fredag, oktober 31, 2008

Ilska!

Gah, jag blir så arg! Jag körde just hem, i bil då följaktligen, och blev nästan påkörd av en stor silversaab typ 9-5 eller något sånt. Jösses, jag körde Roslagsgatan fram, huvudled där högerregel ej gäller, och långt fram stod den och väntade på att svänga vänster. Det var fritt på trafik förutom jag själv då, så den hade kunnat köra ut långt innan jag kom. Men ack nej, precis när jag är några ynka meter bort, då ska det gasas på framåt. Idiot! Jag bromsade och parerade och funderade på att lägga mig på tutan, men beslutet att jag borde tuta, kom inte förrän det var för sent. I vanlig ordning.

Men men, det var nyss det. I övrigt har det varit en väldigt bra dag. Kul på jobbet och trevligt sen.

Men igår! Ah, igårkväll, gud så trevligt jag hade på msn då. Hade vad som säkert är världens sötaste människa i camen, charmig som få. Jösses. Det vill jag se mer av!
Och det är så härligt när man (följande män är alltså jag) börjar prata 17:30 och det pratas och pratas och pratas ända tills man verkligen måste gå, 21:55, och det liksom inte har varit någon tråkig dötid däremellan alls, och man helst bara vill fortsätta. Gah, det är trevlig datortid om något! Kvalitetstid IDL, som jag brukar säga.

Jag har hunnit med att städa lägenheten här på eftermiddagen också. Rent hus är trivsamt hus! Fast det var lilla städningen på menyn den här veckan.



Handfatet före rengöring


Handfatet efter rengöring



Hm, ja jag förstår om man inte ser någon större skillnad. Bilderna blev inte bra. Men det är skillnad, oh ja. Ingen gör rent handfat som jag!

Och nu är det stunden mellan idolprogrammen, när jag ännu inte vet vem som har åkt ut. Jag måste tillstå att det här har varit det sämsta temat hittills. Fasen, jag tycker synd om idolerna som måste välja låtar på en så sunkig marknad som schlagermarknaden. Jösses. Mer eller mindre inget lät bra. Förutom Kevin då, han är ju så häftig. Imponerande bra sjunget, även på svenska! Och Johan fick till det också, men i övrigt tycker jag att resten hänger löst. Sepideh eller Anna bör åka ut.
Och att de tar in Perelli som gästjurymedlem. Dagens tredje GAH kommer där! Tänk att hon hade ordförråd nog att börja presentationen av varje idol med "alltså X är ju otroligt charmig". Suck. Henne har jag inte mycket till övers för.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: brokecto

torsdag, oktober 30, 2008

Våt vätte i vätan

Det blev som väntat en väldigt lugn dag på avdelningen idag, två barn hade vi tre pedagoger på halsen. Vi gick på knäna! Haha, nej, men det kanske är vad vi gör i vanliga fall. Eller vad vi snart kommer att göra. Jag och den kollega som ska stanna kvar på avdelningen verksamhetsåret ut, tittade idag över schemat för den nya inskolningsperiod som börjar första december. Det känns måttligt kul att redan dra igång med inputtning av fem nya barn, när vi precis har landat i något slags normal andningstakt sen förra inskolningsperioden. Men det här blir säkert bra, dels handlar det bara om syskon (föräldrarna är alltså redan välbekanta med förskolan), och dels ska vi komprimera tiden så att det blir längre men färre dagar. Det blir nog alla tiders!
Till det fina i kråksången hör att jag redan har fyra ansvarsbarn, så åtminstone i teorin, så kommer jag inte ha jättemycket med de här nya att göra. Min kollega ligger nämligen efter de större barnens flytt på ett ansvarbarn, och den som ska nyanställas har förstås ingen alls. Och med totalt tolv barn på avdelningen så ger det ju onekligen fyra var. Min kvot är fylld.

Under dagen så skar vi ut en pumpa. Det var väldigt roligt, jag har aldrig gjort det förut. Det var lite knivigt, då hålen blev i en vinkel som gjorde att de från utsidan blev så stora som jag ville ha dem, men från insidan bara blev pyttesmå. Pyramideffekt, eller hur jag ska säga.

Våra foton kom också. Fotografen spatserade in med dem personligen också, det var ju både trevligt och roligt. Och riktigt roligt var att jag faktiskt tycker att jag själv blev helt skapligt bra på bild också! Det har jag faktiskt inte tyckt om någon bild som någon annan har tagit på mig, när jag är helt utan huvudbonad.
Det är inte så att jag tycker att jag är ful utan hår, men det är en annan sak att se sig i spegeln (något jag har vant mig vid) och att se sig på bild. En bild är så kall och stel, ja snudd på död utan viss glimt i ögat, så det vill till sig att den är tagen i rätt ögonblick.
Men den här bilden verkar vara det! Och jag kom uppenbarligen ihåg att spärra upp ögonen lite mer än vad jag gör i avslappnat läge. Gör jag inte det ser jag så jäkla trött ut.

Efter jobbet promenerade jag till badhuset. Att jag promenerade och inte cyklade berodde dels på att stegräknaren då visade på löjligt låga 3500 steg och dels på att regnet hängde i luften och att jag ville ha möjlighet att gå hem med paraply över huvudet sen. Att cykla med paraply är ingen hit.
I badhuset var det kalas! De första tio av mina 45 minuter hade jag sällskap i motionsslingan, av en yngre och en äldre kvinna, som båda simmade i relativt god fart. Jag simmade bara om dem två-tre gånger. Men de klev sen upp, vilket lämnade mig ensam i motionsslingan! Woho! Och jag förblev ensam tills det återstod tio minuter av min tid, men det var en man som tycktes simma i samma takt som jag, för vi möttes ungefär på mitten hela tiden, ingen kom i kapp den andre. Och jag simmade för glatta livet, tog ut rörelserna och kraften riktigt ordentligt, vilket sällan går annars. Så härligt! Och ryggsim vågar jag ju inte simma när det är mycket folk, men nu så! Varannan bröst varannan vatten... eh, rygg.
I bastun sen höll jag dock på att göra en ickefavorit i repris. När jag klev in där satt där nämligen en gammal högstadielärare till mig. Sist det satt en gammal högstadielärare till mig inne i bastun samtidigt som jag, så svimmade jag nästan för att jag satt där inne och pratade så länge.
Nu var det en annan gammal högstadielärare (troligt att man ska springa på en hel lärarkår i bastun!), men pratmängden var rätt frekvent ändå. Så jag satt lite längre än jag brukar, men jag tänkte att jag kan ju inte låta ytterligare en gammal lärare (matte+NO denna gång, hemkunskap var det sist) leda mig till en bänk och hämta kallt vatten åt mig, så jag ursäktade mig och gick ut innan det gick så långt.
I omklädningsrummet var jag ensam sen, vilket alltid är skönt må jag säga. När jag fått på mig respektablet mycket kläder kom en äldre herre in, som tack och lov hade sitt skåp nästan så långt ifrån mitt det går. Jag är inte våldsamt förtjust i när man ska trängas med skåpsgrannar alldeles intill sig.
Han var i alla fall väldigt pratsam och började med en harang om vädret, tydligen regnade det så det stod härliga till då. Tur för mig att jag gick då! Hade ju i och för sig blivit än mer torrskodd med bil, men det är ju så miljövidrigt, jag kan ju inte ha mycket mer än en och en halv kilometer till badhuset.
Hur som helst så knallade jag sen på hemåt, men fukten trängde inte igenom, trots att jag blev rätt blöt.


Efter bad måste ju badkläderna torka. Musse ser dock halshuggen ut.

Ett debakel med dessa kalla morgnar är att jag inte har fått på vinterdäcken än. Det känns lite halvdant i och med att det har varit både en och två minusgrader då jag har åkt till jobbet, och då givetvis frost också. Om det skulle bli halt på riktigt, då blir det lite läskigt. Fast jag måste tillfoga att jag kör väldigt försiktigt. Jag är inte den snabbkörande typen. Om jag inte har någon bil bakom så tycker jag ofta att det är skönare att ligga i 60-65 på 70-väg. Och det beror inte på att jag är rädd att köra för fort, utan mer att jag sällan har bråttom och då tycker det är en makligt god takt för de 15 kilometer jag oftast kör i stöten.

