog. Men nu har jag i alla fall hittat på ett par träningsvänliga shorts som har fickor, så nu slapp jag springa i långbyxor bara för att ha telefonen (med träningsprogrammet) med. Enda nageln/vageln i ögat är att de shortsen är vita och illa åtsittande, när mina övriga träningskläder går i svart och välsittande. Men men, det får gå.
Men eftersom jag inte är helt återställd från min förkylning så blev det ingen mil sprungen, bara en halv. Men det får jag vara nöjd med, det blev ju den vanliga styrketräningen på det sen.
Efter det har jag dock blivit mer täppt och har lite ont i halsen igen, så jag var kanske inte helt redo för träning trots allt. Men men, nu är det gjort i alla fall, och det känns bra att ha rört lite på fläsket igen.

Mors dag har vi i min familj flyttat fram till idag i och med obekvämlighet att ha det imorgon, så jag har varit med och lagat middag och firat mor min. Hon fick en ny handsfree till sin telefon av mig, och min syster var också med och betalade en del av den. En fjärdedel ungefär, då den var rätt dyr. Men nu har hon en bra handsfree med öronvänliga pluttar, likadan som jag har. Så det blir nog bra. Hon vill, liksom jag, ha handsfreen till att lyssna på radio när hon cyklar.

Nu hostade jag så att tuggummit flög ur munnen och landade på mitt ena skräddarsittande ben! Men det var en (parentes).

Vädret blev ju i alla fall enomt underbart, så jag har varit ute större delen av dagen måste jag tillstå. Och dagen blir ju så lång när man inte har sovit bort hela morgonen och halva förmiddagen också, så jag unnade mig även att ta mig en liten lur, till en början med huvudet i skuggan och benen i solen, men sen fick hela kroppen maka in sig i skuggan, för det blev för hett där jag låg på balkongen.
Och jag såg en groda också! Ah, jag blir alltid lika glad när jag ser grodor! De är ju lite mer sällsynta och vackrare än paddor (och jo, jag ser sannerligen skillnad), som man kan se lite varstans. Kanske främst i pannkaksplatt och överkörd form.

video
Lilla groda, akta dig...

Trevlig middag och så blev det i alla fall, vi spelade också lite dart sen på min fars nyinköpta darttavla... eller ja, om det faktiskt var dart vet jag inte, det hette nog något annat. Och jag råkade givetvis både kasta sönder en pil och pricka poängtavlan istället för darttavlan. Men sånt får man räkna med om jag ska kasta saker och ting.

Det som har gäckat mig mest idag har varit myggen. De har, liksom jag, hållit sig undan solen mestadels, så vi har haft varandra nära inpå under större delen av dagen. Så jag har nog fått en hel del myggbett, men som tur är så kliar det ingenstans nu. Fast myggbett kliar inte alltid så länge på mig numera. Jag vet till exempel att jag måste ha fått ett myggbett på huvudet, för jag kliade mig på huvudet precis när det satt en mygga där, och blev då alldeles blodig på fingrarna och bakhuvud, men där kliar det alls inget nu. Det är skönt!

Imorgon hoppas jag på lika mycket utevistelse!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, maj 29, 2009

När hjärnan inte arbetar så hårt som den borde

Idag hade jag en öppningsdag igen, och att kliva upp 4:45 gick bra minsann. Rätt svar i steg för steg var Yellowstone också, det kunde jag inte gissa mig till i vanlig ordning. Det är ytterst sällan jag har rätt i den tävlingen.

Klockan 6:00 började jag ju jobba så jag anlände väl vid 5:50 ungefär och fick barn först närmare 6:40. Då hann jag med lite annat plock som är rätt trevligt när man är på sin egen avdelning. Annars är jag ju inte på min avdelning på tisdagar då jag öppnar, så den barnlösa tiden är rätt trist och seg. Nu var fallet alltså inte så.
Hur som helst, som öppnare gör man frukost till barnen som kommer mellan 6-7:15 i runda slängar, och de allra flesta brukar göra havregrynsgröt. Jag å min sida brukar köra med fil, eftersom jag själv inte tycker om havregrynsgröt det minsta och inte kan tänka mig att jag skulle kunna laga god sådan, med den inställningen. Men idag fanns det ingen fil och heller inte mycket annat att ha som bas vid sidan av smörgåsarna, så jag fick ju ställa mig att koka gröt trots allt. Jösses amalia, man ser ju att den ser väldigt ickegod ut!
Några av barnen åt dock med god aptit, men jag är inte den som tvingar dem att äta upp.

video
Delikatess?

Sen jobbade jag på ända till 14, och det känns rätt länge när jag är van att sluta 12:30 och 13 på öppningsdagar, så när jag kom hem då så var jag så trött att huvudet bara snurrade på mig. Egentligen var planen att storstäda och tvätta, men jag kände att jag var tvungen att lägga mig på balkongen och vila lite, för vädret var ju varken ämnat för städning eller tvätt.
Så jag bokade om tvättstugan till närmaste bästa lediga tid, vilket var söndag 7-11. En sån tidig tid har jag nog aldrig haft förut.
Hur som helst så blev det inte att jag somnade, bara slumrade, och sen var jag lite piggare. Klockan hade då inte hunnit bli 15 (då min tvättid skulle ha börjat), så jag tog mig samman och trotsade vädret och bokade tillbaka. Gick en promenad sen medan tvätten tumlades och torkskåpades i alla fall.
Men städning har det inte blivit något med. Får lite småångest över det där, det ska ju bli kanonväder hela helgen har jag hört, och jag har en storstädning att pricka in någonstans. Det känns inte helt kul. Men jag tror att jag ska kliva upp vid åtta både imorgon och på söndag och imorgon ge mig ut på långspringartur (det blir ju säkerligen alldeles för hett senare på dagen), och på söndag morgon ta i tu med storstädningen.
På så vis blir det ju inte mycket till sovmorgon någon dag, men har jag bara lite disciplin och inte kommer i säng alltför sent, så borde jag uppleva det som en rejäl sovmorgon jämfört med mitt 4:45:ande.

Under min promenad så upptäckte jag att det var något jippo på stan som jag inte hade en aning om innan. Det var marknadsstånd lite här och var (gissningsvis så var det inte den klassiska första-onsdagen-i-oktobermarknaden) och så något stort och instänglat och avskärmat musikaliskt jippo i socitetsparken. Minsann! På bekanthetsfronten såg och hälsade jag på Sara, gymnasieklasskompis och f.d arbetskamrat och sen såg jag en kille som gick i klassen under mig på gymnasiet (vet inte vad han heter, men jag ser honom nu och då här, så jag tror att han bor i närheten) och... ja, frågan om det var någon mer. Nej, det var det nog inte.

Sen har jag jiddrat en del med Robert på msn, karln jag firade nyår hos och återbesöker under vecka 30 (vilket ska bli kalaskul!). Han är då alltid lika härlig!

Och fredagar innebär växtvattning+vändning för min del, och då såg jag att mina paraplyaralior har fått bebisar igen! De slutar visst aldrig växa på höjden!


Pyttesmå, suddiga bebisar på växten i vänsterfönstret


Större, mindre suddiga beb...småbarn på växten i mittenfönstret

Min hjärna känns återigen lite mosig nu måste jag säga, jag tänker och tänker, men vad mer att skriva kommer jag inte på. Så här rundar jag nog... eller bort med nog, här rundar jag av.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, maj 28, 2009

SHIT

När jag kom hem från jobbet idag, så tog jag mig igenom besväret (jo, det var debakel både här och där), att göra ett quiz om mig på facebook. Det var svårt för mig, och tydligen lätt för alla som hittills har gjort det. 90% (motsvarar 9 personer) har fått det som klassas som högsta betyg. Två av dessa nio är dessutom folk som överhuvudtaget inte ens är vän med mig på facebook. Det säger ju lite om att jag kanske inte riktigt fick till det så bra ändå.
Hur som helst, det är inget jag gråter över. Det är rätt fint att se att jag har så många "partners in crime", det ser på något vis ut som att jag har en helt armé av folk som tar emot mig om jag faller! Även om det är en illusion, så är det en vacker sådan.
Haha, nu i skrivandet kollade jag igen, och nu hade tre till "partners in crime" ploppat upp. Min armé växer sig stark!
Hur som helst så har jag fått glada tillbud om att göra en svårare quiz, så det ska jag nog ta tag i så småningom. När jag började tänka på det så kom jag på det smått fantastiska att de vänner jag värdesätter högt, alla har någon av bokstäverna S, H, I eller T i sitt förnamn (gud så skamligt pinsamt om jag har gjort någon tankevurpa och missat någon där). Shit alltså!
Med en sån nivå bör jag förresten få en mer finsådd skara kriminalpartners, hoppas jag. Eller så är jag helt bäng.

Men det här med quizet befäster ju i alla fall något jag redan vet om mig själv - att jag är naiv. Det ser jag väl kanske i och för sig lite som en charmig egenskap också, men i all ära, ibland vill jag komma lite längre än till den insikten med saker och ting.

Det om detta. Dagen har gått och varit bra.
Jag vaknade ungefär 5:18, yrvaken och insåg att jag skulle kliva upp om två minuter om jag skulle cykla till jobbet. Jag tyckte mig höra regnstänk mot fönsterbläcket och beslutade mig raskt för att ställa klockan på biltid - 5:35 - och somnade om.
Den dryga kvarten gjorde inte direkt susen - men den gjorde i alla fall en del, för jag kände mig lite piggare sen när jag klev upp.
Men regnade gjorde det minsann inte, himlen var relativt blå och torr. Men att stressa på och göra mig klar på 25 minuter från uppvaknandet var inget jag kände för, så det blev bilen alltså.
Och väl var väl det, för dagen har innehållet både en och annan störtskur! Hade inte varit helt kalas att bli genomblöt två dagar i rad.

