onsdag, april 30, 2008

Krutdurken, eller kanske hurtbullen

Oj oj oj, håll i er landsmän (och ni andra), idag har jag varit både hurtig och duktig!

Till att börja med så cyklade jag ju till jobbet. Avsatte 45 minuter för det, men de fem första minuterna gick åt till att ta på mig hjälmen ute i förrådet, där cykeln står. Jag provade den ju dagen innan, och då kändes det bra, men imorse så var det jäkligt tight, den satt som en snara, kändes det som. Dum som jag var så ägnade jag de fem minuterna åt att försöka knäppa på mig den på ett mindre obekvämt sätt, istället för att försöka ändra inställningen så att den skulle sitta något mer ledigt. Men i och med att tiden tickade så kände jag när jag väl fick på mig hjälmen att jag måste sätta fart, eftersom jag inte visste om 40 minuter skulle räcka. När jag tar bilen så brukar jag åka en halvtimme före arbetstidens start, fast då brukar jag vara på plats nästan en kvart före utsatt tid. Men en halvtimme tog jag till med på den tiden då jag eventuellt skulle behöva ägna en kvart åt att skrapa rutorna på bilen (gamla bilen på gamla parkeringsplatsen), och det har likson hängt i. Tycker det är bra att slippa känna mig stressad. För numera behöver jag ju aldrig skrapa rutorna, dels för att det är vår, såklart, men också för att jag nu har både motor- och kupévärmare och dessutom carport.
I alla fall, cykelturen blev en svettig historia. Det tar på krafterna att cykla genom uppförsbackar på högsta växel, och jag ville ju dessutom hålla lite tempo för att hinna fram i tid. Jag är glad att jag inte har något hår, för det skulle ha varit både oredligt och ofräscht när hjälmen väl hade åkt av. Jag lyssnade dessutom på radio via telefonen under cykelturen också, och det var ju vigseln i morgonpasset. Hurra, så länge som de har pratat om och förberett den, kul att det blev av!
Men det blev så varmt efter nästan en mil (gissningsvis), så fick jag efter ett tag ta av mig jackan, och under hade jag en rätt tunn långärmad tröja, men det var varmt nog före klockan åtta en aprilmorgon. Så jag hoppas på en het sommar! Men det var ett sidospår.
Jag kom i alla fall fram precis på pricken 8:30 då jag började jobba, men rätt svettig var jag, så jag gladdes åt att jag skulle ha en kort dag.

Jag fick sen sluta en och en halv timme tidigare för att vi bestämde att jag skulle ta med mig avdelningens digitalkamera hem och fixa med foton från olika aktiviteter, så att det kan sättas i barnens pärmar som de snart får ta hem, i och med att de lämnar oss för skolan i höst.
Hemcyklingen var också svettig, det var desto varmare då. Dessutom är de värsta uppförsbackarna på hemvägen. Men men, det gick bra och duschen sen var härlig.

Fotona så, satt jag och pysslade en stund med. Det är inte gjort i en handvändning, att se vilka kort som passar till vilka barn och dessutom se till så att det finns till alla osv. Men det gjorde jag, och så skickade jag in dem, via datorn, för framkallning. 32 bilder i den svängen, och det kostar mindre än portot på 29 kronor. Så det är rätt billigt, och bra mycket enklare än att sitta och svära över fotoskrivaren på kontoret, vars färger och fotopapper bara tar slut. Och i och med att jag lånade hem digitalkameran, så passade jag på att fota lite, då mobilkameran bara tar fina bilder när linsen är nyputsad och solljuset är i skarpt ryggläge, vilket de senaste bloggbilderna har fått visat tydligt. Så här följer två bilder:

En tydligare bild på mig i den nya kepsen


Och en tydligare bild på mig utan keps (och hår)


Och när jag var klar med det, så satte jag mig med de 54 enkäterna jag har fått in för sammanställning. De tar upp hela skrivbordet, så det vore skönt att få det gjort snart. Jag tycker inte om att ha det belamrat. I alla fall så satt jag i ett par, kanske tre, timmar och fick massor gjort! Jag har tre (gånger 54) frågor kvar att få in i min sammanställning, samt de övriga kommentarerna. Fast det är klart, än så länge har jag inte jobbat med några siffror, tänkte att jag spar det till sist, så att själva mallen och de kommentarer som hör till varje fråga, är klara först. Då är det bara att skriva in siffrorna sen, och det känns smidigt.

Belamrat. Men tur att jag investerade i dumle på Tallinnbåten

För en liten stund sen så kopplade jag på cykelkärran på cykeln och åkte iväg till återvinningsstationen vid pendlarparkeringen som ligger vid Flygfyren och gjorde mig av med kartong-, hårdplast- och mjukplastsopor. Bra det, för de tog stor plats i mitt lilla återvinningsskåp nu. Fast bara det, att jag har ett köksskåp tillägnat återvinningssopor, det måste säga något om något. Det tror jag inte att alla i min ålder har.

Och nu har jag valborgsfrid. Ska inte ut och se någon eld, det är en tradition som jag inte har hållit på de senaste tre-fyra åren. Tycker mest att det är galet varmt och sen så luktar alla kläder rök, så det klarar jag mig utan. Jag kanske ser på lite Arkiv X, det var länge sen. Fast den tredje säsongen, som jag ska börja på, har jag inte i DVDskiveformat än, och jag vill ju gärna ligga i soffan och slöa.
Vi får se hur det blir. Inget mer sammanställande och definitivt inget pluggande ikväll, det kan jag dock lova!

Gå inte för nära elden!

Dagens ordverifiering: stsyb

tisdag, april 29, 2008

Huvudsaken

Jag kan inte tjata om det tillräckligt, men oh så skönt det är att ha en vecka helt utan övertidsarbete! Jag minns inte när det hände senast. Så idag slutade jag klockan 14:00, helt gudomligt.

Efter att ha fräschat upp mig lite och laddat tvättmaskinerna, så tog jag cykeln ner på stan - iklädd inget mer på överkroppen än en t-shirt, så varmt var det! - för att se om jag kunde hitta någon cykelhjälm. Imorgon har jag nämligen storartade planer på att cykla till jobbet, trots att min treväxlade cykel har fastnat på tredje växeln. Eller, det går att växla, men rör jag växelspaken, så kommer det att orsaka flera veckor av att växlarna sen hoppar precis hur de vill, vilket är väldigt enerverande. Så jag får helt enkelt leda cykeln i de värsta uppförsbackarna, om jag inte vill bli alltför svettig.
Hursomhelst så kände (och känner) jag att jag måste ha en hjälm. Tyvärr är anledningen mer av pedagogisk än säkerhetsmässig natur, jag kan ju inte komma cyklande till jobbet utan hjälm, så barnen ser, när vi precis har avslutat trafikskolan i vilken vi bland annat poängterade vikten av hjälm. Men jag har inte varit så positivt inställt till hjälm sen jag slutade använda det där någon gång i tonåret, har bara tyckt att det har varit obekvämt. Men det är ju som att åka bil utan bilbälte, jag vet. Idiotiskt.
I alla fall så var jag in på ena intersportaffären, den på Tullportsgatan, och såg mig omkring, men såg inga hjälmar. Frågade då efter dem, men fick till svar att hjälmarna fanns hos systerbutiken på Knutby torg. Dit hade jag inte lust att cykla, så jag gick till Team Sportia på lilla torget istället för att kolla där. Men de snygga hjälmarna där var utlöst dyra, så jag tänkte att nej, då måste jag försöka hitta min gamla hjälm som borde vara hemma hos föräldrarna. Gick istället in på H&M för att försöka hitta någon huvudbonad av solskyddande karaktär, eftersom jag ju numera är hårlös. Hittade en vit keps som jag tänkte måste duga. Har dock aldrig varit någon kepsmänniska, men ja, jag drog slutsatsen att ingen skulle tycka att det ser konstigt ut/känns konstigt, mer än jag själv, så jag slog till. Problemet var bara att H&M inte hade någon kontakt med banken, så jag kunde inte betala med mitt kort. Då var det bara att knalla till banken och ta ut pengar, något jag extremt sällan gör. Men det behövdes å andra sidan, för jag är skyldig min gudmor 225 kronor för svaveltabletter. Vid uttagsautomaten träffade jag för övrigt en av mina arbetskamrater.
Så jag kontanterade mig och gick tillbaka till H&M och slog till.
Där efter cyklade jag hem och flyttade tvätt från tvättmaskiner till tumlare och torkskåp, och cyklade sen vidare till Flygfyren, där jag skulle handla lite lätt.
Då hade jag kepsen på mig också, och där träffade jag en annan arbetskamrat som konstaterade att jag passade bra i kepsen. Om det nu var en artighetsfras eller sanningen, det är ju lite svårt att veta, men jag tror och hoppas att hon talade sanning.


Avgör själva

Hemma sen så smsade jag min mor och bad henne kolla lite efter min hjälm, men hon med sitt sjätte sinne, hade redan letat upp den. Hade väl på känn att jag tänkte prova att cykla till jobbet.
Så jag hämtade den, och då blev det att jag åt där också. Och gosade med katten, han är ju så söt.
Sen hade jag brått hem till tvättstugan, hade bara tio minuter kvar av min tid då jag skulle vika ihop allt och städa efter mig. Visserligen får man ha torktid en timme efter avslutad tvättid, men svensk som jag är, så vill jag helst inte umgås med folk i tvättstugan.

Och sen var jag duktig och strök tvätten också. Eller ja, en skjorta och två tröjor i alla fall. Strykhjärnet åker inte ofta fram, låter jag härmed meddela.

Så nu har jag hjälm hemma och ska alltså försöka mig på att cykla de ca 15 kilometrarna till jobbet imorgon. Och så lika långt hem sen.


Det här tycker jag dock inte är så snyggt

Nu borde jag sammanställa lite enkäter.

Dagens ordverifiering: udqkva

måndag, april 28, 2008

Men trasan då!

Då var portarna uppslagna för en ny vecka igen.

Och det verkar bli en toppenvecka! Alla är friska och tillbaka från ledigheten på jobbet nu, så den här veckan ska jag baske mig inte jobba över ett enda någe.
Och i min stressade förvirring, så har jag helt missat att torsdagen är ledig dag, så när jag kom på det igår, så blev jag helt lycklig. Då har jag ju en dag till att hinna med massa saker som bör göras på, och det är ju toppen!

Åh jag har på känn att jag hade tänkt ta upp någon fundering jag har gått och grunnat på här, men nu minns jag baske mig inte.