Nu är det dags att bli rund under fötterna och släta av här.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: arapl

onsdag, oktober 29, 2008

Then you say "no, no no"

Nej. Det är det bästa ordet att sammanfatta gårdagen med. Jag menar jösses, det är bara galet att träffa någon som man har börjat prata med på internet tidigare under samma dag. Någonstans vaggades jag nog in i att tro att det skulle vara som min förra dejt, där allt kändes så rätt. Men hur många känner man så med, direkt från början? Det ska vara om man tror på kärlek vid allra första kontakten då, men det vete fasen om jag gör det. Förälskelse och köttets lustan - eller vad det heter - möjligen, men riktig kärlek är sånt som behöver mer tid.
Och jag förstår att du tänker "men då måste ni ju träffas fler gånger". Ja, det är väl på sitt sätt rätt, men det verkar som att är väldigt bestämd med vad jag vill ha och inte ha, och redan vid första intrycket får ett rätt bestående intryck av en person. Det kan ju förstås visa sig vara fel, men är ett mindre smickrande sådant, så tappar jag allt intresse. Tyvärr, kanske man kan säga, men det mår ju åtminstone jag inte dåligt av.
Till livserfarenhetsboken lägger jag nu till:
"Stå på dig, ha tålamod med de viktiga besluten och handlingarna"
Att rusa in i saker är onekligen inte min grej.

Nåja, det om detta.
Idag har jag haft mitt tredje och gissningsvis sista uppföljningssamtal för denna termin. Uppföljning från inskolningen då, alltså. Och det gick toppenbra måste jag säga. Vissa föräldrar är ju helt underbart enkla att ha att göra med, sociala så att hälften vore nog. Det gillar jag verkligen!
Det blev att jag och dagens yngsta barn, tre till antalet, spontant hakade på en annan avdelning som gick förbi, som skulle på promenad. Det var väldigt lyckat måste jag säga, för det innebar att jag fick sätta en pojke i vagn, som tidigare har vägrat att sitta i vagn, trots att han skulle behöva. Men nu ville han, och det framsteget hade ju inte skett utan den här spontana promenaden. Sponanitet är alltså inte att förakta i pedagogrollen.

Imorgon kan höstlovsledighet och sjukdomar medföra att vi får hela noll barn på avdelningen. I och för sig inte hela dagen, men större delen. Det återstår att se, men klart är att det max rör sig om tre barn, och det ger ju utrymme för oss tre pedagoger att då syssla med lite annat också. Skönt med såna dagar.

Jag såg på Boston Tea Party via datorn här nu på kvällen, kommer ju missa varje avsnitt i och med att det krockar med Prison Break. Men det fungerade relativt smidigt att se via datorn, hackade och hoppade lite dock. Filip & Fredrik är ju mer eller mindre briljanta, det har jag alltid sagt. Kontroversiella som få, men briljanta! Helt obetalbart!

Fasen, jag har kommit av mig med att ha bilder i inläggen också. Eller att ta bilderna snarare. Idag tror jag då rakt inte att jag har något vettigt alls att vaska fram.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: midge (ah, ett ord!! "mygga" på anglosaxiska!)

tisdag, oktober 28, 2008

Ingen tid att förlora

Jag hinner knappt inte blogga idag, men jag ger mig i kast med det ändå, verkar det som.
Fasen så stressad jag känner mig nu! Det blev bestämt för någon timme sen, att det mer eller mindre ska dejtas... ikväll!
Alltså shit, jag förstår inte varifrån min spontanitet kommer? Fast hela mitt nervsystem vill säga nej, så säger jag ändå ja? Jag begriper mig inte på mig själv alla gånger. Men någonstans så har väl uttrycket "våga och vinn" rotat sig i mig. Men det sker med allt kortare betänketid numera. Är det brist på förnuft eller överskott av galenhet? Kanske båda delar.
Det har pratats i telefon i alla fall, så jag har någon form av äkthet kring personen. Och liten som den här världen är, så verkar det som att jag känner till en person som verkar vara ett ex till den här personen.

Brr, önska mig lycka till!!

Ordet är fritt och svävar nervöst över i att bli ditt.

Dagens ordverifiering: thmet

måndag, oktober 27, 2008

Time to pretend


Bild utan sammanhang igen. Inga gratistidningar jag inte har bett om, tack!


Det är måndag igen. Tiden rullar på i en takt jag aldrig tidigare har varit med om. Visst, jag har för länge sedan slutat tyckt att tiden masade sig fram, men veckodagarna rusar fram som om de hade jetmotorer numera.
Men jag är inte den som är den, jag tror nämligen jag har en förklaring på varför jag upplever det så! Det är en insikt jag har kommit till, helt enkelt.
Genom större delen av mitt liv har jag alltid längtat efter något. I barndomen var det ju födelsedagar och julaftnar och resor till morfar och så vidare, och som barn är man ju generellt sett mer otålig också, så därför tror jag att tiden när man är barn upplevs som mycket mer långsam. Och dessutom har man ju allt mindre tid att relatera till, ju yngre man är. Ett år är såklart väääldigt lång tid för en tvååring; det är ju halva dess livstid. Och jag tror att alla kan skriva under på att halva ens livstid är en lång tid. Jag tycker inte att elva år går i ett nafs, liksom 44-åringar säkert inte tycker att 22 år går i all hast. I alla fall inte medan åren upplevs. I efterhand kan man kanske tycka att det gick undan ändå.
Att längta efter något gör att det upplevs som att tiden tid tar längre tid än om man ställer sig helt likgiltig inför det som komma skall, det tror jag skarpt.
När jag var mellan 19-21 där så hade jag ju ett distansförhållande som jag kunde längta ihjäl mig till också, att få träffas alltså. När vi bokade in en träff som låg flera veckor fram, så tyckte jag verkligen att tiden kröp fram. Men så räknade jag också dagarna, och tyckte det var helt hopplöst att det var 22 dagar kvar varje gång under dagen jag tänkte på det (vilket var många gånger!), jag kunde bli irriterad på mig själv som gjorde själva nedräkningen i huvudet direkt när jag vaknade på morgonen, för då skulle jag ju sen dras med den siffran hela dagen.
Men nu, nu räknar jag inte dagarna till något. Visst har jag saker jag längtar till, som till exempel Londonresan, men det är ju ändå inget jag nervöst trippar på tå och håller andan inför, och därmed inget jag räknar dagarna till heller.

Jag tror att om man vill uppleva livet som lite längre, så ska man försöka se till att ha något att längta sig helt tokig på/till. Alltså verkligen så att man toklängtar och knappt kan tänka på något annat. Då är tiden rätt seg att ha att göra med.

Vad härligt att jag fick till en reflektion som inte var kopplad till vad jag har gjort idag! Det känns som att det var rätt länge sen.

Men nuså, kommer vardagen. De måste ju avhandlas i denna blogg, det är ju liksom hela syftet. Triviala vardagligheter, eller vardagliga trivialiteter.

Det är höstlov i skolorna nu, vilket även har effekt på förskolorna. I alla fall vår. Både en del barn och personal är lediga, så det är rätt lugnt. Och även om jag tycker om precis alla, mer eller mindre, så är det väldigt skönt när grupperna minskar lite i omfång. Just på måndagar brukar det i och för sig vara lite lugnare på min avdelning, men nu kommer det att vara lite lugnare hela veckan. Och det tackar jag inte nej till.

Idag har jag haft vad jag förmodar är den största finnen hittills i livet. Herregud, jag är snart 22 år och får monstruösa finnar. Mina hormoner tycks leva om ordentligt än.
Den var/är vid sidan av ögat, mot tinningen till och hade, när jag vaknade, svullnat till enorma proportioner, fast invändigt liksom. Det såg ut som jag hade en stor bula, eller rentav böld där. Och den hade förstås ingen klämvänlig knopp eller så. Många undrade nog vad jag hade råkat ut för och några frågade.
Jag lyckades efter viss ansträngning och smärta få den att tömma sig lite i alla fall, men sen hettade och bultade den helt enormt, så jag tog ett fryst smörpaket ur frysen på jobbet, och tryckte emot den. Sen kändes det som att den började bli mer av en normal finne.
Jag simmade efter jobbet också, och när jag hade simmat klart så hade svullnaden gått ner ännu mer och nu är den nästan nere på att vara en finne av normalstor stolek.
Men jag hoppas snart att jag växer ifrån det här med finnar. Känns som att jag kan slippa det, då jag har haft mer eller mindre sen jag var 11 (och som sagt, jag tycker ju att elva år är en lång tid).

