torsdag, december 27, 2007

2007 - En sammanfattning

I och med att jag kommer vara bortrest över årets sista dagar, så finns det ingen annan tid till att summera det gångna året än nu.

Det är väl lika bra att ta höjdpunkterna månad för månad:


Januari:

Det föregående årsskiftet firades med Tove och Siri, hemma hos Siri i Hässelby. Några andra vänner till Siri var också på plats, så vi var kanske runt tio personer (knappt i alla fall). Det var trevligt. Mindre trevlig var hemvägen till Tove som gå grund av skyddsstopp och annat krångel i tunnelbanan, tog tre timmar. Halv två lämnade vi Siri, halv fem var vi hemma hos Tove. Mycket tack vare mig också, för Tove mådde inte kalas då.

Någon dag därpå fick jag besök hem till Harsjövägen som varade i fyra nätter. Det var lyckliga dygn.

Jag jobbade på, på förskolan. Alla andra jobb hade jag redan innan gjort mig av med. Och jag stortrivdes och stortrivs!

Min mage isade sig när en av mina kollegor hade fått en cd-skiva med bilder från barnens luciaframträdande från en pappa, och som sen visade sig innehålla privata bilder på mig också. Jag förstod inte alls hur det hade gått till, för inga föräldrar har fotat mig när jag inte är i tjänst.

Det visade sig dock vara så att min kollega hade bläddrat vidare i bildvisningsprogrammet på något sätt, och på så vis fått sett alla bilder som hade blivit beskådade på förskoledatorn, där ibland bilder på mig (som jag själv hade tittat på, antar jag, då jag lånade den datorn tidigare då vi var internetlösa hemma). Men det var en otäck stund att inte veta.

Jag stannade hemma med Herbert när familjen åkte till fjällen.

Jag hade en av årets alla förkylningar. Den laddade dessutom om direkt efter att jag i första fasen kände att jag höll på att bli bättre. Så i den svängen var jag väl förkyld i två-tre veckor.

Jag bestämde mig för att sluta att aktivt samla på väckarklockor. Jag kom upp i 30 stycken och insåg då att det var svårt att placera ut alla, utan att det skulle se helt överbelamrat ut (vilket det bitvis redan gjorde)

Jag fick post av MTG och avtal med dem inleddes. Idag, nästan ett helt år senare, så har det fortfarande inte blivit något resultat av det avtalet (som är hemligt för tredje part), om än att det har omformulerats ett par gånger, och nu tror jag att det ska närma sig.

Tanklocket på min bil började kärva så pass att jag ersatte det med ett grönt plastlock som blev sittandes resterande tid jag ägde den bilen.

Jag gjorde en tankevurpa och köpte choklad som var fullspäckad med nötter. Turligt nog hann jag upptäcka det innan förpackningen ens öppnades, och fick bistert skänka bort chokladen till min övriga, icke-nötallergiska, familj.

Jag klev upp i ottan en lördag och körde till Alseda. Körde väldigt sakta på slutet, eftersom min GPS talade om att jag skulle anlända före klockan tio, jag som hade räknat med efter klockan elva, och ja vid tio så är det ju inte ens säkert att alla i ett hushåll är uppstigna en lördag.

Jag klev upp i arbetstid (men schemat förändrades många gånger under året).

Februari:

Jag fick ändan ur vagnen och tog mig till en sömmerska med en jacka vars dragkedja hade varit sönder i år och dagar, och fick den lagad. Mot en summa pengar, såklart.

Jag var ute och bowlade och dinerade med mina kollegor.

Äntligen fick jag ändan ur (igen) och beställde ett riktigt virusskydd till min dator, istället för att ladda ner okända gratisprogram som måste bytas en gång i månaden. Det har jag inte ångrat.

Jag blev rätt deprimerad när en kompis sade sig ha bestämt sig för att avsluta sitt liv. Jag kände egentligen inte alls för att befatta mig med såna djuplodade tankar när jag själv var så fjäderlätt, men min hård åtsittande moralväst fick mig att skicka ett brev à 6 sidor till den berördes föräldrar, och personen i fråga lever ju ännu och fyllde faktiskt 21 igår (eller för mig idag, för jag skrev detta i words redan den 26 december 2007). Så jag hoppas att jag gjorde skillnad.

Jag blev förkyld igen.

Trots att jag två gånger under samma dag redan fått sladd med bilen så var jag så knäpp att jag körde för fort igenom en lång kurva och (såklart!) hamnade långt ner i diket. Både jag och bil klarade oss dock. Pappa med traktor fick rädda oss.

Jag besökte en vän i Eksjö i väntan på att min Alsedabo skulle bli klar med ett möte i Sävsjö, så att vi kunde sammanstråla där på kvällen. Trevligt.

Jag var i väg för femtioelfte gången och tittade på en lägenhet. Eller, jag har ju inte tittat på samma lägenhet femtioelva gånger, men jag har varit på ungefär så många lägenhetsvisningar totalt sett. Jag fick en stark magkänsla av att just den skulle bli min, speciellt i och med att jag en tid innan hade drömt om att jag hade flyttat till en lägenhet som låg i ungefär det området.

Magkänslan visade sig vara korrekt, kort därpå hörde mäklaren av sig och sade att säljaren var beredd att sälja till mig, till utgångspris! Jag behövde alltså inte buda, utan kom undan med 225 000. Woho!

Mars:

Jag gjorde ohyggligt många inköp inför min flytt som skulle ske i mitten av mars, så mitt rum blev allt mer överbelamrat med både tvättkorgar och skurhink och ja, allt sånt där som man behöver.

Mitt handeksem gick in i en aggressiv fas och gjorde så att huden i själva handflatan också började spricka (tidigare var det koncentrerat till först långfingret och sen omgivande fingrar). Jobbigt.

Så flyttade jag så hemifrån, 16 mars. Jag inledde mina första ensamma dagar med att bli sjuk med feber och sådant, och det var riktigt pestigt, för jag hade inget Internet att sitta vid, ingen dvd att kolla på och tv-utbudet reducerades till svt 1 & 2 samt tv4, då man plötsligt behövde en box för att se fler kanaler. Alla i föreningen hade redan fått en sådan box, men jag flyttade hit precis i den svängen, så det slutade med att jag fick vänta omkring en månad längre än de andra. Under sjuktiden så fanns det inga tv-kanaler alls för övrigt, så det var bitterseg tid.

Jag försov mig en dag när jag skulle öppna dagiset klockan 6:00 på morgonen. Som tur var så hann jag dit i tid, då jag vaknade 5:23, men bråttom blev det.

Jag var så på Aftonbladets TV-prisgala med Tove. Trevligt!

April:

Fler gånger än någonsin förr eller efter kom det fram folk (unga killar i samtliga fall om jag inte minns fel) och pratade med mig om FCZ, alternativt ropade just ”FCZ!!” efter mig då jag gick/cyklade förbi. Jag fick posera framför många mobilkameror, ibland med armen kring någon främling och så, men ja, det var på det stora hela väldigt trevligt.

Jag blev lite mörkrädd när det ringde fyra gånger i rad i kort följd på min hemtelefon enkväll, men då jag enbart möttes av en brusande tystnad i andra änden. Jag drog ur telefonen ur jacket den natten.

Jag inhandlade de snyggaste skor jag någonsin köpt; mina guldfärgade converse! De kostade visserligen 700 kronor, och det är ju mycket för en låginkomsttagare i ensamhushåll, men 500:- av priset stod Folksam för, då jag fick en sådan premiecheck av dem på Intersport, som tack för att jag började pensionsspara genom dem.

Jag fick äntligen Internet i min lägenhet. Turerna hem till Harsjövägen blev därigenom något färre.

Påsken firades hemma i min lägenhet med min smålänning. Mycket trevligt.

Jag och hela FCZ blev tillfrågade av producenten på Nordisk Film om vi ville åka till Island och spela mot det isländska laget under sommaren, och det nappade såklart jag liksom många andra på. Vi skulle ju få allt betalat för oss också, så det var inte mycket att tjafsa om.

Sent om cider (hrm, knappast att det är cider som avses där. Skrev först ”sider”, men det blev vågor under det, så ja, det fick bli cider), så fick jag äntligen min digital-tv box och kunde se kanaler som mina grannar redan haft i en dryg månad.
Besöken till Harsjövägen förminskades ytterligare lite då.

Jag körde buss igen, mycket roligt. Övade mig på att backa (vilket ju inte är helt lätt med en ledbuss), men det gick väldigt bra.

Jag gick på konsert, Whitin Temptation, med ett antal smålänningar i Stockholm. Trevligt, men jag hade fasligt ont i kroppen efter att ha stått på ungefär samma fläck (långsamt köande inräknat) i ca fem timmar.

Jag sammanställde föräldraenkäterna från jobbet, och det tog rätt många timmar, men jag gjorde det riktigt bra och överskådligt också.

