torsdag, augusti 31, 2006


Antoine

Möjligt att jag har stavat fel på herrns efternamn. Stor och tysk, ja det är ju faktiskt en bra beskrivning av den karln.
Jag tror att dagens inslag kommer utspela sig i ett av de mer roliga avsnitten att titta på måste jag säga!

Jonas var och tittade på dagens träning också, som skedde i stekande hetta. Stålhetta, som jag säger ibland när ingen hör.
Och jag var så trött efteråt! Slutkörd två dagar i rad minsann. Men slutkörd på ett postivit sätt, och dessutom har jag inte riktigt den farliga träningsvärken i vaderna som jag antog att jag skulle få efter gårdagens löptest.

Hela laget ska på kryssning inom kort, verkligen hela laget. Utom jag. För jag måste jobba. Det gör mig inte så mycket, förutom att Glenn och Richard har lovat att hålla i en teorilektion under resans gång. Och den skulle jag bra gärna vilja vara med på. Idag hade vi en fjuttvariant för syns skull. Men men, i övrigt så tror jag inte att kryssningar med fotbollslag och fotbollslagstjejkompisar är min hemmaarena riktigt. Jag har inte fått in någon tjejkompis i det gänget, i och med att jag inte kunde närvara då det behövdes tjejkompisar.

Nu skrev någon just att jag skulle gå ut om fem minuter och få en överraskning. Sara. Jaja, det är väl bara att gå och se efter.
Nähä! Nu ändrade hon sig. Jönsigt.

onsdag, augusti 30, 2006

Hypnos

Det har varit en lång dag.
Klockan 12:30 skulle vi i laget befinna oss på Västmannagatan 5 på Calle Flygare (eller säger man "hos" Calle Flygare? "i"?). Där väntade en hypnotisör vid namn Fredrik. Vackert namn förstås.
Så han inledde en masshypnos med oss efter ett tag, och det var ju rätt kul att få uppleva. Så många detaljer om det är kanske onödigt att dra, men jag tror att det funkade på mig i alla fall. Det kändes så.

Sen hade jag världens hål i schemat, för jag skulle vara på SATS klockan 18:30 och göra ett återtest av ett löptest som jag gjorde i maj/juni förut. Springa allt vad jag orkade på ett löpband, 2 kilometer. Jag dog nästan förra gången, då sprang jag i 14,7 kilometer i timmen hela tiden. Idag sprang jag i 15,0 kilometer i timmen hela tiden och var fasligt trött efteråt. Benen värkte, men jag dog nästan inte denna gång. Haha, den meningen kan ju diskuteras. Hur som helst var jag helt slut, men inte fullt så slut som sist.

När jag kom hem för kanske en halvtimme sen så hade jag fått post. The Sims 2: Glitter & Glamour hade kommit. Trevligt. Faktura också. Mindre trevligt.

Nu måste jag snart finna mig en tid att rösta på också. Det blir nog nästa vecka någon gång antar jag.

God kväll!

tisdag, augusti 29, 2006

Rapport

Hejsan hojsan!
Jag reflekterar inte så mycket nu, för min hjärna fylls ändå till absolut största del bara av en sak (en person snarare) ändå, så jag hinner inte tänka på annat. Alltså finns det inte så mycket att säga idag.

Dagen har sett ut som följande:

Jag klev upp klockan nio, gjorde min morgontoalett, klädde på mig och åt frukost. Jag bäddade sängen, vars doft mer och mer återgår enbart till att lukta Fredrik. Ack. Jag borstade tänderna och använde tandtråd, samt packade ihop toalettsaker att ha i träningsväskan. (tvål, deo, osv)
Sen, alldeles för tidigt, cyklade jag ner till busstationen. Riktigt sakta cyklade jag, så att jag skulle missa 10:45-bussen så att 11:00 var nästa på tur. Men nejdå, så sakta kunde jag inte cykla, så jag hamnade på 10:45-bussen i alla fall. Skuggsidan tacksamt nog, för den var rätt full när jag klev på.
Efter nästan en timme så var det avstigning i Danderyd och påstigning på tunnelbanan. Där satt jag nära en kille som var ungefär lika ljushårig som jag. Trevligt, vi sken i kapp... eller något.
Av vid slussen och så ställde jag mig att vänta på buss 3 mot Södersjukhuset. Den lilla elektroniska klockan som talar om hur lång tid det är kvar ljög som vanligt. Bussen kom, och jag klev av på Södermannagatan, gick den upp och var så framme på Kanalplan. Jag trodde att jag skulle vara allra först, för klockan var bara precis strax efter tolv, och träningen börjar klockan ett. Men där var folk redan. Tydligen hade några kallats dit i förtid för att det var mastodontsynkar på gång (synk=intervju där bara man själv syns och hörs).
Träningen förflöt rätt bra, det var svårt som vanligt men det gick. När det var min tur att synkas så frågade de som saker som har hänt för länge sen och hur det kändes innan och efter det och sådär, så det var ju lite svårt att dra mig till minnes allt. Jag hoppas att det gick bra.
Efter träningen så gjorde jag samma resa, fast åt andra hållet tillbaka. Med undantag av att jag klev av tunnelbanan vid Tekniska högskolan istället för i Danderyd.

På bussen somnade jag snart. Tyvärr hade jag hamnat på solsidan, men det fanns inte många lediga platser kvar då jag äntrade bussen. I alla fall så störde solen inte så mycket som den kan göra ibland.
Olyckligtvis så var fru utropare väldigt högljudd idag, och rakt ovanför mitt huvud skrek hon ut varje hållplats. Nu är det inte så tätt mellan dem på motorvägen, så jag hann ju slumra till lite varje gång.
Sen ringde telefonen mitt i allt, och då var det Nordisk film som ville veta lite saker. Jag ville också veta lite saker, så det var ju bara bra. Tyvärr var jag lite småförvirrad på grund av nyvakenheten tror jag.
Men å andra sidan är det svårt att fånga in mig i ett ögonblick då jag inte är småförvirrad.

Ikväll är det en trevlig TV-kväll som väntar.

måndag, augusti 28, 2006

Öppnat upp portomonän

Idag har jag varit hos frisören. Istället för att säga som vanligt; "så kort som möjligt tack", så sa jag att jag idag inte ville ha det fullt så kort. Jag har nämligen insett att jag på sista tiden har varit rätt missnöjd efter klippningarna, för det har inte gått att styra håret som jag vill. Plus att det antar en mörkare ton när det där i botten kommer fram. Mitt hår är ju väldigt ljust av sig, och så vill jag att det ska vara också.
Jag bad om att få det lite tilljämnat samt lite maskin vid öron och i nacken, och honvar helt med på noterna och gjorde det till ett strålande resultat.
Jag var så nöjd att jag for in på H&M för tredje gången på mycket kort tid och köpte två tröjor. Idag hade jag bättre tur med storlekarna.
Jag är inne i en väldigt randig period också, så båda var givetvis randiga. Min färgglada period har tunnats ut lite, för förut ville jag alltid köpa väldigt färgstarka kläder. Men sen jag fick med alla regnbågens färger... Eller nästan. Typ rosa och lila har jag väl inte fastnat för, trots att jag är helt emot det här med tjej- och killfärger.
Och knallblå har jag bara en (eller flera) billig t-shirt.. Så det ska vara det då. I övrigt har jag rött, grönt och gult. Med flera.

