måndag, mars 31, 2008

I've just started a new life

Ja det är ju inte nog med att mitt förhållande har tagit slut, jag har ju skiten med håret också.

Men jag ska ta dagen lite kronologiskt innan jag släppet bomben.

Jag jobbade och hade en tämligen trevlig dag på jobbet. Ett barn fyllde år i lördags och en kollega fyllde år idag, så vi firade med glass och sång. Mycket trevligt. Plus att min andra kollega hade köpt lite gott fikabröd till oss vuxna, med anledning av det vuxna födelsedagsbarnet. Mycket gott, men det blir ju till att smyga i sig sånant, mer eller mindre. Vi har ju inga raster och heller inget personalrum att fly in till, utan ska vara tillgängliga för barnen under hela arbetsdagen (och har därmed något kortare arbetsdagar istället).

Sen, när min arbetstid i barngrupp var slut, 17:30, så gick jag för att städa en avdelning. Jag gör ju så på måndagar. Och mitt i dammsugandet ringde telefonen. Det var Joakim minsann. Alltså Dahlin. Ett tag hade jag många Joakimar kring mig, men nu är det mest han. Han är go som ringer ibland i alla fall, och det var trevligt att bara prata om lite allmänt ingenting. Fast jag fick ju avhandla lite lätt om det spruckna förhållandet då, i och med att han inledde med att fråga om det hade ordnat sig på den fronten. Men jag kände ju att jag ville hem och äta någon gång, så efter ca 20 minuters soffliggande telefonprat, så lade vi på och jag fortsatte.

När jag körde hem så slog det mig att det ju är första april imorgon. Och så slog det mig; i och med att jag redan har räknat ut att jag måste raka bort håret, så skulle jag lika bra kunna göra det till imorgon, och tänka ut något lurigt lurendrejeri för barnen kring det. Typ ha mössa på mig och säga att jag fastnade med huvudet i gräsklipparen och nu inte var så vacker... Fast så grova ord kan man nog inte ta i med till barn. Men jag kommer nog på något. Tänkte att twisten skulle vara att barnen tror att jag luras, men att jag senare tar av mössan och; tada!
Men frisören hade ju inte öppet sådags.

Då kom jag att tänka på att mamma brukar ju raka huvudet på min pappa, så jag ringde till henne och frågade om hon kunde ta sig an mig också. Nu låter det kanske som att det här är något jättelättvindigt, men nejdå, det är klart att det har burit emot. Jag har varit väldigt förtjust i mitt hår, men det spridda avfallet gör det väldigt fult och oredligt.

Så jag åkte i alla fall hem dit och lät mina spikraka lockar falla. Och här sitter jag nu, och ser ut som en liten råtta!


Före (håret är nyduschat och ofixat förutom avfallet)



Efter. Och här syns problemet i ögonbrynet också

Med det väldigt korta håret så syns fläckarna förstås mycket tydligare. Och de var betydligt fler än jag visste om! Det är skönt att jag redan har gått till läkaren, för det här måste nästan vara någon sorts sjukdom. Tyvärr.
Men jag är i alla fall nöjdare med håret än vad jag trodde att jag skulle bli.

Oh la la, PrisonBreak börjar ju ikväll förresten!

Dagens ordverifiering: enepzli

söndag, mars 30, 2008

Life is life

Det här har varit en helg då jag har varit mycket med mina nära och kära. I fredags var Tove och Stella här, igår var jag med far och syster och spelade biljard, jag sov med katten och idag har jag varit mycket med familjen.
Det är skönt att ha folk nära inpå i sorgefaser i livet.

Om jag börjar med gårdagen då, så skjutsade jag först min mor till en av hennes före detta kurskamrater (som jobbar på flygfyren och som jag ser nästan varje gång jag är där), för hon skulle åka med denna till en fyrtioårsfest ute på Rådmansö. Sen så åkte jag hem till far och syster och åt god middag som pappa hade lagat. Därpå så åkte vi till biljardhallen här i Norrtälje. Där har jag aldrig varit förr, och jag har knappt aldrig spelat biljard heller. Det var väldigt ödsligt och tyst där i lokalen, var bara de som drev stället där (så vitt jag förstod) och vi som var där, och de andra pratade inte med varandra något speciellt. Radion var visserligen på, men det kändes som att precis allt man sa hördes även till alla andra som var där.
Själva spelande så, det gick lite sådär. Ibland hade jag flyt, men mestadels inte. Fast det var rätt roligt ändå.
Och sen åkte vi och hyrde en film. Som alltid, i denna videouthyrningsbutik (eller snarare dvduthyrningsbutik), så är det vansinnigt svårt att hitta något lockande. Det finns så himla mycket att välja mellan, och så många titlar som jag inte har hört talas om, så svårt är det. Och så var vi ju tre som skulle enas också, men till slut blev det mitt förslag som gick igenom. Stardust, för den har jag sett någon reklamsnutt för, och haft lite ågren att jag inte hörde talas om den då den var bioaktuell. Jag tänkte att det nog var en film som inte skulle falla pappa i smaken, men sen när vi väl satte oss och såg den, så var den ju faktiskt jättebra! En av de bästa fantasyfilmer jag har sett, helt klart. I uthyrningsbutiken sa de också att om man gillar den filmen, så gillar man också en som heter "The Dark is Rising", så det skrev jag upp, och nu har jag googlat lite. Den filmen visade sig vara en filmatisering av boken "En ring av järn", som jag, som typ elvaåring, fick i födelsedagspresent. Och jag försökte läsa den många gånger, men den var för jäkla knepig då, tyckte jag. Så jag läste aldrig klart den, och jag såg att filmen fick dålig kritik också. Men vad fasen, det kostar 45 kronor för en icke-medlem att hyra, så jag kanske ska prova det vid senare tillfälle.

Sen började en film på fyran då vi hade sett klart Stardust, så det blev att vi såg den också. The Talented Mr Ripley hette den, och den gick från att vara rätt söt, till att bli helt sjuk, tycker jag. Tyckte inte alls om den mot slutet, och speciellt inte hur den slutade heller. Och sen var klockan över ett på natten, och i och med sommartidsbytet, så var hon ju två, kan man säga. Då gick jag och Herbert och lade oss i gästsoffan och sov. Mysigt.

Idag då, så började jag, efter sedvanliga morgonrutiner, med att se inledningen av reprisen av Let's Dance. Jag ville se när juryn dansade, för det missade jag i fredags. Men det var ju en väldigt kort stund, så sen bytte jag om och tränade. Det kändes rätt bra, och framför allt så gick tiden snabbt, trots att jag höll på i samma, dryga timme, som jag brukar.
Och sen, efter dusch, så vankades det lunch.

Och därpå, så ställde jag mig till att tvätta bilen, i det härliga vårvädret. Det var ett tag sen nu, och gul som den är, så blir den smutsig väldigt fort. Men jag lade ner mycket energi och gick igenom hela det manuella tvättprogram jag har, med vaxning och allt. Det var så skönt att stå där i solen och feja. Hade inte ens jacka på mig. Den blev väldigt blänkande och fin. Fast den är inte så jättefin nu. Det här vinterväglaget (tror jag i alla fall är boven) har slitit på lacken nertill, så det är fullt med små svarta prickar på. Och lite rost börjar komma också, så egentligen borde jag väl låta någon fixa det där. Men det kostar ju.

Och ja, så blev det middag med familjen, och sen åkte jag hem och vattnade mina krukväxter. Och nu sitter jag här.

Fast jag missade ju att berätta att jag skrev klart ännu en skolrapport igår. Väldigt skönt, nu återstår bara fyra innan utbildningen är klar (den 27:e maj). Det börjar bli inom räckhåll nu. Skönt det.

Men ja, jag måste älta lite mer om det upplösta förhållandet, känner jag. Såg i tidningen idag att filmen Skeleton Key går på trean ikväll. Det var den första filmen vi såg tillsammans, innan vi blev tillsammans. Då vi låg i en varsin soffa och lät våra händer då och då nudda vid den andres. Det var så fint!
Det är lite jobbigt att jag hela tiden ska se eller höra saker som påminner mig. Såg till exempel en bil med registeringsbokstäver CUF idag, och det har varit prat om Vetlanda på radion i helgen osv. Ja, svårt är det att koppla bort det som har hänt.

Men nåja, life is life.

Dagens ordverifiering: cggrsfnp

lördag, mars 29, 2008

You were my sweetest downfall. And I were yours.

Ja ni, kära läsare. Nu är det nog att förvänta sig att jag ska må dåligt och gnälla och ömka mig länge över det här med förhållandet som brast. Men nej, jag mår faktiskt inte så dåligt. Inte just nu i alla fall, trots att det ännu inte har gått 48 timmar sen det hände.

Mycket beror nog på att vi pratade igår igen, och det var riktigt skönt. Jag skulle må mer dåligt av att helt ignorera och ignoreras.
Lustigt är det med förhållanden, för nu när vi inte längre hade ett, så var det som att så många spänningar hade släppt. Nu behövde jag inte känna irritationen över att inte bli uppmärksammad och jag själv irriterade inte genom att dra upp sådant heller. Riktigt skönt. Det var den stämningen vårat förhållande hade behövt ha jämt, men så var det ju inte. Och med facit i hand så måste jag ju inse att vi inte var menade att leva lyckliga i alla våra dagar. Men jag förnekar inte att jag hade velat det. Och det tror jag att vi båda hade velat. Men det gick inte.

Livet går vidare, och jag med det. Men säkert kommer jag råka på emotionella bakslag på vägen, på grund av detta. Det är en enorm förlust, hur man än vrider och vänder på det.

