tisdag, augusti 23, 2016

And an Android say

Jag bloggar ju inte här numera, på obestämd framtid.
Det är alltså inte nödvändigtvis ett permanent tillstånd, men just nu lägger jag min bloggkraft på att hjälpa till att driva Typ Android. Jag skriver i stort sett inga inlägg där, men jag korrekturläser dem - eller ortograferar dem, som vi kallar det där.

Typ Android handlar mycket om tips som kan underlätta och stimulera vardagen, och det här är ett sådant exempel.

Är du intresserad av teknik i allmänhet och Android i synnerhet, föreslår jag ett besök dit redan idag.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, februari 10, 2015

This is my final say

Jag har minsann inte bloggat på nästan en vecka.
Faktum är att jag inte saknar det heller, så jag funderar på att på allvar lägga ner bloggandet nu. Eller att ta en rejäl paus, för att inte stänga några mentala dörrar.

Jag tycker inte längre att jag har så mycket att skriva om. Visst, det händer saker i mitt liv, men det känns ofta irrelevant att skriva om. I vissa fall måste jag ändå begränsa mig av hänsyn till andra och i de flesta fall känner jag själv mest en meningslöshet i att skriva det. Det kan bero på att jag känner mig repetitiv, då jag oftast har skrivit vad jag har varit med om till minst en nära vän, eller gjort en statusuppdatering, eller vad fasen som helst.

Visst, jag skulle ju kunna skriva att jag natten till igår tog en taxi till akuten då jag fick rätt kraftig och diffus smärta i ena sidan på magen på ett sätt som fick mig att minnas 2009, då jag fick njursten eller magkatarr eller vad det nu var, den gången. Jag ville få det utrett på en gång, men det var som tur var inget, så jag fick ta en taxi tillbaka hem och så försvann värken sen frampå småtimmarna.
Det känns dock inget märkvärdigt.

Så, det ska väl vara om jag vill skriva om tankar jag har, som jag inte vet var annars jag ska skriva ner dem. Då kan det hända att jag återvänder till bloggen, men jag lovar inget.

Just idag känns det som att det här skulle kunna vara det sista inlägget.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

onsdag, februari 04, 2015

Strange things has happened and stranger will it be

Nu är jag där jag vill vara, igen. Alltså igen, igen. 

Dagen har varit en av de bättre.
Jag fick en roligare körning istället för flera, flera avgångar på en och samma stadslinje, jag fick beröm av två passagerare, jag hade möte med min trafikchef - som alltså är den högsta chefen i vårt trafikområde - och det mötet kändes riktigt bra. Vidare har jag simmat i ett nära nog öde badhus. Av de åtta banorna tror jag att tre användes, med endera simmare i respektive. I bastun - den gemensamma i relaxavdelningen - var jag helt ensam. Herrbastun är under renovering. Fast jag föredrar ändå den allmänna. Ja, homosexuell som jag är, så har det ingenting med den eventuella närvaron av kvinnor att göra.
Det är bara en finare bastu. Större. Med fönster ut. Varmare.

Och jag är vän med min bästa vän. Eller, min bästa vän är vän med mig, igen. 
Vi är menade för varandra, jag kan inte tro annat. Och jag menar på vänskapsnivå. Jag vill inte ens förtydliga det egentligen, men det känns ju som ett nödvändigt ont.
Vi skulle ha gett upp annars. För länge sen, egentligen. Nu finns det dock en vilja som ständigt bryter igenom, och den finns från båda håll, bara att den är mer uttalad från mitt håll. Men nu vet jag att den finns där. Vi kommer att hamna i svackor igen, jag vore en dåre om jag inte trodde det. Dock så kommer vi att klara dem också. Jag vore en dåre om jag inte trodde det också.
Erfarenheten bevisar det.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

tisdag, februari 03, 2015

Och på jobbet går det bra.

Jag har kort om tid innan sängen kallar, plus att jag sitter obekvämt på knä på golvet, med datorn på tv-bänken, då den fortfarande är kopplad till tv:n sen jag just avverkade ett avsnitt av Rederiet. Säsong 12 började jag på idag. Det artar sig.