Jonas förhastade sig lite och sa att jag praktiskt taget kunde ”få” ledbussen av honom (dvs fri tillgång till den), och det gladde mig ju oerhört, men det blev tyvärr aldrig av.

Jag fick en massiv, bultande huvudvärk i högra halvan av mitt huvud då jag var ute och studsade jättestudsmatta med min syster. Otäckt.

Jag hoppade helt och hållet över att fira valborgsmässoafton, då det ändå inte känns som någon viktig högtidsdag.

Maj:

Jag inhandlade ett par solglasögon à 485 svidande kronor, men snygga är de. Och hela, framför allt. Det är inget av mina andra två par.

Fotboll spelades igen, med FCZ. Femte maj så slöt vi upp på Danderydsvallen och spelade två matcher. Första förlorades med 0-6, andra med 1-3.

Jag lyckades tappa saltkaret i ostsåsen då jag lagade vad som skulle ha blivit jättegod mat. Istället blev det en hemskt salt historia.

Den hittills med spontana Smålandsturen ägde rum, med bara en veckas försprång. Alltså, det blev bestämt blott en vecka innan det var dags att åka. Det ledde till mindre fjärilar i magen inför, men lika mycket trevliga fjärilar på plats.

Jag investerade i en ny osthyvel, eftersom min förra bara veckade ihop ostskivorna på ett högst otillfredsställande sätt.

Jag började med platespoting, alltså att i tur och ordning ”spota”, dvs se registeringsskyltsnumren i tur och ordning från 001 till 999. I skrivande stund ska jag se 050, men jag är inte lika engagerad längre. Man kan snudd på säga att jag har tröttnat.

Jag sov över på Harsjövägen första natten sen jag flyttade, på grund av regn och ovilja att cykla i det vädret.

Mot slutet av maj fick min självkänsla och hela mitt psyke en ordentlig törn och jag bröt ihop ordentligt, i tron att jag skulle bli dumpad. Jag hade ju byggt upp hela min tankevärld till min kära smålänning, och plötsligt såg jag hela den världen rasa. Vi hade en kris i förhållandet alltså, och det var jag som fick ta den stora smällen rent humörreaktionsmässigt. Det ordnade dock upp sig, vi är ju fortfarande tillsammans. Min mor var ett bra stöd också.

Jag var på en intervju för den utbildning jag hade sökt mig till, och jag kom in. Jag studerar ju i skrivande stund till barnskötare och har halva utbildningen, det vill säga en termin, kvar.

Jag köpte en extern dvd-brännare som jag blott har använt en handfull gånger. Kanske man kan kalla det ett impulsköp?

Jag framkallade digitala bilder för första gången i mitt liv. Och det har gett (blygsam) mersmak.

Efter en kall och påfrestande utomhusdag på jobbet, den sista maj, tog jag hemma ett bad för att värma upp mig då jag kom hem. Det resulterade i att jag svimmade, vilket för mig var en ny upplevelse. Läskigt.

Juni:

Jag åkte återigen ner till Småland, denna gång för att fira en nyss bliven 18-åring. Härlans.

Det spelades fotboll återigen, denna gång i Åkersberga. Jag skjutsade dit Matti (och mig själv); vi plockade också upp Joakim på vägen. Så mången FCZ-medlem åkte med i min lilla röda bil.
Vädret var grymt varmt och soligt, jag fullkomligt flöt bort av att springa runt efter en liten boll i den hettan.
Stort pådrag från idrottsföreningen var det också, vi fick rosor och prata i mikrofon inför tusentals åskådare och sen sitta i ett tält vid ett autografbord och skriva en herrans massa autografer. Själva matchen förlorades med 4-7.

Ett mindre blodbad ägde rum i mitt badrum då jag beslutade mig för att en gång för alla ta i tu med den knöl jag haft i mitt öra under en mycket lång tid. Jag stack under smärtsamma former in en väl rengjord nål i den, och klämde sen under ännu mer smärtsamma former på den, och fjupp, så sprutade en liten blodstråle ut över väggar och handfat och hylla och golv. Men jag blev av med den!

Jag lekte med Jonas buss igen, övade ännu mer på att backa och det gick finfint! Vill drista mig till att säga att det gick bättre för mig än för honom, i alla fall just då.

Min hjärna slog slint och jag glömde vad som är höger och vänster och vinkade i en fyrvägskorsning fram en bil som kom från vänster, medan jag själv körde då det kom en bil från höger. Men i min hjärna så var det ju tvärtom. Kollision uteblev tack och lov.

Jag åkte på att laga mat till hela förskolan, för dagen ca 35 personer. Men det gick väldigt bra!

Samma dag hade jag en mindre inflyttningstillställning här hemma med mat och vin och kortspel och allmänt godis.

Jag inhandlade till slut en DVD-spelare. Dvd kombinerad med VHS för övrigt, för jag har ju fortfarande rätt många VHS-filmer kvar.

Jag var på finrestaurang med mina kollegor och förlustade mig. Gott.

Ett tonårsgäng sjöng FCZ-sången för mig då jag gick från min arbetsplats till min bil som stod parkerad vid en fotbollsplan där gänget i fråga sparkade boll.

Midsommarafton firades hos min morbror och hans fru i Gävle, med familjen. Gott och trevligt.

En underlig handling på Flygfyren ledde till att jag via min självscanning fick avstämning, på 0 kronor, i och med att jag inte hade lyckats scanna in det jag skulle ha. Det hade kassörskan (och jag) aldrig varit med om.
Jag meddelade ju undantagsvarorna, så avstämningen på noll kronor gick ihop sen också.

Juli:

Jag fick besök av min smålänning. Bad var inplanerat, men vädret tillät ej.
Trevligt ändå.

Jag återsåg Elin på Flygfyren, som både har flyttat från Norrtälje till USA och sen från USA till Enköping (tror jag) och därifrån till Uppsala sen vi hade som bäst kontakt. Hon gick i klassen över mig på gymnasiet. Det var väldigt trevligt att återses!

Dagen därpå åkte jag så till Island. Mycket rolig och givande resa! Fotbollen avklarades under de två första dagarna – då jag dessutom i matchen mot islänningarna blev utsedd till matchens lirare! Det har jag aldrig blivit varken förr eller senare. Jag hade väldigt roligt med mina lagkompisar, vi spelade mestadels kortspelet ”Maffia”. Jag föredrog att vara berättaren eftersom jag är så dålig på att ljuga. Återstående två dagar var helt fotbollsfria, då fick vi turista runt ön (allt betalt). Min eksemhärjade hand blev jättebra av att bada i det svavelvattnade Blå lagunen, så senare började jag med svaveltabletter för att hålla handen i schack, och tro’t eller ej, men förutom att handen är ärrad, så är den nu helt eksem- och sprickfri.
På hemresedagen umgicks jag mycket med Britney, vilket jag tyckte var väldigt trevligt. Jag försökte sen hålla liv i det jag såg som nyvunnen vänskap, men utan framgång.

På något vis trixades min trafikförsäkring bort, så jag fick betala drygt 1000 kronor i straffavgift för de dygn som den var utan försäkring. Surt, sa räven Fredrik.

Jag låtsades vara en händig karl och skruvade isär vasken (heter det så?) under handfatet i badrummet och rensade ut det efter bästa förmåga. Mången fet gegga.

Årets sista fotbollsmatch, för min del, spelades med FCZ. I Ullfors. Där hade de spexat till det så att matchbollen skulle flygas in med fallskärmshoppare, men fallskärmshopparen kraschade rakt ner i publiken och skadade sig riktigt ordentligt. Dramatik på hög nivå, både ambulansbil och ambulanshelikopter kom, och försenade blev vi. Matchen förlorades med 3-12.

Jag fick höra kommentaren: ”det var det bästa du någonsin sagt!!” angående denna reflektion: ”Ju fler snygga människor man omger sig med, desto vackrare omvärld".

Jag flyttade in på Harsjövägen en vecka då familjen var i Italien, för att hålla Herbert sällskap istället för att bara komma dit och ge honom mat. Mysigt att ha honom i sängen igen!

Jag fick ännu mer böter för dagar som trafikförsäkring ej fanns registrerad på mig, så jag fick betala omkring 1500 kronor för det kalaset. Inte kalaskul.

Augusti:

Jag åkte tåg till Småland för första gången. Och att det var första gången märktes, för jag satte mig på fel tåg!! Inte att det gick åt fel håll, men det gick fel tid. Så jag fick stiga av i Norrköping och sitta där och invänta rätt tåg. Och på det tåget satt en tant och sov på min plats, så jag fick gå fram och tillbaka med min packning då jag inte vågade väcka henne, om jag skulle ha missuppfattat så att det trots allt inte var min plats. Jag kände mig ju rätt förvirrad redan.
Men jag kom fram till slut, och trevligt hade vi.
Hemresan blev också kärv, jag blev sittande i timtal (två och en halv, närmare bestämt) i Nässjö och väntade på ett tåg som aldrig tycktes komma. Tåget hade tydligen laddat ur och fått återvända till Malmö för att ladda batterierna, sen hade en bråkig passagerare tvingat dem att invänta polis vid någon station. Så jag var inte hemma förrän klockan 3:00 på natten. Resan tog mig 9,5 timmar, vilket är dubbelt så lång tid som det tar att köra, så jag var inte vidare positivt inställd till att åka tåg igen. Men anledningen till att det här inte publiceras på nyårsafton är för att jag då redan har åkt tåg dit ner igen. Inga bestående men alltså.
Väl i Småland så besökte vi Sävsjöfestivalen och såg konsert med både Sahara Hotnights (ingen höjdare) och The Ark (bättre upp).