Idag sitter jag i min fina trädtröja som jag köpte igår. Ah, jag tycker den är galet snygg. Synd att munktröjan med samma möster bara fanns i storlek XS, vilket faktiskt är för litet för även mig.
Den matchar så bra med armvärmaren också, som faktiskt gör mig varmare än jag trodde. Om jag hade haft en på andra armen också, så hade det känts som ett rätt bra substitut för en långärmad tröja. Jag måste nog införskaffa en till. Men jag har inte sett såna till salu här i Norrtälje, så jag får väl ta en till Stockholmstur framöver.

Oh just ja! Det är ju ikväll som Prison Break och Boston Tea Party krockar! Jag borde öva mig fram till hur man spelar in! Fast visst katten, det vete fasen om det går att spela in från en kanal och titta på en annan. Kanske om något program hade sänts på Svt, vars kanaler går att se utan boxen än, men det här är ju trean och femman vi talar om.
Nej, jag får helt enkelt hoppas att man även denna säsong kan titta på Boston Tea Party på kanal 5:s hemsida i efterhand. Jag var ju på inspelningen av ett avsnitt där, så jag vill ju hemskt gärna se det, liksom att jag vill följa dramatiken i Prison Break. I-landsproblem!
Men håll med mig om att det var enklare förr, då man bara hade teve och video. Då var det inga som helst problem att spela in, och jag visste vad som fanns på vilka kanalplatser och så vidare. Nu har jag teve, video/dvd, digitalbox, supernintendo och nintendo64. Det krävs ju en mindre ingenjörsutbildning för att förstå sig på allt. Och att minnas det sen också, det är inte det lättaste.

Nu känns det som att jag har blajat på en bra stund. Men jag vete fasen vad jag ska använda för bild idag. Jag vill ju ha en bild med varje dag! (på riktiga bloggen alltså, inte på lunarstorm). Ja, det fick bli något av en nödlösning. Men den har du ju redan sett, i och med att jag placerade den allra först i dagens inlägg. Så går det när man inte läser i realtid med när jag skriver.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: reellyh

söndag, oktober 26, 2008

Too Friendly

Jag har kommit till insikt med en sak! En källsorterisk sak.
Jag har alltid trott att smörbyttan sorterades som hårdplast, liksom locket, medan "oblaten" var metall. Men ack nej! Där hade jag bara ett rätt.
Byttan ska sorteras som kartong, liksom oblaten (?!), medan locket mycket riktigt är hårdplast. Men vad fasen, hur kan det stämma? Oblaten är ju alldels guldig! Hrm. Men jag får väl rätta mig efter det.
Undrar hur mycket fel jag egentligen har källsorterat i mina dagar. Säkert massor.


Vem kunde ana...

Under morgonens SvD-läsning kunde jag jag notera att det nu är tio år sen diskoteksbranden i Göteborg. Tänk vad tiden går! Och jag lärde mig lite om den som jag tidigare inte visste.
Det stod också lite om högskoleprovet och fanns några sådana frågor där man kunde testa sig. Ordförståelsen var knivig, men jag hade fyra rätt av sex (kunde replikera, intravenöst, magnetamalör (kunde som i att jag inte gissade alltså), och gissade fel på det går på ett ut och emfatiskt. Sen var det en del som hette "Nog" där man efter en fråga och två informationer skulle ange vilken information som är tillräcklig för att att räkna ut svaret på frågan. Jag hade ett av två rätt där, men det var på pin kiv.

I och med återgången till standardtid så hade jag lite mer tid än beräknat på mig innan jag skulle åka till Stockholm och träffa Tove, så jag slog ihjäl lite tid vid facebook och gjorde ett quiz som hette "What's Wrong With You?". Där skulle man inte rangordna olika saker, som jag är van att quizen där ser ut, utan där skulle man ange ett alternativ som bästa passade in på ett påstående. Och i och med att det var på engelska, så fanns det vissa bitar jag inte helt förstod, så jag chansade lite.
Men! Resultatet jag fick sen stämmer faktiskt himla bra! Läs bara:

och

You're very open with people, which is great, but sometimes those people are wearing brass knuckles, which is not great.

You tend to think that people are generally good at heart, and because of that, you're very trusting. People are drawn to your positive attitude and you tend to make friends easily. (You might also be a little vain, but hey, who could blame you? You're a good-looking individual, and you have a right to be a little cocky about it.)

So where could you go wrong? Well, if you're too friendly, you might not be on alert for those folks you really shouldn't trust. So try to use more caution when you meet new people. And quit trading gym socks with strangers. That's just plain gross.


Det här har jag faktiskt diskuterat lite med mitt ex, bland annat, att jag är så godtrogen och alltid utgår ifrån att folk vill mig väl och helt enkelt utgår ifrån att de talar sanning. Jag misstänker sällan ens lögner, om det inte är något som är helt uppåt väggarna konstigt. Inte ens igår när jag och Robert pratade om olika spel som har blivit filmer, och han sa "har du hört att Tetris ska bli film?", så tänkte jag inte att det skulle kunna vara ett lurendrejeri. Skum filmidé, var allt jag tänkte. Men det var ju förstås bara ett skämt.
Naiv är jag alltså med andra ord, och det är väl lite det man kan översätta detta till.

Men sen åkte jag in till Stockholm.
Blev lite irrterad på bussen, då jag åkte med en buss som gick 10:45 från busstationen, och jag sen såg att föraren hade stämplat tiden som 10:30. Man åker fritt inom en timme efter stämplingen (för er som är obekanta med SL-systemet), så det innebar att jag förlorade en kvart och skulle behöva stämpa igen, när jag kom till tunnelbanan. Suck. Märkte att fler omkring mig också reagerade på det. Och det är klart, jag kunde ju ha gått fram och sagt till, men jag gjorde inte det.
Däremot hade jag tur när jag kom ner i tunnelbanan, för jag var ungefär tio minuter över den tid jag hade tillgodo enligt stämplingen, men han som satt i kassan där lät mig passera ändå.
Mindre tur var att tågen körde extra sakta till följd av halt spår, som det stod på informationsskyltarna. Halt spårlag, redan nu? Då kan man ju undra vad det inte blir för bekymmer sen när det fryser till.

Tove och jag sammanstrålade och gjorde Drottninggatan. Det som egentligen var målet var något svart och v-ringat att ha en skjorta under (och därmed se lite proper ut) när vi går på Phantom of the Opera i London i december. Men sent omsider (jag har äntligen lärt mig att omsider är ett ord, att det inte heter om sider, och behöver därmed inte fundera om sider egentligen hänvisar till drycken cider)... ja, sent omsider kom vi fram till att bara en vit skjorta måste räcka, för det vi hittade var antingen obra, osnyggt eller obilligt.
Däremot hittade jag flertalet t-shirts, vilket förstås är kul. Och en "armvärmare" eller vad de kan heta.
Men jag måste flagga för att det är ett fanskap att det ska vara så svårt med herrmode! Jag vill ha färgglada kläder, inte mediokert och inte så mycket randigt längre, då halva min garderob är randig. Men på den långärmade fronten, sett till icke-hunvtröjor, så är det stört omöjligt att hitta något snyggt. Det som har färg, har ändå bra mycket svagare och mesigare färger än vad jag vill ha. Det är trist.
En av t-shirtarna är dock precis så färgglad som jag vill ha det, men det vore ju i rusktider trevligt med långärmat också, men det hittade jag inte.


Fynd 1. Gah så snygg!


Fynd 2. Inte så märkvärdig förrän...


... man ser den bakifrån!


Fynd 3. Färg, ge mig färg!