Hur som helst, jag tänkte avhandla två händelser från jobbet.

Igår klev det i Rimbo på en kundundersökningsmänniska när jag var på väg från Uppsala till Norrtälje. Det är något SL sysslar med för att bedöma entreprenörerna ur ett kundperspektiv, antar jag. Det händer lite då och då i alla fall, att såna människor åker med. De brukar alltid presentera sig, eller ja, sitt syfte snarare.
Denne kille delade ut sina formulär och satte sig sen i fram och pratade med mig. Och som han pratade! Först började han berömma min körstil, då han innan hade åkt med någon som "körde slalom på raksträckor", och ja, det var ju trevligt med beröm, men mindre kul att höra hur upplevelsen av kollegans körning var.
Sen gled samtalet (och samtalet var hans konstanta pratande och mina inskjutande hummanden) över i förhandlingar. Han menade att man kan förhandla om allt, och att man även bör göra det. Hyreskontrakt, bostadsrättsinsatser och så vidare.
Det var böcker hit och dit som borde läsas och ja, han var tämligen intensiv.
När jag sen kom till garaget, så hittade jag ett par undersökningar, ifyllda, som han alltså hade missat att samla in, då han pratade med mig hela vägen ut genom dörren.


Idag då, så klev det vid en hållplats på två tjejer, där den ena av dem lade på sin biljett på biljettläsaren och frågade "vill du ha?"
Jag fattade inte alls vad hon menade. På de millisekunder som gick innan jag förstod, hann jag tänka att hon menade accesskortet eller att hon frågade sin kompis, trots att hon tittade på mig.

Men sen såg jag. I andra handen höll hon fram en ask med hjärtformade geléhallon. Ack, så fint!
Jag tog ett, medan jag lite chockat skrattade fram ett tack.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

måndag, februari 02, 2015

Inte utan orsak

Ofta är svaret på ett tack "ingen orsak". Vissa gånger känner jag dock att svaret rimligen bör vara "inte utan orsak".
Det är svåra tider. Igen. De svåraste hittills. 
Utestängd på alla vis och ändå känner jag inget annat än att jag vill att vi på något vis ska få det bra igen, hur svår väg det än är att gå dit. 
Många känslor sveper över mig. Ilska, oförståelse, svek, sorg, saknad, desperation och indignation. Jag landar ändå i någon form av sympati. Det mörka överskuggar inte det ljusa, det är det ljusa som bryter mörkret och som ändå får mig att tro att det finns mer än de skuggridåer som fördunklar din syn.
En text kan feltolkas på så många sätt, men jag vill verkligen klargöra att jag känner inte det hat som jag enligt vissa borde känna. Fem år är ändå en dryg sjättedel av mitt liv, även om det är de två senaste åren som har varit vår storhetstid, då vi lärde känna varandra på riktigt och du blev i alla fall för mig, den jag kunde prata med allt om. Den ende som jag kan prata med allt om. 

Det är inte utan orsak som jag ändå både respekterar och accepterar de beslut som har fattats. Dock hoppas jag, att vissa beslut kan omprövas.
Det är sällan den lätta, som är den rätta vägen att gå.
Och jag har sannerligen inte valt den lätta vägen.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

söndag, februari 01, 2015

När livet stannar av


Jag har haft en riktigt trevlig helg. Trevligare än på länge, med besök och inledande av ny bekantskap - men det verkar samtidigt betyda att jag måste förlora det något av det bästa från mitt liv.



Det är en ekvation som inte går ihop för mig, för dig eller förmodligen för någon annan, än just den person som har bestämt att det ska vara så. 

Jag gör ständigt mitt bästa, men allt jag gör, överskuggas ändå av de omänskliga krav som jag tydligen inte kan leva upp till.


Som alltid, när en inte vill längre, spelar det ingen roll vad den andre vill.
Jag är alltid den andre.

Ordet är fritt, nu är det ditt.

fredag, januari 30, 2015

Jag förgås långsamt.

Just nu är det inte kul att vara Fredrik Lundebring.
Det är ett helvete.

Det är däremot jättekul att vara katterna Hasse och Tage.

I rest my case. But I love them no matter what.

Ordet är fritt, nu är det ditt.