torsdag, juli 31, 2008

Stort hurra!

Fast till att börja med, så saknar jag nu sällskap att titta på lördagens parad. Fast det borde ge sig, precis just du kan ju hojta till om jag får plats bredvid dig på någon åskådarplats.
Men denna paradförlust av sällskap, resulterade istället i att jag har sällskap till Boston Tea Party! Det blir ingen mindre än Anneli som jag får den äran att gå med. Gud så roligt! Vi har mailat med varandra av och till sen... ja, minst 2003, men troligen tidigare ändå. Och aldrig träffats. Hurra för att det nu blir av! Hon är en vansinnigt bra vän.

Och hurra för min sovmorgon imorse! Jag har ju klivit upp 5:30 samt två gånger 4:45 hittills denna vecka, men imorse klev jag upp så sent som 8:30! Fatta, fyra timmars sovmorgon, det känns ju oerhört lyxigt! Mindre lyxigt kanske att vara ende personalen mellan 13-17:30, men det gick bra. Jag bytte min första bajsblöja för denna hösttermin, och det gick faktiskt förvånansvärt bra! Jag har alltid tyckt att det har varit svårt. Och svårt som i tekniskt sett, mer än äckligt sett. Det är svårt att göra rent på ett bra sätt. Och jag har aldrig tyckt att det är speciellt lätt att sätta på nya blöjor heller. Men men, det är bara att öva och öva. Jag kommer ju byta massvis med blöjor under läsåret som kommer.

Men huga, vilket regnoväder som svepte över Drottningdal på eftermiddagen! Ovädret var rakt ovanför, för blixt och (extremt högljudd) knall kom med bara en sekunds fördröjning ett tag. Då blev både barnen och jag rätt nervösa. Men med all rätt, blixten ska man ju hysa respekt för.
Glad ändå att jag inte cyklade idag, fast jag på morgonen kände att det var så fint väder och gärna hade velat cykla. Men det fanns en mening med att jag skulle ta bilen, utöver att jag hade kylvaror med mig.
Innan ovädret var det extremt varmt, som mest 32 grader i skuggan. Lite häftigt att temperaturen kan falla med omkring 17 grader på en halvtimme eller så. Inte undra på att det blir kraftiga reaktioner då.

När jag kom hem, låg en avi och väntade på mig. Jag har beställt filmer från en filmklubb. Sex (6) till antalet. Så nu har jag lite att beta av!
Men jag måste beställa en till innan jag kan gå ur filmklubben. Men jag står rådlös för tillfället. Funderar på filmatiseringen av den bok jag nu läser, men sist jag såg en film baserad på en bok jag hade läst, så blev jag grymt besviken. Så mja... Skulle vilja ha något riktigt bra! Har du något tips?
Jag fick då strosa iväg i regnet till OKQ8 för att hämta ut det. Det regnade inte lika våldsamt, men bra ordentligt ändå. Och åskan var inte precis ovan, så oroa dig inte för att blixten skulle slå ner i mitt paraply. Om man nu kan oroa sig i efterhand för något? Mitt paraply förresten, det är inte mycket för världen. Anskrämlig kvalité, det vänder sig ut-och-in av minsta vindpust. Smått frustrerande. Men jag har hittills inte fått ändan ur för att investera i ett nytt.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: iscvnvtj

onsdag, juli 30, 2008

Bilburen tid

Huga, huga. Jag beslutade mig ju igår, för att gå upp 4:45 också idag, för att anlända till jobbet vid 6:00, så att jag skulle hinna med att fixa och dona lite, innan första barnen skulle dyka upp vid 7:15.
Och jag fixelidonade fram till 7:15, då jag mer eller mindre satte mig i köket och väntade. Och jag fick minsann vänta i en timme, för första barnet kom 8:15.
Begriper inte var familjen med de två barnen som skulle komma först, har blivit av. Jag ringde ju faktiskt till dem igår, just för att få bekräftat att de skulle komma 7:15 imorse, vilket de också skulle. Men nej då, de dök inte upp alls under dagen, och ringde heller inte. Märkligt, och trist.

Men arbetsdagen förflöt sen i maklig takt. Jag lagade återigen lunch; falukorv och makaroner, med majs, broccoli och tomater. Det var lite svårberäknat mängdmässigt, dock, så det blev rätt lite korv och rätt mycket makaroner. Svårt att beräkna hur mycket tvååringar behagar peta i sig också.
Men nu är det slut på min tidiga- och matlagningsvecka. De kommande två dagarna börjar jag klockan 10 (istället för 6), och slutar 17:30 (istället för 13). Skönt med sovmorgon, men mindre lockande med att stänga. Eftermiddagar kan vara väldigt sega.

I alla fall, de tre timmarna som jag hade kollega på plats, då, medan de minsta barnen sov, spånade vi vidare på hur vi vill ha det på vår avdelning, och möblerade om hejvilt inne i lekrummet. Det visade sig att hur vi än visualiserade och hade oss, så var det väldigt svårt att möblera på ett tillfredställande sätt. Vet inte hur många gånger vi flyttade på hyllor och bänkar där inne. Till slut, precis innan jag skulle gå, kom vi fram till den lösning som verkar vara den bästa, med de medel vi har att tillgå. Men vi måste nog pula lite imorgon också. Och börja storstäda! På måndag börjar inskolningarna, och då måste vi ju skapa ett gott intryck till barn och föräldrar!

Sen fick jag sms om att min mor och syster ville ha mig till stranden när jag hade slutat jobba. Och jag funderade över om jag skulle ta bilen dit, eller cykla, och kom fram till att jag skulle cykla, eftersom bilen ändå får gå mer än vanligt nu, i och med att jag måste ta den imorgon också, då jag ska ha med mig mjölk och andra kylvaror då. Men vad gör jag?
Jo, mitt undermedvetna måste ha bestämt sig för att jag skulle ta bilen, för den backade jag minsann inte in i carporten, som jag skulle ha gjort, utan ställde den precis utanför grinden in till innergården, som jag brukar göra när jag ska in och hämta något och åka iväg. Jag kom inte på vad jag sysslade med förrän jag hade slagit av motorn och stigit ur bilen, så ja, det var ju som ingen idé att starta den för att köra in den i carporten, när jag nu hade parkerat där. Så det blev till att ta bilen till stranden. Fånig bit, de ca 2,5-3 kilometerna går nog nästan snabbare med cykel.

Fast, jag hade fått en avi om att jag hade paket att hämta ut nere på stan, och jag trodde att det kanske var ett stort paket, så då kunde jag ju hämta det direkt efter med bilen. Och så skulle jag ju handla till jobbet, så det kunde jag också göra bilburet. Så så gjorde jag.
Fast paketet var mer som en påse. Så det var inte nödvändigt med bil då egentligen. Jag hade beställt kläder ur H&M-katalogen nämligen. Det var för all del snygga kläder, men de såg baske mig snyggare ut i katalogen. Men men, 525 kronor för tre tröjor, en mössa, frakt och expeditionsavgift. Inte så pjoskigt.
Och inte behövdes egentligen bilen till Flygfyren heller, då jag denna gång bara fyllde en kasse. Fast den var fylld med fem liter mjölk, en förpackning mjöl à två kilo, ett halvt kilo smör och en tolva ägg. Så den vägde lite, men den hade hållit för cykelkorgen.

Så min bil får jobba mycket, bil till jobbet tre dagar i rad - plus att jag har åkt runt hit och dit här i stan idag. Men bensinpriset har gått ner till 12:94 nu, det har alltså rasat med en hel krona på bara några veckor. Ekonomiskt sett trevligt, men oturligt att jag passade på att tanka upp de fem liter jag hade kört upp, då jag såg att den igår hade gått ner till 13:04 och jag trodde att det skulle gå upp, då jag läste i gårdagens tidning om oroligheter som pressade upp råoljepriset. Men tji på mig.
Hur som helst så använder jag ju fortfarande bilen väldigt lite, så nu gör det mig inte jättemycket att bensinen är så dyr, det är ju trots allt bra om folk inte kör bil i onödan, och som jag, undviker det i största möjliga mån. Men kom igen, sen i vinter. Då lär min språkmelodi vara en annan.

På stranden träffade jag på två gamla skolkompisar som jag inte har träffat på väldigt länge. Den av dem som jag en gång i tiden kände bäst, gick jag i låg- och mellanstadiet med, och den andra gick jag där, men han gick även i klassen under på gymnasiet. Det var trevligt, de var rätt pratsamma och så, så vi simmade och pratade. Inte så mycket gamla minnen och så. Inget alls, faktiskt... vad jag minns i alla fall. Utan mer om nutiden, vad som händer och så. Trevligt.

När jag lagade middag, svulstig sådan med stekt lax, kokt potatis, spröda sockerärtor, soltorkade tomater, räkor, gurka och hemgjord dillmajonäs, så gick min brandvarnare igång på högsta volym - trots att det inte osade nämnvärt alls, jag hade ju fläkten på. Och brandvarnaren sitter ju här ute, i det stora rummet. Men den gick ju igång mitt i natten förut, utan rimlig förklaring, så det här verkade vara en repris på det. Lite pinsamt i och med att min balkongdörr stod på vid gavel och folk med säkerhet satt på sina balkonger här runtomkring.
Men god blev maten, och mätt blev jag.

Och just det! Mitt ex till smålänning har nu först accepterat min inbjudan till facebook, som jag skickade för länge sen, och som nästan utlöste ett bråk i och med en enorm envishet och utbrott som "jag har ju sagt att jag inte vill gå med i facebook!!". Men nu så, nu passar det.
Men jag är å andra sidan inte den som tycker att man inte får ändra och förändra sig.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: vnbpvx

tisdag, juli 29, 2008

Glädjen är stor, i mina klara ögon bor den

Idag ska jag skriva ett gnällfritt inlägg. För jag har inte så mycket att gnälla på idag.
Har inte speciellt ont i munnen längre, ens efter tuggummi. Hurra för det!

På jobbet har det varit trevligt, visserligen hade jag inte behövt börja klockan 6:00, som jag gjorde, för barnen som skulle komma då, hade tagit ledigt (och glömt bort att meddela detta), så jag var ensam på bygget till 8:00. Men jag fick massor gjort på den tiden, mycket som är roligt att syssla med inför uppstarten av en ny termin, såsom att skriva ut och sätta upp nya namnskyltar på hängarna i hallen och på lådor och sånt, att rensa ur en del gamla barns kvarglömda grejer och att bestämma namnordningen på terminens nya hallschema. Förut har ingen speciell ordning verkat råda, men jag tycker bestämt att ju längre barnen på avdelningen har varit inskolade, desto högre upp ska det stå. Ser mycket märkligt ut när ett barn som bara har inskolningstider, står först, åtföljd av "gamla rävar" och med fler inskolningsbarn längre ner. Nej, ordning och reda, ska det vara!