Fynd 4. Prydligt för armen




Men vi bestämde i alla fall att vi skulle ta en shoppingtur på mellandagsrean också. Det blir mycket umgänge där kring jul då, för först ska vi se idolfinalen tillsammans, sen ska vi åka till London, sen mellandagsrea och så en ostkväll med Stella (fast det vet hon inte om...än) på det. Det blir umgängligt och trevligt!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: rimbus
(nästan en ort vi lokala känner till)

lördag, oktober 25, 2008

Då lossar tungans band


Bild utan sammanhang; djungeln i mitt vardagsrumsfönster

Lördag. Veckans bästa dag! Tjofaderullan för det!
Igår var jag konstant vaken mellan 4:45-0:30 ungefär, så jag hade hoppats på att sova till åtminstone klockan 9:00 idag, men nejdå. Vid 8:30 vaknade jag och gick så småningom till brevinkastet och hämtade tidningen, för att återvända till sängen och ligga och läsa SvD. Men idag var det nog inget jag reagerade på eller hajade till speciellt över, jag minns i alla fall inget särskilt. Fast näringslivsbilagan handlade ju till största del om finanskrisen igen, och det börjar bli en något tjatig trend, kan jag tycka.
Och krisen har på inga vis blivit mildare, verkar det som. Fast jag tycker den påverkar mig minimalt nu. Jag menar, dels har råoljepriset fallit med över 50% sen toppnoteringarna, vilket bland annat har gett ett bensinpris på si sådär två kronor mindre/liter än för bara några månader sen. Dels har börjar livsmedelspriserna att gå ner igen (sägs det åtminstone, jag har varken märkt mycket av uppgång eller fall), och Riksbanken sänker reporäntan i rasande fart nu, så det borde påverka mitt eget räntebetalande åt ett för mig positivt håll. Så, kanske att det är en illusion, men jag lever i tron att krisen inte påverkar mig.

Sen tog jag mig en tur ner på stan, gåendes. Hade några ärenden att ta i tu med, tänkte bland annat gå till apoteket och köpa den här nya halsmedicinen/tabletten jag har sett reklam för. Zyx, tror jag den heter. Men när jag vaknade så hade jag inte alls ont i halsen, så det kändes ju som lite överkurs. Jag skulle också köpa skosnören till mina blå converse, av samma korta modell som jag köpte till de svarta. Det är så smidigt att komma i de svarta, att jag aldrig väljer de blå, något krångligare numera. Och det är ju variationsmässigt trist.
Jag skulle även kolla om H&M hade några snygga armband av lädertyp eller liknande, men ack nej. Och fler ärenden än så kom jag inte på, så sen promenerade jag runt lite allmänt. Rätt som det var såg jag en gammal skolkompis som inte tycktes se/känna igen mig, och precis när hon hade passerat så mötte jag en kollega som vinkade och ropade till mig. Tydligen hade hon vinkat en stund, men jag hade bara tomt tittat framför mig. Ja, det är nog rätt typiskt mig, att försjunka i tankar och bli mer eller mindre omedveten om detaljer runt omkring mig.
Sen vandrade jag vidare, och när jag till slut kom hem så skvallrade stegräknaren i telefonen om att jag hade gått 7,9 km. Sen tänker jag ju också springa idag, så det kan hända att jag slår stegrekord idag, för jag tror att det brukar bli omkring 6000 steg vid löpningen, och tillfogar man de till de 9101 jag hittills idag ligger på, så blir det rekord för mig (sett till promenader och löpning där jag har haft med telefonen).

När jag kom hem så slog det mig; jag hade helt glömt bort ett av mina ärenden på stan. Jag skulle ju köpa en bussremsa inför morgondagens stockholmsfärd. Suck. Men det får jag ta senare, alternativt imorgon. Saken är ju den att om jag köper en remsa idag så kan jag välja att gå till en närmare hållplats istället för att gå ända till busstationen imorgon, men jag brukar oftast välja att gå till stationen ändå, så det spelar kanske ingen roll. I och med att det blir vintertid så har jag ju en hel timme mer än vanligt på mig på morgonen.


Hela conversearmadan.
Åh, det skulle vara så snyggt om det var människor i skorna, ser jag nu.

Idol igår då.
Det var ju väldigt roligt med ABBA-tema, måste jag säga! Bäst igår var Robin... Ja, nu minns jag inte vilken bokstav han har efter namnet. E, tror jag. Inte B i alla fall. Hans version av Waterloo tyckte jag var bra mycket bättre än originalet! Kevin var ju i vanlig ordning jättebra också, liksom Alice. Men Alice hållning stör jag mig ju på, och jag förstår inte varför inte juryn nämner det för henne. Laila brukar ju kommentera kläder och så, men hållning är väl bra mycket viktigare?
Lars kunde ha varit jättebra, men jag tyckte att sjöng just orden "money, money" på ett så fånigt sätt. Det lät nästan som att en japan sjöng dem, så det var ett minus. Men hans utstyrsel gillade jag!
Att Loulou (som det verkar som att man ska uttala som "Lollo") åkte ut var väl en mindre katastrof, men ingen gigantisk. Henne gillar jag på det charmiga viset liksom Johan, men musikaliskt så hade jag inte mycket till övers för någon av dem igår. Den andre Robin, Robin B, tycker jag var bra också. Och jag gillade hans kläder också! Lila skjorta var grymt snyggt! Och han hade valt den bästa låten också. Eller om det var Alice. Jag är tveksam.
Vilka har jag då inte nämnt? Sepideh. Hon kunde ha fått åkt för min del. Och Anna är jag lite trött på. Jag tycker till skillnad från Laila inte att det är jättecharmigt med den Cher-aktiga sången.

Nej men nu borde jag ta mig till Harsjövägen och springa mina ben trötta, och sen lyfta, häva och så vidare med övriga kroppen. Det blir fint liv. Efteråt.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering (den blev ifrågasatt igår): nophousn

fredag, oktober 24, 2008

Klackarna i taket

Hm, jag vet inte riktigt vad jag tror om mitt hälsotillstånd längre. Imorse, klockan 4:45, klev jag upp och hade ordentligt ont i halsen igen/fortfarande, men liksom övriga dagar mildrades det av under dagen och nu känns det nästan ingenting. Men nu har också de övriga förkylningssymptomen (som kanske inte tyder på halsfluss ändå) också börjat mattats av, så ja, vaknar jag med den typen av halsont imorgon också, då är jag desto mer övertygad om att det rör sig om någon flussvariant, för nu andas jag åter med näsan utan nässprays hjälp, så det finns ingen anledning till någon sorts halsont nu. Tycker åtminstone jag.

Det jag vill komma till är att jag mår bättre.

När jag skulle köra ifrån jobbet idag, höll jag nästan på att krocka med en f.d mamma. Ja, hon är i och för sig i högsta grad fortfarande mamma, men inte till något barn i vår verksamhet. Hennes yngste slutade hos oss och började skolan den här terminen. Jag backade ut från min plats där jag stod mellan två kollegors bilar och kan erkänna att jag inte hade den bästa uppsikt över det som hände snett bakom mig, koncentrerade mig mest på fronten då jag backade och svängde. Den får ju heller inte komma fel, när man har parkerat mellan två bilar. Eller ja, jag var ju först på plats på parkeringen imorse, så då hade jag inte klämt mig in mellan några bilar. Men men, både hon och jag såg och bromsade i alla fall. Tur det!

Sen tog jag min nästan krockade bil och körde direkt till Harsjövägen, där jag gav bilen en mycket välbehövd tvätt. Det var evigheter sen jag tvättade den. Och nog såg den smutsig ut nertill, gul som bilen är, men att den hade ett sånt lager av smuts som det faktiskt var, det hade jag inte riktigt sett.
Nu är bilen dock ren och fin.


Här är bilen vid ett annat tvättillfälle. På bilden är den bra mycket mindre sliten än vad den nu är

Och sen gasade jag på hemåt och drog igång storstädning av lägenheten. Det drog ut på tiden, så jag har inte hunnit med att sova någon middag idag, vilket jag brukar göra då jag kliver upp före tuppen. Så hur kvällen blir nu återstår att se. Hittills har jag inte känt mig speciellt trött i alla fall.