När jag kom hem så insåg jag att mitt perfekta system i garderoben och byrån inte är anpassat för detta ständiga nya inflöde av kläder, för nu var det proppfullt. Så jag tänkte att alla fula samt gamla kläder- det är inte säkert att de både är gamla och fula. En del är det ena, vissa är det andra - som jag i princip bara har på dagis skulle packas ner i påsar istället. Så alla fula byxor samt en del mörkgröna tröjor och skjortor samt också skjortorna som jag hade på min skolavslutning i åttan och min konfirmation åkte ner också. Lite sånt. Sen fick jag gott om plats i byrån och måttligt med plats i garderoben.

Nu ska jag dock hålla i pengarna. Men det är ju lite svårt, för jag fick i princip all min lön från kyrkan samtidigt, och jag hade från början räknat med att få första halvan i augusti och andra i september, men så blev det inte. Första kom 15 augusti och andra kom 25 augusti. 25 september så blir det ju lön från dagis igen, så jag ska nog klara mig. Om än att det inte blir så jättemycket då förstås. Men nu har jag betalat hyra för hela oktober också, så ja, det ska gå bra.
Det gäller att spara lite bensinpengar och sånt också inför kommande långresor. ;)

Igår brände jag in en Nightwish-skiva. Ja, jag har fått alla låtar på lagligt vis. (vad annat kan jag säga?) Men den bästa, "Live to Tell the Tale" blev misslyckad. Bah. Min vanliga skivtur.

Ikväll börjar 100 höjdare på femman. Roligt, synd att värdefull msn-tid försvinner bara.

söndag, augusti 27, 2006

Jag har sagt det förr...

... men nu är det verkligen slut.
Igår gjorde jag ett sista stapplande försök att få ett slut på allt hat mellan mig och den jag senaste tiden enbart har bråkat med.
Men det var ett stort misstag att skriva till människan igen. Trots att jag hellre reder ut problem så får vi ändå göra på hans sätt; gräva ner dem.
Jag hoppas det går att gräva riktigt jäkla djupt så att de smälter sönder i hettan i jordens inre.

Men bortsett från det så antar jag att livet leker. Jag är kär, och det är ju aldrig fel. Kärleken är besvarad och det gör det ju tusen gånger bättre! (minst)

Nu tänker jag se på en film som jag spelade in från igår. Må den vara bra.
I övrigt så har jag redan tränat, så nu skall dagen såsas bort. Mohahaha!

lördag, augusti 26, 2006

Jag stör mig på detta samhälle

Var är platsen för oss smala killar? Jag hade nästan glömt min irritation över detta, men idag så gick jag ut med målsättningen att köpa en massa kläder och då slog det mig igen. Vartenda snyggt plagg jag tittade på var alldeles för stora. Och många gånger var Large den mista storlek som fanns. Suck, varför ska det vara så?
Dessutom är jag lite kräsen också. Vad som helst duger inte längre, men det måste väl också smala få vara? För smala tjejer tycks det ju finnas en uppsjö kläder att välja mellan.
Byxor till exempel... Jag har endast två par byxor av modellen kortare att använda på sommaren. Min ambition idag var att hitta fler, men ack nej. Jag hittade ett vitt par som enligt storleksanvisningen borde funka, men när jag provade dem så upptäckte jag dels att det var den fjantigaste längd på byxor jag någonsin har sett. De var som något urväxta byxor bara. Och dessutom upptäckte jag en lapp där det stod "women only". Suck, det är inte lätt när avdelningarna skär in i varandra.
Jag genomsökte KappAhl, Jeansgarderoben, TeamSportia (det var där kvinnobyxorna kom fram) samt H&M. På den sistnämnda fann jag efter många om och men en tröja i alla fall. Randig förstås.

Jag var även på apoteket för att hämta ut en kräm till min stackars känliga hud som bara dummar sig. Så då fick jag göra av med 198 kronor i alla fall. Och där såg jag en kvinna som såg så himla bekant ut. Men jag kunde bara inte placera henne. Jag anade att jag hade haft att göra med henne på något sätt i skolan, men var? Hon var såvitt jag mindes ingen lärare från arbetslaget. Det kändes dock precis som att vi hade pratat med varandra och haft ögonkontakt och sådär. Så började mitt hjärnkontor att jobba på högtryck innan det blev min tur att gå fram (jag hade nummer 209 på min lapp, och jag tror jag såg henne när 205 var det som stod på skylten i taket). Så tänkte jag att jag kanske hade haft henne i något individuellt val i skolan... Mja, inte pedagogiskt ledarskap i alla fall.. Ding! Då slog det mig! Alternativ Medicin! Birgitta Berglund hette hon ju!
Åh, det är så skönt när man kommer på sånt där som man först inte har en aning om fast det är så jäkla bekant.

Idag vankas det trerätters här hemma. Det är nästan så att jag inte vill äta någon lunch. Haha.

Jag får galna idéer mest hela tiden. Nu skulle jag vilja åka utomlands.

Klena jag

Jag känns det som att det kan bli en blogg av modellen kortare, för jag tycker inte att det har hänt mycket varken i den verkliga världen eller i min tankevärld som jag kan dela med mig av. Fast då låter det som att det har hänt saker men att jag inte vill berätta, och så är det alltså inte.

Men jag fick tillbaka min bil sent igårkväll, så nu är jag inte så handikappad på den fronten i alla fall. Bromsarna är mycket bättre nu, och stötdämparna (som var helt slut tydligen) är också bytta. Så jag ser fram emot fredag vecka 37 då jag tar gamla Bettan (nej jag kallar den aldrig för Bettan egentligen) och kör till Alseda. Dessa dryga 40 mil. Men med Garmin går det bra. Det gör det visserligen utan också. Jag börjar kunna Småland nu. Fast i och för sig, jag har aldrig kört härifrån till Alseda förut, utan bara härifrån via skåne till Alseda. Men men, Garmin som sagt. 3999 kronor... GAH! Nu fick jag världens hostanfall orsakat av en felsväljning av spott. Syrebrist när den är som bäst. Nej fy så det svider i lungtrakterna. Men jag överlever.
I alla fall, 3999 kronor i investerad teknologi ska ju få komma till sin rätt någon gång också.

Men dessa felsväljningar, de uppkommer lite för ofta tycker jag. Pinsamt att sätta saliv i halsen. Dessa kroppsvätskor ska väl också jag kunna hantera.
Det är väl så att jag är en klen människa helt enkelt.

Jag är så sugen på pizza! Är det abstinensen orsakad av min uppsägelse? I en period så åt jag pizza (eller liknande) till middag 3-5 gånger i veckan. Då var jag inte fullt så sugen på det.

Host igen.

Nu har jag för övrigt en helt ledig helg. Det är möjligt att det är någon sån där privatmatch med FCZ imorgon, men jag har inte hört något om att jag ska med på den. Vi har en viss rangordning när det bara är ett bestämt antal platser, och jag är inte direkt högst i rang.

Däremot! Igår fick jag veta att jag och Andreas kommer vara något slags pris i en tävling på LunarStorm. Som jag förstod det så kommer man kunna tävla om biljetter till EM-kvalmatchen mellan Sverige-Spanien och då få sällskap av oss. Lustigt!

Nu är jag hungrig. Men det anade du kanske av mitt sug efter pizza. Simpsons snart också.

Kram och trevlig helg min vän! (läs i plural om du önskar)

torsdag, augusti 24, 2006

Något att se fram emot

Det är mitt första val i år, och det ser jag fram emot. Men det är inte alls det jag avser med rubriken. Nej nej, låt mig förklara.
Igår kom jag fram till att jag måste poströsta, för jag och Johan bestämde att det skulle vara väldigt trevligt om jag kom och hälsade på honom den helgen, vecka 37 (om tre veckor) då valet är. Och när man nu kan poströsta så är det ju ganska givet att jag åker dit.
Tänk så enkelt det är att planlägga saker och ting nu när jag inte jobbar på restaurangen. Mycket skönt. Jag hoppas på många turer till Alseda och många besök därifrån.

