torsdag, april 30, 2009

Övertid

Jajemänsan, på självaste valborgsmässoafton passade jag på att jobba lite övertid. Jobbade 7-16:30 istället för 7-15:30 på grund av att jag hade ett utvecklingssamtal sista timmen där. Men det var mitt sista för den här terminen, så det känns bra att ha avklarat. Själva samtalet gick bra också, kändes rätt avslappnat och sådär.

Under dagen fick jag också rapport att ett av mina fyra ansvarsbarn fick en lillasyster idag också. Mycket roligt, det är en härlig familj, så det blir nog en härlig utökning. Eller hur jag nu ska uttrycka det.

Igår förresten, såg jag en syn på gästparkeringen utanför som fick mig att känna ett styng av avund. Lite "jag vill också!" bubblade upp inom mig. Synen:


Privatpersoner med bussar, ah, jag vill också!

Dagen så, den har väl varit bra. Det har varit lite underbemannat och så i vanlig ordning - det är ju ofta det. Men idag hade vi 12 istället för gårdagens 13 barn som vi under merparten av dagen var två pedagoger på. Det är lite slitigt, men det går.
Inte cyklade jag idag heller. Första dagen då jag inte börjar klockan 6 eller slutar 19, sen cykelsäsongen började, vad jag kan minnas! Men jag kände dels att jag var för trött imorse för att stressa på. Jag kliver upp 5:30 på mina dagar då jag börjar sju oavsett om jag cyklar eller tar bil, och cyklar jag så har jag bara en halvtimme på mig från uppvaknande till ivägtrampning. I natt sov jag riktigt gott, och det har jag ju inte gjort på ett par nätter, så ja, jag kände mig inte motiverad att stressa och så på en gång. Fast solen strålade, så det kändes slöseri på många sätt, att ta bilen, men så blev det. Jag ville ju helst komma hem till helgen snabbast möjligt när jag nu redan från början visste att jag skulle jobba 9½ timme.

Hemma sen svängde jag ihop en ost- och broccolisoppa som jag delvis hittade på själv. Jag hade ett recept på ostsoppa som jag utgick ifrån, men jag lade till lite get... öh, EGET menar jag. Get! Haha, ja det skulle se ut! Jösses...
Hur som helst, det blev väldigt gott. Och jag blev väldigt mätt. Och min kropp är ju van att få motion mest varje dag, så jag kände mig tvungen att gå ut och gå en promenad i alla fall, och det gjorde jag. Gick bland annat igenom socitetsparken och där satt glada blivande studenter som hade haft mösspåtagning. Roligt!
En trio killar som jag gick förbi stoppade mig och frågade om jag "inte var med i det där programmet... Z något va?"
Nu var det faktiskt så att jag kände igen han som frågade också, så jag tror att vi har stött på varandra tidigare. Jag tror till och med att han har tagit kort på mig med mobilkamera när FCZ var mer aktuellt, så det var ju något av en gammal bekant. Jag växlade några ord med dem och önskade god kväll, innan jag gick vidare. Det är så trevligt att önska folk en trevlig kväll och så, för de blir så trevliga tillbaka då, generellt sett.
Sen blev det mindre trevligt för egen del, för när jag var alltför lång hemifrån så började inte bara ett nödgande, utan två sådana behov att trycka på. När jag anlände Drottning Kristinas väg 1, alltså början på min gata, då var behoven riktigt aktuta, men då hade jag ju ändå 50 husnummer till att passera, eftersom jag bor på 51. Eller ja, i och med att de jämna numrena sitter på andra sidan, så hade jag väl 25 hus att passera innan jag var hemma. Och det var en bit. En plågsambit.
När jag väl kom hem så kastade jag av mig kläderna och rusade in i lägenhetens minsta rum och lättade på vissa tryck.


Såhär brukar jag inte parkera mina kläder annars...

Nu sitter jag och är trött och har en smula ont i huvudet också. Någon valborgseld blir det inte för mig i år heller. Det har det inte blivit på flertalet år nu, är inte mycket för att stå i oerhörd hetta och sen lukta rök.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, april 29, 2009

Inga bilder. Alls.

Igår blev det inte mycket till vettigt inlägg. Nu är jag desto lugnare, men status quo består. Det går inte att få datorn att förstå att digitalkameran är inkopplad. Känns måttligt kul, överdrivet sagt.
Så, på obestämd tid framöver så blir det gryniga mobilbilder jag kommer att bjuda på, när aktualitetsbilder ska med. Hm, det är nästan så att ilskan pyr upp bara jag börjar tänka på det nu... Men jag har å andra sidan inte tänkt på det alls tidigare idag. Nåja.

Ända sen min ena persienn i köket rasade ner, har jag sovit rätt dåligt om nätterna. Jag kan inte helt säkert säga att det beror på ökat ljusintag, för jag har gjort en tillfällig lösning i mitt dörrhål till köket som ser ut som följande:


Filten når dock inte de undre regionerna

Och lite lat är jag också, så det är inte så att den där filten kommer upp vid läggningsdags, nej, den har suttit där sen i förrgår och jag hukar under varje gång jag ska passera. En gång provade jag att dansa limbo mellan rummen, men det gick inte det minsta.

Idag har det varit en dag av kallare kaliber, och lite motvind var det på morgonen också, så cyklingen var inte helt skön till en början. Men som alltid, bara jag får upp värmen så går det bra. Och den kommer snabbt!
Jag åt rester av gårdagens smörgåstårta som jag då var för arg för att nämna något om, till frukost. Det var gott, men inte kalasgott. Jag hade nog lite för mycket svart stenbitsrom, och den är ju färgad svart, och det där hade färgat av sig på räkor och sånt, så ja det såg inte så vackert ut.
Det är rätt galet att färga mat med kemikaliska E-ämnen bara för att de ska se godare ut, måste jag säga. Jag vet inte om det är sant, men jag har hört att det inte existerar några svarta oliver naturligt ens, utan att alla är färgade.
Jag åt svarta oliver till min pyttipanna som blev kvällens middag, och när jag fiskade upp dem ur olivburken, så följde en olivkvist med som en oliv satt fast i, och också den var kolsvart. I och med fotosyntes och klorofyll och sånt, så borde ju det bladet där ha varit grönt.


Svart som natten

Så det är starka grejer, de där E-tjofräsen.

Just det ja! Igår när jag var ute och sprang, så tog jag min havsvända, bara det att jag, när jag kommit fram till socitetsparkens slut, vände och sprang tillbaka, istället för att springa upp för Bergsbacken och den vägen hem. Trodde att löpturen då skulle bli omkring 6 km kanske, men det visade sig sen att jag hade sprungit 8,2 kilometer när jag kom hem. Då blev jag postivit överraskad! I och för sig är det ju inte närmre den mil jag vill komma upp i, än de 9 kilometerna jag sprang i lördags. Men på mina tisdagar är jag egentligen nöjd med att springa fem, så det här blev ju bonus konditionsmässigt. Det blir så mycket asfaltsunderlag när jag utgår här hemifrån, och det är inte helt skönt för benen, så jag tror jag ska fokusera på att springa kortare sträcka, men snabbare, när jag springer här hemifrån på tisdagar, och längre och med något lägre hastighet på helgen, då jag mestadels springer i elljusspåret.

Det får vara allt för nu.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, april 28, 2009

Dåligt språkbruk: idag svär jag

Jag sitter och är SÅ JÄVLA FÖRBANNAD just nu!! Det mer eller mindre rycker i hela kroppen, så arg är jag!
Ja, jag det är förstås inget annat än ett vanligt jävla i-landsproblem som gör mig så sjukt arg, det är nämligen så att mitt virusskyddsprogram ville uppgradera sig, så det lät jag det göra. Sen skulle jag blogga och lägga in bilder från kameran... men ingenting händer när jag kopplar i kameran i datorn! Det har fan aldrig hänt förut, så det är det där jävla virusprogrammets fel! Åh, såna här tekniska skitsaker retar upp mig som inget annat, jag blir så jävla less att det fan inte är sant!
Det känns som att jag har provat allt nu, med datornomstart, avstängning av Norton, supportskrivande, kameraominstallation och fan och hans moster. Inget hjälper!
Jag provade också att plugga i mobilen, och det funkade som vanligt, så det är ju ett mysterium i sig? Varför blockerar Norton kameran men inte mobilen?
Åh, jag är så grymt nära att dänga in huvudet i väggen nu, på något sätt måste jag få ur mig den här ilskan! Och jag har redan varit ute och sprungit idag, över åtta kilometer, så det blir det inte tu tal om.
Och markisaffären, där jag skulle höra mig för om persienner, hade lunchstängt när jag var där. Jävla skitdag!
Fast jag vet ju att den har varit bra också, men i mitt just nu hatfyllda hjärta så vill jag inte befatta mig med sånt.

Hur ska jag lösa den här skiten då? Kameran blir ju fullständigt värdelös om jag inte får in bilderna på datorn!

Fritt. Ditt.

måndag, april 27, 2009

Dessa härliga naturupplevelser

Ja, jag ser väldigt ofta vilda djur på mina cykelturer till och från jobbet. Rävar, rovfåglar, älgar, harar, paddor och som idag, rådjur. Och tog jag mig ett kort också, fortfarande cyklandes. Fast mobilen återger inte riktigt hur nära rådjuren faktiskt var.


Två vackra djur

Fast rådjur är ju rätt vanligt att se, men glad blir jag ändå. Men älgarna i förra veckan smällde högre, för det ser åtminstone jag alltmer sällan, känns det som.

Det har varit en okej dag må jag säga. Eller ja, den har varit bra, men det har varit lite måndagskörigt. Ibland känns barnen lite extra speedade på måndagar, och det kan huvudet bli extra trött av. Men vid lunchen vid mitt bord, hade vi exceptionellt bra matro! Det är inte alltid man har det, när man äter med ett gäng tvååringar.

Hemma åt jag tunnbrödsrullar till middag, alltså såna med mos och korv bland annat. Det har jag aldrig gjort förut, men det är ju rätt gott. Fast hemskt kladdigt blev det, tur att jag åt i min ensamhet. Fast det gör jag ju jämt här hemma.
Men imorgon, då ska jag ju svänga ihop en smörgåstårta igen! Ska bara se till att köpa landgångsbrödet till dess. Det är ett ätande jag ser fram emot!