Men jag tänker på det här med han i Österrike som höll barn och barnbarn (barnbarn som dessutom samtidigt är hans barn) fångade i källaren i 24 år utan att någon annan visste om det. Hur fasen går det till? Han bodde ju inte ensam uppe i huset, så det är mig fullkomligt obegripligt hur det kan ha gått resten av familjen förbi. Jag menar, någon gång under 24 år borde man väl ha något ärende ner i källaren? Eller höra något ljud därifrån? Eller märka att mat försvann? Eller att pengar försvann? Ja, det är obegripligt. De övriga boende ovanpå källaren måste ha varit inblandade på något vis, det tror jag. Kanske bara genom att blunda och tränga bort, men ändå.

Gah! Nu slog det mig! För någon timme sen satte jag min disktrasa på kokning (gör det ibland för att fräscha upp den), och där har jag minsann helt och hållet glömt bort den! Efter att ha rusat till köket kan jag bittert konstatera att allt vatten hade kokat bort och att disktrasan låg fastklibbad mot botten på kastrullen, och kastrullen hade fula märken av trasan också. Hualigen. Får se vad det går att göra av det där.

Igår var jag ute och promenerade en sväng. Gick till samma bänk vid havet som jag gick till en gång förut, nära inpå dumpningen. Min reflektionsbänk alltså. Enda problemet var att den inte fanns där! Bänken var borta. Synd och trist, men å andra sidan så fanns det en annan bänk, lite längre upp från vattnet sett, så den gick ju också att sitta och fundera på.
I och med att jag gick till den bänken, så bröt jag också ett löfte. Men det var ett löfte som var väldigt förhastat, då jag nämligen i ett svagt ögonblick lovade att inte gå till den bänken igen, förrän den person som jag "dejtade" lite förut, gick dit med mig. Hualigen, den historien vill jag bara stryka ett streck över, jag gick över gränser och gjorde bort mig kapitalt.

Det om detta.

Dagens ordverifiering: lkzph

söndag, april 27, 2008

Det ambivalenta datumet

Idag är det den 27:e april, som du säkert vet. Det är idag precis en månad sen jag blev dumpad, och det är också idag precis en månad till min skolavslutning. Det är lite svårt att utveckla känslan jag har kring det mer, men en känsla kring det är just vad jag har i alla fall.

Hur har månaden som singel varit? På sitt sätt har det varit en kris rakt igenom, ser jag som i min utbildning läser om bland annat mänskliga kriser. Men trots den vetskapen, så såg jag inte att jag själv gick in i reaktionsfasen, utan trodde att jag klev in i bearbetningsfasen, då jag trodde mig ha förälskat mig i någon annan, så snabbt inpå. Men reaktionfasen är också en akut krisfas, så helt klart tänkte jag förmodligen inte då. Och var jag står nu - ja, det vet jag inte riktigt. Nu är jag kanske i bearbetningsfasen, men det är ett svårbearbetat dilemma, i och med att den faktiska, fysiska skillnaden inte är så enorm. I och med distansen, så sågs vi inte ofta, och vi hörs fortfarande av via det digitala, så ja, det är inte helt lätt.

Men att ha en månad kvar till skolavslutning och betygsutdelning och hela baletten, det känns väldigt härligt! Jag har just suttit och skrivit klart, och skickat in, min näst sista rapport. Om jag inte behöver komplettera, så har jag då bara en enda rapport kvar! Tjong i ballongen, slå på stora trumman!

Och helgen då, den tillbringades i Tallinn. Eller njäe, mestadels ombord på Tallinks fartyg Victoria 1. Det var riktigt skönt att bryta av vardagen med något annat, något gott och skönt. Det har varit toppen, kort sagt. God mat och dryck, fantastiskt väder (kav lugn sjö, perfekt för mig, som har så lätt att bli sjösjuk), allmänt avkopplande helt enkelt.
Jag blir så barnslig med min syster också, och det är väldigt roligt. Vi utforskade fartyget grundligt, tryckte på alla våningsknappar i hissen innan vi klev ur och sa "här får du extra" och hade allmänt roligt. Eller alltså, nu överdrev jag lite. Vi var ensamma i hissen och tryckte på alla knappar innan dörren öppnades och vi skulle ut, och när det så gick på en man där vi skulle av, så gick vi fort utom synhåll och sa "här får du extra" tyst för oss själva. Så vågad på busfronten är jag.
Och jag har fått ansiktsbehandling och massage också! Ah, det var skönt. Men han kunde gott ha få masserat på mer, det var lite väl lösa nypor ibland. Jag såg dock aldrig mig själv med gurkor för ögonen (av en rätt uppenbar anledning), så jag har ingen aning om hur det såg ut. Skönt var det, och jag kände mig ren sen.
Tittade på fin show ombord både på dit- och hemväg också. Olika föreställningar förstås, men samma folk. Det var sång och dans i musikalshowformat, så att säga, och valda delar av den tio man starka ensemblen var fantastiskt duktiga. Fast de fyra tjejer som hade som roll att mest vara avklädda och "vackra", de imponerade inte direkt på mig.
I taxfree:n köpte jag en obligatorisk jätteförpackning med dumle. Den stod jag och köade för att få betala i över en halvtimme, men men, ett måste är ett måste.
Det är ju vansinnigt gott med dumle, men ack så tjockt det känns, att då och då gå och nypa åt sig en, och veta att den kommer att räcka i veckor.

Kom hem hit vid halv tolv sen, och har sen dess skrivit rapport. Och den blev klar nyss, som sagt. Och ja, så har jag skrivit blogg också, men i övrigt så har jag inte hunnit med mycket mer. Fast jag har ju packat upp förstås.
Men städning och träning får utebli den här helgen.
Det blir de visserligen nästa helg också, då jag är i småland då, men i och med att rapporten är klar, och att jag hyser en stark förhoppning om att få jobba enligt mitt schema utan undantag (men med undantagsundantag för fredagen då min tid är tidigarelagd), så kommer jag förhoppningsvis att sluta klockan 14:00 både tisdag, onsdag och torsdag, och kan där och då säkert sköta något sådant.

Lönen har kommit också. Hurra för det! Nu kan jag investera lite i mat igen. Fast jag vet inte vad jag ska äta.
Jag tar väl en dumle till.

Dagens ordverifiering: ikurkt

torsdag, april 24, 2008

Ut och plaska

Igår kände jag mig helt slutkörd, vilket framgick av inlägget också, tror jag. Idag är det bättre. Endast två ur personalen var frånvarande, så det gjorde visserligen att jag fick jobba på annan avdelning och därmed missa den halvdagsutflykt som min avdelning åkte på idag. Trist, men men. That's life.
Det har inte känts fullt så stressigt i alla fall, vilket är skönt. Men jag har sett stresstecken idag också. Imorse så vaknade jag, helt klarvaken precis på klockslaget 5:30, och klockan skulle ju alldeles strax väcka mig då, så det var bara till att gå upp. Och jag har inte hattat runt fullt så mycket idag, så ja, jag kan väl inte klaga.

Vädret har ju varit toppen. Och måtte det håller i sig, imorgon ska jag ju åka båt. Jag blir ju så lätt sjösjuk. Men men, det finns ju piller mot sådant. Trevligt och skönt ska det bli. Och gott, hoppas jag.

Apropå gott, så handlade jag idag potatis, så jag gjorde min potatisgratäng sen. Och oh, så gott det blev! Det kan jag gott göra flera gånger. Kul när man provar lite nytt i köket.

Imorgon är det skola också. Examinationsskit, gissar jag på. Eller skit och skit, men det känns så trist att behöva få "prov" på det som vi redan har lämnat in långa avhandlingar om. Sen får vi se vad resten av dagen innehåller. Föreläsning på eftermiddagen vet jag i alla fall.

Idag har förresten två gamla kompisar figurerat som biroller i mitt liv. Min ena chef sa idag att en gammal klasskompis till mig målar hemma hos henne, för hennes man (en av mina gamla högstadielärare) hade känt igen henne och då också frågat om hon gick i samma klass som jag, i och med att han har rätt bra koll på mig nu då jag jobbar för hans fru. Och jag tänkte att det kan ju bara vara Madde, för så vitt jag vet, så är hon målare nu. Och så, när jag körde till Harsjövägen tidigare ikväll, så var det en tjej som stod och skulle gå över vägen, som jag stannade för, och då såg jag att det var Tina, också gammal högstadiekompis. Men jag menar, jag har ny bil (sen sist), rakat huvud och dessutom så hade jag solglasögon, så om leendet jag fick var ett igenkännande, det tvivlar jag på. Tror det mer handlade om ett "tack för att du stannade-leende".

Impulsbjöd på en ring på tradera förut, guld och diamanter för billig peng, och den auktionen vann jag också, och idag kom ringen. Så uppenbart oäkta! Haha, ja vad hade jag väntat mig? I och för sig framgick det säkert av annonsen också, men jag sökte inte reda på vad "guld pläterad" och "cz diamanter" betyder, så jag har mig själv att skylla. Trots att jag fick minsta storleken så är den för stor för båda mina pekfingrar dessutom, så det lär inte bli något användande av denna ring. Den var för övrigt inte ens min stil, så jag vet inte vad jag tänkte. Eller jo, det vet jag. Jag drabbades av "allt är guld som glimmar-frossa".

Nu gör jag sorti, på återskrivande på söndag.

Dagens ordverifiering: qxxaulg

onsdag, april 23, 2008

Stress hon sa, stress det va

Suck, suck...
Jag mår inte så bra just nu. Och orsaken är till största del; stress. Jag fick i slutet av förra veckan min stressnivå mätt, av min kineseologiske (jag kan fortfarande inte stava till det där) gudmor, och hon fick den till hundra (100). Hundra vad, vet jag dock inte. Procent, hoppas jag inte. Men då var jag rätt skeptiskt till det, i och med att jag inte kände mig så stressad. Men hon menade att ligger man på den nivån, så är man själv oftast inte medveten om att man är stressad.
Men nu, nu när jag känner mig riktigt ordentligt stressad, betyder det då att nivån har gått upp eller ner? Ja, jag vet inte. Jobbigt är det i vart fall, för jag blir så virrig av det. Fick gå ut och in genom ytterdörren flera gånger imorse, för att jag först tog med mig fel saker och också glömde saker, då jag skulle gå. Sen har jag inte alls haft så bra uppfattning kring saker som vilken veckodag det är, eller vad klockan är. Och jag var och simmade tidigare, och kände mig så slö och seg. Men jag hade hela motionsslingan för mig själv en stund, så då passade jag på att simma ryggsim också. Det är mer avkopplande, men jag vågar inte riktigt det när det simmar annat folk. Vill ju inte simma in i någon.

