tisdag, juli 31, 2007

Våga och vinn

Nu sitter jag här och är nyklippt och funderar över om jag stötte på lite ren och skär främlingsfientlighet nere i frisörsalongen.

Det var nämligen så att när jag klev in i salongen så gjorde jag det alldeles efter en annan man. Man kan alltså säga att vi kom samtidigt, fast han kom ju tekniskt sett före mig och skulle alltså bli klippt före, då det är en drop-in-salong.
Det var tre som klippte, chilenaren (som är bäst!), en tjej utan "avvikande svenska drag" och en tjej som gissningsvis är någon form av utbytesstudent eller liknande. Väldigt ung, sydösteuropeiska drag (gissningsvis) och rätt tystlåten.
När turgången hade kommit så långt att det var hans tur, då den sistnämnde frisören var ledig, så tittade han på mig och sa "nej men gå du, vi kom ju samtidigt."
Och jag är inte den som är den, jag väntar ogärna. Så jag satte mig glatt, men kan inte låta bli att fundera över varför han gav upp sin plats sådär.
Visst, ibland har folk en favoritfrisör som de vill vänta på, men då (de gånger jag har fått gå före av den anledningen), så har jag fått höra just "Gå före du, jag väntar på XX".
Nej, jag undrar om mannens vänlighet egentligen bottnade i rädsla, eller något liknande. Jag ser inte riktigt någon annan anledning till det.

I alla fall, den här frisören jag då fick, hon är verkligen jättebra! Sist jag klippte mig så sa jag att jag inte ville ha det så jättekort som det vanligen blir när jag klipper mig, men likväl fick jag så kort ändå, och då var det hon som inte klippte mig nu och som heller inte är chilenare, som klippte mig. Hon är visserligen väldigt trevlig, men just då var hon inte på sitt mest lyhörda humör tror jag.
Men tjejen jag fick nu gjorde verkligen ett bra jobb, det är alldeles lagom längd och snyggt.

Nu sitter jag här i vardagsrumssoffan med datorn i knät. Jag kom på igår att jag ju inte alls behöver sitta nere i mitt gamla rum, där den bärbara datorn brukar stå och där den har bäst signalstyrka också. Nej, eftersom som jag nu bor i en etta så är jag van att ha det mesta på samma ställe, så det var himla skönt när jag kom på att jag ju kunde ta med datorn upp till tv:n.

Jag har just avnjutit en bananpizza som jag köpte på mitt gamla jobb; Solbacka krog. Min chef där blev, som alltid, väldigt glad att se mig, och visade mig runt inne i köket och alla små bakrum där, där det hade renoverats ordentligt. Till det bättre, helt klart.
Och det tillhör också vanligheterna att han frågar mig om jag inte vill jobba lite, när jag är där för att hämta mat.
Det är ju väldigt bra att veta att jag skulle kunna ringa dit om jag någon gång märker att min jobbsitutaion och ekonomi blir ohållbar, men jag är så jäkla osugen på att jobba i restaurangbranschen igen. Det sliter att aldrig vara ledig någon helg, och i och med att jag har ett jobb på vardagar då knappt skulle bli ledig alls.
Sen är stressen där en helt annan. När jag jobbade där så drömde jag jätteofta mardrömmar som var pizzarelaterade, men nu drömmer jag väldigt sällan om mitt förskolejobb. Det tränger inte in så djupt i själen, tror jag. Där är jag mest tillfreds med allt.

Ja, om det inte framgick så tackade jag nej i alla fall.

Idag fick jag lite saker som jag hade beställt från Ginza också. Snabbt jobbat, då det beställdes i fredags kväll.
Bland annat ett billigt spel, men det får jag vackert vänta med till nästa vecka, då jag är hemma vid min dator igen.

Det här var allt för nu.

Dagens ordverifiering: rcqwjns

måndag, juli 30, 2007

Play, everybody!

Så var det måndag och ny vecka. Och inte vilken vecka som helst, utan veckan där jag flyttar tillbaka till föräldrahemmet på Harsjövägen, för att bo med min älskade katt, Herbert, eftersom resterande delar av familjen Lundebring sen i förmiddags befinner sig i Italien.
Ja, så nu sitter jag alltså här vid mammas bärbara dator och försöker att undvika att trycka på fel tangenter, men det går sådär. Lite fördelaktigt att kunna ha datorn i knät i alla fall, för då kan jag ju luta ryggen tillbaka.

Arbetsdagen har förflutit bra. Vi fick dock bara ihop fem barn idag. Det faller ifrån så mycket. Imorgon ser det dock ut att bli sju, eventuellt åtta. En pojke som skulle komma idag, varken dök upp eller lämnade något meddelande. Det är lite dåligt. Ja, naturligtvis inte av honom, utan av hans föräldrar.
Men, dagen där var bra. På slutet var jag ensam med en liten tvåårigpojke i en dryg timme, men han är så go.
Tidigare under dagen lyckades han få diskmedel i ögonen, så han blev väldigt ledsen, och då när jag tröstade honom så kramade han sig verkligen fast runt halsen på mig. Det är inte alla barn som kramar tillbaka på det viset. Lite mysigt.

När jag kom hem till mig sen, så fick jag ett mindre raseriutbrott. Tydligen har jag ännu fler dagar att betala för, som trafikant utan trafikförsäkring, trots att jag skaffade en försäkring direkt när jag insåg att min tidigare hade "försvunnit".
Så nu ska jag alltså betala drygt 400 kronor igen, vilket gör att denna oförsäkrade tid har kostat mig närmare 1500 kronor.
Jag skulle ha kunnat haft så mycket roligare för de pengarna! Jävla TryggHansa!
Ja, det är faktiskt deras fel. Jag hade, via pappa, en bra trafikförsäkring i Folksam, men så ringde de och kom med ett jättebra erbjudande, som skulle göra att jag skulle ha råd att själv stå som ägare för bilen, vilket jag inte gjorde fram till dess.
Men uppenbarligen så var deras erbjudande så bra, endast för att det var fel försäkring! Jag fick en bilförsäkring (vilket man inte måste ha), istället för en trafikförsäkring (som det alltså kostar skjortan om man inte har).

Efter att ha svurit och spottat ett tag så lugnade jag ner mig och försökte tänka ut vad jag behövde ta med hit, inför veckan här.
Det blev extra svårt att tänka, i och med att jag själv ska åka bort på fredag, så alltså skulle jag packa med packning till det också, plus kläder att ha nu i veckan och hygienartiklar och kylvaror.

Och jag måste råda er; kör aldrig bil med en öppnad mjölktetra! Jag tejpade omsorgsfullt igen den och placerade den på golvet på passagerarsidan, men lik förbannat välte den i rondellen, fast jag körde så mjukt. Och läckte gjorde den såklart. Så sen fick jag köra i en hukande ställning och hålla en hand på paketet hela vägen hit. Nu är det ju inte längre än drygt tre och en halv kilometer hit, men likväl, det var ingen bekväm resa.
Nu är jag i alla fall här och har nog allt vad jag behöver.
Men jag kommer nog att efter jobbet först åka hem till mig, för att kolla post och vattna växter och så.Jag köpte faktiskt ännu en krukväxt igår, eftersom en av mina växter dog nästan direkt då jag hade köpt den. Så det fanns en kruka att fylla.

Oh, igår såg jag något så härligt!
Mitt ute på gatan stod det en äldre man, 50+ (möjligen bortåt 60), och körde med en radiostyrd bil.
Det är kanske ingen ovanlig syn, om han hade varit ackompanjerad av ett barn, typ barnbarn eller så. Men detta var en ensam man, med sin radiostyrda bil!
Och det kanske kan tyckas konstigt, men nej, det tycker inte jag! Alla borde sträva efter att släppa ut sitt inre barn och bara leka loss ibland.
Lek är nyttigt.

Dagens ordverifiering: rqcgfmbk

söndag, juli 29, 2007

Putt... miss

Nu är jag en internetlös stackare igen. Vet inte vad som har hänt där hemma, men det blir väl troligen till att ringa och tjöta med supporten snart igen.Var inte alls länge sen jag gjorde det sist, känns det som. Alltid ska något strula.
Så nu sitter jag vid mamma och pappas bärbara dator, och som jag har sagt förr, så är det ju en konst att skriva på bärbara datorer.
I alla fall när man är ovan.

Simpsonsfilmen igår var bra. Bra, men inte mycket mer än så. Tyvärr har jag sett en massa olika trailers innan, så det kändes nästan som att jag redan hade sett filmen. Många av de stora skämten hade jag ju redan hört, så det var rätt trist på så vis. En trailer inför hade räckt.Men den var bitvis väldigt kul också.

Nyss kom vi, familjen, hem från en minigolftur. Turen var dock inte riktigt med, för mitt i spelet så kom världes skyfall, så det var bara att rusa in under närmaste tak och vänta ut regnet.Och när regnet väl hade dragit förbi, så var ju banorna väldigt blöta. Visserligen kom banskötaren (som jag tror heter Didrik och är bussförare) och skrapade bort vatten, men det var ju ändå blött, så det gick lite sämre för mig.Visst kan jag inte bara skylla på det, men jag tror att det bidrog.
På ett hål missade jag putten vid hålet tre gånger, otroligt enerverande. Jag var alltså jättenära hålet och missade och missade och... missade! Sista missen var helt ofattbar, jag var bara centimeter ifrån och kom ändå inte ända fram.
Men jag slutade som tvåa i alla fall. Mamma vann, med 62 tror jag. Jag hade 68, pappa 71 och syrran 72.

Imorgon åker de för övrigt till Italien, så hur det än är med internet där hemma, så ska jag bo här med Herbert och får vänja mig vid denna bärbara.
Det blir mysigt med Herbert, men kanske lite ovant att bo här utan att ha mina saker här. Och på fredag åker jag ju till Småland, så jag vet inte riktigt hur jag ska packa, i och med att jag måste packa lite saker att ta med hit, och sen packa lite saker att ta med dit.
Men det ordnar sig!

Nu blev jag sugen på ostbågar. Det kanske jag skulle införskaffa.

Dagens ordverifiering: wgpuflpe

lördag, juli 28, 2007

Note to the higher power: 1-0 till dig

Jag måste tillstå att jag blir lite arg och nedslagen, när livet också ger avslag på de små tingen jag begär.
Ja, ni vet, det är ju de små tingen som gör den verkliga lyckan, ellerhur?
Och jag har inte begärt att jag ska bli omåttligt rik och populär, att det ska bli fred på jorden eller att klimathotet omedelbart avvärjs. (Även om jag inte skulle protestera om något av detta inträffade).