Igår inledde jag min karriär som lokalvårdare igen. Detta föga roliga jobb, men pengar är ju av största vikt. Inte största förstås, men nödvändigt är det. Speciellt nu när jag är ett jobb fattigare. Men jag ångrar ingalunda mitt beslut.
I alla fall så är förskolan inte speciellt trevlig att städa. Det är så mycket smuts och leksaker och pappersbitar och små pärlor osv överallt. Men jag har i alla fall gott om tid, så jag behöver inte stressa.
Imorgon ska jag återigen jobba i barngrupp på förskolan, och det ser jag fram emot. Kanske inte blöjbyten då, för jag ska vara på avdelningen Igelkotten, där de allra minsta finns. Men de är ju också fruktansvärt söta. Sedan, efter min ordinarie arbetstid, som slutar klockan 15:15 så ska jag stanna tre timmar till och städa det som är kvar. Så det blir troligen bara ett Simpsonsavsnitt då! Bah, tur att det går på sexan senare också, om än att det inte är samma avsnitt som trean visar.

Klockan 11 sitter jag på buss 676 mot Stockholm, kliver av i Danderyd, tar tunnelbanan till Slussen, tar buss 3 mot Södersjukhuset därifrån, kliver av på Södermannagatan och går den gatan upp till Kanalplan för att inleda träning klockan 13. Jag kommer dock att vara där ungefär en halvtimme i förväg, men det gör mig inget.

Och ingen bil har jag för stunden. Men det nämnde jag troligen igår. I alla fall så skulle jag få tillbaka den till imorgon, så det måste ju betyda ikväll. För jag börjar 7:30 på dagis imorgon. Hm, det blir en lång arbetsdag. 7:30-18:15
Men sen har jag ju ledig helg, som en vanlig människa! Woho!

Livet består mest av längtan, saknad, lycka, glädje, kärlek, sorg och ilska just nu. Så det positiva väger tyngst i alla fall.

onsdag, augusti 23, 2006

Tar tag i saker

Jag kom igår fram till att jag på något sätt måste disponera min tid bättre. Två (eller tre, beroende på hur man räknar) jobb plus FCZ ger mig minimal fritid. När jag började med dessa jobb, innan FCZ, så tänkte jag något i stil med att jag har ändå inte så mycket till liv på min fritid, så jag kan lika bra jobba, både vardagar och helger. Och så gjorde jag det, ibland över en månad utan minsta tillstymmelse av ledig tid. Jobb, jobb, jobb. Så såg det ut, och det gjorde mig inte allt för mycket, för då hann jag inte tänka så mycket på annat som eventuellt var dåligt i livet.

Nu är det lite annorlunda dock. Jag har fått en stor anledning till att ha ledighet med jämna intervaller i veckan. Det vill säga helger. Vill man umgås med folk som normalt sett går i skolan, ja då är det inte mycket annat att göra än att se till att man själv är ledig på helgerna.
Som mitt framtida schema såg ut så skulle jag endast vara ledig vissa vardagar, och det funkar bara inte.
Och hur löser man då den situationen? Jag såg att det bara fanns en väg att gå, så jag har nu sagt upp mig från restaurangen där jag jobbade som servitör och pizzabud. Alldeles nyss rentav, kommer just därifrån.
Det tyckte min chef var mycket tråkigt, men han blev inte arg eller så (jag har ju en gång fått världens utskällning då jag sade upp mig från ett annat jobb). Han önskade mig lycka till och ville att jag skulle höra av mig om jag skulle ändra mig.
Och vem vet, kanske jag vill jobba där sen i framtiden? Det kommer ju såklart att kosta mig ekonomiskt, men jag överlever. I synnerhet eftersom jag bor hos mina föräldrar. Visst betalar jag hyra och så, men det är ju ändå så mycket billigare än eget boende. Så nu förhalar jag mina planer på att flytta hemifrån igen, men det kan inte hjälpas.
Jag vill hellre vara fattig och lycklig än rik och olycklig. Och det är kanske första gången i livet jag faktiskt inser det. Pengar betyder så lite jämfört med mänskliga relationer, även om det nu kommer krävas pengar för att resa dessa drygt 40 mil. Men det är det värt!

Och hur bra har denna dag hittills tett sig? Inte allt för lyckat.
Jag klev upp tidigt, före klockan sju, för att åka till Stockholm vid åtta-tiden, så att jag kunde komma fram till dagens aktivitet med FCZ som skulle ha börjat klockan 10 på något diffust ställe.
Så jag åker alltså in till Stockholm, går efter en knapp timme av i Danderyd istället för vid slutstationen, Tekniska högskolan, och tar tunnelbanan därifrån. Det var dock problem med tunnelbanan. Först stängdes dörrarna precis på ett tåg när jag kom ner, så jag tänkte "jaha, det är väl inte annat att göra än att vänta på nästa". Och till min glädje så såg jag att det bara var en minut till nästa tåg när det som stod där åkte.
På andra sidan, mot Mörby Centrum var väntetiden 11 minuter. Och tiden gick. Snart var Mörby-sidan nere på 9 minuter, men det stod fortfarande 1 minut på det tåg jag skulle med. Och så kom Mörby till slut ner i 3 minuter, och då hade siffran på skylten i taket på min sida slocknat och ersatts av en blinkande stjärna. Sen stod det att tåget skulle komma om 11 minuter. Toppen tänkte jag. Men då! Då dröjde det bara en minut (uppskattningsvis), och så kom tåget. Så jag satte mig på.

När jag hade åkt en kort stund (skulle bort till Slussen), så ringde min mobil.
Det visade sig vara Anna från Nordisk film, och hon undrade var jag var. Jag svarade sanningsenligt att jag satt i tunnelbanan. Och då beklagade hon sig över att jag hade kommit så långt, för de hade just bestämt sig för att ställa in dagens aktivitet.
Jag tänkte då att ja, det är väl bara att kliva av tåget på nästa och åka tillbaka till Tekniska högskolan. Men där hade jag tur! För nästa station var just Tekniska. Så jag rusade av och upp för trapporna som jag brukar, för man vet aldrig med de där bussarna när de går. Det är så sorgligt att se en åka iväg så att man precis missar den.
När jag kom upp så blev det förvirrat. Hm, Odengatan till vänster? Körsbärsvägen till höger? Jag brukar ju gå snett rakt fram för att komma upp alldeles mitt emot min buss.
Men så slog det mig! Jag hade gått åt fel håll när jag gick av tåget. Bah, det var bara att dra kortet och gå genom spärrarna igen, och ta mig till rätt sida.
Lustigt nog fick jag precis samma buss och samma bussförare på hemvägen, men det noterade han nog inte.

Nu är jag hemma och har onödig ledig tid. Jag borde åka och städa på dagis, men för tillfället har jag ingen bil. Den är på verkstad och ska bli någelunda i topptrim hoppas jag. I alla fall ska bromsar och stötdämpare bli bättre. Jag kan ju ingenting om sånt där, så det är helt klart bäst att låta kunniga sköta jobbet.
När min mor kommer hem vid 15-tiden ska jag låna hennes bil och åka ut till dagis i alla fall. Men knappast att jag orkar göra hela min städtid med start så sent, för jag har totalt 6 timmars städande till förfogande, och då skulle jag ju vara klar efter 21 ikväll. Det går inte för sig. Eventuellt att jag städar tre timmar. Tyvärr lär jag missa Simpsons, men det går att överleva.

