tisdag, mars 31, 2009

I can't decide

... vilken bild som blev bäst egentligen. Jag hade nämligen en nässelfjäril på balkongen idag när termometern visade elva plusgrader i skuggan. Hurra för den temperaturen, för övrigt! Denna nässelfjäril fångade jag på två bilder:


Fång 1

Fång 2

Imorse klev jag upp i ottan, och nu var det ju åter lite mörkt vid 4:45. Men rätt snabbt ljusnade det på i alla fall.
Men morgonen föregicks av en natt, och det var en natt där jag sov rätt oroligt. Det har jag för övrigt gjort tre nätter i rad nu (utan att ha bloggat om det innan).

Natt ett drömde jag att ett jättestort blått flygplan landade här på mitt Flygfält och att det var fyllt med utländska militärer som tog alla de såg till fånga och torterade dem. Jag trodde av någon anledning att jag var säker där jag stod i min trappuppgång och spanade, men så såg jag att de hade tagit min mor och hotade att döda henne om jag inte kom ut, så jag gick ut då. Och oss försökte de dränka, så det var ju en jobbig dröm. Jag vaknade med en flämtning då jag inte orkade hålla andan längre.

Natt två drömde jag att jag gick nattetid längs Roslagsgatan och att jag såg en man som i smyg fotade mig, så jag ökade mina steg och genade genom ett skogsparti (som inte finns där på riktigt) och hamnade på pappas jobb; kyrkogården. Fast jag kom ut vid hans garage. Och där såg jag att det var inbrott på gång. Dörrarna var uppbrutna, men jag såg ingen människa där, så jag tog mod till mig och gick dit. Och tjuven visade sig vara en gammal gymnasieklasskompis som jag varken ser eller tänker på till vardags (Magdalena heter hon för dig som har kännedom om mina gymnasieklasskompisar). Hon försökte anfalla mig med en stol eller något, men den attacken parerade jag. Rätt som det var befann vi oss plötsligt på mitt jobb, förkolan. Och mitt i vår argumentation, den rätt våldsamma, så var mannen som smygfotade mig där. Med en kniv! Då blev jag så rädd att jag vaknade med vad jag tror var ett skrik.

Natt tre (natten till i natt), så drömde jag att jag försov mig till min öppning. När jag vaknade (i drömmen) var klockan lite över 6 bara, och när jag provade att ringa till den andra avdelningen som också öppnar klockan 6 för att säga som det var och höra hur kaotiskt jag hade gjort det. Men det var ingen som svarade då. Jag försökte skynda mig allt jag kunde för att komma iväg till jobbet, men jag blev ständigt förhalad av saker som närmast liknade demens. Jag glömde ideligen saker, till och med hur omgivningen såg ut. För rätt som det var stod det en julgran i mitt vardagsrum, och sen var den borta. Ja såna saker, som fick mig att tro att det verkligen var något gravt fel med mitt minne. Det var riktigt jobbigt och stressande, jag tror att jag var mest stressad i denna dröm faktiskt. Men som tur var visade det sig att det inte var något fel på mitt minne, utan att min syster med hjälp av magi rent ut sagt jävlades med mig.

Jobbiga nätter har det varit i alla fall.
Men dagarna har varit bra, så också den här. Solig och varm, som sagt. Lite bittert att jag började så tidigt så att jag inte kunde (kunde och kunde... ville) cykla till jobbet, för vid 7:30-tiden var vädret som gjort för att cykla! Men men, på torsdag kanske jag har tur med vädret. För imorgon har jag ett litet möte efter arbetstid (och arbetstiden slutar 17:30, så det blir så sent att cykla när mötet ligger efter det), så då blir det inget cykla av.
Jag slutade däremot tidigt idag, 12:30, och då åkte jag hem och duschade och gick sen ner på stan för att hämta min vårjobbarjacka som har fått ny dragkedja och så tog jag en liten omväg för att få mig lite mer promenerande och frisk luft, innan jag så kom hem till min väntande tvättstuga. Även den här gången hade jag massor med tvätt, tvättkorgen bångnade över rejält. Fyra maskiner tvätt blev det. Men då hade jag ju massa fjälltvätt, plus att jag tvättade min tjocka dunjacka som jag hoppas att jag inte kommer använda mer förrän framåt december nu.

Sen fick jag för mig att jag skulle ta mig en löptur och utgå här hemifrån, för att kunna springa här i omgivningarna som jag är väldigt bekant med. Men mina löparskor var ju i föräldrahemmet och efter att jag hade cyklat och hämtat dem och fixat färdigt i tvättstugan så var klockan för mycket och jag var för hungrig, så det blev inte av. Men nu har jag skorna här i alla fall, om andan skulle falla på en annan eftermiddag.
Istället ställde jag mig och gjorde kött- och rotsaksgryta (enligt recept på sidan 68 i Icas rutiga kokbok). I matlagningen lyckades jag bränna mig på ånga, så en knoge är lite öm nu. Men maten blev rätt god i alla fall.

Idag är det förresten precis ett år sen jag rakade av mig håret. Det som fanns kvar av det, vill säga. Det känns som längre tid! Alltså, det känns som att tiden därifrån har gått fort, men som att det är länge sen. För det var ju bara några dagar sen jag skrev att det var precis ett år sen jag blev dumpad, så det var ju mycket som var jobbigt där i slutet av mars förra året och det känns som att det hände mycket på året som gick mellan förra och nuvarande mars.
Nu är jag i alla fall van att vara hårlös. Jag skäms inte det minsta för det och tycker i många avseenden att det är rätt praktiskt. Fast fick jag välja, så skulle jag såklart få tillbaka håret. Det säger ju sig självt.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, mars 30, 2009

Back in business

Då var arbetslivet igång igen efter en veckas semester. Det känns bra måste jag säga, det går rätt fort att börja sakna mina så gullepluttar! Och de var glada att se mig också, så det kändes ju härligt.
Cyklade gjorde jag också, så snart är den trenden verkligen igång igen (en gång är ingen gång, två gånger är en tendens och tre gånger är en trend... jag är på andra gången nu). Det var väldigt härligt på ditvägen, vindstilla, soligt och fint. På hemvägen var det däremot mer mulet och av och till kraftig motvind. Så det var lite kämpigare, men jag får se det som att det ger mig ännu starkare ben!

Men det är frågan var jag ska lägga mina tre återstående semesterveckor. Eller fyra återstående har jag ju, men Turkiet-veckan är ju spikad och därmed inget frågetecken.
Till västkusten ska jag ju någon av veckorna i alla fall, men jag har ingen aning om när. Ska försöka bearbeta Robert ordentligt i det där, vore så skönt att veta. Och det där med Cypernsplanen måste jag ju veta mer om också.
Och dessutom så måste jag ha bestämt semesterveckor 24:e april eller något sånt, senast. Det är rätt snart.

Nu ser jag förresten att det har kommit en ny flik här i mitt bloggskrivarfönster. "Tjäna pengar" står det. Men nej, sånt där adsense-tjafs tänker jag inte skaffa mig. Min blogg är reklamfri, i alla fall bortsett från sånt som jag själv kanske omedvetet gör reklam för. Tycker det är så irriterande med skrikiga länkar här och där i bloggar, så jag klickar ändå aldrig på dem. Och jag antar att fler tänker så, så jag tror knappast det ligger en guldgruva och väntar på mig där.

Annars då?
Jaa... Det händer inte så mycket extravagant i mitt liv nu. Det är ganska mycket vardag rätt igenom, så att säga. Men våren sätter ju guldkant på tillvaron i alla fall! Såg att det ska bli omkring nio grader varmt senare i veckan! Hurra för det!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, mars 29, 2009

Den något kortare söndagen

Nu är det sommartid! Hurra för det! I och för sig är det här första dygnet kanske inte jättemycket att hurra för, i och med att man förlorar en timme. En timme gör trots allt rätt stor skillnad, tycker jag. Jag vaknade till exempel 10:30 nu med den nya tiden, i och med att jag var uppe rätt länge igår. Och att vakna 10:30 är sent för mig, oavsett vinter- eller sommartid.
Men hur som helst, jag var uppe och hade trevligt igår i alla fall! Jonatan är en riktigt skön kille må jag säga!
Jag var faktiskt uppe så länge att jag hann fånga det stora ögonblicket då timmen försköts!


Som barn var jag väldigt nyfiken på vad som egentligen hände vid dessa tidsskiften.
Nu vet jag!

Jag har gjort som söndagstraditionen påbjuder och matplanerat och storhandlat. Det var mycket som behövdes fyllas på nu efter semestern, kylen har gapat tom här sen jag kom hem. Så det blev rätt dyrt, 500 kronor. Men jag har ju ändå konstaterat att storhandlande minskar livsmedelskostnaderna ändå, så det är väl bara att slanta upp och se glad ut.

Och jag har även tränat. Det blev ingen löptur den här gången, för jag vet ju att det är för snöigt, isigt och slaskigt i spåret ännu, och jag har inte klurat ut någon bra icke-elljusspårsslinga att springa ännu. Inte när man utgår från mina föräldrar alltså, där träningen äger rum. Här hos mig har jag ju fina promenadstråk som jag gärna skulle springa istället, men det kanske jag ska klämma in i veckorna istället för på helgerna. För helgträning inkluderar ju hantlar och sådant, som finns hos föräldrarna.

Sen har dagen inte bjudit på alls mycket mer. Och jag skrev så mycket igår, så idag kan det allt bli ett något kortare inlägg. Det är ju trots allt kortare dag, så det faller sig ju naturligt.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, mars 28, 2009

Alltså Norrtälje...

Nu föll sig Earth Hour så för mig, att jag var ute och promenerade i staden första halvan av denna jordens timme då alla lampor skulle vara släckta. Längsmed min promenad ligger ja, jag vet inte hur många hundra hus och lägenheter, men många är det. Och jag tyckte utdelningen av släckta ljus var väldigt dålig! Dels var alla gatlampor överallt tända (hallå tekniska kontoret? I en timme överlever man utan), och i fyra av fem hus/lägenheter lyste det ungefär som vanligt. Så det var ungefär som på julafton när var och varannan är bortrest, märkligare mörkt än så var det inte. Det får jag säga är illa! Visserligen var det släckt i många hus så när som på tv:n, och det får man väl ge godkänt för, för då försöker ju folk rätt bra i alla fall. Men jag förstår inte riktigt varför folk i så stor utsträckning inte alls verkar bry sig om miljön, inte ens när det bjuds till på det här viset. Vi har bara en planet, upplysningsvis.

