torsdag, december 31, 2009

In the year of 2009

Nu har året snart gått igen, och det är dags att sammanfatta höjdpunkterna. Av erfarenhet vet jag att det brukar ta väldigt lång tid att skriva dessa årssammanfattningar, så nej, jag har inte suttit och skrivit allt detta rakt upp och ner samma dag som det publicerades. Ack nej, det här delar jag upp och den första delen nu påbörjas (påbörjades) 16:08 den elfte december. Det blir väl någon sorts punktform nu, någorlunda men inte helt, kronologisk. Varje trio stjärnor innebär att ny månad avhandlas. Januari, först ut:

***

Det nya året ringdes in i Högsäter, då jag firade nyår där, västkustskt med Robert. Själva tolvslaget var dock inte så glamouröst, då jag just då var inne och hjälpte den lätt överdruckne Robert med spyhink och vatten och lite sådant smått och gott, samt allmän uppröjning. Det var ett helt självvalt tolvslag, så jag var inte besviken eller så. Jag hade trevligt under vistelsen!

I början av året var jag väldigt inne i spelet GTA IV som tog sin tid att “klara ut” eller vad man nu använder för terminologi för att avse att slutet i spelet har blivit nått. GTA-serien gillar jag skarpt, i synnerhet för att man kan köra buss där!

Jag klarade mig undan vinterns våg av vinterkräksjuka som härjade på jobbet också, trots att jag både hanterade uppkastad uppkastning och barn som just uppkastat. Immunförsvaret stod mig bi!
Däremot svek det flera gånger senare under året då jag har haft två sjukdagar med feber och sen ytterligare två där jag rentav blev sjukhusliggande med njursten! Njursten gör djävulskt ont kan jag upplysa om, men jag vet inte om man kan lasta immunförsvaret för det. Det smittar ju inte.

Ett beslut jag i januari fattade har varit ett av de bästa under året - att åter låta allergitesta mig för den nöt- och jordnötsallergi jag under nio år dragits med men bara fått reaktion från jordnöt av, och jordnöten är helt obesläktad med övriga nötter. Det visade sig att jag också bara har allergi mot jordnötter, så den nötiga världen öppnade sig åter för mig och det var ljuvligt, helt ljuvligt!

Jag provade mina vingar och skrev en ansökan till ett tv-program (nämligen Jag vet vad du gjorde förra lördagen), eftersom det lät som ett hemskt spännande program. Kallad till casting blev jag också, så jag blev hypnotiserad en andra gång i livet, av samme hypnotisör dessutom, Fredrik Praesto. När jag sen såg resultatet av programmet är jag glad att jag inte kom med - det var ju av bristande kvalitet, så att säga.
Huruvida jag är lätthypnotiserad eller ej vet jag inte, jag tycker inte att jag känner mig hypnotiserad och att jag har kontroll, men när han bad alla ljuga hejvilt på alla hans frågor och han frågade mig vad jag jobbade med så hoppade en groda ur min mun och sade att jag lagar mat hos familjen Perelli.

Eftersom jag under Londonvistelsen i slutet av 2008 investerade i en bok, icke-översatt då förstås, så tog jag mig an den under vintern, och det gick förvånansvärt bra! Jag drog mig verkligen för att läsa en roman på engelska, men det var som att läsa vilken bok som helst, nästan.

Jag statistikförde mina facebookvänner då de i slutet av januari var prick 100 stycken och det kändes väldigt lätt att hantera statistiken procentuellt då. Idag är de 165 stycken, så om 35 vänner så ska jag ge mig på det där igen och se vart statistiken fört mig.

***

I februari började min mobiltelefon trilskas och tappa bort både minneskort och simkort, bytte tema och profil av sig själv, vilket orsakade stor irritation hos mig. Jag skickade så småningom in den på service precis i slutfasen av årsgarantin jag hade på den, vilket resulterade i att jag blev mobillös i en månad och sen fick en ny telefon av samma sort. Inte alltför långt därefter investerade jag i en mer vettig telefon, den jag nu har; SonyEricsson w995.

Flertalet gånger under året, vid osig matlagning när jag inte kommit ihåg att dra upp fläktstyrkan på högsta effekt, gick min brandvarnare igång. Mindre trevligt för trumhinnorna.

En fredag i februari stod jag som värd för uppladdningen inför utgång med jobbet. Utgång då som i ut och äta på restaurang. Det blev lyckat, men vi i festkommittén tog i så vi sprack när det gällde bål och snacks och sånt, för det blev det en uppsjö kvar av hemma hos mig sen.

I februari hade jag också en heldagsdejt som hängde i luften till att bli av, den var inte från mitt initiativ från början, så det smickrade mig väldeliga. Med facit i hand nu kan jag bara konstatera att det aldrig blev av. Synd, det.

Mitt orange kuvert anlände och förkunnade att medelsvenssons premiepension under detta finanskrisår hade sjunkit med 35%, men mitt hade tack vare mina strategiska (?) val bara sjunkit med totalt 8%! Finansmagnat, som jag är.

Tydligen ansåg jag i februari att akne inte var något problem längre, men det har visat sig gå i vågor sen dess. Av och till har alldeles för mycket måste jag tillstå.

Jag tog i februari också mod till mig och skickade in en ansökan till fredagsflörten i Christer i P3, men också här har jag ju facit i hand som tydligt säger att jag inte kom med.

Här i korkarna blev jag också orolig för min gamla granne Gunborg som inte varit synlig på lång tid och vars lägenhet ständigt stod mörk och med visst julpyssel kvar vad jag kunde se. När lägenheten hennes började tömmas så frågade jag en av tömmarna vad som hade hänt (för jag hade ju ingen aning), vårdhem och sjukhus hade det blivit för hennes del. Sorgligt nog verkar det som att hon får leva sin sista tid som ett vårdpaket då, fast jag vet ju inte alls hur det är med henne idag, men då var det rätt illa.

Ordet “debakel” fann jag att jag själv använde tillräckligt ofta i bloggen för att min blogg skulle hamna på en sjätteplats uppifrån om man googlade ordet. Det står sig än idag!

I februari (ja som du märker är det februari som nu avhandlas) var mitt mål då jag cyklade på träningscykeln, att hinna 18 km på de 45 minuterna jag cyklade. Nu, efter träningsuppgång på löpfronten, är mitt mål att hinna 20 km på samma tid. Det går rätt bra.

Det var tydligen också i februari som jag köpte mig ett kilo köttfärs första gången och sen portionerade upp i mindre påsar, och det visade sig räcka till här om veckan, då jag på nytt fick köpa en stor förpackning köttfärs. Ekonomiskt och bra!

Diverse busringningar råkade jag ut för under året också. Bland annat ringde det nästan samtidigt på både mobil och hemtelefon en dag och det klickade först i örat på mig när jag svarade i mobilen, och när jag då hann svara i hemtelefonen också (jag blev ju lite perplex över vilken telefon jag skulle svara i), så klickade det där också. Det krävs ju nästan ett samarbete, att kunna ringa upp två linjer samtidigt?
Sen hade jag en återkommande lustigkurre som ringde och spelade upp ett program där han kunde svara som antingen Leif Loket Olsson eller Göran Persson. Det var hemskt tröttsamt då det kändes som att det bara pågick och pågick, men nu var det bra länge sen sist, så jag får nästan sträcka mig till att säga att busringaren har gett upp.

Efter att ha lyssnat på en tandhygienist i “Vaken med P3 & P4” så förändrade jag mitt tandborstbeteende - jag hade ingen aning om att man inte bör skölja ur munnen med vatten efter tandborstning, så det har jag nu slutat med.

***

Den första mars kom våren och jag satt ute på balkongen och åt brunch, lördag som det var. Kanske ville jag göra det lite skönare än det faktiskt var, men ja, det gick att sitta där och njuta av solen.

I mars kom jag också på den briljanta idén att skriva en bok med grundidé av en fjantidé kan man säga. Det går si och så med det där kan jag ju säga, mest inte alls. Men jag har en idé och jag tänker ofta på den, men det kommer inte riktigt ut på pränt. Fjantidén däremot är nog 22 sidor lång nu. Där ska jag nog kunna knyta ihop säcken till slut.

Mina två sammansatta armkedjor som jag alltid har på mig, försvann i mars också. Men de återfann jag sen - på golvet i bilen.

En fadäs råkade jag också ut för några dagar senare, då kassen med varor jag bar hem efter veckohandling, gick sönder och varorna ramlade ut på gatan. Inte det minsta roligt, armarna var stumma efter det obekväma travandet i dem sen.

I mars byttes Roberts resplan för sommaren återigen ut. Från början ville han åka till Danmark med mig, sen till Kroatien och till sist till Cypern. Precis som man kan ana blev det inget alls med det, jag åkte ju istället till honom under sommaren.

Den 19:e mars skedde årets premiärcykling till och från jobbet, dit jag har 14,45 km enkel tur. Årets sista cykling till och från jobbet inträffade för övrigt den 9:e oktober. Så i över ett halvår höll jag på och cyklade förhoppningsvis minst en gång i veckan.
Den 21:a mars tog jag årets första löprunda, men det visade sig vara överilat då i stort sett hela spåret var täckt av snö och is, trots att världen utanför var snö- och isfri. 5:e december tog jag årets sista löprunda och då hade den vuxit från uppskattningsvis 5,8 km där i mars, till mer spiksäkra 11,8 km. Kondition är något jag numera besitter, kan man säga.

22:a mars bar det av till fjällen; Tänndalen. Det var väldigt roligt, slalom är fruktansvärt härligt.

Under en shoppingtur då jag införskaffade två par jeans, glömde kassören att ta bort larmet från det ena paret, så larmet ljöd om mig när jag gick ut. Jag fattade inte att det kom från mig och ingen kom springande, så jag gick hem, men fick förstås gå tillbaka när jag såg att den där blaffan till larm satt kvar.

***

I april utökades min pianorepertoar från enbart “Till Paris” till också en liten bit ur Phantom of the Opera och också den enhänta versionen av Für Elise. Syster min har ibland tålamod att lära ut.

I april vann jag också en radiotävling, fast på facebook. P3 Musik med spellistan anordnade en tävling på sin facebooksida där man skulle gissa vilken artist som inte skulle figurera i kommande program av fem alternativ. I stort sett alla gissade på Eddie Medusa, men jag gissade på Marit Bergman. Det lönade sig, för jag vann som sagt!

På självaste påskafton städade jag ur och omorganiserade mitt skafferi, till ett mycket fint och relativt, idag sett, hållbart resultat.
Någon dag därefter började Tove och jag planera en resa till USA till sommaren 2010 och jag satte genast igång att spara pengar till det. Nu blir det inget av med det 2010 tyvärr, men förhoppningsvis 2011!

I april kom jag igång med träningen ordentligt och sprang och cyklade om vartannat hela tiden (nästan). Det var hurtiga dagar som jag hoppas återkommer när väder och temperatur blir en annan. Det varma halvåret är min tränings högtidssäsong.

Flera gånger under året drabbades jag av smärta i munnen orsakat av visdomstand. Ytterst irriterande, men efter ett tandläkarbesök inhandlade jag en stark antibakteriell munsköljslösning som jag bara använder när jag har ont, och då brukar det gå över.

Mot slutet av april brast det helt för persiennen i ett av mina köksfönster. Snöret gick av och den rasade ner. I väntan på 700 kronors persienn+ installation som tog sin tid på sig, så löste jag sovmörkret med att hänga upp en filt i dörrhålet mellan kök och sov/vardagsrum. Den ramlade lätt ner och var svår att sätta dit, så när jag väl fick fast den så fick den sitta där och jag fick huka under varje gång jag skulle passera.