Nu ska jag se på Desperate Housewives från igår. Det programmet kan man ju ha blandade åsikter om, men jag tycker att det är underhållande.

tisdag, augusti 22, 2006

Det är tungt

Igår när Johan hade åkt så var det så tomt och trist. Men det nämnde jag redan igår. Men när jag senare loggade in på en tvåbokstavig community som jag inte har varit inne på, på ett tag, så hade jag två högst otrevliga och rent elaka meddelanden från min forne vän. Det sänkte mig totalt. Eller sänkte och sänkte, men jag blev ordentligt ledsen. Något som klarnade var i alla fall min bild av denne människas psykiska hälsa.
Jag tror allvarligt talat att han skulle må bra av att få professionell hjälp. Bland annat så önskade han livet ur mig, och hur man än vrider och vänder på det så... ja, det säger en del.
Varför försöker man inte lösa en situation? Genom att använda ett onödigt grovt språk som uttrycker sig allt mer desperat så kommer man ingen vart. Och om han verkligen på riktigt önskar livet ur mig, då är det fel på något annat plan.
Jag har gjort denna människa illa, jag vet det. Men jag har hela tiden försökt behandla honom med respekt och aktning, utan att blanda in glåpord och falska anklagelser.
Falska anklagelser ja..
Jag har både fått höra att skulle ha sagt att denne människa är en "jävla f**ta", att jag skickar folk att spionera på honom, att jag hånar honom i min dagbok, att jag hånar honom med mina personliga meddelanden på msn/att jag loggar in kort på msn bara för att håna honom, osv osv.
De två första påståendena stämmer inte alls, att jag hånar honom är en grov övertolkning, för jag skrev en gång att "Ibland blir det ju bara så patetiskt. Jag är glad, och det är lite svårt att ta ifrån mig just nu. :)". Mycket riktigt hade jag talat med honom samma dag, men namngavs han? Nej. Däremot är jag namngiven rätt frekvent i hans blogg. Så det får tala för sig.
Mina personliga meddelanden på msn började jag med långt innan det fanns någon konflikt med honom. Framför allt så började jag med "Hela underbara, unika du" långt innan vår vänskap krackelerade.
Att jag under helgen har loggat in kort på msn har berott på att jag har velat kolla min mail, och det går snabbast att göra det via msn. Dessutom så fick jag ett sms från en kompis där det stod "logga in på msn så får du en överraskning", så det gjorde jag också. Hon var inte inne, så jag loggade ut.
Jag skrev ett långt svar i alla fall, men så kände jag sen att jag ska inte behöva hålla på att förklara mig när han har bestämt sig för att jag är och beter mig på ett visst sätt. Det har inte varit så lyhört på sistone, för jag får oftast höra saker som "jaha, du tycker si och så och åååh vilken bra människosyn det är då!"... bara det att jag inte alls tycker si eller så. Men nog om det.
Jag tog i alla fall istället bort mig från denna community, dels för att ingen ändå skriver, dels för att jag är trött på exponeringen av vissa ting och dels för att jag är helt klar med denne människa.

Idag spelade vi i FCZ match mot Aftonbladets Nöjesliv:
http://www.aftonbladet.se/vss/noje/story/0,2...

Jag var varken på bra humör eller bra på plan, men ja, jag gjorde mitt bästa. Nu ska jag telefonera.

måndag, augusti 21, 2006

Redan idag

... nu ska jag skriva ordentligt.

Alltså, livet har varit inne i sin hittills mest härliga fas någonsin. Och såklart; hur känns det då nu när denna fas är slut? Jag borde ju vara helt exhalterad, men jag känner mig nu endast tom och ledsen. Det är så svårt att glädjas över bra saker när de väl är slut. Jag har haft det fullkomligt underbart i fyra dagar nu, där verkligen allt har varit helt enastående bra. Och - katjoff - så är allt tillbaka till det vanliga igen. Nu dröjer det återigen månader innan jag får träffa min underbara och unika vän. Avstånd är ett Djävulens påfund! Det är då riktigt synd att vi alla viktiga inte bor i något land av storlekstypen Monaco, San Marino eller exempelvis Andorra. Lichetenstein (om man kan stava till det) skulle också funka.
Men jag får väl skratta mig lycklig att jag inte bor i St: Petersburg och just har träffat folk från Kamtsjatka. Ryssland är ju något större än Sverige.

Vi förbannade den strålande solen för att den var så opassande dagen till "ära", och vad händer kort senare? Jo, regnet börjar hälla ner som aldrig förr, så gatorna helt översvämmades i vår huvudstad. Tunnelbanan försenades, och jag har då aldrig åkt med så mycket folk förut. Vi fick pressa oss in i en vagn, och sen fick jag motvilligt stå och ha någon äldre man intryckt i mig med sin bak mot min fram, så att säga. Jag i min tur var intryckt i någon tjej.
I alla fall så hann vi precis till Centralstationen innan tåget gick. Jag vinkade adjö och började med tunga steg röra mig tillbaka samma väg som vi hade kommit. Jag hade ju inga övriga ärenden i Stockholm och var heller inte riktigt på humör för att göra några heller, speciellt med tanke på vädret också. Så jag satte mig så småningom, efter en till tur i den fulla (dock inte lika fulla) tunnelbanan, i bussen på väg hemåt. Och bland det första som händer är att en annan buss som kör alldeles bredvid vår buss, svänger för tvärt så att bakdelen nuddar vår buss precis vid det fönstret jag sitter. Hrm.
Och sen, en liten bit längre fram så är det så mycket vatten på vägen att flera bilar har kört fast. Bussen fixar det dock.
Och ytterligare lite längre fram så står en bil på högkant på sidan(!), och där ligger också en skadad cyklist - allt enligt min tolkning nu alltså. Men det fanns folk på plats där, dock ingen polis eller ambulans. Så det var nog väldigt färskt.

Sen somnade jag i vemod, trots att jag mellan igår och idag har legat 15 timmar i sängen. Som två nätter alltså. Det blir korta dagar på det sättet, men ja. Det är ju trevligt om man så önskar.

Bah, jag skulle vilja få till ett positivt slut. Allt är ju egentligen mycket bra, men ptja...

söndag, augusti 20, 2006

Trallala lilla molntuss

Jag har så roligt.
Tänk så mycket man kan fylla ledig tid med. Jag borde minsann vara ledig oftare. Det skulle vara ett plus.
På tisdag kommer långinläggen igång igen.

lördag, augusti 19, 2006

Det är svårt att vara missnöjd

... när allt är så bra.
Visserligen har det blivit lite dåligt med mat, men luft och vatten och diverse annat kan man ju leva länge på. Ikväll ska det ätas ordentligt i alla fall!

Jag ska nog bädda sängen nu.
Det är då för sorgligt att det blir så kort. Men men, de gamla tiderna är närmre än man kan ana.

fredag, augusti 18, 2006

Ja, det var inte dåligt

... på det stora hela. Visserligen handlade en stor del av gårdagen om väntan, men det var det värt. Johan är här nu och idag ska vi spela monopol.

Och just ja, jag klev just upp. Så det vaknas frukost snart. Eller ska vi säga lunch?

Ja det är nog allt jag hinner för stunden. Kommande dagar kanske blir knapphändiga.

torsdag, augusti 17, 2006

Kanske den bästa dagen någonsin?

Det är ju helt klart svårt att sia om än. Men hittills så har jag:
* Jobbat min sista dag på kyrkan (hurra!)
* Fått beröm och lovord
* Fått tillbaka mina skattepengar
* Haft ett trevligt samtal med en granne som jag inte brukar prata med
* Fått som jag ville angående vilken klass min kompis Sara skulle hamna i; SP1B

Men the best os yet to come, eller hur säger man? Ja, om min engelska är dålig så säger man inte alls så i alla fall. Hur som helst så är det bara timmat kvar tills Johan kommer hit. Mycket roligt!