Efter simningen så skulle jag handla lite. Jag sålde min gamla tv här på eftermiddagen, och fick då lite pengar att handla mat för, så jag tänkte att jag skulle handla så att jag kunde göra en potatisgratäng. Jag hade dock inte receptet i huvudet, men jag tänkte att jag nog skulle få med det mesta. Det recept jag tidigare hade sett ut i min kokbok var inte så avancerat.
Så gick jag förbi frukt-grönt och rotsaksavdelningen först, och tänkte att där behövde jag inget. Men så kom jag på! Purjolök var det ju i det receptet. Så jag vände och tog en, handlade på mig lite annat, betalade och cyklade hem.

Hemma gick det så trögt med maten. Jag hade ju ingen potatis. Suck, glömma köpa potatis när det är receptet till potatisgratäng som man försöker memorera. Det känns som ett resultat av stress också.

Så, låt mig sucka. Så länge jag slipper kippa efter andan, så är det ju bra.

Min sömn är förresten också störd, så jag ska boka in en stressbehandling snart. Det behövs!

Men vår är det i alla fall. Skönt.
Jag ska försöka göra livet bättre snart.

Dagens ordverifiering: ivocn

tisdag, april 22, 2008

Jag går på knä

Titeln är både symbolisk och bildlig faktiskt.

Idag har vi haft avslutning med trafikskolan på jobbet, varpå alla barn fick ta med sig sina cyklar. Tre barn hade inga cyklar med, så de fick ta med en varsin av våra trehjulingar som vi har på gården, innan vi så begav oss till den, med koner uppbyggda banan, på grusplanen i närheten. Och det var väldigt svårt för de tre barnen att leda sina cyklar dit, och i och med att de är såpass låga, så fick jag antingen böja ryggen väldigt för att gå med dem, eller knäna. Jag valde det senare, för min rygg vill jag inte trötta ut i onödan. Så jag såg väl ut som Långben när jag gick där, kan jag tro.
Roligt var det i alla fall.

Men bildligt sett, så känns det som att jag går på knä nu också. Jag och flera med mig, kanske, då det just nu saknas fyra kollegor på jobbet. Imorgon kan det vara så många som sju, då en var väldigt krasslig idag, en oroade sig för att behöva vab:a och en som är på kurs, därtill så var två sjuka idag, och två är på semester. Så imorgon kan så mycket som hälften av personalstyrkan vara borta, och det är minsann inte lite. Redan nu börjar jag känna mig rätt sliten med den övertid jag gör, jag minns inte ens senast då min vanliga 40-timmars vecka var helt orörd.
Jag gör ju i alla fall vad jag kan för att hjälpa till, så idag har jag jobbat 6-16. Men därtill så har jag en sammanställning av alla enkäter att göra, två skolrapporter och dessutom så ska jag ju varje helg en rätt lång tid framöver, roa mig på annat vis nu. Så det finns en viss stressfaktor ändå.
Galet trött var jag när jag kom hem, så efter mat (som inte blev våfflor, då jag inte hade smör), så lade jag mig för att sova lite. Och jag somnade som en stock och sov i en timme nästan.
Har mer eller mindre precis vaknat.

Och där pausade jag skrivandet för ett toabesök. Kan inte sluta förundras över färgen på min flytande tvål nu. Jag hade nämligen en vit tvål i en genomskinlig pumpflaska på handfatet förut, men när den började ta slut, så köpte jag en refillpåse av en annan sort. Den var väldigt rosa eller något i färgen, och när jag sen blandade ihop tvålsorterna, så blev det en rätt suspekt färg, i alla fall i mina färgblinda ögon.

Nu borde jag ta tag i något, men jag tror inte att jag orkar det.

Dagens ordverifiering: ngfmw

måndag, april 21, 2008

Över- och undertid

Jaha, vad var det nu jag skulle skriva idag? Jag hade ju lite klart för mig, för en stund sen. Tyckte jag.

Men men, får väl börja i den änden jag brukar.
Det har varit en bra dag på jobbet idag, tycker jag nog. Men det är fortfarande mer eller mindre kaos med att få ihop personalschemat på grund av två kollegor som är på semester och en som är sjuk, så jag ska jobba minst sex timmar övertid den här veckan. Ingen av mina "sluta kl. 14-dagar" blir det hemgång då, för imorgon ska jag jobba över till 16, på onsdag till 15 (men då ska jag dessutom komma en timme tidigare på morgonen också) och på torsdag blir det till 16 också. Det är lite smått förödande för mina studier, kan jag känna, för i och med att jag åker till Tallin nu i helgen, så lär det inte bli jättemycket rapportskrivande av, så därför skulle jag behöva mina eftermiddagar. Men pengar behöver jag alltid, så på så sätt är det bra.
Apropå det, så såg jag att det är fel i mitt lönebesked inför lönen som kommer på fredag. Hela min löneförhöjning var inte med, det fattades 700 kronor, så det måste jag få ordning på. Dessutom så hade min timlön för extratimmarna inte ändrats heller, och det borde de göra. Ska förhoppningsvis tala med ekonomichefen imorgon, för det där vill jag har klarhet i.

Järnvägar vilken fin dag det har varit idag. Jag känner att det hettar lite lätt i kinderna, så lite färg har jag nog fått. Men jag får tvinga mig själv att ha min tunnaste mössa på, utomhus nu, för i och med min (potentiella men högst troliga) sjukdom, så måste jag ju akta huvudet.

Igår förresten! Halleluja! Jag gav mig den på att lyckas med nya TV:n, för varken något av tv-spelen eller dvd/videon ville den ju hitta, men, abrakadabra, jag lyckades till slut att hitta dem alla! Rätt avancerat, om jag får säga det själv, för det är en avancerad TV. I alla fall för mig. Det enda jag inte har lyckats med, är att hitta de få kanaler som man ska kunna se utan boxen (svt:s kanaler och fyran). Men jag vill ju ändå titta genom boxen, då det är bättre bild där. Och där har jag ju såklart de kanalerna också. Så det känns bra.

Något annat bra förresten! Och i kombination med att jag får jobba extra en massa nu i veckan (igen), så måste jag ju säga att den pedagogiska chefen (vi har ekonomichef, pedagogikchef - som har hand om schemafrågor - och personalchef) i samband med förfrågningarna om den här veckan, också frågade mig om hur klämfredagen nästa vecka såg ut. Och då sa jag att jag inte kan jobba över, i och med att jag ska åka bort. Jag och Tove mer eller mindre direkt efter att jag har slutat, ska åka till Huskvarna och Popadelica. Så då förstod hon att jag inte kunde jobba längre. Men jag sa att om hon ville att jag skulle jobba en tidigare tid däremot, så ville jag gärna det. Och javisst, hon ville att jag skulle öppna den dagen! Arbetstid 6:00-12:30 med andra ord. Helt suveränt! Visserligen kommer jag då att kliva upp 4:45 och säkert bli trött av att köra så långt, men vi är två med körkort i bilen, så känner jag att det inte går, så får vi ju växla.
Hurra för att komma iväg lite tidigare i alla fall!

Nu ska jag i det närmaste dessutom sätta igång med att sammanställa de föräldraenkäter som våra föräldrar har lämnat in. Det har gått ut enkäter till alla 72 barn, men i och med ett tvillingpar, där båda syskonen går på samma avdelning, så är det totalt 71 som har utgått. Nu fattas det några från samtliga fem avdelningar, men det rör sig ändå om många att sammanställa. Varje enkät har sex (6) sidor och sjutton (17) frågor.
Men jag har till 21:a maj på mig, alltså precis en månad från nu. Den tiden lär behövas, för jag måste ju, som sagt, författa rapport också.


Dålig bildkvalité, jag vet, men här ligger de alla, på mitt skrivbord

Nu är det över och ut för denna gång.

Dagens ordverifiering: lmbjown

söndag, april 20, 2008

Glasklart och ofokus

Så var det bloggtime igen.
Gårdagskvällen gick från att vara rätt trevlig, till att bli sorglig och jobbig. Jag känner att jag inte vet var jag har mig själv riktigt; vad jag vill och vad jag gör och vad jag borde vilja och borde göra. Jobbigt blev det i alla fall. Jag har en viss ångest, i form av ånger av sådant jag inte borde ha gjort, direkt efter uppbrottet. Även om inget hände så var det fel. Fel mot alla tre parter, kan jag känna. Ja, den tredje parten är ju förstås mitt ex, som jag fortfarande älskar och djupt inom mig hoppas ska ta mig tillbaka. Utsikterna är små, både för att det skulle hända och för att vi inte skulle gå åt samma håll igen, men ändå. Jag har aldrig känt en sådan kärlek till någon annan, någon gång. Hjärta och smärta, det hör ju på något vis ihop.
Men jag vete fasen vad som kommer att hända där. Fick i alla fall ett sms som beklagade att det blev dålig stämning mellan oss på msn igår, och det var ju väldigt upplyftande. Och jag ursäktade tillbaka också, för jag tänker att det krävs ju ändå två för tango. Så det var ju ett spår åt rätt håll i alla fall.

Men kommunikation, jag förstår inte att det ska vara så svårt. Jag är absolut ingen tankeläsare, utan kräver av min omgivning att säga rakt ut som det är, annars är det långt ifrån säkert att jag förstår. Vaga antydningar underförstådda budskap, det är inget för mig. Även om jag nu kanske sysslar med precis den saken här i bloggen, så är det ändå skillnad, för den skrivs inte med syfte att kommunicera med någon specifik, det är bara en härva tankar och känslor som jag spyr ut till allmän beskådan, och sen får den tolkas som den vill. Folk som känner mig får lik förbaskat prata med mig ändå, för det är inte meningen att min blogg ska bli ett substitut för att umgås med mig.
Det känns ju i och för sig fullständigt självklart, men det kan vara viktigt att påpeka också.

Idag har jag varit vansinnigt duktig, om jag får säga det själv, för jag har äntligen tagit mig samman och tvättat mina fönster!
"Åh men det kan väl inte var så jobbigt att tvätta fönstren om man bor i en etta?" tänker du kanske nu, men jodå, jag har faktiskt hela sju (7) fönster, varav sex (6) av dem dessutom går att öppna på mitten, så att ytterligare två sidor att tvätta framträder. Det ger alltså (6x4)+2 rutor, vilket blir tjugosex (26) tvättade rutor.
Vet ej när fönstren tvättades senast, för jag har inte gjort det på det dryga år jag har bott här, och det gjordes inte vid flyttstädningen heller, i och med att jag hade dealen med förra ägaren, att han inte behövde flyttstäda i och med att jag flyttade in mitt i en månad som han redan hade betalat hyra för.
Helt perfekt resultat blev det väl inte, lite småränder här och där kanske, men ack så mycket renare fönster ändå. Glasklart, så att säga.

