söndag, september 30, 2007

En tid av liv

Ännu en toppenhelg är förbi.

Men jag är så nöjd med livet! Åh, det har varit så underbart. Men, underbart är ju, som alltid, kort.

Älskar.

Herbert blev nervösare när jag fick besök också, så han gömde sig under soffan konstant till att det var dags att åka hem på lördagseftermiddagen igen. Stackars katt, han är en nervös krake. Men ack så söt.

Nu har jag tvättstugan (och det var på tiden), plus att jag måste plugga (hu så bråttom det börjar bli).

Puss

Dagens ordverifiering: cpxxu

fredag, september 28, 2007

Celebrate good times, come on!

HIPP HIPP HURRA!
Idag fyller pappa Lundebring 50 år.
*pompa & ståt*

Det har varit en fläng dag. Jag började livsfarligt:
Klockan väckte mig 4:43, och jag hade ju bestämt att jag skulle gå upp 4:45, så jag tänkte, i min REM-sömnsstörda yrvakenhet, att "jag kan ju ligga i två minuter till".
Som sagt, livsfarligt!
För jag somnade ju om, det kan ju vilken IQ-fiskmås som helst räkna ut. Som tur var, så vaknade jag till sans blott en minut senare, och då insåg jag att det inte fanns annat att göra, än att gå upp liite tidigare än planerat.

Sen åkte jag till jobbet och hade en kort och trevlig dag. Bara åtta barn på avdelningen också, så det var så skönt. Vi ringde upp far min och sjöng för honom på samlingen, och han blev så rörd och glad.
Jag fick sluta tidigare än 13:00 också, i och med lugnet och att jag hade massor att göra.

När jag så kom till Norrtälje igen så åkte jag till glasmästaren för att hämta ut den stora tavlan (föreställandes mig och min syster), som har varit det stora presentprojektet från mitt håll.
Först skulle själva fotot tas, men då visade det sig att min kamera var trasig, så det blev förskjutet.
Sen skulle bilden redigeras, så att störande moment i bakgrunden försvann, och det var inte jättelätt. Slutade med att jag satt i paint och klipte och klistrade små rektanglar som jag flyttade på och hade mig.
Det blev dock rätt bra till slut. Inte proffsbra, men verkligen bra för en amatör som jag.
Och så skulle den framkallas, och det blev i Fujis största format (i alla fall det största jag fann på internet); 50x75 cm. Och i och med att jag ville vara på den säkra sidan så framkallade jag två foton, i fall den jag hade redigerat skulle visa sig ha sämra kvalité i det stora formatet. Och det gjorde ju den biten dubbelt så dyr.
Och så var det projekt ram. Ett foto måste ju ramas in.
Så syster min och jag gick på stan i lördags, med ett bestämt mål; tavelaffären. Där sätter jag annars i stort sett aldrig min fot. Har köpt en annan, mindre ram där, en gång. Men när vi kom fram så möttes vi av skyltet "stängt för semester" och så stod den dagens datum och realtidens morgondagsdatum, i och med att han fyller år idag, så hade ju morgondagen varit för sent.

Då gick vi till en närbelägen konstaffär på Lilla torget (i ena walinska gården, för er som är bevandrade i Norrtälje), men där hade de inga ramar. Så hon tipsade om glasmästaren då. Och jag hade ingen aning om att glasmästare säljer ramar, men då begav vi oss dit. Och anlände 13:15, men då hade de stängt en kvart tidigare. Och dagen därpå, söndagen, så var det stängt hela dagen.
Shit pommes, paniken kom krypande. De stänger där klockan 17 på vardagar, och jag skulle egentligen ha jobbat till antingen just 17 eller ännu längre hela veckan (utom idag), så jag fick plocka med schemat och kliva upp bra mycket tidigare en dag, för att kunna sluta tidigt och hinna gå dit.

Och det var ju i förrgår jag var dit, och det kändes ju lite sent inpå, i och med att de där ju inte säljer färdiga ramar, de tillverkar dem.
Men det var en vänlig man och han förstod mitt dilemma, så han lovade att ha den klar på fredag förmiddag, alltså idag.
Han skulle montera den också, så det var trevligt.
Så idag hämtade jag ut den.

Och slog in den. Herregud, allt mitt omslagspapper gick åt.

Sen gjorde jag en expresstädning av mitt hem, i och med att jag får finbesök om en ungefärlig timme. Jag hade putsat badrumsspegeln i ottan på morgonen, så nu återstod toalett och handfat där inne. Sen sprang jag runt med dammsugaren och sen blev det en hasting skurning också. Jag lade upp skurningen så att jag började med köket, tog stora rummet sen, och sen i hallen så började jag klä av mig, så att jag när jag kom till badrummet och tvättkorgen arbetade i bara kalsonger.
När det golvet var klart så hoppade jag omgående in i duschen och rakade mig därpå.

Sen for jag över till pappa. Förste gratulant på plats var jag, klockan hade inte ens hunnit bli 14. Men han fick inte se presenten förrän syrran kom hem från skolan, för den var ju från henne också. Glad blev han i alla fall.
Dessvärre så upptäckte vi att det verkar vara smuts på själva fotografiet, bakom glaset. Det tycker jag är dåligt av glasmästaren, för det blev himla fult i vissa ljus.
Men i övrigt så är det en jättefin tavla, med en fin silverram.

Han fick en till tavla, modell bordsvariant, som var ett målat porträtt av honom själv. Farfar känner någon konstnär tydligen, så han hade med ett fotografi som modell målat en härlig bild av pappa med ett cyklop. Den var både fin och rolig!

Ja så var jag med när kyrkofolket (som jag ondgjorde mig över i bloggen häromdagen, om inte just dem personligen) sedan kom för att fira honom. Pappa är ju kyrkogårdsvaktmästare.
Och det är alltid en speciell, och för mig, krystad, stämning när det ska fikas med kyrkofolk. Huga.
De började till exempel slå i psalmboken i bokhyllan efter en speciell psalm som prästen inte mindes om den fanns på riktigt eller om hon hade drömt den.

När de började bryta upp och gå så tänkte jag att jag skulle låna min systers säng och lägga mig där och både sova och lugna vår nervösa katt som låg under den och tryckte. Han är skygg när det kommer stora ansamlingar av icketysta människor. Och jag var ju trött efter den tidiga morgonen och den hektiska dagen.
Men då kom farfar och hans Ingrid precis, så jag fick hålla mig uppe ett tag till. Men i och med att jag både hade ätit tre bitar smörgåstårta och en kaka, så var jag inte alls fikasugen, så till slut ursäktade jag mig och lade mig. Jag tog fram Herbert först, så han fick ligga på min mage. Min mage är ju dock inte så bred, så till slut lade han sig bredvid istället. Sötkatt.

Och senare kom släkten. Inte hela dock. En morbror med familj, liksom en farbror och en faster, båda med familjer, saknades. Inga av mina kusiner dök upp under den tid jag var där heller. Vet ej om det blir något. En kusin sa att hon tänkte ge pappa en kattunge, men det avrådde jag ifrån, för jag vet att han absolut inte vill ha en katt till. Inte för att han inte tycker om Herbert, men han är ingen direkt kattmänniska, och jag tror hela vår familj är enig om att en katt räcker. Herbert är så känslig också, så jag tror att han skulle känna sig undanskuffad om det kom fler katter till huset.
Jag tror dock inte att det blir någon kattunge nu.

Och just för att Herbert är så känslig, så har jag honom här i lägenheten nu. Här får han i alla fall lugn och ro, även om han nu ligger och trycker under min säng, precis som han skulle ha gjort hemma, fast under systers säng istället.
Men det var ett stort stressmoment att komma hit också tror jag. Fast han vågade sig fram när jag kröp in under soffan (nydammsuget ju) för att göra honom sällskap.
Då smög han ut och gick och nosade lite i hallen. Sen återvände han dit under.

Jag själv får som sagt finfrämmande inom kort också, men det är ju bara en människa, och Herbert är inte så skygg för enskilda, kattvänliga, människor. Och de har träffats förr. Men kombinationen främmande lägenhet+bekanta dofter blandade med nya+relativt främmande människa är kanske inte drömläget för honom ändå, men jag tror som sagt att han trivs bättre här nu ikväll än hemma hos sig.

Och jag är så glad att jag har flyttat hemifrån i såna här lägen. Nu kunde jag åka ifrån ståhejet när jag kände att det var nog, och var inte tvungen att bo i det.

Vuxenlivet är toppen.

Imorgon blir det ingen blogg, kanske heller inte på söndag.

Dagens ordverifiering: newijcnw

torsdag, september 27, 2007

Det här är den första dagen

... i mitt nya liv.

Just den rubriken och den fortsättningen känner jag på mig att jag har haft förut. Men så är det ju så med livet; det blir nytt hela tiden.

Nu stämmer det dock inte på så sätt att dagen ännu inte har inträffat, och det var dessutom igår jag fick beskedet, så den här dagen har inget med saken att göra.

Nej, det är från första november som jag får en tillsvidareanställning! Tänk det, det tycker jag är ytterligare ett ordentligt kliv in i vuxenlivet.
Nu kan man kanske tro att jag redan har en tillsvidareanställning på förskolan, men nej, jag har jobbat under de förutsättningarna att jag fått kontrakt för en termin i taget, plus att mina fasta arbetstider endast har varit knutet till det aktuella behovet av extraresurser. Så det har ju varit en form av osäkerhet, i och med att jag av och till inte har varit schemalagd för speciellt mycket. Men eftersom det numera är en rätt stor arbetsplats med många anställda (över tio tycker jag är många), så är det i stort sett alltid någon som är sjuk, ledig eller vårdar sjukt barn.

Men nu blir tillvaron mer stabil. Det innebär också, antar jag, att jag slipper dessa berg-och-dal-baneliknande pedlingar i arbetstimmar per vecka, då jag som denna vecka jobbar väldigt mycket, sju timmar över full tid, och andra veckor jobbar jag inte alls så mycket.