Noterbart från dagens SvD-läsande:
  • Det finns bara tre huvudstäder i Europa som saknar kringled. Tirana (Albanien), Budapest (Ungern) och - just det, Stockholm.
  • Englas mamma nöjer sig inte med att mannen som mördade hennes dotter straffas, utan ska överpröva ett beslut om att åtala polisen i Dalarna för att inte ha utrett tips som kunde ha förhindra mordet. Jag tycker hon sörjer väldigt aggressivt.
  • Och du, motsvarande drygt 30 000 miljarder kronor (eller drygt 30 biljoner kronor) har nu utlovats som olika garantier inom finanssektorn i krisdrabbade länder. Fantasisummorna växer alltså. Om man skulle dela ut 30 000 miljarder kronor jämnt över världens 6 miljarder invånare, skulle alla få 5000 kronor i var. Hellre det, säger jag!

Och så måste jag ju flagga för en reklamfilm som gör mig så glad, trots att det inte alls är syftet. Men den låten och feststämningen i början får faktiskt även mig, den inte partytokigaste människan, att känna ett sug efter alkohol och fest. Ja, det låter kanske inte klokt, men den reklamfilmen får mig att känna att det kanske är dags för mig att supa skallen i bitar - något jag inte har gjort under mina snart 22 levnadsår. Och att det har blivit så beror nog dels på att jag tidigt fick den relationen till alkohol, att jag kände var min gräns gick, men också på att jag nog har ett stort kontrollbehov när det gäller mig själv. Jag har helt enkelt aldrig känt att det har varit en bra idé att förlora fotfästet, eller hur jag ska uttrycka det.
Och det tycker jag kanske inte nu heller, men jag tror att jag någon gång kommer att prova att överträda den i kroppen tydligt markerade alkoholgränsen rejält, för jag kan ju inte riktigt leva mitt liv med att ha alla farligheter oprövade. Det räcker att jag aldrig har närmat mig tobak av något slag, eller rent olagliga, narkotiska preparat.
Hm, ja jag vet inte vad jag egentligen vill säga med detta, mer än att reklamfilmen har omvänd verkan på mig.
Och jag har tagit rätt på att låten heter Rus och framförs av Lill Lindfors, så den har jag sett till att införskaffa. Och med följde en hel hög andra låtar som hon sjunger, så det hade jag på här när jag städade. Kunde konstatera att allt hon har gjort inte är min kopp te, men jag har ändå fått upp ögonen mer för henne nu. Fascinerande!

Men nu är det snart idol. Och jag ska fundera på om jag kan hitta någon bild till dagens inlägg. Det kan bli bildlöst.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: menerple

torsdag, oktober 23, 2008

Flussigt

Hm, det lutar lite åt att jag kanske inte bara är förkyld, utan eventuellt har någon (mildare) form av halsfluss. Halsen är liksom inte förkylningsöm till följd av andning genom munnen, utan det är en mer eller mindre konstant smärta som känns annorlunda, helt enkelt. Det gör lite ont hela tiden, inte bara på morgonen när jag vaknar och inte bara när jag sväljer. Men när jag sväljer så känns det ännu mer.
Men jag vet inte. Jag minns halsfluss från min barndom som bra mycket mer plågsamt. Jag hade det när jag var sex år eller liknande, och jag tyckte verkligen att det var pest och var sen rädd för att få halsfluss igen. Anginofobi, som det heter. Men jag har mig veterligen aldrig haft det sen dess, och det kan ju vara så att smärttröskeln är bra mycket högre nu.
Det är väl bara att avvakta och se, helt enkelt.
Det blev i alla fall ingen simning idag, som jag hade tänkt. Mitt mål är ju att simma på måndagar och torsdagar, men den här veckan blev det helt simfritt. Måndagen gick bort för att jag efter arbetsdagen 6-16 var alltför trött och idag kände jag mig inte alls i form.
Återstår att se hur det blir med träning i helgen, men jag vill ju helst att det blir av.

Här hemma har jag gått igenom kassaboken för oktober månad och stämt av den med budgeten för samma period. Och det var som vanligt ett debakel att hitta alla siffror, trots att jag är så noga med att skriva upp allt. Men jag blir bevisligen lite sifferblind när det kommer till sammanställningen. Till en början var det 408 kronor som fattades, och det är en allt för stor post för att det ska få komma undan obemärkt, så jag fick ju räkna om och kontrollräkna om vart annat. Till slut hittade jag siffror så att det var 249 kronor som fattades och till sist hittade jag även dem! Ah, det är en sån förlösande känsla att sy ihop säcken efter hjärngympan.
82 kronor plus gick jag på, alltså 82 kronor hade jag kvar utöver det jag hade budgeterat för.
Då är dock inte kameran inräknad, då den är köpt utanför budget. Det är hela Londonresan och datorn också. Men nu hoppas jag inte att jag ska handla mer på det viset på ett bra tag. Att handla utanför budget innebär alltså att jag betalar med mina sparpengar, och det är inget som bör sättas i system.


Budget+sammanställning

Jag har förresten börjat titta på Fringe på femman, men det var då fasen så det programmet ska hoppa runt i sändningstid. Hittills har det gått på en söndag klockan 21, sen på en onsdag klockan 21, sen en torsdag klockan 21 och nu ska det gå idag (torsdag), klockan 21:55. Det var då fasen, fult mot tv-tittarna! Och jag förstår inte varför program jag tittar på, ska landa på att sändas vid 22 istället för 21. Prisonbreak var det så med, att det började med att sändas klockan 21. Och likaså äldre program som Alias och Arkiv X och sånt.
För jag vill ju helst gå och lägga mig klockan 22 när jag ska upp 4:45 dagen därpå, speciellt som jag gärna läser närmare en timme innan sovning. Och problemet är att jag inte har satt mig in i hur man spelar in på videon från digitalboxen. På min gamla video kunde jag, och jag trodde mig kunna på den här nya dvd/videon, men det blev inget inspelat sist jag försökte. Så det borde jag se till att lära mig.

Och nu följer lite av gårdagens bilder från nya kameran:


Jag körde lite långtradare på kvällen. Gamla kameran syns för övrigt på bilden.


Jag bloggar ju inte bara, utan skriver även dagbok (huruvida om gårdagens skrivande var arrangerat för bilden framgår inte)


Jag läser som sagt också innan sänggång. Just nu denna.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: flace

onsdag, oktober 22, 2008

Tortyr

Hua, det här dygnet här delvis präglats av smärta.
Igår, när jag låg i sängen och skulle sova, så tittade jag till min stortå som förr hade blånagel och som sedan blev en grånagel, för den kändes lite konstig. Och när jag petade lite på den, så kände jag att den var lös längsmed halva nagelbandet, och gick alltså att vika ut enligt gångjärnsprincipen. Och jag tänkte att så kan jag ju inte ha det, jösses, en nagel som viker upp sig som en dörr, det går ju inte. Problemet var bara att den verkligen satt fastvuxen så som en nagel ska, på andra sidan.
Du kan säkert själv lista ut att det smärtsamma låg i att dra bort nageln. Det är ju sånt man kan använda som tortyr - i alla fall enligt vissa amerikanska filmer/serier - så jag bedrev alltså tortyr på mig själv då jag långsamt drog bort den. Blodvite uppstod.
Saken är att dra bort nageln inte gjorde alltför ont. Visst, det smärtade, men det gjorde inte så ont som jag hade föreställt mig.
Däremot; efteråt gjorde det riktigt jäkla ont. Pulserande smärta så det stod härliga till, och det höll i sig hela natten.
När det var dags att gå upp, haltade jag till badrummet och insåg att något måste göras. Så jag mosade en värktablett (om du vet var du har ont - varför behandla hela kroppen?), blötte en bomullstuss, kramade ur den och lade den mosade värktabletten därpå, tryckte dit den mot nagelfrånvaron och tejpade ordentligt med kirurgtejp.
Det gjorde dock ont länge, alltså ont på det vis att det hela tiden känns, utan att jag måste känna efter. Men efter någon timme så mildrades det och nu är det inte alls så farligt längre.

