måndag, december 29, 2008

Förberedelsedagen

Idag har varit mycket av förberedelsernas dag. Det är ju inte var dag jag ska köra omkring 50 mil på egen hand och på främmande vägar, om även att det har hänt förut. Så jag har kollat upp kartor och sånt, trots att jag har gps (men den har lite inaktuella kartor och därför krävs backup), köpt nyårsdricka och... ja, det är väl i princip det jag har gjort utöver att packa och så.

Nyårsdrickainköpet blev nog det största enskilda köp jag har gjort på Systembolaget någonsin tror jag, även om det kanske inte var jättemycket så var det en jättestor procent alkohol i alla fall. Och den väldigt snygge i kassan ville se legitimation, så än ser jag ung och fräsch ut. Trevligt! Men jag hittade inte riktigt det jag sökte. Jag är ju inte så förtjust i cider, så jag tänkte att jag kunde hitta någon sån där smirnoffburk, men ack nej, det gjorde jag inte, så utöver det andra, så fick det bli två ciders i alla fall.
Robert satsar ju på att det ska bli ett gigantiskt fylleslag, vilket inte riktigt var det vi sa från början, för det är ju egentligen inte det jag är intresserad av. Min tanke med att åka dit är ju för att jag vill träffa honom och inte så mycket mer, men nu är jag indragen i någon fest där det kommer komma många som känner alla utom mig, och jag som känner ingen utom Robert. Och Robert har jag ju aldrig träffat, så ja... Det kan gå hur som helst med det där. Men jag vill ju inte bli så där galet full som jag blev för drygt två veckor sen, hemskt pinsamt om jag ska hålla på att kräkas och må allmänt piss hemma hos någon annan. Speciellt dagen efter då hans föräldrar kommer hem igen. Hujedamig. Så jag vet inte alls hur det kommer bli, men något kommer det säkert att bli i alla fall.

Sen ska jag försöka med att träffa en annan person som inte alls hör till sammanhanget där i krokarna någon gång under vistelsen också. Det ser jag verkligen fram emot!

Hur som helst så har jag ju förberett idag, men jag har glömt att köpa spolarvätska som jag hade planerat. Suck. Men jag får väl börja med att svänga in på Statoil imorgon bitti då jag åker för att göra det. Alltid är det något som felar.

Men jag har också hunnit med att spela en hel del GTA idag i alla fall! Mycket roligt! Jag hittade en busstation där det stod 3-4 parkerade bussar, som det bara var att kliva in i och köra. Den platsen markerade jag på kartan för att hitta igen.

Vid 18-tiden när jag stod och lagade till en mycket god portions spaghetti och köttfärssås så small det till utanför mitt fönster. Jag tittade ut, och såg att det var en nyårsraket och tänkte att det är väl någon som provskjuter någon enstaka raket sådär. Men ack nej, så fel jag hade! Snart smattrade det på ordentligt och himlen fylldes med sprakande färger. En riktig arsenal av fyrverkerier var det, säkert hundra stycken, de bara löste av varandra hela tiden. Det var till och med så att jag hann med och hämta kameran för att dokumentera lite i slutet:


En pang


Ett pang

Det var ju vackert att titta på, även om jag egentligen tycker att fyrverkerier kunde förbjudas och tas bort helt från marknaden i och med att det är så miljövidrigt och skadligt på både människor som felhanterar och för stackars hundöron med mera. Det enda positiva är ju att det är vackert, och när skönheten går före precis alla andra argument, då är man bra ytlig om man ändå är för det här med fyrverkerier. Och för den delen förstår jag inte varför man vill lägga så mycket pengar på det heller. Såg i något reklamblad jag fick att det fanns erbjudande om någon riktigt hejdundrande pangsuccé för bara 1600 kronor/lådan. Helt hutlöst!

Hutlöst är också att min far har köpt oxfilé för en snarlik sån summa också. Jag förstår inte riktigt vad han tänkte då, billigare partier (fryst till exempel) måste ju bara gå att få tag på. Och inte kommer jag vara hemma för att kunna ta del av detta dyra kött heller. Ack ack.

Idag är det minsann en sån dag då jag känner att jag inte har något sammanhang i mitt skrivande, så det blir mest pannkaka av det. Men så är det ju vissa dagar.

Imorgon åker jag i alla fall vid åttatiden på morgonen och blir säkert borta minst till den andra januari. Jag vet faktiskt inte exakt när jag kommer hem, så blogglöst kommer det att bli i ett par dagar nu. Men jag börjar jobba om en vecka, måndagen den femte januari, så allra senast den fjärde kommer jag ju hem, men jag har inte packat för så många dagar och jag vill helst komma hem den andra, men vi får se som sagt. Jag har ingen aning om hur det blir.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, december 28, 2008

Det fina besöket

Det fina med att blogga är ju att jag inte behöver göra det till en följetong om jag inte vill, och mja, det är jag inte allt för sugen på just nu.

Nej idag har det varit ytterligare en sån dag som jag inte riktigt har hunnit med allt jag har tänkt. De dagarna har avlöst varandra nu sen jag blev ledig faktiskt, jag har knappt haft en lugn stund.

Det är väl morgnarna då, som är den lugna stunden på dygnet, men då lyckas jag ju sova bort all tid. Som idag, då hade jag siktet på att kliva upp klockan nio ungefär, för igår kom jag i säng så att jag släkte lampan vid ett, och det är faktiskt rätt lagom en ledig dag tycker jag, för åtta timmars sömn på det ger ju klockslaget nio i uppstigningsväg. Men jag vaknade klockan tio första gången och kände då att jag kunde jäsa ett tag till, så seg som jag var, men det blev ju att jag somnade om och sov nästan ytterligare en timme. Sen vaknade jag av något som lät som att någon med hårda klackar gick fram och tillbaka i portalen under mig (min lägenhet ligger precis ovanför en portal genom lägenhetskomplexet in på innergården), men det kan knappast ha varit det, för jag hör aldrig något där underifrån i vanliga fall. Hur som helst så var det ju då hög tid att kliva upp.
Jag hoppade över frukost och tog istället ett glas juice och en svaveltablett och borstade sen tänderna på det. Tänkte att det ändå framöver skulle bli lunchdags.
Sen gjorde jag en växtinventering och konstaterade att merparten av mina växter mår dåligt eller mycket dåligt just nu. Den här vintern går hårt åt dem... eller så är det jag som är helt knäpp och inte vet hur man sköter växter på vintern. Fast förra vintern hade jag inga problem med de växter jag har, vad jag kan minnas. En fotostudie av det mest anmärkningsvärda gjorde jag också:


Den här mår dåligt


Den här mår också dåligt


Den här mår mycket dåligt


Och den här dör nog snart


Men den här har fått bebisar igen! :)

Sen tog jag mig till Flygfyren där jag pantade och inhandlade lite allmänt. Mat har jag inte köpt på över en vecka, så det var verkligen på tiden. Visserligen har jag inte ätit hemma speciellt många dagar hittills heller i och med London och jul och så, men tomt blir det ju ändå.
Jag köpte lite enmansingredienser för att äta en pastasallad, för jag hade inte riktigt kläm på att andra middagsplaner rådde. Men det skulle jag sen bli varse. Och helt typiskt nog så glömde jag att lämna in pantkvittona också.