Magnus vann Let's Dance igår. Det var inte direkt något jag jublade för. Laila var ju bäst, helt klart bäst. Och jag tycker att det är lite sak samma om hon har dansat tidigare, för konceptet "Let's Dance" säger ju inte precis 12 kändisar som aldrig rört ett dansgolv, på samma sätt som FCZ-konceptet sade 15 unga killar som aldrig rört en fotboll - för det var ju faktiskt ett krav. Hade man tränat fotboll annat än på knattenivå, så fick man inte vara med. Så Laila var ju där på de premisser som gavs, så att säga. Och bäst var hon. Hennes finalnummer var ju helt makalöst bra!
Men men, Magnus var också bra, men inte lika.

Apropå FCZ, så började jag bläddra lite bland mina inspelade avsnitt av säsong två, den jag var med i, för att Robert var intresserad av avsnitten. Jag har inte sett avsnitten mer än en gång (då de sändes), med undantag för första avsnittet som jag såg en förhandsvisning av på Nordisk Film, dagen innan premiären. Så även om jag inte tittade så noga, utan bara spolade lite hit och dit för att se vilket avsnitt det var, så var det lite roligt. Men det som inte var så kul, var att inse att jag inte hade det sista avsnittet! Något måste ha gått snett i överföringen från dvd-hårddisken till skivorna - och den överföringen skötte inte jag - så nu har jag inte själva finalen. Lite trist. Men jag försöker höra mig för lite bland mina lagkompisar, någonstans ska det finnas en skiva med alla avsnitt direkt från Nordisk Film, har jag för mig.

Idag har jag flanerat på stan också ja, och lite lustigt var det då jag gick hemifrån och filosoferade, för jag funderade då över vilka jag skulle komma att möta, som jag känner/känner igen. För så är det alltid om man går i lilla Norrtälje en lördag kring tolvtiden, någon bekant ser man. Och så fick jag en obestämd känsla av att det borde vara något barn från jobbet jag skulle stöta på, det bara kändes så. Jag tänkte mig visserligen barn från min avdelning, men tro på tusan när nästan de första jag möter är två barn som jag har jobbat med förut, men som nu har börjat i skolan! Och kort därpå såg jag en mamma med ett av sina två barn hon har hos oss (eventuellt var båda barnen där, jag såg inte så noga), och sen så mötte jag också en annan mamma med barn hos oss. I övrigt såg jag ingen bekant alls. Tänk hur magen kan tala sanning ibland!
Jag var först in på Intersport, med målet att hitta såna här svettband till armarna, svarta, att ha när jag är ute och springer. Det hittade jag, plus en mössa på rea. Jag har en fallenhet för att nu och då köpa mössor måste jag säga. Jag har bra många fler än vad jag har huvuden.
Sen svängde jag in på KappAhl, för jag hade fått flådig reklam om att jag som "VIP-kund" var välkommen på deras "VIP-dag" den andra april och att de nu har utökat jeansutbudet på alla bredder, men nya storlekar och blaha blaha. Jo tjena att jag är VIP-kund där, jag har köpt strumpor och vantar där, tror knappt jag köpte något annat där under hela 2008. Deras utbud av tröjor tilltalar mig inte och byxorna har bara för stora storlekar (i midjan). Men jag tänkte att nu kanske det skulle finnas rätt storlekar. Rätt för mig är 28/32, kan tilläggas. Men icke sa nicke. Det minsta de hade var 30/32 och det köper jag fanemig inte hur billigt det än må vara! Så jag vände på klacken och gick till Jeansgarderoben istället. Helt plötsligt var jag alltså ute efter att faktiskt köpa jeans, istället för att se om det fanns passande storlekar, för på Jeansgraderoben vet jag att de har rätt storlekar. Men där brukar det vara snäppet dyrare.
Fast de har alltid ett erbjudande om att köpa två par jeans för 500 kronor av ett visst märke. Blend brukar det uteslutande vara. Och det är inte alltid så roliga jeans, men så kräsen är jag inte, tänkte jag och bläddrade på bordet där erbjudandet gällde och i hörnet där 28/32 fanns. Och jag hittade två riktigt snygga par! Hurra! Så jag provade och slog till.

När jag hade betalat och gick ut från butiken tyckte jag att det pep till i de här antistöldsgrejerna vid sidan av dörren, så jag backade in och frågade lite halvhögt "oj, pep det om mig?", för jag ville ju inte att någon skulle tro att jag snattade. Men ingen var inom synhåll, så ingen svarade. Och jag tänkte att jag kanske inbillade mig då, för tjuvlarm borde låta lite högre än så. Jag vet inte riktigt hur de ska låta. Så jag promenerade hem.
När jag så packade upp mina fynd, så såg jag... Mycket riktigt hade ett par av jeansen fortfarande kvar den där stöldbrickan! Och den kan jag ju inte få av utan att göra hål i byxorna, så jag vände lite smått irriterad tillbaka till butiken. Extra motion blev det ju förvisso, men jag tyckte att hade ränt klart på stan.
Det visade sig att de hade hört larmet där och funderat vad som hade utlöst det, och de bad tusen gånger om ursäkt för missen. Jag sade att det inte var någon fara, trevlig som jag är. Men det kanske är dags att se över rutinerna lite, om det är så lätt att gå ut ifrån butiken med larmade kläder och inte ens försöka stjäla dem, utan tvärtom, ropa in för att förhöra sig om att man inte har gjort fel. Fast det sa jag inte, det får de lista ut själva.

Jag ser fram emot att få mina deklarationspapper också, så att jag får veta hur mycket jag får tillbaka. Två av mina studerande vänner får tillbaka sex respektive sjutusen och då kan de ju omöjligt ha jobbat lika mycket som jag under året, så jag hoppas på att få tillbaka mycket också. Det vore guld värt! Bokstavligen.
Jag har blivit så sjukt sugen på att åka till USA nu, vill så gärna se Vita Huset! Fascinerar mig mycket för den byggnaden faktiskt. Hur som helst så kostar det ju en del, men inte en enorm förmögenhet ändå. Fast med tanke på alla förestående resor nu, så lär det få vänta något år. Men dit vill jag. Tove, det kan väl vara vårt nästa mål?

Och apropå ekonomi, så blev jag lite förvånad när jag gjorde min balansräkning över mars in- och utflöde på pengafronten. I och med sjukhusvistelse och annat, så hade jag ju karrensdagar och sånt som drog ner lönen nästan en tusenlapp, och jag hade ju handlat kläder och skor för ungefär 1200 kronor mer än vad som fanns i budgeten på klädesposten, så jag trodde inte alls att det hela skulle gå ihop. Men det visade sig att jag hade gjort ett överskott på 567 kronor (och då finns det redan en sparandepost i budgeten som var avklarad)! Bilen hade nästan inte kostat någonting, en tankning och försäkring bara (tycker inte att jag har kört så mycket mindre i och med att jag bara har cyklat till och från jobbet en gång hittills) och maten, den blev bra mycket billigare i och med att att jag har varit så flitig med storhandling! Jag trodde inte att det skulle skilja så många hundralappar, men det gjorde det minsann! Hurra!
Och nu på nya lönen som kom, så fick jag tydligen mer än vanligt, trots att jag räknade med att även denna gång få lite mindre än vanligt, i och med att inte allt med min sjukhusvistelse hann dras på förra lönen. Och semesterersättning från den här veckan bör inte ha hunnit in, så det vete fasen vad som har hänt. Nu var det ingen stor ökning dock, ungefär 600 kronor, men det är ju alltid trevligt. Så i min nya budget, den för april, så fick jag inte in hela lönen i budgeten, utan det blev 866 kronor utanför alla budgetposterna. Jag lade ändå mer än vanligt på både kläder och nöje och snålade inte på övrigt eller mat eller ens övrigt för den delen, så det kändes fånigt att trycka in mer där. Får väl se var dessa pengar hamnar. Vore ju bra om de sparades, men det är kanske att ropa väl högt. Sparandeposten blev redan som den var, större än vanligt.

Det är ju hur som helst trevligt om jag skapar mig vanor där jag långtifrån lever över mina tillgångar, utan tvärtom, har långtgående mer tillgångar. Fast det är ju en överdrift , men att ha det åt det hållet är ju sannerligen inte fel.

Det känns som att det var något mer jag skulle skriva... men jag har skrivit så mycket nu och minns inte var det kan ha varit, så det får räcka såhär.
Eller nej! Nu kom jag på det bara för det! Jag har fallit som en fura för Røyksopps nya album Junior! Jag har alltid gillat detta norska band, och de gör mig då aldrig beskriven. Första, och hittills mest spelade här i Sverige, spåret Happy up here, den är så skön! Älskar biten där det sjungs "I'M READY FOR IT!"
Tack, Norge.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, mars 27, 2009

Återbördad från Tänndalen

Ja, hej, här har ni mig igen! Det är då sannerligen inte ofta jag bloggpausar på detta vis, men är man i internetlös stuga i närmare en vecka, ja då är det inte mycket att välja på. Men nu är jag hemma igen.

Resan har varit väldigt bra på alla vis, det måste jag säga. Framför allt har vädret mestadels visat sig från sin allra bästa sida, och mycket mer kan man knappt begära på en fjällsemester! Första skiddagen var det visserligen väl mycket snö i luften som gjorde backarna lite svåråkta och sikten dålig, men då var det bara någon minusgrad och såpass varmt att jag fick klä av mig och åka i bara långkalsonger och t-shirt under ytterkläderna. De följande två åkardagarna bjöd på mellan femton och fem minusgrader (det gick från femton till fem allt eftersom dagen gick) och strålande sol. Inte ett moln så långt ögat kunde nå. Och ögat når långt när man står på en fjälltopp. Den sista skiddagen var väl mer mulen och kall, men ändå helt okej.

Färden upp gick bara bra i alla fall. Det blev kallare och mer snö runt omkring allt eftersom vi närmade oss målet.


När vi tankade bilen såg jag en annan bil som fått sin slask fryst.


Försök till visning av hur välfylld bilen var. Måttligt lyckat.