Så, igår var jag till en läkare för att kolla upp det här med mitt massiva och fläckvis spridda håravfall. Jag har det ju i bakhuvudet, uppe på hjässan och så ena ögonbrynet. Fria, som läkaren hette, visade sig vara en man. Jag trodde att det var ett kvinnonamn, men nejdå. Han lät mig vänta typ tio minuter extra, utan förklaring eller ursäkt. Och sen var det lite svårt att höra vad han sa, men han tycktes ta allvarligt på det jag sa i alla fall, och skickade mig till provtagningsrummet för att ta blodprover som skulle analyseras på alla möjliga vis. Där fick jag vänta länge också, men när jag väl kom in så gick det snabbt. I och med att jag inte tycker om sprutor, så fick jag titta bort då hon stack. Men det är en väldigt bra lösning, för det är inte sticket i sig som ger mig obehag, utan sprutan.
Sen ska jag få träffa hudläkare så småningom också, så någon gång så blir det väl rätsida på det här.
Och förhållandelös som jag är, så har jag ingen att på samma sätt göra mig så fin som möjligt inför, så nu känns alternativet att raka bort allt, lite närmare.
Men det är ju inget jag vill, det måste jag understryka.

Igår var Tove och Stella här. Vi åt en god men mycket enkel middag, drack vin och övergick sedan i ostfrossa. Och som jag frossade! Det är ju så gudomligt gott med ost!
Och så såg vi förstås finalen av Let's Dance, och jag tycker minsann att rätt person vann. Jag har för mig att jag skrev redan efter första programmet, att jag tyckte att Tina skulle kunna få vinna hela klabbet. Och det gjorde hon också! Men Tony var en väldigt värdig vinnare också, det måste jag säga.
Nu är det slut med fredagsunderhållning då, för Talang är då inget jag är sugen på att se. Det var en riktig flopp förra året, och jag tvivlar på att det har förändrats speciellt mycket.

Nu måste jag äta lite lunch (baserat på ostrester) och sen ska jag försöka plugga lite. Nästa inlämning börjar bränna inpå knuten, och jag har inte gjort minsta dugg på sistone.

Dagens ordverifiering: ghjgkjd

fredag, mars 28, 2008

End of an Era

Igår hände det som jag så länge har fruktat och haft på känn; jag blev dumpad.
På msn dessutom, trots att vi då vi fortfarande var lyckliga, hade bestämt oss för att slut skulle det göras öga mot öga eller på telefon i nödfall, men nej, så blev det inte.

Nu kom det ju inte som en chock, det var jag som ledde in samtalet på det också, i och med att jag ville att vi skulle tala ut om det som inte fungerar i relationen. Men det gör inte desto mindre ont för det. Snart två års kärlek, den ska jag bara försöka tränga undan och glömma? Hur fan ska det gå till? Jag älskar verkligen denna människa mer än jag har älskat någon annan. Men jag är inte älskad tillbaka, så är det bara. Och det är då skit att det skulle bli så! Det som var bra mellan oss, var väldigt bra. Jag vet inte hur jag ska få det så (fast bättre) med någon annan! Och jag vill inte ha någon annan!

Det är märkligt också, för det velades lite fram och tillbaka sådär, att vi har nog ingen framtid osv, men själva "jag vill göra slut" kom inte, så jag pressade fram det och skrev att det är du som måste säga det, för det är inte jag som vill det. Och när jag satt och väntade på att det skulle komma, så trodde jag kanske att det skulle bli via telefon, men nej. Och när meningen kom, 21:03, då gick det en hemsk våg genom kroppen, trots att jag var så beredd på det. Jag överdriver inte, det var verkligen en smärta som for igenom mig när jag läste det. Och jag blev såklart ledsen, gråtledsen också, men jag grät ändå inte lika mycket som de tidigare gånger då jag har trott att det skulle ta slut. De gångerna var jag mer oförberedd, den här gången visste jag. Tredje gången gillt heter det ju också.
Men det är underligt att det inte hände när vi sågs, för mindre än en vecka sen. Eller direkt efter vår paus! Jag tycker tiden efter pausen inte har varit ärlig mot mig, jag har ju trott att viljan för att återskapa det vi hade, fanns. Men jag bedrog mig.

Om du läser det här, vilket är högst tveksamt, så ska jag göra klart att jag i alla fall inte är arg. En speciell plats kommer du alltid att ha i roten mitt hjärta.

Det jobbiga nu är, eller ja, det är ju såklart massor av saker, men det jag tänker mest på är; vad ska jag göra med allt? Alla bilder, väckarklockarmeddelanden, kvarglömda strumpor, presenter osv. Jag kan ju inte kasta bort allt, men jag kan inte ha kvar det heller. Jag kommer aldrig kunna gå vidare om jag hela tiden ska påminnas, vilket jag nog ändå kommer att göra. Fan fan fan!
Och vår humor, våra ord... Vem ska jag använda dem till?

Och vem ska hålla mig sällskap på msn på kvällarna, vem ska jag lägga min minimiförbrukning à 49 kronor i månaden (halebop) på? Halebop som jag skaffade just för att vi skulle kunna ringa gratis till varandra. Ååh, det här är en sits jag inte vill vara i.

Men det är klart, det här var ett beslut som var bättre än att vela vidare, det är jag också medveten om. Men du, läsare, känner inte den smärta som jag känner. Och du vet inte hur länge jag kommer känna den.

Så nu är jag i en ny fas i livet. Singel genom dumpning. Och jag har ett ex. Det har jag aldrig haft förut.

Men jag är faktiskt den bästa pojkvän man kan ha, jag har så vansinnigt mycket kärlek att ge. Så av nästa mottagare så måste jag nog också få vansinnigt mycket kärlek. Men det lär ta år innan jag kommer dit. Jag kommer vara ensam länge nu, jag vet det.

Det finns andra saker att säga också, men jag får spara det till imorgon. Måste duscha och göra mig i ordning inför kvällens kompisträff.

Jag älskar inte livet just nu.

Dagens ordverifiering: euhwnzp

torsdag, mars 27, 2008

My everywhere person and my everywhere car

Torsdag säger almanackan. Onsdag säger kroppen. Men det beror väl på att måndagen denna vecka uteblev för en annandag påsk.

Jag har haft en riktigt bra dag på jobbet idag, var ensam i en timme med åtta av våra barn, och de var så lugna och harmoniska. Så också en som inte brukar vara det, och det gläder mig mycket, jag vill ju att det ska gå bra i livet för också det här barnet. Alla barn är fina, men man måste se lite djupare in i vissa ögon för att verkligen se det.

Efter jobbet idag så cyklade jag ner på stan för att gå på systembolaget inför morgondagens mysträff. Mysträff, det låter ju som något man har med sin käresta, men näe, ordet "mys" är det lite deflation på, tycker jag. Det betyder inte bara att man ska vara intim med någon, utan helt enkelt ha det trevligt, avslappnat och fint tillsammans. Och det ska det bli också! Stella skulle också komma, alltså Stella som jag simmade med en onsdag för inte så länge sen. Trevligt!

I alla fall så såg jag en gammal klasskompis, Mattias, gå in på Akeba så jag gick förbi där. Och ja, han är en sån person som jag på sistone har sprungit på lite överallt, både på flygfyren och på väg hem till mina föräldrar så har vi mött varandra och stannat och pratat. Den här gången såg han mig inte i alla fall, vad jag såg, så prat blev det inte. Jag skulle ju inte in på den affären heller.
Efter att jag hade avslutat livet andra affär på systembolaget (denna gång fick jag visa leg, det behövde jag inte första gången), så gick jag tillbaka mot min cykel, som jag som vanligt hade parkerat i frälsningsarménsbacken. Och då såg jag honom igen, denna gång i en annan inredningsbutik. Akeba är ju en sådan också, så han verkade vara på jakt efter något till hemmet, gissar jag.

Sen cyklade jag hem och satte mig vid datorn en stund. Men så började magen kurra, och jag visste inte vad jag skulle äta. Efter en stunds överläggning med mig själv, så gick jag till Flygfyren för att inhandla lite. Bland annat lite nya dricksglas, för jag tycker att det är himla gott att komplettera med ett glas vatten till maten om man dricker vin till, men mina små dricksglas är hiskeligt fula, i kontrast till de fina vinglasen. Och mina stora dricksglas, de är för stora för att fylla den funktionen. Så nya blev det, 6 st à typ 99 kronor.
När jag gick hem från Flygfyren så kom en gammal Saab körande mot mig (tror det var en Saab 9000, men det kan ha varit något annat märke också), och vem satte i den, om inte Mattias? Med nervevad ruta också, så han hejade glatt.
Ja, han är just nu min mest överalltiga person, tror jag. Eller ja, jag har en gubbe med rollator och dampäls (ser åtminstone ut som en dampäls), som jag ofta möter häromkring. Men för en tid sen så insåg jag att han bor i en av grannfastigheterna, så det är väl inte så underligt då. Grannar kan man ju inte riktigt tycka att det är konstigt att man ser ofta.

Och så, när jag fick och funderade lite kring detta med att jag på sistone har sett/träffat Mattias så många gånger, så kör en bil förbi mig. En mörk Volvo V70 med registreringsnummer FAX 888. Och den har jag också sett massa gånger! Den hade en familj vars barn går på min avdelning förut, så det var då jag lade märke till registreringsnumret, men det visade sig vara en lånebil. Och sen de lämnade tillbaka den, så har jag sett den många gånger här i stan, körandes av en gubbe.

Ja, så där har vi livets överalltiga människa och bil, just nu.

Ja, förresten. Det är ju ett år sen jag flyttade hemifrån nu, inte på dagen, men för elva dagar sen var det på dagen, och idag såg jag han som jag köpte lägenheten av. Har inte sett honom på hela det gångna året. Han hejade hurtigt.

Och apropå det, så kan man ju nu se vilka livsmedel/produkter som räcker i mer än ett år. Och däribland finner vi:
  • Diskmedel
  • Ketchup
  • Salt
  • Alla andra kryddor jag har
Diskmedlet har jag typ en fjärdedel kvar av, men å andra sidan så har jag ju diskmaskin, så jag använder ju verkligen inga stora mängder. Diskmaskinmedel har jag förbrukat betydligt mer än en förpackning.

Mat som fodrar kethup äter jag inte jätteofta, och bäst-före-datumet är nog sedan länge passerat, speciellt i och med att det är en öppnad förpackning, och såna datum gäller ju oöppnade. Men det är absolut inget fel på ketchupen.

