måndag, juni 30, 2008

Mojängen är:

Det spelar visst ingen roll hur långa inlägg jag skriver, jag kommer ändå på att jag har glömt saker efteråt.
Som igår, då skulle jag dessutom avlägga en alopecirapport, men det glömde jag helt bort. Men jag antar att det finns folk som undrar hur det där fortskrider, och jo, igår tappade jag både de sista stråna i mitt vänstra ögonbryn, och de sista fransarna i vänster öga. Eller ja, jag har en liten kvar där, men den syns knappt, så det räknas inte. Så i och med att höger ögonbryn redan är borta, så vann högerögats fransar då, där det finns 5-10 strån kvar än. Men jag ser fram emot att också de lossnar, det är liksom inget att spara på.
Och vidare så har jag fått brev från landstinget om perukbidrag, äntligen, så om jag kommer ihåg så ska jag ringa en perukmakare imorgon och höra efter lite. Men som jag har skrivit tidigare, så behöver jag just inte en peruk för mitt inre välbefinnande, men i och med att jag har rätt till en, så kan det vara roligt att nån gång krydda till det yttre välbefinnandet i alla fall.
Då var den rapporten avklarad.

Idag var jag tillbaka på jobbet igen. Men i och med att jag hade så vansinnigt trevligt på msn igårkväll, så kom jag inte i säng förrän efter tolvslaget, och kände mig kanske lite extra trött av och till. Inte trött på barnen, det var roligt att återse dem som ännu inte har semester, men trött av volymen blev jag. På så sätt kändes det att jag hade varit borta, för öronen hade verkligen fått vila ut.
Ett styng av nervositet slog till i mig också, när jag såg inskolningslapparna för de barn som jag ska skola in i sensommar/höst. Att få namn på dem, gjorde det hela ett snäpp verkligare. Men alltså, jag vill ju skola in, men i och med att jag aldrig har gjort det, så är det klart att jag vill det med en nervositetsklump i magen.
Jag gjorde bort mig lite också, då en avdelningskollega (eller ja, nu kommer vi ju inte att jobba på samma avdelning längre, men vi har gjort det i två år nu) visade mig sin ringbeprydda hand och frågade lite flinigt: "Gissa vad jag gjorde i lördags?". Och jag vet inte hur pantad man får vara, men jag svarade "Åh, har du köpt en ny ring på Tradera?"
Som hon skrattade sen. Tioöringen trillade rätt kvickt ner därpå; hon hade ju förlovat sig. Saken är den, eller grejen är den. Prylen är den? Apparaten? Mojängen? Om man kan säga både saken och grejen och prylen, då borde man väl kunna säga att "mojängen är den, att..." Hrm, det tål att tänkas på. Hur som helst så var mojängen, den att vi tidigare har pratat en del om fynd vi båda har gjort på Tradera, och hon har vanligen fyndat på smyckesfronten.

Men i alla fall, det är positivt när livet är så roligt, att sömnen bortprioriteras, liksom då man inte vill sova bort för mycket av allt man kan göra. Fan, jag hade en låtfras som var relaterat till det där, men i och med musiken i bakgrunden, så har hjärnan distraherats och jag har glömt den. Något med att vara sjutton år och trött på livet, fast på engelska, men nu minns jag inte alls hur det var. Jaja, kontentan var att också jag var trött på livet i den åldern och yngre, men nu, nej, just nu känner jag mig riktigt levnadsglad, och det är härligt, som du förstår!
Och det är trevligt att det inte behövde gå mer än tre månader efter det spruckna förhållandet, innan jag kunde känna så. Fast det gjorde jag nog ändå tidigare, i längden tog jag det inte så hårt, som jag först trodde. Men då vill jag ändå inte förringa den smärtan som har varit. Ja, nu blev jag tvetydig, känner jag, men det är också en tvemagad känsla (som i med dubbel mage).

Och just ja! Lastbilsspelet, eller ja, snarare långtradarspelet, som jag fick igång igår (hurra för mig), det är av och till sjukt svårt! Jag fick jobba länge på att ställa in rattinställningen, så att ekipaget inte skulle fladdra hit och dit, vid minsta rattrörelse, och bromsarna tar dåligt och då jag hade två släp påkopplade, så kunde jag inte köra snabbare än 75 km/h, och det är lite segt om man ska från Dallas till Roswell, som jag då skulle med lasten som var full av avfall. Och dessutom fick jag bensinstopp när jag nästan var framme! Eller ja, dieselstopp är väl den korrekta termen. (Tänk vad många nya -stopp som uppkommer nu i och med framfarten av nya bränslen! E85-stopp, biogasstopp, elstopp osv. Men det var en parentes, som följande tecken konstaterar)
Och då fick jag ringa efter assistans, och det kostade mig över tusen dollar! Herregud, det är inte lätt att vara ägare av en dragbil alla gånger.
Och som grädde på moset, så var det sjuk svårt att backa in långtradaren vid målet. Jag menar, hur fasen ska man kunna backa bra med ett fordon som har fyra svängpunkter? Jag fick faktiskt ge upp, jag kom inte till kajen hur jag än försökte. I speltid sett så försökte jag backa mellan kl 6-14. Men nu ska jag hålla mig till ett släp, för i Sverige kopplar man inte ihop bilarna på så sätt, som man tycks göra over there. Se modulsystemet.

Ordet är fritt, nu är det ditt.
(fasen så bra avslutningskläm jag kom på igår, den kör jag med också idag, som du märkte)

Dagens ordverifiering: hiykuu

söndag, juni 29, 2008

FCZ slår till igen

Nu ska jag baske mig ta mig samman och skriva något bra.

Jag hann inte skriva igår, i och med att jag klev upp klockan 5:20, åkte hemifrån 6:15 och sen var borta hela dagen och kom hem omkring 1:00 på natten. Så dygnet hann gå, men bloggen bestå. Ändå. Hoppas jag.

Igår åkte jag i alla fall den långa omvägen via Stockholm till Ullfors för att FCZ:a mig där. Vi kom fram dit klockan tio på förmiddagen och ombeddes att byta om till fotbollskläder direkt.
Sagt och gjort, jag tog på mig matchmunderingen (i och med att jag bara hade matchkläderna med mig), med benskydd och fotbollskor och allt. Och så frågade vad vi skulle göra sen, för det pågick en rätt stor cup av något slag där, det spelades fotboll på fyra fotbollsplaner samtidigt. Och vi fick till svar att vi skulle mingla runt och heja på lagen och så, för att sen spela match klockan 19:00. Just det, klockan var 10:00 och inte förrän 19:00 skulle vi spela. Nio timmar fram låg matchen. Och för dig som inte redan vet det, så är varken benskydd eller fotbollskor bekväma, speciellt inte om fotbollskorna är lite för små, som mina är. Och dessutom blev det stundtals riktiga åskskurar och bifogad fallande temperatur, så det blev riktigt kallt att gå runt med bara knän. Men jag höll mig torr genom att hålla mig under tält och tak i de värsta skyfallen. I och med att vi själva inte spelade under regnet, så fanns det ju ingen anledning att blöta ner sig såpass i förtid.
Tiden segade sig fram och vi hejade på lite olika lag och så, men jag tycker ju faktiskt inte att det är speciellt roligt att titta på fotboll, kan inte leva mig in på det sättet som många andra åskådare gör. Att spela däremot, tycker jag, mot förmodan, är kul. I alla fall under rätt förutsättningar.
En hamburgare och läsk åt/drack bjöds jag på vid elvatiden, men sen gick jag måltidslös dagen igenom. Tur att min kropp inte kräver att jag ska äta stup i ett, som till exempel Johan Mickels. Det är jag för snål för.

I alla fall så blev jag så kall, att jag fick ta på mig en tröja ovanpå matchtröjan, för det var ju liksom aldrig läge att byta om, hur skönt det än hade varit. Men knäna frös jag om så fort jag var ute och solen inte sken på dem. Hualigen.

Så jag var rätt angelägen om att få matchen spelad, duscha och sen få komma i mina kära privatkläder.

Och när tiden äntligen var inne för match, så fick jag börja på bänken. Det gjorde mig inte så mycket, för dagen hade gjort mig rätt osugen på att spela. Det var jag och Matti, samt en knäsvag (som i skadad) Anders som satt på bänken. Matti filmade dessutom, och när det var dags för honom att spela, så fick jag ta över filmandet. Det var minsann inte lätt, att genom display, i motljus, följa en boll och zooma bra och så, men jaja, jag försökte i alla fall.
Sen fick jag spela i alla fall. Hade en luddig roll av att vara någonstans mellan back/mittfält på vänsterkanten, och jag tyckte att det för min del gick rätt bra. Eller, det kände jag väl inte förrän i efterhand, för när jag väl spelar fotboll, så lever jag mig in i det som händer, och i och med att jag har såpass bra kondition, så springer jag med lätthet över hela planen för att försöka ha bästa möjliga position hela tiden, och det är ju i alla fall något att kompensera att jag inte kan skjuta iväg bollen speciellt bra. Och en gång lyckades jag skjuta iväg bollen mellan benen på en motståndare, så ja, det kändes för mig som en bra match.
Tilläggas bör kanske att vi förlorade med 7-1 och att motståndarna var tolvåriga pojkar. Och det är kanske inte ett resultat att vara stolt och glad över, men jag är alltid stolt och glad när jag känner att jag har gjort mitt bästa, och så kände jag efter den matchen, så det var riktigt roligt. Och att vi fick ett mål, inpetat av Britney (och jag tror faktiskt att det var efter en uppassning från mig, även om den kanske gick via några andra först), räcker gott och väl för mig.
Matchen var blott två gånger tjugo minuter, så det var riktigt snabbspelat också. Jag tänker inför varje match att det är en rätt lagom tid, är inte så sugen på att spela längre än så, men det är ju ingen tid alls. Skulle nog rätt lätt klara att spela två gånger fyrtiofem, rent konditionsmässigt.

Sen var det den sedvanliga fotograferingen, men nu har faktiskt autograftrycket minskat. Under dagen fick jag skriva i en keps och på tre pappersbitar, men det var allt. Och efter matchen var det ingen som ville ha, och det är faktiskt rätt skönt, för jag tycker det känns lite konstigt att komma dit och vara dålig på plan och sen bli ombedd att skriva autograf, oftast av barn som inte ens har koll på vem man är.

Efter duschen så var vi bjudna till Strutsen (ja, jag vet inte om stället heter så på riktigt, men för mig heter det som fågeln, i och med att det är en restaurang som baserar sitt utbud på strutskött/ägg i och med att den ligger ihopkopplad med en strutsfarm), på middag. Det blev vi förra gången också, och då var det också strutskött på menyn. Igår däremot, var det fläskkött med potatisgratäng, sallad och bearnaise, i bufféform. Jag var riktigt hungrig och åt med god apitit. Drack en hallonsoda till den också. Väldigt god mat för övrigt.