Jag började spela spelet Half-Life i stor skala igen, det fängslade mig enormt. Läskigt spel dock, det måste jag säga.

Min gamla granntant Gunborg plingade på och bad mig komma upp till henne och se om jag kunde hitta felet med hennes TV. Trevligt att bli inbjuden till en annan lägenhet, och felet var enkelt. Sladden var inte i.

Jag inhandlade en mixer, som hittills bara har används till att göra apelsinjuice två gånger, mixa bär en gång och göra en omgång blomkålssoppa. Men det sistnämnda är ju väldigt gott, så fler gånger lär det bli.

Jag började återigen i skolan, på barnskötarutbildningen. Ganska omvälvande till en början, men det gick rätt snabbt att anpassa sig till studieliv kombinerat med arbets- och privatliv. Rapporter fyllde mitt liv.

Min ros på balkongen var med knopp igen, och blommade ända in i december sen. Nu tror jag den är rätt död, där den står i mitt vardagsrumsfönster. Men kanske att det blir liv i den i vår igen. Jag vattnar regelbundet.

Tidigare spontanitetsrekord spräcktes då det med en dags framförhållning bestämdes att jag skulle till Vetlanda. Härligt!
Bilen tappade dock en metallbit från underredet när jag hade någon knapp mil kvar, så det fick mig att inse att det började närma sig bilbytardags.

Jag gjorde ett test på en sida och fick veta att jag är 44% ond. Mer än någon av mina vänner! Det kändes för mycket, för jag tycker flera av dem är ondare än jag. Men bara den tanken kanske gör att mina 44% är befogade? Hrm.

September:

Jag fick ett ryck och åkte helt oplanerat till Uppsala och IKEA en söndagseftermiddag och inhandlade en taklampa till mitt kök.

Vid löneförhandling så fick jag 900 kronor påökt per månad. Helt okej!

Jag gjorde en intervju på ett fritidshem och pratade med en pojke som helt säkert trodde att jag hade varit hemma hos honom. Men saken var nog att han hade sett mig på TV hemma.

En silverkedja tillhörande mig som jag trodde var förlorad för alltid, blev återfunnen! Ett barn på dagis fann den vid sandlådan. Hurra!

Jag blev förkyld igen och ställde in min medverkan till en fotbollsmatch i Rotebro.

Jag upptäckte att det är något fel på min digitalkamera som vägrar låta sig startas, hur fräscha batterier den än får. Och det har jag ännu inte åtgärdat.

Jag antog en tremånadersprenumeration av Norrtelje Tidning, som nu löper ut när som helst.

Jag tappade en av de båda blånaglar jag ådrog mig på Island, var helt fascinerad över att se hur det ser ut bakom en nagel.

Jag var på konsert på Debaser Medis med Tove och senare också hennes kompis Patrik. Shout out Louds såg vi. Och min röst försvann, som i så många andra högljudda och nötbeklädda sammanhang.

Jag anslöt mig till Facebook. Eller var det tidigare?

Jag klarade ut hela evighetsenorma spelet Half-Life, naturligtvis utan fusk, eftersom jag inte ens vet hur man fuskar där.

Vid löning denna månad lyckades jag göra av med nästan allt på en och samma dag då jag råkade betala två hyror, och hade extremt lite medel att röra mig med.

Far min fyllde 50 och jag fick samtidigt besök från Småland igen. Trevliga dagar följde.
Herbert sov också över hos mig den natten, eftersom huset hemma var belamrat med 50-årsfirare. Han blev dock väldigt stressad när Johan kom, så han gömde sig mestadels under soffan.

Oktober:

Massiv magvärk väckte mig en morgon och resulterade i multipel toalettvisit inom loppet av en kvart. Jag bet ihop och åkte till jobbet ändå, och det var bra det, för magen gav med sig kort därpå.

Jag köpte ny bil! Fin som få, men den gick ju inte igenom besiktingen häromdagen tyvärr.

Följaktligen sålde jag också min gamla bil.

Jag föråt mig på sill då sillasuget slog till en dag och resulterade i att jag köpte och åt till middag. Men det gav med sig lagom till julbordet, tack och lov.

Det bestämdes att nyår ska firas i Småland. Inte långt kvar nu!

Det bestämdes också att jag vintern 2008 följer med familjen på fjällresa, vilket har uteblivit för min del, de senaste två åren.

Jag kom trea i en löpsedelsskapartävling i Morgonpasset i P3.

Oktobers månadslön blev rekordhög i och med att jag jobbade extra väldigt mycket, och det var väldigt välkommet då septemberlönen tog slut så snabbt.

Andrea och Ebba hälsade på mig, jag hade bakat mockarutor dagen till ära.

Jag slog på stort och beställde en extern hårddisk. Den använder jag i kontrast till den externa dvd-brännaren konstant, då mappen ”Mina dokument” numera ligger på den.

November:

Jag blev tillsvidareanställd! Woho!

Jag träffade en gammal klasskompis och återfick ett spel som hon flera år tidigare lånade.

Konsertdags igen; Mika denna gång. Med Tove. Underbart! Bästa konsertupplevelsen hittills, trots att näsblodet började forsa nästan direkt han körde igång.

Christoffer åkte ur Idol också, bah.

Nollvision för irritation antogs, men den har vi inte lyckats hålla så jättebra. Men det är väl kanske inte så konstigt heller.

Jag fann den nya men samtidigt gamla favoritlåten The Turtles – Happy Toghether.

Istället för att förlora strumpor i tvätten fick jag extra. Det upprepade sig också idag, sen decemberdag.

Jag fyllde 21, vilket firades med att jag bjöd in familjen på storstilad middag.
Busskortsåldern uppnåddes äntligen!

Jag fick ett litet utbrott och var tvungen att lugna mig med en långpromenad, så jag gick runt hela Norrtälje.

Jag tappade min andra islandsblånagel.

Det senaste i raden Smålandsbesök ägde rum. Trevligt och mysigt, som alltid.

Jag sade vänligt men bestämt nej till en försäljare som satt öga mot öga med mig i mitt eget kök.

December:

Jag julpyntade mitt hem riktigt fint. Ljusstakar, dukar, glitter, stjärna, stomtar – och så granen. Vackert!

Jag sov över på Harsjövägen en natt igen. Regn var orsaken igen.

Jag blev förkyld. Igen.

Bilen blev servad. Dyrt.

Bilen besiktigades. Gick inte igenom. Ack.

Tomten dök oväntat upp på jobbet och skapade hysteri hos barnen och förvirring hos personalen, för vi visste inte att det skulle ske. Det visade sig sen vara en väl dold kollega från en annan avdelning.

Sista skoldagen för terminen blev hysteriskt rolig då vi satte ihop en dockteater. Mycket skratt!

Idolfinalen sågs med Tove och Siri hemma hos Siri. Trevligt så det förslog.

Jag fick min julledighet beviljad, och den har jag ju just nu. Härligt!

Jag fick komplettera terminens sista inskickade skolrapport. Med tungt hjärta satte jag mig en av de lediga dagarna och gjorde det.

Julafton firades med familjen hemma på Harsjövägen, mysigt.

Förra året skrev jag ett inlägg av samma karaktär den 30/12, och då avslutade jag med detta:

”Man kan lugnt säga att det här har varit ett händelsefyllt år. Helt klart det mest händelserika året i mitt liv.

Speciellt som jag inledde ett förhållande, vilket jag faktiskt aldrig har haft på riktigt förut.

Och nu kan man kanske tro att det här året kommer bli svårslaget. Men jag tror faktiskt att 2007 kommer att bli ännu bättre, om än kanske mindre dramatiskt.
Mina förväntningar är att jag kommer jobba på, träffa min älskling och inte göra så mycket utsvävande som fallskärmshoppning eller tv-framträdanden.

Jag hoppas verkligen att jag under året kommer iväg hemifrån. Det är ju riktigt omöjligt, men jag förhoppningsvis inte rent bokstavligt ändå.

Om ett år ska jag läsa detta och se huruvida jag hade rätt eller inte. 2007 kanske blir mitt vildaste år ändå? Men nej, jag tror på mer lugn.”

Jag tycker nog att jag hade rätt. Jag kom iväg hemifrån, jag sysslade inte med så mycket dramatiska ting och ja, jag levde på.