När jag hade handlat och ätit lunch så gick jag till Harsjövägen, tredje promenaden dit på tre dagar, så nu börjar jag bli riktigt inne i det att gå de där 3,6 kilometerna, så det går mentalt rätt snabbt (även om det tar 35-40 minuter fortfarande). Och jag gick alltså dit för att träna, för träningen har jag släpat efter med nu över jul och allt. Så det kändes både skönt och jobbigt att göra det igen.
När jag hade hållit på en dryg timme med cykling, styrketräning och stretching så gick jag följaktligen för att duscha, och kollade då telefonen för jag hade en liten känsla av att jag kunde ha fått något där. Det är lustigt det där, ofta tänker jag i det läget att jag inget har fått, och har heller inte fått något, men de gånger det har känts som att jag borde ha fått något, då har jag också det.
Hur som helst så var det Tove som skrev att hon och Stella då åkte ifrån Stockholm och tyckte att vi skulle mötas vid Flygfyren en timme senare. Och jag hade ju inte fått sms:et precis då jag läste det, så då kände jag en viss stress över att jag både var oduschad och hade en ca 40 minuters promenad hem framför mig, men jag ordnade det genom att tigga till mig skjuts av pappa, dumpa av mina grejer hemma och sen promenera till Flygfyren där jag mötte de galanta damerna.
Och man kan ju tro att jag hade glömt att de skulle komma, men ack nej, däremot räknade jag inte med att det skulle bli så tidigt. Och det kan dels bero på viss otydlighet från Tove, men till största del på att jag inte var balanserad i mina sinnen igår.
Vi fick utöka middagsbeståndet till att räcka för tre personer istället, samt inhandla allt till den ostkväll vi skulle ha ovanpå middagen. Ostkvällen var jag hela tiden fullt medveten om, men jag var inte riktigt med på noterna om att det skulle ätas. Men det är sak samma, för det var bara trevligt!

När vi kom hem sen så fick jag också den julklapp som Tove avsåg som den riktiga julklappen (tröjorna jag fick i London var ju bara någon bonus för att ge mig något då jag gav henne), och det var ett hemskt snyggt broderi! Hon är duktig till tusen på att bordera och så glad jag blev! Bättre julklapp kunde jag knappast få, för jag har länge tänkt att det vore roligt om hon ville göra något till mig (för jag har sett flera av hennes fina broderier och de är så galet bra!), men ja, nog för att jag är framåt i vissa avseenden, men "kan du inte brodera något åt mig", det känns lite väl framfusigt. Nog för att jag vet att hon inte är den som tar illa upp, men likväl.
Hur som helst så fick jag ett broderi och det är jag väldigt glad för!


Mina gäster i sängen och broderiet på väggen

Efter mat och disk så gick vi lös på kvällens huvudsakliga syfte; ostarna. Det var helt enormt gott, men jag orkade inte äta så mycket som jag brukar. Och då åt jag inte speciellt lite nu heller, men ost brukar det gå att häva in. Men det berodde nog på att vi tog osten så direkt efter maten. Det har vi inte gjort under de föregående ostkvällarna.


Gäster och ett bord fullt av mumma

Det där är två damer som jag tycker mycket om, det är ett så roligt och avslappnat sällskap. Tove har jag ju dessutom varit flitig och träffat varje helg tre veckor i sträck nu i och med idolavslutningen, London och så ostkvällen ikväll. I andra fall kan det dröja månader mellan gångerna då vi ses. Hur som helst så lär det nog dröja ett tag till nu igen i och med att vi inte har något inplanerat framöver.
Stella däremot träffar jag alldeles för sällan nu i och med att hon bor i Sollefteå. Förut var hon min simkompis som jag träffade en gång i veckan (de två veckor vi lyckades simma på samma dag), men nu blir det hemskt sällan, och det är trist. Hon är i sanning en kvinna med hög moral också, märkte jag nu. Inte för att jag någonsin har tvivlat på det, men nu visade det sig att hon har fått veta något om någon som hon har lovat att inte föra vidare till någon, men som hon uppenbarligen själv mår mycket dåligt av att vara ensam om att veta. Det är så ärligt och storsint tycker jag, även om jag i stort sett alltid håller mina löften om att inte föra något vidare när jag avger ett sånt löfte, men om det var något jag själv mådde dåligt av, så skulle jag nog ändå vädra mina tankar med någon som jag i sin tur visste inte skulle föra det vidare, någon som var helt oberoende av saken eller personen så att säga.
Men jag respekterar verkligen Stellas val och moral, annat menar jag absolut inte!

Flera kvällar i rad har jag tänkt "men ikväll ska jag hinna med att spela lite innan det blir för sent också", och så också idag, men det är ta mig fasen redan för sent för det om jag ska försöka vända tillbaka dygnet lite igen. Imorgon har jag ett och annat att stå i, igen, i och med att det är dagen innan jag åker till Uddevalla och Högsäter, så vi får väl se hur det blir då. Då måste jag dessutom lägga mig i hyfsad tid i och med att jag ska upp rätt tidigt.

Men nu ska jag allt avrunda för ikväll.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

lördag, december 27, 2008

Ett stycke bild

I brist på bättre ordförråd kan jag också bjuda på en bild föreställande mitt skrivbord. Det som är anmärkningsvärt är att dollarn ligger på exakt 8,000 (ja med tre decimaler) kronor nu. Så jämnt ser jag det då aldrig annars.

Och ja, tidigare har jag haft pundet där i min valutaräknare, men nu är ju siktet inställt längre västerut.


Skrivbordet, juledition

It takes a fool to remain sane

Det händer inte speciellt ofta, men nu har det slagit till; lamslagenheten! Inte skrivkramp, utan helt enkelt en oförmåga att sätta ord på det jag skulle vilja avhandla. Jag vet inte alls vad jag ska skriva faktiskt, det har varit ett märkligt dygn. Kanske inte märkligt som i dåligt, och kanske inte ens oväntat, men jag var ändå inte beredd på det. Om man nu kan vara oförberedd på något väntat? Det kanske man inte kan.
Jag är en allmänt förvirrad människa just nu.

Och det är ju då dagboken kommer väl till pass, kan jag inflika för dig som undrar över det här med att både blogga och skriva dagbok.

Ja jag är faktiskt såpass tom i huvudet att jag inte kommer på något vettigt alls att skriva här.
För att ändå bjuda på något så kan ni få en hastig och lustig filmsnutt från London och vaktparaden utanför Buckingham Palace:

video
Filmskolan nästa?

Jag ska ägna några dagar åt att fundera, åka till västsidan av Sverige, fundera mer och sen se vad jag tycker. För det vet jag inte, och beslut kan inte alltid komma till i samma sekund som hjärnan ber om det. För även om det är hjärnan som bestämmer, så jobbar den långsamt i vissa avseenden.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, december 26, 2008

Året var 2008

Nu ska jag göra mig på ett försök till att sammanfatta året som har gått. Föregående år har jag gjort en riktig mastodontgrej av det, där jag har läst igenom allt jag har skrivit i bloggen under året och så betat upp det månad för månad. Ett projekt som har tagit timmar att genomföra alltså. I år känner jag inte riktigt att jag har lika stor lust till att göra så, bloggen finns ju här och är genombläddringsbar för alla som vill se precis hur mitt 2008 såg ut. Istället tänker jag sammanfatta det som jag minns det. Kanske inte så kronologiskt, kanske överhuvudtaget inte logiskt, och inte rikstäckande, men väldigt Fredrikst.

Jag tycker året har varit en sann bergochdalbana. Det har varit mycket som har varit väldigt bra och en del saker som har varit väldigt dåligt och jobbigt. Det är lite kontrast mot för 2007 som jag åtminstone nu i efterhand minns som ett rätt jämnt och bra år.

2008 inleddes i Småland tillsammans med dåvarande älskling och en allmän smålänsk kompis. Väldigt trevligt hade vi, så det får jag nog klassa som det bästa nyåret hittills.