Jag känner att jag inte har så mycket mer att säga idag. Men det måste ju vara tacksamt att slippa läsa horder av blaj någon dag i alla fall.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, april 26, 2009

Hönshjärnan

Ibland blir jag så trött på mig själv att jag bara vill dunka huvudet riktigt hårt i en betongvägg. Så långt går det förvisso sällan, men idag kände jag mig riktigt glödande irriterad på mig själv.

Söndagstraditionen bjuder ju på matplanering och storhandling som vanligt, vilket jag också genomförde. På Flygfyren vimlade det av förskoleföräldrar och barn, såg inte mindre än fyra föräldrar och fyra barn som jag hälsade på. En växlade jag några mer ändå med.
Irritationsmoment ett kom när jag kom hem med två fulla kassar och insåg att jag hade glömt landgångsbröd, som så tydligt stod på handlingslappen jag hade med mig (ja, jag ska göra smörgåstårta på tisdag!). Men det var ändå ett mindre irritationsmoment, för jag får väl helt enkelt handla det imorgon eller på tisdag då.

Jag åt frukost på balkongen (ah, detta ljuvliga vårväder!) och satt vid datorn en stund innan jag packade ihop mina träningssaker och cyklade till föräldrahemmet för att ta mig min helgträning. Den brukar annars äga rum på lördagar, men igår var jag ju slutkörd av terassdemolering och annat, så det blev inget då. Jag bytte om, spelade Für Elise på systers piano och gick in i tvättstugan för att ta på mig mina löparskor. Jag kan inte fatta att jag ens letade på skohyllan där, men det gjorde jag, innan det slog mig att jag har skorna hemma hos mig numera. Inte permanent ståendes där, som förut. Och skorna hade jag förstås inte med. Och det misstaget har jag gjort förr, vilket har kostat mig 7,4 kilometers extra cykeltur då. Och det är jag faktiskt inte vansinnigt sugen på när jag ska ut och springa.
Nu hade jag sån tur att jag fick låna min mors bil, av far. Så jag körde då lätt irriterad hem, parkerade på gästparkeringen och gick, fortfarande iförd träningskläder, in i trapphuset och grävde i fickan efter mina nycklar... bara för att inse att jag hade glömt nycklarna i jeansen som låg i badrummet hos föräldrarna!! Alltså, då kände jag ett milt vansinne skölja över mig!
Så jag fick ta bilen och köra tillbaka, säga som det var till en hånleende och måttligt road far och åter låna bilen, denna gång förvissad om att nycklarna var på plats i träningsbyxefickorna och köra hem och hämta skorna och sen direkt sticka ut och springa.
Hela fadäsen gjorde att jag kom iväg omkring 45 minuter senare än jag hade tänkt.

Väl springandes, så var planen att jag skulle springa en mil. Jag tänka modifiera min redan modifierade åtta (alltså varvet jag springer) så att den bortre och övre ringen skulle springas två gånger, plus att jag både skulle starta och avsluta vid dörren, inte vid elljusspårets början, som jag förut gjorde. Det gick mycket bra i alla fall, jag blev lite tröttare i benen än vanligt, men konditionsmässigt krävde det inte mycket mer av mig, för flåsmässigt sett och så, så var det ingen direkt skillnad.
Det enda abret var, att när jag kom i hamn, och stängde av träningsprogrammet, så såg jag att jag inte hade sprungit en mil, utan 9,0 kilometer. Så till nästa gång måste jag tänka ut någon ännu lite längre väg att springa, om det ska bli en mil.
Hur lång tid tog 9 kilometer att springa, undrar du?
44:45:09.

Där slutade väl i princip dagens irritation. Men tänk om ingen hade varit hemma och jag hade gjort nyckelfadäsen cyklandes, då hade jag ju fått cykla 14,8 kilometer extra. God motion förvisso, men det hade kanske tagit lite på löpkrafterna. 14,8 kilometer är ju nästan vad jag har hemifrån och till jobbet.

Just det ja, räkningar har jag betalat idag också. Pengarna tycks räcka också denna gång.

Nu hände något roligt! Jag pratar med Robert på msn, och han "woooah":ade över någon fotbollssida han såg, där det stod att Fredrik Lundebring var domare. Jag tittade också, och woooah:ade också och såg inte alls att det såg Fredrik Lundberg, förrän han sen påpekade det. Illa att vara namnblind på sitt eget namn!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, april 25, 2009

Persiennhaveri

Imorse när jag klev upp vid åttasnåret och drog upp persiennen i köket, ja då brast snöret så att halva persiennen släppte.


Så här såg det då ut

Sen, när jag öppnade fönstret på mitten, eftersom persiennen sitter mellan glaslagren, ja då blev det totalt kaos.


Fullkomligt kaos...

Jag fick inte till det där alls, och jag kunde inte ens stänga fönstret efter mig, så jag fick helt sonika ringa upp familjen och rådslå. Mamma, som jag ändå skulle samåka till jobbet med, kom och tillsammans fick vi ner den. Fast hon gjorde väl i och för sig det mesta där. Nu är jag alltså persiennlös på ett av fönstren, så jag får väl uppsöka Janssons Markiser på Stockholmsvägen och höra mig för vad det kan kosta att installera en ny. Förvisso är det ju i köket och på norrsidan, så jag varken sover där eller måste dra ner för att skydda växter eller liknande från sol, men fönstret sitter rakt emot dörren ut till sov/vardagsrummet, och solen finns ju på den sidan tidigt som satan på morgonen, då jag helst inte vill få sol strålande in mot fotändan av sängen. (För dörren emellan är till stor del glasdörr.)

Jaja, sen åkte vi via Norrköp och lunchinköp ut till jobbet för den årliga lördagsarbetsdagen där det var rätt dålig uppslutning personalmässigt, men ett drygt 20-tal föräldrar ändå, så det var ju folk både här och där och massor blev gjort.
Jag sysslade i huvudsak med att bryta och bända murket trä ur en rätt stor trall. Har aldrig brukat kofot så brutalt förut! Om jag ens har brukat en alls förut, det vet jag inte. Jag och min kollega döpte om oss till Grotesca och Vulcanus (ja hur kan du tro att båda var min idé?) och slet som djur med att riva skiten. Fast de namnen ska jag nog ta med i någon av de historier jag då och nu skriver på. Fast det seriösa projektet som jag skulle "skriva en sida om dagen" på, ja där var det veckor sen det författades. Men någon gång fortsätter jag nog.
Hur som helst, det var rätt roligt att riva. Fast varmt. Solen gassade och jag hade till en början inget på mitt kala huvud, så till slut fick jag leta upp en leksakskeps inne på avdelningen för att skydda lite.
Slitsamt var det, men jobbet blev gjort. I likhet till mycket annat.
Till lunch gjorde jag inte som majoriteten som grillade korv, utan åt sushi. Det är ju faktiskt riktigt gott!

Under dagen har jag dessutom kört både framåt och bakåt med bil med släpkärra. Sånt där tycker jag ju är roligt, så långa fordon som möjligt vill jag ju manövrera, så bil med släp är inte vidare svårt. Jag skulle gärna ta mig en tur med 18 meter ledbuss någon gång igen nu, det var nog två år sen sist nu. Men han jag känner som äger bussen, jobbar numera som bussförare och tycker väl inte att det är så extraordinärt att ägna ledig tid åt att göra det obetalt också.

Jag har inte gjort någon majbudget än nej, det var ju lön igår och tiden har bara fyllts med annat, så det tänkte jag sitta med nu. Förra månaden har jag dock hunnit räkna ihop och där gick jag med 411 kronor plus. Det är bra jobbat, för jag förde ju över mer än budgeterat till sparkonton.
Jag ska nog också börja amortera mer, öka upp det hela med hundra procent närmare bestämt. Från 500 till 1000 kronor i månaden. Jag får ju en löneförhöjning snart, så med den här låga räntan borde det ju gå finfint, och även när konjunkturen sen vänder och räntan höjs, så borde det gå. Och om inte, får jag väl gå ner till 500 igen.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, april 24, 2009

Inbjudningar från alla håll

Det är lite typiskt, nu när jag har bestämt mig för att vara med på arbetsdagen imorgon, att Joakim (FCZ-vän) då ringer och föreslår grillkväll hos honom senare under kvällen. Det lät både trevligt och gott, framför allt som jag blivit sugen på grillat då flertalet kollegor och personal berättade att de skulle hem och grilla. Och jag som stängde och därmed var kvar till sist, fick ju höra om allas grillplaner.
För vädret har ju varit fantastiskt idag! Och jag började så sent som klockan nio, så dels fick jag sova till sju - vilket känns härligt länge en arbetsdag - och kunde ostressat göra min morgon fram till åtta, då jag cyklade iväg. Och redan då var det varmt, soligt och allmänt fint. Livet är härligt när man cyklar, för hade jag åkt bil hade jag varken sett eller hört det får som stod alldeles vid sitt stängsel och bräkte glatt till mig.
Men nu blev det vädersidospår. Jag tackade nej till Joakim eftersom det brukar vara väldigt trevligt hos honom och därmed väldigt sent också, och med en timmes restid därifrån, så är det inte riktigt att tänka på, när det ska upp och göras nytta också imorgon. Men jag hoppas på en nästa gång.

Sen har jag också fått en inbjudan från Tore (också FCZ-vän) till hans födelsedagsfirande via facebook. Han är ju inte bara känd från FCZ numera, och jag såg på gästlistan att exempelvis Kjell Eriksson som för mig är mest känd från Morgonpasset i P3, men som också har varit med/är med (?) i Japanprogrammet och också förekommer i Ballar av stål emellanåt. Jag avvaktar lite med hur jag gör där.

Apropå Tore förresten, så ska jag titta på det värdelösa programmet "Grillad" bara för att han och Glenn, min gamle fotbollstränare, är med där om en stund. Fast kan hända att jag inte tittar aktivt, för jag provade att titta lite när Robert Aschberg var med för någon vecka sen, och ja, rent värdelöst tyckte jag att det var. Kritiken som har florerat är i sanning befogad!

Jag blev lite irriterad på mig själv då jag pratade med mina kollegor om mat, och kom på att jag igår gjorde slut på crème fraîche som jag skulle ha till kvällens middag. Bah, där har jag för mitt storhandlande och planerande, när jag gör av med ingredienser i förväg. Taktlös av mig.
Så det blev till att på hemvägen stanna på Coop Nära i Grind och småhandla. Hua, jag gillar inte att småhandla. Rent tvångsmässigt åkte ju två chokladbitar med.

