torsdag, januari 31, 2008

Uppretad som få

Nu har jag lagt ner väldigt mycket pengar på ett tv-spel som till en början verkade vara en bra och billig affär. Och jag har fått det att fungera hos mina föräldrar. Men så, när jag nu med den sista felande komponenten kopplade in det här hos mig - händer absolut ingenting! Åh, jag blir så frustrerad! Vad är det för fel?! Även om det nu verkar som att det är min TV det är fel på, så är det ju mäkta underligt. Jag har ju faktiskt haft ett precis likadant tv-spel på den tv:n för ett par år sen!

Jag blir så sur! Finns det några undantag? Finns det någon teknisk investering som inte bråkar med mig? Man börjar ju undra.

Jag har jobbat övertid och gjort hemprov den del av dagen som jag inte har ägnat åt denna frustration. Inte den bästa av dagar alltså.
Fast på jobbet var det trevligt. Var visserligen inte på min vanliga avdelning, utan på en där båda de ordinarie personalen var sjuka/vårdade sjukt barn, så det var jag plus den vikarien som är ännu yngre än jag, som skötte ruljansen där. Men visst, det funkade bra. Vi hade bara sju barn också, så det var inte så farligt. På eftermiddagen slog vi ihop de fyra intilliggande avdelningarna och var ute tillsammans, och då var där bland annat en nyinskolad ettåring som jag bara har sett en gång tidigare i princip. Men han var hur go som helst och ville vara nära mig ofta, trots att han hade storasystern där också.
Barn är härliga!

Dagens ordverifiering: naqoaih

onsdag, januari 30, 2008

Pengar i sjön

Okej, i någon sjö har jag inte lagt pengar. Men i en bassäng.
Idag var jag nämligen på badhuset och handlade för en del av min friskvårdspeng. De hade inte terminskort, som jag trodde, utan antingen årskort à 825 kronor eller tremånaderskort à 255 kronor. Friskvårdspengen ligger på 750 kronor/termin (=1500 kronor/år), så det kändes bäst att köpa ett tremånaders och sen, om det faller sig så, förnya det efter tre månader.
Och jag simmade såklart också. Skönt, men jobbigt. Jag kunde inte riktigt simma så snabbt som jag ville, för klor är inte riktigt min grej, så jag får lite svårare att andas när det är mycket klor i luften (eller vattnet). Alltså inte så att det blir astmatiskt eller så, i alla fall inte i Norrtälje Badhus, annat är det kanske i såna här varma babybassänger, där det klorerar friskare. Men det blir lite tyngre. Och så är det ju lite jobbigt att hålla huvudet konstant över vattnet också, men men. Det var skönt i alla fall. Simmade i 40 minuter och hann kanske en kilometer på det? Orkade ju inte räkna vändorna. Sen blev det dusch och bastu. Skönt.
För övrigt var det väldigt länge sen jag var i stadens badhus, jag hittade knappt inte från duscharna och ut i bassängen.

Sen åkte jag hem till familjen som har tv-spelet nu, för att se hur det reagerade på deras tv. Och där kom det igång, men bara så långt så att det stod att ett expansion pack behövdes. Hopp, tänkte jag, var får man tag på ett sånt då? Det finns ju en spelbutik i denna stad, så dit ringde jag och frågade. Och de hade ett (eller heter det en?) expansion pack à 350 kronor. Jaha, ett litet minneskort som kostade femtio kronor mer än konsoll, kontroller och spel tillsammans. Jaja. Jag slog till i alla fall, så nu fungerar spelet där borta. Det är ingen idé att ta hit det innan jag får hem det som jag tror är den felande länken och som jag innerligt hoppas ska lösa mina problem. I annat fall får jag köpa ny TV...

Jag blev medlem på Tradera igår också, för det känns som ett ställe där det verkligen finns N64-spel i omlopp. Var med och bjöd på ett jag vill ha, låg etta med mitt enda bud länge, kollade imorse också, och då låg jag också etta, men jag hann ju inte sitta något vid datorn innan auktionstiden gick ut idag klockan 16:47, och kolla om någon i slutet bjöd över. Och det gjorde någon såklart, många verkar ha sån koll på tiden att de kan bjuda i sista sekunden, i det närmaste.

Och ikväll är det Dubbat på SVT1; 21:30. Det ska jag inte missa!

Dagens ordverifiering:
iooluy

tisdag, januari 29, 2008

Kämpigt

Ja det går då sannerligen trögt fram med mitt nyinköpta tv-spel. Hade pappa här nu på kvällen som skulle hjälpa mig, för han brukar kunna. Men nejdå, han kom ungefär lika långt som jag. Och det vill säga; ingen vart alls.
Så till slut ringde jag upp säljaren för att höra vad det kunde vara för problem egentligen, för jag uppfattade det verkligen inte som att han försökte lura mig eller så.
Han sa i alla fall att det kunde vara scartadaptern, (vet inte om det heter så, men men) då den egentligen tillhörde något annat tv-spelssystem. Vilket minns jag nu inte. Färgerna och allt tycks ju stämma, men det kan ju förstås vara så att det är där felet ligger ändå. Jag tycker att det verkar lite långsökt egentligen, men ja, jag har mailat lite hit och dit till folk som bör veta, så jag ska invända svar.
Plus att pappa tog med sig spelet hem, för att prova det på deras TV, som är lite mer modern än min och har uttag så att man inte behöver någon adapter (som jag fortfarande inte vet om det heter). Är det så att han får i gång det hemma så tyder det ju på att det är den här lilla adaptern det är fel på, men annars så vete katten! Jag hoppas han får igång det, för spela vill jag ju.

I övrigt så har jag klippt mig idag. Blev väldigt nöjd hos frisören, men sen blåste ju frisyren bort när jag gick hem. Och fasligt trött blev jag också, när jag satt där, i och med att jag steg upp klockan fem i morse och då är van att sova lite vid 14:30-tiden. Men det blev det inget av med idag.
När jag klev ut från frisersalongen så hörde jag hur någon hojtade på mig ifrån en bil. Det visade sig vara min granne, och han undrade om jag ville ha skjuts hem. Jag tackade nej i och med att jag hade ett annat ärende att göra först. Det ärendet visade sig vara bortkastat, så jag hade ju i princip kunnat tacka ja, vilket skulle ha varit skönt för min trötta kropp. Men å andra sidan så skulle jag inte hem, utan vidare från hemmet till OKQ8 som ligger längre bort på vägen där jag bor. Så jag gick direkt dit och hämtade ut min scartfördelare (inte samma sak som jag troligen nu behöver).

Jaja, dagens dagordning blev helt omkastad nu.

Tilläggas bör att jag från och med nästa vecka jobbar heltid, varken mer eller mindre. All tidigare städning har jag dock kvar, men men. Fördelen med att ha städningen är ju att jag kan lägga den lite hur jag vill, och därmed få flera rätt tidiga dagar. Det leder dock till att måndagar blir väldigt långa, men hellre en jobbig dag och tre bättre.

Idag har jag bokat biobiljetter till helgen också. I am Legend ska jag och Johan se. Ska bli trevligt.

Dagens ordverifiering: nkravfz

måndag, januari 28, 2008

Irritationsmoment

Det här har väl ingalunda varit den bästa av dagar. Heller inte den sämsta, men jag är på lite halvdåligt humör, så det blir nog det som får genomsyra dagens inlägg.

Till att börja med så hände första humörnedtagningen då jag på förmiddagen var utomhus med barnen. Jag satt på huk och pratade med något barn när jag plötsligt blev träffad av något väldigt kallt och blött rakt i ansiktet. Det var ett annat barn som satt och grävde i en ispöl och kastade is bakom sig med spade (så som man gör när man gräver). Jag hade alltså blivit träffad av en blöt isklump och i och med att jag satt och pratade så hade jag munnen öppen och fick då in den här issörjan i munnen också, så jag spottade och fräste och försökte torka av mig med det som inte längre var mina torra vantar. Den där obehagliga känslan av att ha fått pölvatten i mun satt kvar en bra stund, för det kändes riktigt ofräscht. När jag kom in sen så hade jag hunnit glömma bort det där, och då frågade en av mina kollegor vad jag hade gjort i ansiktet, men då förstod jag först inte vad hon menade. Jag hade väl inte gjort illa mig? Men så såg jag efter i spegeln, och då hade jag två blodiga streck på kinden, och då förstod jag att isklumpen hade varit väldigt hård också. Ack.

Sen är det också så att jag inte får fason på mitt tv-spel som jag köpte igår. Det borde enligt konstens alla regler fungera med scartsladden isatt direkt i tv:n, om än att boxen då inte funkar - men den ska å andra sidan inte behövas för tv-spelet. Det fungerar hur som helst inte på så vis, eller så kan jag inte hitta rätt kanal. Men det har liksom gått så långt att jag har haft tv-spelet igång (den röda på-indikatorlampan lyser ju åtminstone, så det borde funka!), och samtidigt gjort manuella kanalsökningar på tv:n, men inte hittat något som tycks vara tv-spelskanalen. Och grejen är ju att jag redan har en tv-spelskanal, i och med att jag har ett annat tv-spel. Men det är av modellen äldre ändå, så det går in i antennsuttaget och inte genom någon scart, och bör därför inte vara i vägen. Och för att vara på säkra sidan så provade jag att koppla ur det tv-spelet för att prova det andra. Men nej då, jag lyckas inte!
Betvivlar starkt att jag kommer lyckas ens med den här scartfördelaren (eller vad den nu hette). Bah! Men jag får antingen koppla in pappa på det här, men jag känner mig ju riktigt dum i huvudet som är faktiskt är så att jag gör något fel. I annat fall kommer Johan hit i helgen, och han är också duktig. Men jag vill kunna själv! Irriterande om något.

