söndag, november 30, 2008

It's just another manic Sunday

Jag har tänkt mer på det här med den där hysterikern till flicka som svimmade i sviterna av Johan Palms närvaro i idol. Det skulle inte förvåna mig det minsta om hon växer upp och blir en fullfjädrad stalker, för hon verkar ju onekligen vara den persontypen som ser något magiskt gudomligt i honom, riktigt så att hon bokstavligen tappar både andan och sans och vett. Lite läskigt, skulle jag tycka i hans sits.

Själv hade jag turen att möta samma kanonsnygge människa på Roslagsgatan igårkväll, när jag promenerade hem från mina föräldrar, som jag såg på Flygfyren för bara några dagar sen. Slump eller öde, ja det vete fasen, men glad blev jag ju. Inte hyperventilerande och svimmande glad förstås, utan det sträckte sig till ett diskret leende.

De mänskliga relationerna går verkligen i vågor. Igårkväll då jag var datorsittandes, kände jag att allt var riktigt bra, intressant folk skrev till mig från höger och vänster, och det händer ju inte så ofta. Det är ju skönt när vemod får bytas mot någon form av mild eufori. Idag har det dock varit ljummet på den fronten.

Idag tog jag mig sovmorgon till precis 10:00, då Halebop skickade sms där de tyckte att jag skulle fylla på telefonen. Varför? Jag har 88,50 kronor kvar på den, och jag har redan passerat tiden med råge för att gratis sms och sånt ska ha gått ut, så det fanns som ingen anledning att påminna, tycker jag.

Dagens upplägg ser ut som följande; Nu ska jag spela Sims en stund, sen ska jag troligen träna. Det beror lite på när min far kommer hit och hjälper mig med rören, för jag kan inte gärna skylla på förkylningen nu om det inte blir av. Men han skulle komma hit när han har jobbat klart, och när det är vet man aldrig så det är lika bra att hålla sig hemma till dess. Och jag sköter ju inte träningen på hemmaplan, så därför kan det utebli.

Och i frånvaron av fungerande handfat i badrummet, har ju hoarna i köket fått plikta desto mer med sin närvaro. Tandborstning och ansiktstvätt är några av aktiviteterna som jag har förpassat in dit, och det kändes minsann lite udda. Men men, det är ju en I-landsunderlighet om något.


Den här färgen får spottet i hon när jag kommer åt mitt ömma ställe i munnen

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: thowy

lördag, november 29, 2008

Jul i stugan

Slå upp portarna, nu är det advent!
Eller ja, imorgon då. Men jag har redan idag tagit mig samman och adventsstädat. Och i och med att jag helt hoppade över städning förra veckan, så fanns det en hel del att städa. Eller ja, inte som i att plocka ihop och så, det sköter jag löpande hela tiden, men fläckar och råttor och sånt som skulle puts väck.

Aldrig kan jag hålla mig till städmanus heller, alltid hittar jag något oplanerat att feja med. Idag var det rören under handfatet som skruvades isär och rengjordes till följd av segt undansjunkande vatten.
En mycket motbjudande grå, fet sörja hade kleggat ihop stora delar av rören. Det luktade dessutom lika äckligt som det såg ut. Brr. Inget bildbevis där inte, jag vill inte ha kräkandes läsare.
Men jag är ju så ofattbart begåvad med tumme mitt i handen. Att skruva isär rören gick i vanlig ordning jättelätt, och jag vet också precis hur delarna ska sitta för att sitta rätt, men att få tillbaka dem så, med små trilskande gummiringar (packningar tror jag fackmän kallar dem) och sånt. Jag kämpade i ett otal minuter innan jag fick ge upp och ringa räddaren i nöden - far min. Ja, det är pinsamt att jag klarar så lite själv, torkarbladsbyten, rörihopskruvningar och sånt som han får hjälpa mig med, men jag erkänner åtminstone mina brister.
Han var dock inte hemma då jag sonnerade (som jag gärna säger, fast det heter väl ringde), så handfatet är just nu obrukbart.


Det är den svarta ringen i hålet på tingesten jag håller i som ställer till allt.


Den övriga städningen då, den kom i alla fall till sin rätt. Det är fint och juligt här nu, trots att jag beslutade mig för att inte hänga upp den julgardin jag äger. Förra året satt den i vardagsrummet, men där har jag nu så snygga gardiner som det är, och då återstår alternativet köket, men ja, det vore också att byta ner sig. Så näe, julgardin blev det inte.
Men jag har inte lyssnat på någon julmusik än! Det är ju något av en miss. The Pouges Farytale of New York är fortfarande den jullåt som ligger mig varmast om hjärtat, så den youtubar jag helt enkelt för sakens skull.


Jul i mitt vardagsrumsfönster



Jul på mitt tv-bord



Jul i mitt kök



Mindre mysigt, mer bussigt julkök.

Idag har det däremot inte blivit något tränande av, jag har ju städat och ska snart ta en promenad till Harsjö där min telefon finns. Och dit är det drygt tre kilometer, så tur och retur blir det ju lite motion. Och tilläggas bör ju att jag är förkyld också, så ja, hur det blir imorgon återstår att se. Nu när det är plusgrader och bitvis snöfritt skulle jag ju gärna ta ett varv i min löparåtta.

Och rätt om idol hade jag ju också. Johan åkte, Alice var löshängare nummer två. Men för min del hade rollerna kunnat få vara omvända. Jag tyckte Alice har tappat gnistan, till skillnad från Johan.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens orveriering: tednes

fredag, november 28, 2008

Värmare

Jaha, det börjar bli standard att sitta och blogga i pausen mellan idolprogrammet och utröstningsdelen.
Får jag spekulera, och ja, det får jag, så tror jag att Johan åker ut. Fast jag måste säga att jag tyckte att Alice inte gjorde sitt bästa idag riktigt... Hon var inte min favorit ikväll.
Kevin var ju som vanligt en liga för sig, men jag tycker att Robin börjar närma sig den. Han är också galet bra! Jag hoppas på Kevin och Robin i final!
Och det där fanset till Johan då... Jösses säger jag bara, jag undrar över hur ett sånt psyke egentligen mår. Så ju bokstavligt talat helt sjukt ut, det hon höll på med.

Hm, ja men i övrigt idag så har jag inte massor att säga. Jag har jobbat, 9-17:30 var arbetstiden, och det är ju alltid trevligt den dagen var tredje vecka då jag kan kliva upp 7:30, och sen hade jag också sånt flyt att förskolan var tom på barn så tidigt som 15:45, så jag kunde ju smita avsevärt mycket tidigare, och det är ju guld att kunna göra en fredag!

Och debaklet just nu, förutom den smärta jag nu har haft i en veckas tid i munnen (det går dock åt rätt håll, men den finns ständigt närvarande), så verkar det som att min motorvärmare bråkar nu. Eller inte motorvärmaren i sig, men de senaste morgnarna har bilen inte varit invändigt varm trots kupévärmare och inställd timer och kopplade sladdar och sånt. Så jag tänkte att det kanske var fel på själva kupévärmaren, då jag tog ut den ur eluttaget och provade direkt i det uttag där själva motorvärmarsladden sitter. Den funkade ändå inte. Men när jag tog in den, så funkade den inne i ett vanligt uttag, så felet verkar ligga i själva timeranordningen och eluttaget där ute, så det måste jag väl vända mig till bostadrättföreningen om, på något vänster. Om jag får syn på vaktis kan jag ju fråga, men han tyckte ju att jag skulle hjälpa till med skottning genom att akta på mig sist vi konverserade, så mjaa... Vi får se hur jag gör. Men jag vill ju ha det där iordning, motorvärmare spar ju på bensin vid kallstart! För det blir ju en varmstart då.

Men nu springer klockan iväg och det är dags för utröstning, som sagt. Johan och Alice bör vara de som utröstningen står mellan... Jag hoppas ju lite att det blir Alice som åker, men jag tror Johan.