Alzheimer light uppvisade jag tydliga tendenser på när jag under samma dag först glömde att köpa landgångsbröd då jag skulle göra smörgåstårta, sen cyklade iväg för att springa min löprunda, men vid utspringandet upptäckte att jag hade glömt mina löparskor. Jag fick låna bil och körde då hem för att hämta dem, men upptäckte då att jag hade glömt mina lägenhetsnycklar och fick således åka tillbaka, hämta dem, hämta skorna och kunde sen, 45 minuter försenad, sticka ut på min löprunda och få ur mig den aggression jag kände gentemot mig själv.

Arg blev jag en gång till då min dator inte längre ville kännas vid min kamera vid ihopkoppling via USB. Ingenting jag gjorde fungerade och jag visste att det var Nortons fel eftersom jag precis innan försöket fått uppgradera mitt virusskydd där. Men på Norton kunde man inte begripa eller göra något åt saken, inte heller från telefontillverkarens håll. Så efter några veckor köpte jag mig en bärbar dator, för jag tänkte att det är ju helt värdelöst att ha en dyr digitalkamera om man inte kan få in bilderna på datorn. Och javisst, på den bärbara datorn gick det bra, så sen levde jag USB-minneslivet där jag lade in kort på den bärbara och förde över till denna, stationära datorn. Nu fungerar det dock att lägga in korten direkt på den stationära datorn, så den bärbara känns något överflödig.

***

I maj började mitt hår åter att växa igen, men på de alopeciska viset, så det var inget att spara på. Därav fick jag börja raka mig igen, och det har hållit i sig så sen dess rakar jag mig minst en gång i veckan. Huvud och ansikte.

I maj bröts en trend för mig i Sims 2 också. Tidigare hade jag sen urminnes tider bara fått flickor då barn kommit till på naturlig väg, genom graviditet alltså, men här fick jag för första - och enda hittills - gången någonsin tvillingpojkar. Skoj!

Några dagar därpå fann jag en ny vän på facebook som jag började maila många och långa mail med. Det var jättekul och har delvis hållit i sig sen dess, men med rätt långa uppehåll emellanåt. Kul hur som helst!

I maj tog jag extraknäck som bonde också och skaffade mig en tomatplanta på balkongen. Den gav visserligen frukt, dock långt senare. Kanske i september? Ja jag kommer väl till det längre fram i sammanfattandet. Hur som helst så dog plantan innan det var skördedags, så tomaterna fick hänga där på sin döda planta och solmognas.
Jag och mina gröna fingrar…

Mot slutet av maj jobbade jag rejäl övertid en dag, tillsammans med två kollegor då vi tre var förskolans festkommitté och vi satte ihop en mycket lyckad och rolig variant av “Så ska det låta”. Förberedelserna tog en väldig tid!

Häromkring slog mig också tanken att av att de vänner jag värdesätter högt alla har någon av bokstäverna S, H, I eller T i sitt förnamn. Shit alltså!

I slutet av maj kom sommarvärmen och jag njöt så det stod härliga till, tog många promenader med lätta kläder och steg och mådde allmänt gott. Värme är trots allt mitt element.

***

I juni blev det till att gå på min systers pianoafton där hon spelade Phantom of the Opera, vars noter inköptes av mig på Harrods i London i december 2008. Hon var kanonduktig!

Ja och fjärde juni hände då det som har hängt efter mig periodvis ända sen dess - jag fastnade på något vis med benet i en grind på jobbet som jag skulle kliva över lite snabbt och svingades runt i fallet så att mitt knä dängde med all kraft in i dörrposten som omgav grinden. Årets värsta smärta inträffade här kan man nästan säga, även om njurstenen för stunden gjorde ännu ondare, så gick det ju förhållandevis snabbt över.

Sims 3 inhandlades och har inte blivit spelat vidare mycket - även om det har finesser som är vassare än i Sims 2, så är det ändå en uppföljare med många försämringar tycker jag. Trist.

EU-valet kom och jag röstade. Miljöpartistiskt.

Efter ett telefonsamtal med min farfar (vilket inte sker ofta) fick jag veta att någon på Kettis foto (fotofirma här i Norrtälje) hade frågat honom om han var släkt med mig, när han hade sett farfars efternamn, och det fick ju mig att undra vem det kunde vara, då farfar varken mindes namn eller signalement, annat än att det var en kille. Jag började snoka lite och mailade sen rent sonika till Kettis och frågade. Det visade sig vara en gymnasieklasskompis, Mattias.

I mitten av juni företog jag mig en resa till IKEA i Uppsala med mor och syster och införskaffade lite husgeråd i form av en brödlåda med lock, en lampa som lystrar till namnet Knubbis och en rejäl traktörpanna.

Det var först i mitten av juni jag investerade för skatteåterbäringspengar, i den bärbara dator jag redan har skrivit om.

Midsommaraftonen (inte midsoffaraftonen, som jag höll på att skriva), tillbringade jag med familj och lite släkt. Det blev inget märkvärdigt där.

Kort efter midsommar ledde en fadäs till att jag slog distansrekord i mitt löpande. 14,1 kilometer avverkade jag, tack vare felspringning på ett ställe. Tror inte att jag har sprungit längre än så någon gång.

I slutet av juni sökte jag lite på måfå efter intensivkurser för busskort, D-behörighet alltså, då jag hade fått för mig att det kanske inte skulle vara ultimat att ta gratis busskort genom Busslink ändå, då det aldrig tycktes bli av. Det blev dock inget med någon intensivkurs.

När Michael Jackson dog hade jag en tanke om att jag förmodligen skulle komma ihåg vad jag gjorde den dagen, eftersom jag kommer ihåg vad jag gjorde andra dagar då stora saker i världen har hänt. Med facit i hand kan jag ju säga att jag utan att ha läst på i bloggen inte kom ihåg att jag samma morgon hade försovit mig.

27 juni ägde årets badpremiär rum. Jag är numera rätt kräsen med badtemperatur, men då tillät den.

Och den sista juni hade jag grovtvättmaskinen för första gången sen jag flyttade hit. Den är placerad på granngården (DKV 53 och inte 51 som jag bor på), och där visade det sig när jag skulle hämta den tvättade mattan - att jag stulit någon annans tid! Pinsamt värre, i synnerhet eftersom karl själv stod där och med all rätt påpekade det.

***

I början av juli blev det dags att springa Roslagsnattaloppet igen. Jag ville komma under tjugo minuter för de fem kilometerna som skulle avverkas och visualiserade mig en tid på 19:40. Det blev dock en tid på 20:31, så helnöjd var jag inte. Men men, det är så jäkla trångt vid starten att det är svårt att komma iväg på det sätt jag vill.

Nästa gång jag skulle springa min milslinga efter loppet, fick jag vansinnig träningsvärk och fick under mycket låg hastighet kämpa mig igenom en betydligt kortare slinga.

Någonstans under sommaren, oklart var, gick jag upp i amorteringstakt på mitt bolån också, och började amortera 1000 istället för de tidigare 500 kronorna i månaden. Som räntan ligger är det ändå billigare med 1000 kronor + låg ränta vilket ger ca 1290 kronor per månad, mot för 500 kronor + normal ränta, vilket ger ca 1590 kronor per månad…

När semestern min började, så hittade jag andra säsongen av FCZ på ViasatOnDemand och roade mig med att se delar av den igen. Fast jag hann inte med så många avsnitt innan jag tröttnade på att se mig själv och laget och saker som jag redan har upplevt på ett annat vis än hur det blev ihopklippt.

Dagen därpå lurade jag med mig min syster på en tremilacykeltur som jag annars brukar företa själv. Jag berättade först då vi hade cyklat över 1,5 mil, hur lång rundan var - då var det ingen idé att vända ju. Hon stånkade och kämpade, men runt tog vi oss till slut, efter diverse vilopauser.

Under min första semestervecka cyklade, solade och badade jag en hel del. Vädret tillät det mesta.

Sen åkte jag till västkusten och träffade Robert. Lite oförhappandes ändrade han dock resplanerna i sista sekund, så jag fick fixa och trixa för att få det att funka då jag inte skulle åka hem när jag åkte från honom, utan vidare söderut till Skåne där jag skulle sammanstråla med familjen en viss dag. Det blev lite knöligt, men det gick att styra upp.
Det var en väldigt trevlig resa som förutom Robert med umgänge i Högsäter också innefattade Jonatan i Munkedal och sen familj+gammelfaster i Höganäs/Hässleholm.

Semestern tog slut direkt när jag kom hem från resan och jag sköljdes genast över med en massa måsten som tog död på min energi. Jag orkade inte med alla på en gång, helt enkelt.
Min bil tog också slut efter resan, så jag lånade den av familjens bilar som själv inte var ute och reste, opeln.

En dag på jobbet fick jag ett märkligt samtal till min mobil. Det var en man som frågade om jag bor granne med en av mina grannar (han uttryckte sig förstås inte så, utan sa namnet istället) och förhörde sig allmänt om hennes… nu får jag bara upp det engelska ordet i huvudet. Whereabouts. Vad heter det på svenska? Hennes förehavanden? Men mer lokaliserade förehavanden då. Jag tyckte det blev hemskt otäckt, i synnerhet när han frågade om jag visste ifall hon bor med någon karl, fick vibbar av att det var en förföljande ex-man eller något. Så jag sa att jag inget visste och avrundade samtalet snabbt. När jag kom hem sen plingade jag på hos denna granne som jag tidigare inte sagt mer än hej till och berättade hur det var samt lämnade numret han ringde ifrån.
Det visade sig att han var en enträgen man som ville köpa hennes fritidshus eller liknande. Inget mer dramatiskt alltså, tack och lov.

Den sista juli fick jag katt och syster på besök.

***

För den första augusti drog syster och jag till Gröna Lund! Galet roligt hade vi och min favorit från förr stod sig; Katapulten. Vi tittade på genrepet till Sommarkrysset också och såg bland andra isländska Yohanna och Salem al Fakir. Mycket lyckad tripp!

Jag fick skicka in min mobil på service då den felade enormt och störande mycket, då det bara återstod dagar av garantin. Det medförde att jag blev utan mobil i en hel månad, vilket faktiskt överlevdes. Sen fick jag ny telefon av samma modell, då de inte kunde åtgärda felen i gamla. Men den nya var det också något vajsing med. Kameran tror jag, så det slutade med att jag köpte en ny telefon. Jag fläskade på rejält och investerade i en SonyEricsson w995, dyraste men också bästa telefonen jag någonsin har haft!

En följetång med min bil startade, den som började fela efter långresan. Jag hade den in och ut på verkstad var och varannan dag för att få den i form igen. Det blev den väl visserligen också, men inte gick den genom besiktningen i december för det. Jag blir så less på eländet!

På augustis personalmöte levererades de ytterställ vi fått välja och vraka bland för en viss (hög) summa. Jag valde vinterkläder och de har jag sannerligen fått användning för! Jackan är snygg, så nu slipper jag känna mig som en slashas på jobbet, där jag bara har haft fula jackor förr.

22:a augusti drog jag med familj iväg till Turkiet, tidigt som attan. Samma dag, men något senare, föddes även lille Max som jag hela tiden förutspått skulle bli en kille, i motsats till de flesta andra. Andreas (och Sonnys) barn alltså.
Turkiet var fantastiskt härligt, riktig toppenresa med många höjdpunkter där de två bästa var kommunikationen och kortspelandet med lokale Mahmut (som senare visade sig vara en lögnhals av rang. Men där och då var det trevligt) och den morgonen då jag stack ut tidigt, endast iförd badbyxor, och sprang längsmed den mycket långa strandlinjen. Det var min klart häftigaste springupplevelse, så underbart härligt! Det kändes verkligen som att jag flög fram! Mina fötter blev dock inte glada av att springa barfota på den hårt packade sanden, de fick sår både här och där.
Filosoferade under resan gjorde jag också, och kom fram till att allt av värde här i livet kan delas upp i tre kategorier: materiellt, upplevelser och relationer. Har ännu inte hittat någon svaghet där!
Tre romaner betade jag av under den veckolånga vistelsen också.