Till middag blev det för övrigt lax med klyftpotatis och dillmajonäs. Det var till det sistnämda som fraîchen behövdes. Men tillbehör som ruccola, majs och rödlök fanns också på tallriken.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, april 23, 2009

Trött man i trött kropp

Jag är trött.
Fast det får man vara när dagen har innehållit uppstigning som inträffade 5:25, 15 kilometers cykeltur till jobbet med start 6:00, en arbetsdag fylld av härliga barn, 15 kilometers återtur på cykel med start 15:30, matlagning, inmundigande och disk.
Det var ju väldigt korta stolpar om dagen, men så kan det bli när jag är trött.

Det har varit en väldigt trevlig och annorlunda arbetsdag. Jag var som skrivet, på avdelningen för de äldsta barnen tillsammans med alla förskolans pojkar födda senast -05. Det rörde sig för dagen om tolv stycken, inte alltför många. Och att jobba med bara pojkar, det var rätt trevligt. Inte för att jag tror på eller är för fenomenet med uppdelade flick- och pojkklasser (nu har vi inte klasser i förskolan i och för sig, men det framgår nog hur jag menar), men att någon gång såhär, dela upp åldersgrupperna till könsgrupper istället, det är nog inte fel. Jag tycker mycket gott kom av det. Och framför allt var det ju sprunget ur barnens egna idéer.
Roligt att jobba med gamla avdelningskollegor också, det måste jag säga.

Jag kände mig inte så motiverad till att cykla imorse, när jag såg att temperaturen inte låg på mer än högst en plusgrad och att frosten låg över Flygfältet utanför mina köksfönster, men lik förbaskat gjorde jag det. Och värmen kommer ju efterhand. Dock inte i fötterna, de förblev rätt kalla.
Hem var det desto härligare. Då åkte jackan av till och med, första cykelturen efter jobb utan jacka i år. Värt att notera - vilket jag just gjorde.
Mitt mål är i alla fall att cykla så länge det inte regnar de dagar jag börjar jobba klockan sju eller senare, vilket två veckor av tre rör sig om fyra dagar, och den tredje veckan är det tre dagar.
Den här veckan kan det dock bli fem dagars cyklande till och från jobbet, för på lördag är det frivillig arbetsdag för personal och föräldrar. Den hade jag inte tänkt gå på egentligen, i och med att jag stänger på fredagen så känns det som att det blir så minimalt lite helg då, och dubbel komptid lockar inte så mycket. Men ja, jag har börjat tänka om. Jag har förstått på föräldrars prat att de räknar med att jag ska komma, och ja, jag kanske ska ta och göra det helt enkelt. Någon nytta kan säkert jag, som har tummen mitt i handen, också göra.
Men definitivt beslut kommer jag fatta imorgon.
Fast känner jag mig själv så kommer det bli så, för om jag känner mig själv rätt, så är det inte riktigt likt mig att vackla mellan två alternativ där det ena är rätt och det andra är lätt, och så till slut bestämma mig för det lätta.
Nu säger jag inte att jag aldrig väljer lätt framför rätt, det gör jag visst, men då föregås det inte av en inre konflikt.

Något mindre bra är att jag åter börjar få ont i munnen. På samma ställe fast på motsatt sida, som sist. Visdomstandsspökeri, eller i alla fall i de trakterna. Men till skil... oh, nu fick jag hjärtklappning! Spontan hjärtklappning tycker jag inte om. I alla fall, det jag skulle skriva var:
Men till skillnad från förra gången, så är jag nu innehavare av bakteriedödande munsköljning (starkare grejer än vanlig fluorsköljning alltså), vilket eventuellt gjorde saken bättre sist.
Än är det dock ingen smärta att tala om, bara en känning och förnimelse av vad som eventuellt komma skall.

Nu stämplar jag ut, slut.

Fast den riktiga slutklämmen är ju:

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, april 22, 2009

Den som väntar på något gott

Minsann, nu har jag äntligen fått mina P3-prylar i pris för tävlingen jag vann för tre veckor sen på fredag. Det var inte så märkvärdigt, men roligt att det kom fram till slut.


Hela baletten

Det roliga var att det medföljde ett autografblock, och när jag började bläddra i det, så visade det sig att det hade sina kråkor redan! Och ingen hade någon namnförtydligande, så jag vet inte vem som har skrivit vad, mer än en. Den har Tobbe "Sjökexet" skrivit, han var den enda med läslig kråka.


Skulle kunna vara Germund Stenhag, men ytterst tveksamt


Kan vara DJ-namnet "K-Gun", men också tveksamt


Här har vi Sjökexet i alla fall!


Och det här borde vara Olle Garps egen, men tvärsäker man man ju inte direkt vara.

Fast jag ska inte klaga på folks signaturer, min egen kan bli hemskt dålig om jag är stressad (vilket jag mer eller mindre alltid blir om jag skriver den då någon ser på), så i stort sett alla autografer jag har skrivit för FCZ:s räkning, vilket är några stycken, plus alla signaturer på kvitton och sådant, de blir mest hafsverk som inte har någon förankring i hur min kråka egentligen ska se ut.


Tre kråkor skrivna i tre olika hastigeter

I övrigt har det varit en bra dag. Jag lade mig trött som en klubbad säl igår vid 22 och orkade inte läsa länge alls, utan somnade kvickt och väcktes abrupt vid 6:30 av att jag fick sms. Fick då hjärtklappning och trodde att jag hade försovit mig och att de sökte mig från jobbet, men rätt snabbt kom jag på att jag inte skulle kliva upp förrän en kvart senare i och med att jag började 8:30. Det var min mor som undrade om vi skulle göra cykelsällskap till jobbet (vi jobbar ju på samma jobb, om det inte har framgått redan), och det skulle vi. Hon har inte fullt lika långt som jag, kanske 12-13 kilometer istället för mina 15. Men det är ju en bit, det också. Och nog för att det känns som att tiden går fort när man cyklar ensam, men med sällskap så flyger kilometerna iväg bara! Trevligt.

På jobbet har det varit bra också. Hade mitt tredje utvecklingssamtal idag, och det gick väl halvdant. Inte dåligt, men helnöjd med min insats är jag inte ändå. Och jag har bokat tid för mitt sista nu. På övertid på självaste valborgsmässoafton blir det! Ska bli skönt att lägga det där bakom mig sen, för resten av det här verksamhetsåret.
Stängde gjorde jag också, men fick slut på barn nästan en hel timme tidigare än beräknat, och eftersom jag cyklade så var det ju skönt att komma hem till 17:30 istället för att börja cykla då. Alla dagar kan man inte stanna och göra nytta bara för att det finns arbetstid kvar. Fast det slår mig nu att jag inte tänkte på att jag kanske borde ha dammsugit hallgolvet, hade inte en tanke på grusstatusen där.

När jag cyklade hem så såg jag när jag hade ankomit själva Norrtälje så såg jag en kille som jag tyckte att det var något bekant med. Jag klurade och lurade, men kunde inte alls placera honom. Det enda jag kom på var att det förmodligen var någon som var lik någon annan, för personen i fråga kändes inte som någon jag kände i alla fall.
Jag tänkte igenom både manliga bekanta, manliga biroller i mitt liv och också män från TV, men det jag var tvungen att sluta fundera på det där, för jag kom inte på det.
... Förrän vid middagen. Han var lik en av dansarna i Let's Dance! Lailas partner Tobias, nämligen!

Imorgon ska vi ha en kill- respektive tjejdag för mellersta och äldre barnen i förskolan, och eftersom jag är den ende manlige anställda vi har på de olika avdelningarna, så är jag placerad på avdelningen där killarna ska vara (trots att "mina" killar på småbarnsavdelningen inte inkluderas i detta), och det har slumpat sig så att vi ska vara på avdelningen för de äldsta barnen, där jag i huvudsak jobbade de föregående tre åren, och det har också slumpat sig så att de andra två som ska vara där (kvinnor fick det bli, för hela lasset kan jag inte riktigt dra själv, trots mitt "rätta kön"), är de två som var mina avdelningskollegor under de föregående två åren! Det ska bli roligt att jobba med dem för en dag igen. Ingen av dem är mina nuvarande avdelningskollegor nämligen.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, april 21, 2009

Lite ekonomi

Jag kan ju inte påstå att jag som barnskötare har en drömlön eller så, men nu tycks jag leva så sparsamt att jag inte riktigt vet vad jag ska göra av alla pengar. Alltså, så svårt lär det inte bli, men rent budgetmässigt är det lite lurigt. För samtidigt med att jag lever väldigt sparsamt med storhandlingar och slopat bilåkande (nu tankar jag bilen max en gång i månaden till exempel) och allmänt finputsande på utgifterna, så får jag snart också löneförhöjning, räntan sänks (mitt bolån blir billigare alltså) och så verkar skatten ha sänkts lite, åtminstone så verkar det så på lönespecifikationen. Finanskris till trots, så känns mina egna finanser i alla fall väldigt stabila och positiva! Hurra för det!

Annars då, så har vi ju tisdag. Dagen som arbetsmässigt är en favoritdag, i och med att jag jobbar 6-12:30. Idag har jag för övrigt inte jobbat mycket alls i min barngrupp, eftersom jag öppnar på avdelningen för de äldsta barnen och är där till 7:45 ungefär, sen hade egen planeringstid till 9:30, följt av avdelningsplanering. Därpå var det lunch, och det var väl egentligen den enda pedagogiska stunden jag hade, för sen diskade jag och åkte därpå hem.
Hemma bytte jag om till träningskläder, och i denna halvkyla blev det långbyxor och min långärmade matchtröja från FCZ, som det står mitt nummer och namn på baksidan. Det visade sig att den gjorde det lite roligt säga "Hej Fredrik" eller något likande, när jag passerade. Främmande tonårstjejer gjorde så. Och tonårskillarna blängde mer. Men så sprang jag en ny springrunda, fast gammal promenadrunda, som är något mer central och mer tättbefolkad, om man så säger. 5,4 sade telefonen att den rundan var, och det kändes nästan lite väl kort. Fast det är nästan uteslutande spring på asfalt där, och det gör benen extra trötta. Men kroppen i övrigt hade velat springa mer. Istället fick den styrketräna innan jag duschade och sen ockuperade tvättstugan.