Hade egentligen planerat för att göra pannkakor idag, men det ska jag nog inte planera förrän jag är riktigt sugen både på att göra och äta det, för det är jag inte nu. Jag har på inget vis förätit mig på det, men ja, kanske att jag har vuxit ifrån det lite. Så istället värmde jag den pyttipanna som jag hade tänkt äta igår, och slog till på två stekta ägg till det!


Det här är att unna sig själv lite extra!

Just ja! När jag åkte till jobbet imorse, så gjorde jag något så ovanligt som att tuta! För en gångs skull hann jag reagera i tid och trycka på tutan - något som jag alltför ofta kommer på i efterhand att jag borde ha gjort - för i en korsning där jag hade grönt kom det någon idiotjävel (ursäkta franskan), från höger i full fart rakt framför mig, så jag fick ju bromsa kraftigt och ja, det kunde ju ha blivit en krock där!
Visserligen, jag har råkat köra mot rött en gång också, men det var på grund av stress i Stockholm där jag tycker det är riktigt knivigt att köra och där det var trafik som störde på många ledder. I Norrtälje klockan 6:30 på morgonen är det inte samma typ av stressande moment som leder till såna misstag, kan jag tycka. Men idioter finns det här och var.
En (parentes) i sammanhanget är att min tuta, eller ja, signalhorn, låter så mesigt att det inte är sant. Jag skulle nog kunna skrika ut min frustration på ett bättre sätt än vad den representerar, men då ska det ju till att både dra ner fönster och samla luft. Så tutan blev det.

En annan (parentes) är att mitt ex fyller 20 just idag. Tänk vilken fin present jag hade kunnat slösa massa pengar på. Men men, det är inte min förlust.

Jag längtar riktigt till personalmyset på onsdag förresten, det som jag och två kollegor har planerat upp. Jag tror det kommer bli riktigt jäkla kul med den lek vi har komponerat! Drömde till och med om det i natt.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, maj 27, 2009

Den rubriklösa dagen

Det här har varit en rätt lång dag må jag säga. Fast kort också.
Mycket tid har tillbringats på jobbet i alla fall. Dels hade jag medvind när jag cyklade dit, så jag var där redan 8:11 när jag nu började 8:30. Och varmt var det också, så shorts och t-shirt cyklade jag i!
Sen stängde jag, och jag hade barn ända till efter min arbetstids slut. Till 17:30 hade jag arbetstid, men sista barnet gick hem 17:45. Som tur var, så var det en dag när det inte gjorde mig något alls, för jag är med i festkommittén, och vi hade ett litet möte precis idag, och det började väl nån gång redan vid 16:30, så jag hade fortfarande två barn kvar då medan vi planerade. Men de fick sitta med vid planeringen och rita.
Men det var ju först när barnen gått hem som planeringen kom igång på riktigt. Vi ska ha en personalmyskväll inom kort (nästa vecka redan!), och den är det upp till festkommitten att planera. Nu kan jag ju inte läcka något om vad vi ska göra då, för man vet ju aldrig vilka som läser här egentligen, men något väldigt roligt och genomarbetat tror jag att det kommer bli, för vi hade väldigt roligt när vi förberedde och kom på allt, och mycket jobb blev det, så det vore ju skit om det sen skulle upplevas som tråkigt och hafsigt gjort.
Det där drog ju ut på tiden, så först vid 19:40 var vi klara och bröt upp. Och då skulle jag cykla hem under mycket mörka moln som redan hade släppt ifrån sig en och annan störtskur.
Jag tänkte att nu ska jag göra pinan kort, så jag trampade på i god takt, trots att bitter motvind var ett faktum. Och regnet hällde snart ner på mig också, så jag blev ju rätt blöt.
Sänd som från ovan passerade då min mor, med den stora bilen också, så hon stannade på en avfart längre fram där vi kunde lasta in cykeln och mig. Jag hann väl cykla tre kilometer av mina 14,43 kan jag tro. Så jag var ju blöt, speciellt om benen, men skönt var ju att fötterna klarade sig. Det är nästan det värsta annars, när skorna förvandlas till badkar som skvischar för varje tramptag man tar. Väldigt tacksamt och gentilt må jag säga!

Och det är så dagen har sett ut i korta ordalag. Jag har inte varit hemma särdeles länge och snart är det sänggång.
Middag har det inte blivit någon, fikan på mötet får räcka.

Ja, och jag missade ju åter tvättid! 18-22 hade jag, men när jag kom hem vid 20:12 så tyckte jag inte att det var lönt eller att det fanns energi till att börja. Fredag 15-18 nu får inte missas! Då exploderar kanske tvättkorgen.

tisdag, maj 26, 2009

Röstlös

Min förkylning har tagit den riktning den brukar - den har satt sig på halsen och nu kan jag knappt prata. I alla fall inte längre stunder.
Det är rätt klassiskt när det kommer till mina förkylningar, att jag får ont i halsen en dag, att det känns bättre nästa dag och att rösten sen börjar fallera. Så nu kommer jag nog ha debakel med rösten i ett par dagar skulle jag tro.

När jag gick ut till bilen vid 5:30 hade jag jobbarbyxorna uppvikta till shorts från igår, och jag frös minsann inte då heller! Då var det väl i och för sig inte så mycket mer än tio grader varmt, men ja, det var inte vidare kyligt för mina ben i alla fall. Härligt det! Ser fram emot att börja cykla i shorts till jobbet. Och från också då, men det är ju oftast mycket varmare på hemvägen, så det är inte lika stort.
I och med att mina ben har börjat komma fram en del nu, så har jag också sett att det faktiskt finns kontraster till mina armar redan, så jag har fått lite färg på armarna redan! Kul det, säger jag ur ett icke-malignt melanom-perspektiv.

Efter jobbet så tog jag en repa på stan i och med att jag ännu inte är i form för träning, vilket jag ju brukar ägna en del av min tisdagseftermiddag åt. Och då var jag in på ett ställe och köpte en mors dags-present också, där en expedit påpekade att jag hade varit ute i solen för mycket, angående min ansiktsfärg. Det är inte första gången en expedit gör det, men jag tror inte att jag har bränt mig vidare värst i ansiktet, det är bara som så att min ansiktfärg blir en aning rödare när jag är ansträngd eller varm, vilket jag ju blir av... värmen. Men men, det är väl omtänksamt av dem på något vis.

Sen hade jag dagens lågvattenmärke måste jag säga, då jag styrde kosan mot banken för att växla in kronor till turkiska lira (eller lire). Inne på banken var det väldigt lite folk, men upptaget i de båda kundtjänstkassorna. Själva "kassakassan" som hanterar in och utsättning var det glest i, och där blippade könumren fram snabbt. Men hos mig gick det trögt. Jag hade nummer 861 och det var 858 och 859 som betjänades när jag kom in, så det var alltså bara en köande före mig. Men de som stod där i kassorna, stod inte där med det långa benet före om man så säger. När jag hade suttit en kvart och väntat så stod fortfarande samma par i de respektive kassorna, och då insåg väl personalen att något bör göras, så de öppnade en till kassa (som egentligen inte fanns, de tog emot vid ett skrivbord istället), så kvinnan som hade 860 fick komma dit då, och hon var av den raska modellen, så då blev det snart min tur där. Men jag blev av den ännu raskare modellen, för jag sa som det var, att jag ville växla in till lira, men då sa kassörskan "Swedbank handlar inte med lira överhuvudtaget, du får vända dig till Forex". Suck, dötid där inne helt i onödan, när solen strålade utanför. Det var trist. Och trist att jag inte fick mina lira heller, för jag tycker det skulle vara skönt att veta att jag har allt med Turkiet färdigbetalat, så att säga, men det har jag alltså inte nu. Får växla på Arlanda.

Gick hem till min mor som kom hem från Italien igårkväll också, hon ville gärna träffas och prata lite. (Och det ville väl jag också.) Fick en slips av henne som hon hade köpt på någon berömd galleria i Milano, det var ju trevligt. Den var väldigt orange.
Hon hade mycket att berätta och jag hade lite att berätta och mycket att svara, så emellanåt försvann rösten helt och hållet för mig. Det blir ju så, att ju mer det pratas, desto sämre röstkvalitet.

Hon skulle skjutsa hem mig också, men det blev att vi åkte via Wallby Handelsträdgård där hon investerade i lite blomster och fick ett rätt snorkigt bemötande från gubben i kassan när hon frågade om prydnadsgräs. Det var illa.

I och med det rätt spontana besöket dit, så missade jag min tvättid idag. Medvetet då alltså, men alltså, det vete fasen om jag vill ha tisdagar 15-18 nu under sommaren, tror jag ska sikta in mig på en 18-22-tid istället, för eftermiddagarna kan ju vara sköna att slippa slava där nere.

Nu är jag hemma och låter maten laga sig självt - det blir nämligen bakad potatis idag.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, maj 25, 2009

Underbart!

Vädret har ju varit helt enormt härligt idag! 24 grader i skuggan och härligt ljumma vindar, vad mer kan man begära? Kanske att jag hade haft sandaler på jobbet då, det blev rätt varmt med mina skor som till stor del är svarta.
Jag slutade en halvtimme tidigare då för att hinna hem till persiennkillen som skulle vara här vid 16. Men han kom först vid 17:10. Hantverkare säger jag bara... Men den här gången ringde han i alla fall och sa att han skulle bli lite sen, så då kan jag i alla fall acceptera det.
Så nu har jag äntligen en persienn och slipper hänga upp den trilskande filten för dörren mellan kök och vardags/sovrum! Den har på sistone ständigt ramlat ner för mig, så det blir skönt.