Och Glasklart, det finns det ju ett underhållningsprogram med Ola Lindholm på svt1 på lördagar, som heter. Javisst. Och det tycker jag är rätt bra faktiskt. Lagom lördagsunderhållning, och Ola har jag alltid gillat.

Nu ska jag sätta mig på balkongen och läsa om utomhuspedagogik.

Det här är Fredrik som signar ut, slut.

Dagens ordverifiering: vcswgbyd

lördag, april 19, 2008

Le petit sammanfattning

Nu är det minsann lördagskväll. Så här sent brukar jag inte blogga.
Men det kan ju bero på att jag inte har så mycket att säga idag.

Jag har gjort som jag brukar på lördagar; städat och tvättat. Och sen tränat. Dagens träning bestod av löpning istället för motionscykling, och detta med en stegräknare som kompis. Den räknade ut åt mig att jag sprang... ja, stegen minns jag inte, men omvandlat till kilometer så blev det 4,63. Och det låter ju inte som några stora mängder, men näe, jag orkar inte stora mängder, för jag försöker hålla ett rätt högt tempo.
Och så styrketräning på det, och sen var jag mör och fin.

Åt middag med mor och syster. Och katt, fast han höll sig undan just vid maten. Låg väl och sov i något varmt hörn. Gott och trevligt var det i vilket fall som helst.


Om en vecka så är jag i Tallin. Eller såhär dags så är jag väl på Östersjön, snarare. Hoppas det inte gungar så mycket. Jag blir så lätt sjösjuk.

Nej, ingen som helst kvalité på bloggen idag. Hade tänkt ta lite om hokus pokus, men det får utebli.

Godnatt och kram, över och ut.

Dagens ordverifiering: oqcvkjiq

fredag, april 18, 2008

Alopecia areata

Eller Alopecia totalis, eller Alopecia universalis. Alternativa rubriker idag.

Jag har nämligen språkat med en mamma som är frisör, på jobbet. Alltså en mamma till ett barn som går på en av våra avdelningar, på jobbet.
Hon sa direkt namnet på sjukdomen, när hon såg min skalliga hjässa, och jag har ju inte fått något diagnostiserat än, så det kändes bra att få lite mer kött på benen. Jag hann dock inte prata så mycket med henne då hon skulle lämna sitt barn och åka iväg till jobbet.

Men sen träffade jag på henne när hon på eftermiddagen kom för att hämta sitt barn, och då pratade vi desto mer. Jag frågade återigen om namnet på åkomman, i och med att jag hade hunnit glömma bort det, och hon berättade och gav mig även lite tips hur jag själv kan försöka behandla min hårbotten. Kändes väldigt bra, fast det var ju för håret på huvudet som de behandlingarna gällde. Svårt att göra en inpackning på exempelvis ögonbrynet.

Men i alla fall, full av förhoppning, när jag nu hade ett sjukdomsnamn att söka på, så åkte jag så hem för att googla lite.
Tydligen finns det ett förbund för folk som är drabbade av Alopecia (som finns i tre varianter; areata när det handlar om fläckvis håravfall på huvudet, totalis när allt huvudhår försvinner och universalis, när all kroppsbehåring försvinner). Deras hemsida var dock inte alls så munter. Jag har redan räknat ut att jag kan komma att tappa allt hår, eftersom jag redan ser tecken på det över hela kroppen (hittills med undantag för armar och skägg), men helt genomdeprimerad har jag inte blivit för den saken skull. Visst, jag tycker inte att det är ett dugg roligt, speciellt inte om ögonbryn och ögonfransarna tänker svika mig totalt, för de fyller ju en viktig funktion när det gäller att hålla borta svett och smuts och damm från ögonen. Men, förutom det och på huvudet då, så gör detta avfall mig inte speciellt mycket. Jag har ju så ljust hår, så på t ex benen har det alltid sett ut som att jag inte har något hår, om man inte går väldigt nära då. Så det blir ingen större skillnad. Och håret på det intima stället är ju inget som folk dagligdags ser ändå, jag hoppas ju mest på att det är speciellt utvalda som ska titta på det, och de speciellt utvalda kommer vara så speciellt utvalda att det känns okej i vilket fall som helst.

Men det var dyster läsning, förbundet utgår mer eller mindre ifrån att hela det sociala livet och den allmänna livsglädjen ska krascha, när man drabbas av detta. Så har inte jag sett det alls, så det är ju väldigt trist att ens behöva tänka i de banorna, fast jag inte vill. Dålig vinkling av dem.

Nu har jag ju inte fått någon riktig diagnos ännu, men rör det sig om någon form av alopecia, så hoppas jag på totalis. Jag vill hellre att allt huvudhår faller av, än att jag får kvar lite spridda skurar här och där, men att ögonbryn och ögonfransar får vara kvar. Det vore till och med trevligt om skägget slutade växa, för då skulle jag ju slippa raka mig. Och jag lär aldrig drömma om att skaffa helskägg, är inte alls den typen. Dessutom, är ju min hårfärg väldig ljus, som sagt, så skaffade jag mycket skägg, så skulle jag se ut som jultomten.

En till trist sak med hemsidan var att det där stod att man kan få perukbidrag i Stockholms läns landsting, på upp till 6000 kronor. Jag har kollat runt på lite peruker, och med alla tillbehör så skulle det nog gå loss på närmare 3000 kronor för mig i alla fall. Så var klämmer då skon? Jo, det gäller bara för personer under arton (18) år. Så om jag nu skulle drabbas av detta, så kunde det väl ha skett före november 2006. Men ack nej.

Mamman sade förresten att sjukvården inte tycks ha så mycket kunskaper om det här (som dock ingår i frisörutbildningen, att läsa om), så vi får väl se vad hudläkaren säger, den tolfte (12:e) maj, då jag ska dit. Känns bra att ha lite kött på benen själv i alla fall, så om hon/han verkar bortkommen, nämna alopecia, och höra vad läkaren säger då.

Jag vill ju ha någon form av fastslagen diagnos, så jag vet vad som händer, och dessutom också kan svara de som frågar. För det är ju inget jag helt och hållet kan dölja.

Nu sitter jag hos mina föräldrar och tänker låta mig bjudas på mat från mitt före detta jobb; restaurangen.

God fredagskväll!

Dagens ordverifiering: kplmci

torsdag, april 17, 2008

Den uppbokade

Släpp loss hindarna, nu är det vår!

Eller ja, jag vet inte om den här dagen har gett mig mer vårkänslor än någon annan dag. Och jag vet inte vad hindarna har med saker att göra, men det lät som en bra sak att säga. Det har i alla fall varit en bra dag, det är lite dit jag vill komma.

Fast först kan jag ta lite allmänna trivialiteter och i-landsproblem. Jag har fått en ny TV, av min far, som kände att han hade spenderarbyxorna på. Och det var ju trevligt, med tanke på att min gamla TV både är liten, tjock och saknar text-tv. Och dessutom nog inte är värd mer än ett par hundralappar, max. Men ack så frusterande, jag trodde att det skulle gå lätt att koppla in den nya, genom att bara ta bort den gamla apparaten och ställa den nya där, och koppla på samma sätt. Men nejdå. Supernintendosladden passar inte ens, eller jo, den passar, men uttaget i tv:n sitter för otillgängligt, så det går inte att koppla in. Dvd/videospelaren hittar jag inte heller, liksom nintendo 64:at. Det enda som jag har hittat är digitalboxkanalerna, men jag lyckas inte ens söka in de kanaler som inte kräver box (SVT och fyran), och ja, det tycker jag borde gå. Jag är ett fullkomligt pucko när det gäller inkopplingar och liknande, det är bara att konstatera. Men pappa ska komma hit och titta på det där senare ikväll. Han är något duktigare.


Gamla tv:n


Nya tv:n. Dålig bildkvalité, jag vet, rengjorde dock linsen i efterhand

Och idag blev det klart att jag ska åka till Tallin nästa helg. Hurra för det! Ska bli skönt att komma bort lite. I synnerhet om havet är lugnt. Annars blir det säkert lite jobbigt i magen. Men det ser jag fram emot!

Så nu känns det som att mina helger för en rätt lång tid framöver är mer eller mindre fyllda. Så här kommer en lista:

  • Denna helg, vecka 16 är förvisso fri. Väldigt lösa planer på att träffa Joakim finns, men det blir nog vid senare tillfälle. Min ekonomi är som sagt skral just nu.
  • Vecka 17: Tallin fredag-söndag
  • Vecka 18 Huskvarna (Popadelica) fredag-söndag. Tove har för övrigt bokat boende nu, så mer eller mindre så är allt klart där! Woho!
  • Vecka 19 har jag visserligen ledig och hittills tom fredag, men på lördagen vankas årets första FC Z-match igen, på dagen, och på kvällen ska jag gå på konsert med Tove. Matchen äger rum i Danderyd, för den som är intresserad. Mer info än så har jag dock inte, vet inte säkert om jag ska vara med heller, men hoppas så.
  • Vecka 20 har vi arbetsdag på jobbet på lördagen, och sen ska vi dessutom gå ut och äta på kvällen.
Så det är först vecka 21 som den första obokade helgen infaller. Däromkring kanske det är dags att åka ner till Småland och umgås med exet. Det finns önskemål om det, från båda våra håll.

Och gällande fotbollen då, så är det alltså inte tal om en tv-sänd säsong, utan fortfarande tycks FC Z vara tillräckligt ihågkommet för att olika arrangörer ska bjuda in oss till sig. Och det är ju roligt på sitt sätt. Nu saknar jag inte fotbollen eller de för trånga fotbollskorna, men ja, det är trevligt att träffa FC Z-folket och att ha lite publik som jublar åt en. Det händer ju inte så ofta i vardagen.

