onsdag, februari 28, 2007

Den talande magen

Ja, hoppa upp och sätt er i backen, men visst hade min magkänsla igår rätt!
Idag ringde mäklaren och sa att säljaren går med på att jag får köpa lägenheten för utgångspris! Holy macarony!
Imorgon ska vi skriva på. Ja, det är ju så härligt att det är svårt att sätta ord på det.
Lägenheten är verkligen perfekt. Ett riktigt hem att trivas i, inte bara förvaras i, som många ettor kan upplevas. 45 kvadrat med balkong och carport och rejält förråd, ja, det är grejer må jag säga.
Det ska bli så underbart skönt att äntligen bli vuxen på heltid. Ja, och att packa upp alla dessa flytta-hemifrån-saker som jag har samlat på mig under årens lopp. Jag har ju en del möbler och massa småprylar.

Ja, och tillträde skulle bli rätt snart också. Igår på visningen pratade mäklaren om att han trodde att det skulle gå vecka 12, men det där lär jag väl få veta mer imorgon.

Vad kan jag i övrigt säga om denna dag? Ja, den där bussolyckan där vid Uppsala måste jag ju kommentera. Tragisk naturligtvis, och idag fick jag veta att jag kände den ena bussföraren. Inte kände på så sätt att hon är död, utan kände förr i världen.
Hoppas något sånt inte ska hända mig.

Dagens publiceringskod: bkjhsoa

tisdag, februari 27, 2007

Magkänsla.. igen

Igen syftar till att jag såg att jag har haft den rubriken förr, när jag skrev in den. När, var, hur, ja det vet jag dock inte.

I alla fall så har jag en magkänsla om att jag kanske snart äntligen kan flytta hemifrån! Nu har jag varit och tittat på en och samma lägenhet två gånger, och ingen av gångerna var det någon annan spekulant där! Andra och sista visningen var nu ikväll, så jag passade ju på då för att få mig en extra titt. Och det är en så perfekt lägenhet det bara kan bli! Vore helt guld om jag kunde få den!
Sen var jag och tittade på en annan lägenhet när jag ändå höll på, väsentligt högre utgångspris, trängre, balkonglös, orenoverad men väsentligt lägre hyra också. Och där minsann, ja där fick jag trängas bland andra spekulanter!
Mitt intryck av lägenheten var inte speciellt positivt, kändes sämre på alla vis, bortsett från hyran då. Men jag kan gott kosta på mig lite och få bo mer trivsamt, så jag skrev inte ens på intresselistan.
Tänkte att de där gamarna där får skylla sig själv som vill stångas över det där skyffet. Jag blir såå nöjd om jag får den lägenheten jag är ute efter!

Annars då, så har jag jobbat idag. Och idag fick jag vara några timmar på småbarnsavdelningen igen, där jag hade fast tjänst varje fredag i mitt förra schema, men nu inte har någon fast tid alls. Det var jättekul att få jobba med de små knytten igen! De är ju bara för söta, hela bunten. Det är ju helt annat att jobba med små barn än med lite större, för med stora är det mer fart och fläkt, och med mindre mer mys och omhändertagande. Jag trivs nog på det stora hela bättre med de större barnen, som man kan prata ordentligt med och allt sånt, men det är skönt med lite variation. Och hur söta de större barnen än må vara, så slår de inte de små. Så är det ju bara.

Nej men nu måste jag telefonera lite.

Dagens publiceringskod: izdfa

måndag, februari 26, 2007

Lycka

Normalt sett dagen efter en Smålandstripp så kan jag lätt känna mig smått nerstämd, men inte idag.

Visst är det segt att lämna det bästa man har, men det måste ju göras, och jag vet ju att vi ska träffas igen. Det är bättre att se framåt än bakåt.

I alla fall så har jag fått trevliga livstecken från min kompis med den inte alltför lättsamma inställningen till livet, och det var visserligen bara ett inlägg, men det värmde mig så både att det fanns vilja att prata med mig och att det inte var aggressivt på något vis, för att jag har blandat mig i.

Ikväll är det alltså Phantom of the Opera. Eller Best of Andrew Lloyd Webber, som det står på biljetterna. Det ska bli riktigt trevligt! Ska rapportera om det där imorgon.

Idag har jag trotsat förkylningen, (ja, jag är ju förkyld jämt nu för tiden) och tränat. Riktigt skönt, må jag säga. Om inget oväntat dyker upp så ska jag träna också på torsdag och äntligen få in två-gånger-i-veckan-rytmen.

Dagens publiceringskod: zzngz

söndag, februari 25, 2007

Hemfärdsdag

Klockan 10:33
Helgerna går så in i jota snabb om man spenderar dem pådet här viset. Det är ju synd. Men för den sakens skull kan man ju inte hålla på att vänta till längre ledighet uppstår, för då blir det ju alltför sällan som jag kommer iväg/får besök.


Nu ska det snart duschas och frukostas, och båda känns välbehövligt. Jag är inte i mitt fräschaste esse just nu. Men det är svårt att vara på topp jämt!

Igår såg jag melodifestivalen i sin helhet (nästan) för första gången i år. Jag tyckte att After Dark var bäst av de som var där, men inget föll mig speciellt bra i smaken ändå. Jag tyckte att det var en fyndig text i alla fall.
Idag hoppas jag att jag hinner hem till Life on Mars på svt2 21:20. Men det borde jag nog. Fast allt beror ju på väglag förstås.

Imorgon ska jag och familjen gå på Phantom of the Opera på Oscarsteatern i Stockholm. Det ska bli mycket trevligt! Nu har jag ju redan lyssnat rätt mycket på den musiken, så jag hoppas inte jag har lyssnat för mycket så att det blir en besvikelse.

Ojoj, nu är det min tut att duscha. Adjöss.

Klockan 20:38
Jaha, så var jag hemma igen. Har bara packat upp och kastat i mig lite mat. Anlände väl hem 20:15 tror jag. Jag tvättade bilen och tankade direkt, för jag tyckte inte det var något att dra på. Speciellt inte tankningen, för jag ska ju jobba imorgon, och då är det bra att ha välfyllt.

Resan hem gick bra på alla vis, men det är ju ack så mycket mer tröttsamt att köra hem än att köra bort. Jag är dock vid godare mod än jag brukar. Tror att jag till slut har vant mig vid att ha det såhär.

Jaha... Nej, nu får jag ta och avrunda. Imorgon är det jobb, som sagt.

Dagens publiceringskod: ivxol

lördag, februari 24, 2007

Helskinnad

Ja, nu sitter jag här i det blå rummet i Småland, Vetlanda, Alseda. Trevligt.Resan gick bra, men lite sakta till en början. Det var riktigt halt mellan typ Norrtälje-Södertälje. Sen blev det bättre.Och bilen... Min stackars bil. Den är så fruktansvärt smutsig nu. Det är långa smutsränder både på motorhuven och taket och sidorna. Ack, ack. Passar inte min renliga approach så bra. Om jag nu har en sån.

Idag blir det nog så att det ska bäras bråte. Men håller på att riva ur övervåningen här, ty det ska renoveras, så då får nog också jag hjälpa till att bära bort bråte.Annars har vi inte så mycket inplanerat. Det brukar vi inte ha, men det brukar bli så bra så.

Nu ska jag väl snart äta frukost.