***

I början av september lyckades jag med fadäsen att ramla med min cykel mitt i centrum av Norrtälje - när jag inte ens cyklade, jag ledde den.

Jag fortsatte filosofera och kom på att födelseår+plus ålder kan omvändas och få fram födelseår och ålder när värdena är tvärtom. Alltså, är man född -86 som jag, då fyller man 24 under 2010. Är man däremot född -24, ja då fyller man 86 under 2010.

11:e september, kanske inte känt som världens bästa datum, då fann jag en ny facebook-vän som jag började maila friskt med och sen fick besök av i nästan en veckas tid! Tycke fattades. Jag hälsade senare på också och tycket avtog alltmer där efter. Hrm, så kan det gå.

Hjärnan min slog på stort i förvirring och jag glömde att låsa ytterdörr, glömde hissa upp rutorna i bilen för natten och glömde nycklarna i låset på utsidan av min dörr om vartannat.

I september visades också stort cheferligt förtroende för mig då jag på samma dag ombads att dels ta över schemasammanställningen+matrapporterandet, det som görs veckovis i förskolan då och också om jag för en eftermiddag kunde vara chefslig inhoppare en eftermiddag då ingen av dem skulle vara på plats, men en försäljare var inbokad och det behövdes lusläsning av kontrakt och påskrift.

I september tyckte jag att tillväxten på mitt hår hade blivit så pass att jag ville se vad resultatet av att upphöra med rakning av huvud skulle bli. Så i tre-fyra veckor rakade jag inte huvudet, men fann sen att tillväxten inte var tillräcklig och rakade sen bort det igen. Det var extremt jobbigt att raka bort så mycket hår med hyvel också, kan man tillägga.

Kyrkoval blev det också och jag blankröstade.

Jag tog initiativ till att förskolan skulle vara med i en stegtävling i september också och bokade och fixade med det där.

I slutet av september hade vi föräldramöte på jobbet, där naturgodis serverades. Utan att tänka mig för tog jag en liten chokladkula, tuggade och svalde - och den visade sig innehålla jordnötter! Jag blev hemskt nervös då, men på något konstigt vis höll jag samman under hela mötet och blev först riktigt dålig när jag kom hem. Preparerade mig då med allergimedicin av varierat slag och avvaktade, och det hjälpte tack och lov! Så jäkla klantigt av mig från början bara! Det hade ju kunnat gå oerhört mer illa.

***

I början av oktober spelade jag match med FCZ igen - troligen för sista gången. Det kändes rätt mycket som en skitmatch och jag tyckte anledningen till den var… ja, jag kände mig smått förd bakom ljuset. Det var tydligen Matti som hade sökt pengar för nya matchkläder från Aftonbladets “sportmiljon” och det hade blivit antaget då, så våra ställ vi fick kostade totalt 21000 kronor - pengar som förmodligen skulle göra större nytta hos någon annan förening eftersom vi spelar matcher ytterst sällan och det inte är något som helst fel på de kläder vi redan har. Argumentation av modellen större blossade upp på Facebook till följd av detta, fler än jag tyckte att vi var lite förda bakom ljuset.
Matchen förlorades för övrigt. Och det var svinkallt att vara ute i bara t-shirt och shorts.

Några dagar senare sa Facebook att jag skulle ha 99% tur den dagen, så jag tog tillfället i akt och köpte en trisslott - javisst, jag vann 100 kronor! Har aldrig vunnit så mycket på triss förr!

Sen gick startskottet för stegtävlingen och som jag tog det på allvar! Jag var ute och promenerade varje dag, ibland mer än en promenad per dag också och hamnade på ett stegsnitt om 18000 steg per dag då jag var som bäst. Promenaderna upptog väldigt mycket fritid under den här perioden, också efter de 38 dagar det tog mig att ta mig sträckan som motsvarar avståndet mellan Malmö och Prag (605 km).

Jag flög upp till Östersund över en långhelg jag tog mig med hjälp av en semesterdag och hade trevligt. Däremot blev det som sagt inte så mycket mersmak där efter.

Jag kom fram till en enkel modell för att skilja begreppen självkänsla och självförtroende åt, nämligen:
Självkänsla: Jag är
Självförtroende: Jag kan
Enkelt och bra!

Häromkring upptäckte jag att jag blivit rådissad (för att använda ungdomska) av Jonatan som jag hälsade på i Munkedal. Helt utan förklaring raderade han konton/blockerade mig/tog bort mig som vän på allehanda internetforum och har notoriskt vägra berätta vad det handlar om, när jag har frågat på de vägar jag har kunnat. Hemskt dåligt beteende! Har jag gjort något fel vill jag ju veta vad det är, så jag vet om det är något jag behöver förändra. Jaja, jag klarar mig utan skitmänniskor som gör så.

I slutet av oktober slog jag slag i sak och författade ansökan och CV angående bussförarjobb hos Busslink, som de utannonserade. Dagen därpå blev jag uppringd, sen hände allt väldigt snabbt. Jag blev kallad till infomöte och fick sen göra en rad tester som omfattade teori, körning och hälsa och också en intervju. Vips så var jag lämplig på alla vis och de ville gärna ha mig, så här står jag nu och ska om en knapp vecka (11:e januari) börja på utbildningen! Så tjänstledigt från förskolan blir det nu en lång tid framöver.

Dagen därpå utökade jag mitt styrketränande också, som ett led i stegtävlingen, och gjorde +10 av alla moment jag sysslar med. Det står sig än!

***

Trots min tveksamhet inför att vaccinera mig mot svininfluensan, så råkade jag mer eller mindre göra det ändå, när jag promenerade med min mor som skulle vaccinera sig där och då. Det blev att jag passade på, helt enkelt.

… men dagen därpå åkte jag på biverkningar med feber, kroppsont och skit. Och biverkningarna fortsatte att spöka en tid framöver, även om själva febern försvann. Fast jag fick feber en gång till ungefär tre veckor fram och jag gissar att det var biverkan, det också.
Bland annat ville jag beskylla vaccinet för att det fick mitt dörrpostdängda knä att värka igen, efter lång tid utan smärta. Det var nog dock väldigt felaktigt, eftersom den där smärtan har kommit och gått under en lång tid nu.
Våldsam huvudvärk fick jag någon dag efter febern, nog den värsta huvudvärk jag har varit med om.

I november fick jag äntligen lära mig vad paraplyväxten faktiskt heter. Jag har haft såna problem att komma ihåg namnet paraplyaralia, men när jag köpte mig en tredje så fotade jag skylten på Flygfyren och sen dess minns jag; paraplyaralia!

14 november bjöd jag till med födelsedagsmiddag för familjen hos mig, trots att jag fyller tre dagar senare. Trerätters med Butlers avokado, raclette och moccaruta blev det, i den ordningen. Gott och mättande!

Någon dag senare mötte jag en granne som plötsligt drog en barnvagn. Jodå, hon hade varit gravid utan att jag riktigt hade förstått och fått en pojke då. Jag blev så glad att jag sprang och köpte en nalle och ett kort till barnet, som jag gick upp och gav pappan som var den som var hemma dagen därpå. Han blev väldigt glad. Mamman blev också glad och ropade efter mig i trapphuset en dag när jag hade lite bråttom, att jag var välkommen upp på fika någon dag. Den någon dagen blev häromdagen (i skrivande stund idag, men i publicerande stund häromdagen).

År fyllde jag också, 23 stycken, den 17:e november.

Två dagar därpå gjorde jag en fadäs och glömde helt och hållet att det var en föreläsning på kvällen som jag anmält mig till att gå på genom jobbet. Helt oavsiktligt alltså, inte att jag “glömde”, jag glömde verkligen! Klantigt!

Tove kom hit och uppvaktade mig helgen efter min födelsedag också. Det blev sällskapsspel och god mat i vanlig ordning! Trevligt värre! En flaska martini fick jag i present.

Grymt ont i halsen fick jag mot slutet av november och befarade halsfluss då det värkte bra mer än vanligt förkylningsont, men det gick snabbt över, så också det kan ha varit svininfluensabiverkan misstänker jag.

***

Efter mitt läkarbesök inför bussförarutbildningen så beslutade jag mig för att hitta från Gamla stan till Tekniska högskolan till fots, vilket gick om än via världens omväg och dessutom bitvis mycket ovänlig fotgängarsträcka. Men jag hittade julklapp på vägen!

Femte december blev sista dagen på året då jag gav mig ut och sprang min löparrunda à 11,8 km. Så långt ut på året har jag aldrig sprungit innan! Men sen kom snön och den har stannat, så nu är det den tråkiga träningscykeln som gäller.

Årets konsert (hm, blev det bara en i år?) blev Regina Spektor på Circus i Stockholm, med Tove. Förstås, det är hon som ser till att jag kommer iväg på konserter emellanåt.
Det var bra och ännu bättre var att jag på bussen därifrån sen fick stå längst fram hos föraren och från första parkett se hur han manövrerade och så. Kalastrevligt!

Blä, vid årets bilbesiktning så gick bilen förstås inte igenom, trots allt jag har lagt ner på den under året! Pengar har jag lagt ner då alltså, mödan har jag lejt bort. Jag räknade ihop det där från min kassabok och över 20 000 kronor har det kostat mig att äga den där bilen, bara under året som gått. Det får mig ju lite sugen på att sälja bilen och övergå till månadskort à 690 kronor i månaden som då blir 8280 kronor för ett helt år, när jag övergår till att själv köra buss. Å andra sidan så är jag inte helt på det klara över vad det är för typ av busskort man själv får då, som bussförare. Men det har onekligen fördelar med att ha bil också, så jag vet inte. Fixas måste den i alla fall, till en början.

Julen kom och med det och i och med mitt kommande frånfälle från förskolan, så överöstes jag med presenter, de flesta i onyttighetsform. Jag har haft (och har än) choklad, kakor, chips och det ena med det andra, upp över öronen här!

En lördagskväll, kall och snöig sådan, blev jag väldigt förbryllad när jag på väg hem från mina föräldrar, mötte en tjej iklädd endast ankelstrumpor, trosor och ett tunt linne. Väldigt full såg hon ut att vara, av gångarten att döma. Jag avvaktade lite och funderade om jag borde göra något, men sen kom en förmodad pappa efter henne och av hennes svar till hans rop att döma, så kände hon sig inte rädd eller jagad, så jag lät saken bero.

När julafton närmade sig kunde jag konstatera att jag för första året fått fler julkort än jag skickat - nio skickade och elva mottagna. Men av de nio jag skickade till fick jag inte av alla, så det är fler än två som har skickat till mig utan att få något tillbaka. Ack, ack.

Julaftonen kom och firades på Harsjövägen med familj och katt. Jag fadäsade dock lite hemma först och höll både på att svimma och kräkas till följd av bottenlågt blodtryck och blodsocker i samband med morgonens julbad. Det avhjälptes tack och lov med frukost.
Traditionsenligt med förmiddagspromenad, julknäcke med julskinka och senap + julmust till lunch, Kalle Anka med kaffedrink till, julklappar, julbord och sen jäsning som blev till Karl-Bertil Jonssons jul för första gången, därefter jobb i kyrkan på midnattsmässan. De sistnämnda tu var för min del dock inte traditionsenligt.

I mellandagarna var jag mer social än vanligt och åkte både hem till en kollega och hälsade på, och gick upp en trappa till grannarna och fikade. Mycket trevligt!