Jag har precis bränt en skiva att ha i bilen, och den provlyssnar jag nu på. Ibland blir vissa låtar förstörda när man för över dem från datorn till skiva, jag vet inte varför, men därför är det bäst att provlyssna. Hittills har 16/19 låtar varit felfria i alla fall. Men jag oroar mig för sista låten, för den blev misslyckad på en annan skiva. Men jag tänkte, att om jag lägger den sist, så kan jag dels prova om det har med själva filen att göra, eller om det är skivan det beror på. Jag tror väl mer på filen, men då är det ändå skumt att den låter som den ska på datorn.
Visserligen lyssnar jag aldrig på cd-skivor i bilen, har alltid radion på, men jag tänkte att när Tove och jag kör till Huskvarna (eller när jag kör och hon sitter bredvid, snarare), så kan det vara trevligt med annan musik. Det är en fredag vi ska åka, och då är det bland annat Min Gata i P3, och det är ett av få program som jag har svårt för. För det är alltså P3 jag lyssnar på, då jag lyssnar på radio.

Och just ja! Nu höll jag på att glömma! Jag skickade ju in 22 sidor rapport igår, och redan idag hade jag fått betyg och kommentarer! Snabbt jobbat, vill jag lova. Ibland har jag fått väntat uppåt en vecka innan jag har fått veta om jag var godkänd eller inte.
Men i alla fall, på first class, som detta sker, så är det designat så dumt, så att man inte ser betygsrutan, utan att scrolla ner lite i den övre menyn. (Alltså utan att scrolla ner i själva texten som utgör lärarens kommentar.)
Jag scrollade, och såg till min förfäran att betygsfältet var tomt! Det brukar betyda komplettering. Bah! Vad fasen behövde jag komplettera?
Så jag började läsa kommentaren. Det första som stod var att jag hade glömt att göra frågeställningar i inledningen, men det var det enda som var minus, sen var hon jättepostitiv till allt, lovorden regnade över mig. Så jag tänkte, jaha, är det inledningen jag måste komplettera? Det kändes nästan lite väl petigt. Och så petiga brukar de inte vara.
Men så, när jag kom till slutet av kommentaren, så hade hon skrivit:

"Jag tycker att du har gjort ett mycket bra, innehållsrikt och väl reflekterande arbete. När du har svävat iväg, som du skriver, håller du dig fortfarande till ämnet, då blir det bara fördjupande. Du diskuterar på ett riktigt bra sätt, tar upp olika aspekter och visar insikter.
Känn dig mycket nöjd med detta!
Betyg VG."

Hurra! Jag hade inte ens tittat på VG-uppgifterna, eftersom jag struntar i dem numera, men ändå lyckades jag pricka in full pott! Mycket glädjande.

Nu kom jag till sista låten på skivan också. Misslyckad. Fasen. Men då vet jag det i alla fall, det är filerna.

Och nu kom pappa, dessutom, så nu ska det bli ordning på apparaturen här hoppas jag!

Dagens ordverifiering: cjhyi

onsdag, april 16, 2008

När onsdagen visar sig från sin bättre sida

Ah, det här får jag nog sammanfatta som en bra dag. Visst, den är inte slut än, men mycket gott har redan kommit ur den.

Till att börja med; Jag jobbade ingen som helst övertid idag, så det innebar att jag hade min vanliga onsdagstid; 8:30-14 idag. Underbar arbetstid. Och det var en trevlig dag på jobbet också, inga skavanker och skrupler.

Och sen så var det simning. När jag och Stella för en gångs skulle hade möjlighet att simma tillsammans, så hade hon glömt badkläderna. Hoppla hopp. Så jag simmade själv medan hon satt på biblioteket. Sen fikade vi tillsammans, på En Smula. Stella var generös nog att bjuda också, den guldtösen, för våra plånböcker gapar just nu inte alls i samma grad, lika gapande tomma. Å nej, jag har omkring 30 kronor i plånboken och kanske en dryg hundralapp mer på kontot just nu, så att fika på stadens kanske dyraste fik, nej, det hade jag inte råd med. Men ah, så trevligt och gott det var! Vi var båda rörande överens om att vi borde ha ostkväll snart igen, för det finns ju knappt något godare än ost.

Sen kom jag hem och skrev rapport. Fortfarande samma rapport som jag sist skrev om, då jag skrev om rapporter. Den landade på 22 sidor. Så det måste vara den längsta rapporten hittills. Kändes som att jag hade kunnat skriva på i en halv evighet till men någonstans måste man (åtminstone jag) trycka på bromsen. Det känns väldigt skönt att ha den gjord, om än att jag inte vet om den är godkänd än. Det vet jag ju aldrig i förväg, men hittills så har jag bara behövt komplettera en gång. Och då har jag nu lämnat in nitton (19) rapporter och ett (1) hemprov, så förutsättningarna bör vara rätt goda. Två rapporter återstår nu, så denna barnskötarutbildning är alltså totalt 21 rapporter och ett hemprov långt, plus lite annat skrafs. Och så en och annan hyllmeter facklitteratur. Och detta fördelat på tio (10) månader. Se där ja.

Nu viker jag kvällen åt soffslapperi, tv:n hägrar.

Dagens ordverifiering: fizte

tisdag, april 15, 2008

Lite trassel och pling

Jag har nyss varit ute och gått, det var kallt, så mina fingrar jobbar nu inte så snabbt.

Dagen har varit rätt lång. Igen.
Klev upp klockan fem, åt en lite snålare frukost (budgeten vill helst att jag tar en skiva bröd istället för två, just nu), och begav mig sen till jobbet. Tisdagar är en sån dag då jag städar en avdelning innan jag börjar jobba med barnen, och idag gick städningen väldigt snabbt, då det inte fanns några moppar alls på avdelningen. Alla var i tvätten, och tvätten ligger en halv kilometer bort, så jag nöjde mig med att dammsuga golven. Inget jag sörjde direkt.

Sen jobbade jag på, tills det var dags att gå. Gå till nästa avdelning då. Jag slutade nämligen inte 14 idag, utan jobbade för ovanlighetens skull över, två timmar. Och den sista timmen var på annan avdelning.

Och när klockan så var slagen 16, så gick jag ner på kontoret, för att komma åt datorn med både skrivare och internet, så jag kunde lägga ut vårt månadsbrev på intranätet, samt skriva ut det till dem som inte har brytt sig om att logga in på intranätet. Och javisst, jag lade ut den där och stängde av datorn. Eh, hrm, ja just ja, jag skulle ju skriva ut också! Så jag fick starta datorn igen, kändes segt, då jag ville åka hem. Och jag skrev ut så många ex. jag skulle ha, och lät bli att ta dem från skrivaren förrän alla var klara. Och när jag så tog dem, så såg jag att de till stor del var oläsliga. Tonern hade svikit alltså. Så då sket jag i det där och åkte hem.

Hemma duschade jag och tänkte sen att jag skulle unna mig att sova en stund, i och med att jag ju hade klivit upp tidigt och sen jobbat länge också. Men jag hann inte mer än lägga mig ner och sluta ögonen, förrän telefonen ringde. Det var min mor som trugade om att jag skulle äta middag hos dem, så det var bara till att fara dit.
Mat är svårt att tacka nej till i ekonomiskt bistra tider.

Och när jag sen kom hem hit igen, så var klockan omkring 18, och då tyckte jag inte det var någon idé att sova, så jag tog en promenad istället. Klädde mig för lite, så efter ett tag var jag kall om händer och huvud. Och kissnödig.
Men jag kämpade fram hela vanliga promenadsträckan. Inte den till funderarbänken, för sitta hade jag inte ro till.

Lite synd att sova inte hanns med, det hade varit skönt. Men jag får lägga mig i tid ikväll istället.

Nu sitter jag här med en iskall högerhand, och en mediumvarm vänsterhand. Varför tar högerhanden längre tid på sig att tina?

Ja just ja! Höll på att glömma, igår skrev en främmande människa till mig, att jag var dennes drömprins. Och det baserades på blott två bilder av mig. Hrm hm. Underligt folk finns det än i våra dagar.

Dagens ordverifiering: rwgdz

måndag, april 14, 2008

Autografjägare

Igår var jag inte helt på topp. Nix nej. Idag känns det bättre dock. Livet är som en berg-och-dalbana. Dock utan extremt höga toppar, just nu.
Men men, idag är jag vid gott mod.

Har extremt lite att skriva dock, det har inte hänt någonting idag, känns det som. Eller ja, jag skar mig i handen då jag skar upp frukt till barnen på samlingen imorse, men det var ett litet jack, som jag inte märkte av förrän jag spritade händerna efter att ha hjälpt ett barn på toaletten. Då sved det till.

Och apropå toalett, se här! Hysteriskt roligt!

Men nej, vad ska jag fylla ut dagens inlägg med? Kan berätta att min morbror smsade mig och frågade om jag kunde ordna Glenn Hyséns autograf till hans grannpojkar, men jag svarade att det nog blir svårt. Även om jag träffade honom nästan varje dag under ett halvårs tid, så är det nu över ett och ett halvt år sen jag träffade honom sist. Men träffar jag honom, så ska jag tänka på det.
För dig som inte alls har hängt med på sistone, så är det så att han är min gamla fotbollstränare, från min korta fotbollskarriär i FC Z.

Men nej, jag kan inte gärna sitta och ordbajsa mer, bara för att få till stånd ett medellångt inlägg, så jag rundar av nu.

- avrund!

Dagens ordverifiering: omgfgm

söndag, april 13, 2008

Ett extra inlägg

Jag känner mig inte helt glad idag. Inte så mycket glad alls faktiskt.
Nu har jag rakat av ännu mer hår, och det känns rätt tröstlöst på något vis. Jag vill ju ha mitt hår. Men då tänkte jag, att nu ska jag hitta en bild på mig då jag hade hår, som jag är riktigt nöjd med, och pyssla med den lite. Jag vet inte riktigt i vilket syfte, men jag tänkte att det nog skulle kännas bra på något vis.


Resultatet

Men ja, när jag tittar noga på bilden, så ser jag inte helt lycklig ut där heller. Och den bilden togs ändå i september, då jag trodde mig ha så gott som fullt på lyckokontot. Men jag kanske har levt i en illusion längre än jag själv har förstått?

Och så sa de på radio nyss att den här tioåriga Engla har hittats död. Inte oväntat, men inte desto mindre sorgligt. Men vem vet vad hon råkade ut för innan hon dödades, så kanske hade hon aldrig blivit en hel människa igen. Stackars familj!
En mycket klen tröst är ju ändå att de har hittat han som gjorde det också, så den oron behöver inte hänga över dem. Lås in och släng bort nyckeln, så tycker jag. Jag är egentligen för att man ska få förbruka några chanser i livet, men ändå ha möjlighet att komma igen, men vissa brott förtjänar inte en andra chans, det går inte att rättfärdiga.