Nej, allt jag ville ha just nu, var ett trevligt biobesök med Johan nästa helg, då jag är där. Vi tycker båda väldigt mycket om Simpsons, så det skulle vara så roligt att se filmen med honom. Men biografen i Vetlanda är sommarstängd den helgen, så då gjorde vi (mest han) efterforskningar på andra biografer, och det visade sig att biografen i Eksjö inte visar den filmen på lördagen, bara fredag och söndag. Och ingen av de dagarna funkar.
I Sävsjö är det sommarstängt, liksom i Nässjö.
Och Jönköping är det lite väl långt att åka till enkom för bio.

Alltså, jag tycker det angränsar till vansinne att hålla en biograf sommarstängd. Jag menar, det är ju knappt inte sommar ens. Regn var eviga dag. Och då ska folk inte få gå på bio.
Åh! Det hade varit mer okej om vi hade haft en gassande sommar à la 2005 eller så, men nu tycker jag att det är att beröva folk fritidsaktiviteter.

Att bli nekad de små sakerna känns värre än att bli nekad de stora.

Så hur blir det med filmen då? Faktumet att jag gärna vill se den ändras ju inte. Så jag ska gå med min syster ikväll istället. Hon är mitt ständiga biosällskap om jag inte går själv. Och det är absolut inget fel på henne, men det känns bara så lamt. Jag hade verkligen ställt in mig på att gå på bio i Vetlanda.

Så, det var dagens galla.
Nu skulle jag kunna berätta att jag har städat hela lägenheten och att jag ska ner i tvättstugan och hämta min rena tvätt, men det dravlet drar jag varenda helg. Det är ett konstant faktum i mitt liv, jag städar och tvättar på helger. I brist på liv, kan man kanske säga.
Oj, gallan var visst inte slut.

Äh, problemet är att jag inte har något bra att säga, även om jag skulle vilja få till en positiv skruv här på slutet, för jag känner mig ändå inte så rakt igenom sur och tvär, som jag säkert verkar.
Men mer positiv skruv än så blir det nog ändå inte.

Dagens ordverifiering: dnlzezki

fredag, juli 27, 2007

Motgångar

Lyckan ler ju inte enbart mot mig, men det har jag nog förklarat tillräckligt många gånger.

Det här har varit en dag, som visserligen till största del har varit bra och helt okej, men det har ändå funnit moment som har varit humörsänkande.
Det första som tog ner mitt humör en nivå, var att jag fick sms om att biografen i Vetlanda har sommarstängt nästa helg, då jag är där och vill se Simpsonsfilmen med Johan. Johan och jag har ännu inte lyckats se någon bra biofilm tillsammans, så att se den filmen ser jag verkligen fram emot.

Sen, när jag kom hem, så hade jag fått brev från mitt nya försäkringsbolag, där jag har min trafikförsäkring. (Du som läser denna blogg regelbundet vet säkert att jag i panik fick skaffa en trafikförsäkring då jag fick straffavgifter för att jag inte hade någon, då jag var på Island).
De skrev att de hade lämnat in min autogiroansökan till banken, men där fått avslag. Baserat på det skulle jag skicka in mina uppgifter om bankkontonummer och sådant igen, men jag menar, om banken avslår första gången så lär väl inte likadana papper ändra på det?
I och för sig så har jag inte den blekaste om varför de avslog, så det är underligt.
Om det nu blir avslag igen, så blir det antagligen som så, att jag får betala helårsvis istället för månadsvis. Och det innebär ju att rätt vad det är så dimper det in en räkning på en herrans massa tusenlappar, istället för några hundralappar om månaden. Det blir ju en jättesmäll då, för jag har inte hur många konton som helst, så att jag kan lägga undan för trafikförsäkringen på ett speciellt konto.
Nej, jag har precis börjat att sätta in semesterersättningen på ett speciellt konto, så att jag har råd med lite längre semester nästa sommar. Och på mitt e-sparkonto sparar jag för framtiden, kort sagt.

Jag hade även fått en idé om att det borde gå att se Simpsonsfilmen i Eksjö då istället, för det ligger bara några futtiga mil ifrån Vetlanda, och är nog lite större också. Så jag sökte runt lite på internet, men så vitt jag kom fram till så visas den filmen då jag är där, endast på fredagen klockan 19 och söndagen klockan 21. Det innebär ju problem, för på fredagen ska vi iväg på någon festival i Sävsjö, och på söndagen vid den tiden har jag ju åkt hem. Varför i h-vete visar man inte film på lördagar?
Ja, det kan ju vara så att jag har förstått fel på något vis, men det vore så jäkla typiskt om jag har rätt. Jag menar, det här har jag sett fram emot så mycket. Och moder fortuna är inte den som brukar le mot mig speciellt ofta, så varför nu?

Det var nog de dåliga sakerna.
Men till de bra tillhör att jag idag har lagat rätt avancerad mat, till ett mycket lyckat resultat.
Jag hade nämligen köpt en hel kycklig, som jag tillagade i ugnen och tog vara på köttsaften av och gjorde en härlig sås, samt kokade potatis och minimorötter.
Sås har jag aldrig gjort förut, men jag har noga studerat hur min mor gör, och jag måste säga att det blev en väldigt god sås. Den blev dock lite tjock, men det beror nog mest på att jag råkade göra lite för mycket redning.
Det var förresten första gången jag kokade potatis också, men den blev så mjuk och fin.
Ja, det var förstås första gången jag grillade kyckling i ugnen också, men också den blev väldigt kryddig och god. Det svåraste var att sköra upp den då jag hade tagit ut den från ugnen, för den var ju väldigt varm. Men jag lyckades få loss både filéer (eller heter det bara kycklingbröst?), vingar och klubbor.

Jag har forfarande kvar vin från då jag hade vänner här på en liten inflyttningsfest (eller vad man ska kalla det?), så jag drack lite vin både under matlagning och ätning, och sen var jag måttligt intresserad av att ta mig an bomdnedslaget till kök.
Men jag tog mig samman och diskade och torkade och allt som hör till, så nu ser det precis lika fint ut som alltid där.

Imorgon ska jag dock städa lägenheten ordentligt. Och tvätta.

Beroende på vad Johan säger så kanske jag går på Simpsonsfilmen själv, här hemma nu i helgen istället. Jag menar, jag vill ju helst se den med honom, men går det inte den helgen jag är där, så går det aldrig. Vi ses inte såpass ofta att det är samma biofilm på dukarna runtom då. Och jag vill ju verkligen se filmen.
Men det beror på vad han vet om Eksjöbion och så.

Dagens ordverifiering: georne

torsdag, juli 26, 2007

Sommaren är kort, det mesta regnar bort

Men nu är den här! Solen skiner (kanske bara idag!
Äntligen sol och värme!
En dag som denna har det inte varit sen jag kom hem från Island, och det är ju några veckor sen nu.
Jag menar, varmt och soligt, det är väl inte för mycket begärt, såhär i juli? Men högst snålt med det har det varit. Men idag, aah.
I och för sig så har jag ju jobbat, och därmed inte kunnat njuta i lika full skala. Men barnaskaran krympte drastiskt ner till fyra flickor, så rätt lugnt får man ju lov att säga att det har varit.

Men än har inte augusti börjat, och det finns ju faktiskt hopp om sommarvärme då också. Det vore pinsamt om det inte blev mer bada av i år. Än har jag bara badat två gånger i Sverige, där i början av juni. Två gånger i Sverige var allt det blev förra sommaren, samt en gång på Åland. Och den här sommaren ser det likadant ut; två gånger i Sverige och en gång på Island (eller två, beroende på hur man räknar).
Och jag är egentligen ingen badkruka. Eller mjo, lite har jag väl kanske blivit på senare år. För att jag ska ha badlust så ska det ha varit varmt (typ en sån dag som idag), några dagar i rad. Och sol vill jag ha! Det måste vara varmt och skönt att kliva upp.
Jag har ju köpt ett par nya badbyxor som jag hittills bara har använt på Island, och de vill ju få svenskvatten på sig också.

Tyvärr har finns det inte mycket att berätta/reflektera om idag. Inga storslagna saker har hänt, varken fysiskt eller psykiskt.

Om jag skulle ta och passa på att ladda på telefonen nu, när det räcker med 200 kronor för att få gratis sms i en månad. Standard hos Halebop är annars gratis sms i en månad vid laddning av minst 300 kronor.

Dagens publiceringskod: atxtip

onsdag, juli 25, 2007

Fel kropp

Kära blogg. Eller kära bloggläsare.

Idag har det varit en bra dag. Inte extremt på något vis, bara allmänt bra.

Natten till idag drömde jag bland annat om en liten pojke på jobbet som jag hade en rätt speciell kontakt med, men som i maj flyttade till Kalmar med mor och storebror sin. I måndags hälsade mamma och storebror på, men inte lillebror.
I alla fall så ringde mamman där och frågade om de fick komma och hälsa på, hela familjen (det vill säga att lillebrodern inkluderades), och jag sa att de var så välkomna.
Det var ett kärt återseende må jag säga. Trots att pojken i fråga bara är två år, så tycktes han inte alls ha glömt mig och var inte det minsta blyg, till skillnad från storebror hans vid måndagens besök.
Sötare barn får man leta efter!

Vi hade för övrigt bara fyra barn idag, om man bortser från de som hälsade på oss. Och jag upplevde inte dagen som alltför hård, i och med att vi var tre som jobbade, plus att jag var den som öppnade imorse (men klockan åtta först, så det var inte så tidigt), så det var jag som fick ligga ner och vila med de minsta barnen efter lunchen. De somnade, och jag slumrade till också. I alla fall så upptäckte jag att jag dreglade lite, och det gör man ju oftast inte i vaket tillstånd.
Sen fick jag sluta tidigare också, så det var så härligt.

Med min nuvunna lediga eftermiddag tog jag min an lite stanaärenden. Jag tvättade bilen på statoil, letade febrilt efter bra långa, tunna sommarbyxor (men fann såklart inga! Killar i min längd förväntas vara minst fem storlekar större i midjan), köpte en tröja för blott 49 kronor och spanade lite på nya converse. Inte för att jag egentligen behöver nya skor av den typen, då jag redan har tre par.

Sen handlade jag mat, på Coop. Jag tog självfallet en av de jättelånga vagnarna, trots att jag bara fyllde den med en papperskasse. Såg lite magert ut, men de är roligare att köra än de korta.
På Coop har de dock inte min favoritjuice och inte hittade jag den typen av kyckling jag ville ha heller, så jag packade upp när jag kom hem och cyklade iväg till Flygfyren.

Jag hade som mål att köpa dels då denna juice och kyckling, men också galgar, i och med tröjinköpet, som gör att galgarna nu inte räcker. Men jag fann inga, så den saken får bero tills vidare.