När barnen så dök upp, så förflöt dagen relativt lugnt. Min kollega stämplade in klockan 10:00, och tog över barngruppen, medan jag gick in och lagade lunch. Lax, potatis och skirat smör - i den mån att skirat smör är detsamma som smält smör, för det var så jag gjorde. Ja, och så blev det kokta haricot verts och sockerärtor, samt röd paprika och körsbärstomater. Gott, gott!

Sen, när de två minsta sov, och de tre osovande barnen pysslade med sitt, efter maten, så fixade och donade jag och min kollega ännu mer. Vi har tur som båda sommarjobbande, är stationerade just på den avdelning vi på allvar ska jobba på i höst. Hade verksamheten den här tiden legat på en annan avdelning, så hade vi ju inte kunnat fixa med "vår" avdelning på samma sätt alls. Men nu går det att småplocka här och där.
Vi möblerade om i lekrummet bland annat. Får se vad den tredje kvinna som ska jobba med oss två där, säger om vår idé. Själv tycker jag att det blev bra.

Sen åkte jag hem, och tog mig ganska omgående till Flygfyren, där jag bland annat inhandlade nya krukor och sköljmedel.
Köpte, efter mycket mätande hit och dit, två krukor. En som ersätter den kraschade, och en att ställa en annan, ytterst ful kruka i.
Men, jag hade otur med sköljmedlet. När jag kom hem, så upptäckte jag att det hade läckt ur, i påsen. Det är andra gången det händer med sköljmedel! Vad fasen, är korkarna så svåra att skruva på ordentligt, efter provluktning? För provlukta på sköljmedel, det måste man ju göra. Så också jag. Men eftersom jag är så klantig (ja, jag tänker inte skylla på att felet är någon annans), så kanske jag ska ta för vana att provlukta i en flaska, och sen ta en annan, av samma sort. Inte helt moraliskt kanske förstås. Hrm hm. Kanske helt enkelt får se mig för bättre.

Sen ägnade jag mig åt att plantera om en palm som jag länge har ansett har för liten kruka. Den fick överta krukan som tidigare en solros stod i, som akut fick rycka in till köket och den växt som fick sin kruka kraschad. Men jag tycker inte riktigt att den krukan passar i köket, så vardagsrumsfönstret får det bli. Helst skulle den vara ute på balkongen, men jag tror inte palmen vill bo där.
Det blev i alla fall väl omplanterat.


f.d solroskruka + omplanterad palm

Och just ja! Jag hade ju fått post idag. Post, som i rolig post! Nämligen två publikbiljetter till inspelningen av Boston Tea Party! Gah så kul! Jag försöker få Tove med mig där, men hon var inte helt övertygad om att hon kunde. Så, anmäld ditt intresse, vet jag! Fast den här gången gäller det alltså att gå med mig, inte att överta båda biljetterna, som med batmanförhandsvisningen. Men känner du att du den 15 augusti inte har något emot att klockan 17 befinna dig i Frihamnen i Stockholm, med mig; hojta!
Filip & Fredrik är ju underbara! Hurra!
Kruxet för egen del är att det krockar med jobb. Och inte vilket jobb som helst, vi har en av årets två planeringsdagar just då, och den måste jag smita ifrån ca två timmar i förväg. Och det är obligatoriskt med planeringsdagarna, ingen har fått ledigt för de dagarna. Men de två sista timmarna bör jag kunna avvika ifrån, jag har ju planerat min nya avdelning rätt mycket nu, medan de flesta andra dråsar på semester fortfarande. Så jag hoppas att det ska gå bra. Eller, det får det lov till att göra.

Och Tove sms:ade om intressanta konserter den åttonde i denna månad, men kruxet är att de är på Debaser Medis, en lokal som jag nu två gånger har fått allergiska reaktioner av. För mycket jordnötter och för lite ventilation, antar jag. Och det är faktiskt grymt jobbigt att tappa rösten på ett ställe där man verkligen måste höja rösten för att höras. Det går liksom inte att kommunicera till slut.
Men det var gratiskonserter, båda två, så det är ju inget som måste bokas i förväg, förutsätter jag. Då kan jag fundera lite till.

Jag är tveksam inför morgondagen. Då vet jag att de första barnen kommer först 7:15, men jag har arbetstid från 6:00 också imorgon. Ska jag kliva upp i jätteottan också imorgon, och fixa och dona mer i min ensamhet? Eller ska jag utnyttja "sovmorgonen" på så vis att jag kliver upp ungefär samma tid, men cyklar? Jag ställer mig tvehågsen.
Men det är inte en känsla jag tycker om, jag vill veta hur jag ska göra.
- Okej, då bestämmer jag mig nu. Jag tar bil och åker tidigt och gör rätt för mig, med den 15:e augusti i åtanke.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: piyqb

måndag, juli 28, 2008

Friend or foe?

Åh, jag blir så less! Dels har jag av och till förbannat ont i munnen (mest av, men det slog till när jag tog mitt fräscha-upp munnen efter maten-tuggummi, men det blev en kortvarig historia, då tuggummi tycks egga igång smärtan tusenfalt mer än vad mat gör), och dels så har en vän sett till att göra mig till en före detta vän. Igen.
Jag har haft tålamod helt kopiöst jäkla länge, men nu orkar jag inte mer. Denna dryga otrevlighet och uppkäftighet tänker jag inte tackla längre. No more Mr Nice Guy från min sida alltså.
Men det är synd, för i grund och botten rör det en människa som jag tycker om, och som jag dessutom är rätt säker på, tycker om mig någonstans bakom den enorma attitydväggen. Men nej, nu är det nog. Tack och hej.

Och jag måste ha bränt mig värre på ena armen, än vad jag har gjort på rätt länge, för imorse på jobbet, så såg jag att det var som en liten spricka i huden. Alltså, inget sår, utan i det yttersta, yttersta lagret på huden. Och jag pillade lite och drog till, och då lossnade ett stort sjok, ungefär hälften så tunt som plastfolie. Verkligen fjäderlätt och tunt.
Måste vara mer försiktig, solen är inte att leka med.

Ja, och det var ju första dagen på jobbet idag. Det kändes väl okej, var bara fem barn, och jag behövde inte börja redan klockan 6, utan var på plats därute (efter att ha cyklat, förstås) klockan 7:00. Första barnet kom inte förrän vid 8-tiden dock, men då hann jag i lugn och ro sätta mig in i scheman och sånt.

Jag lagade även maten idag, ris och köttgryta blev det. Med paprika, morötter och gurka. Inget vidare digert grönsaksutbud direkt, men det fanns inte mycket i grönsaksväg.

Efter jobbet, stannade jag på hemvägen vid sjön Gillfjärden och tog ett dopp. Där var det riktigt ljumt och skönt, inte alls den här iskalla känslan ens vid första tådoppet. Men bad till trots, så hade jag cyklat mig svettig sen, när jag väl var hemma igen.
Så jag duschade.

Därpå planerade jag igenom vad jag ska äta i veckan, och gjorde en handlingslapp. Hade redan en handlingslapp från jobbet, för jag skulle handla dit också (mest frukt och grönt). Så jag cyklade iväg till Flygfyren utan att tänka så mycket på vilket fordon jag tog, jag cyklar ju alltid.
Men när jag hade handlat, så hade jag totalt sett fyllt tre kassar, och det är ju lite i grövsta laget, att transportera med cykel. Men en kasse på vardera styre, samt en i cykelkorgen, fick det bli.
Och när jag kom hem, kom jag på, mitt nöt, att min frys i det närmaste är proppfull, så jag hade ingen plats att förvara de frysta grönsaker jag hade köpt till jobbet. Suck. Så jag fick ta bilen och åka ut dit och lasta av allt.

Och när jag kom hem igen sen, så möttes jag av ett kök i spillror. En av mina växter hade blåst ner, då jag hade glömt att haka fast fönstret, samt att den öppna balkongdörren skapade ett korsdrag (gissar jag), så den hade helt enkelt puttats ner av min klantighet, trots att jag inte var hemma. Synd det, det var en fin kruka.
Men jag ska ta mig samman och köpa nya krukor snart, borde plantera om lite.
Fast den kruklösa växten fick en kruka dock, slängde nyligen solrosen som jag hade på balkongen, då den var allmänt livlös. Och den krukan passade, någelunda. Lite för stor och lite för okökslig, kanske. Men som sagt, jag ska ta mig samman och köpa nya krukor. Minst två. Fast kanske tre. Plus några plastinnerkrukor också kanske. Måste gå igenom mitt bestånd noga innan jag gör något förhastat dock.

Men hu, detta inlägg har en en hel gråskala av trista toner över sig. Men så blir det ibland.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: loidqmh

söndag, juli 27, 2008

Min just nu trognaste vän; smärtan

Det slog mig när jag var ute och sprang nu på eftermiddagskvisten, att jag har rätt ont både här och där just nu. Visserligen i-landsproblem, jämfört med andra smärtor, men likväl.
Till att börja med, så har jag en finne i örat. Sjukt otrevligt på alla vis, och öm som tusan är den. Det gör ont att ha den där, kort sagt, och jag kommer inte åt den. I natt vaknade jag och kände att det örat var alldeles igenkleggat av något, så jag gick upp och rörde runt med en tops lite försiktigt i örat, och aj! vad ont det gjorde, men jag fick bort tillräckligt av det som den här finnen nu hade läckt ut, för att få tillbaka normal hörsel igen.
I alla fall så har den smärtat något under dagen.
Men så har jag också ont i munnen, igen. Nu verkar det vara en visdomstand på gång, och det är en seg och utdragen slags smärta nu, som främst uppenbarar sig när jag tuggar och sånt. När den sätter in, så bedövar den öronsmärtan lite i alla fall.
Men nu var jag ju faktiskt ute och sprang, och mina vader ville verkligen påminna om sin existens, de spände och värkte ordentligt, där jag sprang. Kunde inte hålla samma fart som jag brukar, plus att det var väldigt varmt också, så det tog nog lite längre tid än vanligt. Men jag sprang i min vanliga åtta.

Nu sitter jag dock här och har mest ont i munnen igen. Kan ju bero på att jag tuggar tuggummi också. Men ja, någon last ska man ju ha, här i livet.

Hursomhelst, så är det synd att man (jag) glömmer bort att uppmärksamma vad skönt det är, alla de dagar då jag faktiskt inte har ont någonstans.
Den här mer eller mindre konstanta smärtan gör mig så slö. Fast jag har fått mycket sol på mitt hårlösa huvud idag, så det känns varmt. Kan vara bidragande faktor också.

Och den här dagen har inte varit gårdagen speciellt olik. Jag befann mig återigen på stranden, fast till en sjö den här gången. Igår var det ju det salta havsvattnet som gällde. Det är ju något fräschare, men det är ibland smidigt med sjö också.

Och imorgon börjar jag jobba igen! Nu blir det väl ingen speciell ledighet förrän i jul igen. Toppen, det känns ju rätt motigt faktiskt.
Fast jag har ju ett roligt jobb, det måste jag komma ihåg.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: bdevf

lördag, juli 26, 2008

Våra tidsfördriv, våra tidsfördriv...

Jösses. Amalia.