Och semester. Jag tror och hoppas att en tillsvidareanställning medför en lagstadgad basis över hur semestern ska se ut. Nu har jag ju redan börjat planera för semestern på så vis att jag sätter undan semesterersättningen för att kunna använda den som en månadslön sen vid en eventuell semestertid. (då jag annars blir lönlös... eh, utan lön alltså).

Men ja, jag måste forska mer i hur det blir mer exakt.

Det känns väldigt bra i alla fall. Och jag ska ju få vara på "min" avdelning också, och det är bra.

Imorgon är det dagen då massa saker händer. Eller då jag har massor att göra. Tur att jag kliver upp före klockan fem i alla fall, så att jag hinner med allt.
För, först ska det jobbas.
Sen måste jag hämta pappas present och slå in den (det senare lär vara ett projekt av tidskrävande karaktär)
Och jag måste städa
och handla
och eventuellt ta emot våtrumsinspektörer (men om jag inte är hemma så tar de sig in ändå).
Och jag måste också åka och fira min far
och åka hem och ta emot besök.
Sen måste jag njuta av livet.

På något vis måste jag även hinna författa nästa rapport. Den ska visserligen inte in förrän på onsdag, men schemat fram till dess är rätt späckat, så nu har jag lite ångest av det slaget också.

Men å andra sidan så fick jag tillbaka min senaste rapport, och jag har från och med den bytt lärare. Det var alltså den andra som från och med nu läser, betygsätter och kommenterar mina rapporter. Och skillnad märks.
Visst fick jag VG utan krusiduller, trevligt, men hon verkar lägga vikt vid andra saker än min första lärare.

Det känns som att det så smått barkar hän mot ett VG på utbildningen ändå, trots att jag egentligen har bestämt mig för att jag är nöjd bara jag blir godkänd. Men än är det långt kvar, så det är tidigt att uttala sig om egentligen.

Men jag borde verkligen sätta igång med pluggeriet. Fast jag tror att jag gör det lite senare ändå..

Dagens ordverifiering: odkhmpik

onsdag, september 26, 2007

Sniket

Igår fanns ingen tid till att blogga i och med att jag hade fullt sjå med annat.
Idag däremot, ska jag ta mig tid.

Igår jobbade jag till sent, sen behövde jag handla och betala räkningar och vips så var klockan Kyle XY och senare också Desperate Housewives. Tisdagar är trevliga tv-kvällar. Femman har fått till det där.
Men Desperate Housewives, ja det känns som att det är ett sånt program som har den stämpeln att man bör skämmas lite för att man hänger med i det, men det gör då rakt inte jag. Jag tycker visserligen att det är lite överdrivet ibland, men det är i övrigt både bra och roligt enligt mitt tycke.
Kyle i sin tur är ju underbart på alla vis.

Men det här med räkningarna har gäckat mig lite. Överst i räkningshögen låg min hyra, och av bara farten betalade jag två på en gång, för så gör jag ofta när jag känner att jag har råd. Men sen kom kommunalavgift, tv-licensen, pappapresentfaktura, personförsäkring, tidningsprenumerationsavgift (engångs dock) och kanske något mer. Minns inte riktigt. Summan av kardemumman var i alla fall att det blev en himla stor summa, i och med att jag dessutom spar min semesterersättning (drygt 2000) på ett konto, och sen sparar 2000 kronor/månad på ett annat konto. Så jag satte sprätt på drygt tio tusen kronor på en gång, och då landade jag på drygt två tusen kronor kvar på kontot, och det tyckte jag var lite magert att leva på en hel månad. Och då kom jag på! Jag hade ju glömt att betala ränta+amortering på 1297 kronor, och när det var gjort så hade jag ju i princip lite bottenskrap kvar på kontot, och då skulle jag ju också ha pengar till fortsättningen på pappas present, så obehaget kom krypande. Men jag fick helt enkelt föra tillbaka 1500 från sparkontot, så att jag har lite att röra mig med. Och så ska mor och syster bidra lite till presentkostnaden som nu är rätt saftig.

Och presenten har ju varit en stressfaktor i sig, i och med att jag inte har fått tag i det jag behöver och födelsedagen närmar sig ju med sjumilakliv. Men idag så fick jag tag i det jag behöver i alla fall, och så fick jag veta priset också. Hade ingen aning om vad det kunde komma att kosta, men det var rätt överkomligt. Speciellt eftersom han som jag var hos också åtog sig att sammanfoga de båda presentkomponenterna, vilket han egentligen inte alls var tvungen till. Himla hjälpsam och serviceinriktad karl. Dagens virtuella ros till honom!

Så nu känner jag mig rätt lättad och hoppas att ekonomin håller i en månad.

Från första november kommer jag att gå upp i arbetstid igen, och då på min vanliga avdelning där jag var hela våren. Det känns bra att få mer fasta tider och att bli mer rotad på ett ställe igen. Det som är synd bara är ju att jag gillar ju barnen på alla avdelningar väldigt mycket, så på så sätt skulle jag gärna jobba lika mycket med dem allihop.

Vad är det förresten kyrkan håller på med? Ska de ta bort vigselrätten helt och hållet, om det är så att de kan tvingas att viga samkönade? Det är så jag uppfattar debatten i alla fall, och det tycker jag verkar helt uppåt väggarna! Jag menar, ta bort för alla istället för att tillåta för alla? Det låter som barnen på dagis kan säga: "om vi inte gör som jag vill så bjuder jag ingen på mitt kalas".
Men å andra sidan, jag själv har ingen önskan om att gifta min i kyrkan, varken före eller efter detta utspel, för jag tycker mest att kyrkan är en omodern, icke-flexibel institution som jag inte känner samhörighet med.
Och då är jag både döpt och konfirmerad och har dessutom arbetat flera somrar inom kyrkan.
Men vad är det värt? Om jag kunde trycka på en knapp och få det ogjort så skulle jag nog göra det. Jobbet ångrar jag ju inte, för pengarna har kommit till sin rätt.

Om man tänker på framtida sakrament som jag har kvar, så är det väl bara vigsel och begravning, och jag kan gott och väl tänka mig att sköta båda delar på ett icke-religiöst sätt.
När jag dör så hoppas jag att det finns fler icke-religiösa begravningsplatser.

Det som är synd är ju att orglar för det mesta finns i kyrkor, och jag tycker orgelmusik kan vara riktigt vacker. Åh som jag skulle vilja höra Phantom of the Opera med orgel, stor orkester och kör i en atmosfär à la Uppsala domkyrka.
Men om en sån uppsättning någon gång skulle göras så är väl det ett dilemma att ta ställning till då.

Jag tycker i alla fall att det är tänkvärt, vad behövs kyrkan till? Jag tror inte på den gud som prästerna predikar om, så jag skulle nog säga att den för min del inte behövs alls. Så egentligen borde jag kanske går ur Svenska Kyrkan, som för att göra en markering.
Ja, det tål att tänkas på.

Nu borde och ska jag plugga.

Dagens ordverifiering: iempntd

tisdag, september 25, 2007

Bråda tider

Det här är en sån dag som har sugit musten ur mig.

Lönen kom idag också, och jag har hunnit göra av med nästan hela på räkningar och sånt jag hade liggande. Mindre kul. Kommande månad ser ut att bli den knapraste på länge.
Fast lite småpengar får jag för att jag har betalat allt på min och syrrans gemensamma pappa-present.

Men nu hinner jag faktiskt inte skriva mer, förlåt.

Dagens ordverifiering: igqfdmwk

måndag, september 24, 2007

Hurra för mig!

Igår besegrade jag den otäcke Nihilanth:en som var det sista att besegra i första Half-Life! :D Woho på mig, och sen fick jag äntligen veta lite mer om den mystiske kostymklädde man som har synts på skottsäkert avstånd lite då och då.
Ett evighetsspel kom till sitt slut.

Men nu är det ju så att hela spelet jag köpte heter Half-Life: Anthology, så det är omkring 2-3 spel till på, så jag har börjat lite smått på Opposing Force nu, men det har jag inte kommit långt alls på. Och inte vet jag om jag ska engagera mig så mycket i det, i och med att jag har lovat att låna ut spelet. Och så har jag ju lite skoljobb att tänka på också.

Dagen har varit lång. Men det är inte undra på, för jag räknade just ut att jag den här veckan kommer att jobba 47 timmar, alltså sju timmar mer än heltid, så det måste ju visa sig någonstans. Idag hade jag 10 timmar i barngrupp och en 1,5 timmes städning (enligt schemat, rent faktiskt blev det något mindre), men till historien hör att jag inte sov jättebra i natt heller. Eller till historien och till historien, men till min trötthet.
Det var nämligen så att när jag precis hade somnat in. Eller ja, inte hade jag sovit länge i alla fall, för klockan 0:34 så ringde mobilen. Jag brukar vanligtvis byta till min "sovande" profil på telefonen, den som bara tillåter mamma, pappa, jobbet och Johan att släppa fram några signaler, men det hade jag glömt, så ingen av dem var det.
Det var däremot inget oangenämt samtal alls, utan det var ju goa Anneli (inte helt nykter dock) som ville prata lite. Hon är för söt.
Samtalet fick dock ett abrupt slut när hon frågade:
- Du har comviq va?
- Nej tyvärr, så det här blir dyrt för dig...
- Va fan!
*klick*
Och först trodde jag såklart att hon hade slängt på luren när hon hörde att det kostade henne massor, men det slumpade sig så att hennes pengar tog slut i och med hennes svordom, så samtalet bröts. (Har jag förstått i efterhand).

Sen hade jag i alla fall rätt svårt att somna om, och så skulle jag ju upp klockan 6 och sen jobba mellan 7:30-17:30 + 1,5 timmes städning.

Dagen har alltså varit lång, men bra. Goa barn.

Dagens ordverifiering: jvjdvcly

söndag, september 23, 2007

Bonusinlägg

Den här låten har jag på hjärnan mest hela tiden, och videon är som hämtad ur en av mina mardrömmar.

Ordverifiering: ritmota

Yes..!

Nu drygare än någonsin.