Till på köpet har jag haft en form av ögonirritation idag igen. En mild sådan, mer förpassad till nederdelen av övre ögonlocket, mer än till själva ögat. Men likväl var det irriterande.

Men för övrigt så har dagen varit bra. Min förkylning står pall ännu, för tolfte dagen i ordningen. Men jag tror att den börjar bedarra. Jag har inte konsumerat så mycket nässpray idag. Och det är ju bra det, för nässpray ska ju användas i max tio dagar i följd, står det på flaskan, och jag är ju som sagt inne på dag tolv. Det har med andra ord redan överdoserats en del.

Jag jobbade till 17:30, min sena dag den här veckan. Inte kom jag ifrån bygget förrän 17:40 heller, för att jag hade barn precis till stängningstid och måste ju sen släcka och låsa och ha mig.

När jag kom hem kom jag på att jag under dagen hade fått en smsavisering om den kamera jag nyligen beställde, men i och med att bilen var parkerad och avstängd, så kändes det onödigt att starta upp den igen. Hade annars tänkt att åka raka vägen till OKQ8 för att hämta ut den, men nu blev det cykel istället. I mörkret och utan lyse, men det är cykelbana hela vägen, så det får väl ses som förmildrande omständighet.


Den nya kameran... inte fotad med sig själv, nej

Till min stora glädje så passar mitt gamla minneskort till nya kameran, så nu behövs inga extra utgifter där. Fodralet passade också, och det var ju bra, då det inte medföljde något sådant.
När jag stoppade i minneskortet, kunde jag konstatera att gamla kameran senast användes på Island (juli 2007). Det var först i september 2007 som jag upptäckte att kameran inte fungerade, så den kan inte ha använts något däremellan.
Då är ju frågan om kameran skadades på Island eller vid hemkomsten därifrån. Hrm hm.

Imorgon kanske jag får lite tid till att leka med kameran i dagsljus! Woho!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: mfoxxcf

tisdag, oktober 21, 2008

All in all; it's just another brick in the wall

Det är ju lite trist när jag skriver om samma saker hela tiden. Men nu är det så att jag har sovit för lite i natt igen, kring fem timmar. Och vid det upprepade fenomenet är det som att en dimma lägger sig över min tankeversamhet. Eller "verskamhet", som jag höll på att skriva.

Idag har jag varit kopiöst trött på jobbet. Alltså trötthet på plats, på jobbet. Inte trötthet riktad direkt mot jobbet. Jaja, du förstår. Men då var det tur att jag slutade redan 12:30, älskade sluttid.
Jag hade så bråttom hem, kan man tro, att jag glömde min mobiltelefon på jobbet. Sanningen är att jag inte kom iväg förrän 12:40, men att jag ändå lyckades glömma telefonen. Den brukar ju vanligen ligga i min ficka, men när jag har diskvecka så lägger jag den ibland på fläkten och låter den spela musik för mig. Där blev den kvar.

Jag kan tänka mig en hel dröse människor som tycker att det måste vara skönt att bli befriad från mobilen ett tag, och ännu fler som tycker det är förlamande jobbigt. Själv är jag inte hemma i något av lägren där, jag känner inget speciellt för det, annat än att jag inte tycker att det är helt bekvämt att ha en klick av mitt privatliv, liggandes vind för våg sådär. Men jag har sett till att den har blivit omhändertagen och avstängd. Det är åtminstone vad jag tror, sen har jag ju faktiskt ingen direkt vetskap om det blev så, men jag antar det.

På tisdagar brukar jag sova middag och stupa som en fura, och idag trodde jag att jag skulle somna rekordsnabbt och sova rekordlänge. Men nej, jag hade svårt att somna och sov nog inte mycket mer än en halvtimme. Det är smått underligt.
Men jag har ju veckans sovmorgon imorgon, då jag kliver upp klockan sju. Den här veckan, liksom de flesta, är det min senaste starttid. Och hela tre av fem dagar börjar jag jobba klockan 6:00, på torsdag klockan 7:00 och imorgon 8:30. Så det är något av den trötta veckan.

Jag borde ta mig samman och göra pannkakor till middag. Men jag är ju så osugen på tillagning!


Bildtext överflödig


Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: eloihhl

måndag, oktober 20, 2008

Mitt huvud är en gröt; kom och smaka

Oh harregud.
Igår hade jag jätteroligt och trevligt med Tove! Ah, vi borde träffas oftare för att spela spel och skratta skratt.
Jag bjöd på min specialité också, köttfärssås (och spaghetti). Kalas var vad det blev!


Tomatpurén sprutade åt alla håll

Vi spelade Mix-max, vilket hon vann stort och på ett sådant sätt att det inte riktigt fanns någon spänning i spelet.


Här anade jag inte hur illa det skulle gå...


Tove var måttligt sparsam på hånskratten

Men vi spelade också Fia med knuff, som det länge såg ut som att hon skulle vinna, men som jag sen vände skutan och tog hem hela konkarongen! Men vi har specialregler som gör att allt kan hända också - mer spännande så!


Röd och blå var mina trogna springare, och här är spelet nästan vunnet


Sen packade jag lite sovasaker och tog mig till familjen, där jag skulle sova i och med tidigt samåkeri denna morgon.
Vid 21:30 på kvällen insåg jag att jag hade glömt mina jobbnycklar hemma, så jag fick hasta hem och hämta dem. Lagom roligt. Och hastade tillbaka gjorde jag också.

När jag så skulle till att gå till sängs, så märkte jag att jag hade glömt lite hygiensaker också, så smått ofräsch kände jag mig då och under dagen idag.

Och när jag, efter en natt innehållandes lite drygt fyra timmars sömn, klev upp (vid älskade 4:45), så insåg jag att jag hade glömt skärpet till mina jobbarbyxor hemma. Så jag har haft rätt rejält med häng idag.

Och den korta sömnen i kombination med tio timmars arbetsdag (6-16) gör att mitt huvud känns lite som en dimma nu. Men jag har helt mig själv att skylla för det, och jag fortsätter på samma skyllande linje också, då jag tänker titta på Prison Break mellan kl. 22-23 när jag ska upp 4:45 imorgon igen.
Hela tre dagar den här veckan börjar jag jobba klockan 6:00. Men två av de dagarna slutar jag före klockan 13 också, så det är ju skönt.

Jag kan bara konstatera att det finns en nackdel med att köpa sjupack med strumpor, strumpor markerade med veckodagarna, och som jag också har använt på så vis att måndagsstrumporna har använts på måndagar osv. Det ger ju ett oerhört jämnt slitage, och det leder till att just nu så går det hål på alla mina strumpor. Hade ett stort hål på hälen och ett vid stortån under dagen idag. Och min nässpray var slut. Och jag hade tappat bort en mössa.
Så; jag tog en repa på stan efter jobbet. Tydligen brukar jag inte gå på stan på vardags eftermiddagar sådär vid 16-tiden, för det var ovanligt mycket bekanta i farten, och jag brukar sällan och aldrig se gamla klasskompisar och sånt då jag gör mina stanaärenden, vilket ofta är dagar då jag slutar 12:30. Lite lustigt är att en tjejkompis som jag stod väldigt nära under högstadiet (vi kan kalla henne Madeleine, för det heter hon), tycktes se rakt igenom mig inne på apoteket. Får väl tolka det som att hon inte kände igen mig. Men däremot så mötte jag en klasskamrat som jag hade genom högstadiet och gymnasiet, Tommy, som såg och hälsade.

Efter apoteket och nässpraysinköp så gick jag till KappAhl, där jag köpte ett nytt sjupack strumpor och sen gick jag till badhuset och frågade om de hade hittat min mössa, men ack nej, den fanns inte där. Så då gick jag till H&M och köpte en ny. Den kostade bara 39:50, så jag får väl se det som en mindre förlust.

När jag äntligen kom hem, så samlade jag ihop alla mina gamla svarta dagsmärkta strumpor (tvättade som otvättade) och slängde dem. Visserligen hade det inte gått hål på alla än, men det barkade ju onekligen hän ditåt, och det skulle bara bli rörigt med gamla blandade med nya strumpor, när alla är dagsmärkta.