För att citera Dr. Kosmos (verkligen inte han med kastrullen på huvudet!):
Vilken dag, vilken smått fantastisk dag!

Snart åker jag då alltså till Stockholm.

onsdag, augusti 16, 2006

Vilket tjat

Se efter i min gästbok så ska ni få se. Människan skickar inlägg på inlägg och jag hinner inte ens logga in mellan. Men men, det kanske bara är en fas. Eller något.

Oavsett. Idag har regnet verkligen gäckat mig. Jag har försökt klippa gräs, men ideligen blivit avbruten. Till slut gav jag upp. Men så efter en stund sprack det upp, och då var det bara att ge sig ut igen. Jag hann visserligen bara klippa hälften av det jag hade tänkt, så allt blir nog inte klippt innan jag slutar ändå. Men må så vara.

Igår blev jag snudd på dåligt humör. En viss människa i Oskarshamn, ja det säger ju allt. Jag skulle då inte sörja om han beslutade sig för att flytta till Paraguay eller Burkina Faso heller för den delen.

Imorgon vid denna tid... Ja, då är det jag som sitter på linje 676 mot Stockholm för att möta upp Johan. Kan tänkas att nästa hållplats då är Söderhall, för jag kommer åka 20:00. SL:s reseplanerar är ju bara för fiffig.
Sen så är jag hemma igen kring halv tolv, i sällskap av sällskapet.

Idag har jag för övrigt storstädat här hemma. Jag vill ju bjuda på ett rent hus. Eller ja, halva är rent i alla fall. Ovanvåningen är inte mitt område. Där äter jag bara mat och ser på Simpsons i princip.

tisdag, augusti 15, 2006

Som ett brev på posten

dag när jag anlände till jobbet klockan sju så började det omgående regna. Och det var ju inte mycket att göra med gräsmattan då, så jag satte mig på mitt lilla kontor och sov en lur tills det hade slutat. Sen klippte jag hela den där jäkla puckelpisten. Och det tog precis hela dagen. Och så är halva kyrkogården fortfarande kvar, men den mer jämna biten i alla fall. Jämnt är det dock inte någonstans.

Igår hade jag fått mail från TV6. Det börjar hända saker alltså, när inte all kontakt längre enbart är med produktionsbolaget; Nordisk Film. TV6 ville att vi alla skulle fylla i fakta om oss i ett formulär som de sen kan sända ut till medier och så.

Det ser ut som att det kommer att bli en del jobb på dagis i höst igen. Härligt det! Synd att jag går tillbaka till att städa också, för det är ju väldigt tråkigt. Jag vet inte vilken veckodag jag ska göra det på heller, för på vardagar är ju folk där och på helgerna lär jag jobba på restaurangen. Men det ska väl ordna sig på något vis.

I övermorgon får jag besök. Det finns anledning att göra en :D bara därför.

måndag, augusti 14, 2006

Riktigt roligt

Det var väldigt roligt att köra ledbuss. För mig en helt ny upplevelse. Detta var tredje gången jag kör buss, men första som den är såå lång! :)
Det var väldigt lätt också, för även i denna buss hade man väldigt bra koll på bussen i backspeglarna.
Det som var lite klurigt var att backa när bussen var i vridet läge liksom. När "dragspelet" var böjt till max alltså. Men det gick ju bra det också.
Kvarne är snäll som låter mig köra :D

Nedan följer lite bilder.

Nu har jag börjat att klippa gräs igen. Det har ju regnat, så gräset växer igen. Bah. Men det här är min sista vecka! Woho! På torsdag gör jag min sista dag, sen kommer Johan hit på kvällen. Glädje!

Jag har fått lön, en dag för tidigt. Och genast har jag börjat betala saker, så hittills har kontonivån rasat från nio till drygt femtusen. Och mer skall det sjunka är jag rädd.


söndag, augusti 13, 2006

Busskörning

Idag, om drygt tolv timmar, så är det inplanerat lite busskörning för min del. Ja, naturligtvis på ett verkstadsområde där det räcker med B-körkort! Det ser jag fram emot, även om det är en gammal skorv som jag en gång irriterade mig mycket på att få åka. Men jag har aldrig kört ledbuss (det lilla jag nu har kört buss alltså), så det ser jag fram emot.

Anledningen till att jag är uppe nu? Ja, det är ju förstås inte allt för sent, och det skulle ju kunna vara så att jag pratar med någon mycket trevlig på msn, men så är det faktiskt inte. Jag har rätt tråkigt, men jag har lovat att hämta mina föräldrar på en kräftskiva klockan ett. Eller, jag skulle åka hemifrån då. Trevligt att köra familjebil igen. Hoppas det går bra att backa ut från infarten nu i mörkret bara. Men det tror jag nog, vi är ju begåvade med lyktstolpar här.

Jag såg en bra film nyss; The Island. Den var en sån där annorlunda-tänka-efter-film kan man säga. Såna gillar jag! Och slutscenen var rätt mäktig, så ja, jag kan slänga iväg fyra getingar faktiskt. Minuset är att det inte gick att få svensk text, så jag fick nöja mig med engelsk. Visserligen märkte jag knappt någon skillad, förutom när alla medicinska termer kom. I övrigt så var det som att se vilken film som helst.

Saker att göra en söndag



5. Städa - Försök hitta en bättre dag

4. Jobba - Det är i alla fall inkomstbringande

3. Träna - Någon dag i veckan ska man hinna med att forma kroppen

2. Umgås - I goda vänners lag

1. Slappa - Söndagen är ju egentligen designad för det

lördag, augusti 12, 2006

Jag är med i Aftonbladet idag

Nu introduceras... Dagens lista!
Så länge jag orkar framöver kommer jag ha en liten lista i slutet av varje blogg tänkte jag. Det kan hända att jag slutar orka redan imorgon dock, det återstår ju att se.

Det är grymt skönt med sovmorgnar. Alltså, så ljuvligt. Idag sov jag till halv tio istället för tio i sex. Och ändå gick jag och lade mig där runt tolv, ungefär som jag brukar till vardags också (även om jag märker morgonen efter att det är för sent).

Klockan 12:30 börjar jag jobba. Sedan, 13:30 är första vigseln. Det skulle vara mycket folk tydligen. Ja, det är väl trevligt, men det är ett helsike att räkna in alla då. Speciellt om det är barn med i bilden.
Och klockan 15:00 är det dags för nästa vigsel, också där med mycket folk. Båda äger rum i Vätö kyrka.

Jag vet inte om jag har nämt att Matti som var med i FCZ förra året gav mig en väckarklocka helt utan anledning i torsdags. Han hade hört att jag samlar tydligen. Och det är en fin klocka också! Det var väldigt trevligt tycker jag. Nu har jag totalt 27 väckarklockor, samt en video och en boxer där man också ser tiden. Samt på datorn när den är på, och också på armen.


Trevliga ting



5. Leende människor - Man blir ju så glad

4. Ljuvligt god mat - Mycket tacksamt

3. Ärlighet - Det är ju enklare så

2. Semester - Något jag inte ser mycket av

1. Speciella människor - Speciellt en
------
Senare:
Jag är med i aftonbladet idag. Jag omnämns på här
och finns på bild i pappersvarianten. :D

fredag, augusti 11, 2006

Vilka miljonärsfasoner

När jag kom hem från jobbet så gick jag upp i köket för att ställa in min matlåda i diskmaskinen, och vad får jag se? Där sitter mamma och skriver på en splitterny bärbar dator. Ojsan hoppsan. Men då säger Louise, min syster: "Mamma, får jag visa honom...?", och så leder hon ut mig i vardagsrummet, och där, där står en splitterny LCD-plattskärms-TV! Stor för övrigt. Och sen vid middagen fick jag höra att mamma har köpt en ny mobiltelefon också, trots att hennes nuvarande är väldigt ny fortfarande.
Det har onekligen varit spenderarbyxorna på här idag. Men det har väl med skatteåterbäringen att göra.