Okej, nej jag tänkte inte på diskmedlet. Nej, det är så att jag under rätt lång tid har spelat Half-Life och avancerat och avancerat. Det är ju ett gigantiskt spel, så hur mycket man än spelar så tar det jättelång tid att komma någon vart. I alla fall så kom jag för några veckor, kanske någon månad sen, fram till ett ställe som var i slutet av spelet. Det hela utspelade sig i något som kan liknas vid rymden, och där gällde det att göra jättehopp från små plattformar till andra, och föll man ut i evigheten så dog man. Men inte bara det. För mig blev det så, att om jag gjorde ett misstag och föll ut i evigheten, vilket var väldigt lätt gjort, så låste sig spelet och datorn. Sjukt irriterande!
Så jag lade ner det spelet en tid.

Igår provade jag så igen, och se och häpna, spelet låste sig inte längre! Hurra! Så nu har jag kommit så långt fram att jag är vid det absoluta slutet. Har ett gigantiskt monster att döda kvar, men tack och lov så är det inte så skrämmande som en del andra monster i spelet. Hu, sicken puls jag har fått när jag har spelat det, för att det är så läskigt.

Idag har jag skrivit rapport, och tro't eller ej, men den blev klar! Fast jag började igår. Det hade jag inte väntat mig. Men så blev den inte 28 sidor, som förra rapporten, utan blott 8 sidor. Men vi ska ju ha lämnat den tyngsta perioden bakom oss, så rapporterna nu borde bli lite kortare. Skönt i alla fall att ha den avklarad.

Och jag hade bättre tur med apoteket idag, så jag shoppades loss för omkring 150 kronor.

Sen tränade jag, och fy fasen så trött jag blev i spåret. Nu hade jag långärmat och långbyxat eftersom det blev för kallt i kortärmat och kortbyxat förra veckan, och jag var så svettig sen, att jag fick be om hjälp med att dra av mig tröjan, för jag fick baske mig inte av den.
Ja, alltså, jag bad ju inte första bästa människa jag mötte, utan jag var hemma hos familjen för att utnyttja hantlar och sånt sen, så syster fick rycka ut.

Jag har ett myggbett som gäckar mig på höger arm, nära handen. Trodde myggsäsongen var förbi.

Dagens ordverifiering: xznize

lördag, september 22, 2007

Dröm, stängt.

I natt drömde jag en dröm fylld av stress.
Jag drömde att jag vaknade på morgonen, omkring klockan 7 - 7:30, och då kom på att jag skulle ha börjat jobba klockan 6:00 och därmed varit den som öppnade förskolan på morgonen.
Ångesten blev påtaglig, vem hade då släppt in de tidigaste barnen? Ingen, antagligen.
Så jag skyndade mig för allt vad mina apostlahästar kunde och gick på toa, kastade på mig kläder och rusade ut till bilen.
Och då, i trapphuset så mötte jag en vikarie på förskolan, som jag jobbade med i onsdags (och aldrig innan har jobbat med), och hon undrade vad jag höll på med, var jag höll hus och så. Irriterad var hon såklart, och jag kunde varken förklara eller förstå hur jag hade kunnat missa att det var jag som skulle öppna.

Jag minns inte hur drömmen fortsatte, jag vaknade ungefär samma klockslag som i drömmen, men insåg att det ju var lördag, och varvade ner från drömmens stress och somnade om.

Senare under förmiddagen cyklade jag iväg till Flygfyren för att köpa lite som inte blev köpt då jag handlade på Coop i veckan. Och vem mötte jag inte på väg ut därifrån, om inte denna vikarie som hade förekommit i min dröm?
Ja, jag hejade bara, sa inget om drömmen.

Jag fick avstämning här också, men till skillnad från på Coop, så packade kassörskan vänligt upp och i mina varor. På Coop fick jag däremot en femman-lott för att det inte fanns några differenser i min självscanning, och den var det också en femmas vinst på. Något sådant fick jag inte på Flygfyren.

När jag cyklade hem från Flygfyren så mötte jag på parkeringen en annan av mina kollegor (samåkningskollegan) som än så länge ibland på helgerna också jobbar där, och det var ju trevligt. Vi utbytte visserligen inte så många ord, men lite fler än bara ett hej.

Sen har jag haft lite motgångar idag. Louise och jag gick på stan, på jakt efter en specifik komponent till pappas present. När vi kom till den första butiken vi kom till där de säljer sådant, möttes vi av en "semesterstängt 22/9-29/9"-skylt. Toppen, från idag till dagen efter pappas födelsedag.
Sen gick vi in i en närbelägen butik som kanske kunde ha det vi var ute efter, men det hade de inte. De hänvisade först till den semesterstängda butiken, men när vi påpekade att den var stängd, så hänvisade de till en annan butik en bit bort.
Så vi gick dit och anlände omkring klockan 13:10. Och de stängde klockan 13:00.

Sen gav vi upp, så jag skjutsade hem Louise och åkte hem till mig för att plugga. Plugglusten var inte stor, så jag tog efter ett tag en paus för att cykla till apoteket.
På väg dit mötte jag en familj med barn i förskolan (så jobbet har förekommit en del idag, kanske var det drömmen förebrådade?), och väl framme så parkerade jag min cykel och öppnade dörren.
Försökte öppna dörren i alla fall, för det var stängt. De stängde klockan 15:00, och vad var klockan? Jo, 15:02.

Så då cyklade jag hem och fortsatte att plugga, men nu har jag bestämt mig för att ta resten imorgon.

Imorgon måste jag också träna, men städning och tvätt har jag klarat av idag.

Jag är sugen på att byta bil. Som tidigare skrivet så har jag ju inte råd med någon miljöbil, vilket jag helst skulle vilja ha, men jag har en gnagande känsla av att besiktningen i december inte kommer att gå vägen denna gång. Och jag har en del sparat kapital, så jag skulle kunna byta upp mig en rätt bra bit från bilen jag har nu.

Här är hon både nytvättad och vaxad, så flott ser hon sällan ut

Dagens ordverifiering: ukfvc

fredag, september 21, 2007

Gott och blandat

Någonstans börjar jag känna att lunarstormåldern kanske är förbi. Idag ser det ut ungefär såhär: Jag har vanligen något svar i diskus, men alltid högst ointressant, aldrig något nytt mail (numera, var väl över en månad sen jag fick ett mail värt att besvara), och allt färre gästboksinlägg och bloggläsare. Numera förblir vissa inlägg helt olästa, och det beror väl dels på en kombination av att folk har övergått till att läsa den andra bloggen och dels att jag är och skriver ointressant för allt fler.
För några år sedan var lunarstorm väldigt viktigt för mig, jag hade uppemot 40 nya gästboksinlägg varje dag (i en extrem period), statusen gjorde att man kom högre på sök-listorna och därför hetsade jag mig uppåt och kom till en nivå där jag tillslut hamnade på topp 20-listan över högst status för samtliga lunarstormare, men sen gjordes söksystemet om och statusen, som egentligen redan då var rätt betydelselös, förlorade all betydelse.
Och gästboken ger numera mellan noll och högst tre nya inlägg om dagen. Men oftast kring noll-ett.
Så det känns liksom lite... Ptja, jag har kanske vuxit ur detta? Jag har ju ändå varit medlem i drygt sex år.

Facebook tar ju upp allt mer tid, och bloggen publiceras ju på blogger.com också, så någon större förlust skulle det troligen inte vara.
Men angående facebook så tycker jag att det är lite krånligt. Jag får ofta mail och meddelanden om att folk har skickat olika saker till mig där, och då måste jag ofta lägga till en funktion och skicka iväg likartade saker till någon annan, innan jag kan se vad det egentligen är jag har fått. Konfunderande, men det är säkert jag som inte har hajat prylen än.

Idag hade jag skoldag igen. Jag har blivit omplacerad gällande både grupp och mentor i och med andras avhopp, så nu var det premiär i nya gruppen. Den kändes liten, bra och trevlig. Min gamla grupp trivdes jag också i, men denna blir nog också mycket bra. En av medlemarna i min nya grupp känner jag vid sidan av skolan också. Hon är både före detta kollega och min gudmors sons sambo, eller också en barndomskompis barns mamma. Det går att vrida lite hur man vill på.
Och i cafeterian så höll en skolkamrat (minns inte om vi gick i samma klass eller i parallell), fråmn högstadiet på att starta eldsvåda när hon råkade lägga tidningen över ett levande ljus, samtidigt som hon tittade åt ett annat håll.

Och efter en sån här skoldag känns det återigen lite som "oj, fasen vad mycket det är att göra nu". Jag har senaste veckan legat på latsidan lite, i och med att rapport nummer fem inte skulle in idag, som andra rapporter (alltså varje fredag), utan denna blev förskjuten till nästa onsdag i och med att vi hade skoldag idag. Och därför har jag tänkt att det kan vara bra att invänta skoldagen, och med att vi då bytte kurs också. Vi lämnade Att arbeta i förskola och fritidshem och har nu inlett Barns miljöer.
Det ska bli väldigt skönt där i slutet av maj, när utbildningen är klar!

Den här helgen är återigen fylld av måsten. Städning, tvätt, plugg, plus att jag måste få till lite stanagående med min syster, så att vi finner gemensamt tycke för en sak som vi måste komplettera vår present till pappa med. Ja, det lät ju luddigt värre, men internet är ingen bra plats för detaljerade hemligheter.

Och om en vecka idag så får jag besök, men inte riktigt såhär dags på dygnet, utan ännu lite senare.
Det ska bli härligt, att bo ensam är ju allt som ofta;
Ensamt.
Men jag är van vid den ensamheten nu. För någon vecka sen så var det precis ett halvår sen jag flyttade hemifrån, och det här känns verkligen som mitt hem nu. Jag trivs jättebra.

Dagens ordverifiering: srpie

torsdag, september 20, 2007

Rödgrön

Det känns som att det är dags för ett inlägg där jag reflekterar över något annat än att bara beskriva min dag.