Dagens publiceringskod: ndnpimh

fredag, februari 23, 2007

Nu blir det lugna tag

Ja, det snöar ju än, och bara jag får i min frukost och så, så tänker jag åka. Men jag tänker verkligen inte låta mig stressas upp och köra snabbare än vad väglaget tillåtet (oberoende av vad hastighetsbegräsningen säger... Ibland är det rent dåraktigt att köra 110 på motorvägen också).
Så jag undrar just hur lång tid denna resa kan komma att ta. Eftersom jag ska till Eksjö först, och inte Vetlanda, så bör resan gå lite snabbare i och med att det ligger något närmre, men sen med snö och halkfaktor så... Ja, det får bli när det blir. Jag har inte bråttom.
Lite nervöst är det i alla fall, men ställa in går liksom inte.

Och så kommer jag missa Let's Dance idag... Ack och ve. Men, det må vara hänt.

Jag hoppas på en underbar helg! Både till mig och till er!

Dagens publiceringskod: dozvbx

torsdag, februari 22, 2007

Halt var ordet

Var ska jag börja?
Jag har redan skrivit det här så många gånger nu, så det börjar bli lite tjatigt.

Dygnet började 2:06 för min del, då jag väcktes av Arkiv X-theme som spelades på min mobil. Det ringde alltså. Jag är rätt säker på vem det var, trots det dolda numret och det faktum att jag inte svarade. Jag ogillar skarpt att prata i telefon när jag är nyvaken och dessutom alldeles hes.

I alla fall så har det snöat massor här, och snöar än.
Imorse när jag åkte till jobbet, så fick jag nästan omgående sladd här hemma på Harsjövägen. Det gav ju en förhandsvisning om väglaget. Bäst att ta det försiktigt alltså.
Det gick i alla fall bra hela vägen till jobbet, tack o lov.

Sen var jag ensam iväg till pulkabacken med femåringarna. Ett rätt lyckat tilltag, bara att det var rätt jobbigt att gå i kylan och snöfallet till och från backen.

I alla fall så slutade jag jobba klockan tolv och skulle då hem och duscha och sen ta mig ner på stan och klippa mig och uträtta lite andra ärenden. Så hem jag åkte.
Och det var halt också då, men jag kom precis nästan ända hem, när jag insåg det fasansfulla!
Jag hade glömt min väska med plånbok kvar på jobbet.
Morr. Utan den kan jag varken klippa mig eller ta mig till Småland imorgon, så det var ju bara att vända.
Något mer irriterad och otålig körde jag då tillbaka, och fick sladd igen. Men också den gången gick det bra.
Framme på jobbet blev jag tillfrågad om det var halt på vägarna, och jag svarade att det var snorhalt. Och körde hemåt igen.
På vägen hem så slog det mig att det idag är den 22 februari och att det då imorgon är precis två år sen jag tog körkortet. Och då tar ju prövotiden slut, och inte har jag varit med om någon trafikolycka (annat än att jag backade in i ett staket en gång). Ja, det var ju bra.
Strax där efter så tappade jag styrförmågan i en lång och skarp kurva... och hamnade i diket!
Uscha, det var ju inte så kul. Bilen satte sig riktigt djupt i den djupa snön.. Logiskt nog. Så jag kom varken framåt eller bakåt.
Som tur var så var det här ca 7 kilometer ifrån min pappas jobb, så jag ringde efter honom, eftersom han har tillgång till en stor trakor. Så jag fick vänta i kanske en halvtimme, så var han där och drog upp mig.
Under tiden körde kanske tjugo bilar förbi, varav två stannade och frågade om jag behövde hjälp. Dagens ros till dem! Båda i volvobilar.

Nu ska jag strax på lägenhetsvisning igen, så det här blir inte fullt så långt som det skulle kunna bli.

Dagens publiceringskod: eknupi

onsdag, februari 21, 2007

Näsan rinner

Imorse när jag vaknade så var det hårt och brutalt. Ja, inte värre än vanligt i den meningen att det var något annat än väckarklockan som väckte mig. Nejdå. Men jag var mitt uppe i en dröm och inte alls i sömnstadiet man helst ska vara i vid väckning.
Jag har de senaste nätterna somnat sent, men inte förrän imorse så kände jag den fysiska smärtan av det. Fast okej, lite mer psykiskt än fysiskt var det nog ändå.
Men igår så tittade jag ju på Boston Public, visserligen bara första avsnittet, men sen så läser jag ju en så bra bok nu också, så det blev väl inte att jag släkte lampan förrän runt midnatt, och sen uppepå det så snurrade tankarna omkring en bra stund innan jag somnade.
Och patjoff så var klockan redan 6:30, dags att stiga upp.
Numera stiger jag upp 6:30 4,5 dagar i veckan. Ja, det eftersom jag är ledig varannan fredag.

Men dagen har ändå varit bra. Stundtals har jag haft riktigt roligt på jobbet. Jag trivs verkligen med mina två "fasta" arbetskamrater på min avdelning. Vi skämtade och hade oss, riktigt ordentligt. Och ändå är de båda ca 25 och 35 år äldre än jag. Men ålder är inget att haka upp sig på!

Ja, och visst har bensinpriset gått upp tio öre igen, som jag siade om för några dagar sen. Synd att jag måste tanka imorgon. Men det lär fortsätta att gå uppåt. Verkar vara snålt med dalarna nu. Här har det stigit med 60 öre sen senaste lågvattenmärket.

Imorgon ska jag på lägenhetsvisning igen! Jag hoppas innerligt att jag nämnde min dröm härom sistens, då jag drömde att jag hade flyttat hemifrån. Ett tag låg den lägenheten nämligen precis i det området som jag ska titta på nu. Jag ser det som ett omen!
Allt verkar bra dessutom.
Men just därför lär det väl bli svårtfångad - som vanligt.

Dagens publiceringskod: fpfdskn

tisdag, februari 20, 2007

Tantatider

Det är så tröttsamt med dessa förkylningar. Ja, jag må ha sagt det igen, men så fort det slår till så är det verkligen så jag känner. När jag gick i skolan så kunde jag ju välja att någon dag stanna hemma om jag var riktigt hängig, men nu måste ju pengar intjänas! Så det är typ feber och kräkningar som är det som får mig att stanna hemma.
Idag tog jag en alvedon på eftermiddagen för att klara städningen, som är väldigt fysisk. Men det vet väl alla som inte slöstädar att man blir riktigt varm i kläderna av det.

Idag fick vi träffa damen som tar över mitt gamla schema, i och med att jag har gått upp så pass i tid och fått ett helt nytt schema (vilket jag har tjötat om tillräckligt många gånger). Dam är kanske lite väl... Ja, tant är nog en bättre titel. Visserligen ska man inte döma någon efter bara några timmar en första dag, men det kändes verkligen som att hon var av den gamla skolan. Dels gammal till ålder och utseende, och dels hur hon var med barnen.
När några barn visade henne dockvrån så sa hon "åh, är det här flickorna leker?", och sen när de visade den öppna ytan där vi har samling och där en studsmatta står sa hon något i stil med "och det är väl här pojkarna busar runt?"
Ja och du hör ju. Eller ser. Jag tror inte någon av oss andra har det tänket, om att dela upp pojkar och flickor i dessa stereotypa roller.
Och dessutom behövde hon gå ut mitt i allt och ta en rökpaus. Ingen annan på hela förskolan tar rökpauser (för så vitt jag vet är ingen annan rökare). Jaa.
Jag kan inte annat än tycka att rökare är svaga människor. Förlåt, men vad finns det för motargument? Det är ju på inga sätt en styrka att förgifta sig själv.

Men det är klart att jag ska ge henne en chans ändå, jag vet gott och väl att man inte kan döma folk efter första intrycket.