Och imorgon ska jag jobba över igen. Istället för 8:30-19, vilket i sig redan är en lång dag, så ska jag jobba 7:30-19. Vet inte om kroppen rent allmänt börjar säga ifrån, för jag känner en antydan till halsont nu, och det skulle inte förvåna mig om jag snart blev riktigt ordentligt sjuk. Jag har haft näsan över vattenytan länge ändå.

Jag kan fly, men inte gömma mig.

En grå dag

Det är ett ständigt pluggande just nu. Kanske att det märks att vi är i slutspurten av utbildningen, för nu har jag hittills jobbat ihop 17 sidor rapport, och jag har fortfarande en del kvar. Men den handlar lite om förhållningssätt, och jag känner att jag måste nog göra mer direkta observationer på jobbet. Det är lite svårt att dra sig allt till minnes i efterhand, vilket nu ändå är den taktik jag har fått jobba mycket med, eftersom hela min första praktikvecka gick bort från min praktikplats, i och med att jag fick flytta på mig till förmån för denne vikarie, som egentligen skulle täcka upp för en kollega som är i Thailand, men som jag istället täckte upp för, så att den nya vikarien skulle slippa hoppa runt bland yngre barn.
Men i veckan som kommer nu, så ska jag få vara på min avdelning igen. Och det är vi alla glada för.

Inte har jag ätit någon lunch än heller. Men ack, det är trist med lunch, får ta en macka eller så sen.
Handla måste jag ju göra också, för imorse räckte juicen bara till ett ynka litet glas, och jag är ju juiceberoende om morgnarna, så det kändes snålt. Får köpa två förpackningar när jag sen handlar. För imorgon bitti måste jag ju ha juicen!

Det regnar ute också, så det blir inte till att promenera till min bearbetningsbänk, trots att jag känner ett behov både av bearbetning och frisk luft.

Lite senare ska jag ta mig bort till familjen också, men det blir väl med bil i och med vädret. Jag ska dels äta middag där, och dels så ska mor min raka huvudet på mig en gång till. Det blir ju till att göra det ofta nu. Den här gången vill jag ha det så kort som möjligt, för som läget är nu, så är det ingen vits att ha något hår. Det ser helt förjävligt ut.
Jag ser fram emot nästa läkarbesök, så jag kan få ord på vad det är som händer med mig. Armarna är den del av kroppen som håret tycks sitta rätt bra, men på de andra ställena så lossnar håret väldigt lätt, även ögonfransar.

Kroppsmässigt och kärleksmässigt så är jag i en trist fas av livet. Jag vill ha mitt hår kvar, och jag har kärlek att ge. Men vem vill ha den?

Dagens ordverifiering: jendiip

lördag, april 12, 2008

I can see clearly now

Eh ja... Gårdagen blev inte vad den var tänkt att bli, så mycket väljer jag att skriva om det idag.
Jag har dock lärt mig ett och annat om mig själv, så det är väl positivt i alla fall. En av sakerna är att två veckor efter ett och ett halvt års relations slut, det är för snart inpå för att dejta nytt folk. En annan, som jag nog redan visste, är att jag inte tycker om att bli inplacerad i ett fack, hur oavsiktligt det än må vara.

Men det om detta, i och med att bloggen nu har över 200 läsare (som åtminstone har klickat in sig en gång), så måste jag ibland hålla en låg ton, vill ju inte såra någon.

En trist sak i fågelsången var att Joakim (fotbollskollegan) ringde mig då jag satt på bussen på väg in till Stockholm, och undrade om jag ville umgås lite hemma hos honom (i Bergshamra), men det tackade jag nej till i och med att jag skulle dit jag skulle, och ja, det var ju synd på sitt sätt. När jag sen åkte hemåt igen, så kände jag att det var lite sent att tränga sig på där, plus att jag helst bara ville hem.

Idag har jag börjat på min tredje näst sista rapport. Säger man så när det är tre (med denna) kvar? Hur som helst, rapport tre, från slutet sett. Och det tycks bli en av de längre rapporterna, jag har nu skrivit omkring halva rapporten på den tid jag annars brukar skriva en hel rapport. Jag tror att jag är någonstans på tolfte sidan eller där omkring. Fast nej, jag tror inte att det blir 24 sidor, men bra många fler återstår.
Och det är väl i stort sett det enda jag har gjort idag. Har i och för sig byggt lite på ett av de mer avancerade hus jag har gett mig på i Sims 2. För dig som är insatt, så vet du att det är en svår (eller kanske omöjlig) sak, att bygga ett hus som står på en grund, och som dessutom sitter ihop med ett garage. Jag har dock kommit på ett sätt som är en bit på vägen, men det var lite krångligt, och huset i sig blev så stort, så det tar tid att inreda och ha sig, och jag är inne i en fas i Sims-spelandet som gör att jag bara orkar lite i taget.

Om en stund ska jag cykla hem till Harsjövägen för att umgås med min syster, då föräldrarna ska på grillfest hos grannarna. Grannarna som bor i andra halvan av det parhus som familjen bor i, så de är ju inte långt borta. Men det är ju trevligt med lite sällskap ändå.

Men apropå cykla, så borde jag skaffa mig en ny cykel. Den jag har nu, har jag säkert haft i omkring sju år eller så, och den är väldigt opålitlig. Rätt var det är så har ventilen tömt ur luften ur bakdäcket, och de tre växlarna hoppar precis hur de vill.
Jag vill dock inte ha fler växlar än tre, tycker egentligen att två växlar skulle räcka. En lätt för långa och/eller branta uppförsbackar och en trögare för platt och nedför. Och min cykel är lite för liten för mig också, det märker jag när jag lånar min mors cykel. Hon är lite kortare än mig, men hennes cykel känns mycket större än min, så det är väl så en cykel ska kännas, antar jag.
Om jag skulle få tag på en
ny cykel, så måste kärrfästet monteras på den, så att jag kan koppla på den vid behov. Kärran är dock bökig, för den är för bred för att köras in i mitt förråd, så den måste lyftas in och ur på högkant, och det är en tung historia. Och svårt är det när både min och grannbilen står där också, då blir det till att bära ut den och samtidigt gå i sidled och akta backspeglar och heller inte skita ner den vita jackan. Ja, det är en konst, kort sagt. Därför använder jag inte kärran så mycket som jag skulle vilja.


Cykeln + kärran

På senaste tiden har jag sagt mycket som jag idag ångrar, det är inte bra någonstans. En sak gäller den bänk vid havet som jag förut gick till och satte mig till att fundera på. Det ska inte vara någon slags kärleksbänk, det ska vara min bearbetning av intrycksbänk.
Och den borde jag gå till snart igen.

Dagens ordverifiering: bombulv (!)

fredag, april 11, 2008

Förväntningar

Det är ju dumt att i förväg tro sig veta hur något kommer att se sig, trots att egentligen inte ha någon aning om det. Men ja, det är ju svårt att låta bli. Mina förväntningar inför den här kvällen är höga. Jag åker till Stockholm vid 16:30 härifrån och sen återstår det att se hur det blir. Det finns en plan, men hur mycket den efterföljs återstår att se. Jag hoppas att jag har samma motivation IRL som jag har haft IDL (D för Digital)!

Och herrehjärtanes! Gud så fantastiskt skönt att ha ledig fredag! Jag har ju den var fjärde fredag, men hittills så har det legat skoldagar på de dagarna, så det var länge sen jag var helt ledig på denna lediga dag. Jag har känt mig rätt utarbetad den här veckan, så det var så skönt, då jag först vaknade kring sju, så kändes det som enorm lättnad, att veta att jag bara kunde sluta ögonen och somna om. Och det gjorde jag, sov till strax före tio.
Ska man rangordna de verkliga höjdpunkterna i livet, så måste verkligen en god natts sömn räknas in på topp fem. Det är mer än guld värt! (mer står för gröna skogar)

Och jag har både hunnit med att städa och träna, så när jag kommer hem imorgon (det bör bli imorgon och inte i natt), så har jag helgen fri till att ägna åt så mycket skolarbete som behövs. En dryg månad till examen, det gäller att inte tappa fokus.
Fast egentligen tappade jag fokus redan vid julledigheten, det var som att en stor del motivation dog där och då.
Men jag märker ju att jag har fått in ett bra tänk, speciellt med genuspedagogiken, som var den senaste bok jag läste ut. Nu har jag bara två böcker kvar, och de rör utomhuspedagogik och rörelse och idrott. Det är inte direkt mina favoritområden kanske, men jag hoppas på intressant läsning och lätt rapportskrivning. Om jag inte har räknat galet, så är det bara tre rapporter kvar att skriva nu. Och förhoppningsvis så både börjar och avslutar jag på en av dem nu under helgen.

Ack ja, då ska jag iväg om ungefär en timme då. På återskrivande!

Dagens ordverifiering: cxddw

torsdag, april 10, 2008

Konfunderad

Idag har det varit ytterligare en lång dag. Känns som att den här veckan inte har bestått av annat än långa dagar.
Jag menar, 8:30-20 på måndagen, 6-16 på tisdagen, 9-16 (godkänd dag, men jag brukar jobbat 8:30-14) på onsdagen, och så 7-19 idag. Jag har alltså redan jobbat mer än 40 timmar den här veckan, så jag prisar gudarna för att jag har ledig dag imorgon! Och inte är det skola heller, utan helt ledigt är det. Och då ska jag ju till Stockholm och förlusta mig.

Mellan 16-19 idag så hade vi personalmöte, på vilket hösten mer eller mindre klubbades. Jag blir till 75 % på ena småbarnsavdelningen, till 25 % på den andra småbarnsavdelningen. Det blir en rätt stor omställning. Jag trivs riktigt bra med att jobba med stora barn som man kan föra riktiga konversationer och utbyta tankar med, men de små är ju också riktiga sötnosar, så det blir nog bra, det också.
Det schemamässiga är inte klart ännu, men det som verkligen är positivt, är att jag inte kommer att ha städningen längre. Visst, det kommer göra att jag inte kan sluta klockan 14 tre dagar i veckan, men å andra sidan, så kommer schemat (troligen) att stabiliseras mer, med en en icke mastodontmåndag och inte två väldigt tidiga morgnar. Fast en tidig har jag gärna, för jag vill gärna sluta tidigt en dag i veckan. Men det där ligger ju på framtiden ännu.