Salt och kryddor säger ju nästan det själv att det inte går åt så mycket.

Ja, i alla fall, när jag lagade mat sen, så fick jag för mig att jag skulle börja göra rent runt spisplattorna, samtidigt som jag kokade grönsaker. Tänkte att det kanske skulle gå smidigare att få bort det där svarta när det var varmt, men ja, det vette sjutton om det blev någon skillnad. Däremot så stötte jag till kastrullen så att locket for i golvet, så ja, det var väl inte helsmart. Men värre kunde det ha gått.

Jag såg ju det där Rent hus på tv4 igår, och i och med att jag är lite halvpedant, så tar jag ju åt mig av vad de säger om städning, och därmed så provar jag lite också. Så jag drog fram spisen sen, efter maten, och dammsög och torkade lite där bakom också.

Det får vara allt för nu.

Dagens ordverifiering: nandd

onsdag, mars 26, 2008

En till dag av livet

Så var det dags att blogga lite igen. Jag har inte direkt något storslaget och sällsynt ämne att ta upp för dagen heller, åtminstone inte vad jag kan komma på nu.

Kom precis hem från dagens simtur, och det var väl skönt som vanligt. Fast jag tycker att det var svalare än vanligt inne i badhuset, men å andra sidan så frös jag inte det minsta i och med att jag simmade på rätt snabbt. Hade motionsslingan för mig själv en stund, men merparten av tiden så delade jag den med en seg dam som inte ville blöta ner sitt hår. Sedan fylldes det på med rätt mycket folk, men då hade jag bara fem minuter kvar innan mina fyrtio hade gått.
Sen bar det av in i bastun, och där var jag också ensam merparten av tiden. Lugnt och skönt. Hade väntat mig att det skulle vara mer folk än vanligt i badhuset nu, i och med att det är påsklov, men förutom några enstaka fler tonåringar än vanligt, så var det nog färre barn. Det brukar vara något fritids där annars, men de kanske tog lov från badandet? Tacksamt i alla fall, för även om jag tycker om barn och arbetar med dem, så är det rätt skönt att slippa dem ibland också. Speciellt skrikiga barn som jag inte känner.
Det var för övrigt inget simmande med Stella, för hon har så vitt jag förstod också lov från sin kurs, och ville därmed inte åka långa vägen från Grisslehamn in till Norrtälje enbart för att simma. Och det är ju förståeligt. Men nästa vecka kanske vi ses igen.

På fredag är det final i Let's Dance, och då kommer Tove hit. Det ska bli kalaskul! Måste ta mig förbi systemet och köpa hem lite vin igen då, för det hör ju lite till. Har en idé om att äta ost också, men jag vet inte hur hon ställer sig till det. Ska försöka ta reda på det. Ost, alltså typ dessertostar, är nämligen något jag älskar, men inte äter så ofta, i och med att det känns lite väl lyx att köpa en ostbricka till mig själv. Och det är inte alla som tycker om ost heller, så t ex min påskgäst går det inte att ostmysa med.
Siri fick även en förfrågan, men hon kunde tyvärr inte komma.

Där känner jag för övrigt en viss irritation igen. Har inte fått ett enda sms på hela dagen, och det är verkligen inte min tur att skicka först. Dessutom så har smålänningen min gratis sms just nu, så speciellt många anledningar till att inte skriva något litet, tycker jag inte finns.
Oftast viker jag mig och skriver till slut ändå, om jag inte får något, men jag kan inte göra det varje gång.

Och Tove ja, hon pratade lite om att vi kanske kunde åka till Huskvarna i början av maj, och gå på någon musikfestival där. Och då befinner sig min Vetlandabo i Jönköping, typ några kilometer därifrån, men strängt upptagen. Så jag kände lite "mja, känns ju inte helt motiverat att åka till småland och vara så nära min smålänning utan att kunna träffas", men allt eftersom jag tittade på vilka band som skulle spela, så blev jag mer och mer sugen. Trummor och Orgel hette ett band, och det låter ju verkligen som om de skulle kunna slå an mina strängar. Jag är väldigt svag för storslagen orgelmusik. Och det skulle vara väldigt roligt att göra något sånt ihop också, så nu är jag mer positiv. Jag måste unna mig mer glädje, för i den här fasen av livet så känner jag mig allt oftare mer bekymrad än glad. Och det beror på att ingen av de viktigaste komponenterna i mitt liv är helt på topp nu. Jobb och skola tar energi och stressar på, min relation likaså, och i familjen är det också lite ansträngt.
Så jag behöver roa mig! Ett rejält gapskratt som nästan skulle få mig att kissa på mig, det är vad jag behöver.
Numera är jag dock sällan såpass avslappnad att jag kan bjuda på riktigt hjärtliga gapskratt.

Och om jag ska återkoppla med gårdagens andra inlägg, så tror jag en skillnad i att jag kunde se en större charmighet i mig för två år sedan, så kom jag på senare att det finns en naturlig anledning till det också. Jag var nykär, dessutom på riktigt för första gången i mitt liv. Egentligen har mina kärlekskänslor inte förändrats nu, men nu handlar kärleken mer om en osynlig kamp för att jag ska få den. Hrm, vet inte alls hur klart uttryckt det där blev nu, men den har definitivt förvandlats till en kamp numera. Visserligen har den alltid varit det, i och med att kampen i början bestod i den enorma våndan att vara 42 mil ifrån varandra och längta och sakna, medan kampen nu består i längtan efter vad vi en gång hade.
Läste lite sparade sms igårkväll, och senast i december så hade vi det riktigt bra. Då fick jag bland annat "Jag vill bara gosa med dig, älskar dig så".
Det är inte riktigt den stämningen vi har nu, och det är en av sakerna jag saknar.

Men jag är så känslig så att det nästan är löjligt ibland, jag vet det.

Dagens ordverifiering: kvajom

tisdag, mars 25, 2008

Det var bättre förr

Det händer inte så ofta, men ibland kommer det fler än ett inlägg på en dag. Det vill säga två, för tre har jag nog aldrig skrivit. Och kommer heller inte att skriva idag.
Men det är väl kanske inte så konstigt, för mitt liv är inte så händelserikt att jag två gånger skulle behöva komplettera det jag redan har antecknat för dagen.

Imorse när jag vaknade så satt det en fet, långsmal insekt i diskhon. Lagom trevligt. Som den djurvän jag är, så mosade jag den med diskborsten. Hrm, ja jag ville ju inte att den skulle skrämma slag på något djur.

Men det var inte det jag ville skriva, det var något som slog mig i förbifarten bara.

Nej, jag har suttit här och läst igenom de tidigaste inläggen här i bloggen nu, för i och med den här lilla besöksräknaren jag har, som ständigt tickar uppåt, så har jag ju funderat en hel del över vad det är som lockar folk hit. Och vad de får.
Jag menar, jag tycker ju själv inte att det borde vara den intressantaste av bloggar. Speciellt inte för folk som inte känner mig, för jag antar att jag ofta inte uttrycker mig tillräckligt tydligt för att man ska förstå vad jag menar fullt ut.

Men i alla fall, jag hittade också små glimtar av mig själv som gör att jag förstår att folk vill läsa. Alltså, att läsa blogginlägg som skrev för mer än ett och ett halvt år sen, det är lite som att läsa en annans människas blogg. Visst, jag minns det jag har skrivit om, och i vissa fall minns jag även själva skrivandet.
Summa av kardemumman är att jag ser att jag har förändrats en del i mitt skrivande. Den insikten har jag gjort en gång förut, när jag läste inlägg i lunarbloggen från då jag var omkring 14 år. Och då tyckte jag att jag skrev väldigt omoget och dumt. Alltså, då jag i efterhand läste det. När jag skrev det, så tyckte jag naturligtvis inte det.

Men nu, så tycker jag nästan att skrivandet har försämrats från det att jag var drygt 19 år, till de nuvarande dryga 21.

Jag tycker liksom inte att jag lägger in samma charm i skrivandet nu, som jag då och då gjorde då. Den här stycket:

"Sen ringde telefonen mitt i allt, och då var det Nordisk film som ville veta lite saker. Jag ville också veta lite saker, så det var ju bara bra. Tyvärr var jag lite småförvirrad på grund av nyvakenheten tror jag.
Men å andra sidan är det svårt att fånga in mig i ett ögonblick då jag inte är småförvirrad."

Jag satt liksom och log lite för mig själv, och tänkte att på något plan, att det där låter ju som en väldigt charmig kille.

Men är jag så charmig nu? Mja, om jag låter nästan två år till gå, och sen återvänder och läser detta, då kanske jag tycker det. Men just nu är jag tveksam.

För övrigt måste jag inflika, de som bläddrar tillbaka till bloggens början, de kommer att kastas in i sammanhang som är svårbegripliga. Jag startade inte denna blogg med någon som helst bakgrundsinformation eller så, utan jag fortsatte helt sonika lunarstormbloggandet här.

Lunarstormbloggandet håller jag visserligen fortfarande på med. Men det är en något fattigare blogg. Det mesta som står i den, står också här. Men här lägger jag till saker som jag inte lägger till där, så för den djupgående, så är det denna blogg som är satsvärd.

Ja men det var väl det om detta. God natt, imorgon ringer klockan 5:00. Eller börjar prata, menade jag.

Pulkapremiär

Jag tror att jag skrev av mig om påskens besök igår va? Ja, nu är jag ju ensam igen, och arbetsveckan har börjat dessutom.

Imorse var det rätt mycket snö ute, och den hann inte slaska bort på hela förmiddagen, så idag tog vi oss ända bort till fårhagens pulkabacke med barnen, och det var faktiskt första gången i år. Sanslöst att pulkapreimären ska komma i slutet av mars, men den här vintern har ju varit extremt snöfattig och extremt kladdrik. Kul var det i alla fall, tyckte både jag, mina kollegor och barnen.