Och mor min ringde nu precis och meddelade att jag hade glömt min mobil hos dem. Jag hade inte ens märkt att den var borta. Så mycket händer i min mobil nuförtiden. Galet impopulär är jag där faktiskt. Så jag lär inte sakna den eller ha något meddelande som väntar på mig när jag sen tar den tillbaka.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: cotrons

torsdag, november 27, 2008

Tidig sänggång = bra medicin

Igår var det inget vidare med mig, som det framgick av bloggen. Och jag löste det på det sätt som bäst funkar att få bukt med ohälsa på mig. Jag tog en värktablett och lade mig och sov. Och ja, jag gick och lade mig redan vid 20:30 igår faktiskt, var så jäkla trött och tänkte att nu ska jag inte plåga kroppen genom att sitta vid datorn, så jag gick och lade mig helt enkelt. Somnade gjorde jag väl nån gång efter 21:34, för just då pep mobilen till ur min halvslummer, sånt där irriterande "påminnelse för uppdateringstjänst"-pip. Jag fattar faktiskt inte vad den där tjänsten ens är bra för, för varje gång jag uppdaterar så står det att telefonen redan har det senaste programmet. Nya programversioner verkar inte göras ofta.

Jag sov riktigt gott och drömde en underlig dröm. Eller ja, två stycken egentligen. I den ena var FCZ högaktullet, det var tv-inspelning och allt, och laget var förstärkt av Johan Palm från Idol också. Huruvida han var en förstärkning för laget eller inte framgick inte, men han var trevlig i alla fall.
Sen övergick drömmen till att handla om jobbet och då fanns inte fotboll eller idoler. Istället befann jag mig i någon sorts källarvalv där jag skulle natta förskolans samtliga barn, alltså drygt 60 stycken. Och ensam om denna nattning var jag också, så det gick ju helt åt skogen. Jag räckte helt enkelt inte till, utan barnen sprang omkring och väckte varandra och det ena med det andra. Allmänt uppgiven kände jag mig.

När jag ändå är inne på drömmar så kan jag ju meddela att det mest frekventa drömtemat fortfarande handlar om mitt hår. Jag drömmer nog minst en gång i veckan att jag upptäcker att håret har börjat växa igen och att jag blir helt överlycklig och skriker till alla jag ser. Men det händer ju aldrig! Suck.


Fejkhår har jag dock. Här är en emoversion av Fredrik som Tove har efterlyst


Hur som helst så vaknade jag och mådde mycket bättre. Snorigare än igår är jag visserligen, men hals och huvud känns klarare. Och det får jag tacka för!
Pigg var jag också, trots att uppstigningen var förlagd till 4:45, en tid jag sällan känner mig pigg på annars.

Jag var ute i god tid till jobbet också, i och med att jag i gårdagens halkväder och eviga bakomvarande efter traktorer och parkerade släp och annat, kom för sent till jobbet (någonstans mellan fem och tio minuter), så tänkte jag att nu när jag var förste man på plats så skulle jag minsann inte komma försent för att låsa upp bygget. Men nu var det inte speciellt halt och gick väldigt smidigt, så 5:50 var jag på plats istället. Och det var också killen som skulle öppna fritids, honom hälsade jag då vi kom till parkeringen samtidigt, men jag kunde för mitt liv inte höra att han svarade. Trist det, morgonmänniskor i samma bransch i samma by kan ju hålla ihop, kan jag tycka.

Övrigt trist med den här dagen var att det på dagen blev både sex och åtta grader varmt, och ja, det är ju rätt uppenbart vad som händer med 200 miljarder ton snö då. Ett eländigt blött klafs. Suck, det som var så vackert! Och så fick det inte ligga oslaskat till första advent ens. Ååh. Fast eftersom det är såna enorma mängder som ska töa bort, så bör det finnas lite vitt på backen när det ska julpyntas i helgen i alla fall.
Vädret till trots har jag idag slagit in min första julklapp för i år. Jag är mer eller mindre värdelös på att slå in paket, så det blev ju lagom snyggt. Toves julklapp var det som slogs in. Men juletiketterna hittade jag inte! Och det irriterar mig, för förra året köpte jag etiketter som jag tappade bort, så jag fick köpa nya och så hittade jag sen de borttappade och borde nu ha massor kvar. Men jag ska leta ordentligt.


Slask



Blask



Dropp från min balkong



Lite kontrast till sist jag hade balkongbild


Ökad värme till trots utomhus, tycker jag att det är kallare än vanligt här hemma. Det kanske beror på förkylningen förvisso... Ja, nu sitter jag i alla fall med raggsockor och lurar på om jag inte måste ta på mig en extra tröja också. Eller filt. Fast det verkar vara mode att kalla filtar för plädar nu, så pläd kanske? Det är ju annars ett rätt fult ord. Man får ju liksom spotta ut tungan för att säga det.

Ja, så här mot slutet av skriveriet så biter jag mig i tungan av frustration för att jag vet att det var något mer jag tänkte skriva, men jag kommer inte på det. Fast för att vara ärlig så kom jag på det mitt i skrivandet av ovanstående mening, så jag skulle egentligen ha suddat ut hela det här stycket och gått pang på det jag tänkte skriva. Men nu blev det ett fint mellanstick här.

Apropå raggsockor så är de ett par trogna sängkamrater till mig numera. Det går nästan inte en natt utan att jag lägger mig med dem, då jag mest jämt och ständigt har kalla fötter och åkarbrasor (åkerbrasor?) till trots har svårt att få upp värmen under täcket. Rätt ofta tar jag av mig dem under nattens gång, men ibland sitter de på till uppstigning. Så var fallet idag.
Det är allmänt att rekommendera om du har svårt att somna för att du har två isbitar i slutet av anklarna.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering expilgis

onsdag, november 26, 2008

Ringrostigt

Jag känner mig febrig, men har varje gång jag har kollat, bara haft lite drygt 36 grader. Så det är ju ingen feber att tala om.
Tog en alvedon mitt på dagen för att orka jobba ända till 17:30, men det var bra segt på slutet ändå. Och imorgon ska jag jobba 6-14 istället för 7-15 som är min ordinarie tid. Hurra för att sluta tidigare, men mitt huvud vill säkerligen sova lite längre i det här tillståndet.

Jag orkar faktiskt inte skriva mer än så idag, jag har inte helt onyligen kommit hem, så nu måste jag allt lägga mig raklång för att piggna på mig.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: disemor

tisdag, november 25, 2008

Ett lyckoskott

Hade jag inte varit jag (som i författaren av denna blogg) och hade läst här igår, så hade jag baske mig kommenterat över att det var en bra rubrik, men ack nej, det gjorde ingen annan. Fast det kan mycket väl vara så att jag är ensam om den åsikten, ibland har jag mina åsikter för mig själv.

Idag har jag i alla fall lyckats ta mig både till och från jobbet. Men det var något av en strapats på ditvägen. Jag lämnade lägenheten strax före 5:30 och kunde konstatera att det snöade rätt ymnigt också då. Jag hade dock konstaterat från mitt köksfönster att Drottning Kristinas Väg var plogad. Så var väl också fallet, bara det att det måste ha varit åtskilliga timmar innan jag gav mig ut, för det var modd som hette duga. Och i rondellen så, där halkade bilen runt lite hur den ville, och på den följande vägen, Carl Bondes Väg, där var modden så djup att den skrapade mot underredet där jag kröp fram i kanske 25 Km/h. I hela centrala Norrtälje var det väl inte mycket bättre, så jag började ju så smått bäva för hur småvägarna ut på landet då skulle vara. Men när jag kom ut på Vätövägen blev det bättre faktiskt, så det var ju skönt. Resten av färden gick rätt smidigt, dock som snabbast i 50 Km/h. Jag har ju en hal vinter redan gjort misstaget att köra i diket, så det tänker jag inte göra om.