Konserternas år får man nog kalla det, för jag har knappt aldrig varit på någon konsert tidigare, men i år var jag ju på fem stycken. Ont i kroppen får man dock, det har jag lärt mig.

2006 var kanske det mest händelsefulla året i mitt liv, men 2007 var mer av det ordentligt vuxna året. Ett väldigt bra år, speciellt som förhållandet varade hela året och still is going strong, så att säga.

Om 2008 så måste jag ju spekulera lite också.

Jag tror att jag kommer jobba vidare på förskolan, med utökat ansvar i och med att jag kommer klara av min utbildning till sommaren.

Jag kommer ha kvar min smålänning året ut också, det hoppas jag innerligt.

Busskort kommer jag inte ta, tyvärr, för tid till det kommer inte finnas. Men under 2009 hoppas jag!


Tack för god läsning. Om du tyckte att detta tog lång tid att läsa så kan jag blygsamt framföra att det tog mångdubbelt längre tid att skriva; omkring fyra timmar.

Dagens ordverifiering: tolsmnmy

onsdag, december 26, 2007

Trötta tider

Jag känner mig så trött idag! Fast ja, jag är helt nyvaken nu också, så för stunden är det väl inte så konstigt. Sov en liten på maten-lur som kändes väldigt välbehövd.

Första gången jag vaknade idag var klockan 10:30 och då fick jag mer eller mindre skynda mig upp, i och med att jag redan från första vakna ögonblick inte hade glömt bort att jag hade bokat tvättstugan tiden 11-15. Och ja, lite i ordninggjord ville jag ju vara innan jag visade mig utanför lägenheten.

Sen har det varit fullt kör, parallellt med tvätten så gick jag ner på stan och trängdes för att inhandla kläder för mitt HM-presentkort à 500 kronor, och det blev till slut tre tröjor (tror ingen av dem var på rea, för allt det jag nu minns som jag såg på rea var bara fula plagg), och det blev också fyra kronor till Röda Korset. När jag betalade med mitt kort så sa kassörskan "ja, då är det fyra kronor kvar på det här då", och då frågade jag om man inte kunde runda upp det, så som de propagerar att man ska göra då man betalar med kontanter, men hon hade ingen aning om man kunde göra så med presentkortspengar, så det är väl inte så vanligt att folk gör så. Men vad ska jag med ett presentkort på fyra kronor till?
Ja, det fungerade i alla fall, så en liten insats för världen har jag gjort på denna treårsdag av tsunamin.

Sen var det tvättstugan igen, kändes som att det tog väldigt lång tid att vika och mangla och så. Och så ska ju tvättstugan städas när man är klar - vilket många slarvar ordentligt med - men mycket sällan jag. Så heller inte idag.

Och när jag kom upp till mig så ställde jag mig för att stryka två skjortor och en tröja. Och skjortor är ju alltid knepigt att stryka, så de tog säkert minst tio minuter styck.

Sen började jag leta efter recept på våfflor, eftersom jag ville inviga mitt våffeljärn, och insåg att jag behövde gå och handla smör om det skulle kunna bli något, så jag traskade iväg till FLygfyren och köpte det, plus lite annat jag behövde.
Matlagningen sen tog ju sin tid, och dessutom upptäckte jag att jag hade glömt att köpa sylt. Men men, jag provade med lite av dem svartvinbärsgéle som jag fick i julklapp, och ja, det funkade väl.

Så återstod rengöring av kök och våffeljärn, och sen var jag ack så slut. Så jag somnade som en stock i soffan min.
Ikväll ska jag försöka komma i säng i relativt hyfsad tid.

Dagens ordverifiering: ctfkx

tisdag, december 25, 2007

de Gothia

Ännu en jul är passerad. Visserligen har vi ju annandagen imorgon, men på det stora hela så är julen för mig slut nu.

Det har varit sköna dagar i alla fall. Igår tillbringade jag dag och natt på harsjövägen, och det var mäkta god mat och trevligt familjemys. Väldigt traditionsenligt med julskinkesmörgås till lunch (med senap såklart) och sen lite allmänt godis- och chokladätande under dagen och Kalle Anka, därpå julklappsöppning och sen middag med stora julbordet. Åh så mätt jag åt mig!

I julklappsväg fick jag mycket bra saker. Både våffeljärn, elvisp och bäddset som jag hade önskat mig. Sen fick jag såklart en del oönskade saker också, men bara oönskade i den mening att jag inte hade tänkt på att önska dem. Jag tror allt kommer komma till användning. Möjligen inte de ljusmanschetter jag fick av Louise, för än så länge har jag inga ljustakar av det slaget. Men det kommer väl så småning om. Levande ljus är ju alltid trevlig.

Jag gav bort en skiva till mamma, filmer till pappa och smink+godis till Louise. Nu har jag Tove och Johan kvar, men det åtgärdas ju senare i veckan.

Farfar och hans Ingrid kom hem och åt mat hos oss idag, och ja, det var väl trevligt. De är ju lite speciella, det måste jag säga. Men de menar väl. Farfar tycker jag har svängt om lite på sistone och pratar mer med mig än han annars brukar. Han har kanske kommit till någon sorts gamlinginsikt om att livet är kort.

Senare på kvällen så var jag på bio med familjen. Vi såg Arn-filmen, och ja, den var bättre än jag hade väntat mig. Det måste jag säga. Annars är jag inte jättelockad av det medeltida, men ja det var en bra film. Snudd på mycket bra till och med.
Och det är ju roligt med positiva överraskningar!

Imorgon har jag tvättstugan mitt på dagen. Måste minnas det, för tvättkorgen är full igen. Speciellt med tanke på det lakan jag fann under kylskåpet häromdagen. Vet inte om jag nämnde det då, men en sak rullade in under kylskåpet, och när jag lyste därunder så fanns jag ett dammigt tygbylte, som jag tror är ett lakan, med elefanter på.

Sen ska jag ge mig ner på stan och se om jag hittar något för det presentkort på H&M jag fick. Nu har H&M:s kollektion inte lockat mig mycket på sistone, men något kan man alltid hitta. Antingen något lite dyrare, eller flera billigare saker.

Dagens ordverifiering: fpytd

måndag, december 24, 2007

Joyeux Noël

ulafton!
Men, besvikelsen började tidigt denna jul. När jag drog upp persiennen imorse, så möttes jag inte av detta rimfrosttäckta landskap som jag har möts av i över en vecka nu. Nej, just till idag så hade såklart allt smält bort.
Typiskt, det såg ju ut som snö.

Men jag har inte mycket för att gnälla över vädret. Nu har jag julpyntat mig i ungefär samma utstyrsel som förra julen; vita byxor och röd tröja. Det som skiljer är att jag har röda strumpor och vit undertröja (t-shirt) och röda kalsonger. Men det sistnämnda var onödigt att nämna, för de tänker jag inte flascha runt i.
Förra julen lyckades jag dock smutsa ner byxorna redan på förmiddagen, så jag fick byta rätt raskt, men nu tänker jag vara mer varsam. Det är ju inte så ofta jag kommer mig för att använda de vita jeansen (tror i alla fall att det är jeans) som vi i FCZ fick ett par i var av då vi var på hästpolo.
Mitt par är dock på tok för stora i midjan, men jag har ju skärp. Lite knöligt blir det här och var dock, men i och med att jag inte är en sån som har tröjan nedstoppad så gör det inte så mycket, den slätar över det mesta.

Igår satt jag helt oskyldigt på msn när någon som jag inte hade på min lista (men som jag har haft för länge sen, men sedan tagit bort), började skriva till mig och omgående ville att jag skulle starta min webcam för att underhålla honom. Alltså, eh, jag är ingen underhållningsmaskin. Och jag måste säga att mina taggar instinktivt vänds utåt när folk jag inte känner vill börja cama och sen också försöker bjuda in sig på en kopp "the". Man behöver för övrigt inte krusidulla till det ordet, te duger fint. Han fick som han ville dock, för jag kom inte på något bra sätt att säga nej på, men jag tände inte lampan på skrivbordet som jag annars brukar göra, så jag syntes knappt inte. Och jag var måttligt engagerad i konversationen, så han tröttnade snabbt och tyckte att jag var "tråkig och dissig", och ja, han hade helt rätt, för jag blockerade och tog bort honom kort därpå.

Nu ska jag snart plocka ihop mina saker och åka till Harsjövägen. Det blir nog så att jag sover kvar där i natt också.

God jul allesammans!

Dagens ordverifiering: vujodrc

söndag, december 23, 2007

Do they know it's Christmas time at all?

I mitt hem vet man det, för jag har ägnat hela dagen fram till nu åt grundlig julstädning. Mycket renare än så här blir det knappast, känns som att jag har varit och putsat överallt nu. Och så har jag ju gran och ljusstakar och dukar och glitter och gardin och julblomma som också påminner om julen. Så det är inte att ta miste på.
Undrar hur många ensamboende tjugoettåringar som i sin etta skaffar en stor julgran till sin första jul i ensamhet? Jag är en av dem i alla fall.
Eller ja, jul i ensamhet, det var ju att ta i. Jag ska självklart inte vara ensam imorgon, men julen pågår ju längre tid än bara julafton.
Julgranen skänker mig julemys i sinnet i alla fall.