Idag fick jag så min första kommunalräkning för detta år, och det var ju intressant med tanke på avgiftshöjningen. För januari 2007 ska jag betala 583 kronor. Det är ju rätt saftigt, en höjning på 240 kronor. Men det känns inte så farligt som jag hade räknat med, nu när jag både jobbar med och fick känna på skattesänkningen sist.
Därmed är jag ingelunda positiv till skattesänkningar, jag tycker det är bättre om annat istället kan vara gratis.

Sen kom ett paket från cdon idag också, med en faktura på 240 kronor. Det är saker till Johan som han bad mig beställa, eftersom man där måste vara 18 år. Lite småfånigt tycker jag, men sånt ställer jag gärna upp på, särskilt som jag var skyldig honom ungefär så mycket pengar.
Inte för att jag någonsin, nästan, lånar pengar. Men han lade ut till mig, när han bokade biljetter till en konsert som vi ska se framöver.

Nej minsann, jag tycker inte om att låna pengar. Och inte heller att låna ut pengar, egentligen. Eller, det beror såklart på till vem. Till de vänner jag har nu skulle jag garanterat kunna låna ut lite om det behövdes, för där vet jag att jag får tillbaka pengarna. Innan umgicks jag med folk som "glömde" att de lånat pengar om jag inte själv påminde. Mycket fult.

Dagens publiceringskod: psthxktc

måndag, februari 19, 2007

Igen

Till att börja med:
Jag är förkyld igen. Man (jag) tycks aldrig riktigt bli fri från det där när det går på jobbet. Ständigt snoriga näsor att torka och host och nys-skvätt på mig, ja det är då ingen hälsodröm.

Jag sov illa i natt till följd av öm och torr hals, så det har varit en riktigt seg dag idag. Speciellt som det var personalmöte också. Mitt första faktiskt. Nu har jag ju, från och med idag, gått upp så pass mycket i arbetstid att jag nästan är uppe i heltid, så mina överordnade tyckte att jag skulle börja vara med på dem. Och ja, det innebär tre timmar extra varje månad också, så det tackar jag inte nej till.
Dock väldigt segt att sluta klockan 19, en dag som denna.

Jag drömde underligt i natt. Jag hade nämligen äntligen fått en lägenhet, som jag flyttade till. Och jag var så nöjd med den. Trevliga grannar och allt. Men så rätt var det var så kom jag på att den inte hade några garderober, så alla mina kläder låg i en hög i ett hörn. Sen slog det mig att lägenheten var väldigt liten också, så jag fick inte plats med mycket. Men jag hade balkong. Ett tag. Sen låg lägenheten plötsligt på entréplanet, vägg i vägg med restaurangen där jag jobbade förut. Och ett av mina fönster vätte rakt in i restaurangen. Och på restaurangen jobbade inte mina gamla kollegor, nej där jobbade minsann bara gamla skolkamrater istället.
Men det skulle i alla fall vara skönt att komma iväg hemifrån och få något eget.

Ja, och angående snurret igår, så har jag nog varit storsint och gjort vad jag har kunnat. Vissa saker kan man kanske inte förhindra, men man (jag, som alltid när jag skriver 'man') kan ju i alla fall försöka påverka så mycket det bara går, speciellt andra i omgivningen. Så igår författade jag på ett brev, det blev faktiskt sex handskrivna sidor långt, och postade iväg det till adressen som jag snokade upp på internet.
Hoppas det gör någon skillnad.
Om inte, så har jag i alla fall gjort vad jag har kunnat, och därmed lämnar jag nu det bakom mig.

Dagens publiceringskod: wparxcr

söndag, februari 18, 2007

Snurr

Igår blev jag ju rätt nerstämd. Men samtidigt så kan jag inte låta bli att känna att det ändå inte är mitt jobb att "bota" folk. Fast ändå, det är ju hemskt, för jag tror att det inte är så många fler än jag som vet om dessa självmordsplaner.
Men jag vet inte vad jag ska göra!
Huga, svårt. Och det här är ju en sån sak när det inte känns helt rätt att bara avvakta heller.

Men bah. Jag blir ju arg också. Alltså, jag vet inte... Känns som att jag blir väldigt osammanhängande i det jag skriver nu, men mja. Tankarna far ju som ballonger i ett vårregn.
Måste man nödvändigtvis berätta hur extremdåligt allt är, för någon som man inte är så mycket mer än flyktigt bekant med? Visst har jag en mening när jag frågar om hur det är med folk, men det är ju samtidigt en slentrian också.
Men samtidigt så ska man ju säga som det är när man får frågan... Öh gudars så rörigt det blir.

I grund och botten kanske det handlar om att jag lever i min glada lilla bubbla just nu, och inte vill få den spräckt. Och det är ju fruktansvärt egoistisk, och sån vill jag inte vara. Men samtidigt är det ju ingen önskedröm att hela tiden få tyngas av andras bekymmer och försöka få folk att gaska upp sig.
Hela tiden och hela tiden, men det är då rakt inte första gången som folk som ligger djupt nere på botten lättar på hjärtat för mig. Jag vet inte varför det ska hamna på mitt bord. Jag menar, visst, om det är någon som jag räknar som en riktigt nära vän, så javisst, men ja... Folk som man har träffat ungefär två gånger i sitt liv, är det dem det är bäst att vända sig till?

Fast vissa problem är ju lättare att ta med folk som man vet att man inte kommer träffa och som inte då heller kan ställa en mot väggen. Ur den synvinkeln kan jag ju också se det.

Hur kommer jag då reagera om denne människa verkligen tar sitt liv?
Öh, allt blir bara uppochner. Men det får nog bli färdigbloggat om detta nu. Jag kommer ingenvart ändå.

Jag har ju inte kommenterat veckans Let's Dance! Denna gång tyckte jag minsann att Lasse skulle ha åkt, trots att han nu hade sjukdom att skylla på. Inte för att Harald var någon favorit, men han dansade långt mycket bättre än Lasse som mest stod still.
Och Maria Öhrman gjorde likadant och lovordade några utan några invändningar, men gav sen bara sjuor som mest ändå. Det är fult.
Tony lovordade utan invändningar och gav också en tia. Det var bättre upp.
Jaja, jag står fast vid att jag tycker man ska motivera allt som inte ger full pott

Dagens publiceringskod: vixwnvf

lördag, februari 17, 2007

Effektiv dag

Just nu smsar jag gratis förresten. Kan vara värt att nämna. Fast det borde jag kanske göra sist i stället för först, för nu när jag skriver det så ser det precis ut som något som skulle stå sist.
Men men. Först blev det.

Ja idag har jag då varit på dagis och städat. Sista gången jag gör det en lördag, hoppas jag.
Och som vanligt så var det ju inget vidare kul att gå där och putsa i tre timmar, men den här gången fick jag roliga sms som piggade upp.
När jag sen kom hem så drog jag igång och städade här också, i nästan tre timmar till. Skönt att ha det gjort! I efterhand är det ju alltid lika skönt. Typ som med träning.

Ja, jag känner mig lite frigjord när jag nyduschad får sitta i ett väldoftande och rent rum. Det är härligt!

Ikväll är det schlager igen. Och min ambition är väl precis som förra veckan att prioritera att göra/se annat, men det kommer troligen inte bli så heller denna gång.
Jag tycker att Markoolio och Linda Bentzings låt "Värsta schlagern" är en rätt rolig parodi, eller vad man ska kalla det, på schlagermusik. Den har det blivit att jag har lyssnat lite på, nu på sistone.