Nej sen har jag nog varken kloka tankar eller visdomsord denna dag.

Dagens ordverifiering: tjbwbxl

tisdag, juli 24, 2007

Ingen vind kan blåsa omkull oss nu

Nu känns det som att det finns mycket att säga, men det återstår väl att se hur mycket det blir.

Om jag börjar med att vrida klockan tillbaka till 19-tiden igårkväll.
Då satt jag, liksom nu, vid datorn och lyssnade på radio. I och med att klockan var lite mer då, så var det då Kvällspasset och inte Cirkus Kiev, som nu.
Men i alla fall, i Kvällspasset (eller heter det på?), så pratade de bland annat om Simpsons-filmen, och undrade bland annat om vilken Simpsonsfigur man identifierar sig mest med. Men för att skapa en vidare klarhet i det så ska jag vrida tillbaka klockan ytterligare.

Jag fick ju, som jag skrev igår, ledigt, nästa fredag. Och nu har jag bestämt mig för att skippa pride och åka till Johan istället. Så jag bokade om mina ditbiljetter så att jag åker redan på morgonen istället. Jag kommer visserligen att få vänta på byte i Nässjö en dryg timme, och sen kommer jag få vänta i Vetlanda i ungefär två timmar innan karln hämtar mig. Men jag planerar att ta med gott om lektyr, så det ska nog gå att få tiden att gå. Jobbigt om jag skulle behöva uppsöka en toalett bara, för jag hittar inte vidare bra i Vetlanda.

I alla fall så uppstod det i samband med detta, en situation som jag tog illa vid mig av. Och det händer rätt ofta, men oftast brukar jag försöka låta det rinna av, istället för att det sugs in. Men igår kände jag att måttet var rågat och att det var dags att sätta ner foten, så det gjorde jag.
Och det blev så bra, så det är jag glad för.
Ingen vind kan blåsa omkull oss nu

Tillbaka till Kvällspasset. De undrade vem i Simpsons man identifierar sig med, så då för stunden kände jag mig precis som Marge, så jag skrev ett mail och skickade in. Och det läste de sen upp!
Nu finns det kanske en och annan som tycker att en "tv-kändis" som jag inte borde tycka att det är så märkvärdigt, men jag nöjer mig med att bemöta det med ett: Du har fel, på flera sätt än ett.

Vidare så känner jag mig som en dum jävel, rent ut sagt. Igår var jag för lat för matlagning, så vad gjorde jag? Jo, jag köpte en sån där pizza som man värmer i ugnen. Provade någon mozzarellasort från Dr. Oetker, för övrigt. Och de ska ju värmas i 225 grader.
Sist jag åt en sån pizza så brände jag mig något vansinnigt i munnen, så att jag hade så ont att jag inte kunde tänka på annat i flera dagar efteråt.
Kanske därför inte så klokt att köpa en sån igen.
Men nu var jag försiktig! Dels lät jag pizzan stå och svalna lite på diskbänken innan jag högg in, dels blåste jag noga på varje tugga jag tog.
Men ändå kände jag att det hettade mer än brukligt i munnen, och idag vid frukosten tårades ögonen för att det gjorde så jäkla ont att tugga rostbrödet. Stackars gom, att jag utsätter den för detta.
Likaså vid lunchen idag på jobbet, så kunde jag knappt förmå mig att äta.

Och till natten så, den var läskig. Men jag tror knappast att jag kan återge min rädsla och ångest så som jag upplevde den, för allt var egentligen bara en fjantig mardröm. Och jag mindes den mer tydligt imorse än vad jag gör nu, men jag ska göra ett försök.

På något vis var drömmen kopplad till Simpsons, för i gårdagens avsnitt på TV6 så handlade det bland annat om att farfar Simpson ville ta livet av sig.
Och jag var mig själv och inte farfar Simpson, men jag kände precis som han, att jag hade inget att leva för längre. Jag vet inte hur det hade blivit så, men jag var helt ensam på något vis.
Plötsligt fick jag höra att det var någon slags grupp av utomjordningar som hade dockat någonstans nära månen. Eller dockat och dockat, men stannat till i alla fall. Och på något vis hade de tagit två människor som gisslan, som de hotade att döda om de inte fick... Ja, jag minns inte vad de ville ha, men det fanns i alla fall i min närhet.
De här två människorna som var gisslan, var för övrigt två av mina lagkamrater i FCZ. Jag säger nog inte mer än så om vilka det var, men det var i alla fall inga som jag önskar ska bli kidnappade och dödshotade av utomjordingar.
På något vis kände jag, att eftersom jag ändå hade tappat livslusten, så kunde jag åka upp till deras rymdskepp och rädda gisslan, och ge dem det här speciella de ville ha - och sen spränga hela skeppet med mig själv kvar ombord. Så jag nämnde något om det för en auktoritär person som i verkliga, vakna livet är en ex-vän som jag slösade bort allt för mycket tid på. Ingen jag tycker om alltså.
Hon hörde alltså detta, och slumpartat nog, så var det till henne utomjordingarnas krav ställdes. Hon hade direktkontakt med dem mest hela tiden, och snart hade hon gjort klart för mig att jag inte hade något annat val än att åka upp.
Och plötsligt började folk runtomkring mig att uppskatta mig igen, för att jag skulle rädda gisslan och förstöra hotet mot hela planeten. Så det lyfte mitt humör, samtidigt som jag då kände, att plötsligt hade jag något att leva för. Och dessutom hade utomjordingarna inte gjort något hot om att de skulle anfalla jorden på något vis, så en rädsla inom mig sa att om vi "öppnade eld" mot dem, så skulle ett gigantiskt krig snart följa. I och för sig skulle ju jag vara död då, men det var ändå något jag fruktade.
Ja, just det, det fanns alltså en rymdfärja som stod startklar att ta mig upp, alldeles i närheten. Det tål att sägas.
Utomjordningarna fortsatte att tjata på hon-med-kontakten, och eftersom jag började tveka i hur jag skulle göra, så avrättade de en ur gisslan. Och då var jag inte längre varken poplär eller övergiven, då blev jag rent hatad av alla som kom i min närhet.
Jag hade en sån enorm ångest, och jag fick hela tiden höra att det var mitt fel att en hade dött och att jag nu fick lov att offra mig för sakens och mänsklighetens skull. Men jag vågade inte!

Jag minns inte exakt var drömmen slutade, men jag var mitt i denna ångest när väckarklockan ringde. Och jag var så lättad över att det bara var en dröm! Men det borde jag ju ha förstått, kan man tycka. Det var ju inte den mest realistiska dröm.

Sen blev det dagen som vi igår kallade för imorgon, och imorgon säger igår om. Denna dag alltså.
Förutom mun-ont, så har det varit en väldigt bra dag. Jag är mycket nöjd.
Det har varit trevligt på jobbet och här hemma så var roligt folk inloggade på msn. Folk som jag förut har beklagat mig över att de aldrig är inloggade. Så det var roligt!

Grannen hade tydligen gift sig också. Jag gick förbi hans uteplats, som alltid, när jag gick från carporten mot min port, och då satt han där ute och frågade hur det var med mig. Och jag sa att det bara var bra och frågade såklart hur det var med honom. Och han sa "jodå, nygift.". Först visste jag inte om jag hade hört rätt, för det satt annat folk där, så jag tänkte att han kanske menade att någon annan hade gift sig, men efter någon sekund så trillade poletten ner, och jag sa något i stil med "ja.... öh, grattis!". Han tackade så gott. Sen visste jag inte riktigt vad man säger till folk som är i princip främlingar (för mig alltså), som är nygifta, så jag sa "ja men... ni får lycka till då!".
Tilläggas bör är att denna granne är i 50-årsåldern, så därför kändes det inte helt självklart att han syftade på sig själv först. Inte för att medelålders människor inte gifter sig, men det är väl inte fullt så vanligt som att yngre gör det.

Dagens ordverifiering: kalannc

måndag, juli 23, 2007

Money, money!

Så var det måndag igen. Måndagstexten på de svarta strumporna, är som tidigare skrivet gul. Men om måndagen är gul i mitt tyckte, det vet jag ej.

Dagen har varit bra, men jag gick upp lite för tidigt kanske. Klev upp klockan sex och var ute på jobbet till halv åtta, men de första barnen kom inte förrän klockan halv nio, så det var ju lite dötid där på morgonen. Men å andra sidan så hade vi barn som skulle komma till åtta, men på sommaren är det som att punktligheten hos vissa är som bortblåst.
Det är klart, vissa är inte punktliga någon tid på året.

Jag fick mitt lönebesked för juli idag också, och jag måste säga att jag är glatt överraskad. Jag hade väntat mig en drastiskt lägre lön än den förra, i och med att jag var ledig en del dagar då jag var på Island, samt att vi får dra av 15 kronor per dag för lunchen. Dra av från lönen alltså, inte så att det hamnar på plussidan. Annars kan ju begreppet "dra av" i ekonomiska sammanhang betyda att det leder till mer pengar, men nu är det alltså mindre.
I alla fall, så var det en högst marginell skillnad, så det blir inte så fattigt som jag hade väntat.

Dessutom får jag vara ledig nästa fredag. Och det är ju jättetrevligt, det skulle ju kunna användas till att åka tidigare till Johan, om jag nu kommer iväg dit. Jag har ännu inte fått besked om hur det blir med Pride för FCZ.
Men saken är att jag har ju bokat tågbiljetter till honom, så för att komma iväg tidigare så måste jag avboka dem och ta bilen istället.
Ja, det är frågan hur jag ska göra! Gah, jag visste inte att jag var så velig.
Nu har vi i och för sig bestämt att om det blir något FCZ:ande i Pride så åker jag inte, och blir det inte så åker jag.

Apropå Pride så lyssnade jag på Glenn Hysén i radion nyss, och han nämnde indirekt mig, när han fick frågor om FCZ och sådär. Minsann.

Sms:en har haglat in idag på jobbet. Totalt åtta stycken fick jag, utan att vara försteskickare till någon. Fyra olika personer var det som ville mig saker och ting, och så populär är jag sällan.

Dagens ordverifiering: skaiad

söndag, juli 22, 2007

En bra dag.

Nu har jag lite mer tid på mig att författa, än vad jag hade igår.

Det var dramatik igår i alla fall, så mycket kan man ju säga. Jag drog det ju i stora drag igår, så jag vet inte riktigt vad jag kan tillföra.
Det har ju varit en del skriverier om det också. Både på aftonbladet, expressens, uppsala nya tidnings och arbetarbladets hemsidor har jag sett artiklar om det.

Jag tror jag missade att skriva att vi förlorade matchen med 12-3, men i alla fall så var ju jag lite ur balans i och med den tragiska starten.