Och då har vi kommit till punkten nyårsafton. Den har i skrivande stund bara börjat, klockan är 11:31 på nyårsaftonen just nu, så jag kan inte säga så mycket om den än. Men den kommer att spenderas med min syster på kvällen. Måltid: pizza. Så det blir väl inget traditionellt nyårsfirande just, men trevligt kommer det bli. Det har vi alltid!

***

Ja, ännu ett år har alltså gått. Snabbt passerar de förbi numera, så det gäller att hänga med! Jag är nöjd med mitt 2009 måste jag säga, det har hållit sig på en rätt jämn nivå och inte innehållit så många personliga tragedier (jämfört med 2008), men heller inte så många euforiska höjdpunkter heller. Lite svenskt lagom, sådär.

Förra årets sammanfattning avslutade jag såhär:

Och då återstår ju biten där jag ska spekulera om 2009 också.

Jag tror att rätt mycket i livet kommer att vara stabilt, det känns som att jag ju mer tiden går blir tryggare i mig själv och att det är en trend som jag hoppas ska fortgå.
Säkert kommer jag fara och flänga lite hit och dit, till fjällen, kanske till Skåne, kanske till Kroatien och kanske (förhoppningsvis!) en Tove-resa.
Det där med busskort hoppas jag också verkligen att jag tar tag i, men eftersom det här mer är frågan om vad jag tror än vad jag hoppas, så är jag ändå lite skeptisk till det. Men jag måste försöka!

En liten känsla inom mig säger att jag kanske inleder någon sorts förhållande under året också. Det är en väldigt djärv sak att säga i ett nuläge då bolinerna är lösare än vanligt, men ja, det finns något inom mig som tror på kärleken ändå. Ett hopp om kärlek, kanske?

Haha, så fint av mig att avsluta med tro, hopp och kärlek.

Ja, jag hade ju både rätt och fel. Livet var rätt stabilt och jag flängde runt en del, men det blev inget Kroatien och ingen Tove-resa. Däremot ett Turkiet istället!
Och busskort ja, i årets sista skede så tog jag mig ju samman och försökte också, och vi vet ju nu vad det kommer generera i under 2010!

Men förhållande, nej, det kan man inte säga att jag har haft något. Två… Ja, vad ska man kalla det? Två långvariga dejter har jag haft, men inget förhållande.

Så, spekulationen kring 2010:
Det här är ett år som jag verkligen ser fram emot! Jag tror bussförarutbildningen kommer bli tuff, men rolig och sen tror jag sannerligen att jag kommer stormtrivas med att köra buss, även om jag tror att också det blir tufft i början. Jag är inte känd för mitt lokalsinne precis. Det blir en utmaning, men en rolig sådan!

På resfronten lär det vara rätt mycket stiltje. Under vår och sommar kommer jag inte ha tid att åka bort och jag kommer överhuvudtaget inte ha någon längre semester att tala om, så när nästa sammanfattning skrivs så lär jag känna mig rätt utarbetad och i behov av ledighet, men det är det ju inte säkert att jag kommer få ens då.
Men pengar ska fortsätta och sparas, så förhoppningsvis kommer jag och Tove iväg till USA under 2011 istället!

Och kärleksmässigt… Mja, just nu har jag ingen känsla alls av att jag kommer träffa någon eller så. Det känns lite som att jag är inte intresserad av någon och ingen är intresserad av mig. Men bara just därför kanske något ändå händer? Det är ju när man som minst anar det, som det kan slå till. Jag lämnar dörren öppen, helt enkelt. Kärleken är något jag fortfarande tror på.

Jag har full förståelse om det mesta här bara skummades, texten motsvarar 13 sidor “vanlig dokumenttext”.

Gott nytt år till er alla, mina vänner!

Ordet är fritt, nu är det ditt (resten av året).

onsdag, december 30, 2009

Socialisation

Ah, igår gick jag och lade mig strax före 22 och låg och läste till tolvslaget - då tog boken slut. "Sommardöden", av Mons Kallentoft. Den gillade jag! Nu ska jag hugga in på "Den förlorade symbolen" av Dan Brown. Den är förmodligen också väldigt bra, hittills har jag inte blivit besviken på de fyra tidigare böckerna av honom som jag har läst.

Dagen i övrigt har varit väldigt lat. Jag har faktiskt inte satt min fot utomhus idag. Däremot har jag varit utanför lägenheten och upp en trappa, där jag har suttit och fikat hos familjen Zametica. Det var väldigt trevligt, jag blev kvar där i tre timmar och en kvart ungefär, vi pratade om allt möjligt och det var väldigt intressant att höra om deras bakgrund från Bosnien och så. Ja, det där är grannar jag gillar! När deras son, nu snart två månader gammal, vuxit till sig lite så att han inte bara äter, sover, kräks och bajsar hela tiden, så ska de få komma ner till mig på fika också.

Innan jag gick dit så satt jag och skrev på min årssammanfattning också. Äntligen börjar jag bli klar! Nu har jag bara november och december kvar, men det ska jag ta imorgon. Idag är det färdigsammanfattat. Är jag smart och kommer ihåg under 2010 så sammanfattar jag varje månad då den har tagit slut, istället för att ge mig på detta mastodontprojekt i december varje år. Eller så kommer jag på något annat system, men jag tycker att det är rätt smidigt att kunna se en hel årsöversikt på ett och samma ställe.

... och efter att jag kom hem därifrån skrev jag också på den.

Jag borde gå ut för att posta det kuvert som ligger och väntar på att bli postat, men nej, nu tog jag precis av mig strumporna och satte på mig mina ulliga tofflor eftersom mina fötter är så jäklarns kalla. Så det gör jag nog imorgon istället.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, december 29, 2009

Fynd, lego & ögbesvär

Det här har då sannerligen varit en bra dag! Eller ja, fram till nu faktiskt, för precis för en liten stund sen så fick jag in något i ögat som irriterar väldeliga, men som jag inte kan se vad det är med spegel och ficklampas hjälp, och därmed inte få ut! Väldigt jobbigt, sånt med ögonen som felar är ju sånt jag ogillar skarpt, eftersom ögon nästintill är en fobi för mig. Ja, inte att titta in i andras eller egna ögon eller så då, men så fort det ska till att petas i dem, hualigen, det tycker jag inte om. Men men, skit i det nu. Imorgon är det borta i alla fall, får jag hoppas.

Jag började dagen idag med att ligga kvar i sängen och läsa i en timme ungefär. Det var en väldigt skönt start på dagen må jag säga, det borde jag göra oftare! (så varför inte imorgon också?)
Sen, efter diverse morgonritualer så tog jag mig en promenad ner på stan, denna gång med siktet inställt på Intersport för att kika efter löparskor på rea. Och javisst, efter att ha rådfrågat en tjej där, så hittade jag ett par för 790 kronor! Det är ju inte jättebilligt tänker du kanske, men rätt billigt för bra löparskor är det faktiskt plus att jag har min friskvårdspeng kvar att utnyttja för höstterminen. Den ligger på 750 kronor per termin, så rent krasst kan man säga att skorna kostade mig 40 kronor då. Det får man väl ändå kalla fynd?

Fynd gjorde jag i maten idag också, då jag efter att ha ätit ruccola bland annat, såg att det låg en klöver på tallriken.


Klöver i maten! Jag får spader!


En annan klöver hjärtade småruter i silen

Ja minsann, ring fått-nåt-i-nåt-ombudsmannen!

Men nu går jag händelserna i förväg. Innan det var tid för middag så var jag ju iväg och hälsade på min kollega Andrea med familj. Det var riktigt trevligt! Dottern, drygt 2½ år, inledde med att säga "ibland kommer du inte och ibland ringer du inte till mig..." och det är ju helt sant. Faktum är att hon fick det att låta som att jag besöker och ringer lite oftare än vad jag gör. Men men, nu var jag där och de var hon glad för. Och jag också! Det är en sån skön familj, det där. Medan sonen (fyra månader) sov så satt vi andra vid vardagsrumsbordet och byggde med lego. Inte så att vi byggde på något gemensamt till flickan, ånej, alla satt och byggde på egna byggen. Så härligt! Sonen var med sen också när han vaknade till, han satt ömsom hos mig som hos sina föräldrar. Gosig kille!

Men nej, nu har jag suttit och skrivit i en kvart och ögat är fortfarande lika irriterat. Shit också! Måtte jag slipper ögonsköljningar och allt sånt jobbigt!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, december 28, 2009

Salt i såren!

Nu är det då vardag igen, om än ledig sådan.
Det har hänt osedvanligt lite idag måste jag säga. Eller snarare, jag har företagit mig osedvanligt lite att göra.
Jag vaknade vid niotiden imorse men tyckte mig då höra regnstänk slå mot rutan och drog mig då kvar i sängen i ren depression och smsade lite med Magnus som jag inte hade hört av på ett tag. Det var trevligt. Vi gled in på halka och salt och jag förbannade detta län som envisas med att strö ut salt på vägarna när det är halt. Jag tycker det är helt sjukt, både miljön OCH bilarna tar stryk av det! I Norrland, där man har desto mer halka än vad vi har, där saltar man minsann inte. Där grusar man! Leve Norrland! Varför gör vi inte så här också? Jag tycker inte att saltet har någon positiv inverkan alls. Okej att det kanske blir mindre halt, men någon garanti är det ju inte och det kan lika gärna bli slaskhalt av saltet. Nej, bort med saltet och fram med grus och/eller försiktigare körning!
Hm, ja då hann jag bli lite politisk redan innan frukost.

Sen satte jag mig och tittade på höjdpunkterna från årets Idol på tv4play, eftersom jag missade det då det sändes igår. Det var lite småtrevligt att se.
Och vips var klockan tvättstuga och då förbannade jag mig lite att jag inte tänkte på det tidigare, så att jag hann städa före och därmed få med handdukar och sånt som jag använder till städningen i den tvättladdningen, men ack nej.

När tvätten var laddad och ja, den var nog rentav klar nu när jag tänker på det, så tog jag mig trots allt en promenad i slasksörjan som skär lite i mitt hjärta att se. Men men, det ska ju bli kallt snart igen och förhoppningsvis kommer det lite ny snö och lägger sig ovanpå detta smältfula sen. Redan i övermorgon ska det bli -19 här har jag sett hos SMHI.
Jag styrde mina steg mot banken där jag satte in lite julklappspengar. Jag tycker inte om att ha så mycket kontanter och jag betalar sällan med kontanter, så lika bra att få det insatt. Därefter gick jag till Jeansgarderoben så, för att åter ta mig en titt om jag inte kunde hitta något att handla mitt presentkort för. Men ack nej. Detta trots idogt letande.
Men presentkortet är giltigt i ett år, det har jag nu kontrollerat, så kanske hittar jag något till våren/sommaren där istället? En sak som jag har kommit på att jag skulle vilja ha är någon snygg sån där... ja, antingen får man kalla det linne med förhållandevis långa ärmar eller också en t-shirt med väldigt korta armar. Erik i Idol hade en sån under något framträdande och det verkar både snyggt och... ja, nu tappade jag ordet... menade jag funktionellt? Hm, jag tror det.

Nåja, i trapphuset träffade jag (äntligen) på grannen som tidigare sa att hon skulle bjuda in mig på fika någon dag samma dag som jag åkte och gjorde läkartestet för Busslinks räkning - och det är ju över en månad sen - men sen dess har vi inte träffats alls. Vi bestämde att jag ska komma upp till dem vid 14-tiden på onsdag och det ser jag fram emot! Ska bli riktigt trevligt!
Vidare på socialisationsfronten så ska jag åka hem till min mammalediga kollega Andrea med familj imorgon, och det ska också bli riktigt trevligt! Jag blir så glad på mig själv när jag tar tag i det sociala! Det gör jag något för sällan, kan tyckas.