Planen var att jag och Britney skulle åka där i från när vi hade ätit. Han hade bil och skulle inte sova kvar, och jag hade ingen lust alls att sova kvar, i och med att verkligen hela lördagen var på bortaplan, och jag på måndag börjar jobba igen. En dag att fixa hemma vill jag ha.
Men det var i alla fall dags för en frågesport efter maten. Inne på restaurangen var ju vi i laget, sen lite olika ledare och tränare från cupen samt några av de yngre fotbollsförmågorna som hade spelat under dagen, och vi skulle i lag svara på olika frågor. Lagen blev delvis bordsvis, så jag hamnade med bara FCZ-kollegor. Team Tore, hette laget, men det var Andreas som skrev och kunde nästan allt. Jag kunde för min del rätt mycket också, men i och med att jag satt rätt långt ifrån honom, så kunde jag ju inte gärna ropa. De andra omkring fick ju inte höra. Det var massa frågor, tio stycken med vardera tre delmoment, så totalt trettio stycken. När det väl var avklarat så var klockan 21:45 och Britney knystade från andra laget om att vi borde åka. Och jag sade då rakt inte emot, för jag visste ju att jag skulle ha lång väg kvar att åka när vi väl kom till Stockholm, där han skulle släppa av mig.
Så vi åkte utan att få veta de rätta svaren eller vem som vann, men jag tror att mitt lag låg väldigt bra till.

Britney (ja han heter egentligen Joakim), som hade en halvveckas färskt körkort körde sin pappas bil med bravur må jag säga. 23:09 typ, var vi framme vid Tekniska högskolan. Han var väldigt snäll som körde mig ända dit, jag var nästan beredd på att få transportera mig för egen maskin från Hässelby, dit bilen egentligen skulle.
Och i och med klockslaget, så hade jag väldigt bråttom till bussen, som jag visste skulle gå 23:10, så jag tog min väska och sprang till rätt hållplats - bara för att se att hela den delen av busstation var avstängd för ombyggnad. Normalt sett går buss 676 till Norrtälje från hållplatsläge M, om jag inte minns fel, men nu satt där en liten skylt om att den tillfälligt går från hållplatsläge D. Så jag fick i stress och press leta efter den hållplatsen, men jag hittade den först inte. Frågade 4:ans bussförare om var den var, men hon visste inte. Hon verkade väldigt färsk, för när jag delvis klev in i hennes buss, så började hon med att be om ursäkt för att hon nog hade stannat vid fel hållplats. Men jag skulle ju ändå inte med, så det gjorde mig inget.
Jag missade i alla fall den bussen, för när jag sen insåg var läge D var, så insåg jag att det inte hade stått någon buss där på hela tiden som jag hade varit och letat.

Nästa buss skulle gå en halvtimme senare, tack och lov, jag trodde att jag skulle få vänta en hel timme. Sent på kvällen/natten brukar bussarna gå en gång i timmen, men klockan hade tydligen inte blivit så mycket än. Tur det.

Märkte när jag stod där att den här nästan-misshandeln i Huskvarna, har satt sina psykologiska spår i mig. Jag kände mig rätt osäker där, ensam i halvdunklet, som jag återigen var. Kände rätt stort obehag för en man i kortkort kjol och höga stövlar (i övrigt vanligt "manligt" klädd) som flera gånger gick förbi, för jag tänkte att med den utstyrseln - det var ju rätt kyligt också - så kanske det flöt vissa ämnen i blodet som kunde få aggressiviteten att rinna till. Men som tur var kom det sen lite andra människor och väntade på bussen, så ensam var jag inte.
Det är i alla fall trist, men ändå kanske sunt, att jag har blivit mer nervös av ensamhet i mörkerlagd stad.

Först i kön till bussen stod jag, då den körde fram (med all rätt, jag var ju den av de väntande som kom först också), så jag klev på och satte mig och så hur de andra fåtalet i kön bakom mig sen steg på. Men så vällde det till plötsligt, och ungdom efter ungdom klev på, bussen blev tvungen att stå där en stund efter avgångstid, bara för att släppa på alla som ville på. Helt fullsatt blev det, till och med en hel del stående var där i bussen, så det blev varmt och kvavt och helt osovvänligt. Jag hade ju stigit upp tidigt och inte sovit något under dagen, och bussresan tar ju en timme, så jag hade kanske räknat med att få sova lite under färden, men se, det gick inte.
Omkring ett på natten så var jag så hemma i lägenheten igen i alla fall, och då kände jag ändå inte att det var läge att sova direkt, ville varva ner lite först, så jag satte mig vid datorn och msn, där jag pratade på med trevlig människa. Kom inte i säng förrän kvart i tre.

Och sen vaknade jag av att jag fick sms vid nio imorse. Matti från laget som skrev: "Grymt kameraarbete under matchen! Tittade igenom allt material och blev imponerad. du följde bollen närmast perfekt." Det trodde jag faktiskt inte att jag gjorde, jag tyckte det var så svårt där i motljuset, och trött i armen av att hålla kameran blev jag också, men tydligen så gick det förvånasvärt bra.

Vidare idag, jag har städat min lägenhet. Den lätta städningen, då jag inte har varit hemma i veckan och lämnade lägenheten städad innan jag åkte till Gotland. Och jag har tvättat. Massa tvätt. Min vita jacka till exempel, som på Gotland fick någon ful svart fläck på sig i bak. Den gick inte bort. Suck.
Jag har även kämpat med datorn, och faktiskt fått igång det spel jag köpte och sen har svurit över att det inte har gått att spela. Jag fick ladda ner ett program och en dll-fil och ändra lite inställningar i spelet, och sen gick det faktiskt. Jag är ju väldigt okunnig inom programmerande och sådant tekniskt, så det är ju ett mindre mirakel varje gång jag lyckas lösa något.

Och jag har pratat med en annan människa på msn, som jag har känt rätt länge, men nyligen har fått se nya sidor av. Mycket roligt och mycket trevligt, personen i fråga växer i mina ögon hela tiden.
(i det här läget är det så skönt att också ha en dagbok, för här vill jag inte skylta med namn, men det kan jag göra där).

Nu ska jag hem till familjen och äta revbensspjäll. Tur att jag fick inbjudan, för jag är hungrig och rådlös till vad som skulle ätas. Men nu lär det bli gotti-gott gott!

Det blev en hel massa skrivet nu, men å andra sidan, så har jag legat lite efter. Idag känner jag i alla fall att det är lite kvalité igen. Hurra!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

Dagens ordverifiering: oeoes

fredag, juni 27, 2008

Det kaosartade inlägget

Oj jösses. Om det är meningen att det ska vara avkopplande med semester, så hinner precis allt gå över så fort man (jag) är hemma igen. Brevlådan var proppfull, jag hade fått 24 nya mail, det rådde allmänt kaos i inboxen på en community, väskan som skulle packas upp, info som skulle tas in, gällande FCZ-match imorgon, fotbollsväska som ska packas osv. Och blommorna behöver få vatten, det har jag ännu inte hunnit med. Och handla måste jag göra också, men det har jag heller inte hunnit med.

Nåja, Gotland då, det har varit riktigt skönt. Det känns som att jag behövde ett avbrott, trots att jag inte riktigt var medveten om det, för jag har sovit fantastiskt mycket. Varje dag har jag gått och lagt mig omkring klockan 22 (ibland tidigare) och sen stigit upp strax före nio dagen därpå (klockan nio kom frukostkorgen till rummet), och dessutom nästan varje dag sovit middag också. Ibland uppåt en timme.
En gång vaknade jag med ett ryck och trodde att jag hade försovit mig den enda dag jag hade en tid att passa, 7:45, då jag skulle ut och springa med min mor. Solen gassade och frukostkorgen hade inte kommit, så klockan kunde inte ha hunnit bli nio i alla fall. Jag gastade något till min lillasyster, som jag delade rum med, och som inte förstod vad jag menade. Sen såg jag på mobilen, att klockan var 15:56. Jaha, toppen, klockan går fel också... Men så såg jag, jag var ju redan påklädd. Långsamt gick det upp för mig - jag hade ju sovit middag, det var först dagen efter som jag skulle upp lite tidigare.

På ön har det cyklats runt. Fast nej, vi har inte cyklat runt ön, bara runt ön, det är ju en viss skillnad. I och med att vi flög dit, så hade vi ju ingen bil på plats.
Tandemcykel blev det för mig och syrran, och det har varit fantastiskt roligt! Jag är ju fascinerad av längre fordon, och en längre cykel är också väldigt skoj. Det var lite vingligt först, då det hela tiden var jag som styrde, men vi kom snabbt in i tandemandan också. Jag vill ha en tandemcykel! Gah! Och sen att koppla på min kärra på, det skulle bli fint.


Tandem is the shit

Jag har shoppat lite också, i form av en silverring, ett par jeans, en film och ett spel. Så nöjesbudgeten är väl redan spräckt för denna månad. Men men, jag klarar mig nog.

Det har spelats kort var kväll också, sjuan. Jag vann flertalet gånger. Hurra!


En vinnande hand?

Hur som helst så har jag inte badat något. Nej, det har det inte varit väder för. Jag undrar just när året badpremiär blir. Inte i juni, verkar det som.

Och att flyga mellan Arlanda och Visby förresten, det går ju löjligt snabbt. Upp i luften, få sig en smörgås, äta upp den, gå på toaletten och så påbörjas inflygningen och tio minuter senare landas det. Det var en del turbulens nu på hemvägen också, så det kittlade härligt i magen!

Imorgon ska jag iväg tidigt för att ta omvägen via Stockholm till Uppsala (sanslöst vad man gör för att tjäna några kronor egentligen), för att sen transporteras därifrån till Ullfors, där FCZ ska spela fotboll. Jag har inte riktigt förstått upplägget än, vi ska tydligen vara faddrar eller liknande, hrm. Hoppas min barnskötarutbildning är mig till gagn. Fast jag tvivlar.
Dessutom så ska det eventuellt sovas kvar i Ullfors, så det är väl först på söndag som jag får andas ut lite igen. Sen börjar två veckors arbete, innan återstoden av semestern kommer.

Över och ut, slut.

Dagens ordverifiering: aegilmc

söndag, juni 22, 2008

An ordinary day

Jodå, idag har jag gjort allt sånt där helgaktigt som jag igår var för lat för att göra. Jag har:
  • Städat lägenheten
  • Tvättat och strukit
  • Handlat
  • Tränat (oh vilken bra kondition jag har just nu!)
  • Rakat huvudet (inte för att jag har många aktiva hårstrån just nu, men det kändes strävt lite här och där)
  • Lagat god mat (bestående av färsk laxkotlett, och kokt potatis, bland annat)
Kvar att göra nu, är att packa klart inför morgondagens avstamp mot Gotland, samt att klippa naglarna.