Nu är det helg. Visserligen jobbar jag både lördag och söndag, men inte fruktansvärt många timmar och inte så tidigt. En salut för det!
*salut*

Jag har fått hem försäkringspapper från Trygg-Hansa. Men det står inte vilket belopp som ska betalas per månad, bara att jag ska göra det. Eller alltså, jag måste skicka in lappen först. Men alltså, jag funderar om jag inte är försäkrad tillräckligt. Eller ja, suck. Jag orkar inte tänka på det där nu.

Och just det! Igår, efter föräldramatchen på Kärrtorps IP, så åkte resten av min familj iväg med min farbror och hans fru, och så fick jag själv köra bilen hem till dem sen när jag var klar. Det var roligt. Tur att Garmin var med, även om hon bråkade lite med mig. Familjebilen är alltid trevlig att köra.

torsdag, augusti 10, 2006

Matchdags

Idag slutade jag tidigt, för jag ska hinna ladda upp för kvällens match. Då möter vi föräldrar och syskon (syskon i det fall att man inte har föräldrar som ställer upp). Jag hoppas verkligen på vinst! Måtte ingen tar med sig en duktig fotbollspelare bara. Det gör i alla fall (förhoppningsvis) inte jag. Båda mina päron skall spela.

Det har varit en lugn och seg dag på jobbet, förutom att telefonen en stund ringde i ett. Först var det en musiker som ville öva i förväg till ett dop, sen var det dopmamman som ville ha nyckeln till Sockenstugan, sen var det Liza på Nordisk som undrade vilka jag tar med mig till kvällens match. Och så ringde också en Oxenstierna och vill se till att kyrkan var öppen en viss tid i framtiden. Samt få tillgång till deras privata gravkor. Kyrkan har nämligen en snofsig utbyggnad som inte alls passar in i arkitekturen, som är ätten Oxenstiernas privata gravkor. Dit är det alltid låst, men i egenskap av vaktmästare så har jag ju nyckeln. Så jag var dit för att se om det ens gick att få upp dörrarna. Och det var knappt må jag säga! Jag vred och vred, men den ville inte ge med sig. Till slut fick jag så gott som hänga på nyckeln (robust sak) för att få tyngd i den, och då gick det faktiskt.
Men det är smått äckligt där inne. Dels så står det två kistor från typ 60-talet där, innehållandes en greve och en grevinna, sen står det fyra-fem urnor och en massa vissna blommor. Det finns även en lucka i golvet där gamla kistor står travade på varandra. Och vissa kistor är ända sen 1700-talet någon gång, så det är ju rätt sprucket och så på sina ställen. I en kista skymtade jag faktiskt vad jag tror var ett skallben, om det inte var en knäskål.

De adliga jordfäst kanske inte normalt sett? Nåja, spara på lik och aska sådär, det inte min melodi.

onsdag, augusti 09, 2006

Tandvård

Det var väldigt trevligt hemma hos Tove igår. Men ack så långt bort Fogdö ligger. Det känns nästan lika långt som att åka till Stockholm. Men nu bor hon ju på andra sidan av Stockholm, så det är ju onekligen längre bort ändå.
God mat samt delikat efterätt (eller kvällsfika snarare). Mums så härligt livet är ibland.

Idag var jag till tandläkaren. Inte lika härlig historia kanske. Jag hade som vanligt inga hål, men alltid var det ju något som inte var helt bra. Nu borstar jag tydligen fel och för hårt, så jag fick en annan tandborste och så visade hon hur man ska borsta. Men ingen annan tandläkare har visat att man ska borsta med de små fjuttdragen förr! Men jag får väl ge det ett försök.
Den otrevligaste biten var att det är slut på min tid som gratisparasit på tandvårdsverket, så nu kostade det mig 399 kronor. Men det har jag inte betalat än, för jag äger pinsamt nog inte så mycket i nuläget.

Lön kommer på tisdag, prisa gudarna!

Imorgon är det fotbollsmatch mot föräldrarna. Ska bli intressant.

tisdag, augusti 08, 2006

Årets värsta smärta hittills

Ja, jag kan då inte minnas att jag har upplevt en värre fysisk smärta under detta år. Igår tänkte jag nämligen att det kunde vara bra att träna lite, för jag missar en del FCZ-träningar just nu i och med mitt jobb. Så, trots att jag vet att jag brukar få känningar i vaderna om vi nyligen har spelat fotboll och jag rätt snabbt in på ger mig ut och springer hemma, så gav jag mig ut på min vanliga fyrakilometerstur. Och det kändes inte lite direkt! Det blev värre och värre, och jag kände hela tiden "gud, det här går inte, jag orkar inte, jag måste stanna" osv, men jag sprang - om än relativt långsamt - klart mina två varv. Men så fort jag kom ut ur spåret så tillät jag mig tacksamt att sluta springa. Vanligtvis så springer jag nästan ända hem till dörren. Men jag gick, fast jag kunde knappt gå! Det gjorde något så vansinnigt ont så jag trodde nästan att benen skulle vika sig under mig. Jag har för övrigt erfarenhet från hur det är när benen inte bär, då jag drabbades av osteomyelit i höften i min barndom. Men jag klarade mig ända hem, men sen var det minsann inte kul. Jag hade ju tänkt styrketräna också, men jag klarade inte. Själva konditionsorken var det inget fel på, inte heller orken i de andra musklerna. Men vaderna, de stoppade mig allt. Jag strechade plågat och duschade sen. Därefter fick jag smörja in vaderna med sån där smärtstillande salva på tub. Tack o lov blev det bättre framåt natten. Nu har jag mer normal träningsvärk.

Och det har hänt en skum sak. Jag satte mig i en soffa för att sova lite, eftersom jag var väldigt trött. Och ja, till slut somnade jag också. Men när jag vaknade så fick jag först knappt inte upp ögonen, men sen blev det liksom helt konstigt. När jag hade fått upp ögonen så kände jag att jag reste på huvudet, men jag såg världen fortfarande som om jag låg på samma sätt. Alltså, jag vet inte riktigt hur det gick till, men det var precis så jag upplevde det. Men sen, woing, så var syn och kropp synkade i alla fall. Jag minns inte riktigt när det skedde, så eventuellt att det hela bara är inbillning. Men likväl så känns det som att det hände.

Nu ska jag snart åka hem till Tove på Fogdö, inte Tove i Huddinge. Trots att det är samma Tove. Ska bli trevligt!

måndag, augusti 07, 2006

Ack, teknikaliteter

Så var en ny arbetsvecka igång. Och det fodrar ju transport till arbetet. Men när jag satte mig i min bil klockan 6:45 imorse så blev det bara fel. Jag sade faktiskt "hej bilen, det var ett tag sen" (helt sant), när jag satte mig. Men vad fick jag för respons? Den startade inte. Alls. Den gav inte ens en antydan till att vilja starta. Jag börjar snart drista mig till att säga att det är en skitbil jag har. Det är bara mer och mer problem med den. I nuvarande skick - om den startade - så skulle jag inte våga köra till Småland och så, som jag tidigare har gjort. Nej, jag skulle vilja köpa en ny.
Pengar, pengar pengar.
Jag fick låna pappas bil, som är äldre än min för övrigt. Pinsamt att min är så dålig.