Sen betade jag av mail och sånt, och beställde på inrådan av Tove en digitalkamera. Vi pratade ju mycket om den stundande Londonresan igår, och till den måste jag ju bara ha en kamera.
Det fanns förstås inte pengar alls i budget för en kamera nu i slutet av löningsperioden, så den lade jag utanför budget och betalade med sparkapital. Vissa investeringar får man göra så med, som datorn till exempel. Det blir så katastrofalt mycket minus i kassaboken annars.

Sömn blir fint i natt.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: xzxiurx

söndag, oktober 19, 2008

Are we humans

... or are we dancers?
Ja, så frågar sig the Killers i en av de senare låtarna med dem. Där får jag för egen del svara human, då jag inte är mycket till dancer. Bra låt, för övrigt.
Det tycker jag också att Geraldine av Glasvegas är. De två låtarna är riktiga såna här hjärnfästingar just nu. Time to pretend med MGMT har jag precis införskaffat mig också, ja hela albumet, och den nyss omnämnda låten där är en annan hjärnfästing.

Det blir inte mycket till blogga idag, för om en stund kommer Tove (stort hurra!), och då ska vi äta och spela massa, och sen ska jag till familjen för att sova där, då både jag och min mor börjar jobba groteskt tidigt imorgon, så jag ska åka med henne. Hon slutar däremot jobba tre timmar före min egen sluttid, så jag ska åka med en annan kollega hem. Förspänt värre, med andra ord.
Hur som helst, jag ser verkligen fram emot Tovebesöket! Hon är så galet bra vän, och roligt har vi alltid, men ses inte så ofta som vi borde. Min goda köttfärssås står på menyn.


Bästa Tove:n, på min 20-årsdag


Jag blev taggad i ett album på facebook och omnämnd som "min bäste facebook-vän". Gud så glad jag blir för sånt! Det är de små bäckarna som tillsammans bildar glädjens ocean, glöm inte bort det.

Jaha, nu har jag ytterligare lite tid att skriva på, men vad fasen ska jag dra till med då?

Jo, just det!!
Jag läste ju som vanligt SvD imorse, och där stod det en notis om att det hade varit ett bråk mellan två killar födda på 80-talet som hade slutat med att den ena hade dragit kniv och dödat den andre. Och var utspelade sig då detta? Jo, i Huskvarna. I staden där jag nästan blev misshandlad alltså. Jag kan inte låta bli att tro att samma kille var med nu som då, och se hur det kunde ha gått om jag var mindre snabb i benen. Hu, helt hemskt! Och högst kontroversiellt kanske; men när nu en dog, så kan jag bara hoppas att det var idioten som jagade mig. Inte för att jag egentligen önskar livet ur honom, men om nu en huskvarnabo ska dö i förtid, så lägger jag min röst på honom.

Nu ska Tove stax hämtas på busstationen!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: tzhen

lördag, oktober 18, 2008

Fredriks typiska lördag

Jag måste ju börja att avhandla gårdagens idol i korthet.
Jag blev så glad när jag hörde att Johan skulle sjunga Suedes "Beautiful Ones" som jag gillar så mycket, i kombination med att jag gillar Johan och hans idoldeltagande.
Tyckte inte att han var så bra på Viva la vida förra veckan, trots att det är en bra låt, men jag tänkte att Suede nog skulle passa honom. Och ja, det tyckte juryn, men det tyckte baske mig inte jag! Jag är smått besviken måste jag säga, väntade mig mer än vad han levererade. Visserligen blev han bättre ju längre låten gick, men han levde ändå inte helt upp till mina förväntningar. Jag får kanske skruva ner dem en aning.
Gårdagens bästa var lugnt Alice, som sjöng Alanis Morissettes Ironic. Helt klockrent! Men jag tycker att hon skulle ha sjungit Alanis enligt mig bästa; Thank you. Oh, det hade varit något! Men ja, det var ju bra som det var.
Alice tog många stegpinnar upp i mina ögon igår.

Gjorde sen en kanalsökning för att få in tv400 för att se på eftersnacket också, något jag aldrig gjort innan, i och med att jag inte har haft kanalen. Och hon "f.d fru Schulman" verkar ju helt blåst. Eller åtminstone starkt olämplig som programledare, så därför tycker jag att det är hemskt bra att hon har fått sparken, om hon nu har fått det.. Sen tycker jag kanske inte att Jihde är den bäste av programledare heller, men vid sidan av henne är han ju en gud. Jösses.
Det om detta.

Jag vaknade med väldigt öm hals imorse. Tänkte, fasen då, min förkylning börjar ju gå över, och ska jag då drabbas av halsvånda nu?! Det kändes allt annat än rätt och bra. Det var liksom mer intensivt än den typen av halsont som man få av att sova med öppen mun (till följd av täppt näsa). Det visade sig dock att det nog var frågan om just den typen av torrhetsont, för det gick över senare. Tur!
Låg och läste morgonens SvD på plats i sängen också, som sig bör. Näringsliv och Kultur, vill säga. Övriga bilagor ville jag inte beblanda mig med och huvudtidningen sparade jag till frukost.
Frukosten bestod bland annat av något så ovanligt som ett kokt ägg! Jag har inte ätit kokt ägg på år och dar, ja, det är kanske 15 år sen eller något åt det hållet, mer än då kanske. Jag slutade nämligen tycka om det som barn, men tänkte att jag kanske nu har ändrat mig, och jodå, det var faktiskt rätt gott.


Ägg, ägg, mera ägg - ät så får du skägg (gäller nog inte mig)

Satt och spelade sims tills jag tröttnade, packade en träningspåse och cyklade till familjen, där jag bytte om till löparkläder och gav mig ut i elljusspåret. Nu har säsongen gått så långt att jag har två lager kläder på överkroppen. Dels en kortärmad tröja, dels en träningsjacka. Det var ju inte ens tio grader, och jag vill ju inte förfrysa.
Men det blev en väldigt lagom kombination. I och med att allt utom skor och underkläder ( + strumpor om det inte räknas till underkläder), var FCZ-kläder, så gick hela outfiten i svart, med undantag för det röda FCZ-märket på jackan. Inte riktigt min typ av färgval i vardagen annars.
Efter ca fem kilometers löpning, oavbrutet springande så när som på ett stopp för återknyte av en sko (fasen, jag som medvetet drog åt extra hårt i dubbelknuten för att det inte skulle hända igen, men tro på fasen; visst gjorde det), så väntade styrketräning.
I och med att jag förra helgen var för förkyld för att träna, så kändes det lite extra tungt med styrkebiten idag. Men efter första omgången armhävningar verkade kroppen fatta vad som hände, och då gick det bättre.

Igår var det precis en månad till min födelsedag, den tjugoandra i ordningen. Om du känner att du måste köpa en present till mig, så kan jag blygsamt informera om att jag vill ha ett par vita fingervantar. Har inte sett skymten av sådana.
I övrigt så funkar det mesta i presentväg. Inget ätbart som innehåller nötter bara! Det är alltid lika trist att få chokladaskar som jag själv måste ge vidare. Det har hänt alltför många gånger.
Igår var det också Elins födelsedag, men kontakten med henne får jag nog säga är lika med noll just nu. Allt jag har är hennes msn/hotmail, där har det varit hemskt snålt med kontakt på sistone.

Klockan är inte massor, men jag är redan trött. Kanske för att jag hittills denna vecka inte har prickat in någon åttatimmars sömnnatt. Idag hade jag kanske kunnat, men jag läste till två igår och väcktes av halsen strax före nio imorse. Helst vill jag ju sova åtta timmar, men standard ligger på mellan fem och sju timmar.