Igår tittade jag på en film ifrån en box med sex olika filmer, som jag fick av Nordisk Film då vi spelade mot dem (de som producerade FCZ), och som jag tidigare inte har brytt mig om att se. Två av de andra filmerna har jag nyligen sett också, men ingen av dem var någon höjdare. Den jag såg igår dock, "Open Range", var faktiskt helt okej. Det fanns lite moral i den filmen, till skillnad från de andra två, som jag inte minns vad de heter.

Apropå FCZ så ska det spelas match med dem nästa helg, i Ullfors. Fast detaljerna kring det där är mycket oklara, jag blir faktiskt lite irriterad av att veta så lite om upplägget. Allt jag vet är att vi ska åka dit på lördagen och komma hem på söndagen, i övrigt vet jag ingenting mer, och det stör mig lite. Jag skulle helst vilja veta anledningen till varför vi ska sova kvar (jag skulle helt klart helst åka hem), hur vi ska ta oss dit och därifrån och ja, massor av sådana smådetaljer. Ibland stressar det mig onekligen att inte ha koll, trots att jag inte uppfattar mig själv som ett kontrollfreak.

Fast lite kontrollfreak är jag kanske ändå. Hrm, det tål att tänkas på. Gällande rätt mycket tycker jag nog faktiskt att jag kan göra det bättre än andra, och vill därför också göra det. Men det handlar mest om städning, så det är väl snarare en del av mitt perfektionistiska sinne.

Nu har jag kommit igång med kassaboksförandet också. Inte för att lönen har dimpt ner än, det gör den ju på onsdag, men jag hade en räkning som jag var tvungen att betala nu, eftersom förfallotiden går ut på fredag, och det är tveksamt om jag hinner/minns betala den när jag precis är hemkommen.
Det känns bra att vara igång.

Jag har varit lite trött i ryggen ett tag också, men idag känner jag inte av det. Ryggen mådde gott av att styrketräna, och jag tänker så ofta jag bara kan, på att sträcka ut ryggen. Vill ha en god hållning, både för att det är snyggt, och i längden också skönt.
Problemet för mig är att jag inte riktigt vet var gränsen för maximal utsträckning går, innan det går åt andra hållet, så att jag börjar svanka. Vet inte om det har att göra med att jag är smal, för min rygg är ju faktiskt inte rak då jag sträcker på den, utan den buktar inåt, även om själva ryggraden nog är rak i något läge där.
Nåja, jag hoppas den här bra känslan nu håller i sig.

Förresten ja! Jag har ju packat ner mina träningskläder, för jag tänker att det vore fint med en löprunda på Gotland också, så jag kunde inte träna i dem idag. Så jag leta fram den gula sverigetröja jag fick under FCZ-tiden, som är av samma luftiga material som min vanliga träningströja. Och shorts hittade jag inga bra, så det fick blir ett gammal blått par badbyxor, så jag var väldigt gul och blå där jag sprang fram i elljusspåret. Med min rakade skalle kan det säkert uppfattas på ett sätt som inte är sant, men men. Jag har ju rakat huvud för att jag knappt inte har någon hårväxt alls.

Nej, om jag skulle ta och klippa naglarna och packa ihop necessären (det var mig ett svårstavat ord! Hoppas det blev rätt) också. Imorgon åks det hemifrån 5:45, så det är gruvligt tidig uppstigning.

Och ja, då blir det ju med högsta troliga säkerhet, inget mer bloggande förrän efter Gotland. Så, trevlig vecka!

Dagens ordverifiering: dsrwzr

lördag, juni 21, 2008

Det korta inlägget.

Idag är jag lite seg, och detta är inte orsakat av alkohol, då jag inte drack en droppe av sådan dryck igår. Nix nej, jag skulle skjutsa föräldrar+ bekanta, så jag drack fanta. Och jag var inte klar med skjutsandet förrän strax efter tre på natten, då solen redan var på väg upp igen, så det var rätt morgonljust när det äntligen blev sänggång.
Så sen sänggång är anledningen till min seghet.

Jag har haft väldigt roligt med min lillasyster i alla fall, vi fick ett fruktansvärt skrattanfall när vi satt i mitt kök och åt grädde och jordgubbar, det var riktigt så det sprutade grädde ur munnen. Ofräsch, men kul.
Och sen fick vi mer skratt vid datorn, bland annat av det här
och det här.

Nej men tidigare i dagarna så har jag ju skrivit långa och bra inlägg, så håll till godo med dem, jag orkar inte skriva ihop mer idag.

Dagens ordverifiering: iaqyyhr

fredag, juni 20, 2008

Glad midsommar!

Vädret har ju hållit i sig, men vad sjutton, det känns mer och mer som att det blir en medioker sommar, vädermässigt. Det som började så jäkla bra där i början av juni. Jag trodde verkligen att det bäddade för en mycket het sommar, men mja, säger jag nu. Det verkar segt. Fast än har vi ju både juli och augusti kvar.

Jag har på dagen varit ute hos min gudmor och firat, i och med att hon hade sitt femtioårskalas idag, så det var en del folk där. Många som jag känner och fler som jag inte känner. Lite märkvärdigt var att hennes kusins son var en som jag gick i högstadiet med, men han låtsades inte om att känna igen mig det minsta (vilket kanske var äkta, det vet jag ju inte, men jag kände så väl igen honom). I alla fall så gjorde jag inget väsen om att jag var jag och att vi hade gått tillsammans. Lite märkligt dock att även vår gamla lärare (min ena chefs man), var där, och egentligen borde ha räknat ut att vi gick tillsammans, för han kommer ju uppenbarligen ihåg oss båda.
Till saken här i alla fall att det här var en kille som jag inte tyckte speciellt mycket om. Han tillhörde det tuffa gänget som tyckte att det var okej att lägga krokben för mig i korridoren och så.
Men nåja, det är en svunnen tid.

Det blev kanske lite långdraget där, innan vi skulle vidare. Mina föräldrar skulle till en annan fest som de var bjuda till, och jag skjutsade dit dem, och sen åkte jag och lillasyster hem till mig, där vi är nu.
Vi har ätit (och lagat) väldigt god mat och sen ätit jordgubbar och grädde. Och som grädde på moset så har jag skrattat mer än på länge. Gud, så roligt vi hade då vi åt jordgubbarna!

Och massa tv-spel har det spelats, med mina nya handkontroller som jag köpte. Roligt med välfungerande spakar. Fast, den röda verkade ändå lite sämre än den av de grå som var bra. Men men, roligt är det i alla fall.

Snart är det dags att börja packa inför Gotland också. Hurra för det!

Dagens ordverifiering: psmikko

torsdag, juni 19, 2008

Cheer up boys, your make-up is running

Även idag en titel på en låt. En bra titel på en rätt bra låt, som dock inte kommer ha någon större relevans här idag. Foo Fighters, för dig som undrade.

Nu har jag semester! Woohoo! Aldrig förr har jag haft det. Inte betald då, alltså. Eller jo, i och för sig så tog jag en veckas semester då vi var i fjällen vecka tio. Det slog mig nu precis. Så jag har minsann inte talat sanning alla de gånger jag säger att det här är min första semester. Omedveten lögn i så fall. Fast det är ju sant att det här är första året då jag har semester, åtminstone.
Skönt ska det bli i alla fall.

Jag vet inte om jag har gjort en blunder eller ej, för jag tänkte för en stund sen att "nej, jag är alldeles för hungrig för att blogga, det lär inte bli något bra skrivet". Och nu; ja, nu är jag proppmätt. Det känns inte ultimat bloggvänligt heller. Alltså äckligt mätt. Jag beställde faktiskt kebab från min lokala pizzeria, och det var mycket mat. Eller mycket pommes i alla fall; jag orkade inte äta upp alla ens.
Men jag gör ett försök till att få något skrivet också idag.

Gårdagens mysterie med mors post i mina sopor är löst. Det var nästan som jag trodde; hon hade inte beställt film, utan tvärtom, sagt nej till månadens film, och då behövt sitt medlemsnummer. Det var inte roligare än så.

Jag hade ju förresten sovmorgon imorse, kändes det som. Klockan ringde först klockan 7:00, att jämföra med 4:45 som de två föregångna dagarna. Och det resulterade i att jag vaknade vid 5:30 och tänkte en orolig tanke om att jag hoppades att jag kunde somna om. Och det kunde jag - med besked! Jag hann drömma massor på den tiden, nu kommer jag tyvärr inte ihåg allt för mycket, men jag vet att skådeplatsen var idrottsföreningens (I Roslagsbro) lokaler. Sen, när klockan väl gav ljud ifrån sig, så hade jag somnat så gött så att det var segt att vakna. Det var inte riktigt vad jag trodde, där en och en halv timme tidigare.

Var på "min" avdelning på förmiddagen idag, hade själv sagt till om att jag måste få ha en riktig sista-dag där, för det kändes alldeles för hastigt och lustigt med det som blev i förra veckan.
Och det var jättetrevligt, vi fikade ute i solen med glass och jordgubbar och sagt, mina två kollegor och jag och de sex barn som inte hade hunnit sluta eller var lediga/sjuka. Fick några presenter också, såsom flytljus i form av nyckelpigor, två små målade krukor och en nyckelring. Och min ena friluftsmullemänniska gav mig en liten bok om naturen i mulleanda också, så att det tänket ska leva vidare när vi tre splittras, vilket vi nu gör. Jag börjar jobba med de allra yngsta, hon kommer att flytta ett pinnhål ner till mellanbarnen, och den andre blir kvar med de äldsta.

Sen, till lunch, så var det en småbarnsavdelning som väntade (dock inte den jag ska jobba på i höst, för den finns faktiskt inte ännu. Stor lokalrokad väntar på måndag... då jag är ledig!). Den kärleksfulle pojken som jag tidigare har skrivit om, tyckte inte att jag uppmärksammade honom tillräckligt då jag inte längre orkade bära på honom, och satte ner honom för att säga hejdå till barnen som gick hem vid 14-tiden, så han bet mig i vaden. Jag blev väl mer överraskad än vad det gjorde ont, så jag tror att jag skrek till lite. Såg det ju inte komma. Men han har inte rasat i mina ögon för det, han är verkligen ett av de sötare barn jag vet.