Under årets första månader, eller möjligen under 2007:s sista månader, fick jag en liten kal fläck i bakhuvudet, något som frisören sa att jag inte behövde oroa mig för. Jo tjena, kan man säga såhär i efterhand där jag sitter med dokumenterad alopecia universalis och har förlorat all kroppsbehåring.
Och det för mig till en mycket tung period av året. I mars, då hårtappningen och insikten om att jag skulle förlora allt, var som värst och gjorde mig rätt nedstämd, så gjorde också smålänningen slut med mig. Då kan man tala om att jag var i botten, så här i efterhand vet jag inte riktigt hur jag tacklade dessa två samtida skitupplevelser, men uppenbarligen gjorde jag det.

Helt plötsligt var jag singel och hade ett ex att förhålla mig till. Det var nytt för mig. Ja, okej, inte att vara singel, men att ha ett ex.
I början av slutskapet var jag väldigt bräcklig och spattig och visste inte om jag skulle försöka få tillbaka min kärlek eller hitta ny. Hur jag än gjorde blev det fel i alla fall, vilket bland annat resulterade i att jag åkte hem till en människa som visade sig vara rätt läskig och som ville mer med mig än jag å min sida ville. Jag lyckades dock nässla mig ur det där med den uppenbara lögnen "vi ses". Det var inte meningen att säga så, för jag hade inga planer på att öppna ögonen och rikta dem ditåt igen. Och det har jag heller inte gjort.

I maj åkte jag och Tove till Huskvarna för att bo på vandrarhem och gå på endagsfestivalen Popadelica, där bland andra Johnossi skulle spela. Vi tog oss dit med min bil, en resa som gick väldigt bra. I början var allt trevligt och bra också, ända till att jag avvek från Tove mitt i natten (ja, hon visste ju om det, jag smet inte), för att träffa exet som var i stan, som jag inte hade träffat alls sen innan slutgörandet ens, då det skedde via futtiga msn. I alla fall så var det rent dårskap av mig att göra så, dels gå ensam nattetid genom okänd stad till allmän park och sen att stå där och vänta. När jag stod där i tydligt synlig vit jacka och vit keps, så kom det fram en kille som gick från att vara trevlig till allmänt hotfull och som sen gav mig en riktigt hård knuff och som jagade mig då jag sprang därifrån. Mycket otäck upplevelse som gav mig avsmak för att befinna mig ensam i mörker i stadsmiljö. Det är en känsla jag inte helt har skakat av mig, men jag går åtminstone på ensamma promenader i Norrtälje igen, också efter mörkrets inbrott (det stämplar ju in så tidigt såhär års).
Att träffa exet var för övrigt knappst givande, annat än på så sätt att jag förstod att jag väldigt snabbt hade reducerats till en kompis snarare än ens en vän.
Hemresan sen gick hur som helst bra också, men någon dag därefter fick jag hål i ljuddämparen.

Och det får mig att tänka på bilens år. Bilen gick inte igenom besiktningen i december 2007, på grund av en spricka i strålkastaren, så i början av året gjorde jag en irrfärd till en bildelsåterförsäljare i Uppsala dit jag hade beställt nya strålkastare. Att det blev en irrfärd var för att jag dels åkte dit med en gps med för gamla kartor och dels för att jag hade mentaliteten att "Uppsala är en lätt stad att hitta i". Naivt av mig, det som är lätt att hitta är IKEA och Fyrishov, från Norrtälje sett. Att hitta en gata på fel sida av Sveriges fjärde största stad med en gps som sa att man var ute och körde i havet och inga andra kartor till hands, det var en pärs kort sagt. Till slut kom jag rätt i alla fall, men fick veta att bara den ena strålkastaren fanns då och att jag skulle få vänta "ytterligare en månad" på nästa.
Först drygt två månader senare kunde jag åka dit igen, och trots att jag hade varit där en gång förut, så var det nästan lika svårt att hitta den andra gången.
Bilen kostade mig mycket pengar detta år. Nya strålkastare, ny ljuddämpare, service och det ena med det andra, det gick säkert på närmare tiotusen kronor med jobb och sånt inräknat.

Något annat som kostade pengar var när min dator och min mobiltelefon sade upp sig samtidigt. Telefonen blev fuktskadad när den låg i min ficka en extremt regning dag. Då gäller ingen garanti, så där fick jag beställa en ny. Och det var jag egentligen inte alls sugen på, för jag var så nöjd med min gamla telefon. I princip allt, utom stegräknaren, med den nya telefonen är faktiskt sämre.
Datorn däremot är jag nöjd med, en snabb och snygg historia, men dessvärre dyr också.

Jag började ju även måla upp månadsbudget och föra kassabok under 2008, och då alla utgifter med dator, telefon och bil hopade sig så drog jag över budgeten med 9317 kronor en månad. Det var bistra tider.

Men håravfall, dumpning, nästanmisshandel och dyra investeringar är nog det som jag minns som de dåliga sakerna med året. Resten var nog rätt eller mycket bra.

Hela första halvan av året studerade jag vid sidan av mitt jobb också, jag kombinerade heltidsjobb med heltidsdistansstudier. Det gick förvånansvärt bra och i slutet av maj hade jag så äntligen min barnskötarutbildning. Det var riktigt skönt att lämna rapportskriveriet och skollivet bakom sig, igen.
Avklarandet av min utbildning gjorde också att jag fick en tillsvidareanställning på jobbet, en trygghet mot för de förnyade visstidsanställningar jag hittills haft. Och i och med utbildningen gick jag upp i lön också. Härligt!

I början av mars var jag med familjen +morbror och morbrorfru till Tänndalen och åkte slalom igen. Det var mycket efterlängtat och roligt. Trots att det hade gått tre år eller något sånt sen jag senast åkte, så satt uppenbarligen slalomandet kvar i ryggmärgen. Okej, jag åker kanske inte vansinnigt snyggt, men jag lyckades till och med bemästra svarta pister. Och då kan man tillägga att det var mitt vuxna (om man räknar äldre tonåren som vuxenhet) livs tredje skidresa, så jag tycker att jag avancerar snabbt ändå.

Någon gång under sommaren ställde jag och min mor upp i motionsklassen i ett tävlingslopp här i stan. Julinatta, tror jag det var, så det bör ha varit i juli. Hur som helst, så tänkte jag att tävlingsklassen är ju inget för mig i och med att jag är så otävlig, men det visade sig att jag skulle komma överlägset först i mål av alla (motionsslingan var hälften så lång som tävlingsslingan, så jag kom före atleterna där som jag startade samtidigt med). Motionsklassen var kanske lite under min nivå då, så vi får se hur det blir nästa år.

En anledning till att jag hade så bra motion, och ja, förhoppningsvis ännu har, var för att jag under vår och sommar cyklade till mitt jobb så många dagar i veckan jag bara kunde, och dit har jag 15 kilometer enkel tur i kombination med att jag sprang i elljusspåret på helgerna.

Såhär på vinterhalvåret har jag försökt mig på att simma två gånger i veckan och cykla motionscykel, men i skrivande stund är motionscykeln det mest frekvent använda gällande träning. Simningen tröttnade jag på när den ständigt fick flyttas på för att den krockade med annat, i kombination med att jag under vintertid får rätt mycket eksem. Och eksem+klor= inte kul.

Men tillbaka till sommaren. En vecka tillbringade jag på Gotland, cyklandes tandemcykel med min syster. Det var väldigt trevligt, och galet roligt att cykla tandem. Jag vill ha en!
På Gotland tog förresten de båda bilder av mig som finns i sidopanelen här på bloggen.
Dessutom flög vi dit, en flygtid som knappt hann märkas.