En annan irritation jag har är också jobbrelaterad. I december blev jag lovad att få jobba 37,625 timmar per vecka i barngrupp, samt mina 6 timmar städning, vilket tillsammans blir 43,625 timmar per vecka och motsvarar 109,0625 % av en heltidstjänst och därmed också de dryga 109 procenten av min heltidslön, vilket jag såg fram emot. Det schemat som börjar gälla från första februari har jag ännu inte sett i sin helhet och på alla utkast och muntliga versioner så kan jag inte få ihop min schemarad till så mycket. Jag får det till omkring 36 timmar totalt. Dialogen har inte varit så klar än, men mina chefer ser de här 43 timmarna i alla fall, och två av dem tycker nu att man inte kan jobba så mycket, så därför ska jag i alla fall bli av med 1,5 timmar städning. Och det går jag ju med på, så länge det resulterar i 41,5 eller som lägst 40 timmar. För mindre än heltid tänker jag inte jobba, när jag har blivit lovad mer!
Imorgon ska jag ta den debatten i alla fall, för då ska vi få det slutgiltiga nya schemat också, så då har jag något att basera mina siffror på.
Jag är såpass mycket kontrollfreak att jag vill räkna ihop mina timmar själv, för det har så många gånger visat sig vara fel i motsvarighet till vad jag har fått i lön, så jag måste lägga mig i det där. Och när det inte finns ett slutgiltigt dokument för mig att se, då blir jag stressad över situationen, för jag kan ju inte gärna säga nej till att bli av med städning, när jag tydligt har uttryckt viljan att jobba heltid i barngrupp och slippa städningen. Jag jobbar alltså hellre 40 timmar i veckan med mindre städning än 43 med mer. Men jag godtar inte att jobba 36 timmar, när jag har blivit lovad 43. Då ska jag ha de 43.

Vet inte om någon var med på allt där, men så rör sig tankeverksamheten.

Dagens ordverifiering: dafakt

söndag, januari 27, 2008

Impulsinköp

Ibland måste jag säga att jag är rätt impulsiv. Det kan handla om att en söndagseftermiddag plötsligt komma på att jag ska åka till Uppsala och köpa en taklampa, eller som nu, när jag ringde på en annons på blocket och sen, vips, så var jag på väg till Hallstavik, omkring fyra mil här ifrån.
Jag har nämligen fått in några extra hundralappar på kontot den här månaden och tänker att det är tråkigt om de ska gå in i den vanliga budgeten bara, så istället så unnade jag mig att köpa ett Nintendo 64, som jag har suktat efter en tid.
Jag har dock haft ett sådant då det var lite mer modernt, men jag sålde det sedan för att jag var mer sugen på den äldre varianten Supernintendo. Hade jag varit mer förutseende så hade jag behållt 64:at vid det inköpet, men tanken slog mig inte att man kan ha två tv-spel. Nu har jag det i alla fall, men jag har inte lyckats koppla ihop det ännu. Det var lättare för när det inte var så mycket digitalboxar och sånt att ta hänsyn till, och som fyller vartenda scartuttag. Men men, jag tror mig veta hur jag ska göra för att få till det. Behöver nog köpa en scartfördelare, gissar jag. Men jag ska konsultera min pappa först, han kan så mycket.
Roligt ska det bli i alla fall, speciellt som det är två handkontroller och man därmed kan spela två samtidigt. Däremot så måste jag nog investera i lite fler spel, för inget av de tre spel jag nu fick med är något jag hade förut och det är ju dem jag saknar. Så jag tänker nog, över en längre tidsperiod (kanske) köpa omkring 2-4 spel till.
Fast först ska det ju kopplas ihop, som sagt.

Idag har jag sett reprisen av Let's Dance, i och med att jag missade det i fredags. Jag tycker nog att det var rätt trio som hamnade i botten, och rätt person av de tre som åkte ut också. Nästa vecka blir det troligen Mi eller Matte. Spekulativt.

Dagens ordverifiering: dhjndyz

lördag, januari 26, 2008

Sammandrag(ning)

Igår var det riktigt lyckat, måste jag säga. Jag tror att alla hade minst lika roligt som jag, och det var inte dåligt alls. Charadern blev en riktig succé, och i och med att alla (nästan) var mer eller mindre glada i hatten, så blev det riktigt utagerande också. Väldigt roligt!
Det som var tråkigt bara, var att vi kom igång lite väl sent med charadern, och därmed inte hann med alls så mycket som vi hade planerat. Sen var vi ju tvungna att bege oss mot restaurangen som var bokad till 19:30. De som åkte bil dit kom väl i tid också, vi som gick blev kanske en kvart sena.

Maten var fantastiskt god! Den här gången hade jag som målsättning att prova på nya saker, och det gjorde jag rätt i. Till förrätt åt jag en anklevermousserätt, och jag som inte ens tycker om leverpastej var lite skeptiskt till det här med anklever, men det var väldigt gott! Till varmrätt sen så åt jag gös, och fisk är heller inte något jag brukar beställa in på restaurang. Det var riktigt hejdundrande gott det också! Jösses amalia!
Efterätt blev det ingen, mer än att jag smakade lite från min högra bordsdams vaniljglass. Det blev mycket skratt sedan angående lånet av hennes kaffesked i anslutning till avsmakning av glassen, men det är inte så roligt i text. Stora gapskratt orsakades i alla fall.

Jag drack väl kanske lite mer vin än jag brukar, så när jag kom hem sen så hade jag den här illamåendekänslan som alltid tycks drabba mig samma dag som jag dricker, och inte dagen efter. Yr var jag också, så lite svårt att somna hade jag.

När jag så vaknade av ett sms imorse, kändes det inte alls som att jag hade sovit klart. Men klockan var inte precis omsomningsdags så jag hävde mig upp till slut.
Sen har jag känt mig nyvaken sen dess, trots att jag har tvingat mig till nyttomål som bakning, städning och promenad.
Efter promenaden sov jag middag, och när jag vaknade ur den, typ en timme efter insomning, så kände jag mig ännu tröttare än innan.
Nu har jag väl kommit till sans i alla fall.

Förresten är min tid utan morgontidning sen igår förbi. Och det är sanslöst vad snabbt morgonrutinerna går utan morgontidning! Jag hann till och med betala räkningar igår morse innan jag skulle åka till jobbet.

Dagens ordverifiering: wuthfbgp

fredag, januari 25, 2008

Hu sicket klagande

Igår var det ett omuntert blogginlägg må jag säga.
Jag är nog lite berg-och-dalbana i känslolivet fortfarande, har liksom inte vuxit till ordentligt på den punkten. Har både väldigt lätt för att ta illa vid mig av något, och för att bli väldigt glad.

Idag är en glad dag, jag har inget att klaga på. Allt är bra faktiskt; lönen har kommit (något högre än den förra dessutom), jag ska ut och roa mig med elva av mina kvinnokollegor, jag har fått beröm på jobbet, etc etc.
Jag känner mig alltså mer positivt laddad.

Nu har jag för en stund sen kommit hem och duschat och gjort mig i ordning ordentligt, så nu känner jag mig fin och väldoftande. Kvällen börjar hemma hos den av mina kollegor jag nästan bor granne med, där vi ska dricka vin och leka charader. Leken har varit hemlig för kollegorna, så jag har inte skrivit om det förrän nu, för man vet ju aldrig vilka som läser. Inte inne på lunar då, men den andra. I alla fall så är det jag som har ordnat med det mesta. Jag har skrivit en hel del charadlappar - många efter metoden skriv och vik, skriv och vik, så att osannolika kombinationer har uppenbarat sig. Hoppas på mycket kul och att det tas emot väl av kollegorna. Hon som vi ska vara hos har också skrivit lappar, så att vi ska byta med varandra sen och göra två lag, så att vi själva kan vara med också. Blir nog skoj! Med vin i kroppen ska det ju gå att toka till sig, hoppas jag.
Sen ska vi ut på restaurang, och där är det också jag som har bokat och förbeställt och det ena med det andra, så jag hoppas på succé där också.

Nu måste jag nog ringa och konferera lite med min mor.

Glad fredag till er!

Dagens ordverifiering: ncquhbto

torsdag, januari 24, 2008

Dubbat

Som av en slump hamnade jag framför svt 1 klockan 21:30 igår, och herregud vad jag kan skratta mig lycklig över det! Programmet Dubbat är ju helt fenomenalt roligt! Gud som jag skrattade, högt och ljudligt! Och jag brukar minsann inte så ofta skratta högt när jag är ensam, men igår så barkade jag loss ordentligt. Ja jösses, 21:30, onsdagar, då måste jag försöka komma ihåg att sitta framför tv:n. Som det är nu så sitter jag extremt lite framför tv:n, för bortsett från Let's Dance, så går inga av de program jag brukar se.
Och imorgon, när det är Let's Dance, då är jag inte hemma, så imorgon missar jag det.

Imorgon är det nämligen personaltrevligheter på jobbet. Eller ja, vi ska inte vara på plats på själva arbetsplatsen, men vi ska vara tolv av de sexton som nu finns schemalagda, först hemma hos en av cheferna (som jag i princip bor granne med, så det blir en nätt promenad), sen ska vi ut på restaurang, på vilken jag har bokat bord och förbokat mat och sånt. Duktig som få.
Det blir säkerligen trevligt.

Hur går det så i min relation just nu? Javars. På sätt och vis är det dumt att det finns gamla konversationsloggar att minnas tillbaka i, och se hur bra och gulligt det kunde vara då. Då kunde jag få ett "Jag har tänkt på dig hela dagen! Saknar dig så!", medan det nu, när det bjuds till, snarare blir ett "gogubben" ibland, om jag har tur. Jag vet inte hur jag ska få min äkta hälft att förstå att jag behöver den romantiska biten också.
Och tid, det tycker jag är något som avsätts lite väl lite för mig ibland. Idag har vi talat på msn lite till och från mellan 15:43 och 17:28 (med avbrott för middag), sen deklarerades det att det behövdes vila, sen skulle det pluggas, promeneras, se på miss Marple och sovas. Ingen mer tid för mig detta dygn då. Men mitt hjärtekonto hade inte ens hunnit ladda upp tillräckligt för att säga annat än hejdå. Orkar inte hela tiden bjuda till.