Imorgon har jag terminens tredje och näst sista utvecklingssamtal också. Känns skönt att kunna bocka av dem. Tyvärr har jag och föräldrarna till mitt sista ansvarsbarn bara gått om varandra hittills den här veckan, så jag har inte kunnat boka in någon tid där än. Men imorgon hoppas jag att det blir av.

Jag trodde förresten att min P3-pris skulle ha kommit idag, i och med att det borde ha blivit ivägskickat i fredags efter min påminnelse, men ack nej, inte det. Kommer det inte imorgon, då börjar jag tro att jag inte kommer få något alls, trots allt. Det vore grymt trist måste jag säga, men rätt typiskt eftersom jag inte är vinnartypen.

Inte har jag vilat minsta lur idag heller. Balkongen har inte varit så varm som övriga tisdagar, så att ligga därute har det inte blivit annat av än för styrketräning och stretchning, och att ligga inne och sova har jag inte känt att jag har haft tid och lust med. Men trött känner jag mig, morgonen var en trött historia där vid 4:45. Och svinkall också! Sju minusgrader tampades jag med när jag i vårskor och vårjacka tog mig mellan fastighet och bil. Känns ju lite smånervöst att köra med sommardäck då, för man vet ju aldrig, även fast det inte har regnat på bra länge nu, så kan det ju ha blivit någon liten hal fläck någonstans.
Men det gick bra.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, april 20, 2009

Jag är ett måndagsbarn

Då har vi måndag och jag sitter och funderar på vad jag ska bjuda på idag. Det känns som en dag i mängden, utan varken extraordinära händelser eller reflektioner.
Rubriken ja, den säger inte mycket om något i vanlig ordning. En dålig låt av en dålig artist är det. Eller ja, så ska jag väl inte säga, men jag tycker inte om Veronika Maggio. Fast personligen är jag ett måndagsbarn, jag är född måndagen den 17 november 1986 klockan 18:15.

Jag cyklade till jobbet, vilket var rätt kallt på morgonen. Men det blir ju fort varmt av trampandet i alla fall, bra det. Lite lätt motvind hade jag då.
När jag cyklade hem sen, så måste jag ha haft medvind, för det gick så jäkla lätt! De 15 kilometerna som avslutas med både Bergsbacken uppför (den gör skäl för sitt namn, vill jag lova) och rödljus här och där, gick ändå från jobbslut till att jag körde in cykeln i förrådet på ca 38 minuter. Det tycker jag är bra jobbat! Men då var jag lite svettig också, jag cyklade inte i promenadtakt så att säga.

Igår tittade jag på Filip och Fredriks nya program på femman och slogs av att jag tyckte de verkade lite nervösa. De babblade på i en otroligt snabb takt tyckte jag, och det kändes allmänt stressat. Men det blev ju rätt bra ändå. Jonas Gardell är ju bra när han inte är för mycket och Marilyn Manson var ju speciell på sitt sätt. Jag kommer fortsätta titta på dessa guldgossar! Fast jag hoppas att de håller sin sändningstid bättre framöver. 22:30 skulle nästa program börja, men 22:40 tog deras program slut.

Jag som tänkte att det här skulle bli ett bildlöst inlägg också, men så skrev mitt ex på msn och frågade efter ett recept på köttfärssås som jag hade bjudit på en gång för år och dagar sen, och jag kände att istället för att sitta och skriva av det, så fotade jag det och skickade. Så här följer ett handskrivet recept på en mycket god köttfärssås med bacon:


Första sidan


Andra sidan

Det där är smaskigt, tål att testas! Var dock länge sen jag gjorde det, tror inte jag har gjort det sen den gången jag bjöd på det faktiskt. Brukar göra en egen variant på köttfärssås enligt recept ur mitt huvud, när jag gör köttfärssås.

Det papper som skymtar fram bakom baksidan av receptet, det är min bostadsrättsförenings årsredovisning med bifogad kallelse till föreningsstämma som låg i brevlådan idag. Torsdagen 7 maj klockan 19 är det stämma, och just den dagen har jag personalmöte och slutar jobba 19. Känns inte kalasbra, för jag vill helst gå på stämman, men det känns ju måttligt bra att jobba 7-19 och sen sitta på stämma i två timmar, eller vad det kan ta. Jag brukar så ofta missa möten som gäller bostadsrättsföreningen, men det känns ju bäst att hålla sig àjour med vad som händer. Vi får se hur jag löser det.

Apropå det förresten, bostadsrättsföreningen och så, så är ju debaklet här att jag hälsar på alla de boende, men nästan inte vet vad någon heter i förnamn. Flera har jag tagit i hand med precis när jag flyttade in, men inte lade jag namnen på minnet. Men nu har jag kommit på en bra sak! På den här sidan kan man bara skriva i adressen i sökfältet, och så får man upp alla som bor där, och eftersom jag via tavlan i trapphuset vet vad många heter i efternamn, så går det att luska ut förnamnen också. Det som överraskade mig lite är att det tydligen bor en 20-årig tjej här också, men det är jag osäker på vem det kan vara. Förutom ett par tonåringar som inte har flyttat hemifrån, så trodde jag att jag var yngst här.
... I och för sig kan ju 20-åringen också vara en icke-utflugen. Jaja, jag vet inte.

Idag blir det ingen avancerad mat för min del. Matplanerade så billigt som möjligt, för att försöka hålla matbudgetposten för denna månad. Jag hade på känn att jag var på gränsen att överskrida den innan veckans storhandling (och på lördag är det ny lön och dags att sammanställa den budgeten), och ja,drygt 200 kronor i från mina budgeterade pengar var jag, så jag utgick planerandet mycket utifrån vad som redan finns i frysen. Så idag blir det hamburgare. Men jag har ju rödlök ja! Så jag kan lyxa till det på så vis! Woho, det tänkte jag inte på!
För övrigt så spricker nog matposten med omkring 60 kronor ändå, för 260 kronor gick handlingen på. Men jag har ändå nästan tusen kronor kvar, trots ökat sparande och så, så många andra poster har jag gjort av med mindre på, antar jag. Woho igen, jag är så ekonomisk!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, april 19, 2009

Livsförlängare

Jag skrev ju igår att jag fick ett riktigt ihärdigt och hjärtligt skrattanfall över en struntsak, och tro på fasen, det hände idag igen! Först ett mindre gällande nypor, när min far frågade om jag är "klen i nyporna", när jag hade problem med att öppna en mjölkförpackning. Just ordet "nypa" tycker jag är ett riktigt komiskt ord, speciellt i kombination med värk. Typ "jag har så ont i nypan", ja det är i sanning något som är roligt i min värld.
Men, det riktigt stora skrattet kom sen, när jag och min syster tittade på ett youtubeklipp. Jag sade sen att "har man en sån kvinna är det befogat att kalla henne för regeringen", och sen spann vi vidare på det där, hur det egentligen skulle vara att ha en kvinna med den typen av humör, till exempel som granne. Helt hysteriskt roligt blev det, av någon konstig anledning.

Det känns som att jag kanske är i någon mer avslappnad fas av livet, om det är så lätt till gapskratt nu. Det har jag faktiskt inte i tid och otid. Småskratt är ju lätt till hands förstås, men det riktigt innerliga och hjärtliga gapskratten, de är mindre vanliga. Men jag välkomnar naturligtvis om det blir mer sånt framöver! Det går ju inte att säga annat än att det är väldigt roligt att skratta!

Imorse kom jag förresten ihåg att ta min puls direkt när jag vaknade. Och då låg den på 52! Sen var jag nyfiken på att se vad som hände om jag tog pulsen under en hel minut och samtidigt höll andan, så det provade jag. Det som hände var att jag kände pulsen mycket tydligare, tror jag hade hört den utan att ha fingret i armvecket (mitt bästa pulsställe), och så sjönk den ner till omkring 45! Det tycker jag är lite häftigt. Men om hjärtat slår för att pumpa ut blod som transporterar syre, och det inte finns något nytt syre att transportera ut, då kan ju hjärtat få ta igen sig lite.

Jag har enligt söndagstraditionen storhandlat denna morgon/förmiddag. Jag köpte mig lite bakingredienser och bakade sen en kladdkaka enligt ett recept jag hittade på, med blockchoklad och hasselnötter (eftersom jag inte köpte någon helnöt som jag gärna gör vid min storhandling). Den blev god, men jag borde nog ha haft mer värme på ugnen, för den var i kladdigaste laget.

Just det ja, jag håller på att lära mig att spela Für Elise på min systers piano. Om du tittar på länken så kan jag spela ungefär så långt som till 0:40 om jag räknar rätt, fast bara med en hand då. Jag är ju en omåttlig nybörjare, så att säga. Introt till Phantom of the Opera (noter hon fick av mig, inköpta på Harrods) har jag så mått lärt mig också. Ångrar lite att jag aldrig började spela något instrument som barn.

I övrigt är jag konfunderad. Jag fick via facebooktaggning se att delar av FCZ i fotbollssammanhang var i Linköping igår, utan att jag hade en aning om det. Det måste jag säga var trist, nu när jag har så bra kondition så skulle jag gärna spela lite fotbollsmatcher igen. Märkligt att det hade gått mig helt förbi!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, april 18, 2009

Hurtbullen

Idag slog vädret bakut måste jag säga. Kvicksilvret har krupit nedåt noll och det har yrt både snö och hagel i luften! Vadfalls? Fast ja, bakslag i april är väl inget man ska få ångest över, det sker ju varje år. Inget har fastnat på marken i alla fall, och det är ju positivt.
Mindre positivt var att haglet kom precis när jag var ute och cyklade, och jag fick bittert erfara att hagel i framfart i kombination med avsaknad av ögonfransar är lika med viss smärta och genererar i dålig sikt. Inte helt bra när man är i trafiken.

När jag var framme vid mitt mål, så var meningen att jag skulle ge mig ut och springa också, men det kändes ju högst omotiverat att springa i det eländesvädret. Fast jag gjorde det ändå! Och jag utökade min "åtta" så att den nu enligt telefonen är 6,2 kilometer. Glad för det är jag också, för nederbörden upphörde snudd på direkt, så det var rätt skönt. Visserligen var det såpass kallt att jag hade träningsjacka och mössa och fingervantar också, så det kändes ju mer instängt kanske. Men skönt ändå.