Nu isades blodet inom mig. En jag pratar med på msn, parallellt som jag skriver här, säger sig ha bestämt sig för att ta livet av sig, och också att han har bestämt hur det ska gå till.
Och vad kan jag göra eller säga? Känns som att jag har varit i precis den här situationen förut, om än att det då inte sades rätt ut att det var bestämt... Gah, varför kan inte alla få vara lyckliga?
Men världen tycks vara full av orättvisor på alla möjliga vis. Vad gör man åt det?

Brr... Nej, det fanns en mening med att inte avsluta med gratis sms.

Dagens publiceringskod: hinwhboq

fredag, februari 16, 2007

Saknade morfar

Idag hade min käre morfar fyllt 85 om han hade levt, men det gör han ju tyvärr inte. Nej, det har om en dryg månad istället gått tio år sen han lämnade jordelivet.
Jag saknar honom såklart, men inte lika häftigt som de första åren efter. När någon närstående dör så känns ju förlusten så enorm och intensiv att det känns som att man har fallit ner i ett stort mörkt hål och aldrig kommer att komma upp igen. Men så är det ändå inte. Livet går verkligen vidare, även om förlusten inte blir mindre för det. Det kommer förr eller senare att komma stora vinster som knuffar undan förlustkänslorna.
Om man summerar mitt liv de senare tio åren, så har det säkerligen varit en del förluster till, men det känns som att vinsterna är fler, så livet har kunnat te sig lyckligt ändå.

Ja, och det låter väl fullständigt självklart kanske, men om man är mitt uppe i ett sorgearbete så känns det ju absolut inte så.

Och nog om det förgångna. Nu är det dags för presens och futurum!
Denna dag har varit mycket bra. Äntligen var vi full personalstyrka, och då var barnantalet dessutom skrattretande lågt. Nästan. Det var nio stycken i alla fall, och det var vi alltså tre på, istället för två på sexton, som vi var tidigare i veckan. Viss skillnad.

Och om en vecka så är jag nere i Småland igen. Vid den här tiden är jag troligen i Eksjö och inte i Vetlanda (Alseda). Det ska bli så trevligt och roligt. Det är roligt att så ofta ha något att se fram så mycket emot! Det är som när jag var liten och väntade på julafton, bara det att det nu är julafton mycket oftare! (den symboliska julaftonen alltså, riktiga julen är inte så märkvärdig längre)

Nu töar det ute igen. Och jag kan inte låta bli att längta efter våren, trots att det har varit en så förhållandevis kort vinter. Den kom ju inte förrän efter nyår och ja, det var ju inte så länge sen. Förra året fick vi ju stå ut mellan slutet av december till någon gång i början av april innan det gav sig. Så egentligen borde förra vintern ha härdat lite, men det går ju inte att komma ifrån att värme är trevligare än kyla, även om det kan vara väldigt roligt med snö och is också.
Nåja, jag kommer inte att gråta störtfloder om det kommer en omgång snö till. Jag tycker ändå egentligen att det ska vara snö i februari. Det är en vintermånad.

Nu ska jag försöka hitta en patch.

Dagens publiceringskod: stlnug

torsdag, februari 15, 2007

Utrett

Jag har redan nu fått klarhet i det där med fakturan för antivirus, så det var ju skönt. Det var helt enkelt så att jag hade fått ett mail från dem med koderna för att registrera sig, men att det troligen hade hamnat i skräpposten och sen försvunnit innan jag hann märka något. Jag hade ju lite problem på så sätt när information om FCZ mailades ut, min hotmail sorterade bort en del viktig information, som jag aldrig hann se. Så jag tröttnade rätt fort på att få veta saker efter alla andra, så därför skaffade jag en till mailadress. Den använder jag dock inte speciellt nu.
Skönt att det redde upp sig så snabbt i alla fall.

Idag fick jag 200 kilo utsläppsrättigheter från Centerpartiet.. Typ. Alltså, det är väl inte meningen att jag ska släppa ut så mycket, utan att jag hindrar andra från att göra det, eller något sånt. Det var i alla fall såklart något hopkok av Johan. Men jag kände inte igen hans handstil alls, så jag blev lite konfunderad till en början.

Det har varit en lugn och trevlig dag på jobbet idag. Och imorgon är det ju fredag, så då brukar barnantalet dala något också. Då ska jag dock städa på eftermiddagen/tidiga kvällen, så det är ju alltid segt. Men men. Det måste göras.

Idag fick jag en katalog från Luleå universitet igen. De har skickat ut förr, men jag har inga planer alls på att flytta norrut. Tyvärr.

Dagens publiceringskod: uzrpyo

onsdag, februari 14, 2007

Faktura

Åh typiskt, nu uppdaterade jag statusen innan jag bloggade. Det blir avdrag imorgon då.

Den här dagen har gått rätt fort, trots att jag var rätt trött hela förmiddagen och jobbade en lång dag också. Men det har varit rätt kul och så ändå, så ja, det finns inte mycket att klaga på.

Nyligen har jag beställt virusskydd från http://nod32.se, och idag fick jag fakturan för det... Men jag har inte fått någon vara, inget skydd alltså! Bara en faktura. Det var knepigt. Men jag har mailat dem, så jag hoppas att det kommer klarhet i det hela.
Jag betalar inget och sen anta att det ska komma något i alla fall.

Jag åt en så god bit cheesecake idag! Jag brukar vanligen vara måttligt förtjust i cheesecake, men denna var ljuvlig. Det var massa hallon och blåbär i den, och det är ju en kombination som icke är att förakta. Det receptet borde bevaras och användas här hemma.

Imorgon börjar jag jobba en timme senare än idag, så det ska bli skönt.

Tyvärr har jag inte mer att delge idag. Rätt händelselös dag, och tankelös också.

Dagens publiceringskod: aywkxrsr

tisdag, februari 13, 2007

Teater

Vi är underbemannade på min avdeling nu, men ändå fullföljde vi planen att låta alla barn på avdelningen få gå på Mamma Mu-teater inne i Norrtälje. Två var dock sjuka, men annars hade vi full pott. Och två ur personalstyrkan som var frånvarande också. Så vi fick hjälp från tre föräldrar att skjutsa till och från, varav två var med under hela föreställningen. Det var bra, annars hade det inte gått.
Det var många förskolor och barn på plats, men jag tror mig ha varit den enda vuxna killen i publiken. Så det är lite snedfördelat mellan könen i förskolebranschen, det är ju ett som är säkert. Men det var ingen nyhet förstås.
Fast jag tycker att det är lite underligt ändå, för barn är riktigt givande att jobba med, det står jag fast vid.

Teatern var lite småskojig även för vuxna, så det var ju trevligt. Sen begav vi oss hem till vår avdelning igen, där vi skulle klämma ihop de 16 barnen vid två bord istället för tre, som vi normalt sitter vid, vid lunchen. Men det gick ju, det också. Och vi hade en förvånansvärd matro vid mitt bord också. Det kan vara mer livat än vad det var, om man så bara har fyra-fem barn vid bordet. Men jag kanske fick de generellt mer tysta också, jag vet inte hur det lät vid andra bordet.
Och så är det min sagovecka också, vilket innebär att jag är den som efter lunch läser saga för barngruppen. Vanligen har vi som ligger och vilar och ger barnen massage också, men eftersom vi var två så fick ju en diska och en ta alla barn. Och att läsa saga för 16 barn kan vara väldigt jobbigt då alla inte är lika bra på att vara tysta. Nu fick alla inte ens plats i soffan, så jag fick kontruera en minisoffa av madrasser på golvet, men det funkade på det stora hela bra, tycker jag. Tradigt om man måste hålla på säga till barnen att vara tysta eller så, och därmed komma av sig i sagoberättandet hela tiden. Men det var rätt lite sånt, tack o lov.