På jobbet visade det sig dock att det bara var den avdelning jag öppnade på som hade ström, de övriga fyra (en halv kilometer därifrån) låg strömlösa och kalla, så dagen blev rätt annorlunda med väldigt mycket personal och medelmåttigt med barn på samma ställe. Alla barn var stora också, så det var rätt skönt på så vis i och med att vi var på en avdelning där det inte finns skötbord och blöjor och sådant.
Och när vi gick ut sen, så kunde man verkligen ana vidden av snöfallet. En snödriva - naturlig sådan - var så hög att om jag hade stått på backen och inte på ett tjock lager snö, så hade jag nog försvunnit bakom den. Och när man stod uppe på den så var det bara att konstatera att det någonstans djupt där under borde stå ett bord.

När jag så skulle hem, så tänkte jag köra via OKQ8 för att köpa nya torkarblad till bilen, då det på förarsidan har böjt upp sig så att det är högst ineffektivt och därmed rätt trafikfarligt i denna mer eller mindre ständiga nederbörd.
Men när jag kom in i Norrtälje så märkte jag att det var rätt moddigt och så fortfarande, så jag körde hem och beslutade mig för att gå till OKQ8 istället.
Det var rätt bra, för jag var så vansinnigt kissnödig, så att mellanlanda hemma var en bra grej. Kunde av digitala ur konstatera att det hade varit strömlöst här hemma också, men det var passé.

Jag promenerade så i vinterlandskapet bort till macken, och höll nästan på att gå rakt in i glasdörrarna när de inte öppnades för mig. Jag såg nämligen inte den skylt som satt där i fönstret först "stängt på grund av strömavbrott". Jag drog en suck och insåg att jag fick gå vidare till Statoil då, som beroende på hur genvägarna var plogade antingen ligger närbeläget eller så skulle jag få gå världens omväg. Men det var plogat, tack och lov.
Väl där inne så stod jag och bläddrade länge och väl i katalogen de hade för att hitta rätt. Jag har ju tummen mitt i handen när det gäller allt sånt där och skulle aldrig våga köpa bildelar utan att fråga/läsa mig till vad som är rätt.
Men jag hittade dock en förpackning som skulle passa Renault Mégane Coupé, alltså precis min bil.
När jag betalade så frågade herrn i kassan om jag ville ha hjälp att byta blad också. Och gud som jag hade tackat ja till det, om jag hade haft bilen där. Så var ju nu inte fallet, så jag fick tacka nej och promenera hem.

Hemma stod jag i en sådär 20 minuter och försökte byta detta förbannade torkarblad, men jag var tvungen att ge upp. Beskrivningen som medföljde (en bildserie med fyra bilder, diverse bilar och inga ord) var för mig helt värdelös.
Och det är ju lite skamligt att jag inte kan lösa vissa saker på annat sätt än genom att ringa min far. Så det fick bli så jag gjorde. Klockan var väl då vid 13:20 ungefär och jag visste att han jobbar till 16:00 minst, så jag gick in och lade mig och sov en lur sen. Brukar ju göra det direkt när jag kommer hem på tisdagar annars, så vid det laget var jag rätt trött.

Jag vaknade som ett skott sen och var precis lika yrvaket förvirrad som vanligt och trodde att jag var på jobbet och undrade var alla barn och kollegor var.

Jag duschade vett i mig och gick sen ner i tvättstugan. Återigen skulle de där hemska lakanen som jag svor så över förut, tvättas och manglas. Det är de jag brukar ha till gäster alternativt när jag själv ska bort och ska ha med mig sängkläder, och nu har syster min sovit här två helger med en helgs mellanrum, och inte tänkte jag på att återanvända efter första gången, utan jag tvättade ju direkt då, och blev så förbannad vid mangligen.
Den här gången hade jag ny strategi. Jag sket helt sonika i att tumla lakanen alls efter tvätt, utan manglade dem i den fukt de hade. Dels centrifugerar ju tvättmaskinen bort det mesta vattnet och dels så pressar manglen ut mycket också, så det blev faktiskt riktigt bra den här gången. Kul!

Sen gick jag upp för att betala räkningar, men det blev lite si och så med det då internetbanken strulade. Lite har jag fått betalat, men sen kom far min mitt i det, så jag blev aldrig klar, utan jag följde då med ut för att få bytt. Han hade också problem med bladet, men han kunde såklart till slut. Han kan allt.

Och när jag ändå var påklädd sen, så promenerade jag till Flygfyren för att handla mat. Det var minsann ett lyckskott, för dels hade de provsmakning av tunnbrödrullar med skagenröra (mums!) och dels såg jag en person som jag trånade efter mer eller mindre hela högstadietiden och som jag inte har sett mycket sen dess, men gah som snyggheten satt i! Den hade nog till och med fördubblats! Ögonkontakt växlades, men orden uteblev. Och jag undrar om vi har gemensamt igenkännande av varandra, jag tvivlar lite på det.
Men ögongodis är ju alltid mumsigt också.

Nyss strök jag en tröja och har ännu inte ätit middag, så det tänkte jag ge mig i kast med nu.

Och nu dagens vinterbilder:


Allmänt översnöad bil



Vackert träd på innergården



Vackert träd ut mot vägen

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: herli

måndag, november 24, 2008

Ekimåerna har en miljon ord, jag säger snö

Vilken dag det har varit!
När jag gick ut vid 6-tiden imorse, så var det knappt att det gick att ta sig fram! Världen var fullständigt vit, och meterdjup dessutom. Och fullständigt oplogad.
Jag kan vara glad som har en port i en portal, för vissa portar här var helt översnöade och fick skottas fram senare. Men jag kunde alltså komma ut och begrunda spektaklet som vi kallar väderlek redan tidigt på morgonen.
Och att ta sig till jobbet var det ju inte tu tal om. Bilen var fullständigt låst av snö där inne i sin carport, och gatan här också, Drottning Kristinas Väg låg också under ett tjockt snötäcke. Så jag kunde ju förundrat sen från mitt köksfönster, se hur grannar var ute på gästparkeringen i snöyran och förgäves försökte gräva fram och köra iväg med sina bilar.
Jag stannade hemma och ringde runt lite till kollegor och informerade/hörde mig för på morgonkvisten.

Senare, mot åttatiden, så hade snöröjning kommit igång lite grann, så jag klädde mig då och gick ut och frågade vår bostadsrättförenings vaktmästaMarginaljusterare om det fanns några snöskyfflar så att jag kunde hjälpa till. Han svarade ungefär att det finns inte och jag hjälper bäst till med att inte ställa mig bakom maskinen. Lite baskt tilltal när jag försöker vara hjälpsam, må jag säga.
Istället pulsade jag, eller ja, vadade är nog ett bättre ord för min gångstil, den kilometer jag har till Flygfyren med målet att köpa en snöskyffel. Jag äger ju följaktligen ingen sådan.
När jag väl kom fram så såg jag att det var allmänt kaos på parkeringen där med, med långtradare som hade ställt sig lite hur som helst och kopplat av släp och haft sig. Och trots att klockan var öppningsdags, så var dörrarna till Flygfyren låsta när jag kom. Men jag såg att det rörde sig där inne, så jag tänkte att jag inte skulle vada tomhänt tillbaka i alla fall, utan väntade.
Och efter fem minuter kom en kvinna och låste upp åt mig och sa något i stil med "men, står det en liten snögubbe här och väntar?"
Jag framförde mitt ärende och blev hänvisad till vad som kallas "marknaden" och gick dit. Där visade det sig att snöskyfflarna låg i en kartong på en hylla som var kanske två meter bortom vad jag kunde nå, så jag fick rycka någon av den decimerade personalstyrka som fanns på plats (de hade ju dock bara en kund på plats i alla fall), som fixade någon form av truck som lyfte ner de där åt mig.
Till saken hör att de där skyfflarna inte var prismärkta, så jag hade ingen aning om vad de kostade. Och i och med att det är löning imorgon, så visste jag att jag inte hade så mycket mer än tvåhundra på kontot.
När kassörskan så scannade in skyffeln så såg jag på displayen - 379 kronor! Shit pommes, det förstod jag ju att det inte skulle gå. Men jag gjorde ett försök med kortet, men köpet medgavs ej. Jag tittade då i min plånbok och hittade till min klena glädje en femtiolapp, så jag bad henne att prova dra 329 istället, men jag trodde ju inte att jag hade den summan heller. Men till min förvåning gick det då!
Senare fick jag se att jag nu har 7,90 kronor på kontot.