Piteå var för övrigt trevligt. Men att flyga två resor på en och samma dag kändes ju lite mycket, men å andra sidan så har jag inga problem med att flyga. Utöver trycket i öronen vid landningar då, men det är ju enkelt att tryckutjämna.

Jag har fått hem två hyr-dvd-filmer igen, i det här nya gratiserbjudandet. The Island och I huvudet på John Malcovic (den sistnämnda har jag både sett och stavat fel på, men den är ju så kul. Precis min humor har jag för mig)

Det är varmt, ack så varmt idag.

söndag, augusti 06, 2006

Pride [glädje lycka kaos besvikelse]

Idag såg jag alltså Prideparaden för första gången i mitt liv. Det var ju rent magiskt! Så vackert det bara kunde bli! Glada, dansandes och hurrande människor överallt. ÖVERALLT, verkligen. Helt proppat med folk, både i själva tåget och runtomkring. Jag blev nästan lite rörd när jag såg alla stolta föräldrar och allting. Det är så fint tycker jag! En massa celebriteter som Kishti från Idol, Babsan (som jag är släkt med på sätt och vis), Christer Lindarw, Mark Levengod och Jonas Gardell, Gudryn Schyman med flera, med flera. Jag tycker att vi i FCZ skulle ha gått! Vilken lycka det hade varit.
Och så kom ju centerns ungdomsförbund också; cuf, i sina vita läkarrockar med banderollen "bota Sverige!". Och i allt vimel så fick jag se Johan också, för han skulle ju gå med dem. Jag hade på sms förklarat relativt noga var jag skulle stå (på hans vänstra sida efter kyrkan, i skuggan. Och att jag var ljusare i håret än vanligt. Men det hjälpte inte, för han hade solen i ögonen och det stod ju hundratusentals folk runtomkring. Och jag var inte på ropavstånd riktigt heller. Men vi skulle ju träffas, det var ju liksom planen. Så en lång rad av sms skickades fram och tillbaka när han hade nått målet. Då hade precis slutet av paraden gått förbi där jag stod, så jag rörde mig åt samma håll som de gick. Och jag gick snabbt, så det slutade ju med att jag fick stå och vänta och låta paraden komma förbi innan jag kunde korsa en väg.
Men då skulle de ge sig av mot gamla stan precis, via tunnelbanan. Så letade jag mig till Zinkensdamm, men det tog sin tid. När jag väl var därså hade cuf bestämt sig för att gå till fots istället. Men men, vi skulle ändå ha tid att ses i gamla stan, så jag åkte dit.
När jag kom fram till gamla stan så var de vid riksorganisationen, nära riksdagshuset. Och riksdagen skulle de till klockan 19, så det var tiden fram tills dess vi hade på oss. Så jag letade mig fram till Riksdagshuset (mitt lokalsinne är inte så bra, men jag hittade det faktiskt på en gång), och skrev att jag inte visste vilket håll de skulle komma ifrån, så jag sade att jag ställer mig precis mitt i, vid huvudingången och väntar. Och jag väntade. Sen beklagade han sig så, men de skulle gå in i riksdagen tidigare och han var tvungen att hänga på. Så jag for som ett skott till allmänhetens ingång, men där syntes ingen till. Jag har ingen koll på var båtska rummet ligger, men jag tänkte att det är väl där de går in. Men nejdå. Eller kanske jodå, men iså fall var de jäkligt snabba.
Jaha, suck. Då missade jag honom tiden före 19 i alla fall. Men jag ville ju inte ge upp, så jag frågade när nästa lediga lucka var. Och det var timmar dit trodde han. Så då letade jag upp ett litet matställe och satte mig och åt. Ty min mage var tom, strupen var torr och urinblåsan pockande. Och killen som jobbade där ställde väldigt ingående frågor "ah, det är någon festival idag va? Är du homosexuell eller?" blabla. Men jag pratade på och han bjöd på extra läsk. Det var ju trevligt, men lite matro är heller inte fel. Jag satt där i väntan på att jag skulle höra något ytterligare, men icke. Så jag fick inse mig besegrad av cuf:s väldiga tentakler och började bege mig hemåt. Jag somnade i besvikelse på bussen och hade fortfarande en mycket pockande blåsa, för någon toalett hade jag inte hittat. Ingen gratis i alla fall. Ekonomisinnet har talat.
Jag vaknade strax efter näst sista trafikhållplatsen på motorvägen innan Norrtälje stad tar vid; Ledinge. Och preeecis när bussen sen kör in i Norrtälje så får jag ett sms där Johan säger att han är bitter på cuf för nu hade vi ändå minsann kunnat träffas. Men men, han kommer ju hit på besök vecka 33 i alla fall.
Men ändå! Hopplöst jobbigt.

Imorgon flyger jag till Piteå från Arlanda klockan 11. Och jag tänker inte åka in till Stockholm för att sen åka ut dit, utan jag får skjuts direkt till Arlanda av mamma.
Vet ej vad vi ska få för motstånd där, men nu när vi har tränare på plats så ska jag banne mig vara alert. Det är lite svårt med de matcher då vi inte har det, för då är det så oklart med positioner och annat.

Nu hoppar jag i tiden lite grann. Jag skulle ju kunna disponera om texten, men jag skriver nu istället i den ordning som saker poppar upp i mitt huvud.
När jag kom hem från Stockholm så var ju mina kusiner, ena kusinens pojkvän, min farbror, hans fru samt deras schäfer Ronja (plus mor, far syster och Herbert) här. Ingen hörde mig när jag kom in, för alla var på övervåningen. Jag "hallåade", men fick inget svar. Så jag jäktade inte upp, utan fixade i ordning lite här nere. När jag väl kom upp så möttes jag i princip av jubel. Mina kusiner har inte träffat mig sen jag meddelade att jag kom med i FCZ, och de tycker att det är väldigt häftigt. Så jag fick berätta allt för dem och så. Ja, och trött är och var jag, för den gånga natten sov jag lite för lite med sängklädesbyte och så, som jag nämnde i gårdagens inlägg. Men vi drog igång och spelade lite spel sen när äldsta kusinen+pojkvän åkte. Och det var ju kul, men jag blir så jäkla trött på dessa alkoholpåverkade personer. I såna lägen skulle jag helt blankt skulle bli nykterist på spiken, för jag irriterar mig något vansinnigt på bristen av intelligens som hela tiden eskalerar i takt med drickandet. Det blir så fjompigt så jag mäktar bara inte med.
Jag lät meddela att jag ska kliva upp rätt tidigt imorgon, så jag slapp ha någon sovandes i mitt rum. Hurra, annars skulle jag kunna sätta mig och skriva allt detta. Jag vill ha ensamhet när jag skriver. Lugn och ro uppskattar jag mer än fart och fläkt, även om också det kan vara kul.

Idag blev det ett inlägg enormus, men jag vet ju att mina trogna läser's tar sig igenom allt. Det värmer min själ som fick sig en skur hagel på sig idag. Men den var varm innan. Och jag får väl ge mig till tåls.