Jag läste blogginlägget för precis ett år sen, och då var jag tydligen väldigt arg på mig själv till en början. Men jag minns inte alls av vilken anledning. Idag är jag i alla fall inte arg alls, jag är god och glad.

Ikväll ska jag i alla fall ha uppesittarkväll med mig själv här. Har chips och julmust, och så såg jag att filmen Julfritt går på kanal 5 klockan 21:00. Den är baserad på en bok av John Grisham som jag har läst, och det var en väldigt speciell bok, måste jag nog säga. Filmen har jag sett en gång för något år sen också, och jag har för mig att jag tyckte att den var rätt rolig, så det lutar åt att jag tittar på den ikväll.

Förresten har jag slagit in en julklapp till idag. Jag måste förpassa en som jag själv har fått, på grund av min allergi. Eller måste och måste, men det är väl bättre att ge bort än att slänga? Men nu är jag helt klar med julklapparna.
Imorgon ska jag ta med fyra av de åtta som ligger under min gran, till Harsjövägen, resterande fyra kommer att nå sina mottagare den 27:e respektive 28:e december. För 28:e så tar jag X2000 klockan 6:20 från Stockholm Central mot Malmö. Fast jag stiger ju förstås av redan i Nässjö och byter där till krösatågen mot Vetlanda. Det blir en härlig tid, som jag längtar betydligt mer efter än morgondagens afton.

Julafton är en mysig dag, men inte på långa vägar lika mysig som smålandsmys. Och vilken tur att jag tycker så, för smålandsmys inträffar ju oftare än en gång om året.
Men det ska bli göttans imorgon. Mat, mat, mat. Och sötsaker. Mumma.

Dagens ordverifiering: lialgseh

lördag, december 22, 2007

Sömnrubbningar

Ibland får jag skylla mig själv som sover med telefonen på (någon kan ju vilja något viktigt), för i natt väcktes jag först vid tvåtiden av min pappa som ringde och undrade om jag var vaken och sen vid nio så fick jag sms, fast jag nog helst hade sovit i en timme till.
Jag får glädja mig åt att jag drömde en dröm som var både spännande, lite läskig och härlig. Mycket bättre kan det inte bli.

Förutom att jag har varit och handlat på Flygfyren så har det här hittills varit ännu en slapp dag. Men snart, när jag är ätit upp min fil och bloggat klart och stängt av datorn, då ska jag gå (punktering på cykeln ju) de dryga tre kilometerna till Harsjövägen och så ska jag träna där. Och äta middag.

Ambitionen var egentligen att jag skulle vara där klockan 16:00, men det är blott en halvtimme dit, så det är kanske lite väl optimistiskt.

Men men, det ger inte plats för mycket mer nu.


Dagens ordverifiering: oipxrgbt

Systertid

Ojdå, idag har jag inte hunnit skriva något innan timmen blev slagen och dygnet dog ut.

Men jag har varit företagsam idag. Eller ja, jag latar mig som få på morgonen. Imorse tror jag det gick omkring två och en halv timme från uppvaknandet till det rena, borstade och klädda jaget. Men det är så skönt så.

Jag har tillbringat dagen med att gå lite på stan. Inköpte en bok för det presentkort jag fick på Roslagsbokhandeln av jobbet. Hade först lite svårt att välja vad jag skulle ta för bok, men så fastnade jag lite för en, Nefertiti (med undertiteln "Dödsboken"), som enligt baksidan handlar om Egypten på 1300 f.Kr och en slags brottsutredning där. Och jag tyckte det verkade lite spännande, så den tog jag till kassan. Och kassadamen gjorde ju saken bättre genom att utbrista:
"Åh, men vilket bra val! Den här är jättebra, jag håller själv på att läsa den nu! Riktigt spännande."
Härligt, det gjorde ju att jag kände att det var ett bra val.

Sen gick jag hem och satte igång med nyttogöra som ugnsrengöring och kylskåpsurtorkning och skåpet-under-diskbänksstädning.
Ugnen var verkligen i behov av rengöring, för svampar och trasor blev helt svarta och feta. Smått otrevligt måste jag säga. Men nu är den ren och fin!

Resten av dagen har jag tillbringat på Harsjövägen med min syster. Våra föräldrar är på en 40-årsfest, som jag skjutsade dem till + några av deras vänner. Jag och syster min åt hämtmat (från mitt gamla jobb), såg på film och klädde granen. Hade väldigt roligt med henne faktiskt, Det var rätt länge sen det vara var hon och jag så länge.

Men men, nu är det The 4400, och set kan jag inte missa en gång till. Har missat det de senaste två veckorna redan.
Över och ut.

Dagens ordverifiering: dsdyxco

torsdag, december 20, 2007

Sol och fläckar

Det här har till stora delar varit en härlig dag!

Solen har skinit precis alla de få timmar som den var uppe, vilket ju är mycket härligt i dessa tider av mörker och åter mörker. Dessvärre har det här fått det tjocka lagret rimfrost att börja tina upp, så landskapet är inte lika vitt som tidigare.

Jag tog en riktig segmorgon och gick så småningom ner på stan för att besöka frisören. Antog att det skulle vara mycket folk i kö där, av folkmängden på stan att döma, men det satt bara en kvinna och väntade när jag kom, och hennes tur kom strax därpå, så sen var det ju jag som stod först på tur.
Frisören jag fick har inte klippt mig på väldigt länge, men hon rapporterade att resten av familjen hade varit inne och klippt sig igår och frågade hur det var med fotbollen osv. Jag förstår inte hur de kan komma ihåg allt! Det går ju över en månad mellan de gångerna jag klipper mig, men ändå så minns de flesta många detaljer. Just att de kopplar ihop mig med resten av familjen är ju väldigt bra jobbat, för vi har inte varit inne i frisörsalongen samtidigt på år och dagar.
Jag fick när, när hon hade klippt klart, känna mig riktigt snygg. Tyvärr blåste det lite ute, så jag var inte fullt så snygg när jag kom hem.

Sen satte jag mig och byggde lite i Sims i väntan på besiktningstiden 15:10.

När timmen var slagen så var jag rätt nervös, dels för det lilla läckaget i motor och dels för att mitt helljus är dåligt.
Och jag fick fog för min nervositet, bilen underkändes såklart. Suck och stön. Men inte så att jag måste ombesiktiga i alla fall, och läckaget fick jag ingen kommentar om, utan det var strålkastarna. Och själva anmärkningen rörde att strålkastarglaset var spräckt. Så ja, det måste jag ju ta i tu med nu. Evenuellt måste reflektorn där inne bytas också (på båda sidor kanske till och med?), så pengarna kommer ju slungas ur plånboken med ljusets hastighet. Som tur har jag i alla fall en buffert att ta av, men ja egentligen skulle jag ju behöva göra något åt golvet i badrummet också. Och det känns ju trist om bufferten skulle ta slut.
Ja, det är tvehågset. Men men, jag ska väl överleva den här julen också. Speciellt som jag har blivit bjuden på middag idag. Tur det, för jag har inte ätit någon lunch idag. Såhär innan lön (imorgon) så får jag spara in på det som går.
Det gör att jag kan spara den nedfrusna köttfärssåsen som jag hade ställt på tining och äta den senare i veckan. Söndag troligen.

Men ack så smidigt om bilen hade gått igenom utan anmärkning.

Dagens ordverifiering: qxgtb

onsdag, december 19, 2007

Men tjenare!

Jag var ute och spatserade en sväng nyss. Eller mer rakt på: jag gick till Flygfyren och handlade. Hade tänkt mig en budget på 105 kronor att hålla mig till, så att jag kunde betala med de få kontanter jag har, och därmed spara på de få slantar som finns på kontot till besiktning och sånt.
Men, direkt när jag klev in genom spärrarna efter att ha tagit en scanner, så var där ett ostprovskarstånd, och jag skulle ju faktiskt köpa en ost, bland annat, så jag ställde mig och smakade och köpte sen en av dem. Men den kostade 45 kronor såg jag på scannern sen, så budgeten sprack väldigt snabbt. Det hela slutade på omkring 145 kronor också. Men så tog jag inte den billigaste deodoranten jag hittade heller, utan den mest väldoftande. Tror jag, jag luktade ju inte på alla.

I alla fall, det jag ville komma till var att när jag gick hem tänkte lite på olika hälsningsfraser. Det finns ju så många olika sätt att hälsa på folk, både genom ord och ensamma gester och mer tvåsamma gester och ja, jag vet inte allt.
Det är ju liksom skillnad på att kort och gott säga "hej" till någon, mot att säga "Heej!". Jag tänker mig det första som ett korthugget och blygt hej, där den hälsande knappt ser en i ögonen då det sägs, medan det andra är mer vamt och med ett leende till och med. Jag säger nog oftast upprepningen "hejhej!" i allmänhet, men tror och hoppas att jag säger "Heej!" alla de gånger då jag är glad att se den jag hälsar på. Och det är ju rätt ofta som man är glad över att se någon, i alla fall jag. Jag är glad att se familj och vänner och arbetskamrater och trevliga grannar och expediter, speciellt när de visar sig vara glada att se mig. Annars dör ju den glädjen bort rätt snabbt.