Jag vadade sedan hemåt och började skotta bort den stora plogvall som plogbilen sedemera hade skapat framför alla bilar i carporten. Min intention var att jag skulle skotta fram fler bilar än min egen, men jag orkade baske mig inte. Tungt var det!
Jag skottade även lite på innergården, fram till grindar och sånt.

Och det är väl fascinerande hur vi fungerar i Sverige. När det är sån sträng norm om att grannar inte ska säga mer än hej till varandra, och kanske möjligen kommentera vädret lite, så sprängs alla dessa barriärer när vädret blir extremt! En granne som jag bor i samma trappuppgång som och aldrig har sagt mer än hej och tack till (och vice versa) bytte jag en lång harang av ord med, och sen har grannar som jag inte ens visste att jag hade pratat sig saliga med mig. En dam höll låda i minst en kvart, om hur hon egentligen skulle till sjukgymnasten men att hon inte skulle komma fram och foten som var så dålig och minns jag vädret för tre år sen ja för då halkade hon och bröt benet och hur ska man ta sig ut på balkongen om man är rökare ja kan man salta på balkongen eller blir det fula märken på golvet då? Och så vidare. Det var väl i och för sig trevligt om det inte hade varit för den väldigt gnälliga ton hon hade.
En annan gubbe konstaterade efter öppning om vädret, att det var bättre på 50-talet. Fattigare, men bättre.
En man var väldigt tacksam över att få låna min nyinköpta skyffel så att han kunde köra in i carporten. Hade man inte bilen där innan snöfallet så var ju problemet inte att komma ut.
Och ytterligare en dam fick jag lova både en och två gånger där jag stod och skottade fram bilen, att jag inte skulle ge mig ut på vägarna. Hon tänkte väl att jag var en i raden av unga män som tror att de är bäst och odödliga.

När jag skottat mig slut och svettig gick jag in och hörde mig för lite mer om jobbet, samt gjorde lite jobbnytta genom att skriva ett månadsbrev till föräldrarna. Det skulle ändå skrivas idag, och det är ju faktiskt skönare att skriva hemifrån, så det var ju hemskt skönt.

Sen kände jag att jag ville ut och se annat än bara mina kvarter, så jag byltade på mig igen och gav mig ut och gick. På många ställen fanns det ingen trottoar eller gångbana att gå på, så jag fick gå på vägen och hoppa upp i snödrivan när bil kom.
När jag kom till Stockholmsvägen så såg jag där att... ja, förödelse kan man väl inte kalla det, men smått kaotiskt var det. Bussar stod med varningsblinkers på sidorna, trafiken sniglade sig fram och en polis stod och halkade mitt i allt och vinkade fram ömsom stoppade trafiken och pålyste om snorhalkan.


Stillastående buss nummer ett



Stillastående buss nummer två, allmän tränsel



Ställ in julen, julgransbilen stod också still!



Var det någon som väntade sig tre meter snö?
Sådär högt har jag inte sett Herr Gårman förut.


Där gick det över styr



Vid fängelset såg jag min lookalike-bil



Allmänt insnöad stuga


Jag knatade på där det bäst gick att ta sig fram, och till slut var jag inte så långt ifrån min rätt insnöade familj, så jag gick dit och åt lunch.


Vy från familjevardagsrum

När jag sen till slut kom hem igen, så visade min stegräknare i mobilen att jag hade gått omkring 18900 steg idag, rekord alltså. Men skulle jag nöja mig där? Nej, jag gick av och an när i lägenheten och kom upp i 19000, sen klädde jag mig åter igen och gick en repa för att komma upp i magiska 20000 steg. 20093 landade det på, för att vara precis.


Hemma hade insnöheten hos grannen sen imorse knappast mildrats



Snyggt formad driva vid tvättstugan

Lite trist är att det har blossat upp debatt på personalsidan på vårt intranät om dagen som har varit. Jag tycker det är hemskt trist med folk som väljer att gnälla över något så banalt som vädret - för vem rår över det? Inte ens vår styrelse, faktiskt. Man kan istället klappa sig och varandra på axeln och säga "fan, vi klarade av det här också!" ungefär. Svordomen kan förstås utebli.

Imorgon börjar jag jobba 6:00, så 5:30 är det tänkt att jag ska ge mig ut på vägarna. Jag hoppas det håller.

Dagens enda icke-väderrelaterade punkt blir det här svensk-kontraktet som moderaterna vill ta fram. Ögnar man igenom det lite snabbt låter det kanske inte så farligt, men alltså, vad fasen, det är väl just vad det är ändå! Varför ska invandrare behöva underteckna förhållningssätt som inte infödda behöver underteckna? Det är ju så ironiskt så det finns inte, när mycket av kontraktet handlar just om jämlikhet. Jämlik för vem?
Och är det inte så att vi redan har lagar som styr vad vi får göra? Ska det nu finnas förordningar om hur vi ska tänka också? Hej diktatur!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: danta

En bildstudie av den insnöade

5:30 klev jag upp denna morgon och möttes av en vit värld. Insnöad man man säga att jag är, stadsbo till trots. Så här blir det inget jobba av än på några timmar, trots att jag skulle ha börjat nu klockan 7:00.


Balkongen igår vid 22



Balkongen idag vid 6



På innergården var det meterdjup snö att pulsa i till bilen



En grannes uteplats var lätt översnöad



Min bil står rätt bra där den står...


Mer blogga lär det bli senare idag!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Ordverifiering: pradmita

söndag, november 23, 2008

Det bittra ordet

Ååh, jag har så ont i min mun! Fasen, det förtar det mesta just nu! Jag skulle bra mycket hellre ha denna smärta nästan på vilket annat yttre kroppsligt ställe som helst, men just i munnen... Det är så... Ja, jag vet inte ens vad jag ska sätta för ord på det. Jobbigt är det.


Mina vänner i afton

Det blev ingen städning den här helgen heller kan jag notera nu, med facit i hand. Inte dör jag av det heller, men det känns ovant. Fast rätt skönt att ha ägnat hela helgen åt mig själv på ett annat vis. Det hade då varit trevligt om jag hade haft mindre ont också då förstås.

Jag har gått två långa promenader nu i snön också. Härligt! Eller ja, promenad nummer två gicks i vad som närmast är att beteckna som snöstorm, så ögonlocken klippte frenetiskt och näsan rann. Men jag var välklädd, så jag frös inte om annat än händerna. Trots att jag hade både fingervantar och tjockare ovanpå. Men mina händer är av den kalla sorten.

Nej men nu ska jag nog spela mer Sims innan det senare blir Sanningens Ögonblick på kanal 5.

Ordet är åter fritt och ditt

Och ordveriferingen denna gång: rebreson

Barnet inom mig

Ååh, jag blir så glad! Det har snöat och snöat och nu tror jag snödjupet är någonstans mellan två-tre decimeter! Så vill jag att vintrarna ska vara! Bort med slask och plusgrader, hit med snö och minusgrader!
Och det är ju så kul att köra bil när det slirar lite också, barnslig som jag är. Haha!

Mindre kul är ju mitt debakel i munnen som då enligt Tove kan vara inflammation i en tandficka. Och ja, det kan det vara. Det kan också vara en visdomstand som tränger upp, jag vet inte riktigt. Tycker den där tanden har varit på gång länge nu, så att förra smärtperioden borde ha varit nog. Men ja, jag ska till tandläkaren om en dryg vecka, så då hoppas jag få klarhet och bättring.
Igårkväll hade jag omåttligt ont i munnen, det var så att själva munvärken också gav mig huvudvärk, så det var till att ta värktablett.