Idag har jag tankat bilen också. Min magkänsla säger att bensinpriset kommer att stiga snart igen, så jag tyckte att det var bäst att tanka idag. Det skulle inte alls förvåna mig om den är tio öre dyrare imorgon eller i alla fall inom det närmaste framtiden.

Egentligen skulle jag vara ledig i morgon också, men i och med att det är så underbemannat så kommer jag att jobba mellan 8-17.
Som det är nu jobbar jag egentligen bara tisdagar 10:45-15:00, tordagar 10:45-15:00 och varannan fredag 8-15:30, varannan 9-16:30 + 6 timmar städning som står fritt att lägga in var som helst.
Men det finns knappt ingen vecka då jag jobbar så lite, utan det blir nästan alltid mer. Som denna jobbade jag igår 7:30-15:30, idag 8-17 och likaså imorgon.

På mitt nya schema kommer jag att jobba måndagar 8-14, tisdagar 8-15:30 (plus tre timmar städning), onsdagar 8-15:30 (plus tre timmar städning), torsdagar 8-12 och varannan fredag 8-12. Det innebär att jag kommer att vara ledig varje helg, istället för att ha viss städning då, samt också att jag varannan vecka är ledig ändå från torsdag klockan 12 till måndag klockan 8. Det kommer att bli riktigt härligt, samtidigt som tisdagar och onsdagarna blir svettigare. Men jag vill ha helgerna fria, det har ju varit ambitionen hela tiden. Om det är en ledig fredag i Alseda någon gång så kan jag ju förhoppningsvis åka redan rätt tidigt på torsdagen, och jobbar jag på fredagen så kommer jag ju inte iväg så sent heller. Jag ser fram emot detta nya schema. Och troligen så kommer de tiderna inte att förändras så mycket, eftersom jag då inte är vikarie nummer ett, utan nu har fasta tider hela veckan. Och det ska bli skönt att slippa bli väckt om morgnarna med jobbförfrågningar. Fast det kommer nog inte helt att ta slut, för jag tror att om det är riktig kris så kommer jag att vara den man ringer först, om mitt schema tillåter mig att jobba där luckorna finns.
I alla fall så kan det ju tyckas vara ett rätt slappt schema, men det ger mig ett veckominimum på 33 timmar, och det är ju endast sju timmar från full heltid. Mitt nuvarande schema ger mig ett minumum på 22,5 timmar (och om du kontrollräknar så får du det antagligen till 22,0 timmar, men jag har en extra halvtimme för att jag kör runt mat till avdelningarna). Så det blir mer av de säkrade pengarna och troligen mindre av de osäkra, men jag ser fram emot det så!

Dagens publiceringkod: tiemdok

måndag, februari 12, 2007

Ingen höjdarstart

Ja, det här var alltså dagen då jag skulle vara ledig och både träna och låta frisören gå lös på mig.
Trodde jag.
Så jag var ju inte den som var tidig i säng igår. Tror att jag satt vid datorn till tolvslaget sådär, sen låg jag och läste i 30-40 minuter också, för jag tänkte trotsa bygggubbarna som skulle hit tidigt och slamra, och ta mig en rejäl sovmorgon.
Men jag måste vara den trögaste nöten i den här påsen alltså. Att jag aldrig kan lära mig rutinerna för mitt eget jobb!
Klockan 6:38 kom min käre far in i rummet och sa att de hade ringt från jobbet och sagt att det var lite kris, jag behövde komma in och jobba klockan halv åtta.
Jag hade inte ens hört telefonen ringa, vilket jag normalt brukar, så jag var helt yrvaken och förstod först inte vad han sa. Halv åtta? När är det? Och så började kugghjulen snurra, shit pommes, då hade jag bråttom dessutom! Jag brukar normalt gå upp en timme innan jag ska åka iväg, och gå ut till bilen en halvtimme innan jag börjar jobba, om det är så att isskrapningen skulle ta sin tid. Nu hade jag istället 52 minuter tills jag började jobba, och jag visste ju inte ens hur jäklig isen ute på rutan kunde tänkas vara.
Så jag for upp och gjorde min morgontoalett snabbt, klädde på mig och kastade i mig frukost utan att bry mig om att göra té eller läsa tidningen. Sånt fanns det ingen tid för, mjölk och macka blev det. Sen tandborst, ingen sängbäddning såklart, ytterklädning på och iväg som ett skott.
Tack o lov var det mycket lättskrapat, så jag kom fram lite före 7:30.
Men så trög jag var där på morgonen. Det kändes inte alls som att jag hade fått vakna i den takt jag ville.

Och såklart så kom jag inte iväg till frisören heller, för när jag kom hem vid kvart i fyra så kände jag att träningen var att prioritera. Frisyren börjar ju dock bli rätt ogörlig, men om jag ökar dosen gelé och sånt så håller det sig någelunda i schack ett tag till.

Hua, nu tog jag ett väl tilltaget brake och det slutade med att jag somnade en stund. Men det behövdes!

Imorgon ska vi åka på teater med jobbet, och det kan bli lite bekymmersamt om folk ska fortsätta att vara borta på detta vis.

Dagens publiceringskod: umeayseq

söndag, februari 11, 2007

Lite Schlager

Om jag skulle ta och reflektera lite kring Melodifestivalen.
Jag känner som så att jag helst inte vill se den, för jag tycker att det är för mycket med alla deltävlingar och andra chanser och så, och sen så låter ju det mesta ungefär likadant.
Det blir ju dock ändå inte att jag kommer undan, utan det brukar bli att jag har tv:n på för att höra ändå, samtidigt som jag gör något annat. Igår byggde jag hus i Sims. Men sen tyckte jag att Luuk var så fyndig så att jag ville se ändå.
Och jag måste säga att jag tycker att hon lärartjejen var bäst! Hon kändes som en enkel, vanlig människa som inte var så tillgjord. Blev glad att hon kom till final, trots att jag inte röstade. Jag ser gärna att hon vinner hela klabbet!

Och så måste jag ju nämna Svante Thuresson också. Det är nämligen så att min gammelmormor, Aslaug Burchard var rätt förjust i honom. Hon var ju nordnorska, men han var en av de positiva sakerna med Sverige, har jag fått höra att hon tyckte. Nu dog hon någon gång på sjuttiotalet, vill jag minnas, så henne har jag aldrig träffat. Men hon och Reidar var föräldrar till min mormor, Irene, och det är därigenom mycket av mitt norska blod kommer. Sen har jag lite smådroppar från morfars sida också.

Och morfar ja, nu i februari skulle han ha fyllt 85 år. Fast nu i februari så har han istället varit död i tio år. Tio år, det känns ju helt ofattbart vad tiden går.

Imorgon är jag ledig. Då ska jag ta mig till frisören. Ja, jag hade ju egentligen tänkt att låta bli att gå dit på ett tag, för att spara både hår och pengar, men jag tror inte det kommer gå att få till någon bra frisyr av mitt tunna hår bara för att jag får längre hår. Det jag vill ha är ju mer hår. Men jag tror det blir snyggare att hålla det relativt kort istället.

Sen är det slut med lediga vardagar! Men det banar väg för lediga helger, och det blir ju ett drägligt liv, det också.

Dagens publiceringskod: rjijqk

lördag, februari 10, 2007

Du ser så vuxen ut!