När det blev dags att cykla hem för dagen, så mötte jag en välbekant grön bil som stannade och vevade ner rutan vid Kvilundaraksträckan. Det var en av de äldre barnens mamma, som tyckte att det var tur att hon mötte mig, för hon hade nämligen en blomma till mig (från sin dotter, som hon var på väg att hämta), och undrade om jag kunde ta den på en gång (hon såg väl att cykelkorgen var full redan) eller om jag skulle ta den på måndag istället. Men jag är ju ledig, så jag fick stuva om och ta den på en gång. Så nu har jag levande blomster i min enda vas. Där huserar annars tre torkade rosor. En gul (som jag fick på en FCZ-match), en röd (som blev över då vi delade ut rosor till barnen på vår vårfest) och en orange (som jag fick på min examensdag). Men de mår inte dåligt av att vänta vaslösa ett tag.

Jag tycker att föräldrarna är väldigt generösa i år. De har både samlat ihop, allihopa på hela förskolan, till en påse med exklusiv choklad och te till samtliga i personalen, på min avdelning har föräldrarna dessutom samlat ihop till ett jätteplockepin och krocket till avdelningen och ett presentkort i var till oss tre pedagoger, på en restaurang här i Norrtälje. Och så nu ger en del föräldrar dessutom egna avskedsgåvor när deras barn slutar. Det är rätt överväldigande faktiskt, att de uppskattar oss så. Men fanken vore ju annat, för jag uppskattar verkligen deras barn. Sexton små hål i mitt hjärta kommer de att lämna efter sig.

Nu sade det på ekot att den svenska sjukfrånvaron har sjunkit jämfört med förra året, enligt senaste mätningen tog svensken (som i boende och arbetande i Sverige, antar jag) i genomsnitt ut 37 sjukdagar. Herregud, det är ju mer än en hel månad! En arbetsmånad är ju ca 20 dagar, så det är ju nästan två månader. Otroligt och osannolikt, tycker jag. Jag har inte haft en enda sjukdag sen i mars 2007, då jag just hade en sjukdag. Och då jobbar jag ändå med barn, riktiga smittspridare. Men immunförsvaret byggs ju också upp av det. Får se om jag åker på lite när jag sen kommer att jobba ännu mer med de yngsta barnen, som jag tror är de största smittspridarna.
Hur som helst så undrar jag över de där 37 dagarna, vilken genomsnittssvensk passar de egentligen in på? Ingen på mitt jobb, skulle jag tro. Även om vissa har varit sjuka mer än andra, så kan jag bara inte tro att någon under ett år skulle ha varit borta motsvarande två månader, just för sjukdom.

Dagboksskrivandet går bra förresten. Skriver dock oftast liggandes i sängen, med bläckpenna och vill att det ska gå rätt fort, så det blir varken vackert eller rätt alla gånger. Igår ansträngde jag mig dock för att skriva lite långsammare, snyggare och mer rätt. Här i bloggen märks det ju inte hur ofta jag får sudda ut och skriva om. Men med bläck är det ju svårt. Det är härligt med den i alla fall, där jag mer kan jobba med vad barnen heter och såna detaljer i övrigt, som bättre ska få mig att minnas att "just det, den nittonde juni 2008 var ju just den dagen!"
(Där var det tur att jag skrev på dator och inte med bläck, för jag skrev nämligen maj istället för juni av bara farten.)

Just det ja! När jag gick ut från pizzerian så hörde jag ett barn som satt där ute som sa "snygga skor!". Och han kan ju knappast ha avsett andra skor än mina, för jag var ju den som precis passerade, och skorna i hans sällskap (hans familj, gissar jag), borde han ha sett redan.
Jag vände mig dock inte om och svarade, lite pinsamt om han inte hade menat mina, iställde gladdes jag i tystnad. Jag menar, jag hade inte ens mina guldfärgade converse, utan de blå, nytvättade. Komplimanger för mina skor värderar jag rätt högt.

Ja, och det blev ju faktiskt en del skrivet, trott proppmätthet.
Nu är det tid att vinka adjö för denna gång.

Dagens ordverifiering: bbntwtke

onsdag, juni 18, 2008

Det kompletterande klippet

Igår var det ju förresten final i Kören - pojkar sjunger inte, och jösses var bra de var, på plats i Royal Albert Hall! Se deras finalnummer bara!

Den kompletterande bilden

Ja, inte kunde jag fånga spektaklet i sig på bilden, men väl en rekonstruktion. Dessutom är de bakersta hjulparet på släpet upphissat, för den stirrögde.


This is our decision, to live fast and die young.

Jag tycker låten "Time to pretend" med MGMT är riktigt bra, och speciellt den frasen som har fått rubriksatt dagens inlägg, har fastnat i hjärnbarken.

Nu har jag väl inget egentligt spår på temat att leva snabbt att skriva direkt. Eller ja, tiden går ju fort, annat kan jag inte säga. Men jag är inte den typen av människa som väljer att leva hårt och dö ung, jag satsar istället på att leva långsamt och dö gammal. Fast man kan ju diskutera hur bra det går, för jag tycker verkligen inte att livet går långsamt. En dag, som är en så obetydlig del av livet i stort, men som i presens ändå är allt man har, den går så otroligt fort. Varje kväll då jag går och lägger mig så brukar jag fundera igenom dagen, och jag vet ingen dag som jag har konstaterat att den tog för lång tid att genomleva. Fast de dagarna kommer nog å andra sidan igen, i takt med att nervositetsmoment snart lär dyka upp igen, i takt med att jag börjar med det tyngre ansvaret på jobbet, i form av inskolningar och utvecklingssamtal. Det är i alla fall de nervösa moment jag ser framför mig inom den närmsta framtiden. Och sen tror jag att ett eventuellt nytt dejtande kan vara en nervös process också, men där är det ju å andra sidan så, att om det känns som det borde kännas, så är det ingen process som man vill att den ska vara över ändå. Den ska fortgå med glädje och lycka, helst.

Hm, ja då fick jag en röd tråd att knyta fast i rubriken i alla fall. Det hade jag inte väntat mig. Men ibland överraskar jag mig själv såpass att jag måste sätta mig och hämta andan.

Arbetsdagen har varit bra. Mellan 6-14:45 arbetade jag idag, så det var tidig morgon imorse också. Och därmed bil. Men nu ska bilen bli stående ett bra tag, gissar jag. Jag ska cykla till jobbet imorgon, sen har jag en veckas semester, och då är jag ju till större delen av veckan på Gotland, så då blir bilen stående oavsett tid och väder.
Jag blev pussad på munnen idag igen, av samma pojke. Idag hade jag ju gårdagens erfarenhet med mig och kunde misstänka att det komma skulle, men ändå, så hände det rätt snabbt. Det är tur att den här pojken inte visar tecken på förkylning eller något, för ja, då skulle jag ligga i högriskzon för att bli smittad. Han har även lyckats stoppa in några fingrar i min mun, alldeles efter att han själv hade haft dem i munnen. Och jag förstår om det låter lite konstigt, hur man kan få in fingrar i munnen om man själv inte vill, men ja, barn är snabba. Och bär man på dem och har uppmärksamheten någon annanstans, så kan det hända. Jag lovar.

Vägarbetet fortgår fortfarande på vägen mellan jobb och bostad, och det var samma trevliga vakt som stod och stoppade och vinkade fram trafiken idag. Men idag var det fler bilar på vägen, så jag var inte den som stod först, och följdaktligen inte den som han den här gången stod och småpratade med. Men han småpratade ändå, så det är ju tecken på att han är en trevlig och serviceinriktad människa, precis som jag sa igår. Och lite lustigt, för när det sen var vår tur att köra och de som skulle i den andra riktningen som fick vänta, så såg jag att killen som var vakt på andra sidan stod och pratade och skrattade med bilen som stod och väntade där. Vägverket visar sig verkligen från sin trevligaste sida!

När jag kom hem från jobbet och innanför dörren så ringde hemtelefonen för full hals. Jag sparkade av mig skorna och sprang in och svarade. Har en telefon i köket (bärbar) och en på nattduksbordet (med sladd)... men vad fasen! Precis när jag sitter och skriver om min hemtelefon (nu alltså), så ringer den! "Oh, förlåt Fredrik, jag måste ha ringt fel. Hejdå.", sade kvinnan efter att jag hade svarat "Fredrik.".
Märkligt och kuriöst i en sanslös härva.
I alla fall, telefonen ringde också då jag kom hem från jobbet och jag svarade på samma sätt som nyss, och möttes av en digital kvinnoröst som sade att jag hade fått två (2) nya meddelanden. Det var alltså sms skickade till den fasta telefonen som lästes upp av henne. Ja min mor har lyckats med det konststycket förut, att skicka sms till min hemtelefon istället för mobilen, och med vissa abonnemang (telenor i hennes fall) så går det och blir uppläst. Det är rätt festligt att lyssna på, och jag brast i skratt när hennes sura smiley som hon avslutade med (jo, jag hade fått smsen till mobilen också, så jag hade facit), lästes upp. Den var som en högljudd och uttråkad suck! Haha! Ja, fyndigt värre.

Vidare så har jag ett olöst mysterie i hasorna. Jag har nämligen av en slump sett att jag i min sopkorg under diskbänken, har post som är adresserad till min mor. Och jag förstår inte riktigt hur den kom dit. Visst, hon har varit här två gånger och lånat datorn, men det verkar ju minst sagt snurrigt om hon skulle ta med sig posten hit då också. Fast nu när jag skriver det så kanske jag kommer på lösningen ändå. Det var post från en filmklubb, så det kan ju vara så att hon genom den beställde någon film. Jag måste forska vidare i det där, gå från klarhet till klarhet.

Igår såg jag något väldigt intressant då jag parkerade min bil på idrottsföreningens parkeringsplats vid jobbet. En stor lastbil med flak, alltså av den modellen, hade lyft av sitt flak och var i full färd med att lyfta på det igen. Det var intressant att se hur det går till, jag har någon fäbless för långa fordon och funderar mycket kring hur tekniken fungerar där. Och nu såg jag i alla fall hur en hel del av funderingarna kring flak fick sina svar. Och jag var så nära på att se hur bakersta hjulparet hissades upp också! Det är också en sån sak jag funderar mycket kring. Kanske mest av allt. Varför hissar man ibland upp bakre och ibland främre hjulparet när boggin inte anses behövd? Och hur går det till? Men jag hade blicken på flaket och inte på hjulen då det hände, så jag såg inte exakt ändå. Men jag vet så mycket som att föraren sköter det inifrån hytten.

Och när jag var på Flygfyren och handlade idag, så såg jag något smått komiskt. En stor långtradare stod på parkeringen, lastad med... en lastbil! Javisst, det är en särskild sorts humor, det där. Jag kan inte låta bli att le åt det. Det är som när en bil med en stor släpkärra körde förbi, och på släpkärran fanns... en släpkärra (något mindre förstås)! Det är genialt.