Midsommaraftonen tillbringades hos min gudmor som fyllde 50 i dagarna däromkring. Mycket folk varav jag inte kände de flesta. Men överraskad blev jag när det visade sig att min gudmors barn är syssling till en kille som jag gick i högstadiet med. Det var dock en av de tuffa killarna som jag inte hade något gemensamt med, så jag vet inte ens om han kände igen mig. Trots att vi hade en gemensam lärare på plats då (min gudmors kollega, tillika min kollegas man), så blev det inte mycket prat om Svanbergaskolan eller att vi båda hade gått där. Rätt skönt, måste jag säga.

Under sommaren började jag skriva dagbok regelbundet igen. Lite dubbelt göra när jag dagligen skriver blogg, man man tycka, men det är ju så att i dagboken kan jag skriva precis vad jag vill. Det kan jag faktiskt inte i bloggen. Men trots det så gillar jag bloggskrivandet bättre. Bloggen blir ofta roligare skriven.

Tre veckor semester var vad jag hade under sommaren också, varav den första låg en bit före de andra två (Gotlandsveckan). De övriga två veckorna hade jag inte mycket inplanerat, så jag gjorde egna cykelutflykter i nejderna häromkring, cyklade många mil om dagen. Det var riktigt härligt i och med att vädret var med mig då. Brun om benen blev jag!

Jag bestämde även träff med en kompis vid Gröna Lund. Grönan har jag inte besökt på år och dagar, så jag såg verkligen fram emot det, men det visade sig att jag skulle få sitta i två timmar och förgäves vänta på denne kompis, så jag åkte hem igen. Död telefon ska vara anledningen till icke-närvaron. Även om jag blev arg och besviken då, så är det överspelat nu.

Mot hösten till så började jag jobba på en ny avdelning på jobbet, med andra kollegor än tidigare och väsentligt yngre barn. Jag gick från att ha jobbat med 5-6-åringar med två medelålders kvinnor till att jobba med 1-2-åringar med två yngre kollegor. Det var ett kul med jobbigt byte, för små barn kräver så mycket mer av tid och uppmärksamhet och är inte självgående på samma sätt som de äldre barnen. Och dessutom trädde min utbildning riktigt i kraft då jag fick ta tag i inskolningar, uppföljnings- och utvecklingssamtal, sådant som jag som icke-utbildad tidigare stått utanför.
Den första inskolningsperioden var mycket tuff, men de barnen kom in i gänget också och jag tycker om dem allihop väldigt mycket. Inskolningsperiod två på avdelningen har pågått nu i december, men under andras vingar. Det har varit en betydligt enklare period också.

Hösten har i stort sett bara bestått av jobb, vad jag kan minnas nu. Jag träffade väl lite folk och hade någon ostkväll med Tove och Stella och träffde Joakim och Johan från fotbollslaget några gånger. Hm, någon gång under året träffade jag även Andreas från laget hemma hos Joakimockså, men det var nog snarare på sommaren.

22 år fyllde jag under året också, en födelsedags som firades med sushi och raclette här hemma hos mig i sällskap av familjen.
Nu har jag kommit upp i den ålder då jag inte direkt njuter av att bli äldre.

Mot slutet av året såg jag idolfinal hemma hos Siri i Hässelby igen, tillsammans med Tove och Siris vän Linna. Jag vet inte hur det gick till, men på något vis blev jag fullare än någonsin tidigare. Det resulterade i att jag började prata med en kille i tunnelbanan som jag nu har som vän på facebook och som för en liten stund sen önskade god jul och sånt. Det känns märkligt att ha "lärt känna" (grov överdrift) en människa på ett sätt jag till stora delar inte minns. Men han minns desto mer, och det gör också Tove som var min guide i mina vingliga steg.
Mer djuplodad studie i denna kväll behöver inte göras, det finns redan ett långt blogginlägg om detta.

Och så var jag ju till London i helgen! Årets bästa upplevelse sparades nästan till sist av året! Fy fasen så bra det var och så galet bra Phantom of the Opera är!! Ord gör musikalen inte rättvis.

Och det får mig ju att tänka på de övriga musikaliska upplevelserna i år. Jag kan inte minnas att jag har varit på fler musikaliska event än Popadelica, Johnossi en gång till och Fantomen... Men något säger mig att jag har glömt något.

Men överhuvudtaget finns det nog rätt mycket jag har glömt, men här har vi ändå vissa hög- och lågvattenmärken under mitt 2008.

Förra årets sammanfattning avslutade jag såhär:

Om 2008 så måste jag ju spekulera lite också.

Jag tror att jag kommer jobba vidare på förskolan, med utökat ansvar i och med att jag kommer klara av min utbildning till sommaren.

Jag kommer ha kvar min smålänning året ut också, det hoppas jag innerligt.

Busskort kommer jag inte ta, tyvärr, för tid till det kommer inte finnas. Men under 2009 hoppas jag!

Ett fel hade jag ju, det där med smålänningen. I övrigt så hade jag rätt i denna tunna framtidsvision.

Och då återstår ju biten där jag ska spekulera om 2009 också.

Jag tror att rätt mycket i livet kommer att vara stabilt, det känns som att jag ju mer tiden går blir tryggare i mig själv och att det är en trend som jag hoppas ska fortgå.
Säkert kommer jag fara och flänga lite hit och dit, till fjällen, kanske till Skåne, kanske till Kroatien och kanske (förhoppningsvis!) en Tove-resa.
Det där med busskort hoppas jag också verkligen att jag tar tag i, men eftersom det här mer är frågan om vad jag tror än vad jag hoppas, så är jag ändå lite skeptisk till det. Men jag måste försöka!

En liten känsla inom mig säger att jag kanske inleder någon sorts förhållande under året också. Det är en väldigt djärv sak att säga i ett nuläge då bolinerna är lösare än vanligt, men ja, det finns något inom mig som tror på kärleken ändå. Ett hopp om kärlek, kanske?

Haha, så fint av mig att avsluta med tro, hopp och kärlek.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

torsdag, december 25, 2008

Julen igen

Nu hoppas jag verkligen att det här blir ett inlägg som i slutändan är överensstämmande med hur jag från början skrev det. För ska det hålla på och trilskas var eviga gång som jag ska publicera blogginlägg, så ser jag mig nog rätt snart om efter en annan blogg. Det är precis som att allting tjorvade till sig i och med att ordverifieringen försvann, men om det faktiskt var så vet jag ju inte säkert.

Julen då, den har ju kommit och snudd på gått ännu en gång nu.
Julaftonen började med att jag vaknade vid tiotiden, åt frukost, duschade, bloggade, packade en kasse julklappar och en kasse sovasaker och tog bilen till Harsjövägen. Jag hade tänkt cykla, men så slog det mig att det kanske inte var det lämpligaste med tanke på allt jag skulle ha med mig och allt jag eventuellt sen skulle ha hem också. Jag visste ju inte om kvantiteten eller för den delen, bräckligheten, på julklapparna som jag skulle få, så bil blev det.


På Harsjö stod granen grön i stugan

När jag kom så var det ganska omgående dags för vår familjs traditionsenliga jullunch; knäckebrödsmörgåsar med nygriljerad (varm) skinka och stark senap. Oh så gott! Till det hade jag föredragit julmust, men min syster (som är den som styr äver läskinköpen) hade valt hallonsoda i större mängd än julmust, så musten fick sparas till julbordet.

Sen lekte jag lite allmänt med min kamera som jag hade tagit med och det resulterade i att hela familjen, exklusive katt, hamnade på samma bild tack varje självutlösare. Det är inte ofta hela kvartetten inhyses i samma bildruta.