Politikerrutan får inleda
Riksdagen öppnade ju igår, efter att ha haft stängt sen där omkring midsommar. Jag hade ingen aning om att riksdagen hade sommarstängt så länge! Nu är det väl så att merparten av riksdagsledamöterna inte bara är riksdagsledamöter, utan har någon form av annat jobb också, men om det nu är någon som inte har det, så är det ju en himla lång semester.
Och en lång tid av inaktivitet för viktiga beslut kanske?

Mitt hjärta sitter något mer till vänster (vilket läkaren säger är fullt normalt), så jag är inte alltigenom nöjd med förändringarna som borgarna genomför. Visst, det ska väl löna sig att jobba, men jag tycker också att samhället måste ta hand om dem som är arbetsoförmögna. Begreppet "hårt med rättvist" har man ju hört, men jag tycker att det här som formas nu bara är hårt mot dem, inte rättvist. Jag tror och hoppas att de flesta faktiskt vill jobba och inte ligga hemma och leva på bidrag bara, men det är ju för den sakens skull inte alla som kan jobba.
Och varför vill man inte att arbetande människor är med i a-kassan? Ja, det finns säkert ett bra svar på det, så jag menar det inte som en retorisk fråga. Eftersom att det ska löna sig att jobba, enligt politiken, så är det ju underförstått att arbetare inte ska bry sig om att betala a-kassan, eftersom den avgiften nu inte lönar sig speciellt kontra inkomstskattesänkningarna, om man som jag, inte tjänar allt för mycket.

Och bensinskatten då. Visst, miljön är bland det absolut viktigaste vi har, för förstör vi vår miljö, då återstår ju till slut inget av mänskligheten. Men är det verkligen rätt väg att gå, att göra det snordyrt att köra bensindriven bil? Okej, det kanske kan få nöjesåkare att sluta, men hur många hundratusen (för att inte säga miljoner) är vi inte som är beroende av bilen för att kunna arbeta? "Det ska löna sig att arbeta!"
Jag är beroende av min bil både för att komma till och från jobbet, för på glesbygden så fungerar verkligen inte kollektivtrafiken önskvärt. Speciellt inte om man jobbar olika tider olika dagar.
Och då finns ju miljöbilarna, men vem fasen har råd att köpa en sådan? Såklart, massvis med folk har det. Men långt ännu fler har inte det. Jag skulle dock gärna ha en etanolbil eller något liknande, men jag har dessutom hört att såna generellt krånglar rätt mycket, plus att de drar mycket mer bränsle per mil.
Ja, rätta mig om jag har fel, för jag säger inte att jag inte kan ha det.
Och det höjda reseavdraget då? Ska man alltså skriva upp allt man åker till och från jobbet och få pengar, en gång om året för det? Jag har väldigt dålig på hur det där fungerar, men det känns lite som att det är något som är lätt att missa.

Oj, det blev visst bara politikerrutan nu, för jag tänkte minsann gå och se på tv.

Dagens ordverifiering: dhojfs

onsdag, september 19, 2007

Trötto

Hu vilken dag.
Lång, vill säga.
Jag klev upp 4:45, lämnade hemmet 05:30, jobbade på, och kom hem 19:30. Sen såg jag att jag hade en avi i brevlådan och åkte direkt till OKQ8 och hämtade min order. En order som i högsta grad har med pappas femtioårspresent att göra.

Arbetsdagen har i alla fall varit bra. Himla gulliga barn idag. Min kollega hade även sin femåriga son med sig, och han var en riktigt trevlig kille också. Spelade lite fotboll med honom.
Mitt under dagen fick vi stor leverans från Servera också, och det var jag som fick gå ut och dirigera den stora lastbilen (som var för stor för att kunna backa in från den lilla grusvägen genom vår stora grind), och sen fick jag hjälpa till att skjuta på matvagnen på grusvägen till närmsta dörr in, och det var ett riktigt satgöra, med den tungt lastade vagnen med all mat. Den vägde säkert bortåt 60-70 kilo med alla dessa liter mjölk och yoghurt och ostar och bröd och smör och bär och ja, gud vet allt. Och arg var chauffören över att vi inte hade asfalterad väg också, för då skulle vagnen gå betydligt lättare att dra, än genom gruset.

Ja, sen när jag var klar med mitt arbete i barngrupp, klockan 14:00, så väntade städning av den nyaste avdelningen, som nu håller på att byggas ut. Rörigt.

Och när jag var klar med det så var det bara att knalla till eftermiddagens/kvällens personalmöte, som till störste del bestod i en föreläsning om livsmedelhygien. Intressant, men jag var ju rätt seg efter den långa dagen.
Sen övergick föreläsningen i slutet till vanligt möte, då jag inte sa mycket alls.

Imorgon jobbar jag 8:30-16:30 och på fredag är det skola 9-16. Sen är det en välförtjänt helg, men då måste jag framför allt plugga. Plus de vanliga helgsmåstena.

Dagens ordverifiering: asnwustx

tisdag, september 18, 2007

Ingenting, först kom ingenting. Sen kom ingenting.

Åh, det känns inte som att det finns tid att blogga nu, det rycks i mig över allt. Msn, facebook... öh, det blev ju inte så mycket, men jaja, mycket tid tar konverserandet. Det kommer inte bli något bra inlägg.

Jag mår bara fint idag, har haft en bra, men smått flängig dag. Jag jobbar den här veckan på en avdelning som jag annars bara jobbar två timmar på måndagar på. Lite kul att få träffa de barnen lite mer förstås, men intensiva är de. Och så hade den avlägsna avdelningen där jag jobbar på måndagar fotografering idag, så då fick jag åka dit för att vara med på gruppbilden, sen tillbaka.
Sen kom vi på att det på samma avdelning skulle vara avdelningsplanering, så då fick jag gå dit igen för att vara med barnen, tillsammans med en kollega.
Och dramatiska scener utspelade sig på vägen utanför, då en polisbil stoppade en förmodad fartsyndare och stod länge och väl där utanför vår gård och parkering.
Sen gick jag tillbaka igen, och en stund där på var det dags att städa på avdelningen jag redan hade besökt två gånger under dagen.

Idag börjar Desperate Housewives igen ja. Hurra för det, för det är ju just ikväll som jag missar Kristallen-galan. Den var ju annars ett roligt spektakel, förra året.
Och innan dess; Kyle XY. Så det är fullt upp!

Imorgon är det jag som slår upp förskoleportarna på morgonen, klockan 6:00. Ack. Och när jag slutar i barngrupp, klockan 14:00 så ska jag städa en avdelning. Och när jag har gjort det så är det personalmöte mellan 16-19, med en kurs i livsmedelshygien/hantering. Så det blir alltså en härlig arbetstid imorgon; 13 timmar. Jösses.

Dagens ordverifiering: zsdwe

måndag, september 17, 2007

Klant jag är

Jag fick nyss höra "Det är inte riktigt din dag idag va, knubbis?", och ptja, så kan man se det, men jag har inte riktigt gjort så.
Visst har jag klantat mig lite, men i övrigt har jag haft en bra dag.

Klanteriet består i att Johan kommer hit nästa fredag, för dyra tågpengar. Och eftersom han anländer Stockholm Central med tåget, och jag inte tänker hämta honom där, så måste han ju åka tunnelbana och buss därifrån och hit, och då tänkte jag vara så generös att jag sponsrar med en bussremsa till reducerat pris. Han är ju 18, så han kan åka på den billigare varianten i två år till. Knappt två år.
I alla fall så köpte jag samtidigt en dyrare till mig själv, för jag åker ju ibland också till Stockholm och så, så jag behöver ju också remsor.
Och snäll som jag är så postade jag igår remsan till Johan.

Idag fick jag då sms från honom där han tackade för remsorna. Remsorna? Nej, du fick bara en, svarade jag.
Men tji fick jag, för han hade fått två. Båda två. Höh, så då fick jag ju förklara att, hoppsan, en var ju faktiskt meningen att jag själv skulle ha. Och så sa jag att jag ville ha tillbaka 145-kronorsremsan. Men det vetifåglarna varifrån jag fick den siffran. Kanske kostade en remsa så mycket innan enhetstaxan? Nåväl, han hade ju ingen 145-kronorsremsa, däremot en 160-kronors remsa.
Lätt förvirrad kanske jag är.

Men i övrigt då, en bra dag. Trevligt på jobbet, och ett VG låg och väntade på mig på First Class, när jag kom hem. Nu hade hon inte betygsatt hela den 27-sidiga rapporten än, utan bara den första (av tre) delen, men om jag inte minns fel så var det bara den man kunde få VG på, de andra två var nog bara G-uppgifter. I alla fall så var det den här som jag nu fick tillbaka betyg och kommentar på som var den som barkade iväg rent textmässigt mest, så det var ju skönt.
Det känns som att det går bra med skolan.

Om jag inte minns fel så är det idag det var val för ett år sen. Och på valdagen så var jag i Alseda för andra gången och lät kärlekslivet sparka igång. Eller ja, det hade ju redan påbörjats.
En knapp månad senare var blev vi ju tillsammans.

Dagens ordverifiering: kbrct

söndag, september 16, 2007

I'm an alien

Hua, jag känner mig sliten. Kroppsligt sliten menar jag förstås, själsligt har jag en kanondag!

Igår for jag alltså på kvällen in till Stockholm för att se Shout Out Louds på Debaser Medis. Kallt som tusan var det att stå där utanför och vänta på Tove. Snålblåsten skinnade mig rejält, men jag var inte sen att söka lä mellan ett glashus och en bågformad toalett(byggnad).

Sen kom Tove i alla fall, och ja, det är ju förunderligt vad roligt vi har tillsammans jämt. Mycket skratt och lite verkstad.