Ankomstkvällen åktes det inga skidor, då spelade vi istället kort och bodde in oss i stugan (samma som vi bodde i förra året). När jag säger vi så menar jag alltså min familj (far, mor, syster och undertecknad) och också min morbror och hans fru. Det är frun som känner miljonärskan som äger stugan vi lånar (hyr är väl rätta ordet).
Sjua och Plump spelade vi varje kväll och det gick allt från måttligt bra till riktigt dåligt för mig. Aldrig riktigt bra.

I backen då, så skulle slalomkunskaperna testas igen. I och med att jag började åka som sjuttonåring eller något och efter den fjällresan bara har gjort tre till (denna inräknad), så känner jag mig alltid lite osäker till en början. Så jag tog det försiktigt och tog premiäråket i en blå backe. Första dagen var det dock som sagt mer eller mindre svåråkt för alla, men jag kände sakeliga hur min självsäkerhet till åkandet kom till mig i en eskalerande fart och åkte sen en blandad kompott av pistfärger.


Några av de frekvent mest åkta backarna där för min del är:
Tännlöparen, Pebe's, Kläpptraversen,
Kläpphanget, Knix, Foxtrot och Twix.


Syster min fick kanske in fel fokus, men men

Dagarna såg rätt likadana ut rent sysslomässigt, jag klev upp vid sjutiden varje dag, åt frukost bestående av ett kokt ägg, fil med nötmüssli och äpple och en knäckemacka samt ett glas vatten, klädde mig i skidställ, inväntade att övrigt folk skulle bli klara för backen, och begav mig med dem dit sen.


Med svindlande utsikt i ryggen, på en av topparna.


Sett från andra hållet. Och ja, glad blir jag!

Sen åktes det skidor mellan 9-15 ungefär, med små avbrott för varm choklad med vispgrädde och stor kanelbulle eller korv med bröd. Eller bara benvilepaus. För benen blir trötta!

Tillbaka i stugan så stretchades det, lästes tidning och löstes sudoku medan bastun blev varm, och sen bastade jag och syster och duschade (var för sig) och blev allmänt fräscha.
Middag, kortspel och sänggång vid 22 sen. Ja, dagarna var rätt lika.


Slalom är kul, men störtlopp går snabbare!

Mest i sällskapet umgicks jag ju med min syster, vi har vanligen väldigt roligt tillsammans.


Här är vi ute i alldeles för många minusgrader i alldeles för lite kläder


Jag hittade hår! Hur går detta till?


... Jo, jag hukade bakom bakåtvänd syster.
(och blev rätt lik vår kusin Frida, men det är nog
en förolämpning mot henne)

Ja, det var i alla fall en rolig, trevlig och välbehövd semester. Lagom lång också, för nu längtar jag efter "mina" barn igen! Ska bli härligt att träffa dem på måndag igen.

Men just ja, när jag kom hem så blev jag lite förvånad. Dels hade det uppenbarligen varit strömavbrott, för ingen av de elektriska klockorna var igång som de skulle. Och mer märkligt ändå, min stora tavla ovanför soffan hade ramlat ner! Märkligt att sådant händer när jag är borta och inte när jag är hemma! Fast tur, den tavlan skulle jag inte vilja ha i huvudet när jag sitter där i soffan. Fast det är samtidigt tur att den hänger ovanför soffan då, om ramlingsrisk finns, för då landar den ju mjukt vid fall.


Det var till att mecka och återupphänga

Sen är det ju så att jag måste nämna dagens datum också. För det är den 27:e mars ju. Och idag för precis ett år sen upplevde jag en av de värsta dagar i mitt liv. Det var då, vid 21:03 som min dåvarande kärlek deklarerade att vårt förhållande var slut. Det var så tungt. Så mycket som jag grät då har jag nog inte gråtit sen dess. Det kan jag åtminstone inte påminna mig om. Fast jag gråter inte speciellt ofta. Visst kan jag bli tårögd till filmer och så, men av egen sorg händer det inte ofta alls. Tyvärr kanske jag ska säga, för det är ju skönt att gråta, men anledningarna känner sällan tillräckligt jobbiga, så det får jag väl vara glad för.
Nåja, nu är jag stark, men singel.

Nu är det final i Let's Dance! Jag håller, liksom jag hela tiden har gjort, på Laila! Sen ska jag nog försöka ta i tu med att se lite missade program på nätet.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, mars 21, 2009

Att lära en gammal hund sitta...

... det är baske mig inte lätt!
Jag skrev ju förutom att jag i "Vaken med P3 & P4" fick lära av en tandhygienist att tänderna mår mycket bättre av att man inte sköljer munnen med vatten efter tandborstning, något som jag har sysslat med (i ren dårskap) i hela mitt liv. Alltså, ingen tandläkare har sagt det till mig, så jag har aldrig funderat så mycket över min sköljning, men nu försöker jag ju lägga mig av med den vanan. Men det är så jäkla svårt! Tandborstning är så oerhört inrutat, så även om jag kommer ihåg det medan jag borstar, så har jag ofta glidit över i någon annan tanke när jag har bostat klart, och sköljer per automatik sen. Imorse hann jag precis ta i in vatten i munnen då jag kom på mig, så jag hann i alla fall inte gurgla runt. Men oftast kommer jag inte på det förrän det är alldeles för sent.
Hur som helst så kan det inte vara något mardrömsaktigt för tänderna, det här med att ändå skölja, eftersom jag alltid har gjort så och aldrig har haft några hål. Men det är klart att jag vill göra allt på bästa sätt för att unvika försämring av tänder och förhöjning av tandläkarkostnader. Så jag kämpar på!


Fasligt ocharmig, men tandborstande bild

Imorse vaknade jag riktigt tidigt, även för att vara mig en lördag. Först redan vid sex-snåret, men så dåsade jag till och vaknade slutgiligt vid 7:30 och klev upp ungefär en halvtimme senare. Dagen blev väldigt lång av att gå upp så tidigt! Då hann jag efter frukost med drygt tre timmars datorsittande innan jag kände att jag ville promenera till mina föräldrar och träna där. Efter träningen var klockan fortfarande lite, så jag visste inte riktigt hur jag skulle fördriva tiden. Bland annat provade jag spela Zelda på min systers Wii, men det föll jag inte riktigt för. Troligen för att jag var för trött i huvudet för att läsa allt som alla gubbar sa till mig, och de pratade hela tiden.

För träningen tog extra på krafterna idag, för idag hade jag min åttaspringningspremiär för i år! Alltså, för dig som inte känner till det, så har jag en slinga i elljusspåret som går som en åtta, som jag brukar springa i på sommarhalvåret och nu var det premiär!
Det var ju så soligt och fint, så jag tänkte att det borde ju vara hyfsat fint i spåret också. Lite gegga räknade jag men, men det var att ta mig lite väl lite vatten över huvudet. För spåret var täckt av ungefär 40% snö, 20% is, 5% vattenpölar, 15% gegga och blott 10% fin springväg. Min springstil var alltså... Ja, jag är glad att ingen såg mig när det såg som värst ut. För att springa på is, det är ju lite smånervöst. Speciellt om isen är ojämn och i nedförsbacke. På ett ställe kom jag på för sent att jag sprang för fort, och när jag väl var i den isiga nedförsbacken så kunde jag inte sakta ner. Så det var bara att lägga i friläge och hoppas på det bästa. Men det gick bra. Mindre bra var att isen precis i början på ett ställe visade sig dölja en pöl av modellen djupare, så hela min vänstra sko (med fot i) försvann under vatten. Isande kallt och inte så trevligt att dras med. Fast jag blev ju snabbt varm i alla fall.
Efter det var jag väldigt fokuserad på var jag jag kunde placera mina fötter, så jag tittade ned på backen så mycket att jag sprang lite fel. Eller inte fel, men det blev en annan riktning på ett ställe än vad jag var van vid. Men det märkte jag inte riktigt förrän jag kom fram till Färsna gård från fel håll.
Nåja, det var i alla fall väldigt härligt att vara ute och springa igen, även om underlaget inte var det bästa och drog ut en del på tiden. De där varven brukar ta omkring 25 minuter för mig, men nu tog de 29 minuter. Jag har ju träningsprogrammet i telefonen på i fickan, så den mäter tiden. Den mäter också distansen, men nu när det tog längre tid så tyckte den att min åtta är 5,8 kilometer lång, men det känns i längsta laget. Jag tror att den är omkring 4 kilometer.


Och så här ser alltså åttan ut, sommartid.

Imorgon drar jag alltså till Tänndalen också skidar loss för allt jag är värd! Det ska bli en fröjd, sanna mina ord! Som jag ser fram emot det! Trots att jag inte är speciellt duktig på slalomåkning så är det vansinnigt roligt! Oh la la.
Klockan sju imorgon bitti åker vi, jag och familjen. En bit på vägen kommer vi att möta upp min morbror och hans fru också, för de ska ackompanjera oss. Eller, egentligen är det väl vi som ackompanjerar dem, eftersom det är frun där som känner folket som äger stugan vi ska till.
Trevligt ska det bli i alla fall! Och kameran är med, så på fredag, när jag kommer hem igen, får vi hoppas att jag bjuder till på någon skidbild!

Nu ska jag se "Jag vet vad du gjorde förra lördagen" på trean - Hypnosprogrammet som jag var på casting för tidigare i vintras. Ska bli intressant att se!

Ordet är fritt, nu är det ditt (sex dagar framöver!)

fredag, mars 20, 2009

Semester i mitt sinne!

Javisst, du läste rätt, här har jag semestertakt i mina promenadsteg! Från klockan 13 idag och ända till måndag den 30 mars klockan 8:30! Det rör sig alltså om 211 timmars semester om jag inte har räknat helt galet, vilket jag säkert kan ha gjort. Jag tänkte mig i alla fall följande: 19,5+(8*24). Så då har ni formeln också!

Idag har jag alltså öppnat, så som jag gör var tredje fredag. Och det är ju den fredagen i vår veckorullning som jag tycker bäst om, i och med att jag tycker det är så förträffligt att sluta tidigt på fredagar. Men, när jag bläddrade i min almanacka så såg jag till min fasa att nästa gång denna vecka, som har nummer två i av de tre vi har på schemat, inträffar, är den 22:a maj! För om tre veckor är det långfredag och därmed ledig och tre veckor ifrån det så är det första maj och också ledigt. Det är ju attans att de där röda dagarna inte har lagt sig på min stängningsfredag, men men. Ledigt är också bra. 22:a maj är för övrigt klämfredagen efter Kristi Himmelfärds, så det finns ju tillfälle att ta kompledigt där också, men det tror jag att jag ska skita i. När väl nästa öppningsfredag kommer, då ska jag ta den.