Men här är vi


Juleljus och julefrid

Sen drog det ihop sig till Kalle Anka. Jag brukar sällan hinna med att reflektera över, eller ens notera vad julvärden har för sig, men jag såg allt herr Kronérs fumlande med tändstickan och tyckte också det var smått äckligt då han stekte köttbullar och tog en bit köttfärs och stoppade i munnen. Vet inte om någon annan tänkte på det, men jag tyckte det såg osmakligt ut. I övrigt har jag inget att kommentera kring honom.
Till Kalle Anka så drack de tre myndiga i sällskapet en kaffedrink och den underårige läsk, samtidigt som diverse julgodis konsumerades. Det är oh så gott och oh så trevligt.


Baloo i sitt esse

Efter Kalle hade vi får julklappsutdelning, en ansvarsfylld uppgift som min syster med glädje tar på sig år efter år. Ända sedan tomten slutade besöka oss tror jag hon har stått för utdelandet faktiskt. Hon får i vanlig ordning mest också, men det är också i sin ordning tycker jag. Hon fick bland annat ett Nintendo Wii, och det kan jag erkänna att också jag har haft lite roligt med.
Jag själv fick bland annat en stor fin tavla, en äkta sådan, föreställandes Empire State Building i bakgrunden, med ett bord med en blomsterkvast och ett äpple på i förgrunden. Jag tror tavlan heter "The big apple" eller något liknande.


Utdelning med alienkatt på besök

Jag tror att alla fyra var nöjda med sina julklappar.

Sen började det styras med mat, och oh som julmaten min mor fixar (för det är mest hon), är underbar! Jag önskar att jag hade kunnat äta mycket mer, men magen säger ju sitt till slut. Och även om det i slutändan är hjärnan som bestämmer, så är det rätt klokt att rådslå mer berörda kroppsdelar.

På kvällen kände jag mig riktigt däst, i kombination med att jag nog är i inledningsfasen till en förkylning, lättare sådan får vi hoppas, så jag kände mig inte helt på topp. Men jag provade ju Wii förstås och insåg att jag inte var så bra på boxning men desto bättre på bowling, till exempel. Jag fick fyra strikes i rad en gång, så ja, där hade jag flyt.

Sov kvar gjorde jag också, med katt i bädd några timmar av natten. Det är alltid lika mysigt! Är det något jag saknar med att bo med familjen så är det att sova med honom faktiskt, för det gjorde jag i stort sett varje natt innan jag flyttade hemifrån. Mina övriga familjemedlemar har inte varit så förtjusta i att ha honom i sängen, men syster min har väl så smått ändrat uppfattning där nu, så han sover nog hos henne ibland nu också.

Jag vaknade jättesent, 10:30 ungefär och hade inte märkt varken när mina föräldrar åkte iväg eller återkom från julottan som far min jobbade på. De åkte väl vid fyratiden (drygt två timmar efter att jag somnade) och återkom någon gång efter sju. Men jag sussade sött.
Och det är ju skönt det, att jag i alla fall ibland slår på stora trumman med sömnen!

Idag har det varit en rätt seg dag. Vi har haft diverse släktingar på besök, såsom farfar och hans sambo, farbror och småkusin. Det har väl varit trevligt på sitt sätt, men jag har inte mycket gemensamt annat än mitt efternamn med dem, kan jag känna. Men släkt hör julen till.

Johan Mickels ringde mitt under släkthänget och tyckte att vi skulle ses snart igen. Åh så roligt! Jag blir så glad när andra tar såna initiativ! Nu minns jag dock inte om vi sa 28 eller 29 december. Det kan vara så att jag sa den 28:e, då jag ska ha ostkväll med Tove och Stella. Det är inte helt optimalt, eftersom Johanhäng är mer tv-spel och mindre ost, så jag får försöka styra upp det där bäst jag kan.
Bråda dagar blir det i alla fall, för det är ju meningen att jag ska åka till Högsäter den 30 december och fira nyår där. Det måste jag säga var en plan som kändes jätterolig och bra då den föddes, men som jag alltmer börjar känna viss tveksamhet till. Robert, som jag ska till, har gjort upp planer i efterhand som inte riktigt var de vi gemensamt kom överrens om, och ja, som inte låter allt för lockande i min mening. Men jag får försöka se det som att om jag åker dit och inte har så högt ställda förväntningar, så kan jag säkert bli positivt överraskad. Ibland måste man våga och vinna!

Nu på kvällen var jag på biopremiär. Australia såg, och det måste jag säga var en rätt storslagen och fin film. Kanske inte att den får full pott, men ja, den var berörande i alla fall. Dessvärre var jag kissnödig större delen av filmen och tänkte länge "jag kan hålla mig en stund till", men jag fick ju förstås krångla mig ut och uppsöka toaletten till slut. Oh så skönt det var!

Nu ska jag försöka fixa med Londonbilder till facebook!

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, december 24, 2008

Återigen ett fanskap

Men jag får högt blodtryck för mindre!!

Varför ska bloggjäveln trilskas med mig och publicera texten i olika storlekar? Som jag försöker korrigera detta, men det går fan inte!

Jag måste nog tänka om helt i min bloggstrategi framför, för när det blir såhär känns det fasen inte kul. Det är inte sådär fult jag skriver det!

Tack, blogspot, för den julklappen.

It's Christmas time

Jag blev så besviken på gårdagens blogginlägg som jag lade ner mycket tid och möda med, men som ändå ser ut som… ja, skit, i mina ögon. Mycket trist.

Hur som helst, nu har jag bestämt mig för att alltid skriva bloggtexten i Words först, för det känns som att det är minst troligt att den försvinner eller att det blir annat debakel där.

Idag är det julafton, men det tror jag att de flesta har koll på redan. Jag har precis ätit frukost och duschat och julklätt mig, så jag ska snart packa min julklappssäck och ta mig till Harsjövägen. Jag hade tänkt promenera eller cykla först, men det blir nog baske mig bilburet ändå, för det är så mycket att bära, och sen har jag ingen aning om kvantiteten av saker som jag ska bära tillbaka sen heller. Troligen är det inte så mycket – i min familj får man allt färre julklappar med åldern – men det kan ju för den sakens skull vara skrymmande.

Igår fick jag två julkort och ett tack för julkortet-sms också, så jag får väl känna mig rätt nöjd nu. Av tio utskickade julkort fick jag fyra julkort tillbaka och tre tack för julkortet-sms eller hälsningar via msn. Så det är blott tre adressater som inte har reagerat alls, och ja, det är ju trist kanske.


Fyra julkort och ett gammalt stöttekort

Oh, nu hör jag på radio att det har framkommit forskning att brist på sömn kan leda till ålderförkalkning redan i 30-40-årsåldern! Jag känner alltmer att jag borde stuva om mitt dygn och sova bättre. Det är väl kanske främst på arbetsdagar, för jag i långa lediga sjok, som nu, så sover jag både bra och länge tack och lov.

Jag måste göra en brittisk reflektion också.
Tunnelbanan. Oh så jag tyckte om deras tunnelbana! Dels hade linjerna så fina namn som Piccadilly Line, Bakerloo Line, Jubilee Line och Victoria Line, för att nämna några. Det är annat det, än våra färgdöpta linjer. Och biljettsystemet var ju helt suveränt också! En maskin som man stoppade in pengar och valde typ av biljett i, fick biljett och växel och slapp därmed både pressbyrå- och stämpla i luckan-köer. Men det bästa med tunnelbanan tycker jag var den röst som meddelade var man befann sig någonstans. För övrigt så är rösten väldigt lik den röst som förekommer i en låt jag tycker om. Det är en så artig och korrekt röst, som betonar orden på ett så bra sätt för att det ska låta intressant, i alla fall i mitt tycke. Som när hon sa ”This is a Piccadilly line service to Heathrow terminals 4 and 1,2,3” så låg mellanrummen mellan orden på ett så snygg sätt. Jag vet inte hur jag ska förklara riktigt, men det var mer som ”This… is a Piccadilly line service to…. Heathrow, terminals 4… and 1,2,3”. Ja, jag tyckte det var fint. Annat det än ”Tåget går till Fruängen”.
Ja, jag skulle kunna skriva massor om den där rösten, för det fanns så mycket jag tänkte på gällande den, men ja, jag har inte riktigt tid. Jag är i alla fall lite kär i den rösten.