Så kan temperaturen på denna dag sammanfattas. Grymt hett har det varit, hela dagen. Och nu, klockan 23 på kvällen, så är det fortfarande 20 grader varmt. Sanslöst härligt! Känns som en medelhavsnatt, ungefär.

Dagen har tillbringats vid havet, naturligt, då det finns så nära till hands. Ett fint havsbad som heter Lundabadet, där har jag parkerat min bak idag. Fast jag blev väldigt ambivalent i mitt parkerande, det var stekhett i solen, så jag behövde bada hela tiden, och även om det för all del var skönt i vattnet, så blev jag rätt snabbt tillräckligt avkyld för att huttra lite, så då klev jag upp. Skytteltrafik mellan filt och hav alltså, så har dagen sett ut.
Men jag har också suttit i skuggan, när jag kände att jag behövde vila mig från springet.
Fullt med bekanta människor var det på stranden, mycket barn och föräldrar (och en kollega/chef) från jobbet. Men det var roligt att träffa några av de som har slutat.

Sen har jag ätit middag med mor, syster och gudmor. Och där efter trampade vi fyra iväg till Kärleksudden, den badplats som ligger närmast min lägenhet, men där jag ännu aldrig har badat.
Där betalade vi 300 kronor i var, för att gå in på Bluesfestivalen och se Nationalteatern. Väldigt proggiga, men väldigt bra! Och fullt med folk var det, som satt i backen där i slätten och tittade. Gud som jag älskar konserter där man får sitta, det är verkligen min melodi.
Det som dock inte är min melodi, är att det på såna utomhuskonserter, är helt okej att röka. Okej, det är ett fritt land och allt det, men hur fritt är det för mig med mina astmatiska lungor att inte få dem förpestade med den där äckliga jäkla röken? Nej, nu tänker jag vara radikal och säga som så:
Förbjud rökning på offentliga platser helt och hållet! Om man vill gasa ihjäl sig, så kan man faktiskt sköta det under sin egen fläkt. Alternativt ute på sin egen balkong, om den ligger långt ifrån min.
Det irriterar mig verkligen med röken, kittlar riktigt retligt i hals och bröst.
Fast hrm, jag vet inte om ett inhängnat konsertområde, som i normala fall är allmän badplats, räknas som offentlig plats. Jag tror inte riktigt det, där har man ju betalat sig in. Men jag tror att mitt budskap är tydligt i alla fall.
Så, vilka är med mig?
(jag väntar mig rungande gensvar)

Nationalteatern så, dess uppsättning har ju förändrats en hel del, i och med att de är så gamla i gemet, så det var lite andra tongångar rent sångmässigt av och till. Fram för allt så var det en kille som såg ut att vara en Ola Salo-wannabe, som enligt min mening faktiskt fördärvade många låtar, som just Kolla, Kolla, som jag länkade ovan. Han gjorde sin grej för mycket, liksom drog ut på sången eller vad man ska säga. Jag är inte så musikalisk och kan därmed inte så många musiktermer, men det var svårt att sjunga med i låtarna, även om jag kunde texten, så visste jag ju inte att han skulle sjunga såpass mycket annorlunda. Men de hade också en ny tjej, och hon var faktiskt bra. Även om hon också gjorde sin grej av det, så följde hon med den gamla rytmen ändå. Tummen upp för det. Hon gjorde Hanna från Arlöv riktigt bra. Och det var faktiskt genom den låten som jag fick upp ögonen för Nationalteatern, så den låten har jag ju lite extra speciell relation till.

Och nu har jag min lillasyster här, och vi har spelat tv-spel till nyss. Trevligt, trevligt!

Imorgon säger almanackan träning egentligen, men det är tveksamt om jag orkar med det i denna (väntade) hetta. Får bli på kvällen i så fall.
Och sen börjar jag jobba igen... Både bu och bä, så jag får säga buä.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: scrsmc

fredag, juli 25, 2008

Livet är en cykeltur

Jaha, då har det hänt igen. Jag har suttit och skrivit blogg länge, tro mig. Trots att det här är första, jag fast nu övergick den nog i andra, raden, så hade jag skrivit massor! Men så råkade jag trycka på det fina lilla krysset där högst uppe till höger, då jag skulle skifta fönster. Bah. Allt borta!

Men lite kan jag nog skylla på alkoholen faktiskt, för jag har druckit ett och annat glas mer än vad jag brukar, denna kväll.

Nåja, jag måste väl börja med att avhandla gårdagen. Det var riktigt trevligt att gå på bio med Siri, var ju grymt länge sen vi sågs. Av allt att döma, så hade hon nog inte sett mig utan hår. Men men. Filmen var väldigt bra i alla fall. Men jag måste ha missat en del detaljer ändå. Kanske berodde på att jag tjuvläste vad en granne skrev i sin sms, som hon envisades med att skriva HELA tiden under filmen! Men den där kung-fu-pandan sa faktiskt inte till innan filmen började, så tja, låt gå då. Först skrev hon ner texten till någon av låtarna, troligen självaste Mamma Mia, men jag vet inte riktigt. Sen skrev hon något om abduktion också, så det kan ju vara så att någon närstående nyss har dött. Då får man ju ha överseende. Det lät inget varken när hon fick eller skrev sms, allt som märktes var skenet från telefonen, så jag kan verkligen inte klaga.
Men hur som helst, så fattade jag aldrig riktigt att Colin Firths roll var gay i filmen, som Siri sen påpekade för mig. Men det kan ju också vara ett tecken på att jag är oerhört öppensinnad och inte placerar folk i fack helt lättvindigt. Haha! Där fick jag till det!

Efter filmen så var vi på kinarestaurang och åt gott. Och prisvärt, det måste jag säga. Vi båda tog det som hette "meny för 1 person", och det var ju trerätters, för inte mer än 160 kronor! Och mycket mat också, blev verkligen mätt! Och då åts inte ens allt ris upp. Så kinamat kan man (jag) ju ta med i beräkningen någon annan gång, om jag vill äta gott och inte så dyrt.

Dessutom har jag ju presentkort på Gamla Stans Trädgård! Herregud, när jag ska jag använda det? Sist jag hade ett presentkort på en restaurang, så var jag i startgroparna till mitt förhållande också, och hade en given aspirant att bjuda med mig, men det har jag ju inte nu. Och det här nya presentkortet ligger på hundra kronor mindre än det förra, så på det här kommer man inte undan med trerätters för två och bara lägger till en ynka femma, som det var då. För trerätters är baske mig trevligt! Och får jag välja, så är jag en förrätternas man, verkligen. Hellre förrätt än efterrätt för min del, det är huvudregeln. Tycker oftast att det är så oerhört gott med de förrätter som tillhandahålles på restauranger! Mums!
Men därmed avskyr jag inte efterrätterna heller, såklart inte. Men om jag måste välja, så faller valet på förrätt.

Idag då, så har jag till en början, städat min lägenhet. Men det var lilla städningen som stod på tur denna gång. Skönt det, så varmt som det var, så ville jag ju bara ut. Jag passade på att byta dammsugarpåse också, något som jag inte har gjort alls, under den tid jag har bott här (flyttade in och köpte dammsugaren i mars 2007), och inte för att påsen var full, men filtret i den har dammat igen alldeles flera gånger innan, vilket orsakar överhettning och nödstopp av maskinen, och då är den obrukbar i långa stunder, vilket är rätt frustrerande när man har ett golv att städa.
Men sen, som den sög! Och inte blev den speciellt varm heller. Så jag kan varmt rekommendera att byta dammsugarpåse minst en gång om året, varken det behövs eller ej.

När lägenheten var städad, så kände jag hur det kröp i kroppen; den ville ut och röra på sig. Så jag fyllde en flaska med vatten (något som jag inte har tänkt på de föregående dagarna den här veckan), och satte mig på cykeln, och cyklade i likhet med i förrgår, utåt Yxlanhållet. Men först tänkte jag att jag skulle cykla till Kapellskär, men så när jag kom till den vägen, så insåg jag att det var en för stor och vältrafikerad väg, för en liten cyklist som jag, så jag vände och cyklade bortåt det Väsby som jag sist vände i, men den här gången fortsatte jag, och cyklade och cyklade. Det finns ingen hejd på vad jag orkar på cykelryggen!
När jag passerade en skylt som visade NORRTÄLJE 14 åt motsatt håll, så började jag fundera på om det kunde vara dags att vända, för hur långt jag än cyklar, så måste jag ju cykla lika långt tillbaka. Men äsch heller, det kändes för snart ändå. Jag var inte klar med den vägen. Så jag trampade på, och till min förvåning kom jag snart till en korsning, där det föröver satt en skylt där det också stod NORRTÄLJE 14 på. Så jag behövde alltså inte vända, kunde cykla på istället! Och så jag gjorde! Tog en rejäl runda på drygt tre mil alltså! Plus att jag sen har cyklat fram och tillbaka mellan Harsjövägen, vilket är ytterligare drygt sex kilometer totalt, så jag har avverkat sisådär 36 kilometer idag! Gör om det du!
Men jag lovar er, mina ben är starka som aldrig förr!
Jag tyckte att jag under den intensiva träningsperioden i FCZ fick styrka och kondition som aldrig förr, men den tror jag baske mig att jag har överträffat nu! Glenn Hysén kan alltså bytas ut mot en rostig gammal cykel (och en stor portion självdiscipin).

På radion idag så resonerade de fram att den här dagen troligen är året bästa dag. För det är ju juli månad, vilket många nog anser är den bästa månaden. (Jag tror nog att jag måste sälla mig till den skaran i alla fall), och dessutom är det ju lönedag, och vilken dag i månaden är bättre än den? Ingen.
Alltså, bästa dagen på året. Inte helt ologiskt, enligt min del. Rent opersonligt (för man kan ju ha personliga åsikter gällande upplevelser och sånt, om vilken dag som är bäst), så är den svår att slå. Julafton är väl trevlig förstås, men det är ju bra mycket trevligare med den värme som nu råder.

I alla fall, så innebär ju denna nya löneperiod, att jag äntligen fick sammanfatta min kassabok och den budget jag har gjort, och det var riktigt intressant. Jag hade överttrasserat de flesta posterna, några med några få kronor bara, och andra med flertalet hundralappar, men så hade jag också dragit in bra mycket mer pengar än vad jag hade budgeterat för. Och när jag sen räknade ihop mina utgifter, så överträffade de ändå inte junilönen, så hade jag satt budgetsiffrorna lite annorlunda, så hade jag kunnat få budgeten att hålla ändå, för jag gick på plus med närmare 3600 kronor, och det är ju baske mig fantastiskt bra jobbat!
Men sen har bilen inte kostat mig mycket alls den här månaden. Jag har ju knappt inte kört den alls, och heller inte åtgärdat några fel, så försäkringskostnaden där, var det som överhuvudtaget lyfte den siffran lite. Och det hade jag ju räknat med, plus en hel del bensinpengar, men det har alltså uteblivit. Jag är ju fantastiskt duktig på att cykla istället för att bila. Hurra för mig!