Sen, förmodligen väldigt inspirerat av att jag hade besök här igår, så slog jag slag i sak och planterade om den lilla suckulent jag har stående på köksbordet, som i sitt ursprung hade en väldigt liten kruka. Den har jag länge, väldigt länge rent av, tänkt att jag ska plantera om till en större kruka eftersom den inte alls verkar trivas i sin pyttelilla kruka längre. I och med att den från början var en present från Stella, som var här igår, så tog jag nu tag i det! Varje besök från henne är som en påminnelse om att jag borde göra det. Inte att hon säger det alltså, det är jag själv som då kommer på det.
Men, min blomjord förvarar jag ju ute i mitt förråd, så den var ju en enda frusen klump när jag skulle plantera. Men med idogt skrapande och handvärmande så gick det till slut. Och nu har jag använt ordet "idogt" två gånger redan. Jaja, bra ord tål att användas!


Större kruka kanske genererar i tillväxt?

Sen tog jag mig så i kragen och städade. Lillstädningen som går så snabbt och som inte är något att känna ångest inför.

Till middag idag blev det pasta och köttfärssås. När jag hade börjat steka lök och köttfärs, först kom jag på att jag inte hade någon tomatpuré eller så hemma. Jag brukar använda tomatpuré istället för krossade tomater som många andra använder, och använder jag inte tomatpuré så brukar det bli passerade tomater. Men nu hade jag inget sådant hemma. Så vad att göra? Paniklösningen blev ketchup, vilket kändes rätt motigt då jag inte vill ha ketchup till min köttfärssås egentligen. Men men, det var nog bättre än ingenting. Men resultatet blev inte fullt så strålande gott som det brukar, om än att det var gott.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, december 27, 2009

What a cheesy night!

Det är nästan en jultradition det också, att ha ostkväll med Tove och Stella (eller Stove och Tella, som jag höll på att skriva). Hur som helst, det är just vad vi har haft och det är ju alltid lika trevligt och gott! Julklapp från Tove fick jag också, en burk för kakor med kakor i! Inte för att jag lider någon brist på sötebröd, men ja, hemskt fint! Och gott!
Vi avvek dock lite från traditionen om att ses på Flygfyren, istället hämtade jag dem vid busstationen då de (Tove) hade lite att bära på, och sen åkte vi till Flygfyren och inhandlade kvällens råvaror och helfabrikat. Det blev som vanligt en sallad, mycket god sådan, till middag och sedvanligt prat om jul och familj och dylikt, och sen ost och vin. Eller ja, vin drack vi hela tiden.

Tidigare idag har jag inte gjort vidare mycket. När solen sken och minusgraderna brassade på som värst, tog jag mig en promenad. På en rätt smal stig mötte jag en tjej som sprang och jag blir ju rätt imponerad av dem som springer på snö, så jag klev åt sidan för att släppa fram henne, så att hon slapp springa i den djupare delen av snön, och då log hon glatt mot mig! Det var riktigt så att jag kände att "nu gjorde jag en bra sak", utan att jag riktigt planerade för det. Det skedde spontant. Sen mötte jag tjejen en gång till på ett helt annat ställe, så hon sprang nog ungefär samma runda som jag gick, fast baklänges. Eller nej, hon sprang inte baklänges... Andra hållet, det är vad jag far efter. Hon såg dock inte mig då, för hon svängde av. Annars hade jag nog hälsat!

I övrigt jobbar jag på en årsöversikt över 2009 då, en sån som jag brukar göra i slutet av året just för att sammanfatta året som har gått (utifrån bloggen då). Men det är ju ett sånt jätteprojekt så jag förstår inte riktigt varför jag gör det. Men jag gör det.

Imorgon ska det bli slask! Hu för det, då stannar jag nog inne! Eller ja, det vet jag inte om jag orkar hela dagen, men är det något väder jag inte gillar så är det just slask. Blä. Men det är så onödigt! Det har varit ner mot 12 minusgrader idag, ska bli +2 och regn imorgon och sen -19 på tisdag igen, enligt smhi. Vad är det för lönt med det?

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, december 26, 2009

Dröm från natten

Då blev det ett inlägg nummer två idag, för jag kom på att jag drömde väldigt detaljerat och dessutom minns det mesta från nattens dröm, så här kommer ett sammandrag, då jag fann den rätt rolig om än märklig.

Av något konstig anledning var jag med i Idol och hade kommit så långt som till final, mot Erik (årets vinnare). Men de hade infört ett nytt moment; finalen skulle föregås av 500 dagar ombord på en extremt liten rymdkapsel, långt ut i kosmos. Så där var vi, Erik och jag, i ett konformat rum mindre än mitt badrum och tittade på stjärnor och planeter och varandra i princip, eftersom det var allt som fanns att se. Det slog mig först på plats där uppe att 500 dagar är över ett år, men det var bara att härda ut. Och de 500 dagarna gick rätt snabbt, men rätt som det var så var jag inte deltagare, utan kameraman (eller fotograf som jag vet att den korrekta titeln är) och gick omkring med en kamera och väntade på att rymdkapseln skulle trilla ner. Det gjorde den och final blev det, men nu vet jag inte riktigt vem Erik tävlade mot, då det inte var mot mig och jag tror inte att det var mot Calle heller (den verklige idolfinalisten från årets upplaga). Hur som helst så blev jag tvingad att sjunga trots mina krusningar om att jag inte utger mig för att kunna sjunga och helst inte vill göra det inför miljonpublik. Men jag gjorde det ändå, vad jag sjöng minns jag inte, och återgick sen till filmandet. Då var det lite som att filma i publiken till Allsång på Skansen, jag gick fram till folk som satt och klappade och sjöng med. Hemskt trevligt.

Dream on!

En annan dag

Sådärja, nu är jag åter hemma hos mig och det mesta är sig likt igen. Men jag är lite irriterad, jag skulle ju i julaftonsblogginlägget nämna det, att den här julen är den första någonsin då jag ser Karl-Bertil Jonssons jul. "Vad sa du att du gjorde sa du?!", kanske du tänker nu, men jo, i våra familjetraditioner har det alltid annars blivit att vi har lämnat tv:n efter Kalle Anka och sen eventuellt återvänt senare på kvällen. Jag måste ju hylla det, det var riktigt roligt tycker jag! Så det ska jag nog se nästa jul igen. Det var lika för min syster (mer eller mindre givet att hon inte har sett det om jag inte har sett det), men faktiskt också för min mor. Far i stugan var den ende som hade sett det förr.

Lite foton från julaftonen följer nu:


Hemma hos mig tänkte jag mig denna utstyrsel


Vid det årliga (för andra året i rad) familjefotot hade det blivit för varmt med kavajen


Vi spexade till det och bytte platser mot för förra årets placering


Julaftonens skörd för min del

Idag har jag gjort ett nytt försök att hitta något på mellandagsrean, men ack må jag säga. Det gav föga resultat. Eller jo, en julklapp till Stella köpte jag, vi ska ju ostkvälla imorgon och jag ska ju ge Tove då, så det känns ju bäst att ha en till henne också.
Men jag måste ju hitta något för mitt presentkort på Jeansgarderoben känner jag, i övrigt behöver jag väl just inte fynda något. Just jeans behöver jag inte, men de brukar ha snygga tröjor där. Nästan alla på herrsidan var dock av luv-modell och det har jag verkligen tillräckligt nu. De övriga, snygga, fanns bara i storlekarna L och XL. Och den diskussionen har jag fört här i bloggen förr; var är kläderna för oss smala killar?

Hrm, ja kanske gör jag mig en vända ner på stan imorgon också, eller så väntar jag lite. Det behöver ju inte vara rea då jag ska använda mitt presentkort, för det är sällan rea på just det jag vill ha ändå.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, december 25, 2009

Avatar

Så var julaftonen över detta året också. Men det kommer ju väldigt snart ett nytt år och ja, relativt snart en ny jul igen. Det går ju så fort numera!

Det blev ju midnattsmässa för min del på kvällen/natten och det var ju i och för sig stämningsfullt och lättförtjänta pengar, men jag tycker att det är rätt segt med gudstjänster. Jag har fått min beskärda del då jag var anställd inom kyrkan, känns det som. Hur som helst, det började inte brinna, så som ljussläckare var det väldigt lugnt också. Men vi fick ju hjälpa till med annat också, syster och jag.
I säng hamnade jag väl vid tretiden sen och vaknade rätt brutalt av sms vid tiotiden sen.

Idag har jag tagit en promenad på stan med mina föräldrar, vi tänkte kombinera motion och eventuella mellandagsreafynd, men på sistnämnda punkten kammade vi noll. Verkar som att allt har stängt under juldagen. Lite trist, men desto mer pengasparande förstås.

Bio hade de bokat under morgonen då jag fortfarande sov också, så jag höll mig kvar hos dem till det var dags att åka ner till biografen. Avatar skulle vi se, en film som jag hade rätt skeptisk inställning till. Tyckte det mest såg ut som tonårsvänligt lull-lull på trailern, men jag har hört flera tala gott om den sen, så jag opponerade mig inte att bli bjuden.
Och filmen var riktigt bra också! Det måste jag säga! Mindre bra med besöket bara, var att det inte på något sätt gick att sträcka ut mina ben i rakt läge, så jag fick väldigt ont i mitt felande knä. Det måste sträckas ut och röra på sig med jämna mellanrum, så som det är nu. Nu har jag småvansinnigt ont i knät, kan jag erkänna. Snart får jag nog be en läkare/röntgenapparat se över det där. Något fel är det helt uppebart, för det är ju ett drygt halvår nu, som smärtan har kommit och gått i perioder. Det blev inte heller bättre av att jag slog i det idag igen... Men det var en lätt smäll, dock på exakt rätt ställe.
En märklig sak under bion var också en man som trotsade de flygvärdinneliknande instruktionerna som visas på duken alldeles innan filmen börjar, där de bland annat uppmanar alla att stänga av sina mobiltelefoner. Hans mobil ringde, ja jag vet inte hur många gånger, om än att han måste ha haft den på ljudlöst (det störde inte ljudmässigt), men han gick ut ur salongen säkert fem gånger och var varje gång borta uppskattningsvis 5-15 minuter. Hur bra filmupplevelse får man då? Och om nu något är så jäkla viktigt så kan man väl ge upp filmen och ta tag i det? Och är något inte så viktigt, ja då kan man väl följa reglerna och stänga av telefonen? Folk...
Hur som helst, filmen var förutom handlingen också en fröjd för ögat! Så mycket vackra färger och vyer... ja, den borde allt vinna något pris för det.

Sen blev det så att jag sover över här på Harsjö en natt till. Så bilder och så blir det inget av med idag heller. Men imorgon, då tar jag mig hem igen.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, december 24, 2009

Nu är det jul igen!

Det är bra trevligt med julafton, annat kan man inte säga. Fast för min del började den inte så trevligt. Eller jo, början var bra, men fortsättningen var värre.

Jag vaknade ganska tidigt, strax före klockan sju på morgonen. Men jag hade också gått och lagt mig rätt tidigt, trött som jag var igår. Morgonbad skulle jag unna mig såhär på julaftonsmorgonen, så jag tappade upp ett rätt omgående efter att jag hade vaknat, tände ljus och sjönk ner. Nu vet jag ju att mitt blodtryck har en tendens att sjuka i botten när jag ligger och slappar i ett hett bad, så jag tar det alltid väldigt försiktigt när jag ska resa mig upp för att undvika att svimma. Så det är en säkerhetsprocedur som redan är genomtänkt. Jag låg där och njöt i ungefär en halvtimme, innan jag kände att det var dags att gå upp. Småhungrig hade jag blivit också. Men när jag så stod och duschade av mig badskummet, då kom ett kraftigt illamående över mig också - illamående av den typen när blodsockret är i botten. Och det sjönk rasande fort också, när jag skulle torka mig så var all min energi som borta och kroppen ville bara kräkas. Jag fick blöt och naken släpa mig ut i köket (nej, jag hade inte fällt upp persiennen än) och med darriga händer hälla upp ett glas apelsinjuice och dricka med stora klunkar, sen fick jag släpa mig till soffan och lägga mig pladask med handduken som täcke och invänta att sockret kom ut i blodet så att jag fick energi att plocka fram frukost.
Lågt blodtryck+lågt blodsocker är verkligen ingen hit, jag mådde fruktansvärt dåligt. Så när juicen hade kickat in tog jag på mig morgonrocken och åt frukost direkt, för att orka med allt med rakning och diverse badrumsbestyr som jag hade tänkt mig.
Efter frukost var humör och krafter åter samlade.