Det var roligt att träffa laget i alla fall. Vi spelade lite Maffia i vänthallen och på tåget. Jag var spelledaren, som vanligt (för jag är ju så dålig på att ljuga), och jag råkade klanta mig två gånger. Ena gången uppfattade jag fel om vilken Tore pekade på när han var scheriff, andra gången råkade jag säga fel namn på den döde, när staden vaknade. Så då var det bara att lägga ner och börja om.
Men vem är väl perfekt?

Jag kom hem sen sent på kvällen, strax före midnatt och satte mig att prata med Tove. Vi har pratat lite mer än vanligt på sistone, och det tycker jag är väldigt trevligt. Henne träffade jag för övrigt innan vi åkte till Uppsala också, och det var ju bara roligt också.
Vi pratade bland annat om att vi borde samla lite folk och gå på gröna lund, och ja, hur kul vore inte det? Jag har inte varit där på evigheter, och Tove har ännu längre tid sen sitt senaste besök.

Nu är jag mer uppåt igen, och det är kanske lite underligt, för folk runt omkring mig är väl i allmänthet inte mer glada än vad de var då jag sist skrev om det. Men vissa händelser stärker och stålsätter, så är det nog. Sms är så bra ibland.

Ett dilemma har dock uppstått. Helgen om två veckor så har ju jag bokat tågbiljetter till Johan, samtidigt som det är prideparaden då, och dels så är det Glenn Hysén som invigningstalar, dels är det sporttema och framför allt så planerar stora delar av FCZ att gå med där, och det vore ju skamligt och tråkigt att missa. Samtidigt som det vore ännu tråkigare och skamligare att inte träffa Johan som planerat. Åh, jag blir så irriterad när saker krockar. Jag tycker jag kan förtjäna att få allt roligt jag kan, så mycket som jag behöver det.

Förresten! Igår fick jag höra kommentaren "det var nog det bästa du nånsin sagt!" då jag sa något i stil med: "Ju fler snygga människor man omger sig med, desto vackrare omvärld"
Det var roligt att höra, om än att jag kan tolka mina egna ord som rätt ytliga. Men det beror ju på hur man laddar begreppet "snygg" också. Man kan vara snygg på många olika vis.

Dagens ordverifiering: bwobjzk

lördag, juli 21, 2007

Fall!

Nu är det bråttom att blogga om jag ska hinna innan dygnet är slut!

Jag har varit i Ullfors utanför Tierp, som i sin tur ligger utanför Uppsala, och spelat fotboll med mitt härliga FCZ.
En härlig dag har det dock inte riktigt varit.
Ja, det är till att vara kortfattad.

I alla fall så hade arrangörerna på något vis fixat till det så att det skulle komma in fallskärmshoppare på planen strax innan matchstart. Flygfältet Gryttjom, där vi i FCZ hoppade fallskärm, ligger runt knuten.
I alla fall så kommer två hoppare och landar snyggt. Jag missade i och för sig första landningen, men sen gick jag ut och kollade.
Sen kom en tredje, och rätt var det är så är han farligt nära träden som är precis vid sidan av planen, så han gör en tvärvändning - och störtar rakt ner i publiken!
Det var nästan helt overkligt, det kom liksom en blå duk fallande från himlen och folk slängde sig åt alla håll.
Och braket sen! Jag trodde nästan att han dog. Eller vad ska man tro liksom?
Ja, det blir till att korta ner massor som sagt, klockan är när som helst tolv.
I alla fall så fick det komma ambulanshelikopter och landa på planen, och som han skrek när de lyfte på honom. Dödsskriet, lät det som. Arrangörerna fick sätta på musiken för att man skulle slippa höra.
Enligt vad jag fick höra så ska det inte varit värre än att han bröt lårbenshalsen (men det är ju i och för sig illa nog). Men ryggrad och nacke ska ha klarat sig, vad jag förstod.

Det lär stå om detta på lite nättidningar, har inte hunnit kolla runt, men det var lite press där.

Måste avrunda, skriver mer imorgon

Dagens ordverifiering: kvdiq

fredag, juli 20, 2007

Allt som var mitt

Det är häpnadsväckande vad andras humör är beroende av mitt. Eller jag menar nog tvärtom, mitt humör är häpnadsväckande beroende av andras. Jag smittas så lätt, så lätt.
En kväll kan vara helt toppen, men så är någon i min närhet sur, (eller åtminstoe ger sken av att något är fel), och vips så är jag också sur. Eller stött. I vart fall inte så glad som jag var innan.
Det är att betrakta som en svaghet, att jag suger åt mig som entvättsvamp, istället för att likt en gås låta det rinna av mig direkt.
Ja, nu är det väl inte alltid så i och för sig. Men gårdagen var åt det hållet. Och det inte bara en oglad jag talade med, jag tror det var bortåt fyra stycken.

Sen togs även något värdefullt ifrån mig, och där gjorde jag ett eget val att ta illa vid mig. Men det kom naturligt såklart, jag blev som bestulen på några av mina viktigaste minnen. Eller påminnelsen om de minnena, jag har ju trots allt en fungerande hjärna än. Men minnen bleknar och försvinner till slut, utan något som friskar upp minnet ibland.
Det är som att försöka minnas någons röst, när personen i fråga är död. Har man ingen inspelning av det så blir det svårare och svårare ju längre tiden går, och till slut har man glömt.
Som vanligt vet jag inte riktigt om jag överreagerar eller inte. Men det enda sättet att få veta det är väl om jag skulle jämföra mig med hur andra skulle reagera. Och varför skulle jag göra det? Min reaktion är den som är viktig i sammanhanget, i synnerhet för mig själv.
Nu bör det tilläggas att även om det finns en person som är skyldig till det ovanstående, så var det med all säkerhet inte en medveten stöld, det var mer som en bieffekt av en annan händelsekedja, som var oundviklig, men som jag var helt oförberedd på.

Då lämnar vi tankarna och går in på det abstakta.

Idag har jag känt mig som en riktig karlakarl och skruvat i sär vasken (heter det så?) under handfatet och rensat ur det efter bästa förmåga.
Vattnet tog så lång tid på sig att sjunka undan nämligen, och rören och håligheterna där var fyllda av en brungråsvart fet sörja vars lukt det fick det att vända sig i magen på mig.
Nu är jag ju inte ägare av fler verktyg än en hammare och en tumstock, och de kunde jag inte tillämpa här, så jag fick ta en bit av min gröna ståltråd, inköpt för att hålla rosorna på balkongen uppe, och gräva och böka allt vad jag kunde. Lätt var det dock inte, men jag fick nog bort det mesta.

Sen har jag gjort en storrengöring av badrummet i övrigt, samt dammsugit och torkat golven.
Och tagit ut soporna.

I och med att jag inte har något jag behöver inhandla, så vet jag därför inte riktigt vad jag ska göra av dagen i övrigt.
Visserligen ska jag laga god och storslagen middag som kommer kräva lite tid, men den sätter jag nog inte gång med än på tre timmar, minst.

Jag borde kanske fortsätta läsa i den skolbok jag håller på med, men det känns ju inte så jättemotiverande när vi inte har börjat utbildningen än och jag inte riktigt vet hur arbetet kommer att gå till.
Men samtidigt så är det mycket som ska läsas igenom, så det är lika bra att vara lite förberedd.

Nu återstår bara att hoppas att kvällen blir bättre än den gårdagen, även om gårdagen till slut slutade rätt bra. Men jag klarar mig utan mittentjafset idag.

Dagens ordverifiering: qkhclkzv

torsdag, juli 19, 2007

I don't care of Monday's blue, Tuesdays gray...

Så var det torsdagskväll. Torsdagar är gröna dagar, visst är det väl så? Jag menar, det finns ju folk som kopplar ihop veckodagarna med olika färger, och jag tycker nog i så fall att torsdagen är grön. I och för sig så står det "Thursday" med röda bokstäver på mina veckodagsstrumpor. Där står alla dagarna, på engelska, med olika färg. Monday är gula, Tuesday gröna, Wednesday ljusblå, Friday nästan vit, Saturday orange och Sunday grå.

Torsdagar innebar när jag var yngre, en garanti om att maten vid middagarna hemma skulle vara god resten av veckan, för på torsdagar åt vi alltid pannkakor och sen var resten av veckans middagar i regel sånt som var gott.
Jag var väldigt kräsen med maten som yngre.
Lite sitter väl visserligen i än, men jag är betydligt vidare i mina vyer nu.

I alla fall, just denna torsdag har varit bra. I och för sig kanske inte helt optimal, men ändå finns inget att klaga på. Inget, bortsett från att jag igår klantade mig som inte kollade upp vilken tid de enda två barnen, syskon, skulle komma idag, och därmed vilken tid jag senast också måste befinna mig på bygget. Jag visste att de denna veckan hade både starttiderna 8:15 och 9:00, så jag hade ju inget annat val än att befinna mig därute till strax efter åtta, bara för att finna att de ju såklart skulle dyka upp klockan nio.

Sen när de väl kom så var det ju inte allt för händelserikt. Eller ja, jag fick byta bajsblöja på samma barn två gånger på förmiddagen. Men sen klarade jag mig på eftermiddagen, fast ett till blöjbyte blev det ju såklart, för då var det en kissblöja.
Men jag bakade i alla fall lite och så fick jag ju laga mat och sådär, så förmiddagen gick raskt.
Sen somnade de båda efter maten, så då var det inte fullt så händelserikt.
Vi gick ut efter mellanmålet och plockade hallon, sen fick de gå hem ungefär en halvtimme tidigare, vid 16:30.
Då bommade jag stället och åkte hem och fräschade upp mig, och cyklade sen och handlade lite.
Det var smockamycket folk på flygfyren, men med självscanning går det ju rätt fort. Men nu var det många i den kön också. Och jag fick avstämning, så fullt så effektivt var det inte. Plus att kassörskan inte packade i kassen igen, vilket de har gjort de andra gångerna jag har fått avstämning.

Hem jag for och gräddade pannkakor, samtidigt som jag pratade med både Tove och Johan.
Tove har visst ett riktigt kap på kroken! Det var mig riktigt roligt att avhandla och framför allt att se. Hurra för henne! Eller mest för honom kanske? Det beror ju lite på vilken sida av myntet man ser.

Nu är det ledigt resten av veckan. Fast lördagen blir ju rätt flängig i och för sig, för då ska jag till meteropolen Ullfors och spela fotboll med FCZ igen.
Schemat ser ut som följande:

13.00 Samling Stockholm C
13.11 Tåget avgår till Uppsala
13.51 Ankomst Uppsala
Vi blir hämtade i bil till Ullfors

16.00 Matchstart
18 (ungefär) Middag
21.09 Tåget avgår från Uppsala
21.49 Tåget kommer till Stockholm C

Lite omständigt att behöva åka via Stockholm för min del, men det är ju den vägen som de betalar för, så jag får ju ta den och tacka och ta emot.