Anledningen till att jag kom att fundera över det där är att när jag kom hem från jobbet, så satt det en av gårdens rökande tonårskillar, som jag inte tror att jag har hälsat på förut, tillsammans med en av gårdens rökande tonårstjejer, som jag har hälsat på flera gånger förut. Med hälsa menar jag ju såklart inte ta i hand och presentera sig och hela den biten, utan bara att heja. I alla fall så sa jag nog "hejhej", för jag har lite svårt för att gå förbi folk som jag ser ofta utan att heja, och tjejen svarade "hej" tillbaka, och killen sade "tjenare!"
Tjenare, så säger jag aldrig, och i synnerhet inte "tjenaretjenare!" eller "tja!". Och jag har ingen som helst aning om varför egentligen, jag har liksom aldrig sagt så. Undrar om det har med min uppväxt att göra eller vad det kan vara? Far min säger ju ofta "tjena" till folk och det händer nog att mor min gör likadant. Så jag vet inte.
Däremot så varierar jag nog hälsningsfraserna i skrift betydligt mer. Hur nu det kommer sig? Så är det i alla fall. Rent muntligt så använder jag nog bara tjena då jag säger "men tjena mittbena!", och då menar jag ju inte det som en hälsning, utan det är ett uttryck för stor skepsis från mitt håll.
Nåja, sådär gick tankarna lite, och jag kom egentligen inte fram till något.

Men dagens viktigaste faktum måste ändå vara den att jag nu har semester i 13 dagar! Härliga tider. Jag hoppas bara jag tar mig för lite sånt som jag har tänkt att jag ska göra, som typ urtorkning av kylskåp, ugnsrengöring och diverse andra nyttomål.
Nyttomål vet jag inte om det är ett existerande ord ens, men jag tycker det framgår tydligt vad som menas.
Skönt är det i alla fall, betänk bara; jag slipper gå upp klockan fem eller före i nästan två veckor, med undantag för den 28 december då jag åker med tåg från Stockholms Central klockan 6:20. Då ska jag dock sova natten före hos Tove i Flemingsberg, så resan till centralen bör gå aningens snabbare än om jag åker hemifrån mig. Så kanske jag inte måste gå upp mycket före fem då i alla fall.
Och ingen dagisstädning heller! Nu är det väl inte enormt döjobbigt egentligen, men tanken inför varje städomgång är alltid lika överväldigande och uttråkande. Och det slipper jag ju för ett tag också.

Nu sitter jag här och har tvättstugan, bokade om en tid från i övermorgon till idag istället, för nu var korgen proppfull. Och tvättstugan såg ut att ha varit ledig hela dagen, så jag började en halvtimme innan utsatt tid också, och ska nu ta ut min vittvätt och och fylla den med ytterligare en omgång färgad tvätt.
Och jag ska definitivt ha min vattenspruta med mig då det är dags att mangla lakan, för det var ju verkligen en vinst sist. Jag slapp helt och hållet stötarna som uppkommer av det statiska som blir när man drar bort lakanet från mangelduken allt eftersom. Och det blev slätare också.
Så nu ska jag ner. Adjö för denna gång.

Dagens ordverifiering: npkzjhm

tisdag, december 18, 2007

Överfull brevlåda

Jag klev upp klockan fem imorse och glömde helt bort att programmera videon för att spela in nyhetsmorgon där en lunarbekant idag skulle få skarapa trisslott, attsingen också.
Men jag hade nästan inte väntat mig annat heller, för igår gick jag visserligen och lade mig redan klockan 21:30, men så läste jag ju.
123 sidor kvar av Harry Potter hade jag, och jag hade ju redan kvällen innan slutat på ett rätt fängslande ställe. (Ja, jag törs stå upp för mig och säga att Harry Potter fortfarande fängslar mig.) Men nu kändes det ju bara jättedumt att sluta läsa när jag närmade mig slutet allt mer, så det blev ju att jag läste ut boken och släckte lampan ganska precis vid tolvslaget.
Men boken var lite rörig på slutet, det var som att vissa saker skulle vara självklara, men som jag inte alls förstod hur det kunde vara så. För de insatta tänker jag främst på Dracos roll.

I alla fall så bidrog det till fem timmar sömn, och för övrigt måste jag ha somnat väldigt direkt när jag släkte lampan, för jag skrev ett sms klockan 23:57 och fick ett svar 23:58, men det hörde jag aldrig, utan såg det först på morgonen. Men det var ju tur i alla fall, för var enda minut sömn känns viktig sen när det skall masas upp på morgonen. Och jag var ju som vanligt helt morgonförvirrad då, så inte tänkte jag på videon då.

På jobbet sen då så fick barnen först hitta tomtens brev, som jag skrev igår, och sen leta efter julklapparna. Det var faktiskt inte en sån ryslig succé som jag hade trott. När brevet väl var hittat så ville inte alla lyssna på vad det stod, och sen när de väl hade hittat julklapparna så blev det lite tjafs om vem som skulle öppna vad och så.
Och mitt tålamod med gnälliga barn känns just nu rekordkort, så lite trött blev jag.
Jag tror tålamodsbristen beror på att hela min kropp nu vill vara ledig. Och efter morgondagen så är jag ju det också!

Jag plottrade snabbt som attan ihop en komplettering så snart jag fick besked att jag behövde komplettera min senaste rapport, och det är godkänt nu, så mitt lov blir precis så lovigt som jag ville.

Ett minus i protokollet är dock att det blir många dagar att göra både lunch och middag på, och med svajig ekonomi så blir det inte mycket till matlagning.
Idag hade jag hoppats att jag skulle kunna komma på något bra substitut till matlagning, men jag tittade flera vändor i kyl, frys och skafferi och blev allt hungrigare och mer matfixerad, utan att hitta något, så till slut fick jag ta mig samman och steka korv.

När jag kom hem idag så var det proppfullt i mitt brevinkast. Det var tre julkort (äntligen börjar de trilla in. Har ingen aning om mina som jag postade för ungefär två veckor sen har kommit fram ännu), tre vita kuvert från Vägverket, ett från Trygghansa och så min nya registreringsskylt som jag har beställt. Den var liksom inkörd ända i botten på uppfångarkorgen, men stack fortfarande upp ur brevinkastet, så jag kunde inte ta ur den ur korgen från insidan, utan fick öppna dörren ut i trapphuset och stå där och lirka en bra stund innan jag fick loss den. Men inga grannar gick förbi under tiden.
Anledningen till att jag har beställt en ny registreringsskylt är att bilen ska besiktigas på torsdag och den har delvis trasig registreringsskylt i fram, och det är sånt man kan kugga på, så jag kände att jag inte hade något val.
Och jag tänkte att det kostar väl massor, men faktiskt så fick jag en faktura på blott 60 kronor, så det var inte så farligt.

Apropå julkorten så fick jag ett från mäklaren som sålde den här lägenheten till mig. Det var ju väldigt länge sen vi hade med varandra att göra nu, för det var ju i mars jag flyttade in, men ja, det var ju trevligt. En penna fick jag med också.
Jag själv lade ett julkort i bostadsrättsföreningsstyrelsens brevlåda igår också, för jag hade så många över och tänkte att de behöver lite uppskattning också. Minns ett möte jag var på i höstas där de sa något om att det är ett väldigt otacksamt jobb att sitta i styrelsen, så ja, jag tänkte att jag skulle vara lite tacksam då istället.

Nej, om jag skulle ta mig för något vettigt..

Dagens ordverifiering: ncqcx

måndag, december 17, 2007

Ho ho, I'm a Pirate!

Idag har jag haft en av de långa arbetsdagarna igen; 8:30-19. Därför är jag lite småtrött nu och orkar nog inte skriva alltför mycket.

Men jag kan berätta att jag har författat ihop ett brev ifrån tomten, som barnen ska få hitta imorgon och sen leta efter julklappar.
Jag skrev brevet på datorn, men med ett sånt här handstils-typsnitt (verkligen inte comic sans), sen rev jag bort alla raka kanter på pappret för att få det att se lite mindre fabriksmässigt ut, och så eldade jag lite i en kant också, och la det sen i en bytta med te, som jag ställde in i kylskåpet och lät stå där i nästan en timme.
Sen fick det hänga i torskåpet i nästan en timme också, så nu det gulnat, styvt, lite bränt och ojämnt.
Jag tänker mig att tomtens brev är lite av en skattkarta, och vem vet, det bor kanske en pirat i honom?