Jag hade tidigare planerat att sova en lur, men det är ju knappt ingen idé nu. Då kanske jag inte somnar ikväll istället. Men imorgon börjar jag jobba klockan nio, och så sent börjar jag i princip aldrig, så det ska bli skönt. Fast jag ska ju cykla, som skrivet, så det blir ju inte den sovmorgonen som det skulle kunna bli ändå. Men att gå upp klockan sju är ändå milslångt bättre än att kliva upp 4:45.

Då gör jag kvällens bugning för dig.

Dagens ordverifiering: tvbzuuuh

tisdag, juni 17, 2008

Femål

Tisdag är lika med tidig morgon, och imorse var jag trött som aldrig förr. Nej, nu ljög jag. Det var inte alls så farligt, men det var inte alltigenom lätt heller, att kliva upp. Men jag gjorde't ändå.

På jobbet har det varit finemangs. Jag jobbar denna vecka på ena småbarnsavdelningen, och herregud, så söta barn! Det är i synnerhet tre små herrar i den dryga ettårsåldern som har charmat mig idag. Eller ja, fyra kan jag nog till och med säga. Och en av dem är så oerhört charmig, kramig och flirtig. När han var rätt nyvaken efter vilan, så stod han och tittade upp på mig med bedjande ögon och sträckte upp händerna mot mig, så jag kunde förstås inte låta bli att lyfta upp honom. Det var i samband med att jag sa hejdå till alla femtontimmarsbarn som var på väg hem i hallen, så det var mycket folk där. Mammor och både små- och storsyskon, samt barnen som skulle hem. Så när jag hade lyft upp honom, så tittade jag inte stint på just honom hela tiden. Men rätt som det var, så tog han sina små rultiga händer och trycke ihop mina kinder, så där så att det blev en plutmun på mig, och så tog han sats och pussade mig mittpå munnen! Jag blev så förvånad att jag började skratta, för även om barnen ofta är kramiga, så är de inte alls lika ofta pussiga, och jag brukar inte låta dem pussa mig på munnen, för det tycker jag är förbehållet för familjen, men vänder ibland kinden till, och det ska pussas. Och jag själv pussar inte på barnen heller, det tycker jag också är familjärt. Fast jag kan erkänna att jag någon gång inte har kunnat motstå en liten rund kind som på ett litet barn som har klängt sig kring min hals. Jag är ju inte mer än mänsklig.

Jag var glad över att sluta tidigt idag, även om jag jobbade över en timme. (jag skulle egentligen ha slutat klockan 13 idag, men en kollega vabbar, så jag täckte upp) Det tornade nämligen upp sig till ett ordentligt oväder precis vid tvåtiden. Det var sådär högtrycksvarmt som det gärna är precis innan en rejält åskurladdning, och solen sken på halva himlen. Den halvan som jag först möttes av, förresten. Min kollega sade sig höra åskan när vi ännu var inne, men jag tittade ut genom fönstret och såg en blå himmel med några vita moln, så det kändes lite osannolikt. Men så, när jag kom ut och såg himlen åt andra hållet, ja herregud, det var ju nästan så att mörkrädslan gjorde sig påmind. Inte riktigt, men det var häftigt att se hur genommörk himlen verkligen var åt det hållet. Och det blixtrade till och åskade med jämna mellanrum också, men rakt ovan så var himlen ännu blå och solen sken, så jag förblev torrskodd. Hade dessutom åkt bil till jobbet, i och med att jag började så tidigt och inte orkar anstränga mig för att gå upp 4:20 bara för att kunna cykla, så jag behövde inte oroa mig för att inte hinna hem heller.
Halvvägs hemma så var det ett vägarbete som pågick, ett sådant där en vakt står och vinkar fram och stoppar trafiken, i och med att det på de följande ca 300-400 meterna bara var ett körfält öppet, i och med att de asfalterade det andra. (På tiden att det asfalteras där ute förresten, vägen är som en puckelpist). Jag var ende trafikanten från mitt håll, så vakten kom fram till bilen och berättade vad de gjorde, hur lång tid det skulle ta och så småpratade vi lite om vädret också. Riktigt trevligt, må jag säga. Det är roligt när folk som kanske egentligen inte har ett serviceyrke, ändå tar sig den rollen. Eller hur jag nu ska säga. Det är ju inte så ofta man förväntar sig att en människa från vägverket ska vara serviceinriktad i alla fall. Men det var denne man, så jag vinkade glatt till honom när jag sen fick köra därifrån.
Tur att jag inte cyklade av den anledningen också, hade blivit lite underligt att cykla igenom vägarbetet, tror jag.

Sen kom jag hem, där solen sken ännu mer och de riktigt mörka molnen inte syntes, bara en mörkgrå sörja i nordostlig (tror jag) riktning. Min mor, som har semester och var ute vid båten (som för tillfället är i Roslagsbro, där jag arbetar) skickade sms där hon skrev "Åh vilken tur att vi inte cyklar idag." Så jag förstod att regnet då hade anlänt. Jag svarade tillbaka och höll med, och lade till att ovädret ännu inte hade kommit till Norrtälje, men att det nog var på väg.
Kort där på fick jag ett nytt sms från mor min. Jag gissade att det skulle stå något i stil med "här vräker det ner" eller så, men istället stod det "Femål. Vad är det?"
Jag begrep ingenting först; varför frågar hon mig det, hur jag ska kunna veta vad femål är för något? Har ju aldrig hört ordet förut. Men så tänkte jag efter, och funderade om jag kunde ha skrivit fel i smset till henne. T9 kan ju vara förrädiskt. Så jag öppnade mitt skickade meddelande, och där stod det "Javisst. Än har ovädret inte kommit till Norrtälje femål. Men det är nog på gång."
Det är mig en gåta hur jag kunde skriva femål. Det mest troliga att ha på det stället är nog ett i alla fall, men jag tycker ändå att det är väldigt långt ifrån det, fattas ju en hel del knapptryckningar i så fall. Skumt. Men lite roligt blev det i alla fall.

Har nyss varit nere i tvättstugan och bland annat tvättat både mina blå och mina svarta converse. Det var inte jättelänge sen jag gjorde det, men jag tycker om att ha dem tipptopp, och snart är det ju dags för Gotland, dit något av paren ska få följa med. Har inte bestämt vilket ännu riktigt, men det blir i alla fall inte de guldfärgade.
Nu väntar tre tröjor på att bli strukna också.
Men jag har inte tid att stryka tröjor nu, för om sådär fem minuter så är det sista delen i Kören - pojkar sjunger inte, inte att missa för min del. Absolut inte, det är en mycket fin liten programserie. Och ikväll är det ju final, då pojkarna ska sjunga i Royal Albert Hall. Ah, det blir örongodis!

Det var allt jag bjöd på denna dag.

Dagens ordverifiering: pevupav

måndag, juni 16, 2008

Jävla blufföretag!

En måndag vecka 25 har tagit vid. Jodå.
Och jag skulle kunna vara arg. Ja, arg!
Men det har redan hunnit lägga sig lite.

Det var nämligen så att när jag kom hem från jobbet för omkring en timme sen, så låg det ett paket i min brevlåda. Misstänkt likt såna paket som jag ibland får då jag har fått erbjudanden som gratisprover av antingen strumpor eller kalsonger. Men denna gång kunde jag inte påminna mig om att jag hade fått något gratiserbjudande, så jag öppnade lite nyfiket. Det visade sig mycket riktigt vara två par kalsonger från Prestige Underwear, (som ibland går under namnet Toxic Underwear) samt en faktura på 159 kronor! Vad fasen, jag avregisterade mig direkt jag fick senaste gratiskalsongen, just för att jag absolut inte vill prenumerera på nån jävla kalsong (ursäkta spåket, men nu eldar jag visst upp mig lite igen)! Och jag minns tydligt att jag fick som svar på min uppsägning då, att mitt ärende inte gick att hantera, och jag mailade tillbaka att jag är den ende Fredrik Lundebring i hela Sverige och att de, om de nu har tekniska problem, skulle låta bli att skicka ut något ytterligare till mig, för att jag inte ville ha. Det fick jag aldrig svar på, och det är ju tydligt att de sket högaktningsfullt i det och ändå skickade ut fakturakalsonger! Suck, så typiskt lurendrejarföretag!
Jag uppmanar alla som får gratiserbjudanden från någon snärtig försäljare från endera av företagen PRESTIGE eller TOXIC UNDERWEAR att säga NEJ till dessa, de är inte seriösa!!!

Ja, där har ni det, svart på vitt. Jag ska i alla fall betala den här fakturan, men jag skrev ett argt uppsägningsmail till dem, att jag skulle dra in konsumentverket eller Uppdrag Granskning eller något, om de skulle skicka mig något mer. Sådär får det inte gå till!

Dagens ordverifiering: gggowlbc

söndag, juni 15, 2008

Lite mat

Åt så god middag, så jag gör som Tove och delar med mig.

I och för sig himla onyttigt, så om du viktväktar eller GI:ar eller allmänt bantar, läs inte det som följer.

Jag skar många snitt i mina vältvättade färskpotatisar, gjorde i ordning en gucka med smör, pressad vitlök och lite grovsalt, som jag sen klickade på mina potatisar, innan jag stoppade in dem i den 200-gradiga ugnen.
Sen klickade jag i mer av vitlökssmörsguckan i en stekpanna och stekte en kycklingfilé där i, och i den stekpannan lade jag också alltefter som ner rödlök i skivor också. Jag kryddade på det hela med svartpeppar och salt. Sen tog jag också någon kryddmix som jag tror heter pepper power eller så. Vet inte riktigt, burken tog slut också, så jag har slängt den (i återvinningssoporna).
Jag stekte på rätt låg värme mot slutet, i och med att jag ville att kyckling och potatis skulle bli klara samtidigt, och ja, när jag hade bestämt att jag skulle ta ut potatisen om fem minuter (kycklingen var redan klar då), så klickade jag på lite kalvfond på kycklingen också, så det fick puttra till sig där.

Sen åt jag det där med bearnaisesås (Jesses) och grukstavar, samt klippt och sköljd färsk timjan över. Och jag drack kolsyrad fruktjuice till det, med smak av röda bär.

Som sagt, knappt inte nyttigt någonstans, men riktigt gott!