Vid halv tio packade jag ihop julklappar och övernattningssaker och begav mig till familjen på Harsjö. Där har dagen fördrivits med promenad, frågesport, Kalle Anka (som börjar kännas överflödigt nu när vi inte har något barn i familjen längre), julklappsutdelning och därpå det dignande julbordet, som är min personliga höjdpunkt. Det är nyss avklarat, så nu tog jag mig en datorpaus för ikväll ska vi ju iväg till kyrkan där pappa, syster och jag ska jobba och mamma ska sjunga med sin kör.
I julklapp fick jag nyttigheter som ugnsform och ostrivhyvel, senaste Dan Brown-boken och pengar i olika form. En sedel, två trisslotter och ett presentkort. På ena trissen var det 75 kronora vinst, den andra var en ren nitlott. Bra klappar i alla fall, precis alla kommer komma till användning.
Jag i min tur gav bort luddiga mjuktofflor och en film till min syster och föräldrarna fick gemensamma julklappar, elvisp med bunke, sprits, väggklocka och batterier till denna. Eftersom jag inte är hemma hos mig själv, kan jag inte lägga in några bilder nu, så det får hållas till godo med till imorgon.

Apropå foto ja, så tog vi ett familjefoto med självutlösare förra julaftonen, så det gjorde vi om nu och jag hoppas att det blir ett stående inslag. Får hoppas att någon av alla bilder blev bra.

Nu ska jag vara lite familjesocial, men:

GOD JUL till er alla, mina vänner!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, december 23, 2009

Read my lips

Då står vi här, med julen för dörren igen. Släpp in, säger jag.

Imorse klev jag upp 7:45 i och med att jag skulle börja jobba klockan 9:00, men efter en kvarts vakenhet ringer telefonen. Mitt hjärta hoppade då till, jag får alltid för mig att jag har försovit mig eller blandat ihop arbetstider och att de undrar var jag håller hus, när telefonen ringer på morgonen. Det var från jobbet också, men det visade sig att de tio barn vi totalt skulle ha på förskolan idag, hade reducerats till fyra stycken. Så de undrade om jag ville komma till lunch istället, och ja, det var ju inget att protestera mot. Emot? Protesterar man mot eller emot? Hrm, jag vet inte. Det jag vet är att emot är den där svartsminkade, bleka typen.

Jag åkte då så att jag var vid jobbet 10:40, så att jag kunde börja med att hämta lunchen och lämna över förskolans present till kocken i köket. En flaska vin, för den nyfikne. Han blev så glad och kramade om mig och bad mig hälsa alla och tacka, så det var nog väldigt uppskattat. Kul att få vara budbäraren som får ta emot tacksamheten!

Arbetsdagen i övrigt var mycket lugn. Eller ja, en av de fyra barnen var den som jag tror är förskolans mest fantasifulla flicka, som vitt och brett berättade hur hon och föräldrarna hade köpt femton grisar igår, mammor och pappor, som hade fått tio grisbäbisar idag och de bodde alla i en ladugård långt inne i skogen, så vi kunde inte komma och titta på dem. Och pappa klädde ut sig till tomte en gång, hoppade ner i skorstenen och fick eld i baken och flög ut genom spisen och det ena med det andra. Det är rätt underhållande att lyssna på henne.
Det är ju mildare nu också, om än minusgrader fortfarande, så snön är en annan nu. Inte lika pudrig, mer blötgörande. Men det hindrade inte oss från att åka lite pulka, förstås!
Stängde gjorde jag också och räknade med att vara kvar till 17 då ett barn som sällan blir hämtad tidigare än den tid som står uppskriven, hade tid till just 17. Men, klockan fyra rasslade det till och det blev tomt på barn. Så rätt snart blev det tomt på mig också, så vidare lång arbetsdag har jag inte haft. Men den har känts rätt lång ändå, i och med att julledigheten har legat där och hägrat. Men nu är den här! Fjärde januari jobbar jag nästa gång, så nu ska jag allt ladda mina batterier!

När jag kom hem hade jag ytterligare ett julkort i brevlådan, så i år landade det mottagna alltså på tolv stycken! Mer än beräknat, onekligen. Kylskåpets bästa platser blev så fyllda, att jag tog ner kortet som har suttit där sen i mars 2008, ett "Behöver du mig?"-kort som jag fick av Tove när jag var ledsen och som värmde gott. Jag får sätta upp det igen, om jag åter skulle känna mig nere.


Småsuddigt, men vad gör det om hundra år, som Snövit kommer sjunga imorgon

För övrigt så går jag lite på diet idag. Jag har proppat i mig så mycket av choklad och kakor och allt vad det heter. Igår åt jag dessutom pizza till middag, vilket jag rätt snabbt kände var lite överdrivet. Jag vill ju ha aptit och sug imorgon, i synnerhet till julmaten! Den är bra mycket viktigare än allt godis och sånt som finns tillhanda hela dagen. Så idag ska jag hålla mig ifrån mina sötsaker. Eller åtminstone vara mycket måttlig i intagandet.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, december 22, 2009

Kråkorna kraxar

Idag var det kylslaget att kliva ut i den tidiga morgonkylan vid 5:30 då jag gav mig av till jobbet. Termometern i bilen visade som minst (men värst) -18 grader, så jag var rätt huttrande och tog omgående när jag kom fram till jobbet på mig långärmad tröja nummer två. Inne var det ju visserligen varmare, men det blir ju kallare inne när det är kallt ute också. I alla fall i min lägenhet, har jag nyss konstaterat. Jag har en liten väckarklocka i köket som också mäter temperatur. Och där brukar det vara kring 20-21 grader när jag tycker att det är fullt behagligt. Där inne blir det väl lite varmare i och med latlagning också. Men nu är det 18,5 grader där inne, så inte undra på att jag känner mig kall om händer och fötter. Men just det! Jag skulle ju tända värmeljus! Det hade jag glömt! Ska göra det nu på en gång.
[gör't]
Och där var det gjort.

Som jag blev glad imorse också, när ett av mina ansvarsbarn tågade in med hela familjen i hallen som ville avtacka mig. De gav mig både ett lyckoönskningskort, en bok OCH en ljudbok! Så rackarns fint! Flickan i fråga har en speciell plats i mitt hjärta, så det kändes så rätt att just de ska komma att sakna mig lite extra, då jag kommer att sakna dem lite extra. Pappan i familjen sa inte mindre än två gånger att jag ju kan komma och hälsa på någon gång, och det kanske jag ska ta och göra också! I synnerhet som tjänstledig från förskolan finns det ju inget som hindrar en eventuell vänskapsrelation med familjen till ett barn på förskolan. Det är väl i och för sig inget hinder när man är i tjänst heller, men det komplicerar ändå till det. Alla relationer som inte "har med saken" att göra brukar ju göra det. Att vara ansvarspedagog till ett barn man umgås med privat är ingen god idé.

Tidig hemgång blev det ju för min del också, men inte har jag gjort något företagsamt bara för att jag har haft en hel eftermiddag på mig! Eller jo, jag har telefonerat lite (det gör jag så sällan!) och stämt av decemberbudgeteringen med verkligheten nu när lönen kom in, samt satt januaribudget och betalat räkningar. Budgeten för december höll! Jag överskred inte julklappskontot! Woho!
Och apropå jul - så fel jag hade! Jag skrev ju häromdagen att det inte finns på kartan att jag skulle få lika många julkort som jag själv har skickat iväg, baserat på att det aldrig har hänt förut. Idag trillade hela tre julkort in, så nu är jag uppe i elva mottagna och blott nio skickade! Det känns ju lite förläget att få julkort av någon jag själv inte har skickat till; därav telefonerandet bland annat. Och vad värre är, jag tror att jag kommer få 1-2 kort till! Nästa jul får jag se till att skicka till de jag inte skickade till nu.

Och apropå julkort, så hade vi i jobbpostlådan, förskolans postlåda alltså, fått fel post imorse när jag tog in den. Måste ha varit en stressad brevbärare, för vi hade fått ett julkort adresserat till en av förskolans grannar och ett adresserat till en annan av förskolans grannar. I och med att jag har bott grannar med både förskolan och adressaterna som brev/kort skulle till, så tog jag och plingade på, på de dörrarna, lämnade över och önskade god jul. I ena fallet blev jag stående en stund då mottagarna var rätt pratsamma. I andra fallet var ingen hemma, så jag satte fast kortet i en krans på dörren. Det lär väl förbrylla lite, kan jag tro. I synnerhet när det hade frimärke, poststämpel och rätt adress.

Nyss var min chef förbi här med en flaska vin som blir förskolans present till kocken i köket som lagar maten till oss, som jag ska lämna över imorgon. Trevligt tilltag! Som anställd fick jag snäppet bättre julklapp - en extra semesterdag. Betald, givetvis. Det sitter fint i mina tjänstlediga tider, då har kan jag pytsa ut med åtta semesterdagar och jag har ungefär åtta övertidstimmar att casha in efter mellandagarnas julledighet, så lite intäkter kommer jag att få. Därtill ska jag producera, distribuera och sammanställa årets föräldraenkäter också, vilket genererar en hel del timmar. I övrigt vet jag inte vilka av mina erbjudanden som jag får gehör för. Scheman+matrapportering får jag inte fortsätta med under tjänstledigheten, så mycket vet jag. Men städning har jag inte fått svar på ännu.

Ja, det där telefonerandet ja, det var ju ett resultat av ett julkort jag fått av en kollega, som det visade sig att hennes 2,5-åriga dotter tyckte skulle skickas till mig. Vi bestämde att jag ska åka hem och hälsa på familjen där på måndag. Det blir trevligt!

Nu ska jag göra en YouTube-test också. Sist jag försökte länka in ett klipp hit gick det inte bra, men gångerna innan ändå gick det finfint.


Den sången mindes jag som mer pampig! Och jag trodde det var "kråkorna kraxar kring borgens salar"

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, december 21, 2009

Kronan på verket

Då har den sista arbetsveckan för detta år rullat igång för mig, och glädjande nog är det bara två dagar kvar av den innan jag går på ledighet. Efter ledigheten ska jag bara jobba fem dagar också, innan jag tar tjänstledigt och börjar utbildningen på Busslink!
Hoppas bara mitt körkortstillstånd kommer snart, det var nu ett bra tag sen jag skickade efter det. Men det kan ta upp till sex veckor har jag hört.
På jobbet har det varit extremt lugnt. När jag kom klockan åtta var det bara ett barn sammantaget på de två avdelningar som sitter ihop med varandra där jag jobbar, och det visade sig att det var bara ytterligare ett barn som skulle komma. Så på de två avdelningarna ihopslaget var det alltså två barn och fyra pedagoger. Lite lagom personaltäthet sådär.

Efter jobbet har jag bara flängt, och jag är inte klar än. Känner mig matt i kroppen måste jag säga.
Till en början åkte jag direkt till Coop för att inhandla julstjärna och billigare chokladask till en kollega som hade postat hem ett julkort med trisslott till mig, (dock nit).
Sen åkte jag då hem och satte upp stjärnan som till en början var motsträvig. Eller granen var det, men jag fick börja toppen för att den skulle få fäste. Då gick det bättre.