Vilken befrielse!

Sen kurrade magen och jag ställde mig till att laga mat. Det blev ett storkok idag kan man säga, alla plattor användes samtidigt, och det är inte till många rätter det händer. Men till pasta med ostsås och bacon och tomat- och basilikaröra, ja då krävs det.


Mycket jox, men gott i slutändan!

Sen ringde min avdelningskollega och frågade lite plirigt om jag inte saknade något.
Shit, tänkte jag, vad hade jag nu glömt? Ingenting, vad jag kunde komma på... Det jag brukar glömma är ju telefonen ibland, men den pratade jag ju i, så den hade jag inte glömt. Nej, det visade sig snarare att hon hade glömt något. Hon lånade nämligen min nyckelknippa med jobbarnycklarna under dagen för att komma in i ett förråd som jag har nyckel till, och sen fick jag tydligen aldrig tillbaka den. Himla tur att hon kom på det, för jag öppnar ju imorgon, och hade väl inte märkt att nyckeln var borta förrän jag stod där vid förskolan klockan 6:00 och inte kunde låsa upp. Det hade varit illa!
Så hon sa att hon skulle promenera förbi här vid 19-tiden och lämna tillbaka dem.

Men efter maten och disken (då var klockan ungefär 18:30), så blev jag själv väldigt promenadsugen eftersom det fortfarande var soligt och fint, så jag gick här och trampade och väntade på att hon skulle komma, och när hon så kom så gav jag mig iväg som ett skott sen, i shorts och t-shirt. Så härligt! 20:12 klev jag in genom dörren igen och jag hade inte frysit det minsta! Inte minsta kall vindpust hade fått mig att ångra att jag inte hade mer kläder på mig, så det är ju smått fantastiskt. Jag blir så glad av värme! Snö och vinter i all ära, det har verkligen sin charm också - men det slår inte sommarvärme! På ett sätt skulle jag inte ha något emot att bo i ett land som bara växlade mellan vår och sommar hela tiden, men då skulle jag vilja ha möjligheten att åka till snön när jag kände för det.

Mja, något annat på tapeten är det nog inte.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, maj 24, 2009

Krank

I natt, eller ja, snarare väldigt tidigt imorse, vaknade jag av att jag hade ont i halsen. Suck, då är det alltså dags för en förkylningstur igen då. Och jag som hade tänkt att träna idag, men det blir inget av med det nu, för det är inte bara halsen nu, hela jag känner mig ur fas. Trist värre. Men å andra sidan har jag ju klarat mig länge nu.
Det är i alla fall inte såpass illa att jag tänker sjukskriva mig imorgon, känner jag kroppen rätt så kommer halsen att vara mycket bättre redan imorgon.

Igår spelade min syn mig ett spratt tror jag. Jag gick ut och tog lite luft (nej, jag är inte rökare, så jag tog verkligen luft) på balkongen vid... ja, någon gång mellan midnatt och ett tror jag, och då kom jag att fästa blicken på en av få synliga stjärnor på himlen. Kanske att det var en planet rentav då, såpass astronomisk är jag inte. Hur som helst, när jag tittade på den, så upptäckte jag hur trädet som nästan, men inte riktigt, skymde stjärnan, bara försvann ur mitt synfält. Alltså, det gick ingenstans, men det upphörde att synas. Sen kom det ju naturligtvis tillbaka när jag slutade titta på stjärnan, men ja, fascinerande att något så nära det man tittar på plötsligt kan osynliggöras. Kanske hypnotiserade jag mig själv lite där? För i hypnos ska man ju uppenbarligen kunna intala sig att man inte ser det man har precis framför sig, men det har inte funkat fullt ut på mig de gånger jag har hypnotiserats.
Nåja, fascinerande var det i alla fall.

I och med att det är lön imorgon så har jag sammanställt maj månads resultatbudget nu, och det var trevliga siffror att gå igenom! Ett överskott fick jag på 1127 kronor efter alla poster (där även sparande ingår), och det är osedvanligt bra jobbat. Jag hade räknat med ett överskott på 285 kronor. Fast i och för sig, jag hade räknat med att betala de omkring (säkert drygt) 700 kronorna för persienninstallation också, men det blir i nästa löneperiod.

Apropå det så har jag gjort bort mig lite. I förrgår när jag satt på bussen till Stockholm så ringde de om persiennen och sa att den var klar för installation nu, och ville boka in en tid. Killen jag hade på tråden föreslog tisdag eftermiddag, och det tänkte jag ju funkar bra, eftersom jag slutar 12:30 på tisdagar. Så vi sa så, och lade på. Och nästan omgående kom jag på att jag ju har bytt arbetstid måndag och tisdag, så att jag skulle sluta tidigt på måndag men inte tisdag. Även fredag slutar jag tidigt på, så jag ringde upp igen och sade att jag hade svamlat, att måndag eller fredag passade bättre istället. Då tog vi måndag (det som nu är imorgon alltså), men då skulle han inte kunna komma förrän framåt 16-tiden. Bara bra tänkte jag, då skulle jag hinna träna först också.
Men saken var att jag inte hade min kalender med mig, när jag sen kom hem till den så såg jag att det inte alls är nästa vecka jag har bytt måndagstid med tisdagstid, utan veckan därpå! Så jag slutar klockan 16 som vanligt imorgon, och han skulle ju komma då. Men jag har inte kommit mig för att ringa igen, så jag ska försöka sluta lite tidigare och eventuellt så får han ju vänta lite då, jag fick ju trots allt vänta över en timme på honom i det förra inbokade besöket vi hade.

Det är kalashärligt väder! Jag tror att jag ska ta mig till Harsjö och lägga mig på balkongen där och läsa lite i solen, nu när det inte blir träna av. Bil blir det nog också, för jag kan inte tänka mig att bergsbacken upp, på hemvägen, är att rekomendera just nu.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, maj 23, 2009

Stockholmsvisit

Igår var en sån dag då jag inte hann med att blogga innan klockan slog midnatt och igår inte längre var igår, sett från idag. Det blev ju aldrig imorgon, om man så säger.
Men nu svamlar jag.
Igår var en öppningsdag, så jag klev upp klockan 4:45 och begav mig till jobbet så att jag var där klockan 6:00. Men några barn fick jag inte förrän 6:45, klämdag som det var. Så jag passade på att dammsuga i ett rum som sällan blir dammsuget, förberedde lite allmänt och satte mig så till slut i köket och lyssnade på radio och facebookade i mobilen.
Sen rann arbetsdagen iväg raskt. Jag slutade strax efter 12, kompade ju lite, och åkte hem och fräschade upp mig med en dusch för att sen promenera till busstationen.
Därifrån skulle jag ju åka till Stockholm, och för det ändamålet behövde jag ett dygnskort. Men dra på trissor, Pressbyråns SL-maskin var trasig, så de kunde inte tillhandahålla några dygnskort precis då. Så det fick bli en remsa! Jäkla förlustaffär där alltså; ett dygnskort kostar 100 kronor och då kan man åka hur mycket som helst under ett helt dygn. En bussremsa med 16 markeringar kostar 180 kronor och den är princip slut efter en tur och returresa till Stockholm och Flemingsberg, så jag har inte mycket glädje av den i efterhand. Illa av pressbyrån. Stockholm var jag förresten senast i den 25:e januari såg jag, så det var ju en tid sedan!

Hur som helst så åkte jag iväg från ett muligt Norrtälje till ett regnigt Stockholm och mötte Tove vid Hötorget där vi skulle gå på bio på Sergel.
Inne vid biljettkassan var det enorm kö, och vi var inte där i alltför god tid, så vi kom inte fram till kassan förrän närmare klockan 15, fast filmen skulle börja 14:50. Det gav inte riktigt utrymme för att stå i toalettkö som jag då kände att jag egentligen hade behövt, så jag skippade det.
Filmen hade trots allt inte börjat när vi kom in i salongen, bara reklamen. Men det slog mig att vilken skillnad det är i upplevelse, att se film i Stockholm jämfört med i Norrtälje. Duken var helt enorm i jämförelse, och salongen också! Så det ska jag lägga på minnet.
Filmen var bra tycker jag. Inte översvallande jättebra, men gott och väl bra. Änglar och Demoner var det alltså som vi såg. Och den boken har jag ju läst med spänning, fruktansvärt bra, så jag hade ju en del förväntningar. Helt okej blev resultatet i alla fall. Lite stressat och påskyndat dock, men så är det ju med filmer från böcker.

Efter filmen (2h 18min senare) så var kön till toaletten enorm igen, så jag beslutade mig för att om jag hade hållit mig så länge, så kunde jag hålla mig ett tag till.
Tove och jag skulle handla lite innan vi åkte hem till henne i Flemingsberg, både mat och alkohol, så både Hemköp och Systemet avverkades innan vi begav oss mot henne också, men på centralstationen kände jag att "the point of no return" var kommen, så jag betalade en tia och gick på toa där.
Hemma hos Tove sen åt vi gott, spelade kort, drack te och hade allmänt trevligt.