Men men. Det var hemskt trevligt igår, när min syster och jag halkade iväg till restaurangen. Shit så halt det var på vissa fläckar, syster drattade omkull till och med! Förutom det så var det riktigt roligt att glida fram. Ja, jag blir visst som ett litet barn när snö och is faller på! Men det är härligt!
På restaurangen åts det kronkotlett med hemgjord pommes, rödvinssky och bearnaise, plus lite grönsaker. Och 7-up till det. Gott gott, men dyrt, dyrt. Fast vi var hemskt korrekta och betalade nästan exakt 10% dricks, för servicen var det verkligen inget fel på. Det är synd bara att jag är nötallergisk, för annars hade jag fått en gratisförrätt i form av någon pestoröra som såg hemskt god ut, som syster min fick. Men jag kan ju inte gå och dö för en förrätt.

Jag inhandlade igår det sista prylpaketet till Sims, Herrgård & Trädgård, så nu är jag igång med att bygga ett riktigt praktbygge, inspirerat av Moulinsart Slott från Tintin. Det finns ett riktigt Moulinsartsom är ännu större, men det är alltså det tecknade jag har fastnat för.
Ska dra igång med lite bygge nu, innan dagens andra promenad stundar!


Här är ett annat herrgårdsliknande hus byggt innan prylpaketet inhandlades. Oh så jag gillar det!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: numvavat

lördag, november 22, 2008

Välkommen vinter!

Snö gör mig så glad! Kanske mest för att det är en vacker kontrast till det geggiga som vanligen har förelegat. Och när jag så drog upp mina persienner imorse så hade det millimetertunna snölagret byggt på sig med några centimeter och snön yrde i luften! Såhär vill jag ha det fram till mars nu, fast med ungefär en meter snö utöver denna mängd som nu finns!
Fast det är ju utopi. Vintern 2005 minns jag som den längsta någonsin, där det var konstant snö mellan juldagen och någon gång i början/mitten av april. Undrar om man i klimatförändringstider får uppleva det igen?


Vy från ett luftslott... eller mitt vardagsrum


Och från köket kunde jag se snöestradörer

Min plan om att städa på förmiddagen spricker lite nu. Dels vaknade jag lite senare än beräknat (hurra för utsovning!), dels satte jag mig ju här som synes, och dels så har jag återigen fått en öm svullnad i munnen, på EXAKT samma ställe som förra gången! Då tänkte jag att det nog hade att göra med en visdomstand, men det vete fasen hur länge en och samma tand kan orsaka bekymmer som kommer och går.
Det gör ordentligt ont så fort jag tuggar något, vilket inte gör ätande till den mest angenäma upplevelsen just nu. Och det rimmar illa med kvällens restaurangbesök. Då vill jag ju njuta för fulla muggar! Mat är njutning för mig.


Hemskt svårfotat och därmed dålig bild, men det är där inne det smärtar (i "väggen" mot kinden)

Åh sicken triumf att Anna lämnade Idol igår! Det har jag väntat på i flera veckor nu! Så jag hade ju fel om Robin, kan vi ju då konstatera. Men han var ju också riktigt bra igår, så det var ju helt rättvist att han hängde minst löst av de löshängande.
Men sicket magplask att de ska ha Carola som gästjurymedlem nästa vecka. Räcker det inte med att hon var med förra året? Suck, henne har jag ännu mindre till övers för än Charlotte Perelli.

Hm, tanken var ju att jag skulle träna (dvs. bl a springa i åttan) senare idag, men det vete fasen om det blir springa av nu i snön. Jag vill ju inte fjuttspringa av rädsla för att halka, så det får nog bli till att ta motioncykeln i bruk istället. Det är ju dock aningen tristare och ofriare än att springa, men det är varmt och så kan jag lyssna på bra musik också. Fast cyklingen tar nästan dubbelt så lång tid som löpningen för att komma upp i samma flås. Men det genererar ju också en minst tredubblet längre avverkad sträcka också.

Nu ringde mor min och det samtalet i kombination med min lättja (mestadels orsakad av smärtan) gör att jag måste kasta om i planeringen lite. Hon undrade om jag inte kunde skjuta henne och min käre far till busstationen så att de var där till klockan 13, och från nu och till dess hinner jag inte med någon städning, så den får helt enkelt utebli för morgondagen istället.
En liten vag tanke om att göra något helt spektakulärt och hoppa över städning den här veckan och istället göra riktigt adventsfint och rent nästa helg har jag dock. Men det vore ju alldeles radikalt för att vara jag, så vi får väl se hur det blir.

Nu har jag lite förbereselser att stå i.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: reflity

fredag, november 21, 2008

Friday I'm in love

Fredagar är bra dagar, det går inte att komma ifrån. På jobbet kom vi äntligen ned i det magiska barnantalet - 6st, som egentligen ingen förutom min kollega Andrea och möjligen Liselott förstår magin bakom. Men tillräckligt magiskt för att alla ska förstå, är att det är halva barngruppen. Och hur underbara alla barn än är, så är det alltid skönt när det lugnar ner sig lite. Den här veckan har vi haft alla tolv barn på plats, och på en småbarnsavdelning är det rätt många. Elva barn hade vi bara var två som jobbade också. Hua, säger jag. Det står på. Eller ja, det tar på (krafterna).
Och vi var så flitiga och fick hela avdelningen städad idag också! På fredagar brukar vi annars inte orka lyfta många fingrar när barnen sover, men idag så!

Sen var ju planen att jag skulle hinna storstäda min lägenhet mellan 16:30-18:00 innan jag skulle iväg och äta hos familjen. Men jag kände ju omöjligheten i att både hinna städa och duscha på den tiden, så jag omformulerade planen till att jag istället skulle göra en viss del av städningen och sen fortsätta imorgon. Men också det sprack, när jag väl kom hem. Då kände jag helt enkelt att fjösstäda på det där viset blir ju ingen gladare av, så jag tappade upp ett varmt bad istället.
Oh, det var så skönt! Till en början läste jag min bok också, men det var snabbt för tungt att hålla den tegelstenen ovan ytan, så jag orkade inte läsa så länge. Jag övergick sen i att bara vara.
Jag har ju dock en historik av att svimma i badkaret i samband med resning, så jag tog det väldigt piano då jag var tvungen att resa mig för att öppna fönstret, men det räckte för att det skulle svartna för ögonen och snurra i huvudet, så jag satte mig illa kvickt igen. Jag tänker inte göra om svimningsfadäsen.
När jag så satt där och hade tända ljus, dämpad belysning och klassisk musik i bakgrunden, så såg jag plötsligt ett hjärta i skummet. Alltså en klump skum formad som ett hjärta. Hm, man må se vad man vill se, men jag såg vad jag såg. Några fotodokumentationsmöjligheter hade jag dock inte.


När jag badar blir jag säkerligen röd av hettan, här är jag röd av framförvarande bilist bromsljus en helt annan dag än denna.

Och nu är det så pausen mellan idolprogrammet och idolutröstningen. Tyvärr så tror jag att det är nästföljande Robins tur att åka ut, men jag hoppas som en tok på att det inte är det! Jag tyckte han var riktigt bra idag. Anna däremot; jag är så less på'na. Men nix, jag tror tyvärr att hon stjäl Robins plats framöver.
Fast jag kan förstås ha fel.

Imorgon ska jag ägna förmiddagen åt städning, början av eftermiddagen till träning och senare ska det också ätas på restaurang med syster min klockan 17:30. Det ger dåligt med tid för bloggeri, kan jag tro, men känner jag mig själv rätt så finner jag nog någon lucka.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: persted

torsdag, november 20, 2008

En vinst!