Men som alltid i samanhang av det där slaget (högljudda människor, högljudd musik, mycket jordnötter i omlopp), så tappade jag i vanlig ordning rösten. Jag får väl vara tacksam att jag får ett sånt relativt lindrigt symptom av allergin och ändå kan vistas i samma rum som nötterna, utan att svälla upp i hals och luftrör. Står jag för nära så blir ögonen dock irriterade.
Men det är ändå sjukt frustrerande, det här med rösten. I och med att ljudnivån runtomkring är så hög, så måste man ju också höja rösten för att höras. Det är ju dock omöjligt, när det inte finns någon röstresurs att jobba med.
Och i och med att volymen är hög, så hör jag själv oftast inte vad som sägs, om det inte sägs rakt in i örat på mig, vet inte om jag har lite sämre hörsel än genomsnittsungdomen, för jag tycker folk runtomkring verkade förstå varandra bra. Men jag stod där och varken hördes eller hörde till stora delar. Usch, döva människor måste ha det jobbigt.
Det blir liksom en känsla av handikapp och det är nog därför jag alltid bara är måttligt road av tillställningar av det slaget. Det skulle vara mycket roligare om jag fick behålla min röst.

Men som sagt, det var ju roligt ändå, för då vi inte stod vid scenen så gick det ju åtminstone att höra vad som sas, och när jag tog i och väste allt vad jag kunde så tror jag att också jag hördes emellanåt.

Bandet i sig var bra, men jag kände mig något malplacerad när det slog mig att jag bara kände igen tre av låtarna som spelades. Folk runtomkring där längst fram (för det var längst fram vi stod), skrålade ju med i alla låtar, låtar som jag aldrig har hört förut.
Fast vad gör väl det, det var ju bra musik.

Jag fick inte lika ont i kroppen denna gång som vid Whitin Temptation-konserten. Men nu bjöds det på sittillfällen nu och då, och det var också möjligt att gå lite fram och tillbaka. Dock inte under de knappt två timmar (tror jag) som bandet spelade. Så det var inte tal om att stå på samma fläck i ca fem timmar i alla fall.
Lokalen där var ju också lite annorlunda utformad, så man kunde komma och gå hur man ville mellan bar och scen, och det var ju mycket bra.
Det medförde att vi missade nästan hela första förbandet och sen kunde vi gå ut igen när det roddades om till nästa förband, och så såg vi det, och sen kunde vi gå ut när storroddningen skedde.

Toves Patrik var ju där också, och det var ju trevligt att träffa honom. Men Tove är lång, längre än jag, och han var ju ännu längre än henne. Så i sammanhanget kände jag mig ungefär stum, döv och liten.

Nej, jag kommer bäst till min rätt när jag slipper att i jordnötsångor höja rösten.

Och det blev ju sent också, mycket senare än vad jag hade räknat med. Från början trodde jag att Shout Out Louds skulle börja spela 20:45, men det var ju det första förbandet, och huvudbandet gick ju inte på förrän vid 23:30 ungefär.
Trots att jag sen skyndade mig mot tekniska högskolan för att förhoppningsvis hinna med 1:10-bussen, så missade jag såklart den med knappt fem minuter och fick alltså vänta där på 2:10-bussen istället.
Hu vilken väntan. Då var jag riktigt otålig. I och för sig satte jag mig nere i tunnelbanevärmen igen och läste Metro, så de första 35-40 minuterna av väntan gick rätt snabbt, men sen när jag gick upp då det var mellan tjugo minuter och en kvart kvar, då sniglade sig tiden verkligen fram, och jag frös så att jag skakade.

Sen var jag hemma här omkring 3:20 och kom väl i säng cirka tio minuter efter det. Tack och lov kom jag ihåg att byta till min sovprofil på mobilen, så jag väcktes inte av smset jag fick efter fyra på natten.

Apropå sms så fick jag förresten igår totalt 25 stycken. Det är en stor kontrast till hur det såg ut i sms-inkorgen för ca tre år sen, då jag på en vecka kanske fick omkring 1-2 sms.
Bara idag har jag nu fått nio stycken, från tre olika personer då. Samma tre som igår för övrigt.
Det är så trevligt med sms!

Nu sitter jag förresten med dubbla lager långärmade tröjor. Vet inte riktigt hur det blev så, men det blev visst att jag tog på mig en huvtröja ovanpå den tunna långärmade tröjan jag hade innan, när jag gick ut för att posta ett brev tidigare, och jag kom visst inte för mig att ta av huvtröjan sen.
Varm och gott.

Dagens ordverifiering: aqkrgm

lördag, september 15, 2007

Mr Effective

Himmel och plättar.
Jag har varit helt sjukt effektiv idag! Helgens alla måsten blev avklarade strax efter klockan 13 idag. Och inte klev jag upp överdrivet tidigt heller, utan omkring 9:00.
Jag lade upp dagen som så att jag direkt jag klev upp gick ner till tvättstugan och kollade om 7-11-tiden var ledig, och det var den, så jag bokade den istället för 11-15 som jag egentligen hade bokat idag. Brukar hinna klart där nere på två timmar ändå. Så jag startade maskinerna och cyklade sen till Flygfyren och handlade lite frukost.
Efter äta och allmänhygien så drog jag igång och städade, toalett+handfat+dammsugning och torkning av alla golv var vad som stod på menyn denna helg. Ingen storstädning alltså, den kommer nästa helg.
Sen åkte jag till Harsjövägen där jag tvättade bilen, myste och busade med Herbert och sen stack ut i spåret och sprang, drygt 4 km, för att sen komma hem och styrketräna, stretcha och sen duscha.
Därpå åkte jag ner på stan och köpte bussremsor plus att jag var in en sväng på H&M, denna gång med ett vettigt syfte: Fingervantar.
Jag köpte jättesnygga grå fingervantar av tunnare modell förra hösten där, de passade jättebra ihop med min grå jacka. Men jag lyckades tyvärr rätt snart tappa bort en av dem. Sen var säsongen för fingervantsinköp förbi, de fanns helt enkelt inte i sortimentet.
Så jag satte igång och leta på samma ställe där inne i kläddjungeln som de hade funnits förra gången, men hittade bara skinnhandskar och tjockare vantar. Så jag frågade en klädsorterare, kille för en gångs skull! Har annars bara sett kvinnlig personal där, men han visade mig bara stället med skinnhandskar och tjockare vantar. Och han sa att han trodde att det nog inte fanns mer då, men att han själv gärna skulle vilja ha vantar av den modell jag var ute efter. Jag tackade för mig och lät honom lösgöra sig.

Sen, när jag strosade förbi kassan där på övre planet, så såg jag att det låg fingervantar i en korg.
Naw, det fick min klädsorterare att framstå i lite sötdum dager. Men men, alla kan ju vara nya.
I alla fall, det var helt överbeköat där kring kassan, och jag ville inte tränga mig mellan de svettiga shopparna, så jag tog rulltrappan ner igen. Och där nere, när jag gick förbi barnavdelningen, så hittade jag en uppsjö av fingervantar i olika storlekar. Så jag köpte ett trepack i storleken 9-14+ (alltså åldern). Lite pinsamt att räkna mig till den ålderskategorin kanske, men jag klamrar mig fast vid plustecknet och bortser från siffrorna. De passade faktiskt rätt bra, lite tight då men fingervantar kan gott sitta tight. De stannar kvar bättre då.

Ikväll ska jag alltså på Shout Out Louds med Tove och Putte. Trevlans.

Oj, nu började Joakim skriva med mig på msn! Får runda av lite här.

Dagens ordverifiering: vgapjl

fredag, september 14, 2007

Blue toeth

Visst var det så att min tånagel åkte av igår. Det var lite spännande, eftersom jag inte visste hur det ser ut bakom en nagel. Intressant att se, och hur blodet hade klumpat sig.
Och trodde ju dessutom att det skulle göra fasligt ont när den blå nageln lossnade, men nejdå, det kändes inte alls.
Den nya nageln hade växt mer än jag trodde där under. Den är mellan en fjärdedel och en tredjedel av normal stortånagellängd.

Fast lite ömt är det ju, speciellt när jag slår i det där nagellösa området. Men men, jag lever och andas.

Idag har jag haft besök här för att förbereda min och syrrans present till pappa på hans 50-årsdag som stundar. Det är jag som står för fixandet där, och lite smådyrt kommer det att bli. Mer kan jag inte säga.
Men den viktigaste biten är utförd, det är beställt, så att säga. Sen är det lite småplock kvar.

Jag hade ju tänkt att göra pannkakor idag, men inte heller denna vecka var jag motiverad för det. Så det blev pizza à 55 kronor. Men inga extrakostnader där inte, nejdå, jag drack mjölk här hemma till.
Mjölk är himla gott, men jag förstår inte riktigt varför om man tänker apelsinjuice (av den modell jag dricker på morgnarna), så är ju det väldigt fräscht och så, men om man tänker på varifrån mjölken kommer, då blir det inte riktigt lika fräscht. Fast det är kanske inte för fräscheten det dricks då såklart. Nyttigt är det ju, men om man tänker efter så är det ju inte speciellt gott att dricka i sig, helt utan tilltugg. Tvärtom. Men till mat så blir det en utmärkt törstsläckare. Ja, jag säger då det.
Ekologiskt mellanmjölk kör jag med förresten.

Imorgon ska jag och Tove och hennes... dejt? Jag vet inte helt säkert vad de har för status. Och jag har aldrig träffat honom heller. Men i alla fall, vi tre ska gå på konsert imorgon. Shout Out Louds blir det. Kanske inte mina storfavoriter, men jag gillar dem skapligt. Det blir trevligt i alla fall!

Dagens ordverifiering: wyiqel

torsdag, september 13, 2007

Som Berghagen sade

Imorse måste jag ha haft lite claire-voyance i bakhuvudet, för jag var inställd på att börja jobba klockan 9:30, vilket alltså medförde att klockan var ställd på 8:00. Men ändå så slår mina klarblå upp 6:47 ungefär, utan uppenbar anledning. Och ja, jag såg ju ingen anledning att gå upp då, så jag låg kvar i sängvärmen och bara myste. Men kort därpå så ringde telefonen, och jag blev ombedd att börja jobba en timme tidigare och längre på eftermiddagen sen också. Så då var det ju bara att kliva upp och sätta fart med dagen.