Häromdagen lyssnade jag på en debatt i radion om det här med gratis sprututbytesprogram för narkomaner, och det var ju ett himla rabalder hit och dit, mot och för. Jag tänkte här offentliggöra min ståndpunkt i frågan.
Jag är helt klart för dessa sprututbytesprogram. Visst, det är klart att man inte ska uppmuntra till droganvändande. Men gör man verkligen det genom detta?
Nej, det tycker inte jag. Däremot värnar man om människolivets okränkbarhet. Alla människor är ju lika mycket värda, det kan ju nästan vem som helst skriva under på. Men sen i praktiken då?
Har narkomaners värde verkligen dalat såpass att det är okej om de smittas med HIV och andra blodsmittor?
Man kan kanske se det så, men man kan också se det som att narkomaner är fruktansvärt svaga människor, som behöver all hjälp de kan få.

Oh, nu spelade de låten jag har i rubriken på radio! Jag skrev alltså rubriken långt innan låten spelades. Det var ju märkligt.

I alla fall. Att förse narkomaner med rena sprutor är ju inte detsamma som att säga "duktig knarkare, fortsätt så". Jag tror snarare att narkomaner i dessa utbytesprogram (som idag bara finns i Lund och Malmö här i Sverige, så vitt jag vet), lättare kan få tillgång till hjälp från samhället i och med att de på så sätt kommer i kontakt med den lagliga delen av överheten.
Huh, jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mina tankar. Någon kanske ändå förstår hur jag tänker?

Jag lyfter på hatten för ikväll.

Dagens ordverifiering: bigjevz

onsdag, juli 18, 2007

Kärringveckan inledd

Det är sannerligen sommartider, om än att det inte är sommarväder.
Idag när jag kom fram till jobbet vid nio imorse så var min kollega där lite uppstressad och smått irriterad (eller hur hennes sinnesstämning nu kan beskrivas bäst), för hon hade kommit en knapp timme tidigare och efter en stund då fått veta att de två barn vi skulle ha idag, blev hemma. Och så hade telefonen ringt och sen så skulle hon ringa till mig och säga att jag inte behövde komma, men så hade hon inte hittat telefonlistan förrän klockan var såpass mycket att hon hade räknat ut att jag redan hade åkt.

Men vad gjorde väl det mig? Jag var ju ändå inställd på att jobba. Så vi satte igång att städa lite mer, men snart är ju det mesta gjort. Eller det mesta, det finns ju såklart alltid skrymslen och ytor att rengöra, men allt behöver ju inte vara arbetsuppgifter för de som jobbar under industrisemestern.
Vi höll igång till klockan tolv i alla fall, sen åkte vi hem. Och vi beslutade också att vi skulle ta en varsin ledig dag av torsdag och fredag nu, och jag fick välja vilken jag ville vara ledig på först, och jag tog givetvis fredag. Det är ju smidigt dels för att helgen blir längre, men också för att barnen kanske är hemma imorgon också, så då tänker jag ju inte jobba i så fall heller.
Men jag ställer in mig på att de kommer, givetvis.

Igår var jag på bio, Harry Potter. Den var väl helt okej. Men det är faktiskt lite obekvämt att ha medverkat i TV och bo i en småstad och ensam gå på bio, speciellt som det var i princip fullsatt. Det blir liksom blickar mot mig på ett annat sätt när jag är ensam, och tissel och tassel som folk tror att jag inte hör.
Men jag har fullgod hörsel. Det är roligare när folk säger något direkt till mig, men det där tittandet och smusslandet, det blir jag på något sätt lite illa till mods av, i synnerhet när jag är själv, för då kan jag inte vifta bort det och babbla på med vem jag skulle skulle ha varit med i så fall.
Jaja, så farligt är det ju förstås inte heller, det är ju på någotvis ett val jag har gjort själv, men jag tycker att folk borde glömma FCZ snart. Inte för att det var dåligt, men bara för att det var länge sen det var aktuellt. Inte som repris i och för sig, men folk borde ha bättre för sig än att titta på repriser av realityserier.

Idag har jag trotsat min förkylning och snörat på mig mina nya löparskor och tagit en vända i elljusspåret. Det var tungt som sjutton, och varmt också. Jag trodde i och för sig att det skulle regna på mig, för det var ena riktiga hotfulla moln när jag stack iväg, men jag hann hem med väldigt god marginal, innan himlen öppnade sig.
Jag styrketränade och så sen också, så där efter var jag rätt slut i kroppen.

Det är för övrigt min namnsdag idag också, och precis som alla år innan (i alla fall de senaste), så glömde jag själv bort det ända till den första gratulationen kom. Men vad jag helt hade glömt bort är ju att min käre katt, Herbert, fyller år på samma dag. Det belyste dock lillasystern min, så han blev ordentligt ompysslad också. Och räkor ska han få nu ikväll också, men det kalaset missar ju jag eftersom jag är hemma hos mig nu igen.
Fem år fyller han i alla fall, så han är av samma årgång som de barnen som i höst är äldst på förskolan.

Dagens ordverifiering: fgnma

tisdag, juli 17, 2007

Sexton

Det känns som att jag är ledig idag. Men så är inte fallet, jag har redan varit och jobbat. I och med att det inte var några barn alls, så städade och fixade jag lite, samt svarade i telefon. Men jag var klar med allt det där på en och en halv timme, så vid halv tio åkte jag hem igen.

Och trots att klockan inte är så mycket så har jag både hunnit ner en sväng på stan och lagat lunch. Alltså, på stan lagade jag inte lunch, det gjorde jag ju hemma.
Nu tänkte jag väl sätta mig och läsa i mina skolböcker lite. Jag fick ju hem en hel massa böcker igår, som jag lånar av min kollega som precis har gått den utbilningen jag ska gå. Så det är ju en hel bibba böcker här.

Sen, klockan 18:00 så är det bio. Ja, jag måste ju se Harry Potter-filmen känner jag. Det blir nog tredje gången jag går ensam på bio. Eller ensam och ensam, men utan sällskap. Det är väl alltid lite folk i salongen.

Det var länge sen jag sa något om platespotingen också. 012 tog en jäkla tid att se, men när jag väl såg den så lossnade det lite och nu ska jag se 016. Min syster har ju kommit om mig, trots att hon startade senare. Men det är ju fusk, för när hon är ute i trafiken kan hon ju spana hur mycket som helst, medan jag däremot oftast sitter bakom ratten och måste hålla koll på en massa annat också.
Eller fusk är det ju inte, men vi har inte samma förutsättningar.

Usch vad jag känner att det här blev ett ointressant inlägg. Förlåt.

Dagens ordverifiering: sisueq

måndag, juli 16, 2007

Oväntat lyft

Idag har jag då jobbat. Men sicken arbetsdag. Det var jag och en kollega och... hela två barn. Systrar. Min kollega gick dessutom hem klockan 12, så mellan 12-16 (drygt) så var jag ensam med de där små damerna. Inte för att jag på något sätt ogillar dem, men det är lite väl segt med så få barn ibland. I och för sig sysselsatte de sig själva rätt bra, i och med att vi hade en badbalja ute som de kunde plaska i.

Ensam som jag var, fick jag ju också hantera bajsblöjan när den väl kom. Jag tycker att det är svårt med blöjor, det går inte att komma ifrån. Just ta-bort-biten, som i och för sig är den otrevligaste, tycker jag inte är så svår, men det är ju sen, när den nya blöjan ska på, som omöjligheterna börjar. Hur jag än gör så tycker jag att blöjan sitter konstigt efteråt. Men å andra sidan är det kanske rätt, bara det att jag tycker att det ser konstigt ut. Jag vet inte.

Jag hade egentligen arbetstid till 17. Eller kanske till och med 17:30? I alla fall så gick de här barnen hem strax efter klockan 16, så det gjorde jag också. Visserligen fick jag ju vara kvar lite längre och plocka och bomma. Men trevligt att sluta tidigare.

Imorgon kommer det inga barn alls, som det ser ut. Vi har en flicka som står på schemat, och har gjort så de senaste veckorna också, men som inte har dykt upp alls. Det blir gärna så på sommaren, och folk blir dåliga på att höra av sig.
I alla fall är jag rätt säker på att hon inte kommer, men jag ska ändå åka ut dit då, dels utifall att hon skulle komma, men främst för att städa. Det är inte så mycket städning nu, så det borde gå undan. Så vida hon inte kommer i alla fall då, men det vågar jag nästan satsa hela min aktieportfölj på att hon inte gör.

När jag kom hem här och loggade in på msn så började Tore prata med mig. Han undrade om jag skulle med på matchen i Ullfors, och jag trodde helt bensäkert att den var på fredag, så jag hade ju ställt in mig på att jag inte kunde följa med, eftersom jag jobbar då. Men det visade sig ju vara på lördag!
Så det blir fotboll i helgen, och det ser jag faktiskt fram emot! Som skrivet, så har jag ju sen Islandsresan, känt mig lite ensam här hemma, och saknat vissa som jag trodde att det skulle dröja år och dagar innan jag skulle få se igen, men nu blir det alltså redan på lördag! Ett lyft, om något.
Hur vi ska ta oss dit och därifrån råder det dock än lite oklarheter kring. Förmodligen får jag åka omvägen via centralen, men vad sjutton. Jag är inte knusslig.

Nu sitter jag och läser i lite barnskötarutbildningsböcker, som jag har kommit över. Det är ju mycket som ska läsas under det kommande pluggåret, så det gör ju inget om man tjuvstartar lite.
Jag har också beställt två böcker till kursstarten. Dyrt med litteratur, även om den kommer från AdLibris.

Trevlig annalkande vecka!

Dagens ordverifiering: zqfyxf

söndag, juli 15, 2007

Väder

Det börjar väl bli dags att göra en reflektion av sommarvädret.
Igår var det faktiskt soligt och rätt varmt, så det kan jag inte klaga över. Det var dock inte såpass gassande att något strandbesök kändes aktuellt.
Det är ju just typiskt. Förra sommaren hann jag bara bada två gånger i Sverige (och en gång på Åland). Det berodde ju inte på att det inte var badväder, utan på att jag inte hade tid.
Den här sommaren har jag tid, men hur är då vädret? Jo, hittills har jag bara badat två gånger i Sverige (och två gånger på Island).
Synd, jag som har så snygga badbyxor nu.