Och apropå bilen, så beställde jag ju igår tid hos Roslagsbil, för felsökning av min bil. Och för den felsökningen ville de ha 1410 kronor, som jag bestämt tror att jag skrev igår. Rena rånet för att titta på en bil.
Och jag hittade ju en verkstad som jag bor granne med, som skulle göra samma jobb (titta och se vad som behöver åtgärdas) för noll kronor. Och som bekant är ju gratis godare. Så jag slog faktiskt slag i sak och avbokade min tid hos Roslagsbil, för att lite längre fram åka till grannen.

Och apropå att ringa, så satt jag och betalade lite räkningar tidigare också (men fasen så få de var denna gång!), och bland mina e-fakturor, så hade jag två fakturor från Etanet, min bredbandsleverantör. Den ena var på noll kronor (fråga mig inte varför de skickar ut en sån), och den andra var på någon dryg hundralapp. Och jag tänkte att den som det är noll kronor på, den kan jag ju inte betala, och den behöver ju inte ligga i min inkorg heller, så jag raderade den.
Trodde jag. Men det visade sig att jag raderade den som jag faktiskt skulle betala! Oh herregud, då var det bara att ringa till Etanet och be dem fakturera på nytt, tänkte jag, för utebliven betalning kan ju leda till inkasso och betalningsanmärkning och kronofogden, tänkte jag, och det är jag ju inte sugen på.
Så jag ringde dit, men det visade sig att jag har betalat in för mycket (på grund av felfakturering från deras sida, som jag förstod), så jag behöver inte betala något än på länge, så det var ingen som helst fara med det. Nästa gång det skulle betalas, så ska jag betala 72 kronor. Ingen gigantisk räkning, direkt.

Men se där, det gick att författa ihop ett nytt inlägg, trots att jag redan hade skrivit ett! Men jag visste det, för jag var desto mer vinpåverkad när jag skrev det första, men det har börjat släppa nu, så jag behövde i det här försöket, inte älta vin och huvudsnurrighet, som i det första försöket.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: pcjth

torsdag, juli 24, 2008

För jag är brun om bena

... Men röd om axlarna!
Hm, jag brände mig nog ändå lite värre än vad jag trodde igår, för hela kvällen hettade det och gjorde ont i huden där, högt uppe på mina armar. En kompis tipsade om att jag kunde ha yoghurt på, men jag hade ingen yoghurt hemma. Så som Caisa Warg sade, så får man ta vad man har. Och i mitt fall så hade jag fil, som jag, när jag var klar vid datorn, baddade på. Jag ville ju inte slibba när datorstolen och det.

Och jo, det lindrade faktiskt! Men tunna mängder fil på het hud i varm omgivning, den håller sig inte fräsch speciellt länge. Så ganska snart luktade det rätt surt.
Men jag skulle ju gå och lägga mig också, och kunde inte gärna fila ner sängen, så jag fick skölja bort det sen. Det var på sitt sätt synd, för huden var sval efter filen, men efter en bortsköljd stund, så var den het igen.

Idag har jag smort in mig med solskyddsfaktor flera gånger, och dessutom försökt se till att de brända partierna inte har fått vara i solen. Helt har jag dock inte lyckats, för på min förmiddagscykeltur, så kände jag återigen att det hettade lite på den arm som var vänd mot solen.
Idag cyklade jag långt också, men jag vet inte riktigt hur lång. Tog utåt Malstahållet igen. Mig veterligen har den här staden bara fyra utfarter, varav en är motorväg = cykelförbud och en är vägen till mitt jobb = kan jag utan och innan, så jag har egentligen bara Malstavägen och den jag cyklade på igår, att välja på. Fast i och för sig, på vägen jag cyklade på igår, kunde jag välja att svänga åt andra håll i och för sig. Men men.
Idag cyklade jag både till och förbi Malsta innan jag vände. Så det blev en fin bit.

Sen... eller, ska jag vara ärlig så var det faktiskt innan. Men jag orkar inte redigera om. Jag var i alla fall på Elgiganten och tittade på digitalkameror också. Har blivit lite sugen på att köpa en, nu när Tove har slagit slag i sak i ärendet. Det fanns väl en del fina och prisvärda, men jag köpte ingen. Hade ju planerat för att ta med mitt minneskort från gamla kameran, så att jag var säker på att det skulle passa, men det glömde jag i och med att jag fick sms precis när jag skulle sticka hemifrån, och helt kollrade bort mig i mina planer.

Fick mail från Roslagsbil med telefonnummer jag skulle ringa för att konsultera om min (bråkiga) bil. Huga, jag tycker inte om att ringa såna samtal, när jag inte är riktigt på det klara över vad jag ska säga. Men men, jag sparkade mig i baken och gjorde det ändå. Och på det första numret svarade ingen. Toppen.
På det andra numret svarade någon som tyckte att det var lite märkligt att jag hade fått just hans nummer, men han åtog sig mig ändå. Och vi kom fram till att enbart en felsökning på de problem jag beskrev, skulle gå på inte mindre än 1410 kronor. Alltså, det är kostnaden för att ta reda på kostnaden för vad reparation skulle kosta. Sanslöst och hutlöst i ett svep! Men vi bokade in en tid i alla fall, för den ligger en bit in i framtiden, så i väntan på den, så kan jag ju söka andra alternativ och sen avboka tiden. Googlade lite, och såg att jag faktiskt bor granne med en bilverkstad. Det har jag aldrig tänkt på, trots att jag cyklar/går förbi den i stort sett varje dag. Så jag mailade dem, för det vore ju smidigt om de var lite billigare, när de ligger så nära.

Sen har jag, i likhet med andra dagar, spenderat mycket tid på balkongen. Sittandes/liggandes på golvet då, för det finns en strimma av skugga att röra sig på där nere. Det gör det inte uppe på stolarna, plus att de är rätt obekväma att sitta på en längre stund. Golvet, med kuddar och så, är faktiskt väldigt skönt!
Men det blev så fruktansvärt hett till slut, så jag var tvungen att gå in. Då passade jag på att maila lite istället.
Var grymt sugen på att bada lite, men det kanske blir imorgon istället. Värmen ser ju ut att både hålla i sig och eskalera! Hurra säger jag, trots att semestern snart är slut. På jobbet är vi ju ute mycket också, mer än inne på sommartid, så det är ju hemskt trevligt med varmt och vackert väder då också.

Nyligen duschade jag bort all cykel- och balkongsvett och gjorde mig fin inför kvällen, då jag ska gå på Mamma Mia! med Siri, och sen äta en bit mat på någon restaurang. Det ska bli så kul och trevligt!
"Äta en bit mat" förresten, det är en riktigt hemtrevlig mening att säga. Smaka på den, du!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: mtuimb

onsdag, juli 23, 2008

Det perfekta vädret!

Jag undrar om det inte har varit (och är) perfekt väder för mina ändamål idag. Jag tror jag har skrivit att jag vill ha minst 25 grader varmt och sol så här på sommaren, men idag på förmiddagen har det nog varit 22 grader och sol och knappt inte blåst något, och ja, det har varit väldigt ultimat, för det var då inte för varmt för att ta en cykeltur på förmiddagen. Tror jag cyklade närmare två mil. Jag klockade i alla fall så att jag cyklade en halvtimme utåt Yxlan-hållet och sen en halvtimme tillbaka, och jag kom bra mycket mer än en mil bort i alla fall, för jag passerade en skylt i Björnö som det stod "Norrtälje 2" på, och sen en längre bort som det stod "Björnö 3" på, så redan där hade jag ju cyklat en halvmil (och med tillbakavägen inräknad så blir ju det en mil), men jag cyklade som sagt bra mycket längre än så.
Det är riktigt härligt att cykla!

Och vädret har också varit väldigt tillåtande för bad, för sen blev det uppåt 25 grader på eftermiddagen, och då har jag tillbringat den på stranden vid Lommaren, här i Norrtälje. Riktigt stekigt varmt i solen, och svalkande svalt i vattnet.
Jag brände mig nog lite precis nedanför axlarna, verkar det som. Det hettar och är lite rödaktigt.
Men i övrigt börjar jag bli brun och fin! Är så snyggt att benen äntligen blir några nyanser mörkare också, ah, läckert.

På stranden såg jag att ungdomsgänget som jag en gång spelade kubb med, var. Men jag vet inte om de såg mig. Vi var aldrig så nära varandra att det var läge att hälsa i alla fall.

Tore skrev till mig tidigare och bjöd in mig till hans föräldras stuga på Värmdö i helgen. På lördag är jag upptagen, så vi får se hur det blir. Kan tänka mig att det är rätt omständigt att ta sig dit och tillbaka på fredagen.

Ja, i alla fall, när vädret är detta, så kommer jag verkligen in i semesterlunket. Först motionera på förmiddagen och sen slappa resten av dagen. Det är helt underbart! Och det ser ut att bli sådant väder imorgon också, så lär jag upprepa proceduren. Bad får vi se hur det blir med, nu hade jag sällskap av mor och syster på stranden, men det lär jag inte få imorgon, så då är det tveksamt. Jag är inte mycket för att strandhänga för mig själv.

Och imorgon är det ju bio och mat med Siri också. Det ska bli riktigt trevligt! Har hört så mycket gott om Mamma Mia!, så det ska bli väldigt roligt!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: wztyanl

tisdag, juli 22, 2008

Larmet gick!

I natt hände något ytterst märkligt. Tycker i alla fall jag, i den sömdruckna relation jag har till det som hände.
Klockan 4:23 väcks jag av att det tjuter som bara den i lägenheten. Först trodde jag att det kanske var telefonen, men näe, så högt låter inte den. Ganska snart kan jag konstatera att det är brandvarnaren som tjuter i högan sky. Så jag börjar ju se mig omkring; brinner det? Men nej, jag kunde inte se något som tydde på det, så jag gick in i köket, hämtade en stol och stängde av brandvarnaren. Jag luktade efter eventuell röklukt också, men jag kände inget sådant. Och jag gick ut på balkongen och tittade, iförd inte alls så mycket kläder (därmed inte sagt att jag var naken!), och såg mig omkring och luktade, men jag kunde varken känna eller se något som tydde på brand någonstans. Inte heller i trapphuset verkade det ryka eller så heller. Och yrvaken som jag var, så kom jag då att tänka på den här festivalolyckan i Norge, där två människor dog i en buss som fylldes med gas på något vis. Tänk om brandvarnaren hade reagerat på någon gas? Som var lukt- och färglös?
Jo, nog stack det lite i ögonen när jag kände efter riktigt ordentligt. Men det gör det ju å andra sidan ibland när man är nyvaken också, så det var ju knivigt läge.
Men om det nu var gas, så kanske den kom via ventilationen, som jag såhär i sommartid har på på lite mer blås, hela tiden. Så jag stängde av den och öppnade balkongdörren istället, så att det skulle bli lite vädring.
Jag tog ut batteriet ur varnaren också, så att jag skulle få sova ostört sen. Men, märkligast av allt, den pep till en gång, utan att ha batteri i sig!
Men jag somnade i alla fall sen och vaknade först vid åttatiden av att några pratade nedanför min balkong, men sen var det faktiskt tyst ända fram till halv elva, då jag vaknade nästa gång och fattade beslut om att kliva upp.
Jag provslickade lite på batteriet, sådär som man gör för att se om det finns någon kräm i det. Jag gjorde det dock med viss bävan eftersom jag vet en låt baserad på fakta, där de sjunger att det varje år dör nio människor när de testar såna 9V:s-batterier på tungan. Och man vet aldrig hur det är med sanningshalten i musik som säger sig presentera fakta. Men det kittlade till, och jag dog inte. Men å andra sidan rådde det ju egentligen inget tvivel om att batteriet inte var slut, för det var ju inte såna där varningspip jag hade hört, utan det var ju verkligen själva brandvarnarsignalen.