Idag var jag inställd på att jobba till 15:30 i och med att jag trodde att jag skulle behöva ta en och en halv timmes städning efter två, då måndagsstädningen uteblev igår, i och med den röda dagen. Men så frågade jag styrelsen hur det var med det där egentligen, om jag verkligen måste ta igen den städningen, och i och med att de timmarna ingår i min månadslön och inte är något separat, så måste jag inte det. Väldigt skönt! Jag ställer upp såpass mycket för företaget redan, så sån tid har jag inte lust att bjuda på.

Så nu sitter jag hemma och har nyss gjort av med ungefär halva den dagsinkomna lönen på räkningar, hyra samt att jag tankade bilen för drygt 300 kronor. Bensinpriset hade sjunkit med tio öre för dagen, till 12:04. Det är ju uppåt väggarna högt, men att vara både bilägare och miljömedveten, då är det svårt att varken skratta eller gråta. Men jag har tidigare hävdat att jag tycker att miljöskatten inte bara kan ligga på bilägarna, utan borde fördelas mer jämt, i utsläppsprocent sett, över allt och alla som släpper ut växthusgaser.

Men det där med halva lönen, det är inte riktigt sant. De e-fakturor jag betalade (bland annat tv-licensen som alltid är lika "kul" när den kommer) dras inte förrän om ett par dagar, och då försvinner totalt sett 995 kronor till. Och jag har ännu inte fått uppgift om vad jag ska betala i ränta och amortering denna månad, men det brukar ligga på runt 1300 kronor. Så när de betalningarna är klara, så har jag nog ungefär 4000 kronor att röra mig med.

Fast det är väl lite trist att bara babbla på om pengar. Känns som att jag vill komma med något nytt. Något jag inte brukar prata om. Men det känns svårt att komma på.
Vad brukar jag prata om?
  • Allmänt gnäll
  • Min relation
  • Pengar (bensinpris inräknat)
  • Jobb
Tja, vänner är kanske något jag inte så ofta skriver om? Saken är ju den att jag inte träffar vänner så ofta, och när jag väl gör det, så brukar jag nog skriva om det. Sen har jag inte rasande många vänner heller, utan de sträcker sig till en handfull som mest. Om man då ska skilja på vänner och kompisar, vilket jag gör. Min definition är att vänner är någon närstående, omtyckt och förtroelig person som betyder mycket för mig, medan en kompis är någon lite ytligare bekantskap, som jag för all del kan ha väldigt roligt med, men där samma djupa botten inte finns.
Det luriga med internet är ju dock att det där, för mig, skapas vänskapsrelationer. Men de är ju helt textbaserade, så skulle man sen träffas i verkligheten, så är det ju inte alls säkert att det skulle handla om en vänskap, utan mer ett kompisskap. Det är ju en helt enorm skillnad på att skriva till någon, och att umgås med någon.
Nu har jag ju flera gånger träffat folk från internet. Räknar man in precis alla som jag har haft kontakt via nätet med först, och sen (av en eller annan anledning) träffat, så rör det sig nog om någonstans mellan 10-20 personer. Men i alla de fallen har det absolut inte handlat om att det först har utvecklats en djup vänskap innan. Ett exempel jag har i åtanke är en kille jag skrev lite med för att han kände en annan av mina vänner, och sen så råkade våra vägar korsas på en (mindre) musikfestival. Jag visste dock inte om att det var han förrän han hade gått och den andra vännen förklarat för mig vem det var.
Öh, ja det säger ju inte mycket egentligen, annat än att mellan 10-20 egentligen inte är så mycket som det kanske låter.

Babbel babbel. Nu fick jag något sagt i alla fall.

Men oj, kolla klockan! Jag måste ner i tvättstugan!

Au revoir

Dagens ordverifiering: wfasgnp

måndag, mars 24, 2008

Ännu en påsk

Det har varit en speciell påsk. Med all den skit som fanns mellan mig och smålänningen, så blev det en rätt stel stämning till en början.
Men att ha ett distansförhållande innebär så mycket gissel. Herregud. För mig fungerar det i alla fall så, att när vi ses så ska det helst vara så bra som möjligt, och det gör ju att de här viktiga samtalen blir förpassade till msn och sms och telefonsamtal, och det är verkligen inte optimalt.
Alltså, jag försöker ju bryta den trenden, men det är segt.

Efter första natten blev det i alla fall bättre. Långfredagsmorgonen kände jag nästan att det kanske var läge för mig att göra slut istället för invänta att det här velandet skulle övergå i något mer stabilt, för den natten tyckte jag var riktigt jobbig. Vi sov ju som vanligt i min säng, men förutom att det var trängre än vanligt, så kändes det nästan som att det var de vanliga 42 milen mellan oss. Så extremt lite kroppskontakt, det var nästan avvärjande på något vis. Men jag försökte.
Sen pratade jag om det under dagen, och det blev faktiskt bättre sen. Allt blev bättre, eller ja, nästan allt. Vi hade det mysigt och roligt, som vi brukar. Jag saknade dock vissa komponenter, det ska jag inte sticka under stol med.

Och nu har vi varit tillsammans såpass länge att de olika årsbundna högtiderna kommer igen. Förra påsken firade vi också tillsammans, också här i min lägenhet. Det är lite fascinerande att det börjar bli en rätt stor procentsats av livet som vi har delat. Hrm, om man nu kan uttrycka sig så.

I skrivande stund är jag inloggad på msn igen. Jag känner att den pausen inte är nödvändig nu. Men det kan ju förändras, det vet jag inget om. Jag hoppas dock att det inte ska behövas.

Och herregud, nu har det varit 52 unika besökare här! Vilka är alla? Kan jag inte få lite feedback? Det går ju att kommentera anonymt, om man så vill. Vore roligt i alla fall, att höra något om bloggen, tycker jag.

Nej, men nu ska jag iväg och träna! Det har ju blivit en långhelg med extremt lite motion och extremt mycket äta.

Out... and over!

Dagens ordverifiering: fbmtdduh

torsdag, mars 20, 2008

Äntligen skärtorsdag!

Skärtorsdag minsann. Det betyder att min smålänning anländer ikväll. Om jag hade haft lite mer pengar så hade jag åkt och hämtat upp, men bilen har lite mindre än halv tank, och då skulle jag helst tanka innan. Men de knappa 300 kronorna jag har nu, måste jag ha till annat innan löningstisdagen. På jobbet har det varit full sjå med påskkärringar, kaniner och någon kattvampyr. Vår planerade lappgömma som skulle leda till påskägget gick i stöpet, då barnen (eller i synnerhet det med minst tålamod) hittade det innan lapparna hade lett dit. Det var synd, det blev allmän förvirring och stirrighet och ett barn blev ledset för att det inte hann med osv. Alla fick ju såklart av godiset, men vägen dit var smärtsam för några.

Nu har jag precis storstädat lägenheten. Det ska ju vara fint vid finbesök. Duschat har jag dock inte gjort än, men det ska jag göra om en stund. Det behövs sannerligen, känner mig riktigt ofräsch.

Har fått lite bilder från fjällen tillmailad mig från min mor också. Det var roligt att se.

En bild från en mycket god middag i stugan

Jag har förresten vunnit ytterligare en auktion på tradera, också denna gång ett tv-spel. 41 kronor plus 33 i frakt är det jag får betala. Inte så blodigt, som vampyren sade.

Häromdagen lade jag till en sån här unika besökare-räknare, och den har redan klickat upp sig till 27 stycken! En av dem är förstås jag själv, så 26 andra människor har alltså trafikerat förbi min blogg på ett eller annat sätt. Det var betydligt fler än jag visste om. Men det är ju svårt att veta, då det bara är Tove som lämnar kommentarer ibland. Eller ja, nu har Anneli börjat också. Men annars så har jag ju inte en susning. Fast min blogg finns ju som länk både på FCZ-bloggen och Tores egen krönika, så det kan ju vara därifrån då. Plus att jag själv har länkat den lite här och där. Så tja, det är kanske inte så konstigt.
Nu blir det troligen bloggtomt i helgen. Kanske jag får in något, men annars är det på återhörande på tisdag!

Dagens ordverifiering: ryopkd

onsdag, mars 19, 2008

Trevlig simtur

Imorse steg jag upp härliga 4:45. Fast jag skickade ett sms direkt då, och det skickades 4:42 enligt mobilen. Se där.
Var i alla fall ovanligt pigg denna arla morgonstund, och det höll i sig på jobbet - ända till lunch. Då trädde paltkoman in. Och förkylningen slog till igen, blev vansinnigt täppt och rätt hostig.

Sen slutade jag ju klockan två, och då åkte hem och hämtade badpåse och cyklade till badhuset. Det var så länge sen jag cyklade dit, så jag har glömt bort vilken som är den bästa cykelvägen. Cyklade ungefär samma väg som jag brukar gå dit, men jag är en sån som inte gärna cyklar på trottoaren där det inte är markerad cykelbana, men heller inte på väldigt vältrafikerade vägar. Och det är ett sånt parti på vägen, så ja, jag undrar om det inte finns en smidigare väg.

I alla fall, så bytte jag om (och upptäckte då att jag hade glömt att ta med mig rena kalsonger och stumpor. Shit!), duschade och gick ut till bassängen. Ovanligt många motionssimmare var det, det brukar annars vara nästan tomt på min onsdagstid. I stort sätt samtliga var väldigt långsamma gubbar också, så det blev hattig simning. Men det fanns en som inte var en gammal gubbe, och efter någon vända så såg jag att det var Stella. Stella och jag gick i samma klass i ettan på gymnasiet, sen flyttade hon till USA då jag gick i tvåan, och kom tillbaka till tvåan då jag gick i trean. Jättetrevligt att simma och prata, men ganska svårt. Den främre fick vända sig för att höras, och ja, det blev lite hattigt. Men tiden gick väldigt fort i alla fall, så roligt var det.
Hon har tydligen också köpt tremånaderskort och kommer att simma på onsdagar, så vi kommer nog att ses fler gånger framöver. Jag försöker simma på onsdagar vid 14:30 ungefär, för enligt schemat slutar jag 14:00 på onsdagar, men det händer ju rätt ofta att jag får jobba över också. Så onsdagar vid 16-tiden har också förekommit, liksom torsdag vid 14:30, och omkring 16.
Vi pratade om att vi någon annan gång skulle kunna planera att ta en fika efter badet, och det vore ju grymt kul! Är lite lättare att prata då, misstänker jag.