Men visst, vi har bra stunder också. Absolut. Men som jag skrev med islam igår, här är, åtminstone jag, uppfostrad på ett sätt som gör det svårt för mig att nöja mig med det jag har - när jag vet att jag kan få bättre.

Dagens ordverifiering: uzamxp

onsdag, januari 23, 2008

Slår ett slag för islam

Nu går vi pang på rödbetan!
Jag tycker att man måste lyfta Islam som religion ibland, så mycket illa som folk verkar tycka om den, oftast grundat på aktioner utförda av terrorister som inte alls representerar muslimer som helhet.

Jag hörde nämligen en intressant intervju med en muslim i radio nyss, i vilken han berättade om sin syn på livet, och meningen med det. Han sa så mycket klokt att jag, om jag var gudstroende, nästan skulle vilja vara muslim. Det som jag reagerade mest på är att det är ju väldigt positivt att ha som allmängiltig mentalitet att man måste dela med sig av sina resurser. Den mentaliteten är jag inte riktigt född med. Jag menar, även om jag jämfört med den genomsnittlige människan på jorden, har det väldigt gott och rikt ställt, så känner jag mig ofta så fattig att pengar till välgörenhet inte kommer på tanke. I grund och botten är det ju så fel, är det egentligen viktigare att jag har en fin bil och snabbt bredband än att bostadslösa får mat och värme?
Nu är jag dock inte så föredömlig och godhjärtad människa, att jag tänker ge upp det jag har för att hjälpa andra, men jag menar, det kanske inte bara är mig som person det är fel på då, utan den kultur vi lever i? För en muslim är det självklart att hela tiden ge bort en viss del av sin inkomst till bättre behövande.
Det tycker jag är beundransvärt!

En annan klok sak denne muslim sa, är att vi människor måste kunna nöja oss med vad vi har. Är jag bara nöjda, så är jag den lyckligaste människan på jorden.
Visst kan man se brister i den argumentationen, men på det stora hela, så är det ju så sant! Och så svårt. Det kanske också är en sådan sak som vi i vår kalla kultur får inpräntat, att vi alltid måste kämpa för att få mer, att vi aldrig riktigt duger.

I dagens samhälle så är det viktigt att komma ihåg att religionen Islam aboslut inte är synonymt med terrorism.

Och över till det mer vardagliga.
Jag hade fått två mail på mitt First Class-konto idag, alltså där jag sköter mina distansstudier, och inte har några andra "brevvänner". Ett var ifrån en kvinna som gjorde praktik på min avdelning förra året, då hon gick samma utbildning som jag går nu. Hon hade även två barn i verksamheten, men på andra avdelningar. Väldigt goa pojkar! Nu bor de dock i Kalmar. I alla fall så undrade hon om jag ville köpa hennes kurslitteratur, och jag blev så glad över den omtanken! Nu är det så att jag redan har all litteratur jag behöver, men tanken värmde som den varmaste kram! Jag bad henne dock vidarebefodra frågan till min mor, som går samma utbildning, och som eventuellt inte har alla böcker.

Det andra mailet var mer uppseendeväckande. Det stod kort och gott: "Hej är du Danny i så fall ska vi inte säga adressen till nån men svara"
Huh? Jag antar att frågan avsåg Danny Saucedo, men det är ju så knäppt. Även om att man om man kisar kanske kan ana en smula likhet mellan oss (typ hårfärgen), så framgår det ju ändå av mailadressen hon använde, att jag heter Fredrik. Och jag antar att det är från min blogspot som hon fick adressen, men då måste hon ha bläddrat en bra bit bakåt för att ens se någon bild på mig, och gjorde hon det så borde hon se att det inte är Danny. Jag ställer mig frågande.

I övrigt idag så har jag ringt hit och dit och själv blivit uppringd, angående fredagens personalfestligheter, som jag är något av arrangör för. Slutligen ringde jag till restaurangen vi ska till och beställde all mat som ska ätas. Känns bra att ha det där avklarat.

Nyss fick jag också ett mms föreställandes något riktigt läckert. Vill omgående ha hit smålänningen min! Aah!

Dagens ordverifiering: yprecaal

tisdag, januari 22, 2008

Äntligen lite väder

... som passar för årstiden.

Redan klockan 5:00 imorse då jag steg upp, så snöade det där ute. Då låg det knappt inget på backen, men i takt med att snöfallet har hållit i sig, så har det vita täcket också ökat. Och hurra, säger jag, för jag vill ha en vit vinter! Visserligen var det halt och slirigt på vägen, men ja, man får ju köra försiktigt.

Jag har varit trött större delen av dagen, både på jobbet och sen hemma. Det är troligen ett resultat av en nygammal ovana jag har lagt mig till med; jag vaknar nämligen gärna flera gånger på natt och tror att klockan snart är uppstigning, bara för att finna att det är flera timmar kvar och sen ha svårt att somna om. Inte vidare störtskönt alls.

Åh jag är så extremt fattig nu. Mitt smör är slut, och jag har inte råd att köpa nytt. Eller, det kanske jag har om jag skrapar här och där, men mja, känns bättre att vänta till fredag. Det känns som att den här lönen kommer att ta slut skriande fort, speciellt i och med att fordonsskatten ligger här och vill bli betald.
Och mat måste inhandlas, förråden ska fyllas till brädden.
Apoteket sen, där behöver jag inhandla både det ena och det andra. Helst en parfymfri deodorant också, i och med att den jag nyligen köpte på Flygfyren, väldoftande röd sak,
men den orsakar irriterande klåda, och det kan jag ju helst vara utan.

Jaja, imorgon är det onsdag, och det brukar vara sköna dagar.

Dagens ordverifiering: mbwkuwz

måndag, januari 21, 2008

Oh brother I can't, I can't get through

Jaha, imorse när klockan ringde så trodde jag att det var ett skämt av något slag. Kändes som att det var mot alla naturlagar att stiga upp, trots att klockan var så barmhärtig att den inte var mindre än sju i alla fall. Så det var bara till att ta mig samman och ösa mig ur sängen.

Vad har då denna dag givit mig?
Tja, jag har jobbat en lång dag, så det blir ju pengar av det sen på fredag. Sen har jag jobbat med en del söta barn som jag annars inte jobbar så ofta med, och det är ju kul. På den ena småbarnsavdelningen har det alldeles nyligen börjat en pojke som verkar hur söt som helst. Jag hade aldrig träffat honom innan, men jag fick ge fart på honom i gungan och han log som en sol emot mig när jag sa "putt" varje gång jag puttade till gungan.
På småbarnsgungor går det ju nämligen bra att ge fart från det hållet så att man hela tiden har ansiktet mot barnen, och så jag gjorde. Speciellt bra då man vill ha mycket kontakt med dem.
Snö föll också en stund, det var givande och upplyftande. Jag längtar så efter kilovis med meterdjup snö och allt var det innebär på jobbet. Det fastnade bara någon millimeter på backen, och troligen försvinner det imorgon. Men likväl, det är mer rätt med pyttelite snö i januari än med lervälling.
När jag körde hem från jobbet så fick jag njuta av skillnaden med ny, fräsch strålkastare. Gud vilken skillnad! Istället för att se lite mer av träden vid sidan av vägen, då jag tände hellyset, så såg jag nu mycket längre fram istället. Underbart! Och sen när den andra strålkastaren är bytt också, då blir det fingemang.

Vad har jag givit denna dag?
Pff, det var svårare att svara på. Ett gott humör har jag nog haft genom hela dagen. Hrm, det var nog allt jag kunde komma på.

Och igår tog jag mig samman och uppdaterade min GPS! Hurra för det säger jag, för lätt och smidigt gick det, plus att det var gratis. Men allt annat hade ju varit ett rån, med tanke på att jag köpte den på den tiden GPS:ar kostade omkring 4000 kronor.
Men det verkliga hurraet får nog komma först när jag har använt den nästa gång, och det borde ju bli nästa gång jag åker till Uppsala. Eldprov, så att säga, då den ouppdaterad inte klarade av den staden bra alls.

Nu fick jag en klump i magen som så många gånger förr. Det är fasen inte lätt att vara i ett förhållande där man inte kan ha en öppen kommunikation.

Dagens ordverifiering: gmcdatfa

söndag, januari 20, 2008

Röster från förr

Jag trodde ju att detta i det närmaste skulle bli en skithelg, i och med att jag var så inställd på att få mysigt besök, men som (nästan) i sista sekund blev inställt.

Igår satt jag länge på msn och hade det goda och framför allt viktiga samtalet, om saker som jag länge har velat vädra, men som har varit rätt känsligt och inte riktigt kommit till ytan förrän nu. Det var jätteskönt att både få lyssna på den version jag har velat höra så länge, och också att få berätta min egen. En symbolisk klump i min mage lättade. Så den här helgen har varit mig i fatet ändå, så att säga. Värdefullt.

Idag har solen skinit dessutom, så jag började dagen med att gå en längre promenad, iförd både solglasögon och mössa. Ja, lite mer kläder än så förstås, men det är ju brukligt för säsongen.
Jag avslutade min promenad med ett besök på Flygfyren, där jag fick vara väldigt aktsam med vad som åkte ner i kassen, i och med att jag då på kontot bara hade 198 kronor. Nu tror jag att det rör sig om en knapp femtiolapp istället.

Min far har haft min bil idag också, och bytt strålkastaren. Tydligen fick han ta hjälp av någon på en verkstad, och det kostade honom 300 kronor också. Men eftersom han trodde att han själv skulle klara att byta så betalade han det, och det är ju tur, för jag har ju inga såna pengar just nu. Han är en klippa!
Ska bli intressant när jag åker hem från jobbet imorgon där vid 19-tiden och se om det är någon skillnad på hellyset nu.
Visserligen så ska ju båda strålkastarna bytas, men det borde bli skillnad bara i och med att en är bytt också. Den andra kommer inte till Uppsala än på några veckor.
Och jag är måttligt road av att behöva köra till den där bildelshandlaren en gång till, så fel som jag körde sist. Men men, det ska nog gå.