Så jag är inte klok på det där ännu, det står sig som ett mysterium fortfarande.

Sen åt jag min frukost, klädde på mig inte allt för snygga kläder och stack ut och cyklade. Jag cyklade runt lite planlöst här och var i staden, bland annat ut på banvallen ut mot Malsta. Jag vill ju känna att kroppen får jobba lite, trots att det är semester.

Efter det har jag legat länge i solen på min balkong och läst och jäst. Tror äntligen att mina ben börjar bli lite bruna nu. Huvudet skylde jag dock i vanlig ordning med kepsen. Har ingen lust att bränna mig på hjässan.

Nu har jag potatis i ugnen, för idag tänker jag dinera på bakad potatis och skagenröra. Det är inte helt fel, vill jag lova!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: vqwuxzda

måndag, juli 21, 2008

Realisationsglädje!

Då var det sådags att blogga lite igen.

Imorse vaknade jag med målet inställt på att cykla till Brothers och inhandla ett par byxor jag tidigare har spanat in där. Och när jag så satt och läste lokalblaskan på morgonen, så fastnade mina ögon på en annons: "jätterea på Brothers, start måndag klockan 12". Ungefär så löd den.
Hurra, tänkte jag! Jag som redan hade siktet inställt på att ta mig dit, det passade ju som firren i pölen!
Fast, det är klart, reapriser brukar aldrig gälla plagg som jag är intresserad av. Det är min bittra erfarenhet. Särskilt inte byxor i min storlek.

Och klockan 12 först skulle den börja... Det var ju tre timmar dit från det att jag läste det. Så då skulle jag sysselsätta mig fram till dess. Och på himlen tornade allt mörkare moln upp sig, och rätt som det var, så öppnade himlen sig, och regnet hällde ner. Jag satt då vid datorn och hade i vanlig ordning radion på. Och det åskade, men jag hade räknat till sex, som minst, mellan åska och blixt. Men jag har glömt hur man omvandlar det till kilometer, men jag tänkte i alla fall att det var ju inte precis ovanför här då. Men så knäppte det till och datorn slocknade och radion tystnade. Fast de kom igång snabbt igen, men det var tillräckligt för att få mig att dra ut alla väsentliga sladdar, för jag vill baske mig inte att åskan förstör något för mig.
Så då hade jag ju inte så mycket att sysselsätta mig med. Radion brukar jag ju alltid ha på här hemma, utan den känns det nästan inte som att jag är hemma. Men jag lade mig på soffan och läste.
Nu läser jag Dennis Lehane's Gone, baby gone.

Sen blev klockan dags i alla fall, och regnet öste fortfarande ner, så jag tog faktiskt bilen för en så futtig sträcka som ner på stan. Jösses, det var länge sen jag gjorde det. Jag får be moder natur om förlåtelse snarast. Nu kanske?
- Förlåt.
Men till min favör så dalar ju äntligen bensinpriset, åtminstone tillfälligt. Vilket jag rent naturmässigt förstås inte tycker är så bra, men ekonomiskt sett, så är det ju en fördel.

När jag så kom in på Brothers, då såg jag, till min stora glädje, att det var halva priset på just de byxorna jag hade spanat in! Hurra alltså, sicken tur att jag inte impulsköpte dem när jag först såg dem! Så blott 249 kronor för ett par tjusiga, långa sommarbyxor i storlek XS. Det är ju i och för sig lite för stort, men mindre storlek finns ju inte att få, i den storleksklassen. Men det säger ju lite om storlekssystemet också, när Extra Small är för stort för mig, som inte är sjukligt smal (vilket steget under extra small kanske borde vara?). Jaja, jag har ältat byxstorlekar förr, och tänker inte gå in för djupt på det igen. De passar hyfsat bra i midjan, och de har snöre att knyta åt. Men knyter man för hårt, så blir det knöligt och inte allt för snyggt. Så det är en balansgång.

Till middag ikväll satsade jag stort och gjorde kålpudding och kokt potatis. Uppvärmd vitkål är ju faktiskt jättegott! Hade nog kunnat äta mig mätt på det utan att ha med köttfärsröran som var i själva puddingen också, men men, nu följde jag ett recept. Men jo, som svar på dina tankar, så kan jag erkänna att jag har fisit lite extra sen middagen. Jag har dock en välventilerad lägenhet och inga gäster inbokade.

Däremot så har jag ett besök på Gröna Lund inbokat! Gud så trevligt och kul! Och det är den tredje augusti, så den helgen blir det väl att fara in och ut till Stockholm både lördag och söndag, för på lördagen är det ju prideparaden, och den vore ju väldigt roligt att se. Jag har bara sett den en gång, och det var 2006.

Som av en slump så bloggbläddrade jag lite, och såg att just den här dagen, fast för fem år sen, skaffade jag msn messenger. Jag var inte direkt först ut med det, utan gjorde det efter påtryckningar från kompisar. Jag tyckte att det räckte fint med lunarstorm innan dess, men messenger revolutionerade nog ändå kontakten med folk via datorn, också för mig.



Övre delen av min msn-lista

Nu ska jag duscha!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: nzhvtx

söndag, juli 20, 2008

Människolivets okränkbarhet

Idag tänkte jag försöka skriva ett seriöst inlägg. Faktiskt så seriöst att jag i natt drömde att jag skrev det, men att en kompis raderade det precis när det var färdigskrivet och att jag då blev fruktansvärt arg. Ilska har varit återkommande i mina senaste drömmar.

Men först, måste jag berätta att jag idag - äntligen - har tagit mitt premiärdopp! Det skedde i Lommaren, och det kändes ju för all del rätt kallt till en början, men jag doppade hela kroppen och simmade en bit. Två gånger, med solning emellan.
Jag trodde faktiskt nästan att det skulle bli en badfri sommar, eftersom vatten- och lufttempteratur inte har varit på en tillfredsställande hög nivå samtidigt. Men idag så var det omkring 21 grader i vattnet och kanske 23 grader i skuggan (och en gassande sol), så då, efter att ha svettats i tvättstugan, cyklade jag iväg mot stranden.

Igår såg jag två filmer. Den första var Se upp för dårarna, svensk film regisserad av Helena Bergström.
Mycket bra film tycker jag, skildrade på ett bra sätt hur livet för en till Sverige invandrad familj kan se ut, och den vardagsrasism som finns i samhället osv.
En av de bättre svenska filmer jag har sett, måste jag säga. Den hade så mycket.

Filmen slutade klockan 22, då jag lät kanalen ifråga, TV4+ stå på, medan jag satte mig vid datorn och chattade med lite olika människor.
Sen hann klockan bli omkring midnatt, när jag tänkte att jag nog skulle gå och lägga mig. Jag hade ju gått upp i semestersammanhang, rätt tidigt, i och med fotbollsmatchen och det, så jag var lite trött. Men då fastade ett öga, eventuellt två, på tv:n. Det var ju Edward Norton som syntes där. Då slog det mig! American History X skulle ju gå senare på kanalen, det hade jag ju sett i någon tv-tablå. Och det är en film som jag tydligt mindes att den berörde mig ordentligt, då jag såg den första gången, vilket jag faktiskt tror, var i skolan på högstadiet. Men det låter jag vara osagt, för jag minns inte exakt.

Hur som helst, jag beslöt mig för att börja titta på filmen, och se om jag skulle orka hålla mig uppe. Den skulle vara slut klockan 2:10, såg jag. Och det kändes lite sent.
Men vilken film det är! Den höll mig klarvaken hela tiden, och jag kände verkligen att den höll kroppen i schack, för jag var väldigt spänd när det var filmen som spelades, men i reklampauserna, slappnade jag av lite mer, och då blev ögonlocken också tyngre. Men så fort filmen gick igång igen, så piggnade jag till.

Det är en oerhört gripande film. Å ena sidan fruktansvärd, vidrig och skrämmande, å andra sidan vacker, fantastisk och suverän.
Och den fick mig att fundera mycket. Filmen kretsar kring ett brödrapar och nynazism, och det verkar ofrånkomligt, all form av rasism, grövre eller mildare, engagerar mig. Jag hade ju redan i första filmen öppnat upp det sinnet för kvällen, och sen späddes det på å det grövsta.
Det förekommer, speciellt till en början, mycket hat i filmen. Och jag själv ser mig inte som en speciellt hatande människa. Jag tycker att begreppet är så oerhört starkt, och inget jag slänger mig med hur som helst, av just den anledningen. Som exempel, även om jag tror att min absolut värsta maträtt (i alla fall som jag kan komma på nu) är kokt torsk med äggsås, så kan jag inte säga att jag hatar kokt torsk med äggsås. Det finns människor jag inte tycker om, och det finns till och med människor som jag starkt ogillar, men ingen har jag anledning att hata. Hatet är som en pest som förmörkar hjärtat, ja något åt det hållet anser nog jag.
Men jag började fundera, och det finns nog ändå något jag kan känna riktigt djupt hat inför, om jag letar i botten av mitt hjärta. Jag hatar hur vissa människor kan tro sig stå över andra, och utsätta dem för de mest vidriga påhopp, i sina försök att rättfärdiga sin påstådda överlägsenhet. Det gör mig så arg och upprörd! Och jag hatar svastikan och allt den står för, även om den i sig bara är en harmlös symbol. Men den står för så mycket mer, jag kan ärligt talat inte komma på någon annan symbol som väcker så många känslor som den. Det skulle väl vara om någon jag tycker väldigt mycket om, ger mig någon form av hjärta, som det kanske skulle överstiga känslorna inför svastikan.
Jag kan inte för mitt liv förstå, hur sunda enskilda individer, i grupp får för sig, att den symbolen står för något bra, att den ska tatueras in i skinnet, liksom brännas fast i själen. Och att håret måste rakas bort, och att alla som tillhör någon annan etnicitet eller religion, eller för den delen sexuell läggning eller på något vis är funktionshindrad, skulle vara mindre värd och därmed vara rättfärdigade objekt att attackera och antasta på alla möjliga olika vis. Det är helt ofattbart.

Människan borde egentligen ha fötts blind och döv, så att vi fick kommunicera genom kroppen, och då inte veta om banala olikheter som inte är någon avgörande faktor för annat än hur mycket solljus huden tål, eller för den delen vad man tror på och så.