Min utökade träning börjar ge effekt på pulsen också! Jag tror att jag har skrivit att jag tycker att 60 är en rätt ideal vilopuls. Men imorse när jag vaknade och inte hann göra mer än gå på toa, då låg pulsen på 56 enligt finger+klockamodellen. Och hemma hos familjen, där pulsklocka finns, landade den på 54 när jag satt i soffan en (bra) stund efter träning.
Och hungrig blir jag i tid och otid också. Fast såhär på helgen så slarvar jag med lunchätande också, det kan ju vara en förklaring.

Just ja! Jag fick ett ordentligt och ihängande skrattanfall där i soffan också, utan egentlig fattbar anledning. Louise Hoffsten spelades på stereon, och min far frågade då "Är det Louise Hoffsten?"
Min syster (som heter Louise) passerade precis då och svarade frågande "ja?" och sa sen, innan någon hann säga något "eller nähä..." tyst för sig själv och gick ut. Och något med det uppfattade jag som hysteriskt roligt, för jag skrattade gott och riktigt länge åt det, ett riktigt bubblande skratt! Det var ju förvisso roligt, men lite märkligt.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, april 17, 2009

Har jag plötsligt fel nummer?

Jag råkade ut för något som jag skulle vilja klassa som märkligt för någon timme sen. Jag hade nämligen bestämt mig för att lyxa till det med en hämtpizza som jag då tänkte ringa och förbeställa hos den närmsta pizzerian här, så att jag under "tiominuterenkvart" kunde ta mig en dusch och sen gå och hämta den. Men jag stötte på patrull!
När jag ringde först, så kontrollerade jag displayen på min bärbara telefon som alltför ofta enerverande nog automatiskt slår in en fyra före den siffra jag själv slår in, vilket gör att alla telefonnummer som inte börjar på 44 blir fel. Hur som helst, jag hade slagit in numret rätt från broschyren och signalerna gick fram. Hemskt många gick fram. Men jag tänkte att det kanske var rusch värre och underbemanning och så, så jag hängde ihärdig i. Till slut svarade en "Danne!" och då kände jag att jag var lite fel ute. Det kanske är väldigt fördomsfullt av mig, men jag kan inte riktigt tänka mig att någon av de som jobbar på pizzerian heter Danne, och det är ju inte riktigt kutym att på sitt jobb bara svara med sitt namn. Sitt smeknamn dessutom. Så jag frågade lite förvirrat var jag hade kommit och fick då ett svar som jag inte uppfattade, men som inte lät det minsta som Kaptensgården, som Flygfältets lokala slabbmatshak heter. Jag ursäktade mig då och sa att jag nog hade ringt fel och lade på. Funderade på om telefonen ändå hade lagt på en fyra, eller vad som hade hänt. Så jag gick till nattduksbordet där min sladdtelefon står och slog in numret på den. Men då gick det fram signal på signal utan svar igen, och jag vågade inte vänta så länge den gången, för vad är väl pinsammare än att ringa samma felnummer två gånger i rad?
Så då påbörjade jag projekt Vad Göra Nu och pratade lite med Jonatan på msn. Han frågade hur långt jag hade till restaurangen, och ja det är ju sannerligen inte långt. Tvärs över gatan och gena (som vi lokalt här i alla fall är en förkortning till "att ta genväg") över en parkering och vips, framme! Så han menade att jag gott kunde gå dit och beställa. Och den tanken hade - dumt nog - inte slagit mig. Kanske för att jag var så inne i min plan om att duscha under tiden pizzan gjordes och också för att jag inte tycker det där är det bästa stället att vänta i tiominuterenkvart på, så det blev inte så. Istället blev det att jag ringde till pizzerian på Esplanaden, som nog har stans godaste (men också långt ifrån billigaste) pizzor och drämde till med en sort som hette Meza Luna. Dit blev det bil sen (känns ju inte helbra att ta bilen för att åka kanske två kilometer när jag cyklar 30 kilometer till och från jobbet annars, men pizzan blir ju kall annars), och vips så hade jag en pizza hemma på mitt bord sen!


Meza Luna är inte klantigt gjord, den är halvinbakad. God som få!

Jag tog för, ja jag vill nästan kalla det första gången, pizzasallad till pizzan. Brukar konstant tacka nej till det i och med att jag inte har varit så förtjust i det. Men nu får vi pizzasallad (fast då bör den ju gå under beteckningen vitkålssallad) som en av fyra salladssorter så gott som dagligen, så jag har lärt mig att tycka om det. Och det var gott till den inbakade halvan också, men jag ville inte att den salladssmaken skulle äta upp den goda ruccolasmaken, så hela brukan gick till den halvan.

Dagen i övrigt har varit bra. Kanonbra vill jag nog till och med sträcka mig till!
Dels vaknade jag 4:37, och det är ju i de allra flesta sammanhang inte så kul kanske, men jag skulle ju upp 4:45, så då fick jag mig en naturlig "ligga och mojsa i sängen"-tid innan det var dags att gå upp. Och jag slapp vakna av oljud också, så vilket väckarklocksljud jag än spelar in, det låter som när det väcker mig. Det var med andra ord bra.

Jag öppnade på avdelningen för de äldsta, där jag annars öppnar på tisdagar. På tisdagar är det ofta rätt stissigt om man säger så, barnen uppför sig rätt mycket enligt den sinnebild många har av förskolor där barnen bara skriker (vilket jag har påpekat förut är långt ifrån hela sanningen). Men idag var det, trots att det i princip var samma barn som på tisdagar, väldigt lugnt och harmoniskt. Mycket skönt och glädjande!
Specialschema rådde för mig idag, så jag skulle jobba 6-8:30 på den avdelningen, vilket jag också gjorde. Sen fick jag välja vilken avdelning jag skulle vara på och så avlösa en kollega 12:30 och jobba där till 14. Jag valde min vanliga avdelning, för det är ju där jag känner mig mest hemma. Där hade vi tre barn för dagen. Övriga avdelningar (utöver där jag öppnade) hade fyra, fem och två barn för dagen, så jag räknade snabbt ut att jag inte behövde avlösa någon och egentligen kunde kompa av dagen så snart jag hade haft mitt medarbetarsamtal som gång på annan har blivit uppskjutet.
Det samtalet gick för övrigt bra, hade det med vår administrative/ekonomiske chef.
Sen tänkte jag pysa hem innan lunch, men så fick jag sånt blodtrycksfall att jag kände att jag var tvungen att äta först, så omkring 11:30 drog jag hem! Woho!

Och hemma såg jag till att få lägenheten städad, innan jag så lade mig på balkongen med benen i solen och sov. Fotade även det och mms:ade in till Christer som ville få in bilder på vad folk gjorde i vårsolen.


Lite onaturlig vinkel att fota sig själv i dock, med halvt vriden kropp

Lyssnade även på P3 Musik med spellistan som går på fredagar, och beslutade mig då för att maila programmet och fråga vad som har hänt med mitt pris. Har tidigare mailat programledare Olle Garp på facebook och frågat detsamma, varpå han svarade att det var på väg och att han var långsam.
Men nu, genom programmets mail svarade han:
Förlåt Fredrik!

Det hela är helt och hållet mitt fel.
Jag fixar det direkt.

/Olle
och

Hej Fredrik!

Nu har jag ett litet paket färdigt här.
Men tyvärr så har jag skrivit ned din adress på en lapp som ligger
hemma.
Kan du skicka den igen så vore det toppen.

Olle
Så ibland måste man trycka på, även bland radiocelebriteterna! Kul att veta också att mitt namn och adress finns på lapp hemma i det garpska hushållet!
Så nu bör ju det lilla paketet ha dimpa ner snart!
Dimpa, förresten, det slog mig tidigare att supinumformen av det heter dumpit. Skulle skriva det i den formen och fick då tänka till över vad det hette, för "dimpte" både hörde och såg jag att det var fel. Men dumpit, där har vi det.

Och nyss åt jag alltså middag, så nu är jag mätt och belåten! Lite lustigt är förresten, att jag vaknade och var vrålhungrig (kanske det som väckte mig?) där tidigt imorse, trots att jag åt väldigt mycket mat och blev extremt mätt igår. Och likaså blev jag ju väldigt hungrig inför lunchen, och också inför middagen föll det sig så. Vad säger det om förbränning och sånt tro? Ökar den, som gissningsvis redan är hög hos mig, i takt med att mitt motionerande ökar?

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, april 16, 2009

Gnorr med knorr

Ja det blev ju inte mycket skrivet igår, men jag kände mig inte motiverad för mer, helt enkelt.

Livet går i alla fall sin gilla gång för oss som får leva, kan jag bara konstatera. Jag har varit torsdagshurtig och cyklat till och från jobbet. Det gjorde jag förvisso igår också, men på torsdagar måste jag cykla hemifrån klockan 6:00 för att utan att stressa hinna till jobbet, jämfört med onsdagarnas 7:30 som blir hemifråncykeltiden. Då känns torsdagarna hurtigare på så sätt. Kallt är det ju än så länge så tidigt, men vädret tycks funtat så att morgnar ska vara fina, för det är ofta kallt men fint tidigt på morgonen. Vindstilla och så, silverglittrande. Sen kan det bli vad för väder som helst under dagen, och det var ju just vad det blev idag. Mulet, snålblåst och inte alls rart. Dessutom låg snålblåsten på så sätt att jag hade motvind nästan hela de 15 kilometerna hemåt sen vid 15:30. Trögt, men jag har i alla fall kondition att klara av det varken utan att flyta bort eller känna "åh, jag kommer aldrig komma hem!". Nej, min kondition är det nog inte mycket fel på just nu. På min fars puls- och blodtrycksklocka som jag brukar testa på helgerna, ser jag att jag ligger bra till. Blir så glad när pulsen hamnar på precis 60, för det tycker jag är en ultimat puls. Ett slag i sekunden, det låter hälsosamt. I skrivande stund och utan pulsklocka, utan med finger och vanlig klocka, ligger pulsen på 72. Men då har jag inte varit i vilande fas alls, bara flängt och dängt fram till nu.