Nu önskar jag eder alla en fröjdefull jul!


Det blev lite klappar under min gran i alla fall

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, december 23, 2008

Bah

Jag måste bara förtydliga att bloggen bråkade väldeliga med mig när jag skulle publicera nedanstående inlägg (som tog en miljon sekunder att författa och fixa in bilder till), så när jag till slut fick det publicerat så fick det vara så som bloggen ville ha det, med olika teckensnitt och storlekar på texten. Gah, inte världens snyggaste, men så blev det.

The Phantom of the Opera is there, in my mind


Det säger sig själv att det här kommer att bli ett långt inlägg, för det finns så mycket att avhandla. Jag vet inte riktigt var jag ska börja någonstans, det har hänt så mycket på de här dagarnas bloggfrånvaro... Men ja, jag måste ju börja med att säga att jag har varit i London i alla fall.

På fredagen åkte jag till Arlanda i rätt god tid för att hinna med planet som skulle gå 15:15. Tove däremot, som hade biljetterna, dök inte upp i alltför god tid, så efter att vi hade strulat klart med självincheckningen och dessutom hittat till rätt gate, (givetvis gick vi helt fel först), så fanns det inte tid till annat än att borda planet.
Tove möter mig med kameran i högsta hugg
Resan gick bra och rätt snabbt. Jag hade fönsterplats och det gjorde kanske till en början varken till eller från, i och med att det var ett mulet Sverige vi lyfte ifrån. Men när vi kom in över London i början av kvällen där, då var molnen skingrade så London lyste upp marken som en enda stor juldekoration. Väldigt vackert! Både Big Ben, London Eye och London Bridge (som vi senare kom fram till nog egentligen var Tower Bridge) syntes från luften. Väldigt vackert!
London från ovan
Heathrow var en stor och svulstig flygplats, där de hade heltäckningsmatta i bagageutlämningshallen. Mycket tjusigt!
Att hämta bagaget gick snabbt, och sen började vi leta på transport från flygplatsen och till centrala London, Piccadilly Cirus, närmare bestämt, där vi skulle bo. Och efter lite debakel hit och dit med prisjämförelser och biljetter och sånt, så kom vi fram till att det billigaste och smidigaste var att ta tunnelbanan direkt ifrån flygplatsen, som visade sig vara "a Piccadilly Line Service to Cockfosters". Det var alltså själva Piccadillylinjen som gick till flygplatsen! Bekvämt värre!
Heltäckande matta
Biljettköp till tunnelbanan. Den röda knappen trycktes det på några gånger innan allt blev rätt

När vi kom upp vid Piccadilly visade det sig att Tove och jag hade olika bilder av vad som är det signifikativa för platsen. Jag tyckte att det var den här statyn som kanske står i en fontän eller vad den nu gör (nu var botten täckt av reklamskyltar, så bara ängeln i toppen syntes), medan Tove tyckte att det var de stora elektroniska reklamskyltar som täcker en hel fasad. När jag har bildsökt på google lite i efterhand så verkar det som att det är reklamskyltarna som är mest specifikt för Piccadilly. 1-0 till Tove.
I tunnelbanan
Reklamskyltar+statyn

Och "hostelet" låg fruktansvärt centralt, som låg alldeles in vid de där reklamskyltarna på en gata som heter Sherwood street. Vi hade bara halft om halvt räknat med att behöva betala boendet i kontanter då vi kom fram, eftersom Tove vid bokning för länge sen hade fått lämna sitt kortnummer och trodde att de skulle dra summan, så det blev en halvchock kan man säga, men ja, jag hade ju tagit ut tillräckligt med pengar för att ha råd i fall det skulle bli så som det nu blev.
Högst upp på sjunde våningen bodde vi, i ett rum som till en början var svårt att hitta till. Det kändes som att hostelet hade planlösning som en gigantisk labyrint, men det kom efterhand att klarna lite.
Karta över labyrinten på den våning vi bodde.
Kan se klart och lätt ut såhär från ovan, men när man stod mitt i korridorerna var det värre.
Rummet bestod av en våningssäng, en taklampa och en inbyggd garderob med en stång men inga galgar, samt ett skåp som man kunde sätta hänglås på och låsa in värdesaker. Varken mer eller mindre. Fönsterutsikten visade en inringad innergård, inte mycket till utsikt. Men man kan kanske inte begära för mycket när man bor så centralt man bara kan komma (för det gick upp för oss, eller i alla fall för mig sen, att Piccadilly Circus är så centralt så det förslår!), och ändå inte betalar en ansenlig förmögenhet för det.
Vi hade julklappsutdelning ganska omgående på rummet, jag var rätt spänd över att se Toves reaktion när hon fick se den t-shirt jag har skickat efter till henne, och oh, om den var obetalbar om något! Som hon skrattade!
Tove öppnar och reagerar
Tove klär på sig och reagerar fortfarande :)
Jag fick vad hon kallade för "symbolisk" julklapp i och med att hon tyckte den jag egentligen skulle få var för otymplig att ta med, men det visade sig att den symboliska julklappen var två t-shirtar också! Inte med personliga tryck eller så, utan såna hon fått på blodbussen (förstod jag det som), men som hon inte kunde ha. Jag är ju dock rätt smal och går i det mesta, och jag passade i dem! Rätt fina var dem också, så jag tycker de egentligen kunde ha räckt som julklapp.
En av tröjorna jag fick

När vi hade bott in oss i rummet en stund, så gick vi ut för att rekognisera lite och äta. Klockan var rätt mycket och det hade inte serverats mat och beverages på planet (om man inte hade betalat för sig då), så vi var rätt hungriga.
Det blev att vi hittade något litet krypin där de hade en asiatisk buffé (eat as much as you like) där vi lassade in av de olika friterade rätterna och sötsura saker som fanns att erbjuda. Det var rätt gott, men min mage sa ifrån innan jag hade ätit så mycket som jag hade tänkt. Så mycket friterat var jag nog inte riktigt van vid.
Betalningen där blev lite dyrare än vi räknat med, då vatten inte var gratis (det förstod jag nästan) och dricks slogs på, på kvittot. Men men.

Vi gick sedan runt och letade efter en affär där man kunde köpa handdukar, i och med att vi inte hade packat med några och det inte ingick på rummet. Jag tyckte att jag hade läst på hemsidan att det skulle göra det, men jag ser nu i efterhand att det står att det fanns att hyra, och precis så var det. Vi hittade inga handdukar annat än små för händerna då, men det var ju mer av badlakansmodellen vi behövde, så det blev att vi hyrde hemma på hostelet sen.

Det som först fascinerade mig med London var att det tycktes vara väldigt varmt. Då på kvällen var det ca 10 grader varmt och dessutom hade vi sett att vårt rumsfönster helt öppet nertill, förslutet med ett gallet bara, så jag tänkte att det kan ju i så fall inte bli speciellt kallt på ön om de har oförslutbara fönster.
Trötta var vi i alla fall så vi gick och lade oss rätt tidigt denna första natt. Tove sov i den bredare sängen där under, jag sov upptill.
Men jag sov inte speciellt gott, dels var min korv till kudde inte så skön, dels hördes det rätt mycket ljud utifrån fönstret, dels inifrån korridoren, dels svajade sängen litegrann så fort Tove rörde på sig där under och ja... sen är det allmänt svårt att sova borta i början för mig.
Tove som hade sovit längre ner hade dessutom tyckt att det var lite kyligt från fönstret, så då tog jag mig en ordentlig titt på det igen och provade att hålla i en karm och dra det nedåt. Och javisst, det gick att stänga! Utomordentligt fånigt av oss att först tro att de har ostängbara fönster, det är ju ändå inget tropiskt land.