Jag är ovanligt pigg såhärdags för att ha klivit upp 4:45 och inte sovit något sen dess, men det är ju härligt!

Efter jobbet så har jag ägnat mig åt städning och tvätt för hela slanten. Visserligen var det lilla städningen, så den tog inte så mycket tid, men som jag har tvättat! Visst, jag tvättade senast i tisdags (min vanliga tvättdag), och hade därmed inte så mycket i tvättkorgen. Men jag tvättade diverse jackor, utebyxor, skor, sängkläder och sängattiraljer (kuddar, vinter- och sommartäcke, bäddmadrass och överkast), så jag vet inte om det blev sammanlagt fem eller sex maskiner, men massa tvättande blev det. Och nu är det rent!
I och med sängattiraljstvättandet, så har jag nu bytt från vintertäcke till sommartäcke. Kanske lite i tidigaste laget, speciellt som jag fortfarande var och varannan natt sover med raggsockor på eftersom jag vanligen har så kalla fötter, men det känns ju bäst att lägga in vintertäcket i garderoben då det är nytvättat.
Sommartäcket kom jag inte ihåg om jag tvättade innan det lades in, men jag tror inte det, så därför tog jag en tvätt av det också.
Drygt fyra timmar tog det att tvätta och torka allt.

Nu är det den trio kvar i Let's Dance som jag förutspådde för länge sen att de skulle stå i semifinalen. Men här slutar mina spådomar. Jag hoppas verkligen att Laila vinner, men jag är osäker på det. Fast det gick ju jäkligt bra för henne nu, 79 poäng av 80 möjliga i två danser. Och vilka två danser sen, hon fick ju dansa mina båda favoriter; jive och quickstep! Heja, heja!

Imorgon måste jag packa. Och nu måste jag se till att det finns pengar på kontot för skidhyra och liftkort. På söndagmorgon bär det alltså av, så ett inlägg imorgon ska jag nog kunna spotta ur mig också.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, mars 19, 2009

Livet har sina goda stunder

Dagar är förunderliga. Eller så är det mitt humör som är det. Jag kände en stund av dagen, att det här nog ändå kunde klassas som en rätt dålig dag. På jobbet var det både på morgon och eftermiddag rätt småkörigt och allmänt stressigt. Och när jag är stressad så är jag inte helt nöjd med tillvaron (och så är jag nog inte unik om att känna). Men sen visade det sig att det här var det enda dåliga, att det var två stressiga stunder. Resten blev bra. Så på det stora hela var det ändå en bra dag.

Bland annat så blev det faktiskt cykling till jobbet imorse! Oh la la! Jag klev upp en halvtimme tidigare än behövligt om transportmedlet hade varit bil (alltså klockan 5:00), och trampade iväg klockan 6:00. Då var det någon minusgrad, så det var ganska bitigt i ansiktet till en början, men jag fick ju upp andan fort må jag säga. Och min kondition hade inte försvagats nämnvärt heller, det var ju kul att se och känna. Jag var lite nervös över att det skulle bli döjobbigt på slutet, men det blev det aldrig. Jag trodde också att det skulle ta ett tag innan det känns som att cykling också går väldigt snabbt, rent tidsmässigt, men nejdå, jag tyckte redan nu att det gick på ett kick. Femton kilometer går snabbt att cykla, så är det bara. Fast jag cyklar rätt snabbt också, så jag fick börja med att fräscha upp mig lite och byta tröja och så, när jag anlände (en kvart innan det var dags att stämpla in). Jag har redan varit förutseende och tagit med lite ombyteskläder och så, och det var ju bra.

En annan bra sak var att ett helt nyinskolat barn som stundtals gråter hejdlöst (bidragande del till stressen jag har känt), faktiskt kunde slappna av tillräckligt för att somna i min famn inne på vilan efter maten. Såna segrar är obeskrivbara, jag tror inte man riktigt förstår om man inte jobbar med barn. Just det momentet när man känner att barnet accepterar en som substitut för dess föräldrar (för i viss mening är det ju faktiskt det vi är). Ibland kommer det snabbt och smärtfritt, ibland föregås det av väldig smärta. Sen är ju barn inte enkelriktade maskiner, utan saker (som humör) kan ju ändras från dag till dag, men just grundkänslan av att "nu klickade vi", den är underbar!

Och en riktigt bra sak var att jag idag äntligen fick prata med min internationelle vän Jonas igen! Förut var han Jonas i Frankrike, sen har han växlat mellan att vara Jonas i San Francisco och Jonas i London, och är för tillfället det sistnämnda. Han har varit helt onåbar i månader nu, så det var skönt att få en livsuppdatering där.
Och hans liv är av helt andra proportioner än mitt, det kan man ju nästan slutleda av hans adresser bara. Diverse fotbollskontrakt och liknande har inbringat mycket pengar för honom och nu jobbar han tydligen med vinimport. Han har ett så fascinerande liv och historia, så att det borde det nästan skrivas en bok eller göras en film om. Eller båda delarna.

Nu har det varit bildlöst flera dagar i rad, så nu får jag väl rota lite i gömmorna igen och dela med mig av något gammalt groll.

[gömrotande]


2005 hade jag medelhavet i ryggen senast. I sommar är det dags igen.


Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, mars 18, 2009

Moralen brister

Tiden bara rinner iväg idag, det slog mig just att jag inte har bloggat och inte heller har avsatt tid i schemat jag har i hjärnan, för att göra det. Så jag får hasta ihop ett inlägg här.

Idag har varit en sån dag när jag återigen har blivit konfunderad över folks arbetsmoral. Mönstret har upprepat sig nämligen, för idag hade vi på jobbet, ja på min avdelning rentav, sen länge bokat in en vikarie i och med att en kollega hade semester idag. Det här är dessutom en vikarie vi har haft förut och som jag tycker är riktigt bra. Men, utan att höra av sig eller något, så dök hon aldrig upp. Jag tycker det är så dåligt! Och i dessa tider av arbetslöshet och annat också, varför vill folk inte jobba? Och att jobba med barn är bra mycket roligare än vad många verkar tro, det vill jag verkligen slå ett slag för.
Nu klarade vi dagen bra på att bara vara två på de elva barn vi hade, det gick att lösa det praktiska internt, så att säga.

Men dagen har varit trevlig.
Imorse när jag såg den strålande solen och den klarblå himlen så blev jag vansinnigt sugen på att ta cykeln till jobbet, men jag avstod ändå i och med att jag skulle stänga och inte var riktigt säker på hur ljust det skulle komma att vara vid 18-18:30-tiden (vilket klockan då skulle hinna bli innan jag skulle hinna hem) i och med att jag inte har något cykellyse.
Men min plan är att om vädret är med mig, så ska jag cykla imorgon. Men "om vädret är med mig" är en något generös tolkning för latheten också, jag tror att allt annat än strålande sol kommer resultera i att jag tar bilen ändå. Men jag hoppas!

Jag har även hämtat ut mitt klädespaket från H&M och slogs av att storlek "small" tycks vara lite väl stort för mig när det gäller t-shirtar. När jag beställde så funderade jag om jag skulle ta small eller extra small, men tog ändå small då, eftersom jag var rädd att det skulle bli för trångt med extra small. Men nu vet jag, extra small kan jag alltså rikta in mig på i alla fall från H&M:s katalog. Fast det känns ju som att man ska vara kort för att passa i extra small, och det är jag ju inte. Ja, jag är ju inte översvallande lång heller, men kort tycker jag inte att jag kan klassas som.

Jag har fått lite fler facebookvänner på sistone, bland annat en gammal barndomsvän som jag, till min förvåning, såg har blivit mamma. Men jag är väl i den åldern nu, när barn kommer poppa upp här och där bland mina jämlikar; 86:orna.
Jag vill också ha barn.

Nu ska jag ta det piano i soffan.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, mars 17, 2009

Propposmocko

Här sitter jag och är proppmätt. Det är inte helt ovanligt att jag är det när jag bloggar, för ganska ofta gör jag det alldeles efter maten. Tror jag åtminstone. Jag tycker att jag känner igen känslan av att vara proppmätt och blogga samtidigt. Idag har jag ätit en mycket delikat middag, denna gång gjord enligt eget huvud och inte recept. Fast ja, när jag tänker på det så gör jag ganska ofta mat utan recept. Senast laxen där var mitt eget påhitt.

Hur som helst så åt jag pasta med en röra bestående av crème fraîche, räkor, crabsticks, hackade soltorkade tomater, sockerärtor, salt och svartpeppar. Ååh, det var så gott!!
Måltidsdryck: mellanmjölk (som oftast).

Imorse var det groteskt jobbigt att vakna när klockan ringde 4:45. Men jag fick göra som jag brukar, bita ihop och kliva upp. Sen hängde en viss trötthet i sig större delen av dagen. På morgonsamlingen (klockan nio, alltså fyra timmar efter min inte så generösa frukost) var jag väldigt hungrig innan det blev fruktdags, och när jag reste mig upp för att göra "huvud, axlar, knä och tå" så svartnade det för ögonen och jag svajade till ordentligt. Men medvetandet behöll jag tack och lov, och det var nog egentligen ingen mer än jag själv som märkte hur nära jag var att falla omkull.
Ännu en tankevurpa gjorde jag, när jag bokade tid för medarbetarsamtal nästa tisdag klockan 8:30. Först nu på kvällen insåg jag att det överhuvudtaget var en tankevurpa - jag är ju i fjällen då.
Sen slutade jag jobba klockan 12:30. Underbar tid att sluta jobba på, önskar att jag fick göra det varje dag. Eller kanske inte varje dag, men oftare.
Jag for hem och duschade, sen tog jag min vårjobbarjacka och lade den i en påse och traskade iväg på en promenad i vårsolen. Underbart väder för övrigt! Mer av sol och flertalet plusgrader, tack! Jackan lämnades in hos stans enda sömmerska (mig veterligen, och jag vet säkert inte mycket i det avseendet), för att få nytt blixtlås. Lite kul i sammanhanget var att jackan jag hade på mig då jag räckte över vårjobbarjackan, också har fått nytt blixtlås av just denna sömmerska nån gång för några år sen. Minns att jag bloggade om det då också, att jag äntligen hade fått ändan ur vagnen och masat mig iväg dit. Men men, det får du väl själv söka och bläddra fram i så fall, för jag minns inte när det var.
250 kronor kommer det hursomhelst att kosta. Det kan det vara värt, trots att jackan är ful och sliten. Den är åtminstone väldigt funktionell, och det känns väldigt beige att behöva köpa en ny jacka att jobba i, eftersom jobbarytterkläder i min bransch lätt blir väldigt smutsiga.