(Apropå point of no return - The Phantom of the Opera går på svt2 nu klockan 21:05. Underbar film, underbar musikal)

Jag gick från henne vid 22:45 och hade då väldigt flyt med både pendeltåg, tunnelbana och buss. Ingen av anslutningarna behövde jag vänta mer än ett par minuter vid, och kvällstid så är jag rätt van att få sitta länge på tekniska högskolan och vänta. Så det var muntert.
Mindre muntert var att trots att bussen hade gott om lediga säten när jag hade bordat, så kom det likväl en man med mycket packning och slog sig ner bredvid mig. En som jag genom mitt jobb i kyrkan dessutom vet vem det är, men som jag betvivlar känner igen mig. Det irriterade mig lite. Med hans packning som han hade mellan benen på golvet så blev han ju rätt bredbent, så för att undvika knäkontakt (vilket jag inte ville ha), så fick jag vrida mina ben lite mer än vad jag hade lust med. Ack, men det är i-landsproblem.
Problem verkade även ett gäng tonårstjejer som satt i närheten ha, för de diskuterade bankväsendet utan att ha någon som helst koll på vad ränta är för något, för de förstod inte varför banker ville låna ut pengar och hur det kunde vara någon vinst i det och så vidare. Men de klev av redan vid Gillinge.
Sov gjorde jag inte, men jag blundade i alla fall. Bussen var lite för upplyst för att kunna sova, men hållplatsutroparrösten var tyst.
I min blundning så trodde jag mig ha rätt bra koll på var vi befann oss ändå, eftersom man (jag) känner bussens inbromsningar och så, där avfarterna är. Så jag slog upp mina ögon när jag trodde att vi var vid Rösa Trafikplats, den sista på motorvägen innan man kommer in i själva Norrtälje - men när jag öppnade ögonen såg jag att vi passerade McDonald's, så jag skulle alltså kliva av på nästa stopp, blott hundra meter fram kanske. Rena turen att jag inte missade det!

Hemma sen blev det att jag satt vid datorn till 3-tiden på natten, så då hade jag nästan varvat dygnet då i och med min 4:45-uppstigning. Men det är det minsann värt att göra ibland!

Idag har inte mycket blivit gjort. Det har regnat på förmiddagen och en bit in på eftermiddagen, så först städade jag lägenheten. Veckans städning var av den lilla modellen. Sen beslutade jag mig för att ta träning imorgon istället, eftersom jag vill springa - men inte i regn. (Så jag hoppas på regnfritt imorgon.)
Då spelade jag lite Sims istället och tog printscreen på palatset jag har byggt och som jag tänkte visa här, men när jag väl hade avslutat spelet så råkade jag printscreena en annan sak, palatsbilden finns inte. Men det som printscreenades istället var följande:


En cyklingsrunda jag har är såpass stor när man
har zoomat ut så att merparten av Uppland syns;
25 kilometer visade den sig vara.

Jag har ätit mat med min far och syster också, vilket var gott och trevligt. Jag drog av Für Elise på pianot också, och fick in det på telefonen också. Just den versionen blev väl halvbra. Inget felspel, men jag segar mig lite på något ställe.

video
Det blev lite på sniskan dock

Och nu har vi lördagkväll. Får väl se vad den har i sitt sköte.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, maj 21, 2009

Sims i mitt sinne

Denna Kristi Himmelfärds har jag inte företagit mig speciellt mycket. Sovmorgon var tacksamt, jag vaknade strax innan klockan slog 9:30. Det är fyra timmar och fyrtiofem minuters sovmorgon jämfört med när jag ska kliva upp imorgon. Skönt att få sova ut, med andra ord.

Merparten av dagen har jag suttit vid datorn och allra mest har jag sysselsatt mig med Sims. Jag har byggt ett gigantiskt palatsliknande hus som jag inredde det sista på och sen flyttade in en ensam karl i, med åtanken att han skulle locka till sig en av de vuxna systrarna ur den familj jag mest spelar. Och javisst, nu bor hon där och delar hans bolster.

Närmare klockan 16 kände kroppen att den ville göra något annat, så jag tog mig en promenad. För en gångs skull såg jag överhuvudtaget ingen alls jag kände igen, trots att inledningen av promenaden var förlagd till centralaste Norrtälje. Minsann. Men när jag gick längsmed kajen i socitetsparken så satt det en man och visslade på en bänk jag närmade mig, och när jag passerade den så tittade han på mig och brast ut i sång istället. Hrm, vårlycka eller sinnesförvirring? Ja, svårt att säga.
Och det var väl dagens mest spektakulära händelse.

Middag har jag gjort också, morotssoppa enligt recept som jag fick hitta på eget till eftersom jag inte hade alla ingredienser. Den blev ganska god, men inte pangsuccé. Men jag åt mig mätt som en plätt ändå.

Och mor min flög till Milano idag. Härligt för henne! Där lär det ju vara ett ljuvligt väder nu, kan jag tro.
Apropå ljuvligt väder, vilket det kanske inte har varit och är idag, men jag såg i alla fall utslagna syréner idag, mina första för i år. Men de stod på en villatomt, så det kändes lite förmätet att gå dit och lukta på dem, så det uteblev.
Man säger ju att tiden mellan hägg och syrén är den bästa har jag hört, men då är alltså den bästa tiden i slutskedet allraredan, och jag hann knappt inte märka att den var här! Illa, jag tycker den blommande delen av våren kunde vara längre, gärna hela maj eller så.

Imorgon är det alltså jobb på agendan; 6-13 säger schemat, men jag ska ju försöka smita tidigare. Och sen ska jag åka till huvudstaden och gå på bio och sen ha teparty med Tove. Det blir en härlig dag, spår jag.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, maj 20, 2009

Rap das armas

Ja, den låten (spotifylänk) har ju riktigt satt sig på hjärnan på mig! Så jäkla svängig, trots att jag inte förstår ett ord av vad som borde vara portugisiska. Nu blev det skumt i mitt skrivande. Jag gjorde ju två länkar precis, varav den ena blev lila och den andra blå. I alla fall i mina smått färgblinda ögon. Skumt.
Nåja, Rap das armas spår jag som en av året sommarplågor. Svenne Banan ligger nog bra till för det också, men den är jag måttligt förtjust i.

Hurra, mitt i skrivandet här så sitter jag och planerar med Tove som uppskattar alla de SJU (och inget annat) tesorter hon fick av mig. Damen själv säger, citat: "jättegott allt jag testat! du köpte ju roliga sorter också". Så nu ska jag komma hem och ha teparty hos henne på fredag som det ser ut. Jag är ju visserligen inte ledig då, men jag slutar ju tidigt i alla fall. Och bio ska vi gå på också. Jag satt här i min ensamhet tidigare och funderade på om jag skulle se Änglar och demoner här i Norrtälje imorgon, men utan sällskap då. Jag har gått på bio utan sällskap någon/några gånger vet jag, och det överlevs. Men det är ju roligare med party... Öh, ja party skulle jag inte alls skriva. Sällskap, menade jag! Så den ska vi gå på. Blir kalas!

Dagen annars då, den har varit riktigt bra måste jag säga. På jobbet har det varit lagom full fart och stängde gjorde jag också, vilket sällan är jätteroligt. Men idag troppade alla barn, utom ett, av redan vid 16 och strax där efter. Och barnet jag då fick ha kvar, det var ett av mina egna ansvarsbarn som ligger mig lite extra nära hjärtat. Mycket trevligt att bara ha det barnet och sitta och småprata och komma in i en tvåårings (framöver här; treårings) tankar, eller hur jag ska säga. Även om jag pratar med barnen under dagen, så är det svårt att få till samma typ av konversation som när det bara finns ett barn att lägga uppmärksamheten på.

Cyklade gjorde jag också, och tur med vädret hade jag! Varmt och soligt redan vid utcykling imorse, sen tornade mörka moln som gav ifrån sig både åskknallar och regn upp sig under dagen, men när jag cyklade hem igen så var det soligt och varmt igen. Såpass att jag cyklade i t-shirt hela vägen, vilket hittills inte har hänt i år, tror jag. Eller, det borde ju ha hänt under de varma dagarna i april där... men inte vad jag minns i alla fall. Skönt var det. Och inte blåste det heller.

Till middag gjorde jag det enkelt för mig och kokade pasta och värmde på köttfärssås från frysen. Det blev mycket gott och klart på nolltid! Hurra för storkok!

På det stora hela känner jag mig uppåt nu, och det var behövligt. Jättenere har jag just inte varit, men livet har av och till känts lite mediokert emellanåt.
Fingemangs vore ju om jag fick dator och digitalkamera att vilja kännas vid varandra igen också, det är ju mitt tekniska debakel som inte vill ge med sig.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, maj 19, 2009

Ständigt rubriker

Två morgnar i rad nu har jag vaknat helt yrt och fått fokusera och samla sinnet längre än vanligt bara för att komma på vilken dag det är. Det blir rörigt när veckokonstellationen ser annorlunda ut en vecka, med stängd förskola igår, två vanliga arbetsdagar sen, och så har vi ju röd dag på torsdag och på fredag tänker jag inte jobba speciellt mycket. Ska öppna klockan 6:00 och sen ta kompledigt några timmar, har jag tänkt. Komptid har jag mycket att göra av med.

Hur som helst, jag kom fram till att det var tisdag och att klockan gjorde helt rätt som väckte mig 4:45. Det var inte speciellt svårt att kliva upp, men jag var seg i huvudet och det hängde i också när jag körde till jobbet. (Nej, jag cyklar vanligen inte när jag öppnar.) Det kändes inte helt bra att vara så trött och köra samtidigt, även om jag det inte var somningsrisk eller så. Ånej.
Jag piggnade till rätt fort i alla fall, fick barn snabbt den här gången, redan 6:10 hade jag sällskap. Och det var ju trevligt!