Småpotatis

Hoppla hej.
Nu har vi söndag igen då. Veckans sävligaste dag, på något vis. Det blir inte mycket gjort en söndag, om man inte tar sig samman och gör det. Och det har jag delvis gjort idag.
Jag cyklade iväg till Flygfyren i förmiddags, för att köpa lite goda frallor till frukost. Tog med mig en kasse också, så att jag slapp köpa en sådan. Har så många plastkassar under diskbänken nu, så de svämmar nästan över.
I alla fall så blev det en kasse från KappAhl (handlade strumpor där igår, så den låg mest tillgänglig), och den var något mindre än en vanlig ica-kasse. Men det tänkte jag inte på riktigt, jag skulle ju i princip bara ha frallor och något annat.
Väl inne i affären, så kom jag på än det ena och än det andra som jag behövde också, som fil och mjölk och mjöl och socker. Skrymmande varor alltså, så det blev väldigt trångt i min lilla kasse. I och med självscannandet, så packade jag ju i den direkt, allteftersom jag scannande in varor. Och i och med det så hamnade sakerna inte i den bästa av ordning, så jag fick sätta mig på huk inne på butiksgolvet, och packa om allting på bästa tänkbara vis.
Sen skulle jag betala i självbetalningen, men fick meddelandet att mitt ärende måste hanteras av kassapersonal. Så jag vände mig till dem, och då var det naturligtvis avstämning. Allt mitt stämde, och jag fick beröm för hur bra jag hade packat också, i kombination med att kvinnan i kassan beklagade att hon inte kunde packa lika bra. Men det gick ändå, allt skulle ju ner i cykelkorgen sen.

Sen åt jag och satt därefter vid datorn en stund, för att låta frukosten sjunka ner. Sen packade jag ihop mig och stack ut och sprang, följt av styrketräning. Och stretch och dusch.

De nya strumporna jag köpte är av sån här kortkort modell, praktiska att ha när det önskas gå i skor, kombinerat med shorts. Har aldrig haft såna strumpor förut, men det är ju baske mig både bekvämt och rätt snyggt. Ska nog investera i fler av den varan.

Jag har fått en relativt ny kontakt på msn förresten! Himlans trevligt! Det är roligt med människor, i allmänhet. Och trevliga sådana, i synnerhet.

Imorgon börjar arbetsveckan igen. Men den är bara fyra dagar lång, och dessutom så avslutas den med både midsommar och så en veckas semester. Ja, imorgon är det bara en vecka till Gotlandresan. Den ser jag fram emot! Men jag hoppas att vädret blir lite bättre tills dess.

Nu ska jag snart försöka styra upp en middag. Kycklingfilé står på menyn, och någon form av färskpotatis. Tänkte göra klyftpotatis först, men det är ju så små potatisar, så ja... kanske råstekt. Vi får se.

Du har just läst denna bloggs 600:e inlägg, tack för det.

Då signar jag ut, slut.

Dagens ordverifiering: nwtfi

lördag, juni 14, 2008

Släktlycka

Nej, jag har inte dött eller ligger allvarligt skadad någonstans. Även om det inte händer ofta, så hade jag faktiskt ingen som helst tid till att blogga igår. Jag hann inte ens sitta vid datorn, för övrigt.
Jag jobbade nämligen och cyklade hem genom spöregn, men slapp åtminstone haglet som studsade mot backen någon timme innan hemfärd, sen duschade jag och stack hem till familjen, i och med att min lillasyster fyllde 13 år igår. Och jag tog bilen dit, i och med att jag inte ville cykla något mer i regn.
Väl på plats så visade det sig att farfar och hans sambo skulle komma och uppvakta också, så vi skulle vänta med att äta mat till att de hade kommit. Klockan var då omkring halv fem.
Vi väntade och väntade, och blev hungrigare och hungrigare. När klockan hade passerat 18 så dök de i alla fall slutligen upp.
Och de blev helt chockade, när de fick se mig. Ja, de hade varken sett eller hört talas om min alopeci, och jag menar, det är ju ändå två och en halv månad sen jag rakade bort håret, så det vittnar ju lite om den goda kontakt som råder oss emellan. Och fasen så trist också, att mötas av så bedrövade reaktioner, när jag nu inte är bedrövad.
Sen satt vi och fikade och fick snällt lyssna på det vanliga gnället om hur gamla och trötta de är, inte alltför upplyftande. Min syster ville att de skulle komma dit istället för att bara lämna ett kort i brevlådan, som de tidigare har gjort, men mja, det är nästan så att jag tycker att det är att föredra. Åtminstone för min del.
Ja, jag är kanske det mest otacksamma barnbarnet som finns, men jag har svårt för att tycka om min farfar. För honom verkar det räcka med omtanke i form av presenter (som han visserligen slutar att ge när barnbarnen fyller 15), men något mer att bjuda på, har han sällan. Jag kan dock tycka att det är intressant att lyssna på honom, när han berättar om sin barndom och mina förfäder, för släkten i stort är jag allmänt intresserad av, men gnäll och gnat, nej hualigen.
Annat var det med min morfar. Varmare och härligare gubbe har världen inte skådat.

Farfar hade i alla fall med sig tre fotografier från pappas femtioårsfest, som ägde rum i september 2007. Vi poserade tillsammans, hela familjen plus farfar, på en bild. Och jag var så grymt snygg på den bilden, om jag får säga det själv. Och det får jag. Då hade jag hår, mörka ögonbryn och jag var dessutom ickesingel och rätt lycklig. Jag hade en glimt i ögat, som jag inte har lyckats fånga på foto sen dess (vad jag vet).

I och för sig så går jag inte runt och varje dag tänker "gud vad ful jag är", men det är faktiskt inte lika enkelt att vara nöjd med utseendet nu, som det var då.
Det fick mig att fundera på om jag kanske faktiskt ska vända mig till någon extremt professionell tatuerare, som kan göra verklighetstrogna ögonbryn. Pappas arbetskamrat kände till en sådan.
Men det är tvehågset, om jag verkligen vill lägga pengar på det. Jag tycker ju inte att utseendet ska vara så viktigt, men mja, det är viktigt ändå.
Perukbidrag kommer jag snart att få i alla fall, de ringde från vårdcentralen i förrgår, angående det, och det ska vara på väg. Och det ska bli roligt, absolut inte för att jag kommer att använda den ofta, men det ska bli roligt att få se om jag vill klä upp mig lite med den, ibland. Vet ju en som jag skulle vilja ha.

Sen var klockan framåt åttasnåret när det blev middag, och då dracks det vin till den, så det blev ju inte tal om att köra hem sen. Och då hade jag som alternativ att promenera hem i regnet, trött som jag var, eller att sova kvar. Så det blev det sistnämda. Och på Harsjövägen hade blixten eller något, sett till att internet och telefon inte fungerade. Så därav; inget bloggande.

Och jo, jag har kommit igång med dagboksskrivandet också. Där skriver jag det som för andra, måste uppfattas som väldigt ointressant (men som ibland hittar hit till bloggen också), men som kommer att vara till hjälp för mig att minnas tillbaka sen, längre fram.
Ett citat därifrån: "Det regnade rätt ordentligt på mig på hemfärden, så blöt blev jag. Tappade en kasse med skor+hjälm, så fick stanna och hämta"

Nej men, jag kanske skulle ta mig en liten repa ner på staden. Har en speciell sorts strumpor som jag är på jakt efter.

Dagens ordverifiering: rhscypm

torsdag, juni 12, 2008

Slår slag i sak

Nu har jag tagit mig samman och investerat i två anteckningsböcker, den ena av modellen större, att ha till att föra mer traditionell dagbok i (som jag har skrivit om här tidigare, att jag skulle vilja göra), den andra av modellen mindre, att föra kassabok i. Jag har nämligen också tagit i tu med att göra en månadsbudget. Jag vill se hur mina pengar fördelar sig, och i Lyxfällan finns det ju inspiration att hämta. Sitter faktiskt tittar på det nu, men det är reklampaus.
Nu är det ju inte på långa vägar så att jag sitter i samma sits som någon som har varit med där, har inga kreditkort och inte avbetalningar eller så, det enda jag har i skuld är lånet på lägenheten. Och det amorterar jag på varje månad.
Men ett förebyggande arbete tycker jag är bra i alla fall, så jag vill ha bättre koll på min ekonomi.

I och för sig, slagit slag i sak, det antyder ju att jag är i gång också. Det jag har gjort är ju hittills bara att köpa anteckningsblocken och skissat på en budget. Kassaboken ska jag börja fylla i vid nästa lön, den 25:e juni. Då ska varje liten krona redovisas, så att jag sen kan jämföra med min skiss, för att senare kunna göra mer sanna budgetar.

Ja, det om detta. Det känns bra att få ändan ur vagnen ibland. Nu ska jag fortsätta se Lyxfällan och så får vi sen se om jag imorgon kan infoga något skrivet i dagboken.

Över och ut.

Dagens ordverifiering: januua

onsdag, juni 11, 2008

Mitt vanliga groll

Suck. Det var den sommaren då. Tolv grader och regn, det får mig onekligen att tappa hoppet lite, trots att det hittills bara är en dag. Men det känns som att hela sommaren mycket väl skulle kunna bli såhär, för det skulle i så fall inte vara första gången som inledningen av juni var den vädermässigt bästa delen av sommaren.
Men nu ska jag inte ta ut något i förskott, det var bara så jäkla kallt och blött att cykla hem, så jag blev väl genomsur, både mentalt och brutalt.
Är så pass kallt att jag både har strumpor, jeans och långärmad tröja nu. Ingetdera har jag haft på mig under ett par veckors tid.

Jag har haft tur på Tradera på sistone och vunnit tre auktioner, varav en från en säljare i Shanghai, och det paketet kom igår. Inslaget i kinesiskt tidningspapper. Det tycker jag var lite skoj. Men innehållet är lite hemligt, då det rör sig om en present.
Sen har jag också köpt två nya handkontroller till mitt Nintendo 64, en röd och en blå, och de kom idag. Trevligt, trevligt.

Kommer precis från min lillasysters skolavslutning nu. Det var väl fint och så, men roligast var att ha en charmig tvååring (jag uppskattar hennes ålder till två, har ju lite öga för sånt där, i och med mitt jobb) framför mig, som hellre satt bakåtvänd än framåtvänd. Mycket flirtig liten tjej.

Och det slår mig att vissa barn på jobbet, kommer att lämna stora hål efter sig. De här barnen har jag ju känt i tre år, halva deras liv alltså, och det känns väldigt motvilligt att låta dem gå vidare från förskolan till skolan. Men så är det ju.
Samtidigt så är jag rätt trött på dem. Eller nej, det kan jag väl inte säga, men jag är trött på sexårs-vara-äldst-på-försko lan-trots och den attityden, jag ser fram emot att bryta två års trend, att jobba med de äldsta barnen, till att kommande år, jobba med de yngsta. Det är bara blöjorna som är mitt stora aber, jag är grymt oskicklig på att byta blöja, speciellt när blöjan är full av "nummer två", och det har smetat in sig både här och där, i små fina veck och så. Nej hua, då är det enklare med äldre barn som sitter på toaletten och ropar när de är klara.