Jag blev stationerad på den äldsta avdelingen för de yngsta (oh sicken bra formulering!), och där är det ju svårt att vantrivas. Småttingarna är ju söta som socker i solsken, i alla fall när de vänder solsidan till. En del är ju mer mulna åt det sura hållet ibland, och det är ju mindre kul. Men riktigt rara barn har vi, på det stora hela.

Jag är förresten numera en människa med morgontidning. Jag en kort tid sedan fick jag ett erbjudande om att prova på Norrtelje Tidning i... jag tror det var tre månader, till ett överkomligt pris. Den tidningen är annars hutlöst dyr och heller inte jättebra, men det är ju ändå kul att hänga med lite vad som händer i krokarna. Och jag gillar annonssidorna också, kul att se om man kan fynda något.
I tisdags fick jag tidningen för första gången, plus klistermärke på brevinkastet, men igår kom den inte. Skumt. Idag fick jag den igen dock, men då hade de något tekniskt fel så att de inte kunde publicera annonssidorna. Synd, men men.

Min ena blånagel som jag för över två månader sen ådrog mig på Island gjorde ett läskigt knakljud ifrån sig när jag klev ur duschen efter jobbet, och nu sitter den rätt löst. Det gör inte ont alls där nu, inte när jag vickar lite på nageln heller, men fy fasen vad obehagligt om den lossnar! Vad ska man ta sig till med huden under nageln, som är van att ha sitt skyddande skal där? Hua, jag föreställer mig att den huden är jätteömtålig. Framför allt öm. Men lossna kommer nageln ju helt säkert i alla fall. Naglar brukar ju inte växa fast efter att ha börjat ge vika.

Om 15 dagar inträffar en mindre kollision. Pappa fyller 50 och jag får smålänskt besök. Men sött och salt ska gå att kombinera, har jag hört i en visa.

Dagens ordverifiering: afazv

onsdag, september 12, 2007

I en värld av onda ting. Fast gott också

Så matt jag känner mig. Eller sänkt.
Så därför börjar jag med dagens trevligare händelser. Ingen vidare kronologi alltså, men ibland kan man börja med det roliga.

Jag hade sovmorgon och började jobba klockan 12 idag, men jag skulle ju till frisören och bli snygg inför dagens fotografering.
När jag gick med mina raska steg inställda på frisörsalongen, så vet ser jag då inte sitta utanför H&M om inte Petra! Åh, det var trevligt att återse henne. Jag är rätt säker på att vi inte har träffats sen studenten, och det är ju mer än två år sen nu. Hon var dock inte lika säker på det, men jag tror bestämt att jag har rätt.
Ja, riktigt trevligt var det i alla fall, vi stod och pratade en lång stund.

Sen så, hos frisören så blev jag rätt snygg i barret. Jag är nöjd.

Efter mellanmålet på jobbet blev det väldigt flamsig stämning mellan oss tre i personalen på min nya avdelning (dem brukar jag inte flamsa med, men det blev så nu, hurra!). Vi skrattade bland annat åt hur roliga en del namn blir om man byter ut första bokstaven mot G, speciellt om man har ett namn som oavsett stavning börjar på K-ljudet. Ja, sen var det allmänt annat flams också, men det behövde vi nog.

Då kommer vi in på dagens mer tråkiga event. Fast genom att skriva om de roliga nu så blev jag på gott humör igen. Hrm, men men, allt ska dokumenteras.

När jag kom till jobbet så var det fullt kaos med fotograferingen. Barnen var fruktansvärt uppe i varv och extremt högljudda både innan och en lång stund efter, plus att vi hade snickare på avdelningen som borrade och sågade och förde ett allmänt oväsen. Det var nog därför vi alla tre kändes oss rätt slut i huvudet och bara skrattade åt allt sen när det äntligen hade lugnat ner sig.
Vissa ljud är klart plågsamma, utan att överdriva.

Och själva fotograferingen då, det var ju ett spektakel i sig. Barnen från min avdelning (ja, jag jobbar ju på alla fem, men den jag är mest på, tillika den vars gruppbild jag fick vara med på), var väldigt duktiga när det var dags gör gruppfotot. Hur de skötte sig under porträttbilderna som skedde innan gruppbilden vet jag ej, för så var jag med de barn som för stunden inte blev fotograferade.
Sen när vi skulle organisera oss för gruppbilden, då tycker jag barnen var riktigt tålmodiga (och tysta) änglar. Fotografen bollade hit och dit med hur de skulle stå, och framför allt var jag skulle stå. Jag skulle vara bakom alla, men jag kunde inte stå på knä på golvet, för då kom jag för långt ner. Så vi provade att ha mig på knä på en liten barnstol. Då kom jag för högt.
Och att ha mig sittandes på stolen gick inte, för då kom jag för långt bak. Då fick vi vika ihop en madrass som jag fick sitta på knä på, men då var jag tvungen att huka mig i en väldigt obekväm ställning för att komma i bra höjd. Men så fick det bli, så den ställningen fick jag hålla medans hon tog en massa bilder.
Rätt som det var så upptäckte hon dessutom att det låg leksaker på golvet i bild, så då fick hon plocka bort dem och ta en massa nya bilder.

Men vi hade väl ändå tur, för två andra avdelningar måste ta om sina gruppbilder, eftersom de blev suddiga. Att ni alla exemplar blev det är ju ett unikum, men så var det tydligen.

Och min gamla avdelning, de skulle ju också fotas idag, men i och med att fotografen hade var en sann överoptimist när det gäller tid, så hanns det inte med. Stackars barn som var finklädda och inställda på det. Så de fick en ny tid senare.

Botten på isberget är nog ändå att jag här hemma har upptäckt att min kamera är trasig på något vis. Synd det, för jag behöver den verkligen nu! Gah, och vad kan det kosta att laga den, alternativt köpa en ny? Oförutsedda utgifter är det åtminstone, oavsett kostnad.

Dagens ordverifiering: kqgcbu

tisdag, september 11, 2007

Fredrik - now on drugs

Nja, okej. Det var en överdrift.
Men det är som så, att en av cheferna på jobbet, tillika gudmor till mig, inte bara är ekonomisk förskolechef, utan också är någon slags guru i kinesiologi och har lite hokus-pokus för sig ibland. Och detta provar hon ju på oss anställda ibland när vi klagar över lika krämpor och så, och jag har ju mitt jäkla eksem som är som en löpeld på kroppen.
Så hon har fixat fram svaveltabletter till mig, och idag testade hon mitt behov av dem, genom att låta mig blunda och bita mig i handen, samtidigt som hon höll medicinburken mot kroppen och hade lite ljud för sig. Och hon kom fram till att jag behöver ta tre tabletter om dagen i nuläget, men jag tog två till en början, i och med att man ska börja försiktigt och sen trappa upp.
Och de där tabletterna... ja, det var lite skumt, för jag kände liksom av dem hela dagen. Det var som en något orolig, men samtidigt positiv känsla i magen, så jag hoppas ju att det ska ge resultat.
Nu är det så att handen som har varit värst drabbad redan är såpass bra, att idag är första dagen på länge som jag törs ha en ring på ett finger där. Sist jag hade det så grodde eksemet så det stod härliga till där under, och fingret var såpass svullet att jag fick med mig stora sjok skinn när jag väl lyckades få av ringen. Smärtsam process.

I alla fall, så ska dessa svaveltabletter ge energi också, och det tycker jag att jag har känt, för jag har inte alls varit speciellt trött idag. När jag kom hem från jobbet satte jag mig och skrev klart min fjärde rapport. Den landade på blygsamma 27 sidor, och det var den sista i den första kursen. Så om den här också blir godkänd så har jag klarat det som ska vara den värsta biten.
Efter att jag hade skrivit klart så lagade och åt jag mat, sen tog jag mig ut på en riktig långpromenad. Eller hur lång den var vet jag inte, men den tog en timme att gå, och jag hade rätt raska steg.
När jag gick över själva flygfältet (som numera är fotbollsplaner) så hörde jag på avstånd en knatte mumla något fcz-aktigt, och sen sa han rakt ut "Vad heter du?". Barn har roliga sätt att söka kontakt. Jag svarade och replikerade frågan, och han hette visst Anton. Och eftersom han frågade om jag spelade i FCZ, så frågade jag vilket lag han spelar i, fotbollsklädd som han var. BKV. Jag undrar om det finns andra lag i Norrtälje stad? Har ingen aning om det faktiskt.
Apropå FCZ så fyller förresten Joakim Dahlin 21 år idag. Hurra för honom. 21 är ju en ålder att se upp till, och snart är jag själv där.

I och med att jag blev klar med rapporten idag, så behöver jag inte plugga imorgon innan jobbet (börjar klockan 12), så då tänkte jag istället passa på att eventuellt träna och sen klippa mig. Det är träningen som är eventuell, eller ja, jag bestämmer nog redan här och nu att ta den på torsdag istället.

Och för sex år sen denna dag bar jag tunga stenplattor, det minns jag såväl, för i radion i bilen sen hörde jag om planet som hade flugit in i någon skyskrapa i New York. Klantigt, tänkte jag då. Sen kort därpå så rapporterade de att ett till hade flugit in i skyskrapan bredvid... då började jag ju undra.

Dagens ordverifiering: evxty

måndag, september 10, 2007

Good day gone bad... and went out good!

Den här dagen har varit en känslomässig berg-och-dal-bana. Heter det förresten så, med bindesstreck? Bergochdalbana... Hm, jag vet inte vad som är rätt.

I alla fall så avslutades gårdagen mentalt rätt dåligt, och det är ju sånt som gärna sitter i tills dess att orsaken är åtgärdad, så dagen började ungefär i samma spår.

Vidare så kan jag tillägga att det ju idag är 11-månadersdagen i förhållandestadiet, och det är kanske inte vidare jämnt, men likväl en milstolpe.
I alla fall så var kontakten oss emellan minimal. Eller ja, inte fullt så minimal från mitt håll, men allt jag fick tillbaka på hela dagen var ett "håll dig borta!" typ. Ja, och känslig som jag är, så tog jag förstås åt mig av det.
Och eftersom det var allt jag fick höra under dagen, så färgades ju dagen helt av det.