Men just det! Igår fick jag en söthetskomplimang för en bild jag inte alls räknade med att få komplimang för:


Den speglade versionen ser enligt mig själv bättre ut

Det är alltid hemskt trevligt med komplimanger, särskilt när de kommer helt oförberett.
Och utseendet är ofrånkomligt viktigt, det tycker jag faktiskt. Jag kanske inte vill tycka det, men jag gör det ändå. Fast jag är åtminstone inte en sån som inte skriver till folk som inte har bild (massa negationer istället för att säga "jag skriver med bildlösa"). Det är lite spännande, på sitt sätt.
Men allra helst skulle jag vilja bli kär i någon vars personlighet är helt jäkla underbar och överskuggar allt med utseende och sånt ytligt. Men det ena utesluter kanske inte det andra.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: ygquuzyy

fredag, oktober 17, 2008

Hela konkarongen

En sak slog mig nyligen. Jag glömde helt bort dagen då jag och mitt ex skulle ha firat tvåårig distanssamvaro, om det hade funkat ett halvår längre mellan oss. Men jag måste ha kommit över smålänningen tillräckligt mycket för att till och med till en början till och med glömma vilket datum det var (men jag kom sen på att det var tionde oktober). Det är skönt att veta.
Det var ju en vecka sen jag eventuellt skulle ha skrivit en notis om det, men då var jag fullt upptagen med att bälga i mig mat.

På jobbet har det bara varit bra. Jag har varit rätt flamsig den här veckan och både pratat norska och flera gånger hänvisat till en kollega som "tant" (på skoj förstås) och också hävdat att jag har jobbat trettio år i hemvärnet.
Men där gjorde jag det igen! Jag skrev "både" och sen tre saker efter det! Jag har bestämt för mig att jag kom fram till att "både" gäller två efterföljande ting. Jo, minsann! Tolfte september skrev jag:
"Men nu stötte jag på patrull! Kan man skriva 'både' och sen ett antal större än två? Både känns som något som följs av just två olika saker. Fast vad skulle jag annars skriva? 'Alla'? 'Hela arsenalen av följande program'? Nja, det känns ju inte helt bra."

Hela arsenalen då ja... Fast numera tycker jag nog att hela konkarongen av följande... Är det som ska användas. Hela konkarongen av följande flamsigheter, var vad jag ville få sagt alltså.

Något mystiskt, (inte mysigt, som jag höll på att skriva) har hänt min ena blånagel, den jag ådrog mig under en av sommarens fotbollsmatcher. Blånaglar brukar ju normalt trilla bort efter ett långt tag, när den nya nageln där under har växt tillräckligt för att putta bort den blå. Så har i alla fall hänt med de tre tidigare blånaglar jag har ådragit mig, varav två var på Island, och den tredje var på andra fotens stortå från samma match som den aktuella jag nu skriver om.
Hur som helst, så försökte jag i förrgår att självmant peta bort den. Hade en nagelfil till hjälp, men det ville sig inte. Och försöken var inte smärtsamma, som det kanske kan låta. Det mystiska jag vill komma till är att efter det här försöket till bortpetning, samt gårdagens simmande, har gjort att nageln nästan inte är blå längre! Jag måste ha öppnat upp för vatteninförsel där, så att det kunde sköljas bort. Det är i alla fall vad jag antar. Men då är frågan om den gick en blå sträng i vattnet från min tå, där jag simmade? Hade varit roligt att se!
Men innebär detta att den här nageln, till skillnad från de andra tre, inte "dog", trots blåheten? Ja, jag är inte utbildad nog i frågan att ge vetenskapliga besked.

Det om detta.
När jag kom hem idag, så väntade bland annat ett kort från SvD på mig. Hualigen "ditt pris för perioden är 987 kronor". Nejtack, hur ska det klämmas in i budget? Så jag gick in på www.svd.se/kund och gjorde mitt bästa för att avsäga mig det där. Men i likhet med Norrtelje Tidning, så fanns det inget enkelt sätt just för uppsägningsärenden, vad jag kunde se. Tillfälliga stopp och framför allt prenumerationsstarter var lätt att se hur man skulle göra, men att säga upp fanns det inget skrivet om, så jag mailade till kundtjänst.
Jag hoppas jag får skriftligt besked och inte att de ringer upp igen. Fast om det rings upp så lär det ju vara någon som sysslar med prenumerationsärenden och inte någon säljare, så samtalet kanske går lättare då.


Nejtack!

Om en stund ska jag se Idol och äta snask! Ah, det är ett ord som borde brukas mer. Snask. Eller jösses. Jag menar kanske snacks. Fast det är nog samma sak fast olika språk.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: aujyyk

torsdag, oktober 16, 2008

Följaktligen

Torsdag, ja det måste ju vara veckans femte bästa dag, efter lördag, fredag, söndag och tisdag. Eller ja, rent veckomässigt sett, så är ju torsdag bättre än tisdag, om man tänker att allt kretsar kring närheten till helg. Men jag tänker mer på arbetsbördan och -tiden i min rangordning. Sjätte bäst är måndag och sjunde bäst följaktligen onsdag.
Jag har äntligen lärt mig hur man stavar följaktligen också! Jag har haft ett riktigt debakel med det ett tag och hela tiden skrivit "följdaktligen", men det är ju helt uppåt väggarna fel.

Efter jobbet idag, ja efter lite övertid till och med, då en serie bajsblöjor gjorde att jag inte kunde sluta 15:00, utan snarare 15:15. Men i alla fall, då åkte jag hem, hämtade badpåse och tog mig vidare till badhuset, där det skulle simmas. Jag investerade i ett par simglasögon också, som skulle underlätta för mig.
I bassängen var det blott en kvinna i motionsslingan, så jag drog på mig glasögonen och klev i.
Men rätt omgående upptäckte jag obehaget av glasögonen. Dels skapade de ett jobbigt tryck över ögonen och dels så fattade inte min hjärna riktigt att glasögonen inte medförde att näsan var skyddad mot vattnet, så det kändes som att jag fick in mer vatten än vanligt, den nasala vägen.
Och jag gillar inte att avbryta mina 45 minuters simmande för något. Inte för sega simmare som gör att det får trampas vatten snarare än simmas, och inte när jag måste ställa mig upp och fixa med något. Jag vill ha konstant simmande under den tiden.
Men jag var tvungen att två gånger resa mig på den grunda delen, för att försöka spänna om glasögonen. Uppenbarligen lyckades jag inte, för det hemska trycket låg kvar hela tiden.
När motionsslingan dessutom fylldes på allt mer hela tiden, då bestämde jag mig för att kasta in handduken (eller snarare gå och använda den) efter bara 30 minuter. Det var ingen rolig simtid helt enkelt, framför allt för att det gjorde ont.
Men i bastun var jag ensam hela tiden, och det var ju riktigt skönt. Fast det kändes som att den var varmare än vanligt. Jag brukar inte sitta nära termometern, men idag tittade jag på den, och då visade den drygt åttio grader.
Så där inne satt jag i max fem minuter, uppskattningsvis.


Hemma hade jag bättre lycka med omspänning.


Hemma sen, var planen att göra pannkakor till middag. Men jag var väldigt osugen både på att tillaga och äta pannkaka, och vet dessutom att just det står på lunchmenyn på jobbet imorgon. Så då bestämde jag mig för att göra slag i sak gällande en plan jag har haft ett tag, nämligen att prova sushin på take-awaystället som har öppnat på Lilla torget, för inte alltför länge sen.
Så jag promenerade dit och får hoppas att det kompenserade den kvartens uteblivna simning.
Framme där möttes jag av en otroligt trevlig och serviceinriktad kille som frågade hur många bitar jag ville ha och läste av min tveksamhet och sade vilka alternativ som fanns. Jag tog det minsta antalet, sex bitar, för jag har för mig att sushi brukar mätta mer än det ser ut. Jag vill minnas att det är en tidigare erfarenhet i alla fall.
När jag hade betalat och skulle gå, så gav han mig ett VIP-kort och sa att det skulle ge mig 10% i rabatt varje gång jag visade upp det, och så sa han dessutom att jag kunde ta en dricka. Otroligt serviceinriktat, måste jag säga! Speciellt som konkurrensen på sushimarknaden i Norrtälje inte kan vara speciellt stor. Vet överhuvudtaget bara ett annat ställe där det finns, och där har jag aldrig varit. En naturell loka tog jag.

Det var gott med sushi, som sig bör. Gott, men inte överväldigande gott. Men just rätter som är goda, kan jag känna att jag då och då blir sugen på. Precis som att det finns rätter som är äckliga och rätter som är mindre goda, och de blir jag aldrig sugen på, trots graden av varierande osmaklighet.
Den där rabatten kan komma väl till pass!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: klfkub