Jag har fått respons via både mail och kommentarer på inlägget jag skrev om att jag hade bytt glödlampa i min jordglob förresten (Stolt nej-sägare hette det inlägget), av folk som inte vet hur man byter glödlampa i jordglober. Jag kan ju inte säga att det finns något allmängiltigt sätt som fungerar på alla sorts glober, men på min så skruvade jag på en platta uppe vid nordpolen, sen lossade jag axeln som löper mellan nord- och sydpol (den som håller fast globen), och lyfte därefter av globeln från sockeln där den trasiga lampan satt, och där det nu sitter en ny lågenergilampa.
Svårare än så var det inte, men jag antar att man kan ha mer svårhanterliga glober.

Dagens ordverifiering: emksb

söndag, december 16, 2007

Ägg, ägg, mera ägg

En riktig slapparsöndag är vad jag har haft, gud så skönt.

Har bara satt foten utanför dörren då jag gick till Flygfyren för att köpa lite mjölk och bröd och juice (juice köper jag varje gång jag är där, det tar ju slut så fort), i övrigt har jag hållit mig här hemma.
Anledningen till att jag gick och inte cyklade till Flygfyren är inte minusgraderna och frosten, nej det cyklar jag gladeligen i, men jag har troligen punktering på mitt bakhjul. Igår när jag cyklade till Harsjövägen så tyckte jag att det gick ovanligt trögt och att jag kände alla små gupp i baken väldigt väl. När jag så kom fram så lånade jag cykelpumpen och pumpade upp däcket igen. Men när jag sen skulle hem flera timmar senare, så fanns det återigen ingen luft. Så det var en riktigt trög hemfärd.

I övrigt har jag roat mig med The Sims idag. Har framför allt hållt mig till företagande där, och skött om de olika företag som mina simmar har startat.

Nyss skulle jag till att koka ägg, vilket jag faktiskt aldrig har gjort förut, så jag kollade upp koktid på internet och så. Ville ha ett hårdkokt ägg till de räckmackor jag ämnade göra till middag nämligen.
Så jag tog fram ett av de två ägg jag hade kvar, lade det på diskbänken och vände mig om för att lägga tillbaka kartongen med det sista ägget i kylskåpet. Men då hörde jag ett "krack" och när jag vände mig mit diskbänken så hade ägget plötsligt försvunnit ur sikte. Shit, föll det ner på golvet? tänke jag och spejade febrilt i mitt fönsterelljusstakesupplysta (därmed rätt dunkla) kök, men jag kunde inte se något ägg någonstans. Men när jag gick närmare så såg jag att det hade rullat ner i diskhon, och var till synes välbehållet. Tack och lov, hann jag tänka. Men så lyfte jag upp det och såg att det var alldeles sprucket. Det kan man ju inte koka, tänkte jag och kastade det lite vemodigt. Tycker inte om att kasta mat.
Så kokade jag det andra ägget då, men det sprack under kokningen, så vattnet skummade väldigt och det rann ut lite äggvita som dock höll sig fast vid skalet. Det blev ett gott ägg i alla fall, och kanske att jag hade kunnat koka det första också, eftersom nu det andra också blev spräckt.
Nåja, man ska inte gråta över spillda ägg.

Helgen susar som vanligt på med vindens fart och imorgon är det måndag igen. Men jag jobbar bara måndag-onsdag den här veckan, sen har jag semester! Woho!
Tycker kommer jag ju att behöva plugga lite, men det ska jag klara av snabbt.
Och på torsdag ska bilen besiktigas. Det ska bli intressant.

Dagens ordverifiering: qwkhhn

lördag, december 15, 2007

Kreativ kväll

Denna lördag sticker inte ut från mängden genomsnittliga lördagar i mitt liv. Jag vaknade vid niotiden, satte igång radion och låg i sängen och lyssnade på Morgonpasset ett tag innan jag klev upp.
Sen, när de vanliga morgonprocedurerna med hygien, frukost osv. var avklarade så drog jag igång med städning av modell större. Tacksamt för minusgraderna ute, då det känns extra bra att hänga ut sängkläder på vädring då. Sängkläder som i kuddar, täcke, bäddmadrass och överkast alltså. Påslakan, lakan och örngott lade jag förstås i tvättkorgen.

Och nu återstår träning för denna dag, och egentligen så skulle väl bilen behöva tvättas också denna helg, för gul som den är, så syns ju skiten alltför fort. Men men, det blir ju ingen handtvätt i minusgrader, och att åka till Statoil har jag inte råd med.

Och middag med familjen återstår också förstås.

Jag är nöjd med att ha det upplägget för mina lördagar, det är så skönt.

Igår satt jag och lekte med de bilder jag har tagit på alla i personalen på jobbet, och satte ihop en liten tävling som jag kallar "Gissa truten", där allas munnar finns på bild, och där mina kollegor ska gissa vems som är vems. Det hela lade jag upp på intranätet igår vid ettiden på natten, men än har det varit ljummen respons.
Detta uppslukade mig så, att jag helt glömde bort The 4400! Ack och ve, jag som dessutom missade förra veckans avsnitt också, i och med att jag var i Stockholm då.
Men men, jag ska nog överleva.

När jag städade så fann jag, under mitt skrivbord, en liten påse med snören att binda fast julkulor i. Jag tyckte ju att jag hade sett en till sådan då när trådarna tog slut för mig då jag fixade med min julgran, men tänkte inte på att leta ordentligt, utan klippte ju istället av små bitar av det guldfärgade bandet som hade omhuldat den låda som kulorna var i, och knöt fast dem i kulorna istället. Bah, men nu har jag å andra sidan många reservtrådar.

Min prognos är att det blir kallt att cykla till Harsjövägen idag.

Och dagens utrikiska kommentar: Bra att något har beslutats på Bali, synd bara att USA som vanligt får maska till det och inte ha med några konkreta siffror på hur mycket utsläppen ska minska, bara att de globala utsläppen måste minska drastiskt. Det är ju rätt lätt i ett sånt läge att fortsätta som förut ändå, och vifta lite med sina atombomber och säga att omvärlden får stå för den drastiska minskningen.

Och täppt i näsan är jag, men jag tror nu att jag har passerat de tio dagar som man i följd får använda nässpray, så det är väl bäst att hålla sig undan den nu. Jag har verkligen tagit nässpray varje dag sen tisdag förra veckan, och det blir enligt mina beräkningar precis tio dagar mellan tisdag då och fredag igår.
Det är tur att man kan andas med munnen också.
Men tänk så hemskt, om man blev kidnappad eller något, och fick munkavle, och samtidigt var helt igentäppt i näsan? Det skulle ju inte gå att få någon som helst luft då. Hualigen.

Dagens ordverifiering: adavlkp

fredag, december 14, 2007

Färgseende

Jag fick en inbjudan till någon applikation på Facebook av min fotbollskollega Tore, i vilken man kunde testa sitt färgseende för en stund sen. Och jag vet sen innan att det är någon form av vajsing med mitt färgseende, men kan inte riktigt sätta fingret på vad det är frågan om. Och facebooktestet var ju inte så högkvalitativt, i och med att man bara fick gissa mellan olika sifferkombinationer, och alternativet att man inte såg något alls fanns inte med, så ja, jag sökte upp ett annat test och gjorde det.
Och jag vet inte om jag blev så mycket klokare av det!


På denna bilden skulle man se siffran 6, och med avvikande färgseende ser man ingen siffra alls. Jag ser ingen siffra, men jag ser vissa färgavvikelser, så ja, ett avvikande färgseende kan det kostateras att jag har.

Här ska man se 45, men jag ser förstås ingen siffra.


Här ska man inte kunna läsa något, men röd-grönfärgblinda ska kunna se en femma. Jag ser ingen femma, så röd-grönfärgblindhet verkar det inte vara.


Och här ska normalseende läsa talet 26. Det ur beskrivningen som bäst stämmer in på mig är att jag kan urskilja båda siffrorna, men möjligen att tvåan framkommer lite tydligare. Fast båda är väldigt otydliga tycker jag. Det är i alla fall ett tecken på lätt nedsatt grönseende.


Här ska man se talet 42, och det gör jag, men väldigt vagt. Fyran är lite mer framtydande, så det är också tecken på nedsatt grönseende.

Här är det olika linjer att följa beroende på vilket färgseende man har. Jag ser vissa färgade streck, men utan att se facit (som jag ju gör här), så skulle jag inte veta hur man sammanfogar dem till en snirklig linje, så alltså får man säga att jag inte kan följa någon linje. Det gör mig till helt färgblind.

Så jag vet inte riktigt vad det här resulterade i. Jag ligger någonstans mellan nedsatt grönseende och total färgblindhet, verkar det som. Men total färgblindhet har jag ändå inte, för jag kan ju se vissa färgkombinationer som helt färgblinda inte ska kunna se.

Nåja, det här är inget jag oroar mig för ett så. Jag ser världen precis lika vackert som du (och troligen skarpare också, för bortsett från färgseende så har jag helt perfekt syn), så jag lider inte.

I've got a bad feeling...