När jag hämtade ut paketet med handkontrollerna, på OKQ8, som är mitt lokala postutlämningsställe, så noterade jag att bensinen där kostar 13:99 kronor litern. Alltså, en gång för inte så länge sen, så utmålade jag 11:54 som smärtgräns för literpriset. Även om jag visste att det skulle stiga, så tyckte jag att det var där som det ännu inte sprängde för stort hål i plånboken. Nu ligger det alltså 2,45 kronor per liter över det, och det blir ju en skillnad på ca 140 kronor vid full tank (från tom tank), och tänker om man måste tanka var annan vecka, så blir det ca 3820 kronor dyrare per år. Totalt sett ca 21 820 kronor bensin per år, det är hutlöst. Men kanske nödvändigt, för att fler ska göra som jag, och börja cykla, trots att man har groteskt långt till jobbet?
Eller, det känns nästan aldrig som groteskt långt. Inte ens idag, då det regnade. Den måndagen då jag hade kraftig motvind hela vägen däremot, så kändes det långt och tungt. Men det kommer ju en vinter också, då det knappt är fysiskt möjligt att cykla. Och psykiskt ska vi inte tala om.
Och staten skjuter till med 1500 kronor i reseersättning per år. I och för sig går den siffran inte riktigt att ställa i jämförelse till ovanstående siffror, då de inte gäller för min bensinförbrukning även då jag åkte bil varje dag till jobbet. Nej, de är mer baserade på då jag jobbade hos familjen på gården, för var jag tvungen att tanka var annan vecka. Jag har faktiskt inte riktigt koll på hur ofta jag behöver tanka nu när jag har 15 km till jobbet istället för över 20, som jag då hade. Kanske var tredje.

Nej, fint vore om man fick något slags bidrag för att bygga om sin bil till en miljövänlig och icke bensinberoende bil.
Biogas ska ju vara det bästa för miljön, har jag läst någonstans, så jag har faktiskt kikat lite på biogasbilar, då jag av och till är för jävla less på min bil. Men så sökte jag runt ytterligare, och insåg att det inte finns något ställe att tanka biogas i denna stad. Suck.

I Norge är man på frammarsch i lagstiftningen också, hör jag. Hurra för det! Vi behöver lämna det gamla, omoderna och diskriminerande bakom oss. Hoppas Sverige sneglar åt väst, som de (vi) brukar.

Nu ska jag bläddra bakåt i bloggen och söka efter ett inlägg som jag skrev någon gång under slutet av 2005/början på 2006. Har för mig att jag skrev ner dråplig replik jag fällde då jag jobbade som servitör, som fick ett helt matsällskap att nästan vika sig dubbla av skratt. Har för mig att det hade med hångel att göra, men jag minns det inte alls nu. Vi råkade nämligen ut för en skämtande servitör (den rollen hade han åtminstone då) idag, när jag och familjen var ute och åt. Det är härligt med folk i serviceyrket som har humor och bjuder på sig själva! Tummen upp för det!

Dagens ordverifiering: orxueg

tisdag, juni 10, 2008

En vision

Gällande demokraternas presidentkandidatskampanj, så har mitt jämställda hjärta nog hejat lite mer på Clinton än Obama, men ja, jag tror Obama blir bra också.
Hur som helst, så fick jag en konstig vision när jag skulle somna igår. Rätt som det var så stod det klart för mig, att Hillary ändå blir den första kvinnliga presidenten i USA, eftersom hon kommer bli Baracks vicepresident, och han kommer att bli mördad. Ja, hualigen, vet inte varför jag såg det framför mig, men det gjorde jag.

Men nu är jag inte känd för att vara klärvojant (eller claire-voyant), så det betyder med största säkerhet ingenting.

Men om... så vet du var du läste det först!

140000

Idag har jag både tid och energi till att skriva. Hurra för det!
Och jag ska försöka att ta saker i ordning också, kronologiskt med andra ord. Ett till hurra!

Igår såg jag på Lyxfällan som sagt, och jag förundrades över både det ena och det andra. Dels hade familjen en nettoinkomst på 40 000 kronor per månad (jag har omkring 13 000 kronor just nu), och hade egentligen ingen anledning till att ta lån och ha sig, för enligt budget så skulle de varje månad kunna spara 7500 kronor, om jag inte minns fel. Om man räknar bort pensionssparande och sånt som går med automatik, så sparar jag mellan 1100 och 1500 kronor varje månad. Och det borde procentuellt sett vara mer än 7500 kronor av 40 000 kronor. Men men, programmet heter inte Lyxfällan för intet.
Det andra jag förundrades över var att familjen bestod av en jättesnygg 21-årig kille och en alldaglig 32-årig kvinna med barn. Ett barn såg ut att vara omkring 14 år. Fascinerande att en sån ung hunk hade fastnat för en såpass mycket äldre kvinna ändå. 11 år tycker jag är rätt mycket, han är ju mer jämnårig med den eventuellt fjortonårige sonen än med sin livskamrat. Ja, jag hakar upp mig lite på det, hur kan det kännas att ha en "papparoll" (för mer eller mindre så blir det väl, om man är mammas sambo?), och bara vara sju år äldre? Jag är ju faktiskt nio år äldre än min lillasyster, och då är ju hon alltså min syster och inte dotter.
Jaja, det finns olika familjekonstellationer, onekligen.

Idag tog jag bilen till jobbet, motivering till det fanns i dubbel uppsättning, både tidig morgon och skjuts av barn, stod på tapeten. Glädjande nog så lät den inte lika illa som sist jag körde. Men ändå, så måste den ju fixas till. Som den är nu, så skulle jag aldrig få för mig att åka en längre sträcka med den.
Som av en slump så fick jag syn på detta då jag var på väg:


140000 km har min bil gått nu

Det kanske inte är lovligt att fota och köra samtidigt, men som synes så håller jag hastigheten inom det tätbebyggda området. 125,4 km sedan senaste tankning också, ser ni.

På jobbet då, så inledde jag morgonen med att städa min avdelning, i enighet med prosan, men sen så var sig tisdagen inte lik, för sen åkte vi iväg på kalas hem till ett av våra barn, vars mamma hade ordnat kalas för alla sommarbarn, alltså alla barn som fyller på sommaren och som vi inte hinner fira annars. Mycket trevligt initiativ och upplägg, mamman hade verkligen engagerat sig och förberett och tänkt på allt. Roligt med eldsjälar!
Jag hade uppdraget som fotograf också, så parallellt med bloggskrivandet, så sitter jag och ordnar med korten på datorn nu. Många bra bilder blev det, i synnerhet en, den ser riktigt profsig ut. Men i och med att det är barn på bilden, så kan jag såklart inte lägga ut den i bloggen. Men jag jobbar för att den ska komma upp på jobbets hemsida, då barnens föräldrar har godkänt visning där.
En annan bild blev jag dock också nöjd med:


Naturen är vår vän... och toalett

Väldigt trevlig dag har det varit i alla fall, och jag har ätit så mycket bullar, chokladbollar och kladdkaka (plus grillad kord och pinnbröd innan dess), så ja, magen var proppad då jag åkte hem, strax efter 14-slaget. Men nu börjar det eka lite där inne igen, hör jag.

Inte har jag slagit slag i sak av dagboksskrivartanken heller. Men det lär ta sin tid, ibland tar det lång tid att gå från tanke till handling.

Klockan 20:00 är det svt1 som gäller, då är det programmet om kören igen. Gud så jag tyckte det var bra!

Då lämnar jag över ordet till dig.

Dagens ordverifiering: ddahwlrp

måndag, juni 09, 2008

En snabbis

Jag har så mycket att säga, och så lite tid att säga det på.
Det kändes åtminstone så, men nu har jag glömt vad det var jag ville få sagt. Och det gör kanske inte så mycket, i och med att jag inte har mycket skrivtid på mig. Vill se på Lyxfällan om en liten stund. Fast när det här är skrivet och publicerat, så har det nog börjat. Det är svårt med presens och futurum. Och imperfekt, när det gäller bloggeri. Saker och ting stämmer inte överens i verkligheten med hur de i tanken läggs upp. Men nåja.

Jag har haft en liten fundering på att börja skriva riktig dagbok (igen), alltså i pappersform, i vilken jag inte behöver känna att jag måste begränsa eller censurera mig. Kan ligga en personlig vinst i det. Och i den vill jag också varje dag ha en liten överblick över vad dagen innehåll, för det är ju sånt som är så trevligt att gå tillbaka till och se, liksom se att man kan minnas varje dag av sitt (nedskrivna) liv, på ett eller annat sätt. Annars faller ju så mycket i glömska.
Och sen kunde jag titta i den dagboken för att få uppslag till bloggen. Det är ju fenomenalt! Allt som krävs är ett startskott. Och det har jag inte kommit till än.

Ja, men vad var det jag sa? Klockan är inte 20:56 längre, utan nu är den över 21, så nu är det TV för min del. Ingen som helst kvalité blev det idag heller då. Men så är det att återge mitt liv ibland.

Dagens ordverifiering: tjbbcei

söndag, juni 08, 2008

Shortsinköp :)

Helgen börjar bli till ända igen. Och jag har ännu inte tränat. Men det kommer en kväll också, som förhoppningsvis inte är för varm för en löptur i elljusspåret. Så det satsar jag på idag.

Igår var jag ner på stan en sväng, och tänkte inte riktigt på att det skulle vara så tjockt med folk som det var. Att motorcyklar har en sådan dragningskraft, det begriper jag inte riktigt. I alla fall så fick jag trängas med folket där, många iklädda svarta skinnställ. Huvva, det kan inte ha luktat godis innanför västarna där. Brr.

Jag gick in på H&M i förhoppningen att hitta några snygga shorts, för det äger jag inte speciellt många. Men jag blir så trött på mig själv, som aldrig tycks ge upp hoppet om att hitta byxor i rätt storlek i den affären. Jag vill helst ha storlek 27 i midjan, och längd är ju inte jätteviktigt på shorts, men det går ju inte att hitta storlekar under 30. Det är svårt bara att hitta under 32 tycker jag. Och det går ju inte. Så jag sket i det och köpte en snygg t-shirt med en färgglad ananas på istället, och gick vidare mot JC.
På väg dit mötte jag min mor som var ute och strosade med min morbrors särbo, och hon sa att det var rätt stor rea på JC också, och tyckte absolut att jag skulle kolla där. Så det gjorde jag.
Men ja, jag fattade inte riktigt vad det var rea på där. Tyckte reaskyltarna hängde omkring damavdelningen, och det är inte riktigt min kopp te.
Men så hittade jag ett par jeansshorts i alla fall, i det andra storlekssystemet, XS, och tänkte att det är minsann inte varje dag jag hittar sånt, så jag provade dem. Och de satt riktigt bra, så jag slog till. Men de var inte på rea, så 399 kronor fick jag betala. Och 98 för t-shirten på H&M. Fast det är väl meningen att skatteåterbäringen ska gå tillbaka in i systemet.