Kanske är dags att börja med maten snart?

Dagens ordverifiering: riivk

lördag, januari 19, 2008

Say it right

Tjahapp. Lördag.
Imorse vaknade jag med en viss apatisk känsla. Jag var inte vidare sugen på att gå upp, inte sugen på att äta frukost och inte sugen på att träna, vilket jag hade bestämt att jag skulle göra under dagen.

Till slut klev jag upp i alla fall och åt min frukost. Något som bekymrar mig lite är att min ost håller på att ta slut, och jag har inte pengar att köpa ny förrän på fredag. Eller ja, pengar till en ost har jag väl på kontot, men frågan är om man kan prioritera ost för 198 kronor.

Far min kom hit vid ettiden, tror jag klockan var i alla fall, och hjälpte mig att montera upp den brandvarnare jag har köpt. Eller hjälpte, det var snarare jag som hjälpte honom. Jag gav nämligen pluggar till honom och höll dammsugaren mot borren för att dammet inte skulle yra iväg i luften, i mitt nystädade hem. Jag har världens bästa pappa, så är det bara.
Imorgon ska han hjälpa mig att montera min nya strålkastare (vilket alltså betyder att han kommer göra det själv).
Jättebra eftersom jag är hemskt ohändig och otekniskt, men samtidigt är det ju svårt för mig att lära mig själv på det här viset. Men jag är tacksam för all hjälp jag kan få.

Sen åkte jag med honom till Harsjö där jag tränade, och sen så åkte vi i familjen till bowlinghallen. Och bowlade, men det kändes väldigt uppenbart.

Bowlinghallen är lite mystisk på något sätt, för trots att jag är där extremt sällan och trots att tiden går allt längre ifrån de dagarna då jag syntes i tv-rutan, så tycks det alltid vara folk där som känner igen mig. När jag var där och bowlade med jobbet för... hrm, kanske ett år sen? Ett halvår sen? I alla fall, då kom det några ungdomar och skrek något om FCZ, och nu, så stod det en tonårskille och stirrade stint på mig. När han trodde att jag inte såg, så viskade han till sin tjejkompis, och rätt vad det var så stirrade hon också på mig.
Det är väl inget jag mår dåligt av, men ja, jag stormtrivs inte med det heller. Folk kunde ju försöka vara lite mer diskreta.

Och i skrivande stund så har jag ett stort och viktigt samtal på msn, ett som jag har väntat så länge på.

Dagens ordverifiering: ukrgbsi

fredag, januari 18, 2008

Seger åt rättvisan!

Jaha, så var helgen kommen då jag skulle ha haft besök, men som nu har lämnats rätt öppen.

Idag har jag gjort lite av vad jag brukar göra på lördagar, eller ja, en sak i alla fall. Jag har storstädat.
Sen fastnade jag vid datorn ända till den punkt då det var till att bege sig i regnet - med paraply - till harsjö för middag.

Kvällen har ägnats åt Let's Dance, och jag tycker minsann att det har varit en väldigt rättvis kväll. Tycker på det stora hela att juryn delade ut rättvisa poäng, och framför allt så var det bra att Uffe åkte ut!
Jag måste säga att jag tycker att han både är sämst på att dansa och dessutom minst charmig av dem alla också.
Så nu tycker jag nog inte att det finns någon sån där Peppe/Brandeby-typ kvar som kan putta ur andra bättre bara för att de är "roliga" att titta på.
Hurra!

Imorgon ska jag bowla med familjen. Det blir nog roligt.

Dagens ordverifiering: ynvpoxl

torsdag, januari 17, 2008

Total förvirring

Efter jobbet idag så åkte jag till Uppsala för att hämta den ena av de båda strålkastare jag har beställt, och eftersom jag hade uppfattningen att Uppsala är en lätt stad att hitta i så tänkte jag att det inte alls skulle bli några problem att hitta till den här bildelsspecialisten som visserligen låg i en ände av staden som jag inte har varit i förut, men med min Garmin GPS så löser sig ju det mesta.

Trodde jag.

Till att börja med så gick rätt adress inte att lägga in, Börjegatan 76, närmare bestämt. Men Börjegatan 70 fanns, så jag tog det istället. Tänkte att jag ser väl när jag väl är där.
Det händer då och då att vissa gatunummer inte går att lägga in, varför vet jag ej. Men tar man något närliggande istället, så brukar det ordna sig.

Men så, en bit in på nya motorvägen alldeles utanför Uppsala, så märker jag plötsligt att det ser ut på Garmin som att jag körde ute i havet. (och med att nattbelysningen hade slagit till så är "ingenmanslandet" blått), och började då tänka att hrm, jag kanske skulle ha svängt av vid Uppsala S i alla fall, trots att Garmin sa att det var två kilometer kvar till avsväninging då jag passerade den avfarten. Men jag visste ju att ett Uppsala N skulle komma också, men dit var det överraskande långt!
Och sen när jag svängde av där, så stämde vägarna i Garmin inte alls med vägarna på riktigt, så den sa konstant "Gör om rutt. Gör om rutt." och gav mig då och då en väg som efter någon minut upphörde att gälla. Jag körde ju vilse riktigt ordentligt, för den enda del av Uppsala jag hittar i är den kring IKEA och möjligen däromkring Fyrishov. Som av en slump såg jag till slut skyltning mot fyrishov och körde ditåt, för jag tänkte att någonstans i staden måste ju vägarna vara äldre än två år, i och med att min GPS är så gammal och inte har hängt med på de andra nybyggen som tycks ha skett runt staden.

Till slut tycktes jag vara på rätt väg, för jag ankom till slut Börjegatan 70. Men det var liksom mitt ute på en stor väg och utan möjlighet att stanna. Jag såg inte ens vad som var vilket nummer, och någon bildelsspecialist syntes inte till. Jag körde en bit till på måfå och stannade sen vid en sibyllakiosk och ringde dit och frågade efter vägbeskrivning därifrån. Han sade att jag var jättenära, jag skulle under den viadukt jag kunde se därifrån, köra hundra meter och svänga vänster.
Hundra meter är en väldigt kort sträcka när man kör bil, så jag svängde första vänster eftersom det kändes att jag då redan hade kört mer än hundra meter. Då kom jag in på en liten väg, närmast lantaktig, som jag körde en bit på innan jag förstod att det omöjligt kunde vara rätt.
Jag vände och tänkte att jag måste väl köra vidare och svänga nästa vänster. Men att svänga vänster ut på den väg jag kom ifrån, det var ju rena lögnen! Jag var ju på en liten skitväg med stopplikt och skulle ut vänster på en väg med mycket trafik från alla tre riktningar.
Efter många om och med lyckades jag i alla fall kasta mig ut, mer eller mindre våghalsigt, och på nästa vänster kom jag äntligen rätt.

Men jag hade ju ingen aning om hur jag skulle köra för att komma hem sen, för jag misstänker att jag körde en gigantisk omväg för att komma dit, så jag bad dem om vägbeskrivning till IKEA också, för därifrån hittar jag hem utan gps.
Jag fick en beskrivning som jag följde, men jag kom aldrig till IKEA, så jag blev lite nervös att jag kanske hade kommit fel, även om jag misstänkte att jag var på väg åt rätt håll då jag kom ut på E4:an mot Stockholm.
Och till slut såg jag att det var rätt också, så då kom det stora lugnet över mig igen.

När jag närmade mig Norrtälje så ringde jag och beställde en pizza, i och med att jag hade fört över lite mer pengar på lönekontot än vad strålkastaren kostade, och det faktum att jag var vrålhungrig.

Så nu har jag avnjutigt en mycket god pizza och har långhelg.
Långhelg utan besök då, vilket känns skit, men skönt blir det väl ändå.

Dagens ordverifiering: (öh, det fanns ingen där till att börja med!)
sedan: bwsnjru

onsdag, januari 16, 2008

Hälsa i behåll, irritation bestå

Det senaste dygnet har inte varit det bästa.

Det här med sjukhusvistelsen oroade mig ju såklart, speciellt eftersom jag under gårdagen inte fick veta vad det var för fel, annat än att det troligen var blindtarmen. Och hjärnan skapar sig ju snabbt tusen olika scenarier till vad som komma skulle, och därmed hade jag ju ingen bra natt, speciellt inte då jag i kombination med detta har en form av nys- och halsontsförkylning (snorfri däremot). Imorse vaknade jag med brinnande hals och tungt huvud en timme innan klockan skulle ringa, och kunde inte somna om.
Jag tog mig samman och klev upp och avslutade morgonrutinerna med en halstablett, apoteksköpt och därmed lite starkare vara än typ läckerol.
Jag var hes som ett sandpapper när jag kom till jobbet, och barnen hade ju lite svårt för denna nya, skrovliga röst. En flicka sa att jag måste harkla mig, men blev mest förbryllad när jag gjorde det och sen hade samma skrovliga röst.

Arbetsdagen blev ju liksom lite lam, på topp var jag inte. Jag visste ju inte alls vad som hade hänt där på sjukhuset.

Sen när jag kom hem så ringde jag dit direkt i alla fall och fick då höra att det nu var bra och att han var på väg hem. Det var blindtarmen, som befarat. Men det onda hade gått över och därför skulle inget ingrepp göras.

Detta är jag dock rätt själv rätt ond över, varför inte ta i tu med det ordentligt när det nu hade gått så långt? Så vitt jag vet så har den magen varit mer eller mindre i olag en längre tid. Så nu kan det ju mycket väl komma tillbaka.
Och av den anledningen väljer han att inte komma, som planerat. Inte för att han nu har ont, utan för att han kan komma att få. Och visst, jag förstår den oron. Men det hade känts så mycket bättre om han inte ville resa såpass nyopererad eller om det gjorde ont eller så.
Nu ryker mig helg och planering trots att magen säkerligen kommer att vara bra hela tiden, och det känns så onödigt!