På jobbet då, ja där var det bra på min avdelning. Lugnt också, med bara fem barn. Påsklov och sjukdomar i kombination ger lugna gatan hos oss. Rätt skönt.
Och jag fick glada nyheter i form av en förfrågan om jag ville ändra min arbetstid imorgon, från 7-15 till 6-14, och jag är sannerligen för tidigareläggning av fredagar så ofta det går! Det ger mig helg tidigare och det är alltid skönt att sluta tidigt på fredagar. Dessutom kvalificerar det sig för att ta bilen också (det är högst sällan jag känner ett sug av att börja cykla hemifrån klockan 5:00), och då kommer jag också hem tidigare och kan ta i tu med privatlivet direkt.
Ut och springa ska jag nog då, i och med att det inte blir cykling. Det har blivit så att jag gör något konditionsmässigt nästan varje dag i veckan. Det är så härligt!

Till middag nu åt jag mig proppmätt. Alldeles för proppmätt. Men det var ju så gott! Jag gjorde pasta med en räk- och surimiröra bestående av förutom nyss nämda ingredienser också matlagningsgrädde, en klick crème fraîche, hackade soltorkade tomater, hackad rödlök, sockerärtor samt salt och nymalt svartpeppar. Mycket gott!
Surimi förresten, ja det visste inte flygfyrenarbetaren heller vad det var, när jag vid min senaste storhandling frågade var de hade dessa. Men om man säger crab sticks förstår nog desto fler. Fast det står faktiskt surimi på paketet... Så det är det ord jag använder mig av. Fast tekniskt sett så är det väl så att crab sticks är en typ av surimi. Nåja, det om detta.

Jag måste också jubla åt Toves framsteg på arbetsmarknaden, som ger ökade chanser för att USA-planen faktiskt kan bli av! Hurra!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, april 15, 2009

She's got a smile that it seems to me

Idag går mina tankar till en familj som har drabbats av tragedi. Och till en barngrupp som för tredje gången är med om något liknande.

Jag vet inte riktigt vad min tystnadsplikt begränsar mig till att skriva och inte skriva, så jag håller det så kort för säkerhets skull.

Den här sången illustrerar i alla fall det jag känner rätt bra, åtminstone så som jag själv tolkar den.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, april 14, 2009

Plankdebakel

Då var påskledigheten slut. Känns som att den gärna kunde få fortgå lite längre, men ack nej. Fast i och för sig så har det varit en väldigt lugn och bra dag. Och kort, dessutom. Jag hade arbetstid 6-12:30, men vi hade bara tre barn (av fjorton!) på avdelningen idag, så jag smet en halvtimme tidigare med föresatsen att jag skulle hem och skriva nulägesbeskrivningar om två av mina ansvarsbarn - vilket jag också gjorde.
Sen stack jag ut och sprang och styrketränade där efter på balkongen. Och efter dusch så hade jag tvättstugan. Och när tvätten tvättades så lade jag mig i solen på balkonggolvet och slumrade till faktiskt. Trodde bara att jag skulle ligga där och njuta, men jag dråsade allt rätt långt bort.


Springklädseln tvättades och fick förmån att lufttorka - för att lukta extra gott

Sen har jag mestadels härjat i köket. Jag skulle göra plankstek idag nämligen, och det gick inte riktigt så smärtfritt som jag hade väntat mig. Jag måste nog rent ut sagt säga att jag klantade mig. Jag tänkte nämligen som så, att jag skulle förbereda genom att sätta på värmen på stekpannan, så att den var varm och klar när jag hade putsat och skivat köttet... men det tog längre tid än beräknat, så sen var stekpannan fullkomligt glödhet och smöret fräste det ilsket om, och när jag lade på köttet så skvätte det ofantligt och riktigt började bolma i köket. Min brandvarnare, som är känsligt som få, tjöt igång förstås. Jag trodde jag skulle hinna förebrå den, men när jag var på väg för att klättra upp på stolen och ta ned den, då såg jag hur den lilla röda dioden på den tändes och så tjöt den av hjärtats lust. Ack ack. Men planksteken blev i alla fall god och lyckad till slut.


Mums... fast här hade jag glömt att lägga på de haricot verts som jag också kokade


Jag åt mig fullkomligt jätteproppmätt, god mat är synd att kasta


Skvättspis

Åtföljs av anletes svett som resulterade i:


Rent kök

Nu är jag mätt och satt och orkar inte ta mig för så mycket alls. Den här mättnaden får jag ta och förbränna vid morgondagens cyklande till och från jobbet, för nu orkar jag då rakt inte röra på mig.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, april 13, 2009

Storartade planer

Igår kväll pratade jag lite med Tove, och nu har vi åtminstone en plan om att så småningom planera en resa till USA. Woho på det! Resa nästa sommar då, ser det ut att bli. Kalas lär det ju bli, jag har ett sånt sug efter att åka dit!
Så igår öppnade jag ett nytt sparkonto till och med, som ska vara mitt resekonto som det är döds- eller åtminstone spöstraff på att ta ut pengar från annat än för resmål. Mitt andra sparkonto får fortsätta att vara kris- och investeringskassa, och där får jag alltså ta pengar om jag så nödgas. Men bara om det verkligen behövs! I övrigt ska budgeten hålla i längsta möjliga mån. Mitt tredje sparkonto, det ska avvecklas. Det är så dålig ränta på det, så det förstår jag inte varför jag har. Förde över pengarna därifrån till resekontot, så nu har jag en start där. Sen ska det växa på med 1100 kronor där och 1000 kronor på andra sparkontot, månatligt sett. Det håller min ekonomi för redan, har jag upptäckt nu och med Turkietavbetalningen, så så får det fortsätta.


Hit vill jag!

I övrigt har jag tagit det väldigt lugnt idag. Jag har ju tränat på något vis varje påskdag hittills, men idag skippade jag det. Eller ja, jag har ju cyklat 7,2 kilometer sammanlagt ungefär, men det räknas inte så mycket. Fast jag hade min tunga cykelkärra på då, så det tog ju lite mer än vanligt på benen. Ibland blir jag sugen på att cykla med kärran, och står min och grannbilen bra till där vid förråden, så att det är rätt lätt att få ut den, ja då är det inte mycket att tveka på.

Ikväll ska jag se Ballar av stål och kanske, om jag är sugen, mumsa på den Marabou helnöt som ligger i kylen. Just nu är jag så mätt att det inte känns aktuellt, men det kan ju komma att ändra sig.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, april 12, 2009

Cyklingssöndag

Idag har jag cyklat massor! Javisst, närmare fyra mil totalt borde det bli. Först cyklade jag ut på en runda som jag cyklade förra sommaren, som jag tror bör vara ganska precis tre mil. Och sen har jag cyklat tur och retur (alltså 2x3,6 km) till familjen. Det tycker jag är rätt bra jobbat!

Jag vet inte riktigt varför jag är i en sån hurtig anda, jag menar, jag sprang ju 6 kilometer igår och 4,4 i förrgår, och så denna cykling idag. Men jag tycker att det är så skönt att låta benen jobba!

Ja... Annars då? Jag har faktiskt inte gjort så mycket mer. Inte för att cykelturen tog hela dagen, näe, de tre milen avklarades på knappt en och en halv timme, så det har ju funnits rätt mycket dag att spendera på annat vis också, men mycket av värde har jag inte gjort. Jag har suttit en del på diverse balkonger (både min och familjens) och ja... Det finns inte så mycket att säga om den här dagen egentligen. Rätt ordinär, inte så extravagant, påskdag.
Imorgon är det annandag också ja, och då kanske jag tar mig en springtur igen. Fast tvätten är inte tvättad än (tisdagar är min tvättdag), och åtminstone mina armsvettband skulle jag vilja ha då, men mja, kanske inte när de inte är rena. Motion kan ju för all del helt får utebli också, när jag nu har varit så flitig de senaste dagarna.

Mest anmärkningsvärt med denna påsk är att jag i stort sett inte har ätit något godis alls! Två små chokladbitar ur en godispåse på familjeadressen igår tog jag, mer var jag inte sugen på, och idag blev det ett chokladmynt ur samma påse. Godis som tilltalar mig har varken funnits till hands eller inhandlats.
Ägg har jag ätit destomer, idag var tredje dagen på raken som jag åt ägg till frukost. Men nu är äggen slut. Fast jag ska veckohandla imorgon, så då köper jag troligen både ägg och någon form av godis. Troligen Marabous helnöt. Men det kan ju bli något annat, jag har så svårt att bestämma just sånt förväg. Mat kan jag planera i förväg, men andra tilltugg brukar bli lite efter vad jag är sugen på just i själva handlingsmomentet.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, april 11, 2009

Påskfint

Då har vi påskafton. Och vilken afton! Vädret har ju varit helt makalöst bra! Jag var ute och sprang i solgasset och blev riktigt svettig, och sen efter träning och så, så satt jag i skuggan på balkongen med bara ben i solen, för det var helt enkelt för varmt för resten av kroppen att vara där. Jippie! Sånt väder är så välkommet så!

Men innan dess tog jag mig samman och städade här hemma. Tanken var att jag förutom lillstädning också skulle torka ur alla mina skåp och lådor, men det orkade jag inte när jag såg hur fint väder det var. Det gick bli mina tre överskåp i köket bara, till en början. Skafferi, och två allmänna glas- och porslinsskåp. Men det blev ju rent och fint. Skafferiet omorgansierade jag lite, så det blev riktigt bra!


Hela skafferiet står på bänk...


...För här ska torkas ur!


... och så här bra blev det!

Ja men sen så blev det ju utevistelse för hela slanten! Jag cyklade alltså till min familj och utgick med träning därifrån, tog denna gång min åtta i spåret, fast med viss modifikation och förlängning. Sex kilometer sade telefonen att jag sprang, och det är inte så pjåkigt. Någon gång skulle jag vilja komma upp i en mil.
Det här är för övrigt första gången jag springer två dagar i rad. Det brukar jag inte vara sugen på annars, men nu så. Egentligen skulle jag kunna springa imorgon också, men jag vill tvätta kläderna nu emellan. Kanske tar jag mig en cykeltur istället.