Åh, det känns som att jag har dragit en riktig vinstlott!
Då talar jag om min nedskärning av badhustiden, reduceringen från två dagar i veckan till en dag i veckan. Jag har från sist jag simmade (förra måndagen), ja ännu tidigare ändå, känt att simningen mest har varit tråkig och jobbigt på sistone, och att bastutiden inte var avkopplande heller. Men nu så, nu hade jag i och för sig inte längtat vidare värst, kände mig rätt avig inför simmandet också, men det blev så bra! I och för sig var jag långt ifrån ensam i motionsslingan, det som nästan var ett krav för att det skulle kännas bra förut, men ja, det funkade och flöt på så bra ändå. Mina simglasögon gick sönder också, så jag simmade 40 av 45 minuter utan glasögon, men det gick ju bra, det också. Fast att simma på rygg gick å andra sidan inte bra då, då fick jag allt för mycket vatten i ögonen. Men jag brukar ju inte simma rygg när det är trångt i motionsslingan ändå, så det var ju hugget som stucket.

Efter simning promenerade jag hem och passerade då såklart Jet, i och med att den macken är granne med badhuset. Och slå det ur din håg, bensinen kostar nu 10:34 kronor litern! Det är ju fatalt vad den har rasat. Kom ihåg också att bensinskatten höjdes med 70 öre vid årsskiftet (eller om det var förra ändå), så utan det hade vi alltså haft ett bensinpris på 9:64 kronor/litern. Då börjar vi snacka inte bara överkomliga, utan rent bra priser! Ja, bra för ekonomin och inte miljön då. Men jag nöjesåker aldrig! Även om bensinen så var gratis, så tror jag ändå att jag skulle cykla så mycket jag orkade på sommarhalvåret.


Halleluja!

Jag gick hem via Flygfyren för att köpa förnödenheter. Ost och skinka, bland annat. Och min älskade frukostjuice. Numera konsumerar jag juicen på så vis att jag alltid vill ha två oöppnade paket i kylen. Då är det till att magasinera!
Lite lustigt var att jag råkade kika ner i en tjock kvinnas kundvagn. Eller, ja, jag kunde snarare inte undgå att se att hon var tjock och vagnen var också svår att undgå att se, då den stod ivägen för mig.
Vad köper då en kraftigt överviktig kvinna? Ja, det var ju helt bisarrt! En hel kartong med smör (alltså en sån lastkartong och smör av den typ man bakar och steker i). Och inte nog med det, där stod också minst tre flaskor grädde! Och ja, det var en uppsjö av någon annan fet produkt som jag också reagerade över, men nu har glömt.
Men alltså, vad tänker man då? "fett är ju såå gott, jag måste ha massor!"? Man kunde ju försöka dra ner lite på det med den kroppshyddan.
Fast nu vet jag ju i och för sig inte vad hon skulle använda det till, men det såg bra konstigt ut.

Nu vet jag förresten vem som är vem av de där båda som hade addat mig på msn! Den ene var mycket riktigt den jag hade gett adressen till, den andre var mycket riktigt en som via bloggen hade hittat min adress och addat mig. Och han hade gjort det för att han också har alopercia universalis. Det är ju fint när man har gemensam sjukdomshistoria med folk. Haha!

På min alopeciafront händer det för övrigt inte mycket. Jag hittar enstaka hår- och skäggstrån ibland, vissa har vuxit sig långa då jag helt har slutat med rakning av ansikte och huvud nu, så tittar man nära så kan det se lite konstigt ut. Men vad fasen, det rör sig väl om en handfull hårstrån totalt på min kropp, så de kan gott få sitta där.
Och ögonen blir ju rätt fina med kajal. Men debaklet där är ju att kajal har en tendens att via tårkanalen rinna ut och samlas upp i påsarna under ögonen. Inte helt charmigt när de blir ännu mer markerade kanske. Och på arbetstid ser jag ut som ett jehu, för då fyller jag ju inte på och har mig, så det blir som det blir där. Men så är det med allt, kläderna blir ju fläckiga och så också, men man får vara bohem för att jobba på förskola.

Och kajalen ja, den vässade jag för första gången idag. Efter att ha lagt den i frysen, som internet instruerade. Det resulterade i en sylvass penna som gjorde mycket fina streck, tills dess att jag råkade blinka med pennan mellan ögonlocken, och då gick udden av en bit.
Men för dig som minns mina svårigheter med att närma mina ögon med saker och ting, så går det nu med pennan relativt bra. Det är just när jag bearbetar övre ögonlocket som det kan ticsa till, mer som reflex än i ren panik.

Imorgon är det fredag igen. Jag ser fram emot Idol, då jag vet att Robin ska sjunga Robbie Williams Let Me Entertain You. Den har jag faktiskt provat att sjunga på någon karaoke, och den är så grymt svår tycker jag, det går så snabbt och ja, svårt är det. Så det ska bli intressant. Intressant ska också hans andra låtval bli, Stings Field of Gold, den som var något av temat i programmet "Kören - pojkar sjunger inte", som jag tidigare i år förälskade mig så i. Där var den så fin!
Johan ska bland annat göra Cures Friday I'm in Love och det är också en låt jag har förväntningar på i och med att jag rätt ofta har den på hjärnan. I övrigt har jag inga direkta förväntningar, då jag är rätt relationslös till de övriga låtarna som idolerna ska framföra.
Och imorgon jobbar jag 8:30-16:30, så det är sovmorgon, men inte den tidigaste av hemgångar. Men jag ska ändå försöka städa när jag kommer hem. Problemet är att jag har tackat ja till att äta med familjen på kvällen, och jag hinner knappast storstäda och duscha innan dess. Så jag får kanske påbörja städningen och sen fortsätta på lördagen.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: inato

onsdag, november 19, 2008

Plötsligt händer det

Jag känner mig lite tom i huvudet nu, vet att jag tänkte skriva både ditten och datten, men för tillfället minns jag ingenting.
Men det är väl så när man har haft en lång arbetsdag och bördorna i form av matlagning och tvättstuga sen löser av direkt.

Jo men just det! En sak jag tänkte på var att jag igår gav min msn till en som efterfrågade den, men när jag loggade in idag hade jag två som hade addat mig. Min msn är ju vansinnigt lättillgänglig, men jag brukar inte bli addad utan att personligen ha gett msn till någon ändå. Så först var jag bra nyfiken på vem som var vem och nu är jag bra nyfiken på vem den som jag inte gav den till, är.

Hm, men det var mer jag hade tänkt på. Vad fasen kan det ha varit?

Nåja, en rapport från dagen är att det sen 18-tiden har snöat, så nu är det vitt på backen! Finfint! Vore ju mysigt om det låg kvar till första advent, men det är ju ytterst tveksamt. Fast det var en rätt sen första snö ändå tycker jag. Annars kommer det ju gärna en sväng redan i oktober, men vi kanske ser klimatförändringarna också på den fronten? Men gud så trist om vintern togs ifrån oss, då blir det ju bara ett blött och smutsigt hål där.

Nu var jag ner en sväng i tvättstugan igen och kom på en till sak jag tänkte på!
Fenomenet att strumpor försvinner i tvätten känner ju de flesta till. För mig har det dock aldrig hänt, tvärtom har jag fått extra strumpor istället. Så också idag, en vit damstrumpa låg bland min rena färgtvätt. Men jag är inte den som samlar på damstrumpor, så jag lade den på hatthyllan där i tvättstugan, där det alltid hänger en handduk som ingen tycks vilja kännas vid, och där allmänna kvarglömda saker kan ligga.

Hm, det märks ju inte alls i läsandet, men nu tog jag en lång paus från skrivandet för att stryka också. En skjorta bland annat. Oh så det är osmidigt. Men jag gjorde det till hyfsat resultat i alla fall.
Jag pratade lite med en av mina kollegor på msn också, den ende kollega jag har på msn, och vi pratade bland annat om en annan kollega och sa att hon nog pedagogiskt sett är bäst på bygget. Och så slog det mig, vem blir gladare av att vi säger det till varandra? Det måste jag ju säga till henne som det berör! För beröm för kompetens blir man ju så glad för! Själv fick jag bra beröm för mitt skrivande (inte i bloggen, för det är det onekligen si och så med), i samma veva där, msn-kollegan tyckte följande: "dina månadsbrev är alltid så himla bra, och jag läste ju ett par av dina rapporter när vi pluggade och de var verkligen kanonbra."
Och där är jag beredd att hålla med! Men det värmer inte desto mindre i hjärtat för det.