Dagen förlöpte på bra sen. Jag hade planeringstid och satt och mekade med fotografier för dokumentation och jobbade i barngrupp på min avdelning mellan 9:30-12:30 (då jag gick hem för dagen. Kort men bra.
Jag har sovvilan den här veckan också, och idag var sovrummet fyllt av alla de barn som ska sova inne, ingen sjuk eller ledig (inte eldig, som jag höll på att skriva), så jag låg och sövde nio ett-tvååringar. Fast de är så inkörda i det där med sovandet nu, så det är sällan problem med det. Det var fyra av barnen somnade helt utan min inverkan, en somnade efter att jag lagt min hand på dennes rygg, en somnade av att jag lade mig bredvid och tre fick jag ligga bredvid och hålla om för att de skulle slappna av bättre. Det gör alltså att jag får flytta runt lite, men det gör jag mest bara för att det hela ska gå rätt snabbt och effektivt. Jag tror att alla skulle somna även om jag så låg på samma ställe hela tiden, men att det då tar längre tid. Och det är ju så också, att av de barnen som vill ha vuxennärvaro för att bättre slappna av och kunna somna, så måste jag ju försöka vara rättvis.
Så det är inte alltid helt lätt för mig att ta mig en lur själv på vilan, även om jag är trött och skulle vilja passa på. Men nu har jag ju vila veckan ut, så jag har ju i alla fall... ja, en gång till på mig! Troligen går jag ju hem innan vilan på fredag, annars blir det inte mycket till komp.

Något som har gäckat mig idag är något som måste vara ett myggbett, malplacerat till det längre ryggslutet mot vänster, alternativt till de högre regionerna av den högra skinkan. Har kliat och kliar vansinnigt mycket, och på helt annat vis än det eksemkli som jag är så van vid (inte därifrån dock).
Högre och högra förresten, det var fina ord att kombinera.

Jag har inte tisdagstränat idag, tog mig istället en rejäl promenad på stan. Sprang på en avdelning från jobbet som var på utflykt i stan också, så dem stannade jag ju och pratade lite med. Och på min promenad såg jag ju en som jag måste klassa som en av de mest attraktiva i Norrtälje. Mina falkögon registrerade attraktiviteten redan på långt håll och jag såg snabbt att jag såg rätt. Trevligt med ögongodis.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, maj 18, 2009

Planeringsmåndag

Jahaja, då har vecka 21 dragit igång. Nu gjorde jag en snabb tankevurpa men kom lika snabbt på fötter igen, för jag tänkte skriva att då har vi ju kommit halvvägs i året eftersom min hjärna fick för sig att 21x2=52. Men det fattas ju tio veckor där, så jag får återkomma om fem veckor då.

Idag har förskolan haft stängt, vi i personalen har nämligen haft en planeringsdag. Det är lite skönt att kunna planera och strukturera utan barn ibland, och framför allt så är det stor skillnad i känslan av att kunna åka till jobbet nyduschad och i fina och fräscha kläder istället för att, som jag annars gör, åka i kläder som jag inte är så rädd om och följaktligen inte känner mig vidare fin i.
Även om jag inte tänker så mycket på det då, så märker jag vilken skillnad det blir i finhetskänslan eller hur jag ska säga. Det är mycket högre trivselfaktor att kunna åka till jobbet i fina kläder!
Men ett sånt jobb har jag aldrig haft. På kyrkogården och hos familjen som jag städade och fejade åt, där hade jag också kläder som jag inte var rädd om och på restaurangen hade jag ju förvisso lite finare kläder, men det blev ju mina speciella restaurangkläder och inte mina fina hemmakläder, så det är inte samma sak. Det är bara under skolgången då, som det har känts bra att klä sig (mig) efter smak och inte efter praktiska ändamål.
Fast jag var fasligt ointresserad av kläder genom i stort sett hela min skoltid, inte ens på gymnasiet brydde jag mig speciellt mycket om vad jag hade för kläder, annat än att jag inte ville ha för skrikiga kläder. Jag ville väl helt enkelt inte synas för mycket, även om det inte var en utarbetad tanke hos mig då.

Rent generellt så är jag inne i en (förhoppningsvis kort) period där jag tycker att internet är en aning tråkigare än vad jag brukar. Efterlängtade mail har uteblivit och på msn så är folk antingen mer korta mot mig än vanligt, eller ständigt offline. Alltså inte alla förstås, men de som jag har gjort en vana av att prata, helst mycket, med varje dag. Det är trist.
Men jag måste ju vända på steken och se till mig själv också, lika mycket som det beror på de andra så beror det väl på mig också. Jag kanske inte är lika rolig att prata med som jag brukar nu? Det skulle faktiskt inte förvåna mig om folk tycker det, för ibland känns min gnista hjälplöst borttappad.

Halebop skickade sms till mig idag pålyste att om jag laddar kortet med minst trehundra (300) kronor innan ett visst datum i början av juni, så får jag sms:a gratis hela sommaren, fram till sista augusti. Det är ju ett bra erbjudande nu när jag inte har någon minimiförbrukning att uppnå längre, men samtidigt tänker jag att jag sms:ar ju inte mycket alls nu. I snitt ett om dagen, men oftast inte ens det. Och då är en del arbetsrelaterade också. Men jag ska se över det där vid lön och budgetering. Det kan ju hända att det blir mer sms:ande under sommaren ändå.

Det känns som att jag skulle skriva något nu som jag egentligen skulle ha skrivit igår. Alltså något som jag har kommit på att jag har glömt att skriva om, men tänkt att jag kunde ta idag istället. Men jag minns inte vad det skulle kunna vara.

Ordet är fritt, nu är det ditt

söndag, maj 17, 2009

Heja Norge!

Ja minsann, igår var jag uppe och såg eurovisionen då. Eller ja, jag halvsov lite mitt i, så trött blev jag. Och så skrev jag dagbok och läste lite bloggar parallellt då, men tv:n var i alla fall på. Och med mothugg från många men medhåll från fler, så tycker jag verkligen att rätt låt vann! Faktum är att jag en av mina föräldrars grannar frågade vilken jag trodde på under kvällen (alltså, han frågade mitt på dagen), och jag sade Norge varpå han sade Danmark och att då kan vi ju satsa en tjuga... Vem fick inkassera, så säg? Fast än har jag inte fått något.
Hur som helst, jag tycker att det är ett fint och svängigt bidrag som väl förtjänade sitt poängrekord! Sverige gjorde sig också rätt förtjänt av sin 21:a plats, för jag tycker inte att Malena lät helt på topp. Men det är min åsikt.

Apropå Norge också förresten, så är det ju syttonde maj idag, och därmed bör Norge firas lite extra. Och det är också dagen då farmor min skulle ha fyllt 73 år. Det är ju en fullt uppnåelig ålder också, men lik förbaskat så dog hon för 18 år sen.

Idag då så klev jag upp och matplanerade och storhandlade i vanlig ordning. Fick flytta på bilen också, eftersom våra carportar skulle sopas ut av vaktmästaren, så den fick jag ställa vid sidan av den överfulla gästparkeringen. (Alla i bostadsrättsföreningen skulle ju utrymma sina carportar mer eller mindre samtidigt).


Där står den gula pärlan i bra skottlinje från mitt kök

Sen blev det dags att möta upp Tove på busstationen, för vi skulle ta oss till Petra och fika. Tove fick sin födelsedagspresent som blev inte mindre än sex (6) askar te i olika smaker, som hon önskade sig. Så det var uppskattat. Kul att träffa både henne och Petra också. Tove var det ett bra tag sen jag träffade och Petra var det än längre sen. Kopiöst länge sen var det jag träffade Leni också, men hon släntrade så småningom också in till Petra. En mindre gymnasiereunion blev det alltså, eftersom vi alla gick i SP1, 2 och 3B under gymnasiet.
Trevligt värre! Leni och Tove har dessutom gått högstadiet tillsammans, så de hade desto mer att prata om, vilket de också gjorde. Men trevligt var det hur som helst! Fler hemma-hos-fikor röstar jag för!

Jag åt middag hos familjen också och drack ett (två) glas vin inför middagen, och blev riktigt snurrig i huvudet av det! Jag kände mig rent berusad faktiskt (och lite sitter i än, eftersom det bara är ett fåtal, typ två, timmar sen). Så kan det gå.
Vi pratade lite om att åka till Skåne i sommar och hälsa på gammelfaster Doris som i augusti blir 89 år. Att hälsa på henne kan man inte skjuta på framtiden i all evighet av förklarliga skäl, så jag propsade på lite att vi måste åka. Jag har förvisso varit nere och hälsat på henne utan familjen sommaren 2006, men jag vill göra det igen förstås. Så det kan bli som så att vi sammanstrålar efter min västkusttripp som jag ska företa mig vecka 29 eller 30 (det ser mer och mer ut att bli vecka 30), och det vore ju kalas!