Människolivet, i alla dess former, skall vara okränkbart.

Och det får mig ju att fundera vidare, hur många tror att mitt hårlösa huvud är ett resultat av min politiska uppfattning? (om man nu ens kan räkna nazismen som en typ av politik). Det har jag ju ingen aning om, vad folk som inte vet, i smyg tror. Men det är en äcklande tanke, att någon som ser mig på stan, kanske tror att jag har extremhögersympatier.
Nej, det är ju sjukdom i mitt fall, som gör mig helt kal.

Jag undrar om jag kanske i ett tidigare liv kan ha varit utsatt för nazism och/eller rasism på något vis. Kanske jag dog i ett koncentrationsläger? Man vet ju aldrig, i synnerhet inte om man tror på återfödelse. Och i viss mån gör jag nog det.
För något inom mig måste ju vara en utlösande faktor, för att jag ska ha fått denna grova avsmak för det allt det högerextrema.

Så att den gruppen växer sig större och starkare i samhället, åtminstone som det verkar, tycker jag inte är annat än en stor skam.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: tiapyy

lördag, juli 19, 2008

FCZ på frammarsch

Men först måste jag skriva om min dröm, den var i vanlig ordning, helt sanslös. Sanslös som i utan sans, utan vett. Jag drömde att jag var i Drottningdal, där jag är uppvuxen och där jag nu också arbetar, fast i drömmen så var jag på andra sidan vägen, mot idrottsföreningen till. Det var en föreningsgård där på min tid som lokal ungdom, och det var på den jag befann mig i drömmen. Där var jag i alla fall med min barndomskompis och hans storebror, med flera. Och rätt vad det var, så sade barndomskompisen att han skulle ta livet av sig, och så var det liksom med den saken, det var bestämt och klart och inget jag kunde ändra på. Hm, så vad skulle jag göra? Ja, jag kom inte på något vettigt, och rätt som det var så var han borta. Ur sikte alltså. Men hans storebror var där, och berättade för mig att hans lillebror hade bestämt för att tända eld på sig själv i en av återvinningcontainrarna som står där på parkeringen. Huga, så hemskt, tänkte jag och sprang dit. Men då pyrde det redan och luktade allmänt bränt där.
Och sen var liksom den delen av drömmen slut, fast jag var kvar på samma ställe, när jag såg tre ungdomar som försökte bryta sig in i min bil, som stod på parkeringen.
Jag blev riktigt jäkla skogstokig, ja så arg vet jag inte om jag har blivit nån gång de senaste tio åren, så jag sprang fram och skrek åt dem, och blev någonslags jättestark typ, så jag lyfte upp dem, alla tre samtidigt, och bar in dem i lokalerna och ner i den gymnastikhall som finns i anslutning där, där jag stängde in dem och ringde polisen, och polisen skickade ut deras föräldrar, som lite förläget kom och hämtade dem. En av mammorna var en mamma till en pojke som går i förskolan, men hon har inga barn som är åldern av bilkaparna, så det var ju något av en logisk lucka.
Sen när de hade gått, så gick jag ut för att sätta mig i bilen och åka därifrån. Men... då var den stulen i alla fall!
Så drömmen slutade med att jag liftade hem och ringde polisen på 114 14-numret och fick tala med någon slö människa som kopplade mig vidare till min gamla idrottslärare. Mycket skumt. Jag blev så less på eländet, att jag vaknade. En halvtimme innan klockan skulle väcka mig.

Och varför skulle då klockan väcka mig? Jo, jag skulle ju upp och på förmiddagen åka iväg och spela fotboll. FCZ hade match på Gräsö, utanför Öregrund idag, 14:30. Och dit kördes det bil, familjebil med mor och syster, som ville se Öregrund med omnejd, plus lite FCZ. Vi räknade det till att min mor bara har sett två matcher innan, samt deltagit i en, och min syster har då följdaktligen sett tre, i och med att hon inte var med i föräldramatchen. Det är inte jättemycket, av alla de matcher som har spelats.

I alla fall så anlände vi där, efter att ha åkt bilfärja dit, med mörka moln i släptåg. Och javisst, lagom till vår avspark, så började regnet ösa ner. Lite obehagligt med de första dropparna, på min kala hjässa, men sen var det nog skönare att vara utan hår faktiskt, inget som klistrade sig fast på huvudet eller så. Hurra för det!
Hurra också för att FCZ gjorde tre mål mot motståndarna, pojkar födda 1995. Nu gjorde de i sin tur fem mål mot oss, men jag är riktigt nöjd ändå. Det är jag i och för sig alltid, då jag känner att jag själv har gjort bra ifrån mig, och det hade jag denna gång. Visserligen var det Farhad som gjorde alla tre mål, men jag tycker att jag gjorde mitt jobb som vänstermittfält bra. Jag var högermittfält ett tag också, och det funkade det med. Men jag har ju så rackans bra kondition nuförtiden, främst på grund av min cykling, så jag orkar ju springa fram och tillbaka på planen, hur många gånger som helst nästan! Det är inte alla i laget som orkar det, vill jag lova.
Så ja, jag är nöjd.
Det jag inte är nöjd med är mina fotbollskor! Felix är mig enig om att de är fruktansvärt obekväma, och ja, jag hade ordentligt ont i stortårna efteråt. Jag skulle nog behöva en storlek större skor egentligen, plus lite tejp runt tårna. Så nu ser det ut som att jag kommer få åtminstone en blånagel till, jag som just har fått tillbaka min vanliga nagelfärg och form, sen Island (för ett år sen), då jag fick blånaglar och i slutändan tappade båda stortånaglarna. De växer så oerhört segt, de där naglarna.
Det är baske mig inte jättekul att då veta att jag troligen ska ha blå naglar i ett år till nu. Men men, sånt är livet.

Det här var den sista FCZ-matchen jag har inskriven i min kalender på ett bra tag framöver nu, men jag hoppas att det kommer lite fler. Jag känner ju att jag på gång nu, mer än någonsin innan! I alla fall när vi spelar mot yngre motståndare, som är i ungefär samma viktklass som jag.
Apropå det, så föll jag över en motståndare, men tog emot mig på ett smidigt sätt, så att han inte blev platt som en pannkaka.

Matti åkte med oss till avfarten till Hallstavik på hemvägen, och gav mig två biljetter till förhandsvisningen av nya Batmanfilmen på torsdag, som tack. Lite kruxigt blev det, när Siri kom fram till att torsdag är den dag som funkar för Mamma Mia för henne, när nu fredagen verkar gå bort, så nu jobbar jag på att ge bort mina biljetter. Anneli ligger bra till, för tillfället.

Nu är det TV4+ som gäller för min del, tittar på "Se upp för dårarna". Fin film, må jag säga!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: swkjd

fredag, juli 18, 2008

Hit battle in things

(nån mer än jag som ställer sig skeptiskt inställd till att rubriken är den engelska motsvarigheten till slår slag i sak?)

Idag har jag gjort lite nytta och städat min lägenhet. Men det kändes lite segare än vanligt, för ja, nu har jag ju varit ledig en hel vecka, så nu är jag lite van med att inte städa på den lediga tid som finns. Men men, till slut blev jobbet gjort, och nu har jag en ren och fin lägenhet igen.

Jag tog mod till mig och ringde till den ansvarige på Gräsö, som är FCZ:s kontakt inför morgondagen, för att höra mig för hur jag skulle köra och så, imorgon. Jag litar inte på min gps längre, och den måste ju ha en adress också, man kan inte skriva in "fotbollsplan" på den. Och jag tycker inte om att ringa sådana samtal, men jag gjorde det i alla fall! Det verkar lätthittat. Och gratis att åka färjan dit är det också. Det var ju positivt.

Sen var jag ut och provkörde bilen lite (ja, den står ju stilla veckor i streck numera), och hade då med gps:en och bara skrev in en adress i Öregrund, för att se ungefär hur lång tid det tar att köra dit. Och gps:en var tröttstartad, så ja, en investering à 3999 kronor för två år sen, håller alltså idag inte måttet. Inte helt roligt. Men å andra sidan, så är jag inte känd för att göra bra investeringar direkt. Bilen har ju heller inte visat sig vara ett fynd, och den sodastreamer jag köpte, känns också som en dålig affär. Kolsyran försvinner så snabbt!
Men nåja, det visar sig att det tar omkring en timme och tjugo minuter dit, så jag tänker avsätta en och en halv timme.
När jag ändå var igång och körde bilen också, utan annat mål och syfte, så skaffade jag mig ett mål och syfte. Pizzeria Esplanaden, där jag köpte med mig en lunchpizza hem. De har ju stans godaste pizzor (ojdå, tur att jag inte är anställd på Solbacka krog längre, då hade det där väl räknats som illojalitet... men de gör riktigt goda pizzor där också!). Ja, i alla fall, så då åt jag en sen lunch på min balkong sen. Gott och trevligt.
En granne som jag har snett mitt emot, på samma våningsplan, och som sällan är hemma (hennes korsordstidning fick jag förut och var och lade in den i hennes brevlåda), öppnade balkongdörren och var på väg ut, men så såg hon att jag satt på min balkong och tvärvände in igen. Antingen så är hon fasligt osocial, eller så glömde hon något. Eller så missuppfattade jag situationen, men det var så det såg ut.

Ja, sen satt jag i mitt välstädade hem och spelade på min dator. Just nu är jag lite inne på Settlers III igen. Ett egentligen väldigt händelselöst spel i längden, men ja, det är mysigt i omgångar. Snart måste jag nog ge mig på att bygga ett hus i Sims igen. Är av och till sugen på det också.

Men nåja, sen cyklade jag hem till familjen för att äta lite namnsdagsmiddag med dem. Jo, jag har namnsdag idag (och 94624 andra Fredrik:ar med mig). Och det betyder också att det är Herberts sexårsdag. Hurra för honom! Det finns faktiskt ingen gulligare katt. Inte i min värld.
Men mesig är han. Jag bar ut honom på altanen, när jag såg att det låg en annan katt och solade sig på rygg, på det lilla berg som finns på baksidan av vår (familjens) tomt där. Fräckhet, det borde ju vara Herberts revir! Så med honom i famnen, stegade jag upp och satte ner honom vid den främmande katten. Jag hoppades att Herbert skulle väsa lite åt inkräktaren. Men, näe. Han sprang kvickt som blixten och gömde sig under borde på altanen, så jag fick själv sjasa bort katten.
Sen firades han med strömming i alla fall.

Vid middagen sen, så bestämdes det att min mor och syster ska följa med på matchen imorgon! Ja, det är allt lite ovant, även om många fotbollspelare säkert ofta har sin familj i publiken på sina matcher, så gäller det vanligen inte FCZ. Men det blir säkert trevligt. Då blir det familjebil också, inte min bråkande bil.