Igår blev jag lite konfunderad. Jag fick ett sms av mitt ex, i vilket det stod "Jag tycker vi borde tala i telefon någon gång. Jag har så mycket att säga". Mitt hjärta hoppade till, och jag svarade "kanske nu?". Och sen låg jag där i sängen (ty det var på kvällen), och tittade på telefonen. Och rätt som det var, så ringde den. Men en viss nervös klump i magen, så svarade jag. Och vi pratade på i omkring 40 minuter, men det var verkligen inget viktigt som sades. Det tycker jag är märkligt, kunde inte sms:et ha omformulerats på ett sätt som inte skulle ha fått mig att börja tro en massa saker?
Det är fint att vi har bra kontakt fortfarande, men om det ska bli såhär flera gånger, att något slags obefogat hopp inom mig, ska tändas upp, då är jag lite tveksam.
Vi har för övrigt bestämt att vi någon gång innan årets slut ska träffas och spela alfapet också. Först blev jag tillfrågad om nästa helg, men det visade sig vara lite hastigt påtänkt, för då skulle det målas om invändigt, där i småland.

Jaha, nej men nu ska jag njuta av ledigheten i alla fall.

Dagens ordverifiering: owsllag

onsdag, april 09, 2008

Mission impossible, avklarat!

Det här har inte varit den bästa av dagar, det kan jag inte påstå. Allmänt kaos på jobbet, åtminstone kändes det så för mig stundtals. Dels så var småbarnen på den avdelning jag skulle vara på, på förmiddagen, väldigt griniga (trötta, hungriga och kalla), vilket gjorde att jag ensam fick vara med tolv större barn ute i snöslasket, eller ja, det var en praoelev där också, men hon stod mest lutad mot en bänk eller försvann utan ett ljud från gården (kanske in till hallen och handväskan?), så jag hade alltså nästan en hel avdelning att själv ha uppsikt över. Då blir det inte riktigt att jag kan gå in helhjärtat någonstans, utan mer måste gå av och an som en fångvakt och se vad alla gör. Just den gården är väldigt krokig också, så från ena hörnet kan man absolut inte se till det andra.
Ja och sen kom jag in till de mindre barnen igen, där jag skulle äta. Och där var det rätt kaotiskt med gråt och blöjbyten och jag som skulle duka fram maten. Efter lunchen lugnade det sig, för då skulle alla utom två sova. Jag fick söva tre i vagn ute på balkongen. Lite omständigt att vagga på tre vagnar, jag har ju bara två armar. Men det gick.
Och när jag så fick komma in i lugnet, då var det dags för en komplett personalrotation. Jag skulle gå till en avdelning med 3-4-åringar, en tjej som var på 4-5-årsavdelningen (alltså avdelningen där jag hade varit ensam med 12 barn), skulle till den andra 1-3-årsavdelningen, och jag skulle på 3-4-årsavdelningen avlösa en kvinna som skulle till en 1-3årsavdelning. Kändes som att vi alla tre sprang om varandra och bytte mer än vad vi kanske egentligen hade behövt. Det borde ha gått att ordna på annat vis, egentligen.

Sen var 3-4-åringarna inte jätteroliga att ha att göra med, när det kom till städningen. En pojke ville hjälpa mig, men sen var det i stort sett jag som stod för ihop plockningen av hundratals utspridda leksaker.

Och när jag så slutade, så svängde jag förbi den avdelning som jag egentligen är stationerad på, den för 5-6-åringar, men som jag har fått lämna nu i veckan (kanske för en treveckorsperiod), för att en tjej som jobbar på en 1-3 och 3-4-avdelningen är i Thailand, och den vikarie som min chef har fått tag på, bäst passar med äldre barn.
I alla fall, där svängde jag förbi, för att jag har ju mitt skåp och mitt fack och sånt där, så jag behövde fixa med lite saker, papper bland annat. Och då var där tre barn kvar, och två av den slängde spydigt i mitt ansikte, att de tycker bättre om den nya killen, än vad det tycker om mig. Visst, jag har jobbat såpass länge med barn att jag förstår hur de fungerar i det läget, det är mer ett försök att vara rolig, och en spontan känsla, i och med att jag inte har varit med dem på ett par dagar nu, än något som faktiskt var menat från hjärtat. Men ändå, när jag redan kände att det hade varit en riktigt hattig dag, så var det inte riktigt vad jag ville höra. Begreppet "jävla snorungar" är något som aldrig korsar min hjärna, och det gjorde det inte heller då, men sen kom jag faktiskt att tänka på dem som så. Men det är ju inte ur roten av mitt hjärta heller, jag tycker mer eller mindre om alla omkring 75 barn i verksamheten. Alla är alltså omtyckta.

Men nu sitter du och läser och förstår bara hälften av min känsla av att inte har haft den bästa av dagar, och undrar då var dagens rubrik kommer in i det hela.
Jo. Igår så regnade det när jag kom hem från jobbet, och i och med det, så hade det skvätt upp mycket smuts på bilen från vägen, så istället för att köra in bilen i carporten när jag kom hem, så ställde jag den på gästparkeringen, så att regnet skulle få skölja av, utan att stänka smuts.
Sen mot kvällen, så tyckte jag ändå att jag ville ha in den under tak, så att jag kunde sätta i motorvärmaren och så, så då gick jag ut för att köra in bilen. Och bredvid min bil hade då den stora Box Delivery-skåpbilen parkerats, som körs av den granne som aldrig har hejat på mig, trots att jag själv har sagt hej flera gånger. Och upp hade jag gett också.
Men nu var det så, att han var där mellan våra bilar, när jag kom. Så på den smala passagen kände jag att det hade ju blivit väldigt udda om jag inte hälsade. Jag menar, på gården här ute, så är det lätt gjort att titta åt ett annat håll eller så men mellan två bilar, så blir det ju bara knäppt. Så jag sa hej.
Och han svarade! Haha, seger åt rättvisan!

Jaja, det var lite från gårdagen, nu återvänder vi till dagen. Efter jobbet så åkte jag till badhuset, men det var ju två timmar senare än Stella-simtiden, så henne missade jag ju återigen. Trist. Men i alla fall, i omklädningsrummet då, så satt min gamla NO- och Mattelärare från högstadiet. Men han var fullt inbegripen i något samtal om tonårstjuvar med en gubbe, så han tog ingen större notis om mig (om han ens kände igen mig). Jag trodde att han var avklädd för att han var på väg att klä på sig och ta sig därifrån, men när jag så hade simmat kanske fyra längder, så kom han och började simma också. Men han tittade aldrig på mig (genom sina simglasögon), vad jag såg, så han kände nog inte igen mig. Eller hade absolut inget intresse av att hälsa. Man vet ju aldrig.

Jag simmade under mina 40 minuter i alla fall femtiofyra (54) längder, vilket ger 1350 simmade meter, där fötterna inte hade så mycket som snuddat vid botten en enda gång.

Jag har väldigt bra kontakt med mitt ex, och igår skapades en bra kontakt med min flirt också. Det känns fint!

Dagens ordverifiering: metphrse

tisdag, april 08, 2008

Ordentlig deklaration

Jag vill minnas att jag förra året inte riktigt orkade gå igenom alla kontrolluppgifter jag hade fått, utan godkände rakt av. Eller om det var året innan. Någon gång har jag gjort så i alla fall. Blir kanske mer akut att räkna, om det visar sig att det är restskatt som ska betalas.
Men idag när skatteverkets papper kom, så satte jag mig direkt till att räkna ihop. Och det stämde! Fast jag förstår inte riktigt, på pappret så stod det att jag ska få tillbaka omkring 4000 kronor, men när jag sen gjorde deklarationen på nätet, så stod det 5000-något. Och därtill så engagerade jag mig och drog av för resor till och från arbetet också, så det kan bli ett femsiffrigt belopp att få tillbaka. Woho!
Aldrig mer att jag slarvar med sånt, hade ju kunnat dra av för resor till och från jobbet redan förra året.
Så det ska bli trevligt att få sig lite extra slantar, där i sommar.

I övrigt då, så har det väl varit en bra dag. Eller okej i alla fall, lite tröttsam dag på jobbet kanske. Känner mig inte helt bekväm med att ha fått flytta på mig till förmån för en helt ny och färsk vikarie. Men jag känner mig för den sakens skull inte helt obekväm heller, men ja. Om det blir så att jag ska vara borta från min avdelning i tre veckor, mja, det känns trist. Jag missar så mycket av det vi har planerat in, och jag jobbar ju med de äldsta barnen, så de ska ju snart lämna oss för skolan också, så jag vill ju gärna jobba med dem, i och med att det är dem jag är mest fäst vid.
Det som kändes som en riktig vagel i ögat var att jag fick höra att han satt vid mitt bord vid lunchen. Ja, vad hade jag väntat mig? Men det är mitt bord och min ordning som jag har skapat där. Det känns inte helt lätt, som sagt.
Men men, det kan ju vara så att det bara blir den här veckan. Och jag måste flagga för att det verkar vara en trevlig kille, det lilla jag har träffat honom. Så det är inte där skon klämmer.

Ja och så känns det bättre med denna nya flirt igen. Det är bra det. Kanske blir att vi ses i helgen i alla fall, man vet aldrig.

Dagens ordverifiering: wccbcgim

måndag, april 07, 2008

444

Ack och ve, det var inte så lätt som jag trodde, det här med att gå vidare i livet. Jag har ju träffat en ny, fin människa. Eller ja, börjat skriva med alltså, men igår lyckades jag med konststycket att såra denne. Jag kände att vi borde bromsa lite, att det går väldigt fort, och det var svårt att säga det på ett osårande sätt. Men jag försökte. Något som jag ser som bra med mig själv är att jag i alla fall säger som det är, även om det kanske inte är det man vill höra jämt.
Men vår vänskap ska fortsätta växa till sig, helt klart, men jag är inte riktigt redo att gå in i ett nytt förhållande bara en dryg vecka efter uppbrottet från mitt söta ex. Ja, söt säger jag, för vi har en bra relation nu, och det är jag nöjd med.

Idag har jag varit duktig och jobbat över, efter min städtid, så det blev en väldigt lång arbetsdag. Jobbade från 8:30 till ungefär 20:00. Det är nämligen så att det ligger på mitt ansvar att göra och dela ut föräldraenkäten, alltså ett formulär som föräldrarna ska fylla i, angående hur nöjda de är med olika områden i verksamheten. Jag hade redan skrivit ihop mallen, men sen skulle den ju tryckas ut i 17+15+15+14+13 ex (alltså 74 stycken), och varje enkät har sex (6) sidor, så jag satt och skrev ut och häftade samman 444 sidor. Det minsann, går inte av för hackor!