Men nu har jag bloggat i en halv evighet känns det som. Nu måste jag klippa naglarna. Och helst skulle jag flyta ut i soffan innan sänggång också, men sänggången är beräknad till om 40 minuter, så det är frågan om det blir så mycket av det.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: brene

tisdag, november 18, 2008

Alarm?

Det är bra tur att jag dessa öppningstisdagar (med uppstigning klockan 4:45) numera ställer två väckarklockor (med fem minuters intervall), för de senaste gångerna är det nu den andra klockan - alarmet på mobilen, snarare - som har väckt mig. Varken sist eller nu har jag något som helst minne av att jag varken stängt av eller ens hört larmet, men lik förbaskat har den klockan varit avstängd när jag har vaknat. Och jag ställde den verkligen kvällen innan!
Så om det är något jag gör i sömnen, så är jag rädd att jag snart lär mig att stänga av larmet på mobilen också.
Fast den proceduren är ju lite mer avancerad. På väckarklockan är det en liten pigg som ska föras nedåt för att stänga av alarmet, på mobilen ska luckan upp, menyn gås in i, alarmdelen också och sen ska avstängning aktiveras.
Om jag kommer till den punkten får jag plocka fram hela arsenalen av väckarklockor, drygt 30 stycken, och ställa allihop. Vilket liv det skulle bli i luckan då!

Det har varit en väldigt bra arbetsdag idag. Jag tycker det är så roligt med tisdagar då jag i en och en halv timme (mellan klockslagen 6-7:30) jobbar på min gamla avdelning, där de äldsta barnen är. Visst, det är ju inte samma äldsta barn som förra verksamhetsåret, men de här äldsta har jag också jobbat rätt mycket med. Och jag trivs så bra med stora barn! Ja, jag trivs så bra med små barn också, verkligen, men de stora är en klass för sig.
För ovanlighetens skull hade jag barn direkt när jag anlände till jobbet också. Och då anlände jag redan 5:50 ungefär, men jag hann inte mer än in genom dörren förrän första barnet kom.
I nästan en timme var vi ensamma på avdelningen och spelade spel och lekte med bokstäver. Ah, härlig morgon!
På min vanliga avdelning var det jackpot på barnantalet, alla tolv var på plats. Det det var ju lite hektiskt vid på- och avklädning, lunch och vila. Jag hade fem barn som skulle vaggas till sömns ute på en balkong. En stund hade jag hjälp av en kollega som tur var, för fem armar har jag inte. Fyra vagnar är det mesta jag klarar samtidigt, och det är då jäkligt obekvämt.
Men det fina i kråksången var att alla somnade supersnabbt/relativt snabbt. En del av vagnsovarna kan vara väldigt segsövda annars.
Och det var ju fint för mig som slutade 12:30 också, att jag var klar med söveriet redan 12:15. Då slapp jag känna övertidsstress.

Det fula i kråksången däremot, är att jag ska tillbaka till jobbet till 17:00, då vi har extrainsatt personalmöte. Anar jag att finanskrisen har slagit till även hos oss?

Men när jag kom hem vid 13 så lade jag mig som brukligt för att sova en stund i soffan, och haleluja, det rådande vädret är ju helt guld att sova middag i! Mulet så att lägenheten var alldeles dunkel och regn som smattrade mot rutan. Bättre sovaväder vet jag inte, så det tackar jag ansvarig meteorolog för.


Jag har bara regn hos mig

Nu måste jag allt ta mig ett mellanmål av något slag. Frukost imorse uteblev nästan, till följd av möglat bröd - igen, och lunchfisken på jobbet var måttligt god.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: iressen (verifieringarna har övergått till att få alltmer ordliknande struktur, intressant övergång)

måndag, november 17, 2008

En tvåa

När jag precis hade publicerat förra inlägget så var jag rätt akut toanödig och mer eller mindre sprang mot toaletten... men innan jag hann fram rang (men gud, skrev jag "rang"?! ringde) mobilen. FCZ-signalen var det också, så det signalerade ju om att det var en lagkompis. Den ende som ringer någon gång ibland är Joakim, och samtalen med honom kan bli lite väl långdragna och det kände jag med toan i åtanke att jag inte riktigt orkade med just då, så jag tvekade om jag skulle svara eller inte. Men så gick jag och tittade på displayen och det var inte alls Joakim, utan Johan! (också lagkompis med andra ord). Som jag blev glatt överraskad! Han har nog aldrig ringt till mig förut, så det var ju ett riktigt trevligt tilltag! Härligt härligt! Och han ringde ju med anledning av födelsedagen också.


bästa lagkompis-Johan!
22 fyller jag förresten, om någon undrar.
En mamma på jobbet trodde jag fyllde 24, för övrigt.


Och när jag ändå är igång med FCZ så har en hel bibba av dem gratulerat mig på facebook också. Riktigt trevligt, när vi nu har så sporadisk kontakt som vi har.
Man kan ju bli glad för mindre! Ordet är fortfarande fritt och ditt Och verifieringen denna gång: ingama

Åldring

Det märks att jag börjar bli gammal. Eller åtminstone att jag inte är något barn längre. Visserligen var det ett par år sen födelsedagen överhuvudtaget kändes vidare speciell, men jag har åtminstone alltid varit medveten om dagen då jag vaknar.
Så var inte fallet idag. Jag hade inte en tanke på att det var födelsedag förrän jag såg datumet på mobilen.
Det är väl att vara vuxen, antar jag.

Dagen har varit väldigt standard också, med undantag för att sms-flödet har varit rikligare idag. Jag har dock inte bombats, sex grattis-sms har det landat på. Men alltså, det är inte med någon bitterhet jag skriver det, jag är så nöjd så. Om man ska förvänta sig att några ska skicka sms, så är det just de som har gjort det.

Lite lustigt är att jag på morgonens samling, efter att vi hade sjungit och ätit frukt och sådant, berättade för barnen att jag fyller år. Och barnen är ju i åldrarna 1-2,5 så jag väntade mig ju inte gratulationer eller så. Men vad var reaktionen? Jo, de frågade efter glass! Det kan man ju ställa i relation till att vi i personalen har ifrågasatt vikten av att det ska bjudas på glass på barnens födelsedagar i kontrast till sockerdebatt och liknande. Min åsikt är att vi inte alls behöver göra ätandet till ett firande i förskolan, barnen äter antagligen så mycket sött och gott hemma på födelsedagen ändå. Och när det nu är så att barnen direkt förväntar sig glass och inget annat när de hör att det är födelsedag, då tycker jag att glassen har blivit en oproportionerlig del av firandet. Den kan alltså avvecklas vad mig anbelangar.
Men sen sjöng barnen för mig i alla fall. Det är alltid lika gulligt!

När jag kom hem sen, så slog jag slag i sak och åkte inte och simmade, utan tog mig istället en rejäl promenad. Det har jag ju faktiskt längtat efter, så det passade ju fint att slå slag i sak på bemärkelsedagen! Fast det skymde redan då jag gick ut och var kolsvart en dryg timme senare. Kall var jag också, men det vittnar väl snarare om dåligt klädval än något annat. Tjockaste vinterjackan bör åka fram då kvicksilvret sjunker under noll.
Men till promenaden hör att det nu var första gången på bra länge som jag gick med radio i öronen. Jag tror det var ungefär ett halvår sen sist, eftersom jag steg för steg har vågat mig på ensamma promenader i stadsmörker sen jag fick fly hals över huvud från att bli misshandlad i Huskvarna i våras. Sista steget nu var alltså att ta bort vaksamhet genom hörseln, så nu är jag tillbaka där jag var innan det hände.
En promenadseger kan vi kalla det!