Det regnar ju sannolikt ofta. Trots det fina vädret igår på dagen, ja då öste det ju ner sen när det skulle till att sova. Visst, det är ju bara bra om det regnar på natten, så det är det inget ont om. Men jag tror att det har regnat varje dag sen jag kom hem från Island nu. Och innan... Ja, jag minns inte riktigt hur vädret var då heller, men det var ju ingen jättevärmebölja heller.

Och oavsett hur vädret faktiskt blir, så står det ju alltid i tidningarna på försommaren, att det kommer bli en kanonsommar. Humbug.

Det här blir nog en rätt ensam dag igen. Det var lite löst tal om att Tove skulle besöka Norrtälje denna helg, men det har jag inte hört något mer om.
Jag har i och för sig varit och handlat på morgonen, så lite folk har jag sett.

Nu har jag tvättstugan och borde gå ner och lassa över i torktumlare och torkskåp.

Dagens ordverifiering: dkjpzcpp

lördag, juli 14, 2007

Monstervagnar

Lördag och ledigt.
Väldigt ledigt, i och med att jag städade hemmet igår, och att jag är för förkyld för att träna. Så ingen av mina "helgmåsten" förpassade sig till denna dag.

Däremot så åkte jag till Elgiganten med min dammsugare som började trilskas med mig igår. Det visade sig vara skräp i filtret som gjorde att den blev överhettad och stängde av sig. Och det kunde jag kanske ha räknat ut själv om jag hade tänkt efter lite, för jag tyckte faktiskt att dammsugaren var ovanligt varm igår.
I alla fall så är det ju skönt att den är fixad igen. Det är ju väldigt frustrerande med en dammsugare som lägger av precis då man behöver den som bäst, och dessutom redan har påbörjat storstädningen.

Sen strosade jag runt på stan, bland annat för att besöka Åhléns som precis har öppnat i denna lilla stad. På bottenplan hade de nästan uteslutande kvinnokläder och kosmetika och sånt. Inget för mig alltså. På våningen ovan var det mer heminredning och sånt, samt lite böcker och filmer. De hade dock inte FCZ, säsong ett, bland tv-serierna. Ack ack. I alla fall så köpte jag en köksvåg à 150 kronor där, för det har jag saknat i mitt kök.

Därefter så gick jag runt lite utan mål och syfte, och sprang då på min familj som satt på ett utefik. Så jag gjorde dem sällskap och åt lunch där.

Sedan gick vi till Team Sportia (eller om det var Intersport? Har inte full koll på vilken affär som är vilken. I alla fall den som ligger vid lilla torget). Där sökte jag efter löparskor, och efter lite velande och provande så hittade jag ett par. Svarta var de. Jag vill ju att de ska passa ihop med mina svarta träningskläder. De kostade dock 699 kronor, så all form av budget för denna månad är ju spräckt.

Sen blev det i alla fall som så att jag följde med min mor till Coop för att storhandla. Till hennes hushåll då, inte mitt. Där hade de inskaffat riktigt enorma kundvagnar! Inte för att jag såg det, där de stod parkerade ute på parkeringen, men när jag drog ut en, så var den ju liksom... Enorm!
Givetvis väldigt härligt för mig med bussförarambitioner, men annars tror jag den generella uppfattningen kan vara att den är lite svårmanövrerad. Men bra om man ska ha väldigt mycket, förstås.

Resten av dagen tillbringade jag på Harsjövägen. Kommer nyss därifrån.

Dagens ordverifiering: rdkwfkx

fredag, juli 13, 2007

Tillbaka på banan

Nu är det mer ordning i livet här. Dels är min lägenhet städad, och det tillhör ordningen lågt mer än när den står ostädad. Jag är smått städmanisk.
Jag har också återfått min aptit och gjort middag idag. Inget avancerat i och för sig, men ändå mer än att mätta sig med en nypa luft.

Jag gjorde som så att jag skrev det där brevet och skickade iväg också, så nu känner jag att jag har passat bollen vidare och hoppas att kontakt upprättas och upprätthålls.

Idag fick jag börja klockan tio istället för nio, som jag egentligen skulle, och det var ju välkomnat. Visserligen så fick jag veta detta när jag redan var uppstigen och påklädd, men då hann jag ju plocka med lite annat också.
Själva arbetsdagen var rätt seg. Vi var tre som jobbade och hade sex barn, tre syskonpar; alla flickor. Och då blir ju syskonrivaliteten rätt hög, så trots den lilla barngruppen så blev det rätt livat på sina håll.
Men nu är det helg i alla fall. Skönt med en sån här mjukstart på veckan efter den lilla och enda semester jag avslutade i onsdags.

Det är nu precis en vecka sen vi spelade vår match mot KF Nörd på Kópavogur-arenan. Matchen började klockan 20:00, så det är ju rätt precis. Eller i och för sig så är klockan två timmar mindre där än här, så inte riktigt då.
Men ja, det var en match att minnas, för min del. Trots att både Robin och Britney och Farhad var med, så var det jag som fick äran att bli matchens lirare. Frågan är om Richard resonerar ifall jag är en av de bättre bland de sämre i laget, eller om jag är en av de sämre bland de bättre i laget.
Jag är osäker på vad jag föredrar.

Fredag den trettonde är det ju också, men någon otur har jag inte sett till. Däremot så fick jag trevlig post idag. Det såg ut som en räkning, så jag stönade ju lite i och med att pengaflödet står lågt, men så öppnade jag, och det visade sig vara en utbetalning från Telia, på 554 kronor, då de har debiterat mig för mycket. Sannerligen välkommet!

Jag hoppas såklart på storvinst på juli månads trisslott, för den har jag ännu inte kommit till skott med att köpa.

Trevlig helg!

Dagens ordverifiering: wyhmhe

torsdag, juli 12, 2007

I don't wanna feel like I don't have a future

(som sagt, ibland ska man inte lägga för mycket vikt vid rubriken)

Det blir långt mellan blogginläggen när ett skrivs precis vid midnatt, så det kändes ju som att jag inte skrev något i går.

Igår var jag alltså till Uppsala med min mor och min syster, och där besökte vi domkyrkan till en början. Det var första gången för både mig och mor min, men min syster har varit där med sin klass. Väldigt imponerande byggnad! När jag såg orgeln så tänkte jag:
"vilken dröm att få höra någon spela Phantom of the Opera på den". Ja, det skulle vara så mäktigt!
Sen körde vi vidare till Ikea. Eller det var ju faktiskt jag som körde hela vägen. Uppsala är en lätt stad att köra i, om man jämför med exempelvis Stockholm.
Meningen med besöket på Ikea var ju att jag skulle hitta köksgardiner och en taklampa, men de hade bara fula och fel form på sina tyger, och lampa vågade jag inte köpa utan pappa, i och med att jag inte har mitt uttag i taket precis ovanför matbordet, så jag vet inte riktigt vad man kan köpa för att få lampan att hänga där jag vill.

I min blogg som inte ligger på lunarstorm, http://fredriklundebring.blogspot.com/, som jag tror har fler läsare, så fick jag värmande kommentarer på gårdagens inlägg. Ett kom från en anonym och det är ju trevligt att folk jag inte känner också stöttar, för jag tror att mina vänner skulle ge sig till känna.

I alla fall så känner jag väl inte riktigt att jag har gått vidare från det där än, men jag har en idé om att skriva ett brev någon gång. Nu finns personen på fel adress, så det är ingen idé. Brev är bra på många vis. Men visst, de kan också förbli obesvarade. Men blir det så, då känner jag nog att jag har gjort mitt. Eller ja, det får vi ju se då.

Imorse klantade jag mig något kopiöst. Jag hade ställt klockan på 4:45 i och med att jag började jobba klockan 6:00.
När vaknade jag då? Jo, klockan 6:04. Först tänkte jag att det var ett skämt på något vis, men sen kom jag till sans och insåg att jag måste ha stängt av klockan i sömnen.
De första barnen skulle komma klockan 6:30, så det var väldigt lite tid att spela på. Jag kastade mig ur sängen, drog rollonkulan i båda armhålor (och det kan jag säga är en väldigt förenklade version av min morgontoalett), tackade de högre makterna för att jag hade lagt fram kläder och hoppade snabbt i dem, tog på mig skor och rev med mig mig väska och jacka och sprang ut i bilen som jag tokkörde till jobbet, dit jag anlände klockan 6:20. Tur att det var tidigt på morgonen och lite trafik ute, för jag skulle inte vilja att fler såg mig göra en sån "vansinnesfärd".
Jag hann ju fram i alla fall, men var väldigt hes och förvirrad. Och framför allt rätt ofräsch.

Men dagen förflöt rätt bra. Jag slutade klockan 13 och har nu fräschat upp mig och ska faktiskt till tandläkaren om en timme, lite drygt. De ringde så sent som igår och frågade om det kunde passa idag. 399 kronor är jag ju inte jättesugen på att lägga ut på det, nu när det är lågkonjunktur i min plånbok, men visst.

Igår tänkte jag att det måste finnas annat att göra här hemma än att bara sitta vid datorn och tv:n, så först gick jag en lång promenad och pratade i telefon nästan hela vägen. Ja, inte med någon som jag aldrig ringt till förut då, utan det var ju min bästa ringkompis och älskade sötnos som jag pladdrade på med.
Sen så kom jag hem och hade ingen matlust, så jag hoppade över middag och satte mig och ritade istället. Först gjorde jag en Homer och sen en Marge, efter instruktioner på nätet. De blev halvbra. Nu har jag börjat på ett mer avancerat projekt, som troligen blir rätt misslyckat, i och med att jag inte alls är så flink med pennan. Fick G i bild och form på gymnasiet.

Får se om det blir middag ikväll eller hur jag gör. Aptiten är det lite si och så med just nu.

... och regnet det bara öser ner.