Imorse såg jag förresten att jag hade fått ett brev från sjukhuset, och nu har jag fått en läkartid för mitt fläckspridda håravfall. Bakskalle, hjässa och ett ögonbryn är det hittills som förbaras. Mamma hade en idé om att det kanske går att klassa det som en sjukdom och därmed få försäkringspengar och göra en sån där behandling à 50 000 kronor för att få tillbaka håret. Men såna pengar har jag inte i annat fall.
Såg dock en ung kille idag, som var helt hårlös. Eller ja, extremlite stubb kanske det fanns, jag körde bil då, så speciellt noga såg jag inte. Han såg ju i alla fall helt okej ut, så det kanske jag också kan göra. Men visionen jag får, är att jag kommer se ut som trött och mager cancerpatient.
Nästa fredag ska jag i alla fall till doktorn. Det känns bra.

Adios amigo

Dagens ordverifiering: fpnag

tisdag, mars 18, 2008

Effektivitet, bam-bam-bam och en guldstund

Ångesten har nog lagt sig lite, men det känns fan inte kul. Alls.

Idag mår jag bättre på förkylningsfronten. När jag mår dåligt så brukar jag ta en alvedon precis innan jag går och lägger mig, och sen brukar det vara mycket bättre när jag vaknar. Så var det imorse också. Fast rosslig i halsen var jag, så jag lät sämre än igår. Men huvudsaken är ju hur det känns i alla fall.

Idag har jag haft mitt första medarbetarsamtal. Det gick väldigt bra, tycker jag. I och med att jag är väldigt positiv på och kring jobbet, så finns det inte mycket att haka upp sig på i en sådan utvärdering. Och inte från chefshållet heller.

Jag fick förfrågan om att öppna imorgon också, det vill säga börja arbeta klockan 6:00. Det gjorde jag ju idag, i och med min städning, så onsdagar brukar vara rätt skönt att kliva upp klockan 7, istället för 5:00, som tisdagen. Torsdagen sen är det 5:30, så det är en skön mellanlandning. Men imorgon blir det till att kliva upp 4:45 istället då. Den extra kvarten tar jag för att barngruppstid kan man inte flexa med på samma sätt som städtiden. Det är inte hela världen om jag kommer 6:15, vilket jag ofta gör, när jag ska städa. Men nu måste jag vara på plats klockan sex, sharp.
Jag tackade alltså ja, tänkte att jag slutar ju ändå klockan två, så om någon annan skulle ta på sig det så skulle de få en tyngre dag än jag ändå. Och pengarna är jag alltid intresserad av.

Sen åkte jag hem, duschade och konkade ner den fulla tvättkorgen till tvättstugan. Tog extra sköljning för första gången, i en maskin som jag tyckte att jag verkligen proppade helt full. Tänkte att det kanske behövs lite extra då.
Sen cyklade jag till apoteket och köpte nässpray (det är på upphällning) och en febertermometer. Känner att jag behöver en sådan, för jag måste kunna sätta någon gräns för när jag är sjuk och när jag ska förlita mig på att en alvedon kommer göra susen. Skulle jag ha feber (typ 37,5 eller mer) en morgon så tänker jag sjukanmäla mig. Nu har jag ju inte vetat riktigt hur det har legat till, då jag har känt mig hängig.
Och nej, jag köpte inte en ändtarmstermometer, utan en som man tar i munnen. Hrm ja, det gick ju att associera till sexlivet, såg jag nu när jag skrev det. Men den associationen utvecklar jag inte mer, den får du själv stå för.

Direkt från apoteket så cyklade jag till Flygfyren för att göra påskens inköp, plus att jag skulle handla till jobbet.
Så i och med att jag skulle ha två kvitton, så såg jag ingen annan möjlighet än att inte ta en självscanner den här gången, utan handla på det gamla hederliga viset, då varorna läggs vagn/korg (men vagn för min del nu) och sen får packas vid rullbandets slut. Det var evigheter sen jag handlade på så sätt, åtminstone på Flygfyren. På någon mindre affär har jag väl varit inne någon gång sådär, men då har jag väl inte köpt mer än max fem varor.
I alla fall så blev det mat och tillbehör hem till mig för över 300 kronor, och saker till jobbet för över 200, så det fodrade två papperkassar och en plastkasse. Och de blev fulla, allihop. Så att cykla hem var inte riktigt att tänka på. En stor, full papperskasse på vardera sidan av styret, plus en plast på pakethållaren, det kändes övermäktigt vingligt.

Sen var det marsch till tvättstugan igen då, för att lasta om till tumlare och torkskåp.

Och sen, kunde jag unna mig något som jag inte har gjort på länge nu! Jag lade mig på soffan och sov en stund. Låg i ca 40 minuter och sov kanske 15 av dem. Men gud så skönt! De stunderna är dock inte lätt att hitta, då jobb och skola och träning och socialisation ska pusslas ihop.

Apropå skolan, så skickade jag i söndags in ytterligare en rapport, och på rekordkort tid hade jag fått feedback också, nämligen igår. Och jag var återigen godkänd! Woho! Jag satsar ju inte längre på VG, för det känns meningslöst. Nästa rapport ska vara inne fjärde april, så nu kan jag pusta ett tag, igen.

På torsdag ska jag jobba över en timme också, förresten. Känns inte helt ultimat i och med mitt smålänska besök som anländer på kvällen, men jag ska nog hinna städa och fixa ändå.

Jag lyfter på hatten för idag.

Dagens ordverifiering: bvtgicym

måndag, mars 17, 2008

Panik... ångest!

Jag skulle inte gå så långt som att säga att jag har panikångest, men jag känner viss panik och ångest, som två separata känslor.
Och vad handlar det då om?
Nej, faktiskt inte min relation. Den tuffar på, på torsdag ses vi.

Det är mitt hår som orsakar dessa panik- och ångestkänslor.
Jag har typ alltid haft högt hårfäste, men varit rätt okej med det. Har tyckt att det har gått rätt bra att få till håret ändå. För kanske två månader sen, påtalade frisören för mig, att jag hade en liten kal fläck i bakskallen, men att det inte var något att oroa sig för. I och med att den sitter i bakhuvudet, så är det inget jag själv ser. När jag var hos frisören nästa gång, så sade hon att hon tyckte att den nog hade växt. Jag tänkte inte mer på det då, för ja, jag ser ju som sagt inte denna fläck. Sen blev jag pussad där en gång också, och det kändes väldigt skumt, så sen dess så har jag varit väl medveten om denna fläck.
I helgen när jag kände efter med fingrarna där, så kände jag att den nu var väldigt stor. Och avlång! Och när fingertopparna försiktigt vandrade över huvudet (betydligt mildare än vad de gör då jag duschar), så kände jag ytterligare en kal fläck, ovanpå huvudet!
Jag håller alltså på att tappa mitt hår. Mitt vackra hår, om jag får säga det själv. Ingen annan kroppsdel har jag fått så mycket uppmärksamhet för, som mitt blonda, nästan vita hår (som jag aldrig någonsin har färgat).
Fan också, jag är bara 21, jag vill inte bli skallig redan!
Och fortsätter det såhär, då blir jag ju tvungen att raka av mig återstoden av håret, då det ju inte ser klokt ut att ha stora kala partier och sen "långt" hår runt det. Åååh, jag vill inte!
Jag googlade runt på det där igår, och visst finns det saker man kan göra, men det kostar tiotusentals kronor. Sponsring, någon?
På vårdguiden stod det också att man ska söka läkarhjälp vid fläckvis håravfall, och det är ju precis det jag har, så jag försöker boka tid med läkare via vårdguiden.
Sen googlade jag lite på peruker också, för jag vete fasen om jag helt och fullt skulle klara av att vara hårlös. Inte till en början i alla fall. Förutom skämtartiklar, så hittade jag faktiskt en som jag tyckte var snygg, och åtminstone såg äkta ut på modellkillen den satt på. Den var inte helt olik min nuvarande frisyr och hårfärg. Det var nog mer åt det jag försöker eftersträva, men inte lyckas med med mitt tunna hår. Så det ska jag ha i åtanke om det är så att jag måste raka bort mitt hår.

Så småningom kanske jag kan leva med den skalliga tanken och bära mitt kalhygge med värdighet, men dit är det milslångt just nu. Fast sen vet jag ju inte säkert att det är dithän det barkar, men det verkar verkligen så.

Gårdagens insikt har nämligen fått mig att öppna mina falkögon på jakt efter hårstrån, för jag tycker inte att jag har märkt av att det har lossnat något hittills. Men jodå, på den kudde jag oftast ligger på, där är det smått hårigt. Och i duschen är det ju jättesvårt att se, men när jag nu duschade för en liten stund sen, så såg jag små streck ligga nästan osynliga där, på det vita badkarskaklet.

Jag hoppas verkligen att det här ordnar sig.

I övrigt så mår jag inte så bra heller. Igår började jag känna av en viss halssveda, och naturligtvis så resulterade det i en orolig natt med både nästäppa, yrsel och så halssvedan. Som grädde på moset så drömde jag en mardröm, orsakat av filmen Hide & seek som jag såg på trean igårkväll. I min dröm var jag pappan.

Tvekade imorse om jag skulle gå till jobbet eller sjukskriva mig, för jag mådde ju som sagt inte bra alls. Men jag tog en alvedon och en mucoangin och bestämde mig för att göra ett försök. Jag äger ju ingen febertermometer, så jag kunde inte kolla upp det. Ska försöka köpa en imorgon.

Men usch, det här med håret skapar en riktig livskris, känns det som. Tvi.

Dagens ordverifiering: edimymr

söndag, mars 16, 2008

Gnäll men ingen skräll

Så var det söndag. Lillasyster sitter och spelar tv-spel, solen skiner och jag borde plugga. Jag borde verkligen plugga till och med. Men mja, jag vet inte hur det blir med den saken. Inte riktigt än i alla fall. Ikväll kanske. Jag har ju inget msn att sitta och häcka på, så det borde fungera. Fast jag måste ju telefonera också, för msnpaus är ju just bara msnpaus. Kontakt måste ju hållas på annat vis.