God natt vänner och bekanta.

lördag, augusti 05, 2006

Tvärsnytt

Jag såg på svt att FCZ skymtade förbi på Tvärsnytt igår 22:15. Men som det såg ut så var jag inte med på bild.
Denna match tv-sänds inte, så jag kan ju säga att vi förlorade med 9-3 mot pojkar födda 1992. Nåja, skam den som ger sig.
Vi åkte för övrigt i en väldigt specialanpassad buss för oss. Det var plats för 16 passagerare, och då blir det ju lite mer "intimt". Trevligt. Dessutom kunde föraren gasa på rejält, så vi kom hem rätt snabbt. Halv tolv var vi i Stockholm tror jag.
Men i övrigt så gillar jag ju stora bussar bättre.
När vi kom till T-centralen så såg jag på tavlan att det stod "Mörby centrum 6 vagnar", och så slocknade skylten precis när jag gick igenom spärrarna. Suck, då missade jag det och fick vänta i en kvart på nästa tåg. Och när jag kom fram till teniska så fick jag vänta i en halvtimme på bussen hem, som gick 01:10. Sen var jag då i Norrtälje strax efter två på natten, och då skulle jag cykla hem (på pappas cykel. Min strejkade något). Jag fick dock kliva av och gå på en genväg jag har, för där är det massa stora stenar som sticker upp, och det var kolsvart (lyset hjälpte föga mycket). Så jag ville inte riskera något.
Väl hemma, strax före halv tre, så startade jag tvättmaskinen för att tvätta mina matchkläder. Men jag hittade inget tvättmedel! Så ja, jag hällde i lite såpa istället. Hoppas det blev bra.
Sen åt jag några kakor, för jag var för trött för att fixa något annat. Och så skulle jag kolla min mail, och då såg jag att en trevlig vän jag inte pratar med ofta var online, så då började vi prata lite. Och sen var klockan närmare fyra innan jag kom i säng. Och då somnade jag rätt omgående. Herbert låg förstås och väntade där på mig.

Strax före fem vaknade jag dock av ett konstigt ljud. Jag förstod inte alls vad det var, men det var liksom väldigt nära och rytmiskt upprepande. När jag kom till sans så såg jag att det var Herbert som kräktes i sängen. På mitt täcke och lakan.
Suck? Vad skulle jag göra nu? Jag tänkte först lägga mig i gästsoffan istället, men jag kom på att jag måste ju ha ett täcke där ändå, så jag fick fara upp och först torka bort det värsta med papper och sen ta påslakan och lakan och lägga i tvätten och då till sist dra på nytt. Jag kastade för övrigt ut Herbert i fall det skulle komma mer, men jag tror att han var klar.
Han är förstås världens bästa katt ändå, men jag tycker att han kunde jama lite som förvarning. Han brukar ju aldrig göra nummer ett eller två inomhus, inte ens i kattlådan, utan då krafsar han jamandes på dörren. Men han hann väl inte. Jag vet ju själv att det kan komma plötsligt.

Nu ska jag duscha och göra mig i ordning för att träffa folk och titta på paraden. Den har jag aldrig sett förut, så det ska väl bli intressant. Trots mitt ringförbud så ska jag ta på mig hela artilleriet idag. Jag menar, är det någon dag det ska glittra så är det väl idag.

Jag hoppas jag ser ett gullpucko (nummer ett för evigt)

fredag, augusti 04, 2006

Har man en älskad katt så har man.

Idag hade jag äntligen lite sovmorgon. Klockan 9:30 hade jag ställt klockan på, och det är en jäkla skillnad mot för 5:50.

Men jag är ju ensam hemma, vilket onekligen betyder att ingen annan ger Herbert frukost. Så någon gång strax efter sju så tröttnade han och kom in i mitt rum och jamade. Sen hoppade han upp i sängen och satte klorna i mina armar som han brukar göra när han vill ha mat. Det är ju väldigt sött, men lite smärta och en del irritation också.
Till slut förstod han att jag inte skulle ge efter, så han lade sig strax under min hals, så att han blev som en hakkudde för mig.

Klockan 12 sätter jag mig på buss 676 in mot Stockholm för att därifrån åka till Örebro. Det vankas ju fotbollsmatch. Hoppas på seger såklart.

torsdag, augusti 03, 2006

Tuff ledighet

Idag började helgen för min del. Ledig sådan. Men imorgon ska jag fara iväg till Örebro över dagen. Spela fotboll alltså. På lördag ska jag in till Stockholm och se på paraden samt träffa en mycket god vän, och på söndag ska jag så långt bort som till Piteå över dagen och spela fotboll. Vi flyger dit, tack o lov. Sen ska jag upp 5:50 på måndag igen, så jag lär vara mer eller mindre död då. Vem vet när jag är hemma i Norrtälje efter Piteå liksom?

Jag börjar känna mig smått ensam nu. Min familj har varit borta sen i måndags och jag har inte träffat så fasligt många mer än Sara och valen, och det var ju inte så långt stund. Tur att det är social helg framför mig i alla fall.

Hittills, måndag-onsdag har jag varit duktig och lagat middag till mig, samt gjort tillräckligt mycket för att få ihop till en matlåda som lunch till jobbet. Men idag tror jag att jag ska köpa något färdigt. Kebab misstänker jag, för pizza är inte riktigt lika gott som jag vill att det ska vara. Än. Det kommer väl tillbaka så småningom.

Jag tänkte först att jag skulle ut och springa ikväll och sen styrketräna lite också, men det gjorde jag ju i förrgår och så ska jag ju träna en del i helgen, så jag hoppar över det.

Kvällens tablå består av:
Klockan 18:00 - The Simpsons
Klockan 20:00 - Mitt liv som död
Däremellan, stundtals före och efter - msn

onsdag, augusti 02, 2006

Umgänge

Igår blev jag tillfrågad att spela kubb med två roliga människor som jag aldrig har umgåtts med förut (annat än att jag har serverat dem på restaurangen), samt två grannar som jag heller aldrig har umgåtts med. Det var dock rätt roligt, men kunde ha varit ännu roligare om det hade blivit mer match av det hela. Nu vann lag Harsjö (mitt lag) rätt enkelt i och med att lag Rönnbär hela tiden tittade bort då det var vår tur.
Jag hoppas på revansch, även fast jag var med i det vinnande laget.

Idag fyller Valen år också. Grattis! Men jag vågar inte riktigt komma över på tårta när det är annan släkt på plats.

Jag är så trött! Nu sov jag en lur efter Simpsons, men det börjar tära på mig att varje natt sova för lite. Ack ack. Men jag bara kan inte gå och lägga mig (och somna dessutom) klockan 22. Nejdå, det blir snarare att mina klarblå slår igen runt 00-slaget.

tisdag, augusti 01, 2006

Livet är i en högkostnadsperiod

Äntligen fick jag så en tid hos läkaren för mitt eksem i händerna. Och det konstaterades att det var eksem också. Men vad det berodde på var svårt att säga. Mina två (jag har minskat ner antalet en del) ringar ska jag tills vidare inte använda i alla fall tyckte hon. Suck. Nakenhet uppstår. Dessutom har jag vanskeligt svårt att få av en av dem. Har ännu inte lyckats. Feta sommarfingrar är vad jag har!
Jag fick i alla fall betala 140 kronor för den diagnosen och sen ytterligare 86 kronor för salvan. Ack. Och så har jag köpt strumpor också. Tunna, svarta. Bra till kostymen. Och för att de inte ska förväxlas med pappas strumpor här hemma så tog jag några med karaktär. Jag hittade ett bra sjupack där det står veckans sju dagar på strumporna. Nu har jag på mig Tuesday. Fiffigt. Men det var ytterligare 129 kronor iväg då. Tur att man får lön den femtonde inom kyrkan!

Min familj har utökats i form av en val med tillhörande storasyster. Men det hjälps inte att hon är storasyster, för jag är ändå äldre. Så jag är högsta hönset ändå. Hahaha!

Nej, nu är det väl dags att laga mat ser jag. Fyllda lövbiffar står på menyn.