Dagens ordverifiering: mmyquxzt

onsdag, juli 11, 2007

Ensam är svag

Sen islandsresan har jag känt mig rätt ensam.
I och för sig står jag väl ingen i laget jättenära, men vissa känns ju mer som vänner än andra. Och det har slagit mig hur sällan jag träffar vänner. En del ur laget skulle jag vilja träffa mer, andra skulle jag vilja träffa mindre (ja, faktiskt, men det är inte många av dem), så därför känns det inte speciellt motiverande att gå på de fester som ibland anordnas hos vissa, då jag har svårt för fester.
Fester i den bemärkelse där det är stim och alkohol och hög ljudnivå och ja… Allt sånt där som många tycker är det roligaste som finns. Jag tycker inte att det är det roligaste som finns. Jag gillar alkohol i väldigt måttliga mängder och klarar inte riktigt av när det är mycket folk på samma ställe så att jag inte vet vem jag ska hålla mig till eller prata med. Och är det högljutt så hörs jag inte, och väldigt ofta vid såna tillfällen så tappar jag dessutom rösten. Vet inte riktigt vad det beror på, men det gör ju att folk hör mig ännu sämre.
Under islandsresan blev jag ju också hes i och för sig, men det tror jag var något annat. Eller om det har med min nötallergi att göra, har ju en svag tanke inom mig tänkt. Ofta när det är festligheter så finns det ju nötter i omlopp, och jag är ju faktiskt extremt känslig mot jordnötter, och kan via luften bli irriterad i hals och ögon.
Och första dagen under denna resa så stod Andreas jättenära mig och åt chilinötter. Men sen blev det ju en vanlig förkylning av det, så jag vet inte riktigt.
Jag tycker att det är lite jobbigt att prata med någon då många är närvarande.
Men i alla fall så gillar jag den lite mer intima formen av vänskap då det inte är så många att fokusera på. Ja, ordet intim är inte bara sexuellt laddat, bara så du vet.
Jag gillar att spela spel och inte vara ute och ränna, och precis så var det på Island, förutom en dag då vi alla skulle ut efter matchen. Men där stannade jag inte så länge. Sen var det mest spel på kvällarna, och det var så roligt!

I alla fall så är jag på min fritid nästan uteslutande ensam. Och visst behöver man tid för sig själv, men i och med att jag bor ensam så får jag mer än nog av det.
Och det är ju inte så att jag inte har vänner, men det är ju mest det att jag inte har mina vänner här, i närheten. Bor de inte i Stockholm så bor de ännu längre bort.
Generellt sett när folk vill träffas så är det tal om att gå ut eller ha fest hos någon eller så, precis det där som jag inte tycker om. Fast nu är det väl så att de som står mig närmast vet om det och frågar mig heller inte om jag vill följa med på sånt. Det gör mig såklart inget att de inte frågar, för det är svårt att säga nej.
Visserligen blir det ju såklart ibland den formen av umgänge som passar mig såväl, men det hör inte till det vardagliga, vanliga. Och det är ju vardagen som är den största delen av livet.

Jag är ingen osocial människa egentligen, men rätt blyg. Det tar tid innan jag vågar slappna av tillräckligt mycket för att en bekant ska bli en kompis och sedan en vän.
Och vad beror det på? I min tidiga ungdom, eller barndom för den delen, så var jag väldigt framåt och pratsam, i alla fall som jag minns det. Jag gillade när folk skrattade med mig och fick ofta folk att skratta också.
Men sen i högstadiet så blev det liksom en vändning. Livet blev svårare och hårdare.
Miljön var inte lika vänlig som innan, och det var svårt att inte vara som ”alla andra”, utan att bli utsatt/utstött för det. Visserligen så visste jag själv inte att jag stack ut på något vis, men andra förstod vissa saker innan jag själv förstod dem.
Och flera av de vänner jag hade då, visade sig inte vara så mycket att ha. Men jag hade inga andra, så vad skulle jag göra?
Sen började jag gymnasiet, i samma klass som de av mina ”vänner” som jag hade svårast för och som var de riktiga energiutsugarna. Eller egentligen var det mest en av de båda som var den riktiga energiutsugaren, den andre hade jag bara svårt att komma överrens med.
Trots detta så stod vi varandra så nära att det inte blev att jag sökte mig nya kontakter i klassen förrän det sista året. Till slut bröt jag helt med den som tog min energi och fann nya, bra och roliga vänner. Pålitliga och snälla. Vänner som jag faktiskt fick tillbaka något från, som gjorde mig glad. Men det var ju som i slutet av sista året, och inte så lång tid som vi sågs varje dag. Nu bor de som sagt långt bort och jobb och skola är ofta hinder.

Att jag sen kom med i FCZ då, det var ju en riktig utmaning. Massa nytt folk och dessutom tv-kameror att prata i. I och med att det var, med mina mått mätt, en rätt kort period vi spelade in säsongen på (runt fyra månader), så hann jag inte komma någon så jättenära, men klart vissa närmre än andra. I alla fall så blev det ju då att jag inte pratade så mycket i såna situationer där vi var alla samlade och blev filmade, och på tv sen så var det ju klippt ungefär som att jag aldrig sa något, utom när jag blev enskilt intervjuad (eller synkad, som vi säger på tv-språk).
Men när tv-inspelningen tog slut och vi hittade på lite annat utan kameror så har det gått framåt. Mest framåt nu på Island, när jag känner att jag verkligen tycker om flera i laget. Och på något vis så är ju det lite stort för mig. Men eftersom folk i allmänhet har fler vänner än jag, så är det väl inte så märkvärdigt för dem och inte heller så viktigt att hålla kontakten när vi skiljs åt igen.
Det enklaste sättet att hålla kontakten med folk man inte träffar, tycker ju jag är via MSN. Men tyvärr är det inte alla som är inloggade där så ofta. För att inte säga nästan aldrig.
Och då finns ju mobiltelefonen. Men vad skriver man i ett SMS till någon man inte brukar skriva till? Jag försökte med något i stil med ”tack för godiset”, fast det var ju såklart lite längre, men inte tillräckligt för att det skulle bli besvarat.
Nog för att jag vet att de flesta som inte besvarar det jag skriver menar något illa med det, men jag kan inte hjälpa att jag tycker att man har en viss plikt att svara när någon skriver till en. Det är ju ungefär som om man skulle förbli tyst när någon har ställt en direkt fråga till en, eller liknande.
Men sen kan det ju såklart finnas andra anledningar till att man inte svarar. När man inte talar till någon direkt, så har man ju mycket större möjlighet att välja att inte svara, av olika anledningar. Kanske för att man nästan inte har några pengar på telefonen, eller liknande.
Såklart så vet jag ju att det går att ringa till folk också, men även om det är fånigt, så kan jag inte låta bli att tycka att det är att vara lite för ”på”. För mig är steget lite väl stort, att gå från att (knappt) aldrig innan ha haft någon kontakt utöver då man har träffats, till att plötsligt ringa.

Så vi får väl se hur det går, antagligen blir det väl ingen vidare kontakt där. Det är ju inte den mest positiva syn, men å andra sidan så är jag inte positiv jämt. Den röda tråden i denna natts inlägg går ju i grått.

Självklart vet jag ju att jag har det bra också, men ibland måste jag få älta det dåliga.

Imorgon ska jag åka till Uppsala med mor och syster och gå på Ikea bland annat. Kanske jag äntligen kommer till skott, vad köksgardiner beträffar?

Dagens ordverifiering: iudut

tisdag, juli 10, 2007

Straffavgifter, tackar och bockar

Jag har ju som bekant varit på Island. Och jag skrev ju redan igår om hur roligt det var och hur tomt det känns här hemma (igen), så det blir nog inte mycket mer om det.
Men i alla fall så fick jag post när jag var bortrest, och det var en slags straffavgift för att jag hade har någon trafikförsäkring (!). Jag trodde verkligen att jag hade en, men den verkar ha försvunnit när vi skrev över bilen på mig nu i somras. Den har ju tidigare stått på min far.
Jag förstod dock inte riktigt innebörden av avgiften då igår, då jag betalade den, runt 500 kornor, utan trodde att det var själva försäkringsavgiften. Jag var ju rätt snurrig igår.
Idag, alltså bara några dagar senare, så fick jag ännu ett sånt brev med krav på ytterligare över 500 kronor!
Då läste jag ju mer ingående, och fick fram det där med att jag inte har någon trafikförsäkring.
Så jag fick ju desperat sätta mig och leta efter en, för att betala 500 kronor (och mer) flera gånger i veckan är ju inget jag klarar av.
Det är ju lite surt att behöva betala över 1000 för något så onödigt, plus att trafikförsäkringen kommer kosta mig drygt 400 kronor i månaden.
Det är fattigare tider som väntar, helt klart.

Idag har jag inte orkat göra så mycket. Jag sov runt 11 timmar i natt, och jag hade ju all rätt att vara trött också. Men när jag vaknade så mådde jag bättre än igår, fast jag var ju fortfarande hes. Men under dagen så har rösten kommit tillbaka mer och mer. Jag kan inte ta höga C än dock. Fast i och för sig så har jag nog aldrig kunna ta den tonen.

Inte har jag ätit sen frukost heller, men jag är nog i en aptitsvacka nu. Kanske beroende på förkylningen, men jag tyckte redan på Island att det av och till var svårt att äta.
Jag och Britney startade Fat Camp för oss som behöver gå upp i vikt, men jag förlorade ju då jag inte fick i mig så mycket. Jag väger nog minst i laget, och när vi räknade ut BMI så hade jag lägst av de vi kollade också. Gick ju inte igenom alla, men en del.
Men jag är ju i alla fall nöjd med min kropp, och det är ju huvudsaken.

För en stund sen var mor och syster här på en fika, men annars har jag bara suttit här i min ensamhet. Var bara ut lite för att kolla mätarställningen på bilen, inför trafikförsäkringsanskaffandet.
Men jag måste verkligen iväg och handla, för det är så tomt i kylen. Visserligen har jag så att jag klarar mig till middag idag, men fyllas på behövs det verkligen.

Tore skickade lite bilder från Island till mig igår, och det var en på mig (och Niklas) som jag är så nöjd med! Skönt att känna sig lite snygg ibland.

Dagens ordverifiering: tluyx

måndag, juli 09, 2007

Hemma från Island

Tidigt som attans klev jag upp i torsdags och gjorde mig i ordning, för att sen köra i väg till Arlanda och en långtidsparkering där.
Lite segt att köra då jag var rätt trött, men det var ingen somningsrisk såklart.
På långtidsparkeringen såg jag rätt osannolikt min gudmors bil, som då befann sig i USA. Jag menar, det är en stoor parkering. Men men.

Vi skulle ju checka in okristligt tidigt; 3 timmar före avgångstid! Förstår inte vitsen med det, för några ur laget hade kommit en timme efter mig, och det hade gått så bra att checka in då också. Så summan av kardemumman var att jag hade kunnat kliva upp vid klockan 4:00 och inte 3:00.
I alla fall så gick det ju sen bra att sitta vid gaten och halvsova ett tag, i min ensamhet, tills resten av laget strömmade in och folk då kände igen oss och ville ta bilder och få autografer och så. Jaja, det är ju sånt som händer när Tore är i närheten. Inte så ofta annars.

Så flög vi till slut iväg. Jag och Keizo och Johan satt på samma rad; Johan vid fönstret och jag längst ut.

Jag inser nu att jag inte orkar vara så detaljerad, så nu blir det mer som en klump, kan jag tro.

Vi landade och möttes upp av vår värd, Stefan och Sýn-tv som producerar den islänska motsvarigheten till FC Z; KF Nörd.
FC Z låter i mina öron något coolare måste jag säga.
De filmades oss lite, men det var väldigt mycket fritid. Tack o lov!