Sen var jag iväg och fixade ett annat ärende också, innan jag avslutade det hela med att promenera runt en av mina vanliga promenadslingor. Det var länge sen sist! Men friskt och skönt var det i alla fall.

När jag kom hem sen så laddade jag upp i tvättstugan och gick upp för att vila lite. Orkade inte med skrivande och så (vilket jag inte orkar med så många dagar, så vi får väl se hur det går med mitt projekt). Är osäker på om jag somnade, men när jag hade legat klart så hade jag ett tydligt kuddtryck i ansiktet.

Ballar av stål ja, vilket galet program! Rätt komiker vann i alla fall måste jag säga, även om jag egentligen tyckte han var bra mycket mer dum än rolig. Jag måste nog fortsätta att se det i alla fall, det kändes som ett beroendeframkallande program. Lite sådär bradåligt, som Sanningens ögonblick.

Näe, det blev ingen bild i dag heller.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, mars 16, 2009

Det går över styr...

Jag berättade ju förut om att jag i min snåla budget bara hade tänkt mig en gemensam nöje&kläderpost på 200 kronor och redan har köpt en bok för 99 och beställt kläder för drygt 800 kronor. Nu har jag dessutom köpt skor för 425 kronor (men då fick jag i alla fall 100 kronor rabatt utöver reapriset). Det blir ett väldigt kraftigt överskridande på den budgetposten!
Men men, än har jag inte märkt någon kris i budgeten.

Och skor ja, jag räknade på det, och nu är det så att jag har 13 par skor, 2 par sandaler, 4 par tofflor och ett par gummistövlar. Det är lite väl mycket. Och nej, jag använder inte alla par, så lägligt nog är det klädinsamling här på onsdag morgon, så jag ska skänka några skor då tänker jag mig.
Men det slår mig nu när jag skriver, att jag inte har räknat med mina sommarjobbarskor... för de vet jag inte var de är! Kanske har jag slängt dem? Och i så fall kanske jag inte ska ge bort ett av de par jag har lagt i påsen, för något (som jag inte är rädd om) ska jag ju ha på fötterna på sommaren på jobbet också. Hrm hm. Fast de är rätt obekväma. Men jag bör nog ändå behålla dem tills vidare. Får kompensera genom att lägga i ett par skor jag har i bakluckan på bilen istället. De används heller aldrig. Och jag vet inte ens varför de ligger där, troligen för att de inte får plats någon annanstans.
Och du som funderar över varför jag har fyra par tofflor, så är det så att två av dessa par har jag på jobbet (på olika avdelningar), ett par har jag här hemma och ett par är hemma hos mina föräldrar. Mjukistofflor har jag ju också, men de räknade jag inte med. De går jag trots allt inte utomhus i. Fast det har nog hänt... när jag tänker efter. Det måste ha varit ett svagt ögonblick.

Man kan ju tycka att jag skulle ha bemödat mig med att ta en bild på dessa nya skor, för att ha med i bloggen då, men ack nej, det har jag inte. Det är inte ens speciellt snygga skor. Tycker sällan att vinterskor är det, för det var just vinterskor jag behövde byta upp mig lite på. Tacka vet jag converse, skulle jag köpa nya såna så skulle det garanterat fotas!

Just ja, imorgon är ju planen att lämna in min sommarjobbarjacka till sömmerska för att laga dragkedjan också, och det tror jag kostar minst 200 kronor, och det klassas också som kläder i min budget, så den posten kommer ju vara galet överskriden sen när jag ska sammanställa. Det är frågan vilken post pengarna tas ifrån egentligen, för hittills räcker de ju. Och jag hade det ju lite snålare den här månaden, i och med mina karrensdagar. Nåja, det blir en spännande sammanställning!

Nu på kvällen har jag pratat med Jonatan i telefon. Det är alltid lika trevligt. Samtalet varade i 01:01:01, sen var jag tvungen att rusa iväg för att lätta på ett visst tryck. Och han skulle ändå mumsa i sig pizza då, så det föll sig ju ändå rätt bra måste jag säga.

Ja just det ja, ikväll måste jag ju titta på "Ballar av stål", ni vet det här programmet som SVT valde att aldrig börja sända, den det där debaklet med hon som sprutade vatten på statsministern. Ja, det går på femman ikväll klockan 21:55 eller 22:00. Minns inte riktigt. Men det måste jag se vad det är för något!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, mars 15, 2009

Funderaren

En fundering:
Hur blir det nästa år i melodifestivalfinalen egentligen, när någon annan ska ge sig på att göra en cover/remake på årets vinnare? Ja, där kan man presentera massor av teorier om man så vill, men det vill inte jag, utan jag lämnar frågetecknet löst hängandes i luften.

?


En annan operadiva

Je t'aime amour quand j'entends la voix

... Je t'aime ami, c'est jamais sans toi.
Vi som har det franska örat förstår att även texten i årets vinnarlåt är vacker. Min ganska raka översättning av det hela blir ungefär "Jag älskar kärleken när jag hör rösten. Jag älskar dig min vän, det är aldrig utan dig."
Jag hade i mitt melodifestivalsavståndstagande, tv:n på här i bakgrunden från 20:40 ungefär, då jag var hemma från mitt kvällspromenerande igår, och höll faktiskt på Malena, för opera av det där slaget, det tilltalar mig sannerligen. Men jag trodde inte att hon skulle ha någon större chans, eftersom det brukar vara tråkschlagers som vinner.
Men, nu har jag lite tilltro till melodifestivalen igen! Då behöver jag kanske inte bojkotta den så massivt nästa år. Eller ja, så himla roligt att se alla deltävlingar tycker jag ändå inte att det är, så det återstår att se.
Rätt låt vann i alla fall, i mitt tycke.
Fast sen undrar jag hur den står sig mot den europeiska konkurrensen egentligen. Kanske att Frankrike och Belgien lägger några röster på den, men annars är det väl tveksamt om den går hem så speciellt. Men men, det återstår att se.

Nu, mitt i skrivandet, så var det någon som slängde en snöboll på mitt köksfönster! Jag har ju datorn i princip så långt från köket som det går att komma här i min etta, så när jag väl var framme (även fast jag smårusade), så hade vem som än slängde den, osynliggjort sig. Allt som återstod var den utsmetade blötsnöbollen som gled nedåt på rutan.
Undrar om det var någon som vet att jag bor här, eller om det var ett slumpskott? Jaja, det är väl nackdelen med att bo blott en våning upp. Man är inte helt ogripbar. Fast värre att bo på markplan här vid gång/cykelbanan. Då skulle jag nog mer eller mindre konstant ha persiennen neddragna, för jag vet ju själv hur intressant det är att titta in i fönster man passerar på sin filosoferande promenad. Förutom att sikta vägen framför mig, så det nog mest fönster jag tittar på och in i, när jag promenerar på kvällarna. Förvånansvärt många har kristallkrona i köket måste jag säga, apropå det! Är det inte det lite väl... Ja, jag vet inte... Pråligt? Om man har kristallkrona i köket, vad ska man då ha i eventuell matsal? I vardagsrummet? Ja, det vete katten.

Idag har jag gjort en manuell tvätt av min bil, och i vanlig ordning så behövdes det. Det trista och något illavarslandet var att all smuts inte gick att gnida bort. Som jag kämpade med min nyinköpta svamp, men ändå gick det inte!
Nej minsann, nästa bil jag köper ska nog vara svart, eller i alla fall någon väldigt mörk färg. Skitsamma om det blir en bakugn i bilen på sommaren, för det blir det ändå mer eller mindre i alla bilar, men små mörka fläckar kan omöjligen synas så tydligt som på min bil. Fast svarta bilar är ju rätt bra på att bli grådammiga istället. Men men, hellre det. Tror jag.

Söndagar har en saftig tv-tablå må jag säga. Först är det Merlin klockan 18:45 på ettan, sen Herre på täppan klockan 20 på sexan och så Sanningens ögonblick klockan 21 på femman. Nu minns jag inte hur det sistnämnda där slutade förra veckan, om han som satt i stolen fortfarande är sittandes i den eller inte. Jag hoppas det i alla fall, för han kändes som en genuint sympatisk person. Många som hamnar där visar sig ju vara riktiga skitstövlar istället.

Oh just ja! I min veckohandling idag, så inhandlade jag min gamla favoritchokladsort, Marabous helnöt! Shit pommes, så gott det var!


En fröjd för mina smaklökar!

Av och till kommer det nog vara så nu, i mitt återupptäckande av nötter, att jag får flera härliga "hallelujamoments". Och inte mig emot! Cashewnötter provade jag lite igår också, men salta nötter sådär, det är inget jag ännu känner någon trygghet i att äta. Det är för likt jordnötter för att mitt sinne ska kunna slappna av, så jag tog bara en liten bit och var nöjd så. Men någon reaktion fick jag ju förstås inte, så det är ju bara mitt gamla försvarssystem som spökar.