Hur jag än får det att låta så är jag inte arg på honom, men jag är arg. Och besviken.

Det är inte min kropp det gäller. Men hade det varit det så tror jag faktiskt inte att jag hade gjort likadant. Jag hade nog resonerat mer åt att i och med att inget ingrepp gjordes, så kommer det säkert alltid att finnas en viss oro för att det ska bryta ut ingen, och det kan jag inte låta begränsa mig. Livet är här, livet är nu.
Och jag har den erfarenheten att kroppen är tålig och hyser en vilja att läka.
Jag själv spelade slutmatch mot FC Zulu bara några dagar efter att jag fick en allergichock som säkerligen hade kostat mig livet om jag inte snabbt hade fått sjukvård. Och ibland äter jag choklad som "kan innehålla spår av nötter" (inte när det står jordnötter dock, det vill jag undvika), och det är kanske jättedumt av mig, men jag måste ju leva lite.
Begränsningarna ska inte styra mitt liv, utan möjligheterna.

Nu har vi ordnat med en ny helg, som visserligen är sämre på alla vis, i och med att den ligger längre bort, den börjar senare och slutar tidigare, men det finns åtminstone något att se fram emot igen. (det blir omkring 38 timmar istället för ca 64 som mina beräkningar visar att denna långhelg skulle bestå av, räknat mellan ankomst och avfärd).
Men som sagt, det är något att se fram emot ändå, för de 38 timmarna kommer att bli bra.
Så är det alltid.

Nåja, det om det. En skithelg blir det i alla fall, för hur bra den än kommer te sig, så finns det inte en suck i havet att det kommer gå att jämföra med det som egentligen väntade mig.

Det finns annat att blogga om också, men jag väljer att avrunda här.

Dagens ordverifering: xvllvxkn

tisdag, januari 15, 2008

Fans jävla skit!

Jag känner mig som en känslosvallande fjortonåring just nu, men jag måste få vräka ur mig på något sätt, svordomar känns larvigt, men kanske att det hjälper?

Johan ligger på sjukhus utan att läkarna inte riktigt förstår vad det är för fel på honom (troligen blindtarmen dock), och han kommer följdaktligen inte i helgen, som planerat.

Ibland fylls jag av ett enda djupt mörker. Som nu.

Dagens ordverifiering: ugpvrw

måndag, januari 14, 2008

Lågkonjunktur

Idag är jag inte riktigt på skrivarhumör. Jag är inte på dåligt humör i övrigt, mer än att jag är lite irriterad i halsen och rätt trött efter en lång arbetsdag med personalmöte och så.

Jag tankade efter mötet och det hade jag ju inte gjort på ett tag, och även om bensinpriset har gått ner till 12:04 på Jet, så skenade det ju i väg till närmare 400 kronor bensin. Och sen åkte jag hem och loggade in på banken för att se hur mycket pengar jag hade på kortet, för jag måste handla mat och sånt också. Och tydligen så hade TV-avgiften dragits häromdagen, så jag hade 320 kronor på kontot, och det kändes lite magert med tanke på att jag får helgsgäst att göda också, plus att jag helst gör en inhandling senare i veckan, av sånt som man vill ha lite färskt. Men jag ordnade det med att föra över lite av de räntepengar jag fick på mitt sparkonto.

När jag väl kom till affären så slutade min scanner att fungera då jag skulle scanna in bröd, men som tur var så var det en kille och fyllde på bröd där, så jag bad honom om hjälp, och han var riktigt trevlig och serviceinriktad, så det var ju härligt. Han beklagade flera gånger att blev så, för självscanning ska ju vara smidigt och det ena med det andra, men ja, det är klart att det kan strula till sig ibland.
Jag fick av en slump syn på brandvarnare sen, när jag till slut fick en ny scanner och slog till, trots att den kostade 114 kronor. Men pengarna räckte, om än att jag inte kommer ha några alls nästa vecka.

Imorgon ska jag kliva upp klockan fem, börja jobba strax efter sex och inte sluta klockan två som jag brukar, utan halv fyra. Känns smått segt, men men. Jag är klar med skoljobbet, så sen har jag inga måsten på eftermiddagen. Då ska jag minsann ta en tupplur när jag kommer hem.

Dagens ordverifiering: ezjzts

söndag, januari 13, 2008

En viktig fråga?

Jahapp, ja det ser ut som att jag får ut det mesta av min söndag idag.
Vaknade rätt tidigt för att vara söndag, först vid sju (men somnade om) och sen steg jag upp vid nio. Därmed grusades planerna på att äta brunch på de ciabattor som jag hade gjort i ordning till skollunch, men som glömdes kvar hemma i kylskåpet.
Det blev en vanlig frukost istället, om än maffig. Orkade inte ens med båda, för så mycket brukar jag inte proppa i mig direkt på morgonen.

Sen åkte jag för att tvätta bilen och träna, och sen hem för att plugga. Och jag har också hunnit med trevligt msn:ande, så det känns som en bra dag.
Biltvätt är ju smått onödigt kan man tycka, då det blir ogjort så gott som direkt, men samtidigt är det ju bra att tvätta bort vägsalt och sånt. Tyvärr upptäckte jag att jag redan har fått små otvättbara prickar nertill mellan hjulen, så det är då fasen vad salt snabbt går hårt åt. Det är inte lätt att ha en fin bil.

På rapporten har jag inte jättemycket kvar, och det tänkte jag ta tag i så fort jag är klar med bloggskrivandet.

Jag har gjort en notering gällande min vikt, och den verkar så smått vara på väg nedåt. Det är väl ingen vidare utveckling när mitt BMI redan säger att jag är underviktig, men jag tänker inte oroa mig så länge jag håller mig över 50-strecket i alla fall. Under det känns det som att det är fara å färde. Igår när jag vägde mig så vägde jag nämligen bara 53 kilo, och jag har tidigare under året vägt 56 kilo, minns jag, för det är vad jag har angett på fcz-sidan som Matti har knåpat ihop. Men jag har kanske tränat så att jag har förbränt mer än vad jag har ätit, fast lite underligt är det, för jag tycker att jag är ätit på som vanligt. Och tränat som vanligt för den delen också, med något fler promenader kanske.

Men, mot pluggeriet!

Dagens ordverifiering: foaya

lördag, januari 12, 2008

Oledig lördag

Som en fortsättning från gårdagen måste jag ju dra lite om Let's Dance. Jag tycker nog att det var en lite tråkigare premiär än jag hade tänkt mig. Men det måste väl droppa av några så att de hinner med att vara lite roliga också. Och jag hoppas att Uffe åker ut först, jag tycker inte att han är charmig för fem öre. Detta trots att han är den enda av de deltagande som jag faktiskt har träffat och pratat med, men näe, det känns som han förlorade sig personlighet i samma takt som han förlorade sin vikt. Det kanske är lite väl hårddraget i och för sig, men ja, han känns inte lika go och glad längre.
Och hurvida Danny fortsätter att vara favorit är tveksamt, jag tyckte nog att bonden var den charmigaste av dem alla. Och mat-Tina.
Men det ska bli intressant att se hur det hela utvecklas.

Idag har det på inga vägar varit en vanlig lördag. Jag har inte alls hunnit med allt det jag brukar göra på lördagar, då jag mellan 9-16 har befunnit mig i skolan. Vi i klassen kände oss alla måttligt sugna på att offra en lördag på detta, men ja, ibland får man foga sig. Visserligen var det ganska trevligt att sitta i den lilla gruppen och samtala. Åtminstone till en början, sen tilldelades vi nya personer till vår lilla välfungerande grupp, och då kändes det lite som att själva grupprocessen började om. Det var visserligen bara den ena som tillfogade den känslan hos mig, den andra har gästat oss förr. Men nu var det inte fråga om gästabud, utan en permanenting.

Jaja, sen kom jag hem och hann inte mer än klä av mig nästan förrän telefonen ringde och mor min meddelade att middag serverades vid 17 och inte 18 som jag trodde, så jag hann inte alls börja med att städa då heller, vilket jag hade tänkt. Det är ju så tråkigt att ha precis alla måsten koncentrerade på söndagen när man inte ens har varit ledig på lördagen, så så hade jag planerat.
Men det blev ju att jag fick klä på mig och börja gå istället.

Trevligt med familjemiddag, men jag stannade inte så jättelänge sen, eftersom jag ville hem och fortsätta med den städning som i alla fall hade börjat på planeringsplanet. Och här sitter jag nu, i ett nystädat hem. Det var visserligen lilla städningen, för den stora skulle jag inte få för mig att börja med klockan 19 en lördagskväll.

Imorgon vill jag hinna med biltvätt, träning och rapportskrivning, men vi får väl se hur dagen ter sig.

Dagens ordverifiering: ejzintjx

fredag, januari 11, 2008

Efterlängtad premiär

Fredag igen då. Ytterligare en vecka har rasat fram.
Fast den är inte riktigt slut än, för imorgon är det skoldag. Det ser jag då rakt inte fram emot, lördagar är heliga och dem vill jag ägna åt annat, träning exempelvis. Men jag får träna på söndag. Troligen måste jag plugga en del på söndag också. Det bästa vore om jag kunde skriva klart nästa rapport då, så att jag är av med den. Men å andra sidan har jag hittills bara namngett den och skrivit en ytterst kort inledning, så det är att hoppas på för mycket.

Ikväll börjar Let's Dance! Hurra! Det tycker jag är trevlig fredagsunderhållning, sanneligen. Jag minns inte så många fler deltagare än Uffe Larsson (honom har jag träffat), Linda Lampenius, Susanne Kniiip Lanefeldt och Danny Saucedo. Av de så är nog förhandsfavoriten Danny, men det kan såklart komma att ändras då jag får se själva dansen.
Trevligt ska det bli i alla fall.