Och herregud, jag tittade ju på Melodifestivalen igår. Och det blev så tydligt att jag bara har sett på melodifestivalen för gullegrisen Björns skull. Ja, också jag har fallit som en fura för honom. Han är ju helt fantastisk!
Men i alla fall, jag hade redan innan finalen börjat, på känn att Charlotte skulle vinna. Svenska folket verkar så mesigt på så sätt och röstar på det som har vunnit förrut, liksom det som låter som allt annat i schalgerväg. Och juryn då. Nej fy. Summa sumarum = Jag gillade inte "Hero" och tänker inte titta på festivalen nästa år, om det inte är något storslagen underhållare som står för fiolerna mellan låtarna.
Bittert, jag tror verkligen inte att den där låten kommer att gå hem i övriga Europa. Tveksamt om det ens går att kvala in till finalen med den.

Jaha, vad mer att skriva? Kom just på att jag inte har smort in händerna med Helosan än. Får ta och göra det.

Men just ja! Idag är det precis ett år sen jag flyttade hemifrån. Alltså precis ett år sen jag fick börja handla mer mat än kläder. Men men, det har funkat bra.

Över och ut.

Dagens ordverifiering: imzkexwt

lördag, mars 15, 2008

Ännu en paus

Ja, jag funderar på att införa en paus nu i mitt liv igen. Men den här gången gäller det ingen person. Eller så gäller det många personer, det beror lite på hur man ser det.
Jag tänker mig att jag inte ska logga in på msn på ett tag framöver nu. Jag har länge sett msn som ett mycket bra redskap för att hålla kontakten med folk, men på sista tiden så tycker jag att väldigt mycket negativt har kommit av kontakten där. Det är som att man kan bete sig lite hur som helst så länge det är på msn, för på msn är ju inget seriös. Hrm, ja det är ju alltså inte min uppfattning, men jag tycker att jag möts av den lite för ofta. Så jag ska nu prova hur livet blir utan msn i någon vecka eller så.
Det borde leda till med kvalitativa sms och telefonsamtal. Kanske mail? Det är ju inte så att jag avskärmar mig från någon, för alla på min msn har ju min mailadress. Och många har mitt telefonnumer också. Och har man inte det, så är det ju bevisligen lätt att hitta på t ex hitta.se, som den där kirunabon (som ringde mig i ett förra helgen) gjorde.

Det ska bli intressant i alla fall. Borde leda till att jag kommande kvällar kan fokusera lite mer på pluggeriet också. Det har liksom halkat efter på sistone. Alltså, inte så att jag ligger efter rent faktiskt, bara i min framförhållande tanke.

Och jag vill hylla en underbar människa; Anneli. Vi har tidigare mailat mycket fram och tillbaka, men sen avstannade det då hon flyttade till London och massa sånt. Och i och med att det var på lunarstorm också, där mailen åtminstone för mig har sagt upp sig, så har det försvunnit mail där också. Men så började vi om på facebook i veckan, och det känns riktigt bra. Nu är det här mycket långa mail, så det krävs gott om tid för svar, men det är skönt att veta att det finns något gott som komma skall. Alltså, det låter som att det är min tur att få, men det är min tur att skriva. Men det är gott också.

Jag vaknade vid åtta imorse. Överskottet från förra nattens sömn måste ha tagit ut sig lite, för jag brukar sova till åtminstone nio på lördagar, men ack nej. Fast det var ju bra det, för då är lägenheten städad vid det här laget. Jodå. Och snart ska jag iväg och träna och så ska jag ta med mig syrran hem hit.

Det var något mer, men det föll ur minnet.

Över och ut!

Dagens ordverifiering: yvyhxxrm

fredag, mars 14, 2008

Al Fakir

Hopp hopp, så var en skoldag avklarad också. Den var uppdelad på så sätt att förmiddagen ägnades åt grupparbete kring vänskap samt diskussion, eftermiddag med föreläsning.

Grupparbetet klarades av med hjälp av mycket skratt. Vi skulle, av skräp, bygga en skapelse som vi ansåg förmedla vänskap. Och vi bestämde oss för att bygga en blomma. Men så, när vi hade börjat bygga och kikade runt, så såg vi att alla grupper byggde blommor. Fantasifullt värre. Men men, så var det. Den blev rätt fin.

Föreläsningen handlade om mötet i integrationen och samspelet där etc, och leddes av Nabila Al Fakir. Al Fakir, släkt med Salem Al Fakir, tänkte jag? (och många med mig), och jodå, hon visade sig vara pojkarna Salem och Nassim Al Fakirs faster.
Det var i alla fall den bästa av de tre föreläsningar vi hittills har varit på med skolan, så trots paltkomeläget i och med att föreläsningen var förlagd till direkt efter lunchen, så kände jag mig sömnig mininalt lite, jämfört med de andra två gångerna. Den här gången var vi förutseende och satte oss längst fram, där benutrymmet är luftigt. Men då var det nacken som blev öm istället. Fasen att det ska vara så svårt att bygga bekväma föreläsningssalar.

Ja, sen blev det helg i alla fall. Och det är nu.
Min plan var att städa lite här nu ikväll, så att det är gjort imorgon. Men mja, det blev inte så. Satte mig ju vid datorn direkt, och där blir jag nog sittandes nu.

Imorgon kommer min syster hit, ska sova här, då våra föräldrar ska roa sig på respektive håll. Det blir nog trevligt. Nu har jag ju ytterligare ett tv-spel att glänsa i.

Och ikväll är det Let's Dance. Min förhandstippning är att Tony åker ut, men jag tycker nog hellre att Karl-Petter ska åka, för han dansar ju faktiskt sämst av de som är kvar. Men han har charm, så det är svårt. Men alla kvarvarande är charmiga nu, så det är svårt, som sagt.

Dagens ordverifiering: apwczw

torsdag, mars 13, 2008

Simningen räddade dagen

Det här har varit en allmänt seg dag. Inget dåligt har hänt, men jag har haft en trötthet som har bifogat en huvudtyngd utöver det vanliga. Och jag jobbade ju dessutom över två timmar, så det var lite småsegt på sätt. Men goa barn. Det är så skönt att komma till andra avdelningar ibland, för även om jag tycker om att jobba med de älsta barnen, så har de en attityd som det ibland är skön att se att det finns barn som inte har. På den avdelningen med barn som är två år yngre än de jag annars jobbar med, där var de så goa och rara och kramiga och lyssnandes etc, så det kändes bara positivt.

Och till hösten så vet jag ju inte vilken barngrupp jag kommer jobba med. Alla våra 16 på min avdelning med de älsta, lämnar ju oss för skolan, så där blir det helt tomt och därmed måste allt organiseras om. I och med att vi i år öppnade två nya avdelningar under verksamhetsåret (HT 07+VT 08) så har det blivit en annan fördelning på grupperna än tidigare och då måste det nu puttas i rätt riktning igen. Mitt arbetlag kommer ju åtminstone att upplösas, och de andra kommer att delvis förändras, men hur är inte klart. Och jag är väldigt öppen, kan tänka mig att jobba i vilken som helst av barngrupperna. Jag har ju den lite unika rollen att jag mer eller mindre känner alla ca 70 barn och har jobbat med alla. Och jag trivs i alla barngrupper, så det spelar mig ingen större roll. Däremot så tänker jag att det kanske vore en vinst i att i höst börja på en småbarnsavdelning, i och med att jag då är färdigutbildad och kanske borde börja från början, så att säga. Men samtidigt så har jag svårt med blöjor (mest med, inte mest för) och tycker att det är väldigt roligt med barn som man kan ha riktiga konversationer med.
Hur det än blir så kommer jag nog att rota mig och trivas, det tror jag.

Jag var hemskt trött när jag åkte hem vid fyra, men jag tog mig ändå samman och åkte till badhuset och simmade. Och det ångrar jag inte! Det var en riktig snygging där som till en början simmade i samma bana som jag, men som sen klev upp och försvann. När jag hade simmat mina fyrtio minuter och hade duschat och bastat och allt, så mötte jag denna snyggings ögon ute i receptionen (heter det så på ett badhus?). Det var trevligt.

Det är förresten hemskt så socialt det kan bli i ett omklädningsrum där. Sist jag badade så var det en gubbe som började prata med mig genom att påpeka att han nog måste väga dubbelt så mycket som jag, och idag var det en gubbe som ursäktade att han jämrade sig, men han hade vansinnigt ont i ryggen. Och jag är ju som jag är, så jag sa att det var ju bra att han simmar lite i alla fall då (för jag såg honom ute i bassängen, till skillnad från många av de andra gubbar som bara kommer för att basta), och då blev det lite konversation.
Simningen gav energi till huvudet i alla fall, men det är några timmar sen nu, så det börjar falna igen. Jag sover nog gott i natt.

Imorgon är det skola. Hoppas på en intressant och rolig dag. Det brukar inte vara speciellt jobbigt med skoldagar i alla fall, tack och lov.

Dagens ordverifiering: nlgiyanj

onsdag, mars 12, 2008

Upp och ner

Jag är verkligen som en bergochdalbana i mitt känsloliv. Det är nästan löjligt, men jag är fruktansvärt känslig, åt båda håll.
Det grundar sig kanske på att allt inte står rätt till och jag försöker balansera på den här tunna strängen av lycka, och ibland fungerar det väldigt bra. Och ibland väldigt dåligt.

Nu är jag uppe där det är bra igen, eller åtminstone ganska. Eller rätt mycket. Det är ju så himla många komponenter som ska vägas in i helheten. Som idag, så satt jag och fyllde i ett underlag för det medarbetarsamtal som jag ska ha nästa vecka. Där skulle man utfrån en skala kryssa i åt ett jahåll och ett nejhåll utifrån vissa frågor, och en var "Lever du så att du mår bra till kropp och själ?"
Jag vet inte! Min kropp mår bra av den träning jag utsätter den för, men kanske inte alltid av den mat jag äter? Men själen då. Den mår ju bra när allt är bra, men det jag inte riktigt kan styra gör att den inte mår bra.
Det är inte lätt. Jag satte ett kryss i mitten.