Precis en sån stjärna som jag hade letat efter!

I samma ögonblick som jag klev in genom dörren när jag kom hem så ringde telefonen, mobilen som jag för dagen hade glömt hemma. Det visade sig vara Joakim, denna härliga människa som med jämna, dock långa, mellanrum ringer och småpratar lite trots att jag själv är extremt dålig på att ringa tillbaka. Jag har däremot skickat julkort några gånger, men nu har jag ingen adress till honom, så inte i år. Det var hur som helst väldigt trevligt att prata med honom. Jag slog samtidigt in chokladasken i en liten bit julpapper jag hade kvar och det var på håret att det räckte! Lite mer papper så hade inslagningen blivit lite snyggare, men ja, nu blev det som det blev.
Sen tog jag paketet, byltade på mig och gick till andra änden av stan - Grind - där kvinnan i fråga bor. Det var inte överallt trottoarerna var plogade på vägen dit, så jag fick halka fram på vägen här och var. Men det gick bra. Väl framme så var ingen hemma, precis som i fjol, så jag lade paketet i brevinkastet i dörren.
På hemvägen blev jag väldigt matt i kroppen av att gå. Vet inte om det ökade intaget av choklad och dylikt och det minskade promenerandet har satt såna spår på konditionen eller om det bara är... ja, miniförkylningen i mig eller vad det nu kan vara. Jag har inte blivit trött av att gå på länge. Men å andra sidan har det inte varit så mycket snö när jag har gått tidigare heller. Fast jag pulsade ju inte nämnvärt mycket. Hrm, nåja. Faktumet kvarstår.

I övrigt har jag nu tvättstugan och springer upp och ner däremellan eftersom det är sån vecka då sängkläder tvättas och manglas, så det blir några extra rundor. Men nu har jag bara den sista kvar, då allt torrt ska hämtas.
Sen tror jag nästan att jag ska gå och lägga mig. Är ju trött som få nu och ska upp 4:45 imorgon.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, december 20, 2009

Bokcirkeln

Fjärde advent nu då. Det lider mot jul snabbare än det går att förstå. Lucka ett var ju alldeles nyss. Men så har det varit de senaste åren och så lär det förbli.

På söndagar gör jag ju sällan mycket av värde och så heller inte idag. Mitt knä mår ju bra av att vara ute och röra på sig, så jag har varit ute och gått lite, handlat och sådär. Jag har spelat Sims en kort stund också, men jag är egentligen rätt less på det. Jag är rätt less på alla mina spel nu, men ändå har jag ett spelsug. Och inte är jag sugen på att köpa expansionen till Sims 3 heller, då jag inte tycker att Sims 3 i sig var speciellt bra. Sims 2 var det alltså jag spelade tidigare idag.
Det vore kul om det kom något nytt GTA eller likande, med uppdrag som långsamt för handlingen framåt, mot ett mål. De spelen är ju roliga ända till man kommer till målet då förstås. Sen är de inte lika roliga längre. Men jag är dålig på att hitta "nya" spel.

Lite småförkyld blev jag också, men inte så allvarligt, tack och lov. Är lätt snorig och småirriterad i halsen, utan att ha ont i den. Det glädjer mig åtminstone.

Igår läste jag ut boken jag har hållit på med i några veckor nu; Midvinterblod av Mons Kallentoft. Den tyckte jag ju var lite knepig i början, med språkuppbyggnaden och så. Faktumet att han skrev i presens istället för i imperfekt som de flesta andra störde mig till en början, men sen kom jag in i det. Det var en bra bok, åt det hållet att jag knappt ville lägga den ifrån mig. Så härligt härligt! Jag ska börja på uppföljaren Sommardöden nu ikväll. Tärningsspelaren får vänta lite, jag tror jag pressar in den efter boken som jag tror att jag kommer få i julklapp; Den förlorade symbolen av Dan Brown.
Hurra för böcker! Bra böcker! Det är så hemskt trevligt att läsa!

Hela helgen har jag tänkt att jag vill se någon film också, men det har inte blivit av. Nu har jag tid och så, men jag vet inte vad jag vill se. Så det blir förmodligen inte så mycket av med det där.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, december 19, 2009

Lättklätt på stan

Här sitter jag med en kopp te och lite diverse småkakor (nu uppätna i och för sig) och har det ganska bra. Fast i och för sig, anledningen till teet är att jag känner en begynnande förkylning, är lite sådär småirriterad i halsen och det är sorgligt nog nästan bara då jag kommer på tanken att ta en kopp te. Annars är det inget jag har i huvudet på kvällskvisten, att det vore gott med en kopp te, fast det säkerligen vore just gott.

Jag har precis promenerat hem i snöyran från Harsjövägen och riktigt myst åt snöfaktumet. Snö gör mig så glad! I synnerhet när den faller, i detta fall på nytt. Det har ju sen tidigare redan kommit en del snö, men så fort det är några snöfria dagar och lite blåsigt, så blir ju landskapet lite mindre vackert då snön blåser av träden och i vissa sluttningar till och med blåser fram lite gräs. Så, mycket vill ha mer. Har det kommit lite snö så vill jag bara ha mer. Men det får jag ju nu, så det är så trevligt så!


Jag passerade denna på vägen hem, en liten indikation på att det har kommit en del snö

Men! När jag gick och strosade för mig själv, för i snöväder är det sällan många ute och rör på sig kvällstid i den här staden, det har jag noterat förr, så såg jag på en mindre upplyst smågata (Fågelsångsvägen, för er bevandrade i stan), en konstig skepnad som kom emot mig. Det såg ut som en väldigt tunn, ranglande människa. Men för tunn alltså, jag vet inte hur jag ska beskriva det första intrycket på annat vis. När vi så kom närmare varandra, så såg jag att det också var en ranglande tjej och anledningen till att hon såg tunn ut var - hon hade inga kläder på sig! Jag menar, jag har ju min tjockaste dunjacka nu och det har ju de flesta andra också, så även om kropparna under är smala eller tjocka, så blir ju alla utomhus rätt... ja, ingen ser ju jättenätt ut direkt. Men den här tjejen hade ankelstrumpor, svarta trosor och ett linne och gick alltså med en gångstil som kan beskrivas bäst som en blandning av stapplande och vinglande. Mina tankar spann ju loss helt! Är hon inte frisk i huvudet? Är hon jättefull? Är hon drogad? När det dessutom kom en man efter henne, han iklädd lite mer, men ändå bara inomhuskläder + skor så tänkte jag, shit, hon kanske är drogad och flyr från honom?!
När han sen började ropa efter henne; "Linda, stanna! Du kan inte gå ut sådär!" och hon sluddrande svarade "du kan inte bestämma över mig!" och började springa bortåt så kände jag mig lite lugnad ändå, även om jag kanske inte hade några egentliga grunder för det... Jag kan ju omöjligt veta säkert, men det kändes då som att det var någon form av tonårsrevolt som gick lite överstyr. Jag tänkte att jag kan ju inte blanda mig i det där, men efter att ha passerat dem så vände jag mig om och stod still för att se händelseutvecklingen, och det såg ut som att hon självmant vände om och gick mot mannen som jag förmodar var hennes pappa. Så ja, jag hoppas att hon kom in i värmen snabbt!
Inte var dag jag ser sånt där!

Dagen i övrigt då. Far min ringde på förmiddagen när jag just hade ätit frukost och precis hade dragit gång med storstädning, och sa att de skulle åka till farfar för att uppvakta honom lite med anledning av hans födelsedag tidigare i veckan. (73 fyllde han, hans ålder är lätt att minnas då han är 50 år äldre än mig och dessutom också fyller sent på året). Det var jag ju inte vidare sugen på kan jag ju erkänna, i synnerhet inte med den nyss inledda städningen i åtanke, i kombination med att jag också ville hinna med att träna under dagen. Men jag kände att jag inte hade tillräckliga skäl att säga nej och det var inte förrän vid 13-tiden, så då hade jag två timmar på mig med städningen. Så jag städade på i rätt rask takt och tänkte att i värsta fall får jag väl ta torkning av golvet (sista momentet) imorgon då, men när jag hade städat mig fram till den punkten klockan 12:45 och då tänkte jag att det hinner jag ju då, så precis när jag hade börjat med skurningen så ringde far min igen och sa att de då skulle åka för att hämta mig. Så jag höjde tempot rätt rejält, men jag bor ju inte så stort, så det gick snabbt.

Hos farfar var även mina båda farbröder och den enes dotter och assistent också, så i det lilla huset kändes det ju som rätt fullt hus. Men lite malplacerad kände jag mig allt, liksom min syster tror jag. I och för sig gick hon och vår kusin, dottern (kring åtta år tror jag) ut och åkte lite spark, men jag blev ju sittande där. Och man ska kanske inte jämföra sig med andra, men när nu ingen av mina mer jämnåriga kusiner (farbröderna har tre barn i var) var där, vad skulle jag då göra där? Farfar är så speciell. Han gav min syster och lillkusinen julklapp också och trodde att jag blev ledsen för att jag inte fick någon. Men alltså, jag är ju 23 år och det var åtta år sen jag passerade hans gåvogräns (upp till vid 15 års ålder ger han födelsedagspresent och julklapp till sina barnbarn), så jag är insatt i det systemet och är inte avundsjuk på något vis. Sen kanske man kan tycka lite vad man vill om det systemet, det känns lite väl fyrkantigt. Men men, han får hållas.
Två och en halv timme uppehöll vi oss där, sen var det hem till träningen. Det var då jag kände att allt inte riktigt stod rätt till i kroppen, men jag genomförde mitt pass ändå. Det är ju lätt att avbryta när jag cyklar på en cykel som står på samma ställe, än om jag är ute och springer min 11,8 kilometersrunda. Och det var fullt genomförbart, så någon jättenöd går det inte på mig.

Däremot trilskas mitt knä igen! Med bloggens hjälp har jag kunnat datera skadan till fjärde juni i år, då jag råkade dänga in knät i en dörrpost på jobbet och det har sen dess, av och till (mest av) smärtat på ett diffust sätt, främst när jag sitter still och i synnerhet om jag efter stillasittande går ner för en trapp. Jag undrar vad som är fel där inne, om det är brosk eller menisk som har havererat. Men det brukar bara vara några dagar och sen försvinna en lång period, så jag hinner glömma/förtränga att jag borde höra av mig till läkare om det. Sen vet jag ju inte vad kylan nu har för effekt på det heller. Många, i och för sig kanske lite äldre än jag själv, får ju problem med leder vid kyla. Nåja, visst mankemang med kroppen hör väl till karaktären, på något vis. Ingen är ju felfri.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, december 18, 2009

Mitt eget Rockefeller

Imorse var det åter upp 4:45 igen då. Men det gick rätt lätt denna gång. Jag låg ändå i någon obekväm ställning, så rygg och nacke hade inget emot att gå upp och räta på sig.
Arbetsdagen gick fort och jag hade väldigt roligt också - att arbeta med stora barn, som jag gör på fredagar, är verkligen till fördel när det är fjorton minusgrader och mycket snö. Man kan åka pulka med dem, och de springer och håller igång så att de inte börjar frysa så lätt (i kombination med att jag mer eller mindre med tvång satte på dem extra tröjor ovan på redan långärmade tröjor, något som i hallen inte uppskattades, men som det inte klagades det minsta över ute). Oh så roligt det var!

Jag slutade jobba klockan 12:00 också, men precis i de krokarna läste jag Pettson tältar och Pettsonböckerna kan man inte avbryta för att sluttiden är kommen, så det blev en kvart på övertid ungefär.


Alla Pettsonböcker är bra, men det här är nog inte min favorit ändå.