Men jag måste komma ihåg att spela in The 4400, som nu har senarelagts till klockan 0:00. Skittid måste jag säga, men ja jag har aldrig förstått mig på Viasats prioriteringar. Imorgon är det ju alltså inte sovmorgon, så så sent kan jag inte stanna uppe.

Förresten! En smått lustig sak som hände mig i måndags har jag helt glömt att skriva om. När jag då kom till en avdelningen för treåringarna så jobbade jag då med en kollega som jag inte hade träffat sen innan julen och det, och hon sken upp som en sol när hon såg mig. Innan jag ens hade hunnit hänga av mig ytterkläderna kom hon fram och kramade mig och tackade så mycket för chokladen och överlämnade ett litet kuvert.
- Hrm, nu skojar du väl med mig, sa jag.
- Va? Vadå?
- Jag har väl inte gett dig någon choklad?
- Joho, jag fick ju en ask som det stod "God jul önskar Fredrik" på.
- Men JAG har faktiskt inte gett bort någon choklad, tyvärr. Det måste vara lilla Fredric (Ja, han stavar med c, jag med k, men det tycks ingen annan än jag notera)
Så det blev ju lite pinsamt att det inte var jag som hade gett bort något, då jag som tack själv fick en försenad julklapp; en trisslott och en tjuganlott. Och tänk om det skulle vara vinst dessutom! Men det var det inte, lotter är då inget jag vinner på.
I alla fall så är det inte första gången den lilla Fredric (det är alltså ett barn i verksamheten) förväxlas med mig i presentsammanhang. Inför sommaren 2007 så lämnade han en present till småbarnsavdelningen som han sen till hösten skulle lämna, någon form av trädgårdslampa, har jag för mig. Och på den avdelningen hade de alla tänkt då de sett lappen "Tack för den här tiden, trevlig sommar!" (typ så, exakta orden minns jag ju inte), tänkt på mig, då jag hade jobbat ungefär en dag i veckan där då. Men jag brukar faktiskt inte köpa presenter till mina kollegor, annat än att jag bidrar då vi samlar när någon fyller jämnt.

Dagens ordverifiering: orifrqvf

torsdag, januari 10, 2008

Inte min bästa dag

Den här dagen kan inte sammanfattas som min bästa hittills.

Till att börja med så kom jag, i vanlig ordning, sent i säng igår. Trevligt msn:ande plus god läsning (trots att det var skolbok, men det var fasligt intressant i Kommunikation igår) gjorde att jag inte somnade förrän en bit efter midnatt. Och det störde mig lite, i och med att jag skulle upp 5:30 idag.

6:30 drar väckarklockan igång. Trots att jag är nyvaken så inser jag direkt mitt misstag; jag hade ställt klockan på den tid då jag skulle åka hemifrån, inte kliva upp. Stön.
Så jag rusade upp, blaskade av mig väldigt snabbt, rollade lite deo, slängde på mig kläderna och sprang ut till bilen. Eller nej, jag hann dricka en skvätt juice för att skölja ner mina svaveltabletter också. Men inte mer.
Riktigt mardrömsstart, men jag hann till jobbet i tid i alla fall.

Resten av arbetsdagen förlöpte fint dock, och när jag kom hem så hade jag ju persiennen neddragna och sängen obäddad, så jag lade mig där för att sova lite.

När jag sen klev upp så tog jag en dusch och lyssnade på "Sanning eller Bullshit" i Christer i P3.

Sen tog jag i tu med maten, och där kommer resten av det här är inte min dag in. Jag skulle tillaga hel kyckling i ugn, göra sås på skyn från kycklingen samt koka potatis. Hade redan i förrgår tagit fram kycklingen från frysen till kylen, men den hade knappt tinat alls märkte jag. Nåja, jag penslade in den med diverse kryddor och soya.
Redan där gjorde jag bort mig, då jag utan att tänka mig för då jag var klar med penslingen, slickade på mitt finger där jag hade fått lite soya. Lite soya plus rått kyckling extrakt! Herregud, man kan ju bli enormt magsjuk av det! Så ligger jag och vänder mig i mina spyor om ett par dagar, så vet vi att att jag har mig själv att skylla.

I alla fall, jag stoppade in kycklingen och räknade ut när jag skulle behöva börja koka potatisen.
När tiden var inne för potatis och kyckling att vara klar, så tog jag fram kycklingen och petade lite i den. Äckligt röd och blodig fortfarande!
Så jag fick stoppa in den igen, potatisen kokade vidare.
Efter si sådär ytterligare tio minuter tänkte jag att nu måste kycklingen ändå vara klar, så jag tog fram den igen. Men nejdå, alldeles röd inuti fortfarande. Men potatisen kunde ju inte koka i all evighet, så den hällde jag av, stängde av plattan och ställde på potatisen igen, så att de skulle bevaras varma, tänkte jag. Problemet var ju dock att plattan var såpass varm att potatisarna brände fast i kastrullen. Osmart av mig.
Och kycklingen fick jag skära sönder helt och hållet och låta vara i ugnen totalt sett minst en halvtimme mer än jag först beräknade. Säkert ännu längre tid, minns inte så noga. Såsen fick ju också stå och koka länge, i och med att jag började med den redan första gången jag tog ut kycklingen. Och redningen råkade jag bränna lite också.

Resultatet blev gott i alla fall, när jag hade skurit bort det brända på potatisen, men det var lite nöje för såpass mycket och långvarit arbete. I synnerhet med disk inräknat.
Sås blev det massor av, så jag åt den som soppa mot slutet, och blev däst som få.

Därför gav jag mig sen ut på promenad när jag var klar i köket. Jätteskönt, och där hoppas jag att dagens sura sida var slut.
När jag kom hem sen så låg det ett visst os av kyckling i lägenheten fortfarande. Men men. Eller ja, jag har nog stängt av fläkten ja. Den ska jag sätta igång igen.
Nej minsann, den var redan på.

Nu kommer det dröja innan den där maträtten kommer på tal igen.

Till det roliga hör att jag får smålandsbesök så snart som nästa fredag! Nyligen hade vi det längsta uppehållet mellan träffarna då det gick två månader mellan. Nu tycks det snabbaste komma, med blott två veckors paus! Woho! Förhoppningsvis blir besöket mellan fredag-måndag morgon, men hemresedag är ännu inte spikat. Jag hoppas på måndagmorgon förstås.

Över och ut.

Dagens ordverifiering: xaorksu

onsdag, januari 09, 2008

Snäll som jag är

Imorse när jag precis skulle börja tandtråa (egenuppfunnet verb - antar jag - för att använda tandtråd) så ringde telefonen.
Sjuk personal på jobbet, kunde jag jobba till 17 istället för 14? Javisst, svarade jag, men i smyg hade jag sett fram emot en kort arbetsdag då jag igår gick upp vid fem på morgonen och sen gick och lade mig vid tolv på natten. Så på morgonkvisten var jag lite trött, men jag tänker att det gör med gott än ont att säga ja. Både för företaget och för min plånbok.

Anledningen till att jag var uppe så länge igår var att jag först pratade i telefon i ca en timme och tjugo minuter, och det var ett riktigt roligt och givande samtal till skillnad från de gånger då det inte blir mycket sagt. Detta samtal låg mellan 22:11 och någonstans 23:35, sen fastnade jag lite på msn också, där det också var trevligt.

Och som grädde på moset så låg jag och läste en stund. Måste bli klar med boken i Kommunikation snarast! Funderar lite lätt på att börja författa rapport efter att bloggen är skriven för dagen, men ja, jag har inte riktigt bestämt mig än, och det kan sluta med att jag inte gör det.

Men dagen idag har väl varit bra, måste jag nog säga. Lite trött efter lunch var jag, men annars var det på västfronten intet nytt. Högljudda och spralliga barn på eftermiddagen dock. Efter 14:45 var jag ensam med tio barn dessutom, så det var ju svårt att få ner tempot på dem, då jag bestämde att vi skulle vara inne, då vi redan varit ute i det kladdiga och blöta vädret på förmiddagen. Så småningom så minskade ju barnaskaran förstås, och tempot sjönk väl bitvis gradvis. (Med bitvis gradvis menar jag att det gick lite upp och ner, om än att det gick mest nedåt.)

Jag har inte kommit till några fantastiska insikter att delge heller, så det blir till att runda av här.

Dagens ordverifiering: ofsdn

tisdag, januari 08, 2008

Som en sol

Efter jobbet idag så åkte jag omgående till en affär för att inhandla mjölk och ost (som jag gjorde slut på igår), samt pressad citronsaft och så, såklart, min morgonjuice som alltid är på upphällning.
När jag så gick in på mejeriavdelningen så såg jag en kvinna som jag tyckte liknade en mamma på dagis, och då tänkte jag att då borde hon ju ha sonen med sig också, eftersom han numera har barnomsorg 15 timmar i veckan och klockan då var strax efter två på eftermiddagen. Och javisst, han satt i kundvagnen och sjöng för sig själv, så jag jag.
Jag hejade på mamman som inte hade sett mig och så på pojken. Och han sken upp som en riktig sol! Ett så stort leende har jag nog inte fått på hela dagen. Eller hela veckan. Härligt att se.
Han går inte på den avdelning där jag jobbar, utan på en av småbarnsavdelningarna, och i och med att jag hade varit på avdelningsmöte där tidigare på dagen så hade jag faktiskt träffat honom då, och då sa jag något i stil med "Men hej, vad roligt att se dig! Det var länge sen vi träffades nu!", och då log han också ganska mycket och visade ett halsband han höll på att göra. Summa sumarum så tror jag att han också tycker att det var länge sen och kanske saknar mig lite? Annars tenderar förskolebarnen att bli väldigt blyga om man träffar på dem på andra ställen utanför förskolan, som i affären.
Jag tycker i alla fall att det är lite tråkigt att jag så sällan jobbar med honom, för han är charmig som få.