Det har varit en lång arbetsdag. Dels var det personalmöte som drog över lite på tiden, sen hade vi i mitt arbetslag ett extramöte med styrelsen angånende två barn efter det, så jag kom hem vid halv nio ungefär.

Men något märkligt upptäckte jag då jag körde hem i mörkret. Plötsligt lyser instrumentbrädan mycket tydligare än förut. Alltså, kring hastighetsmätaren då. Tidigare så har jag faktiskt inte riktigt kunnat se hur fort jag har kört, utan har fått lysa där på med mobilen eller något, för att då och då pejla av så att jag inte skenar iväg. Inte så bra, jag vet, men det är ju sånt som inte har blivit åtgärdat då besiktningen inte sa något om det och annat har blivit prioriterat. Jag är ju inte gjord av pengar.
Men nu alltså, så verkar det ha löst sig av sig själv. Är inte det skumt om något?

Dagens ordverifiering: waavg

tisdag, mars 11, 2008

Lite humor då

Men för att försöka se positivt så kan man lyssna på
detta
Eller denna
Möjligen det här

Alla är telefonsvararmeddelanden folk har lämnat till mig... eller möjligen till någon annan.

Nu dalar jag igen

Åh, det är så svårt med det här förhållandehelvetet nu! Jag älskar och vill, men är jag ensam om älskandet men inte viljan? Den ovetskapen gör sätter verkligen en fysisk klump i magen på mig.
Jag är egentligen inte osäker, men det skapas en enorm osäkerhet hos mig, när jag inte vet vad det är jag tidigare var säker på.
Alltså, jag vet ju säkert att jag vill ha en bra relation med just den här fina människan. Men så enkelt är det ju uppenbarligen inte.

Och egentligen har inget mer hänt sen sist, det var bara att jag tog väldigt illa vid mig av att få skrivet till mig på msn "Varför är det alltid jag som skriver först?" För det är inte sant. Och det orsakade en lavin, kan man säga.

Jag behöver verkligen vara och få känna mig älskad. På DET sättet också.

I övrigt så har dagen varit helt okej innan skrivande stund. För det är i skrivande stund som det ovanstående händer.

På jobbet hade vi besök av en polis, med tillhörande polisbil. Det var väldigt uppskattat hos barnen.

Efter jobbet åkte jag till Uppsala (igen), för att hämta den andra, och sista, strålkastaren som jag hade beställt för länge sen. Jag hade ju uppdaterat min GPS, så jag hoppades att resan dit skulle gå smidigt.
Ack nej. Jag måste ha uppdaterat själva programvaran (eller liknande), men kartorna var inte uppdaterade. Så jag hade svårt att hitta rätt igen. Inte lika svårt som sist dock, för nu hade jag vissa referenspunkter att hålla utkik efter. Plus att jag tog rätt infart till Uppsala från första början nu, vilket jag inte gjorde sist.
Jag hittade i alla fall fram, lånade toaletten och åkte hem igen. Hemresan gick bara fint.

Men fan, jag blir så ledsen. Distansförhållanden är verkligen skit när det krisar. Vi behöver jobba på lösningen till det här öga mot öga. Men nästa torsdag ses vi i alla fall.

Det är dock inte lätt att tänka positivt, när jag hela tiden ska ha den här osäkerheten hängandes ovan mig. Men jag ska försöka. Jag vill lösa det här, och det ska jag inte vara ensam om!

Dagens ordverifiering: tipdz

måndag, mars 10, 2008

Bilderna då



Kompletterande bilder till nedanstående inlägg

Konsumtion

Ja, så var semestern slut och vardagen återinträdd.
Och det var pang på rödbetan direkt, för vi hade så gott som full styrka idag, endast en flicka saknades. Och det var full styrka på spring och volym också, så ja, det var lite av den sidan av förskolan som man föreställer sig om man är en person som bara tror och tycker negativt om förskolan och barn.
Men det var skönt att vara tillbaka också, jag gillar ju de där barnen, och de gillar mig också.
Det finns inte så mycket att säga om arbetsdagen, annat än att den, som sig bör på måndagar, var lång.

Imorgon slutar jag klockan 14 och ska då återigen köra till Uppsala för att hämta den andra de båda strålkastare som jag har beställt. Sist jag åkte så körde jag ju helt vilse för att min GPS inte hittade på de nya vägarna där, men nu har jag uppdaterat den och hoppas därmed på en mer smärtfri resa. Men jag ska studera kartor nu också, så jag har en viss backup. Man kan inte förlita sig för mycket på tekniken.

Idag fick jag tabletter i posten. Tydligen hade jag beställt ett gratisprov av omega-3, vilket jag helt hade glömt bort. Men gratis är ju gott.
Det gör att jag nu ska konsumera totalt fyra tabletter (två svaveltabletter, en zinktablett och så omega-3:n) och 0,5 mililiter flytande magnesium dagligen. Det börjar kännas lite knarkiskt nästan.
Fast naturligtvis så är inget av det narkotikaklassat och alla fyra är receptfria, så vitt jag vet.
Däremot har jag en receptbelagd eksemsalva, men den använder jag inte dagligen (trots att jag kanske borde).
Det var medicinstunden för dagen.

Över och ut.

Dagens ordverifiering: ndngnu

söndag, mars 09, 2008

Stalkad

Hualigen. Det är ju så att min lunarmail inte fungerar, och så inte har gjort på flera månader. Och det finns ju ingen support att vända sig till heller, så igår skickade jag ett "lajv" i vilket jag beklagade mig över ickefunktionen. Och då fick jag ju lite svar från okänt folk här och var. Och jag svarade tillbaka till de som skrev till mig. Sen tänkte jag inte mer på det, loggade ut och gjorde annat.

Sen på kvällen, när jag var hemma hos familjen och, i brist på annat, tittade på Andra Chansen (hejade på Thérèse), så ringde mobilen plötsligt. Dolt nummer. Men jag svarade. Och samtalet som följde var typ:
- Fredrik
- Hej det är Jocke
- Eh... Vilken Jocke? (jag hörde ju att det inte var någon av Jockarna i FCZ och så många andra känner jag inte)
- Men från lunar, du vet. [Uppgav lunarnamn].
- Eh, jaha.. Hej?
- Jag har skrivit ett mail till dig på lunar, du måste logga in!
- Hrm, ja det gör jag nog i sinomtid.
[pinsam tystnad]
- Okej, men ha det bra då.
- Hejdå.

Och jag måste säga att jag tyckte det var lite obehagligt. En komplett främling som jag har skickat ett gästboksinlägg till som är så angelägen att prata med mig, att han söker upp mitt mobilnummer och ringer för att tala om att jag måste logga in. Hualigen, det känns lite socialt handikappat, tycker jag. Ringa folk från internet är det väl lite hyfs och ordning att låta bli tills dess att man har bett om och fått telefonnumret ifråga? Men sak samma, en gång är ju ingen gång, som det heter.

Inför natten så ställde jag som vanligt telefonen på sovprofilen, vilket bland annat gör att den sållar bort alla samtal förutom från min familj, från Johan och från jobbet.

Och när jag vaknade imorse och tittade till telefonen, så hade jag ett missat samtal. Från dolt nummer. Och jag förstod ju direkt vem det var.
Så jag loggade in på lunarstom och bad den här personen att sluta ringa, speciellt halv fem på morgonen, och han skrev och bad om ursäkt och sa att han bara ville snacka.

Men så på eftermiddagen, då ringde dolt nummer igen! Jag svarade inte, tryckte bort samtalet och loggade in på lunar och skrev uttryckligt "sluta ring till mig!", blockerade honom och loggade ut. Men lunarstorm tycks ju vara en hönsgård utan dess like. Dels det ständiga problemet med mailen, och sen att blockeringen inte trädde i kraft direkt, för nu när jag loggade in så hade han skrivit igen. Och återigen bett om ursäkt och så. Men nix, jag ursäktar inte nu. Jag har mer än en gång bett honom att inte ringa till mig, och går det inte att låta bli, så är det fasen nog.
Adjöss, knäppa människa!

I övrigt då. Min mor och lillasyster var här som hastigast och lämnade ett planterat skott av den palm som mamma och pappa köpte då mamma var gravid med mig, som de nu har kasserat för att den var så ful. Så nu är det fullt här i mina fönster. Jag har själv redan en kruka med ett planterat skott, utöver mina fyra växter i köket och tre i vardagsrummet. Och en på balkongen.

Och jag har promenerat till Flygfyren för att inhandla lite middagsingredienser (gjorde tre maffiga räksmörgåsar med mången ingrediens), samt ättika. Såg nämligen på det här tv-programmet Rent hus i TV4 förrut, och där sa den där rasande vackra damen att man kunde hälla ättika på spisen och sen strö på bakpulver, som ett effektivt och mijövänligt sätt att rengöra spisen på.
Nu är min spis ingen katastrof, men den har ingrodda smuts- och fettstreck i "småveck" och så, runt plattorna. Och de har jag inte lyckats få bort.
Städkuren var bara halveffektiv, säger jag med facit i hand. Det bubblade och pyrde ordentligt, men det var minsann inte jättemycket som försvann sen när jag gnuggade och gnodde med mina svampar.

Imorgon är semestern slut. Då är det 8:30-19 igen. Det ser jag inte riktigt fram emot. Fast kul att träffa barnen igen.

Dagens ordverifiering: zakyju

lördag, mars 08, 2008

Lite gnäll och en smäll

Det här är en slappare lördag än vanligt.