Men först måste jag säga att just idag, fast för fyra månader sen, och något senare på dygnet (klockan 22:49:04) var jag en himla lycklig människa. Och det är jag såklart fortfarande, men det var mer explosionsartat då.
Det är idag fyra månader sen jag fick mig en hjärtevän och slutade vara singel.
Det har varit fyra månader fyllda av mys och kärlek, men också saknad och längtan.
Jaja, vi tänkte kämpa på ett tag till! :D

Så idag var jag ut till dagis för att städa, och där tittade min gudmor, som också är administrativ chef, förbi. Hon är lite frispråkig av sig och sa ungefär såhär "du, jag vet inte om man säger såhär egentligen, men jag märker att ditt utseende håller på att förändras. Du ser mer vuxen ut nu, och det slår mig varje gång jag ser dig."
Jaså minsann. Det är ju inget som jag själv har tänkt på, annat än att jag nuförtiden är rätt nöjd med mitt utseende.

Roligt avsnitt av Let's Dance igår också! Det var ju överraskande med så många tiopoängare. Och det märks ju nu att det inte är Tony som är den poängsnåle, utan Maria Öhrman. Jag tycker allt att hon kunde ha motiverat vad som var poängavdraget för Anna och Tobias (tror jag att han heter) när hon nu var en av de två som fick prata efter deras dans. Men hon var ju bara lyrisk, så det tycker jag var lite... Hm, ja ologiskt.

Men i och med att jag inte var hemma då programmet sändes så såg jag det ju inte direkt, utan i efterhand, kring klockan tolv på natten. Och då var jag fasligt trött. Dessutom missade jag att spela in utröstningsdelen, för jag trodde mig vara hemma tills dess, men ack nej. Men jag såg ju att det var Ekwall som åkte ut, och det motsätter jag mig inte.

Dagens publiceringkod: xoffvyoe

fredag, februari 09, 2007

Bowlingafton

Jaha, vart ska jag börja? Jag är lite vinpåverkad nu, så det snurrar lite i huvudet, och det blir lite fel tangenter som trycks ned, men det hoppas jag att det inte ska märkas av.

Det har varit en mycket bra dag idag. Arbetsdagen förflöt jättebra, och sen skulle vi ju ut och roa oss, hela personalstyrkan.
Verkligen trevligt. Bowling är dock ingen stark sida hos mig, och inte blev det väl bättre av att det kom ett gäng ungdomskillar och skrek ut över bowlinghallen "Åh, titta! EN KÄNDIS!!" Jag vinkade lite tafatt till dem, och försökte sen att inte låta prestationsförmågan gå i golvet bara för att fler tittade på mig.
Det gick dock lite sådär. Inte fullt så uselt som det gick när jag bowlade med Johan och för att inte tala om så uselt det gick när jag bowlade med FCZ. Jag fick en strike, några spärrar och så. Sen var det ju några klot som gick i rännan rätt omgående efter att de hade lämnat min hand också.
Men men, vi var ju där för att ha kul. På min bana var det jag och två kvinnor till, och av oss kom jag tvåa, med knapp marginal mot trean. En av oss var lite mer överlägsen.

Maten sen då. Gudars skymning så gott! Jag åt oxfilé med någon slags potatiskaka (låter ju väldigt simpelt, men det var... ja, då gudomligt!) och så rödvinssås och lite grönsaker och två bollar med vitlökssmör! Åååh, det var ju så att man kunde tuppa av för mindre! Och till det så delade jag och hon som vann på min bana, på en flaska vin. Jag hade egentligen bara tänkt dricka ett glas, men det blev en flaska inbeställt. Och hon och jag har ungefär samma kroppbyggnation, tunna och så, så att vi fick ju kämpa lite för att få i oss den där vinaren. Så nu är jag inte helt klar i huvudet.
Men jag vet ju min gräns, och detta kommer inte att medföra illamående imorgon, det är ett som är säkert.

Jag spelade in Let's Dance, men jag glömde att programmera utröstningsprogrammet, så det får jag försöka att se på reprisen. Om jag missar repisen så ska jag annonsera om det så att någon får tala om det för mig.

Jag fick i dag brev från ett jobb jag sökte i Vetlanda, som hotellreceptionist, där de tackade så mycket för ansökan, men att de nu hade bestämt sig och tyvärr inte kunde erbjuda mig en tjänst. Det hade jag dock inte väntat mig heller, i och med att tjänsten började gälla från första februari och jag då inte hade hört något heller. Men jag tycker alltid att det är bra när de skickar ut ett "tack men nejtack"-brev, så man vet att det är över.
Jag har ju varit med om förr, att jag har varit på väg att fått ett jobb, som jag trodde att det för länge sen var för sent, och då tvingats tacka nej till, för att jag hade annat då. Så ja, det är ju rätt bra om man är lite rapp, eller vad jag ska säga.

Imorgon ska jag städa på dagis. Hua hua. Men sen så är det helg och ledigt. Skönans.

Dagens publiceringskod: qswutebc

torsdag, februari 08, 2007

Antoher brick in the wall

Imorse hade jag sovmorgon och började inte jobba förrän 10:45. Skönt. Men de dagarna är snart slut, i och med att jag från vecka åtta börjar på ett nytt schema. Då kommer jag att börja klockan 8:00 måndag-fredag och ha lite varierande sluttider. Jag har endast en 10:45-dag framför mig; nästa torsdag. Då får jag njuta ordentligt.
I övrigt är ju det nya schemat bra i och med att det innebär fler arbetstimmar.

Det har varit lite hektiskt på jobbet idag. Många barn och visst personalbortfall. En kollega på min avdelning fick telefonsamtal om att hennes faster fått en stroke, så hon drog sig ur barngruppen och började telefonera och åkte sen mot fastern.
Och det gjorde hon såklart helt rätt i.
Morgondagen kan bli lite tung också, för då är vi ännu färre i personalen, plus att hon kanske måste vara borta då också, men det återstår att se än. Om det blir så, så är också det fullt förståeligt.

Nu är jag nyss hemkommen och har tagit min sedvanliga efter-jobbet-dusch. Så nu känns det skönt och behagligt i kroppen.

Imorgon ska vi då alltså ut med jobbet och roa oss, och det ser jag verkligen fram emot. Det är så sällan jag hittar på roliga saker en fredagskväll, om jag inte åker till eller får besök från Vetlanda då. Men i övrigt brukar det vara dött.
Och god mat! Mums, det slår ju aldrig fel.

Vidare i helgen då... Mja, jag ska städa på dagis på lördag, träna på söndag. Ja, annars är tablån tom.

Dagens publiceringskod: gtckl

onsdag, februari 07, 2007

Kallt är det dock

Imorse när jag steg upp så visade vår termometer härliga 21 minusgrader. Sen, lagom till att jag skulle ut och försöka få liv i min ihopfrostade bil så sjönk temperaturen ytterligare till 22 minusgrader. Jag hade tur som en tokig som tog hem termobyxorna från jobbet igår. Det gör jag normalt sett inte, men igår slumpade det sig så.
Och jag tog såklart min tjockaste vinterjacka och inte dagisjackan, samt mina rejälaste skor, två par vantar på händerna, halsduk och den tjockaste mössan. Där till hade jag ju också långkalsonger och dubbla lager tröjor. (plus vanliga byxor och underkläder och strumpor såklart).
Några sockor äger jag dock inte, så jag fruktade att det skulle bli kallt om fötterna, men jag klarade mig rätt bra ändå.

Sen på dagen så strålade solen och temperaturen höjdes till som mest 6,9 grader kallt, i alla fall vad jag såg. Då blev det rätt svettigt i hela munderingen. Eller inte svettigt, men varmt.