När jag kom hem sen hade jag fått nyckel till den nyuppsatta postboxen i trappuppgången också, så från och med måndag är det slut med reklam in genom dörrinkastet. Lite obekvämt för min del kanske, men praktiskt om man nu får plats med större paket direkt i lådan och om inkastet kan sättas igen så att det blir än mer ljudisolerat.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, maj 16, 2009

Lyckad lördag

Jag skrev ju igår om att jag skulle omprioritera min helgsordning så att jag skulle hinna med en sväng på stan och se om jag kunde fynda något. Det gällde alltså att stuva om på något vis med storstädning och milaspringning för att få in det... men jag gjorde helt enkelt så att jag klämde in allting. Vaknade inte så himla sent, så storstädningen var jag klar med vid 11:30, och då åt jag lunch - första gången en lördag på många veckor, allt för att vara redo för långspringning senare - och gav mig ner på stan sen. Jag kikade in på H&M eftersom jag har fått deras katalog och sett några halvsnygga tröjor där. Men i vanlig ordning har inte de snygga herrkläderna hittat till Norrtälje, så det blev att jag köpte strumpor och kalsonger istället. Fast det är frågan om jag egentligen behövde det, har både strumpor och kalsonger så att jag klarar mig egentligen.
Något frustrerande att se att barnavdelningen har snyggare killkläder än herravdelningen, för övrigt.
Jag var in en sväng på KappAhl också, förgäves som vanligt, och var på väg att inte komma ut därifrån. Den automatiska dörröppnaren ville inte se mig, så där stod jag och försökte komma ut. Jag hann byta dörr precis som en kvinna kom (från samma håll som jag), och se henne komma ut samtidigt som dörr nummer två heller inte öppnades för mig. Jag fick gå ut på hennes öppning således. Och hon var så full i fniss över att dörrarna inte öppnades för mig! Men men, det bjuder jag på.
Utanför där sen blev jag tilldelad en tidning av något slag utan att reflektera så mycket över vad det var, och väluppfostrad som är är så sa jag ju tack. Men det visade sig vara Nationaldemokraterna och deras tidning. Så jag slängde tidningen i närmaste papperskorg, för dem vill jag inte beblanda mig med.
På stora torget var det en torr vänsterpartist som talade också, föga karismatisk. Och han sade att vänsterpartiet är det enda parti som vill ha ett aktivt utträde ur EU, så därför skulle man rösta på dem i EU-valet. Känns ju lite sådär att rösta på ett parti som vill avveckla sin egen medverkan i sammanhanget. Nej, vänsterpartiet blir det inte för min del.
Men jag måste börja samla information (eller propaganda) gällande det där valet. Har inte alls satt mig in i det än. Men rösta, ska jag! Jag är av åsikten att rösträtten är något viktigt som måste tillvaratas.

Strumpor förresten, ironiskt att jag köpte det idag, för jag fick två förpackningar à fem par i varje av mor min som hade fått dem av en kollega som hade fått dem av sin son. Så nu har jag groteska mängder!

Sen blev det så småningom löpning i alla fall, och den här gången blev det 11,6 kilometer som avverkades utan större debakel. Skönt det! Och för en gångs skull så överträffade dagens tusentals avverkade meter dagens tusentals avverkade steg! Alltså har jag generellt sett tagit kliv över en meter idag då. 18762 steg och 19,0 km är dagens samlade distans. Det är jag nöjd med.

Och så är det schlager ikväll då. Jag har ingen aning om vad jag ska tro eller tycka, utöver att jag gillar Norges bidrag, som är ett av få bidrag jag har hört i förväg. Azerbajdzjans hörde jag på radion idag också i och för sig, men jag minns inte hur det var nu.
Jag tror i alla fall inte vidare mycket på svensk seger tyvärr, men hoppas kan man ju!

För övrigt har jag åter rätt ont i munnen på samma ställe som brukar gäcka mig. Men men, jag får väl preparera med min bakteriedödande lösning, så ska det väl förhoppningsvis ge med sig.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, maj 15, 2009

Hålabyxan

Puhapuh, då har fredagströttnaden sköljt in över mig. Dagen har varit bra, jag började ju så sent som klockan 9:00 (skulle egentligen ha börjat 9:15, men med personalbrist blev det en kvart tidigare), solen sken och cykelvädret var det inget att klaga på. På jobbet hade jag hand om vilan efter lunchen, och det var så lugnt i sovrummet att också jag somnade till lite. Det gör jag verkligen inte varje gång, men när alla barn ligger tysta och stilla och det enda som hörs är den klassiska musiken och lite snark och snus, ja då är det lätt att ögonlocken blir tunga. Fast i och för sig, jag blundar alltid på vilan oavsett om jag somnar eller inte. Ser det som en pedagogisk del i det hela; jag hoppas det sänder signaler till barnen om att de också ska blunda.

På samlingen kände jag att jag hade lite ont i knät, men eftersom jag hade barn i knät då, så kunde jag inte riktigt kontrollera vad det rörde sig om. Sen såg jag att jag hade en reva i mina (näst) bästa jobbar byxor:


Mer än en reva - ett hål!

Och när jag så kalvade upp byxbenet så fick jag se källan till min ömhet:


Inte ett hål, men väl en reva!

Och jag har ingen aning om hur det där hände! Jag minns inte alls att jag har slagit i knät någonstans och än mindre att jag rev mig till på köpet. Men antagligen var det så att något hände med ett barn just då, så att jag var mer fokuserad på det.

Stängde gjorde jag också, och jag fick slut på barn en timme innan min schematid var slut, så jag hängde lite tvätt och donade en stund, innan jag så cyklade hem.

Hemma blev det att göra potatis- och purjolökssoppa, den som jag inte hann med att göra i onsdags då jag fick skynda iväg på dansuppvisning. Det blev mycket gott, så nu är jag mätt!

Den här helgen ska jag försöka ha en bättre plan för upplägget av tid än vad jag brukar ha. Generellt sett så brukar jag göra mina måsten (städning och träning) i så tidigt skede som möjligt av veckan, fredag kväll och lördag dag då, just för att jag tycker om att klara av måsten så snabbt som möjligt. Men det gör att det är söndagen som jag kan ägna mig åt lite allmänt flanerande på stan och så, och då är ju det mesta stängt, så jag har inte helgsflanerat på evigheter, känns det som. Den här helgen skulle jag vilja titta förbi några klädbutiker och se om jag inte ska kunna använda i alla fall några slantar som är budgeterade till kläder den här månaden. Jag behöver ju faktiskt inte gå med jättemycket plus varje månad, lite självunneri borde jag också kunna ägna mig åt.

Och just ja! Världens bästa Tove fyller 23 år idag! Stort grattis och fyrfaldigt LEVE till henne, hipp, hipp, hurra! Hurra! Hurra! Hurraaaa! *dadadamtamtataaaaam*

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, maj 14, 2009

Förskolans dag

Det känns som att det är de korta inläggens tid just nu. Antingen beror det på att det händer väldigt lite både i min vardag och i mitt huvud, eller så beror det på att jag prioriterar annat än att skriva blogg just nu. Jag vet inte riktigt vilket det är, troligen en kombination. Det andra jag prioriterar är inga utsvävande saker då, utan bara soffligg och sånt som trött kropp uppskattar.

Idag är det Förskolans dag, men det hade du säkert full koll på redan. Undersökningar från synovate visar att Förskolans dag är den högtidsdag svenskar firar mest efter julafton och midsommar.
(Jag ljuger inte i min blogg, men ibland förskönar jag... eller hittar på lite).
Det firades med, ja inte så mycket pompa - men en hel del ståt, på jobbet. Och för första gången på två år, eller blir det tre år? 2006 var senast i alla fall, som jag inte stod för någon punkt av underhållningen, utan bara fick sitta med mina barn och njuta av uppträdanden och sådant. Det är fördelen med att jobba med de yngsta barnen, man slipper uppträda så mycket. Så det var trevligt, fast något obekvämt, eftersom jag satt på backen med två rymningsbenägna barn i knät och dessutom fick böja mig fram för att hålla i ett tredje barn i jackan, som gärna ville smita iväg. Min rygg tyckte inte riktigt om det.

Jag har haft tur med cykelvädret idag också. Solen sken när jag startade hemifrån vid 6:00, men det mulnade på allt mer mot 7:00, då jag började jobba. Och någon gång vid 8-snåret, då kom det lite regn. Men på hemvägen var det fint och soligt igen, rätt blåsigt dock. Men för en gångs skull blåste det medvind! Det får jag tacka för!

Apropå min träning så har jag blivit tipsad om en sida som verkar väldigt intressant. Där kan man ta reda på hur långa olika löpta sträckor faktiskt är! Telefonen verkar ju variera sina resultat lite.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, maj 13, 2009

Dansa, din docka!

Nu är jag nyss hemkommen ifrån min systers dansuppvisning, och det var i vanlig ordning bra! Hon är så duktig, trots att hon nu var rätt genomhängig och förkyld. Och det är ju stort det där, med massor med folk i olika åldrar, så jag såg lite barn från förskolan också, varav en roade riktigt kungligt. Hon var så hemskt härlig, var som lite i sin egen värld då hon uppträdde. Mycket charmigt! Imorgon ska jag berömma henne!

Men, den här showen hade jag ju glömt imorse, så jag tog cykeln till jobbet, och stänga skulle jag, så jag var ju beredd på att jobba till 17:30 och inte vara hemma förrän närmare 18:30. Men det skulle ju bli hemskt kärvt, i och med att jag skulle vara på Roslagsskolan (där showen ägde rum) just 18:30. Och jag ville ju hinna duscha och byta kläder också, så det kändes lite risky business, så att säga. Men sista barnen gick hem 16:30, och medvind hem hade jag också, så jag hann både duscha, klä mig och få något i magen. Inte den soppa jag hade planerat för dock, men väl några varma mackor.

Annars har jag inte så mycket att komma med idag. Jag kände mig rätt uttittad/inspanad där på dansen, för en tjej längre fram vände sig om flera gånger och tittade på mig. Vi hade ögonkontakt ända tills jag tyckte att det blev jobbigt också. Så kan det bli.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, maj 12, 2009

Il y a des tomates!

Ursäkta franskan, men just frasen "det finns tomater" är en fras som måste ha gått på repeat på franskalektionerna, för det är en harang jag ofta drar till med om jag ska säga något franskt. (hur ofta nu det är...)
I alla fall, det finns - inom kort - tomater på min balkong nu, tack vare generös kollega. Det är ju trevligt. Förra sommaren hade jag timjan på balkongen och nu blir det tomater alltså, om jag lyckas hålla liv i dem vill säga.


Planterat om och bundit upp har jag gjort i alla fall

Det här har varit en dag med både toppar och dalar måste jag säga. Det mesta har väl varit toppar eller i alla fall någon slags jämn nivå.