Apropå min bråkande bil, så har jag nu mailat till... eh, ja den bilfirma som tillhandahåller Renault och Volvo i denna stad. Vågar mig inte på att säga vad de heter, för alla bilfirmor här heter ju typ Roslagsbil eller så. Ja, i alla fall, dem har jag mailat, med en förfrågan, om jag skulle kunna lämna in min bil till dem, för en inte allt för stor peng - ja, så uttryckte jag mig - så att de sen kan tala om vad det kommer att kosta, att fixa allt som behöver fixas. Det känns som rätt steg att gå. Sen får vi ju se vad det blir av det hela.

Jag önskar att jag hade tänkt på något smart idag, som jag kunde dela med mig av, men det har jag nog faktiskt inte. Det är väl mest avklädda kroppar som har upptagit min tankeverksamhet.

Haha, nej där ovan skojade jag. Friskt dessutom. Jag vet faktiskt inte riktigt vad som har upptagit tankeverksamheten. Lite allehanda, kan jag tro.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: dzqdp

torsdag, juli 17, 2008

Radio, what's new?

Jag måste börja med att säga att gårdagen var mycket trevlig. Tove, Stella och jag åt och drack gott, och hade allmänt trevligt och roligt. Tove fick äntligen sin födelsedagspresent också; väckarklockan som jag vann i en auktion på Tradera, och som skickades från Kina. Shanghai, tror jag. Och det var ju extra kul att Stella var här vid presentöverlämnandet också, för klockan var, i kartongen, inslagen i kinesiskt tidningspapper, och Stella har ju minsann bott i Kina i... ja, omkring ett år (tror jag), och kan ju läsa lite kinesiska! Det var lite häftigt. För mig säger de där tecknen ju inte ett jota, men hon antog att en nyhet handlade om den här jordbävningen som var i Kina förut. Rätt häftigt, måste jag säga.

Tove stannade till omkring 21:30 tror jag, och Stella var väl kvar rätt precis en timme längre.

Den här dagen inledde jag med en promenad till busstationen, för att hämta en busstidtabell, som jag känner är rätt nödvändigt att ha, för att se hur sjuttsingen jag ska ta mig till och från (mest från, till är inte så svårt) Östhammar på lördag, då det ska spelas fotboll med FCZ. Själva matchen är dock på Gräsö. Knivigt, det där med bussarna. Kanske blir så att jag kör bil istället. Men då måste jag ju både hitta parkering i Östhammar och hitta busstationen där mina lagkamrater kommer anlända. Det känns lite risky business för en med mitt dåliga lokalsinne - jag själv då förstås.
Har inte bestämt mig hur jag gör i den frågan ännu.

Och apropå FCZ, så lyssnade jag i vanlig ordning på radion i förmiddags, och då var det ett program som bygger på lyssnarnas egna historier som de får maila in och få upplästa och så, och då var det en tjej som kom från Ullfors som hade sin stund i radiorampljuset. Och då hajade jag ju till, för i Ullfors har jag ju varit hela två gånger och spelat fotboll med FCZ. Och tro på fasen, hon pratade om den första gången vi var där, då en fallskärmshoppare kom nedstörtande i publiken och försenade matchen och så. Riktigt intressant att höra hur hon hade skildrat upplevelsen, för den är var rätt annorlunda mot för hur jag minns det. Men jag kanske inte sitter på alla fakta och inte minns allt rätt, så jag säger inget om vad som är sant och inte. I alla fall så sa hon att fallskärmshopparen hade skadat, inte bara sig själv, utan två barn och en annan vuxen också. Hade jag ingen aning om, och märkte heller inget av på plats. Och så sa hon att ambulanshelikoptern som landade på fotbollsplanen, hade yrt upp massa löv på planen, så att den fick krattas innan vi kunde spela. Det har jag verkligen inget minne av! Nästan lite läskigt om det är sant, för det borde jag ju minnas. Och sen så sa hon också att som tur var, så vann ju inte FCZ över Ullforslaget i alla fall, och det var ju huvudsaken, eller hur hon nu uttryckte det. Jag skulle inte säga att det krävs tur för att vinna över FCZ i fotboll, snarare tur för FCZ om vi ska vinna.

Större delen av dagen har jag ägnat åt min bok; Kamelklubben. Den har tagit några veckor att läsa (minns att jag började med den på Gotland), för den var inte så jätteintressant i början. Men den blev bättre och bättre, och nu i slutet så var den riktigt bra och spännande, tycker jag allt. Ja, jag läste alltså ut den. Den handlade om en rätt fascinerande konspiration kring Vita Huset (med politisk omnejd). Fullständig fiktion då, men ändå fascinerande.

Jag var så inne i boken, att jag inte ville pausa för att göra mig mat eller så, så måltiden efter frukost, intogs inte förrän vid 19:10-tiden. Då lagade jag till fransk löksoppa, enligt recept i min kokbok. Det blev väldigt gott, men väldigt mäktigt också. Jag blev fullkomligt jätteproppmätt, så efter att jag hade vaskat upp i köket, så tog jag mig en promenad (längre än till busstation och tillbaka), för att få soppan att sjunka ner lite. Fick håll till en början, men det gick snabbt över, som tur var.

I övrigt så ser det inte helt ljust ut för att gå på Mamma Mia! nästa fredag, för det går fortfarande inte att boka biljetter för den dagen, så jag undrar om de inte byter bioprogram helt och hållet då.

Imorgon inleds kärringveckan, traditionsenligt med min namnsdag. Det betyder att katten Herbert också firar sin sjätte födelsedag. Då får jag se till att pussa på honom.

Dagens ordverifiering: bzeywt

onsdag, juli 16, 2008

Morgonblogg har guld i mun

Nu gör jag något så ovanligt som att morgonblogga. Eller ja, det är ju förmiddag. Men jag har ännu inte klätt på mig och borstat tänder och så (nej, jag sitter inte naken), så det känns väldigt mycket morgon.

Jag är ju helt hopplös när det gäller att komma ihåg saker till bloggen. Igår kom jag ju ihåg att nämna filmen Besatt som jag såg dagen före i förrgår. Jag orkar inte räkna efter vilken dag det blir. Hur som helst, så glömde jag ju bort det jag ville säga med den. Bah.
De pratade nämligen om stämbanden i den filmen, att man har två par stämband (jag vet inte hur det står till med anatomin egentligen, men filmen var baserad på verkliga händelser, så jag får väl anta att det stämmer), och att man vanligen använder ett par bara, men att man kan lära sig att använda allihop, för det hade munkar i Tibet gjort, tydligen. Och då skulle man alltså kunna utveckla en helt annan röst än den man redan har! Woho, det kan väl någon lära mig? Jag tycker ju att det är vansinnigt roligt att leka med röster och tycker om att försöka imitera lite och så. Senaste nytillskottet är chefen Lars från Cirkus Kiev i P3.

När jag var ganska nyuppstigen så ringde min mobil. Det var Tovesegna signal, så jag hörde ju lång väg att det var hon. Och hon sade att Stella gärna ville titta på Götheborg (se gårdagens inlägg) innan de rörde sig hitåt mot mig i eftermiddag. Vi ska ju äta middag här hos mig - woho!
Och det går ju fint, sa jag, och sade att jag inte tänkte möta dem där nere, nu har jag sett båt'n och det räcker för mig, utan vi ses vid Flygfyren som det var bestämt.
Och så lade vi på.

Exakt sex minuter senare ringer mobilen igen. Nu var det standardringsignalen, så då var jag ju inte säker på i förväg vem det skulle vara. Men det var Stella, och hon sade precis samma sak som Tove hade sagt. Tydligen hade kommunikationen dem emellan klickat lite. Men men, det är trevligt att prata med båda jäntorna!

Nu skulle jag ju kolla upp när Mamma Mia! går nästa fredag, men ännu har inget kommit upp på biografens hemsida. Hrm, betyder det att de kanske byter filmprogram helt och hållet då? I så fall kanske Siri och jag (med eventuellt följe) måste rikta in oss på en annan dag, trots att fredagen passade så jättebäst. Men än kan man avvakta lite, tror jag. Det brinner ju ännu inte i några knutar.

Sen faller det sig ju rätt naturligt att jag inte har så mycket mer att komma med, då dagen är ung och jag inte har gjort annat än ätit frukost än.
Fast jag kan ju berätta om min frukostrutin förstås!

Jo det går till som så, att jag håller till på en bänk som är alldeles bredvid kylskåpet. Alltså, jag ställer sakerna där. Själv står jag på golvet. Då var det utrett.
Jo, där har jag ett underlägg, på vilket jag gör i ordning en tallrik fil med lite blåbärssylt och allbraun-flingor i, plus en mjuk, grov smörgås med skinka och ost. Och så ett glas apelsinjuice, som 0,50 milliliter magnesium är utblandat i, och så sköljs två svaveltabletter ner med denna dryck också. Svavlet är till för mitt eksem som jag tidigare hade i händerna, men nu är fri ifrån. Magnesiumet... ja, det är väl för det allmänna välbefinnandet på något vis. Det är min gudmor som har skaffat fram grejerna åt mig.
I alla fall så gör jag ordning allt där på bänken, och ställer så tillbaka sakerna in i kylskåpet och ställer ner disk i diskmaskinen, innan jag sen sätter mig vid bordet och äter och läser tidningen. Så ser det ut!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: sgwblt

tisdag, juli 15, 2008

Götheborg, Götheborg!

I förrgår såg jag en riktigt bra film på trean. Besatt hette den, och var inte ny direkt, så det är nog inga nyheter jag presenterar här. Ruskigt bra, med betoning på ruskigt, som du såg. Och baserad på en sann historia på något vis, så ja, det är ju frågan om man inte ska bli lite religiös i alla fall? Ja jädrar. Egentligen hade jag tänkt att skriva lite om den mer tätt inpå att jag såg den, men jag har såklart glömt bort det, i likhet med så mycket annat jag tänkt blogga om. Allt jag skriver om som har utspelat sig för längre tid sen än igår, kan du räkna med att jag egentligen hade planerat att skriva om lite snabbare än vad fallet blev. I alla fall så rekommenderar jag filmen, den får fem silfverskedar av fem möjliga.