Och bilen imponerade ju också, som startade på given signal. Min far och jag var beredda att behöva ta till startkablar, men det behövdes inte. Fast seg var hon, men det gick. Det gäller att ha lite tillit till bilen. Eller nej, det gäller ju förstås att ha tur, men nu har jag rustat bilen med en del grejer, så jag vill att hon ska respondera lite bättre än vad hon gjorde förra vintern vid dessa temperaturer. Och det gör hon ju!

Igår kom jag underfund med att jag byter schema på jobbet redan måndag vecka åtta, och det innebär ju i sin tur att min fredagstid blir en annan, då jag ska till Vetlanda samma vecka. Jag räknade med att sluta 15:30, men nu faller det sig så att jag blir ledig istället. Därmed kan jag åka mycket tidigare än beräknat. Men Johan är ändå upptagen till någon gång på kvällen, så då blir det så att jag åker via Eksjö och hälsar på en kompis jag har där, som jag inte har sett på snart ett år. Det ska blir trevligt! Eksjö ligger på vägen till Vetlanda ändå, så det blir ingen större omväg. Sen ska jag hämta Johan i Sävsjö när hans cuf-grejer är klara. Sävsjö ligger heller inte långt från Vetlanda, så det blir nog ingen vidare omväg, det heller.
Orterna tycks ligga tätare ju längre söderut man kommer. När jag var i Skåne i somras så avlöste ju städerna varandra vart man än åkte. Och norröver, där är det väl mest skog.

Dagens publiceringskod: uqaziw

tisdag, februari 06, 2007

Snö ska det vara

Jag var och jobbade på avdelningen för de mellanstora barnen (det vill säga 2-4 år) på dagis, när telefonen plötsligt ringde. Jag svarade och blev jag chokerad tro? De ringde från TV4 och frågade om jag vill vara med i Let's Dance, för att någon plötsligt hade hoppat av. (Jag tror att det var han som jobbar på sporten)
Det var ju något chokerande, varför fråga mig? Jag är ju ändå inte något känt ansikte trots att jag har varit med i TV. Men dansant är jag ju inte, så jaa. Jag sade ja, och fick omgående börja dansa. Ja, och hon Da Silva kom direkt dit till dagis och så började vi träna. Och dålig var jag, givetvis.
Men jag hann aldrig komma till fredagens direktsändning, för plötsligt hoppade Herbert ur sängen och då vaknade jag.
Ja, det var tack o lov bara en dröm, för jag hade nog bara fått ettor ändå. Speciellt av Tony, kritisk som han är. Men dock ändå min favorit i juryn.

Jaha, när jag då övergick till den verkliga och vakna världen så såg jag till min förtjusning att det hade snöat ute! Precis som man vill ha det på vintern.
Och det innebar att vi knatade iväg till pulkabacken med de 14 barn vi hade på förmiddagen. Det var riktigt roligt! Jag älskar att åka pulka, och barnen tyckte ju också att det var kul. Jag blev lite kall om tårna dock, men ja, kul var det.

Jag ser här i datorskenet att jag har massa katthår på mina jeans. Tur att det inte syns i vanlig belysning!

I alla fall så var jag också ute på vår gård på eftermiddag med fyra frivilliga barn (resten valde att vara inne), och då hade vi riktigt roligt också. Det har blivit rena skridskobanan i det hörnet av gården som alltid tycks översvämmat i plusgrader, så vi sprang och slängde oss och gled där, så ja, det var riktigt kul.

En kul dag på jobbet sammanfattningsvis alltså.
Den har dock tagit på krafterna, så jag tog min efter-simpsons-lur där vid halv sju. Den var välbehövd. Det var rätt länge sen jag nyttjade den rätten också.

På fredag ska vi ut med jobbet och bowla och äta också, och idag fick jag välja vad jag ska äta. Det ser ut att bli smarrigt! Får rapportera om maten sen när den är äten.

Dagens publiceringskod: ieqzxr

måndag, februari 05, 2007

Boktjat

Men nu är det en sån där dag då jag bara sitter med detta bloggfönster uppe, men inte vet vad jag ska skriva.

Dagen har varit rätt ordinär, uppstigning, jobb, hemåtåking, dusch, datorsittning.

Men igår ja, då läste jag äntligen ut min bok som jag har hållt på med i någon månad sådär.
James Scotts "Shipkiller" var det jag läste i alla fall, och den var väl egentligen inte dålig, bara rätt segdragen. Och så var det så mycket sjötermer som jag inte alls kan eller förstår. Vissa meningar förstod jag inte ett ord i, men ja, det var till att dra till med fantasin.
Han som handlingen kretsade kring, Peter Hardin, seglade i alla fall nästan jorden runt genom boken, med blodad tand.

Nu väntar Dan Browns "Gåtornas palats" på mig. Ska bli så trevligt!

Dagens publiceringskod: jmczsba

Femte februari förresten, det känns som att någon skulle fylla år då.. Men jag minns inte vem. Nåja, så går det. Grattis på dig, om det skulle vara just du.

söndag, februari 04, 2007

Favorit i repris

Sist jag städade, så var det torrt och fint ute på balkongräcket, så jag hängde då ut mattor och kuddar och täcke och bäddmadrass och överkast och ja, gud vet vad. Massa sånt som jag ville vädra. Sen gick jag in och städade här nere, och då börjar det givetvis regna utan att jag något märker. Så allt blev dyngsurt.
Men det var ju några veckor sen.

Idag var det dags att städa igen (eller egentligen har det varit dags ett bra tag, men jag har inte riktigt hunnit med), och vad händer? Jo, det är torrt och fint ute, så jag hänger ut allt på vädring och startar storstädning. Resten av familjen åker och handlar.
När de sen kommer hem så meddelar de att det regnar rätt kraftigt ute.
Så ja, allt är såklart genomvått igen. Ack ack. Torkskåpet fick jobba på högvarv.

Nu är det i alla fall rent och fräscht här hemma. Eller ja, jag är inte det, för jag har inte duschat än. Tänkte lyssna klart på digilistan i P3, som slutar om en kvart.

Men sen är helgens alla förpliktelser avklarade, så då ska jag luta mig tillbaka och njuta!

Dagens publiceringskod: hihztr

lördag, februari 03, 2007

Fått ändan ur vagnen

Idag är en rätt stor dag, kan man säga.
Jag har äntligen gjort något som jag borde ha gjort för länge sen, ja flera år sen faktiskt. Det kan ju låta väldigt majestätiskt och ärofyllt, men nejdå. Fast jag är glad att det blev gjort ändå. Jag har nämligen äntligen kommit iväg till en syateljé med en jacka, vars dragkedja är helt kaputt.
Det är en rätt fin jacka, och den kommer att vara bra att ha när det är sådant väder som nu; vinter, men inte så kallt. Min vinterjacka jag har nu är ju bra om det är tio minus eller så, men det blir så varmt i detta väder. Och i affärer, framför allt.

Ja, jag är ju ledig idag, så jag började med att ge min kropp en omgång inne i träningsrummet. Härligt! Eller ja, jag är ändå inte den som tycker att det är härligt att träna, men jag tycker att det är härligt att nyss ha tränat. Då känner jag mig lite extra levande.