Jag måste ha kommit iväg hemifrån tidigare än vanligt eller kört snabbare än jag brukar, för jag anlände till jobbet redan 5:45 imorse, fast jag börjar 6:00 på tisdagar. Inte kom det barn förrän framåt 6:30 heller, så det var ju lite smått onödigt. Men från köksfönstret kunde jag i alla fall fördriva tiden med att spana på en hare som jag såg skutta runt på fältet på andra sidan vägen, kanske 100 meter bort. Det var intressant att se hur den ständigt var på vakt och var lång tid alla moment tog för den just för att den hela tiden var tvungen att lyssna och speja och sitta blick still. Ett riktigt harliv.
Sen tickade resterande del av arbetsdagen på rätt snabbt, som den brukar på tisdagar. Jag slutade egentligen 12:30, men gick 12:15 till följd av den kvarts övertid jag jobbade igår, i kombination med att jag ville vara säker på att vara hemma i tid till att persiennkillen skulle komma klockan 13. Okej, jag visste inte då att det var en kille, men det vet jag nu.
I bilen hem så fick jag plötsligt upp en bild av att det inte skulle komma någon persiennkille och att jag skulle bli tvungen att ringa och ligga i för att få dit dem. Fast det var ju bara en tanke, så den viftade jag bort.
Hemma sen så lade jag fram träningskläder och rena kläder och så, så att jag med minsta möjliga försening ändå skulle hinna ut och springa och styrketräna innan min tvättid vid 15.
När klockan passerade 13 spanade jag i köksfönsret och på balkongen om vartannat, för jag ville ju få det här utmätandet avklarat snabbast möjligt så att jag kunde fortsätta med mina andra planer.
När klockan blev 13:10 letade jag upp Janssons Markisers nummer på nätet och när den blev 13:15 så ringde jag. En ström toner gick fram och så sade en datorröst att "det här numret har ingen inkopplad telefonsvarare". Jag provade igen och igen, och provade sen också mobilnumret som stod på sidan. Toner gick fram, tills de möttes av upptagetton. Då började jag känna ilskan bubbla i mig. Jag visste ju förra tisdagen att de har lunchstängt till 13:30, men det är ju också ett jävla sätt måste jag säga, att boka in kundbesök och högaktningsfullt skita i dem och göra sig oanträffbar dessutom.
Så 13:30 ringde jag igen, först det fasta numret utan resultat och sen mobilnumret. Där fick jag svar i alla fall, av någon som inte var vidare påläst om något, som sade att han skulle ringa killen som skulle till mig så att den killen i sin tur kunde ringa upp mig. Men något samtal fick jag inte. Tankarna for igenom mitt huvud att jag banne mig inte vill ha med ett så nonchalant företag att göra, som sätter sig själv på så gigantiskt höga hästar genom att förutsätta att jag har all tid i världen. Började söka efter andra persiennföretag i närheten då, men jag hittade inte direkt något. Jag ville ju inte ha en filial till Janssons i alla fall.
13:45 ringde jag igen på mobilen, men där fick jag inget svar nu. Gah! Så då provade jag det fasta numret igen och då svarade en tjej i alla fall och då hoppas jag att min irritation framgick över att jag skulle haft besök för 45 minuter sen och att jag blivit lovad att bli uppringd, men att inger hände. Så då sa också hon att hon skulle ringa killen och höra vad som hände.
När minuterna så tickade på och det fortfarande inte kom något samtal så hade jag helt slut på tålamod och var på väg att ringa igen och be dem fara och flyga eller i alla fall ge mig ett fruktansvärt rabatterat pris, men när jag precis var på väg att lyfta luren igen, 13:53, då ringde den killen som faktiskt skulle till mig. Han var inte vidare ursäktande utan konstaterade bara att kommunikationen inte gick fram. 14:10 kom han och mätte, vilket tog kanske två minuter, gick och glömde kvar sin mätgrej.
Jag, som under tiden hade bytt om till träningskläder eftersom jag inte ville spilla tid alls när det där var klart, hade inte alltför bråttom med att ta på mig löparskorna och gå efter honom med den, så han hann vända och ringde på igen. Men han fick den.

Hur som helst så tycker jag att det är ett väldigt dåligt bemötande, en (dryg) timme blir väldigt lång tid när man mest bara går och väntar och vill komma iväg på nästa sak, så som jag ville. Jag hoppas att jag aldrig mer behöver köpa persienner. Och behöver jag det så ska jag överväga att ta till något mer långväga företag. Jag själv är väldigt punktlig av mig och tycker tidsoptimism är väldigt respektlöst så fort man har att göra med andras tid också. Så länge det bara är den egna personen som påverkas så går det bra att komma hur sent som helst.

Nåja, sen stack jag i alla fall ut och sprang. Och då hade jag ju en hel del irritation i kroppen, så då var det riktigt skönt att springa ut den. Fort gick det med andra ord. Jag klarade av min strandvägsrunda på 21:33.28, att jämföra med förra tisdagen då jag sprang den på 24:01.06. Jag sprang exakt samma väg nu som då, men här får jag åter vatten på min kvarn angående min telefon som visar sig bristfällig lite nu och då. Förra veckan var den sprunga distansen 5,2 km och idag var den 4,6 km, så medelhastigheten blev oförändrad på 12,9 km/h. Det säger ju sig självt att medelhastigheten måste ha varit högre när jag sprang samma sträcka på bättre tid, så varför telefonen tycker att det var 600 meter kortare nu, det kan man undra.
Men men, när jag var vid Havspiren kan man säga att jag mer eller mindre bokstavligt sprang på Angelica och Adem. Dem har jag inte sett på länge, och det blev inte lång stund nu heller i och med min framfart.

Hur som helst, skönt var det i alla fall. Styrketräningen på min solgassande balkong blev en svettig historia. Sen var det väldigt skönt med dusch och att få allt tvättat också.

Nu, en bildgåta:


Vad är detta för argsint filur?

Okej, ja det blir ju inte mycket till gåta i och med att jag inte kommer skriva såpass mycket text som kommer emellan gåtbilden och facitbilden. Så... se det som en pausfågel!


Jaså, DEN orkidén!

Till middag blev det utsökt god köttfärssås med bifogad spaghetti. Är det något jag är bra på, så är det köttfärssås, säger jag och tittar morskt in i jantelagens ögon.

Nu ska jag roa mig med att soffligga och slötitta på något.

Ordet är fritt, nu när det ditt.

måndag, maj 11, 2009

Cykelsnuvad

Måndag igen. En måndag som inledde med att håna mig en smula.
Måndagar är den dag i veckan som är absolut bäst lämpad för cykling till och från jobbet, i och med att jag börjar så sent som 8:30 och slutar inte alltför sent; 16:00. Så jag klev upp en kvart innan normal tid om jag skulle ta bilen och gjorde min morgon, klädde på mig ytterkläder, hjälm och sånt och gick ut till cykeln. Då först noterade jag att det var mörka moln på himlen och att det droppade lite regn. Då stod jag på stället och vägde lite, för den regnmängd som var, var inget att tala om egentligen. Men fasen så jobbigt om det skulle bli mer regn, så att jag skulle komma fram helt genomblöt.
Så det blev att jag lade in hjälmen i bilen och tog den till jobbet istället, och anlände således en halvtimme för tidigt. Och på den halvtimmen sprack molntäcket upp rätt bra, det blev i alla fall inget mer regn, så jag hade gott kunnat cykla.

Inte nog med att jag kom en halvtimme tidigt också, jag fick jobba över en kvart också på grund av personalfrånvaro. Men det är ju ingen tid att tala om. Vi har i alla fall haft vikarie idag, åtminstone en, trots att två har varit hemma och sjuka. En helt ny vikarie som faktiskt gick i min klass på min utbildning till barnskötare och som verkar väldigt bra! Det är ju toppen! Hoppas hon får mycket jobb hos oss nu, så att hon kommer in i rutinerna och trivsel och sånt och vill jobba. Det vore riktigt bra!

Ah, jag blir lite trött på mitt bristfälliga luktsinne också, det är inte så smidigt vid blöjbyten. Rätt många gånger händer det att jag inte alls har känt på doften vilken typ av blöja det är jag har att göra med, och när jag förväntar mig en kissblöja så gör jag ju inte i ordning massa som krävs om det är en bajsblöja, och det blir lite omständigt då helt enkelt.
För dig som vill veta, så har jag idag bytt två bajsblöjor och åtta kissblöjor. Rätt lindrigt, med andra ord.
Ett dött luktsinne har jag hur som helst inte, bara inte jätteskärpt.

När jag slutade jobba sen så tog jag biltillfället i akt och åkte till Intersport och investerade i nytt cykellås à 35 kronor. Så det var ju ingen större kapitalförlust, att jag blev av med mitt förra lås.

Till middag idag blev det pyttipanna och jag festade till min färdiga krögarpytt med att hacka ner lite soltorkade tomater och hälla på en skvätt matlagningsgrädde. Stekt ägg till detta och, mums, det gick sannerligen ner!

Min utökade facebookaktivitet märks av på mailen också. Jag hade 18 nya mail såg jag när jag loggade in på msn då jag kom hem, och 15-16 av dem kom från Facebook (och då har jag ändå sagt ifrån mig alla mail utom när folk på ett eller annat sätt skriver till mig eller lägger till mig som vän). Men det är kul!
Det som är mindre kul är när det har varit ett sånt flyt med facebookmailen i flera dagar och jag plötsligt inte har fått svar en dag, som idag. Lite trist. Men å andra sidan kan jag inte begära så mycket heller, jag svarar inte på alla mail blixtsnabbt, bara de riktigt intressanta.

I min almanacka ser jag att Toves födelsedag närmar sig med stormsteg också. Önskar du dig något särskilt (billigt)?