Jag är helt säker på att jag kommer få komplettera på min senast inskickade rapport, för min mor hade fått det, för att hon hade missat en del i uppgiften, och den delen missade jag också! Ååh, jag vill verkligen inte!! Min julledighet skulle jag ju inte skriva minsta rapportrad på. Suck.
Men det kan ju vara så att jag får tillbaka svaret från läraren innan ledigheten börjar, och att jag någon kväll hinner fixa till det, men ja, motivationen är nere på noll nu. Jag har verkligen ställt in siktet på ledighet nu, för nu har jag bara tre arbetsdagar kvar innan jag har tretton välförtjänade lediga dagar (varav fem är semesterdagar, de andra sju är röda och helgdagar). Nej, tvivale för att behöva komplettera! Och ja, nu har jag ju inte fått tillbaka något från läraren än, men logiskt sett så måste ju jag också kompettera.
Fast jag ska baske mig ifrågasätta det, för jag ser inte riktigt syftet med att beskriva Reggios "forskande barn" när jag valde att skriva min rapport utifrån Freinet-pedagogiken, och det stod fritt att välja pedagog, Reggio var inget måste. Nej, jag ska vässa mina näbbar och klor.

Klorna behöver nog inte så mycket vässning förresten, för mina naglar måste verkligen klippas. Det är nog en vecka sen jag gjorde det, så de är betydligt längre nu än vad de var då.

Nåja, det var trivialiteterna. Globalt sett så blir jag irriterad på USA som inte vill ha några bindande siffror på vad som måste förändras för att komma till bukt med det här miljöhotet som hänger över oss alla.
Jag vet inte vilka argument man kan tänkas ha till att inte försvara miljön, och jag tycker alla borde tänka på att vår miljö borde vara den allra viktigaste frågan på väldigt många plan, för om miljön kollapsar helt, så har vi ingen värld och mänsklighet att ha andra frågor och problem att ta i tu med. Miljön är verkligen prio ett, och nu är den ju på väg att säga upp sig, och jag förväntar mig verkligen att maktens män (det finns förhoppningsvis kvinnor i truppen också) som är samlade på Bali verkligen kommer fram till något konkret som verkligen leder till handling, och inte bara återigen diskuterar och resonerar fram och tillbaka utan att något görs.
För det är inte tomt prat som den här planeten behöver.

Dagens ordverifiering: dwetuxv

torsdag, december 13, 2007

Klämtande, flämtande ljus i hår

Lusselälle, elva nätter före jul...

Eller heter det "lusselelle"? Jag kör på lälle i alla fall.

Imorse anlände vi pedagoger (ja, trots att jag inte är utbildad ännu, så är jag ju faktiskt en pedagog. Fin titel.) till arbetet på vår avdelning klockan 6:00 imorse, trots att våra egentliga starttider idag var 7:30, 8:30 (min) och 8:45, detta för att förbereda vårt utomhusluciafirande för barnens föräldrar och övriga nära och kära, som skulle gå av stapeln klockan 7:00.
Jag börjar dock bli van att kliva upp före klockan 5 på morgonen, följer med spänning tävlingen "steg för steg" vars ledtrådar sänds ungefär klockan 5:20 i radioprogrammet Vaken i P3 & P4. Brukar höra ledtråd nummer två på tisdagar och alla tre på torsdagar, men lösningen missar jag vanligen, eftersom jag sällan behöver gå upp så tidigt på fredagar. Och hur trevligt radioprogrammet än är, så värderar jag sovmorgon högre. Sen går det ju att lyssna på internet, men ja, det faller mig väldigt sällan in. Jag brukar bara lyssna på något på nätet om jag själv har medverkat genom mail eller så, vilket händer då och då. Jag är inte så modig så att jag ringer in, men jag mailar ofta när det handlar om saker som jag har någon slags rotad relation till.
Något jag någon gång skulle vilja ringa in till är P3-programmet Christer's tävling "Sanning eller bullshit", för det tycker jag är en riktigt rolig tävling. Men jag har inte riktigt modet, och ja, det vore ju lite pinsamt om jag slogs ut det första jag gjorde.
Nåväl, det var inte alls det här jag skulle skriva om, utan om vårt luciafirande.

Det förlöpte väldigt väl, var jättemysigt ute, trots att det var kallt. Äntligen kom minusgraderna till oss, så frosten låg som ett stjärntäcke över skog och mark, samtidigt som stjärnorna också gnistrade på den nattsvarta himlen. Vi hade tänt marschaller och ljuslyktor som vi hade satt och hängt upp här och där, så det blev väldigt mysigt och stämningsfullt.
Det kom rätt mycket folk och tittade på också, trots den tidiga timmen, så det var ju roligt. Barnen var väldigt duktiga också, trots att många av dem inte är vana att kliva upp så tidigt.
Men riktigt stolt över våra barn blev jag när vi sen gick till kyrkan och tittade på skolbarnens avslutning. Vi hade fått en bänk reserverad längst fram, men blott en bänk till femton barn och tre pedagoger, plus en förälder som följde med oss. Han fick dock inte plats på vår bänkrad, för vi satt bokstavligen på varandra. Jag hade ett barn i vardera knäet, och i och med att de hade overaller på (överdelen neddragen dock), så blev det inte mycket till friktion mellan dem och mina byxor, så de gled fram och ner hela tiden, och jag som hade väldigt lite spelrum att jobba på, hade lite sjåigt med att få upp dem. Jag fick sitta med tåspetsarna i golvet för att få upp benen så mycket som möjligt, och det är ju rätt tröttsamt i längden. Men vad gör man inte?
Hur som helst så var barnen, trots att de precis hade klarat av sitt eget firande med bravur, och trots att de satt väldigt trångt och hade rätt varmt, så var de alla tysta och stilla och tittade intresserat på. Och när de väl behövde säga något så viskade de väldigt försynt, så ja, jag blev så glad då. Det är mer än vad jag förväntade mig faktiskt, för alla våra barn är vanligen inte så tålmodiga.

Imorgon är det ju fredag - veckorna flyger fram - och jag har som sagt sovmorgon. Börjar inte jobba förrän 10:30, så väckarklockan ställer jag på 9:00. Men jag betvivlar att jag sover så länge. Då måste jag nog hålla mig uppe rätt länge ikväll, och det vet jag inte om jag orkar, i och med den tidiga morgonen i morse.
Däremot så slutar jag inte så tidigt som jag egentligen skulle göra, jag sa idag ja till att jobba över två timmar eftersom den kollegan jag tidigare har nämt i sjukdomssammanhang nu har fått både feber och magsjuka. Stackarn! Men det stämmer precis in med det här med tre dagars inkubationstid, för det var i måndags som barn på hennes avdelning kräktes.
Och då stämmer det också på mig, att jag klarade mig. För jag borde också ha blivit sjuk idag, om jag hade smittats. Alltså, detta baserar på att jag har hört att inkubationstiden, alltså tiden från smittotillfälle, tills dess att sjukdomen bryter ut, vid magsjuka är tre dygn.

Lite nu och då så tittar jag på Boston Tea Party från kanal 5:s hemsida. Alltså, det går ju inte att komma ifrån hur briljanta Filip och Fredrik är! Jag tycker de kombinerar humor och allmänbildning med självbjuderi och charm på ett väldigt elegant sätt.
Anledningen till att jag tittar på det på internet i efterhand, är att det krockade med Prison Break, och jag prioriterade det sistnämnda. Och det gjorde jag ju rätt i, eftersom det betydde att jag både åt och sparade kakan.
Jag minns Filip och Fredriks första program. Eller ja, det som var det första för mig, och det som jag tror att de slog igenom i; Ursäkta röran - vi bygger om. Och det blev ett jäkla hallaballå i media om hur de drev med folk, bland annat Robinson-Emma och lurade henne att ha en tröja som det stod Treblinka på, samt fick henne att tro att massa andra nazisttermer hade med musik att göra.
I och med att jag själv inte var så jättegammal när det sändes, så kände jag heller inte till att Treblinka var ett koncentrationsläger då, men Emma var väl minst myndig i alla fall, för det måste man ju vara för att medverka i de flesta dokusåpor. Och säkert var hon några år över 18 också. Det jag menar är att jag tycker hon får (fick) skylla sig själv, man kanske måste tänka sig för vilka forum man ställer upp i, och kanske att man ska räkna sina IQ-poäng lite också. I och för sig så har IQ inte med allmänbildning att göra, men jag tror min parallell ändå förstods. Man kanske inte ska vara så mediakåt, helt enkelt.

Och dagens hurra! blir att jag idag kom ihåg min tvättstugetid! Det vet jag inte när det senast hände, att jag verkligen fick min tid från den tid jag hade bokat. Det känns betryggande ur alzheimersaspekt. Dessutom startade jag tvätteriet omkring en halvtimme tidigare, för tvättstugan var obokad. Och jag hade väldigt lite tvätt, så snabbt gick det.

Dagens ordverifiering: tsqemtvs