Sen for jag alltså ner på stan och stegade med raska kliv mot syateljén, för att sen styra kosan mot H&M. Ja, jag var inte på jakt efter någon tröja den här gången, utan jag tänkte kolla deras utbud på vantar, och då tumvantar. Tumvantar is the shit när man jobbar på dagis och är ute många timmar utan att nödvändigtvis röra sig så jättemycket, fingrarna blir så kalla i fingervantar, hur tjocka de än må vara. Ja, jag har till och med provat dubbla lager fingervantar, ett tunnt par i botten och ett tjockare (dock rätt trasigt) par ovanpå, och det funkar väl i mildväder som detta, men inte när det blir kallare.
I alla fall hade de inte vad jag sökte på H&M, så jag gick till affären mitt emot; KappAhl. Där hade de halva reapriset på fingervantar av den typ jag gärna har då jag kör bil, och jag tänkte att jag kan ju köpa ett sånt par att ha i fickorna på "nya" jackan sen. Jag är lite bekväm av mig och har gärna ett par vantar i varje jacka, så slipper jag oroa mig för att glömma rota fram vantar i någon låda.
Jag hittade också ett par tumvantar där, men det är möjligt att de var av modell dam, för de var inte direkt på herravdelningen, och det låg små glittriga vantar/handskar i samma låda där också. Men men, jag ska ju bara ha dem på jobbet, och när det har varit riktigt kallt så har jag lånat ett par tumvantar som har gått i svart och rosa, så jag är inte så kräsen vad jobbkläder beträffar. Dessa vantar var helsvarta, stickade.

Jahapp, så blev det alltså två par vantar då. Men det var ju inte riktigt min shoppingtarm nöjd med, så det blev att jag kollade på tröjor också. Men det fanns inget av intresse på KappAhl. Tittade också på kalsonger och fann en del snyggt, men jag köper ogärna kalsonger i enpack för 99 kronor styck. Det är smidigare att köpa flerpack. Flerpacken var dock inte så snygga, och jag har väl ingen direkt kalsongbrist heller, så det fick vara.

Jag strosade vidare mot Jeansgarderoben, Norrtäljes enda affär där de har byxor (men jeans då, såklart) i min storlek. Ja, på JC har de säkert det också, men jag handlar mycket sällan på JC, eftersom jag tycker att det är för dyrt och märkestrendigt.
Nu var det inte länge sen jag köpte ett par byxor, så jag undvek frestelsen att titta på fler, utan tittade på det utbud av tröjor de har. Och det fanns en del som kostade så lite som 35 kronor, men ja, som vanligt med reavaror, så var det inte direkt de snyggaste tröjorna i mannaminne.
Jag blev så förälskad i min huvtröja (luvtröja? hoodtröja? Jag vet inte vad det heter), som jag köpte för någon vecka sen, så jag tänkte att jag kunde kolla på någon till sådan. Det är ju lite tråkigt att bara ha en. Och javisst, jag fann några snygga. En gick i rött, men den tycktes bara finnas i storlek XL. Synd det, jag gillar ju kläder med färg på. Men jag hittade en i storlek M som gick mer i grått, som fanns till ett överkomligt pris. Så den slog jag till på, och sitter nu och myser i. Får ha något färgglatt under, tänkte jag.
Det blev en vit t-shirt med lila palmer på. Ja, den köpte jag alltså inte, utan den fanns redan i min ägo.
Snyggt, om jag får säga det själv.

Min klädbudget är stor som aldrig förr. Under mina skolår köpte jag knappt aldrig kläder, och när jag gjorde det så var det rätt tråkiga färger och sånt också.
Synd det, det hade ju varit trevligt att vara lite snygg då också.

Nu drog Säkert!:s "Vi kommer att dö samtidigt" igång i radion! Jag älskar den! Speciellt frasen: andas, jag kan inte andas, för det låter så pinsamt kvavt när jag står bredvid dig


Dagens publiceringskod:
jmxaemc

fredag, februari 02, 2007

Härliga helg!

Det har varit en lång dag idag också, dock inte riktigt lika som igår. Men tillräckligt för att jag ska vara seg och trött.
I alla fall så är jag klar med veckans dagisstädande, så i helgen blir det alltså inget jobb! Woho!
Däremot så har jag massa att städa och fixa här hemma, men det är ju en annan sak ändå. Visserligen får jag inte betalt för det, men jag får njuta av reslutatet på ett annat sätt.

Jag känner mig smått stressad, för klockan är nu 19:53 och snart börjat Let's Dance. Ska jag hinna skriva något?

Det ser ut att bli helgen vecka åtta som jag och Johan träffas igen nästa gång. Ja, det är ju som det är med det här jäkla avståndet.

Idag beställde jag en pizza till middag, för när jag kom hem var maten slut och uppäten för länge sen. Det blev en god rackare vid namn Napoli som fick slinka ner i min mage. Gud, hoppas man kan använda det ordet i det sammanhanget. Det lät rätt, men ser fel ut. (Ja, jag sjunger ju alla ord jag skriver i en liten trallvänlig melodi i mitt huvud.)
Pizza är gott, onekligen!

Men nej, klockan springer, och detta ska ju publiceras på två ställen, så nu är goda råd dyra!

God helg!

Dagens publiceringskod: tcpdm

torsdag, februari 01, 2007

Stängde ner

Åååh, så irriterande. Jag hade skrivit en massa i bloggen, och kom åt musen på något vis, så att jag stängde ner hela fönstret. Det blir till att skriva om.

Jag hade någon fin inledning, men ja, den hoppar jag över nu, i rent vredesmod.

Dagen har varit lång och tung. Jag har jobbat närmare elva timmar, mellan 8-17 i barngrupp och sen närmare två timmar städning.
Vidare så har vi bara varit två personal på min avdelning, en dag när vi egentligen skulle ha varit fyra.
Det blev rätt hektiskt av och till, men det gick bra ändå.

En flicka började dock att gråta när jag bad henne sluta dra benet bakåt då jag skulle knyta hennes skosnöre. Men varför köper man vinterkängor med skosnören till en fyraåring? Om alla barn skulle ha det, tänk vilken extra tid det skulle ta för oss att komma in och ut varje gång! Nej, kardborrband är verkligen att föredra. Vissa har skor med ett slags snörresår också, och det funkar ju också bra.
I alla fall så kan man ju tro av detta att jag vrålade åt den lilla flickan, men nejdå, jag bad henne bara att sluta. Vänligt, men bestämt, som man säger.
Hon hade nog inte sin bästa förmiddag.
Samma flicka satt sen och höll för öronen när jag läste saga efter maten. Och med all rätt. Jag frågade om de höll på med någon kapitelbok som jag skulle fortsätta i, och då visade det sig att de läste en bok med många olika sagor i, som jag hade när jag var liten. Jag såg det för att det stod Lundebring i pärmen, men själva boken hade jag inget vidare minne av, och jag förstod snart varför. Tror inte att mamma var så förtjust i att läsa den för mig, om alla sagorna var som den jag läste; Tummeliten.
Den handlade om hur en ett par sjubarnsföräldrar lurade ut sina sju söner i skogen för att de skulle slippa se dem svälta ihjäl hemma, och de hamnar senare hos en jätte som ska äta upp dem, men blir lurad att döda sina sju döttrar istället.
De sju sönerna återförenades till sist med sina föräldrar, men jag vet inte om jag tycker att det var det lyckligaste slutet. Två gånger hade föräldrarna lurat iväg dem i skogen för att de skulle dö där, så ja... Hemsk saga, full förståeligt att man vill hålla för öronen.
Tacka vet jag mamma Mu och Kråkan!

Och dagens lunch fick jag avbryta för att gå och torka bajs. Det är ju vardag för mig, men det är nog inte alla som avbryter lunchen för att hantera avföring.
Nu är jag luttrad med de stora barnen, men blöjor har jag fortfarande svårt för.

Jaha, då har jag nog återskapat inlägget någelunda.
Nu är jag rätt trött både kroppsligt och mentalt, så ikväll blir det inte många knyck gjorda.

Dagens publiceringskod: ntbez