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, maj 10, 2009

Lillsöndag

Shit, jag är så social på facebook och msn nu, att jag bara har en kvart på mig att blogga innan Söndagspartyt drar igång (på femman).

Känns lite lätt stressat... Fast så behöver jag nog inte känna i och för sig, för det har verkligen inte hänt mycket idag.
Det är ju söndag, och trogna bloggläsare vet ju att jag matplanerar och veckohandlar på söndagar. Den här söndagen var inget undantag. Men jag kände en rätt stor olust vid själva matplaneringen, så jag baserade matlagningen mest på sånt som finns i frysen, så därför blev det en rätt billig visit på Flygfyren.
Det som kändes så dumt var bara, att jag fick ta bilen dit! Här cyklar jag mil efter mil i veckan, och så tar jag bilen till en affär som ligger max en kilometer bort. Pinsamt. Men det beror på att mitt cykellås har försvunnit! Det har jag alltid i cykelkorgen när cykeln inte är låst, och jag brukar inte låsa cykeln på jobbet, så rimligen borde den ha försvunnit där. Annars skulle ju hela cykeln också vara försvunnen kan man tro. Men det är en hemskt ful cykel jag har, så ingen vill nog ta den. Med ögat kan man inte se hur bra den är!

Min mor är sjuk nu och det går ju allmäna sjukor (även med kräk) på jobbet också, så det känns ju inte så muntert. Men jag är inte orolig, tycker att mitt immunförsvar bara blir starkare och starkare, liksom min kropp!
Såg imorse förresten att jag hade gått ner till 56 kilo sådär pangbom bara, men så var det morgonvikt utan kläder och utan frukost i magen. Nu är jag nog uppe på 58 igen.

Jaha, det har bara gått sex minuter, men jag känner mig redan nöjd med det jag har skrivit. Så...

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, maj 09, 2009

Nu är det gjort

Efter några tafatta försök, så är nu mitt löparmål uppnått. Målet var ju förvisso 10,0 km, och det överträffade jag till och med lite.
Istället för att fjanta runt med olika varianter av min åtta:


Åttan, som ser löjligt kort ut nu

... så gav jag min in på milspåret. Jag menar, på MILspåret ska det väl mycket till för att misslyckas att springa en mil. Jag har aldrig varit ute på den delen av milspåret som räknas till Vigelsjöspåret, så det var nytt och annorlunda. Och kändes hemskt långt också. Det gör ju gärna det, första gången man är någonstans och gör något jobbigt, när man inte har en aning om när slutet kommer.
Till slut var jag i alla fall tillbaka på igenkännlig del av elljusspåret, och kände mig då riktigt trött. Och då visste jag ju att jag hade långt kvar, så jag pausade faktiskt, satte mig ner och pustade och tittade på telefonen. Och redan då hade jag sprungit 9,5 km. Det där med sittpaus hade jag nog inte behövt om jag hade ätit och druckit ordentligt innan jag gav mig ut, för jag kände att blodsockret var väldigt lågt.
Givetvis pausade jag även tid och distansräknaren i telefonen under tiden, och en bit gick jag också. Förvisso en kort bit. Men det jag i slutändan sprang blev 11,9 km och det avklarades på en tid av 59:16.34 och medelhastigheten 12.1 km/h. Det får jag se som en bra tid ändå. Och det var ju rätt mycket mer än beräknad mil som jag nu sprang. Hade jag sprungit hela vägen jag tänkte mig (för när jag såg att det var 9,5 km avklarat och jag var så trött, så valde jag den kortare vägen hem och stängde av löpningsprogrammet i mobilen vid spårets slut, istället för vid föräldrahemmets port. Hade jag sprungit allt hade jag nog kommit upp i 13-13,5 km i alla fall. Det blir att tänka på en dag när jag är bättre förberedd, magmässigt.


Såhär sprang jag. Det var inte mycket till slinga alltså, utan mest fram och tillbaka

När jag kom hem så skippade jag för övrigt styrketräning, som annars brukar vara efterföljande konsekvens av löpning. Men kroppen var så seg och den hade ju faktiskt fått mycket träning redan, så det känns inte som att jag behöver skämmas för det.

Nog om träning nu.
Igår så lade jag upp den bilden med min hand och ett barns hand i på facebook, vilken har gillats och kommenterats av en del, vilket är roligt. Men det som förbryllade mig då, var att när jag hade lagt upp den, så såg jag ju det som ett meddelande på själva hem-sidan på facebook, där alla möjliga notifikationer ju publiceras från mig själv och mina vänner. Och kort därefter så såg jag mitt kort igen, men att den var postad av Anton Hysén. Fattade först ingenting då, tänkte nästan att det måste vara något teknikfel. (Anton är för övrigt min ex-tränare Glenn Hyséns son.) Men sen insåg jag att han hade länkat till min bild på något vis... Så den måste ha gått hem där också! Kul!
Det är ju en väldigt vacker bild faktiskt, den blev ännu vackrare när jag gjorde den svartvit:


Kärleksfullt.

Igår såg jag en väldigt bra och spännande film på ettan förresten! Panic Room hette den, och ja, den var riktigt bra. Kan verkligen rekommendera den, om man vill känna av den här spänningen där man nästan glömmer bort att andas (är det då det heter andlöst spännande?). Kul med såna filmupplevelser mellan varven!

Vad mer kan jag säga då? Jo, när jag ändå var inne på facebooksvängen så kan jag bara konstatera att jag åter använder det till att i huvudsak kommunicera med folk, istället för att göra massa meningslösa quiz (som där jag får veta att sången som representerar mitt liv är Britney Spears Circus. Ha, aldrig!). Och det är ju galet kul! Tre stadiga mailisar har jag nu, och på sistone har kommentering av statusar och foton och sånt varit i stadig trafik, så att säga. Roligt!
Min nyfunne vän är verkligen en facebookvän av rang! Skriver långa och korrekta mail flera gånger dagligen, trots dyslexi! Det är imponerande!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, maj 08, 2009

Grillad vitlök

Det är alltid lika härligt med fredag. Fast alla fredagar är inte lika härliga. Så är det ju bara. Den här har dock varit det, både med undantag av och tack vare att jag inte har varit på min vanliga avdelning på jobbet. Så är det var tredje fredag, och denna tredje inföll nu. Och jag trivs ju onekligen bäst med mina småpluttar just nu, men de större pluttarna är också roliga och söta. Och jag upplever mig som efterlängtad också, när jag är så sällan på den avdelningen.

Cyklade gjorde jag också, och jag har noterat en väderleksmässig sak. När man kliver upp vid fem på morgonen, som jag rätt ofta gör (5:20 idag), så är vädret väldigt ofta väldigt cykelinbjudande på alla vis utom möjligen att det kan vara lite kyligt. Men med tunn mössa under hjälmen och fingervantar, så är det ingen fara. Soligt och vindstilla brukar det vara.
Men det kan i en handvändning ha bytts ut till eftermiddagens hemcykling, då jag inte har något alternativ till hur jag ska transportera mig (som jag ju har på morgonen). Hittills i år har jag åtminstone inte översköljts av något hällregn på hemvägen, vilket hände närmare en handfull gånger förra året, men vindstyrkan har ökat på markant. Så var det idag, kolossal motvind på hemvägen. Jag tror, att om jag inte hade haft den kondition och benstyrka som jag nu faktiskt har, så hade jag nog blivit både fullständigt utmattad, ilsken och sen ställt mig tveksam till att cykla i fortsättningen. Men nu var det förvisso trögt, men så mycket mer påverkade det mig inte. Trött blev jag ju förstås, men inte mer än att det överlevs.

När jag kom hem drog jag efter viss återhämtning (blomvattning+krukbyte, nagelklippning och Gareth Gates-diskuterande på msn) igång med städning. Inte storstädning, utan den lilla modellen som innefattar mattvädring, rengöring av toalett+handfat+badrumsspegel, dammsugning av alla golv och våttorkning av dem likaså. Ofta brukar dock något extramoment smyga sig in, och idag blev det att jag torkade av sidoväggen till det skåp på vilket kökshanduken hänger. Såg att det var rätt fläckigt.

Och sen tog jag mig en välförtjänt dusch och hamnade framför lite facebookmailande med min nya, snygga facebookvän kanske liiite för länge, för när jag sen drog igång med middagen så var den inte klar för omkring 19:30 och helt avklarad ganska precis 20:00.
På menyn stod hasselbackspotatis, "hasselbacksmorötter" (eget påfund, men du som vet vad hasselbackspotatis är kan nog tänka dig vad varianten med morötter är), fläskfilé och vitlökspersiljesmör. Det var väldigt gott!
Jag har nyligen hört om folk som grillar och äter hela vitlökar, något som jag tidigare aldrig ens kommit på tanken att tänka på. Vitlök är ju trots allt inte så gott att äta som den är (jo för det har jag provat av nyfikenhet), det är ju så starkt och... ja, starkt helt enkelt! När jag pressade vitlök till smöret så stänkte det upp på min haka, och det sved till och med, så det är starkt på så vis också!
I alla fall så tänkte jag på rödlök, som också är rätt starkt att äta bara som det är, rå alltså (men gott i småbitar förstås!), som är kanongott att grilla (både på grill och i ugn)! Då blir det snarare en söt smak ju.
Så jag provade, med en klyfta. Mer kändes ju omotiverad i fall det inte skulle falla mig på läppen.
Men det gjorde det! Det var riktigt gott, så nu vet jag det! Hurra för insikter!

Imorgon hoppas jag att jag verkligen får njuta av sovmorgonen, för två morgnar i rad nu har det varit rätt segt att kliva upp 5:30 respektive 5:20.

Ordet är fritt, nu är det ditt.