Det här har varit en rätt flängig dag, för att vara semester. Först, efter (sen) frukost och dusch, så kopplade jag på min cykelkärra och cyklade med återvinningssopor (kartong, mjuk- och hårdplast) till återvinningsstationen på pendlarparkeringen ovanför Flygfyren, för att sen handla lite mat också. Och med maten cyklade jag hem, ställde in det som skulle kylas, och tog sen min kasse med gamla tidningar och sånt, alltså sånt som skulle till pappersåtervinningen (som inte finns på samma ställe som den andra återvinningen, dumt nog). Vanligen så brukar jag ta med den kassen någon gång när jag tar bilen till jobbet, för på parkeringen där, finns det en pappersinsamling också. Men nu ska jag ju inte jobba på en tid, så jag kan inte gärna vänta till dess. Och jag vet faktiskt bara ett enda ställe i Norrtälje stad, där det finns en sån insamling. Och det är på Estunavägen, mitt emot Knutbytorg. En bra bit från mig alltså.
Men det målet hade jag, men cykelkärran påkopplad. Men dit har jag inte cyklat så många gånger, så jag hade inte riktigt kläm på bästa cykelvägen dit. Det resulterade i många u-svängar faktiskt, kom flera gånger på att "nej, nu är jag ju på fel väg". Tur att den inte kräver så mycket svängrum.
Sen, när jag cyklade därifrån, så tog jag en annan väg tillbaka, som visade sig närmare. Så den ska jag ha i åtanke, fast åt andra hållet, nästa gång det blir dags. Men den innebar att jag cyklade över en liten gångbro med två järngrindar som stod jättetätt, så jag kom inte igenom med cykel+kärra, utan fick koppla av kärran och först leda ut cykeln och sen kärran. Inte helt smidigt. Och sen måste jag ha framstått som en riktigt galning för de som såg mig (jag vet inte riktigt vad jag tänkte på), för när jag korsade en väg och skulle upp på en trottoar, för att kunna trycka och få grönt ljus vid ett övergångsställe, så var trottoarkanten rätt hög på stället där jag körde upp på den, så jag tog ju sats och ställde mig upp för att lätt få upp framhjulet, och bakhjulet, det hängde ju liksom med av sig självt. Men kärran... ja, den rasslade till ordentligt, och när jag vände mig om för att se vad som hände, så stod den nästan på högkant! Ja jösses, den där körningen mådde den nog inte så bra av. Men den landade rätt av sig själv, tack och lov.

När jag kom hem sen var jag svettig. Fint det, att duscha först och sen cykla sig svettig. Blä. Så då funderade jag på att duscha igen, men avstod. Trött var jag också, så jag satte mig ute på balkongen och läste. Men så kom jag på, jag skulle ju behöva ta mig ner på stan och gå på systemet för att köpa lite vin inför morgondagen. Så cykeln åkte fram igen (utan kärra den här gången), och jag trampade iväg för tredje gången.

När jag parkerade min cykel vid frälsningsarmébacken, så kom det fram en tant till mig och frågade vänligt om jag bor i staden. Jodå, det gör jag ju, svarade jag.
"Vart kommer man om man går upp för den här backen? Kommer man till utsiktsplatsen då?"
Oh shit, jag som är så dålig på vägbeskrivningar! Jag antog att hon menade bergsstugan, och klurade lite på vad som kunde vara bästa vägen dit, men så såg jag, med mina falkögon, att det en liten bit upp i backen, satt en skylt som pekade åt höger, där det stod "utsiktsplats". Haha, lyckoträff! Så jag sa att hon får svänga höger där såklart, och hoppades att det var en smidig väg. Tror aldrig jag själv har tagit den vägen, så helt säker var jag ju inte. Men å andra sidan så besöker jag inte turistmålen i min hemstad så ofta.

På stan sen, var det fullt av folk. Men ändå såg jag min mor och syster komma gående längre fram på Tullportsgatan, lång väg. Alltså, jag såg dem på lång väg. Det är en liten stad vi bor i.

Inne på systembolaget var det fullt med folk, och där stod även min far i en av kassaköerna, när jag kom in där. Han såg mig inte, och jag gjorde inget väsen av mig heller, var som sagt mycket folk där. Och honom träffar jag ju ofta.
I alla fall hittade jag något drickbart, och ställde mig i en kö. Hörde att kassören var en sådan som frågar efter legitimation, så jag fiskade upp mitt körkort och hade det beredd till hands. Och mycket riktigt, han bad om att få se leg också. Så jag höll upp det mot honom. Då lade han huvudet på sned och höjde på ögonbrynet, såg liksom allmänt konfunderad ut.
Vad nu? tänkte jag. Jag höll ju upp körkortet ju! Och då sa han något i stil med "kan du... det är liksom..." och så snurrade han med fingret.
Bah, jag höll upp det upp och ner. Klantigt. Men jag handlar ju inte ofta i den där boutiqen heller, så jag får väl skylla på det.

När jag sen gick ut därifrån, så stötte jag snart ihop med min far ändå, han hade inte kommit så långt, utan stod och pratade med en exgranne lite längre nedåt gatan.

Sen cyklade jag hem via socitetsparken, för i hamnen, mitt emot, så har ju Ostindienfararen Götheborg anlänt! Ja, ett riktigt prakfullt skepp faktiskt, det måste jag säga. Annat än min fars lilla fiskejolle. Okej, han har väl ingen jolle, men i jämförelse så. Ja, det var en rätt mäktig syn också. Försökte fota lite samtidigt som jag cyklade, men det var mindre lyckat, då det var tjockt med folk där också, så jag cyklade nästan på en kvinna. Då stannade jag och fotade istället.
Med mobilen förstås, någon annan kamera har jag ju inte.



Här är hon.


Sen har jag slöat mer på balkongen, först läst och sen sovit. Jag har i och för sig bara en tunn matta på betonggolvet där ute, men den funkar faktiskt att ligga på. Med huvudkudde och solsken, så är det riktigt skönt.

Siri hörde av sig via bloggen och tyckte att hon och jag ska gå på Mamma Mia! tillsammans, och det var ju ett fenomenalt förslag! Nästa fredag har vi sagt. Det ser jag fram emot!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: uzplbk

måndag, juli 14, 2008

En knivig promenad i mörkret

Först idag är det semester på riktigt. Tidigare har det ju faktiskt bara varit helg, och mina helger följer ett visst mönster, oavsett om det är semester eller ej. Men nu, när det inte är helg och jag ändå är ledig, så ville jag ju att det skulle märkas. Så efter frukost, så gick jag ut och promenerade i en timme. Riktigt härligt faktiskt! Det som var lite synd bara, var att jag vaknade såpass tidigt att det inte riktigt gick att göra en frukostlunch av det, utan enbart frukost. Så jag kunde inte riktigt hålla mig till middagstid med att äta igen, jag blev nästan illamående av hunger då jag försökte, så vid halv fyra lagade jag till nästa mål mat. Så jag lär väl snart behöva fylla på igen.

Då går jag in på en punkt som kanske inte är den mest charmerande och självprofiterande. Känsligare läsare varnas!
Jag har under en tid haft en liten vårta på ena fingret och en annan liten vårta under en tå. Och de har väl egentligen inte stört mig så mycket. Eller jo, den på fingret har, jag har försökt klämma sönder den enligt acnemodellen, men det har (såklart, trögnöt) inte fungerat. Och ska man behöva investera i såna där apoteksmedel för att bli av med något så litet och harmlöst? Nej, tänkte jag, och slog näven i bordet! Jag hämtade istället en vass kniv och provade att skära bort den under tån först. Och det gick jättebra! Gjorde inte ont alls och den lossnade verkligen, och efterlämnade blott någon enstaka droppe blod. Sen tog jag i tu med den i handen, och det gick faktiskt också fint! Visserligen fick jag nog inte bort den helt, men det var en början i alla fall. Ja, se där, det var dagens ekonomiska tips; ta till kniven.

Igår skrev jag ju att det var nästan precis två år sen jag spelade med FCZ i Norrtälje, mot ett kändislag där bland andra Lars Ohly ingick. I det laget ingick också skådespelaren Michael Nykvist. Och vem såg jag inte vandra runt på stora torget nu på förstadiet av kvällen, om inte just han? Nästan så jag ville gå fram och säga hej, vi är ju typ gamla bekanta! Inte riktigt då, men vi har ju hälsat i alla fall, i och med den här ritualen att gå runt och hälsa på varandra efter match.

Och vart var jag då på väg, när jag såg herr Nykvist? Jo, till biografen. Jag såg nämligen Berättelsen om Narnia: Prins Caspian med min lillasyster. Så har du inte sett den filmen och ämnar göra det, så föreslår jag att du slutar läsa nu, för jag tänkte mig på en hastig recension av den.
Jag tycker att det var en bra film, i alla fall så bra som nu en fantasyfilm kan bli. Eller inte riktigt kanske, det finns nog bättre. Men bra, jag ska inte sticka under stol med att jag, i likhet med många andra, är lite fascinerad över tanken på att det kanske, någonstans finns en magisk värld. Kanske är det vår egen, eller så är den någon annanstans. Det är en eggande tanke i alla fall. Så jag myser lite till välgjorda filmer av det slaget, och det får jag allt säga att det här var. Och musiken gör ju mycket till för känslan också, och den har jag inga som helst invändningar emot.
Det jag dock kan tycka var lite... ja, lite sådär att jag undrar vem som har plagierat vem, Lewis eller Tolkien. Det var nämligen en stor likhet filmerna emellan, att då det ur stridsaspekt, såg som mörkast ut för de goda, som var grovt underbemannade i jämförelse med fienden, räddades av träden. Jag vill minnas att enter (trädgubbar) kom till undsättning för godingarna i Sagan om Ringen, och också här kom träden till undsättning. Nåja, i övrigt har jag inget att invända mot i filmen. Den får fyra saftiga grisaknorrar av fem möjliga.

Eh, jaha, i min lilla förhandsplan, så hade jag ju tänkt att jag skulle ha filmen sist av allt i bloggen, men vad skådar jag - det är ju massa plats kvar! Och jag har faktiskt lite mer att leverera idag, så ja, förlorade läsare som slutade läsa där de ombads i och med Narniarecensionen, hm, kommer ni tillbaka om jag SKRIKER PÅ ER?
Det kanske syns, man vet aldrig.

Ja, nu återstår en biofilm jag vill se. Mamma Mia! skulle jag gärna titta på också, men det vete katten vem jag ska se den med. Det kan bli så att det får bli ett ensambesök. Och det kan ju låta tragiskt, men äsch heller, jag har faktiskt varit på bio utan sällskap förut. Två gånger till och med, om jag inte minns fel. Fast jag minns inte alls vilka filmer det var. Så jag kanske minns fel trots allt. Men näe, tvenne biobesök har jag gjort oackompanjerad.

Och vi går mot mörkare tider, dystert nog. Jag har nyligen börjat tända mina fönsterlampor om kvällarna igen, något som jag uppenbarligen inte har behövt göra på sistone, då antändningsknapparna känns märkvärdigt annorlunda.
Eh, okej, jag kanske överdriver. Men jag har inte haft dem tända på kvällarna förut, det har varit ljust ändå.
Och speciellt varmt är det ju inte heller, så att soltimmarna minskar med två minuter dagligen (i alla fall är takten just du den, såg jag i tidningen), är ju något av en förlust. Fast det är å andra sidan inte jättekallt heller, jag är tacksam att kvicksilvret håller sig ovan (eller precis på) 20-strecket åtminstone. Men jag har ju redan deklarerat att jag vill ha 25, minst.
Någon borde göra mig till väderminister, då skulle det bli ändring. Det skulle jag ha som vallöfte.

Jag fick en kommentar på förrgårdagens inlägg också, visserligen av ingen mer obekant än Tove då, men det är ju faktiskt ändå de nära och käras beröm som värmer bäst, när man kommer till kritans vassa egg.

Ja, då är vi här igen:

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: thplca