Visst, jag hade en mycket bra arbetsdag, men det mentala har sällan med arbetet att göra.

Jag gör en mycket kort version av detta nu, men sen när jag kom hem så fick jag till slut en ursäkt plus att jag fick vräka ur mig allt jag kände, så nu känns allt bättre. Plus att det faktiskt är bra, eller vad jag ska säga. Alltså, ja, det gick upp igen.

Så det jag vill ha sagt med rubriken är alltså att vad som borde ha varit en bra dag blev dålig... men sen bra igen! Hurra för det sista.

Näe, alltså jag förstår om man kanske inte förstår så mycket av det jag just skrev, men någonstans ligger huvudsaken i att jag förstår, för jag vet ju själv vilken jälva dag det har varit, hur den borde ha varit och hur den till sist blev.

Så känner väl du ibland också?

Dagens ordverifiering: mzgadzi

söndag, september 09, 2007

"Min favoritkund!"

Numera är mina helger rätt strikt uppdelade. Lördagar = ev. träning (om jag inte är så förkyld som nu), städning och oftast tvättstugetid. Söndagar = plugga.

Så plugga är vad jag har gjort idag. Påbörjade min fjärde rapport och är klar med en av tre delar, och bara det är bortåt 13 sidor. Men nu orkar jag inte göra mer idag. Har ju till fredag på mig, och jag ska hinna lite i veckan också är det tänkt.

Igår bestämde jag mig ju för att kassera de två av mina krukväxter som ser vämjeliga ut och köpa nya. En av ytterkrukorna till dessa växter är en himla snygg grön porslinskruka, medan den andra är en ful vit plastkruka, så jag bestämde mig för att alltså köpa två nya växter, samt en ny ytterkruka.
Så jag cyklade till flygfyren och tog denna gång inte en scanner, eftersom man inte brukar kunna scanna in växter ändå, och det är ju lite fånigt att bara kunna scanna in en av tre varor och se be kassörkan slå in de andra två. Så jag tog en korg, som de vanliga dödliga och begav mig mot blommor&blad-avdelningen. Eller om den heter växter&grönt? Eller helt sonika bara trädgårdsavdelningen? Ja, jag vet inte riktigt.
I alla fall hittade jag två växter, paraply..något. Minns inte, men två likadana blev det, för de hade något slags extrapris på dem.
Sen ställde jag mig att köa i en vanlig kassa, och när det blev min tur så slog det mig att just den kassörskan har jag handlat av minst en gång förut, men i övrigt tror jag inte att jag känner henne sen innan. I alla fall så frågade hon mig först om jag hade en till kruka hemma, eftersom jag bara skulle ha en. Och jag svarade jakande på det och förväntade mig inte mer småprat. Men då sa hon ungefär "jaha, du ska göra lite mysigt hemma? Vad trevligt. Jag får inte ha några blommor för mamma för jag dödar dem bara, så hon har gett mig plastblommor, men det är ju inte lika fint".
Hrm hm. Det var lite oväntat måste jag erkänna, men såklart trevligt! Jag vet inte om hon tror att vi känner varandra, eller om det är så att vi faktiskt har träffats i något annat sammanhang också, som jag har förträngt, eller om hon helt enkelt är en väldigt småpratig kassörska.
Hur som helst, det var ju ett trevligt inslag i vardagen.

Men nu har jag suttit inne i flera timmar, så jag känner att jag borde gå en promenad, eller ta en cykeltur eller så. Ja, vi får se vad det blir.

Just det! Imorse när jag vaknade, så hade jag en besynnerlig fläck på ena handen. Och yrvaken som jag var, så trodde jag först att det var någon sån här läskig form av pigmentförändring. En del människor har ju helt fläckiga händer, och det var lungefär en sån fläck.
Men tack och lov så visade det sig i duschen vara avtvättbart blod.

Dagens ordverifiering: nepnzyrn

lördag, september 08, 2007

Hälsoveckan

Hurra för mig, jag mår redan bättre!
Vaknade imorse, och det onda i halsen hade övergått i det kännbara i halsen, och det var ju en trevlig utveckling. Nu känns det så gott som inget alls i halsen.
Och som jag brukar säga, så länge halsen är bra så kan jag stå ut med resten, i alla fall av förkylningssymptomen.

Trots att jag har varit något seg ändå, så har jag storstädat och tvättat. Och gjort ärenden på stan och haft besök av mor och syster.
Plugga skulle jag väl behöva också, men i och med att jag har förkylning i kroppen och därmed tänker dra in på helgens träningspass, så har jag ju nu gjort alla andra helg-måsten och kan ägna morgondagen till väldans massa pluggande.

Regnet häller ner också, och det var inte så himla lätt att gå och hålla i både paraply, scanner, kasse, plånbok (med fastklistrad handlingslapp) och så också telefonen, när jag fick sms. Irriterande var det också när jag scannade in en plastkasse, för att sen upptäcka att det inte fanns några. Då försökte jag ta bort den ur scannern, men jag har minsann aldrig lyckats ta bort något inscannat, så jag är tveksam om man verkligen kan det.
I alla fall, så i mina försök där, så blev ytterligare en plastkasse inscannad, trots att det fortfarande var tomt på den fronten.
Så jag fick ta en papperskasse och scanna in den, sen bad jag kassörskan ta bort de två plastkassarna.
Jag hade tänkt köpa nya kruxväxter till köket också, för två av fyra ser smått vedervärdiga ut nu, men det blev så krånligt att bära allt, så det får jag ta en annan dag. Imorgon kanske.

Det har slagit mig att jag äter väldigt lite grönsaker här hemma, så inför veckans matplanerande tog jag det i beaktande och tänkte svänga ihop en god sallad till middag på måndag. Ska en färsk baugette eller liknande då också, så det blir gott.
Fisk äter jag också väldigt sällan också, men på onsdag blir det lax.

Pappas 50-årsdag närmar sig drastiskt också, och från att ha noll i uppslag på presentfronten, så har jag i alla fall kommit något vart på tankebanan sen mitt besök här.
Tur det, för den gubben upprättar aldrig någon önskelista, vad jag vet.

Dagens ordverifiering: jtnyrj

fredag, september 07, 2007

Virus

Idag mår jag inte helt bra.
Vaknade imorse med en relativt mild form av hals-ömhet och tänkte att så länge det inte blir värre, så är det ju uthärdbart.

Samåkte som sagt till jobbet, och det var himla trevligt och smidigt.

I alla fall blev hälsotillståndet värre under dagen och nu känner jag mig helseg och har ännu ondare i halsen, så jag beslutade mig för att... withdraw, vad heter det på svenska? Återta? Hrm. Ja, i alla fall withdraw min anmälan om att spela fotboll på söndag, i Rotebro. Känner dels att jag i nuläget inte alls är redo för fotboll, och dels att det är ojuste (eller heter det oschyst?) att vänta in i det längsta med att lämna återbud. Ja, men där satt den ju! Lämna återbud. Ibland står det still i huvudet.
Och sen så vill jag ju vara frisk till veckan, för då är det mer jobb och plugg än vanligt.

Om rapporten jag skrev om igår, tog rekordlång tid på sig att komma tillbaka med betyg och kommentar, så kom nästa tillbaka rekordsnabbt. Jag lämnade in i tisdagskväll, och hade på eftermiddagen idag fått tillbaka. Och den var ett klart VG rakt av, så det var ju kul. För det här med komplettering, som sagt, är jag inte så sugen på.
Det var väldigt positiva kommentarer, så det var ju roligt.

Men nej, jag mår som sagt inte bra, och orkar därför inte skriva så mycket.

Dagens ordverifiering: qnmib

torsdag, september 06, 2007

Synesätt för lata eller smarta?

Det är många som säger att man inte ska nöja sig med mindre. Men varför, egentligen? Visst, mer bra är bättre än bra, men det som är bra är ju fortfarande bra?
Jag fick tillbaka betyg och kommentarer på min andra rapport idag, och i betygsfältet så stod det "efter godkänd komplettering VG", där min lärare tyckte att jag skulle fördjupa mig mer i hur jag tycker att samverkan mellan samhället och förskolan bör se ut. Och det kanske man kan fördjupa sig mer i, men näe.
Jag känner så att min utbildning blir densamma oavsett om jag får G eller VG i kursen. Och egentligen, varför ska egna tankar väga så tungt? Jag tycker att det är svårt att få fram en bra bild av hur jag tycker att det borde vara, oavsett hur mycket relevant litteratur jag än läser.

Och någonstans i botten av mig själv så tycker jag inte att man ständigt behöver sträva efter att vara/prestera bäst. Det finns så mycket i livet att fördela energin mellan, och att vara bäst kräver väldigt mycket energi, vanligen. Det finns mer i livet.

Så, så länge jag inte får IG på någon rapport så tänker jag nöja mig.

Imorgon ska jag prova något nytt; samåkning.
Det är ju så på min arbetsplats, att vi alla har olika arbetstider dag för dag, och att det då är sällan man jobbar precis samma tid som någon annan, och speciellt inte någon som bor relativt nära och som det skulle funka att samåka med. Men nu så, varannan fredag så går jag exakt samma tid som en nyanställd kollega, så vi har bestämt att vi ska åka tillsammans dessa dagar. Dels är det ju trevligt, dels spar man på miljön och dels så spar man bensinpengar, så det finns ju allt att vinna på det!
Imorgon är det jag som kör och ska plocka upp henne på Roslagsgatan, som jag ändå alltid passerar på väg till och från jobbet. Om två veckor, när det är hennes tur att köra, så får hon dock köra en liten omväg för att plocka upp och lämna av mig, men det är ju en mariginell förlust, eftersom vi kanske har en två kilometer mellan oss.
Det ska bli roligt i alla fall!

Dagen har varit bra, men jag är lite trött. Och jag längtar efter min smålänning, som det är oklart när jag träffar nästa gång.