Jag tycker om att högläsa för barn, åtminstone då det går att fånga deras intresse och bibehålla det, så att de inte ballar ut och börjar fokusera på annat än boken.

Hemma sen, blev det till att ta en solskenspromenad i kallvädret. Det blev ju under dagen lite varmare, så det var väl kring nio minus när jag var ute och gick. Väldigt vackert och friskt var det, kändes bra att röra på sig lite!


Mitt vanliga fotoställe på promenadslingan...


... Kärleksudden!

När jag kom hem igen så var jag inte vidare kall, men desto snorigare. Min avsaknad av näshår gör ju näsan till en öppen kran vid kallgrader. Jag gick då direkt in i mitt förråd för att rota fram granen och pyntet. Granen låg förstås förpackad i sin långsmala kartong och julgranspyntet i en större, mer otymplig kartong. Jag tänkte att "här ska inte gås två gånger!", så jag bar under stora umbäranden de båda kartongerna samtidigt över gårdsplanen, mot porten. Min port är rätt tung och svår att öppna, jag har ju tidigare haft en konflikt med den då den rev sönder mina svarta converse (den ena skon då alltså), så nej, den är inte min vän. Men mycket möda och stort besvär lyckade jag få upp den och hinna in med kroppen. Dörren går nämligen igen väldigt snabbt och hårt, så det gäller att skynda sig in. Men granen, detta långsmala paket, hann bara in till hälften. Sen slog porten igen och där stod jag och försökte gå upp för trappan, men kom ju ingen vart då kartongen jag hade under armen satt fast. Och hur jag än ruckade och hade mig så kom jag inte loss, så jag fick ställa ifrån mig allt och gå tillbaka och putta upp dörren då. Väl uppe i lägenheten kom jag på - jag har ju en julgransmatta också, och den låg ju också där ute. Så jag fick ändå gå två gånger och den andra vändan bar jag ju något betydligt lättare. Så rent tekniskt hade jag ju kunnat tänka om i logistiken där för att göra det lite enklare för mig.

Innan jag klädde någon gran så kände jag att jag behövde vila lite. Istället för att slå på radion, så slog jag på svt2, eftersom Musikhjälpen också är tv-sänt och visas direkt på tvåan. Radio tycker jag ju om, men när jag har chansen att titta på de som pratar när de gör det, så gör jag ju gärna det. Det visade sig att de skulle ha fredagsflörten precis då, programledar-Ametist skulle vara veckans singel och hon fick ha förbundna ögon när de tre killarna, flörtkandidaterna kom in och intervjuades eftersom meningen i fredagsflörten är att man ska välja utifrån personlighet och inte utseende. Men jag, som tv-tittare, fick ju se kandidaterna förstås, och det var ju roligt eftersom man aldrig får se dem i radio. Jag hade min favorit, men jag gjorde den lilla blundern att jag efter att ha sett dem alla tänkte att jag ju kunde blunda och lyssna på tv:n likaväl som att titta, eftersom det ändå är en radiosändning också. Man måste inte se, och mina ögon var trötta.
Och pjoff - så hade jag somnat! Jag hörde aldrig vem hon valde, men tack och lov vaknade jag till när killen var vald och hennes ögon var framtagna igen, så jag fick se vem det var. Den jag höll på!

Därpå blev det så tid att klä granen. Det var inte alls så lustfyllt som jag brukar tycka att det är, jag blev mest irriterad för att mina kulor ser så plastiga och billiga ut (vilket de också var) och för att min gamla ljusslinga inte fungerade. Tur då att jag hade investerat i en ny! Men jag tänkte ju slå på stort och ha båda igång.
Nåväl, det blev ju mysigt ändå.


Den stora upptändningen av mitt eget Rockefeller

Sen satte jag något motvilligt igång med den storstädning av badrummet som jag har tänkt företa mig så länge. Rengöring av ventilationen och kakelplattorna samt golvet under badkaret och tillika golvbrunnslocket då. Och själva badkaret i sig också. Det tog sin tid, i synnerhet kakelplattorna. Jag började med att borsta med en gammal tandborste i skarvarna mellan plattorna, i det som bildar själva rutmönstret. Det var dock lite för tidsödande, så sen tog jag min stålboll från köket och vigde den till att gnugga både skarvar och plattor med. Det blir ju någon ful beläggning på plattorna där vatten ständigt skvätter, och den ville jag få bort.
Det blev väl inte fullt så bra som jag önskade, men helt klart tillräckligt bra!


Det blänker ju åtminstone på film!

Om jag skulle ta mig lite fredagsfilm?

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, december 17, 2009

Luciafika

En vecka till julafton nu bara! Det närmar sig onekligen!
Och jag fick igår reda på att jag ska jobba på självaste julafton också, eller ja, självaste julaftonsnatten! Jag och min syster ska stå beredda som ljussläckare i kyrkan där jag tidigare har sommarjobbat flera år i rad, under midnattsmässan. Kanske inte jätteultimat, men det blir nog fint och jag hoppas sannerligen att det är både OB och storhelgstillägg på timpengen! Pengar kommer ju att bli en bristvara snart.

Idag har vi haft årets luciafika på jobbet, då alla föräldrar och syskon är inbjudna och vi med barnen sjunger lite julsånger. Det kom hemskt mycket folk, så det blev ju nästan lite rampfeber där, men det gick bra ändå. Endast en flicka som vägrade vara med på vår scen, så det var ju god närvaro ändå. Och faktiskt så sjöng fler än bara vi tre pedagoger också! Förra året var det inte mycket sång från barnen, men då var de ett år yngre också. De flesta var alltså bara ett år då.
Julklappar överöstes jag med också:


Den här bänken har blivit min julstation

Det som inte riktigt syns under den röda lappen är att det är en stor kruka med kakor, så nu har jag alltså två chokladaskar, en påse pepparkakor, den krukan med pepparkaksbiscotti och chips med dip när det kommer till den onyttiga fronten. Därtill så fikade jag ju lite på jobbet innan jag kom hem, så idag blir det ingen middag.
Jag trodde nästan att jag skulle få hem ännu en Paradis-ask också, för en pojke kom och bar på den då, men då var det en gemensam till oss tre som får vara på plats på jobbet då. Jag är dock den som jobbar längst in mot jul, i och med att jag jobbar ända till 23:e och dessutom stänger då, så det kan hända att merparten av pralinerna slinker ner i mig. Man vet aldrig... Det var ju bara den där marsipanchokladen jag inte gillade!

Och vilket passande väder för luciafika! Snön har yrt ner i riklig mängd, så det är ju julstämning så det förslår! Ja, jag blir då barnsligt glad av snöfall!
Och det snöade ju som sjutton när jag skulle köra hem också, men vägen var bättre plogad nu än i tisdags då jag var ute vid 5:30 och åkte, så det gick bra. Jag fick en lätt sladd då jag bromsade in för en fotgängare som skulle över ett övergångsställe. Jag såg henne lite sent tack vare reflexlöshet. Ack ack, en del lär sig aldrig! Hur som helst så kunde jag häva mig ur den sladden. Jag hade ju låg fart ändå, så det var ingen fara. Och bilen kanade mot trottoaren och inte mot mötande trafik, så ja, jag kände mig inte så orolig.
Återstår att se hur vägarna är imorgon vid 5:30 då jag ska ut och åka igen. Vi har nu kommit till den fredagen då jag jobbar 6-12, min bästa fredag! Återstår (också) att se om jag hinner någon mer sån fredag innan jag går på tjänstledighet. Snöfallet har avtagit nu, så det ska nog inte vara några problem.

Och jag måste ju slå ett slag för Musikhjälpen i P3! Det var ju första gången förra året, då P3 under en vecka lade ner alla program och istället sände en veckas önskemusik dygnet runt från programledare i en glasbur, där alla pengar går till radiohjälpen. Det är dels trevligt med välgörenhet, men också trevligt med önskemusik när det avviker från P3:s normala spellistor! Hurra för det!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, december 16, 2009

Onyttigt, oroligt, ordentliga julkort

Oh gud, mitt hem är fyllt med onyttigheter! Här sitter jag och mumsar pepparkakor med ädelost på (så fantastiskt god kombination av smaker!) och utöver den chokladask jag igår fick från Flygfyren, så har jag även fått en från en förälder idag också!


Fint inslaget och ett bifogat, hemmagjort julkort...


Jag misstänkte det redan innan jag hade öppnat.


Och javisst, nu har jag två!

De två kilona jag gick ner i och med stegtävlingen (som igår tog slut, idag är första dagen utan stegräknare), de lär jag väl gå upp igen nu när det blir ökat intag av fett och socker och minskat uttag av motion.
Jag öppnade den jag fick, på plats på jobbet, i och med att jag satt kvar lite på övertid efter stängning och gjorde lite datorärenden. Då började jag med att äta av de praliner som jag från barndomen mindes som äckliga, typ likörtryffel och så. Det visade sig att jag tyckte alla gamla "äckliga" var rätt goda! Eller ja, alla utom en. Marsicrème föll mig inte på läppen. Jag tycker inte om marsipan och har aldrig gjort. Men men, kul att så många var goda! (jo, jag åt säkert tolv stycken på plats där).
Middag har det inte riktigt blivit tu tal om. Jag hade en skvätt fil som jag tog med lite müsli nu innan pepparkakorna, så något vettigt har jag fått i mig i alla fall.

En annan förälder förresten, som jag för övrigt gillar väldigit mycket, ville också kommentera att han med familj kommer sakna mig på förskolan, men samtidigt förstås var glad för min skull för att jag ska få göra det jag har drömt om så länge. Väldigt trevligt och fint, men mindre trevligt var att han också sa "trist bara att SL har sagt upp avtalet med Busslink". Det hade jag ingen aning om då, så jag visste inte riktigt vad jag skulle svara på det! Och ja, att han sa det var ju inte trist i sig, men faktumet. Jag har googlat på det här hemma sen, och det stämmer ju, SL har sagt upp avtalet med Busslink i Norrtälje för de här fejkinsatta turerna som de har fakturerat för. Vad händer då? Uppsägningstiden är visserligen 15 månader, så jag hinner ju både utbilda mig och göra min provanställning à 6 månader då, men för säkerhets skull borde jag nog ringa Birgitta på rekryteringen och bättre förhöra mig i vad som gäller, snarare än att spekulera. Det känns ju inte roligt i alla fall, i synnerhet inte om det skulle visa sig då att de inte alls vill anställa förare i Norrtälje längre! Fast, samtidigt så ska ju lokaltrafiken här köras för SL oavsett vilken underentreprenör som får det på sitt bord, och hundratals bussar och förare kan ju inte bara trollas fram från något annat bolag då tänker jag, det borde väl bli så att företaget som vinner upphandlingen får köpa Busslinks garage då? Eller ja, jag vet inte. Får forska vidare i det.

Nu börjar julkorten trilla in också! Trevligt! I år har jag skickat nio stycken. Tidigare i veckan fick jag mitt första - från Tove. Hon var först förra året också vet jag. Det var konstfacks version av julkort som mer såg ut som ett midsommarkort, men vad fasen, jag är inte den som är den. Det var fint! Idag har det trillat in tre till. Ett hemmagjort från samma familj som gav mig chokladasken, föreställande barnet i fråga sittandes på en traktor. Förskolan ligger ju på landet, så traktorer är många barns stora fascination och det är också många som har föräldrar som har traktorer också. Det andra julkortet var överraskande nog från en kollega som bifogat trisslott också. Nitlott dock. Det sätter ju lite press på mig, att jag borde ge något i gengäld. Tredje julkortet i ordningen var från mitt ex.
Mycket trevligt att få fylla kylskåpet! Återstår att se hur många jag får. Aldrig så många som jag själv skickar i alla fall, det har nog aldrig hänt.

Ordet är fritt, nu är det ditt.