Men lite bittert har det varit idag också. Min praktikperiod (med skolan då alltså) började idag, utan att jag riktigt tänkte på det. Jag gör ju praktiken på jobbet, så det är verkligen ingen stor skillnad för mig. Men innan det slog mig, att jag har praktik, så fick jag ett samtal från en av mina chefer, som talade om att det var mer eller mindre kris med att ordna vikarier för den av mina kollegor som är på en treveckors-semester, så jag tackade jag till att denna vecka jobba på småbarnsavdelningarna istället, så att den helt nya killen hon hade fått tag på, skulle få vara med de äldre barnen istället. Och det är ju där jag jobbar. Eventuellt ska det bli likadant de följande två veckorna också, men det är inte spikat än.
I alla fall så är det precis i tre veckor som jag har praktik, och då ska jag helst vända mig mot de äldre barnen, eftersom denna praktik egentligen skulle göras på ett fritidshem.
Men, det ska nog ordna sig!

Den killen som då ska jobba på min avdelning istället för mig, han såg väldigt bekant ut på något vis. Namnet sa mig inte direkt något, men jag har en liten misstanke om att han kanske är pojkvän/före detta pojkvän till en gammal kompis. Eller så blandar jag ihop honom med någon annan.
Blir lite tråkigt om jag blir borta från min avdelning i tre veckor, då missar jag mycket av våra inplanerade aktiviteter. Men å andra sidan så är det också roligt att jobba med andra barn.

Nu sitter jag i morgonrock, orkade inte klä mig efter att ha duschat såpass sent.

Dagens ordverifiering: xmjaek

söndag, april 06, 2008

Störd sömn

Hrm hm, i natt sov jag inte så bra. Dels så hade jag en snurrig dröm om att telefonen ringde, och nu i efterhand är jag lite osäker på om det var en dröm eller inte. Men det lutar åt det hållet. Sen, vid fyratiden, så fick jag sms av Tove. Jag får naturligtvis skylla mig själv som sover med telefonen på, men jag hade den på sovprofil, och då brukar jag inte vakna. Ja, och sen, kvart över sex, då vaknade jag av ett regelbundet pipande. Först förstod jag inte alls vad det var, men det visade sig vara en väckarklocka i köket, vars alarm hade gått igång. Lite småskumt, men jag måste väl ha kommit åt alarmknappen på den, då jag dammade av den igår.
Så det känns lite som att djupsömnen inte riktigt infann sig i natt, men ja, det är ju alltid så att det känns värre än vad det har varit.

Igårkväll pratade jag med Patrik på msn rätt länge. Det var roligt, honom pratar jag annars inte speciellt mycket med. Det är alltså samma Patrik som var med mig och Tove på Shout Out Louds i... öh, vilken månad det nu var? Var det i höstas? Jag minns inte alls. Men det var trevligt i alla fall, som sagt!

Hoppla hopp, och idag så har jag varit i Stockholm en stund. Eller ja, först kom min mor hit och så brände jag en skiva åt henne. Men det var krångligt, och det brukar det inte vara! Men jag löste det till slut, på ett annorlunda vis för mot hur jag brukar göra. Skumt bara att det inte gick så som jag är van.
Men sen bar det av till Stockholm och Flemmingsberg i alla fall. Jag snurrade ju till det rejält och gick förbi Tove som hade kommit ner för att möta upp mig, och sen gick jag av gammal vana, den gamla vägen till hennes lägenhet, och tänkte inte riktigt på att det finns en ny, närmare väg. Så vi mötte inte varandra förrän vid porten, typ.

Ja, så fick jag i alla fall de skor som hon hade köpt till mig. Två par, ett par som hon gillade bättre, och ett par som jag gillade bättre. Men det andra paret kan jag kanske ha på jobbet eller så. I alla fall så hade hon hittat min stil rätt bra, det var billiga varianter av converse, och man, I love converse!

Nu sitter jag här, och undrar lite var den här helgen tog vägen. Men det kommer ju en till. Och många fler, hoppas jag.

Dagens ordverifiering: qmgfmk

lördag, april 05, 2008

Solen skiner!

Det är en omvälvande tid, onekligen.

Igår hade jag precis börjat duna in i sängen vid kvart över tolv, när det surrade till i mobilen och sms inkom. Och sen följde en sms-kedja i nästan en timme. Det var så fint och så värmande!
Hur underligt det än kan låta, så håller jag nog på att bli kär. Men liksom igår, så har den här IRL-statusen inte förändrats än, så innan den bäcken är korsad, så är det nog mest bara dumt att ropa hej.
Jag får så mycket uppmärksamhet och bekräftelse, så det går knappt inte annat än att falla pladask. Det var ju just den biten som jag kände att det fanns en brist av i mitt förra förhållande, och det var när jag tog upp det, som det sen ledde till att det tog slut.
Men mitt förra förhållande, det låter som att jag är inne i ett nytt redan. Jag är nog dålig på att vänta med hejropandet innan bäcken är korsad, hur mycket jag än försöker. Det kanske kommer leda till att jag blir sårad igen, jag är ju inte dummare än att jag förstår det, men jag försöker leva lite under devisen att det är bättre att ha älskat och förlorat, än att aldrig ha älskat. Våga och vinn, så att säga.
För om jag bara vill, så kommer jag nog att vinna.

Det ska bli så spännande att se hur det här utvecklas!

Men det om det nu. Måste ju dra lite av de vardagliga trivialiteterna också.

Vaknade alldeles för tidigt imorse av ett sms från annan adressat, och jag svarade sömnigt på det och försökte sen somna om. Vet inte hur jag bra jag lyckades med varken svaret eller sovandet. Jag läste vad jag skrev lite senare, och jag skrev "Själv ligger jag ligger ett tag, känner jag. Ha en bra dag! Kram". Och om jag somnade om, det minns jag inte riktigt. Men jag tror det, för sen klev jag upp där kring nio-tiden. Det är ju standardtid för mig att stiga upp sådags på helgen.

Och sen uppstigningen så har jag ägnat dagen åt att städa och tvätta. Har stortvätt nu, med kuddar och täcke, överkast och bäddmadrass där nere på rengöring.

När jag så var på väg till tvätten, en av alla gånger, så mötte jag min gamla granntant Gunborg i trapphuset, hon som jag en gång för flera månader var in till, för att hjälpa henne med tv:n som bråkade för henne. Jag är ju verkligen ingen teknisk människa, men då hade en sladd åkt ur, så det kunde ju till och med jag fixa. Nu bad hon mig att komma upp igen, för att tv:n återigen bråkade. Och visst ville jag hjälpa till, men det är ju inte med någon stor självsäkerhet jag går in för att fixa tekniken. Men det var också nu en sladd som hade åkt ur, så det var lätt att åtgärda igen. Och hon blev så glad och tacksam, och sa något om att "det är tur att man har så hjälpsamma grannar!"
Roligt, någon gång borde jag baka en sockerkaka och bjuda in henne på en fika.

Men nej, nu är klockan slagen, nu borde allt vara torrt nere i tvättstugan.

Glad lördag!

Dagens ordverifiering: hqicp

fredag, april 04, 2008

Det snurrar i min skalle

Det är galet, jag vet, men igår, endast en vecka efter uppbrottet, så kände jag på fullt allvar, att livet leker igen! Visst, det är ju jättebra, men jag hade aldrig kunnat tro att det bara skulle ta en vecka. Igår trädde en ny människa in i mitt liv, och jag har redan fått vibben av att det här är en mycket bra människa, som kan komma att bli väldigt omtyckt. Så jag säger som Familjen - Det snurrar i min skalle!
Men javisst, det här är nytt och trevande och dessutom ännu inte IRL, så jag ska inte ta ut något i förskott. Utveckling ska få pågå.
Men det känns så jäkla bra!

I övrigt då, så tycks min kropp inte må jättebra just nu. Dels tappar jag ju hår hela tiden, lite jobbigt efter dusch när jag torkar huvudet och sen går över till ansiktet och får munnen full av hår. Men nu är det ju korta hårstrån, men likväl så är det inte så roligt. Trots att jag har rakat av mig håret, så vill jag ju helst att de kala fläckarna ska växa igen, istället för att bara växa.
Och nu har jag något konstigt på min ena underarm också. Eller överarm? Är lite dålig på vad som är över och under, men det är i alla fall undersidan av den del av armen som är närmast handen. Det känns ungefär som att jag har bränt mig där, men det syns absolut ingenting. Och igår så sved det i bröstet, men inte riktigt vid hjärtat, så det var nog ingen anledning till panik.
Det vore dock skönt om mina provsvar kunde komma snart, så jag vet vad det är som händer.

Och nu är det helg! Denna kväll ser ut att bli fördriven i ensamhet här i min lägenhet, men det gör mig inget. Jag hoppas på trevligt datorsällskap. Imorgon ska jag göra allt det jag brukar på helgerna, städa, träna och familjemiddag, och på söndag så åker jag med största sannolikhet till Tove på dagen. Vi har ju lite Småland att planera, och jag har skor att ta emot också. Jag älskar ju skor och allt därtill, så det ska bli väldigt roligt och se om hon har fångat min smak. Men det låter så på beskrivningarna.

Igår då, så gick jag ut och promenerade där vid 19-tiden, och jag gick en helt annan runda än jag brukar. Gick utmed Strandvägen (ja, vi har en sådan här i Norrtälje också), ända ut till Kärleksudden, där jag satte mig på en bänk i skymningen och begrundade havet och fågelsången. Det kändes som att det var gryning, för de fågelljuden minns jag ifrån tidiga morgnar i tält vid vatten. Det var dock länge sen jag sysslade med sånt, för jag gillar inte tält.
Men i alla fall, på den där bänken hade jag kunnat sitta i en halv evighet, det var så vackert. Och det var kanske där och då, som jag kände att livet tar fart igen. Jag vet inte, men det är så jag känner nu. Det kommer att bli bra, 2008 blir inte misärens år.


Vacker utsikt som mobilen inte kan återge på ett rättvist sätt

Och där satt jag.

Och när jag satt där, så slog det mig också, att det är en väldigt vacker stad jag bor i. Som bofast rospigg så är det lätt att glömma bort vilken idyll Norrtälje faktiskt är, men gud så vackert, och gud så lugnt. Trots att jag var ute i en timme, så mötte/såg jag inte fler än en handfull människor. Och lika många hundar, nästan.

Förhoppningsvis så sitter jag inte ensam på den bänken nästa gång.

Dagens ordverifiering: hyigla