Vidare så har jag nu beställt nya strålkastare till min bil. Jag tänker låta byta ut båda sidor, trots att det var vänster strålkastarglas som jag har en spricka i och därmed fick nedslag på besiktningen, eftersom jag hela tiden har tyckt att helljuset lyser upp dåligt, inte bara på vänster sida, utan rent generellt. På servicen sa de att det troligen var reflektorna som var dåliga, och de blir ju på så här sätt utbytta.
Det kommer dock att kosta mig omkring 4000 kronor, då jag beställde delar för ca 3800:- och sen måste åka till Uppsala och hämta dem, plus att det kanske kostar något att ställa in strålkastarna sen när jag och min far har satt in dem.
Men de pengarna får tas ur min sparbuffert, det är ju lite av sånt här den är till för.

Den andra stora utgiften som ligger föröver nu är byte av badrumsmatta, då jag fick nedslag på den vid våtrumsbesiktningen också. Mattsläpp och förhöjda fuktvärden, så den ska bytas. Återigen är det tur att jag har far, för han är utbildad mattläggare. Eller om han är utbildad vet jag egentligen inte, men han kan det där och har jobbat som mattläggare förut.

Nu ska jag ner i tvättstugan, ty min tvättstugealzheimers är nu borta, hoppas jag.

Dagens ordverifiering: blyee

måndag, januari 07, 2008

Joakim :)

Igår lade jag mig till slut apropå min bentrötthet för att läsa min skolbok. Men jag blev så sömning av det, så jag tänkte att jag skulle se en film istället. Lånade två av Johan varav en av dem är listad som hans absoluta favoritfilm; Rose Red av Stephen King. Den är fyra timmar lång, så jag tänkte att jag skulle hinna gott och väl då jag började titta redan klockan 17 på eftermiddagen.
Men så, någon timme in i filmen så blev ögonlocken väldigt tunga, så då pausade jag för att sova lite.
Väcktes dock väldigt snabbt inpå insomnandet av ett sms. Smset var dessutom felskickat, så det var ju lite trist, men sen kände jag att jag kunde fortsätta se filmen i alla fall.
Men det blev inte mycket med det för kort därpå så ringde mobilen. Och det var inte min standardsignal, utan det var FCZ-melodin som kickade igång. Det betydde alltså att det var någon av mina lagkompisar som ringde, och det sker ju typ aldrig. I synnerhet inte när det inte är matchsäsong.
Men så tittade jag på displayen och såg att det var Joakim (Dahlin), och det var ju roligt! Han är ju en av de i laget som jag tycker allra bäst om, alltid god och glad och trevlig och så. Och han sa typ "ja jag satt här och tänkte att det var länge sen jag hörde av dig", och ja, jag blev riktigt glad måste jag säga!
Vi pratade om ditt och datt i fyrtio minuter, hann avhandla både jobb och skola, kärlek, mat och så förstås lite FCZ-minnen. Det var riktigt trevligt, som sagt!

Sen fortsatte jag titta på filmen i alla fall, men klockan 22 fick jag stänga av för att telefonera till småland och sova, så nu ska jag strax se vidare.

I natt drömde jag att jag blev jättearg på en kompis för att han hade sagt något om att jag var "ett otroget svin", vilket såklart upprörde både mig och min smålänning. Jag kunde inte förstå varför han sa så, för det var ju inte sant.
Jaja, drömmar är underliga.

Arbetsdagen har varit rätt lång, men det har känts som att den har förlöpt rätt snabbt ändå. Städningen på slutet var väl förstås inte jättekul, men ja, det går ju rätt fort ändå, som sagt.
Jag brukar få många goda idéer när jag går i min tankevärld och dammsuger och så, och så också idag. En av dem ska jag ta tag i och presentera för berörd person.

Nu: Mat och film.

Dagens ordverifiering: vbdnww

söndag, januari 06, 2008

Det korta inlägget

Nu känner jag mig mör i kroppen.
Hittills idag har jag promenerat 3,6 kilometer till Harsjövägen, cyklat 18 kilometer, styrketränat och sen promenerat tillbaka 3,6 kilometer hem hit.
Så nu är jag lite trött.

Tänkte egentligen lägga mig och läsa min skolbok Kommunikation, men mja, än får det vänta lite.

Måste handla också, kylen börjar eka gapande tom igen. Eller gapa ekande tom? Vad säger man? Jaja, symboliken är nog tydlig i alla fall.

I natt sov jag mycket gott i mina nya sängkläder för övrigt. Men jag drömde lite konstigt. FCZ, Johan och kungen och drottningen (!) var involverade.

Dagens ordverifiering: drbnhxb

lördag, januari 05, 2008

Julborttagning

Jag slog slag i sak och städade ut julen idag. Allt, så när som på julgardinen då, eftersom jag inte har någon annan vettig gardin att ersätta den med.
Det gick rätt smidigt att klä av granen och att montera ner den. Det gick till och med rätt lätt att få in granen i den långsmala kartongen som jag köpte den i, om än att jag inte fick ned den helt och hållet, så toppen stack ut lite. Men det gör ju inte så mycket, den kan ju stå med toppen uppåt i mitt förråd.
Ovanligt mycket barr lossnade för att ha en plastgran också, men ja, det kanske är i övergående och minskar allt eftersom åren kommer gå.

Men innan jag började med julstädningen så gick jag ner på stan. Jag byltade på mig ordentligt och med att det snålblåser något vansinnigt, och blev lite glad över att jag kom på mig själv med att inte ha haft en tanke på att istället ta bilen ner. Bensinpriset ligger ju nu en hel krona över det som tidigare har varit min smärtgräns (12,54 per liter kostar den nu) och det känns verkligen som att jag måste fundera över när jag verkligen måste använda bilen, och när jag kan låta bli. Och det är såklart inte bara ett ekonomiskt tänk, utan också ett miljötänk.
I alla fall så tog jag på mig långkalsonger och raggsockor osv och gick ner till Åhléns, där jag inhandlade två par lakan och två par örngott plus en present till mamma som fyller år imorgon. Anledning till de andra inköpen var att jag har fått tre uppsättningar påslakan med tillhörande (ett) örngott i jul, och jag måste dryga ut det med lite lakan och fler örngott, då jag har två kuddar i min säng.

Det var först sen när jag kom hem igen som jag tog i tu med julbortstädandet och övrig storstädning, och den pågick till för en liten stund sen, då jag avslutade det hela med en dusch. Jag tog en paus mellan sängbäddning och golvtorkning då jag värmde på de frysta våfflor jag hade och åt till sen lunch.

Om en stund ska jag gå bort till Harsjövägen också. Känns lite trist att ta på mössa nu när jag har gjort i ordning håret efter duschen, men ja, hellre det än att öronen fryser och trillar av.

Igår pratade jag länge och väl med Jonas i Frankrike också, det var väldigt trevligt i och med att det nu var så länge sen. Han är en bra vän, om än att jag aldrig har träffat honom, det måste jag säga.

Och apropå gårdagens inlägg så har det varit ännu bättre idag.

Dagens ordverifiering: devgpr

fredag, januari 04, 2008

En urladdning

Den här dagen har varit en bra dag, möjligen med undantag för att jag börjar känna ett styng av irritation för att sms:en duggar oerhört glest, och gärna inte alls om jag själv inte skickar ett med en fråga i. Det är väl i övergående dock får jag hoppas. Både fenomentet och min irritation.

Jag har upptäckt en sida av mig som jag inte riktigt tycker om. Jag blir sjukt lätt irriterad över minsta motgång i eller kring mitt förhållande, och eftersom jag är som jag är så måste jag dessutom prata om det eftersom jag annars jäser över helt av irritation. Och jag tror att jag lätt kan uppfattas som en gnällmoster för den sakens skull. Huruvida det verkligen är så och huruvida jag faktiskt har fog för mitt humör; det är ju jag inte rätt person att avgöra i och med att jag är synnerligen partisk. Men jag själv tycker naturligtvis att de situationer jag har reagerat på också har krävt det. En fråga om jämlikhet har nyligen varit en het potatis, där jag sannerligen inte kunde förstå varför en situation/aktivitet (vet inte vad jag ska klassa det som riktigt) absolut måste vara hemlig och förtäckas som en del av privatlivet, när det samtidigt går bra att utöva nyss nämnda fenomen med andra, och där det inte gick att motivera det hela på ett bra sätt, i synnerhet då det blev så motsägelsefullt då det sas att det inte alls är hemligt, bara privat.
Jag gick segrande ur denna tvist, men jag kan fortfarande inte förstå varför det var tvunget att bli en sån stor grej av det hela.
Visst, ser man det från andra hållet så är det naturligtvis en ögonbrynshöjare att jag från mitt håll gjorde det till en stor sak, men då är man samtidigt på den sidan som känner till det privata som jag undanhålls och bara får göra hemska fantasier kring.
Det man inte vet lider man heller inte av, sägs det ju. Men det gäller bara så länge man varken vet A eller B. När man vet A så är det ingen lindring att heller inte få veta B.
Och vi strävar ju efter öppenhet och ärlighet och har tillgång till så otroligt mycket privatliv ändå i och med att det är 42 mil (och ofta minst en månad) mellan oss, så jag måste säga att jag själv inte tycker att min reaktion är något anmärkningsvärt.

Troligvis får man som läsare och ej insatt inte ut något alls av det här, men ibland måste jag få skriva av mig saker som annars inte blir sagda. Ofta på grund av ointresse att reda ut vissa saker ordentligt.
En notis: I min blogg ältar jag hur mycket jag vill.

Ja, egentligen är jag inte alls så sur som jag säkert genom det ovanstående ger sken av, men mitt humör sviktar alltid lite när det är jag som flera gånger måste trycka på för kontakt och dessutom få den obesvarad flertalet av gångerna.
Ovanstående problem är som sagt löst och något jag bara ville få ur mig att det är en sak som har tyngt mig lite, det här är det som just nu är mer aktuellt.
Men jag vet ju att det är i övergående, så är det alltid.