På lördagen fick vi bittert erfara att hostelets duschar endast hade kallvatten. Iskallt sådant, så uppvaskningen blev hastig och olustig.
Ganska omgående inhandlade vi dagskort i tunnelbanan för innerzonen i staden och började med att åka till Notting Hill och Portabella Market där. Jag såg en blå dörr som skulle kunna vara den i filmen med samma namn, men jag är osäker. Den var så omarkerad och icke-uttittad, så jag vet inte. Dessutom satt det någon tandläkarskylt eller liknande i närheten av den, så där förblir jag osäker.
Marknaden var oändligt stor och full av folk att trängas med (men det var det i och för sig i stort sett överallt i den där staden). Tove hittade några julklappar och så köpte vi bananer efter en stund, i och med att vi inte hade ätit någon frukost. Kort inpå det hittade vi ett ställe där de sålde fish & chips också, som Tove hade sett fram emot att få äta. Hon ville dock ha den i tidningspapper egentligen, men fick den i något annat papper. Själv tog jag en hamburgare då jag inte har känt suget till fish&chips.
Jag hittade sen en snygg converseväska som jag köpte för en rätt billig peng. Först efter att jag hade betalat och gått därifrån såg jag att det var ett fejkmärke, det stod inte alls converse utan coverstory på den, och hot star istället för all star. Det var lite bittert, men den är ju trots allt snygg ändå.
En lång stund höll vi till där, innan vi åkte tunnelbanan till Westmister för att kika på Big Ben och Houses of Parliament. När vi kom upp ur tunnelbanan såg vi parlamentshuset nästan direkt, men funderade på var Big Ben kunde vara. Jag hade för mig att den skulle stå väldigt nära parlamentshuset, men den syntes inte till... förrän jag tittade upp, och såg att det var vid foten av själva klockan vi hade kommit upp från tunnelbanan. Magnifik pjäs det där, riktigt vacker klocka!
Big Ben och Toverufs
London Eye låg där på andra sidan Themsen också, och jag kände ett litet sug efter att åka upp i den, men det uteblev.
Därefter åkte vi till Oxford Street och gick i allehanda butiker och trängdes med massvis med folk, men fyndlösa förblev vi där. Allmänt dyrt och trångt avskräckte mig från att titta närmare på saker och ting. Länge rörde vi oss där också och gick fram och tillbaka utan att veta riktigt åt vilket håll vi skulle för att hitta de butiker som vi visste skulle liga längsmed den gatan, så det slutade med att vi gick ner i tunnelbanan och åkte en station och gick därifrån, för att sen hamna på samma ställe där vi nyss hade virrat. Jaja, så kan det gå.
Sen tog vi sikte på att hitta det fik som Anneli har jobbat på, som skulle ligga någonstans i närheten av Convent Garden. Vi hade en hel del bekymmer med att hitta Monmouth street på kartan, då jag hade antecknat Monmount Street istället, men till slut hittade vi på kartan och hittade följaktligen till fots sen också. Jag tog en bluberry muffin och någon fantaliknande dricka, Tove mumsade på något med vit choklad och drack cappuccino, om jag inte minns fel.
På Candycakes
Den brittiska generositeten var väl tillpass i vänstertrafikland.
Hjärnan hängde inte alls med på från vilket håll trafiken kom, så det här var mycket bra!
Vi hittade en butik som skulle slå igen och som reade ut allt, där någonstans också. Där hittade jag den första londonska julklappen, till syster min.

Sen åkte vi hem för att vila lite innan kvällens (och resans) höjdpunkt: The Phantom of the Opera. Vi hade gått såpass mycket att mitt gamla stegrekord på en dag (20095 steg) slogs med några hundra steg (innan dagen var slut, inte när vi vilade på rummet).
Tid att klä sig för opera!
Stiligt värre

Sen var det så dags att bege sig mot Her Majesty's Theatre som låg ett stenkast från vårt hostel, så dit promenerade vi med förväntan i sinnet. Jag har förälskat mig så i Phantom of the Opera-musiken från filmen, och ja, jag hade höga förväntningar. Samtidigt tänkte jag att det omöjligt skulle gå att få till allt precis lika bra som i filmen, i och med att de här skulle vara begränsade till ett scengolv som inte kan varieras i allt för stor utsträckning - trodde jag.
Fotoförbud var det där också, så jag har knappt någon bild ifrån operan alls, tyvärr. Men men.
Hur som helt så hade vi rätt bra platser, och fullsatt blev det. Jag hade iförväg läst att varje föreställning har varit utsåld sen urpremiären 1986, och lördagen var inget undantag.
Föreställningen började som i filmen med en auktion. Hur jag sen med rättvisa ska beskriva resten vet jag inte, för ord räcker knappast till. När the chandelier
hissades upp och overtyren, den pampigaste som finns, drog igång, ja exploderade mina sinnen i eufori. Något så vansinnigt bra och vackert vet jag inte om jag någonsin innan har varit med om, helt makalöst fantastistiskt underbart!! Ord räcker som sagt inte till.
Det var en helt enastående produktion med kulisser och effekter i det oändliga, som oupphörligen imponerade på mig, och sång och musik som från en annan värld. Helt underbart!
När det så var slut så fick de naturligtvis stående ovationer från mig (och rätt många andra). Ååååh så bra!!! Det var riktigt så att jag knöt nävarna och och rynkade ihop ansiktet i någon slags segerkänsla. Underbart.
Operan innan vi visste om fotoförbudet
Tove fick med the chandelier när den hade kraschat - efter att vi fått reda på fotoförbudet

På väg hem sen, passerade vi en Spar-butik där vi kikade in och hittade feta pizzaslices för blott £1,29. Otroligt billigt! Så det köpte vi och åt på vägen hem, samt en chipssort som Tove introducerade mig för - Doritos. Och lite tangoläsk.
På rummet sen spelade vi en omgång vändtia, drack läsk och åt chips och gick och lade oss sedan. Vi var trötta också denna dag.