På spotify har jag hittat en så svängig låt! Jag sökte på "drunken sailor", för det tycker jag är en svängig visa, och så hittade jag en version av den med The Malarkey Brothers (finns inte på youtube vad jag kunde se, så länkning gick inte). Ah, det är riktigt härligt!
Bra med spotify är det ju också, fast jag blir ofta så ställd när jag sitter med det framför mig. Vad ska jag söka på, som jag inte redan har på datorn? Ja, det är inte lätt alla gånger. Och sen verkar spotify inte ha allt heller. Jag sökte på The Smiths, för det var en låt med dem jag ville höra, men där fick jag knappt några träffar alls. Det tycker jag är lite märkligt, för det är väl ändå ett väldigt stort och känt band, eller? Nåja, man får väl vara tacksam för det som ges.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, mars 14, 2009

Bettans fall

Ja, som predestinerat åkte hon ut ur Let's Dance igår, Elisabeth Höglund. Det är nu den trio kvar i toppen som jag redan för sex veckor sen (borde det vara) förutspådde skulle vara kvar. Lite oroväckande var dock att det var Laila som låg näst sämst till, och det är ju henne jag håller på. Visserligen, alla tre nuvarande är värdiga vinnare och jag blir inte besviken oavsett utgång nu. För två år sen, när Erica Johansson var med, så höll jag ju på henne också, men hon slutade trea. Nåja. Här är i alla fall kollaget över Elisabeth som jag gjorde långt innan hennes danskarriär:


Barnen klippte ut bilar och tårtor, jag klippte ut Bettan.

Fram till nu, idag, har jag storstädat. Vaknade redan strax efter åttasnåret (tack vare att jag var kopiöst trött och lade mig vid tolvslaget igår), låg och drog mig en stund, innan det blev frukost och städstart. Och nu är jag i städmål. Det är alltid lika skönt!

Hm, när det bloggas i denna arla tid på dagen, så känner jag att jag varken har mycket att säga eller rapportera om, så idag blev det ett kort inlägg.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, mars 13, 2009

Matstudien

Ja, den här fredagen hade jag ju faktiskt matplanerat för en gångs skull, så jag behövde inte hafsa ihop något av det som fanns, utan det fanns faktiskt mat specifikt avsatt för denna middag. Trevligt, för det blev ju hemskt gott!
Jag gjorde mig lax och potatis med diverse tillbehör. Tanken var att koka potatisen, men så tänkte jag att är det något jag ofta misslyckas med, så är det just kokt potatis. Jag vet inte varför, det är ju så basalt i matlagningen, men ofta lyckas jag få den antingen överkokt eller... underkokt (om det nu heter så?). Och ingetdera är vidare gott. Så det blev att jag höjde ribban och stämningen och klyftade till hela kalaset! En plåt in i ugnen, full med godsaker!


Säg något som inte är mumma där om du kan!

Lax var det alltså också, och det brukar jag ju föredra att tillaga i ugn också, men i och med att den var rätt full med annat, så fick det bli till att steka.


Vy från fiskekyrkan, eller min stekpanna

Till detta svängde jag ihop dillmajonäs och tog mig ett, ja två-tre, glas vitt vin.


Oh la la!

Jonatan, min andre västkustkompis (som jag inte har träffat) ringde när jag var två tredje delar igenom måltiden, så jag pratade lite mellan tuggorna. Min samarbetsvänliga telefon fick samtalet att brytas när jag satte i handsfreen och öppnade och stängde luckan, men han ringde upp igen. Jag vet inte vad karln har för operatör som inte räds att ringa mobiler så, men själv är jag väldigt restriktiv med att ringa andra än halebopabonnenter. Fast... numera känner jag ingen annan än jag själv med halebop, så det skvallrar ju lite om hur mycket jag brukar ringa från mobilen.
Hur som helst, Jonatan är så rolig! Han är så lättroad att hälften vore nog. Och jag som var mitt i vindrickandet där, jag blev ju lite susig i kolan, som jag uttryckte det, och som han gapskrattade åt det uttrycket! Ja, jösses, karln verkar ju inte direkt svänga sig med uttryck dagligdags, för samma sak hände förut när jag sa "slå på stora trumman". Hm, ja, så jag använder nog uttryck en hel del. Det är ju hur som helst roligt med skratt!

När jag hälsar på Robert (min första västkustkompis; i Högsäter) nästa gång, då ska jag hälsa på Jonatan också. De är för övrigt vagt gamla bekanta med varandra. Det vittnar om världens litenhet.

Jag har gjort något av en tankevurpa förresten! Visserligen med flit, men ändå. Den här månaden har jag det lite extra snålt med pengar i och med att jag förutom vanliga utgifter också har en reseavbetalning OCH två karrensdagar som har ätit på lönen, så i min budget så har posterna Nöje och Kläder fått dela på 200 kronor. En rejäl åtstramning alltså. Och där har jag redan köpt kokbok för en hundring, som jag räknade till nöje, så en hundralapp fanns egentligen kvar. Men, så fick jag H&M-katalogen här och kände att jag minsann ville beställa lite. Ibland är det lättare att katalogsfynda än att göra det i butik. Så nu har jag beställt kläder för sisådär 844 kronor! Hur ekonomin i slutändan går ihop denna gång återstår att se, men det kommer den på något sätt att göra. Jag ser ju på Lyxfällan varje vecka och vet ju vikten av att spara, så det finns kapital att ta till vid nödsituationer.
Hur som helst så ser jag fram emot kläderna. Impulsköpet över de andra, som fick summan att skena, var en vit kavaj som jag inte vet när jag kommer använda, men som såg grymt snygg ut. Jag är svag för färgen vit, speciellt i sommartid, så jag tänkte att jag kanske kan se det som en investering. En vit kavaj kommer säkert till användning någon gång!

Om en stund är det utröstning i Let's Dance. Jag tror ju sannerligen att Elisabeth får lämna programmet denna vecka. Det trodde jag redan förra veckan, så nu är det hög tid för Höglund. Allt annat vore skräll och katastrof!
Får hon lämna, så hoppas jag att jag imorgon kommer ihåg att blogga in bilden på kollaget av henne.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, mars 12, 2009

Gott liv

Här sitter jag och är på solskenshumör! Ah, det är så härligt med människor ibland. Förvisso, ibland kan man nästintill spy på de mänskliga relationerna, men ibland är de så bra!
Robert, min vän i Högsäter, skrev till mig på msn:
"om mina föräldrar drar iväg på camping i sommar och jag har huset själv vill jag att du kommer och bor med mig :D" Ah, så roligt och åh så glad jag blir! Och vidare så vill han åka med cypern till mig... eller öh, där blandade jag ihop det helt. Han vill åka med MIG till CYPERN i höst, inte tvärtom. Eller jo, tvärtom också; jag vill ju åka med honom till Cypern också! Det vore ju toppenkul! Visserligen fanns det redan en liten plan om att åka till Krotatien där, men den verkar ha gått i stöpet. Hur som helst, så blir det nog kalas bara det blir av!
Men mina semesterveckor rinner iväg på det här viset. Av de fem jag årligen får, så ska jag tillbringa en i fjällen om en dryg vecka och en i Turkiet i slutet av augusti. Skulle jag bo med honom i en vecka (vilket jag antar att en campingsemester ungefär varar i) och åka en vecka till Cypern, då har jag bara en vecka kvar att ha hemma-semester på. Förvisso, jag skulle inte avsäga mig någon av dessa aktiviteter bara för att få mer hemmatid, men jag tycker det är bra härligt med hemmasemester också, så att jag kan ägna mig åt cykelturer här runtom i Roslagen, som jag började med lite förra sommaren. Det var så härligt!
Men men, jag hoppas allt blir av och att ekonomin håller!

Dagen har på det stora hela varit bra också. Det lite negativa är att jag igår lade mig med en lätt svidande hals och imorse vaknade med en lätt svidande hals. Och sånt jag har tystnadsplikt om har heller inte varit helt kul. Men annars så har det varit en förhållandevis lugn och bra dag.

Till middag gjorde jag våfflor, och det är ju sällan fel. Jag har ett specialrecept på våfflor som innehåller ost och bacon, och de är grymt goda! I lagom dos dock, äter man lite för mycket så blir det något ogott till slut. Men så är det ju med det mesta.

Hemskt nöjd med att inte ha tvättstugan ikväll också är jag. Det är skönt att ha det avklarat.

Och imorgon är det den fredagen i treveckorssnurren, då jag börjar så sent som 9:15! Så sent var det jättelänge sen jag började! Imorgon tänker jag således kliva upp senast 8:00, och det är ju sovmorgon som heter duga! Så ikväll behöver jag inte ha bråttom i säng. Fast vanligen blir jag trött framåt 22-tiden om jag har klivit upp tidigt, så vi får väl se hur det blir. Men jag kan med gott samvete sitta uppe till midnatt, om jag så skulle känna för det.
Fast sen så kommer jag ju inte hem förrän vid 18 imorgon då, i och med att det ska vara barn ända till min arbetstids slut; 17:30. Och eftersom jag ligger på storstädningsvecka i mitt tvåveckorssystem med städningen, så hinner jag inte med städningen på fredagen, utan får ta det på lördagen. Det är ju något av ett minus, tycker om att ha det avklarat redan på fredagen. Men men, smakar det så kostar det!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, mars 11, 2009

Phew

Det här har varit en lite körig dag, må jag säga. Det har varit mycket på agendan och det mesta har avlöst varandra i ett huj ända fram till nu; klockan 20:42. Nu kan jag äntligen luta mig tillbaka och andas ut lite.

Till att börja med så har det åter dalat mer en väldig massa snö från himlen. Huruvida det är nödvändigt såhär i mitten av mars då vårkänslorna redan har börjat spira, det kan man fråga sig. Men så är det i alla fall. Och vackert är det ju faktiskt. När jag åkte till jobbet passerade jag genom ett mycket vackert vinterlandskap som jag inte riktigt hann fota där det var som vackrast.


Men strax efter var det inte så dumt heller


The neverending kurva

Men just snöaspekten har ju varit rolig på när man ser till jobbet då. Nu ett tag har det mest varit lervälling på våra gårdar och inte så roligt att vara ute, men med snön nu så gick det att bygga riktigt härliga snökojor! Jag älskar att bygga med kramsnö, när den är kramig men inte blöt. Så var fallet idag, perfekt byggsnö. Så två snökojor smällde jag upp, till barnens förtjusning. De hjälpte förstås till också. Eller stjälpte. Huvudsaken var att de var delaktiga! Jag fotade massa då också, och jag är bra sugen på att lägga upp en bild där man bara ser barnryggar och inte ansikten, men det känns ändå som att bryta mot något heligt, att lägga upp bilder på barn från jobbet här på bloggen. Så jag avstår.