Till middag slog jag på stort - det är ju bara födelsedag en gång om året - och gjorde fyllda lövbiffar och klyftpotatis. Till detta hade jag inte mindre än fem sorters grönsaker (rester från racletten) och bearnaise. Det hela sköljdes ner med ett litet glas vitt och många glas ramlösa. Mums!

Vidare måste jag ju rapportera, för jag tror inte att jag har kommit ihåg att göra det än, att jag äntligen har kommit på hur man byter ringsignal på min dörrklocka! Ja, jag har ju bara bott här i snart två år och klättrat upp och kollat bakom kåpan där, men inte hittat något som liknar en knapp eller något, och trott att det bara fanns den knasiga versionen av Blinka lilla stjärna. Men nej minsann, nu har jag ett riktigt fint pling-plong istället!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: flunmiti

söndag, november 16, 2008

Det var ju väntat

Ja, tänkt att jag förutspådde helt rätt som sa att det var Robin E som skulle få lämna Idol. Inte för att jag tyckte att han skulle göra det, tycker fortfarande att det är Anna som kan få bege sig, men men. Jag är ju en sån där förmäten tittare som har åsikter utan att rösta.
Johan tyckte jag fick oförtjänt mycket kritik, två minuters plåga var det inte. Det var slutet av hans nummer som var lite plågsamt bara.

Nåja. Gårdagen var lyckad må jag säga. Jag bjöd på sushi, raclette och chokladcheesecake i den ordningen, en middag som varade i minst tre timmar. Det var gott och trevligt! Men det blev ju mångdubblet mycket mer disk än vad jag brukar få, så det tog ju sin tid att svepa av. Nog för att jag har en diskmaskin, men den är ju också anpassad för det lilla hushållet och där får man inte plats med allt efter en sån dignande middag.

I och med att det var morgondagens födelsedag som firades, så fick jag ju lite presenter också. En stavmixer till exempel, som önskat. Mycket bra! Bökigt att alltid ta fram stora mixern, kan jag känna.

Och ja... Det här är alltså min sista dag som 21-åring. I ett helt år har jag haft möjlighet att ta busskörkort, något som jag i så många år har drömt om att göra. Men ändå har det inte blivit av. Men det kan man ju inte direkt säga beror på lättja, snarare... oföretagssamhet i ärendet. Så mycket annat har kommit emellan, och jobbet tar ju mycket tid och energi. Om jag inte dör väldigt ung så kan jag lova att jag någon gång tänker ta det där busskörkortet. Det är verkligen ett livsmål jag har.

Nåja. I och med att jag sen förra (eller om det är sen förrförra) helgen, inte längre får SvD på helgerna, så läste jag min bok på morgonkvisten istället. Och jag läste ut den, Flickan som lekte med elden, denna andra bok i Stieg Larssons Milleniumtrilogi. Ah, det är så synd att karln är död, för han kunde verkligen konsten att skriva spänningsromaner! Och det är så fint när man inte läser böcker precis när de kommer ut, för nu kan jag ju direkt fortsätta med den sista och avslutande boken (vilket också är precis vad jag kommer göra). Den drygt 700 sidor tjocka tegelstenen Luftslottet som sprängdes är inlånad. Och jag blev så glad när jag såg att den var så tjock också! Då räcker den ju faktiskt ett tag. Annars kan det vara lite... ja, det kan kännas som ett projekt att ge sig på tegelstenar innan man vet om de är bra eller inte, men den här vet jag kommer överträffa mina förväntningar redan, så det känns riktigt bra.


Min nya sängkamrat

Inte har jag låtit meddela att jag har köpt en julklapp redan heller. I och för sig väntar jag på leverans, men köpt är den. Och det är Tove som är mottagaren! Och vi lär ju byta klappar i London. Det är minsann bara en månad och två dagar till avresa nu. Hurra! Och jag ser att pundet nu står i 11,748 kronor, vilket är lägre än det har gjort på länge. Alltid har det varit över tolv kronor. Jag har en valutaomräknare som gadget på sidan här, så jag ser pundets utveckling dagligen. Summa av kardmumma; dags att växla in snart!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: retedfo

lördag, november 15, 2008

The Island

Gårdagskvällen och natten måste jag säga blev riktigt trevlig. Ute på Vätö blev jag och två av mina nuvarande kollegor, samt en ex-kollega bjuden på fruktansvärt god fisk- och skaldjurssoppa hemma hos en ytterligare kollega. Det var nog det godaste jag har ätit i den genren faktiskt! Vin drack det också. Och välkomstmartini fick vi ju också.
Senare blev det bastu. Bastun var belägen utan elektricitet i närheten, så det var kolsvart (förutom den bakom tjocka moln något upplysande fullmånen) samt några marschaller ute och några värmeljus inne. Och det fanns ett litet omklädningsrum, dock duschlöst, i anslutning till bastun. Och ett fyra grader varmt (nog så kallt) hav.
Ombytandet skedde i två omgångar där det tre (sedan en avvikit) kollegorna, samtliga kvinnor, bytte om först medan jag väntade utanför. Sen gick de in i bastun och jag bytte om. Jag menar, någon måtta i unisexiteten får det vara ibland.
I och med att ingen kände för att doppa sig innan man var bastuvarm, så var det till att torrbasta till en början. Det kändes både ovant och lite ofräscht faktiskt, men samtidigt är det ju väldigt skönt att basta.
Jag drack någon orange cider, jag vet inte vad det var, som var rätt god (är vanligen inte så förtjust i cider) och sen också en smirnoff (som jag inte har druckit på åratal) under bastutiden.
Till slut blev det olidligt varmt i den vedeldade bastun, så det var ju inte annat att göra än att svalka av sig i havet. Första gången sprang jag ut så att jag fick vatten upp till magen, men förmådde inte doppa mig då, så jag körde kärringstilen och skvätte vatten upp på övriga kropp och huvud.
Men när det nästa gång var dags för bad, då doppade jag också huvudet. Det var friskt vågat!
Så, hur avslutar man då ett bastubad där dusch saknas? Iskall efter bad eller svettig efter bastu?
För min del, ingetdera. Jag avslutade med bastusvett och sen fick jag en tunna ljummet vatten hälld över mig.

Sedan vankades det ost och vin och sällskapsspel. Oh så roligt! Jag älskar både ost, vin och spel, så det var ju dejligt! Spelet var av lagtyp, där Anna och jag var ett lag, Ulrika och Liselott det andra. Absolut överrens hette spelet, och det vanns efter en lång tids efterhalkning, av mitt lag! Woho!
Klockan sprang på och klockan var väl någonstans efter tre på natten när vi väl fått tag i en taxi. Hemma var jag vid halv fyra och i säng kom jag klockan fyra.

I och med att jag hade klivit upp okristligt tidigt på morgonen, så var jag ju rätt trött. Men alkoholpåverkad som jag var, så hade jag svårt att sova. För de flesta verkar alkohol ha motsatt effekt, men inte på mig.
Och det var väl länge sen jag drack så mycket, även om det blev under en väldigt utdragen tid, så jag kände mig ju inte speciellt berusad, men jag vaknade nån gång vid sexsnåret och hade väldigt ont i magen och gick då upp och drack vatten.
Sen sov jag till nio. Något av en besvikelse att det inte blev längre.

Men jag har inte gjort många knop hittills idag.
Det enda av värde är att jag har gått ner på stan och inhandlat kvällens förrätt, och senare ska jag sätta igång att förbereda middagen.
Innan dess ska jag nog försöka sova en lur.

Inte har jag en aning om vem som åkte ur idol heller, för jag tänker se reprisen imorgon och hålla mig ickeuppdaterad under tiden. Går jag in på idolsajten lär jag ju se direkt vem som åkte, när jag ska klicka mig fram till att se programmet därigenom.
Men om jag får gissa, så säger magen att det kanske tyvärr är Robin E som har åkt. Men jag hoppas absolut inte det! Anna får ju min hemskickningsröst, i alla fall baserat på att inte ha sett gårdagens program.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: anice