Apropå H&M, så tänker jag nog gå ur H&M Club. Hittar så sällan saker jag vill ha där, så jag kommer nog inte att komma upp i årsbeloppet på 2000 kronor och därmed debiteras 60 kronor i medlemsavgift. Och det är ju kanske ingen stor summa, men ändå onödig, för jag brukar aldrig ha pengar att handla för då jag får rabattkuponger, och därmed inte hinna använda dem innan de expirerar.
Nej, annat var det förr, när jag köpte kläder var och var annan dag. (Nej, då hade jag inte flyttat hemifrån). Då kändes det smart att fixa så att jag fick bonus på inköpen. Men då passade H&M:s utbud (ja, på allt utom byxor då) bättre än nu. Nu är jag rätt trött på att investera i randiga tröjor, nu har jag gått tillbaka till det färgglada, som jag var ute efter före randighetsperioden.
Jag ska kolla med kundtjänst på deras hemsida, hur man gör.

Såret i munnen, det har jag i vanlig ordning glömt att skriva om. Men visst, det är kvar ännu. I fredags morse vaknade jag av att jag hade riktigt ont där, men det mildrades snabbt. Och det var först vid gårdagens middag, som jag kände att jag kunde äta för första gången, utan att känna att munnen värkte. Och idag gör det inte ont alls, så det går verkligen åt rätt håll nu. Skönt om jag slipper kontakta tandläkare/annan sjukvård, för det är ju inte gratis.

Mer kan jag nog inte krysta ut idag.

Dagens ordverifiering: dwzsr

lördag, juni 07, 2008

Feels like heaven

Jag blir så glad av sommarvädret! Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Det är underbart med riktig sommar!

Idag är dagen då Norrtälje invaderas av motorcyklar. Vartman än vrider blicken eller vinklar sitt öra, så kan man överallt motorcyklar se och höra.
(Javisst, då var den poetiska kvarten avklarad också)
Det är ju Custom Bike Show här idag, i Socitetsparken som jag inte bor så långt ifrån. Så det susar förbi horder av hojar utanför köksfönstret mest hela tiden. Synd att jag inte är intresserad av motorcyklar. Inte det minsta faktiskt, jag tycker mest att de låter illa.

Nu på morgonen så var jag lite småsugen på att cykla och köpa frallor att äta till frukost, men så tänkte jag att, ånej, det gjorde jag ju igår. Har annat bröd som behöver ätas upp innan det möglar. Så då tog jag fram mitt andra bröd. Och tro på tusan, det hade ju redan börjat mögla! Små, dammiga fläckar här och där. Hoppas det inte var så sist jag åt av det. Så jag fick cykla iväg och handla i alla fall, både frallor och vanligt bröd. Och det vanliga brödet delade jag upp så att hälften ligger i skafferiet och hälften i frysen. Inte lönt att ha en full brödpåse framme. Men jag har ju tur som en tok, att skattepengarna har kommit, för annars skulle det vara ren katastrof på brödfronten. Slängde väl omkring sju brödskivor, och det är ju frukost i en hel vecka.

På Flygfyren så glömde jag att gå förbi vattenautomaten och dricka lite, vilket jag alltid brukar göra, när jag handlar där. Det är så gott med lite kolsyrat (och gratis) vatten. Jag kom inte på att jag glömde det förrän jag var hemma igen, och kände törsten riva i min hals. Men men, jag har ju kolsyrat vatten hemma också.

Idag har jag på mitt ett par shorts som egentligen är badbyxor. Men jag visste faktiskt inte att de var badbyxor då jag köpte dem, och jag var så glad över att ha hittat något i byxväg, som faktiskt passade rätt bra. Så nu när jag vet, så får de ändå fortsätta att vara shorts.
Då har jag förmedlat det också.

I övrigt kändes det som att det är lite lågbudget i kvalitén på skrivandet idag. Det är nog för att kroppen vill ut. Har ju varit duktig och städat här på morgonen, så om en stund blir det till att vara ute för hela slanten.

Dagens ordverifiering: fjepcvrx

fredag, juni 06, 2008

Nationaldag 2008

Ja, jag kom inte på någon bättre rubrik idag. Rubriksättning är inget jag planerar att försörja mig på, för det är inte mitt starkaste kort. Det har kanske märkts också.

Det blir det sena inlägget idag, för vädret har ju faktiskt inte tillåtit datoranvändande idag. Eller jo, jag vaknade rätt tidigt och spelade lite Sims på morgonkvisten, men sen har jag hållit mig utomhus större delen av dagen.
Och nationaldagen har jag firat på så sätt att det är en helgdag då jag varken har städat eller tränat. Och det brukar jag annars klämma in på helgerna, men jag tänker, att lite måste jag väl anstränga mig.

Jag har inte så mycket att säga idag, det har varit oerhört hett, 30 grader i skuggan, och jag har ändå inte kommit iväg och badat än. Skam, skam. Kanske, kanske imorgon. Men ärligt talat så tvivlar jag på det. Det är inte jättelockande att bada ensam.

Hade jag fortfarande haft ett förhållande så hade jag nog varit i Småland nu och dessutom haft några veckor semester nu efter helgen, då det togs student där idag.
Men nu ligger landet inte så. Och det var väl tur, för det är frågan hur jag skulle ha tagit mig dit. Tåg är ju för j.. dyrt och bilen är för j... opålitlig.
Buss då, det hade ju funkat.

Nu ser jag på film, Sova med fienden. Har dock sett den förut, för länge sen. Men det minns jag inte mycket av. Den är spännande, och sånt gillar jag med filmer.

Dagens ordverifiering: pnbyr

torsdag, juni 05, 2008

Stressnivån sjunker

Haha, vad hjälper det att göra ett s.k välplanerat inlägg förberett med stödord? Inte nog med att det blev ett väldigt långt inlägg, jag glömde dessutom vissa saker. Men men, det finns en charm med att min verkliga förvirring inte döljs i skrivet format, det tror jag allt.

Jag glömde ju till exempel att skriva om min mun. Jag skrev ju tidigare i veckan att jag har fått ett sår i munnen, kanske orsakat av en visdomstand, kanske inte, som gör för jävla ont, rent ut sagt. Och javisst, jag hade kvar såret och smärtan också igår. Och idag är jag inne på dag tre med relativt oförändrad smärta. Eller ja, i måndags hade jag konstant ont, nu känns det inte längre som att visdomstanden konstant skaver mot såret, men det gör däremot ont när jag gapar och när jag äter. Hu. Jag vet inte hur lång tid jag ska ge självläkningen, innan jag börjar kontakta tandläkare/läkare. Jag vet fortfarande inte riktigt vems bord det kan vara.

Som en direkt fortsättning på gårdagens inlägg, kan jag inflika att mitt spårlöst försvunna glasögonfodral, nu inte är lika spårlöst försvunnet. Pappa hade hittat det i sin bil. Och tro på tusan, visst satt jag i den en stund den aktuella försvinnardagen. Bra att det har kommit fram.

Och jag har också fått svar från Skatteverket, till vilket jag skrev och frågade vad som hände med mitt reseavdrag. Svaret blev:
Svar på ditt e-brev till Skatteverket

Hej!

Du har fått ditt reseavdrag, Skatteverket drar bort 8000 kr och sen av det
beloppet får du 30%.

Där hade jag verkligen missförstått gällande regler. Jag visste att 8000 kronor dras bort, så jag hade därmed räknat med 5000 kronor åter, då jag drog av för 13000. Men då fick jag alltså 30% av 5000 kronor, vilket är 1500 kronor. Det motsvarar alltså ungefär 3-4 fulltankstillfällen. Det må jag säga är lite snålt.
Fast vad hade jag egentligen förväntat mig, det var ju rätt orimligt.

Idag har min bil orsakat mig mer smärta. Fan så jag är less på biljävlen. Ja, ursäkta om svordomshalten är något högre i detta inlägg, men jag blir så oerhört less på skiten. Nu sitter den lilla 1200-kronors elmotorn till strålkastarna på plats, men då framkom andra fel, som också behöver åtgärdas. Även om det är en orealistisk tanke, kom den ändå farande, att jag borde sälja bilen nu och vara billös över sommaren och sen köpa en ny i höst. Men nej, funkar inte riktigt. Eller jo, det skulle det väl göra, men vissa veckor ska jag tre dagar i rad börja jobba klockan 6:00, så då skulle jag behöva gå upp 4:20 tre dagar i rad, och det lär bli väldigt sega kvällar.
Nej men jag har lust att lämna in bilen på Volvo (för de sysslar ju med Renault också), och fråga vad det skulle kosta, att rusta upp bilen så att allt var funktionsdugligt. Vet inte om man kan göra så, och säkerligen skulle det i slutändan bli dyrt, men jag skulle verkligen vilja att allt blev fixat på en gång.
Trots att det inte alls är länge sedan (någon vecka bara), som ljuddämparen byttes, så låter bilen nu riktigt illa. Jag skäms lite av att komma åkande i en snygg bil som låter som en gammal rishög. För det yttre luras verkligen.
Nåja, summan av kardemumman är att jag inte alls kan räkna bilen till samma materiella kärlek som jag gjorde då jag köpte den. Morr.

Men nu släpper jag aggressionen och går vidare. I bloggen åtminstone.
Jag var på ännu en stressbehandling idag. Och idag märkes skillnad, verkligen. Dels känner jag mig betydligt mindre stressad nu, och det visade sig också i de olika testerna. Roligt. Och sen, under själva behandlingsprocessen, den mer avslappnade delen, kunde jag faktiskt slappna av till max, så att jag föll i någon slags dvala, som stundtals gick i sömnens tecken. Jag tyckte hela tiden att jag hörde musiken och kände vad som hände, men jag fick rätt var det var såna här ryck i kroppen, som man får när man somnar till. För det måste väl hända fler än mig?
Det var häftigt i alla fall, det kändes liksom som att jag föll ner i botten av mig själv, eller hur jag ska uttrycka det. Jag hade en kort stund, en fallande känsla. Och tankarna flög kors och tvärs, på allt mellan himmel och jord.
Nu blir det ett uppehåll i behandlandet, och det är nog inte fel, då jag mår så pass bra som jag gör, stressmässigt sett.

Nu ska jag snart ner i tvättstugan och lasta om från tvättmaskiner till torktumlare och torkskåp.

Över och ut.

Dagens ordverifiering: nqxplu