Men nu är det myskväll här.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, april 10, 2009

Johan Palm

Ja nu måste jag ta och inleda ett inlägg med denne unge karl som orsakade mest uppståndelse i senaste omgången av Idol, där han liksom för Sveriges samlade fjortiskår också var min favorit (tillsammans med Robin Bengtsson), han är ju aktuell igen nu med låten Emmy-Lee, och jag måste säga att jag tycker att den är riktigt bra! Den har satt sig på hjärnan bara efter ett par radiospelningar och spotifylyssningar, så jag tror minsann att han har en ickevinnar-karriär à la Darin, Måns Zelmerlöw, Danny eller åtminstone Ola att vänta sig.
Hur som helst, så har jag ibland i efterhand på youtube tittat på hans version av You Can't Hurry Love, eftersom jag tycker den är så svängig och inte har hittat någon annan version som jag tycker svänger mer. Det som slår mig förutom alla "ååh, jag äääälskar dig! <3<3<3"-kommentarer (kul för honom!), så talar också den anonyma svenska, arga avundsjukan lika ofta också med typ "det där är ju en tjej!", "fyfaaaan vad detta suger!!" och "hata Johan Palm!!!"
Det jag vill komma till är att jag dels tycker att det är fult att folk via kanaler där man inte behöver stå för vad man säger, uttrycker så grova och elaka ord mot honom (men det är ju inte unikt för honom, internetmobbing är ju inte precis nytt), och också att det bara tycks finnas två typer av relationer till Johan. Antingen älskar man honom såpass att man börjar hyperventilera när han är i närheten, eller så hatar man honom så innerligt att hatet måste komma ur kroppen genom såna där avyttringar. Det är märkligt och fascinerande. Han är mer som ett fenomen än en person.
Det var dagens spaning.

I övrigt så måste jag säga att det har varit en bra dag. Vädret har varit fint denna långfredag och jag har inledningsvis av dagen tvättat mina fönster. Det gick rätt snabbt i och med att jag bara tog innersidans utsida och utsidans utsida och alltså inte öppnade upp så att jag kom åt innersidans insida och utsidans insida. Där måste det räcka med tvätt vartannat år, för då blir det plötsligt ett mastodontprojekt där 14 rutor plötsligt blir 28 istället.
Jag lurade på om jag sen i anslutning till det skulle torka ur skåp (som är också är ett städprojekt vid sidan av fönstertvätt, som jag tänkte klara av nu i påsktiderna) och sen avsluta med lilla modellen av lägenhetsstädning. Jag satt för övrigt vid datorn när jag funderade på detta, och där kom jag att prova Lyxfällans favoritinternetsida compricer.se för att se om jag hade något jag kunde spara in pengar på. Och javisst, det visade sig att min bilförsäkring som enligt en sida som heter Insplanet är billigast för mig, inte alls är det. Så då satte jag fart med att byta försäkring, från en som kostade drygt 7000 per år till en som kostar drygt 5000 per år. (ja, den delas det där givetvis upp månadsvis).
Och jag fattar inte riktigt hur man säger upp den försäkring jag har på ett smidigt sätt en långfredag, så jag började med att stoppa mitt autogiromedgivande till dem och får väl se om jag ringer framöver eller nöjer mig så. Så vitt jag vet upphör försäkringar att gälla om man slutar betala.

Ja, sen kom jag i alla fall fram till att inte städa, utan att istället ge mig ut och springa. Så jag svidade om till mitt svarta löparställ (där allt utom skor, underkläder och svettband runt armarna kommer från FCZ) och gav mig ut på den kustnära slinga som jag förut visade bild på. Nu hade jag ordentligt med kräm i benen, så den gick två minuter snabbare än förra gången.
Efter dusch och så, så kände jag att jag ville ut i mer centrala delar av staden för att få se lite folk, så jag tog mig en promenad på det. Det var precis vid 14-tiden, då P3:s bästa program Christer drar igång, så jag hade radio i öronen och gick och smålog för mig själv. När jag utanför gamla stadshotellet (Stadt), som numera är ett strandat byggprojekt, passerade ett killgäng, så såg jag att en av dem började prata med mig. Jag hörde ju inte alls vad han sa och kände inte igen människan heller, men jag drog ploppen ur örat och gav ifrån mig ett hest "va?" (sen fick jag harkla mig när jag hörde att rösten var så hes). Han frågade om jag inte har varit med på tv eller något. Så, två och ett halvt, nästan tre år senare, så känns jag igen för mitt FCZ:ande trots håravfall (som förvisso doldes under keps). Det var ju häpnadsväckande, känns som det var väldigt länge sen någon fällde en FCZ-relaterad kommentar till mig. Jag svarade i alla fall på tal och sa som det var och kom sen inte på så mycket mer att säga, utan önskade glad påsk och gick vidare.

Hemma sen spelade jag Sims till 18-tiden, då jag insåg att jag inte hade ätit annat än en macka och ett ägg till frukost under dagen, och började så med middagen. Det blev "pannpizza" (ja, med två N) från recept i min nya kokbok (Vår kokbok). Det blev gott, men stelbottnat och svårskuret.

Det här var förresten ett svårskrivet inlägg! Vid någon av länkarna jag gjorde gick det galet och sen ville allt jag skrev vara länk, hur jag än fixade och högerklickade och hade mig. Så jag har löst det genom att skriva resten mitt i ett ord före länken och sen haft ett länkat g framför texten hela tiden. Och det gick ju. Bara för att jag nu har nämt det så får g:et vara kvar.

I övrigt kan jag bara konstatera att:

Ordet är fritt, nu är det ditt. g

torsdag, april 09, 2009

U-formad pasta

Ja, se det var precis vad jag hittade ett (om man nu säger "ett pasta"), när jag skulle laga mat idag.


Jorå s'att!

I och med detta tänkte jag att jag för en gång skull inte skulle bryta av pastan på mitten för att få den att enklare passa i kastrullen, som jag brukar, innan kokning. Därmed åt jag lång pasta, men denna dubbelt så långa, den märkte jag aldrig när jag åt.
För dig som undrar, så stod det pasta carbonara på menyn.

Och nu är det alltså påskledigt! Hurra för det säger jag bara! Dagen idag har varit fasligt lugn på min arbetsplats. På avdelningen hade vi på förmiddagen bara fem barn, och direkt efter lunch gick ett barn hem, så sen var det fyra att spela med. Av fjorton. Det är ett rätt stort frånfall. Men nu går det både mycket sjukdomar och skärtorsdagsledighet. Båda mina avdelningskollegor hade gjort upp om att kompa på ställen som passade i deras arbetstid, men jag kunde inte kompa min morgontid och kände från början att eftermiddagstiden inte heller var någon idé att kompa på, eftersom jag sen direkt skulle åka till en gummiverskstad för att bland lägga om och skifta däck. Men i och med att de som driver gummiverkstaden där, är föräldrar till två barn i har i vår förskoleversamhet, så ringde jag upp mamman där och frågade lite fint om det gick att skjuta fram min tid lite. Och det gick bra, så jag fick kompa ut en timme i alla fall, så jag gick 14:30 istället för 15:30. Skönt det. Sen tog det sin tid på däckverkstaden, så jag var inte hemma mycket tidigare än jag skulle ha varit om jag hade slutat 15:30. Men men, nu har jag nya, fräscha sommardäck på bilen! Och det genererade ju också mer plats i mitt förråd, i och med att det där tidigare har stått både dessa nya sommardäck och också däcken för den säsong det inte är. Alltså nu har både mina gamla och de nya sommardäcken stått där, men från och med idag så är det bara en uppsättning däck där. Det spar lite plats.
Fast jag borde organisera upp med lite hyllor och så i mitt förråd, allt står på golvet nu. Fast rätt luftigt är det ändå, jag får ut och in både cykel och cykelkärra utan att möblera om.

Om inte alltför länge kommer Siri hit också. Det ska bli trevligt! Vi ska dricka lite vin och ha allmänt trevligt. Jag skulle köpa vindruvor som tilltugg också, i och med att Siri skulle stå för vinet, men när jag gick på Flygfyren för att bland annat köpa det igår, så kom jag att tänka på att jag allt kunde köpa mig några goda ostar också. Om Siri tycker om så kunde vi ju äta lite sånt också, tänkte jag. Och där och då glömde jag helt bort druvorna, så nu har jag bara ost och kex som tilltugg. Men det blir nog bra.

Klockan 20:00 tänkte jag väl se om min lagkompis Tores nya tv-karriär, det där på fyran "Hjälp, jag är med i en japansk gameshow", tror jag det heter. Måste ju se vad det är för galenskaper. Men min förhandsgissning är att det nog inte är något jag kommer fastna för. Trots att jag känner karln, så har jag inte riktigt fastnad för de program han har gjort efter FCZ.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, april 08, 2009

Lys blå

Det här känns som dagen som försvann. Den började, och vips så är den snart slut och jag har inte ens hunnit blogga än. Eller jo, när du läser det här så har jag ju förstås det. Men 21:17 är klockan för mig nu, och det känns som en sen tid att först få tid till bloggeri.

Jag har ju jobbat idag, stängt också, så arbetstiden var 8:30-17:30. Tänkte egentligen cykla, men vädret var så himla rått och dimmigt imorse, och jag är ju lite förkyld, så jag tänkte att ödet ska jag kanske inte utmana alltför mycket. Det blev bilen, som förvisso redan var lastad med alla däck som imorgon ska skiftas och bytas och så, i och med att jag igår trodde att jag skulle cykla och tänkte att det var skönt att ha lastningen gjord.
På jobbet förflöt dagen bra, möjligen förutom att jag nu är helt nedröstad i vilka av de "äldre" barnen vi ska behålla på min avdelning. I och för sig är ju mina skäl mer personliga än pedagogiska, eftersom jag tycker om det barn jag vill ha kvar, så rackarns mycket (och det är rätt ömsesidigt också). Men men, jag får finna mig i det helt enkelt.

Jag klarade av utvecklingssamtal nummer två också, och det gick bra förutom att jag fick en hostattack som var rätt irriterande. Den ville som inte ge med sig. Annars är jag nöjd. Men mamman jag hade samtalet med, är lättsam som få. Trevligare människa får man leta efter.