Sen körde jobbet på, och jag kom inte därifrån förrän närmare 17:40, trots att min arbetstid slutade 17:30. Fast sista barnet gick punktligt i tid vid 17:30, så det var min egen stängingsprocedur som tog lite tid. Sen var jag tvungen att på vägen hem stanna till i Grind för att ta ut pengar. Automatuttag är något jag mycket sällan ägnar mig åt, men nu var det nödvändigt. Jag behövde en sedel.
Hemma var jag först strax efter 18 och då panikbokade jag tvättstugan, eftersom jag fick avboka den igår och bokade in den på morgondagen - men nu måste jobba över imorgon, så jag kände att en längre väntan än torsdag skulle få min tvättkorg att svämma över, så jag tog första bästa tid, som var idag 18-22. Så det var bara att lassa in där när jag kom hem, för att sen duscha och börja fixa mat. Och sen maten blev uppäten och bortdiskad så har jag sprungit tre vändor till, till tvättstugan. Först för att föra över rentvätt från maskiner till tumlare och torkskåp, samt starta en tredje omgång (vit) tvätt. Andra gången för att föra över tredje maskinens tvätt till torkskåp (inget tummelvänligt där) och mangla lakan och tredje och sista gången för att vika ihop och ta med all ren och torr tvätt upp igen. Det var vad jag nyss gjorde.

Så det känns som att dagen har gått i ett. Men nu ska jag vila mina lagrar lite. Är det inte så man säger? "Vila på lagrarna"? Hm, det ser ju knasigt ut att skriva det, men jag har för mig att det finns ett sådant talessätt.

Apropå talesätt ja, så hade jag ingen aning om att "mumma" var en dryck, förrän häromdagen. Jag brukar använda ordet "mumma" som synonym till "mums", alltså om saker som smakar väldigt gott. Men när jag bläddrade i Vår kokbok här då den var nyinköpt, så snubblade jag över recept på drycken Mumma. Nu minns jag inte vad den innehåller, men jag har för mig att det var något åt ölhållet.
Och för den som inte vet det, så kan jag låta meddela att jag avskyr öl. Ska det drickas alkohol så är det vanligen vin jag sköljer ner.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, mars 10, 2009

Tidsblädder

Nu sitter jag här med bloggfönster uppe, utan att egentligen ha något att blogga om. Men det finns ingen annan tid idag till att blogga, så ska jag få ihop något inlägg, så är det nu.
Ikväll har vi nämligen personalmöte, eller ja, vi ska på föreläsning till och med. Och den ligger senare än de vanliga mötena; 18-20:30. Annars brukar vi ha möte 16-19. Så det är lite skönt för mig som slutade redan 12:30 idag, att jag i lugn och ro kan dona lite här hemma och sen inte behöver åka ut igen, utan kan promenera till föreläsningen som är på campus här i närheten.

Jag har faktiskt försökt att sova lite, i och med att arbetsdagen ju ska fortsätta senare än vanligt idag i kombination med min tidiga uppstigning (4:45), men se det var inte helt lätt! Förut sov jag ju omkring en timme varje tisdagseftermiddag, men sen en tid tillbaka har jag bestämt mig för att utnyttja den tiden till att promenera (då jag upptäckte att jag hade gått upp ett oväntat kilo) eller skriva (då jag vill få ihop en hel bok). Så kroppen ville inte riktigt sova nu. Dåsade till gjorde jag allt, men inte mycket mer än så. Får väl se vilken status sinnet har mot slutet av föreläsningen då.

Egentligen skulle jag ha haft tvättstugan nu, men på grund av mötet ikväll så har jag bokat om den till torsdag. Det skulle bli för stressigt i och med att jag ska hinna med både mat och promenad till campus innan 18. Tvättstuga ovanpå det kändes för mastigt.

Imorse förresten, då hade snömassorna som har kommit och fortsätter komma, inte riktigt plogats från vägen, så jag hade en väldigt moddig och slirig färd till jobbet där vid 5:30-snåret. Det gick i max 50 km/h.
Fast sen, när jag skulle hem vid 12:30 var det förvisso plogat i alla fall någon gång, men det var bra moddigt då också, så merparten av biten blev det att ta det korta benet före. Dessutom fick jag vänta bakom en bärgningsbil som stod tvärsöver även, utan synbart bärgningsoffer. Märkligt. Så hemresan tog lite längre tid än vanligt.

Oh, på radion nu började Suedes Beautiful ones! Den är ju galet bra! Har lyssnat på Johan Palms version på Spotify häromdagen också, och jag må säga att den inte är så dum heller. Det känns lite märkligt att höra städade och fixade versioner av idoldeltagarnas låtar, när man sen innan är vana att höra dem live. Lyssnade på något med Robin Bengtsson också, och ja, det lät lite annorlunda det också. Det var ju de två gossarna som var mina favoriter i tävlingen.

Nu blir jag lite nervös! Från msn loggades jag ut och de andra sidorna jag har uppe får upp meddelandet "fel vid sidhämtning", så det verkar som att jag inte har någon internetanslutning just nu. Måtte jag komma ihåg att kopiera in det jag nu skriver, i works, innan jag försöker publicera!

Igår satt jag och på skoj bläddrade igenom blogg och lunarstormdagbok för att se vad jag gjorde just 9 mars (som det ju var igår) fast för olika antal år sen. Det var lite intressant.
För ett år sen så fick jag skottet från den palm som inhandlades under min mors graviditet - då jag låg i magen, som nu har vuxit massor och upptar merparten av utrymmet i mitt vardagsrumsfönster. För två år sen hade jag väldiga problem med min eksemhand, den sprack och blödde, men jag avslutade ändå med att jag trodde att det förr eller senare skulle bli bättre. Och för sex år sen, ja banne mig vad tiden går och så länge jag har skrivit om min vardag, då var det något prov jag våndades över.

Nej nu blir det till att worksspara och sen undersöka vad som hänt med anslutningen. Kanske blir det här inte publicerat förrän ikväll ändå, trots att tanken var att det skulle publiceras nu, vid 15:20-tiden.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, mars 09, 2009

Det bemötande jag förtjänar

Idag var det riktigt härligt att efter helgen återvända till jobbet, för flera av barnen som var sjuka hela förra veckan var tillbaka nu, och de har ju alla små speciella platser i mitt hjärta, så det är skönt att ha dem friska också. Och barnen blir lika glada att se mig igen, så det är ju väldigt roligt! Jag tror benhårt på den gyllene regeln i det fallet, min glädje att se barnen när jag kommer in på morgonen, smittar av sig till dem så att de känner glädje över att se mig igen. Det känns inte riktigt som att alla av mina kollegor (sett till hela personalstyrkan) får det välkomnande jag brukar få. Men jag känner ju inte mina kollegors upplevelser, så det är svårt att sia om.

Det som inte har varit så bra idag är att jag förmodligen måste ha överbelastat min vänstra handled alldeles för mycket igår då min kasse gick sönder och jag fick släpa hem matvarorna i den mest obekväma ställning jag har antagit i upprest läge på länge, för idag är den alldeles öm. Vissa lyft och andra speciella rörelser smärtar det till ordentligt, när jag utför. Nu blev det en typisk talspråksmening, för jag kan inte tänka mig att det heter så. Det korrekta i skrift bör vara "Det smärtar till ordentligt i handleden när jag utför vissa lyft eller andra speciella rörelser" Ja minsann, jag tycker att det är viktigt att skilja talspråk från skriftspråk.

När jag slutade jobbet vid 16 (fast av diverse förhalningar kom jag inte därifrån förrän närmare 16:10), så åkte jag direkt till Guldfynd med min silverkedja. Jag var ju osäker på om det skulle gå att rätta till glappet i låset, men det visade sig att det gick att lösa på plats, och inte kostade det något heller! Hurra för medmänskligheten! När jag har det lite godare ställt i min ekonomi (alltså när jag har slutat med reseavbetalningar och inte har karrensdagar som äter lön), så ska jag nog köpa något annat snyggt armband där. Alltså mer åt bandhållet, det här är ju kedjor. Jag såg att de hade fina som kombinerade silver och läder eller något åt det hållet, så det kan jag gott och väl tänka mig. Om det finns i hyfsat bra storlek då. Mina handleder är ju rätt smala, och armlänkar kan man ju förkorta, men läder är ju inte bara att klippa av precis.
Nåja, ska jag köpa något, så ska jag köpa det där. Lite kundlojalitet får man visa när man blir bjuden på extraservice, det tycker jag allt.
Så nu sitter de båda länkarna alltså på plats, omlott, på min högra arm. Men det har jag inte fotat, för det vet du vid det här laget hur det ser ut.

När jag slutgiltigen kom hem, så var jag väldigt slö och kom inte igång med matlagning förrän närmare 18-tiden, så jag avslutade nyss måltiden där. Eller ja, disken var det jag nyligen avslutade. Ätandet blev jag klar med strax efter 19.
På menyn idag stod en potatis- och purjolökssoppa med bacon (enligt recept i senaste Buffé) och så smörgås värmd i smörgåsjärn. Inte dumt alls!

Slöheten sitter i, så nu måste jag nog vrida datorskärmen mot soffan och lägga mig raklång i den och titta på något roligt. Eller spännande. Eller allmänt bra. Får väl se vad jag hittar.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, mars 08, 2009

När det bara rämnar

Söndagar, det är ju min matplanerings- och storhandlingsdag. Det tror jag har framgått nu. Så idag tog jag ICA:s rutiga kokbok, Vår kokbok och senaste Buffé och satte mig i sängen och spånade. Den här gången matplanerade jag även för fredagen, en dag som jag annars brukar låta bli att planera och lösa när den väl kommer. Det blev dock att jag inte använde mitt nyinköp (Vår kokbok), rätterna hittade jag i den rutiga och buffé. Men tiden för Vår kokbok kommer nog.