Morgonen därpå började jag inte med en iskall dusch, eftersom jag bittert kunde kostatera att jag hade packat kläder för kallare väder och efter en dag på stan var rätt varm... ja i mina fodrade skor var det rent ut sagt svettigt, kan jag säga. Så jag tänkte att den pinan till dusch kan jag ta sen på kvällen istället, och traggla på i redan rätt ofräscha kläder.
Vi hade gått upp vid 8:30 för att kunna hänga på låset till Harrods när de öppnade, då det enligt uppgift annars skulle vara tjockt med folk där.
Vi passerade Sparbutiken på morgonen och köpte pizzaslices och min älsklingsjouice till frukost (nyttigt värre!) och satt vid Piccadillyn och åt. Fantastiskt att man kan sitta ute och äta i december, men javisst, mellan 10-13 grader har det varit hela tiden. Och inget regn.
Pizzafrukost vid Piccadillyn, fotad av annan turist mot att Tove fotade honom och hans mö
Den här dagen tog vi allt till fots också, så vi promenerade till Harrods bara för att konstatera att de inte öppnade förrän klockan 11:30 på söndagar, och vi var där vid 10-tiden, så då styrde vi kosan mot Hyde Park istället.
En riktigt magnifikt stor park, måste jag säga! Vi befann oss bara i ytterkanterna och promenerade längsmed den i väntan på att klockan skulle gå. Lustigt var att det var ena kortsidan vi gick längsmed, trots att det säkert var frågan om ett par kilometer. Så ytan av parken är helt säkert enorm, vi utforskade aldrig hela.
Däremot kom vi till Speaker's Corner till slut, som till namnet lät vansinnigt bekant, men som till det visuella inte var mycket för världen.
Tove gör en närstudie av blomsterprakten i Hyde
Fontän, jag och uteliggare. Allt ryms i Hyde.
Sen fortsatte vi mot Buckingham Palace, och där var det commotion så det förslog. Tusentals med folk och polisavpärrningar och annat. Vi hade ingen aning om vad som skulle hända, men av folkmassan att döma så skulle i alla fall något hända, så vi sällade oss till massan och väntade. Jag hoppades att det var drottningen som skulle passera, men ack nej. Istället kom det en... militärparad kan man väl inte kalla det, men ja soldatparad snarare, med musik och taktfast gång. Det var kul att se.
Pompa och ståt!
När vi sen skulle gå därifrån så blev det att en del av paraden som inte musiserade, utan bara gick, gick jämte oss där vi gick, så vi försökte hålla jämna steg med dem, men det gick bara inte. De sprang inte, men vi klarade inte att gå i samma takt som dem utan att springa. Mycket imponerande!
Lunchen intogs på ett McDonald's och bestod av mintglass för Tove och en chokladmuffin för mig. Vi var så galet nyttiga i mat, men kompenserade det med promenaderna sen å andra sidan.
Harrods beslutade vi att lämna till måndagen istället, då klockan blev så mycket. Vi letade upp Chinatown och strosade runt där istället. Jag kom att hitta en tröja till mig och ytterligare några julklappar.

Sen gick vi hem för att lasta av oss, främst mig då jag bar rätt tungt, gå på toa, dricka tangodricka och fortsatte sen med promenerandet. Vi gick den här gången längsmed Themsen och kom bort till St Pauls Cathedral och fortsatte ytterligare en bit till Cheapside som Tove ville se.
Det blev en väldigt lång promenad och klockan blev mycket och mörkt, så vi fick sen leta oss tillbaka in mot de centrala delarna av stan, för Cheapside låg onekligen lite utanför och var inte så tjockt med folk som alla andra ställen vi besökte. Det var på sitt sätt skönt.
Kartan vi hade var superb trots mitt och Toves bristande lokalsinne och vi kom sen att hitta en Subway (matställe) i Covent Garden (vill jag minnas) som Tove tidigare hade sett ut. Riktigt maffiga mackor åt vi där, och tro det eller ej, men vi satt ute och åt dem! Klockan var kanske vid 18 och det kändes som att det var sen kväll av mörkret att döma, men ja så sent var det ju inte. Men ändå, att sitta ute och äta på kvällen den 21:a december, det är ju fasen inte var dag man gör det och ändå är på rätt nordliga breddgrader.

Vi gick sen via vår Sparbutik där vi handlade mera doritos och vin den här gången (inget alkoholmonopol i Storbritannien), sen tillbringade vi kvällen efter iskall dusch, på rummet med kortspel, vin och chips. Samtalsämnet var att ranka de tio bästa stunderna i ens liv, och för båda av oss kom gårdagens föreställning med.
Vin och chips!

Och tro på tusan, den här dagen gick vi över 30 000 steg! Närmare bestämt 31027 stycken för att vara exakt! Inte undra på att vi var rätt trötta då. Det motsvarar 26,9 kilometer, säger min telefon. Men så hade vi ju gått hela dagen och inte transporterat oss på något annat vis. Så även här blev det en rätt tidig sänggång.
Många steg!
Tack vare dessa elluttag dog min mobil

Och igår då, måndag, så klev vi också upp rätt tidigt i och med att vi skulle checka ut från rummet senast klockan 10 om vi inte ville bli debiterade för en dag till, och då hade jag en plan på att skippa isduschen och vaska upp mig i ett handfat på en annan herrtoalett som jag dagen innan hade hittat (labyrint som sagt), där jag hade känt att det fanns rikligt med varmvatten. Problemet när jag kom dit var bara att det stod en man där och rakade sig vid det enda handfatet som fanns där, så jag fick lomma iväg till isduscharna och fräscha upp mig där istället.
När vi sen hade köpt pizzaslice- och juicefrukost och intagit den vid Piccadillyn så gick vi återigen mot Harrods då.
Och Harrods, vilket monstrum till megaaffär! Tove och jag med halvkassa lokalsinnen hade ändå lyckats ta oss runt i stora delar av London med en karta utan att komma speciellt vilse, men därinne, där tappade vi bort oss många gånger och visste inte riktigt hur vi skulle ta oss från en plats till en annan, butikskarta till trots.
Och vilket utbud sen! Där fanns en hel avdelning som hette "Pet fashion" med mycket exklusiva och dyra kläder för djur, en annan avdelning var "Kids design", där det salufördes utlöst dyra designerkläder i barnstorlekar. Och så såg vi och provsatt i en tio meter lång soffa som kostade omkring 100 000 kronor, såg en kristallkrona som kostade det dubbla och en flygel för över en miljon! Sanslöst, verkligen!
Som tur var så fanns det lite saker i min prisklass också, så jag hittade flertalet julklappar där.
Fotoförbud rådde i affären också, så det blev inget förevigande därifrån.

Sen satt vi länge i Hyde Park och bara insöp Londonluften (den inte helt rena kanske), i väntan på att det var dags att bege sig mot Heathrow igen. Fascinerande hur man kan sitta och bara se grönt runtomkring sig, men ändå konstant i bakgrunden höra det dån som från ett vattenfall, som Londons samlade ljud avger.

Tunnelbanan till Heathrow tog längre tid än vi mindes att det tog åt andra hållet, så vi kom fram rätt sent, och det var en himla procedur men incheckning och säkerhetskontroller, så det blev inte mycket tid till att försöka hitta något att göra av med de sista punden på, utan mer eller mindre sen springa till rätt rätt gate och borda planet.
På planet satte sig en oh så snygg människa snett framför mig, som jag inte kunde låta bli att ögna igenom med jämna mellanrum. Galet fin!

Planet landade rätt enligt utsatt tid 22:40. Sen skiljdes Toves och mina vägar efter att vi hade hämtat bagaget (Tove missade sin väska, så den fick ensam åka runt en lång extrasväng på bandet, så att vi kom sist därifrån), så skiljdes våra vägar åt. Tove blev hämtad av sin Hasse som jag nu fick träffa för första gången - han verkade trevlig - och jag letade mig mot en Lindskrogsbil som skulle köra mig till långtidsparkeringen där min bil stod. När jag hittade en bil så visade det sig att den bara väntade på mig, så där satt jag ensam i en stor bil med plats för åtta passagerare och lät mig skjutsas till bilen.

Hemfärden via bil gick fort och smidigt, det var ingen trafik alls att tala om, så jag var väl hemma strax efter tolvslaget sen. Uppackning skedde rätt omgående, så jag kom väl i säng vid tvåtiden tror jag.

Idag då, har jag slagit in alla de julklappar som har inköpts (oh så dålig jag är på att slå in paket!), åkt med en julklapp till en kollega - som inte var hemma och istället fick den i brevlådan, tankat bilen för 9:74 kronor litern, städat lägenheten, haft tvättstugan och så skrivit jätteblogg. Mer har jag inte hunnit med, jag har inte ens ätit annat än frukost, så nu ska jag allt inmundiga något.

Ordet är fritt, nu är det ditt.