Hemma sen hade jag en liten tanke om att i alla fall ge mig ut och springa när jag kom hem, för jag mår ju i förkylningen ändå väldigt bra, det är ju bara lite snorigt och småhest emellanåt, men jag ändrade mig när jag klev ur bilen här hemma och kände hur kallt och snålblåsigt det var. Det fick utebli. Istället började jag med maten, som blev något av en repris på den rätt jag (om jag inte minns fel) senast fotograferade och hade med i bloggen. Lax med klyftpotats och divese andra saker i ugn, samt dillmajonäs. Haricot verts hade jag också idag ja, för att gröna till det lite.
Men hur som helst, när jag brukade hushållspapper sen, så gjorde jag en upptäckt jag aldrig har sett förut. I hörnet på en av rutorna (verkligen bara en, jag kollade flera andra men såg ingenting), stod det "Lys blå".


Lys blå då!

Det kan ju knappast ha varit enda stället i hela rullen, för det vore ju som en kamel i nålsögat... eller jag menar ju nål i höstack, att jag skulle få syn på den. Men jag undrar hur ofta eller sällan det upprepar sig. Och vad syftet är.

Och en helt annan sak nu. Jag har upptäckt att det är rätt roligt att leka med windows movie maker! Haha, jag har ju lite legobyggen som det kan bli fina filmer med! Fast jag har inte riktigt kläm på om det går att visa filmen här. Har i enkla försök inte lyckats i alla fall. Men en bild går ju att bjuda på:


Allehanda tung trafik, snyggt parkerad

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, april 07, 2009

I med- och motvind

Åh, det verkar vara en kortvarig historia, det här med mitt röstfrånfall. Imorse (4:45 alltså) vaknade jag hes och torr och var så under inledningen av dagen, men det har gradvis blivit bättre och nu är jag inte alls speciellt hes. Skönt det.

Dagen har väl varit bra. Jag har inte varit på min vanliga avdelning i mer än en timme i och med att det är ständig personal- och vikariebrist, och inte fick jag den planeringstid jag skulle ha haft och egentligen behövde i och med att jag har utvecklingssamtal imorgon igen och ville gå igenom lite inför det, så att mitt tredje också skulle kännas som det hittills bästa. För av de två jag har haft, så har det gått uppåt i formkurvan. Så vill jag fortsätta.
Men hur som helst, planeringstid som ryker, det får vi alla erfara mest hela tiden. Det är trist, men det är ju bara att acceptera. Jag slutade ju 12:30 och kunde ta med mig lite jobb hem. Jag är ändå såpass lojal mot företaget (eller vad man ska kalla det), att jag gör en del jobb hemma utan att skriva upp komp för det. Komptid ska vara såndan övertid som är överenskommet med arbetsgivaren, och ja, jag tycker att jag kan bjuda lite på sånt ibland.

Ett bakslag på min agenda har varit just att jag inte ser ut att få igenom den agenda jag vill ha inför hösten. Förskolan ska omorganiseras en hel del i och med att en avdelning ska läggas ner och på min avdelning, där jag med största sannolikhet kommer jobba kvar (jag har uttryckt vilja om att vara kvar på den avdelningen i alla fall, och inget tyder på något annat). Men till den avdelningen finns det speciella barn jag skulle vilja ha kvar också, även om de åldersmässigt borde gå vidare. Men nu när läget ändå är så att vi troligen av platsmässiga skäl måste ha kvar några av de äldre (men ändå i sammanhanget yngre) barnen på småbarnsavdelning, ja då skulle jag vilja ha mitt äldsta ansvarsbarn kvar, för jag vill verkligen ha kvar det barnet som ansvarsbarn. Men men, jag ska fortsätta hävda så. Ur min synpunkt så finns det inget särskilt egentligen som talar för att så inte blir fallet.

Innan jag åkte hem, så åkte jag till den lokala (från jobbet sett) gummi- och bilverkstaden som drivs av föräldrar till barn på jobbet och hörde mig för vad det skulle kosta att ta fälgarna från mina gamla sommardäck till mina nya sommardäck (som alltså inte sitter på någon fälg) och samtidigt skifta dem från vinterdäcken. Ja, nu är jag ju ingen mekaniker, så jag vet inte om jag uttrycker mig i exakt rätta termer, men jag tänker åtminstone rätt.
Hur som helst så visade det sig att jag får lite "dagisrabatt" (ja, inte kunde jag gärna pika i det läget om att det heter förskola, utan jag tackade och tog emot förstås). I bokningsboken skrevs jag upp som "dagis-Fredrik" i alla fall. Torsdag (den skära) ska jag vara där 15:40.

Ja, och sen åkte jag hem och satte mig på solig balkong med jobbpärm och sådant. Satt i bara t-shirten och tyckte att det kändes lite svalare än vanligt, men tänkte inte mer på det. Solen låg på och mot väggen sådär, så blev det ju rätt varmt. När jag tittade på termometern i köket (på norrsidan, i skuggan alltså), så visade den bara på 5 grader. Inte undra på att det kändes svalare! Andra dagar har det ju varit uppåt 15 grader i skuggan. Men jag får väl se det som så, att det är tur att våren inte rusar fram alltför fort, så att det inte hinns med att njuta. Så länge det inte kommer snö får jag vara nöjd. Eller ja, jag blir väl halvnöjd om det skulle börja regna på mig när jag cyklar till/från jobbet. Det har inte hänt hittills i år, men det kommer ju hända. Förra året hällregnade det på mig tre-fyra gånger under min hemfärd. Den här veckan har jag för övrigt inte cyklat något än, dels i och med att jag inte har varit på topp och dels i och med att vi hade personalmöte igår (slutade sent) och jag idag började jobba klockan 6:00 (kräver alltför tidig uppgång och hemifrånstart). Men om väder och humör är med mig, så lär jag cykla imorgon. På torsdag blir det ju inte heller, i och med att jag ska åka med bilen till nyss nämnda ställe direkt efter jobbet, så ska det cyklas den här veckan så blir det imorgon.
Sen är det ju långfredag och ledigt!
Tvättstugan har jag haft också, och det förflöt bra. Blev rätt nöjd med manglingen denna gång.

Pratar med Siri i skrivande stund på msn nu, och vi ska träffas på torsdag! Gud så roligt, henne har jag inte träffat sen den dråpliga aftonen då det var idolfinal. Nu ska vi förvisso dricka vin, men jag kan inte tänka mig att det skulle bli samma hejdlösa drickande och redlösa fylla ändå. Hur som helst, det ska bli väldigt roligt att ses!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, april 06, 2009

Hala halsen på halvstång

Det är tur att man inte behöver sin röst för att skriva, för då hade jag nog skrivit väldigt oläsligt idag. Min röst har gradvis försvunnit allteftersom dagen har gått och jag har fått använda den. I barngruppen går det inte så ofta att vara tyst. Barnen frågar saker, eller behöver höra ett "Bra!" eller "Nej!" (förenklat, de ska ju ha motiveringar till vad som är bra och nej och så vidare) och ja, det är svårt att vara tyst helt enkelt. Igår hade jag ju lite småont i halsen (vilket jag idag inte direkt har), men när jag är här hemma hos mig så pratar jag ju inte så mycket. Bor ju lite för ensamt för det. Visst, jag ska ärligt säga att jag både pratar och sjunger för mig själv. Rätt ofta till och med, men det är ju inte i samma kvantitet som när man har kollegor och en uppsjö barn kring sig.

Vi har haft personalmöte ikväll också, ett ganska tungt sådant. Det finns mycket negativa saker som händer nu, som jag har tystnadsplikt om förstås. Men jag kan säga så mycket som så att dels har tråkigheterna med finanskrisen att göra och dels har den också med den förbannade sjukdomen som börjar på C att göra. Helt lätt att se det som ett roligt och glatt möte är det alltså inte. Fast vi inledde i alla fall roligt och uppvaktade en kollega som i tisdags fyllde 50. En annan kollega (kvinnan har har refererat till som den äldre som kommer in och hjälper ibland när det fattas folk), fyllde igår 60 också, och hon hade med sig en tårta till mötet. Fast själv hade hon semester idag, så hon var inte med. Det är jag som har varit huvudpersonen att se till att det samlas in pengar och köps present till dessa damer, och det har varit ett rätt tidskrävande göra. Men det blev presentkort på olika sorters kroppsliga behandlingar för de båda.

Nu, när det flera dagar i rad har varit över tio grader varmt, känns det som att man på allvar kan våga tro att det inte kommer bli något vinterbakslag. Det är riktigt skönt det! I och med att det åter är sjukdomstider bland personalen (med min röst får jag väl räkna in mig själv där, men jag jobbar ju ändå), så har jag från 13:00 varit ensam på min avdelning med 6 barn efter att ha lämnat över ett till en grannavdelningen där de var två arbetande kollegor, och jag klarade av blöjbyten, städning, mellanmålsförberedning och påklädning (för med det här vädret så äter jag helst mellanmål ute) utan att försenas speciellt mycket i tidsramarna. Det tycker jag är bra gjort! Men vädret är a och o egentligen, det är så mycket lättare att använda sig av "den tredje pedagogen" (miljön - och nu utemiljön då), när vädret är med en/oss.
Hurra för vår!

Just det ja, jag hade mitt livs andra utvecklingssamtal (som jag själv håller i alltså) idag. Det gick faktiskt rätt bra. Jag var inte lika nervös denna gång som inför första, och jag lade upp det lite annorlunda nu baserat på mitt förra då. Det jag har lite svårt för är hur jag ska presentera innehållet i den jäkla IUP-pärmen vi har. Tycker inte det faller sig helt naturligt hur jag än gör, det känns nästan lättare att prata om barnet utifrån mina och förälderns ögon. Men men, det blir nog bättre med det också. De flesta av mina kollegor ser pärmen som ett bra stöd att utgå samtalen ifrån.
Notera för övrigt att utvecklingssamtal inte är detsamma som uppföljningssamtal, som jag redan har avverkat tre stycken förra terminen. Nu är det fyra utvecklingssamtal jag ska beta av, eftersom jag har fyra ansvarsbarn. Nästa ska jag ha på onsdag. Övriga två är inte inbokade än, men jag ska ta det så fort jag träffar föräldrarna nästa gång jag träffar dem, tänker jag. Glömde bort det med en mamma idag, men imorgon hoppas jag komma ihåg. Fast då jobbar jag så dum tid på min avdelning 8-12:30 (6-8 på en annan avdelning), så jag träffar ingen av de föräldrarna då, eftersom de lämnas tidigare och hämtas senare. På onsdag får det bli.

Nu ska jag trösta halsen med lite Marabou helnöt till tv:n.

Ordet är fritt, nu är det ditt.