Sen tog jag en stor papperskasse och fyllde den med tomma glasförpackningar av olika slag och begav mig mot Flygfyren och glasåtervinningen där. Tanken var att jag skulle ta cykeln dit, för det brukar vara rätt tungt att gå kilometern tillbaka från Flygfyren med storhandlingskassarna. Men jag hade inte parkerat bilen tillräckligt nära stolpen (och därmed inte frigjort dörren in till förrådet där cykeln står), så det sket sig. Visst hade jag kunnat krångla med bilen, troligen också utan att starta motorn i och med att det lutar lite upp mot förrådsväggen. Men jag orkade inte, så jag gick istället.
Kassen behöll jag efter glastömmandet, det var en av Flygfyrens stora papperskassar, så den tänkte jag att jag med råge skulle få plats med det som skulle handlas i. Glasgrejerna som jag hade kastat innan var rena och torra, så kassen var som ny, kan man säga.
Jag gick så där med min självscanner och plockade på mig det jag skulle ha, och också en del saker som jag inte skulle ha (som mandlar och choklad med mandel och frukt) och kände hur kassen blev tyngre och tyngre.
När jag så var klar och skulle gå hem, så var kassen helt förjäkla tung och otymplig! Jag fick byta hand hela tiden och rätt som det var, när jag var kanske 300 meter hemifrån, då...
gick påsen sönder!! Ah, varje ensamstorhandlares mardröm! Jag har många gånger funderat över vad jag skulle göra om det hände mig, i och med det troligen inte skulle gå att bära allt och heller inte kännas motiverat att lämna varor för hundratals kronor på marken för att springa hem och hämta kassar.
Nu hade jag ändå tur i oturen, kassen hade gått sönder på ett sånt sätt att varorna fick plats i det som var kvar av kassen om jag bar den i ett fruktansvärt obekvämt och för fingrarna rent smärtsamt grepp resten av vägen. Så, så fick det bli. Hemma i hallen såg det sen ut såhär, när jag äntligen fick entlediga mina ömmande händer:


Javisst.

Jag var lite orolig för hur äggförpackningen hade klarat detta, och åter där var turen i oturen framme. Ett av sex ägg hade spruckit, men kladdet var koncentrerat till äggkartongen bara. Och jag hade en gammal äggkartong i pappersinsamlingen, så jag flyttade över de hela äggen dit och kasserade det spruckna.

Efter det gjorde jag frukost och sen satte jag mig och skrev åter på mitt projekt, något jag inte har ägnat mig åt sen i tisdags. Och det måste jag säga känns bra, det var en dålig idé jag hade om att skriva varje dag. Det är mycket roligare att skriva när jag känner för det! Nu tror jag mig vara klar med prolog och har börjat på ett riktigt kapitel. Mycket roligt!

Något annat som är roligt, är den nya versionen av msn messenger också, tycker jag! Igår var jag lite skeptsik till den, men nu gillar jag den! Det går ju att byta ut standardljuden mot egna, så nu har jag kalasroliga ljud när folk skriver till mig, loggar in och när jag får mail. Underbart!

Och så har jag ätit mandlar igen. Efter nio år. Och det smakade precis som jag mindes det! Ååh så gott! Nu har jag en påse som jag kan använda som snacks lite när jag känner för det. Hurra!

Nu tror jag att jag så småningom ska ta och bygga ett hus i Sims. Det var ett tag sen.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, mars 07, 2009

Lost and found (part 2)

Ja, jag såg här vid inskrivningen av rubrik, att jag redan har haft ett inlägg döpt till "Lost and found", så nu blev det så rappigt modernt som en part 2. Lost and found är för övrigt en låt med Taken by trees, det är därifrån jag har fått det, både denna och den förra gången. Men jag minns inte vad jag skrev om förra gången.

Nåja, det är hur som helst mitt kära silver som har kommit fram! Hurra!
Jag har flera gånger tänkt att jag ska leta i bilen, men ständigt glömt det då jag har varit i kontakt med bilen, så det har inte blivit av. Förrän i eftermiddags, då jag och min kvarsovande syster bestämde oss för att finkamma bilen. Men jag behövde inte mer än öppna förardörren för att se att den låg vid bilväggen mot baksätet till!
Inte var den trasig heller, mer än att det lilla glapp i det ena låset, som jag en gång täppte till med en liten bit häftmassa, nu åter var helt glapp igen. Så, jag kopplade isär de båda och har nu bara den ena på mig. Ska lämna in den felande länken (oh ibland är orden med mig!) till guldfynd för att se om det inte går att fixa för en inte alltför dyr slant. De kunde ju en av länkarna när den var trasig, så varför skulle de inte kuna fixa ett glapp?
Jag satte förresten den hela på höger arm, så nu blickar jag sannerligen mot sommaren. Det är ju ett sommartecken för mig, när jag byter arm för armlänkande.


En på, en av.

Och som sagt, systern min sov här i natt, och vi hade mycket trevligt! Jag har så roligt med henne, så hälften vore nästan nog. Hon är ju av samma skrot och korn som jag, så vi skrattar väldigt tillsammans, då det känns som att hon nästan har stulit min speciella humor rakt av. Men det ser jag med blid och livlig värma på!

Tränat har jag gjort idag också, heja heja! Vete fanken riktigt vad jag gör annorlunda med situps:en numera, men det har blivit så jäkla tungt! Och det handlar inte om att mina muskler har förslappats, utan snarare ligger min förvirring i hur jag gjorde förr. Jag måste ha fjösat mycket mer då.
Men som jag längtar efter att byta träningscykel mot elljusspår! Det ligger bra nära till hands nu, bara ishalka och geggdy inte brer ut sig alltför mycket.
Geggdy förrsten, jag ser ju att det kan te sig som ett obegripligt ord. Men jag menar dy av gegga.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, mars 06, 2009

Nuts to me!

Veckorna bara susar fram! Det är onekligen lite skrämmande. I vår treveckorsrullning på schemat, känns det som att det bara var några dagar sen just "den här" fredagen (den med nummer 3 på vårt schema) infann sig. Men det var alltså 21 dagar sen. Jag undrar om det skulle kännas som om tiden gick lite långsammare ifall vi återgick till att ha fyraveckorssnurr på schemat på fredagar, istället för de nuvarande tre. 28 är mer än 21, uppenbarligen. Men kanske hör det till åldern att tycka att allt går fort också.

På nötfronten har jag hittills bara ätit av chokladhjärtana med hasselnötter i - gudomligt goda, men jag måste frossa till det rejält snart. Mandlar framför allt är jag sugen på! Och valnötter, trots att det inte är jättegott. Fast det är ju också de enda nötterna jag minns smaken på. Men det skrev jag kanske igår? Det ska dock läggas till att mandeln inte är en egentlig nöt, men den har ändå varit med på min nio år långa undvika- och vara rädd för-lista.
Eller rädd, det är ju att ta i, men trots att jag gillade nötter så mycket förut, så har jag under de här nio åren ändå byggt upp en aversion mot inte bara jordnötterna, utan dem allihop. Jag har ju intalat mig att de alla är farliga för mig, så det känns minst sagt lite märkligt att nu riva den skyddsmuren.

När jag kom hem från jobbet så drog jag igång med veckostädning av modell mindre. Den tar ganska precis en timme, klockade jag. Storstädning modell större (som sker varannan vecka) tar minst det dubbla, ofta ännu lite mer.
Storstädning gigantus borde jag ta mig för att genomföra på våren någon gång. Kanske på kristi himmelfärds, eller så. Jag tycker om att ägna mig åt sånt på lediga dagar som inte är helgdagar, och såna dagar inträffar ju inte så ofta.

Äta ska jag göra också, men jag vet inte vad. Fredagar är just inte en dag som jag matplanerar för, varför vet jag inte riktigt. Det är väldigt sällan numera som jag äter hos familjen på fredagar, så egentligen borde jag planera in något för fredagen också. Men men. Jag är inte speciellt hungrig, fast det lär jag ju bli om jag inte äter. Två ägg har jag, så gör jag äggsmörgåsar så blir det ju inget frukostägg imorgon, men det får det kanske vara värt.
Jag ska ändå hämta min syster lite senare, för hon ska sova över här. Och hon äter ändå inte ägg, så jag kan lika gärna avstå imorgon också. Frukostägg är ändå ett väldigt nytt påfund för mig, det var helt nyligen jag började med det. Och det kanske är bra att hoppa över något ägg ibland, i och med mitt höga c-vitaminintag. Man får ju så lätt njursten av kombinationen ägg och c-vitamin... Haha, nej men det gör ju ingen skillnad om jag äter två ägg idag och inget imorgon eller inget idag och ett imorgon och ett på söndag. Det blir ju samma mängd intaget ägg. Och jag väntar mig inte att få njursten än på bra länge. Även om mycket skit dras till min kropp, så brukar det variera sig.

Systerövernattning ska det alltså bli ja, och vi lär väl sysselsätta oss med Let's Dance och tv-spel kan jag tro. Kanske någon film också. Jag tror jag har en som hon vill se. Eller om vi såg den förut? Jag minns inte säkert, men jag tror inte det.
Apropå film, så såg jag Patrik 1,5 i onsdags igen, av ren uttråkning. Jag var inte på världens bästa humör då och ville bara se något bra, och den visste jag ju var bra, så det fick bli så.

Jag vill att min silverkedja kommer fram! Den hör hemma på min vänstra handled! Eller ja, på vinterhalvåret ja. På sommarhalvåret brukar jag flytta den till den högra, av praktiska skäl. Eller, mja, estetiska snarare. De praktiska skälen är att ha dem på vänster på vintern, eftersom en annan armattiralj som jag ibland har på höger arm, missfärgar silvret om de är i kombination. Men på sommaren har jag armarna fria annat än från det rörliga silvret, för breda vita ränder i kontrast till förhoppat brunskin är inget jag vill ha.

Och just det ja, busringaren drog igång igår kväll igen och ringde två gånger. Ena gången kunde jag förutse precis vad han han skulle säga, men andra gången hade han dragit till med någon annan röst som jag inte alls hörde vad den (han) sade. Något om att köpa mitt pass och sånt dravel. Jag vet inte vem det är som driver så med mig, men rings det igen så har jag klart för mig vad jag ska säga och hur jag därefter ska agera. Jag ska säga något i stil med "om du vill att jag ska svara framöver så får du sluta ringa med dolt nummer. Jag tänker inte svara när dolt nummer ringer från och med nu.", och sen följaktligen hålla vad jag har sagt också. För mig blir det vinst oavsett måste jag säga, om det rings med ett nummer som jag kan spåra, eller om det slutas ringas helt. Fast då tog jag inte med alternativet att det fortsätter ringa med dolt nummer i och för sig, det är ju inte mycke till vinst. Men då får jag klicka bort eller låta bli att svara, helt enkelt.

Ordet är fritt, nu är det ditt.