Jag brukar ju alltid städa på lördagar, mer eller mindre. Men i och med att jag städade på kvällen innan vi drog till fjällen och jag sen nästan var borta en hel vecka, så tycker jag inte riktigt att det behovet finns nu, och hoppar därför över det denna helg.
Däremot så har jag tränat och tvättat min bil. Men bilen, ja den är inte lika fin nu, som när jag köpte den. Salt och sånt går hårt åt lacken, så den är rätt svartprickig ner till. Små prickar dock, men det ser man (jag) ju, när jag tvättar. Trist.
Men å andra sidan så kan jag inte ha den bilen i all evighet heller, nästa bil måste defenitivt bli en miljöbil av något slag. Det är för jävla dyrt med bensin nu, rent ut sagt, och dyrare blir det ju bara, både med råoljepriser och ständiga skattehöjningar.

Visst, jag tycker absolut att koldioxidutsläppen måste minskas, drastiskt dessutom, men jag tycker att det är fel att det är bilägarna som ska dra hela lasset, när det också finns så många andra skurkar på den fronten. Hur dyr bensinen än blir så är det ju hur många som helst av oss bilägare som måste ta bilen till jobbet. Det finns inga andra alternativ.
Nej, fy för denna dubbelmoral med att alla ska jobba och dessutom måste söka jobb i andra kommuner än hemkommunen, samtidigt som plånboken ska tömmas för att man åker till detta jobb.
Det var dagens politiska hörn.

Dagens seger är att jag rakade mig utan att få minsta skärsår. Woho, det händer alltför sällan.

Jag satt och bläddrade i min nyinköpta kokbok igår, och hurra så många uppslag till maträtter jag fick! I påsk ska jag ju bjuda på mat i hela fyra dagar, och då är det ju trevligt med lite inspiration. En fläskfilé har jag i frysen redan, men den går ju åt på en kväll.

Ah, det får vara allt för nu. Över och ut.

Dagens ordverifiering: hgvnl

fredag, mars 07, 2008

Jackan


Nedanstående nämna jacka

Sensation

Jag har ju fortfarande semester, och det har varit väldigt skönt, trots att jag ju nu är hemma.
Jag vaknade strax före klockan åtta (hade väl fjällsrytmen kvar i blodet, för där vaknade och klev jag upp strax före eller strax efter klockan sju varje dag), och duschade och frukostade.

Sen var väl klockan strax efter nio då jag klädde mig för att promenera ner på stan för att eventuellt shoppa lite med de rabattkuponger på både KappAhl och H&M som jag har fått. När jag kom ner så insåg jag att affärerna inte öppnar förrän klockan tio, och dit var det en halvtimme kvar, så jag promenerade till Flygfyren istället, där jag handlade rostbröd, mjölk, juice, månatlig trisslott. Samt The Sims 2: Fritid.
Det var Camilla som satt i den mediadiskskassan, vilket i och för sig inte kom som någon chock för mig, då jag har sett henne många gånger då jag har passerat där. Camilla är en sån person som jag eventuellt har skrivit om i lunarbloggen kring 2002 eller så. Hon visade dock inga tecken på att känna igen mig, men det kan ju ha varit ett drag av professionalism också. Jag visade väl i och för sig heller inga sådana tecken. Funderade en stund på att säga "grattis på namnsdagen", då det är just Camilla som har namnsdag idag, men näe, det struntade jag i. Istället var jag vänlig och frågade om hon ville att jag skulle ställa tillbaka det skyltex. av spelet som jag hade tagit med mig till kassan, och det sa hon att jag gärna fick göra.


I alla fall, sen gick jag hem och snörade av mig den ena svarta converseskon, hoppade på ett ben ut i köket och lade in kylvarorna, hoppade tillbaka till hallen och snörade på skon igen, för att återigen promenera ut på stan, då klockan vid det laget precis hade passerat tio.

På KappAhl fann jag som vanligt inga kläder jag ville ha/inga storlekar som passade. Däremot träffade jag gamla Drottningdalsgrannar som undrade hur vi hade haft det i fjällen och undrade hur det gick med stormen som rasade där i jämtlandsfjällen (alltså hur om vi hade klarat oss undan den), och ja, det hade vi ju gjort. I alla fall den värsta delen.

På H&M hittade jag en vårjacka som var lite för stor, men rätt snygg (tror jag), så jag frågade en expedit om den fanns i mindre storlekar. Men alltid när jag frågar det så får jag höra att det som finns är det som är framtaget, och så var svaret nu också. Det är ju nästan så att jag kan sluta fråga. Mina storlekar finns inte, så är det bara. Att vara smal, inte jättekort och kille är tre faktorer som gör det till en omöjlighet att hitta välpassande kläder (tröjor undantaget) på KappAhl och H&M. Men jag köpte jackan ändå. Den var vit, sa jag det? Nåja, jag tycker vitt är snyggt på jackor och hoppas att jag passar någelunda i den. Köpte ett trepack kalsonger också. Men min kupong kunde jag inte utnyttja, för den var av modellen "100 kronor rabatt vid köp av minst 500 kronor", och hur jag än letade, så kunde jag inte hitta något mer jag ville ha, och jackan var det något kampanjpris på, så det slutade på 347 kronor totalt.

Sen bar det av hemåt igen. Jag skrapade min trisslott, och sensation följde! Inte sen februari 2006 har jag vunnit på en triss, men nu hände det (plötsligt) igen! Hela härliga 25 kronor. Woho! Gratulationer uppskattas.

Och så installerade jag Sims-expansionen och fastnade med den större delen av dagen. Byggde ett hus som jag egentligen inte blev så nöjd med, men i vilket jag proppade i de nya sakerna. Det var tidskrävande, så när jag blev klar med huset så orkade jag inte spela mer, så själva funktionen av de nya sakerna är ännu outforskat.

Mitt i spelandet tog jag en paus för att baka chokladbollar också. Tre har jag hittills ätit, tio återstår. De är rullade i kokos, godare än pärlsocker, säger jag.

Och så har jag gjort pannkakslagg och gräddat pannkakor. Det gick för jäkla dåligt i början, jag tror att de tre första och någon senare pannkaka blev helt tjotabläng när jag skulle vända dem. Det är svårt att vända pannkakor. Gott blev det dock.
Nu ska jag ringa till Småland och sen väntar Let's Dance. Heja Tina!

Nu följer några mobiltagna foton från fjällen:


Snöväggen utanför fönstret



Ungefär såhär såg jag ut då jag åkte, fast jackan var förstås stängd.



Normalstor, men nästan begravd, plogpinne


Ute i friska luften

Dagens ordverifiering: tffgox

torsdag, mars 06, 2008

Back from the mountains

Efter en hel dag i bilen så är jag nu äntligen hemma. Hurra!

Det har varit en mestadels trevlig och härlig tid i fjällen. Massor av snö, verkligen. När vi kom så var det 132 cm, och det snöade mest hela tiden, så det var ca 160 cm snö vi åkte ifrån. Verkligen tokmycket, stugan vi bodde i syntes knappt, och utanför mitt och systerns sovrumsfönster så låg snöväggen kompakt.

Slalomen gick förvånasvärt bra. Jag har ju inte åkt något alls sen vintern 2004, och det var andra gången jag åkte. Så detta var blott tredje fjällresan på ett par carvingskidor, men hej vad det gick! Själva tekniken hade jag inga problem med, däremot blev jag vansinnigt trött i låren av allt svängande, och ramlade några gånger då jag hade lite väl hög fart i lite väl opistad backe. Alltså, från början var det ju pistat, men det blev ju uppåkt.
Jag började första dagen lite försiktigt med att hålla mig till blå backar, för att sen avancera till röda och svarta. Det är så jäkla kul att åka!

Vet inte om jag var extremt snygg (knappast, svettig som jag var) eller om folk kände igen mig från FCZ (trots att det blir en mer och mer otrolig anledning ju längre tiden går), för det var ett killgäng som flera gånger både tittade på mig och flinade då vi satt och åt lunch i värmestugan. Nåja, det bjuder jag på.

Värdet var ju lite sådär förstås. Alla dagar snöade det av och till och första dagen var det rätt disigt, men inte så kallt och inte så blåsigt. Andra dagen var det kallare, och tredje dagen var det så blåsigt att kinderna nästan förfrös på vägen upp i liften och sikten var lika med noll på toppen, plus den bitande vinden. Så vi fick lämna backen tidigare än beräknat, för det gick inte att åka i det vädret. Fjärde och sista åkardagen var vädret till en början soligt, och minusgrader var det också denna dag, men snön var ändå annorlunda. Den var mer segåkt, så jag blev så trött i benen att jag flera gånger per backe fick stanna till och sträcka på benen i några sekunder innan jag kunde åka vidare. Sen rullade stormen ner från fjälltoppen, så då åkte vi hem till stugan tidigare också.

Själva stugan var mysig, tre små sovrum, stort allrum med köksvrå och så badrum och bastu. Alla tiders. Jag var den enda som bastade varje dag, och två av dagarna gick jag ut i snön också. Hualigen, både härligt och hemskt.
Det negativa med stugan var att den från parkeringen sett låg uppför en brant backe som var minst 100 meter. Blev helt slut första dagen då väskor skulle släpas upp och så, och likaså alla dagar som pjäxorna skulle släpas upp. Det är ju rätt maffiga pjäser, dessa carvingpjäxor. Och i och med allt snöande så var ju vägen dit upp tvungen att skottas varje dag, och stugan var bara utrustad med två extremt korta (och en väldigt snedvriden) snöskyffel, så det var tokjobbigt att skotta också.

På kvällarna spelade vi kort och en kväll blev det också charader. Charadern var väldigt rolig, och kortspelandet mestadels också. Det var en kväll som det spårade ur rejält och otrevligheter (obloggbara) följde.
Men det ordnade väl upp sig. Åtminstone verkade det så.

Hemresan gick bra, och tur hade vi, för sen rapporterades det flitigt på radion, om ordentligt ruskväder i trakterna varifrån vi kom. Men nu är jag hemma i alla fall, och som jag misstänkte hela veckan, så hade jag glömt att ta in min matta som jag hade hängt ut på balkongen på vädring. Den hade ramlat ner på balkonggolvet och var genomblöt. Usch.

I övrigt: Borta bra, men hemma bäst!
Och imorgon är jag dessutom ledig också. Woho!

Dagens ordverifiering (för inlägg nr 500): ilfsw