Inte hade vi en aning om hur vi skulle bo heller, men det blev ett helt okej hotell, tack och lov. Ibland har vi ju fått bo i tält, och det hade inte varit särskilt populärt hos någon, gissar jag.
Jag fick dela rum med Farhad. Farhad och jag är väl kanske inte de som står varandra närmast i laget, men det funkade ju. Toaletten var kanske något svåråtkomlig ibland.
Nej, annars om jag ska peka ut någon speciell, så var jag rätt mycket med Britney, i alla fall igår och idag.
Han lärde oss ett slags rollspel (jag kallade det felaktigt för kortspel när jag rapporterade i telefon till Alseda) som heter Maffia. Det var väldigt roligt, men rätt svårt för mig som är rätt dålig på att ljuga. Det blev så att jag tog på mig berättarrollen sen istället, framför allt för att min röst i vanlig ordning förhesades. Ja, det brukar bli så när jag är ute och far.
I alla fall så satt vi och spelade det mest hela tiden. Också på bussen mellan turistmålen vi besökte så spelades det hejvilt.

Själva matchen var förlagd till fredagskvällen, och tur var väl det! Jag blev ju som sagt hes och också väldigt förkyld sen, men just på fredagen kunde jag ge allt.
Och att ge allt från min sida innebar ju inte på något sätt att vi vann. Nejdå, tvärtom. 7-0 till KF Nörd. Men jag var så bra att jag, av vår tränare Richard, utsågs till matchens lirare! Ja tro det eller ej, men så var det. Och jag tycker att det var välförtjänt, för det var verkligen min bästa match. Jag kände en viss rutin och instinkt snarare än förvirring och önskan om att matchen skulle ta slut någon gång. Ja, faktum är att jag tyckte att det var riktigt roligt att spela! Visseligen var det stor pubilk och i princip ingen som hejade på oss, men jag kände att det var inte omöjligt att hantera bollen denna gång. Och jag var dessutom ytterback och inte yttermittfält, som jag brukar.
Tydligen lyckades jag bland annat blockera en kille som var dubbelt så stor som jag, men det såg jag inte riktigt i stridens hetta.
Väldigt roligt att jag fick vara bäst någon gång i alla fall. Synd bara att det inte filmades för svensk TV eller så, eftersom jag ju inte blev utsedd till någonting i somras. Men men. Jag är så glad för att jag fick den utmärkelsen, och då också den lilla KF Nörd-flaggan.

Efter matchen kändes det lite skumt att vi skulle vara kvar i två nätter till, och inte så smått röra oss hemåt, som det annars brukar vara.
Men roligt var det! Vi turistade och spelade kort och hade det allmänt bra. Badade i Blå Lagunen igår, fast den var faktiskt grön just nu. Tydligen har det aldrig hänt förut, enligt vad jag hörde, men juni hade varit så varm så att det hade blivit någon algreaktion på något vis. En hint om att klimatet förändras, också på Island.
Varmt och skönt var det i alla fall, och vattnet var väldigt bra för mina händer, som av och till inte mår så bra. Men det luktade starkt av ägg, från svavlet.

I alla fall så blev jag ordentligt förkyld och fick inte sova speciellt mycket de drygt tre timmarna jag hade på mig i natt. Det blev ju inte att jag kom i säng förrän vid ett, då jag hade roligt med Joakim, Felix, Johan, Britney och Robin inne på Richards rum. Men någon röst hade jag ju som sagt inte.
Sen klev jag upp vid halv fem, då bussen till flygplatsen skulle komma och hämta oss strax efter fem.
Och i och med förkylningen så har resten av dagen varit väldigt seg, levt genom mitt slemfyllda huvud alltså. Jag har inte alls mått så bra, men just nu har jag alvedon i kroppen.

Nåväl, på flygplatsen idag så gjorde jag en dundertabbe! Dels så checkade jag in vid self-vad-det-nu-kan-heta-apparaten och råkade då trycka på knappen för instruktioner på islänska, istället för engelska. Så jag fick gissa mig fram en hel del på vad jag skulle trycka på, men det blev helt rätt såg jag sen när Britney gjorde samma sak, men på engelska. I alla fall så tog jag sen min väska och gick med honom och ställde mig i kön för att få lämna av bagaget.
Precis när det blev min tur så slog det mig!
Jag hade ju två väskor... Och jag checkade in två också, så alltså hade jag gjort det helförbjuda på en flygplats, "left my luggage unattendant" (hoppas jag stavade rätt). Så jag rusade ju tillbaka för att leta efter väskan, men som tur var så var några FC Z-killar fortfarande kvar vid den där incheckningsdatorn och talade om för mig att min väska var där. Så jag hämtade den och fick tack och lov ställa mig först - och inte sist - i kön.
Sen tappade jag och Britney bort de andra och satt i en soffa och pratade. Eller tappade och tappade, ibland är det skönt att inte ha precis alla runt om kring sig. Ingen av oss funkar jättebra med precis alla, och det är ungefär samma vi har lite svårt för, kom vi fram till.
Men Britney tycker jag i alla fall mycket om! Han är för go! Jag fick dessutom en stor Gott&Blandat-påse av honom som han från en början förvarade i min handbagage-väska. Ja, det hade kanske varit enklare att skriva ryggsäck, men saken är ju att det inte är en ryggsäck.
Men på själva resan sen så satt vi en bit ifrån varandra. Då var det jag och Keizo och Johan igen, men denna gång fick jag sitta vid fönstret! Fast mestadels var det molningt, så det var inte så mycket att se. Eller jo, Vatnajökul såg jag ju, och den ser ju för maffig ut.
I alla fall så påtalade jag Britney sen, då vi hade landat, att han hade den där påsen i min väska, men han tyckte att jag kunde behålla den.
Vi gick tillsammans och växlade in våra islänska pengar till svenska, och då vi gick tillbaka så hade alla gått. Så det blev ju ett lite litet hejdå, bara mellan oss då. Ja, se vi är väl de artigaste... eller något.
Eller också så var det så att alla andra gick tillsammans och att det var vi som försvann då vi gick och växlade. Ja, det är ju också en möjlighet.

Långtidsparkeringstaxin stod där och väntade på mig, och körde mig och ett annat par tillbaka till parkeringen, där jag sen fick vandra och leta efter min bil som jag sen med rätt disig huvudvärk sen körde hem.

Hemma har jag sovit, pratat med Johan och ätit hemma hos familjen. Och packat upp.

Jag vet att det blev ett inlägg av modellen hullerombuller ingen ordning alls, men jag är ju inte helt klar i huvudet heller.

Dagens ordverifiering: aaujkk

onsdag, juli 04, 2007

Elin!

När jag kommer ihåg så brukar jag ju inleda med födelsedagarna;
Och idag fyller älskade Anneli 20 år! Hipp, hipp hurra! Du är bäst.

Denna dag har hittills mest varit ett enda velande om hur jag ska packa. Det var först prat om att vi alla FCZ-killar skulle ha med oss våra enhetliga kostymer och jag begrep inte hur jag skulle få ner den i min nyinköpa resväska (ty den är inte stor). Inte ville jag heller knöla ner den i träningsväskan.
Men jag kom på att jag har en bra "kostymtransportör", men då skulle det i så fall bli att jag släpade på en resväska, en träningsbag (modell: inte så liten), en handbagagesväska och denna nyss nämna transportör, som blir som en jättekasse ungefär.
Blotta tanken kändes övermycket, i och med att vi bara ska vara borta i fyra nätter.
I alla fall så blev det sen så att vi alla inte måste ha med oss kostymerna, så jag slipper gärna. För då hade jag ju dessutom behövt ta med passande skor, och det får jag inte plats med. Jag har redan fotbollskor, sandaler och ett par att utföra "tourist activities" i (sen Danmarks geggapöl så vill jag inte ha skor jag är rädd om jämt). Ja, och så har jag ju på mig mina svarta converse när jag åker också.

I alla fall tog jag tidigare idag ett avbrott från packningsfunderingar och cyklade med lite återvinningssopor för att sen gå in på Flygfyren för att panta flaskor och handla ståltråd och juice. Ståltråden behövde jag för att binda upp mina rosor på balkongen lite, de slokar lite väl mycket.
Och där stötte jag först ihop med Sara, som jobbar där. Trots att jag har handlat där rätt många gånger så är det första gången jag ser henne in action där. Kul det, vi pratade en liten stund, fast hon hade rätt fullt upp med uppackning och sånt.
Och sen! Då mötte jag en blond tjej som jag tyckte såg fasligt bekant ut. På en millidelssekund koppade hjärnan; det var ju Elin!
Elin som gick i klassen över mig på samhällsprogrammet och som efter sin student flyttade till USA medan familjen i Norrtälje flyttade till Enköping (någon av -köpingarna var det i alla fall). När hon kom hem därifrån så flyttade hon till Uppsala för att plugga där, så Norrtälje är alltså inte hennes hemstad längre. Smått fantastiskt att vi lyckades befinna oss vid tvättmedelsavdelningen samtidigt.
Nu är saken den att vi har aldrig riktigt haft någon IRL-vänskap, men av och till så har vi skrivit mycket till varandra. Men nu blev det liksom att vi hälsade med kram och leenden och så, som om vi var goda vänner. Alltså, det säger jag såklart inte att vi inte är, jag tycker mycket om henne. Vår kontakt har dock varit rätt sporadisk, så det var ju roligt att hon, liksom jag, tyckte att en kram var befogad.
Anledningen till att jag nämner denna kram så många gånger är nog att det fanns en tid då jag hade svävat på fjäderlätta små rosa moln av den kramen, och att jag till mitt gamla olyckliga jag vill säga: "Till slut så!"
Nu har jag inga såna rosa puffande känslor för henne, sen länge. Vänskap, inget annat.
Men en stor del av min tankeverksamhet kretsade ett tag kring henne. Bläddrar man några år bakåt i bloggen - för guds skull, gör inte det - så kan man ana det.

Nu ska jag snart hem till familjen och dinera lite med dem. Imorgon ska jag upp sådär vid tretiden på morgonen (ja, det vill säga natten), så tid att träffas innan resan efter ikväll blir det ju inte.

Just ja, jag gjorde slut på mina ägg, vars bäst-före-datum gick ut igår, genom att baka en kladdkaka.
Jag glömde helt bort att jag hade den i ugnen när jag satte mig här, så den fick vara inne drygt tio minuter längre än vad receptet sa, men den verkar tack och lov inte ha tagit någon skada av det.
Precis nu kom jag på att istället för att frysa in den, så kan jag ju ta med och bjuda på den till middagen.
Trevligt initiativ, Fredrik!

Dagens ordverifiering: erryz