Dagens ordverifiering: yggpupd

onsdag, september 05, 2007

My long lost silver


Se vad mina gröna fingrar har åstadkommit


Det känns som att det går en röd tråd genom denna vecka.
Också imorse blev jag väckt, först av en smålänning som tyckte att det var kul att sms:a omkring klockan 6:20 när vetskapen om att jag började jobba klockan 12 och att jag sover med telefonen på. Men det sistnämnda är dock något jag själv står till svars för.
I alla fall så somnade jag sen om, hade inte planerat att kliva upp förrän framåt klockan nio eller så, men vid sju ringer hemtelefonen och jag ombes komma och jobba tidigare.

Det har dock en morgontrött och yrvaken start varit en trevlig dag på jobbet. Jag jobbade på den enda avdelning jag fram till nu aldrig jobbat i barngrupp på. Så de barnen känner jag inte speciellt bra, vissa var det till och med första gången jag var i samma rum som. Och i och med att det är en småbarnsavdelning så kunde man ju förvänta sig att det skulle vara lite ynk och pynk från barnen med en främmande kille som plötsligt skulle klä på dem och trösta dem osv. Men det gick faktiskt överraskande bra! De tydde sig alla, mer eller mindre, till mig. Och speciellt en pojke som är rätt ny och som alltid brukar vara väldigt ledsen och gråta väldigt mycket, han var ovanligt glad och framåt, stundtals riktigt flirtig (tycker jag), och det berodde nog faktiskt mycket på min närvaro.
Och i såna stunder känner jag att jag är helt rätt placerad. När barnen söker sig till mig i första hand, då går går en våg av känslan "kommer jag någonsin att kunna lämna detta underbara jobb?" genom kroppen. Det är sällan man, alltså jag, i övrigt får såna tydliga vibbar av att jag är riktigt bra på det jag gör. Och det är jag inte alltid på jobbet heller, men som sagt, ibland så känner jag att jag är rätt man på plats. Jag vet inte om man kan formulera mig som jag just gjorde, men det är i alla fall så jag känner.

Och mycket handlar nog just om att jag är en tydlig kontrast till alla mina kvinliga kollegor, då jag är den enda manliga barngruppsarbetaren. Oavsett vilken avdelning jag kommer till, och nu har jag ju verkligen jobbat runt på alla och träffat alla... omkring 75 (?) barn, och på alla avdelningar blir det alltid barn som blir extra glada av att just jag kommer.
Det värmer faktiskt! Tänk om man i vuxenvärden kunde få samma hjärtliga bemötande.

På det mer materiella planet uppstod också lycka och ljuv musik idag, när jag var och städade på den avdelning som jag under vårterminen hade helttidstjänst på, så kom plötsligt en kollega in till mig och frågade om jag saknade en armkedja.
Och ja, för flera månader sen så upptäckte jag, när jag var i Småland, att jag hade tappat en kedja, och var då helt övertygad om att jag hade tappat den på plats där, alternativt i bilen. Men eftersom jag inte fann den i bilen och smålands samlade silverjägare inte heller fann den, så trodde jag att den var förlorad för evigt.
Så jag köpte en ny, likadan. På något vis har jag blivit smått accessoartokig.
Men där var den nu, min första armkedja! Den hade tydligen, i alla dessa månader, legat ute i gräset vid sandlådan! Och ändå såg den precis som ny ut.
Ja jösses, tacka vet jag nysilver.
Och precis som jag hela tiden har misstänkt, så är den nya kedjan något kortare. Så nu sitter jag med en kedja nära själva handryggen, en klocka som avskiljare, och en armkedja på andra sidan klockan, mot armhållet.


Kan det bli för mycket?

Ikväll ska jag se Mia & Klara på SVT1 klockan 21:30. Ska bli spännande att se. Det finns ju folk som tycker att den duon är hysteriskt roliga, och jag har så smått smittats av den synen, trots att jag från början tyckte att de var helt bongobonga.

Dagens ordverifiering: ygsuhph

tisdag, september 04, 2007

Har du varit hemma hos mig?

Dagen började tidigt, i och med att jag började jobba klockan sju. Näst först ur personalen på plats på bygget alltså, för vi sparkar ju igång verksamheten klockan 6:00 varje morgon. När jag anlände var förutom en trött kollega, fyra barn på plats. Och merparten av dem var ju spralliga som om klockan var 10:27.
Nej, jösses, jag kände mig rätt segstartad.

Men dagen förflöt, och jag jobbade med nytillskottet i personalen, en ung och väldigt trevlig nyutbildad förskollärare, och vi kom fram till att vi varannan fredag ska samåka till jobbet, i och med att vi båda bor i Norrtälje och att vi varannan fredag har exakt samma arbetstid; 8:30-16:30. Jag har i och för sig den tiden varje fredag, men hon har den varannan.

En av de nya killarna på småbarnsavdelningen verkar ha mig som favorit... ja, jag tänker inte skriva "f-ordet"... Favoritvuxen på förskolan får det istället bli. Och det var ju förstås ett f-ord också, men jag tänkte på ett annat som jag inte vill höra talas om.
I alla fall är han ett riktigt charmtroll, när han är glad, och vill gärna vara i min närhet mest hela tiden.
Fast det är klart, i stort sett samtliga barn är charmtroll när de lägger den sidan till.

Sen slutade jag klockan 12 och for hem och duschade och förberedde mig lite mentalt inför den intervju jag skulle göra i ett fritidshem klockan 13:00.

När jag kom fram till skolområdet så var jag osäker på i vilken byggnad fritidsverksamheten var lokaliserad, så jag frågade ett tonårsgäng som jag såg, och de var minsann väldigt tillmötesgående och trevliga. Det finns alltså hopp om dagens ungdom!

Jag genomförde min intervju utan större svårigheter och gick också runt och tittade i lokalerna och så. När jag bad att få se arbetsplanen så var förskolläraren jag pratade med tvungen att gå iväg för att hämta den, och hon sa lite skämtsamt att då fick ju jag passa de fem barn som var där inne så länge. Så jag slog mig ner på golvet och började prata lite med en kille som visade sig vara åtta år, men i januari skulle fylla nio. Jag berättade för honom att jag i november fyller 21, och då sa han att hans storebror var 21. Så då tänkte jag, aha, det kanske är någon jag vet vem det är, så jag frågade vad storebror heter och om familjens efternamn. Då fick jag namnkombinationen på en gymnasieklasskompis, dock "-son:efternamn" så det kunde såklart finnas flera. Men eftersom jag visste var han från ex-klassen kom ifrån, så frågade jag om killen bodde på den ön, och det gjorde han. Så det var alltså en lillebror till denne ex-klassis. Och det berättade jag för killen, och då tittade han klurigt på mig och sa "ja, du har väl varit hemma hos oss flera gånger? Jag tyckte liksom att jag kände igen dig".
Hoho, jag har aldrig satt min fot hemma hos dem, så antagligen har han hemma sett mig på TV och gjorde lite för snabbt kopplingen att jag såg bekant ut för att han hade sett mig hemma hos sig. Lite gulligt.
När jag berättade hur det var, med FCZ och så, så lyste ögonen till. Men precis då kom det in en kvinna genom ytterdörren och frågade efter ett barn. Och jag var ju den enda vuxna i närheten, så det blev ju lite rörigt att förklara att jag inte jobbade där och inte alls hade någon aning om vilka barn och var vilka. Men mitt intervjuoffer kom snart tillbaka och allt löste sig.

När jag sen kom hem så satte jag mig direkt och började sammanfatta mina anteckningar till den tredje rapporten som ska in på fredag, och jag fick den faktiskt klar också, så den är nu inskickad.
Tyvärr har jag inte fått tillbaka min andra rapport än, så jag vet inte om den är godkänd. Hua, det är alltid lite nervöst med det där.

Jag har lite smått börjat tjuvkolla på nästa modul att göra rapport på, och den verkar vara av modellen tyngre igen. Den första var tung, de två efterkommande lite lättare och denna verkar tyngst.
Men efter denna fjärde så är kurs 1 avklarad, och jag har inte fått några uppgiftspapper på modulerna i kurs 2 än, så jag har ingen aning om vad de väger.



Mitt senaste "skolfoto"

Dagens ordverifiering: zcejowq

måndag, september 03, 2007

Welocome to paradise!

Måndag hela veckan lång!
Nej, okej då. Inte riktigt kanske.

Imorse skulle jag ha börjat jobba klockan 8:30, så jag planerade att kliva upp klockan sju. Men omkring 6:20 på morgonen väcktes jag av telefonen och blev ombedd att börja jobba en timme tidigare, och det sa jag ja till.
Så idag har jag haft arbetstid mellan 7:30-17:30, men som tur var så minskade barnstyrkan kraftigt och drastiskt på eftermiddagen, och 16:10 hade alla gått hem.
Så jag kom ju iväg lite tidigare, och det var skönt.

Imorgon är det tisdag och då är jag enligt schemat egentligen ledig, men hittills har jag fått rycka in varje tisdag, och så också imorgon. Men jag kan inte jobba till längre än till klockan 12 imorgon, för klockan 13 så ska jag göra min intervju på ett fritidshem här i Norrtälje. Och min arbetsplats ligger en bit utanför stan, kan tilläggas.
7-12 blir morgondagens tid alltså.

Och hurra, jag får löneförhöjning också! 900 kronor uppåt, och det får jag säga var en bra höjning. Men de niohundra räknas ju på min heltidslön, och jag jobbar inte heltid nu, men skönt oavsett att timpenningen har gått upp. Nu har jag äntligen passerat 100 kronor/timme. Woho, det borde firas!

Mitt kök då, det är ju helt underbart nu. Gardin och taklampa ovanför bordet, och både gardin och lampa är kanonsnygga! Skönt med lampan att det är halogenlampor (tror i alla fall det heter så), så man kan ställa in ljusstyrkan efter behag, genom att hålla i själva lampstången. Lite häftigt.
Jag är inte mycket för strålkastare, så dämpad belysning är skönt.

Dagens ordverifiering: ftuaqwz