Kanske är det så att jag själv är likadan ibland, smått ignorant i min framtoning? Det är svårt att sia om, men jag hoppas innerligt att det inte är så. Jag avskyr ignorans när den kommer från håll den absolut inte borde komma och tycker att jag anstränger mig.
Jag tror att det är så med mig att jag är en bra partner då jag inte undanhålls sådant som är viktigt för mig och då jag får den uppmärksamhet jag fiskar efter. Det är när det blir frånryckt som jag blir lite förryckt.

Men som jag skrev i början så har det här varit en bra dag, till större del. Jag har fått viss respons efter påtryckning och arbetsdagen har varit trevlig.

På jobbet har jag gjort ett snyggt blad med namn och foto på oss i personalen på min avdelning, och det blev riktigt fint. Jag är väldigt nöjd!

Nu såg jag precis någon som skrev "jag ska aldrig mer tappesera utan hjälp". Tappesera? Och vad sätter man upp på väggen då? Tappeser? Man sätter upp en tapet, alltså tapetserar man. Det är hemskt med språkpoliser ibland, men jag låter ju gnället i alla fall stanna här.

Helgen är i alla fall här, efter endast två arbetsdagar. Skönt. Troligen ska jag städa bort julen imorgon, men jag vet inte säkert. Kanske väntar jag till tjugondedag knut och gör en vanlig städning imorgon. Jag måste ju köpa en ny gardin då julgardinen tas ned i och med att den jag hade innan egentligen är för ful för att sätta upp. Men då måste jag med största sannolikhet också köpa en ny gardinstång eftersom den jag har är en riktig fuling till stålskena, som man inte vill stoltsera med på gardinlösa ställen. Och jag är inte riktigt den som är bra på att investera i såndant som jag inte vet hur det ska monteras.
Troligen blir det väl så att den där julgardinen blir sittande alldeles för länge, men det är ju högst oönskvärt.

Jag är dock väl medveten om att enda sättet att få något gjort är att göra det.
Och det går väl igen i lite av det andra jag har vräkt ur mig idag; tar jag inte tag i saker och ting, så tenderar de i att förbli ogripbara.

Dagens ordverifiering: giowpiyo

torsdag, januari 03, 2008

Hej mitt vinterland

Åh vad det var svårt att somna igår kväll, när jag sen innan vant mig vid att somna omkring ett på natten och nu försökte sova redan vid elvatiden. Plus att jag visste att jag skulle kliva upp omkring 4-5 timmar tidigare än vad jag hade gjort de senaste dagarna.

Sent om sider (för jag tror fortfarande inte att det heter "sent om cider", men kan ändå inte begripa vad "sider" är för något) somnade jag ändå och sen vaknade jag strax före klockan sju, då jag skulle upp, med en viss smärta i muskulaturen mellan nacke och de båda skuldrorna. Den har åtföljt mig hela dagen och gör sig påmind också nu. Måste ha legat konstigt.

På jobbet var det rätt lugnt. Merparten av barnstyrkan är ledig hela denna vecka och flertalet ur personalen likaså. Jag jobbade med de minsta och de näst minsta, vilket jag inte gör så ofta annars, så det var ju rätt kul. Det är så lätt att hitta ögonstenar bland barnen i den lägre åldern. Det är visserligen inte så svårt med de äldre heller, men det går extra lätt med små.
Tyvärr finns det också ett barn som jag har rätt svårt för, då det känns som att det mesta han gör mest är för att jävlas. Så är det nog egentligen inte, men ibland känns det verkligen så.

Det var hur som helst kul att det snöade såpass idag, så att vi kunde åka lite pulka ute på gården. Sånt hör ju vintern till och det var efterlängtat. Vädret som varit innan har ju mest inneburit gråhet och gegga. Inte så kul.

När jag kom hem sen så hade både boken från Adlibris och boken från Bokus dimpt ner i mitt brevinkast. Adlibrisboken var förpackad i en avlång förpackning, så i likhet med då jag fick registreringsskylten, så fick jag återigen stå med dörren öppen och lirka från båda sidor för att få ut paketet samma väg som det hade kommit, då det inte gick att komma åt det på annat sätt.
Böckerna är alltså till min barnskötarutbildning och avhandlar områdena Empati och Mening med orden.
Jag borde egentligen omgående att läsa min bok i kommunikation, i och med att nästa kurs heter just Kommunikation, och lovet är ju officiellt slut nu, även om nästa skoldag inte är än på en vecka. Nästa lördag närmare bestämt. Lite surt med skoldag på en lördag, men det blir ju i alla fall ingen förlorad inkomst då. Men jag undrar om caféterian och lunchrestaurangen är öppen på skolområdet? Det återstår att se.

Nu har jag tvättid och den har jag inte alls glömt bort. En liten personlig seger, det måste jag erkänna.

Dagens ordverifiering: thhvxikr

onsdag, januari 02, 2008

Semester till ända

Då är jag åter hemma efter en härlig tid i Småland.
Denna gång stannade jag hela fem nätter, något som verkligen borde göras om. Lite skillnad mot att bara stanna en helg (det vill säga två nätter).

Men hemifrån var jag i sex nätter, i och med att jag sov över hos Tove i Flemingsberg första natten, eftersom jag sen skulle iväg med tåg till Småland redan 6:20 från Centralen. Fast jag kan inte säga att jag sov över, för jag sov extremt lite och illa, vågar nästan säga att jag inte sov alls. Och det berodde inte på att Tove snarkar eller så, utan på att jag inom mig var väldigt förväntansfull inför min resa, plus att madrassen jag låg på är väldigt tunn och att filten värmde lite dåligt.
Jag menar dock inte att ta någon heder av Tove för detta, jag är väldigt tacksam för att jag fick sova där och sedan stiga upp omkring 4:20 och föra dovt oväsen i hennes pyttelilla etta medans hon sov (eller försökte sova).
Det var trevligt med henne i alla fall, vi spelade kort och såg på film.

Så gav jag mig av sen i den tidiga fredagsmorgonen, med ett ganska segt huvud. Men jag kom rätt, tack och lov. Först till pendeltåget till centralen, kallt att stå och vänta. Trots att det var plusgrader.
Sen fick jag vänta på centralen då, och jag väntade tillräckligt länge för att inte stiga på tåget mot Göteborg, utan på rätt, mot Malmö och Köpenhamn. Förra gången jag åkte tåg så gick jag på ett tåg mot rätt destination, men som avgick tidigare än min biljett angav.

Tågresan gick fint, men jag lyckades inte sova något, trots att huvudet skrek efter sömn.

Bytet i Nässjö gick också finfint, behövde inte vänta länge alls innan nästa tåg körde fram.
Ombord på det lyckades jag somna en liten stund, men så, helt abrupt, så tutar föraren med det vråligaste signalhornet man kan tänka sig. Då vaknade jag förstås. Och innan jag hann fundera på om jag borde somna om så tutade han igen, och ja, då upptäckte jag dessutom att det bara var en station kvar till avstigning, så det var ingen idé.

Smålänningen mötte upp mig på stationen i Vetlanda och vi åkte gammal volvo hem till Alseda, där jag (klockan 10) bad om att vi skulle gå och lägga oss, och det gjorde vi. Jag somnade såklart och sov väldigt gott, som man gör när man ligger på en älskad arm.
Sen gick vi upp och gjorde något, och sen tyckte jag att vi kunde sova lite till, så det gjorde vi. Omtänksam är smålänningen, när det passar.

Sen var vi pigga och fräscha, om än att jag inte var piggast kanske.

Dagarna förflöt i ett rätt härligt tempo. Vi gjorde inte allt för mycket annat än att ta härliga sovmorgnar, bygga lite på ett hus i Sims eller se på Little Britain på dvd. Det är en serie som jag tidigare har haft lite svårt för, men som jag nu verkligen lärt mig att uppskatta. Vissa scener är sjukt roliga, och speciellt om man har någon bredvid sig som gapskrattar.
Mycket mys. Och mys är inte synonym för sex, kom ihåg det.

När nyårsaftonen då kom så anlände en Malin också, så vi tre satt och spelade kort. Först Neger/President (det var inte jag som uppfann det namnet dock), där det gick halvbra. Jag pendlade mellan att vara neutral och president. Blev dock neger i första omgången, men hämtade direkt upp mig direkt till presidentposten därifrån. Det är alltid imponerande.
Vi spelade också en svår version av Dam, vilken jag storförlorade. Och så blev det Sjuan, och där kom jag tvåa. Johan fick vinna.
På nyårsdagen spelade vi dock mer sjua, och då vann jag.

Vi lagade och åt god mat på aftonen också, samt var ute och firade av lite raketer. Vi hade väl egentligen inte tänkt ha något raketskjutande i och med att både jag och Johan finner det totalt onödigt, på många sätt, men Malin hade med sig och då fanns det inte mycket att välja på.

Dagarna efter det förflöt på samma sätt som dagarna innan nyårsaftonen. Helt toppenbra!

Idag var det så hemresedag och det är ju alltid trist att skiljas åt, men det är ju så i distansförhållanden. Den här gången hade jag många härliga dagar att minnas, och jag är så glad och lycklig. Nu hoppas jag inte det dröjer alltför länge innan min smålänning hälsar på mig, för det var ett bra tag sen nu.

Hemresan gick jättebra, verkligen. Inga förseningar alls, och till på köpet så behövde jag bara vänta i en minut på tunnelbanetåget och sen kunde jag springa upp och precis hinna med en buss hem till Norrtälje. Visst, lite andfådd blev jag, men jag slapp vänta.

Och nu är jag hemma och har slut på semester för denna gång. Imorgon börjar jag jobba igen. Ack, det har jag ingen lust till. Men men, lust kan man inte ha till allt.

Jag har haft en kanonsemester!

Dagens ordverifiering: zcvexzzt